Kulturens årsbok 1952 by Kulturen

KULTUREN ~

KULTUREN MCMLII som mesf b1mllår om silver

L UN D

19 53

injetten återger Entemenas vas. Entemena levde för 4600 år sedan i staden Lagash i Sumerien ej långt från floden Eufrats utlopp i Persiska viken. Inskriften runt vasens mynning säger att han lät göra den för guden Nin gursu och uppställa den i moderlighetens tempel. Entemenas vas är ett av världens äldsta kända silverarbeten . Det ädelt formade kärlet bäres upp av en kopparfot med lejontassar. Kopparn har icke motstått tidens frätande, men silvret präglas av sin oanlupna och sköna yla. Vasen är uthamrad ur ett enda stycke silver på samma sätt som våra smeder långt in i sena tider arbetade sina bägare. Mynnings-

k a nten är dubblerad och lödd med koppar. Den runda buken prydd med graverade framställningar i lvå horisontala bårder. På ett b eundran svärt sätt har mönstren med å terupprepade grupper av djur avvägts så att de jämnt uppdelar ytan. Ena bå rden visar fyra lejonörnar och mellan dem lejon, hjorta r och stenbockar. Den andra sju liggande kvigor med högra benet satt framåt, som krea turen gör, när de skall resa sig. Entemenas vas kan beskådas i Louvren dit den skänktes av sulta n Abd-ul-Hamid. I d enna bok står den som ett ingångs språ k till n ågra artiklar om silver. Den ger oss en erinran om huru de väsentliga tingen i den mänskliga kulturen, andligt och materiellt, estetiskt och tekniskt, plötsligt och till synes oförmedlat springer fram fulländade ur mörkret såsom Athena ur Zeus huvud. Kulturen öppnade i å r sin silveravdelning och de sedan evakueringen 1939 gömda skatterna är nu åter till gängliga för allmänheten. Herrehuset med sina tre våningar fyllda av keramisk k on st från h ela världen och sitt gröna silvervalv bilda r i sig e tt museum av b etydande värde inom vårt s tora museum. Våra m edlemmar har nu till talet överstigit 20.000. Många är nya, många har i d ecennier stött vår verksa mhet. Utan d em alla skulle institutionen s tå sig slätt. Som en ringa gärd av tacksamhet överlämnas d enna bok, den adertonde i serien, till d em i vördsam förhoppning att de fortfarande vill stå oss bi.

Sven T. Kjellberg.

musee ts nyordnad e silveravdelnin g slår föremålen montrerna mol mossgrön sammet.

d e inn erb elys ta

ALLAN VOUGT

andshövding Allan Vougt förordnades den 29 februari 1952 av k. maj:t till ledamot av styrelsen för Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige. Styrelsen valde honom omedelbart till sin ordförande. Vid landshövding Vougts frånfälle den 24 januari detta år drabbades vår institution av en kännbar och smärtsam förlust. Under sin korta ordförandetid visade landshövdingen ett positivt intresse för våra uppgifter. Snabbt och framgångsrikt löste han de administrativa och ekonomiska problem, som var förenade med återuppbyggandel av den eldhärjade gästgivaregården på Östarp. Då nybyggnaden invigdes den 16 december, deltog han och hans Maka i den enkla festligheten. Genom sina personliga egenskaper vann han oss alla. Hans livlighet och värme, hans i verklig mening djupa bildning kompletterad av en mångsidig praktisk erfarenhet och hans ja-betonade inställning gav lust och arbetsglädje åt samvaro och sammanträde. Trots sin stora arbetsbörda hade han förmågan att lyssna och ägna sig åt även ett lillsynes obetydligt ärende. Man kunde vända sig till honom med tillförsikt. Han sparade sig icke. Vid vår Ordförandes bortgång är vi alla fyllda av känslan att ha förlorat en vän, en stark och god vän, som under lyckliga omständigheter skulle gjort betydande insatser även på vårt område. Sven T. Kjellberg.

Landshövding Allan Vougt och hans Maka vid invigningen av Öslarps gäslg ivaregård den 16 decemLer 1952. Foto Kurt Hagblom.

KULTURENS BOSEBO

å Kulturen 1892 förvärvade den Tollska gården i Lund, fick museet efter ett tioårigt kringflackande en fast bostad. Det låg flera användbara hus på tomten i vilka samlingarna fick sin plats. Den stora trädgården erbjöd utrymme till det planerade friluftsmuseet. Man satte också omedelbart igång att skaffa typiska byggnader och flytta dem till museet. I planen ingick också en kyrka. Vid denna tid revs många gamla träkyrkor och ersattes med nya. Underhandlingar fördes om stavkyrkan i Hedared och om träkyrkan i Granhult, man stannade för kyrkan i Bosebo. Anledningen var bl. a. att denna stod inför omedelbar rivning och att byggmästaren var villig att sälja den billigt. Sommaren 1894 nedtogs byggnaden och fraktades till Lund, där den återuppfördes följande år. Bosebo kyrka byggdes 1652. Den är nu 300 år. För att minnesfästa jubileumsåret nedsattes en kyrkovärdskommitte, som tagit till sin huvuduppgift att sätta kyrkan i ett sådant skick, att den åter skall kunna tagas i bruk i det kyrkliga livet. Härtill fordras i första hand att yttertak och golv iståndsättes och värmeisoleras samt att anordning för uppvärmning utföres. Samtliga åtgärder har kostnadsberäknats till 40.000 kronor. Av detta belopp har redan omkring hälften influtit. En donator har bekostat restaureringen av den av Jonas Sohlberg 1772 byggda orgeln. Denna utfördes under sommaren av \Vilhelm Hemmersam, och orgeln kunde återinvigas under kyrkomusikerdagarna i augusti. Finn Viderö var då organist och uppväckte orgelns sköna stämmor till nytt liv. Sedan dess har Boseby kyrka i stigande utsträckning tagits i bruk. Gudstjänst har utsänts därifrån i radio, 300-årsjubileet har firats vid en musikafton och den har blivit sökt som bröllopskyrka. Men sedan vintern kommit står den oanvänd. Kulturens Bosebo vädjar till sina vänner att hjälpa den så att den nödvändiga reparationen kan utföras under instundande sommar. Den tar med tacksamhet emot även det minsta belopp. Bosebo-Kommittens postgirokonto nr 433398.

SKÅNSK FOLKLIVSBILD idstående bild återger en oljemålning med sydskånskt folkligt motiv, som Kulturen förvärvat under året och som tidigare icke varit känd. Den är signerad I. Holmbergsson 1829. Av dräkterna att döma är scenen förlagd till Ingelstads h ärad eller dess grannbygder. Särskilt karakteristisk är kvinnans klädnad med den runt ringade tröjan och »röepälsen », som på Ingelstadsvis överst består av vitt lammskinn, dä,rnedanför rött fårskinn och nederst röd vadmal. Man känner sig övertygad om att bilden i detta avseende är tolkad efter naturen. Holmbergsson (1804-1835) var son till juris professor Johan H. och kom vid 6 års ålder till Lund. Bland vännerna i familjen var kopparslickaren och professorn vid Konstakademien Christian Forssell, själv skåning och lundastudent. Denne blev hans lärare, då Hohnbergsson 1823 kom till akademien. Forssell hade just detta år påbörjat arbetet med illustrationerna till planschverket )) Ett år i Sverige )) , Bilderna i detta utgöres företrädesvis av scener ur folklivet med huvudvikten lagd på återgivande av dräktskicket. 1828 blev Holmbergsson anställd som medhjälpare i detta arbete. Han reste denna sommar omkring i de skånska bygderna och tecknade. Vår bild, vartill han väl då inhämtade stoffet, tillkom strax därefter. Enligt påskrift på baksidan skänktes målningen av )) unge Hohnbergsson )) den 8 september 1829 till den samma år nyvordne generalmajoren Mauritz Clairfelt. Holmbergsson är mest känd som tecknare och grafiker. Han illustrerade Tegners Axel och Fritjofs saga. För lundabor är hans etsningar med marknadsfolk eftersökta. E ljest var historiemåleriet hans genre och han levde sig så in i forna tider att han klädde sig efter 1600-talets mod och talade en kärnfull gammalsvenska.

S. T. K.

Vid elt värdshus på Söderslätl. Oljemålning fr ån 1829 av I. Holmbergsson. KM: 48.080.

REN Ä SSANSK RONA FRÅ N 1800-TALE T

rudkronan är jungfruligh eten s sinnebild. Denna symbolik har sin upprinnelse i senmedeltidens svärmiska madonnadyrkan. Den gamla uppfattnin gen av m a donnan som den vördnadsbjudande himladrottningen fick under medeltidens senare skede vika för bilden a v gudsmodern som den unga, obefläc kade jungfrun. Kronan , som prydde h ennes huvud, betraktades dä rmed i första h and inte längre som en maktsymbol utan som ett jungfrudom en s signum. Man börja de sm yck a brudar m ed den heliga jungfruns värd ighetsteck en, och tack vare kyrkans välvilliga h ållnin g - madonnabildernas kronor utlånades till jungfruli ga brudar - blev brudkröningen sn a rt ett allmänt bruk. Reformationens konfisk ering av k yrksilver drabbade även madonnakronorna, och följden blev en n y lillverkning av kronor, som i m otsats till de förra från början va r avsedda att tjän a endas t som brudkronor. De nya kronorna var a v renässan styp , och den rikt utstyrda r enässanskron an blev alltså brudkronan s ursprungsform. Hos den traditions trogna allmogen kom denna fo rm a tt fortleva i kronor från lån gt sena re tid. H ärom vittnar en brudkron a i Kulturen s silver samling. Den är ett arbete i förgyllt silver , 11 cm hög m ed en omkrets av nedtill c :a 50 och upptill c: a 70 cm. De sköldformi ga stån da rna prydes a v fili grandek or och infattade, slipade glasbitar. Frå n den övre ringen och från låga, greni ga ståndare m ell an »sköldarn a » hänger tunna, rombformade silverbrickor. Kronan är tillverka d av k arlskron amästar en J oh an Magnus Fagerberg år 1806 m en trots sitt sena tillkomstda tum följer den troge t renässansen s form sch em a. De breda, fili grantäckta ståndarna efterbilda r renässan sens graciös t gen ombrutna, av väx tmotiv uppbyggda ståndare, de hän gande silverblecken är en stiliserad upprepning av ren ässan sen s n a turalistiska hänglöv, och de styva, symmetrisk a handrosetterna p å kronrin gen har sin motsvarigh et i sirliga rose tter på renässanskronan s ring. Trots att de taljerna h a r förfl ackal s, r öjer krona n tydli gt sin släktskap m ed bortåt 300 å r äldre fö regån gar e. E. F. 12

Brudkrona tillv erkad år 1806 av Johan Magnus Fagerberg KM: 4816.

Karlskrona.

K.JOHTELBRODERI

))

artins samling )) är en beteckning vi ibland finner på föremål i museets textilkollektion. Det är alltid kontinentala och sällsynta saker. I uppslagsböckerna beskrives Martin, dr. Fredrik Robert, f. 1868, som konstindustriell kännare, fra mstående samlare av Orientens konst och konsthantverk, 1904- 08 drogman el. dragoman, d. v. s. tolk vid svenska beskickningen i Konstantinopel, författare till flera verk om orientaliska tyger, keramik, mattor, silver m. m. och bosatt i Florens. Stora delar av hans samlingar ha gått till Nationalmuseum och Riksmuseets etnologiska avdelning. En liten del har hamnat på Kulturen, huvudsakligen föremål från Främre Orienten och Italien och bland dem ett silverbroderi utan ursprungsbetecknng. Broderiet, 31 X35 cm, är utfört på randigt, tjockt, vitt siden, där randningen erhållits genom atlas och ripseffekter. Det är avklippt på tre sidor och visar början till en bård. I den enda knapphändiga anteckning som finns , påstås, att det skall vara )) en klänningsbård från slutet av 1700-talet eller tidig empire )) . Broderiet, där silvret fortfarande är förvånansvärt fräscht och glansigt, ger ett synnerligen elegant och festligt intryck m ed sina olika effekter av blänkande, släta ytor av silvertråd och grått, ospunnet silke och skimrande och glittrande paljetter och kantiljer. Det visar en uppdelning i flera rader, som är vanlig på broderade klänningsbårder under slutet av 1700-talet och 1800-talets början. (Se: Paris, L'union centrale des arts decoratifs.) Teckningen är kanske inte av allra högsta konstnärliga kvalitet, rätt upplöst i detaljerna och med ett maniererat återgivande av den slutande klassicismens formelement med dess blandning av blomrankor, geometriska figurer, akantusblad och fransar. Under direktoriets tid pryddes den förnäma dräkten, i synnerhet uniformerna med rika guldoch silverbroderier.

M.L-m. 14

Broderi av silvertråd och silke från Frankrike eller Österrike, omkr. 1800. KM: 14.22 1.

TEBOHD FRÅN RÖRSTHAND SIGNERAT C E

edan i en förteckning från 1733 över format och rågodsbränt men ännu oglaserat gods från Rörstrand omtalas större och mindre samt åttkantiga tebräden (-brickor) . Från samma år finns ett signerat tebräde, som i dekoren företer stark påverkan från Holland, och från tiden omkring 17 40 och det följande årtiondet uppträder fyrkantiga och ovalt passformade brickor av detta slag. Vid de tyska fajansfabrikerna hade redan på 1720-talet stora lebordsskivor börjat framställas. När sådana tjugo år senare uppträder i Rörstrands produktion, torde detta vara resultatet av mer eller mindre direkt påverkan från Tyskland. På studieresor utsända gesäller, som Abraham Hottschon vilken fick stipendium 1741 för studier i Beyreuth, har säkerligen hemfört nymodigheter av olika slag. Tebordsskivorna vilar på bordställ, ofta ganska enkla till form och material och präglade av den rådande möbelstilen. Den målade fajansskivan var det väsentliga. Sådana tillverkades under hela 1700-talet. Flera av fabrikens framstående m å lare har sysslat med deras dekoration. En bland de förnämsta var Carl Erik Löfström, som blev ritaregesäll vid Rörstrand 17 53 eller 1754 och verkade i fabrikens tjänst till 177 7, då han överflyttade till Vängefabriken, där han slutade sina dagar 1788. Genom testamentarisk gåva i år av professorskan Fanny Broden i Lund har i Kulturens ägo kommit det här avbildade tebordet, dekorerat i blått och mycket schwungfullt målat samt signerat C E, vilka bostäver tills vidare tolkats som initialerna till Carl Erik Löfströms förnamn. Stativet till denna skiva är senare och gjort i nyrokoko. W.K.

Tebordsskiva av blåmålad fajans från omkr. 1760 till verkat på Rörslrand av signaluren CE. KM : 48.353. 2

VACCINATION SMEDALJ mittkopporna var under tiden ända fram till 1700-talets slut en svårt härjande farsot. För att söka råda bot på denna hade man i Kina och Indien redan före Kristi födelse börjat inympa koppgift på friska personer för att göra dem immuna däremot, i vissa fall med positivt resultat. En grekisk läkare Timoni tog 1714 upp denna metod, som sedan spred sig i Europa, främst till England och därifrån vidare till Frankrike och Tyskland. Den var emellertid dyrbar och kunde endast komma de förmögna till godo. Därtill medförde den alltför stora vådor och blev i lag förbjuden redan i slutet av 1700-talet. Då framlade en engelsk läkare E . Jenner de rön han gjort att medelst kokoppor söka hämma farsoten . Resultatet slog väl ut och i en liten skrift, utkommen 1798 och översatt till alla kulturspråk, spreds resultaten av hans undersökningar och väckte inom medicinskt vetenskapliga kretsar myc·· ket stort uppseende och intresse. I Sverige infördes den jennerska vaccinationsmetoden 1801 och en av de ivrigaste förespråkarna för denna blev den kände läkaren professor Eberhard Sakarias Munck af Rosenschöld i Lund. Han hade under en resa till Köpenhamn fått kännedom om denna vaccination och införde den först i Skåne och verkade därefter outtröttligt för dess genomförande överallt i Sveriges land. För sina mödor erhöll han 1813 en medalj i guld. Kungl. l\faj:t gav också detta år Kongl. Sundhets Collegium tillåtelse att prägla en medalj i silver att utdelas till läkare och andra personer, som på verksamt sätt befrämjat vaccina tionen. Den bär på åtsidan Karl XIII :s bild med omskrift och på frånsidan inom en eklövskrans inskriften: FÖR BEFRÄMJAD VACCINATION. Den graverades av M. Frumerie. En sådan medalj har under årets lopp införlivats med Kulturens samlingar men är av senare datum och bär Karl XIV Johans bild.

w. [{, 18

Vaccinationsmedalj med Karl XIV Johans l>ild graverad av L. P . Lundgren. KM : 48.081.

EGYPTISK LEKSAKSHÄST AV LERA

är föräldrarna i gamla dar kom hem från marknader, hade de ofta med sig som gåva till barnen en lergök. I vårt trädrika land var eljest de mesta leksakerna av trä. Bland dem var den svarvade eller skurna hästen omtyckt. I Egypten hade man ont om trä och gjorde därför sina leksaker av lera, som den här avbildade hästen från Faijum. Med sina 1500 år på nacken är den icke olik våra trähästar. Under de sex första århundradena av vår tideräkning stod Egypten under romerskt inflytande. Detta lämnade spår efter sig icke minst i konsten. Inom denna finns en grupp av små terrakottafigurer, som återger den grekiskt-romerska mytologiens gudar likaväl som världsliga ämnen, såsom vår häst. I stor myckenhet har sådana figurer påträffats i jorden. De brukades såsom omtyckta gåvor. Överhuvudtaget är seden att giva bort föremål av bränd lera mycket gammal. Romarna kallade dem för sigillaria och brukade förära varandra sådana vid saturnalierna, d. v. s. vid de stora folkfester som motsvara vår jul. Sigillaria kallades också ett särskilt kvarter i Rom, där tillverkare av lerfigurer hade sina verkstäder och butiker. Den avbildade hästen är gjuten i form av två halvor som satts samman, men ganska snett och oskickligt. Det är en massprodukt, som även den fattigaste fellah borde ha råd att köpa. Utom den plastiska utsmyckningen, manen, svansen, sadeln, gjordarna, som tillkommit i formen, har den också blivit målad med några hastiga penseldrag i svart. S. T. K.

Lek sa kshä st av ler a, Egy pten , 400-ta let e. Kr. Stö rs ta m å tt 14,5 cm. KM: 32.269.

LITOFANI

itofani är bildat av ett par grekiska ord, litos, sten, och fanos, genomskinlig. Under 1800-talets andra fjärdedel framställdes vid en del tyska porslinsfabriker så kallade litofanier, brukade till lamp- och ljusskärmar samt som fönsterprydnader. De gjordes i form av fyrkantiga, tunna plattor av biskviporslin, i vilka man på ett konstfärdigt sätt maskinmässigt pressat in motiv med figurframställningar, hämtade från kända och populära mästares tavlor. Pressningen är utförd så, att när man håller plattan mot ljuset de tjockaste partierna visar de djupaste skuggorna, de tunna ställena dagrarna och de halvtjocka mellantonerna. Det inpressade motivet framstod alltså i svart och vitt och kom därigenom i någon mån att verka som svart- och vitkonst, tuschteckning eller akvatinta. Modet uppstod i Berlin i slutet av 1820-talet och litofaniplattor framställdes till att börja med i porslinsmanufakturen i Berlin. Men även andra tyska fabriker tillverkade dem, som Hennebergs porslinsmanufaktur i Gotha och fabriken i Plauen med resp. signaturer HPM och PPM i överensstämmelse med KPM för »Königliche Porzellan Manufactur » i Berlin. Dessa plattor infattades i ett ramverk av trä eller metall, dekorerat i de för tillfället rådande tidsstilarna. Skärmen på motstående sida har fot och ram av silver, utförda av Gustaf Möllenborg i Stockholm 1854. Plattan är signerad med Berlinfabrikens spira samt KPM. De anbringades i fönstret eller vid ljuset, varvid bilden framkom. W.K.

Ljussk ä rm av biskvi

s tä ll av sil ver från 1850-lalel. KM: 36.308.

DOP KÅPA

arl Gerhard sjöng en gång att »allt duger till allt», och den som sysslat ett slag med de högre ståndens »kristningakläde.i; » från 1700-talet, blir snart benägen att tycka detsamma. Knappt ett enda av föremålen utom fyra eller fem stycken, är gjort av n ågo t, som från början inte varit något annat: brokiga västar och kjolvåder, bröstisättningar, bitar av sakrala och profana broderier och utstyrda med metall- och silkespetsar och sidenband. Ibland har de gjorts med god smak, ibland har de blivit mera granna än vackra, även om de aldrig blivit lika granna som allmogens »kristningapåsar», vilka nästan är gripande i sin kärleksfullt uttänkta prålighet, Dopkläderna bestod av en dopkåpa , en dopdräkt eller en doppåse, en mössa med korslagda sömmar för gosse och vertikala för flicka, en dopkudde och ett dopkläde. De funnos ofta i privat ägo, men kunde också lånas från kyrkan. Dopkåpan på bilden är av röd atlas med kantbårder av guldoch silvertråd och paljetter, fodrad med röd taft, tunnt vadderad och sammanhållen med fyra par grågula ripsband. Bården är utförd i låg relief och läggsöm med konturer av tvinnad silvertråd. Den visar en stram och distinkt teckning av starkt stiliserade, rakt uppväxande blommor och blad och hörnmotiv med förlängda blomstänglar och har en tydlig renässanskaraktär av samma typ, som på de förlagor vi finner i Johann Siebmachers och Andreas Bretschneiders mönsterböcker från början av 1600-talet. Arbetet är troligen utfört under 1600-talets förra hälft eller mitt. Det kan vara svenskt eller importerat från någon utländsk verkstad och har från början varit en duk eller möjligen ett kalk.kläde. Förstyckets broderi visar samma detaljer och har samma ka raktär trots en annan komposition. Det är hopsytt av två rektangulära stycken med var sin inskriven nejlika, förstärkta på baksidan med grovt linne och påklistrat papper. Långsidorna är kantade med två symmetriskt avsmalnande stycken med spår av rött sidenfoder. llf. L-m. 24

Dopkåpa oc h fö rstycke från 1700-tal et a v r öd a tl as med 1600-talsbrod eri av guldoch silver tråd samt palj e tte r. KM: 38.245.

BISKOPSBÅL

nget herrskapshus saknade under 1700-talet en bål, i regel h ade man flera. Vanligast torde de ostindiska porslinsbålarna ha varit. Dekorerade med blommor i famille roses utsökta emaljfärger, med vapen och monogram och andra mönster i sepia och guld utgjorde de en ögonfröjd för det dukade dryckesbordet. Naturligtvis tillverkades även bålar vid de europeiska keramikfabrikerna och här hemma har vi sådana både från Rörstrand och Marieberg. Bålen är vanligen till formen en stor öppen skål. I Danmark förekom emellertid en bål, som såg ut som en biskopsmössa med två uppstående spetsar. Det erbjuder inga svårigheter att utlista tankegången bakom tillkomsten av denna form. En mycket omtyckt dryck vid denna tid var bischoff. Den tillverkades vanligen av rödvin, vatten, socker och pomerans. Möjligen är det färgen, som givit denna dryck sitt namn - men det fanns även andra drycker med prästerliga namn, såsom papst, kardinal och prelat. I varje fall har bischoff ingivit den keramiske konstnären iden till den danska biskopsbålen. I Kulturens keramiska samlingar finns ett par sådana bålar från fabriken i Store Kongensgade i Köpenhamn. Den ena är tillverkad på 1730-40-talen, den andra på 1760-talet. Båda har blomsterdekor i blått. På den här avbildade läser man de punschpatriotiska inskrifterna: DET . GAAR . KONGEN . OG . LANDET . \TEL . samt LENGE . LEVE . KONG CHRISTIAN . DEN . SIETE . - Även fabrikerna i Slesvig och Kiel gjorde biskopsbålar, de förra vanligen dekorerade i manganfärg, de senare med polykroma muffelfärger. W.K.

Bål i form av biskopshälla från fajansfabriken i Store Kongensgade, Köp enh amn, 1730-40-talen. KM: 8.096.

SNÖR LI V FRÅN 170 0-TALET

en så kallade kvinnliga fåfängan är ingen modern företeelse. Den kan spåras redan hos antikens folk . En sådan detalj som snörlivet t. ex. , som med belägg kan följas åtminstone från medeltiden, har sina föregångare hos dessa. För 1700-talets damer var snörlivet ett oundgängligt dräkttillbehör, som anlades redan i barndomen för att få en riktig getingmidja. Materialet var bomullstyg eller kanfas med insydda planschetter av smala rottingvidjor eller valfiskben. Framifrån sett hade det en strutformig profil, långt neddraget framtill , uppklippt i plösar över höfterna, ganska högt i ryggen och urringat under armarna. I vardagslag hade snörlivet band över axlarna, men vid djupt decolletage spändes det över armens överdel. Det snörades vanligen i ryggen med ett band, som löpte genom silkestrensade snörhål. Det tarvades en kraftig handräckning för alt få det tillräckligt hårt snörat, en stadig kammmarjungfru m ed fasta muskler, om inte en manlig kraft fanns till hands, som kunde rycka in och assistera. Den samtida litteraturen ger oss en och annan humoristisk glimt ifråga om dessa toalettbestyr. Man brukade också ett s. k. öppet snörliv med snörning både fram och bak och för mera rondoletta damer även snörliv med snörning i sidorna. - Under den begynnande empiren blev snörliven kortare, om de inte helt lades bort. De återkom emellertid snart lika styva och stela som tidigare. I Kulturen förvaras ett snörliv från 1700-talet, som varit i bruk hos familjen Rosencrantz på Gärsnäs i Skåne, avbildat på nästa sida. Det är utfört av gråaktigt bomullstyg och har haft insydda valfiskben som planschetter.

w. /(.

Snö rliv a v b omullstyg m ed pl a nsch eller av va lfiskben , 1700-lalels milt. KM: 25.435.

GYLLENE TRÅD är avbildade föremål har ärvts inom den de la Gardieska släkten och uppgivits vara från slutet av 1600-talet. Spetsarna kan troligen dateras till den tiden. Då det gäller broderierna däremot blir man lite misstänksam mot uppgiften , ty om man skärskådar dem närmare, ser man att de tidigare suttit på en »fiolebrun » eller blåviolett atlas, av vilken det fortfarande finns några fragment , trots att tyget för övrigt är omsorgsfullt bortklippt. Det kan också förklara varför broderiet på bilden vid första anblicken verkar ganska konstlöst och naivt i sammanställningen av blommor och ornament. Det har säkerligen inte överförts i sin ursprungliga, antagligen symmetriska och täta uppställning utan ändrats om till en »ledigare » komposition. Ser man på detaljerna är de både väl gjorda och väl tecknade i en stil, som bör hänföras till 1600talets mitt och något tidigare. Blommorna, bladen och ornamenten är sydda med förgylld och oförgylld silvertråd i läggsöm, dels slät och dels i ett korgflätningsliknande mönster. Trådarna är fästade med grönt och gult silke. Blommorna prydas med förgyllda paljetter och kantiljer och konturerna accentueras med dubbeltvinnade guldoch silvertrådar, vilka här och där fortsätter ut på tyget i dekorativa snirklar. Det mycket småmönstrade tyget, av 1600talstyp, har varp av gult silke och inslag av förgylld silvertråd. Om anteckningarna funnits kvar, hade vi kanske fått veta om det är ett svenskt, tyskt eller franskt arbete. I karaktärenpåminner det onekligen starkt om broderierna på drottning Kristinas »kröningssaker» , som hon beställde i Paris omkr. 1648-49. Den som påverkade henne att beställa dem därifrån och inte från Hamburg, som man förr gjort, var Magnus Gabriel de la Gardie. Några år innan hade han kommit tillbaka från Paris och bl. a. medfört utomordentliga broderier, som han låtit tillverka för egen del.

M.L-m.

Reliefbroderi av guldtråd på småmönstrad guldbrokad och guldtrådsspels, 1600-la lel. KM: 22.74 7.

))EN BIT AF DEN OLYCKLIGE STURERNS SKJORTA))

e s. k. Sturekläderna, som förvaras i Uppsala domkyrkas skrudkammare, utgöras av tre mansdräkter och fyra skjortor jämte några andra föremål. Enligt traditionen skall de ha burits av de herrar som mördades av Erik XIV och hans drabanter på Uppsala slott 1567. En händelse som gått till eftervärlden under namnet Sturemorden. Offren var Svante Stensson Sture och hans båda söner, Nils och Erik, Abraham Gustafson Stenbock samt Ivar lvarsson Liljeörn. Alla fem begravdes i Sturekoret i Uppsala domkyrka, där också kläderna förvarades i en järnkista. Senare flyttades klädesplaggen till ett skåp i sakristian och 1883 fördes de till Statens historiska museum. År 1908 återfördes de till samlingarna i domkyrkans skrudkammare. För ett par år sedan fick museet av disponent Carl-Eric Borgenstiema, Lund, en del föremål från hans föräldrahem i Ystad. Bland dem fanns ett litet dubbelvikt, fint papper med en påskrift, som såg ut att vara från tidigt 1800-tal: »En Bit af den Olycklige Sturerns Skjorta Han blef mördad af Erik XIV ». Det innehöll två tygfragment av linne. Det ena var ett tättrynkat krus, 3,5 cm brett, broderat med hopdragssöm och knutsöm, fästat vid en liten bit, 3 X 4 cm. Det andra stycket, 4 X 7 cm, hade en kastsöm på längden och en fläck, kanske av blod. Vi tittade på fragmenten länge och noga och med stort intresse, men undrade om det inte var lika lite att tro på som träflisorna från Kristi kors e. d. Om det var sant, skulle det ju vara bitar från några av de äldsta klädesplagg, som finns bevarade i landet. Det finns inga tillgängliga traditioner om hur eller var eller genom vem de kommit in i släkten. I början av 1800-talet levde en Borgenstierna i Uppsala , en läkare, han kanske »samlade » souvenirer. Det skulle varit enkelt att ha frågat domkyrkosysslomannen i Uppsala, dr. Mats Åmark, ifall fragmenten var äkta, men det

Fragment av krage och skjorta från de i Uppsala domkyrka bevarade Sturekläderna. KM : 47.586. 3

3:3

blev inte av. De fick ligga i sin låda - tills förf. en dag skulle leta efter litteratur om reliefbroderier och fann ett nummer av Kungl. Livrustkammarens skrifter, Vol. IV: 8-9, helt ägnat åt Stureskjortorna. Det rörde sig om en undersökning som gjorts av dr. Anna-Maja Nylen och försetts med noggranna ritningar och många fotografier. Referaten här nedan är hämtade därifrån. Förf. kände sig nästan som mästerdetektiven \Vatson, nära att finna gåtans lösning. På bild 30 i häftet fanns en bild av kragen på den skjorta dr. Nylen kallar nr. 2. Det fanns knappast något tvivel om att fragmentet med kruset hörde dit. »Material: Tuskaftat linne i kragen med 30 X 30 tr/cm (trådar per cm) och i bålen 24 X 24 tr/cm. - Kragen har en styvnad av linnelärft med 16 X 16 tr/cm. Den har 2 st. upptill till intet avsmalnande veck nedsydda med efterstygn. Kragen erhåller härigenom en uppåt tilltagande vidd. Ut- och insida är fullständigt lika såväl vad beträffar form som material och utsmyckning. - På kortsidorna är kragens båda sidor förenade med kaststygn och en dekorativt utförd efterstygnsrad. - I överkanten är med efterstygn fastsydd en remsa av samma lärft som kragen. Den är rynkad med ca 14 rynkor per cm. Utsmyckning: Kragens kortsidor och överkant äro prydda med en 1,3 cm bred bård bestående av dubbla efterstygnsrader, vilka dragits till så hårt att de i viss mån ha karaktären av hopdragssöm. Mellan dessa äro sydda en rad enstaka knutstygn och en rad grupperade i trianglar. Kragens rynkade remsa är i kanten prydd med en i knutsöm utförd tretungad udd, innanför vilken löper en smal hopdragssöm. » Det andra stycket gick inte att bestämma utan direkt granskning av skjortorna. Turen ville att förf. skulle till Stockholm i slutet av oktober och kunde fara till Uppsala på samma gång. Med tillstånd av dr. Amark och mycken vänlig hjälp av tillsyningsman Andersson kunde det lilla detektivarbetet slutföras. Det visade sig att biten med fläcken skulle sitta i sidsömmen, strax nedanför vänstra ärmen på »skjorta nr. 1 >>, den som skulle tillhört Nils Sture och som beskrivits på följande sätt. »Material: Tuskaftat linnetyg med i bålen 22 X 22 tr/cm.

Nils Svanlesson Sture, oljemålning på Gripsholm från 1560-talet. SPA.

- Vådbredden är 80 cm. Tyget har ursprungligen haft en ren, vit färg men är nu beigegrått till svagt brunt. Sömmarna är utförda med vit lintråd. Stadkanterna lagda mot varandra och kastade på avigsidan.» Att exakt bestämma var biten med det rynkade kruset skulle suttit var inte möjligt. Någonstans på kragens vänstra sida där mycket är bortrivet bör det emellertid ha varit. Beträffande den dräkthistoriska synpunkten på kragarna meddelar dr. Nyien följande . »Två av skjortorna, nr. 1 och 2, visa genom kragens höjd, axelpartiet och utsmyckningen på krage och handledslinningar, att de höra samman med överplagg av sturedräktens art. De till dessa hörande tröjorna äro åtsittande med hög ända upp under hakan knäppt ståndkrage och långa snäva ärmar. Skjortornas kragal'. ha en motsvarande höjd så att deras rikligt och fint rynkade remsa kommit att ligga över randen på jackans ståndkrage. - Porträtt från 1500-talets senare del visa att kragens höjd och storlek ständigt tilltog och nådde sin kulmen omkring 1600 med den s. k. pip- eller kvarnstenskragen, vilken hade en inte bara kraftigt tilltagen diameter utan kunde bestå av flera kragar på varandra. - Kragen på skjorta nr. 2 utgör en variant av den höga krusförsedda kragen, som konsekvent leder till uppkomsten av den breda nervikskragen, som blev 1600-talets stora mod. Genom de insydda vecken får den större vidd upptill och man måste anta att den burits så som man kan se på vissa porträtt från 1560-70-talet: Öppen framtill och något utfallande åt sidorna med den övre kragsnodden hängande dekorativt över tröjan. På detta sätt är Nils Sture återgiven på ett porträtt från 1560-talet.» M. L-m.

HELIGA TUPPAR OCH PÅFÅGLAR

uhammed hade redan framträtt med sin nya lära Mekka, då den sasanidiske konungen Khusrau (Chosroes) Il erövrade det rika E gypten från den bysantinske kejsaren Heraclius. Perserna höllo sig kvar i Egypten endast tio år, från 619 till 629. Ett tiotal år därefter gjorde sig araberna till herrar över landdet, vars befolkning i huvudsak utgjordes av kopter, som voro anhängare av en schismatisk riktning inom kristendomen. Den koptiska konsten hade utvecklat sig ur den senhellenistiska; sådan denna under ptolemeisk och romersk tid blomstrat i Egypten. Trots sin provinsiella prägel stod den emellertid öppen för inflytelser från olika håll, främst från det starkt helleniserade Syrien och från de sasanidiska huvudområdena, Persien (Iran) och Iraq, och redan långt före Khusrau II:s tid hade inflytelser från sasanidisk konst gjort sig gällande i Egypten. Tydligast framträder detta inom textilkonsten, där det studiematerial som står till vårt förfogande är oerhört rikt; endast Peru och Östturkestan erbjuda lika goda betingelser för bevarandet av textilier som Egypten med dess torra klimat och i huvudsak sandhaltiga jordmån. Många textilier, oftast i fragmentariskt tillstå nd, ha i Egypten anträffats i kristna eller islamiska gravar, andra i kulturlager eller avskrädeshögar som plundrats för att användas som gödselmedel. Till den senare kategorien höra de tyger som hittats i och omkring Fustat och det närbelägna Gamla Kairo. Det var inom denna rayon som perserna hade sitt högkvarter under ockupationen 619-629, och några av de tyger av sasanidisk typ, till en del importerade från Persien eller Iraq, som kommo ut i konsthandeln under 1930-talet, ha måhända begagnats av ockupationstrupperna. Denna konsthistoriskt märkliga textilgrupp, av vilken ett exempel här avbildas i en rekonstruktionsritning, är särdeles rikt representerad inom Kulturens samlingar. Den bevarade delen har i trådarnas riktning en längd av

47,s och en bredd av 28,s cm. Materialet är ylle och, för de vita mönsterpartierna, ofärgat linne. Garnet är vänsterspunnet. Varpen är mörkbrun, och dekoren , utförd i gobelängteknik, står i ljusbrunt, mörkbrunt, halmgult, rött, skärt, mörkblått och vitt på röd botten. Starkt stiliserade tuppar och vinrankor äro placerade under arkader med flata rundbågar vilande på skivartade kapitäl, som äro smyckade med en korsblomma ställd i en rundel, och svicklarna upptagas av mindre fåglar. Enligt rekonstruktionen ha tupparna, liksom moderna leksaksdjur, stått på fotskivor försedda med hjul, helt säkert att uppfatta som ett slags gudavagnar med fyra hjul, av vilka det ena paret är dolt bakom det andra. Motivet har i ritningen kopierats från två andra fragment i Kulturen (nr 37 .654 och 37.646) med en tupp respektive en påfågel på röd botten (Le Monde Oriental, XXX, 1936, pl. 2); det återfinnes på ett 1935 på Musee des Gobelins i Paris under katalognumret 42 utställt fragment i Arabiska museet i Kairo (nr 13.022), som visar en påfågel i kombination med vinrankor och arkader av samma slag som på det rekonstruerade fragmentet i Lund. Till så gott som alla de element, som ingå i dekoren på dessa gobelängvävnader, gudavagnen ej undantagen, kunna motsvarigheter anträffas på silverkärl av sasanidiskt eller »post-sasanidiskt » ursprung. Av de här nämnda textilierna torde de flesta likväl ha tillverkats i Egypten; påfågelsfragmentet i Lund är dock snarare av persiskt ursprung. Tuppen framträder i sasanidisk konst som en helig fågel, och belägg för dess höga anseende hos anhängarna av Zoroasters lära finnas i texter på medelpersiskt och nypersiskt språk. Tuppen, som gal när dagen gryr, är i olika länders folktro associerad med solen och liksom kyrktuppen en fiende till mörkrets makter. Med sin stridslystnad och stora sexuella förmåga är den tillika en manlighetens och manbarhetens symbol. - Påfågeln var i den klassiska antiken Heras fågel. Hannens utslagna stjärt är hos många folk en symbol för solen. Föreställningen att påfågelskött inte ruttnar har i fornkristen konst gjort den till en av de många symbolerna för odödligheten. Persernas fabeldjur Senmurv eller påfågelsdraken (egentligen »hund38

. en i Egypten funn en gobeliingvävnad. K. M. 39.91-1 Rekonstrukllon av , J I IV 14 ). (C. . , , ,

fågel ») framställes med påfågelsstjärt. Inom religionens värld är påfågeln bäst känd såsom en representant för den högsta gudomligheten, Malak (Melek) Taus eller »påfågelsängeln », hos de s. k. djävulsdyrkarna, yaziderna (jeziderna). Anhängarna av denna egendomliga blandreligion, nu omkring 50.000 till antalet, tala kurdiska dialekter, och de flesta av dem äro bosatta i norra Iraq. Enligt vissa källor skall Malak Taus stundom framställas i tuppgestalt, men alla publicerade bilder av denna märkliga gudomlighet, måhända ursprungligen ett slags totemdjur, utgöras av påfåglar gjutna i brons eller mässingsartad metall. Yaziderna kalla dessa bilder sandjak, ett turkiskt ord, som egentligen betecknar standar eller flagga. De bruka transporteras till olika församlingar och tempel , och det är väl tänkbart att de i äldre tider ibland förts kring på hjul. Det talas om att en dylik fågelbild förts omkring, buren på en stång; i analogi till vad man känner till från vissa syriska tempel från romersk tid kan man mycket väl tänka sig att man också haft verkliga standar med målade eller vävda bilder av Malak Taus. På de gobelängvävnader som här behandlats kunna tuppen och påfågeln mycket väl ha avbildats utan direkt tanke på motivens religiösa innebörd, men den hjulburna fotskivan tyder på att man här ej står långt från en sådan ursprunglig föreställning. Och då man anser sig kunna förmoda att yazidernas alltjämt ofullständigt kända religion utformats vid slutet av 600-talet är det rimligt alt betrakta de plastiska förebilderna till tygernas hjulburna fåglar som ett slags prototyper till de bevarade metallbilderna av Malak Taus.

Carl Johan Lamm.

A v S IGFRID SVE NSS ON

et h a r berä tta ts om en guldsm ed i Lund, a tt h an i sin butik h ade säckar fu ll a m ed gammalt s ilver avse tt a tt sm ältas ned . Det var väl fö r omkring ett sek el sedan och troligen utgjordes det m es ta av d etta silver av smyck en , som burits till de gamla folkdräktern a . Gen om en samtida tidnin gsno ti s k änna vi inneh ållet av en silve rsändnin g, som 1832 gick från Landskrona till Danmark fö r n edsm ältnin g. Det gällde nära 50 k g. a rbetat silver, bl. a. 108 knä - och sk osp än n en , 170 h alskedjor m ed prydnad er, 906 kn appa r och 1150 »mindre fruntimmersm yck en ». Den of ta använda bilden , a tt den ga mla tiden genom 1800 -talets n ya andli ga och m ateriell a strömnin gar k om i sm ä tdegeln, h ar alltså beträffande bondesilvret h aft en på taglig realite t. När det blev billi gare a tt ersä tta självhushållets h emm ap rodukter m ed k öp varor och n ä r landsb ygden s självh ävdelse krävd e jämlikhet även i kläd seln, då var bygdedräkternas tid förbi och standardi serin gens och k onfektion ens epok s tod fö r d örren. De gamla s ilversmyck ena

försvunna hastigt och tidigt. Det visar de nya förändringarnas styrka, ty detta silver hörde till folkdräkternas allra äldsta beståndsdelar. Bouppteckningar, äldre beskrivningar och bevarade föremål - inte minst den vackra samling som nu ingår i Kulturens nya silverutställning - visa, att ingenstans bland svensk allmoge har funnits en sådan rikedom av dräktsilver som i Skåne och dess grannbygder. Varifrån kom denna silverrikedom? När och hur ha bönderna i det sydligaste Sverige skaffat sig dessa silversmycken? För att få svar på dylika frågor måste vi först och främst granska själva föremålen närmare. Men redan i formen för denna presentation ha vi anledning att utnyttja några av de resultat, som studiet av allmogens silversmycken ger. Dateringen är en helt annan än för guldoch silversmidet i övrigt, den enskilde mästarens personliga prägel på sina alster är högst begränsad och de olika bygdernas särdrag betydligt mindre ifråga om smyckena än beträffande själva dräkterna. Det skulle därför vara mindre upplysande att sammanställa ett sådant material efter tid, mästare eller ortsuppgift. Den följande översikten är istället uppdelad efter olika föremålstyper, d. v. s. efter användningen. *

Bältet. Redan i förhistorisk dräkt har bältet använts att hålla fast till kroppen den som en skjorta sydda kolten och än i dag brukas det på samma sätt i lappdräkten. Med nya dräktmoder vid medeltidens slut fick bältet mindre betydelse ur funktionell synpunkt men utvecklades istället till att bli kvinnodräktens dyrbaraste tillbehör. Rikt utstyrda silverbälten äro också kända från olika svenska folkdräkter främst

* Förf. har främst utnyttjat Nordiska museets och Kullurhistoriska museets samlingar, varvid för de senare en av museets chef fil. dr Sven T. Kj ellberg tidigare utarbetad översikt und erlättat studiet. Förf. har också kunnat utnyttja en för en större und ersökning avsedd samling excerpter ur bouppteckningar utförda av arkivforskaren Janne Agri och bekostade av Humanistiska fond en. 42

Bild 1. Brudbälle från östra Skåne, bestående av sölja och tjugo silverbeslag fästa vid en sammetsgörd el. Stämplar saknas. KM: 2.414.

hörande till bruddräkten. »Qvinderne i Smaaland hafde ogsaa i forrige tider deres belte af sölf og vel garnered med knive », skriver en dansk resenär, som 1720 for genom Värend. Där ville man då också sätta silverbältet liksom så mycket annat i förbindelse med Blendasägnen. När Linne några årtionden senare reser genom den sydsmåländska gränsbygden äro dylika bälten fortfarande i bruk: »Några få hade silverbälten om livet, hvilka voro hopsatta af fyrkantige drifne och up43

högde silfver-bucklor; detta bants tvärt om lifvet nedan för listen och nedhängde vid sammanhäftningen m ed et par små silfver-kädjor, hvilka slutades med en öronskjed och en krokug tandpreka af silfver». De senare redskapen hörde inte samman med några speciella bondevanor, halvannat sekel tidigare h ängde de också i bältena hos förnämt folk. Vi kunna därav dra en slutsats, som är ganska allmängiltig: bondesilvret har bevarat former och typer av smycken, som en gång tidigare också varit i bruk hos herrskapsfolk och borgare. Men även som prydnader blevo bälten inom dessa samhällsklasser omoderna efter 1600-talets mitt. I södra och östra Skåne, i västra och mellersta Blekinge och mera sällsynt i angränsande delar av Småland förekommo de däremot under hela 1700talet. För avsalu på Österlen tillverkade guldsmederna dylika ålderdomliga silverbälten ännu efter 1830, bild 1. Härifrån har Bruzelius beskrivit dem: »Hikare brudar buro wanligen också ett bälte af ylletyg med en 2 a 2 1/2 fot lång nedhängande flik, prydd med silfwerbucklor, twå eller tre i bredd, af rund eller aflång form. Framtill på bältet satt ett stort spänne af silfwer, och nedtill på fliken den s. k. 'skon', båda med inpressade sirater eller inlagda stenar och hängande prydnader i form af löf, A och 0 m. m. ». Genom sin dyrbarhet voro dessa silverbälten naturligtvis lång t ifrån var mans egendom. Bouppteckningarnas uppgifter äro utförliga och visa, att detaljerna varierade. Underlaget utgjordes av rött kläde eller »grönt band » eller i äldre tid ofta av sammet. Bältena kunde vara besatta med omväxlande runda bucklor el. dyl. och rektangulära plattor, t. ex. beskrives 1738 ett bälte från Håslöv i Skytts vara »Öfversatt med 30 st. förgylla silfwerknappar och 11 st. förgylte silfwerplåtar med fildegrandt arbete ». Vanligen äro dock beslagen enhetliga och bestå av vad som i boupptecknin gar i Skåne ofta kallas »bulor», eller »pucklor» , i Blekinge »brocher» och i sydligaste Småland »maljor». Det vanligaste antalet är 18 a 20, m en från Blekinge omtalas ända till 26 sådana beslag. När från detta landskap ibland användes beteckningen »spänger», de växla mellan 16 a 22, kan härmed åsyftas bälten med gjutna delar. Sådana ha ofta en

Bild 2. »l-Iuvuclla » från Villancls hel till verk a t av S. Svensson i Kristian s lacl, verksam 1836- . KM: 21.345.

Bild 3. Bes lag till »huvuclla »; d e till vänster lillverkacl e av en okänd mä s ta r e m ed initiale rna IL, de till hö ger av J ö n s Silfve rbe rg Y~tacl, verksam 1751- 1790 (1801 ). KM: om.

ornamentik från 1500-talet, m en annars torde bältenas medeltida karaktär ha varit övervägande Huvudsilver. Redan i den fornnordiska litteraturen omtalas, att till den ogifta kvinnans h årklädsel hörde ett huvudband, »hlac5». I folkdräkterna har detta motsvarats av en »hårda » kring huvudet och av de från nacken hängande banden, vilka i Skåne övertagit den gamla benämningen »la ». Men denna uppges också ha bibehållits på själva huvudhår-

Bild 4. Striglakors från östra Skåne; stämplar saknas. KM: 3.01 7.

dan, när den haft en besättning av silverprydnader, bild 2. Dylika »huvudla » omtalas till bruddräkten, men kunna också l1a tillhört de ogifta kvinnornas festdräkt. De ha varit sällsynta, men nämnas sporadiskt i bouppteckningarna och synas under 1700-talet ha förekommit i nordöstra Skåne och ned i Albo härad, t. ex. omtalas 1730 från Strö i Ö. Göinge »1 hufwudsilfwer med 21 puckla och löf » och 17 50 från Maglehem i Gärds »ett hufwud lad med 13 st. bulor och löh, De här omnämnda beslagen, »pucklor» eller »bulor», ha lik46

Bild 5. Stri glako rs fr å n Bill eberga. Hönnebergs hd ; stämplar sak na s. KM: 284.

nat mindre maljor med vidhängande »löv ». Men beslagen ha också kunnat bestå av pressade silverbeslag såsom bild 3 visar. Hängsmycken. Folkdräkternas äldre hängsmycken äro av två slag, korsformiga och runda, och troligen just på grund av olikheten ha de förra kallats »s treglakors » (ibland även »bruakors »). Deras korsform härrör ej från det kristna korset, men de ha burits i samma skyddande syfte : T -formen är ursprungligen ett gammalt österländskt magiskt tecken. Den äldsta bevarade typen av dessa kors återges bild 4- 5, åtskil47

Bild 6. Stri glakors till verk at av Niclas Blekb erg hamn, verksam 1779- 1806. KM: 33.094.

Karls-

li ga sådana äro kända såväl från Skåne som grannlandskapen men i regel ulan alla stämplar eller andra dateringar, ett undantag utgör tillverkningar av N. Ramberg, Lund, som var verksam 1803- 1847. Dessa kors bestå av dubbla skivor, som antingen äro graverade eller pålagda med filigran, det senare även imiterat i gjutteknik. Utmed kanten löper en kedja eller sp iralvriden tråd, täckande kantskarven men också använt som fäste för påhängda löv el. dyl. De senare omtalas även i bouppteckningarna, t. ex. 1734 från Ö. Vram i Gärds: »l käding med streglakors, 4 löf och en skåhl» och 1739 från Rinkaby i Villands: »ett streglekors med länck och 5 knappar 48

Bild 7. Striglakors från Vitaby, Albo hel; lillv e rkal av Magnus Ljungqvisl i Kri s li a nslad , verksam 1781 - 1826. KM: 9.597.

uti ». »Knapparna » ha utgjorts av runda kulor, »löv » torde också vara benämningen på det vanliga Jun gfru Maria-monogrammet, jämför bild 9. Yngre efterbildningar av dessa kors ha bl. a . framställts av guldsmederna i Kristianstad. Deras tillverkningar äro lätt igenkända genom att korsen bes tå av två sammanlödda pressade plattor, som båda äro fyllda med blomster- och linjeornament. Det typiska för Kristianstadskorsen, av vilka de äldsta härröra från P. L. Gadd (mästare 1751- 1764) , är alltså, att d e ha ornamentik på båda sidor. Granskar man i detalj de kors, som stämplats av olika mästare i Kristianstad, finner man , hur nära 4

Ilild 8. Str iglako rs t ill ve rk a t a v Ant o n J acob J ö rge n sson Ys tad, ve rk sa m 1818- . KM : 19.1)67.

olika guldsm eder k opi era va randras alster , en före teelse som ä r k ä nd och p åpek ad såväl frå n guldsm ed syrket i övrigt som ifråga om a nna t k on s thantverk . Den ova n omtala de k antkedja n å terfinnes uta n funkti on p å de yn gre k orsen och d essas traditionsbundenhe t fra m går y tterli gare av att de exa kt bibeh ållit den äldre form en och storlek en. H . P. Vog t h a r dock en rörligare ornamentik på sina kors, samtidigt som den omra m a nde k edja n-repstaven degen erera r till en linje a v punk.ter. Som en extra utsmycknin g m en säk ert ock.så som ett utslag a v t idens r eli giösa instä llning fö r ser h an k orsen m ed en p ålödd bild a v d en k or sfäs te J esu s av pressat silverbleck., en tillsats 50

Bild 9. Strigla kors m ed k ed j a fr å n Everlöv , Torna hd. Stä mplar sa kna s. KM: 9.113.

som eftertages av senare guldsmed er, ja , t. o. m. med användning av Vogts stans. Mindre förändringar genomföras dock , så insättes som mittornament på korset en n a turali stiskt tecknad blomma. Man kan alltså här följa, hur ett motiv steg för 51

Bild 10. Såll a ko rs från ös tra Skå ne ; s lii rn pla r sa kna s. KM: 37.5 13.

s teg förändrar s ig ; i de t fallet skilja sig de stads tillverkade smyckena icke från annan folkkonst. Guldsmederna ha här ick e varit bundna av n ågra modeschabloner - dessa smyck en voro ju omoderna r edan för ett pa r sekler sedan - uta n endast av sin kundkrets smak , och denna h a r ick e varit helt ovilli g gentemot förändringar, om d essa blott sk edde i detaljer eller i e tapp er , jä mför b ild 6- 8. Likna nde kors som i Kristia n stad h a också tillverka ts i Ystad m en delvi s i e tt a nna t utförande. Ystadskorsen äro gedignare och tyn gre, antingen de nu äro pressad e eller gjutna,

Bild 11. Trillekors frän Mänsköp, Frosta hel ; stämplar saknas. KM: 16.551.

och baksidan är helt slät. Ömsesidiga efterbildninga r visa den livliga konkurrens , som rådde mellan de båda s täderna. Även de runda hängsmyckena ha i Skåne och Blekinge kommit att kallas »kors », ofta talas dock om »trillekors » för att markera skillnaden från »streglakorset ». Vanligast är en på olika sätt ornerad gjuten eller pressad rund skiva, i Skå n e och Blekinge ofta försedd med initialerna I H S, och p å grund därav också kallad Jesu namn-kors. Detta monogram utgöres på de äldsta smyckena av över varandra lagda minuskler, d. v. s. senmedeltidens vanliga bokstäver, vilkas rika konturer

Bild 12. Trillekors tillve rk a t av Michael Lindberg Ängelholm , ve rk sam 1767--1792. KM: 10.531.

åstadkommit invecklade genombrytningar liknande hål i ett såll, bild 10. Den folkliga benämningen har också varit »sållakors », »sållabånnekors » {Blekinge) eller »reselkors » (vilket är samma sak). Dessa äro äldst men sakna stämplar, som kunna ge upplysningar om tid och tillverkare. De yngre pressade I H S-smyckena känna vi däremot från olika städers guldsmeder. Den form som bild 11 visar med ett pålött änglahuvud har varit vanlig hos Kristianstads guldsmedsämbete och har försålts ända bort i N. Asbo härad. Men såväl i nordvästra som sydöstra Skåne ha förekommit andra 54

Bild 13. Hä n gs m yck e gj o rt av F redrik III :s 4 m a rk fr å n 1660, Kri s ti a n sta dst ra kt en . KM: 9. 144.

klart skilda varia tioner av samma sm yck etyp m ed I H S som dominerande ornam ent. Tillverkarn a h a främ s t varit guldsm ed er i Landskron a och Ysta d. Även i detta fa ll m ärker m an konkurrensen mellan d en senar e s ta den och Kristiansta d , d ä r m an tagit efter Ystad stillverkn in gen och även f å tt avsalu ä nda ned på Österlen, Ystad s spec iella h andelsområde. Det finnes även en annan typ av d e runda h än gsm yckena , nä mli gen »penningk orsen », vilka b estå av ett på olika sä tt infatta t m ynt, minnespenning el. dyl. I m otsa ts till »k orskedja » k allas i Sm ålan d detta smycke fö r »dalkedja », i an-

Bild 16. l-liingsm yc ke a v förgyllt si lv e r m ed hj ä rta av bärnste n tillv e rkat av okiind mästare m ed initi ale rna AP. KM : 3.155.

På motstående sida: Bild 1!. Hängs m yc ke av förgyllt silv e r till verkat av And reas Hallbe rg i Kri s ti anstad, verksam 1790- 1838. KM : 11.678. - Bild 15. Kedja av för gy llt silver från Frosta hel , s tämplar sa kna s. KM : 2.639.

slutning till det vidhängande myntet, kanske ursprungligen Vasakungarnas värdebeständiga »daler ». I varje fall har mynt frå n Gustav Il Adolfs tid bevarats som allmogesmycke. Bouppteckningarna ge ibland uppgift om vilket mynt som använts. Från Ö. Vram i Gärds omtalas t. ex. 1734: »l förgyll crona och en half Carolin förgylte på ena sidan med vidhängande twänne skålar och en kiäding wid samma kårset ». Danska mynt ha ej varit ovanliga i denna användning, b ild 13. I regel ha dessa prydnader saknat stämplar. I en bouppteckning 17 39 efter en ung och rik nämndemanshustru i den östskånska socknen Brösarp i Albo upptages även ett »rafhierta », d. v. s. ett hängsmycke av bernsten, vars tilllrodda skyddande egenskaper man säkert velat utnyllja , jämför bild 16. Och i en bouppteckning från Ö. Vram i Gärds nämnes 1750 »ett rafhierta inlagt i silfwer». Dessa uppgifter äro dock ovanliga; det är först under 1700-talets sista fjärdedel dylika smycken omtalas i bouppteckningar från norra och mellersta Skåne och på den skånska slättbygden förekomma de endast undantagsvis ännu under det följande kvartseklet. Hjärtformiga smycken voro samtidi gt på modet i borgerl ig dräkt. Det är under sådana omständigheter ganska märkligt att se, att de hos bönderna tydligen i regel icke på skilda platser efterbildats direkt utan att de istället spritts söderut från bygd till bygd, sedan de i övre Sverige kommit i bruk även hos allmogen, som här varit mindre konservativ. Iakttagelsen har en viss allmängiltighet ifråga om nya moders upptagande i bondedräkten. I Småland ha hängsmycken form av hjärtan börjat komma i bruk° efter 1700-talets mitt. Särkasilver och halslås. Mest egenartat och obestämbart till sin härkomst av de sydsvenska silversmyckena är »särkasilvret », en r ektangulär platta fullsatt med hängen och fasthållet kring halsen av ett sidenband, som dragits genom ett par byglar på smyckets baksida, bild 17 och 18. Ända in p å 1800ta let omtalas särkasilvret i bouppteckningar från Skånes sydöstra härader, ävensom från Färs och Ljunits och från den konservativa östra delen av Torna. Går man längre tillbaka i 58

tiden vidgas utbredningsområ det. Ar 1765 omtalas t. ex. i en b ouppteckning frå n Solber ga i Vemmenhög »1 st. sä rckasilfwer m ed 16 löf uti samt 1 st. vira d er rin g » ä ven som e tt mindre m ed 9 löv. År 1790 upprä knas från Ö. Sallerup i Fros ta »1 sär ck a söll m ed sidenband och silfwernål». I b ö rja n a v 1700ta let omtala s såd an a smyck en ock så från Ba ra, m en d å de ä ven frå n denna ä ldre tid saknas i den k on ser vativa Göin gebygden , torde särkasilvr e ts fö r ek om s t h a va r it b egr ä n sat till Skå n es södra h ä lft. Det ä r ock så h elt ob ek ant i landsk a p en norr om Skå n e (jäm fö r utbrednin gsk a rla i Ri g 1947 s. 13) . Sä rkasilvre ts orna m entik fö r eter en rad detaljvari a tion er , i främ sta h a nd h a r Ys ta d va rit tillverknin gsorten fö r d et b evarade m a teria le t. H a lslåset h ar en i fö rhå lla nde till särkasilvr e t h elt m o tsa tt hi stori a och fö rek om s t. Det h ör till de f å n yk omlin garna i allm ogen s drä ktsilver , m en h a r dock i sin a n vändning utgjort en viss m o tsvarigh e t till särkasilvr et. H alslåse t b es tå r av i r egel tre a fem tä tt kring h alsen li ggande k edjor , fäs ta de fra mtill i ett lås, som ock så utgö r sjä lva sm yck e t. L åse t b es tå r av dubbla pla ttor , m ellan vilka inskjutas en fj ä d rande dubbelvikt silver plå t , och d et fun gerar alltså p å samma sätt som miniaty rlå sen i m od ern a h alsk edjor ell er a rmband. H alslåse t k an h a utveckla t sig ur de t frå n 1600-tale t k ända bruket a tt ha e tt flerta l k o rta k edjor om h a lsen sammanhå llna m ed e tt spänne. Att e tt såd ant sp ä nn e gjorts till smycke ts väsentli ga del och få tt sin pla ts fra mtill istä llet för i nack en har m o tsva ri gh et i de t folkliga drä ktsilvre t u tanför Norden , t. ex. i n ordväs tra T yskl and . Troli gas t torde d ä r fö r vara , a tt n ågon sm å ländsk guldsm ed h ä rifrå n har få tt uppslaget till tillverkningen n ågon gån g vid 1700-talets mitt och sed a n m ed framgån g la n cer a t de t n ya sinyck et hos sina kunder på d en sm å lä ndsk a la ndsbygden. Att d et seda n ick e frå n Små la nd spred s n o rrut k a n b ero p å a tt sidenhalsduk a r tidi g t kommo i bruk i Mella n-S veri ges folkdrä kter och onödi ggjorde andra h alsprydn a der utom söljor . Folkdrä kterna fö r svunno ock så tidi gt norrut. Men även i Sk å ne dröjde de t inna n h a lslåse t slog igenom. H ä r levde visserli gen folkdrä kterna k var , m en h ä r funnos å 59

Bild 17. Bondhustru fr ån Hammenhög, Ingelstads hel . T ec kning av Ollo vVallgren , 1830-talet. Nordiska mu see t.

andra sidan de äldre hals- och hängsmycken, varom ovan talats. Från Små land finnas i s tort antal halslås, som äro mindre än de skånska och där plattan är försedd med gravyr, jämför IJikl 19. Halslåsen äro vanliga i bouppteckningar från Sunnerbo och Allbo under 1700-talets senare fjärdedel , där de t. ex. i Ör i Allbo 1786 omtalas såsom »en silfwerkiädia på fyra slag m ed lås ». Tidigare än från Skåne omtalas också halslåsen i bouppteckningar från Halland och Blekinge. Från Jämshög i det sistnämnda landsk apet beskrivas de av J. J. Öller 1800: »Qvinnokönets halsprydnad består af förgyldte Silfwerkedjor 3 a 4 slag omkring halsen med silfwerl åsar och hjertan ». Från södra Småland spred sig bruket av halslås söderut. I Kristianstad kom dock tillverkningen aldrig att spela någon större roll, halslåsen h ärifrån äro ofta små och försedda med enkla filigranornament. Att Växjöhalslåsen tjänat som förebi ld är tydligt ,och liknande förekomma också m ed Hälsingborgsstämpeln. Sedan växte halslåsen i storlek och prålighet, sam-

L_. Bild 18. »Särkasö ll • fr å n Ingelstads hd t illverkat av P. M. vVall engren i Ys ta d . verksam 1830- . KM: 4.531.

tidigt som kvaliteten försämrades. Sådana halslås kommo på modet i sydöstra Skåne på 1830-talet och ha där i stort antal tillverkats av guldsmeder i Ystad under folkdräkternas sista tid. Men redan J. Silfverberg i Ystad, vars verkstad slutade 1801 , har stämplat dylika halslås. Troligen voro dessa i början icke avsedda för hemmamarknaden ; halslås av Ystadstillverkning ha påträffats ända upp i nordvästra delen av Sunnerbo härad. Särskilt gynnade frimarknaderna den öppna konkurrensen. Maljor och kjortelsilver. Ursprungligen ha maljorna använts för livstyckets hopsnörning, de ha genomdragits med en »snärjelänk», såsom vi se på bild 23. Redan under tidig m edeltid förekommo snörade klä der m ed snörhål eller påsydda ringar. I dekorativt syfte försågos d essa senare med figurer , t. ex. evangelistsymbolerna el. »Guds lamm », figurer som gå igen i våra äldsta maljor, bild 24. Dessa äro ofta mycket små, c:a 2 cm i genomskärning eller mindre, och deras ursprung kan gå långt tillbaka i medeltiden. I en yngre typ utfylles ringen av en rosett av utklippt silverbleck i senmedeltida former, bild 25. Inga av dessa maljor bruka vara försedda med stämplar. De ha sedan bl. a. ersatts av maljor med välvt silverbleck med pressade blomsterornament. Dessa maljor kunna med skäl kallas Kristianstadsmaljor, då typ en uppkommit här och inte efterbildats på andra håll (undantagsvis i Ystad) . Maljor förekommo endast till högtidsdräkten; i vardagsdräkten hölls livstycket samman med häktor. Från Halland och Blekinge omtalas maljor endast undantagsvis efter 1700talets mitt, i Skånes småländska gränshärad Allbo ha de däremot använts ännu in på 1800-talet. I Skåne försvinna maljorna tidigast i nordväst, sålunda förekomma de ej i Bjäre och Asbo i bouppteckningar från 1700-talets sista fjärdedel. Den för senare tid utpräglade skillnaden, att m aljor användes för livstycket, spännen för tröjan, synes ursprungligen ej varit helt genomförd. I enstaka fall omtalas maljor i tröjorna och spännen i livstycken: en bouppteckning 1706 från Vissel62

Bild 19. Halslås fr ån Halland, otydliga sliimplar. KM : 14.596.

Bild 20. I-Ialslås fr å n Halland tillverkat av Bengt Wahlquist i Jönköping 1813. KM: 4.83 1.

Lofta i V. Göinge upptager »4 st spenne utj den swarta tröjan , 12 st. maljer i den blå tröjan » och en bouppteckning 1780 från S. Sallerup i Oxie omnämner »1 öfwerlif med 4 par silf"werspännen , 1 dito med 6 par maljer». Linnes beskrivning 1749 av kvinnodräkten i Göinge skulle kunna tydas som något liknande. Han säger där, att »fem par silver-maljor med små skål-like silfverlöf äro fästade på en basis af rödt kläde, der tröjan plägar hopfästas fram för bröstet » samtidigt som han också omtalar att livstycket är »prydt med 5 par silfver-maljor ». Men särskilt uppgiften om den röda klädesbesättningen såsom underlag för silvret visar, att »maljorna » i tröjan i själva verket varit spännen (jämför i det följande). Såsom vi redan sett beträffande bältena har användningen av ordet malja varit växlande i småländskt språkbruk. I en bouppteckning från Åsum i Gärds upptages 1796 efter en åbohustru förutom »10 st. maljor» även »1 gl. kjortelsilfwer», likaså nämnes »l kjortelsilfwer» 1814 efter en ungmö i Djurröd i samma härad. »Kjortel» är liksom »skört» benämning på livkjolen, d. v. s. kjolen med livstycke, och bouppteckningarnas uppgifter åsyfta silverprydnader av det slag bild 27 visar, d. v. s. vid livstyckets kanter på ett särskilt band fastsydda silverplåtar. Beslagen torde ursprungligen ha varit försedda m ed hakar och hyskor. Det bevarade materialet är inte stort, men det ger dock möjlighet att följa utvecklingen från de äldre gjutna och ostämplade förebilderna av senmedeltida karaktär till pressade silverplåtar. På de äldsta av dessa finnes en pålödd halvstav med spiralornament med pärlrand erinrande om förebilderna. Halvstaven pressas sedan i ett med silverplåten för att till sist helt försvinna. Hjärtat är ett nytt ornament i pressningen och på de yngsta har ornamentiken helt empirkaraktär. Det fåtaliga, ortsbestämda »kjortelsilver», som är känt, härrör från nordvästra Skåne och de flesta Bild 21. Halslås tillverkat av Olof Liljedahl i Sölvesborg 1833. KM: 12.015. Bild 22. Halslås tillverkat av P. M. Wallengren i Ystad, verksam 1830-. KM: 13.658.

•'

stämplarna ange Kristianstad som tillverkningsort. Någon enstaka Ystadsguldsmed har h ållit sig framme i konkurrensen, men hans alster har blivit en typisk d egenerationsprodukt. Även Lund är representerat, men i huvudsak har kjortelsilvret åtminstone i sina yngre former varit en specialite för Kristianstads guldsmeder, svarande emot att det var i omgivande bygd, som det ännu in på 1800-talet brukades i folkdräkten. Spännen och hakar. Med spännen åsyftas smycken i två halvor, som hakas fast i varandra eller som i sin ursprungliga form haft anordningar härför. Äldst ha spännen förekommit på bälten samt för att sammanhålla en löst över axlarna liggande kappa. I bälten ha spännen tidi gt ersatts av söljor, jämför bild 1. Axelkappan användes i Värend ännu under 1800talets början, under det att den reda n under det föregående

Bild 23. Bondhustru från Knä storp, Bara hd . T ec kning av Otto vVallgren 1830-talet. Nordiska museet.

tfr.\

\Il)

Bild 2-!. Maljor tillve rkad e i Lund und e r 1800-t a le ts förra h iilft.

å rhundradet kom ur bruk i Skåne. De tidigaste arkivaliska uppgifterna om allmogesmycken gälla ofta kappspännen . Framför allt ha spännen brukats p.å den vid fester och högtider av kvinnorna använda tröjan. Under 1500-talet ersattes även hos allmogen den långa medeltida kolten av en framtill öppen tröja och i samband därmed fick man större behov av spännen. De äldsta sydsvenska spännena visa också i sin dekor en blandning av sengotik och renässans , d. v. s. av 1400- och 1500-talets stilar. Bilden av Jungfru Maria, som ännu i sen tid prytt skånska spännen, vittnar också om en härstamning från katolsk tid. Liknande spännen hörde ännu under 1600talets början även till borgerlig dräkt, jämför bild 26. Bouppteckningarna omtala i regel ett eller två par spännen i tröjorna, i nordöstra Skåne har dock funnits tröjor med 3 a 67

Bild 25. J\'la lj or tillv e rk ad e i Ystad, ovan av P . M. vVall e ngren , ver ksam 1830- ; n eda n nv And e r s Silfve rb e rg, ve rksam 1802- 1844 (49). KM: H.716:6 oc h 2.193.

5 par spännen. Tröjorna voro här lä ngre och mindre utringade än i andra delar av Skåne, spännena h a å andra sidan bibeh ållit ett mindre format än söd erut. Bild 29 visar den äldsta typen av tröjspännen , de ha få tt en särskilt rik utformning av guldsm eder i Lund. Senare fingo spännena ett anspråkslöst utseende trots a tt d e då kommo att enbart vara dekorationer. Tillverkningen förbilligades till pressade bucklor med en ofta myck et torftig d ekor, bild 30. Inga andra smycken visa en så på taglig degen era tion som d essa bröstbucklor, där de äldre formernas förenkling icke samtidigt ersatts av n ågra nyskapade tillsa tser. En nyhet är dock insättningen i bucklans mitt av fä rgade »stenar» , glasflusser, istället för de äldre löven, sk ålarna eller monogrammen. Det är guldsmederna i Ystad, som tidigast tag it upp tillverkningen av d essa stora pressade bröstspännen , vilka ända fram till 1800-talets mitt rönte en 68

livlig efterfrågan i angränsande härader. De efterapades dock bl. a. i Kristianstad. Förutom de runda spännena ha också funnits hjärtformiga. Bild 31 visar de två typer som förekommit i Skåne, nämligen dels med graverade ornament dels med filigran. Den graverade orneringen är av 1600-tals karaktär och anger, att vi här ha en yngre typ än de runda spännena. I filigrandekoreringen upplöses den ursprungliga växtrankan till sist i cirkelornamen t. De hjärtformiga spännena, »silverhäktorna », ha i västra och södra Skåne särskilt använts i de stickade tröjorna, där de ofta enbart hade en dekorativ uppgift. Som kappspänne har det hjärtformiga spännet använts tidigare än i tröjorna, d et har då ofta en ålderdomligare ornering och kan även förekomma i enklare material. I bouppteckningarna från Gärds och från östra delen av Frosta omtalas »silverhakar», ofta förekommande i 7 par. Dylika ha tydligen brukats i dessa härader och ända n ed i d e norra socknarna i Ingelstads och Järrestads härader. De äro avtecknade å bild 33, där de dock endast göra tjänst som d eko-

Bild 2u. Spänne med !\fariabilcl av se nm cd c ltida typ , s liimplar sa kna s. KM: 42.63-!.

rativa kantbeslag å tröjan. Hakarna ha haft pressad eller graverad dekor och ha haft varierande konturer, bild 32. De äro endast kända från guldsmeder i Kristianstad och Ystad, och utan att någon större typskillnad funnits mellan de båda städernas tillverkningar. Söljor. De smycken som här i fortsättningen konsekvent kallas söljor, gå både i dagligt tal och i den vetenskapliga terminologien ofta under benämningen spänne. Men sölja synes vara en lämplig benämning på sådana »spännen », som äro försedda med en torn, antingen denna är rörlig kring ytterringen eller kring en mittslå. Den enkla söljan är antingen rund eller hjärtformig, den förra formen är förhistorisk, den senare känd åtminstone från tidig medeltid. Söljor av detta slag ha använts att hålla fast !intygets balssprund, men ha spelat en mycket liten roll i Skåne, där man istället för samma ändamål använde en fotknapp. De fingo dock senare också användning för halsdukens fästande och det torde vara i den funktionen, som de från och med 1700-talets senare hälft kommo till heders i sydvästra Skåne. De ha där fått en särskilt rik utsmyckning av filigran , bild 34-35. Utanför Skåne är förhållandet ett helt annat; inom det här aktuella området är särskilt i Småland den hjärtformiga söljan, ofta rikt besatt med löv, en dominerande beståndsdel i allmogehustrurnas förråd av smycken. En nämndemanshustru i Kinnevald efterlämnade 1769 t. ex. 7 sådana söljor, därav ett med 5 löv och tre med 3 löv. Benämningen är ofta »lövspänne », de släta söljorna utan hängen kallas »hjärtespännen ». Andra småländska benämningar äro »särk »- eller »lintygsspänne », »skålspänne», som troligen betecknar den runda söljan, vilken också kallas »trindknäppe » i motsats till )) hjärteknäppe ». Dessa söljor äro ofta förgyllda. Bruket att h a söljor i skorna har varit en mätare på hur starkt och hastigt modenyheter upptagits hos allmogen. Ännu ett sekel efter att söljor kommit i bruk på förnämt folks skor säges 1767 från Småland, att skorna av de flesta knytas med remmar. Söljor började dock vid 1700-talets slut att brukas 70

Bild 27. Kjorl elsilver, saknar stämplar och härkomstuppgifl. KM: 43.271.

här liksom också i Blekinge, Halland och sporadiskt i nordvästra Skåne. I övriga delar av det sistnämnda landskapet äro de »skospännen », som omtalas i bouppteckningar, efter personer utanför bondeklassen. I regel voro skosöljorna av mässing eller malm, mera undantagsvis av silver, bild 36. Vad som ovan sagts om förekomsten och utbredningen av skosöljorna gäller också i stort sett söljorna i byxornas knäband, »knäspännena ». Av silver synas dock sådana ha varit ännu ovanligare. Detta gäller slutligen också om söljorna i hattbanden, vilka i den mån de förekomma hos allmogen helt höra till 1800-talet. Diverse mindre silversmycken. I bouppteckningarna upptages då och då även en fingerring , »fingernÖÖ », ibland angiven som »fästningsring ». Det kan då synas egendomligt, att icke en sådan ring regelbundet ingått i en bondhustrus förråd av smycken. Men att ringen som trolovningsring representerar en yngre, kyrklig tradition framgår av att den hos allmogen i äldre tid endast hade betydelse såsom en del av de vid trolovningen överlämnade gåvorna. Saknades den bland dessa, ktinde lika gärna en ring lånas för själva vigselceremonien; ibland 71

Bild 28. Bondhus tru fr å n Skårby, Ljunits hel. Deta lj av teckning av O tto \ \Ta ll g ren , 1830- ta lel. Nordiska mu see t.

h a r en ring ingå tt i ky rkornas för utl å ning avsedda bruduts tyrsel. Ålderdomli gast äro ringarna m ed ett krafti gt runt frams tyck e, bild 37. De äro of ta försedda m ed ett »löv » eller ett Mariamonogram, som ytterl igare framhäver den m ed eltida traditionen. Även h är h ar förekommit d en särskilt i Dalarna och Lappland allmän t förekommande ring, som är b ehängd m ed små rin gar , bild 37 ; d en om talas också t. ex. i en bouppteckning 1738 från Vinslöv i V. Göinge: »et fin ge rnö m ed ringar utj ». 72

Bild 29. Tröjspännen tillverk ad e av Nikl as Ra mb erg 1803-1847. KM : 12.999 .

Lund , ve rk sa m

Bild 30. Tröjspännen tillv erk ade av J . \<V a hlgren i Yst ad , verksam 1834- . KM : 1.198.

Troligen genom inflytand e från sena re borgerligt mod har fram styck et fått en rombi sk form, ibl and i östra Skåne utdragen till en stor, avlång fin gersköld. Här liksom p å annat allmogesilver tillkommer från omkring 1800 en utsmycknin g m ed färgade glasflusser. Något årtionde in på 1800-talet

Bild 3 1. T r öjspiinnen : öv r e rade n tillverkade i Ystad , mellersta i Hiilsingborg, n edr e i Ystad och Lund , 1800-tale ts förra h ä lft. KM : 4.657, 2.038, 41.7 14 :2, 11.603 och 9.854.

_ _j

Bild 32. Tröjhakar tillverkade i .Kristianstad av H enrik Johan Ljungqvist, verksam 1822- 1850, och Hans Jacob Vogt, 1795- 1823. KM : 599 och 3.042.

kommo de smala jämnbreda ringarna i bruk hos allmogen, ofta av pressa t silverbleck. Dessa ringar torde direkt haft karaktär av vigselringar. I skjort- och särkkragar liksom i ärmlinningar ha använts fot- eller stolpknappar av silver, och i bouppteckningarna omtalas ofta » 1 balsknapp och 2 armknappar». Den äldsta formen har huvude t överdraget med filigran av olika mönster, bild 38, ibland har filigranst ekniken imiterats i gjutning. I bouppteckningarna omtalas t. ex. 1736 från Broby i Ö. Göinge »3 st. knappar förgyllte m ed löf utj ». När »lövet » har form av ett Mariamonogram, ger d e lta en anvisning om d e t senmedel-

Bild 33. Bondhustru från Gladsax, Järreslads hd. T ec kning av Otto \,\Tallgren, 1830-Lalet. Nordiska muse et.

Bild 34. Bondhustru från Trell eborg, Skylts hd . Detalj av teckning av Otto Wallgrcn, 1830talel. Nordiska museet.

lida ursprunget. Under 1800-talet förses även knapparna med glasflusser, antingen en liten mittsten jämte filigran eller en större sådan omgiven av en krets av småstenar; färgen är som vanligt röd och grön, ofta i växling. Mindre vanliga än de föregående äro knappar med gravyr, deras ornamentik av barockkaraktär visar på ett yngre ursprung. I konservativa bygder har huvudet bibehållit sin äldre kullriga form, men särskilt i sydvästra Skåne har däremot knappar med platt huvud kommit i bruk, främst tillverkade av guldsmeder i Malmö. Länkknappar av det slag bild 39 visar ha använts för ärmlinningarnas knäppning och ha kommit i allmännare bruk hos

a llmogen fö rst vid slutet a v 1700-ta le t efter förebild i den b o r gerli ga drä kten . Redan 1740 omnä mnes d ock i en b ouppteckning frå n Hästveda i Ö. Göinge tillsamma n s m ed a llmoge sm yck en jä mte »l footkna pp » ock så ,, 1 p a r lä nck ekn a ppar» . Dylika lä nkkna ppa r h a va rit va nligar e i nordös tra Skå n e ä n söde rut, dä r m a n längre bibehöll de gamla stolpkna ppa rna . Lä nkknappa r ä ro också ofta a v Kris tia n sta ds tillverkning och ä ven h ä r ser man, hur ogen er a t de olika mästa rn a inom e tt ä mbe te eftera pa de va randras m odeller. Reda n frå n b ö rjan h a de kulfo rmi ga h ä n gkna ppa rna, bild 40, enba rt h a ft deko ra tiv uppgif t. De h a d e sin pla ts p å tröjo rna n edan fö r a rmbågen. Ur sprun gligen h a d e va rit bjä llror och såd a na förekommo under sena r e m ed eltiden i rikli g m ä n gd i den fö rn ä m a dräkten . I b ouppteckningarna omta las »ä rmkna ppa r », utan a lt m an dä r av vet om d e varit kul fo rmi ga. De h a ä nnu under 1800-ta let va rit i bruk såvä l i sydväs tra som sydöstra Skå n e, m en a tt utbred n ingen tidi ga re k a n h a va rit

Bild 35. Sölja tillv erkad av J ö n s P etter Larsso n i Ys ta d , verksa m 18 17- 1832. KM: 9.651.

Bild 36. Skospänne tillverk a t a v Lars L a rsson Bjugg i Jönköping 1791. KM: 14.379. Knäspännen , av vilka det mell ersta är tillv erkat av S. C. Holms tröm i Ulri ce h a mn, 1804-1846 ; d et vänstra fr å n Blekinge, d et högra fr å n \' ii stbo hd , Småland . KM: om ., 14.991 och 12.923.

större framgår bl. a. av ett sockenstämmoprotokoll 1793 frän ett par socknar nordväst om Lund, där det omtalas, att på deras tröjor »tillförene blifwit brukat silfwerspännen, och knappar wid armarna, dessa äro till större delen aflagda och lofwa än vidare bortlägga dem ». Ett par hängknappar i Kulturhistoriska museet skola enligt uppgift ha brukats i Frosta. I den skånska mansdräkten har kring den höga skjortkragen ibland bundits ett grönt band, som slutat i ett par silverspetsar, »söllstötter», bild41-42. Denna egenartade dräktprydnad, som

Bild 37. Fingerringar av guld och silver från Skåne, 1800-lal e ts fö rra h ä lft. KM: 21.346, 1.204, 26.164, 14.383, 12.020, 2.388, 15.464, 12.608, 37.021.

guldsmedern a i Ystad synes ha skapat, är främst känd från sydöstra Skåne, men uppges även h a förekommit i Torna och Färs. Delvis liknande äro n ålarna i de snörkedjor, som använts i livstyckenas maljor. Själva dessa kedjor liksom de som använts för h ängsmyckena visa en rad variationer, varvid pansarkedjorna särskilt utskilja sig från de övriga ringkedjorna. I nordöstra Skåne ha förekommit k edjor av silverpärlor. Det yngsta inslaget i folkdräkternas silverutsmyckning är slutligen schalnålarna, som antingen kunna ha ett kuleller sköldformat huvud, bild 43.

Uppe i ena hörnet på Jörgen Kocks hus i Malmö, daterat 1525, står en liten madonna med barn och nymåne, bild 45. Fastän av sten känna vi gott igen henne i silverspännena

Bild 38. 1-Ials kn a ppa r fr å n Sk å ne, Halla nd och Blekinge, 1800-talets förra hiilfl. KM: 14.303 , 23.403, 20.836, 14.300, om ., om. , 41.707, 41.707 och 14.401.

tre sekler senare, bild 29 och 44. För många av guldsmederna i Lund, som levererade sina borgerliga kunder högmoderna silverpjäser i empirstil, hade tiden stått still, när det gällde allmogesilvret. Kunderna ville ha det så. Traditioner från katolsk tid levde kvar in i det 19:de århundradet; det är ingen tillfällighet, men det har mer med ekonomi än med religion att göra. Jörgen Kocks hus härstammar från en period, som innefattar mötet mellan medeltiden och den nya tiden. Men samma tidsbestämning har också gång på gång använts i det föregående om olika grupper av de skånska silver80

Bild39.Länkknappar från 1800-lalet.s förra h älft. KM : 1.967, 1.891 , 4.864 och o m .

Bild 40. Hängkna ppar till verkade av JohanLor enz Schröder, verksam 1801 - 1846. KM: 25 .242.

smyckena. Det visar sig också, att hela det folkliga drä ktskicket i Skåne har starkt påverkats av 1500-tale ts dräktmoder. Detta har skett under påverkan av en allmän högkonjunktur i Europa, som haft särskilt goda följder på Skånes fruktbara jord. Det finnes även ett inre sammanhang m ellan Jörgen Kocks madonna och det skånska dräktsilvret. Hon och huset, som hon beskyddat, kommo en gång till såsom ett uttryck för ett mäktigt borgerskaps växande rikedom. Välståndet i städer 6

Bild 41. »Söllstöltor» tillverkade av And reas Silfverberg i Ystad, verksam 1802-1844. KM: 10.609.

Bild 42. • Sö llstö tlo r», den mellersta frän Färs hel saknar stämplar, de båda andra lillver kacle i Ystad av J. C. Hintze och And r eas Silfverberg, 1800-talets förra hälft. KM: 12.665, om., och 2.988.

Bild 43. Schalnålar, de övre tillverkade av J. F. Löfgren i Karlskrona och J. P. Larsson i Ystad , 1800-talets förra hä lft. KM: 4 1.710, 2.408 och om .

som Malmö och Ystad kom också bönderna till godo. I en uppgångstid har här en växelverkan ägt rum mellan ett bördigt uppland och en köpstark och handelsivrig borgarbefolkning. De skånska bondkvinnornas överflödande rikedom av dräktsilver var tidens form av kapitalplacering. I anslutning till omfattningen av Kulturhistoriska museets arbetsfält ha här även omnämnts silversmycken från Skånes grannlandskap. Hit sträckte sig påverkningar från Skåne, men redan denna summariska översikt har också visat motsättningarna. Vissa urgamla prydnader och dräktdelar såsom bälten, hängsmycken och ringar äro visserligen gemensamma, men andra såsom söljor och halslås, vilka dominerat norrut, ha 83

Bild 44. Madonnabild. Detalj av lröjspänne tillverkat av Niklas Ramberg i Lund, 1800-talels förra hälft. Jmf. bild 29. KM: 12.999.

endast sporadiskt eller sent förekommit i Skåne. Däremot saknas norr om Skåne bortsett från gränsbygderna helt och hållet det stora beståndet av det rena dräktsilvret, maljorna, spännena, kjortelsilvret och de ålderdomliga knapparna. Det var just dessa smycken, som tillkommo under 1500-talets högkonjunktur, och som i sitt utförande visa en blandning av gotik och renässans, medeltid och ny tid. Söljorna och halslåsen präglas däremot av barockens ornamentik och höra samman med 1600-talets senare årtionden och det följande århundradet. Den ekonomiska situationen hade då helt förändrats . Skåne hade blivit en erövrad provins i utkanten av ett främmande land. Det hade varit krigsskådeplats under ett halvt århund84

Bild 45. Madonnabilden på Jörgen Kocks hus i Malmö, daterad 1525.

rade. Ödeläggelsens omfattning kan utläsas redan i ödegårdarnas antal. De skånska bönderna hade inte rå d längre att följa modets växlingar utan fingo nöja sig med vad de hade. Så kommo de former i dräkt och utsmyckning, vilka upptagits under 1500-talet som nya och moderna, att rota sig och konserveras. För landet i övrigt inträffade däremot redan under 1600-talet men framför allt efter Karl XII:s nödår snart goda tider, särskilt märkbara i mellersta Sverige. Barockens stildrag kommo att få samma betydelse för de uppsvenska bönderna både i dräkt, smycken och heminredning, som renässansen en gång haft för Skåne och dess grannbygder. Därigenom skärptes ytterligare motsättningen mellan sydsvenskt och uppsvenskt.

KÄLLHÄNVISNINGAR. RICKARD BERGE, Norskt bondesylv. Risör 1925. ''' ILLIAM KARLSON, Lundensiskt silversmide. Lund 1952. SVEN T. KJELLBERG, Skånskt brudbälte. Kulturen. En årsbok 1944. Nordiska museet, Smycken i svensk ägo. Stockholm 1952. SIGFRID SVENSSON, Konkurrerande guldsmeder. Kulturen. En årsbok 1950. DENS., Skånskt dräktsilver. Hig. 194 7. DENS., Skånska dräktsöljor. Kulturen . En årsbok 1936. DENS., Skånes folkdräkter. Stockholm 1935. Svenskt silversmide 1-3. Stockholm 1941-45. BROR-MAGNUS VIFOT, Allmogens dräktsilver Vemmenhögs härad. Skå n es h embygdsförbunds årsbok 1933.

Av SVEN T. /(]ELLBERG

en som sysslar med gamla saker får vara uppmärksam Att ha ett förstoringsglas i fickan är A och 0 för samlaren. Förstoringsglaset möjliggör för honom att iaktta enskildheterna och vänjer honom vid att alltid behandla ett föremål med skärpt iakttagelseförmåga. För att undersöka detaljerna måste man försöka att få en titt bakom kulisserna , d. v. s. ta isär föremålet där detta låter sig göra, för att studera det undangömda innandömet. Man kan då få uppleva att det trovärdiga yttre skenet i sitt inre förborgar idel falskhet. Själv erfor jag detta nyligen, då jag skruvade isär ett 1500-talsföremål och fann att skruven och muttern var modärna. Detta gav mig anledning att söka upp gamla skruvar till jämförelse. Samtidigt undersökte jag i all hast vad man visste om skruvens historia. Det visade sig vara ett kapitel, varåt långt mera ingående studier borde ägnas. Resultatet framlägger jag emellertid här i den form det fått, då det likväl kan ha sin nytta, om inte annat som ett påpekande för samlaren.

Det ser ut som om skruven vore en förhållandevis sen uppfinning, som ej var känd av de förkristna kulturerna. Hittills har man i varje fall ej påträffat någon skruv äldre än vår tideräkning. Såsom de äldsta vittnesbörden om skruvens förekomst anföres två fynd från Pompeji. Denna stad bäddades ned i aska vid Vesuvius utbrott år 79 och de kan sålunda ej vara yngre än detta år. Det ena fyndet utgöres av ett medicinskt instrument med utomordentligt fin metallskruv, det andra av en väggmålning med en bild av en vin- eller oljepress. Instrumentets skruv är av så fulländad form att man måste förutsätta en tidigare utveckling. Troligen har det importerats till den romerska staden från Egypten eller Syrien. Möjligheten står sålunda öppen att man _kan leda skruven som så många andra uppfinningar tillbaka till den främre Orienten. Ungefär från samma tid som Pompejis undergång äger vi en litterär uppgift om huru en skruv konstrueras. Den grekiske matematikern och fysikern Heron från Alexandria beskriver omkring år 100 huru skruven till vinpressen tillverkas. Beskrivningen relateras två århundraden senare av matematikern Pappos från samma senhellenistiska lärdomsstad. Tillvägagångssättet var följande. På en cylindrisk bult märker man noga av den höjd skruvgängan skall ha. Därefter tar man ett metallbleck, som är exakt så långt att det omsluter cylindern och som har samma höjd som den ritade skruvgängan. Blecket delas efter diagonalen och den sålunda uppkomna rätvinkliga triangeln lägges runt bulten på det märkta stället. Hypotenusan bildar då en spiralformigt uppstigande linje, vilken avritas på ämnet. Blecket flyttas efter hand från märke till märke alltefter den blivande skruvens längd. Till sist har man ritat en stigande spiral. Denna fördjupas. Sedan den på så sätt uppkomna gängan färdigarbetats, poleras den linsformigt och skruven är klar. Denna uppritningsmetod kan förenklas. Den är ju mera en vetenskapsmans tanke än en hantverkares. Detta torde väl ha skett tidigt på samma sätt som den franske matematikern Jacques Besson anger i sin 1582 utgivna beskrivning över matematiska och mekaniska instrument. Man lägger en lång 88

Bild 1. Skruv m ed uppritad e och d elvis arb e tad e gä n ge r, me tallb a nd till uppritn in g av skruv gän ge n , fil till a r b etet samt m utter. E ft er J acqu es Besson 1582.

Bild 2. Hero n s skruv m ed muller i form av en la nd, 100-la let e. Kr.

Bild 3. Malmljusstake från 1400tal e t med skaf t i form ay en filad skru v, varigenom Jjusarmarna kan skruvas i olika höjdliige. L. H. M. 364.

bleckremsa spiralformigt runt bulten utefter de märkta gänghöjd erna och k a n på en gång rita ut skruvlinjen. Bild 1. Skruven måste ha en mutter om den skall kunna användas i en press. H erons mutter är mycket enkel. Den består av en hylsa med ett enda stift, som är så format att det passar in i skruvgängan. Emellertid fanns den utbildade muttern möjligen redan på Herons tid ehuru vi saknar uppgift om sättet att tillverka den. Oreibasios, en grekisk läkare och skriftställare som levde under 300-talet i Konstantinopel, omtalar att muttrarna antingen var släta med en enda i snäckan gående tand eller också hade gängorna fullständigt inskurna. Han meddelar även att skruven tillverkades i svarvstol. Bild 2. Dessa tidiga uppgifter om skruvens tillverkning synes ute-

cfRf gnm t4~ 11tfen~t~11t{a: ?141to ':·,·

(alto _ fttt~P :.y:i::k' :

.. . ~

Bild 4. Ur en sid a av Piccolp assos lre b öck er om d en k er a mi sk a k o n sten fr å n 1500-lalels milt. Tec knin ga rna visa r hur m a n gö r en muller. Me d d et la nd ade träe t d rages gä n go rna i leran , d en na sk äres till oc h böj es som n ed re bilden visar. J ä m fö r b ild 5.

slutande förutsätta att man skär in skruvgängan i ämnet. Men det fanns även en annan metod. Denna är förbunden med en grupp av fynd från 300- och 400-talen. Den utgöres av armringar och fibulor, vars delar låses med hjälp av en skruv. En del av dessa skruvar är filade, andra har fått sina gängor genom att en metalltråd lödats spiralformigt runt bulten. På motsvarande sätt har även muttern framställts. Den tyske arkeologen Mötefindt, som underställt frågan om dessa skruvars uppkomst en ingående undersökning, har icke kunnat med bestämdhet avgöra var och när detta skett. Han anser emellertid att den filade skruven representerar en äldre teknik än den lödda, som synes honom vara en germansk uppfinning från 400-talet att hänföra till goterna. Med undantag av denna lilla föremålsgrupp från merovingisk tid saknar vi exempel på skruvens förekomst ända fram till medeltidens sista århundrade. Denna väldiga lucka upplyses ej heller av ljuset från några skriftliga källor. Söker vi ordet skruv t. ex. i Söderwalls Ordbok över svenska medeltidsspråket, finner vi det endast använt såsom beteckning för biskopsmössa. Denna betydelse har nu gått förlorad. Det enda sambandet mellan biskopsmössan och skruven synes vara att ordet i äldre tid använts såsom beteckning för föremål av spetsig form. Det är inom guldsmidet, som man under yngre medeltiden börjar använda skruven vid sammansättning av olika delar. Tidigare nyttjade man härvid bultar. En undersökning av den stora silverskatten i Liineburgs rådhus ger en mycket intressant bild av de olika skruvmetoder, som kommit till användning. Ett dryckeshorn från 1486 och en pokal från 1501 är försedda med lödda gängor medan en bägare från omkr. 1530 har filad skruv men mutter med pålödd tråd. Därefter kommer i tidsföljd en grupp dryckeskärl daterade från 1536 till 1560, vars skruvar framställts av bleck efter en metod, som jag skall beskriva i det följande. Till sist innehåller liineburgerskatten föremål från tiden 1570 till 1589, vars skruvar framställts mekaniskt i en gängskiva. Under en tidrymd av hundra år återfinner vi sålunda fyra olika tekniska framställningsmetoder, 92

Bild. 5. Rekonstruktion av bleckskruvens tillverkning. Bleck et m ed pålödda lister delas i A och Il . A böjes till mutt er, B till skruv såso m bild en t. h . visar.

vilka genom sin datering lå ter oss iakttaga den fortskridande utvecklingen fram till den modärna gängskivan. Vid tillverkningen av de ovan omnämnda bleckskruvarna, som synes vara en 1500-talsuppfinning, utgår man från ett plant bleck, på vilket man med jämna mellanrum löder fast kantställda bleckremsor av samma mått. Sedan delar man blecket vinkelrätt mot dessa så att man efter en given proportion får ett bredare och ett smalare bleck. Det bredare, som skall bilda muttern, böjes i en cirkelrundning med de kantställda notarna inåt, det smalare, som skall bli skruven, böjes på samma sätt men m ed notarna utåt. Därefter löder man ihop kanterna, men iakttar att bleck ets kanter i förhållande till varandra skjutes uppå t eller nedåt så att notarna fästes så att säga en vånii:ig högre eller lägre. Härigenom uppnås den önskade spiralen och skruven kommer att passa till muttern. Bild 5. På liknande sätt beskriver italienaren Piccolpasso vid mitten av 1500-talet i sitt arbete om krukmakarkonsten hur man skall göra en skruv av lera på majolikaflaskor för att erhålla en

Bild 6. Skruv a r till fäs ta nd e av kupp a n och foten p å en m öll eb äga r e fr å n 1500-talets senare del , tr oli gen tillverk ad i N urnberg. Den nedre sk ruven ii r kon s tru erad av fy r a på b ull en lödade, r effl a d e blec k. KM: 30.634.

Bild 7. På Sank t Knutsgill ets i Lund stora kann a fr å n 1616 är krönfiguren fäst vid lo ck et m ed en sk ruv , so m visar de n äldre formen med rund a gå nge r.

skruvhals »precis som på silverflaskor». Han arbetar ut ett lerstycke, som skall bilda halsen, gör likformiga och parallella fördjupningar i detta och böjer ihop det hela så att fördjupningar och åsar i träffpunkterna förskjutes en våning. När detta stycke torkat, arbetar han av våt lera ut själva proppen så att den formas väl efter halsens gängor och låter den sitta för att torka. För säkerhets skull är halsen preparerad med olja så att proppen lätt kan skruvas av efter torkningen. Bild 4. Det kan vara av intresse att erinra om att ännu på 1850talet tillverkades skruven till skruvstycken för de mekaniska verkstäderna enligt lödningsprincipen. Kring en rund bult · lindades en fin järnstång av kvadratisk genomskärning i spiralform och lödades fast. Ett liknande fyrkantjärn lindades sedan löst emellan dessa gängor, en hylsa drevs däröver och skruven utvreds försiktigt så att den lösa spiralen blev fastsittande i hylsan. Denna lödades därpå fast och muttern var färdig. Till en början hade man inga spedalverktyg, fil, kniv och svarvjärn var tillräckliga att framställa de utgrävda gängorna. På guldsmedsarbeten och framförallt på metallarbeten av brons, mässing och koppar, såsom ljusstakar, kan man tydligt märka att ännu under 1700-talet skruven arbetats för hand. Gängan får då gärna en trappstegsliknande kontur med en lång sida och en kort, som går nästan vinkelrätt mot axeln. Där de båda sidorna är någotsånär likformiga har de ofta en avrundad, konvex kontur - linsformig kallades den redan av Pappo. Trots den noggrannhet, varmed de gamla hantverkarna arbetade, kunde de ej heller undvika en viss ojämnhet i gängans stigning, vilken är särskilt framträdande då man jämför en gammal skruv med en på modärnt sätt mekaniskt framställd. Utom den triangulära genomskärningen hos gängan finns också lika tidigt den kvadratiska eller platta gängan, så t. ex. på det redan omnämnda instrumentet från Pompeji. Medan man med vanliga handverktyg kunde framställa en skruv ställde detta sig betydligt svårare ifråga om muttern. Till detta användes i modärn tid den s. k. gängtappen , ett stålborr med skärande gängor, som skruvas ner i det på förhand gjorda 96

Bild 8. Buckelpokal fr ån omkr. 1700. Skruven, so m fäster foten h ar rund a gänger, vilka synas va ra fil ade för hand. KM : 27.457. - Överst t.v. en bladformad mutt er från en dryck es k anna, Au gsburg, 1600-tal e ts förra h ä lft. KM: 28.642. 7

Bild 9. Ljusstake av massmg från 1600-lalets milt. Skruven ä r filad för h and och har en vingmuller. KM: 33.643.

hålet. Den mångfrestande Lionardo da Vinci sysslade även med problemet att konstruera en gängtapp, men lyckades icke lösa det. En gängtapp, som möjligen kan härstamma från 1500-talet förekommer bland verktyg, som funnits i slottet på Heidelberg. Under 1600-talet synes emellertid frågan vara löst. Vid samma tid har säkerligen också det äldsta och enklaste r edskapet för skärande av skruvar, gängslcivan, tillkommit. Denna kunde dock företrädesvis blott användas för små dimensioner och nyttjades därför vid guldsmide och andra finare metallarbeten. Grovsmeden h a de behov av ställbara skärjärn, ty han hade ofta icke kraft nog att gänga färdig skruven genom en vridning. 1785 konstruerade mekanikern Keirs gänglcloppan, vars princip ännu är gällande för moderna red-

Bild 10. Ljusstake av miissin g daterad 1641. Skruv en är fil ad m en så dålig alt stak en sed a n lä n ge varit lödad . KM: 162.

skap. Den utgöres av en ram med tvenne handtag. I ramen insättes två gängbackar, som tillsammans kan sägas bilda en itusågad mutter. Mellan deras käftar insättes bulten och backarna pressas mot denna med hjälp av en skruv, som kan vridas till allteftersom arbetet fortgår och därigenom till slut frambringa tillräckligt djup för gängan. Den modärna gängkloppan med tre skär patenterades 1834 av engelsmannen Joseph Withworth. Redan tidigare, 1806, hade bröderna Japy i Colmar konstruerat en maskin för framställning av skruvar. Skruvens historia synes sålunda börja med vår tideräknin g, då vi finner den använd både i trä och metall. I detta äldsta skede sysslar vetenskapsmännen med dess teori och praktiska

Bild 11. Ljusstake av brons daterad 1746. Skruven är filad för hand och såsom de ä ldre skruvarna konande mot spe ts en . KM: 30.355.

utförande. På 400-talet användes skruven av guldsmederna på vissa smycken och vid denna tid synes den lödda skruven uppstå på germanskt område. Under senmedeltiden återupptar guldsmederna skruven och mot slutet av 1500-talet uppfinnes gängskivan och gängtappen, varigenom tillverkningen mekaniseras. Denna korta översikt visar vilka stora luckor som ännu återstå r att fylla för att vår kunskap om detta enkla hjälpmedel skall bli fullständig. En systematisk genomgång av vårt medeltida silverbestånd skulle kunna ge oss en uppfattning om tidpunkten för dess uppträdande och om dess form. På samma sätt skulle en undersökning av 1500- och 1600-talssilvret visa den fortsatta utvecklingen och tidfästa införandet av gängskivan. 100

Bild 12. Gängkloppa m ed isittande gänglappar. Har tillh ör t en grov sm ed i Lund. 1800-talets förra d el. KM: 14.762.

LITTERATUR. JACQUES BESSON, Theatrum instrumentorum e t machinarum Iacobi Bessoni Delphinatis ... Lyon 1582. MAX EBERT, Reallexikon der Vorgeschichte. F. M. FELDHAUS, Die Technik der Vorzeit, d er Geschichtlichen Zeit und der Naturvölker. Ein Handbuch fiir Archäologen und Historiker, Museen und Sammler, Kunsthändler und Antiquare. Leipzig u. Berlin 1914 . HERM. L tJER, Zur Geschichte der Schraube. Zeitschrift fiir Architektur und Ingeni eurwesen . Hannover 1900. H UGO MöTEFI NDT, Zur Geschichte der Löttechnik in vor- und friihgeschichtlicher Zeit. Bonner Jahrbiich er 1916. FRIEDRICH H ULTSCH, P a ppi Alexandrini Collectionis ... Berlin 1878. PICCOLPASSO, Li tre libri dell' arte del Vasaio. Ulg. av BERNHARD RACKHAM & ALBERT VAN DE PuT. London 1934. G. SELLERGREN, Bultar, nitar och skruvar. Uppfinningarnas bok VI. Stockholm 1904.

101

*SILVERKARL* Av WILLIAM KARLSON

··ngre tillbaka än till 1500-talet kan vi inte följa våra svenska dryckeskärl av silver i bevarat material och från detta århundrade förekommer de mycket sparsamt. Våra herremän levde ännu vid denna tid som storbönder på sina gårdar och höll sig i regel med enklare gods, kannor, stop och bägare av trä, tenn och mässing. Annat blev det efter 30åriga krigets slut, då de blivit nyrika och fått kontinentala vanor. Då hade man vant sig vid att leva i ett överflöd av ståt och prakt på alla livets områden. Bland det mest praktfulla blev bordets uppsättning med silverpjäser för prydnad, mat och dryck , allt efter tyskt maner. Dryckeskärl av alla slag utgjorde ett imponerande inslag i denna silverprakt under senare hälften av 1600-talet. Karl XI :s reduktion och Karl XII :skrigen dämpade den helt naturligt, men fram emot 1700-talets mitt började rikedomen åter göra sig gällande, även om den inte tog sig uttryck i samma barocka ståt som under 1600-talets senare hälft och omkring 1700. Nu hade den franska kulturen

102

genomsyrat den svenska herremansklassens livsföring och förfinat dess uppförande och levnadsvanor. Man var ej längre öloch vindrinkare som fordomdags. Andra drycker, kaffe och te, hade under 1700-talets förra hälft trängt ut ölet och minskat konsumtionen av vin och destillerade drycker bland de högre stånden. Kannorna som dryckeskärl hade hos herremännen i huvudsak blivit omodärna liksom kåsor och skålar. Bägarna var dock alltjämt omtyckta, fast de inte gjorde bruk som dryckeskärl i samma utsträckning som tidigare. Såväl kannor som bägare hade bland dem alltmera börjat bli presentartiklar. Nu var det allmogen, som övertog överklassens avlagda dryckes kärl. Bland dem brukades kannor och bägare för öl och brännvin bå de under 1700-talet och ett gott stycke in på följande sekel. I silver placerade allmogen nu som tidigare sin förmögenhet. Ännu så sent som vid sekelskiftet 1800 skapades hos denna klass en helt ny form för drycken, brännvinsglaset i silver. - I det följande skall med utgångspunkt från Kulturens samlingar lämnas en översikt av det svenska silverkärlets utseende genom tiderna hos de olika stånden. Dryckeskannan Dryckeskannan har spelat en framträdande roll i våra förHiders dryckesvanor. Dess anor går ner i medeltiden. Om sådana av silver skriver Olle Källström: »Dryckeskannan av silver . . . är en kärltyp, som under medeltiden ytterst sällan förekommer i ädelt material, så sällan att man gör riktigast i att icke beteckna silverkannan som en typ under denna tidiga period. Man kan därför med visst fog säga, att skänkkannan, såväl den med päronform som den med rakt eller koniskt liv, är en renässansskapelse såsom silverkärl betraktad ».1 Under renässansen förekommer tvenne typer, den äldre formad som en hög, smal cylinder på helslagen fot, den som tar arv efter den medeltida kannan , och den yngre med ungefär lika höjd- och diametermått, som sedan upptages av barocken och för framtiden blir detta dryckeskärls standardtyp, vanligen med tre fotstöd i form av kulor, blad eller voluter, n ågon gång djurfigurer. 103

Bild 1. Dryckes ka nn a till verk ad a v Nalhaniel Pressding II i Danzig, verksam 1686-1732. KM : 30.566.

Efter 30-åriga krigets slut hade vår herremansklass, som sagt, blivit ett nyrikt släkte, som ödslade massor av penningar på a tt skaffa sig en ståndsmässig miljö efter de förebilder de lärt känna ute p å kontinenten. Man gjorde stora beställningar hos tidens silversmeder, som var fullt i stånd att tillfredsställa alla önskem ål. Flera var av tysk härkomst och hade skolats i yrket i framstående verkstäder i Augsburg och Niirnberg. Av dessa hade i sin tur de infödda blivit upplärda och påverkade. Beställningarna omfattade framför allt borduppsatser och ser104

viskärl för mat och dryck: Främst bland de senare stod just di·yckeskannan, som under barocken blev ett mycket omhuldat föremål och passade bra in i herremannens festliga omgivning. De tidigaste barockkannorna från 1600-talets mitt med helslagen, profilerad fot och slät, stundom gravyrdekorerad sida, är mycket sällsynta som profangods. 2 De flesta bevarade befinner sig numera i kyrklig ägo. En ännu mera sällsynt företeelse är den åttkantiga kannan av denna typ. 3 Under tysk påverkan blev efter hand denna släta kanna föremål för en mycket rik

Bild 2. Dryckeskanna tillverkad av Johan Nlilz e l 1676--1715. KM: 30.199.

Stockholm , ve rksam

105

dekor av drivna ornament omkring. livet och på locket. Ibland är utsmyckningen omkring livet driven på en särskild mantel, som sedan placerats omkring kroppen och skruvats fast vid denna. Den hypotesen har framkastats, att dessa mantlar skulle vara tyskt importgods, som applicerats på svenska kannor, men ännu har inga säkra bevis härför företetts. 4 Bild 1. Av dessa tidiga av tysk influens och inflyttade tyska silversmeder påverkade barockkannor har Kulturen ett typiskt exemplar i Johan Ni.itzels kanna, bild 2. Han var inflyttad tysk och drev sin verksamhet i Stockholm mellan åren 1676- 1715. Både kropp och lock har en rikt driven och ciselerad ornering med frodiga akantusslingor och blommor med inkomponerade putti. Ni.itzel var en framstående silversmed och hans kanna i Kulturen är en god företrädare för denna typ av dryckeskannor med barockens hela must och frodighet . En ur dekorativ synpunkt med Ni.itzels närbesläktad kanna är den på bild 3 ur Falk Simons donation, utförd av en till namnet ännu okänd svensk mästare med signaturen K, verksam vid 1600-talets slut. De stora blommorna är ett gärna brukat motiv såväl i den drivna som den graverade ornamentiken vid denna tid. Den okände mästaren har varit en skicklig man i sitt yrke. Ovanligt som lockprydnad är det liggande lejonet med klotet. Den svenska dryckeskannan, sådan vi i allmänhet tänker oss den , med låg rund kropp med lock, kraftig grepe, på tre kuleller annorlunda formade fötter, anses för närvarande troligast vara en kombination av den äldre inhemska typen, bild 4, och den danska kannan , sådan den utformats vid 1600-talets mitt med sina granatäppelformade kulfötter. 5 1670 anses som den tidpunkt, då den danskpåverkade svenska barockkannan skulle framträtt som utbildad typ. Med denna förbindes också det breda S-formade handtaget med en sköldavslutning nedtill, som har en lång inhemsk tradition bakom sig. Denna för Sverige typiska silverkanna har kulfötter fastlödda vid kannans släta kropp med trekantiga gjutna anfang dekorerade med blad eller putti. Det kraftiga handtaget har driven dekor på yttersidan , upptill ett tumgrepp av samma 106

Bild 3. Dryck es ka nna tillverkad av den okände svenske mä staren med K inom cirk el, 1600-Lalels senare del. KiVI: 37.051.

karaktär som kulfötterna och nedtill en sköld. Lockkanten går något ut över kannans sida och har antingen en påskruvad platta med driven utsmyckning eller graverade blomsterornament omkring ett slätt mittparti. Stundom finner man en in -

107

Bild 4. D ryckeskan na med ingravera t årta l 1678 till verkad i Riga , mästarstä mpl a r sa kn as. KM : 27.455.

fälld m edalj i lock ets centrum. Inuti är k annan h elt förgylld liksom på mynningens ytterkant. P å kannans innersida finner man en rad stolpar eller knappar , som mätte av vad var och en skulle dricka, då kannan gick bordet runt i festligt lag. Detta utseende h ar den sven sk a dryck esk annan intill tiden omkring 1700. Denna tidigare barocktyp företrädes i Kulturens samlin ga r 108

Bild 5. Svensk dryck es kann a fr ån slute t av 1600-tale t, stä mplar otydbara. KM: 36.082 .

av sju stycken kannor, bild 4- 7. Fyra av dem h ar kroppen odekorerad med undantag för de gjutna och pålödda anfangen till kulfötterna. På den femte är hela kroppens yttersida gravyrornerad med den av barocken så omhuldade akanttisrankan, och kannan, bild 5, visar exempel p å de mycket omtyckta stora och frodiga blommönstren som dekorationsmotiv. Sex av dem har på locket en kretsbård med graverade bla d- och blom109

Bild 6. Dryck esk a nn a tillv erkad av Jöns Ellerhusen i Stockholm, verksam 1673- 1688 (1727). KM: 35.980.

sterrankor, på en, bild 4, med insprä n gda fåglar. Lockets centrum upptages på tre av dessa kannor av graverade monogram, de två infattade i ka rtuscher av en för tiden vanlig form. Två andra har som central lock.prydnad en infälld medalj, i ena fallet drottning Kristinas Salvator-daler, i det andra Karlstens dödspenning över Karl XI. Endast på en av dessa k annor förekommer en påskruvad lock.pl a tta med driven och ciselerad ornering, framställande Josef och Maria m ed Kristusbarnet, signerad C:H:, Christian Henning Gläser, Stockholm, mästare 1692- 1716, bild 7. Dessutom ingår i museets samlingar ett par lösa, osignerade sådana lock.plattor, den ena visande en kavaljer och en dam på en bänk i dräkter, som tyder på 1600-talets slut eller omkring 1700, den andra en interiör med ett par skäg110

Bild 7. Dryckes ka nn a tillv erkad av Fri edri ch Richter i Stockh olm, stämplad 1703. KM: 11.209. - Locket a Y C. H. Gläse r i Stockh olm.

giga gubba r vid e tt bord m ed uppsla gen bok och ljuss take, bild 8. Man h ar antagit, a tt även flerta le t av dessa pla ttor skulle vara importgods och n ågon gån g har också utländska stämplar kunnat kon stateras på d em. c Någon ens taka gång har emellertid också som synes ett svenskt namn kunnat p åvisas.7 Att bestämma dessa lockplå ta rs h ä rkomst är därför i regel osäkert, om de är osignerade. En kanna, som bryter av frå n d en vanliga typen , å terges på bild 9. Den är signerad av en ännu till n a mne t okänd mästare och gravyrdaterad på locket 1676. Med sitt punsade liv och sin inom rundlar samlade dekor med bibliska motiv samt sina kulfötters utformning erinrar den starkt om en troligen av Lars Månsson i Mariefred (mästare 1644- 65 ) utförd kanna. 8 111

Bild 8 . Lockplalla till dryc kes kanna , omkr. 1700, Tyskland ? KM: 35.164.

En typ för sig utgör kannorna med filigrandekor, en gammal teknik och dekorationsart, som under 1600-talets senaste år upplever en kort men kraftig renässans. Vanligen brukades den på smycken och bokband. Vid denna tid var det tyska silversmidet inspirationskällan till denna ornamentik. Bild 10 visar en kanna ur Kulturens samlingar med fili granornamentik. Livet är överdraget med en skålla i filigran liksom locket. Grepens yttersida bär en skena i filigran och kulfötterna samt lock- och tumknopparna är helt gjorda i detta broderi av silvertråd. Filigranarbetet framstår i silvrets färg mot förgylld 112

Bild 9. Dryckeskanna m ed g ra ve rat å rta l 1676, o k ii nd miistarslämpel , Ballieum ? KM: 29.024.

fond. De bevarade kannorna av detta slag är dels tillverkade i Stockholm, där en del framstående m äs ta r e, som Rudolf Wittkopf, Johan Ståhle, Johan Niitzel arbetade i denna genre, dels av la ndsortsmästare, som Joh. Friedrich Straub i Karls ta d, som gjort kannan bild 10 i Ole Olsens dona tion i Kulturen. Ett stycke fram på 1700-talet förlorade dryckeskannan· i väsentlig grad sin huvudsakliga uppgift som dryck eskärl bland de högre stånden . Ölet var inte längre huvuddrycken. Kaffe och te h a de k ommit i stället. Bland h errskapsfolk på landet 8

113

Bild 10. Dryckeskanna till verk ad av Johan Friedr. Straub 1600-la lels slut. KM: 35.971.

Karl s tad ,

var den dock ännu i bruk vid vissa tillfällen, m en för övrigt hade den, modernt uttryckt, huvudsakligen blivit en presentartikel, brukad som hedersgåva eller liknande vid speciella tillfällen. Givetvis sker inte denna omkastning m ed en gång, men i stora drag förhåller det sig så. Vad som kännetecknar den svenska dryckeskannan från 1700-talets början är den större symmetrin i dekoren. Själva uppbyggnaden är i huvudsak som tidigare vad kroppen beträffar. Locket blir profilerat och den från Frankrike stammande 114

berain-ornamentiken i drivet ell er graverat arbete med sin banddekor sätter in som prydnad på lockbårderna och grepens yttersida liksom på fötlernas anfang. Den infällda medaljen förekommer alltjämt på locket. Två dryckeskannor i silver företräder denna typ i Kulturens samlingar, utförda den ena av And. Hafrin i Göteborg 1731 och den andra av Jeremias Britt i Kalmar, mästare 1736- 42, bild 11- 12. Att även k annan med driven figurdekor på livet någon gång förekommer, visar den på bild 13, utförd på 1730-talet av Gustaf Stafhell d. ä. i Stockholm, mästare 1714- 55. I livets nedre bård är dekoren nästan renässansbetonad. Stafhell var en konstnär efter sitt eget huvud, som älskade att experimentera, men hans ideer vann ingen efterföljd. Denna kanna står därför ganska

Bild 11. Dryckeskanna tillv erkad av And ers Hafrin J{M: 20.05 7.

Gö teborg 1731.

115

Bild 12. Dryc keskanna tillv e rk ad av Jeremi as B rill 1736- 1742. KM : 9.169.

Ka lmar, verksam

ensam som tidsföreteelse. Kannan har kommit i museets ägo genom Falk Simons donation 1934. En särling bland Kulturens dryckeskannor från 1700-talets förra hälft är kannan bild 14. Den högre och smalare formen avvik er från den vanliga typen med den tryckta och vidare kroppen , liksom handtaget är lättare. De tre som elefanter utformade fötterna och deras anfang på kannans sida, visande en kvinna ridande på en kamel , är ovanliga och man har svårt att gissa sig till anledningen till dessa orientaliska motiv. Vad som inspirerat mästaren till dessa är ej gott att säga. Tumgreppet i form av en krönt örn är också en säregenhet. Lockets dekor med symmetriskt graverad bladbård på punsad botten faller däremot väl in i tidens schema liksom den infällda me116

Bild 13. Dryckeskanna tillverk ad av Gustaf Stafhell d. ä. verksam 171 4- 1755. KM : 37.050.

Stockh olm ,

117

Bild 14. Dryckeskanna m ed graverat årtal 1728, Arboga ? Örebro ? KM: 8.779.

daljongen i lockets centrum. Tyvärr är stämplingen ofullständig och visar endast en fläkt örn på bottnens undersida. Man gissar på Örebro eller Arboga som hemort, vilka städer båda har örnen i sitt stadsvapen. Örnen som tumgrepp kan ju också vara inspirerad av någon av dessa städers vapen. Mästare- och årsstämplar saknas. I en graverad inskription omkring lockmedaljen läser man: JOHANNES. HOFVERBERG. MARGA118

Bild 15. Dryc k eska nna tillverk ad av Peter Falk i Skara, ve rk sa m 1766-1800. KM : 10.817.

RETA: HOLST A:o 1728. Av allt att döma kan kannan vara gjord detta år eller däromkring och förärad till dessa personer. Den på sidan graverade rokokokartuschen och våglinjen omkring mynningen har sannolikt utförts i samband med att kannan givits till eller på annat sätt kommit i händerna på I. H. S . och H. N. D 1778. Dryckeskannans huvudform håller sig ganska konservativt 119

genom 1700-talet. Naturligtvis buktar och åsar den lekfulla rokokon kroppen efter sina principer, men huvudformen finns där ändå. Perioden roar sig ibland med att variera fotens utseende. Jämte kulfötter uppträder vid århundradets mitt även den gammalmodiga helslagna foten och blad- och volutfötter är inte så ovanliga vid denna tid. Tumgreppet förändras i samma mån och kan, omväxlande med kulformen , danas som en volut, ett blad eller en blomknopp. Den på bild 15 framställda kannan är en ganska typisk produkt från denna tid, utförd av Peter Falk i Skara , mästare 1766-1800. Rocaillebården omkring lockkanten ger kannan rokokons stämpel. Kannan bild 16 är av enklare sort men visar, hur man använt den helslagna foten. Den är utförd av Nils Dahl i Linköping, mästare 1739-93. Under den gustavianska perioden brukades dryckeskannan inom de högre stånden enbart som h edersgåva eller som gåvoobjekt över huvud taget. Som brukskärl har den vid denna tid helt gått över till allmogeklassen. 9 Kåsor och skålar Enligt vad de senaste forskningarna visat var det kärl, som ursprungligen kallades kåsa , en stor skål eller bå l i ädel metall på flera kilos vikt. 10 Till denna hörde som garnityr en uppsättning bägare och för att överföra drycken från bålen till bägaren brukade man en liten vinskopa, som stundom ingick i samma garnityr. Det är detta lilla öskärl vi nu kallar kåsa. I samtida handlingar kallas den rysseskål eller ryssekosa, vilket ju tyder på, att den skulle ha sitt ursprung österut. Den tidigast kända bevarade svenska kåsan är Lorentz Hartmans, mästare i Stockholm 1582-1617, i Nordiska museet. Den har oval form, saknar fot och har enkelriktat handtag samt i motsatta ändan en knopp. Sidans dekor består här av drivna bucklor. Skaftbladet har en änglamaskaron i renässanskartusch, gjutet arbete liksom knoppen på motsatta sidan. Detta är den ursprungliga formen för kåsan, så vitt man nu känner till. Under 1600-talets förra del fogar man till en låg 120

Bild 16. Dryckeskanna till verkad av N ils Dahl

Linköping, ve rk sa m

1739-1793. KM: 14.997.

fotring. Vid samma å rhundrades slut blir kåsan synbarligen omodärn, m en den lever dock kvar genom hela 1700-talet och ett go tt styck e in p å det följande århundradet bland allmogens dryckeskärl. Kåsans konstnärli ga förfall tar sin början redan mot slutet av 1600-talet och degenerationen fortsätter sedan h ela tiden under dess ex istens, vi lket naturli gtvi s inte utesluter, 121

Bild 17. Kåsa tillv erkad av Johan Johansson 1605- 1654. KM: 2.698.

Västerås, verksam

att en och annan av mera konstnärligt fullödig halt kommit till under denna tid. Sex k åsor ingår i Kulturens silversamling, av vilka dock endast de fyra tillhör den mera ålderdomliga typen. Att dessa tydligen icke varit avsedda som öskärl ser man bland annat därpå, att de alla har fot. Den till sitt utseende ålderdomligaste, bild 17, är utförd av en silversmed i Västerås, vilkens namn hittills dolt sig under ett bomä rke, som nu uttytts såsom tillhörande Johan Johansson i Västerås, som verkade under tiden 1605-54. Sannolikt tillhör den 1600-talets senare del. Av ålderdomlig typ är också den på bild 18 återgivna kåsan av Petter Söderblom i Örebro, av ganska tunt gods. Den är emellertid av så sent datum som 1761, vilket visar hur pass seglivat den gamla formen hållit sig. Den på bild 19, likaledes av tunt gods, är daterad 1827 och h a r utgått från Olof Sohlbergs verkstad i Falun. Den höga foten och de empirformade maskaronerna på handtagen förråder det sena tillverkningså ret, medan själva skålen har en mera ålderdom122

Bild 18 och 19. Kåsor tillve rk ade av P etter Söderbom i Örebro 1761 och Olof Sohlherg i Falun 1827. KM: 3.460 och 3.459.

123

Iig karaktär. Den fjärde bryter sig mera ut ur det gamla schemat genom sin tidsbetonade gravyrdekor på sidorna och rokokoformen på det ena handtaget. Den är daterad 1780 och utförd av Johan Bergman i Luleå. Mest degenererade är den på bild 20, som fått helt rund form och behängts med bladkläppar i öglor på sidan, och en annan med symmetriskt utformade handtag. Här har kärlets karaktär av öskärl helt fallit bort. De representera norrländska typer, som huvudsakligen varit spridda bland lappbefolkningen. Silverskålen kan föras betydligt längre tillbaka i tiden än både kannor och bägare. Ännu mot medeltidens slut förekom den i stort antal, efter arkivaliska källor att döma , både med och utan fot. Under renässansen inträder en väsentlig förändring i skålens utstyrsel. Handtagen får i regel och stundom även foten form av gjutna renässansornament och sidans ornering utföres vanligen i graverat arbete m ed rankverk eller beslagsornament, någon gång även med figurprydnader, i allmänhet efter utländska förlagor. Formen är rund, senare mångkantig. Ibland kan sidan vara utdriven i pass med buck-

Bild 20. Kåsa tillverkad av Lars Hacksell

124

Strängniis 1766. KM: 2.619.

Bild 21 och 22. Skålar tillverkad e av Nils Nilsson i Linköping, verks a m 1649-1678, och okänd mästare m ed bokstaven H eller möjligen sammanbundna I-IP. Den senare inköp t i Blekinge. KM: 16.197 och 19.590.

125

Bild 23. Skål tillverkad av H enrik Persson i Kalmar , verksam l.659- 1665. KM: 22.190.

lor och handtagen har då ofta formen av kvinnliga bevingade hermer. Denna form antager barockens brännvinsskålar - ibland kallade kåsor, vilket får anses vara ett förvillande begrepp. De flesta är utförda av landsortsmästare, vilket också styrker antagandet, att de i allmänhet tillverkats på beställning från allmogeklassen, bland vilken de flitigt brukades ända från barocken och in på 1800-talet. I senare tider uppträdde de i mer eller mindre degenererad form, men alltid med ett konservativt fasthållande av den gamla huvudformen. De här avbildade skålarna, bild 21-25, presenterar Kulturens bestånd av hithörande dryckeskärl. Skålen bild 21 är utförd av linköpingsmästaren Nils Nilsson, verksam mellan åren 1649 och 1678. Den är om ej till åren så i varje fall till formen den ålderdomligaste av dem. Den är gjord för herremän och brukad i deras krets. Till sin uppbyggnad, sin 12-sidiga form, fotställning och grepar är den nästan exakt lik en skål av en annan linköpingsmästare, Valentin Lennartsson vVeber, mästare 1643-68. 11 Dekoren på båda är arbetad i gravyr men med 126

Bild 24 och 25. Sk ålar tillverk ade av Ben edi clus Steckow i Karlskrona 1712 och Chri sloffer Bauman i Hudiksvall 1790. KM : 11.617 och om.

127

·1 Bild 26. Biiga r e m ed gravera t å r ta l 1554 till ve rka d av Ha n s O lofsso n Stockh o lm, verk sa m 15-±9- 158-!. KM: 12.606.

enklare bla ddek or p å Kulturen s sk å l. Båda ä r typisk a fö r sin tillkomsttid. Lika typisk m en inte p å lå n gt n ä r så elegent i fo rmen ä r d en å ttkantiga sk ålen , bild 22, av en m äs ta r e, va r s sign a turmon ogra m ä nnu inte ä r tolka t. Den torde i tiden kunna placeras till 1600-tale ts sen a r e d el eller omkrin g 1700. Den runda typ en före trä des av sk å la rna p å bilderna 23-24. Av dessa ä r den fö rra den tidi gas te, m öjligen utfö rd av H enrik P ersson i Ka lm a r , m äs ta r e 1654- 65. 1 2 Här är sida n prydd m ed 128

Bild 27. Biigare med grepe tillverkad av den okände mästare n m ed s tämpeln P F, 1600-la le ts förra del. KM: 28.740.

i drivet arbete framställda blad- och blomra nkor. 1 3 Skålen bild 24 av Benedictus Steckow i Karlskrona är från 1712 och h elt slät med tramboleringsgraverad enkel bladranka av m era folk.konstbetonad karaktär, säkerligen direkt beställd för bruk inom allmogeklassen. En typ för sig utgör skålen bild 25 . Den faller tillbaka på en typ från 1600-talets förra hälft, vilken kännetecknas av en högre fot samt lodräta öron i brosk.verk eller i form av vingade 9

129

gripar. Den har av den moderna forskningen på detta område betraktats som en förenklad form av den samtidiga kontinentala praktskålen. 14 Kulturens skål är en sen efterklang - den är daterad 1790 - av detta slag av renässansskålar och naturligtvis direkt gjord för bruk bland allmogen. Dess mästare är Christoffer Bauman i Hudiksvall, mästare 17 58-97. Bägare »Bägaren var», skriver Olle Källström i Svenskt silversmide. 1, sid. 102, »sannolikt oftast det dryckeskärl, som framsattes för en var enskild bordsgäst, i motsats till de stora kärl som paraderade på gästabudsborden och vilkas användning hade något av ceremoni över sig. » Det är här tal om renässansen. Bägaren hade vid denna tid nått den form, som vi nu är vana att tänka oss, en avskuren kon, som vidgar sig uppåt mot mynningen. Med utgångspunkt från foten kan man uppdela dessa tidiga bägare i två kategorier: bägaren med flat botten utan fot och bägaren med helslagen fot, ibland med tre fötter, delvis gotiserade i sin utsmyckning. Med 1700-talet försvann denna trefotade bägare så gott som fullständigt. Som exempel på den förra kan anföras bägaren bild 26, utförd av Hans Olofsson i Stockholm, mästare 1549-84, och daterad i gravyren 1554 samt bägaren bild 27, vars mästare döljer sig under de stämplade initialerna P F (andra stämplar saknas). Denna tillhör troligen tidigt 1600-tal. 10 Något originalexemplar av den andra kategorien ingår inte i Kulturens silversamling, men för att ge en föreställning om densamma kan man visa på en av Isak Sauer i Stockholm 1753 utförd bägare, bild 29 vilken sannolikt haft en sådan som förebild. Med stormaktstidens ingång och herremännens efter 30-åriga kriget väsentligt förbättrade förmögenhetsvillkor började silverbägarna uppträda i stort antal. Här kan man till att börja med särskilja två typer. Den första är bägaren på tre kulfötter eller flat botten och med driven dekor på sidan, vanligen med frodig akantus och blommor, någon gång fåglar. Ibland med lock. Detta är den tyska typen, som i huvudsak kan be130

Bi ld 28. Lockbägare med kulföller tillve rkad av den okände mästaren IF S i Stockholm, 1600-talets slut. KM: 18.184.

Bild 2n. I3iigarc på tr e föt te r tillv erkad av Isak Sau er i Stockholm 1753. }(M: 29.440.

gränsas till tiden 1670- 1705. Till denna g rupp kan man också föra de m ed filigrandekor sirade bäga rna, där det konstfärdigt mönstrade trå darbetet er sä tter den drivna dekoren. Dessa synes i stort sett kunna avgränsas till 1690-talet, bild 28. Den andra typen är den rent svenska bägaren med rak sida, vidgande sig uppåt mot mynningen , som har profilerad kant. En sådan förekommer ibland också omkring foten. Inuti och på ytterkanten är de förgyllda. Även dessa kan någon gång ha lock. Det är denna huvudtyp, som sedan levt kvar genom tiderna. 1 6 Det var den enkla bägartyp, där den släta sidan ensamt verkade genom sin skönhet, som Karl XII valde, då han 1699 förärade tsar Peter av Ryssland tolv förgyllda bägare med lock. Den raka bägartypen är utförd i tjockt material och var någo t för karolinska krigarnävar att hålla uti. Med sidans utformning i pass eller medelst pålödning av kerubhuvuden på yttersidan under mynningen, som ibland hände mot 1690-talets slut, uppenbarade sig en tendens att pryda den 132

Bild 30. Bägare med graverat årtal 1720, sa knar s liimplar. I< M: 18.185.

Bild 31. Bägare till verkad av Ca rl Simon Joh a ns en Schwartz i Odense, verksam 1701- 1720. I<M :9.015.

133

släta bägaren. Detta resulterade i den med akantus, blommor och stundom fåglar drivna eller graverade dekoren på den raka bägaren med flat fot - någon gång också med en fotkant - , som under en del år uppträdde vid 1600-talets slut och omkring sekelskiftet, bild 30-31. Dekoreringslusten tilltog med 1700-talet och den raka sidan började utbytas mot en insvängd profil, som ledde till bägarens alltmer trumpetformade utseende, en form som under 1800talets början skulle nå sin djupaste degeneration. En gjuten våglinje började uppträda dels under mynningskanten och dels över det från 1600-talets bägare övertagna profilerade fotbandet, vars nederdel omkring 1710 började vikas ut och bilda en kant med godronnering. Denna godronnerade fotkant blev sedan bredare, bild 32-34. Foten gjordes för sig och träddes utanpå och löddes fast vid den för övrigt i ett stycke utslagna bägaren. Ett par årtionden in på 1700-talet började en blomoch lambrequinartad bård uppträda under mynningen, bild 35. Under 1720-talet och fram mot århundradets mitt av-

Bild 32. Bågare tillverkad av Daniel Ekman i Eksjö, död 1717. KM: 7.474.

134

Bild 33. Bägare tillverkad av okänd mästare med sammanbundna FM, Sverige? 1700-talets början. KM: 19.978.

sätler berainornamenliken sina spår på sidans dekorering i drivet eller graverat arbete, ofta mot punsad botten, bild 36. Även graverad blad- och blomdekor av barock karaktär kan ännu uppträda någon gång, bild 37. Bägaren behåller alltjämt sin huvudform. Vad som markerar olika tider och stilar tar sig i regel uttryck i dekoren. Till och med rokokons livliga linjespel respekterar bägarens vedertagna form , om man bortser från foten , som ibland kan bli ganska kraftigt betonad under denna stilperiod till omväxling med den tidigare tvärgodronnerade fotkanten. Se bilderna 3843, den å bild 43 utförd så sent som 1815 av Blommerti Gävle. I dekoren har rokokon givetvis satt in hela sin arsenal av ornamentala detaljer, åsar, rocailler, musslor m. m. Typiska rokokobägare ur dekorativ synpunkt visar bilderna 38- 39. Typisk för rokokon kan man också säga att bägaren bild 40 är, där mellan tvärgodronneringen på foten förekommer släta ytor. Den graverade dekoren är ganska ojämn i sitt utförande från fall till fall. Mycket skickligt arbetade i den graverade utstyr135

Bild 34. Bägare tillverkad av Bengt Bengtsson d. y. i Mariestad , ve rk sam 1697- omkr. 1715. KM: 14.964.

Bild 35. Bii gare till ve rkad av F erdinand Sehl d. y . i Stock· holm 1723. KM: 35.975.

136

Bild 36. Bägare tillverkad av Abraham Pedersson \~T irgman i Göteborg 1723. KM: 6.979.

Bild 37. Bligare tillv er kau av Andreas vVibeck i Borås 1725. KM: 2.213.

137

Bild 38 och 39. Bägare tillverkade av P. Eneroth i Stockholm 1786 och Lars Eriksson Slobaeus i Stockholm 1754. KM: 8.903 och 8.902.

seln är bägarna bild 38 och 39, där den graverade ornamentiken står mycket exakt mot den punsade bottnen. Jämförda med dessa framstår gravyrdekoren på andra bägare som mycket valhänt arbete. Se bilderna 41- 42. Sannolikt är dessa utförda direkt för beställare ur allmogeklassen. Som tidigare framhållits hade bägaren vid denna tid bland de högre stånden i huvudsak gått ur bruk som dryckeskärl och användes bland dem ofta till gåvor, varvid de försågs med en mera påkostad konstnärlig utstyrsel. Däremot var de vanliga bland allmogen som dryckeskärl. Den gustavianska tiden och empiren bringar intet nytt till bägarens form men använder naturligtvis tidstypiska ornamentmotiv. Rokokons bägarfot liksom dess dekor lever i många fall kvar till 1700-talets slut, ja, till och med ett gott stycke in på 1800-talet. Se bägaren bild 43 med sin på allmogespråk så att säga översatta fotdekoration och bild 40, där bägarfoten alltjämt talar ett tydligt rokokospråk. För övrigt återfaller man på den gamla karolinska bägartypen med tvärrefflad fotkant, 138

Bild 40. Bägare tillverkad av P etter Julin i Köping 1780. KM : 9.280.

Bild 41 och 42. Biigare tillverkade av Petter Lorentzson Gadd ? i Kristian stad 1764 och Erik Wibeck i Borås 1772. KM: 1.787 och 2.590.

139

Bild 43 oc h 44. Iliiga re tillv erk a d e av P ehr Illo rnrn er t i Gäv le 1815 och Mag nu s Ljun gq vist i Kri sti a n stad 18 16. KM: 30.894 och 12.650.

bild 44- 45 . Stundom uppträ der en bred och slä t fotkant m ed eller utan gravyr, ibland en högre fo t m ed bucklo r och r efflor, bild 46. Ma teri alet är m erendels gan sk a tunt och form en tendera r å t a tt bli allt smala re vid fo ten och allt vida re vid m ynnin gen , en r en degen era tionsform , som utmä rker flertalet b ägare från 1800-talets fö rra h ä lf t. De bägare, som tillverka ts under 1800-ta lets sen a re h älft och i modern tid, utfo rmade och dekorerade antingen efter r ådande tidsm ode eller efter ett äldre s tilsch em a, h ar alltid utfö rts fö r ändam ål a tt brukas som gåvor eller utdelas som pris vid särskilda till fällen , bild 4 7- 50. Tuml a r e Mo t 1600-talets slut uppträder en art av d ryck eskärl, som få tt ben ämningen tumlare. 17 Det ä r låga , k oppformiga sk ålar utan h andtag eller grepa r , stående direkt på bo tten eller m ed en låg fo tkant och n ågo t utsvängda i m ynnin gen , dä ruti likn ande b äga rna under samma tid,13 bild 51. Under senbarock en 140

Bild 45 och 4G. Bägare tillv erkad e av Niklas Ha mbe rg i Lund 1817 oc h Samuel Lyberg i Borå s 1798. KM : 37.475 oc h 2.707 .

är de fortfarande ganska sällsynta och får samma utsmyckning som bägarna under denna tid med en våglinje runt mynningskanten. Ibland har de godronnerad sida och däröver ett punsat bälte. 19 Under 1700-talets andra fjärdedel och mitt har de ofta som prydnad infällda nödmynt, ibland med skämtsamma inskrifter om Görtzen och hans nödmynt, bild 52. Under rokokon lever den gamla formen delvis kvar, men ofta förses den med en högre eller lägre fot och ibland också en grepe, då den inte längre gör skäl för benämningen tumlare, bild 53-54. Nu har den blivit en kopp, brännvinskopp, vars förekomst kan konstateras bland Hälsinglands a llm oge redan vid 1700-talets mitt. 2 0 Givetvis sätter rokokon också här sin typiska prägel på dekoren. Se bilderna 53- 54. Grepen blir sedan ett tämligen stadigt tillbehör till supkoppen under dess återstående livstid, fram mot 1800-talets mitt. Till omväxling förekommer emellert id även den ursprungliga formen, men under emp iren börjar den mer och mer försvinna . Jämte den från 1700-talets mitt fortlevande typen med tumlarformad 141

142

skål, fot och grepe börjar me.d 1800-lalet en konformig supkopp uppträda med rak eller något insvängd sida, bägarform , bild 55, och längre fram mot samma århundrades mitt med bukig sida och något utvikt mynning. Foten utgöres ej sällan av ett stavgaller, ibland av tre kulfötter eller låga ben. 2 1 Dekoren, där sådan förekommer, utgöres under 1700-talets slut och 1800-talels förra hälft av enkelt graverade eller drivna blommor, draperier, snedställda punktbårder och refflor, flätbårder eller liknande beroende på rådande tidsstilar. Sedan 1700-talets mitt tillhör de huvudsakligen allmogens uppsättning av dryckeskärl. På långfärder medfördes ofta ett par tumlare i reseskrinet. Brännvinsglas av silver En typ av dryckeskärl, som började uppträda på 1790-talet, var den som illustreras av bilderna 56-59. Den har tydligen sitt ursprung i vinglaset och har alltifrån början endast varit i bruk hos allmogen, där den användes som brännvinsglas. Enligt samtida bouppteckningsinstrument kallas de »brännvinsglas av silver», »förgyllda » eller »vita », ibland »silverglas » helt enkelt. De erinrar om kyrkornas sockenbudskalkar och kallas därför också ibland »kalkar» , »silverkalkar », »supkalkar» och »brännvinskalkar». På en låg fot reser sig ett skaft, som uppbär den i allmänhet klockformade skålen, som någon gång kan vara polygon eller trattformig. Foten är till att börja med rund men sedermera förekommer också fyrkantiga eller mångkantiga fotplattor, ibland med kulfötter och gallerbård på kanten. I regel är de tillverkade av landsortsmästare. Har de någon utsmyckning, består denna i regel av graverade blomoch bladrankor, som bilda bård under mynningen eller ibland breder sig över cuppan. Bild 47- 50. Bägare: ovan från vänster av G. Möllenborg i Stockholm 1881 och J W i Malmö 1883 samt nedan från vänster av Gustaf Dahlgren i Malmö 1872 och Guldsmedsaktiebolaget i Stockholm. KM: 37.239, 37.237, 37.236 och 37.247.

143

Bild 5 1. Tumlare tillv erkad av Johan \Va llman i Varberg 1717. KM: 9.433 a.

Bild 52. T um la r e med Karl XII :s nödmynt, 1700-talels förra h ä lft. KM: 7.464.

144

B il d 53. T uml a r e tillve rk ad av Sve n Pette rsso n Nybe r g i Varb erg 176 1. KM: 4.833.

B ild 54. Supk opp t ill ve rk ad av J oh a n Ha mm arg ren i Piteå, verksa m 1776--1805 (1809). KM: 12.6 11.

Bild 55 . Sup kopp till verka d av Gustaf Israel L ybe r g i E ksjö 1831. KM : 8.380. 10

145

Bild 56 och 57. Supkalkar tillverkad e av Johan Lorenlz Schröder i Landskrona 1812 och Jacob Gyb erg i Lund 1800. KM: 14.757 och 15.396.

Starka konkurrenter till dryckeskärlens silvermaterial bland de högre stånden blev efter hand glaset och keramiken. Redan under senare vasatiden uppträdde importerade glas och delvis även sådana av inhemsk tillverkning, t. ex. från den glashytta Karl IX som hertig lät anlägga vid Nyköpingshus och av vars produktion rester återfunnits som fragment i ruinerna. 1641 anlade Melcher Jung ute på Kungsholmen vid Stockholm ett glasbruk. Under 1600-talets slut och 1700-talet grundades flera glasbruk både i Skåne och Småland. Redan på drottning Kristinas bord stod vid hennes kuvert, berättas det, ,, ett glas vin och ett med dricka ,, , medan vid hovjunkarbordet alla drucko ur silverbägare. 22 Detta blev naturligtvis med tiden ett servisbruk, som efter högt föredöme infördes även bland tidens herremän. Samtida utländska resenärer i Sverige, som Lorenzo Magalotti , italienaren, har också i sina skildringar från ultima Tule omtalat, hur man vid herremännens gillen med deras ännu 146

Bild 58 och 59. Snpkalkar, den viinstra m ed otydbara sliimplar från 1800lal e ts början och den h ögra tillve rkad av Johann es Lage rdahl i Eksjö 1812. KM : 2.641 och o m.

ganska okultiverade dryckesseder för att visa sin tacksamhet mot värdinnan slungat pokaler och andra dryckeskärl av glas mot väggar och golv. När sedan under 1700-talets förra del kaffe och te blev moderna som sälls~apsdrycker och fajans och porslin infördes eller började tillverkas här hemma, övertog dessa alster en stor del av dryckeskärlens funktion. Vid 1800-talets mitt hade silvret som material för dryckeskärl i huvudsak även spelat ut sin roll bland allmogen, vilken nu liksom tidigare tog sed efter herremännen och vid fest började servera dryckerna i kärl av glas och keramik.

147

NOTEH . 1

Se sven skt silversmide 1520- 1850. 1. Sthlm 1940- 41, sid. 92. Silverskallen. En skildring i ord och bild kring det stora silverfyndet vid Lilla Nygatan 5 den 15 oktober 1937. Sthlm 193 7, sid. 21. 3 Svenskt silversmide 1520- 1850. 1. Sthlm 1940-4 1, bild 102- 3. 4 G. MuNTHE, Falk Simons silversamling. Sthlm 1938, sid. 3 1. Svenskt silve rsmide. 1. Sthlm 1940-41 , sid. 187 . 6 G. MUNTHE, Falk Simons silversamling. Sthlm 1938, sid. 21 ff. , Pl. 49, n:r 169. Svenskt silversmide. 1. Sthlm 1940-4 1, sid. 189. 7 Gustaf Munthe h a r ifråga om fotbeslagen framh å llit möjligheten av a lt även dessa skulle kunna vara importgods. G. MuNTHE, Falk Sim on s silversamling. Sthlm 1938, sid. 31. 8 Svenskt silversm ide. 1. Sthlm 1940-4 1, bild 335. 9 MAJ FLORIN, Bonde- och b ergsmanssilver som exponent för Be rgslagens allmogekultur. Rig 1935, sid. 113 ff. 10 Svenskt silversmide. 1. Sthlm 1940--4 1, sid. 114. 11 Svenskt silve rsmide. 1. Sthlm 1940-41 , bild 144. 12 G. UPMARK, Svenska guldoch silversmeder 1520- 1850, sid. 395. 13 J ag skulle h å lla för troligt, a lt stä mpeln inte tillhör den a ngivne mästaren. Det tunna godset och dekorens art får n og anses tyda på senare tillkomsltid, m öjligen omkring 1700. 14 Svenskt silversmide. 1. Sthlm 1940--- 41 , sid . 109, bild 135 och 138. 15 Den grepe, varmed denna bägare är försedd, ä r möjligen inte ursprunglig. Tillödningen är så pass grov t gjord, att man närmas t iir böjd för att anse den som e tt senare tillskott. 16 Carl Hernmarck h ar bland annat ifråga om deras härstamning förslagsvis framkastat tanken, a tt de möjligen skulle ha sitt ursprung i tennbägarna eller i de svenska 1500-talsbägarna. Sven skt silversmide. 1. Sthlm 1940- 41, sid. 198. 17 Namnet skall enligt RICKARD BERGE, Norskt Bondesylv. Risör 1920, sid. 3, h a uppkommit därav, att detta lilla kärl intog sin ställning rakt upp, även om m an tumlade omkring det p å sidan. Samme förf. har också arkivaliska b elägg fö r detta dryckeskärl frå n 1500talet. 18 Svenskt silve rsmide. 1. Sthlm 1940-4 1, sid. 201 , bild 357-8. 19 Svenskt silversmide. 2. Sthlm 1942-43, sid. 51, bild 108- 9. 20 MAJ FLORIN, Bonde- och bergsmanssilver som exponent för Ber gslagen s allmogekultur. Rig 1935, sid. 118. 21 G. MUNTHE, Falk Simons silversamling. Sthlm 1938, Pl. 112- 117 . 22 Svenskt silver smide. 1. Sthlm 1940-41, sid . 105. 2

148

FÖRTECKNING ÖVEH LITTEHATUR OM SVENSKT SILVER. E. FISCHER, Västsvenskt silver och väs tsvenska guldsmeder. Göteborgs jubileumspublikationer 14. Göteborg 1923. MAJ FLORIN, Bonde- och bergsmanssilver som exponent för Bergslagens allmogekultur. Rig 1935, h. 3, sid . 113 ff. WILLIAM KARLSON, Lundensiskt silversmide. Lund 1952. WILLIAM KARLSON, Silverskedar. Kulturen. En å rsbok 1947, sid. 95 ff. 0. KÄLLSTRÖM, Medeltida kyrksilver från Sverige och Finland förlorat genom Gustaf Vasas konfiskation. Sthlm 1939. CARL LAGEHBERG, Kontrollstämpling å Göteborgssilver. Göteborg 1918. LUDVIG LOOSTRÖM, Om bruket av guldoch si!Yerföremål i de svenska h emmen under 1500- 1700-talen. Medd. från Svenska slöjdföreningen 1887, sid. 23 ff . G. MUNTHE, Falk Simons silve rsamling. Sthlm 1938. G. MUNTHE, Svensk konstslöjd under 1700-talet. Sthlm 1926. G. MuNTI-JE & A. PossE, Gammalt silver. Slhlm 1931. A. PossE, Falk Simons silversamling. Sthlm 1930. Silverskatten. En skildring i ord och bild kring det stora silverfyndet vid Lilla Nygatan 5 den 15 oktober 1937 . Sthlm 1937. Silfverutställningen i Nationalmuseum (1887) . Text av Gustaf Upmark d. ä. Medd. från Svenska slöjdföreningen 1887 , sid. 23 ff. Svenskt silversmide 1520-1850. 1-3. Sthlm 1941-45. CAHL R. AF UGGLAS, Bidrag till den medeltida guldsmedskonstens hi storia. 1-2. Sthlm 1941-48. CAHL R. AF UGGLAS, Senmedeltida profant silversmide i Sverige. Sthlm 1942. CARL R. AF UGGLAS, Guldsmed och modellör. Fornvännen 1933, sid. 193 ff. CAHL R. AF UGGLAS, Personhistoria och medeltida silversmid e. Svenska kulturbilder. N. F. 6. Sthlm 1938, sid. 127 ff. G. UPMARK , Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850. Sthlm 1925.

149

Av C. G. LEKHOLM

HAMMAREN OCH KORPUSARBETET uldsmedernas skyddshelgon, den helige Eligius, synes alltid på avbildningar vara utrustad m ed en hammare. Ibland h a r han t. o. m. placerat sig vid ett sparrhorn och använder hammaren för att bea rbeta en kuppa eller bägare. Då såled es hammaren m ås te anses som guldsmedens viktigaste verktyg, är det ganska naturli gt, att m an vid en snabborientering i guldsmedsteknik börjar med att beskriva ett arbete, där hammaren i särskilt hög grad kommer till användning. Vid tillverkningen av en b ägare, kanna eller liknande, d. v. s. vid korpusarb etet, h ar sannolikt alltifrån den förste guldsmedens framträdande och intill våra dagar den vanligaste metoden varit att m edelst h ammaren tvinga fram den önskade formen ur en plan silverplåt. Att tala om h ammare i singularform är kan ske n ågo t oegentligt, då vid d elta arbete elt flertal hammartyper kommer Lill användning i anslutning till de ol ika

150

arbelsmomenten. En stor och varierande verktygsulrustning Larvas förvisso för utövande av guldsmedsyrket, och bland de olika verktygsgrupperna leder hammaren både när det gäller variationsbredden och numerären. En guldsmed kan ha bruk för ända upp mot femtiotalet hammare, alla visserligen inte representerande en egen typ men i viss mån med speciell användning. En uppräkning skulle fylla flera sidor och kommer därför inte ifråga, utan vi skall i stället genom att följa tillverkningen av t. ex. en bägare göra bekantskap med några av de viktigaste hammartyperna. Råämnet till en bägare utgöres som nämnt av en plan silverplåt, en plans, som facktermen lyder. Första arbetsmomentet, kallat knopningen , utföres med knoplwmmaren och innebär, att plansen omformas till en kupa. Knophammaren har kulformade banar, och sedan guldsmeden lagt plansen på ett städ, börjar han bearbeta den med snabba och täta slag av hammaren. Slagen läggas från medelpunkten i en tät spiral utåt, och efter hand börjar plansen ta formen av en grund skål. Genom bearbetningen blir godset sammanpresset och skört, varför det tid efter annan måste rödglödgas i en ugn och därefter vitkok.as i utspädd svavelsyra för att tåla en fortsatt behandling. Dessa uppvärmningar och bad återkomma lika regelbundet under hela tillverkningsförloppet som pauserna under ett skådespel. När skålens välvning ökats, byter guldsmeden ut den först använda hammaren mot en med längre pen. Vid knopningens avslutande har arbetsstycket blivit en skål i halvklotsform. Början av näsla arbetsmoment markeras av hammarlypsbyte. Nu är det nämligen tid för uppträckslwmmaren , en ganska tung hammare med bred och rundad pen. Den användes för att träcka upp d. v. s. dra upp bägarsidan. Guldsmeden håller skålen mot ett bägarjärn, ett sLäd med långt, rundat horn , och lägger hammarslagen i spiral nerifrån och upp mot den blivande bägarkanten, vilket förvandlar skålen till en klocka. Bägaren får nu sin definitiva höjd. Med ett bottenjärn som underlag formar han sedan bottnen genom att använda en annan hammartyp , plcmerlwm151

Bild 1. Knopn in g av silvers kål. Denna bild och fö lj ande ä r från \ Viwen Nilssons ve rk s tad i Lund, tagna av K. I-lagblom.

maren, ganska lätt och med slät bane. Övergången mellan botten och sida skall h a en markerad kant, vilken åstadkommes genom att bägarens bottenrand hålles intill bottenjärnets kant vid bearbetningen_ Det är en stilfråga hur kraftig bägarsidans utå tsvängnin g få r vara, men ingen stilart gill ar en bägare med öppen klockform. Därför präglas nästa arbetsmoment av strävan att räta upp sidans övre parti mer eller mindre. På fackspråket kallas detta inhållning, och tarvar givetvis sin speciella hammartyp , inhållningslwmmaren. Med denna tvingas först själva bägarkanten inåt, så att mynningsdiametern får rätt proportion. Men bägarsidan övergår h ärigenom från konkav till konvex form. Bukigheten blir dock endast tillfällig, ty vid ytterligare bearbetning återkommer den större eller mindre utåtsvängning, som är bägarsidans definitiva form. Efter ytterli gare behandling med mindre planerhammare,

152

Bild 2. Upplrä c kning av bägare.

vilkas uppgift är att jämna slagmärkena i bägaren, är den mogen för behandling med andra verktygstyper. Bägarranden formas till med fil och skavare och erhåller oftast en punsad ranka eller liknande dekorering. Vid punsningen är alltså ytterligare en hammare i farten , punshammaren , men den är den sista. Om någon av läsarna undrar, vad de övriga fyrtiotre ham rarna skall användas till , kan det tilläggas, att det här skisserade tillverkningsförloppet lå ngt ifrån är allenarådande, utan att det finns fl era metoder att välja på för framställning av b åde bägare och andra korpusarbe ten, vilka kräva sina speciella hammartyp er.

153

Bild 3- fi. Dessa tre bi lder visar huvudmomen ten vid h ammararbe lels slutförande sedan bägarens vägga r blivit uppdragna. - Ovan sker planering av bolinen , övers t t. h . formas väggens profil gen om in h å llnin g m ed inhållningsh a mmare av horn, och slulligen framställes bägarra nd en s d eko r genom punsning, undre bilden .

154

155

PRESSNING Hantverksprodukter, vilkas framställning kräver många arbetsmoment med enkla handve1:ktyg, förutsätta givetvis slor yrkesskicklighet. De bli därför med·naturnödvändighet förbehållna den köpstarkare publiken. Inom guldsmedsyrket är det korpusarbetena, som i alla tider varit dyrbarast att tillverka och för den .skull böra betraktas som avsedda närmast för förmöget folk. Ädel metall sticker emellertid i ögonen på både rika och fattiga, och guldsmederna ha redan tidigt även ägnat sig åt relativt sett enklare produktion för att tillgodose de kunder, som velat omsätta en sparad slant i något värdeföremål av ädel metall. En av allmogen efterfrågad artikel har åtm instone förr i tiden varit silverskeden, mindre kanske betraktad som bruksvara än som rena sparobjektet och därför i viss mån motsvarande den sentida sparbanksboken. En tämligen primitiv teknik att framställa guldsmedsprodukter. med är pressningen, som för övrigt är mycket gammal och under tidernas lopp har utvecklat sig i olika riktningar. Ännu kan man i smärre verkstäder påträffa en enkel maskin för pressning eller stansning av ornament på skedar och annat matsilver. Det är presskistan, vars namngivande beståndsdel är en rektangulär stålram med mycket tjocka väggar, nästan lika hög som bred och placerad på en kraftig, bandad bokekubb. Till utrustningen hör även en överliggare, formad som ett slägghuvud med skafthål, en järnstång och en kraftig slägga. Det viktigaste är dock ett större eller mindre antal stålstansar, i storlek och form passande till presskistans rektangulära hålrum och med någon av bredsidorna graverad med skedskaftseller skedvulfsornament. Skedämnena skäras eller kanske rättare sagt klippas ur silverplansar efter mall. Man kan redan på detta stadium ana sig till, vad ämnena skall bli som färd ig vara, ty de likna skedar som råkat ut för överkörning av en ångvält på en slät väg. I presskistan placeras en stans med gravyren uppåt, och genom ett hål i presskistegaveln föres skedskaftet in, så att det täcker gravyren. Skall även andra sidan ha ornering, pla156

· ' ••

"J,,:~

: {.:

Bild 6. Pr ess nin g presskisla. H.ekonslrukli,m Kultur ens s ilvers m ed ja. KM : 48. 183.

ceras över skedämnet en kopia av den första stansen m ed gravyren nedåt. Överliggaren sättes över, järnstången trädes genom dess skafthål och genom n ågo t av hål en på ett från kubben uppskjutande grovt plattjärn, vilket tjänstgör som stöd. En arbetare håller ett stadigt grepp i stången, så att överliggaren ligger fixt, när andremannen slår till den med släggan. Gravyren tar som regel inte i skedskaftet för blott ett slag, utan släggaren m ås te bea rbeta överliggaren åtskilliga gånger. Varje skedämne går två ronder i presskistan , ty först stansas skaftdelen och sedan vänder man på steken och ger även vulf en , bladets baksida, sin dekor. Efter pressnin gen behandlas skedskaftets mellanparti med reff elslwvare för att vulfpartiets och skaftändens reffelornament skall bli sammanhängande, och slutligen utformas skedbladet m edelst knopning. 157

llild 7. Skedvulfs- o ch sk e dskaflsstans. J{ i\'f: 24.227.

Trots all pressningen kräver två man , är det väl ingen tvekan om, att detta enkla sätt alt framställa orneringen på är ofantligt tidsbesparande jämfört med gravering, d. v. s. om de båda arbetarna i stället skulle suttit och grävt ut slingor, refflor och bladornament för hand med gravyrstickel, den rent hantverksmässiga metod, som skulle kunna ifrågakomma vid en jämförelse. Sett i vidare sammanhang är presskistan ett steg i utvecklingen mot senare tiders standardiserade massproduktion. TRÅDDRAGNING

I de flesta äldre guldsmedsverkstäder står en lång, fyrbent bänk. På översidan har den i ena änden ett par stöd, i andra ett enkelt vindspel. På deltas axel är upprullad en sadelgjord, 158

vars fria ände avslutas med en triangulär järnring. Förstegångsbesökaren kanske hajar till vid åsynen av bänken, ty den har ganska stor likhet med de medeltida sträckbänkar, där sanningen pressades fram ur genstörtiga syndare, och sträckning är det fråga om även här men av mindre obehagligt slag. Bänken är nämligen den s. k. dmgbänken , som användes för framställning av guldoch silvertråd. Tråd av olika grovlek har en omfattande användning inom guldsmedsyrket för dekorativt ändamål. Både korpusarbeten och kanske framför allt de gamla allmogesmyckena ha ofta en kantdekor, där tvinnad guld- eller silvertråd utgör huvudkomponenten. Det kan därför vara motiverat, att något beröra tråddragningens teknik. Förutom själva dragbänken fordras det en uppsättning dragjärn , rektangulära stålplattor med rader av trattformiga hål i varierande storlekar, samt dessutom en grov plattång med krokformade skänklar, dragtången. Vid tråddragning sättes ett dragjärn mot stöden på bänken. En silver- eller guldstav, nmdplans kallad, spetsas något och stickes in i det största hålet i dragjärnet. Dragtången fattar om denna spets, och sadelgjordsringen krokas på tången. Med tillhjälp av vindspelet drages rundplansen genom dragjärnet och blir en aning smalare och längre. Det bör kanske tilläggas, att den triangulära ringen genom att vända spetsen mot dragtången vid dragning pressar hop skänklarna och därför garanterar ett gott grepp om rundplansen. Sedan första hålet passerats, fortsätter rundplansen genom nästa något mindre och sedan undan för undan hela raden igenom. Det dröjer inte länge förrän den nu kraftigt förlängda och avsmalnade rundplansen har blivit en tråd. Profileringen på dragjärnshålen varierar, så att man efter önskan kan med denna enkla maskin framställa förutom tråd med rund genomskärning, även oval, fyrkantig , refflad o. s. v. De tunnaste trådarna tarva så ringa dragkraft att man inte behöver använda dragbänkens spel, utan kan dra dem för hand, varvid dragjärnet som regel fästes i arbetsbordets skruvstycke. Tråddragning genom perforerade dragskivor av hårt mate159

rial är troligen en konst, som varit känd sedan hedenhös. Man antar att t. ex. den ofta mycket tunna tråd som tillhör forntidens smycken här i lande t har dragits genom dragskiva. Det är emellertid knappast troligt att metoden redan då omfattade en utrustning i full överensstämmelse med den här omtalade. Dragbänken var väl knappast med så tidigt. Måhända har i stället tråddragningen skett enligt samma enkla metod, som lapparna använda i nutiden vid tillverkningen av tenntråd. De nyttja dragskivor av renhorn, till formen lika dragjärnen, men 160

Bild 8- 10. Tr å ddragn in g. P:\ cl r agbiink e n i \ Viw e n N ilsso ns ve rkstad har gen erat ion e r s il ve rsmeder dra g it tråd. Ti ll viigagångssii l.l e t fram gå r av bilden t.v. De övr iga v isa r dragt å n g oc h clra gjii rn. KM: 48.347 och 48.3±6: 2.

161

som dragtång använda de tänderna. Även om de gamla hednahantverkarna säkert voro skarpbitna, ha de dock knappast riskerat denna naturvuxna tång p å dragning av grövre silveroch guldtrådar. Snarare har i likhet med vad som ännu är brukligt lite varstans i Europa och till och m ed långt ner i Afrika vid olika slags m e talltrådsdragning, dragskivan eller dragjärnet placera ts i en grenklyka på en trädstam och tråden, fasthållen av en m etallklämma, tvingats genom med handkraft direkt. En lina fastsatt i klämman kunde ge plats åt flera dragare. Tyvärr tillå ter emellertid inte utrymmet, hur lockande det än vore, au vi här dra tråden ut i vidare sammanhang genom tid och rum.

LÖDNING En mycket viktig arbetsmetod är lödningen. Den synes också vara känd så lång t tillbaka i tiden, som föremål av ädel metall ha tillverkats. Inom guldsmedsyrket har lödningen en mångsidig användning. De komplicerade korpusarbetena, exempelvis kaffekannorna få både pip, fötter och grepe pålödda enligt en speciell och mycket svårlärd teknik. Pör lödningen av så stora föremål användes träkolseldad ugn eller ässja. Smärre dosor och liknande lödas i skärvel, en fyrkantig plåtburk fylld med kol, i viss m å n en miniatyrupplaga av arrangemangen i ugnen. De m insta tingen , smyckena, lödas på själva verkbrädet, och då det till stor del är tack vare fynden av smycken i fornlämningar och gravar, som man har kunnat följa lödningens långa historia bakåt i tiden, skall framställningen här begränsas till denna sida av tekniken. Först emellertid n ågra m era allmänna, tekniska synpunkter. För lödning av ädel m etall erfordras slaglod och flussmedel. Det förstnämnda är en legering mellan silver eller guld och n ågon annan me tall med lägre smältpunkt. Slaglodet måste naturligtvis smälta tidigare än själva guld- eller silverföremålet, som skall lödas. F lussmedlet har till uppgift att underlätta slaglodets smältning samt att förh indra oxidation . Som fluss162

Bild 11. Lödning av smycke.

medel användes ren borax, och både den och slaglod ha använts redan i förhistorisk tid. Vid lödning av smycken använde man i de gamla verkstäderna som värmekälla en primitiv lödlampa, en grund kopparskål fylld med oxtalg och m ed en tygtrasa som veke. En smyckestomme, som skulle lödas samman, fästes p å en bit träkol och vid lödställena anbringades lite borax och slaglod. Det enda övriga tillbehöre t var ett krokböjt blåsrör med fin spets. Träkolsstycket fördes nära den osande lågan, och med blåsröret riktade guldsmeden från denna en sp etsi g sticklåga mot lödstället. På förhand iordninggjorda r ankornamen t, trådspiraler och liknande prydnader anbragtes tillsammans m ed fattningar till ädelstenar på stommen, löddes i tur och ordning, och smycket byggdes således upp bit för bit. Tekniken har inte undergå tt några stora förändringar , a nnat än att man numera har bättre värmekällor än förr. Den osande lampan och det enkla blåsröret ha förenats till en gas driven lfi3

bläs terl åga. T r äk olss tyck et, bora xen och slaglodet h änger m ed , och det ser ut, som om d e skulle få fo rtsä tta m ed d et, så länge sm yck en k omm er a tt an vändas, d. v. s. så lä nge den m än skli ga k ulturen består .

PH.OBEHING Ku nden i guldsm edsaffä ren , som står och väljer ut cigarettetui et från vännerna ell er årsb rödern as silve rfa t till ett s tundande 50- årsjubileu m , kan inte undgå att konfronteras m ed termen »k on troll erat », och p å varje före m ål, h an få r i sin h and, sök er han de instäm plad e t re kron orn a och finn er på k öpet årsbok.s tav och tillverkaren s signa tur. Änd a sedan å r 1759 ga r an tera r s ta ten med dessa s tämplar varans äk thet, d . v. s. a tt h alten av koppar in te övers tige r d e lagst adga t till å tna procen ten . Även t idiga re ha m ynd igh eter och ämbe ten utöva t k ontroll , m en underh a lti ga guldoch s ilvera rbeten fö rekommo säkert i sto r u l:s triick n in g fö rr i tiden, d å r affiner in gsm eto 164

Bild 12- 13. Prob e ring på brobersten t.v. samt en sn Is probcrnålnr. KM: 18.400.

d erna iinnu inte nått samma fulländnin g, som senare. Kunden, stadd i liknande iirende som sin sentida efterföljare, liksom guldsmeden själv fick , om de inte voro på sin vakt, erfara sanningshalten i det gamla ordspråket om , 'alt guld är inle allt, som glimmar'. Ett enkelt sätt alt kontrollera varornas halt av iidelmetall, är strykprovet. Till delta behövs blott en sals probernålar och en probersten. Probernålarna äro flata , upp till fyra cm långa stavar, med olika silver- eller guldhalt. En sats för probering av silver omfattar sjutton n ålar, numrerade frå n 16 till 0. Detta innebär, att nr 16 är av r ent silver, nr 15 inn eh åll er femton delar silver och en del koppar, nr 14 fjorton delar silver och två delar koppar o. s. v. n ed till nr 0, som är h elt och h å ll et av koppar. Probernå lssatsen för guld omfattar tjugofyra n ålar med en guldhalt, som p å samma sätt faller från rent till inget guld. Probering av guld är dock något m era komplicerad, enär guldet kan vara legera t m ed enbart silver ell er enbart koppar eller med bå da till samman, varför probern ålssatse r även för dessa kombination er m ås te finna s. Probers ten en iir a\' mrne105'

ralet lydit, en mikrokristallinisk kiselskiffer. Den är svart till färgen och angripes inte av syror. Namnet har den fått, därför att den hämtas från Lydien. Vanl igt folk gick naturligtvis inte omkring med probernålar i fickan för att prova silverpjäser, som de eventuellt funderade på att köpa, utan överlät detta åt guldsmeden. När denne skulle ta reda på halten av ädelmetall i ett föremål, strök han detta mot proberstenen och fick ett kraftigt streck av metallen på denna. Ur probernålssatsen valde han sedan ut en nål med silverhalt, som han ansåg kunde motsvara silverföremålets och drog med nålen ett streck vid sidan av det andra på stenen. Överensstämde streckens färg, var saken klar. Nålens siffra angav silverhalten. Var nålens streck vitare eller gulare, fick han välja nålar nedåt respektive uppåt på skalan. Andra mera komplicerade metoder för probering, som vi emellertid här skall förbigå, stå numera till buds. Ännu användes dock i något förbättrad upplaga det gamla strykprovet. När och var man kom på iden att rita metallstreck på en svart sten för att kontrollera en ädelmetalls renhet, är emellertid inte gott att veta. Så mycket är säkert, att redan i Gamla Testamentets tid kände man till metoden. Profeten Jeremias talar om proberstenar, visserligen i bildlik form med hänsyftning på hjärtats lödighet, men just därigenom i hög grad understrykande, hur välkänt detta begrepp var för dåtidens människor. De här lämnade stickproven kunna möjligen ge en antydan om guldsmedens rikt facetterade hantverk. Den som önskar att få en allsidig inblick i denna yrkesgren, rekommenderas att studera de utmärkta översiktsarbeten, som numera stå till förfogande , och av vilka några angivas i litteraturförteckningen.

16R

KÄLLOR.

Litteratur. BENGTSSON, BENGT: Äldre Guldsm edsteknik. - Ur: Svenskt Silversmide 1520-1850. Del 111. Stockholm. BENGTSSON, BENGT: Guld- och Juvela rbetets teknik. - Ur: Smycken i Svensk Ägo. Stockholm 1952 . Ro sENl~ E RG, M.: Geschichte de r Gold schm iedekunst. F rankfurt 1!)10 . SEGEHLI ND, KURT: Något om prob ering och k ontrolls tiimpling. Ur: Kungliga Myntet 1850- 1950. Stockholm 1950. Förfaltarcn tal:kar för muntli ga upp gifte r Eimna dc av guld sm ed erna: IC M. Erlandsson, Ystad. Carl I. Hansson, Trellebo rg. Sven B. Hansson, Lund. 'i\' i\\"en Ni lsson , Lund. Arvid N ordcl l, Trelleborg. Lars Strömstcn, Lund.

1.67

STÄMPLING AV SVENSKT SILVEH.

Förordning a r 1.

1485

utfärdas de n äld s ta kända s ta d ga n om kontrollstämpling. Kontrollstämpeln sk all enli gt denna utgöras a v mä s t a r e n s initi a l e r eller bom ä rke.

1489} 1529 p å bude t om ova n ståend e stämplin g fö rnyas. 1594 2.

1596

stad gas att jä mte m äs ta r en s init.ialer eller b om ä rk e även s tadsv a pn e t skall p åstä m plas .

1689

s tadgas införa nde t av å r s bok s t ave n . Ämbe te t Stockholm b örjade och efter h and infördes den även i andra s täder - se efterföljande tab eller . Ålderm a n s r a nkan. F ör k ontroll a v l ö di g h e t e n avsk a vdes under 1600- och 1700-talen m ed gravy rstickeln litet silver , va r vid d en s. k. åldermansrank an uppstod. Kontroll en verks tälldes av staden s m yndi gh e ter.

17 52

övertar sta ten kontrollen gen om de t inrättade Kontrollverket och på bjuder k ontrollstämpeln m ed riksvapn e t s tr e kronor.

1758

införes en för h ela la nde t ge m e n sa m å r sb oks tavs se ri e.

I vissa städer bruka de guldsm ederna pr ovi n sst ä mpl a r . Stämpeln i vidstående bildrad ä r provinsstämpeln för Bl e kin ge. Denn a stä mpel h a r n ågra vari a ti on er.

Sporadiskt användes även l ö di g h e l ss t ä mpl a r. P ft v ids tåend e bild ä r 13 en sådan s täm pel.

168

LAHS MÅNSSON, Ma ri es lad, miistarc 164-1--1665.

JOHAN Jo1-JANSSON, Viislerås, mästa re 1605- 1654. JOJ-IAN NiiTZEL, S tockho lm , miistare 1676- 1715.

El{STHÖ~I,

Halmstad , 1695.

BALTHSAH

Åld c rmansrankor: 1729.

1737. 1749.

CALEB OLOI? ENGELHOLM, Kristians lad, 1766.

SIGISMUND NOVJSAD !, Karlskrona , 1749. Provinssfampel för Ble kinge.

HANS LUNTHIN, Lund, 1775.

·cfi1\ 8.

EmK W 1nECK, Borås, 1772. Lödighetsstämpel 13.

169

Arsboksti:iver på silver. Före 1759, då den för h ela riket gemensamma årsbokstavsserien börjar, är stämplingen oenhe tlig. För den som önskar datera sina silverföremål och icke har tillgång till Gustaf Upmarks stora silverbok är detta en hopplös uppgift. Till hjälp för dem lämnas därför här en ur detta arbete gjord sammanställning av de äldre årsbokstäverna.

Stockholm. A B

c D E

F G

H K L M

1689 1690 1691 1692 1693 1694 1695 1696 1697 1698 1699 1700

0 p

Q H.

s T

u w X

1701 1702 1703 1704 1705 1706 1707 1708 1709 1710 1711 1712

rd 1 713

Q/f 1725

(f}

1714 <{? 1715 ~ 1716 <3 1717 # 171 8 [g' 1719 ~(' 1720 cf/ 1721 rJJt 1722 2 1723 0/( 1724

1726 rfJJ" 1727 tl 1728 rffi 1729 d7 1730 r;fT 1731 'f(' 1732 61/ 1733 er? 173-l ~ 1735 f,[' 1736

1737 1738 1739 17-10 1741 1742 174 3

17-14

1745 17-l6 1747 m 1748

l> q t

!U i;

1749 1750 1751 1752 1753 175-l 1755 1656 1757 1758

Jönköping, Gränna, Nyköping, har sanuna ta b ell som Stockholm, m en använder h ela tiden antikva versaler, sålunda även 1713- 1736 A- Z och 1737-1758 A- X.

Malmö, Engelholm, H älsin gborg, Kristianstad, Landskrona , Lund, Ystad. A

c ])

1690 1691 1692 1693

170

169-l 1695 169G

Hi97

E F

I ]{

L M

Hi98 1699 1700 1701

0 p

1702 1703 170-1 1705

n 1706

1707 1708 1709

1710 1711 171 2 17 l:l

c D E F

G H I K L M

171 4 1715 1716 1717 1718 17 l!J 1720 1721 1722 1723 172-l 1725

N 0 p

Q R

s T

u V X y

1726 172 7 1728 1729 1730 1731 1732 1733 173-1 1735 1736 1737

c D E F G

H ]{

L M

1738 1739 1740 17 41 1742 17-13 174-l 174 5 17-16 17-l 7 17-18 1749

1750 1751 1752 1753 1754 1755 1756 1757 1758

N 0 p

Q H

s T

u V

Göt ebo r g, Halmstad, Kristinehamn, Varberg. Hi93 169-l c 1695 D 169() E 1697 F 1698 G 1699 H 1700 1701 K 1702 L 1703 M 170-l A B

0 p Q H

s T

u V

X y

1705 1706 1707 1708 1709 1710 1711 1712 1713 171 4 1715 1716

1717

n 1718

0 p

:\.

c D E F G H K L 1\[

1719 1720 1721 1722 1723 172-t l 725 1726 1727 1728

Q H

s T

u V

X y

1729 1730 1731 1732 1733 1734. 1735 1736 1737 1738 1739 1/.10

A B

c D E F G H I K L M

17-11 1742 1743 17-1-1 17-15 1746 1747 1748 1749 1750 1751 1752

0 p Q H

1753 1754 1755 1756 1757 1758

Bor ås börjar sin årsbokstavsse rie 1694 och det blir alltså en förskjutnin g av göteborgsserien på ett å r: A 1694- Z 1717, A 1718- Z 1741 och A 17'!2-S 1758.

Lidköpin g börjar sin å rsbokstavsserie 1696 m ed en försk jutning av gö teborgsserien p å tre å r. Man får lägga 3 till denna series år tal och får då : A 1696- Z 1719, A 1720- Z 1743 och A 1744-Q 1758. 171

Karlskrona. A 1698-99 1700 B

0 p

1701 1702 1703 170-l 1705 1706 1707 1708 1709 1710 1711

D E F

G H

.r K L M

Q R

s T

u V X

1712 1713 1714 1715 1716 1717 1718 1719 1720 1721 1722 1723

ed' 1724

e/f' 1737

e7!J 1725

(f/

<"{!

a b

1738 ~ 1739 @' 1740 e5'l 17'11 rf7 1742 ~ 17-13 Pc 17'14 1745 e'W 1746 ~ 1747 ;&[' 17-18

1726

!21 1727 <ff 1728 c§' 1729 [!}' 1730

cfft' 1731 rff 1732 rff 1733

c cl e

g h

e7(' 1734 1735 e/! 1736

17-rn 1750 1751 1752 1753 175-l 1755 1756 1757 1758

Uppsala. 1707 1708 1709 1710 1711 1712 1713 1714 1715 1716 1717 1718

A B

c D E F G H I K L M

N 0

p Q R

s T

u V X

1719 1720 1721 1722 1723 1724 1725 1726 1727 1728 1729 1730

ed 1731 e7!J 1732

e/Y

~ @'

1733

!21 1734 <ff . 1735 c§' 1736 [!}' 1737

cfft' 1738 rff 1739

(fJ

r.ill cf7' ~

Pt'

e7(' 1740

.2' 1741 e/( 1742

;&['

17-13 17'14 17,15 1746 1747 1748 1749 1750 1751 1752 l 753 1754

A B

c D

1755 1756 1757 1758

Uddevalla. A 13

c D E H F G

172

1719 1720 1721 1722 1723 1724 1725 1726

]{

L M N 0

p Q

1727 1728 1729 1730 1731 1732 1733 1734

17-13

174-1

1735 1736 1737 1738 1739 1740 17-H

1H2

][

1745 1746 1747 1748 1749 1750

s T

u V X

D E F G

K L M N 0 p Q

1751 1752 1753 1754 1755 1756 1757 1758

Arboga , Eskilslun~t (?), Falun , H edemora (?) , Kiiping , Lindesberg (?), Sala, S lrring n ~is , Yäsl e r:\s , Örebro. A 1733- 3-1-

c ])

E F G ](

l/35 1736 1737 1738 173\) 17-lO l7H

K L ~I

0 p Q

17 -1 2 17.i 3 171-l 17-15 17-16 17-17 lH8 lH\l

s T

u V

X y

1750 1751 17,-,2 1753 175-1 1755 1756 1757

No rrköping, Söde rköp ing (?). A jJ

c ])

E F

G H

1736 1737 1738 173\l 1740 1741 17-12 17-1-3

K L j\ [

0 p

171-l 17-15 1 7-Hi 17-17 17-18 17-19 1750 1751

s T

u V

1752 1753 17;)-I l / ;);) 1756 175 7 1758

175\l

Före den av Norrköpingsguldsmederna 1736 påbörjade seri en hade några guldsmeder i denna stad använt följande arsbokslavssttimpling: Paul Zac h un:

\ Vo lter Siewers: A

c D E F

G H I ](

1693 169-l 1695 1696 1697 1698 169\l 1700 1701 1702 1703 170-l

N 0 p

Q R

s T

u V X

1705 1706 1707 1708 1709 1710 1711 1712 1713 171-l 1715 1716

A B

c D E F

1717 1718 1719 1720 1721 1722

A B

c D

E F G

Magnus i\ ly rman:

H I K L

1725 1726 1727 1728 1729 1730 173 1 1732 1733 173-l 1735

1723

173

Link öp ing, Va<lslcna. A

c D E

l 738 1739 1HO l 7-11 17-12

F G ][

17-13

171-l

i\ l

17-15 17-16 17-f 7

N 0 p

17 -l8 1/J\J

Q H

1753 175-l 1755 175G 1757 1758

17:i0

1751

1757 1758

17 5 ~

Kalmar. A B

174 9 1750 17,""i l

1752 1753 l 75-l

])

E F

1755 l 756

G Il

Arsbokstä ver p å svenskt s ilve r sedan 17 5!J .

...\. 13

c ])

E F G (-I

K L ~I N 0 p

Q H.

s T

u V

X y

z 174

1759 1760 17Gl 1762 1763 l 7G4 1765 17Ci6 17(;7 17Ci8 17G9 1770 1771 17 72 1773 1774 1775 177Ci 1777 1778 1779 1780 1781 1782

1783 1784 1785 178Ci 1787 1788 1789 1790 1791 1792 1793 179-l 1795 17()6 17!)7 1798 1799 1800 1801 1802 1803 180-l

1807 1808 1809 1810 1811 1812 1813 1814 1815 1816 1817 1818 1819 1820 182 1 1822 1823 182-l 1825 1826 1827 1828 1829 1830

l 831 1832 1833 1834 1835 l 836 1837 1838 1839 1840 1841 1842 18-!3 18-14 1845 184G 18-!7 18-!8 18-!9 1850 185 1 1852 1853 1854

1855 1856 18.57 1858 1859 1860 18Gl 1862 1863 1864 1865 18G6 1867 1868 18Ci9 1870 1871 1872 1873 187-l 1875 187(i 1877 1878

1879 1880 1881 1882 1883 1884 1885 1886 1887 1888 1889 1890 18()1 1892 1893 18!)4 1895 1896 189 7 18U8 1899 1900 1901 1902

1903 1904 1905 1906 HJ07 1908 1909 1\)10 1911 1912 1913 1914 1915 1916 HJ17 191 8 18 ]!) 1920 1921 1922 1923 192-l l\J2 5 1926

1805 1806

1927 1951 1928 1952 1929 1953 1930 1954 1931 , 1855: 1932 1956 1933 1957 1934 1958 1935 1959 1936 1960 1937 19Gl 1938 1962 1939 1963 1940 1964 1941 1965 1942 1966 1943 1967 1944 1968 1945 1969 19-!6 1970 1947 1971 l 9-!8 1972 1949 1973 1950 1974

UR EN GULDSMEDS ARBETSBOK

Kulturens arkiv förvaras tvenne arbetsböcker förda av guldsmeden i Lund Erik Holmberg mellan å ren 1797 och 1808. De omfattar 460 tätskrivna foliosidor och behandlar uppskattningsvis 3.000 b eställningar. De noggrannt utförda beskrivningarna och kalkylerna har ett utomordentligt stort värde icke blott för silverforskningen utan också sociologiskt. Man får en uppfattning av kundkrets ens skiflande struktur. Nedan följer n ågra utdrag så som prov på arbetsböckernas innehåll.

Kvarnbrodda, juni d: 7 (1798), Pär Bengtsson levererat ett par halvstora nygjorda tröjespännen med 2:ne löv och 2:ne skålar, väger 2 5/8 lod: den ena bottnen lagas och spännena äkta förgyllas, kostar ungefär 7 dlr - samt är beställt en stark hakelänks snörkedja, 7 kvarter lång med rund nål, färdig om 4 veckor, efter Everlövskedjan, som jag har ett stycke över utav - samt ett par halvstora tröjknappar, dubbla filigrans förgyllda, 2 lod: 36 dlr - för kedja och nål arbetslön 8 dlr, denna kedja fullt 7 kvarter lång jämte en tjock nål väger tillsammans 4 3/8 lod a lodet oarbetat 3 dlr 24 sk.: 16 dlr 13 sk. - arbetslön för kedjan 9 dlr 19 sk., för nålen 1 dlr: 9 dlr 19 sk. - för k edjan Summa 69 <lir smt. Till tröjespännena åtgick guld 3/ 16 dukat a 24 dlr dukat: 4 dlr 16 sk. - arbetslön 3 dlr. Summa 7 dlr 16 sk. Dessa spännen avprntat till 7 dlr. Allt avhämtat och betalt juli d. 4, som här ovanför uppfört är, som kvitteras. Lund , juli d: 4 (1798), hr Rektor Sinnius ackorderat om min udda sockerskål med Stockholms medaljonger och arabesk, och 4-kantiga fattningar, igenombruten kant efter Munckens, utan kulor, och r enliggjord, väger 175

45 11 / 16 lod ~l lod e t oarbetat 3 dl r 16 sk. . . . . . . 159 dl r 1!) sk. 2:ne m eda ljonger från Stockholm . . . . . . . . . . . . !) dlr kontrollavgift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 dlr 14 sk. arbe tslön borde varit 50 <lir, m e n blev avprutat till . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 <lir 21 sk. Summa 210 dlr srnt ell e r 35 Hd. spec ie Denna skål är begärd e mot hr Hektors obligation på n ågra da ga r, nästa lörda gs morgon avhämtas skålen då hr Hektor själv r ese r till prosten Ostman i Norrvidinge m ed skålen . Beta lt ovannämnda 35 Hd . som kvitt e ras juli d: 12 1798. n e mmarlö v, oktober d: 28 (1798), husman Jön s Jön sso n s dotter leve re rat tiggesilver 3/8 lod till e lt lit et tigg eko rs , lite större än en s tyv ers slant färdigt om 14 da ga r, kostar nogast 1dlr16 sk. Avhämtat gratis Nov.: d: 18. Lund, december d: 27 (1798) , hr räntmästaren N enzelii leve rerat kontrollsilver 7 3/4 lod till 2:ne små fyrkantiga askar till fruntimmer på nattduksbord, färdiga nyårsafton om middag, om arbetslönen är intet ackorderat .. . IOåg e rup , januari d: 30 (1799), högvälborne hr kammarherren och baronen Sch werin levererat 15 silverknivskaft, det var väl kontrollerat men posten syntes knappt vara 13 lödigt, 15 skaft vägde 68 1/2 ~od. Härav är beställt 2:ne par stakar m ed galler, höjden ungefä r efte r Giertzens stakar, på 14 lod stycket 56 lod, arbetslön å stycket noga prutat till 16 dlr .. .. .. ... .. . 64 dlr dito e tt par mindre 12 lod utan galler och runda , arbetslön 14 <lir stycket ........ .. ............... ... .. 28 <lir 92 dlr fasonen un gefä r e ft e r hr doktor Liljewa lks stakar, färdiga om 14 dagar ell e r senast om 4 veckor. Löb e röd, mars d: 2 (1800) , hr korn e tt Ch ronholm beställt en slät matsk e d på 4 lod med inskription: av Löbe röds H err-

176

skap till hustru Olu Tufv es doller i Bolleröd för bästa spånad år 1800, arbetslön och silYer a lodet 42 sk. . . . . . . . . . . . . . . 3 Rd. 24 sk. 20 sk. för 69 bokstäver gravering och kontroll ...... . .

3 Rd. 44 sk. Betalt 3 R: 44 sk. mars d: 10 som kvitteras. Jularp , juli d: 25 (1800), Bängt La vas hustrus svägerska bekom elt något stort ravhjärta (rav =bärnsten) utan knappar på kredit för 3 dlr 16 sk. Detta beta las av Bängt Lavas hustru med 2 1/4 mk smöra mk 1 dlr 16 sk. Vallkärra Torn, aug. d: 7 (1800), Jöns Jönssons hustru levererat en palsare snörekedja och en flat nål att göra en kortare och tjock a r e fl a t n å l istället med namn B. I. D. Avhämtat, gratis. Källs Nöbbelöv, a ug. d: 25 (1800), drängen Bengt Påhlsson ackorderat om min nya färdige bägare, väger 16 3/8 lod, a lodet 4 dlr 8 sk. . . . . . . . . . . . . . . . . 69 dlr 19 sk. arbetslön l dlr 16 sk. lode t jämte kontroll . . . . 24 dlr 18 sk . 7/8 dukat till förgyllning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 dlr 114 dlr 5 sk. Avprutat till 112 dlr smt, b e ta lt handpg. 4 dlr smt, färdig till Mikaeli tid.

Fulltofta, september d: 9 (1800), vördige och högvälEirde herr prosten Weijdeman levererat en gammal kontroll erad kaffekanna , gjord av Ekström, och en kontrollerad gräddsnäck, väger tillsa mmans 75 1/2 lod. Härav ä r b es tällt 12 räfflade matskedar a 5 1/2 lod stycket, 66 lod dito 6 räfflade teskedar a stycket 1 1/2 lod. 9 lod Arbetslön a lode t matskedar 6 dlr, arbetslön för var tesked 12 dlr. De tta färd igt vid tillfälle eller emot julhälgen. September d : 24 fick jag å te r 1 skål , 2:ne sockerdoser, 75 lod

177

1 bägare okontrollerat, väges när hr Prosten k ommer , sam l prov s k eda r 1 matsk ed , 1 tesked. 12 nya räfflade matsk edar väger lod, arbetslön a lodet 6 dlr utgör 8 R. 15 sk . dito 6 r ä fflad e tesk edar väger 8 15/ 16 lod, arbetslön a stycket 12 dlr,

66 1/ 2

efte r ackord . . . . . . . . . . . . . . kontrollavgift a 4 runst. lode t 75 7/ 16 lod

1 H.. 24 sk . 25 sk.

rst

Summa 10 R. 16 sk. 3 rst

Avhämtat och betalt 10 H.dr, avprutat 16 sk. 3 rst, som kvit teras d: 24 januari 1801. Ovannämnda okontrollerade silver 11 1/ 2 lodet väger 68 3/8 lod varföre jag bjudit idag d: 24 januari 200 <lir smt ef ter jag är nödig, men sedan torde hända jag inte bjuder så m yck e t, svar fås m ed första post. Mamsell Vleijdem a n hämtat. Glumslöv, oktober d: 8 (1800), på Hälsingborgsresan, nämndeman Anners Anners hustru levererat en bältespackla, väger 3/ 16 lod provsilver, göres ny underdel och mellanpaclda m ed väl hög hals att binda kläde under överdelen , färdig till näs ta Landskrona marknad , intet ackord. 3/ 16 lod jag tillsläppt 24 sk ., guld till förgyllning 24 sk., arbetslön 1 dlr summa ......... . . . ...... . .... 2 dlr 16 sk. Avhämtat p å Landskrona marknad och betalt som kvitteras . Häng, oktober d: 3 1 (1800), hr prosten Loven (författaren till Folklivet i Skytts härad) bekom en stor pipa beslagen med starkt besla g och hög snuppare, väger 2 3/ 4 loda lodet oarbetat 4 dlr 8 sk. . . . . . . . . . . . . 11 <lir 22 sk. arbe tslön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 dlr 10 sk. 16 dlr h emski ckat och be t.alt 16 <lir som kvitteras , J acob fick 16 sk . dri ck espe nningar oktober <l: 31 1800. 178

Rosenlund, december cl: 10, välborne hr baron Schwerins betjänt beställt en bröstnål till porträtt eller hårmatta, eller handros av hår med glas över väger 1 5/8 dukat 1 äs 20 karats guld a dukaten 22 dlr .................... 33 dlr 8 sk. arbetslön och kontrollavgift jämte glas ........ 27 dlr 60 dlr 8 sk. smt eller 10 R. 2 sk. Veberöd, mars d: 19 (1801), Hans Nils den andre svåger, som har sill gifte ifrån Everlöv, näml. gästgivaredoteren, levererat 2 5/8 lod 12 1/2 lödigt silver förbättring . . 1 dlr varav är beställt 5 par äkta förgyllda maljor efter en levererad provmalja som ett löv, arbetslön 10 dlr, guld 4 dlr 16 . . . . . . . . . . . . . . . . 14 dlr 16 sk. samt ett par något stora uppgjorda tröjespännen till oäkta putsning, väger 4 3/16 . . . . . . . . 2 dlr var malja blir fullt 1/4 lod, samt en fiskamalja gammal att löda vid ringen . . . . . . . . . . . . . . . . 2 sk. Summa 18 dlr färdigt allt detta till nästa söndag, det skall brukas idag 8 dagar till Hans Nils dotters bröllop. Klågerup, april d: 30 (1801), landshövdingskan baronessan Falkenberg levererat en guldkedja, väger 4 5/8 dukat, en aln 4 tum lång, samt levererat 2 :ne specie holländske dukater att förlänga kedjan med, 1/2 aln 6 kvarter 5 tum lång färdig, och nådig Fruens porträtt infattat i guld; att avtaga bygel och knapp och göra ring i stället att träda kedjan uti; färdigt i morgon. Kedjan väger efter lagningen 6 5/8 dukat, arbetslön 2 R. 16, för en ring till porträttet 32 sk., avgår för knapp 1/4 4 dlr, summa 2 R. 16 sk. Avhämtat och betalt som kvitteras d. 1 maj. Lund, december d: 5 (1801), högt aklade herrarna av Göteborgska Nationen bekommit ett honorarium till inspectoren och arkiatoren herr Engelhart, bestående uti 2:ne dussin räfflade nya kontrollerade silvergafflar, väger 179

132 5/8 lod dito 11/2 dussin räfflade silvermatskedar, väger 103 3/4 lod 235 3/4 lod

a lodet arbetslön och silver 39 1/2 sk. . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 Rdr för 42 stora namn HE och 42 Nat: Gothob: 1801, som är 670 bokstäver och siffror. . 3 Rdr kontrollavgift a 4 runstycke lodet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Rdr 30 sk. 6 rst.

198 Rdr 30 sk. 6 rst. Betalt som tacksammeligt kvitteras Lund den 8 december 1801. Riseberga, augusti d: 3 (1802) högärevördige hr prosten N ordwall levererat en penning från Patriotiska sällskapet till Nils Persson för kunskap och drift i trädskötsel 1802, väger 1 1/8 lod, härtill göres en ärtkedja, 1/2 aln och 1 tum lång på 3/4 lod, kostar 1 Rdr, skickas till frun hos Norberg nästa torsdag. Även levererat en socknebudskalk med fot och handtag, utan paten väger 9 3/4 lod, till rättning och en ny skruv och äkta förgyllas, samt en paten söndriger, väger 1 7/8 lod, göres ny och förgylles i djupningen som den gamla, men göres något starkare, samt göres ett fodral hos bokbindaren, då kalken är lagd in uti varandra. Även är levererat en liten oval vinflaska att omgöra, väger 5 3/4 lod kontrollhaltigt, fason bäst jag finner, 1/2 kvarters mått, och förgyllt inuti, får väl tilläggas något silver. Detta allt lillhörer Färingtofta kyrka, och räkningen gives på förenämnda kyrka, färdigt vid tillfälle, intet ackord. (Räkningen slutade på 12 Rdr 21 sk. 8 rst och guldsmeden antecknar följande:) Hr Hamren avhämtat ovanbemälte arbete jämte denna räkning december d: 17 1802 på kredit. Betalt 12 Rdr det övriga avprutat, kvitteras februari d: 13 1803. S. T. K.

180

REDOGÖRELSE FÖR KULTURHISTORISKA FÖRENINGENS FÖR SÖDRA SVERIGE VERKSA1\1HET ÅR 19 51.

A. LEDAMÖTER, STYRELSE OCH REVISOREH.

Högste beskyddare: HANS MAJ:T KONUNG GUSTAV VI ADOLF. Hedersledamöter:

Friherre Nils Djurklou, Malmö. Direktör Falk Simon, Göteborg. Hovintendent John Kroon, Malmö. Direktör Karl Wistrand, Stockholm. Landshövding Johan Nilsson, Kristianstad.

Ständiga ledamöter på grund av särskilda förtjänster: Professor J. G. Andersson, Stockholm. Disponent H. Dunker, Hälsingborg. Kammarherre H. G. Tall, Stockholm. Direktör Th. Winborg, Stockholm. Sekreterare Bengt Lanke, Malmö. Kamrer Birger Grambeck, Malmö. Sekreterare H. Henriksson, Kristianstad. Konstsmeden Henning Persson, Lund. Kyrkoherde Yngve Werger, Ängelholm. Antalet ständiga ledamöter i övrigt uppgick per den 31 december till 301 och årsbetalande till 19.958. 181

De senare förde lad e sig på följande siill: Malmö .. .. ....... . . . 2.239 Lund . . . . . . . . . . . . . . 1.914 . . ... . . . 753 Hälsingborg Kristianstad . . . . . . . . 272 Landskrona ........ 259 Ystad . . . . . . . . . . . . . . 170 Trelleborg . . . . . . . . . . 199 Ängelholm . . . . . . . . . . 126

117 Höganäs . ........... 192 Eslöv . . ... ..... .. .. . ....... Simrishamn 49 Hässleholm .. . .. . .... 118 Skanör-Falsterbo 30 Skånes landsbygd .... 5.326 Utanför Skåne .. ... . 8.041 Abonnenter .......... 153

Föreningen höll årsmöte den 7 juni. Årsmötet beslöt enhälligt att vidtaga sådan förändring i föreningens stadgar att § 1 mom. a erhölle följande lydelse: årliga ledamöter betala en vid årsmöte fastställd årsavgift. Årsmötet beslöt härefter att årsavgiften för 1952 skulle utgöra 7 kronor. Föreningen återvalde intill årsmötet 1954 de i tur avgående styrelseledamöterna hovintendenten John Kroon, professorn Lauritz Weibull och advokaten Bertil vVickman samt såsom suppleant under samma tid konsuln Georg Lindström. Till revisorer av 1951 års förvaltning utsåg årsmötet för eningens förutvarande revisorer disponenten C.-E. Borgenstierna och kassadirektören Nils Bäckman med stationsinspektoren Åke Nordenskjöld och bankdirektören David Berglund såsom suppleanter, samtliga i Lund. Till revisorer av den Fahlbeckska kulturfonden utsåg föreningen sina sålunda valda revisorer. Såsom Kungl. Maj:ts revisor fungerar landskamrer Sigurd Dahlrup och såsom staden Lunds revisor bankkassören K. E. Lenntorp. I samband med årsmötet öppnades den nymonterade keramiska avdelningen i Herrehuset, vars återstående två våningar blivit färdigställda under året. Årsmötet, som besöktes av ett hundratal medlemmar, avslutades med kollation i Borgarhuset. Styrelsen har under året utgjorts av: landshövding Arthur Thomson, K. Maj:ts ombud, ordförande, professor Lauritz \Veibull , v. ordförande, riksdagsman Rud. And erberg, Malmö182

hus läns landstings ombud, direktör Holger Crafoord, friherre Arv id De Geer, landstingsman Edvard Hallberg, Kristianstads läns landstings ombud, hovintendent John Kroon, redaktör Johan Nilsson, fabrikör 'i\Talfrid Nordström, direktör Alfred Persson, Lunds stads ombud, överlärare K. G. Ljunghill, Lunds stads ombud, friherre fil. dr H. H. von Schwerin, major Christer ·w ahlgren och advokat Bertil vVickman. Suppleanter i styrelsen har varit: överläkare med. dr Gunnar Edström, Lunds stads ombud, konsul Georg Lindström, landstingsman Per Loven, Malmöhus läns landstings ombud, målare M. Mattsson, Lunds stads ombud, professor Sigfrid Svensson och disponent J. A. S. Timberg. Styrelsen har sammanträtt den 5/ 4 , 7/ 6 och 20 / 11 • Det av styrelsen tillsatta arbetsutskottet, bestående av hrr vVeibull, ordf., Kjellberg, sekr., Nordström, Persson, Svensson, Timberg och vVickman, har sammanträtt den D/2, 30/3 , 28/5 , '/s, 7/n och 14 /11.

B. FÖRENINGENS EKONOMI. Under 1951 har fören ingen erhållit följande anslag: Staten . . .... .. .. .. .. . .... . . . .......... 63.800: Staden Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.000: Malmöhus läns landsting .. ..... . ... . .. .. 10.000: Kristianstads läns lands ting . . . . . . . . . . . . . 5.000 : -

kronor

Styrelsen h ar hos Kungl. Maj:t anhållit om tilldelning av lotterimedel med 150.000 kronor till fullföljande och avslutande av den i de sakkunnigas betänkande av den 24 mars 1944 framlagda planen till museets ekonomiska sanerin g samt för den händelse detta icke nu kunde beviljas att föreningen måtte få tillstånd att upptaga ytterligare lån å 70.000 kronor. Det sistnämnda beloppet utgör driftunderskottet för året och har huvudsakligen uppstått genom ökade k ostnader för byggnadernas reparation, 10.000 kronor, och löner, 10.000 kronor, sam t för brunnsanläggning och elektrifiering vid Östarp, 30.000 kronor, och från årsskiftet 1950/51 balanserade skulder, 12,000 kronor. 183

Pensionsfrågan för museets tjänstemän är fortfarande olöst. Styrelsen har i skrivelse till Kungl. maj:t anhållit, att denna skall upptagas till prövning genom 1950 års pensionsutredning. Medlemsvärvningen har även under detta år bedrivits i stor skala och den totala medlemssiffran visar en ökning med 2.861 till 20.259. De influtna medlemsavgifterna utgjorde 108.712: kronor. Årsboken har utgått i 18.200 exemplar, författarna har lämnat sina bidrag kostnadsfritt och Aktiebolaget Åkerlund & Rausing har i likhet med tidigare år ställt skyddskartonger för årsbokens förpackning kostnadsfritt till föreningens förfogande . Skånsk Bildalmanacka 1951 har återgivit medeltida valvmål~ ningar från skånska kyrkor. Behållningen uppgår till 6.616: 37 kronor. ~ r : I . 1 Den på initiativ av hovintendenten John Kroon utgivna faksimilreproduktionen av F. de Vlit's karta över Skåneland har vid utgången av året lämnat en samlad behållning av 19.686: 30 kronor. Försäljningen fortsätter. Föreningen har av givare, som önskar vara okänd, erhållit en gåva av 10.000 kronor avsedd att täcka kostnaderna för byggandet av en modell av staden Lund. Brandförsäkringarna har under året höjts på följande sätt: byggnaderna med 768.000 till 1.820.500 kronor och samlingarna med 567 .000 till 2.822.800 kronor. Samlingarnas värde har under året ökats med 6.441: 4 7 kronor, därav genom gåvor med 1.485 : - kronor. Styrelsen frambär föreningens varma tack för dessa anslag och gåvor, genom vilka verksamheten kunnat upprätthållas och museet tillväxa.

184

UTDHAG UH. K ULT URE NS RÄ I\ENSKAPEH FÖH Å H 1!! 51.

Tab l d ö v er i n ko m s t e r od1 u tg if t e r. U t gifter: Löner, p ensi o ner och expensmedel ... ..... . . ... .. . . . ... .. . Fastighetsutgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 .219 : 70 Belysning, vatten , vä rme och r enhåll ning . . . . . . . . 20.588 : 10

140.5 10: 42

Resor, frak ter , porto och telefon .. .. .. .. . .. . ... .... ... . . . . Reklam, annonser och skrivmaterial . . ... .. . . .. .. .. ...... . . Skatter, riks - och brandförsä kringar . .. .. . . ... ...... . . ... . . Trädgå rdens underhå ll .... .. ... . .... ..... . . . . . . . . . . . .. . . . . Utstii ll n inga r och attraktioner . . . ... .... . .. . . . .. . .. .... . . . . Utgifter för Kons erver ingsan s ta lten .. . . .. . . . ..... . ... .. ... . Östa rp . . ... . .... .. .. . . . .. .. . . . . .. . . .. . ... . .. . trycksa ker . . ... . .. . . . ... . ... .. . .... .. . . .. .. . . f otografer ing . . . . . . . .. . . ........ . . .. . . . .. . ... . å rsbokens färdigställa nde och dis tribu tion .. . . . . m edl emsvärvning, registrer ing av m edlemssto cken och inka ssering av förut varand e m edl emmars a vgifter .. . .......... . .. . . . . . . .. .... .. .. .. . . .. . . Dive rse utgifter ..... .. . .... . . . .... . . . .. .. .. .. . .. . .... .. . . Rän teu tgifter .. ... . . . . . . . .. ... .... . . . . . . . .. .. . ... .. . ... . . Nedskrivnin g med inköpssumman av und er å r et inköpta inventarier . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . 644 : 50 Nedskrivnin g m ed sa ldo t å • Anslag från lo tteri m edelsfoncl ens • Konto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41.598: 07

2.622 : 44 4.036: 93 5. 71 4 : 37 571:23 296: 862 : 68 35. 745: 30 983: 85 2.532 : 21 35.975: 98

42.242: 57

S: a Kronor

42 1.284 : 77

102.807 : 80

39.764 : 43 3.9 72 : 44 2.646: 1:.l

Inkomster: Inträd esavgifter .. .. ..... . . .. . . .. . .. . . . . . .. . .. ... . . . ... . . . Medlemsavgifter och abonnemang å årsbok en . .. 100.190: däru töver erlagda frivilliga avgifter . . . . . . . . . . 8.522 : Hyror, n a turaförmå n er och arrende för kafer ör elsen . . . .. .. . Inkomster från Östarp .. . . . . ..... ..... . . . .. . . . . .. .. .. .. . . av annonser i sam t för säljning av årsboken .. . . Kontanta gåvor . .. . . . . .. . . ..... . . . .. .. . .. . . .. . . . .. .. ... . . Netto inkoms t av Skå nsk bild :ilm a n acka . : .. .. . . .. . . .... . . . . Rän teinkomster .. . . ... ... . . .. . .... . . . . ... . . .. . .. . .. .. ... . Diverse inkomster .... .. . .. ... . . .. . . .. .. .. . . . . .. . . .... .. . . Vä rdet av sklinkta föremål t ill samlingarna . . . . ... . . . .. .. . • bibliotek och a rkiv . . . . .. . . Bidrag till r ö relsen från Kulturens dona tio nsfoncl er .. .. .. . .

22. 762 : 108.712: 7.110: 11 35.324 : 9\l 6.167 : 90 25: 6.616 : 37 2.374 : 49 1.745: 68 1. 485: -

221:30 23.152 : 32

185

Årsanslag: fr å n Staten Lunds stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Malmöhus läns landsting . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kristianstads läns la ndsting . . . . . . . . . . . . . . . .

63.800: 20.000: 10.000 : 5.000: -

98.800 : -

Kapital-Konto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

106.787: 61

S :a Kronor

42 1.284 : 77

Balansräkning. Tillgångar:

31/ 12

1950

31/ 12 19 51

Fastighe ter i Lund och Östarp ............ . . Samlingarna Bibliot ek och arkiv . . . . ........... . .. . . . . . . Invent ar ier ... . . .. .. .. ...... . . .. .. ... . ... . Varor (textilier) ... ........ .. ... ..... .... . . Fordringar ...... . ..... ... . . .... . ........ . . Obligationer, förlagsbevis och aktier tillh ö riga donationsfond erna Förskotterade r eparationskostnader å byggnanad er , som ställls i utsikt utgå av lotterimed el Lå n till Fastighetsför. Hjorten u. p. a . . .. .. . Kassa , ba nk och postgiro

753.000: 1.865.302: 56 29.925: 95 1:3.720 : 7.568 : 10

753.000 : 1.871.744: 03 31.618: 30

52.343: 62

53.559: 77

41.598: 07 29.000: -199.723: 20

29.750: -216.486 : 90

S:a Kronor

2.982.182 : 50

2.965.862: 90

45.000: 11.739: 46 4.173: -

55.000: -· 78.828 : 95 5.401:-

4.000 : 1.000: 13.529 : 95

4.000: -· 19.686 : 30

200 : 90

9.730: 30 533 : 90

229.161: 77 2.673.377 : 42

226.092 : 6-1 2.566.589: 81

1:-

3.520:6.182 : 90

Skulder: Lån hos Sparbanken i Lund enl. Kungl. Maj :ts m edg ivande ..... ..... ... .. ... .. ... .. .. . . Diverse skulder . ..... . ........ . ..... .. . . . . Innehållen preliminiirskalt å anställdas löner Anslag till utgivande av arbete om skånsk tex tilkons t samt från Gustaf Nilssons sterbhus för senare inrä llande av butik .. . . .. . . Förskollslikvid å arrend e . . .. .... . . ....... . Kullurens 1600-talskarta .. .. .. . ........... . Gåva för b es tridande av kostnader för den s. k. Lundamodellen (saldo) .... . .. . .. .. . . Pub!. • Skånska serien • ... ... ...... ..... . . . Dona tionsfoncl ernas sammanlagda kapitalbehållning .. . ... . .......... . ..... . . ... . .. . Kapit al ... . . . . .. .... . . . . . . .. . . ..... . ..... .

~~~~~~~~~~~~~~~~

S:a Kronor

18()

2.982.182 : 50

2.965.862 : 90

Fo nd e rn as kapilall> c h :i llning . F tircnin!f c n ii ~(' r :1v fond e rna

Jch c di sponibe l d e l

:iv funcl c rna:

di spon crn: 31 / 12 19:) 1:

3 1/ 12

1950:

3 1/ 12 1951:

10.216: 26 1.165: 07 31.0 17 : 10 21.673: 59

10.276: 1.170: 3 1.34 7: '.ll.740:

10.633: 0.477: 4-1.1 43: 5.350:

18 50 13 00

10.670: 05 9.508: 08 44.316: 72 5.380 : 40

10.271 : 27 27.6-10: 07

10.306: 9,1 27. 724: 88

171.587 : 35

172.441: 30

Efter lill iigg av d e m ed el för ening en enligt oYa n ii ge r disp o ne ra

53.65 1: 3-1

Thomanderska fonden .. ...... . . Anna Karlins premi efond ... .. .. . Ole Olsens Keramisk e L ega t . . . .. . Bealhe och Sven B engtssons fond .. Bosebo Kyrkoka ssa .... . .... . ... . Skånska Brands fond ...... . ... . . Kulturhistori ska t\I usee ls J ubelfond Skånebokens fond ...... .. . .. .. . Ingeborg Holcks fond ........... . Kulturens Nybyggnadsfond .. . .. . Anna Lilhslröms fond . . . ... ... .. . Bror \V. Olofson s fond ...... . .. . Enskilda ans lag (gå vom ecl cl fr å n bolag m. fl .) . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stiindiga m edlemmars fond . . . . . .

3.767:17 422:57 5.765: 03 1.11 2: 87 1.232 : 15 1.030: 44 952: 76 12.6H: 65 1.176: 80 13.137: 69 1.119:75 1.392 : 06

S:a Kronor

53.651: 3-1

7.836: 83 2.062: 67

ut gö r fond e rnas sam m anlagda k ap italbehå llning p er

UPPGIFT PEil

3 1/ 12

1!J5 1

Kr . 20.000: 15.000: -

226.002: 64

1\l.>1 AN GAENDE FONDTILLGÅNGARNAS ART: Ung e f:irli g marl\1rncl skurs vid 195 1 :irs s lut:

110111 .

32 08 61 22

Mo-Dom sj ö 4 °/o förla gsbev is 19-15 .. . .. . ....... . . . .. .. . Sven ska s lalens 3 °/o ob l. av 15fo

1()~6

. . ..... . . ..• .....

L. '.\L Eri csso ns 4 1/ 2 O/o fö rlags bev is rn.u . . .. ....... . s t. akti er i Sve ns ka So ckc rf. AB å Kr. 60: » » 76: 50 » » Skand. Banke n Al.3 » 211 : » » 2.13: 23

100 O/o 0-l O/o

Bokfört ti ll:

20.000: H .060: 62

5.000 : -

100 20 23 5

102 80 80 318 3 18

O/o kr. kr. kr. kr.

5.000: 6.000: 1. 530: .J. 853: -1.216: 15

187

Härtill kommer: Thomanderska fondens fordran hos Fastighe tsföreniugen Hjorten u. p. a . mot siikerhet av inteckning ........... . Utlånat till Kulturhistoriska föreningen från: dels nybyggnadsfonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . fonden >Enskilda anslag• (anslag för 1952) . . . . . . . . Innestående å motböcker med Sparbanken i Lund . . . . . . . .

4.000 : -10.000: - · 7.500: 151.032: 87

~~~~~~~~~~~

S:a Kronor

226.092: 6J

Lund i mars 1952.

Sven Tornborg.

R e v is i o n s b er ät tel s e. Undertecknade, utsedda alt granska Kulturhistoriska föreningens för Södra Sverige räken.skaper och förvaltning för år 1951, få efter fullgjort uppdrag avgiva följande berättelse. Styrelsens protokoll samt föreningens räkenskaper och övriga handlingar berörande revisionen ha av oss genomgåtts utan anledning till erinran. Banktillgodohavandena och förefintli ga värdehandlingar hava kon· trollerats utan anmärkning. Kassan har av oss uppräknats och befunnits riktig. Försäkringen av föreningens byggnader och samlingar har under året blivit höjd till ett enligt vår uppfattning betryggande värd e. Särskilt utsedd siffergranskare har över sin verksamhet avgivit egen berä ltelse. Då någon anledning till anmiirkning icke förefunnits , tillstyrka vi att ansvarsfrihet beviljas styrelsen för den tid revisionen omfattat. Lund den 26 maj 1952.

Carl-E. Borgenslierna

N . Bäckman

Utsedda av Kullurhistoriska föreningen

S. Dahlrup

K. E. Lenntorp

Utsedd av Kungl. Maj :t.

Utsedd av Lunds stadsfullmiiktige.

188

SAMMANDRAG AV STIFTELSEN KULTURFO NDENS RÄKE 1 SKAPER . FÖR ÅR 1951. I n g å e n d e B a I a n s.

Svenska Sta tens 4 °/o obl. a v 1941 å rs försva rslå n ........ ...... ........ ... . .. .. ... . Ko nungarik et Sveriges Stadshypotekskassas 4 O/o obl. av år 1950 ..... . .. .. ... . . .. . Stockholms stads 3 O/o obl. av å r 1940 ... . Lunds s tads 3 O/o obl. av å r 1940 . .... ... . . Innes tående i Skand. Banken A/13 ...... . . Upplupna ej förfa llna riintor . ... .. ....... .

6.000 : 121.000 : 4.000: 4.000: 1.677 : 25 1.843: 96

138.52 1: 21

2±0 : 5.541: 80 120 : 105 : 154 :5±

6.161 : 3±

Inkomst er. Rä nta å 1941 års försvarslån ..... ..... . . . . » Sv. Stadshypotekskassas obl. . .... . • Stockholms stads obl. .. .... .... . . » Lund s stads obl. .... .. ..... . ... . > m edel i bank .. ... ...... .. ...... . Upplupna ej förfallna rii nlor .. .. .. . . .. . . . .

1.779: 58

Kronor

146.462: 13

5.606 : 51 246: 44

5.852: 95

Utgifter. Kullurhi stori ska Föreningen ... . ......... . Arvode till förvallar en för å r 195 1 .. ... . . . Upplupna ej inbetalda r ii ntor .. .. ........ . .

1.843: 96

U t g å e n cl e B a I an s. Gö tebo rgs stads 3 1/ 2 °/o obl. av å r 1951 .... Konunga rik et Sveriges Stadshypotekskassas 31/2 O/o obl. av å r 1950 . ... ........... . Stockholms s tad s 3 °/o obl. av å r 1910 .... . . Lunds s tads 3 O/o obl. av å r 19±0 ... . ... . . . Innes tåe nd e i Skancl. Ba nken A/B ..... .. . . > Sparbanken i Lund . .. . . .. . . . Upplupna ej förfa lln a räntor ..... .... .. .. .

5.000 : 121.000: 4.000:3.000:1.609 : 56 2.376: 08 1.779:58

138.765 : 22

Kronor

146.462: 13

För stifl.elsen Kullurfond en : A driitselkammarens vägnar: Ivan Holmberg I G. Paulsso n

Förestående r ä kenska per granskade och godkända: För sta d srevisionen:

G. St dhl

För Kulturhi stori ska Föreningen: Carl-E. Borg ensliern a

N. R äck man ·

C. TJÄ NSTE P E RSONAL OCH VERKSAMH E T. Intendent: Antikva rier: Amanuen s : Ska ttmäs ta re: Ombudsma n : Ka nslibiträde : Konser vatorer: Rus tmäs ta re :

fi l. dr Sven T . Kjellberg fil. dr "Willia m Karlson f il. dr Ragn ar Blomqvist f il. k anel. Ca rl Gustaf Lekholm f. b a nkdi rektören Sven Tombor g övers te Sven For sb erg fru Ulla E kstrand frök en Märta Linds tröm h err E ri c Han sson h err \ Vilhelm Jön sson

Utom d en fasta pe rson alen ha r såsom tid igare varit a n stä llda en snick a re, en gårdsk a rl och e tt par m an till h andräekningsarbe ten vid byggn adernas repara ti on, en b iljettkassörsk a , två städfruar och e tt antal söndagsvak ter samt e tt b iträ de på textilavdelnin gen . Nattva ktstjäns ten h a r varit u ppdragen å t Malmö Nattvakts Ga ranti aktiebolag. De t sedan flera å r p ågående a r be te t med is tå ndsä ttande t av de kulturhis tori sk a b yggna derna h a r fra m fö rts så lå ngt a tt blott Bosebo k y rka nu å ters tå r . Li nd fo rsska huse t h a r under å re t i sa mba nd m ed den geno m gående repa ra tion en a v byggnad ens y ttre under gått en sann sk yldi g förva n dling. Sed an fa sad putsen b orttagits och ek ekorsvirke t blotta ts visad e det sig möjligt a tt komple ttera d etta . Fasaderna fra m s tå r nu m ed sin krafti ga timmers tomm e och s ina b lå tt avfärgade fack i huvudsa k m ed samma utseende som v id bygg nadens u ppförande under mitten a v 1700-ta le l. I d e t inre ha r byggn aden få tt nya golv samt värm eledning. Även h ä r framträ der n u spår frå n äldre -tider, såsom boaseringar , föns ter- och dör rfoder. T yvärr saknas m edel a tt fullfölja res taurerin ge n. Här b judes en u tom ordentli g miljö till uts tä llni ng av m usee ts m öbler och in teriörer från 1700-tale t. Den intill Lind fo rsska h use t bel~igna ru inparken m ed jordfunn a s tenfragm en t från Lunds m å n ga m ed eltida k yrkor hade gen om tillkomsten a v m å n ga n ya fynd under sen a re å r blivit deran gerad. I sa mban d m ed d ess u ppordnande h ar a r be te t m ed 190

en medeltida rosengård igångsatts och planen framför Lindforsska huset utvidgats till samma storlek, som den ursprungliga gårdsplatsen. Den i förra årsberättelsen omnämnda byggnaden från kv. Själebodarna, vilken av Lunds stad skänktes till :Museet och som föreningen åtagit sig att återuppföra om plats därför kunde erhållas på den s. k. Callmerska tomten vid Tomegapsgatan, har av staden magasinerats emedan tomten icke kunnat ställas till förfogande för ändamålet. Därmed kan i verkligheten detta gamla hus betraktas som förlorat. Med samlingarna såsom demonstrationsobjekt har i samarbete med Folkuniversitetet hållits en serie av åtta föreläsningar under den gemensamma rubriken Sydsvenskt folkliv . Ett stort antal föreningar och sammanslutningar har förlagt årsmöten och sammanträden till museet ofta med demonstrationer av samlingarna: Färs härads hembygdsförening, Utlandssvenska lektorernas förening, Studenthjälpen, Lady Circel, Kristianstad, Scouternas instruktionskurs, K vinnoklubben i Lund, Smedmästareföreningen för Lunds stad med omnejd, Rundturen, Lunds kaninavelsförening, Internationella etnologkongressen , KFUM-scouterna , Åkerlund & Rausings studiecirkel, Dansk historisk frellesforening, Lunds lottakår, Akademiska lärare Lund-Köpenhamn, Humanistiska förbundet, Hälsingborg, Köpenhamns fotoklubb, Östgöta nation, Lunds kristliga studentförening, Konsthistoriska seminariet, Seminariet för folklivsforskning, Arkitektföreningen för södra Sverige, Bibliofila klubben. Lunds fotoklubb anordnade en utställning i samband med den s. k. Skåneträffen. Realkatalogiseringen av museets samlingar har dels omfattat nyförvärv tillhörande tidigare genomarbetade grupper, dels avslutning av museets bestånd av kopparföremål och belysningsredskap samt nybearbetning av grupperna skodon och porslinsfiguriner. Amanuensen Lekholm har under september och oktober under resor i Skåne samlat material för Skåneinventeringen av kulturhistoriska profanbyggnader och miljöer i avsikt att framställa kartmaterial och beskrivningar att tillställas de nya storkommunerna. 191

Bearbetningen av under året och tidigare gjorda lundafynd har fortgått i begränsad omfattning. Lundaarkivet har tillförts ett antal originaluppmätningar från årets undersökningar och ca 200 fotografier och negativ. Från Humanistiska fonden har utgått fortsatt anslag till utarbetande av en arkeologisk generalkarta över Lund. Tack vare detta har ett 40-tal renritningar av uppmätningar från olika grävningsplatser kunnat färdigställas av kartriterskan fröken Astrid Jönsson, anställd sedan 16 juli. De lundahistoriska undersökningarna har omfattat övervakning av grund- och ledningsgrävningar samt uppmätning och fotografering av utdömda byggnader. På Helgonabacken har, i samarbete med Lunds universitets historiska museum, utförts omfattande utgrävningar på platsen för en planerad tillbyggnad av universitetsbiblioteket. Genom grävningarna har hittills klarlagts en del av bebyggelsen vid Allhelgonaklostrets södra sida. Till grävningarna, som kommer att fortsättas 1952, har K. Byggnadsstyrelsen anslagit 27.500 kronor. - Ett betydande arbete har nedlagts på undersökningar av stadens äldre bebyggelse för den av stadsfullmäktige tillsatta Inventeringskommitten Såsom arkivarbetare har f. estniske översten Konstantin Kanep varit sysselsatt med katalogisering i museets bibliotek. Fru Elisabet Eklund-Fex har 1 / 0- 3 1/ 1 varit anställd med halvtidstjänstgöring och sysslat med keramiska samlingarna.

D. SAMLINGAR, BIBLIOTEK OCH ARKIV. Samlingarna har ökats med 444 nummer, varav 348 genom gåvor, 91 genom köp och 5 genom deposition. Accessionen omfattar 47.550-47.994. Allmogeavdelningen. Tillskottet har företrädesvis skett på det textila och dräkthistoriska området. Från Kvibille i Halland kommer ett långt hängkläde, »dratter», av linne med mönstervävning i blått och rött, från Harjager och Torna stolgynnen i tvist och opphämta daterade 1802 och 1813, från Ingelstad och Torna ett par tvistsömmade agedynor, den förstnämn192

da med årtalet 1846. Hit kan också räknas ett par bärlister av linne från Bonderup i Torna, använda vid likbärning. Bland dräkterna märkes brudgumsskjorta 1827 med spetsar och hålsöm, L. Bjällerup, Torna, klutar till kvinnodräkter från Bara och Oxie, förkläde från 1853 och bröstlapp av siden med pärlbroderi samt guldoch silvertrådsspetsar, Onsjö, en rikt utsmyckad brudlist av siden 1846 från Göinge, kvinnosärk och förkläden från Ljunits och fyra barnmössor från Bara. Fyra par broderade påsvantar kommer från Älvdals härad i Värmland. Högre ståndsavdelningen. Även här rör sig årsförvärve t på det textil- och dräkthistoriska området. Utom ett stort antal damdräkter från 1800-talets senare del och början av vårt sekel kan noteras en barnklänning från 1860-talet och åtta dito frånomkr. 1900, en frumössa av liirnebatist 1840-talet och etf par damskor, vilka tillhört den Tegnerska fam iljen, broderade brudstrumpeband 1788, brudskor från 1857, frack, som tillhört professor J. Borelius, smoking från 1933 och en sidennäsduk med tryckt bild av presidenten Carnot från 1887. I en klass för sig står ett lilmefragment med anteckningen »En bit af den olycklige Sturens s!(j'.)rta. Han blev mördad av Eric XIV ». Ett lapptäck e av siden, ca 1350 från Godegård, en broderad tavla i silke daterad 1808 och n ågra märk.dukar hör också till förvärven. De lund aarkeo lo giska sam lin garna har ökats med ett mindre antal jordfynd av sedvanli gt slag. Fyndmassan från grävningarna på Helgonabacken har tillförts museet, men ännu icke inventarieförts. Hantverksavdelningen. Samlingarna i Hyllasmedjan har mottagit diverse smidesredskap tillverkade av smedmästare Nils Ljungdahl vid Torsjö gård, smidet till ett vagnsunderrede för likvagn av smedmästaren Anders Holmberg i Skurup samt den siste Hyllasmedens hörnskåp, daterat 1855. Museet har fått mottaga en modell av den nu rivna stubbamöllan vid S. Förstadsgatan i Malmö utförd av dess siste möllare J. M. Olsson. Till minne av denne därjämte en del föremål skurna i ben och 13

193

horn, )) en möllares tidsfördriv )) . Till k a ttuntryckeri hör ett par mönsterskurna tväva lsa r frå n Borås och 1800-talets början. I samlingarna för bokens historia är ett litet duodes tryck a v Vitus Haberegger i Malmö )) Evangelia oc E pistler )) från 1681 av intresse liksom ett av bokbindaren M. A. Engström i Lund signerat band från 1848. Bland hand e l sav d e lnin ge ns n yförvärv märkes en varuplomb av bly m ed inskriften »Iönkiöping 17 40 )) funnen vid Flackarpsvägen söder om Lund, sex d agsverkspoletter och en tryckt sedel från Alunbruket i Andra rum, vilket drevs av Christina Piper under 1700-talets mitt, sed elklicheer och litografstena r för tryckning av depositionsbevis och checkblanketter från Skandinaviska Banken samt en samling av 44 falska m ynt. Av föremål belysande m å tt, m ål och vikt m å framh ållas en vikt av grås ten m ed järnhandtag om fyra lispund från Sireköpinge, en skålviktsats 1792 samt lantmäterikedja, ritbes tick m. m ., som tillhört den 1867 utnä mnde skiftesgodemannen Jöns Lundber g i Bonderup, Torna. K e ramik och g l as. Nyför värven h ar varit ringa, m en av värde för samlingarna. Två utsökta fa t av Delftfajans m ed d ekor i fl era färger från omkr. 1700 h a r förvärvats genom avkastningen från Ole Olsens k erami ska lega t. Typen ä r icke tidigare företrädd i samlingarna. Från Ander sson & Johansson i Höganäs har musee t få tt mottaga en samling sten godskärl, huvudsakli gen tillverkad e av Sigfrid Johansson 1915-43. Genom tandläk a re Åke Ekman, Halmstad, h ar fö rvärvats en samling flaskor, k annor och skåla r av glas, hopbra gta under sedan lån g tid gjorda resor i gränstraktern a m ellan Halland, Västergö tland, Småland och Skåne. En d el av d essa h ärst amm ar från Skånska glasbruket och and ra troli gen från Limmared. En flaska bär Adlerstens märke. Samtliga ä r eljest odekorerade. I övrigt bör omnämnas att samlingen av l ek sake r fått betyd ande tillskott: d ock sk å p, d ock sk å psmöbler - bland dem en soffa tillverka d av snickaremästare Körner i Lund ca 1850 dockor, såsom ett par från 1889 klädda i skån ska folkdräkter, de flesta föremålen från 1800-talets sen are del. Bland mu s ik194

instrumenten märkes två p ianon från Billgrens Pianofabrik i Malmö och ett ovalt mahognybord på pelarfot från 1860-talet med inbyggd speldosa signerat C. & V\!. Andersson, Nässja, Näshult. Till vapensamlingen har genom testamentariskt förordnande av föreningens hedersledamot, friherre Nils Djurklou, överförts dennes sabel med balja och portcpe. I silversamling en har registrerats ett m a tbestick i läderfodral från 1762, Tyskland, och en terrin med lock, en gåva »Till Överhofpredikanten Biskop Billing d en 1 oktober 1898 ». Biblioteket har ökats m ed 277 nummer, därav 166 genom byte och 73 genom gåva. Access ionen omfattar n:ris 9.2429.518. ÅRETS DO TATORER. Förteckning över dem, som skänkt föremål till museet, biblioteket och arkivet - där ej annorlunda angives är hemorten Lund. Folkskollärare Daniel Ahlner, Akademiska Föreningens klädkammare, fru Sophie Althin, poliskonstapel Emil Anders son, firman Andersson & Johansson, Höganäs, fru Bothilda Berg, fru Natalia Bert-Möller, folkskollärare Holger Bjernstad, skeppsmäklare Allan Blidberg, Göteborg, greve Philip Bonde, Bosjökloster, fru Carla Borgenstierna, disponent Carl Eric Borgenstierna, bankdirektör Gustaf Brattström, A. B. Bukowskis Konsthandel, Stockholm, fil. doktor Arvid Baeckström, Stockholm, löjtnant Olle Cederlöf, Malmö, sparbankskassör Erik Charpentier, fotograf Carl Christersson, Landskrona, fröken De F ine Licht, friherre Nils Djurklou, Malmö, genom tes tamente, intendent Sven Drakenberg, Västerås, kriminalkonstapel Eric Ehnberg, Malmö, tandläkare Åke Ekman, Halmstad, fru Stina Engberg, kons ervator Hans Erlandsson, professor Albert Ernberg, A.-B. Falkkloos Konsthandel, Malmö, fru Maria Fredriksson, Solna, A.-B. Färe armaturfabriker, Sibbhull, fru Hilma von Gegerfelt, Generalstabens litografiska anstalt, Sockholm, fröken Birgit Gustafsson, friherre Ture Gabriel Gyllenkrok, Björnslorp, fröken Guncla Hammarlund, Skälderviken, snicka -

195

remästare Alfr. H. Hansson, Malmö, frök en Elna Hansson, Kongsmarken, tandläkare H.ika rd Helmer, fröken Hermine Hermodsson, Malmö, h err And. Holmgren, Malmö, fru Ninni Hommerbergs sterbhus, Malmö, hovrättsnotarie H.agnar Hommerberg, direktör Gustaf Hultgren , Ma lmö, Edmund och Fanny Janse, Stockholm, genom testamente, antikvitetshandl. Axel Jönsson, fru Ebba Jönsson, fru Frida Jönsson, h err John Jönsson, kamrer N. Jönsson, Önnestad, domkyrkovaktmästare Oskar Jönsson , rustmästare \ Vilhelm Jönsson, antikvarie vVilliam Karlson, bank.vaktmästa re H ans Keidser , fru Greta Kjellberg, intendent Sven T. Kjellberg, hovintendent John Kroon, Malmö, fröken Gunhild Krumlinde, Malmö, antikvarie Olle Källström, Stockholm, direktör Åke Larshammar, Uppsala, musik.instrumentmaka re David Larsson, herr Fritz Larsson, amanuens C. G. Lekholm, Lcmpertz' Auk tionshus, Köln, smedmästare Johannes Ljungdahl, V. Nöbbelöv, herr Christian Lundberg, Dalby, Lunds Univ ersitetsbibliotek, typograf A. J. Löfgren, fru Nora Mannsdorff, A.-B. Måås-Fjetterström, Båstad, herr Mäkraken, fru Nilsson, Gårdstån ga, kamrer Anton Nilsson, Malmö, hovjuvelerare vViven Nilsson, h err Oskar Nordqvist, H.iseberga, okänd, fröken Ingrid Olsson, Borgeby, revisor Joh. 0. Olsson, Malmö, fröken A. L. Persson, lantbrukare Per Persson, St. Harrie, herr N. P. Petronius, Malmö, fru Astri Petzäll, fru Elisabeth Pry tz, fröken Au gusta Pålsson, Auktionshuset Brunn H.asmussen , Köpenhamn, herr N. H.asmusson, Lagos, Nigeria, fru Olga H.ittfeldt, poliskonstapel Stig H.osen, fröken Elisabeth H.ossburg, doktor C. M. H.ybergs sterbhus, fru Alfhild Santessons sterbhus, Stockholm, fru Ellen Sjöbring, A.-B. Skandinaviska Banken, Malmö, Skolrådet i Ö. Torn, Skånes smedmästareförbund genom smedmästare Larsson, Rusta, porträttmålarinnan Thyra Stenberg, handl. Torsten Släck, Göteborg, skriftställaren John Sundberg, Perstorp, A. -B. Svenska Tobaksmonopolet, Stockholm, Svensk-franska Konstgalleriet, Stockholm, redaktör Göte Svensson, Trelleborg, fröken Karolina Thelander, fröken Ka rolina Thelanders sterbhus, fru Ingrid Tillberg, Eslöv, disponent J. A. S. Timberg, Trelleborgs Museum, Trelleborg, museums<lirektör K. Uldall, Köpenhamn, fru 196

197

Irene ' Vahlgren-Grafström, fil. doktor Sanfred ·w elin , Skara, fil. doktor Carl ' Verner , fröken Ida vVestdahl, vaktmästare ' Vinberg, Auktionshuset vVinkel & Magnussen, Köpenhamn, fr u Ida vViström, A.-B. Åk erlund & Hausing, kassör And. Åkesson, S. Sandby. E . BESÖK. Av de 45.751 besökarna h ar 1.847 studenter och 9.613 skolungdoma r varit avgiftsfri a samt besökande m ed n edsa tt avg ift utgjort 7.404. M {1 nnd

Januari . ... .... . . F eb rua ri ..... ... Mars . .......... . April . ...... . . ... . ... . .. ..... Maj Jun i . .. . ... . . ... Juli ............ Augusti . . .... . . .. September . . .... Ok tober . • ' • . . ... November . . . . . . . . Decemb er .. .. ....

A n ta l fritt

besö kand e

An ta l in triid cs hc tn l nndc

4 71 152 25 7 1.218 3.723 2.227 1.032 742 2.563 1.473 1.243 648

786 795 8 11 1.155 4.335 4.882 6.576 4.990 2.!J31 1.345 789 60 7

15. 749

30.002

S11m nu1 i ntri"i -

d csu,·g iftc r

549: 75 292:65 555:50 930:60 2.845: 40 3.288: 55 5.760 : 05 4.206 : 70 2.536 : 60 1.144: 10 338 :45 313 : 65 22 .762 : -

An tal m edlen is besö k

84 39 34 90 164 286 263 186 185 105 68 50

1.554

F . ÖSTAHP. Gammelgå rden h a r dagli gen h:'Ulits öppen under maj-september. Av d e 10.113 besökarna h a 1.433 h aft n edsa tt avgift och 930 varit avgiftsfria . G. KONSERVEHI NGSANSTALTEN. Verksamheten h a r bed riv its i sedvanlig utsträckning, den textila avdeln in gen m ed vård och konservering av samlingarna, den allmänna avdelningen huvudsakli gen m ed lagning av sådana delar av k eramiska samlingarna, som tagit skada u nder den långa evak ueringstiden . Lund den 22 april 1952. 198

STYRELSEN

Öslarps gäs tgivaregårds brand 14 mars 1952.

199

INNEH ÅLL

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Allan Vougt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kulture n s Bosebo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Föremål ur Kulturen s samlinga r i ord och bild. Småuppsatser av ELISABET FEX (E . F .), WILLIAM KARLSON (W. K.), SVEN

T. KJELLBERG (S. T . K.) och MÄRTA LI NDSTRÖM (M. L-m.) .

MÄRTA LINDSTRÖJH, »En bit af den o l yc kli ge Sture n s skj o rta » .

CARL J OHAN LAMM, Heliga tuppar och påfåglar . . . . . . . . . . . . . .

SIGFRID SVENSSON, Sydsvenska silversmycken . . . . . . . . . . . . . . . .

SVE N T. KJELLBEHG , Skruve n

' VILLIAM KARLSON, Silve rkär l

102

CARL GUSTAF L mu-JOLl\!, Guldsm edsle knik

...... . ........... 150

Stä mpling av sve n sk t sil ve r

168

Ur en g uldsmeds arbetsbok

177

Redogörelse för Kulturhistoriska fö r e nin ge ns för södra Sverige verksamhet 1951 . ... . .... . . .. .................... . .... 181 Annonser ..... . .......... . .. . . ... .... ·. . .. .... ... ......... 2 01 Fotografiska bilder, där e j a nn at a n gives, av GösTA HULTZEN.

BOKEN XR REDIGERAD AV SVEN T. KJELLBEHG TRYCl\T AV HAKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI I LUND 1953 p,\ PAPPEH FRAN FINBRUl\EN OC H MED

J\LI CI-IEEH FRAN MALMÖ GRAFISKA ANSTALT UPPLAGA:'.'\ ;\R 21. 500 EXEMPLAR

ÅRSBOKENS

DONATORER AkademisRa Föreningen AB. Allhems Förlag, Ma1mö AB. Albin & G. Andersson, Lund AB. Apotekarnes Mineralvattenfabrik, Lund AB. Bröderna Olofson, Malmö AB. C. 0. Borgs Söners Fabriker, Lund AB. Eskilstunaboden Georg Lind, Lund AB. Färgverken, Malmö AB. Grahns Pappershandel, Lund AB. P. Håkansson, Eslöv AB. Lennartssons Trävaruaffär, Lund AB. W :m Schannong, Lund AB. Svenska Urdepoten, Malmö AB. Vatten & Värme Carl Holmberg, Lund AB. Akerlund & Rausing, Lund Erik Duners Advokatbyrå, Lund Vice Häradshövding H. Gillbergs Advokatbyrå, Lund Advokat Gullan Hjelm-Elovson, Lund Advokat Hans lngemanson, Lund Advokat Sture Jernryd, Lund Advokat Sture Nelson, Lund Advokat Gunvor Nordholm-Jacobson, Lund Advokat Olof Wellmark, Lund Advokatfirman Winblad och Lundius, Lund Albin Carlssons Eftr., Kafe o. Konditori, Lund Dalby Gästgivaregård Finbrukens Försäljnings AB., Stockholm Firma Ernst Frank, Lund Gamla Antikboden, Axel W. Jönsson, Lund

Gamla Sparbanken, Lund Henry Graneli, Södra San dby llemmets Journ al, Malmö Gust. Holmbergs Eftr., Lund E. W . Holmstedls l\föbleringsaffär, Lund P. Håkanssons konserver ÅB ., Eslöv Koopera tiva föreningen Solidar u. p. a., l\Ialmii Kiirzels Fabriker AB., Malmö J. P. Lind ens l\Iöbleringsaffär, Lund Lundaortens l\Iejeriförening, Lund ll andelsfirman L. J. Lundgr en, Lund Lunds Da gblad, Lund Otlo l\Iolin, Kristianstad Clara Nielsen, Lund \Viwcn Nilsson, Lund Nya Sparbanken, Lund Ellen Ohlsson Konst- o. Antikvilelshandcl, Malmö Målerifirman 0. E. Olsson, Lund Salanders Fabriks-Aktiebolag, Lund John Sandströms Glasm äs teri, förgylleri och ram affär, Lund Skandin av iska Banken Sk ånska Brandförsäkrin gsinri.illningen, Lund Sparbanken i Christiansta d Blcckslagerifirman Axel Sörensson AB., Lund Torn a Sp arbank, Lund Maurilz Wennicks Pälsvaruaffär, Lund Ahlanders Elektriska, Lund Åtvidabergs Försäljningskonlor, Lund östarps Gästgivaregård

oäbjar till nuuaranbt nd) förut= oaranbt ahabtminha mtbbnrgart:

JBliu särshilil ldtamot! iBärigmnm gagnar iBu Jjf hab. Jförm., gagnar iBig' ajälo, od}

iBu förblir lunilrnsarr!

J)liirmarr upply!lningar ang. !liirnhArllamot!l= in!lhriuning liimna!l t't jfl)f:!l r,rp.

KLIPPAN 1573

GRYCKSBO 1740

1693

Tre traditionsrika bruk med förstklassig tclmisk utrustning. Genom sekler ha dessa bruk - landets äld9ta - gått i spetsen för utvecklingen av finpapperstillverknin3en i vårt land. Vill Ni vara säker på att få högsta kvalitet, se då till att Ni får papper från

FINBR UKEN KONFEKTION MANUFAKTUR · TRICOTAGE ·GARNER GARDIN o. MÖBELTYGER SÄNG UTSTYRSLAR

TEL. Växel: 171 80

Besök

Jästarps d3ästgiuarrgårh Naturskönt läge Trivsamma lokaler Gott bord Fullständiga rättigheter

Telefon: Veheröd

lluNDAORTENS MEJERIFURENING U. P. A. Grundlagd 1896

Bästa inköpskälla av förstklassiga mejeriprodukter Telefon 175 40 växel

god mat gott f,affe

Besök DALBY GÄSTGIVAREGÅRD

på de åtta

Solidar-resta ura"'ll erna

PILGARDEN SöDERGATAN 5 BERGSGATAN 20 FOLKETS HUS M. F. F.-STADION TEMPERANCE DROTTNINGTORGET 10 MALM GARDEN

de båda sistnämnda äro självserveringar

Ät god mat i trivsam miljö

Beställningar : såväl större som mindre emottages tacksamt

Tel.: Dalby 6 och 268

.{},& elt hnJj_k i

ALBIN CARLSSONS Eftr. Cafe, Conditori och Trädgårdsservering Tel. 12274, 14684

Mårtenstorget

hava från en ringa början vuxit sig starka och förvalta

nu sammanlagt över 250 miljoner kronor.

Det är generationer strävsamma och målmedvetna sparare från stad och bygd, som åstadkomm it detta resultat. Jämsides härmed hava sparbankerna kunnat främja utvecklingen inom alla områden genom tillhandahållande av lån på goda villkor. Sparbankerna ha på sin tid tillkommit för att tjäna samhället och de arbeta fortfarande efter denna riktlinje .

GAMLA SPARBANKEN

TORNA SPARBANK

NYA SPARBANKEN

-, TRÄVAROR och BYGGNADSMATERIEL i stor sortering

AKTIEBOLAGET

VATTEN & VÄRME CARL HOLMBERG LUND Clemenstorget 3 Tel.: 10752, 11213 & 10733 Telegramadr.: »Vattenvärme»

Filialer: KRISTIANSTAD: Västra Storgat. 37 Tel.: 106 52, 11 6 52, 144 66

SOLVESBORG: Skolgat. 1 Tel.: 106 52

Rekommenderas för utförande av

Gas•, Vatten•, Ång.. och Avloppsledningar • Badrums• och Vattenklosettinstallationer • Centralvärmeledningar Reparationer utföras fort och omsorgsfullt

SPARBANll.EN I CHRIS TIAN ST AD Grundad 1826

Länets äldsta sparbank

Insättarnas medel c:a Kr. 51.000.000 Egna fonder c:a Ifr. 5.000.000

""' ~~..-.

Pälsvaror Kappor Dräkter 'Högklassiga Kvaliieer

Kloslergalan 10

Reservoarpennor

Förmånligast hos

Wennicks Lund Telefon 11406

E. W. HOLMSTEDT

Pencils l Namngravyr]

GRATIS

MOBLERINGSAFFAR TAPETSERAREVERKSTAD

GRAHNS ' Pappershandel Fiskaregatan

LUND

Ö. Mårtensgalan 2

Telefon 106 45

Sl)ÅNSI1lA BRAND - HERMES

Tegnersplatsen 4 LU ND

Tel. 170 50

_!} fltfra dän.Jtet åt Kloster- och Kyrko gatorn a fi nner N i alltid förnämsta nyheter från in- och utlandet.

HOLMBERGS Eftr. HERREKIPERINGSMAGASIN

Tel. 100 83

1:sta klass

LU N D

Beställningsskrädderi

TRICOT-MAGASIN Klostergatan 2, Lund

~Tel.

103 44

Kyrkogatan 3, Malmö Tel. 286 28

Ma ttor

Mobler

Tapeter

(Grundad 1860) St. Södergatan 4, Lund Tel. växel: 17440

••

Tacken --

Uen representati va

HEDERS GÅ VAN

En förgylld pendyl STORT UR VA L I OLIM PRISLÄGEN

A.-B. SVENSl\A URDEPOTEN MALMO

STOCirnOLM

GOTEllOllG

HÄL S INGllOllG

WIWEN NILSSON

ELLEN OHLSSON Konst & Antikviteter utsökt urval MALMÖ

St. Nygatan 77 Telefon 262 92

Filial BÅSTAD Juli - Aug. Telefon 483

KLOSTERGATAN 14 LUND

Alltsedan 1775 har Lundaborna kunnat hämta sina nyheter ur LUNDS DAGBLAD, som vårdat de lokala intress<'na med största omsorg och objektivitet. Lundabornas anspråk att få veta vad som sker i deras hemort tillgodoses bäst i stadens egen tidning. ANNONSERING för Lund med omnejd blir både billig och effektiv om den koncentreras till

LUNDS DAGBLAD J.laduu enda lidnin(J

Glas Keramik

Porslin Hemslöjd

Lekande lätt går färden på

Q.MQ-CYKLAR som utmärka sig för

lätt gång och hög kvalitet 0 TT 0 M 0 LIN, Kristianstad Varu-

QMQ

märke

Telefonväxel 152 22 Postgiro 27 480

AKTIEBOLAGET

BRÖDERNA OLOFSON MALMÖ

Textilvaror en-gros Egen tillverkning av damkonfektion -

Varumärket BEO -

VAVGARNER SÅSOM

1-tr. NÖTHÅRSGARN, 2-tr.RYAGARN, 1-tr. TORNAGARN, 2-tr. VISTRAGARN OCH MATTV ARP TILLVERl{AS ÄKTA FÄRGER

PRIMA KVALITETER

GARNERNA BALJAS GENOM HEMSLOJDSAFFAllER, VÄVSXOWH OCH VÄVEHSXOR

11.IlRZELS FABRil\ER AKTIEBOLAG MALMO TEL. NAMNANI\OP : J\[ffiZELS FAilflmER

A. B. P. HÅKANSSON, ESLÖV SALUBRIN SPRITATTIKA SENAP

P. HÅKANSSONS KONSERVER A.B. ESLÖV FELIX GURKOR SAFT

OCH

FRUKTKONSERVER

MÅLERIFIRMA

0. E. OLSSON Grundlagd 18.f7

Alla slag av måleriarbeten - Förstklassigt - Moderat pris Bantorget 6, Lund

Tel.

10076

Salanders Fabriksaktiebolag LUND Bred gatan 10, tel. 11017 HÖÖR Lilla Torg, tel. 260, Järnvägsg. 4, tel. 404.

Bleckslagerifirman

Axel Sörensson AB St. Södergatan 26

Tel . 119 00

Taktäckningar och reparationer

med galv. plåt, koppar, eternit,

Skomakareg. 5, tel. 13220 ESLÖV Köpmansg. 12, tel. 318

Kjellkerlt, emulsionsfärg, uppblandas med vatten. För allt invändigt arbete.

Kjellkerol, mattf ä rg, för allt invändigt arbete. Er s ätter oljef ä rg.

skiffer och bly

TAKMÅLNINGAR Sopkärl

AB. FÄRGVERKEN, MALMÖ Tel. 383 25 Våxel

Advokater

Lund

Ledamöter av Sveriges Advokatsamfund

Erik Duners Advokatbyrå, Erik Duner, jur. kand. Margit Skarin-Vigfusson; Mårtenstorget 8. Tel. r 58 oo, r 58 27 (växel)

v. Häradshövding

H. Gillbergs Advokatbyrå, Stig Borgh, jur. kand. Thorsten Petersen, Olle Sjöstedt, Nils-Olof Ah le. L:a Fiskaregatan 2. Tel. r73 25 (växel)

Gullan Hjelm-Elovson, Magle St. Kyrkogata ro. Tel. r 3 5 59

Advokaten Hans Ingemanson, Hans lngemanson, jur. kand. Barbro Waller, Klostergatan r r. Tel. r 7 2 20 (växel)

Advokaten Sture Jernryd L:a Fiskaregatan ro. Tel. r4r 7r, r43 7r

Gunvor N ordholm-Jacobson, Skomakaregatan r7 B. Tel. r r 5 34, r r 5 39

Advokaterna

0 lof W ellmark och Sture N elson, Olof Wellmark, Sture Nelson, Gunno Fries, Klostergatan 9. Tel. r8400, r84 r4, r3r ro

Advokatfirman Winblad och Lundius Anders Winblad, T orsten Lundius, Klostergatan r r. Tel. r72 20 (växel)

TROLUBERGSVÅGEN 5 .TEL.17155

LUND

Henry Graneli,

Södra Sandby Telefon 5

VÄLSORTERAD LANTHANDEL OCH MANUF AKTURAFF ÄR - - - -- - - - - - - . , - - - - --

Åtvidabergs försäli ning s kontor

John Sandström Tel. 110 61 , LUND

St. Gr6bröde rsgatan 13

Lund Klostergot. 5

- - -- -

Tel. 10511

GLASMASTERI

Kontorsmöbler

FORGYLLERI

Skrivmaskiner

RAMAFFAR

Räknemaskiner System Kontorsmaskinverkstad

REKOMMENDERAS

~LLHEMS

FÖRLAG

MALMÖ

HAR BL. A. UTGETT: Svenskafolket genom tiderna I-XIII (alltjämt vårt lands enda stora, sammanhängande kulturhistoria - med 6000 bilder), De nordiska folkens historia (Danmarks, Norges och Finlands historia), Al/hems konstböcker (rikt illustrerade monografier om Ehrenstrahl, Lafrensen d. y., Wahlbom, J. W. Wallander, Cederström), Al/hems bildböcker (bildverk om Skåneland, Lund, Blekinge, Halland, Göteborg), Svenska.flottans historia I-III (ett monumentalverk om Sveriges sjöförsvar genom tiderna), Al/hems filygböcker I-IX, Flygets årsbok Ett år i hiften 1949-53, Al/hems sportlexikon I-III, Esaias Tegner (en monografi i bild), Ad. Anderbergs stora monografi om Carl Hill, Tidskrift för konstvetenskap XXVIII f f samt

SVENSKT KONSTNÄRSLEXIKON som i fem överdådigt illustrerade band, varav I i bokhandeln och Il under tryckning, behandlar alla svenska konstniirer av betydelse från runristarnas tid cil/ konkretisternas.

SE ALLHEMS BÖCKER I BOKHANDELN Begär prospekt över de verk som intresserar er

GAMLA ANTIKBODEN Kattesund 2. Tel. LUND L:a Algatan 7

15523

Bostaden Tel. 15956

Innehavare: Axel W. Jönsson Förei;tåndare: Carl E. Jönsson Tel. 18608

Köper och säljer antikviteter OBS! 65 års erfarenhet i branschen OBS! Antikviteter i rikt urval finnes ständigt i lager Tenn, Koppar, Silver, Malm, Mässing, Bronser. Porslin och Keramik av in- och utländsk tillverkning. Textilier. Vapen, såsom flintlåsgevär, sablar o.s. v. Möbler i olika stilarter - renässans, barock, rokoko, gustaviansk, empire, Karl Johansstil o. s. v.

(I.

"/J•

Bytareg. 4

,, J!-."(}..(J." l

tel. 108 58

.Gammal välkänd möbleringsaffär LUND • 108 21

A.B. ESKILSTUNABODEN GEORG LIND Tel. 173 oo, Växel Lund

Platsens mest välsorterade

JÄRN- BOSÄTTNINGS- FÄRG- TAPET- OCH KEMIKALIEHANDEL

De stora följetongernas och de spännande -

Allt för herrgarderoben -

novellernas Tel. 11639 -11875 -12927 växel med ankn. till avd. för: Herrkonfektion} Gosskonfektion

Fiskaregatan 21

H trrekipering

0. Mårtensg. 2

Hattar Skodon Herr 1 k rädderi} ArbetJkläder Uthyrning av Högtid ikläder

l ~~NTOR

Fiskaregatan 23

Itidning HEMMETS

JOURNAL 1

KULTURENS ÅRSBÖCKER: För medlemmar, som ö nska komplettera sin samling, finnas ännu följande årgångar tillgäng liga till ett pris av 7: - kr per styck:

1935, 1936, 1938-1942, 1946-- 1951 KULTURENS JULKALENDER 1946: Restupplagan utförsäljes till medlemmar till ett pris av 2: styck lurspr. pris kr 3: 50)

kr per

SKÅNSK BILDALMANACKA 1953: Väggalmanacka med 24 löstagbara vykort. Pris per styck kr 3: 50 Robattering vid beställning av mer än 25 ex. Restupplagan av årgångarna 1947, 1948 och 1950- 1952 med skånska motiv av resp. Emil Johanson-Thor, A. Montan , Martin Emond o ch Pär Siegård utförsäljas till ett pris av kr 2: - per st. Ovannämnda publikationer beställas hos

l!t uItu rt n, LUND Tel. 16930

Vi utföra Ljus- och kraftinstallationer Svagströmsanläggningar

ÅHLANDERS ELEKTRISKA Clemenstorget 4

Tel.

106

39 -

151

Lund

X KULTUREN ÄR EN FRI OCH LEVANDE INSTITUTION X X DESS SAMLINGAR ÄRO RIKA OCH INOM FLERA X F OMRÅDEN ÄVEN AV INTERNATIONELL KLASS F 0 MUSEETS ROMANTISKA ANLÄGGNING I DEN R GAMLA LÄRDOMSSTADENS CENTRUM HAR R A N M ÅR FRÅN ÅR DRAGIT TILL SIG VÄXANDE T T SKAROR AV BESÖKARE. FÖREN INGENS PÅ KORT TID STEGRADE MEDLEMSANTAL ÄR D ETT TALANDE VITINESBÖRD OM DET D X I N TRE SSE VARME D I N ST ITUT I 0 N EN X XOMFATTAS. ATT UPPRÄTTHÅLLA OCHX X ÖKA DETTA ÄR EN BRINNANDE ÖNX SKAN HOS FÖRENINGEN OCH DESS TJÄNARE. DE VILJA OCKSÅ SÄTTA IN ALLAS I NA KRAFTER PÅ MUSEETS UTVEC KLl NG SÅ ATT DETTA KAN BLI EN VÄRDIG VÅRDARE AV KULTURAR VET. I DENNA STRÄVAN HOPPAS DE FINNA STÖD HOS MEDLEMMARNA OCH HÖJA DENNA MINNESBÄGARE TILL EN TACKSAM SKÅL