Kulturens årsbok 1946

0

· EN ARSBOK

1946

J\. U LTUHE 1\'

-·

.. . . .

'..

: ·· ~; ·_

rn~Am~~ a~~~

DENNA llOK ÄH llEDIGEllAL> AV SVEN T . l{JELLBEHG OCH THYCl\T I EN UPPLAGA AV 12.300 EXEMPLAH I GHAVYHMANEH HOS HÅl\Al\ OHLSSONS llOl\THYCl\Ent I LUND. l\LICHEEHNA Xno FHÅN A.-B. MALMÖ GllAFISJ{A ANSTALT OCH PAPPEl\ET FHÅN FINBllUl<EN, STOCKHOLM .

LUND

19~ 7

D

et tilländalupna å ret 1946 har varit ett lyckosamt år för Kulturen .

På denna plats i å rsbok en har ett tema ständigt återkommit - önskan att m edlemsantal et skulle stiga till 10.000. Detta syntes oss, som 1934 började med 703 medlemmar, vara ett hart när ouppnåeligt mål. Nu har denna siffra stigit till ca 11.700. Vår förening h ar blivit en av landets största i sitt slag.

Under de 65 å r föreningen funnits till har myck et skett, både i den s tora omvärlden och i d en lilla värld , som vi kallar Kulturen . Museet, vars samlingar första gången 1882 ordnades till en utställning i Akademiska föreningens hus samtidigt som där då pågick en högtidlig invigningsbankett i anledning av den n ya

univ e r s ite t sb ~· ggnaden ,

har vuxit ut till en betydande

institution. Dess samlingar är omfattande och rika, i flera avseenden av internationellt mått. Från början ett museum för sydsvensk folkkultur har dess ram vidgats ut över landets gränser, men ständigt vilat på samma grund, från vilken utblickar gjorts mot de större sammanhangen.

Dess skapare kallade museet ett folkuniversitet , I detta ord kan man finna trenne innebörder. Dels betydelsen helh e t och sammanfattning, varvid man tänk er på samlingarnas syfte att ge en allsidig bild av odlingens utveckling, dels univ e rs e ll med syft ning ut över det provinsiella och dels den överförda betydelsen av bildningsanstall.

Vårt mus eum kan icke göra anspråk på alt helt fylla dessa väldiga uppgifter . .Men man m ås te sikta mot skyn för alt n å skogsbrynet. Så vill vi fortsätta alt göra. Kraften ökas i den arm, som håller bågen, genom tillförsi kten våra m ed lemmar skänker oss. Stå oss därför bi och den gamla ins titution en skall alltmer kunna svara mol de kraY. som m ed rätta kan ställas på d en .

Kulturen tackar sina medlemmar och ,·änder sig särskilt till de många n ya, närmare 4.000. Var och en av Eder är medarbetare i vårt företag. Stå kvar och hjälp oss att skaffa nya . .Med d enna årgång av Kulturens årsbok , som härmed ö,·erlämna s till medlemmarna , är dussinet fullt.

Sven T. I<jelfberg.

(j

Vr å n Kultur en s s lad w mr å ue.

7

KULTURENSJULKALENDER

T

ill julen 1946 utgav l\.ulturen en jultidning m ed ovans tående na mn. Den var en fortsättning på den julpublikation m ed namn et »Bäckahästen », som startades 1939 m en måste n edläggas på grund av kri get. Då vi å terupptog utgivandet visade det sig, att en a nnan i Stockholm utgiven tidskrift lagt beslag på detta spec iellt skå nska namn.

Tanken m ed denna jultidning är tvåfaldig : a tt p å sydsvensk botten med sydsvenska förmågor få till stånd en julläsning av kvalitet i konkurrens m ed den s tora från upp sverige dirigerade julpressen - saml a tt genom det ekonomi ska överskottet, som h elt skulle tillfall a musee t, bereda Kulturen möjlighet att sörja för behovet av byggnader för samlingarna.

Arets julka lender innehöll artiklar av Fredrik Böök, Theodor Tufvesso n , Nils Ludvig, Nils Gö sta Sandblad, Knut Lundm a rk , Frank H eller , Daniel H. ydsjö, Sven T. Kjellberg och Ingegerd Stadener. Den va r rikt illus trerad m ed bl. a . fyra färgplanscher efter målningar av Gustaf H. ydberg, Hugo Salmson , Per Gummeson och Justus Lundegård.

Trots att m ycket s tort arbete lades ned på a tt sälja julkalendern lyckades vi icke i å r att få affärerna att gå ihop .

Huru ledsa mt de t än är m ås te vi dra konsekvenserna därav - vi kan icke fortsä tta att utge en jultidning, som icke bär sig.

Det är emellertid tungt att överge ett företag, vars syftemål i sig själv ä r gott. Man säger sig: Rom byggdes icke på en dag; det tar si n tid att in arbeta en publika tion av detta slag ; om vi h åller ut går det bättre i fortsättningen.

Vi vädjar därför till Eder att hjälpa oss täcka å rets und er skott genom att till det sänkta priset av 2 kronor inköpa den nu utgivna julkalendern, som trots namnet lika vä l kan läsas under sommaren, samt att teckna Eder för ett ev. till julen · utkommande nytt nummer. Vi bifogar ett bes tällningskort för detta ändamål, upptagand e jämväl bes tällnin g å Skånsk Bildalmanack a 1948.

Sven T. Kj ellb err; .

8

,, A~ r.;.-..,., lw,~'<-w:.

EN HISTORIA FR fl N ITTIOTALET e1v FR.ED IUK B Ö ÖK

.....

~#

•

oy

....

'"'--~......

~..

••

-......... ·-· '--,--... ~·

·-

~-

'

, ..

~

-·

y

-

..:.:.7',':'.V:: ·...~.. :~;· ::

!I

KARL XII:S GUNGHÄST

·o

taliga besökare h a på Kulturen beundrat en gunghäst., som enligt vidfästad etikett varit Karl Xll :s. Den är värd att betrakta, ty den torde vara en av de förnämligaste gunghästarna i Sverige. Stor som en mindre ponny står den på en lång fotplatta m ed gungmedar. Den är utomordentligt skickligt skuren i trä och fullt naturtrogen i alla detaljer, t. o. m. ådrorna i huden äro m ed. Färgen är grå. Till form och proportioner är den en äkta barockhäst, och dess nära släktingar kan man se på de fjorton hästporträtt - nu på Gripshohn - som Karl XI lät sin hovmålare Ehrenstrahl utföra.

Gunghästen är en eldig hingst, som endast rör marken med bakbenen. Enligt den högre spanska skolridningen!S terminologi befinner han sig i en s. k. courbette, ett slags lågt språng, som är utgångsställningen för galopp på stället, en mycket lämplig ridart för en gunghäst, som även om den rides aldrig så skarpt dock icke kommer ur fläcken. Hästens framdel stöttas av en under bröstet placerad trädstam.

Har denna trähäst verkligen gungats av Karl XII? Ja , därom föreligger ingen absolut visshet men väl en grad av sannolikhet. Gunghästen har enligt säkra vittnesbörd befunnit sig på Karlberg , det 1688 till kronan reducerade slottet, där Karl XI :s gemål drottning Ulrika Eleonora d. ä. ofta vistades med de kungliga barnen och där hon dog 1693.

Från Karlberg såldes hästen på auktion, sedan slottet 1792 blivit krigsskola. Den inropades av greve Jakob Gustaf De la Gardie (f. 1768, d. 1842) , som förde den; till sitt gods Löberöd i Skåne. Hans brorson greve Axel De la Gardie till Hamiltonhouse (d. 1879) skänkte gunghästen till sin systers sonson friherre Otto Malte Ramel (f. 1872 på Övedkloster) och av den sistnämnde donerades den till Kulturen 23 / 12 1902.

R. Bqt. 10

l\arl Xll:s g uH g h iis l.

h:. 1\1. IJ l 52. Tot a l liin gd 246 l: m , hö.id 15G c m.

1L

TYC HO BRAH ES "BLOSSH ÅLLARE"

A

nno 1546, då Gustav Vasa regerade i Sverige och Fredrik I i Danmark , såg d en man dagens ljus, som själv genom sin kl ara hjärna skull e bli ett av män sklighetens lysande ljus.

400-årsminnet av T ycho Brahes födelse har firats i år.

Ett av de märkligare föremålen i våra sa mlingar bä r den framstående astronomens bild och namn. De t är skuret i valnötsro t och består av en holkform ad pipa , vars n edre d el är om svä ngd till ett bågformat handtag. Vid pipans m ynning finns en utskuren fals , som a nger att här tidigare a ntagligen suttit elt m etallbesla g - två hå l efte r spikar bes tyrker d elta .

På pipa ns fr a m sida är en i reli ef skuren bild av T ycho Brahe iklädd ru s tning. Den e na hand en Yilar på svä rdet, den andra på en (stjärn)-glob. Själv s lå r han på en (jord)-glob med vape nbild och halvm å ne på ena och hjälm på a ndra sidan.

Denna bild övere nss tä mm er så noga m ed ett koppa rstick eft er Tycho Brahcs gravmonumcnt i Teynkyrkan i Prag, all n ågon tveka n om Yar förebilden hämtats icke kan finnas.

Grav m onum cntet uppsattes 1604. Föremålet kan sålunda icke h a tillhört Tycho Brahe utan först tillkommit efter hans död .

Vartill h ar det tjänat ? Bilden och texten a nger att den hågformade delen sk all bäras ned å t. Pipan är urholkad n ed till de två hori sontala ringar, som bildar båge ns fäste. Man ka n sålund a neds ticka ett ganska lå ngt föremål i pipan, ett skaft, en ta pp cl. dyl. Svårare blir att b es tämma vad slags föremål d etta varit. Bilden och inskriften talar om ett sa mband m ed astronomen - man k ommer att tänka på ett as tronomi skt ins trumen t. En kvadrant ?

I museets li gga re användes benä mningen blosshå llare. Hållar en synes nämligen lämpad för bärandel a v bloss eller ljus .

Kan den ha a nvä nts i T ycho Brahes lik procession ?

S. T. K.

I :!

Ty cho Brahcs >hlosshållare • . K. i\f. 3fi\1!l8 .

BRODERAD STOL

D

et är riitt ovanligt, all män som fritidssysse lsä tlning arbeta med nål och tråd. Men den broderade klädseln på vidstående stol har enligt uppgift sytts av en herre och därtill en militär, kapten .Jakob .Johan Crafoord f . 1684 cl . 1747.

Själva stolen är typisk för 1600-talets senare del m ed sin höga, något lutande rygg och sina vridna ben. Den har ursprungligen varit beklädd med läder, vilket man senare klätt över med broderad stramalj. Under 1600-talet h a de det blivit allt mera vanligt att klä över sina stoppade stolar m ed vävda eller borderade tyger , och man fortsatte härmed ända in på 1800-talet. Korsstygn och petit point voro vanliga broderitekniker. Bägge d essa ha kommit till användning här.

På ryggstöd et springer en. vackert tecknad hjort mot ell landskap i gröna och bruna toner. Mot den mörka himlen fladdra en fågel och en fjäril. Denna scen, liksom djuren och mittpartiet på sitsen, äro sydda i petit point över en tråd i stramaljbottnen. Den m era ornamentella inramningen: akautusbladen, kartuscherna och blommorna äro sydda med grövre garn över två trå dar. I pctit point fick man fram finare schatteringar och därigenom e n m era naturalistisk uppfattning som kontrast till de omgivande ornam.enten .

I stilhänseende verkar sitsens mönster m era barockbetonat med sina strödda motiv och h eraldiskt uppfattade djur. Hyggstödet visar inflytande av begynnande rok oko i sin graciösa , osymmetriska skogsscen inram ad av ornament. Inramningen är dock h elt i barockens anda utan några rokokoelem ent.

Kar lin antecknar om sto len följande: Uppköp för kr. 3,50 1892 av musee ts gode och trogne skaffare .Johan Erlandsson i Massamåla, som brukar inleda si na skrivelsrr med »Ömt iilskade Karlin ».

A. M. F .

14

Slo l m e d u\·e rdrn g i p c lit p o inl hrod <' ral av kapl c nc n Ja co b .J o han Crufoo rd , so m ,·:i r f:'.i n g c i Hyss l:rnd lr Pll o n i'1r. I\ . :\f. 7~ \l8.

15

BYRÅ AV N IKLAS KORP ?

D

en övre å mots tående sida avbildade byrå n ingår seda n 1918 i Kulturens samlingar. Tack vare dess H a upt-imilerande d ekor har man t. o. m. satt den i förbindelse m ed d enne mästare. Vid noggranna undersökningar har em ell ertid denna attribution visat sig ohål1bar. I stället har namne t på en annan svensk möbelsnickare blivit aktuellt i samband med denna pjäs, nämligen N iklas Korp . Vid fl era tillfällen ha på Bukowskis konstauktioner i Stockholm byråar m ed Korp s signatur förekommit , 1925 t. o. m . e n i r en rokoko, inlagd i jakaranda och rosenträ (kat. 250, n :r 107 ) och med e tt fasad en omgivande ramverk i för gylld brons. Ett par a ndra sign erade Korp-byråar (kat. 270, n :r 130, o. 276, n :r 105) ha flera slående likhete r m ed Kulturens byrå. Den ena, som avbildas här, är så gott som exa kt övrensstämmande med denn a både i form och dekor, såsom lätt framgår vid en jämförelse.

Den fond , mot vilken kransa r , girlander och urnor framstå i Kulturens byrå är lagd m ed faner av grågrönaktig alrot och svickelfälten i mitt- och gavelfä1ten av j a karanda. I d en undre byrån tycks förhållandet vara omvänt. Man skulle nästan vilja tro , att d e utförts samtidigt, så a tt man för att tillvarataga materialet växlat fonder och svickelfält m ellan d e båda pjäserna. D en andra Korp-byrån , som i form och beslag överensstämmer med Kulturens , har faner av jakaranda, rosenoch päronträ m ed inlagt mönster av rutor och rosetter inom ramverk. Marmorskivan på Kulturens b yrå är ej ursp run gli g.

Niklas Korp Y:tr m edl em av ebenistsocieteten 1783 och mäs tare i Stockholm ännu 1791. I priva t ä go finnes från hans verkstad en chiffonje av m ahogny m ed mässingslisler av sengustavian sk typ , som kom p å m ode t omkrin g 1790.

Den är sign erad N. K. E fter k ä nda a rbe ten torde h a n h a varit verksam i å tmins ton e ett tre ttio tal å r. Kulturens b~1 r [1 h ör efter stilen att döma kunna date ras till 1770-talc> l.

W. !{ , 16

Ovr e bild en: hyrå , so m. tillh ö rt la nd sh övdin g Sa mu el Gnsla l' vo n T roil , Ma lmö. K. M. 2629 1.

2

17

TVÅHJULINGAR

H

istorien förmäler icke, vad parisarna tänkte den dag på 1790-talet, då en distingerad herre uppträdde på de knaggliga kullerstensgatorna ridande grensle över ett trälejon på två hjul. Troligen blevo de smått förvånade och möjligen voro de inte alldeles övertygade om, att den distingerade herrens själsliga balans var stabilare än hans kroppsliga. Det är emellertid även möjligt, att de blevo imponerade, ty det de skådade var ingenting mindre än världens första cyklist på världens första cykel, närmare bestämt M. Sivrac på sin Celerifere. Något gemensamt med våra dagars cykel annat än de två trähjulens placering efter varandra hade inte denna ytterligt stela och opraktiska förstling. Den saknade både pedaler och styre, och man måste därför sparka sig fram och lyfta framhjulet, då man skulle vända. Inom kort blev den dock populär i Paris, och flera trälejon och trähästar började skena omkring på gatorna med förtjusta Parissprättar på sin rygg.

Under Direktoriatets tid blev det en ren modefluga att åka Velocifere, den dåvarande benämningen på detta fordon. År 1817 förbättrades konstruktionen. Det var den badensiske baronen K. von Drais, som på sin »sparkvagn » gjorde framhjulet styrbart och förenade hjulen med en träbom, vilken t. o. m. begåvades med en sadel mitt på. Under det nya namnet Draisienne blev den i och med denna förbättring ett omtyckt fortskaffningsmedel i både Tyskland, Frankrike och de anglosaxiska länderna. Kulturens äldsta cykel är en tvåhjuling av denna typ, som möjligen har varit i bruk i vår egen huvudstad någon gång under första halvdelen av 1800-talet.

Någon direkt praktisk användning har dessa sparkcyklar knappast haft, mest naturligtvis beroende på att man inte kunde få upp någon hastighet med dem och inte heller kunde färdas någon längre sträcka. De användes därför uteslutande för nöjes- och motionspromenader, och när ett nytt mod • Draisienne >, K. l\'1. 17390, och VPlociped , K. l\•L 39371.

18

19

krävde andra agremanger, föll d enna spo rt efter 1820 näs tan helt i glömska.

Fransma nnen Michaux r eparerad e 1855 en gamma l draisienne och kom då på iden , alt man skull e kunna bibehålla jiimviklen och frambringa has ti gh et, utan all fötterna vidrörde ma rken, om man på sty rhjul et anbragte ett par vevarmar m ed p ed aler. H a n experim enterade i må nga å r m ed s in uppfinning och kunde först vid världsutställningen 1867 visa fram en färdig Velociped. Även denna var em ell ertid av trä , och därför riitt klumpig.

Sedan engelsmän och amerikaner börjat intressera sig för Yelocipeden , gick utvecklin ge n i raskare tempo. Till en början försågs trähjulen m ed m ass iva gummiringa r , och järn och stål ersatte träet i ramen. När stålekrarna infördes, började drivhjule t växa, och däri ge nom kund e fordonets snabbh et öka.

För att minska d elarnas friktion försågs hjuln aven m ed kullager och en önskvärd viktminskning erhöll man genom all göra ba khjulet mindre och utby ta de mass iva delarna i s ta tivet mot stålrör. I och med dessa förbättringar var en gelsmä nnens bicycle ell er sedan driYhjul ets höjd y tterligare öka ts och bakhjulets reducerats till en liten triila, hö ghjulingen klar.

Här i land et uts tälldes d en första inhem ska velocipeden på 1869 års Stockholmsutställning, och velocipedåkning blev kol losalt modern ett lag. Möjligen beroende på, att Stockholmstopografien i längd en blev n ågot för kräva nd e för dessa trä cyklar, för svunno de igen redan 1871 , dock endas t från huvudstaden, ty ute i bygderna h ade hä ndiga smed er och snickare börjat etablera s ig som velocipedkonstruktörer, och ett par av Kulturens ·cyklar äro just exempel på denna »h emslöjd ».

Det ä r bastanta å kdon , o fta med s midd jiirnram och s tora , träekrade hjul. Den här avbildade ä r t. ex . till ve rkad av en snickare Jöns Lardin i Häglinge, och h ar t. o. m . begåva ts med broms och lykthå llare.

Först mot mitten av 1880-talet kom den engelska höghjulingen hit, och därmed å terupplivades velocipedåkningen i huvudstaden , nn under niti sk m edverkan av bl. a. den 1884

20

> Höghjuling •

tillv erkad 1883 av \V. von Gcgerfelt , Lund. K. M. 34529.

startade »Stockholms velocipedförening », som anordnade tävlingar och utfärder till sportens förkovran.

Det var ett verkligt konststycke att åka höghjuling. Tack vare sadelns placering nära drivhjulets mittlinje, hade nämligen d essa »stålhästa r» en otrolig benägenhet a lt kasta av ryttaren vid minsta hinder i vägbanan , och alt mötet med denna kunde bli minn esvärt, borgade höjden på drivhjulet för.

Mången cyklist hälsade säkert diirför den kedjedrivna cykeln m ed glädje, när den på 1890-talet gjorde sin entrc. Att den konstruktionen var efterlängtad, och att det var ett fordon , som fyllde ett behov, visar statistiken. Det dröjde nämligen inte många å rtionden förrän cykeln erövrat den förstaplats bland våra trafikmedel, som den alltsedan beh ållit.

C. G. L. 21

GLASBEHGET

D

et var en gång en prinsessa. Hon var fagrare än andra jungfrur och därtill så blid och hövisk, att den kunde skatta sig lycklig, som en gång skulle få henne till brud.

Friare kom i stora skaror, men hon sade nej till dem alla .

Då ville kungen tvinga henne. Men den stolta prinsessan hade sin egen mening. Den som kunde rida uppför det höga glasberget med fulla Yapen och hämta henne skulle hon ge sin hand.

Ja, vi kännar alla sagan. Den förklädde prinsen, som hade trollen till hjälp , sprängde på sin guldskodda häst uppför det hala och branta glasberget. Och så blev det bröllop och de levde lyckliga samman. »Att sitta på glasbergel» är ett gammall talesätt. Men innebörden därav är en mycket sorgligare historia - den gamla ungmön blir sittande på berget, ty ingen friare kommer och hämtar ned henne. Hon blir »på överblivna kartan ,, säger vi , därmed lånande ett uttryck från gamla dagars postväsen. Brev som ej avhämtats brukade förtecknas på »Överblivna brevs karta ,, och slås upp på anslagstavlan.

Det har emellertid funnits folkliga traditioner om glasberget, vilka icke heller rör sig i en så lycklig värld som sagans. De stackars gammalpigorna på glasberget ha i dessa en bedrövlig lott. Icke blott att prinsen uteblir, de får också bära tunga bördor, dra en kälke med gamla ungkarlar eller en svart tjur uppför berget.

Bilden här vid sidan är lagen ur en allmogemålning från Andrarum, som förutom de sedvanliga religiösa motiven har många intressanta bilder ur livet. Man vill gärna gissa al.l scenen föreställer det blåa glasberget med en gammalpiga , som försöker dra upp till sig en på en bock ridande medsyster.

- Är det någon, som känner till berättelser om glasberget?

S . T. K. 22

Övre bilden: d eta lj ur en målad bon a d dat erad 1784, Andrarum sn , Albo hd , Skåne. K. M. 39143.

U ndr e bilden: d etalj ur en dalmå lning fr å n 18-!3.

SVENSK TENNKANNA FRÅN MEDELTIDENS SLUT

T

ill Kulturens förnämsta förvärv under det senaste året hör ett par senmedeltida tennkannor. Den ena är mycket fragmentarisk, den andra saknar endast lock. Dess utseende framgår av bilden t. h. Båda äro jordfynd från Västergötland och ingå i ett tämligen rikt bestånd av dylika jordfynd, som gjorts i vårt land på skilda håll under årens lopp. Dessa kannor antogos på sin tid vara tyskt exportgods. Vår framstående tennspecialist, Albert Löfgren, hävdar emellertid efter i detalj gjorda undersökningar, att i varje fall huvudparten har utgått från svenska verkstäder, naturligtvis i många fall m ed influenser från Tyskland.

Vad Löfgren i sina undersökningar framhåller rörande dessa tidiga kannor såsom tydande på svenskt ursprung, och vad som markerar skillnaden mellan det svenska och tyska materialet är bl. a. följande. P:\ grund av att kannans delar äro väl proportionerade har tyngdpunkten hos de svenska kannorna kommit betydligt högre upp. Fotkanten är snävare i förhållande till buken och mera vertikalt ställd, bukens övre del fylligare och övergår harmoniskt i halsdelen, som aldrig företer samma hopträngda form, som oftast är fallet hos de nordtyska, bräddkanten är låg och svagare konstruerad samt lockbalken oftast låg eller i varje fall proportionerad till lockhöjden. Man kan här tala om en svensk stil.

Dekoren med en flätad knopp- och bladslingra i relief på hänkelns yttersida är till sin art befryndad med på liknande sätt prydda hänklar på de i Sverige funna kannorna. Man har kunnat konstatera, alt flera av dem utgått från samma gjutform . I bottnen på Kulturens kannor sitter en medaljong med i ena fallet en korsfästelsescen, i det andra Maria med barnet. Liknande märken finnas i det tyska materialet. Kannan rymmer 5 liter. 1400-talet.

w . /{.

24

»GLÖÖFAT >' ELLER ELDFAT

V

åra elektriska värmeapparaler äro som uppvärmande eller värmebevarande bordsinventarier ingalunda något resultat av vår tids praktiska tänkande. Redan storhetstidens människor hade, tvingade av omständigheterna, fått iden att med något redskap hålla den framdukade maten vann. Något så bekvämt och enkelt som att bara sticka en kontakt i väggen och få elektricitet som värmekälla var ej 1600-talets människor förunnat. För dem blev det något omständligare.

De voro nödsakade att från brasan eller spiselhällen samla upp glödande kol , vilka sedan placerades i en behållare eller ett bäcken , varpå faten sattes. Med den i regel tunga uppvärmningsapparalen i tidens boningsrum och den öppna brasans klena effekt i de stora och höga gemaken var man givetvis så mycket mera angelägen om att kunna hålla maten varm vid bordet.

Dessa värmebäcken kunde vara av växlande metall, ty av metall voro de alltid. Samtida inventarieförteckningar och bevarade föremål av detta slag låter oss veta, att både silver, mässing, koppar och järn brukades för detta ändamål. De gingo under benämningen )) glööfat» eller eldfat. I allmänhet ha de haft någon konstnärlig utsmyckning i drivet, hamrat, genombrutet eller graverat arbete. De av silver voro ofta särskilt rikt ornerade, stundom förgyllda inuti. Det är hos de rikare man finner dessa praktpjäser.

De här avbildade båda värmebäckena i Kulturens ägo visa ett par variationer av dessa små inventarier. Det övre kan möjligen tillhöra den kategori, som i ett inventarium från 1694 går under benämningen )) Eenfötter eller höga fyrfat» och var avsett att stå utmed bordet. Det andra har haft sin plats på bordet.

W. K.

Glödl'at I\.~!. 169!12 o c h 15235.

27

LUS BORSTEN

G

enom pressen gick nyligen i anledning av en festskrift, som utgivits av A. B. Husqvarna Borstfabrik , den här återgivna bilden efter ett träsnitt från 1400-talel. Man ser en kYinna med hjälp av en penselformad borste riva lössen ur huvudet på en framför henne knäböjande man. Hon utför en kärleksgärning, som m ed ett gammalt ord kallades att 1ös k a.

För detta ändamål ha Yi i våra dagar - fast bruket därav väl nu icke är så stort - den s. k. finkammen. Det äldsta och ursprungligaste redskapet var likväl handen med dess fingrar.

Att vila huvudet i den älskades sköte medan hennes fingrar trevade löskande genom kalufsen var förr ansett som en ynnest och njutning av högt värde.

På Kulturen förvaras den hiir likaledes avbildade 1usbo rs ten - en penselformad kvast av grovt svinborst, kraftigt omvirat med segelgarn och sammanhållet av ett tjockt beck.lager. Denna lusborste är en gåva av entomologen professor N. A. Kemner, som förvärvat den i Hälleviks fiskeläge på Listerlandet i Blekinge. Den hade brukats till att borsta lössen ur barnens huvud.

Denna lusborsle är av samma typ som den på bilden förekommande 1400-talsborsten och visar i övrigt en ålderdomlig form. Såsom framgår av namnet skall en borste bestå av borst och bör i sin älsta form , såsom här, ha utgjorts av en sammanbunden borstknippa. Förutom i målarborsten är det väl blott i rak.borsten , som vi ännu ha denna form bevarad.

Genom att sätta samman ett antal sådana småborstar på ett underlag får man d en nu vanliga borstformen , vilken även den har gamla anor.

S. T. /\.

28

Lusborslc från Hälleviks fisk eläge, Listerlandet, Blekinge. K. M. 4076:1.

29

TREPANATIONSINSTRUMENT

N

är det gäller en skalloperation, vä nder sig våra dagars svensk till en specialist, som utrustad m ed elektriskt drivna borr, röntgenapparatur och i övrigt instrumen t av högsta fulländning är den ende, vilken har utsikter att komma åt det onda. Lyckas operationen, kan specialisten notera detta som en stor framgång, och den helade lägger ofta om sin tideräkning, så att händelser och data i fortsättningen för honom placeras före eller efter operationen. Det betraktas m. a. o. som en mycket allvarlig operation, för vilken man hyser den största respekt. - Och ändå, är det inte märk värdigt, att just detta är det äldsta kirurgiska ingrepp man känner till? Ty redan i den yngre stenåldern för tusentals å r sedan ha skalloperationer utförts här i la ndet oc h, vilket är ännu märkvärdigare, utförts m ed framgång. Kranier som påträffats visa nämligen läkning och lå ngt liv för patienten efter ingreppet. Hur man på den tiden gått till väga lär väl aldrig kunna bli fullt utrett, m en troligen har tekniken då som senare bestått i en borrning eller utskä rning av en benskiva i skallen givetvis med tillhjälp av ett flintredskap, det enda skarpa verktyg som fanns. Det går en obruten utvecklingslinje från denna dunkla forntids skickliga operatörer och fram till våra dagars hjärnspecialister, ty man har bevis för, alt från alla mellanliggande epoker trepanationer ha utförts , givetvis m ed allt fullkomligare utrustning.

Det under 1700- och 1800-talen vanligaste instrumentet är en i ena ändan sågtandad stålcylinder, som kringvrides av ett handtag. För att inte trepanen , som den kallas, skall slinta, har den i centrum en stålspets, som avlägsnas sedan en tillräcklig sågränna i benet bildats. De trepanationsinstrument, som här avbildas, ha tillhört utrustningen på Lunds Lasare tts kirurgiska avdelning på 1700-talet. Typiskt för tiden äro handtagens och skaftens vulster och ornering, för att inte tala om

:Jo

Trepanerad skalle med stort hål, vars kanter blivit läkta. Fynd från sten åldern , Öremölla, Skivarp sn , Skåne. Historisk a museet, Lund, nr 2079i .

31

Trepanation. Detalj av kopparstick ur d en 1779 utgi n .i a E11cyclope<l iP o u Dictionnairr Haisonn c d es Sc ien ces, dcs Arts e l d cs i\feti r. rs.

etuiets sammetsfoder, en prydlig drivbänk för bakterier, okända storheter i en lid, då instrumenten väl avtorkades före inläggandet i etui et m en mindre omsorgsfullt före operationen.

C. G. L.

32

Trepan och etui för trepanationsinstrument, vi lka tillhört Lund s lasarett. 1700talets si ut.

K. M. 44200 I. 3

BERGSMANSYXAN

B

ergsmännen ha sedan gammalt bildat ett särskilt skikt inom vårt samhälle. Även i yttre avseende ha de understrukit sin särart, t. ex. i klädedräkten. Till denna får man räkna den käppformiga yxa, som bergsmannen bar ännu in på 1800-talet.

Två typer av bergsmansyxa har förekommit i Norden, en i Norge med centrum i Kongsberg och en i vårt land med huvudområdet förlagt till Stora Kopparberget. Den norska typen kännetecknas av yxans i en spets uppsvängda överkant - hos den svenska är denna rak. Vår bergsmansyxa leder sina anor tillbaka till ett hugg- och slagvapen och har som minne därom en hammarformad nacke. Den norska yxans spets erinrar om föregångare, som dessutom varit stick.vapen.

Enligt senaste forskningar söka båda typerna sitt ursprung i en skäggyxa , se bilden, som användes av bergsmännen vid silvergruvorna i Freiberg i Sachsen. När vi under 1300-talet importerade tyska gruvarbetare till Bergslagen, förde de med sig sina yxor, ur vilka de sentida svenska bergsmansyxorna utvecklat sig. På Örbyhus slott i Uppland förvaras en bergsmansyxa med uppsvängd spets, vilken slående liknar den freibergska yxan och som kan betraktas som ett led i den svenska bergsmansyxans utveckling.

Vinjettbilder från kartor över Falu gruvområde vid 1600talets slut ge vid handen, att bergsmansyxan då ännu tillhörde den dagliga utrustningen. Bevarade yxor, varav de flesta bära årtal från 1700-talet medan tidigare saknas , ha helt övergått till den form av käppyxa, som bilden visar.

W. K .

34

Öve rst td

sve n ska hergs m a n syxor, K. i\I. 2:Hii4, oc h <l iirn1HJer tys k .

35

RÖKELSEKAH

B

ruk e t av rökelse och rök elsekärl kom tidigt in i den kristna k y rkan , niirma s t som lån fr tm judar, r omare och greker. Hur pass viktigt detta brnk Ya1· und e r kriste ndomens första ~°trhundrnden ~ir något omdiskuterat. Men från fjärde t1rhundradet e. 1\:. omtalas i Liber Pontificalis fl era gt1vor av rökelsekar från kejsare och p~l.var , ibland av r enaste guld.

Andra källor , som vittna om brnkets förekomst , äro k yrko fädernas uttalanden härom .

De äldsta kända rökelsekare n, i regel från koptiskt-kristna k yrkor, r ep resentera e n typ , som stod på eller hängde framför altaret, och en annan , som svängdes runt. Ur dessa båda utvecklas sedan den romanska epokens rökelsekar , som parallellt utformas i en klot- och en äggformig typ med tre hängkedjor m ed cylindrisk ell er koni sk ringfot. D en klotformiga typen var ett arv frå n karolingisk tid. Und er 1100-lalet börjar en plastiskt utbyggd dekor framträda på rökelsekaren och locke n få stundom formen av e tt »himm elskt Jerusalem », just som det här avbildade rökelsekare t visar.

Med gotiken upplö ses efter hand lock ets arkiktektur, gavlarna genombrytas av ma sve rk m ed krabbor och korsblommor.

Det h ela får en mångsidig och samtidigt slankare form. Den plastiska utsm yckningen träder dock så småningom tillbaka , och först m ed sengotik en under 1400-tale t vaknar kärleken till denna åter till liv. Naturalistiska blad och blon11nor uppfylla nu gavlarna och de m ellan dessa utsparade fälten.

Materialet till rök elsek a ren är i regel malm , m en äveu kopparkar påträffas i våra musee r och förvaras alltjämt i en och annan kyrka .

W.K.

3G

Hök c lsc kar l'rii 11 o kii11d kyrka. J\ . .\1.

.f ;l~O. 37

TRANLAMPOR

V

id den tidpunkt då här i landet bostäderna började förses med förbättrade spislar i bränslebesparande syfte, hade den flammande stockelden spelat ut sin roll som stugornas viktigaste ljuskälla, och den ersattes efter hand i stor utsträckning av talgljuset och tranlampan. Ända till fram mot slutet av 1800-talet, då fotogenlampans segertåg börjar, var det dessa två, som huvudsakligen svarade för »upplysningen », varvid tranlampan framför allt kom att bli de västra och sydvästra landskapens lyse. Att så blev förhåilandet, anses bero på närheten till kontinenten , från vilken denna lamptyp härstammar, och kanske även i någon mån på, att tranen utvanns ur levern från långa, torsk och flundror, som ju förekomma i större mängd i Västerhaven än i Östersjön.

De här använda tranlamporna voro vanligen försedda med två skålar av järn, näbblikt tillspetsade på ena sidan, varvid den övre tjänstgjord e som lysskål med veken placerad i näbben, och den undre hade uppgiften att ta vara på droppet, en förbättring av en ursprungligare lamptyp med blott en skål. Vanligen voro lamporna inrättade för att hänga, me11 dessutom förekom även stålampor, vilka åtminstone här i Skåne tyck s ha varit lika vanliga. Här och i Halland förekom också som stålampa en typ av bränd lera , vilken är i släkt med de danska lamporna av samma material, och naturligtvis i viss mån kan tacka sin existens för en riklig förekomst av krukmakarlera i dessa landskap.

I tekniskt hänseende voro tranlamporna mycket ofullkom liga, framför allt beroende på, att anordning för r eglerande av veken saknades. Detta hade till följd en m att , rökande låga och en ansenlig oljeförbrukning, allt svåra fel , so m väl motivera den snabba spridning fotogenlamporna fick , seda n de omsider had e kommit hit.

C. G. L.

Tran lampor av järn .

I{. M. 33816, 14505 och 1161 l.

Tr:mlampa av lergods. I{. M. l 78:ll .

HAND KANON

K

unskapen om alt en lämplig blandning av svavel, kol och salpeter är explosiv nådde Europa vid medeltidens början, men först mot 1200-talets slut förfärdigades de första verkliga eldvapnen. I den mån de voro avsedda som handvapen torde d e ha varit hylsor av trä , förstärkta med järnband. Tidens krut hade relativt ringa sprängverkan, men trähylsorna måste snart ha visat sig olämpliga som eldrör, och från 1300-talets början omtalas uteslutande eldvapen av metall. Handvapnen voro i begy nnelsen vanligen mycket små, och en i Livrustkammaren i Stockholm förvarad handbössa av brons från 1300-talets senare del, den s. k. Mörkökanonen, är endast 19,s cm lång, träskaft frånräknat.

Det säger sig själv, att eldvapen från denna tidiga period äro mycket sällsynta. I vårt land har man länge endast känt till den nyssnämnda »Mörkökanonen ». Kulturen har emellertid nyligen förvärvat en vacker handkanon , vilken förmodligen stammar från 1300-talets senare del. Den består av ett 50,2 cm långt eldrör av brons, vars bakersta del utgör en hylsa.

I denna är instucket ett träskaft, så att vapnets hela längd är 122,6 cm . Eldröret prydes av två förhöjda band eller gördlar, vilka kunna uppfattas som reminiscenser från den tid, då rören voro gjorda av trä. Loppets längd är 39,2 cm , kalibern är 45 mm och främre femtedelen vidgar sig till en tratt. Nära bakre gördeln sitter fänghålet. Hela vapnets vikt är 7 ,435 kg.

Han:dkanonen är funnen för mer än femtio år sedan aY en dykare i Ahus hamn , mitt för ruinerna av Lundaärkebiskoparnas gamla borg. Den kan betecknas som ett relativt tungt handvapen , och har säkerligen vid skjutning behövt stödjas mot ett bröslvärn , en skeppsreling e. d. Förmodligen har det tarvats två man för att betjäna vapnet; den ene har hållit i skaftet och d en andre har fört luntan till fänghålet.

R. Bql .

40

Handkanon .

K. l\ f. 43044 .

Ur fabr ik ö r H. Svanbergs i Es löv \' n pe nsaml ing.

\" injct tbildc n : s kytt. m ed handkanon , efter målnin g från 1400-tal c l i Kumla k yrka , Västmanl a nd .

41

NÅGOT OM A •

•.

VAX

Av SVEN T . KJELLBERG

e beundransvärda bien bygger sina förvaringsrum för födan och sina barnkamrar till ungarna av ett ämne, som de tillverkar inom sin kropp och bearbetar med käka rna . Detta ämne kallas vax , ett urgammalt ord, vars härkomst iinnu är dunkel - man har sammanställt det med växa och be tydelsen 'utväxt, produkt, något som bildats', men även med väva. Vi människor betraktar ju tingen i förhållande till den n y tta de skänker oss. Ur denna synpunkt har av biets produkter vaxet fått stå tillbaka för den begärligare honungen . l\Je n m eda n vi icke veta om våra förfäder under lå ngt tillbaka liggand e tid er å to av honungen , ha vi otvetydiga bevis för a tt de redan und er bronsåldern nyttjade vaxet.

Detta har nämligen kommit till användning vid gjutningen av bronsyxor. Den del av gjutformen, varuti bronsen skulle gjutas, byggdes av vax, som vid upphettning, smälte och bildade d et avsedda tomrummet. Denna gjutmetod, som bär det franska · namn et cire p erd11 e, förlorat vax . a nvänd es ännu i dag.

D

·12

Vi ,-et att ,-ax brukats redan aY antikens folk, bl. a. vid balsameringar och till skrivtavlor. Hos oss är det först under medeltiden, som det får stor efterfrågan till kyrkornas och de förnämligares vaxljus. Vaxljusen gav en ljusstyrka och spred en väldoft, som icke de rykande talgljusen kunde uppnå . Följande besvärjelse talar om den nylla bina förde med sig och har upptecknats i Danmark: Bi , Bi , falcl til Jord som en Sten Saml Voks ved dit Been Honning til Menneskenes Nylle og Gavn Voxlys til Kirken I Navn Gud Faders , Sons og den hellige Aands.

Endast litet finnes av naturliga skäl bevarat av vax från medeltiden. Så mycket intressantare är därför fyndet av en rund vaxkaka, som gjordes i Lund 1938 vid grundgrävningen till det s. k . Sagahuset, Stora Söder gatan 17, se bild 1. I ett starkt askblandat lager i övre delen av jorclskikt, som var

llild l. Vaxkaka fri"111 omkr. 1200 funnen

1.und. \'il;t 1'.!.m kg. I\.

~I.

:l\l27il .

bemängda med svartgodsskärvor från 1000- och 1100-lalen, stötte arbetarna på något som de först trodde vara en ost.

En flyktig undersökning visade dock genast att kakan bestod av rent bivax, på ytan överdraget av ett tunt, vitaktigt skikt , korsat som gammal fajans av ett nätverk med brunaktiga sprickor. Kakan var cirkelrund med en tjocklek av 14,s cm och skrånande sidor, så alt den ena cirkelylan hade kortare diameter än den andra. Man fick genast intrycket av all vaxet en gång i liden blivit smält i ett runt kärl, som varit ,·idare upptill än vid bottnen.

Vad var nu detta? - Ja, efter litet spckulerande om man ej här hade framför sig ett stycke vax avsett för export och sålunda en viktenhet - en tanke, som förföll, då det visade sig omöjligt att ur dess vikt av ca 13 kilogram få fram en någotsånär jämn summa i medeltida markvikt - så återstod blott den enklaste och rimligaste förklaringen. Kakan är ett färdigskirat stycke vax , sådant det framkommit efter den sista smältningen.

Detta fynd öppnar många perspektiv. lVIan tycker sig försatt till 1200-talets Lund, det kyrksmyckade spännet på slättens mäktiga barm. Tempelbyggnadernas blåvita sandstenskvadrar höjer sig över låga brunskimrande timmerstugor med grönskande torvtak. På altarna framför skurna bilder och emaljbelagda relikskrin brinner armstjocka vaxljus i malrnstakar - vid sydväggen framför stugorna ligger bistockar, ur vilka flitiga bin drar ut till ängar och blommande träd för att återvända med full last av honung och dunigt frömjöl. Här i den nordiska ärkebiskopsstaden med sina altaren, processioner, högvördiga prelater, furstliga personer och tillresande friim· lingar måste behovet av vaxljus ha varit stort. Hur självklart är det icke att tillverkning av dessa ljus också skedde här och att stadens invånare höll sig med det flitigast e av alla husdjur, biet. Ja , att kyrkorna och klostren själrn hade bigårdar och tillgodogjorde sig binas produkter.

Vid denna tid stod skogen lätt inpå staden. H~ir måste ännu ha funnits kraftiga ekar, även om många redan fått lämna det

Bild 2.

Alt are m ed vaxljus , ur

en m ålnin g av Gregorii

J) I{... ,.., -

111ässa.

I lärkeberga k yrka , Upp land, 1400 ta lc ts s lut.

susande gra nn skapet och fl y tta in i s taden för alt a v timm ermännen kl yvas ut till bredbarrnade bå ttimmer att läggas i husens väggar ell e r h olkas ur till trumliknande skoningar för s tad sbornas brunnar. Och i lövskogen trivd es bina! Vildhin brummade i lindkronorn a och b yggd e bon i ihåliga stammar. Hit drog borgaren ut för att skaffa sig n ya bisvärmar. Medan han på detta sä tt h emförd e e n k y rk a n s ringa m en nyttiga tjän a re, sa tt ärkebiskopen Andreas Sunesson i sin skrivs tuga till sam m a n m ed lä rda män och lät n edskriva på la tin d en av honom nyredigerade gamla skån elagen . Kanske surrade bina utanför fönstret, då han tillformad e lagba lka rna om iiga nderätt en till dem och deras sa mhäll en . »Följer n ågo n sin bisvärm in i en annans inhä gnad e sk og, säge till honom som äger skogen , och d e skola hava hiilften rnrd era. Vill d en som iiger sko ge n ej lå ta

45

hugga sitt träd , då lå te den andre bina s itta kvar eller låte taga bort dem utan skada för honom som äger skogen. Fäller han trädet utan dens loY, so m äger skogen, böte till honom tre marker eller styrk e m ed tolfted , att han icke h a r gjort d et. » Gamla välkända tvist er ligger bakom d e stadganden , ärkebiskopen nu övertänker. »Flyga bin in i en annans hus oc h följer någon d em ... » börjar e tt annat kapitel - och på så sätt inringar landskapslagen enligt forntida hävd de olika förhållanden , under vilka äganderätten till bisamhällena kan ifrågasättas. Förekomsten av d essa s tadgande n i lagen är i detta sammanhang en tillräcklig bekräft else p å den betydelse vaxet redan under äldre m edeltiden haft i dessa Irakier - och icke minst i ärkebiskopsstaden.

I dessa gamla dagar hölls bina i urholkade stockar, bistockar - de flätad e halmkuporna kom först i bruk under 1700-talet hos oss och det dröjde ett stycke in på förra seklet innan de helt slog ut bistockarna. Medan man Yid skattningen av en kupa merendels dödade bina - antingen genom rökning eller genom att krossa kakor och bin - så kunde man ska tta en bistock utan att föröda samhället. Det faller av sig självt att både honung och vax blev bättre och r en a re på d e tta sätt.

Peder Månsson berättar i sin i början av 1500-talet skrivna Konstbok huru d e t gick till att tillvarataga rnxet. Beskrivningen synes han ha hämtat ur den på k ejsar N eros tid levande romerske författaren Co lumellas jordbruksböcker, men likheten med förfaringssättet hos allmogen i senare tid talar för att beskrivningen passar in äve n p å förhållandena här under medeltiden .

Jag vill alltså länka mig att biskötaren i Lund på 1200-talet använde d e t gamla romerska sättet, då han skirade sitt vax .

Förs t lät han honungen självrinna ur kakan och pressade därefter så m ycket han kund e ut ur den. Den å terstående honungen drog han ut genom att lägga kakan i ljumt vatten.

Det på så sätt rengjorda vaxet lade han nu i en kittel till sa m -

46

man med lika mycket öl eller vatten, kitteln sattes på elden och medan vaxet smälte rörde han om med en käpp. Innehållet slog han därefter i en grov lärftspåse, band väl för och med hjälp av ett par käppar vred eller pressade han ut vaxet i ett kar med kallt vatten, där det fick svalna. Ville han ha vaxet ännu klarare, upprepade han proceduren.

Efter denna långa utvikning återkommer jag till den jordfunna vaxkakan. Biskötaren har sålunda skirat vaxet färdigt och låtit det svalna i en träbytta, vars form hela smältan antagit, då den stelnat. Tack vare alt kärlet var vidare upptill kunde han sedan kakan stelnat med lätthet stjiHpa ut den.

En av de karolinska fångarna i Ryssland, som vistades i Kazanområdet i början av 1700-talet, har lämnat en skildring av biskötseln där på tal om vaxets skirande: »När vaxet har stelnat i kärlet, som skall vara vidare upptill än vid bottnen , slås del ut med ovansidan nedåt och de orenligheter, som kan ha sjunkit ned mot botten av kakan, skäres bort med kniv eller skrapa >>.

Låt vara att denna beskrivning hänför sig till en långt senare tid och tiJJ ett helt annat land och folk - den har dock sin anknytning till vår vaxkaka. Detta framgår ytterligare om man betraktar vaxkakans botten, som är urgröpt på ett sådant sätt, att man icke gärna kan finna någon annan förklaring därtill än den , alt vår biskötare här använt kniven för alt borttaga orenligheterna.

I den katolska kyrkan betraktades nnljusen niirmast som heliga - man föreställde sig bina som könlösa och ej smittade av synd. Vaxet var därför också en syndfri produkt. Utom till ljus användes det till framställning av bilder, vaxbeläten , som offrades tiJJ helgonen för att därigenom ge mera kraft åt människornas böner. Sådana beläten kunde givas formen av en arm, ett ben el. dyl. för att åstadkomma att sjukdomar i arm eller ben skulle botas. Föreställningen om vaxets kraft till alt verka dessa under levde länge kvar. Det berättas i Nya Lödöse tänkeböcker så sent som 1594, att en man , som mistat s111

4i

-----====2'----'!f.1'~~1.r

Bild:~.

48

!

Interiör oc h dclalj cr fr å n e tl vaxb lek cri . Ef te r ko pparstick nr d en franska Ency kl opedien l i8:1.

Bild 4. Va xblekeri . D el till blekning utbr edd a vax et bevattnas . I förgrunden bäres de färdiga vaxkakorna bort. Ur Christoffer vVeigels 1698 utgivna bok Abbildung <l er Gem ein -N iitzlichen Haupt-Stände ...

49

m a ndom , sände 3 eller 4 m a rk er vax till e tt p a r kvinnor »a tt d e skulle göra dä rav e tt va xljus eller e tt vaxb a rn till T orsla nd a kyrk a, p~i det ha n m åtte bek omm a sin hä lsa igen ».

De t vax m a n e rhöll ur s tockar och kupor va r ofta 111yc kc l fö roren a t och m ås te ge nom gå å tskilli ga p r oced ure r innan de t fi ck de n k va lite t och sä rskilt de n v ita fär g, so m a n sågs oumhiir lig för fin a re va xa rbe ten . De t vita va xe t fra m sfalld es vid va xblek erier . Såsom indus tri ä r va xbl eknin gen sä k erli ge n ic ke a v n ågon h ögre å ld er. I T ys kla nd syn es den h a börja t fö rs t unde r 1600-talet, om m a n få r tro en samtid a tys k fö rfa tta r e. Ma n hade lä rt m e toden i Ita li en , so m ä r va xbleknin gsk ons lens och vaxarbe tenas h emla nd . Sa nnolikt ä r d e t und er renässa nse n , som denna k on sta rt bö rj a r p å a llva r a tt omhul das. I vå rt la nd fa nn s ve terli ge n ick e några rn xbl ek e ri er ännu vid 1700-ta le ts börja n . Av intresse ä r dä rfö r a tt taga d el av d e a nt eckninga r om va xble kning, som .Jonas Als tröm gjord e i r esej ourna len under s in r esa i Fra nkrik e 1723.

Als tröm var då en un g m a n och vä lvd e v itts tr~iva nd e p la n er .

I sitt gaml a h emland , till vilk e t h a n skull e å ter vä nd a eft er lå n ga läroår i En gla nd , tä nkte h a n upprä tt a indus trier av skifta nde slag. Ha n h ö ll dä r fö r ögo n en öpp na und e r r esa n oc h vad h a n såg b ok fö rd e h a n om so r gsfull t i s in d a gbok. Dessa a ntec kninga r an såg h a n sj ~il v m yck e t vä rd efull a och lä t på ä ldre daga r göra avs krifter av dem {it s ina sö n er. Als tröm s hu vudintresse var klä d es till ve rknin gen , m en dä rjä mte sna p pa d e han upp kunsk a pe r frå n a ndra m a nufakturve rk och indus triell a a nl äggnin ga r , so m han fi ck t ill fä ll e a tt besök a. Vi h a tidi ga re - å rsb ok 1940 s id . 24 - å te rg ivit h a ns antecknin ga r rörande till verknin ge n av h o rn - och sköldpadd sdosor . Ha ns om fa tta nd e intresse fö r a llt vad som r örde sig in om det ek on omisk a live t b e tygas bl. a. av d en skildrin g han lä mn a r om fi sk et i Diepp e m ed m å ngfaldi ga u ppgifter om fi sk ebå ta rnas utredning, nätens b yggn ad , fö rdelnin gen av få n gs ten m ell a n d eltagarna o. s. v., allt sådan t so m m a n tyck er skulle li gga vid sidan a v h a ns s tudium . H ä r å ter ges nu Als tröm s a ntecknin ga r fr å n b esök e t på ett va xbl ek eri i Rou en :

ll ild :"i. Bild e n iir fd n Sve ri ges s is la va xblc k e ri , H a nn a San de ll s vaxbl e ke ri Siin jii, oc h visa r sm ältpannan , cy lind e rn , bass iin ge n oc h i f ö rg rnnd en d e lå n ga vaxs lri m lo r , so m se d an liigges ut till bl e knin g.

"De t g ul a Ya xe L sm ä ltes för s t i s to ra k opparkitll a r och sl ås så i s tor a tunnor a v trä, dä rulur d et rinn er i en trä h o, som ä r h å li g i b o lln en , så all vaxe t k a n rinna n ed p å en tj ock trä rull e, som s itter lite t inund er och vevas omkrin g av en k a rl , och gö r a ll d e t därpå n edfl y ta nd e rnx e t d ela r s ig i sm å skivor ell er löY , fall a nd e så n ed er i e tt träkar m ed k a llt va ll en uti . Sed a n lä ggas d essa sm å va xskivo r p å lå nga duk a r - p å r es nin gar m ed n ä t: övertäckte, så att vädre t ej m å bl åsa bo rt n ågo t - a tt ige n om solen s h e tta och daggen s fall a nd e bl eka s ell er vit göras; va rtill de ock ofta hjälpa m ed ta lgs till sätta nd e till 20 a 25 pct och 6 p c t till de t d e vilja göra bättre. Dock k a n m a n få v itt r ent va x utan n ågo n till sa ts av ta lg ...

51

En sådan blekning står på i två m å nader innan vaxet varder fullblekt.

Det gula vaxet, som kommer ifrån Bretagne, Normand ie och i synnerhet Danzig, räknas för det bästa, men det från Moskvn och Barbariet är mycket förfalskat och blandat med orenlighet, jord och sten, så att därpå är stort avslag.»

Denna beskrh-ning är ganska summarisk och måste betraktas som en minnesanteckning avsedd att fyllas ut med muntliga förklaringar. Ty följer vi skildringen i den 1783 utgivna franska Encyklopedien framstår vaxblekningen såsom ett betydligt mera komplicerat arbete.

På våren, när den vackra årstiden börjar, tar man itu med vaxblekningen. Fabriken består av ett smälthus med rum för pannor och andra apparater, en öppen plats, där de horisontala torkdukarna spännas upp på sina sHillningar, se bild 4 och G, samt fönaringsrum. !\fan börjar med ntt br yta rå va xet i många småstyck.en för att smältningen skall gå lättare. Härigenom kan man också använda mindre eld, så att vaxet icke utsättes för att svedjas. Sedan vaxet nedlagts i den förtenta kokpannan och man i proportion till mängden slagit på några stop vatten, tändes fyren och vaxet får sakta smälta. I de flesta småfabriker omkring Houen blandar man i en viss kvantitet talg, varierande eft er den åstundade kvaliteten.

När vaxet i det närmaste smält, rör och vänder man massan med en träspade till dess den blivit blandad och är tillräckligt varm och lagom flytande. Värmegraden är beroende av vaxet, som förhåller sig olika i olika landsändar. Att bestämma denna grad är en vanesak och man ser det mindre med ögat än känner det på motståndet det gör vid omröringen. Sedan massan sålunda fått rätt konsistens och värmegrad, öppnas en kran i pannans botten och vax och vatten faller ned i en kittel , där det får stå två eller tre timmar, under vilken tid orenlighet och vatten fälles ut så att vaxet blir klart. Härunder är kitteln omstoppad med ett tjockt täcke för att behålla värmen.

Nästa procedur börjar med att låta kittelns innehåll rinna genom ett durchslag ned i ett kar m ed kallt vatten. Bottnen

52

Bild 6. Vaxet blekes på långa utspända dukar. Hanna Sandells vaxbl ekcri.

i karet är genombruten med en rad små hål , slora som etl vetekorn. Genom dessa hål rinner vaxet och formas därvid till strängar, som passerar över en ständigt fuktad roterande cylinder. Härvid stelna vaxsträngarna omedelbart och bilda band, som från cylindern faller ned i en vattenbassäng.

Vaxbladen upptages nu utan svårighet med hjälp av en särskilt konstruerad gaffel, lägges i en korg och bäres omedelbart till blekningsplatsen. De utbredas omsorgsfullt på de i sina träställningar uppspända dukarna och skyddas för vinden genom runt dukarna fastsatta tygkanter. Efter 12-20 dagar, beroende på sol och väderlek och på vaxets förmåga att blekna, vändes vaxbanden så att även deras andra sida blir exponerad. Man vänder dem. sedan upprepade gånger och passar omsorgsfullt på att de icke smälta samman i solen. Är vaxet blandat med talg måste det ofta vattnas då det ligger på duk e n för att hindra smältning.

Bild 7. De l färdigbl e ktn vaxet hiill cs upp i skålar.

Hanna Sandell.

fiir g rund cn fr öke n

l'\är man tycker att blekningen fortsatt tillräckligt länge, bäres vaxet till magasinet och lägges i en stor hög, där det får kvarbliva åtminstone sex veckor. Härunder kommer vaxet i jäsning och bildar en sammanpackad massa, så att ma11 m ås te använda hacka vid nästa flyttning. Jäsningen ger det en benägenhet att vid den fortsatta beha ndlingen lättare fä en vacker vithet.

Efter jäsningen upprepas blekningsproceduren y lter ligarc tvenn e gånger. Sista gången låter man de l smälla vaxet rinna ned i formar så att det bildar små kakor, vilka åter lägges ut på duken till blekning under 3 eller 4 dagar. Till sist förvaras kakorna i skåp eller tunnor, väl fackla med papper för att hindra dem att gulna. - D~irmed iir blekningen avslutad.

5-l

Bild 8. De blekta vaxkakorna förpackas. Hanna Sandells vaxb lekcri, SäYSjö.

Jonas Alslröm kom aldrig alt anlägga något vaxblekeri den förste kände fabrikanten på d e tta område i vårt land var perukmakaren Jan Reis i Stockholm, som 1741 erhöll kommerskollegii tillstånd att bleka vax. Flera medlemmar av denna fami lj ägnade sig också å t delta yrke. För att stödja detta nya skott på elen svenska manufakturens träd förbjöds 1756 all införsel av vilt eller färgat vax, liksom av »vaxansikten ». Familjen Reis synes emellertid icke ha kunnat prestera vad man väntade sig av dem, ty 1758 utlovar kommerskollegium stöd åt sådana , som vill inrätta vaxblekerier. Reis hade hittills levererat ljus till kungliga hovet, men hädanefter skulle det stå var och en som kunde tillverka vita och gula vaxljus av försvarlig godhet, fritt att sälja ljus till hovet.

Resultatet av detta löfte blev dock ringa. Tillgången på blekt ntx svarade icke mot ef terfrågan , och 1761 fann man sig där-

55

13ild 9. Medaljong med bild av Carl Mikael Bellman i rnxpoussering. K. l\I. J 2G9i3.

Bild 10. Vaxpärlor från 1800-talet. K . M. 2545! och 35301.

för nödsakad upphäva importförbudet. Emellertid kom man snart underfund med att den fria införseln ej kunde befordra den inhemska tillverkningen. Och så slog man in på förbudsvägen igen - 1766 förbjöds alla utom k. maj :t och privilegierade personer att införskriva vitt vax och vita vaxljus »i anseende till de inrikes vaxblekeriernas uppkomst».

Man frågar sig om det verkligen fanns ett behov av denna dyrb.a ra lyxvara motsvarande alla dessa statliga åtgärder. Del är otvivelaktigt att det vita vaxet hade en stor användning under 1600- och 1700-talen för många andra ändamål än ljus.

I stormännens hem kan man under senare delen av 1600-1.alet påträffa många föremål av vax. Det förefaller t. ex. ha varit en mod esa k att dekorera rummen med små korgar innehållande frukter av vax och silkesblommor, alltså föregångare till 1800-talets s. k. makartsbuketter. Dessa korgar infördes mercndels från utlandet - Ebba Brahe hade i elt kabinett på Arstad ett par sådana små korgar med vaxfrukter från Holland. Men även här hemma gjordes vaxarbelen. Sålunda fick Carl Hermansson på 1720-talet privilegium på tillverkning av sådana. Dessutom gjordes tavlor med reliefbilder av vax. Nils Bielke på Salsta hade t. ex. fyra vaxpousserade bröstbilder under glas i svarta ramar, utförda av en konstnär med namnet Pfaltz. Vaxpärlor och smycken, dockhuvuden m. m. , allt modesaker av förgänglig art gjordes av vax. I taxan på inrikes lanttullen 1756 uppräknades sålunda både enkla och dubbla pärlband av vax.

Det mesta importerades likväl. I sitt 1815 utgivna arbete Svenskt vVaru-Lcxicon skriver L. N. Synnerberg: »\\Tax-arbeten förfärdigas i synnerhet i Niirnberg, såsom frukter; många göra bilder i människostorlek, stundom med konstiga urverk inuti, att de kunna stå upp, gå och sätta sig. En vid namn Psalmeyer förfärdigade på det sättet konung Gustav Adolfs bild. Andra göra fåglar med naturliga fjädrar , djur, landskaper, som sättas i glas, även krucifixer för döde. » Ännu långt in mot J 800-talets s lut var vaxet e tt omtyckt m ateria I.

Bild 11. Bcllch cms krubba m ed bilde r i vax. 1800-talcts b örjan . K. M. om.

Bild J 2. Vax blom mor från en bruddräkt buren 1891.

K. M. 39-158.

Man skulle kan ske kunna tro , alt vaxhlekningen är ett av slutat ka pitel i vå rt land . Så är em ellertid icke fallet. Ännu övas d enna konst efter de gamla m etoderna vid Vaxblekeriet i Sä vsjö, där det sedan fyrtio år bedrives av frök en Hann a Sandell. H enn es m o rfad er , Erik Runs tedt, anlade ett vaxblekeri i Eksjö stad , vilk et överto gs av älds ta dottern , Carolina Fogelberg. Efter henn es död fort sattes de t av h ennes y ngs ta sys ter , Emm a Sandell, som också tillverkad e va xstaplar.

H enn es d o tter , H a nna Sandell , ä r d en sista innehava ren av d enna gaml a indus tri. Fröken Sandell beskriver d en metod , som h on i likh et m ed sin a fö rfäder a n vänt vid va xbl ekningsa rbetet, på fö ljande sä tt: »l maj m å nad börjar smältningen och fortsätter juni och juli m å na der. Vaxet smält es i vallen och valsas efter 'klar nin ge n ' u t i en va ttenfylld bassän g, därifrå n d e nu ba nd sm ala längderna utbära s till lå nga träs tällningar klä dda m ed väv. P å dessa ställnin ga r ligger vaxet under tillsyn och 'vändnin g' till näs ta m å nad , då samma a rbete vidtages. Upprepas så för tredje gången i juli m ånad. Va xet är då i regel färdigblekt och smältes i sm å k akor, som avsänd es till a pokteken och de stora droga ffä rerna i Sveri ge. » Som vi ser är detta samma m etod som Jonas Alström beskriver från sitt besök i d en franska s taden för m er än 200 å r seda n.

IC\LLHA NVIS NI NGAR. BERG , Ljustill ve rkning i äldre tid . Lilj eh olm ens Stea rinfa bri k 1839-1939. Stockholm 1939.

PEDER MANSSON, Konstbok . Samlin gar utgifna af Svenska FornskriftSällskap et. Peder Må nssons skrifter p å svenska, Stockholm 1913-15. :\ LDE!lT SANDKl. EF, Aldre biskötsel i Sve rige och Da nma rk. Bi drag ti ll k ä nn edomen om Sydska ndin aYisk biskötsel fö r e mitten a v 1800talet. Götebor gs Kungl. Vetenska ps- och Vitterhe tssamh älles h a ndlinga r . Femte fö ljd en, ser . J\., Ba nd 6, n:r 3. Göteborg 1937. :\L BEn T SANDKLEF, Bee-k eepin g in th e go vernment ol' K:iz:rn . Acl:i Elhn olog ica Hl36.

GösT..\

5!)

DEKANERNAS RESIDENS I LUND Av RAGNAR BL011'/QVJST

delgatan hålles av mången för Lunds vackraste gata , och det kan man förstå. Lindforska husets förnäma 1700-talsfasad och mossbelupna tegeltak, de gamla byggnaderna bakom de långa tegelmurarna och de väldiga trädens valv ge en färgrik och innehållsmättad idyll av en sällsynt charm. Icke minst »Kalendehusets » höga trappgavel är en väsentlig accent i denna gatubild, så invuxen i det allmänna medvetandet, att de flesta Lundabor nu endast genom hörsägn er veta, att »l{alendehuset» ända fram till 1908 stod på en helt annan plats i staden, nämligen vid Stora Kyrkogatan, på tomten n:r 6 i kvarteret Glädj en , strax söder om studenternas konviktorium. Därifrån har det blivit fl yttat till Kulturen, bild 1 och 2.

Benämningen »Kalendehuset» är så inrotad och fast, att det kanske förefaller hädiskt att dra dess riktighet i tvivelsmål , men studerar man saken närmare, finner man , att tvivlet har sitt berättigande. Låt oss först se, hur gammal benämningen är.

Den gård det är fråga om hade före 1924 det juridiska numret 281. Dess ägare i börjnn av 1800-tale t var professorn

A

60

Anders Lidbeck. Går man till historieprofessorn N. H. Sjöborg (Samlingar för Nordens fornälskare. Tom. 2. Sthlm 1824 sid.

160 f.) finner man följande upplysningar: "Uti Professor Lidbecks gård Litt. q vid Lilla Torget äro däremot omisskänneliga äldre murar, hvilka begagnats i sednare byggnaden. Jag har tillförne ansett troligt, att Jacobs Kyrka legat där, men efter nogare fårskning finner jag numera antagligt, att S:t Nicolai eller S :t Nils Kyrka, som nämnes redan vid år 1330, här haft sin plats, och att Galte Gillets gård, som år 1558 kallades Vikariernas Kalendegård, och då befanns på Nicolai Kyrkogård, legat vid Lilt. r, där Akademiska Boktryckeriet nu är på Lilla Gråbrödersgatan ». (Galtegillet var en folklig benämning på det större kalendegillet; Litt. r betecknar tomten 296, där Telegrafverkets nybyggnad uppfördes 1912.)

När C. G. Bnmius 1854 utgav en mycket tillökt upplaga av sin bok om Lunds domkyrka , tycks han inte ha fäst sig vid Sjöborgs förmodanden, ty fastän han talar om båda kalendegillena nämner han ingenting om tomten 281 och dess trappgavelhus. Däremot har den intresserade lundaforskaren E. \\r.

Berling helt accepterat Sjöborgs mening i fråga om S :t N icoIaus kyrka. Han skriver nämligen 1859. »S:t Nicolai (S:t Nils) wid Lilla torg å tomten n :r 281, der ännu en byggnad med gamla murar och trappgafwel står qwar och utan twifwel är en lemning af denna kyrka, som nämnes i forntida anteckningar wid år 1330 ». Berling gick alltså ett steg längre än Sjöborg och ville i trappgavelhuset se en rest av S:t Nicolaus kyrka ; på annat ställe i samma bok har han emellertid däri sett »en enstaka lemning af, såsom man gissar, S. Jakobs (kyrka) >> . Som synes har Berling icke ett ord om Kalendegillet i samband med huset på tomten 281.

Det är tydligt, att det till 1800-talets mitt icke uttalats någon åsikt, att tomten 281 tillhört ett kalendegille. Den upptäckten har gjorts senare. Det är dock icke gott att säga när och av vem. Lauritz Weibull utgav 1896 en bok om Thomas Thorild , där han sid. 45 f. meddelar, att 1770-talets innehavare av gården n:r 281 professor Eric Gustaf Lidbeck »bodde vid Bred61

llild 1.

Ockanrcsi<lcnsc l sådanl del sedan 1908 s lår p:°t l\11llurC'11.

Folo P . lfagg c 1\HG.

gatan i huset näst intill det Li lj ewa lch sk n, sk ildt från del.Ln genom en trädgård och sammanbyggdt med det Dresselbergska kapitelhuset, hvilket änn u med sina röda Legehnurar och sin pittoreska trappgafvel reser s ig ur grönskan ». Således fortfarande ingenting om kalendegillet. Sju år därefter , 1:1/ 11 HJO:i , finner man emeller tid i Lunds Dagblad i en artikel signerad G. K (Georg Karlin) benämningen »Kalendegillets gamla hus » använd på byggnaden. Möjligen har uppslaget därtill hämtats ur Lauritz \;\,Teibulls lilla tryck »Lund på 1580-talel» , som utkom 1898. Det är en beskrivning av Franz Hogenbergs kopparstick över Lund, och däri läses, att »det höga twåwåningshuset wid kyrkan antagligen (är) det nordwest om henne liggande medeltida C.alentehuset å S. Nicolai kyrkogård , li2

1 !

'

Bild 2. Fö r e 1908 s tod de ka nr es id e nse ts tra ppgave lfö rsedd a to rn '"id Sto ra s trax söd e r om s tud entk å r en s nu v. k o n vikt o rium . Sc lt fr å n ös te r. Må lnin g av o kä nd.

i~ y rk oga ta n ,

hwilket 1558 anslogs till residens å t sockenpresten i domkyrkan.» Benämningen »Kalendehuset» slog lätt igenom, och i en artikel i Lunds Daghlad 8 / 10 1906 är den accepterad av Lauritz 'Weibull.

Studerar man det material, som kan tjäna till hus ets identifiering, finner man emellertid ganska snart, att den vedertagna benämningen »Kalendehuset» måste vara felaktig. Det som i första hand ger ledning, är Vedels kartskiss från 1580talet (bild 3). Väster om Lata platea, d. v. s. Bredgatan, vari då inräknades en stor del av nuvarande Kyrkogatan , är där markerat söderifrån räknat Habitatio pastoris (sockenprästens residens). S. Nicolaus (S :t Nicolaus kyrka) och Residenitia ·Wilhelmi Dreselbergij (Vilhelm Dresselbergs residens). Det finnes all anledning att tro, att dessa tre lokaliteter i förhållande till varande äro rätt insatta på kartskissen, eftersom denna kunnat konstateras vara riktig så långt det gäller trakterna omkring domkyrkan och Lundagård, medan felaktigheterna mest ligga i placeringen av namnen på mera perifera gårdar och kyrkor. 1 S :t Nicolaus kyrkogård kan lokaliseras till tomten med gammalt nummer 282 , sedan 1924 n :r 1 i kvarteret Altona, Kyrkogatan 15, numera ägd av Brand- och Livförsäkringsbolaget Skåne. I och utanför denna tomt har vid olika tillfällen påträffats skelett och medeltida gravkistor och även rester av grova murar. Däremot har inga begravningar kommit i dagen vid grundgrävningarna för de stora husen i kvarteret Glädjen norr om Lilla Gråhrödersgatan; kyrkogården har alltså inte nått norr om sistnämnda gata.

Söderut tycks kyrkogården endast ha sträckt sig några meter in på den angränsande tomten nr. 2 i kvarteret Altona. Från den år 1915 utförda grundgrävningen för den där belägna Hypoleksbanken finnas nämligen endast antecknade två skelett, vilka lågo nära tomtens norra gräns, bild 4 och 5.

S:t Nicolaus kyrkogård kan således någorlunda exakt lokaliseras till (östra delen av) tomten n :r 1 i kvart. Altona och marken närmast utanför, och därinom bör också S:t Nicolaus kyrka ha stått. Var låg då Habitatio pastoris, socken· 64

13ild 3. På d en \' ed elsk a kart ski sse n från 1580- tal e t, ,·ara ,- ova ns tå end e iir e n d etalj , iir d e lrnnres id ense t utmärkt m ed be tec knin ge n > Hesidcnlia \\'ilh elmi Drese lb erg ij , ,

präs tens r es id ens ? En uppl ys ning därom lämnas i e tt kunga · brev av 2 1h 1558, enligt vilk et »vikariernas Ca le ntegå rd på S:t Nicolai k yrkogå rd i Lund », som då bebodd es av h err J ens P ed ers en, efter denn es död alltid skulle vara resid ens för sockenpräs ten i Lund s domkyrka , då denne dittill s ej haft n:"1got r es id ens och m e ni ge vikarier medgivit, alt gården utG5

/.. illa To/1'9

:, ,-· : +- :

+-_-,,

,. 40, 70

+-,. ++- -- -)f> • 40,Jo L-----------l-~111111!'----;--~ i:

....."'

"'

.....i..0"'

K.., Alfona 0

So meteir

~

100

Bild 4. Dekanresidensct låg på tomt en nr 6 i kvarteret Glädjen och norr om S:t Nicolaus kyrka , som låg på tomt en nr 1 i kvarteret Altona. Utdrag ur arkeologiska grneralkartan över Lund. Kors markerar begravningar.

lägges därtill. 2 Sockenprästens residens har således legat på S :t N icolai kyrkogård, och enligt Ved els kartskiss söder om kyrkan. Detta går väl ihop med att gården n:r 282 år 1681 säges »tillförene ha varit Lunde prästens residens ».3 Det ligger då i tämligen öppen dag, att komplexet på n:r 281 icke är kalendehuset. Enligt Vedels karta bör det vara Vilhelm Dresselbergs residens.

66

Q

Q QQ Q Q Q Q .

QQ

&LOM QVl!T

1946

Bild 5. Områdena omkring domk yrkan e:a 1500. Rekonstruktion . I. S:t P etri kyrka vid Bredgatan. - 2. Dekanres'idens et. - 3. Ärk ebiskopen s trädgård. - 4. S:t Pauls kyrka. - 5. T egelhus på platsen för nuv. posthuset. - 6. S:t Nicolaus k yrka. -- 7. Vikariernas kal end egå rd. - 8. Lundagård, ärkebiskoparnas resid ens. - 9. Gråbrödraklostret. - 10. S:t Clemens k yrka . - 11. Domkyrkan . - 12. Domskolan. - 13. Tegelhus. - 14. Gamla domskolan . - 15. Domkapitlets bibliotekshus. - 16. Kapitelgård. - 17.

Kapit elhuset. - 18. Svnrtbrödraklostret.

Vilhelm Drcsselberg, herre till Vindinge på Själland och Hjularöd i Skåne samt senare till Vognserup, hade efter studier i utlandet tagit tjänst vid konungens kansli (1572-1588) och förlänades 1576 med dekanatet i Lund, förmodligen så-

ö7

som en löneförm å n för kan sliarbete t. Ar 1605 blev han landsdomare på Själland och fick Ringsted kloster i förläning, m en fick från träda båda d elarna 1615. Han b egrovs såso m s in släkts s is te man i Vindinge kyrka 22 / 6 1620.4 Dresselberg sy nes ick e ha haf t annan k o ntakt m ed Lund än att h a n inn ehad e d ek:rna tet. Hans res id ens i Lund p:"t 1580lal e t m ås te därför ha varit d ekanatets residensgärd.

D ekanatet va r en av prela turerna vid domkapitl e t. De t vn r ick e Jikn ga mmalt som de t: av Knut den h eli ge 1085 inrättade pros tämhe le t, men en l\ onrrtd är antecknad som dekan sena s t 112:3. 5 Dekanen stod i rang närma st eft er domkapitlets förman , prosten, och detta var fallet även seda n de y ngre prelaturerna ärkediakona te t och kanlora tet tillk ommit. Han var först oc h främst prostens s tällföre träda re. E nli gt kapitl e ts s tatuter frå n början av 1100-ta le t skull e dekanen vid gud stjänste rna s t:°t övers t i vä nstra k ore t, och vid de s törre k y rk ofes terna skull e han likso m prosten icke st:°L till sa mmans m ed d e a ndra kanik erna i k ore t utan på e tt högre s tä ll e, avs kilt enkom för d em båda. I m a tsa le n skull e h a n sitta öve rs t vid det översta borde t, som var till höger om prosten s, och var prosten ick e närvarande, skull e dekanen intaga hans plats. Prosten eller d ek a n en h ad e a tt avgöra de tvi ster , som kunde upp stå m ella n bröderna i k a nik.samfunde t. I ärkebiskop J ens Brostrups s ta tuter för domkapitlet 1489 heter del , att »d ekanen skall vara domare i kapitle t, och har att döma i enli gh e t m ed den större och förståndigare delens råd och m edgiva nde ». Han skulle också led a gud stjäns ten i kore t. Bestämmelsen om dekanens dömande myndighet bibehöll s i 1590 års sta tuter för domk ap itl e t, m en i dessa h ar handha va nd et av k ortjä nste n överfl y ttats p å kanto rn .

D e flesta dekanerna tord e va ra k ä nda , äve n om d e t i m å n ga fall inte är stort m er ä n själva namnet , som gå tt till eftervärlden. Här skall endas t nä mnas en d el a v d em. Bernhard, som sy n es ha ef terträtt den nä mn de l\onrad och so m sena s t

Bild 6. Und e r s in a ansträngningar all bevara d e t ga mla lrappgave ls hu sel p:I d ess urs pun gli ga plats uppgj o rd e intend ente n G. .J :son Karl in ovan s tåe nd e för s lag till a ll därav göra en • Gill ess tu ga • .

1131 bli vit antecknad som död , får eftermälet a lt han »gav k yrkan m å nga goda böcker, samt e n j ord i stad en , värd en m a rk guld ». Asker, avliden i början av 1200-talet, gav å t domkapitlet för själamässor »sin gård, beläge n i S:t Pauls socken och räntand e årligen 12 öre ». Efter honom finna vi Thord , som var kap ellan ho s ärkebiskop Andreas Sunesson innan h an sen as t 1211 blev dekan. Han dog c :a 1225, och i h a ns eftermäle h e ter d et bl. a. a lt »lrn n gav bröd ern a någ ra hu s i Lund i den gärd , som kallas d ekan ens ». Senare kom f-i!)

Andreas, död före 1253 »på ön Kreta på väg till det heliga landet ».

Guida, dekan 1308-1320, hade tidigare varit kansler hos konung Erik Menved. Han donerade 1314 22 / 11 bl. a. en gård i S :t Peters socken vid Bredgatan, som han ärvt efter priorn Andreas i Börringe, till residens eller annat bruk åt vikarien vid S:t Stefans altare i domkyrkan. Guido följdes av Jacob Esbernsson, kallad Bellingaryd, som lämnade ämbetet några årtionden innan sin död 1349. I notisen om honom i domkyrkans gåvobok meddelas, att han »gav sin gård i Lund, i vilken han bodde, jämte en annan angränsande gård i S:t Nicolai socken till kapitlet vid den lundensiska kyrkan att användas till residens av någon kanik ». De båda gårdarna donerade han den 25 maj 1325, och hade kort förut, den 18 mars samma år, förvärvat dem av en viss Alberts änka Ingegerd Matsdotter och son Olof. Enligt gåvobrevet fanns ett stenhus i den ena gården. I en senare anteckning meddelas, att de båda gårdarna genom Torbern Bilde blivit sammanslagna till en gård, som senare beboddes av en Magister Jonas. 6 Magnus Nilsson Skalder nämnes som dekan åren 1360 till 1379, då han blev vald till ärkebiskop. Han efterträddes som dekan av Sven Hintzesson Saxtorp, som avled 8/ 3 1405. I sitt 1/ 5 1404 upprättade testamente kallar denne S :t Mikaels kyrka för »min sockenkyrka »; av övriga sockenkyrkor i Lund ihågkommer han Heligkors', Maria minors och Nicolaus'.

Johannes Jakobsson, som var nästa dekan , gjorde 21 / 3 1418 sitt testamente, vari han till domkyrkans byggnadskassa gav »min badstuga, kallad pelebadstugan, i S:t Trinitatis s:n i Lund, med gård och allt annat tilliggande ». I testamentet nämner han vidare Johannes döparens, S:t Andreas, S:t Thomas och S:t .Mårtens kyrkor samt »alla andra kyrkor i Lund, förut ej nämnda », och bland stadens präster särskilt herr .Johannes vid S :t Botulfs kyrka. Johannes Jakobssons efterträdare Johannes Laxmand blev 1436 ärkebiskop.

Dekan vid tiden för Karl Knutssons härjningståg vid fastlagen 1452 var Truid Has Due, som följdes av Laurens Nilsson 70

NUV. INGÅNG

Bild 7. Perspektivisk bild av dekanres idens ets till år 1908 b evara de ursprungli ga d elar samt de vid grundgrävningen 1910 an träffade grunderna.

71

'Norr

l \.

)

0

m e te,.

--±=======±========t?9~I l 0

10

'"'

Bild 8- 10. Planer av d eka nr es id en se ts källare (ova n ) sa mt första oc h andra dningarna (motstående sida ). Skala 1: 200. Prickade y tor mark e ra se kundärt murv e rk.

(J u el) , broder till ärkebiskopen Tu ve Nil sso n. La urens Nil sson s tiftad e 14 / 3 1473 ett altare i det n ya kap ell e t vid domky rkan till Jungfru Marias och S:t Laurentius' ära .

Peder Povelsson som kom närmas t eft er, inn ehad e dekanatet i c :a 25 år till sin död 1511. Und er han s tid utfärdade konung Hans 8 / 9 1488 ett brev med befallning, alt alla som h ålla boda r och bedriva köp enskap på »Fals terbo fiske » sk ola betala bodskatt till d ek a n en i Lund , av vart "'vi nduge » en hvid om å rc l, efter ga mmal sedva na .

"

/ l

', X,.. "'

/ ' '

/

'

-

' '

-' '

/ • /

;< /

'

/

'

,'

/

' X.

7\.t : '

' _1--1.

/

I'

I

/

/

'

I I I/

'' I

,

'

I I

/

'

'

I I ' '' I '' ' '

/ /

/ /

/

X

I okt. 1512 finner man Torbern Bi/le som dekan, och då denne 1532 valdes till ärkebis~rnp torde ämbetet ha övertagits av den avträdande ärkebiskopen Aage Je.psson Sparre, ty denne kallas i kungl. brev 1532 och 1540 »degn i Lund ».

Sparre avled senast 3/ 4 1541, varefter Torbern Bille samma år återfick dekanatet; han kallas »degn i Lund » 1542 och 1550.

Under sin tidigare dekantid fick Torbern Bille 20 / 7 1530 egendomsbrev på en jord i Lund, »liggande mellan hans egen gård, som han nu ibor, och S :t Peders kyrka på Bredegaden ».

Efter Torbern Bildes död 26 / 12 1552 övertogs dekanatet av läkaren Dr. Peder Capiteyn, som fått löfte därom redan i ett kungl. brev 22 / 10 1550, vari han kallas »vår livläkare ». Han var född 1511 i Middelburg i Nederländerna, hade blivit medicine doktor i Valence och hade 1546 kallats från Roslock till medicine professor i Köpenhamn. Aret därpå blev han livläkare hos tronföljaren hertig Fredrik, sedermera konung Fredrik Il. Livsbrev på dekanatet fick han 3/ ; 1553. Den 6/ 1 1557 avled han , och dekanatet jämte ett kanonikat och ett vikariat tilldelades den lärde teologen Henrik v. Bruchofen IBuscoducensis), född i Herzogenbosch i Brabant. Han hade förvärvat magistergraden 1544 i \Vittenberg. Han dog i Lund 9/s 1576. Fem dagar senare erhöll sekreteraren i det kungliga kansliet Vilhelm Dresselberg, nämnd ovan, förläningsbrev på dekanatet, vilket för honom endast blev en löneförmån för hans tjänst hos konungen. Efter Dresselbergs död fick Mag. Niels Jörgensen (lErylreus) 19/ 6 1620 kungens brev på dekanatet. Magister Niels hade varit rektor i Sorö och senare teologie lektor i Lund; från 1611 och fem år framåt var han lärare för prins Kristian. Han dog 1/ 2 1642 och har erhållit ett ståtligt epitafium i domkyrkan.

Nästa dekan var åter en kunglig kanslisekreterare Ove Julll, som troligen aldrig bodde i Lund. Den 9 jan. 1644 blev han under krigstjänst skjuten av svenskarna i Viborg. Hans efterträdare Gunde Rosenkrant'z hade också tjänat sina sporrar i det kungliga kansliet, varefter han 1636 blivit Jandsdomare i Skåne. Samma år förlänades han med ärkediakonatet, och 74

Bild 11. Sydöstra hörnet av dekanresidensets äldsta d el ses här från söder omedelbart efter friläggande! 1910. De t bl ev däreft er åt e r uppmurat på Kulturen.

dekanatet torde han ha övertagit strax efter Ove Juuls död.

Hans verksamhet i kronans tjänst blev 1648 förlagd till Jylland; 1653 blev han riksråd. Rosenkrantz var en ivrig godssamlare, och lyckades 1654 genomföra ett mycket förmånligt mageskifte, varvid han i utbyte mot en del av de till dekanatet hörande gårdarna lämnade bl.a. Alnarps sätesgård.

Vid Skånes övergång till Sverige förlorade Rosenkrantz båda sina prelalurer i Lund. De förlänades i stället 22/ s 1658 av konung Karl X Gustaf åt riksmarskalken Gabriel Gabrielsson Oxenstierna, som blev den siste dekanen i Lund, där han dock aldrig residerade. Efter Oxenstiernas död 1673 anslogs huvuddelen av dekanatets och ärkediakonatets stora godskomplex till lön åt landshövdingen i Malmöhus län, medan en mindre del tillföll Lunds universitet.

75

Av vad so m här anförts om d ekanatets inn eha va re får man inte ut m yc ket om dekanernas residens. På dekanen Thords tid i början av 1200-lal e t fanns n ågo t, som benämndes dekangården, i vilken det är antagligt närmast föregående och efterföljande d ekan er bodd e. D ess läge är okänt. De av Jakob Esbernsson skänkta gårdarna i S :t N icolaus soc k en voro före 1'325 i privat ägo . Givaren bestämde, att d e skulle användas till residens å t n ågo n kanik , och det är då möjligt, att de tillförts domkapitlets gemensamma egendom .

Dekanen Sve n Saxtorp har bott i S :t Mikaels församling, eftersom han kallar S:t i\Iikael för »min sockenkyrka ». Beträffand e de senare d ekan erna är det först i samband med Torbern Bille vi ha n ågo n om residense ts läge uppl ysa nde noti s. Den antyder, a tt det på hans tid låg ej lå ngt från S:t Peters kyrka vid Bredgatan , d. v. s. n otisen utesluter inte, al.l Torbern Billes res id ens var sa mma gård som Vilhelm Dresse lberg bebodde.

Samband m ed Torbern Bildes res id e ns har en anteckning i domkyrkans gåvobok und er elen 14 oktober, enligt vilken den år 13 16 avlidne Johannes Franz till k a pitlet i Lund överlämnat »sin i S:t Nicolai socken i Lund belägna gård a tt däri göra res idens åt n ågon kanik ». Därin vid har skrivits med kaniken Jon Tursons hand: »l d e tta r esid ens bodde d ekanen h err Magister Torbern Bille, och nu kaniken i Lund Magister Jona s Turson , 1556 ». .Johann es Franz nämnes n ågra gånger som m y ntmästare i Roskilde. Troligen har han även en tid haft samma befa ttning i Lund . Därpå tyd er dels alt han vid 1500-talets början är omnämnd som »fordom m y ntmästare i Skåne » och dels att han donerat två av gårdarna i S:t Nicolaus ' k y rka i Lund bordgods . Framförallt av de t senare vill man tro , att han bebott sin gård i Lund. Jon Turson hade erhållit e tt kanonikat p å 1530-tale t, var från 1540 och några å r framåt rektor vid domskolan , m en levd e för övrigt som en flitig författare till sin död 1577. Att J on Turson , som icke var dekan , bodd e i dekangå rden , kan förefalla egendomli gt m e n har väl haft sin natur-

76

liga förklaring. Turson fönärvade 1560 en gård på Södergatan (n :r 126).

Det hela blir dock något fön-irrat av den ovannämnda anteckningen att de båda gårdarna i Jakob Esbernssons donation 1325 av Torbern Bi ld e bli\'it hopslagna till en , som senare beboddes av l\fag. Jonas, med \'ilken knappast kan avses n~1gon annan än Jon Turson. Dessa gårdar kunna inte vara id entiska med den av Johannes Franz skänkta. Antingen förlul.ller df'l sig så , att alla de tre ifrågavarande gårdarna på Torbern Bildes och Jon Tursons lid till sammans bildat dekanresidenset, eller också är endera av de båda yngre anteckningarna ett misstag, som gör det omöjligt för oss att avgöra dekanresiclensels ursprung.

Vad man skymlar men icke kan f:°1 klara belägg för är, all det medeltida tegelhuset på n :r 281 varit Vilhelm Dresselhergs residens i hans egenskap av dekan Yid Lunds domkapitel , att samma hus även bebotts a\' Torbern Bilde under hans dekantid och att gården en gång donerats till kapitlet antingen av mynlmästaren Johannes Franz senast 1316 eller av dekanen Jakob Esbemsson 1325. Detta kan som sagt icke bevisas, men det är sannolikt. Däremot är det osannolikt, all gården varit \'ilrnriernas kalendegård och senare residens för sockenprästen.

Om gårdens senare öden äro underrättelserna något fylligare, om ock icke fullständiga. Den torde ha avhänts domkapitlet och dekanatet före 1623-1626, ly den finnes ej i den något av dessa år upprättade jordeboken över domkapitlets gods, som förvaras på Lunds universitetsbibliotek. Den bör alltså ha försålts före den utförsäljning av residenser, som efte r ti llstånd i kungl. brev 16 /u 1641 ägde rum på 1640-talet ; i förteckningen över de då försålda residenserna återfinnes den sålunda ej. Under senare delen av 1600-talet ägdes gården av professorn Nils Hyltcnius-Silj'verschöld, död 1702, stamfader för adliga och friherrliga ätterna Silfverschiöld, och efter honom av hans svärson professorn Richard Gjedde-Ehrenborg, död 1700.

77

13ild 12. Utnnf'ör norra väggen till rumm et A fanns etl rektanguliirt utbygge, som troligen varit ett priYet. Det är här sett från söder.

Den 20 okt. 1749 såldes gården av biskopen och prokanslern Johan Engeström »å egna och samtel. framledne doctoren och ärchebiskoppen Benzelii slärbhus intressenters vägnar» till adjunkten och kyrkoherden il!/agnus Sommar för 3000 daler smt. I köpet ingick även inredningen »såsom kakelugnar, bord, sängar, stohlar». 7 Sommar blev med tiden prost och avled 1782.

Efter honom ägdes gården av den bekante professorn i naturalhistoria och directören över plantagerna i Skåne Eric Gustaf Lidbeck, bland vars mera bestående insatser särskilt må framhållas att han införde potatisodlingen i Skåne. E. G. Lidbcck dog 9/ 2 1803, men ett halvt år tidigare, 2 ~ /s 1802, hade han sålt gården till sin son, universitetsbibliotekarien och estetikprofessorn Anders Lidbeck, känd som lärare till och gynnare av Esaias Tegner, vilken åren 1803- 1806 var inneboende i gården. Vid en på Anders Lidbecks tid förrättad brandhusesyn 78

Bild 13. I norra väggen i dekanresidcnsets äldsta del upptäckt es vid rivningen 1908 två spetsbågiga fönster i första våningen . Väggen är här sedd från norr sedan tornet D rivits. ( 21 i 5

1823) fanns i gården Östra eller Caraclcrslängan, till inredningen alldeles oförändrad sedan 1786, då den hade brandvärderats, Södra längan , vars västra del blivit av Anders Lidbeck ombyggd och inredd till tre boningsrum med kök, spiskammare och kontor (=garderob), vVestra eller Uthuslängan samt Norra eller Stenhus Byggnaden, båda oförändrade sedan 1786. Den sistnämnda är tydligen det medeltida tegelhuset.

Anders Lidbeck skaffade sig 28 /o 1808 »vederbörligt fasteoch skötebrev » på gården. Därav framgår, att tomtens längd i öster mot »Stora Bredgatan » var 107 alnar 9 tum (63,78 meter) · och i söder mot »Berlingska gränden » 55 alnar 3 tum (32 ,75 meter). Tomten innefattade således då även Konviktoriets tomt i norr (n :r 281: BJ och gränsade där till rådmannen Severin Lilljewalchs gård, n :r 280, nu tillhörig köpman Albin Johansson.

Anders Lidbeck avled 1829, och samma år läto arvingarna 79

brandförsäkra fastigheten. Av brandförsäkringsbreveL kan inhämtas , att karaktiirslängan vid Bredgatan , ett c:a 1769 byggt tvåvåningshus i ekekorsvirke, inrymde en tydligen fullt ståndsmässig bostad om kök och flera rum , att södrn längan var ett 20 år gammalt envånings korsvirkeshus med en rymlig bostad om kök, fyra rum och fyra kamrar samt brygghus och avträdeshus , alt uthuslängan i Yäster var ett c:a 17fö) byggt envånings korsvirkeshus , som hade vagnsport, stall för fem hästar och tre nötkreatur, foder hus, loga , logegolv och vedbod , sam L att stenhusbyggnaden, vars ålder ej är angiven , var 22 alnar rnng och 22 1/ 2 alnar bred, hade tre välvda källrar och däröver i vardera försla och andra våningen en förstuga , Lrc boningsrum och två kamrar eller contor.

Lidbecks änka och övriga arvingar sålde 24 / s 1836 gården till domkyrkan, som behövde en bostad ~tl biskopen , eftersom hiskopsgården vid Kraftskyrkogården ansågs olämplig för sill ändamål. Biskop Vilhelm Faxe skall ha flyttat dit redan 1832, och han bodde där till sin död 22 / 9 1854. Det var hans hustru Helena Johanna , som Yar upphovet till att Lundagårdsmuren vid Lilla torg blev nedriven. Hon Lyckte nämligen, alt den skymde utsikten från hennes fönster. ALminslone trodde studenterna så, och eftersom de inte gillade åtgärden ställde de en kväll till med en demonstration med stenkastning in genom biskopens fönster , varvid hans högvördighet själv råkade bli träffad och sårad i huvudet.

Det nuvarande biskopshuset blev färdigt för inflyLLning ~tr 1855, och samma år den 13 jan. sålde domkyrkan gården n:r 281 på offentlig auktion. Den inropades av handlanden Carl Isberg , som därav gjorde en handelsgård av slort format med salubod i längan mot Lilla torg, stallar för 21 hästar i gårdslängorna o. s. v. I norr lät han 1856 uppföra den magasinsbyggnad, som på bild 2 och 20 ses gränsa omedelbart intill västsidan av det gamla kapitelresidensets torndel , och förmodligen har han i samband därmed låtit riva residensets västflygel.

På 1890-talet övertogs gården av handlanden Harald Isberg, men redan dessförinnan hade dess norm del avskilts såsom 80

Bild 1+.

Viigg e n m ed d e hiidn spc ls hi\g ign fiin s lr en (se l'iir cg. hild ) se dd inifrån rurnm e l l. 1• Ligg m iirk c till rumm e ts tu1111n1h·.

en sä rskilt tomt med n :r 281: B och å r 187() b ebyggts m ed d e t hu s, so m nu äges aY Fas ti gh e tsa kli e bolaget I\ onvi ktorium.

Ate rstode n, n :r 28 1 : A, förv~irvndes 190:1 av v. k onsuln Fredr.

Arfwiclsson, so m lå tit bygga de nuvara nd e fe mvå nin gshu se n, nv Yilkn del Yicl Lilla Gråbröd e rsga ta n s tod färdigt 1906 och det v id Stora I\~Tk ogala n 1911. De ägas num era av Me tocl is tprecl ikante rnas i Sverige Pensions - och und e rslöclska ssa.

I sa mband m ed k ons ul Arfwid sso ns nybygge n blev fråga n om det gamla kapit elresidensels öde aktu ell. Efte rso m del låg i vägen för elen nya bebyggelsen , sy ntes det dömt a lt försvinna , något so m ej tilltalad e stadens kullurminn esvän n er. I Lunds Dagblad 13/Jt 1903 drog intend enten G. J :son Kar lin s in la m för huse ts h cvn rn ncl e : ,, E n n" de s is la . mera h e t~· clande r es te rna 6

81

ufva 11 jord af det m ed eltida Lund skall om Lre1111 e 111 [uiad er försvinna , för alt lämna plats för e n m od ern b yggnad , lyd e r d en sis ta sorgeposten frå n d et n edbry tnin gsa r b ete, so m hotar a tt snart göra vå rt land k emi skt re nt för äldre b yggn ad smonum ent. De t finn es vi sserligen ännu e tt lite t svag t h opp .. . " D e t skulle b ehövas 40 .000 a 50.000 kronor a lt rädd a hus e t på d ess plats, m en Karlin vågad e »icke h oppas m yck e t i de tta fall vare sig a v e nskild eller offentlig offervilli gh et»; skulle en räddning vara tänkbar finge den »nog basera s p å d en m era reala grund , som h e ter ekonomi sk förd el. » H use t skull e kunna göras till r es ta u ra ng, m enad e Ka rlin . »L efd e vi i e tt annat land , skulle man aldrig förspilt de t k a pita l som li gger i möjli ghe te n att skapa e n r es ta uran g i e tt verkli gt ga mm a lt gill eshu s, dä r all a d e y ttre förutsättnin garn a voro så gl ä nsande som här. " . .. »Skulle em ellertid olyck a n inträ ffa och inge n räd dnin g finn a s för k a lenderbröderna s hu s på d ess gaml a pl a ts, ä r Kulturhist. musee t sin plikt väl m edve ten . D en nu va rand e ä garen , di spon enten Arfwid sso n, har und er sådana förh :°tlland e n skänkt huset till musee t, i hva r s n ya by ggnadspl a n d ess :Heruppförand e block för block in gå r. " (Bild 6. ) Fristen för hu se t bl ev län gre än tre m:°m a cl e r, d en b lev fy ra å r. Karlins p ess imisrn vi sad e si g em ell ertid fullt bc6itligacl.

D et gick int e att mobilisera offervilli gh e t för 50.000 kron or.

Man m ås te välja den näs t b äs la lösnin gen och fl y tta hu se t till Kulturen. För d e tta ändam å l skänkt e tomtäga ren , k ons ul Fredr. Arfwid sson, 5.000 kro nor, och s tad sfulhn ä kti ge i Lund anslogo 10.000 kronor (e ft er en d eba tt , i vilken benä mnin ga rna p å hu set växlad e m ellan »e tt kulturhi s toriskt mmn esm ä rk e a v värde » och »ga mm alt tegels te nshrå te ») . Hi vnin ge n av huse t började de n l februari 1908 och d ess å teruppförand e p å Kul turen sk edd e und er d e följande m å nad e rna. D e n 28 m a j l ~)0 8 höll s r eseg ill e m ed Lal av intend enten Karlin och mus ik a v s p e l e m ~in .

Inför d e l på Kulture n s tåend e dekanres id ense t h a r m a n skäl att undrfl : Vad är riktigt och vfld är tillsat s och rekon strukti on

13ild Hi. Den nr s prnngliga ingånge n lill försla vi'111ingen D 1 i lorn e l s lod igenmurad 1008. Den ses här l. v. inifr:ln n1mmrt D 1. T. h. e n sc kundiirl upphuggcn m e n se nar e igr nm11racl f'iinsl e riippnin g.

i delta hus? Det ~ir ege ntlige n den fd1ga11 d ess a rad er avse all ge svar på, m en m e ninge n är h~ir också att komm a till en uppfattning om hus e ts ursprungliga utseen d e och b~·ggnads­ historia. Tillgängligt studiematerial för detta iindam å l är dels den st[1ende byggnad e n , dels en rad på mu see ts föranslaltande ta g na fotografi e r fr: 1n husets riYning [1r 1908 oc h dels d:°t0

83

Bild 16. Fönsterna i tornel D voro ick e ursprnn gli ga. Vid d e ras upp tagand e ha s to ra par ti er av utsidan s mu rverk blivil o mmurad r , so m ses p:°1 de nna I!l08 ta gna bild av to rn r ts norm ~· tt r n· iigg .

8-1

varande a11ia11uc11s c11 Pär Axel Olssons anlcckningar och uppmätningar från grundgriivningen för 1910 års stora nybygge p å k vart. Gliidjen nr. G diir dckanresid e nse ts grunder blottades.

Av plane r av hu se ls olika våningar före rivningen och flyllningen 1908 framgår , a Lt hu se t då hade samma omfång som det JJU har på l{ ulturen. Hedan vid rin1ingen fick man emellertid klart för sig, alt huset endast utgjorde en rest av en fordom större b yggnad , och grn11dgrän1inge11 1910 avslöjade ocks{t, som planen bild 8 visar, all d ekanrcs idenset fordom varit e n betydligt större anläggning. Det har bes lått av tre delar, tillkomna vid olika tider, något som framgår r eda n av planen. i\ldst är delen med ulrymm e na A, B och C. Till denna har försL fogats delen D och sist del en E. Bild 7.

Samtliga partie r hade grund aY s tora fältstenar och däröver murve rk av tegel. De tta var i delarna ABC och D lagt i regel bundet munkförband , i delen E i en blandning av munk- och renässan sfö rband. I y ttersidorna s tegelmurverk fanns ställvis riklig inmurning av gråstenar och kvartsitblock. Bild 11.

Beträffand e hus ets äldsta del ABC ha vi e ndast begränsade möjligh e ter att komma åt det ursprnngliga utseendet. Norra muren till rnmmet A var bevarad till 80 cms höjd över grunden , östra och södra murarna vo ro m era rase rade, och av östra , södra och västra murarna till rummet B fanns ej mera än grunden. Däremot fanns av delen C så mycket kvar 1908 att det iir klart, att hela huset ABC ursp rungligen haft två våningar över en källarvå ning. Bild 7- 10. l d e t stora källarrummet A har golvet lega t så lågt, a lt rummets höjd varit c:a 245 cm. Hiir fanns milt på golvet fundament för en pelare. Ett folografi av rumm e t C und er rivninge n visar, att höjden frå n golv till takbjälk e då var c:a l()O cm , den iir numera 186 cm.

Var de ursprungliga ingå ngarna till dessa källarutrymm en suttit är inte Hilt alt avgöra. Humm e t C had e 1907 och har fortfarande e n dörr i nordväggen , eftersom dörranslage t sitter i ytterlivet är det osannolikt att ele n är ursprunglig. Förmocl1ige n har de n ta g its upp Lidigast då d elen D byggdes. l östra muren till samma rum fanns inlill 1907 en i rclalivt sen tid 85

Bild 17

F ö n s lr c l

n o rr a viiggc n i to rn e ts fö rs ln ,·:°t nin g D ' , sc lt in ifrå n v id rivnin ge n 1\J08 .

uppta ge n 11 5 c m bred dörröppnin g, huruvida en ä ldre dörr funnit s p:'.t' sa mm a pl a ts har inte kunn a t utrön as, m en fö refall er int e ant.agli g l. Humm et A har ick e h a ft d örr va r e sig i n orra ell er väs tra väggen, m en k a n h a h a ft i d en sö dra, i d ess ös tra del, dä r tegelmurverke t var n edrive t ända n ed till grun den . Det ä r em ellertid sannolikt, att källa revå nin ge n ick e haft ingån g direkt fr å n d e t fria , utan troli gen h a r m a n k ommit di t gen om e n lu cka i först a vå ninge ns golv R umm en B oc h C tycka s ej h a h aft fö rind else m ed Ya randra m en tro ligen m ed rumme t A. De n nuva ra nd e d örren m ellan A och C ä r förm odli gen ursprun gli g, m en n ågra sä k ra belägg härfö r fi nn e r m a n inte i m a terial e t fr å n ri vnin ge n och grund gräv nin ge n.

8 ()

B ild 18.

F ö n s lr c l

norra viiggcn lorn c ls andra v[111i11g, vid rivningen 1908.

D~ ,

scll inifrå n

Humm e t C har ,-i<l 1\.al e nd ehusels å ter uppbygga nd e på Kulturen fått en liten fönsterglugg i väst- (numera öst-) väggen , på platsen för d en ovannämnda sena dörröppningen , som alltså igenmurats. Den är en r en rek o nstruktion , som dock kan h a e tt visst berättigande. Det h a r däremot inte d en glugg, som 1908 placerats i syd - (nu n ord- ) väggen i sa mm a rum, eft erso m denn a ursprungli gen var inn ervägg. På fotograf ier fr å n riYningen 1908 ses på Yiiggen inga sp å r av fönster , ej h ell er av den ni sch , som numera s itte r där Hummet C had e 1908 golv av kull ers te n, men har p å Kultur en få tt kv ad rati sk a golvplattor av tegel. I rumm e t A kund e

87

vid grundgrävningen kons tateras clt iilds la golv, beslftcndc av ett lerskikt c:a 10 cm und er grundens överkant.

Uta nför norra väggen till rumm et A fann s e tt rektangulärt utbygge, H på plane n bild 9, av tege l på grås tensgrund, bild 12. Dess murar ha ej haft förband m ed nordmuren till rumm e t A. Beträffande delta utbygge li gge r det närmas t till hand s att tänka sig d el såsom ett pri ve t (av träd e) till de övre vå nin ga rna .

Av våningarna över källare n i del äldsta hu se t ABC fanns 1908 e nda st d en del , so m å teruppförd es på Kulturen (rum C 1 i första och C 2 i a ndra våningen samt norra vägge n av rum B 1 i första vå nin gen , bild \) och 10) .\ te ruppförand e t s kedd e m ed vissa ändringar I rnmme t C 1 i första våningen hnd e västra väggen sekundiirt genombrutits för en dörröppning, vilken sedermera ändrats till fön ster Spåren härav ha vid å ternppförand et på I\ulture n blivit utplå nad e. Aven ös tra väggen had e sekundärt genombrntits m ed en dörröppnin g, som 1907 fanns k va r som en ni sch. Ej h eller av denna syna s num era några spår, på dess plats har i s täll e t anbragts ett sp e tsbåg igt fönster All ett såda nt suttit där i begynn elsen är ju otänkbart, eftersom väggen varit innervägg. Däremot visar e tt fotografi av väggen und e r rivningen 1908, a tt den där b efi ntliga lilla ni sch en m ås te vara ursprunglig. l södra väggen fanns 1908 i västra delen e n sekundiir dörröppning, vilken nu är borta, samt d en igenmurade nischen (m ed sekundärt snedhuggna smygar) till en förmodligen ursprungli g dörr m ed bevarad y ttre s tickbåge, som vid återuppförandet r ekon stru erats m ed rätvinklig sm yg och anslag i murtjocklck ens mitt.

J norra väggen , som 1908 s tod m ed en sek uncl ä r k va dra tis k glugg, avslöjades vid rivninge n två spe lsbågiga fönsteröppningar, den västra alldeles h el, d en östra något skadad vid genombrytningen för gluggen. Av fotografier , bild 13 och 14, framgår , alt båda höra till byggnadens ursprnn gliga s tadium ; förmodligen ha de igenmurats då t orn e t D byggdes. Vid å teruppförand et på h'.ullure11 ha bägge öpp nin ga rn a k ommit m ed 88

Bild 19. Vä stra vä gge n i lo rn cls andra Yå nin g, D 2 , had e 1908 d ett a ut see nd e. Såväl dö rr- so m fö nsteröppnin ge n ä r o ur sprun gli ga.

så när so m halva d en ös tra (nu viislra ), beroend e på alt d el då i väggen upptogs en dörröppnin g, n å go t som väggen tidigare aldri g haft.

Den utvändiga stick.bågiga nischen p å västra (nu ös tra) y tter sidan upptäcktes vid rivningen 1908. Den har förmodligen tillkommit då d elen E uppförd es, och d ess uppgift har väl varit a Lt r ymma ett vä ggskå p .

En väsentli g detalj , som ej Logs m ed då hu set å teruppbyggdes på Kulturen , var d et tunnva lv av tege l, som utgjord e ta k et i rummet C 1, bild 14. Det had e ved erlag i öster och väs ter .

Om d ess tjocklek saknas upp gifter Av rumm e t B 1 (om ed elbart söder om det föregåe nd e) fann s J 908 inge nting a nnat kva r än n orra väggen , sva rande mot den omtalad e sydväggen i rum C 1. Huruvida d etta rum h aft eller inte haft tunnvalv frarn g{ir ej av fot ografi er ell er anteckningar Därem o t h a r vid å teruppbygga nd et på Kulturen en intressant

d e talj k ommit m ed ,·id rumm e ts 11ordYäs tra hö rn . Där ses nämli ge n numera ena sid a n av en dörrsm yg, m ed rätvinkligt språ n g utvändi gt och rä tvinkli gt dörranslag invändigt, bild 7 Tyvä rr för eli gga in ga andra vittn es börd om d ess exi stens för e fl y ttnin gen till Kulturen, möjli ge n kan m a n m ed go d vilja se spå r dä ra v på e tl fo tografi frå n ri vningen 1908. Det är dock troli gt, a tt d et ve rkli ge n är en r est av en ursprun glig anordnin g, n ä mlige n hu se ts in gå n g till fö rs ta våninge n.

De t h elt fö rsv unna utrymme t A 1 torde h a utgjort elt e nda rum , m ed fö rm odli gen fyra k o rsva lv Dessa h a so m milts töd h aft d en pela re, n 1rs grund anträ ffa des vid grund gräv nin ge n 1910.

AY a ndra vå nin ge n i hu se t ABC åters tod HJ08 inte m yc kel , e nd as t n ord vä stra h örn et m ed a ngrä nsand e murp a rtie r, bild i oc h 10. De n bernrad e delen av n ord väggen h a de 1908 in ga sp å r av n ågo n till stöta nd e m ell a 1wägg, och de t ä r möjligt, all vå nin gen utgjort e tt e nd a rum , såv id a d e n inte va rit in de lad m ed brä dvägga r . D örre n m o t torn e t D ser på foto grafi er ut att va ra ursprun gli g på ins idan , so m upptill h a r en stickhåge , m ed a n uts idans p os ter tydli gt visa s ig va r a upphu ggn a . I muren fann s 1908 också de fortfarand e sy nliga trappstegen till vinden i torne t D. F o togr afi av väs tvä gge ns 1908 k va rs tåend e del visar , a tt d en dä r befintli ga nische n ä r ursprungli g och a lt väggen haft en ursprun gli g dörr m ed a nsla g vid inn erli ve t.

Vill m a n gö ra en rek ons trukti on av Ka lend ehuse ts ä ld sta d el, såd a n d en tog sig ut före tillbyggnad erna , så k a n d en bli so m bild 24 vi sn r Fö rbind elsen m ella n vå nin ga rn a m ås te h a utgjorts a v en utvändig trap pa p å vä stra ga veln. Utbygge t H har a ntagits va ra e tt pri ve t, d . v s. av trä d e. D en eld s ta d ell e r d e elds tä d er, som m å ste h a funnit s i huset , torde h a stå tt v id östra gavelväggen , a tt döm a av d e fundam ent, so m anträ ffad es vid grund gräv nin ge n 19 10.

Till denn a byggn ad h a r efter någon tid s fö rl opp foga ts torn e t D , bygg t a v tege l på grå ste nsg rund. De t s tod till a llra störs ta d elen k va r 1908, och v id å te ruppfö ra nd e t p å Kulturen h a r man

uo

Uild 20. Pä viistrn s idan av torn e t D fanns vid a11dra ,·ä nin ge n brottytor eft er en mur samt ett stycke av en stickbäge. Efter d essa r ester har d et 11uv. >viiklurrummet » r ekonstru erats. Muren l. h. tillh ö r det 1856 uppförda magasin et.

försökt å terställa det i ursprungligt skick. Vi skola våning för våning gå igenom hur detta har skett. Bild 7- lO .

Källarens omgivningsmurar tycks ha varit i tämligen gott behåll 1908, såvitt man kan döma efter befintliga uppmätning sritningar ; tyvä rr saknas fotografier därav Något bevis för a tt de nuvarande gluggarna i norra (nu södra) och östra (nu västra) väggarna äro ursprungliga finnes således ej. Dörren till rum C i den ~ildre delen har blivit upptagen tidigast då D byggdes (b ild 13) I källarens sydöstra hörn fanns 1908 en

n1

kraftig murklack , förmodli ge n sekundärt tillk o mm e n för a ll s tötta en e ld s tad i vå nin ge n ovanför Första våningen är n å go t biiltre dokum enterad. F o tog rafi er visa, att d en nu varand e in gån gen m ås te vara d en ursprungli ga.

Den stod igenmurad 1908, bild 15. Dess södra sid a var de lvi s spoli erad vid upptagand e t a v en sekundär utgå ng o m ede lba rt intill i syd väggen , bild 13. Någo n möjligh e t alt kontroll e ra rek o n s truktion en i dörrsm yge ns y tte rs ida finn es ej.

Fotog rafier visa också, a tt i rnrd e ra väs tra, n o rra och ös tra väggen funnit s e tt r elati vt s to rt fön ster , alla tre sekundära .

Man kan tydlig t se, a tt sm ygarn a äro upphuggna i muren och alt utvändigt s tora partier av murY erk e t blivit ommurade v id fön s tren s tillkom s t, bild 1G och 1 i Vid å teruppförand e t p:'.1' Kulluren har d e l vä s tra fön stret h elt utes lutits, m edan p å de bå da a ndra s platse r r eko n struerats fön s ter m ed mittpos t aY tegel och siltbänk i ni sche n. Säk erligen ha de fön ster, som ursprunglige n funnit s h ä r, va rit be tydligt mindre.

Rumm e t har, so m o van nämnts, h a ft sluten vä gg m o t rumm e t C 1 i den äldre d ele n ända fr a m till å te ru.p p fö ra nd e t p å Kulturen. De t har a lltså end as t Ya rit tillgän gligt genom dörren i västvägge n.

I andra vå ningen i torn e t D förh å lle r d e t sig m ed fön stren i norra (nu södra) och ös tra (nu vä stra ) vägge n p å samma säll som m ed de s tora fön s tren i förs ta vå ningen ; de äro r en a n yr ekon s truktioner 1908 p å platsen för sekundärt upphuggna fön ster , bild 18. I väst- (nu ös t- )vä gge n fann s em ell ertid 1908 en ursprunglig s tickbå gig fö ns teröppnin g, bild 19, so m bevarats vid å teruppförand et på I~ullur c n. Dess da geröppning är 62 cm bred och 124 cm h ög.

I samma vä gg ses också fortfarand e en s ti c kbåg ig dörröppning, 63 cm bred och 190 cm hög, m ed rätvinkligt dörranslag vid muren s inn erliv D en fann s 1908, bild 19, och av fotografi er att döma iir d en ursprun glig. D en uppfattades vid huse ts å teruppförande p å Kulturen såsom ö ppningen till ett prive t, _och e tt såd a nt h a r oc kså r ekon s tru erats p å uts idan , uppbure t av två k rafti ga grå ste nsk on sol e r I a vsaknad av an \)2

B ild 2 1.

r

:111dr!l y:'111in g r·11

lo rn e l n fa nns 1008 dPSS!l r rs le r i m ur e n .

!l \"

e n s pi s

teckninga r, fo togrnfi e r oc h ri tnin ga r m o LiYe r::rnd e e n s:°1da n rek ons truktion ä r m a n sn a ra s t böjd fö r a lt tro a tt den är felakti g, ick e min s t m ed ta nk e p:°t niirh e ten till in gå n ge n till förs ta v:°min ge n. Snarare bö r d et vara fråga om in gången Lill andra vå nin gen , och troli ge n h a r ele n sa mba nd m ed n ågra "vartolk ad e d etalj er p å ut sida n m ell a n d örröp p nin ge n och torne ts syd väs tra (nu n ordös lra ) h örn .

E tt fo togra fi , bil d 20 Yisa r, a tt muren chir h ad e brotty to r efter mura r , som om slutit e tt litet rum , täckt a v ett s tickh:lg ig t tunn va h· och m ed d ö rr :°ilmin s ton e :°it söd e r Med a n -

ledning av d essa res ler rc kun s tu crad cs här [1r I !107 d e t. »viiktarrum » , som fortfara nde ä r e n å ter vändsgränd för besö kare av b yggnaden.

D e t för efall e r em ell ertid int e vid a re sa nnolikt, att hä r skull e h a s uttit en vä ktare och tittat ut över k varte re t, m edan hu vudga tan gick p å huse ts a ndra s id a . F örf. h å ller i ställ e t fö r troli gt, att de t lilla rumm et är en del av en passage fr å n bal kongen p å de t ä ldre huse ts väs t.ga vel till dö rröppningen i torne ts vä sts ida. Rumme t h a r förmodli gen h a ft e tt h å l i go lve t, så att m a n därifrå n kunde för svara de n rakl und e r belägna dörre n till för s ta vå ningen .

Ar de tta rikligt, bör dönöppnin ge n m ell a n to rn e ts a ndrn vå ning och d e t äldre hu se t h a bli v it uppta gen se na re ii11 d ~t torne t b yggdes, möjli gen då fön s tren höggos s tö rre.

I torne ts andra vå nin g ses nu vid rumm e ts sydöstra (nu n ordväs tra ) hörn en spis m ed tege lmurad kappa, bild 22.

D en för efall er a lt va ra rikti gt rekons tru era d eft er å r 1908 befintliga res ter , bild 2 1. J{appan ä r h ell n y murad , m en dess h ögra k onso ls te n iir d en ursprun gli ga.

I torn vind e n lägger m a n märk e till å tta glu gga r i mur en vid ta kfote n, lre i vardera väs tra och norra väggen och tv:'I i d en ös tra . D e ä ro rikta de sn e tt utå t-nedå t. D e funn os 1908, bild 23, och iiro m ed a ll sa nnolikhe t ursprungli ga sk y tteglu gga r T orne ts norra lrapp ga velröste, m ed d en ä nnu befintli ga k vadra ti ska gluggen , stod 1908 liksom nu uppmurat nv tegel till full höjd , m ed a n södra gav eln förmodli ge n alltid s tå tt m ed korsvirk e ovanför de t ä ldre hu sets murkrön . Till träde till tomvinde n har m a n h a ft över en trappstege i rum C 2 i! d e t äldre huset och d en ova n nämnd a tra ppa n i s kilj emuren.

Sky tteglu ggnrn a visa, a tt torn et byggts i fö rsva rssyft e, och det ä r d eras exi sten s som fö ra nle tt förf. att i d el ovan beh a ndlad e utbygge t på nndra vå ninge ns väs ts ida antaga en a n ordnin g för för sva r e t a v fö rsta vå nin gens dö rr E n föres täll nin g om hur r esidense t k a n h a ta git s ig ut eft e r uppfiirnnd f' l a\' torn c l D ger bild en 25.

9-1

Bild 22. Spis r n bild 2 1 :l lr r s liilld

fiir111 o d a l urs prun g li g t skick.

Efter y tterligare en tid s förl opp har r es id ense l erhå llit iinnu e n tillbyggnad , hu set E , va rs fundam en t upptä ckt es vid g rund grävninge n 1910, bild 2H. De t har rnrit e n r e klangulär liinga m ed en in vi:indi g län gd oc h bredd i kä ll a r en o m 7 ,;. och 5 ,1 m e ter De beYarad e murarna had e utå t rås id a av gr ås te n och inåt gods ida i tege l i n å got blandat förband, vari dock r e n ~i s ­ sansförbande t - skift av enba rt löpare omvä xl a nde m ed s kift av enba rt bindare - s täll vis va r vi:i l genomför l. D e lta tege lmurverk n å dd e c:a t:·l5 cm und er m a rkytan , oc h i nii rh e te n av clt>nna niY å bör k ä ll a ren s go lY en g:°1ng hn lega t. l\lecl de nna

golvnivå korrespo nd e rar d en trappa, som fram grävd es i eH utbygge vid huse ts sydös tra hörn , F på planen bild 8. Del kull erstensgolv, som avtäcktes Yid grund grävningen 1910, låg c:a f-iO cm ovanfö r tegelmurverk e ts nedre grån s och några cm högre ån trappan s översta trappsteg. Mitt på d e tta golv l:°1go e tt par kvnrts itblock, vilka m öjligen utgjort und erlag för en mitts tolpe. De tta golv mås te vara a\' tämligen sent datum , ty det gick obrutet över en brunn sydöst om rumm ets mitt, \'ars fyllning innehöll k eramik fr~rn 1700-tale ts slut. Brunnen h ad e haft skonin g av gråstenar, so m vilat på e n kvadrati sk bottenra m av f y ra stockar , liggande 280 cm und er mark y tan. Det iir de nn a bottenram , som är m a rk erad på ritningen bild 8.

Brunnen tord e ha tillkommit und er n ya re lid .

Enligt den ovan citerade beskrivningen i brandförsiikringsbrevet 1829 t yck s liingan E haft ln°1 vå ningar över kållare n.

Den har rivits sena st 1856, <l:°t handland e n Car l Isberg omfö1drad e gå rden .

Ald e rn hos de olika d elarna i hu skompl exe t kan ungefärligen bestämmas ta c k rnre en del ia kttagelse r , so m gjordes vid rivningen 1908 och vid grund grävnin ge n 1910. Genomskiirnin ge n bild 27 av jordl agrc n i rumm e t A ä r uppl ysa nd e.

Nederst i kulturla gren, a lltså i unde rkanten av kolla gre t A, hittades i rummets sydös tra hörn en s törre sk ä r va av en glaserad och fjällornerad kanna av rödbränt lergod s från 1200-tale t. I hu se ts sydös tra hörn och på s te na rna i n ede rsta skifte t i själva grunden hittad es e n skärva aY e n lrefo tsg ry ta av 1200-tale ts sva rtgods. I kollagre t B fann s en skärva av rödbränt och d elvis glaserat ler god s frå n 1200-talet ell er tiden närmas t däref ter Av d essa kruk sk å rvo r att döma bör hu se t ABC ha b ygg ts redan på 1200-tale t. De båda spe tsbåg iga fönstren till rnrnmet C 1 visa, a tt huset tillkommit und er gotisk tid , lttt oss säga eft er 1200-talets mitt. Fönslrcl!_ h a sa tt s i par, Yilke t var brukligt under gotikens tidigare sk ede. En d a tering av den iildsta d elen i komplexet, huse t ABC, till 1200-talets andra hålft, är därför inte alldeles omotiverad.

Genomskiirningen bild 27 bc riillar vidare, all huse t n:°1go n 96

Bild 2:1 . Tornel D har Yid murarna s krön å lla s kytt eg lu gga r , av vilkn d e h:'i da i iislr:i mur e n ses p å o v::in å lc rgiYna foto fr å n rivnin ge n Hl08.

gång före 1500-tal e t härj a ts av en brand , so m avsatt kollagre t C. D e t kan ha varit vid Karl Knut sson s bes ök i Lund 1452. Över s istnfönnd a kollage r lå g 15 c m tj ock m y ll a, i vars övre d el hittad es k era mikskärvor frå n 1500-tale t och möjlige n ~i ven 1000-lale t, och i d en krafti ga grusbädden und e r kollagret D låg en kruk skärva fr å n 1600- ell er 1700-tale t. Det krafti ga kollagre t D kan ha tillkommit vid e n annan sv{1r eldsvåda, och eftersom d e t i la gre t hittad es e tt nödmynt m ed {1rta le t 1708 ~ir det l~i nkbart , a tt d e t varit d en s tora elds Yå d:m 1711. Den h ~irjad e k nir tere n n ord väs t, norr och nord os t 0111 torge t.

Kollagre t D s träc kte s ig d elvis över grunden till rumm e t B, vilke t skull e be tyda , nlt inte bara d enna del utan m ed s törs ta sa nn olikh e t även eld e n m ed rumm e t A Yarit rase rad för e s istnämnd a brand .

7

97

För dateringen av tornet D lämnade grundgrävningen inga upplysningar. Vid rivningen 1908 kunde konstateras, att det var yngre än huset ABC. Stickbågarna i de bevarade ursprungliga öppningarna äro till sin art tämligen tidlösa och ge knappast någon ledning för åldersbestämningen. Däremot ge de fortifikatoriska dragen, för det första tornformen och för det andra skyttegluggarna på vinden anledning förmoda, att tornets tillkomst haft samband med orostider, varvid det ligger nära till hands att tänka på Karl Knutssons härnadståg 1452.

Efter detta lät ärkebiskopen TuYe Nilsson utföra en del befästningsarbeten på Lundagård. Det är tänkbart, att tombygget i dekangården skett av samma anledning och vid samma tid, alltså strax efter 1400-talets mitt. Det kan för övrigt nämnas, att tornet i dekangården endast låg 60 meter från ärkebiskopsgårdens port och att dåvarande dekanen var broder till ärkebiskopen.

Längan E bör ha byggts tidigast kort efter 1500-talets mitt.

Det i dess murar använda renässansförbandet börjar nämligen först vid denna tid användas i Danmark, dit det införes av inkallade nederländska byggmästare.

Då längan E uppfördes, kan det ursprungliga huset ännu ha stått kvar. I varje fall förefaller det av förhållandet mellan trappan F och källarrummet B som om åtminstone den sistnämnda delen funnits. Trappan viker nämligen i rät vinkel mot rummet B, och via detta rum tycks nedgången till källaren E ha gått.

Sedan delarna A och B av residensets äldsta del raserats, har andra våningen av delen C erhållit ytterväggar i korsvirke mot öster, söder och delvis även mot väster. Då huset 1908 återuppfördes på Kulturen, försågs detta korsvirke med mönstermurning i facken. Några antydningar om att sådan mönstermurning funnits tidigare finner man emellertid inte på fotografierna från husets rivning.

Den nuvarande utvändiga trappan till andra våningen är givetvis en ren nykonstruktion.

98

Dekanrcsidensets äldre del , tydligen uppförd under 1200talets andra hälft, är det äldsta bostadshus av tegel, som är känt från Lund. Såsom representant för äldre medeltida bostadsskick är det av utomordentligt intresse. Vem som varit dess byggherre är okänt, men han måste ha tillhört de mera välbärgade i samhället. Det kan ha varit en skånsk jorddrott, som i gården haft sitt stadsresidens, men det kan också ha varit en förmögen köpman. Det är om bostadsstandarden hos sådant folk under 1200-talet, som huset har något att berätta, däremot inte om hur borgerskapet i gemen hade det. Hos dem övervägde otvivelaktigt enklare trä- el.ler klinehus. Stenhus av residensets sort hörde säkerligen till de sällsynta undantagen.

Vi ha sett, att den äldsta residensbyggnaden haft två våningar över en källarvåning. Första våningen har haft ingången på den från gatan vända västra gaveln, och den har lett till ett mindre rum, som synbarligen tjänstgjort som förstuga. Bredvid förstugan och med ingång endast från denna har legat ett annat mindre rum med ett tunnvalv som tak.

Från förstugan har en dörr lett till ett stort rum, täckt av fyra korsvalv. Andra våningen kan ha utgjort ett enda stort rum. Dess ingång har varit på samma gavel som första våningens, och till den har lett en utvändig trappa. Källaren har haft samma rumsindelning som första våningen, och nedgången dit kan ha funnits i något av första våningens rum, kanske i förstugan, mindre sannolikt direkt utifrån.

Det är tydligt, att det stora rummet i första våningen varit själva bostaden, stugan. Den har troligen haft eldstad vid inre gavelväggen. Andra våningens stora utrymme kan ha varit festsal eller förrådslokal. Källarens stora rum har väl varit avsedd för förråd.

För att förstå huset bör man komma ihåg, att det inte kan ha varit det enda i gården. Denna måste dessutom ha haft stekarehus (kök), bodar, stall, fähus, loge, lada o. s. v. i enklare byggnadsskick.

99

Bild 2-1. Perspeklivisk r t' konslruklion av dekanr t's id c ns els 11lsPP1Hl c innan lorn cl D byggdes. Sett från nordviisl.

Bild 25. [fler uppförand e! av lorncl D und e r 1-100-lal c ls se nar e hiilfl kan df'kanrcsidf'nsel h::t scll ul p:i d c lla siill. Sett från n o rdvii s l.

Såsom lmst~· p är elen ~ilclsla delen i dekanres id ense t räll märklig. Den visar nämligen mindre släktskap med kontinentens då tida mera representativa bostadst yp er än med vissa inhemska företeelser. Utan att gå närmare in på d enna fråga vill jag endast p å peka den omisskännliga likhe ten m ellan första våningens plan och vad man finner i äldre tiders normala boningshus på d e n gotländska landsbygden, m ed exempel redan från tiden omkring år 1200. I dessa kom man genom en ingång på gaveln in i ett mindre rum , en förstuga, och vid sidan av förstugan låg ett förrådsrum med tunnvalv. Ingången till detta var alltid från förstugan. Från d en senare kom man vidare in i det egentliga bostadsrummet, som var lika brell som förstugan och förrådsrummet tillsammans. Eldstaden stod em ell e rtid här omedelbart innanför dörr en och ej vid 100

inre gaYch·äggen som i dck:rnresidenset och som i d e m edeltida visbyhusen.

Dessa gotländska bostadshu s ha enligt Svahnslröm ~ utvecklats ur de e nkla enrummiga h yddor m ed gavelingång och över denna utskjutande svale, vilka haft e tt stort utbredningsområd e och vilkas typ bevarats till vår tid bl. a. i de nordsven ska fäbodarnas eldhus. Typ en kallas efter dess representant er i antikens Grekland m egaro11. Den kan betraktas som del nordiska hu sets urform. Utvecklingen har i föreliggande fall gått så, att gavelsvalen fått en yttervägg m ed dörr och sålunda omvandlats till en avlång förstuga. Nästa steg blir, alt en del av förstugan avskiljes som förrådsrum, och därmed är d en plantyp, vi ha i de nämnda gotlandshusen och dekanresidensets första vt'\.ning, färdig. På Goll:rnds landsbygd log man under 101

Bild 26. Vid grundgrävningen 1910 avslöjades, att dekanresidenset i:iven haft en tillbyggnad åt väst er , längan E. Dess framgrävda r est er äro här sedda från nordväst.

den fortsatta utvecklingen under 1200-talet intryck från köpmansgårdarna i Visby med deras till bostäderna fogade stora magasin, vilka då så behövdes erbjödo rymliga giJJeslokaler, och byggde hus med ett finrum , »högstugan », ovanpå förstugan och förrådsrummet och allra överst ett loft med hissport i gaveln som i staden. I dekanresidenset i Lund har man på liknande sätt tillgodosett samma behov av festlokal elJer magasin med en ovanvåning, som emellertid lagts över hela första våningen.

Det är inte lätt att säga, om här förelegat en direkt kontakt med Gotland, utvecklingen kan ha gått liknande banor på närmare håll. Påverkan från förnämligare kontinentalt bostadsbyggnadsskick har emellertid satt tydliga spår i dekanresidenset. Bl. a. källaren är lånad därifrån. 0 102

Det på 1400-talet byggda tornhuset D är en enkel variant av de kraftiga donjoner eller kärntorn, som sedan urgammal tid tillhörde borgarkitekturen i kulturländerna och varpå vi i Kärnan i Hälsingborg ha ett välbevarat exempel. Bostadstornet har emellertid under medeltiden spelat en roll även i stadsbebyggelsen. I vissa italienska och tyska städer ha tombostäderna på grund av lokala politiska förhållanden fått en utpräglad fäslningskaraklär , men annars äro de i allmänhet utan speciella fortifikatoriska anordningar. Ett väl undersökt exemplar av den senare kategorien ha vi i det s. k. Häggska huset i Visby, i vars bostadstorn dagligrummet med dess eldstad ligger närmast över källaren (i detta fall rudimentär), liksom i de väl kända bostadstornen i vissa ·westfaliska städer.

Sådana tornbostäder äro mot medeltidens slut på avskrivning.

Tomhuset i dekanresidenset i Lund har haft hög källare utan direkt förbindelse med det fria och möjligen i begynnelsen endast tillgänglig genom en lucka i första våningens golv.

Rummet i första våningen har haft ingång direkt utifrån, men har saknat annan förbindelse med anläggningens övriga delar. Dess nuvarande utseende är icke det ursprungliga, som förmodligen hade mycket litet av bostadskaraktär, snarare vill man tänka sig rummet som en förrådslokal med få och små fönsteröppningar. Rummet i andra våningen har, såsom framgår av eldstaden , varit det egentliga boningsrummet, som alltså i detta fall förlagts i en mera skyddad våning än vad bruket varit i bostadstornen i Visby och vVestfalen. Härigenom och genom de befintliga försvarsanordningarna står det närmare de ovannämnda fästningsartade tornhusen. Såsom förklaring härtill kan gälla det ovan framförda antagandet, att tornet uppförts kort efter Karl Knutssons härjande framfart i Lund 1452 och med tanke på alt en sådan hemsökelse skulle kunna återkomma.

Genom tornbygget har dekangården, kan man säga, moderniserats till större överensstämmelse med tidens normala herremansbostad än vad det äldre huset hade. Jämföra vi med den av två stora tegelhus bestående s. k . Fru . Görvels gård vid 103

"Kol D : ·. ~ -G'/ er se rad s4årva,

G"'usbädd . ·

1'\o.lk>-my!lo. med and -1 Kul ~ _ 0irus' MyllC\ L~rc>

."Kol l

r ...

··· ·

1600-

1700-talen

·. .:..,.; .:. · : · ·. _w,...

•1110W1C'OO•ll.111'(1C ...

;,.;...:_~.;,,.·

·. ·:

Keramz'k

l'jl'lll' IJ'I 1/ ilii 1! 11!, .- Järnstör

!S00-1600-!alen

och

Levo. lfol~

BoHenle"'o..

l!:ol B ... :- :-:-:<· - G'!aserad skärva, c'"' 1300. ltol A Gletserad .sk(irva, 12.00·lalel.

(

Bqt 19-40 eHe l"

G Ka,.lin

oc..h pä,,.. Au. I Ols.so\1

0

50

Svoirf9odss'k0i7l'v01 1 1.200-

ta.lel, ;oå <Jvunds!ene.n.

100

Cm

Bild 27 . ..\!dem på d e kanres id e nse ts iildre del har kunn at bestämmas ta c k \•are en d el oansenliga fy nd av kruk sk ä rvor i husets grundmur och i kä lla r e ns avlagringar.

Stora Södergalan i Lund , där bos tade n såv itt nu kan bedömas legat i d e t ena och festvåningen i d e t andra, i e nlighe t med und er med eltiden a llmänna bostadsfö rh ållande n, så sy nes del ganska klart, att beståndsdelarna i dekanresidenset efter tombygge t äro d esa mma , ehuru bos tad en här lagts i e lt tornhus och hu sen blivit sa mmanbyggda . Om sedan utrymm ena ve rkligen använts i enlighe t m ed normala sedvanor, är num e ra omöjligt att fastställa.

Tillkom s ten av längan Emot slutet av 1500-tale t h a r väl inn eburit y tterligare en moderni se ring av anli.iggningen som bostad, I 0-!

och i samband därmed ha väl d e äldre delarna beträffande fönster och andra detaljer ändrats om efter den yngre tidens fordringar. D e bevarade relikterna av detta stadium äro emellertid för obetydliga för att det skall vara lönt att närmare orda därom.

NOTEH. 1 Lund p t1 ~logens ~ l a dsens tid.

Franz lloge nbcrgs kopparstick , Mogcns Madscns Lund a beskrivning och Vedels k artskiss, med komm entarer a v RAGNAR BLOMQVIST. De t ga ml a Lund , 194G. " SvEN BmNG, De templis lundensibus, diss. Lund 175U, sid. 11 f.

3 GuNN .\R C..1Rr.Qurs T, Lund p å 1G90-t alc l. Det ga mla Lund, V, l!J23, si d . HJ. • BRICKA , Dansk biog1" Lex. IV, 18~JO. 5 Uppg iftern a om d ek a nern a ~i ro h ii mtad e ur L1tJHlTZ \VErn uu ., Lunds domk yrkas nekrologium, Lund 1923 - Rep. Dipl. Hegni Da n. i\fcd. uclg. ved KR. Ensr.EV m. fl. - Dipl. Suec. utg . av J. G. LrLJEGHEN 111 . J'l. svenskt dipl. fr . o. m . å r 1401, utg. av C. SrLVEHSTO l.PE m . fl.

- Lunds ärkestifts urkundsbok, III-VI, ut g. av LA UR TT Z vVEIB U!.l .. Lunde Domk apitels Gaveb0ger, ud g. ved C. \\' EEKE. - Kon g Frederik J:s d a nske Heg istra nter - Da nske Kancelliregistra nter 1535-1550 Ka ncelli e ts Brevboger - · CARL GusTAF W ErnULL, Bidrag till Lunds domkapitels och d ess arkivs historia eft er r eformation en, I-list. tidskr. f. Skåneland, IV, 1910- 191 3 - - Dansk biog r. Lex. r ed . Engelstoft o.

Dahl.

6 Seript. Hcr. Dan. VIJI, si d. 25-1.

7 Up p g iftern a om gå rd en och d ess ägare und e r nyare tid i.iro h ~imtade ur Lunds d1 dstuYur ~ilts dombok i Landsa rkive t i Lund , k öpeh a ndl. i Kulturens a rki v, lag fa rtsprotokoll i r å dhus a rkivet, bra ndförsäkringsbrev hos Skånsk a Brand i Lund samt G. CAnt.Q UIST, Lund p å 1690-talc t, I, 1923.

8 GuNN.-IH Sv..1HNSTllöM, Bondens g~1rd och bost a d, i Boken om Golland, I , Sthlm 19-15.

9 Rör. bostadsskickct und e r m edeltid en hänvisas till E1m;: L uNDBERGb arbeten H e rrem a nn ens bostad , Sthlm 193 och Byggnadskonsten i Sverige und er m ed eltid en 1000- 1400, Sthlm 19-10, kap itl et Borg och bostad samt klostrens byggnadskonst.

105

TGARNSFISKE I SKANE 0

Au CA.In GUSTAF LEKHOLLVI

L

ördagen den 4. maj anno 1946 gick Nordeuropas ende aktive kastnätsfiskare ned till Lödde å för att pröva sin fiskelycka. - D enna inledning låter onekligen inte så lite pretentiös, men icke desto mindre måste den tagas på orden. Själv skulle aldrig den gamle Anton Nilsson i Höj vilja påstå, att han är en så enastående person, och dock tycks han verkligen för närvarande kunna göra anspråk på titeln. Att datum för evenemanget kan så noga preciseras, beror på, att författaren till denna uppsats hade äran att få närvara i akt och mening att genom ett referat sprida kännedom därom i vidare kretsar. Solen sken, viporna prövade luftrummet över strandängarna, och den brungrå Löddeån sorlade ystert över de mossiga blocken i dämmet vid Höjs mölla. På fiskeplatsen alldeles nedanför dämmet hade intuitionen samlat en förväntansfull, ungdomlig åskådarskara, då Anton Nilsson jämte två huskattor anlände. .i\ ven dessa två sistnämnda verkade förväntansfulla, vilket nämnes för att fullständiga bilden.

106

Utan vidare ceremonier började fisket med att Anton Nilsson ställde upp sig på strandbrinken med front mot ån. Han fattade med vänstra handen strax under mittringen på kastnätet och med högra handen om sänktelnen. Med tänderna grep han tag på ytterligare ett ställe av sänktelnen och kransade samtidigt upp kastlinan i vänster hand, om vars handlove dess fria tamp fastbundits. Ett ögonblick stod han stilla och tog ögonmärke för nätets nedslagsplats, och därefter dansade han runt ett varv med nätet svepande ut som kjorteln på en premierdansös, släppte taget - och nätet susade ut över vattenytan och hamnade med ett plask på den punkt 8 a 10 meter från stranden, som han avsett. Med till en början korta ryck halades kastlinan hem , och då nätet, som nu tagit form av en ringformig säck, åter blev synligt, sprattlade ett tjog stora abborrar och några mörtar i det. Nätet landades, och fisken åkte direkt i en »agnakorg », och Anton Nilsson gjorde sig klar för en ny svängom på strandbrinken.

Efter varje kast ökade trängseln i korgen , inte minst sedan en tvåkilos gädda också hamnat där, och det dröjde inte länge förrän den var full och pojkar och kattor dessutom fått sin anpart av småfisk. Nu kunde Anton Nilsson äntligen pusta ut ett slag och samtidigt lämna en del upplysningar om detta intressanta fiske. Som var och en förstår, hade hittills själva fiskemetoden varit ganska hindrande för en sammanhängande konversation.

Med tanke på de lindrigt talat kategoriska inledningsorden, är det kanske inte ur vägen att först och främst här nämna, att kastnät tidigare, åtminstone under 1800-lalet, i vårt land varit i bruk i Sege å, Höje å , Lödde å och Saxån, samtliga vattendrag utmynnande i Öresund, men att det numera endast bedrives kastnätsfiske vid Höjs mölla i Lödde å och i år (1946) av endast en enda fiskare. Ännu bevaras emellertid ett ringa antal kastnät på skilda platser vid de nämnda vattendragen och i det följande kommer samtliga som påträffats vid en företagen undersökning att behandlas i klump, 107

varvid Yi till all börja m ed s kall la sikte på deras konstruktion.

Som namn et säge r, är kastnätet eller kastgarn e l, som del också kallas , ett nätredskap. Men formen avviker totalt från de fiskeredskap, som man vanligen ger denna beteckning.

Kastnälet är nämligen cirkelrunt med en enda teln i ytlerkanten. Dessutom har det en snörpanordning mot centrum, så alt det vid fångst bildar en ringformig säck. Storleken är ringa. Den varierar något, m e n radien överstiger inte l,o a l ,u m. Själva nätet är knute t av egyptiskt bomullsgarn nr 12/ 9 och maskornas s tolpar har i litteraturen angivits vara 2,s- 2,n cm. På ett nät i Lomma vid Höjeå var dock stolparna 3,o cm och på ett annat i Särslöv vid Sege å endast 2,:; cm, varför Yarialion en kan antas vara n ågo t större än som tidigare angivits. Mask.storleken har emellertid ringa betydelse för ett instängningsredskap av denna lyp. Telnen fungerar som sänkteln och är en treslagen hamplina med påträdda , kulformiga blysänken. Den har en vikt av bortem ot 5 kg. Blysänkenas a ntal varierar beroende på nätets o mkre ts. Ett nät had e t. ex. 160 s tycken. Det kan i detta sammanhang nämnas , att n ä tets storlek enligt en meddelare beror på fiskarens större eller mindre kroppskrafter. Bomaskan och yllerligare e tt par varv kunna vara knutna med dubbelt garn, eller av tjockare garn t. ex. nr 12/ 12, och samma gäller maskorna närmast intill den centrala runda öppningen på näte t. Förstärkningen har sin grund i elen stö rre slitning som dessa d elar av nätet utsätt es för. I de n centrala öppningen är fastknuten en ring, antingen skuren ur ett kohorn , vilket tycks vara det vanliga i Lomma, e ll er smidd av järn och då oftast klädd med bomullstyg. Ringens diameter är 9- 10 cm. Från sänktelnen löper genom mitl rin ge n 22 till 32 st. snören , so m samlas och äro fästade vid e tt avsågat kohorn. Dessa snören, som utgöra d en egentliga snörp:rnordningen, kalla s Yid Höjs mölla »Strickor». Kohornet har n ågo t över base n 10 :\ 12 hål i enkel eller dubbel rad för snörena och har dessutom genom clt hål i spetsen en grov .108

Bild 1. l\astn ii tsf'i s karcn Anton Nil sso n i Höjs mölla gör sig beredd till kast.

spik med huvud et invändigt i hornet och spe lse n omböjd i ögleform. Spik och horn bilda därför e tt lekand e. I spi köglan är kastlinan av bomull eller hampa fastbunden. Även dess längd varierar. Ptt e tt uppmätt kaslnät var den t. ex. 7 alnar lång. Det myckna tal e t ovan o m variationer berör som synes blott detaljerna. I princip iiro alla näten lika , även det, so m antagits vara äldst och so m påträffats i Lilla Mölleberga vid Sege å. Det enda , som skiljer detta redskap från de övriga är, att själva nätet knutits av h emmasp 1111nel, tvås la ge t lingarn , och att sänktelnen snotts av hä s tta gel.

Kastnäten tillverkas give tvis av fiskaren själv. I Lomma medd elad es, alt ma11 börjar kny ta Yid sä nkteln en m ed ell upplä gg på l. ex. 155 maskor. Sedan knyt es utan inta gning 109

Bild 2 och 3.

110

Fiskaren svänger runt med nät et.

Bild 4 och 5. Nä tet kas tas oc h fa ll er

å n.

111

B ild 6 oc h 7.

112

Nä lcl halas hem.

Bild 8 r.c h \l .

8

Ft1 11 g, le11 hiirgas .

11 3

några varv och diirefler m ed intagning på var 20-cle maska i varje varv. D e t niit, som knutits på detta sätt är 5G varv djupt inklus iYe den grövre bomaskan och ma s kan Yid mittringen .

Att man inte förfar på samma siilt i_),·erallt: vid tillverkningen framgå r av, att el en förutnämnde Anton Nilsson vid Höjs mölla börjar m ed e tt upplägg p å GO maskor inn e vid mittringen och knyter därefter ut:"tt m ed ökning eft er 4 rnrv på var 4-de e ll er 7-de maska . Han knyte r till dess näte t får lagom vidd , cl . v. s. omkring 240 bomaskor Yid sänktelnen.

J3I ykulorna stöpas i trä- ell er lerformar. P[t de äldsta niit e 11 tycks allt vara »h e mmagjort >>, så t. ex . på niitet från l'l'lölleberga , där förutom tagelleln och linnegarn iiYen kastlinan tillverkats av gårdens kvinnfolk. Den är slungad av bomullsgarn.

Ringen och lekande t ha ofta angivits vara m yck e t ga mla , och de synas såsom d e Ya raktigaste detaljerna på r edskap en kunna gå i arY från niit till nät och ibland från far till so n.

Sjiilva fisk em e locl e 11 har redan beriirls, m e n Yi skall här gå lit e närmare in på den. Fattningen av nii let Yid ulgå ngsställninge n för kast, även greppet m ed Länd erna , tyc ks rnra densamma på samtliga fi sk eplatser. Del svårlärdasle mom ente t vid själva kas te t iir e nligt samstämmiga villnesbörcl alt s liippa Lage t i rätta ögonblicket fr a mför allt m ed tiind e rna.

1 annat fall är det inte så ovanligt, alt framtänd e rna göra niite t sällskap ut i vattnet. Fiskare, som r eda n deponerat sitt garnityr på åbolln e n ell er eljes t ha dåliga länder, behöva em ellertid inte avstå fr å n kastnätsfiske av denna anledning.

Det går bra att m ed munn e n fatta om en bandslump lagd om te ln en, ell er e n kork fäst med e tt stycke läd e r. Sedan näte t likt e n ul\·ecklacl fallskärm slungats ut i vattnet, varYid sänktelnen tack vare sin kraftiga be lastning sn a bbt sjunkit till botten , tjäna de sm~t r yc ken i ka s tlinan till, att teln e n utan alt lämna botte n aY »Slrickonrn » drages mot niile ls mill.

Den fi sk , som befunnit sig innanför sä nkteln en vid neds lage t, arbetar mot näte ts sidor, Yilk a m er och m e r bukta ut över te ln en , eft0r hand hildande en ringformig och till sist iiven l

I -~

h e lt slut en säck. D å teln e n nå tt ce nt.rum , följ e r h ela niile t m ed mol strand en , och få ngste n kan bärga s.

Ma n skulle Lycka, a tt fisk en , vilk en mom e nta nt kan ut veckla stor sna bbhe t, lätt skull e kunn a rusa unda n d e t sj1111kand e näte t, Yilk e t na turli g tvis uppbro111sas Mskilligt vid kolli s io n en m o t va tt e ny tan. Att så inte s ke r be ror på, a tt man fi sk a r på s tä ll en , dä r valtendj11p e t ej överstiger e n hal v till en m e ter. Dessutom bö r valln e t äve n Yara g rumligt , fö r a ll inte fi sk e n skall k11nna uppfacka nät e t r edan m edan de t befinn er s ig i 111fte n. Lå g strömha sti gh e t är ytt e rli gare e n aY betin ge lserna för ka s lnätsfisk e. Om s trömm en iir stark , för es näte t n ä mlige n m ed , d ess sjunkande fördrö jes, och fi ske n hinner und a n . Slutligen bör d e t nalurli gtvi s rnra go tt 0111 fi s k.

De t iir st1l ed es ga n sk a s to ra pre tention e r k as lnätsf'i skare n s tä ll er p å e tt vall endra g. Optima la be tin ge lser iiro för h a nd e n fra mför a llt n ed a nför kYarndämm e n och pl a tser där naturli ga uppgrundningar o mviixl a m ed inl e a lltför djupa s. k. ,, höl on. Dylika ställ e n verka so m uppsa mlin gs plnlse r framför a llt för uppgåend e lekfisk , mört , id och brax en , m e n dra diiri genom äYen till s ig roYfi sk , giidda oc h abborre. Vid id ens och m ö rte ns lektid , so m varar några vec kor och o ftast infall er i maj m å na d , kan man få de största få ngs te rn a. Har 111 a 11 turen a tt trä ffa p å en lekplats för brax e n , k a n också riktiga »lyckokas t ,, göras. En fi ska r e vid Lomm a omta lad e, a ll h a n i H ö je å s trax oYanför vä stku s tbana ns järnvägsbro för Mskill iga å r sed a n fi ck upp 200 kg. brax en på rin ga r e tid iin tYå timmar. V id Höj s mölla to g å r Hll 7 en ann a n fi s ka r e, som orkade h å ll a p:'.'t i tYå d ygn , 4 700 kg id m ed s itt k as tn iit.

Denna jä ttefå n gs t gj o rd es i d et s. k. ,, f'i sk el» n edanfö1· k va rndamm e n. Sådana fa nta s ti sk a få ngs ter tillh ö r a v isserligen r ena undanta gen m e n nt1g ra hundra k g id pr d ag oc h nät har em ell ertid förr inte varit o vanli g t. Niir dess ut o m v id rn rje ka st till 30 it 40 kg vitfisk säll a d e s ig e lt du ss in ha lvkil osa bbo rrar och en och a nnan gädd a, kan man först å , a tt d ags förtj ä ns te n kund e bli gan sk a sk a pli g, äYen om prise t va r s:°1 lå g t som 4 öre pr kilog ram för mört och id . D enn a sen a re l IG

Bilcl 10. i\littring<'n och h o nwl i vilk e t knsl I in:rn och • SI ri c korn n • ii ro fiis la .

Bild 11. ulknslC'I.

Sc h c mnlisk

bild

nv

niil<'l

und e r

exporterades huvud sa kligen till T ys kland , i gamla tide r hiimtad av tyskarnas egna kvassa r. Bara kastnät sfi ske t vid Höjs mölla kund e ge m era ån 10 000 kg. vitfisk pr ~tr. Vid Sege {1 är det också id, som rnrit det viktigaste U111gs lobjektel. En lantbrukare i Särslöv omtalas ha griivt ett ganska stort dike vid s idan aY åfåran, och i detta s umpades fi sk en eft er hand so m d en fångades. ]bland måste borltranspo rt en i la s tvagnar ske kontinuerligt, då dik e t inte kund e r ymma all fisken.

Kanske får m a n la e n del av d essa uppgift e r m ed e n viss reserva tion , fi skare ha nu en gtmg en säregen vana all avrunda fångstsiffror uppå t, i sy nnerh et om det g~ill c r fttngsler , som gjorts »i den gamla goda tiden ». .Men de t k a n inte råda något tvivel om, alt fångsterna varit s tora , och alt uppgifterna i de fl es ta fall m:°ts te tagas för goda. Det iir niimli ge n sam ma 116

v ittn esm å l övera llt fr{m k as lnät.

d e fi skeplatser , dä r

man n y lljat

De fö rfalla re, so m syss la t m ed kas tn ä tels utbredning här i land e t, h a pra kti s kt ta ge t begrän sat de nna till enbart Lödd e å, Ma lmöhus lä n, och i de nna {t e nd ast vatte nområ de t vid Höjs m ölla i Slä vie socke n någo n mil frå n Öres und. Visserli gen meddelar Iva r Ar vidsso n, a lt r edsk a p e t äve n fö rek ommit i Sa xå n i samm a liin , m en då d et end as t rör s ig om två niit, de t ena v id No r ra Mö in ge i As mundto rps sock e n och d e t andra vid Giss leber ga k va rn i Norrv idingc socke n, fram går d e t tydligt, att fö rek om s ten i Saxå n varit r ent tillfällig. I Arvidssons u p psa ts, so m b etitla ts »Ett Skå nskt Kastn äl» , omn ä mn es ä \'e n d e t reds kap av d enn a l~r p, so m in gå r i Kultur117

historiska mus ee ts sam lin ga r, och Yars hemort iir L omm a vid 1-föj e å i Malmöhus län , m en i anslutning till han s uppfattning om utbredningen a ntar han , att de tta nät ursprungligen k ommit frå n Lödd e å. Aven Ossian Olofsson har i en tidigare uppsats, »F iskesätt och Fiskeredskap », b egrän sat kas tnä te ts brukningsomd1d e till Lödd e å . Att em ell ertid ](ulture ns nät ej haft falsk urs prungsbeleckning, kan nu till fullo b eYisa s, enär t. o. m . den ka s tnälsfi skare i Lomma , som i hörjan p å 1900lal e t tillverkat och använt de tta reds kap , lrnr p å tråffats.

Vid so mm a re ns und e rsökning har sålunda fra mkommit, all kas tnät Yarit allmänt brukade i Höje å frå n m y nningen oc h upp till dämm ena vid Värpi~1ge b y utanför Lund. Inom de lta område påstås va r och va rannan hu sman och gå rd säga re haft s itt n ä t. Del har så lunda inte direkt va rit yrkesmän, so m bedrivit d elta fi ske, utan pe rso ner , so m haft sin hun1d sa kliga biirgnin g av jordbruk ell er hantverk , m e n va rs bos täder lega t intill å n, och so m fi skat till hu sb ehov ell e r för nöj es s kull.

De t s kull e inte h ell er vara möjligt, eft e r vad författaren ka n för slå, :-itt blott och bart leva av kaslnät sfiske , då fi sk esäso nge n hun1dsakligen ä r n[1gra Yec kor lå ng på försommar e n och möjligen e n oc h annan vecka på hösten. Visserli gen går det att fi s ka m ed de tta reds kap å re t runt , utom då rnttendraget ii r isbelag t, m e n res ultate t motsvarar int e ansträngningen p å andra tid er iin so m ovan angivits. Det iir nämli ge n anstr~ing­ ande alt fi sk a m ed ka s tnät. De t ser så lätt ut, när gubbarna svep er runt, och näte t i en elega nt båge seg lar iväg ut i å n, m en d en som prövar på, erfar snart, att om ma n vill ha någo t mera än utdragna tänder , fordra s d e t båd e a rms tyrk a och prec is ion . Aven tränade kastnälsfi skare kunn a blott h å lla p [1 e tt par timmar i lage t och m ås te sedan ta ige n s ig ordentlig t.

Det finn s n:'\gra ka s tn ä t kvar v id Höje å , m e n på sena ste tid h a r ingen annat än i undantagsfall prövat s in fi sk elycka i å n.

De t anses inte löna sig längre, ty trots a tt staden Lund sent omsider börjat rena s itt kloakva tt en, har d e tta allt sedan 1900ta le ts börja n förorenat å n till den grad , all. fi sk so m eve ntu ellt kl ara t s ig frå n kvävningsdöd e n, Yarit s~'\ go tt som obrukbar 118

B ild

12 .

J\aslniil fr å n Lomma nr 11.

och i v::irjc fall ej gå ll all s~ilja. Hur pass gamla anor denna fisk em e lod hnr i ]-löj e å är svårt att säga. De personer, som tillfrågats ha blott kunnat lämna säkra uppgifter ett par generationer baHtl i tid e n, m en m ena allmänl, att kas tnätsfiske just vid d enna å bed rivits sedan gammalt. Trots d e metertjocka Inger av ävja , som ligger kvar och pyr på äbottnen, spara e tt par gamla m ä n sina redskap i en svag förhoppning om , alt innan d e dör å ter e n gång få nnv~indning för dem. l\:aslniitsf isk et vid Lödd e å, som ju e nligt vad här tidigare angivits är d el bäst kända , bedrives endast på e tt lite t rnltcnområde vid Höjs möll a, b egränsat uppströms av dämm e t och n edströms aY landsYägsbron mitt för själva krnrnen. D e n likbenta triangel, som bildas av dämmct, å kanten och bron , är 11!)

B ild 1:3.

Fi s k e p la ls e 11 ,·id L ill a :\l ö ll cbc rga.

en fullk omli g upp samli ngss ta lio n för el e n upp gåend e fi s ken .

Tidvis s tå s timm en så tält, a tt d e öv re fisk a rn as r ygga r slick a upp ö ,·er va tten y ta n , oc h a tt få n gs te rn a pft d enn a pla ts kunn a bli s tora ä r ej fö r vå n a nsvä rt. De n e nd e k va r varand e kas tn ä lsfi sk a ren b e rättad e, a tt i han s un gd om el e n någo t hund ra tal m e ter lå n ga å brink cn m ell a n dä mm e t och bron ibl a nd va r fylld a v k as tnä tsfi sk a re och ås k å da r e. De t var li v och rörelse so m p å en marknad spl ats m ed k öpslåe nd c om fi sk en och rop och s toj frå n ås k åd a rh ope n, n ä r någo t s törr e k as t la ndad es . Sä kra upp gif ter om k as tnäts fi sk e i de nn a å finna s å tminston e fr å n 1700-ta le t, m en om fi sk eo mrå de t då Ya rit s törre ä n nu k a n tyvärr inte erhå ll as n ågo n u p pl ys nin g. D e t skull e em elle rtid inte va ra otroli gt, då å n är ga nska grun d bitvis och h a r elt lugnt lopp.

Red a n tidi gare omta lades, vad so m ä r k ä nt om k as tn ä t frå n Sa xå n. I Segeån tycks i iikh e t m ed Höj e å redsk a p et h a varil ga nska vanligt i gå rda rn a l ~i n gs å n åtmin sto ne frå n Lill a ~fo li e120

Bi ld 1-L

Fiskcplalsc 11 vid Särslöv.

berga och sträckan ned till utloppet. I :\lölle!_:>erga och Särslöv har det varit jordägarna, som fiskat med kaslnäl. På en gård i Särs löv var sä rski lt en lantbru kare intresserad och fiskade från 1800-talets mitt fram ett stycke in på 1900-talet. H:rns svärson , som sedan övertog gården, ärvde tydligen även intresset för kaslnätsfiske, ly han fortsatte som siste utövaren av detta fiske vid ån in på 1930-talel. Det var för övrigt på dessa lantbrukares gård som den tidigare omta lade dammen grävdes. Men även andra lantbrukare i trakten ha fiskat förr i tiden , mest fö r nöjes skull , enligt vad de påstå. Vid Bulltofla och ut mot åmynn in gen har också detta fiske bedrivits. E n uppgift om att i Arlöv funnits en person , som till verkad e kastnät, gör det troligt, att åtm instone i åmyn nin gen även Arlövsbor Yarit med. Att kastnätsfiske nu upphört, säges här som i Höje å bero på för stark förorening av vattnet med därav fö ljande minskning i f'iskbeståndel.

121

Såvill fö rfattare n kä1111 e r till , s kull e i och med d en na uppräknin g samtliga platser, där fisk e 111 ed ka stnät bedrivits i "årt la nd , vara nä mnd a. Alt spr idningen int e varit större kan ju ha skild a orsa k er. Först och främst beror det givetvi s på, att gy nn sa mm a betingelse r inte äro för h a nd en i alla vatten , m en då t. ex. Danmark, so m :Hminstone delYis har va ttend ra g liknand e d e skå nsk a , ii nd å int e tycks ha haft k astnät, vore m a n nä rma s t böjd att tänk a s ig, att r edskapet av en tillfälligh e t k ommit hit i sen tid , och därför inte sprill s ig m era. Då d el ä Yen förefaller alt sa knas i Balticum, Iigga de n ä rmas te förekomsterna i E ngland , Frankrike och Västtyskland. Polacken Kazimi e rz Moszyriski a nger dess utbrednin g bland slaviska folk vara begrä nsad till södra grä nslrakterna av öslslaviskt område sa mt Balkan. Då de s laYiska benämningarna på detta redskap ä r o inl å nad e från främmande språ k, av turki skt ursprun g h os t. ex. bulgariska och maccdonska slaver och likaså hos bulgarer och serb okroater , anser han , att ick e ens balkanslaverna ursprunglige n kände till k as tnäte t, utan a lt s törre del en a Y äve n Ba lkanh a lvön i ii ld sta tid er lega t uta nför a nvänd ningso mrådet. I s ~· c(yiistra E uropa förekommer därem ot k as ln ä l och lik aså runt Mede lhave t, va rifrå n för övrigt d e ä ld s t.a upp gifte rn a kunna erhållas (Hesiodos ). Man kan således kor t och go tt a nge den e urop e is ka utbredn in gen som hu vud sa kli ge n m edile rran m ed en väste urope isk utlöpa re no rrut. De n västeuropeiska utbredningens nordligas te för ekomster äro givetvi s våra skånska kas tnäl.

Då det in ge nstädes i littera turen stå tt att uppdriva n ågra sä kra upp gifter om var ifrå n detta knepi ga få ngs tred skap ursprungli gen k om mit, och då det ligger utanför ra m en för d enna uppsats a tt följa k as tnäte ts utbred ning vidare ut i främm a nde världsdelar, få vi vä l låta oss nöja m ed att eft e r d enna snabbkryss nin g öve r k on tin enten frå n Höjs mölla i Skåne ha nå l! ned till Mede lha vets strä nde r, v ilk a ju inte blott anses yara Yå r andliga uta n i m å ngt och m ycke t även nh mat eri ella kulturs gromark.

l\ALLOH .

Meddelare.

Fi skar e .J oh a n ,\nd c r sso n. Lon1111a nr 11.

Frn A. J aco bsso n. Särslöv nr H. Fi skar e Anton Nilsson. Höjs m öll a.

Lantbrnkarc Otto H.asmusson. Strömsh ii ll , Djurs löY. Brovakt Ka rl Rolf. Lomm a .

1\furare Ol of SYensson. Lomm a nr 11.

L ITTEH,\T lJH.

J\nvrnssoN, J1·A1 :, Ett Skånskt Kas tn iil. Rig Bd 13. Stockholm 1930.

Fu EGE, KAH L, Taschcnbuch <ler J\ngelfischerei, sid. 73. Berlin 1922.

LfNIHlLOM, K. G., The circ ul a r Cas t = Net in J\frica. Hiksmuseets E tn ogr a fi sk a J\ vdelning. Smärre m edd eland en nr 11. Stockholm 1933.

MoszYNSKr, 1\AZ IMii::n z, Kultur a Ludow a Slowian. Del I. sid. 81. Krak6w 1029.

01.oFssoN, Oss IAN, Fiskesiilt och Fisk cr ed ska µ. Sö trnttensfi skc och Fiskodling. Stockholm HJ22.

123

Av SVEN T. !<.!ELLBERG

• •

n idag är malmgry lan ett Ytirdefulll bohag, eflersö kl på auktionerna, dioir m a n lapperl slås om buden och segraren till slut få r betala en a ns enli g lösepenning för henn e. Men efterå t ka n han glädja s ig å t henn es pampiga, bredbenta gestalt och d en gy ll enröda malmgl ansen. Liksom i forna dar få r hon ännu oftas t sin plats i d en öppna spisen.

Grytan har blivit ett prydnadsföremål och lever nu vidare i s in pension erad e lyx till varo - fjärran ligger de tider, då hon ännu fyllde en uppgift i h emmets vardagliga drätsel. Men man är nog icke fullt rättvis, om man lägger alltför sta rk beto ning på henn es karaktär av lyx- eller prydnadsföremål. T y även om vi nu för tiden knappas t skull e Ln fram malm gry tan för att använda h enn e till kokning av vår soppa , så strå lar ur hennes gedigna och trygga utseende en lugn h emtrevnad , so m ger rofyllda tankar om de förflu Lna dagar vi bruk ar kalla 'den gamla goda Lid en '.

Bland de malmgr y tor , so m hamnat i Kulturens sto ra vis thu sbod , är en so m fi ska ls upp ur Grytsjön i Gry tered s socken

A

oc h Viistho hiirnd i Små land. Del gick en siigen i trakte n, att en s tor skatt blivit sä nkt ned i sjön i en gry ta. Vid n y tändningstid kund e man se den glimma på bottn en. N~ir grytan s:°L av en hiind else fi skad es upp ur djup e t, väckte d e t s tor uppstå nd else i bygd e n. Ma n sö kt e länge och för gii.ves eft e r skalle n, ly grytan var tom då den togs upp.

Må nga likn a nde sägn er förtälj as om gry tor, so m gömmer på skatte r. Bakom d em avspeglar sig ick e säll a n e n verklighe t.

Man har vid m å n ga tillfäll en funnit grytor m ed skatter neds~inkt a i vallen. Det kan h a sk e tt unde r orostider och iigarna ha tä nkt s ig nit å ter hiimt a upp s in a dyrbarheter, niir förh å llande na bl ev lu gnare. Men så lrnr de troligen dött , kommit i få n genskap eller 11{1gol likn a nde. Skatten blev aldrig hämtad.

Vad nu tradition e n o m sknlle n i Gr y tsjön be triiffar , är d et lätt att tänka s ig huru ta le t uppkommit a lt den s kulle ligga i e n gryta - det hörs ju på namn et. Men hiir tog gryteredsborna fel , ty de trodd e nog all både sjön och sockn en få tt s itt namn efter gry tan . Det g ryt , so m ingå r i de båda n a mne n, är emellertid elt urga mmall n o rdi sk t ord med be tyde lse n s t e n och syftar så lunda på trakt ens ste ni ga och sa ndi ga natur. Äve n om gr ytan , som visar s ig ick e rn ra äldre ä n frå n 1700-tale t, nu har hamnat i mu see t så finns likväl möjligh e te n at.t s katten ännu li gger på sjöbottn e n. M~· c k e n sa nnin g ligger ofta hakom d e ga ml es berättelser.

Denna sii ge n för mig {1 ter Lill ii mn e t, som iir att tala n{1go t om grytor och visa några bild er av dem. Om gryt i d e t ena fall e t. b e tyde r s te n, så bör d et viil oc kså ha sa mm a inn ebörd i d e t a ndra , jag m enar i o rd e t gryln. Gryta betyder s t e nk iir l.

N:1r m a n kall a r e tt s tort kokkärl av malm för gryta, bero r d e t på att detta ord fö r Hinge sedan förlorat s in ursprungliga betyd else för oss. Men det ge r oss sa mtidi gt d en uppl ysninge n, att kokkärl i l{rngl tillbaka li ggand e tid er rnr gjorda av s ten. vi De tta kan d els lagas direkt eft er nutida spr{1kform kä nn er reda n fr å n förhistorisk tid grytor gjorda av tjäljsten i form er , so m tillverkats in på 1800-talet. :rvfe n d enna mat e ri a lbe tec kning k a n i iildrc da ga r hn h aft e n lå n gt ,·idslriicklarc 125

betydelse. Till de älsta spåren aY mänskligt liv hör krukskärvorna. På stenålderns boplatser kan vi finna dem i tusental. De har en gång varit h ela kärl , som vå ra primitiva förfäd er använt vid förvaring och tillredning av sina födoämnen.

Jag tror icke man tar fel om man antar, att d essa aY lera och grov ln·artssand byggda kärl redan kallad es för grytor på samma sätt som vi hiir i Sverige und er lliOO-talet kallade krukor och tallrikar av fajans för s t e nkiirl. - På så sii.ll kan vi nu ge benämningen till våra i önigt vördnadsbjudande malmgrytor en så hög å ld er , att väl knappast n ågot av de många andra föremt1I, männi skan skapat sig, kan liivla därmed.

Medan vi ar inn e på kapitl et namn f'tt r Yi ick e gä förbi kitt e ln . Vi skiljer ju på grytor och kittlar - jag Ye t ick e om husmodern n.v i dag verkligen m enar två olika sak e r m ed gi"yta och kittel. Om hon säger till sin doller: 'säll p{1 en gryta vatten ' ell er 'sä ll. på en kitt el vatten', uppfallar då flick a n del som en hänvisning till en speciell sorls k okkärl ? Sannolikt icke. Men där skillnaden upprätthåll es me nar man i allmän ·· het m ed gryta ett n.v järn ell er metall gjutet oc h m ed kittel ett av plåt smitt kärl. Även ordet kittel iir gammalt i Yårt språk - äldre iin ka strull , som vi hämtat från fran s kan m e n är ursprungligen lå nat av germanerna från latin e t, där det betyder 'djup ell er flat skål'. Även e tt annat ord, panna , har romerska anor och betyder också d et 'skål'.

Men lttt oss efte r dennn inl ed ning ta våra mnlmgr~: tor i närmare be trn k tand e.

Und er 1300- tal e t börjar urk 11nderna lämna oss uppgift er om grytgjutare i SYerige. D essa s töpte gr~: lor av koppar och kopparl ege ringar. I tes tam e nten och bouppt eckningar frå:n d enna tid uppräknas ofta grytor. Alt vi här har all göra m ed malmgry lor iir otYivclaktigt, ly elj es t had e de icke förtecknats bland andra d yrba rhe te r. Sannolikt had e gr y lgjutarna här i Sverige redan und er m edeltid en efter tys ka förebilder sa mmanslutit sig till ett skrå för n.lt bevaka gemensamma intressen . I Visb~1 stndslag frfm mitt e n nv l :WO-lal et 11ppriik11as 12fi

Bild I.

:\la lm g ry t:i 11ppt :ig<' 11 ur l:1 nd .

G r~· I s j ö n , G ryl c r~· d s

I\ . i\I.

s n , Viis lb o hd , S111 :°1-

2~27~.

bland andra h a nlver ksä mbe le n ~iY c n g r~·I- och ka nn gjuta rn as.

De n ~il s t a k ä nd a skråo rdnin ge n ~ir e m ell e rtid fö rs t fr å n 15J5, då Stockholms g ry lgjuta re och k a nn gjutare fi c k en gem e nsa m ordning. Ka nn gjut a re va r ct å d e t sa mm a so m lenn gjula re. De t \'a r sålund a två o lik a yrk e n som för en a d es, m en i grund och botten had e de m yc ke t gem en sa mt i sin te knik . De lta vn r ick e märkvä rdiga r e ä n n ~ir n ågo t tidi ga re öve rsk ära r e och skräd da r e på sa mm a s~i lt enades un der en h a t t. F r å n 1300-ta le t och sä rskilt fr å n d e t fö lja nd e å rhundrade t finn s m å nga n a mn givna gry tgjuta re i vå ra urkund er. Så lund a fö r ek om e ll s to rt antal av d essa y rkesmän i Stockh olm , där d e ~i gd e fa s ti ghe ter och intog en ic ke obem ä rkt pla ts in o m sa mhäll e t.

Be tra kta r vi m1 d en histo ri sk a ulv ec klinge n , finn e r Yi a ll gry tgjutare ns närin gsfå ng bl om s tra d e und er m edeltiden fö r att sä s m ~mingo m a\·la ga t1nd c r 1500-ta le t och till s ist h e lt

upphö ra med 11Lgå ngc n a v 1()00-lalcl. De n s is lc gry lgjula re n in om ämbe te t dog 1680. I s täll e t upps tod fl era olik a y rk es grupper , som m ell a n sig uppdelad e malm gjutningen s s kilda arter. N u hör vi tala s om kl oc kgjulare, ljuss ta k sgjutare, 111äss in gss la ga re och gelbgjulnre, vilka va r och e n speci alise rat sig ptt s ina upp gifte r, m e n diirjä mte v id behov ä ve n kund e gjuta e n gry ta.

Vad rnr a nl ednin gen till de l h ed en-ä rd a gr y tgjuteri e ts till ha kagtm g? Otv ivela ktig t had e malm gry to rn a sp ela t ut sin roll såso m kök sförem å l und er 1600-tale t. Nya mate rial kom till anviindnin g, vilka var billi ga re och lätt a re. Kittlarn a fi c k e11 reniissa ns. Så lunda tillv erk ad es frå n 1600-ta le ts förra hiilfl liittn kittl a r a v mä ssin g och k opparkittlar i allt stö rre ant a l.

Till de ty n gre gr y torn a börjad e jä rn a tt a nvänd as i större uts träcknin g. l e n förtecknin g frå n 1642 ö ,·er in venta ri e t vid Hu seb y järnbrnk i S1rn"t land upptages )) pa rm em ot )) , rnrm ed a vses dela r till gjutform a r för gr y tor och pannor. I d e n mellansve nska b er gs lage n drevs ock så e n flitig tillve rknin g a \· och handel m ed jå rn gry to r. Bla nd a llm ogens b es viir vid rik sdage n 1748 finn es e n fra ms tållnin g att inrik es tull en på gjutna jä rngry tor och kittl a r, som dittills erlagts eft er k a nnerum , d. v. s. r ymd , isfall e t m å tt e få b e talas eft er vikt. Man få r öve rhuvud lage t ett sta rkt intryck av d en li vli ga trafik m ed jä rn gr y tor, som k ommer igå n g vid d en tidpunkt d å malm gry lorna sy nes h a spelat ut s in roll.

En annan intressa nt iaktta gelse, so m mnn kan gö ra be träffand e d e nna tidpunkt, är n it fr. o . 111. 1500-ta le t krukmakaregods börja r bli allt vanli gare so m kök sulslyr. Att d öma eft e r d e rika fy nd e n i Lunds s ta d s j ord iir ler gods va nli gt und e r d en äldre m ed eltiden, då siirskilt sn1rl godse t domine rar. Men diireft er tunna s k e ramikfy nd e n ut och vad mnn p ttlräffa r av gla serat ler gods och sten gods iir importrnro r. De tta ä r av intresse om m a n samtidig t h a r i minn e t alt k okkä rl och dryck es ka r av m e tall och tenn nu börjar fö re komm a i sti ga nde omfattnin g. Med d en n ya tid en k omm e r så krukmakargodse t å te r.

Nu r adar trebe nta lerp o ttor och lerpann or m ed in viindi g 128

Bild 2. Mnlm gryt a på hiirdcn i lll c kin gcs tu ga n pt1 l\ullurcn .

glasy r upp s ig i spi se n. Und er 1600- och 1700-talen bloms trar ett stort antal krukm ak eri er upp i våra s tä d er och krukm akarna h a r tillt ag it i såda nt antal a tt d e börjar organi sera s ig i skrå n.

De gjutna m alm gr y torna h a r em ell ertid icke ä nnu h elt sp elat ut sin roll. Med 1700-talet börjar å ter en period då malmgry tan blir eftersökt. De t s törs ta anta let bevarad e m alm gr y tor tillhör d enn a tid. U tom på d en nu starkt fö rändrade form en , som är så utprä glad a tt m a n icke gärna k a n ta miste 9

129

Bild 3. l\'fedellida gr yto r oc h stekp a nn a a v m alm. Den lilla gr y ta n ä r j o rdfy nd fr å n Ka lmar likso m stek pa nn a n . K. M. 42388, 28990 och 29000.

på en gry ta frå n den ä ldre och den yngre p eri oden , k an m an ge nom de of ta anbra g ta årtalen bestämma å ldern . Dessa grytor har till verka ts på m å nga olika orter i la nd et och en undersöknin g av h ela de t bevarade m a terialet kompletterad m ed de skriftli ga kä llorna skulle b ehö va göras för a tt få en överblick av den sis ta p eriodens gry tmak eri , vilket em ellertid li gger utanför r am en fö r denna lilla översikt.

E nligt skråo rdnin gen skull e grytgjutar en ä ga ett sk eppund k oppar , som ej fick va ra p antsa tt, samt verktyg och verk stad inn an det kund e bli tal om a lt h a n fi ck va ra egen m äs ta re.

H an skull e ock så tiilfredss tä ll ande göra sitt m äs terprov, bestående av en gryta, en s tekpa nna och en m ortel.

H m sk edde gjutningen av en m alm gryta? Under söker m an gry torna fr ån den älds ta till den yn gs ta, finner man på samtli ga samm a spår efter gjutgr ad och in gö t - mitt på bottnen s und ersida har in götet haft sin pla ts och frå n denna går en gjutgrad u pp eft er sidorna, dela nd e grytan i två lika hälfter .

Detta m ås te inn ebära a tt grytan gjutits i en tudela d form över en kä rna. T yvärr h ar jag icke lyck a ts finna någon be130

Bild -t. Med eltid a gry lo r oc h p n nn o r a v m nlm. De n b o rt ers ta gry ta n m ed g re pe n, jo rdl\nd f rå n Lund . K. l\ I. Hrnl :1, 152.12, 42 10{) och 16U l-t.

skri vning av gr y tgjulning och ej h ell er någo n ga mm a l gjutare, som kunna t k onsten. J ag få r dä rfö r s ta nn a vid d enn a a ntydan.

Den gr y tfo rm , som vi avh a ndl ar , h a r tre ben eller fötter.

9 et finn s gr y tor , som sa kn a r dessa. I sjä lva verk et ser d et ut som om d en trebenta gry ta n fö rs t under m ed eltiden börja de k omm a i bruk i E uropa . Dä rem o t är d ess a nor m ycket äldre i Kin a . Hä r för ek omm er r eda n fl era tusen å r fö re vå r tid eräkning en gr y tform , so m egentli ge n bes tå r av tre sam mansa tta, spets iga k iirl. U nd er utvecklin gen s gå ng sm ä lter d essa sa mm a n. Till s lut kv a rs tå r av kä rl ens individualitet blott tre benfo rma d e spetsa r m eda n öve rd elen blivit en enh e tli g skå l. Slutfase n i d enn a process ä r sålund a vår gr y tfo rm m ed tre ben. :Man h ar a ntag it, a tt d enna fä rdi ga produkt kommit till oss frå n d e gul as värl d.

Den m edeltida gr y ta ns fo rm ä r en s tarkt runda d kruk a m ed tre höga b en , se bild 3- 8, och m ed en liten di am eter i förh å lla nd e till djup et. Ett go tt exem pel h ä rpå ä r en liten gr y ta, bild 3, jordfy nd frå n Kalm a r. Den h ar en s ta rkt utsvängd buk m ed s törre omkrets ä n m ynnin gens. Fötterna ä r h ä r ut13 1

Bild 5. Ma lm g ry ta fr:'t n m ede ltid e n, j or d fy nd i Lund.

J{. M. 3939!i.

Bild 6. Ma lm gryta frå n m ed eltid en , j o rdfy nd i Lund .

IC M. 255 15 w

Bild 7. Ma lmgryta från m edeltid e n .

I\. M. 42388.

Bild 8. Bo tte n av med eltida malm gryta. Märk en efter ingöt och gjutgrad.

I\. l\!. 1661:!

Bild 9 och I 0. Malmgrylor av m ed eltida form. Överst jordfynd fr å n Linköping, n ede rst inköp fr å n Lullll. I\ .!\[. 21 -U8 oc h 22827.

13ild 1 l och 12. Panna och g ry ta. Skulpturer fr å n korbiinkar domk y rka ca 1375.

Lunds

formade som djurtassar, vilket också är e tt å lderdomligt drag även om man frå n samma tid påträffar raka ben med triangulär eller fyrkantig genomskärning. En gryta från Vigerslevs socken på F yen , som visar stor likhet med kalmargrytan, innehöll vid på träffande en del mynt, varav d e t yngsta från Kristoffer Il :s Lid, 1320-32. Ingenting hindrar sålunda att även kalmargrytan kan förskriva sig från 1300-talet. En daterbar gryta återfinnes på en relief frå n de omkring 1375 snidade korbänkarna i Lunds domkyrka, se bild 12. Formen med d en djupa och bukiga skålen är här värd att lägga märke till.

Ofta har d e med eltida grytorna ett par eller flera upphöjda linjer, som löper parallellt över buken - m en lika ofta synes de sakna d enna utsmyckning. Karakteristiska är de spetsvinkliga öronen, som springer fram från mynningsrand en och har sitt n edre fäste på buk en. I våra samlingar finnes emellertid en gryta, som på träffats i Lunds jord, där denna öronform saknas och blivit ersatt m ed uppåtspringande, bladformiga öron, se bild 6.

I sin bok Middelalderske Byfund fra Bergen og Oslo h ar Sigurd Gri eg sökt klassificera grytmaterialet. Kalmargrylan 135

Bild 13 oc h 14.

136

i\falmgryta m ed gjutaremä rk e.

K. i\f. 12855 .

Sk å n e.

1700-lalels slut.

Bi ld 15 och 16. Ma lm gryla m ed gjularcmärkc.

K. ~[. 12887.

Skåne.

1700-1.alcls slut.

1;37

tillhör hans grupp I, som enligt hans uppfattning kommit till Norden under 1300-talet och knappast kan vara äldre. Grytor av denna typ har hållit sig i bruk ännu vid 1500-talets början.

En praktfull malmgryta av medeltida form bör här särskilt omnämnas på grund av sin storlek - den mäter icke mindre än 41 cm. i höjd - och sina lundatraditioner, se bild 5.

Den påträffades någon gång under 1830-talet vid brunnsgrävning på färgerifaktorn Petter Borgs gård vid Stora Södergatan. Innan den 1893 kom till Kulturen hade den bevarats på färgaregården såsom ett slags lyckobringande maskot.

En helt annan typ representerar grytan bild 9, vilken med sin vida öppning och sitt i förhållande därtill ringa djup mera erinrar om 1700-talets grytor. Här är dock en väsentlig skillnad, som framförallt ge r sig till känna i kroppens bukiga form. Den skiljes från de tidigare behandlade medeltidsgrytorna genom sina korta ben. Enligt Grieg är denna grytform, som han sammanför under grupp III, samtida med den ovan omtalade och skulle sålunda sträcka sig i tiden mellan 1300 -1500.

Innan vi lämnar de medeltida kärlen bör några ord sägas om pannan. På korstolarna i Lundadömen finns en träskulptur, som visar fabeln om räven och storken . På bilden ser man räven med lätthet slicka i sig kalasmaten medan storken på den flata pannan blott m ed svårighet kan h ålla takt med honom. Pannan är en flatboltnad, låg skål på tre höga ben.

En sådan panna återfinnes på bild 3. Denna är funnen vid grundgrävning på Västerlånggatan i Kalmar tillsamman med den på samma bild återgivna lilla grytan och bör liksom denna dateras till 1300-talet. Den är på sidan försedd med en gjuten holk avsedd · till anbringande av ett träskaft. Utom flatbottnade förekommer också pannor med skålformigt rundad botten , även dessa förmodligen av medeltida ursprung.

1700-talets grytform utmärkes av skålens ringa djup i förhållande till diametern. I många fall har bottnen blivit nästan platt och grytan ger intrycket av att ha blivit sammantryckt.

Skålen bäres upp av tre, ofta ganska tunna ben av ungefär 138

Bild 17.

Profeten Halrnkuk biir mat till Daniel i lejongropen.

Valvm:Hning i Hiirkebcrga kyrka, Uppland, 1400talets slut.

samma längd som skålens djup. De avslutas merendels med tre trappstegsliknande aYsatser. Öronen är av den gamla typen, men synes till skillnad från det m~deltida bruket aldrig vara anbragta vid själva mynningskanten utan djupare ned. Många bär årtal och grytgjutaremärke. Bland dem är särskilt i Skåne de båda märkena A 0 och M mycket vanliga, se bild 13-16.

Sannolikt har dessa grytgjutare varit bosatta i Ystad. En mycket stor gryta av mästaren M är daterad 1765 och en annan av A 0 bär årtalet 177ö.

I äldre tid synes malmgrytorna icke blott ha varit brukade som kokkärl utan även ha placerats på bordet. För att flytta dem hade man ett bygelformat handtag med krokar , som passade till öronen. På bild 17 kan vi se huru man vid medeltidens slut bar grytan. 1700-talets stora malmgrytor synes sällan ha haft grepar av detta slag. I stället flyttades dessa med hjälp av grytkrokar, två handtagsformacle hakar, som man häktade fast vid öronen.

139

LITTERATURANVISNINGAR. S UNE ÅMBROS!.\NI, Hur h ar gr y ta n p å tre fötter uppkommit ?

SIGU RD ERIXO N, Mässing. Sve nsk a m a nufakture r och konsth a ntverksprodukter und er 400 å r. Stockholm 19-13.

SIG URD GRIEG, Middel ald e r s ke By fund frn Berge n og Oslo. Oslo Hl33.

A1.nrnT L öFGHEN, Stockholms k a nn gjutarcskr å. Del I, bnnd 1--2. Stockholm HJ25 och 1933.

MONICA Rvom::C K, Två slutn a fy nd av m ecl elticla te nnk a nnor och b1·onsg r y tor fr å n norcl ös trn Sk å ne. Medd ela nd e n fr å n Lund s Unive rsite ts Hi s torisk a mu se um . IU-15.

140

Av \VILLIAM I<ARLSON

:°t Kulturens gamla område ligge r e tt i wed gwoodblått m å lat hus i Lvå vå ningar m ed en flygelbyggnad och e n !ilen t6idgårdhägnad :w e n vitrappad t egels tensmur och ett tjiirat plank. Det ä r d e t Thomand erska huset.

En av dess tidi ga re ägare var professorn , sedermera en av d e aderton och biskopen över Lunds s tift Johan Henrik Thomander. Hans näst äld s ta do tt er , fru Ida Thomand er -vVarholm på Tuna, skänkte b yggnad en till Kulluren, där den på henn es bekostnad å te ruppförd es 1925. Hon vill e därm ed resa e tt bestående minn e över sin berömd e och iilskade fader. När hon dog, d en 23 d ecembe r 1932, hade hon också förordnat att möbl er och annat bohag ur h enn es kvarl å tenskap , som en gång funnits i huse t ell er eljest brukats av biskopen och hans familj, skulle överflyttas dit. Den som inträdde i d etta gamla h em skull e få e tt intryck av den miljö , varuti en professor i Lund levd e under 1800-Lale ts förra hälft.

Bland d e många Ling, som p å så sä tt å ter kom att förenas i det blå huse t, är biskopens bibliotek om ca 4.000 band e tt av

P

141

Bild l . Uiskop Carl Adolf Aga rdh, f. l 785, d. 1889, under professorstidcn i Lund iigare av gården 1816 - 183:~ . S.P.A.

de anmärkningsvärdaste. Det fyller nu fyra rum i övre vå nif1gen. Dyrbar är också den s tora servis en av ostindiskt porslin i blått och vitt. Den förvaras nu i d e t tunga matsalsskåpe t, och bordet i m a tsal en iir dukat m ed fat och tallrikar av det läckra porslinet. De fem kuverte n äro framsatta för husfadern och hans maka samt för de tre döttrarna, vilka av sin humorfyllde fader kallad es »Huvudet », »Hjärtat » och »Magen ». Hedan tidigare h ade fru Thomander-vVarholm och h ennes syste r, fröken Emma Thomander, död 1917, till museet överlämnat den Thomanderska clräktsamlingen, vars olika plagg burits av m edlemmar i familjen. Den är nu uts tälld i flygelbyggnadens övervåning. Om möbl erna skall närma r e ordas i slute t av denna artikel.

Efterföljande rader äro ämnade att för å rsbok ens läsare skildra hus ets ägare och byggnadshistoria.

142

Bild 2. F rn Ann a Frödin g, f. Aga rdh , m o d er till s ka ld e n Gustaf' F r ö din g och född i gå rd e n v id P a radi sga ta n 182 7.

ÄGARE Den tomt, på vilk en d e t nu så k all ad e Thomanderska huse t 1814 uppförd es, var en samm a n slagnin g av d en ös tra d elen av tomt n :r 19 och en h ageplats ursprun gligen tillhöra nd e tomten norr därom m ed n :r 18. Denna sa mm a nslagnin g gjo rdes genom e tt p a r köp ebrev fr å n 1816. Säljare av n :r 19 va r hand els m a nncn J acob Lindschou g (d . 1834) och h a ns hu stru , Bothilda \ Vinnin g, och av n:r 18 guld- och silve ra rbe ta re n Jacob Gyber gs ä nk a, Botilla Isb er g, och h enn es ba rn , d e om y ndiga r epresentera d e av sin fa rbror , urm a k a re P er Gyb erg i Åm å l. Köpare va r professo r Ca rl Adolf Agardh , bild 1, svärson till Jacob Lindschou g och sed a n 1812 gift med d enn es d otter Marga r e ta Charlotta Lindschou g. Av ordalydelsen i köpek ontrakte t rörande tomtd elen fr å n n :r 19 fra m går, a tt Aga rdh m ed sin familj r eda n va r bosatt h ä r. In gressen till nämnda h a ndling lyd er : »Gen om d e tta öppna köp ebrev överlå ter och förs ä lj er 143

Bild 3. Bi skop .Johan H e nrik Tho· mander, f. 1798, d. 18G5 , ägd e gården 1833-1851.

Jag Jacob Lindschoug m ed min k i:ira Hustrus bifall till min käre Svärson Herr Professor Carl Adolf Agardh den av honom iboende andel av gården och tomten N :o 19, som ligger utöver östra sidan af min östra Stall- och Loglänga emot en betingad, öfverenskommen och till fullo erlagd köpesumma, stor Tre Tusende Fem Hundrade Femtio F em (3 .555) Riksdaler 26 Sk. 8 Rst. Banco ». Dock m edföljd e icke i d etta köp någon andel av den till gården n:r 19 hörande 7 1/ 2 tunnland stora fäladslotten i Kobjersvången. Jacob Lindschoug hade 1792 övertagit gården efter sin fader , den förmögne hand elsmannen Jacob Lindschoug d. ä., genom att lösa ut sin syster och svåger. -Den hagetomt, som Agardh inköpte av änkan Gyberg, utgjordes av östra delen av tomt n:r 18 med västgräns vid Bred·· gatan och granntomt i norr till Lindschougs gård n :r 19.

Carl Adolf Agardh , som sålunda blivit ägare till de båda 144

Bild 4. Fru Ida Thomand er-'Varholm , f. 1837, d . 1932, som av Lunds univ ersitet inköpte sitt barndomshem i Paradisgatan och skänkte det till K ultur en samt lät återuppföra det därs tädes 1925.

10

13ild 5. Rege m en tsve terin ä r Joh. Magnus Samberg ägde gården 1874-1905.

hopslagna tomtd elarna, var född i Båstad, där fadern, bördig från Slesvig, var handland e. 1799 hade han blivit student i Lund och inskrivits vid akademien den 5 okt. d. å., dagen efter Esaias Tegner, vilka båda blivande stormän med tiden kommo att förbindas genom en varm vänskap . 1805 absolverade Agardh magistergraden, och blev 1807 docent i matematik och 1812 professor i botanik och ekonomi samt gifte sig samma år. Prästvigd blev han 1816 och utnämndes d. å . till kyrkoherde i S:t Peders Klosters församling . 1834 lämnade han för alltid Lund för att tillträda biskopsämbetet i Karlstad, till vilket också T egner hade flera förespråkare men tackade nej. 2 Agardh var emellertid också en det praktiska livets man . Han var initiativtagare till och en av grundarna av Skånska Städernas Brandstodsförening 1828 och Gamla Sparbanken i Lund 1833. Av hans fem barn blev sonen Jakob, född 1813, professor i botanik i Lund , och hans b ys t pryd er nu Lunds Uni146

versitets Botaniska trädgård framför den av honom anlagda institutionsbyggnaden Agardhianum. Dottern Anna Eliana Emilia, bild 2, född 1827 i huset vid Paradisgatan, det nuvarande Thomanderska huset, blev 1852 gift med löjtnant Fröding och genom delta giftermål moder till vår frejdade skald Gustaf Fröding. Det heter om henne, att hon gärna och med talang skrev vers, och den frödingska skaldeådran torde alltså ha sin upprinnelse i henne.

I Lunds \Veckoblad n:r 33 för onsdagen den 14 aug. 1833 läser man följande annons rörande den här ifrågavarande gården och tomten vid Paradisgatan: »Gården och tomten under N:r 19 i Lund belägen wid Paradisgatan, gentemot Botaniska Trädgården, samt emellan Lindschougska gården och Lazarettet, kommer att onsdagen den 18 instundande September på frivillig och offentlig Auktion till den mestbjudande försäljas. Såsom uthyrd på ett år, kan den ej förrän efter detta års förlopp tillträdas. Köpewillkoren skola, såwidt möjligt är, lempas efter köparens beqwämlighet, när för innestående köpesumman tillbörlig säkerhet levereras.

Lund d. 5 Aug. 1833. Ägaren.

Vid auktionen lämnades det högsta budet av professor Johan Henrik Thomander, bild 3, och den 23 dec. antecknades i Lunds lagfartsprotokoll § 1, att denne av den då nyutnämnde biskopen Carl Adolf Agardh och hans fru tillhandlat sig deras gård för en köpesumma av 5.401 rdr b:co. Härmed hade alltså gården kommit i den mans ägo, efter vilken huset nu bär sitt namn, och förblev så till 1851.

På hösten 1826 hade Thomandcr från sin befattning som predikant vid Karlshamns kastell av Lunds Universitets prokansler, biskop Faxe, på begäran av professor M. E. Ahlman kallats till Lund för att föreläsa vid det teologiska seminariet.

1827 utnämndes han till docent och 1831 till extra ordinarie teologie adjunkt. Thomander hade redan då skaffat sig ett 147

gott rykte som vetenskapsman på det teologiska området, och hans varme gynnare, den nyssnämnde professor Ahlman, sökte redan nu genomdriva hans utnämning till professor primarius och domprost , vilket dock ej lyckades honom. Först 1833 bleY han professor i pastorn! teologi och fick Husie som prebendepnstorat. Nu hade han nått en sådan ställning och inkomst, att han kunde länka på ntt gifta sig. Under sin karlshnnmstid hade han stiftat bekantskap med en dotter till den rike brukspatronen S. F. Meyer och hans maka, född Tauson. När ha11 1833 köpte gården vid Paradisgatan, hade han hunnit ingå trolovning med Emilia Louise Meyer, vilken han följande år som brud förde till Lund och sitt nyförvärvade hem. Här föddes hans tre döttrar, Fredrika 1834, Ida 1837 och famna 1839. 3 Ett flertal av Thomanders arbeten äro tillkomna under den tid han bebodde d elta hus.

Hos Thomanders senast avlidna dotter, fru Ida ThomanderWarholm, bild 4, på Tuna - detta lilla \Valler Scott-slolt, av biskopen avsett som änkesäte, stod färdigt 1867 - hade jag flera gånger förmånen att vara gäst. Hon var en högt begåvad dam och hade ett mycket gott minne samt erinrade sig med lätthet gångna tiders händelser och personer. Om sin fader talade hon med en glöd och en hänförelse, som var omisskännlig, och om hans samtids store män på det vetenskapliga och vittra området, vilka gästat hennes hem. Som mycket liten hade hon suttit i Esaias Tegners knä. Han besökte 1838 Lund.

Frans Mikael Franzen och Carl Jonas Love Almqvist hade hon också tagit i hand, då de vid något tillfälle besökt hennes fader. På den politiska vädjobanan - sedan 1840 var Tl10mander medlem av prästeståndet vid riksdagarna - i det vetenskapliga arbetet och i vitterleken träffade han eliten av sin tids store. På samma sätt erinrade hon sig sitt barndomshem vid Paradisgatan.

För att hedra sin store faders minne inköpte fru Thomander\Varholm 1924 av Lunds Universitet det gamla barndomshemmet och lät återuppföra det på Kulturen. Hon hade då nått en ålder av över åttio år, men hänförd inför möjligheten alt 148

få resa ett äreminne åt sin älskade och vördade fader blev hon till den grad föryngrad , att hon hoppade lätt som en gatärla bland bjälkar och sparrar, när huset reste· sig på den nya platsen. På ort och ställe kontrollerade hon själv, att allt blev korrekt och så, som hon mindes det från sin barndom. Hon var fjorton år, när fadern som utnämd domprost i Göteborg flyttade dit. Hon erinrade sig mönstren på de tapeter, som då klädde väggarna och nu doldes under många senare lager.

Möblernas plats hade hon klart för sig. Husets interiörer fingo efter hennes anvisningar det utseende, som de haft under Thomanders ägaretid på 1830- och 1840-talen.

1850 utnämndes Thomander till domprost i Göteborg och lämnade Lund följande år. Det gällde nu att avyttra gården vid Paradisgatan. Det hann emellertid ej ske innan han lämnade staden varför han fick anlita ombud för denna transaktion. Den dåvarande akademisekreteraren E . Nauman var honom behjälplig härvidlag.

Den nye ägaren blev prostinnan Margareta Sofia Kallenberg, född vVed uwar, änka 1851 efter kontraktsprosten Jacob Berndt Kallenberg i Tygelsjö. 4 Den köpehandling, genom vilken hon blev innehavare av gården i Paradisgatan, är daterad den 31 mars 1851. Priset var 6.666 riksdaler 32 sk. bankosedlar. I köpeskillingen var inbegripet alla i åbyggnaderna befintliga kakel- och järnsältugnar, »Engelsk Spisel med tillhörande kärl », bryggpanna, »ugnstäppor» och dubbelfönster.

Prostinnan hade att vidkännas alla omkostnader för . »köpebrevets charterande, lagfarten och krigsmanshusafgiften "· Tillträdet skedde omedelbart. Genom sitt ombud, auditör M. Larsson, en av »Bondpinans » byggherrar, förklarade sig köparen nöjd med dessa villkor. I gården framlevde sedan prostinnan Kallenberg sin änketid och dog här vintern 1864.

Prostinnan Kallenbergs ekonomi tycks vid h ennes bortgång ha varit ganska derangerad. Hennes stärbhus, som utgjordes av sonen löjtnant Jakob Baltzar Kallenberg och en omyndig dotter Clara Helena Sofia, fann sig nödsakat att genom borgenärernas försorg på exekutiv auktion försälja fastigheten. I 149

Bild 6. Thomanderska hus e t, uppfört 1814, på sin ursprungliga plats Paradisgatan. Korsvirk esgaveln mot väster tillhör gamla stallbyggnaden den \\Tickmanska gården.

köpebrevet, daterat den 14 maj 1864, heter det: »Lunds Stads Auktionskammare gör weterligt: Alt sedan framlidna Enkefru Prostinnan M. S. Kallenbergs Sterbhusdelägares fastighet, gården och tomten under n:ris 18 & 19 wicl s. k. Paradisgatan här i staden, blifwit genom exsecutiv Auktion den 12 sistliclne april till försäljning offentligen utbjuden, så har Herr Kronofogden A. G. Gustafsson wid berörde tillfälle denna fastighet inropat för högstbjudna Nio Tusen Etthundra (9100) Riksdaler Riksmynt, jämte öfriga i protokollet anmärkta willkor, och som Köpeskillingen blifwit behörigen redowisad, warder den härmed qvi tteracl. » Efter att i tio år ha suttit som ägare till gården vid Paradisgatan avyttrade kronofogde Axel Gustafsson densamma till r egementsveterinären Johan Magnus Samberg, bild 5. Detta 150

Bild 7.

Gårdsinteriör från Paradisgatan m ed de t 1854 uppförda trapphu set.

köp ekontrakt är infört i Lunds stads lagfarlsprotokoll den 13 april 1874 § 129. I stället för d en gamla numrerin gen 18 och 19 h ar fas ti gh eten nu efter d en n ya numm erreglerin gen fått beteckningen n :r 19 Litt. B. Köpesumman var vid de tta tillfäll e 20.300 rdr rmt. Fastigheten var em ellertid intecknad dels ho s Co nsistorium ecclesiasticum med 8.250 rdr rmt och dels med 4.800 rdr rmt h os Torna Bara och Harjagers Härads Sparbank i Lund. I k öpevillkoren ingick bla nd annat, att köparen skulle få tillträda hus och tomt d en 1 :s ta instundande oktober dock med den inskränkningen , att a ndra vånin gen i huset var uth y rd till en orgelbyggare Marcusson från d en 1 :ste näs tkom mande ap ril till samma dag 1875, varför köparen endast ägde rätt a tt för tiden frå n lillträdesdagen d en 1 :ste oktober till d en 1 :s te april 1875 av b emälte Marcusson uppbära d en för 151

samma tid belöpande hyran. Med köpet skulle följa en i andra våningens kök befintlig järnspis med tillhörande reservoar och stekgryta, två i övre våningens tambur varande hörnskåp, vask och hyllor i köket och hyllor i spiselkammaren. Ända till sin död 1905 satt regementsveterinär Samberg som innehavare av den gamla Agardhska gården. Efter hans död inköptes den av Södra Sveriges Förening för Sjuksköterskehem, som redan från 1903 förhyrt en del rum i huset. Enligt köpekontrakt av den 21 dec. 1905 blev föreningen ägare till fastigheten , varå lagfart utfärdades den 26 mars 1906 enligt Iagfartsprotokollet § 58. Köpet hade gått genom professor Jacques Borelius såsom föreningens ordförande, av vilken föreningen sedan övertog densamma.

Södra Sveriges Förening för Sjuksköterskehem, i dagligt tal endast kallat Sjuksköterskehemmet, innehade gården till 1912, då man i ett lagfartsprotokoll av den 9 april § 27 finner följande antecknat: »För lagfart inlämnade hofrätts c. o. notarien Alb. Eklundh ett så lydande köpebref: 'Köpebrev' .

Till Lunds Universitet upplåta och försälja vi härigenom den os!' tillhöriga fastigheten , gården och tomten N :o 18 B och N :o 19 B vid Paradisgatan i Lund att den 1 april 1912 tillträdas mot en öfverenskommen köpeskilling, stor Tjugofemtusen (25.000) kronor, som emot öfverlämnande Lill Universitetet af de i fastigheten intecknade skuldebrefven, å tillträdesdagen till oss kontant inbetalas.

Med köpet äro förenade följande villkor: Säljarna förbehålla Södra Sveriges Sjuksköterskehem rättighet att under en tid af fem år från tillträdesdagen disponera hela det å fastigheten befintliga boningshuset, ett för ved- och kolupplag erforderligt förvaringsrum, brygghus samt rum för torfmullsklosett och afträdestunnor emot en årlig hyra af Ett Tusen Tvåhundra (1.200) kronor, som till Universitetet halfårsvis, den 1 ok!. och den 1 april, erlägges; hvarjämte Sjuksköterske152

13ild 8. Huset i Paradisgatan n edtogs und er jan .- feb r. 1925 och fl yllades över till Kullur en , där d el upp fördes und er vå r en sa mma å r.

h emmet skall vara berätti ga t a tt, sedan berörde fem å r tilländagått, förlänga hyresaftalet på y tterligare tre år på sa mma villkor. Lund d. 1 april 1912.

J acques Borelius Bemyndigad af Södra Sveriges Sjuksköterske· hems förva l tningsu !sk ott. >

Ge nom d elta köp kom fa s ti gh eten till en äga re, där den med all sä kerh et kommer a tt förbliva för fr amtiden . Tomten är nu sedan 1925, då det ursprun gli ga hu se t revs och fl y ttades bort, bebyggd m ed ett annat , som är inrett till bostäder för vaktmästa re och amanuens vid Universit etets Fysiologiska institution. Gården betecknas num era m ed n :r 34 i kvartere t Paradis och m ed adressnummer 3 vid Paradisgatan.

153

BYGGNADSHISTORIA .

Den källa man ifråga om den ovan behandlade tomtens bebyggelse i huvudsak har att lita till är brandförsäkringsbreven i Skånska städernas brandstodsförenings arkiv. Den första brandförsäkringen av byggnaden på tomten gjordes 1828, samma år som den nyssnämnda institutionen startades. Professor Agardh , som själv var en av initiativtagarna till denna, har naturligtvis anlitat den för sitt eget hus. Hans brandförsäkringsbrev bär nummer 541 och upptager tre byggnader, en karaktärsbyggnad , en tillbyggnad till denna mot norr samt ett uthus , markerade med n:r 1, 3 och 2.

Huvudbyggnaden, betecknad med n :r 1 i försäkringsbrevet, angives vara tretton år, alltså uppförd under å r 1814, bild 6.

Den är byggd i två våningar och sträcker sig längs gatulinjen.

Det är ett tvåvåningshus, fristående vad angår långsidan åt gatan och östra gaveln, som vette mot Paradislyckan. Den västra gaveln stötte till handelsmannen Jacob Lindschougs stallbyggnad, och från husets norra långsida, som vette åt gården, utgick på dess östra del en halvvåningslänga. Boningshuset var uppfört i ekekorsvirke med bränd tegelsten och på insidan beklätt med råsten. Ytterväggarna voro starkt rappade, och yttertaket var av tegelpannor och hade en »vindkappa », beklädd med tak.tegel och med en läm till stängsel. Takrännorna voro av trä och stuprännorna av järnbleck. Vid husets ända var en bred portgång med porlar såväl åt gatan som åt gården. Skiljeväggarna i huset voro av korsvirke och obränd sten , så kallad råsten. Det var betydligt reparerat 1827 och befann sig i ett fullgott skick.

Bottenvåningen i detta hus var i nordvästra hörnet inredd med en förstuga med ingång från porten, alldeles som nu är förhållandet , och en trätrappa , som ledde upp till andra våningen. För övrigt inn ehöll denna våning fyra boningsrum och tre kamrar, av vilka den ena hade en liten trappuppgång till övervåningen, samt ett kök. Andra våningen upptogs av en förstuga med trappa upp till vinden , fyra rum och tre kamrar, 154

och under yttertaket var ett stort sammanhängande vindsutrymme med brädgolv. Golven i fyra av de fjorton rummen utgjordes av plankgolv, medan de övriga hade brädgoh". I köket var stengolv. Av dörrarna m ellan rumm en voro tre dubbla, sannolikt desamma som nu , vilka leda ut frå n d et största rummet i andra våningen, och d e övriga enkla, somliga endast paneldörrar och utan foder. De finare rummen hade gipstak, de andra brädtak. Endast ett rum tycks ha haft papperstapeter. Ett par voro förs edd a m ed målad bröslpanel.

För övrigt torde väggarna på gamma lt maner ha varit marmorerade i någo n färg ell er stänk.ta direkt på putsen. Försäkringsvärdet å detla hus var 3.500 rdr b :co.

Rummens värmekällor beslodo av »vindkakelugnar», av vilka ett par voro av »porcelain » och fem av kakel, alla med dörrar av mässing eller järn. Ett rum h a de en vindugn av järn. l{öket hade en öppen spis med järnplan och stekugn av järn.

Eldstäderna voro samlade till två rökgå ngssystem m ed var sin skorsten.

Till huvudbyggnad en ans löt på d ess norra s ida mot öster en 16 1/ 2 a ln lå ng och en 7 1h aln bred halvvå ningslänga, som på de tre övriga sidorna var friståe nd e. Den var enligt brandförsäkringsbrevet tolv år gammal. Liksom huvudbyggnaden var den uppförd i ekekorsvirke m ed bränd tegel. Den fria gaveln mot norr var dock tirnrad av bräder. Yttertaket var här som på huvudbyggnad en lagt m ed takpannor. Det had e en »vindkappa », täckt med järnplå tar och försedd med e tt par fönster. Den inrymde brygghus och pack.hus och var försäkrad för 300 rdr b :co.

Borta i tomtens nordvästra hörn låg ett tvåvåningshus, hell fristående och av ekekorsvirke m ed bränd tegels ten under tegeltak. Skiljeväggarna i huset Yar av furuJrnrsvirke med obränd sten. Det mätte i längd 14 1/ 2 alnar, i bredd 15 och i höjd 9 1./2 alnar och var vid brandförsäkringstillfället elva å r gammalt. Här fanns en drängkammare, ett stall med spiltor för tre hästar och två nötkreatur, en foderlada och ett avträrleshus. Dess försäkringsvärde var 700 rdr b :co.

155

,...

u0

1854 genom gick hu vudbyggnad en och d ess tillbyggnad en grundli g rep ara ti on och bl ev i vi ssa fall på byggd. P å grund härav sk edde fö lja nde å r en om fö rsä k rin g av d essa byggn ad er .

Nu h ade lasa rettet bö rjat bebygga tomten nä rmas t ös ter om fas ti gheten , och m o t hu vudbygg nad ens ös tra gave l r es te sig några »luteb yggnadcr» tillhöran de denn a ins titution. Dess väs tra gavel a nsluter liksom tidi ga re till s ta ll ä n gan i väs ter , nu tillhö rand e h a ndelsm ann en Paul Chr. Isberg, vilken tidigare va rit bokhå ll ar e h os Lin dsch o ug och sederm era tillhand lat s ig dennes gå rd och dä r fo rtsa tt h a ndelsrörelsen. Exteriö ren ä r de nsamm a som tidi ga re, endas t d et a tt de ga mla takrä n norna av trä utby tts m o t n ya av zink och tak et få tt tre sm å fön ster i ta ke ts plan m ed järnram a r. Antalet rum i bo llenvån inge n h a r nu d ec im era ts till fe m .

Den n ä mnd a r epara tionen tyck s i huvud sa k h a bes tå tt i rumm ens uppsnyggnin g, ty enlig t b ra ndförsäkrin gsbreve t frå n 1855 fi nns de t nu gips ta k i ni o rum , vitlimmad e pa ppersklädda tak i a nd ra , p a pper sta peter i sju , och tre h a få ll m å lad e golv.

Kök et h ar alltjä mt s ten golv och fö r övri gt sin tidigare inr edning. F ö rsäkrin gss umma n fö r huvudbyggnad en med a nled n in g av de vidta gna fö rbä ttrin garn a h a r höjts m ed 800 rdr b:co.

Den till byggna d , so m fö re togs 1854, bes tod i a tt fl ygeln fi ck en a nd ra vån ing, liksom d en fö ru t befintli ga fö rsta vånin gen i ek ek orsvirk e m ed brä nd tegels ten. Även d en n ya ga veln uppförd es på d etta sät t. Skiljevägga rna mura d es liksom tidi gar e m ed rås ten i furuk orsv irke. Även h ä r utby ttes d e gamla ta krä nnorna av trä m o t såd ana av zink. Vidar e inredd es under d enn a fl ygel en k ä ll are, till vilken m an k om m ed elst en trä tra ppa. F örs ta vånin gens inrednin g fö rblev vid d et gamla m ed unda ntag fö r a tt p ackhuse t fick gips ta k . Den på b yggda andra vå ningen inneh öll ett boningsrum m ed p a pper sta peter och kak elugn jä mte k ök och spiskamm a re. Kök et hade liksom d et i bo tten vå ningen golv av s ten. Huse t var nu inrätta t, så a tt d et kunde bebos a v tvenn e fa miljer . Det va r pros tinnan Kall enberg, som lä t utfö ra d enna tillbyggna d , vilken torde ha 158

Bild 13. På putsen m ålat parti i fär ger. Sängkammnren över dörren till förmak e t.

varit dikterad av ekonomi ska skäl för a tt göra huse t i n ågon m å n inkoms tbringande. Försäkringsvärdet höjd es till 800 rdr b:co.

En n y r eparation företogs p å tomtens byggnader 1804. Ägare var kronofogde Gustafsson, vi lken d e tta å r förvärvat fastigh et en. De t var vid d enna r ep a ration , som gårdsflygeln fick det trapphus, som alltjämt finn es kva r , bild 7. Samtidigt r ep a r era d es också ekonomihu se t i tomtens nordvästra hörn.

D e t omdisponerades n ågo t vad beträffar inrednin gen. Brandförsäkringsbrevet anger två kamra r , en vagnsport, e tt stall m ed fyra sp iltor och två avträdeshus . Vinden, som fått golv av »plöjda » bräder , är m ed els t en vägg uppdelad i två avdelningar , den ena avsedd för foder, m edan den andra är mangelrum.

Vid den försäkring av tomtens b yggnader, som gjordes av regementsveterinären Joh. Magnus Samberg den 1 maj 1874 anmärkes in ga större förändringar. Vad exteriören angår h a

159

nya stuprännor av zink salts upp i stiillet för de gamla av järnbleck, ett par garderober har byggts in på vinden, och i flygelb yggnadens andra våning antecknas åter ett kök.

Det dröjer nu så gott som fyrtio år innan man får några närmare upplysningar om byggnaderna. Vid brandförsäkringen 191:3 är det endast fråga om ett par uthus. Det gamla ekonomihuset i nordvästra hörnet är nu rivet, och i dess ställe har kommit en envåningsbyggnad, som stöter till grannens hus i norr, och är inrett med tre rum för stallar till Fysiologiska institutionens experimentdjur, har två skorstenar, Yattenledning och elektrisk belysning.

Man har också uppfört ett uthus i tomtens nordöstra hörn, även det ett envåningshus. Det är inrett till ved- och kolbod, klosett, baljehus och gödselstad.

MÖBLERINGEN Den stil, som behärskade heminredningen i Sverige vid den tid , då den unge professor Thomander gifte sig och satte bo vid Paradisgatan i Lund, Yar senempiren i utpräglad svensk form, vad man plägar kalla Karl Johansstilen. Ett hem hur n y tt eller hur gammalt det än är, är dock aldrig så kemiskt r en t i sin stil, alt man icke finner ett och annat därinom, som faller utanför densamma. Så är det även här. Under de sexton år, som familjen bodde här , hann också ett par nya smakriktningar bryta fram, nygo tiken, som efter långt tidigare trevare på allvar slog igenom under 1830-40-talen, och nyrokokon , den förra närmast av engelskt ursprung, medan den senare räknade Frankrike som sitt upphovsland.

Under Thomanders tid voro endast fem rum tapetserade, matsalen och förmaket i bottenvåningen samt stora vardagsrummet, musikrummet och ett av de båda västra nu för biblioteket apterade rummen i övre våningen. Då man vid återuppförandet av huset 1925 skalat av de under årens lopp påklistrade tapetlagren, lät man fru Thomander-Warholm utYälja de tapeter, som hon kunde erinra sig från sin barn160

14. Förstugan m ed trappan upp till 2 :dra vån in gl'n i hu sr ts sydö s tra h ö rn.

Se pl n n bild 25.

domstid i hu se t. Av d essa gjordes nytryck på Kå bergs ta petfabrik . Bilderna 9- 12 visa provstycken av d essa. Starkast i färg är den i stora vardagsrummet, bild 12, m ed sina i djupblått och ljusgrå tt tonade mön ster på grågul fond , så typisk för 1800-talets mitt. De andra äro betydligt diskretare. Den i matsal en, bild 10, är mön s trad i rödbrunt och olika n yan ser av grått mot krämfiirgad botten. I förmaket slå rut- och ro se ttmön s tren i blå tt, vitt och brnnt mot gråbrun grund , m edan tapeten i mu sikrumm et, bild 12, har en viss gotisernnde s lilkaraktär m ed mön s ter i grönt och svagt grålila mot vit fond . Detta rum h ar en i pärl grå tt m å lad bröstpan el av trä. Alla övriga lokaliteter h a pulsade vägga r, m å lade i för tiden typisk rnarmorering i trappupp gången och för övrigt i hela ytor eller fält. Enda st i sängkammaren påträffar man 11

lGl

Bild 15 och 16. Matsa len med bordet dukat för familj en T h oma nd er sam t fö rm a k et m ed soffgrupp i Karl .J o hanssti l.

Bild 17 och 18. Sängkammaren med mahognysängar i I\arl Johans stil och köket m ed kiirlh ylla, brunbelsade stolar och spis.

Bild 19. Kök et sett mot söder m ed sin stora öppna spis . Genom dörren ser man in i pigkammar en , som samtidi gt Yar vävkammare. Se plan bild 25.

en i färger målad supraport .över dörren till förmaket. Det är ett urnmotiv med guirlander, bild 13. Taken i boningsrummen äro villade på papper.

Den stil, som det Thomanderska hus ets möbelbes tånd i huvudsak repres enterar, är Karl Johans-stilen. I olika variationer av form och dekor finn er m a n d en i sa mtli ga rum med växling i materialet m ellan mahogny och ljuspolerad björk. Klädseln på sittmöblerna h ar givetvis und er tid erna s lopp ersatts m ed nyare , sedan d en äldre och ursprungliga nötts ut, varför s lilsamhörigheten m ellan d enn a och möb eln i regel saknas. Bilderna 15-24 visa olika typer av soffor , stolar och taburetter, som ingå i huse ts bohag. Till sen Karl Johans-stil torde man också kunna r ä kna d en svartmålade och svängbara skrivstolen i sydöstra bibliotek srummet, en variant av en vid denna tid ga nska vanlig typ av a rmläns164

Bild 20. Sydväslra biblioleksrummet med skrivbord och professorns vilstol.

stolar. Till rokokons tidevarv hör däremot en svartmålad stol i sängkammaren med stoppad sits och rygg, närmast av fransk typ.

I Karl Johans-stil äro också de båda sängarna av mahogny i sovrnmmet utförda , sannolikt tillhörande det tidigaste bohaget, som de båda makarna förde med sig in i det nya hemmet.

Ifråga om bordsmöblerna är skrivbordet framför fönstret i det sydvästra biblioteksrummet det efter stilen att döma äldsta. Det är utfört i mahogny och torde få räknas till senempiren. Det svartmålade bordet i matrummet med skivan inlagd med blådekorerade delftplattor och det likaledes svartmålade skrivbordet i sydöstra bokrummet r epresentera i sin enkelhet en bordtyp, som efter bevarade teckningar från t. ex. det s. k. Härbcrget icke har var it ovan lig i Lund under 1800-

165

Bild 21. Sydöstra biblioleksrummet m ed professo rns a rbetsbo rd , mol vilket står lutad h a ns pro m enadk äp p m ed guldkrycka .

tale ts förra hälft. Divanbordet framför björksoffan i s lora vardagsrummet, bild 23, av ljuspo lerad björk m ed snirklad fotställning h a r däremot tidi gas t anskaffats und er 1840-ta le ls senare del och företräder den nu inbrytande n yrokokon. Det i kök e t placerade enkla slagbord e t m ed si na näs lan till golvet n åend e klaffar är m era tidlös t.

Bland förvaringsmöbler märkes de t s to ra barockskåpet i matrumm e t m ed sin snidad e d ekor fr å n 1700-tale t. Om d e t är arvegods frå n d e t m eij ersk a h emm e t i Karl shamn ell er inköpt på a ukt ion eller und e r hand är okänt. D en låga, ljuspolera d e björkbuffeen i samma rum kan däremot m yck et väl tillhöra d e unga makarnas egna boha gsinköp vid 1830-ta le ts mitt. Förmodligen är den b eställd hos n ågo n möbelsnickare i Lund eller i Karlshamn. Mahognybyrån m ellan fönstren i matrumm e t är ock så typ isk för d en Lid, då de tta h em grundades, och 166

Bild 22.

Slora vardagsrummet m o l öster m ed svartmålad soffa oc h mahognystolar fr å n Karl Johans lid.

är a nta gligen n ybes tälld för professorshemmet i Paradisgalan likso m väggspegeln m ed s in kon so l i mahogn y m ellan fönstren i förmaket. Däremot förefaller det i sovrummet placerade nattbordssk åpe t i enkel senguslaviansk stil och brunbetsat vara av tidigare datum och förvärvat auktions- eller arvs vägen.

De t förvånar givetvis icke, a tt man i en familj so m den thomand erska idkade musikalisk underhållning såväl i den trä ngre fami lj ekre tsen som vid gästabud. P å klaveret i musikrumm e t h a r sä k erligen den unga professorskan vid m å n gfa ldiga tillfäll en exekverat både klassisk musik och för h ennes egen tid modern. De små döttrarna ha väl också vid delta instrument glatt sina föräldrar m ed att visa sina fr a m s teg i fru Musicas ädla konst. Tavlan över klaveret har en gång tillhört Thomanders gode vän och yrkesbroder biskop Frans

167

Bild 23. Stora vardagsru mm et mot väster m ed s in soffgrupp i ljuspol.crad björk. Över so ffan en förg y lld vliggpend yl i empir.

Mikael Frunzen i Härnösand , död 184 7, och var en Les tamenta risk gåva fr å n denne till Thomander. Över björksoffa n i stora vardagsrummet i andra våningen hä nger en väggp end yl m ed snidat och h elförgyllt fodral i emp ir från 1800-ta lets begy nn else. Måhända är d et en skänk från professorskans föräldrar i Karlshamn och ha r tidigare tillhört deras h em . Bordspendylen m ed urhus av förg ylld metall och und er glasklocka i mus ikrummet har tidi gas t förvärva ts på 1840-talet. Någo t tidi ga re kan pendylen av svartpolerat trä m ed alabasterkolonn etter och pärlemordekor på byrån i m a lsalen vara.

Vad so m för en nutidsmänniska framför allt ger prägeln av rikedom i d ett a h em , är den stora sa mlin gen av ostindiskt servisporslin i blått och vitt, som nu exponeras i matrummets stora barockskåp , på buffet och bord. Det är arvegods från 168

Bild 24. Musikrummet m ed sil t klav er . Tavlan däröv er var e tt arv till .Joh. He nrik Thomandcr från hans viin biskop F . M. Franzcn i Härniisand.

d en m e ijerska köpmansfamilj en i Karlshamn och har brukats i professorskan Thomand ers föräldrahem, innan det började göra tjänst i henn es ege t. På Thomanders samtid har den väl näppeligen gjort samma intryck. Vår tids antikvurmeri var då ännu ett h elt okänt begrepp.

Om professorn, den lärd e och vittre mannen med den mäktige anden, erinrar det stora biblioteket, som nu fyller fyra rum i övre våningen och i allt omfattar omkring 4.000 band i så gott som alla discipliner. Utom teologisk litteratur är här en stor samling verk i statsvetenskaper och ekonomi, historia, biografi och filologi , reseskildringar och planschverk.

Naturligtvis har d en vittre ledamoten av Svenska Akademien en framstående kollektion skönlitteratur på så gott som a ll a europeiska språk. Såsom den sanne bokälskaren har Thomander även sam lat på äldre tryck och bokband. Hans biblio-

169

10

9

8

·o

0

D0 0

[7::x:J

2

Oo\)

0

4.

3

OoO

Cp<)

~'41-

ME1ER 0

1

2

3

4

5

Bild 25. P la n öve r Thomand erska hu se ts bo tten vån in g m ed inplace rat bohag oc h biskopens vag n i portgånge n . 1 förs tu ga; 2 matsal ; 3 sa lo ng; 4 sä ngka mma r e; 5 hu sj un gfruns rum ; 6 k ö k ; 7 vävkammare; 8 s k affer i; 9 visthus; 10 brygghus.

tek är i det s tora h ela försett och ur k on s tnärli g synpunkt utställda i e tt sä rskilt sk å p och dräktgall erie t. Dessa ha 170

m ed vackra band. De ele gantas te m es t intressa nta bokbanden äro i rumm e t m ellan mu sikrumm e t tidi gare behandlats i Kulturens

årsbok. (Se Kulturen. En årsbok 1937, sid. 170 ff.) En tryckt förteckning över boksamlingen utgavs 1867 i och m ed att denna s tälld es till d e stud era ndes förfogande för boklå n .

Till d et kulturhistoriskt värdefullaste i d e t Thomanderska huset hör nu dräktgalleriet, som fram s täller en dräktkavalkad ur damernas modevärld från 1830-talets mitt till fram mot å rhundradets slut, från d en unga professorskans klänningar av empirsnitt över krinolin ernas epok och turny rens fantastiska uppstoppningsmod. Alla ha burits av familjens dam er i olika å ldrar. I vitt taftsid en stå ta r i serien den ena dotterns brölloppsklänning frå n 1863. En del plagg, so m tillhört profes sorn s och sed erm era biskop ens personliga ga rderob och hans ämbetsinsignier äro uts tällda i ett annat sk å p. Hans svärfaders, kommerse råde t Meijer, borgaruniformer ha också pietetsfullt bevarats i familjen och ex poneras i väggmontern m ellan fönstren.

NOTER. Se Kulturen. En årsbok . 1937, sid. 170 ff.

Se M. L. STAHL, Biografiska und errä ttelser om professorer vid Kongl. Univers itetet i Lund. Christianstad 1834, sid. 339.

3 Se M. L. STAHL, Biografiska und errä ttelser om professorer vid Kongl. Universi tetet i Lund. Christianstad 1834, sid. :·n 7, S. CAVALLIN, Lunds stifts h erdaminn e. I. Lund 1854, sid. 408.

4 J acob Berndt Kallenberg var född den 29. 12. 1780, blev ky rkoherde i Tygelsjö 181 5 och prost därsammastädes 1822. Han blev i sitt andra gifte 1832 förenad m ed i\fargaretha Sophia W eduvar, född 1800 och dotter till m ajoren vid 2:dra Gardet Baltz a r \ ;yedu va r och h a ns m aka Anna Helena Hök. Hon dog 1864. I detta äk tenskap född es en son, Jakob Baltzar 1836, som blev militä r, och en dotter, Sophia Helena, född 1840. Se Matrikel öfver Lunds s tift. Lund 1842, sid. 224, och S. CW..\LLIN, Lund s stifts h erdam inn e. 2. Lund 1855, sid . 101.

1

2

171

REDOGÖRELSE FOR KULTUHHISTORISKA FÖHENINGENS FÖH SÖDRA SVERIGE VERKSAMHET 1945.

A.

KULTUHHISTOHISKA FÖHENINGENS STYRELSE OCH REVISORER.

K

LEDAMÖTER,

ulturhistoriska föreningen åtnjuter alltjämt förmånen att såsom sin högsta besk yddare få räkna HANS MAJ:T KONUNG GUSTAF V.

Hed ersl edamöter: H. K. H. Kronprinsen.

Friherre Nils Djurklou, Malmö.

Direktör Falk Simon, Göteborg.

Hovintendent John Kroon , Malmö.

Direktör Bror \V. Olofson, Malmö.

Direktör Karl vVistrand, Stockholm.

Ständiga ledamöter på grund av särskilda förtjänster: Professor J. G. Andersson, Stockholm.

Disponent H. Dunker, Hälsingborg.

Kammarherre IL G. Toll, Stockholm.

Fru G. Juel-\Ves trup, Rydsgård.

Direktör Th. \Vinborg, Stockholm.

172

Ständiga ledamöter upp gingo per den 31 d ecemb er till 331 och årsbetalande till 7 .657. De årsbetalande medlemmarna fördelade sig på följande sätt: Malmö ........ . .. . . .

Lund ...... . ... ..... .

Hälsingborg Kristianstad Landskrona ..... .... .

Ystad ..... ... ...... . .

Trelleborg ........... . Ängelholm .......... .

758

748 306 166 99 82 79 51

47 Höganäs .. . . .. . .. . . .

67 Eslöv ... . .. .. ... . . . .

25 Simrishamn . ...... . .

41 Hä ssleholm ........ . .

10 Skanör-Falsterbo ... . .

Skånes landsbygd . . . . 2.151 Utanför Skåne ..... . . 2.947 72 Abonnenter .. ...... .

Föreningen höll ordinarie årsmöte den 4 juni. Till styrelseledamöter intill årsmötet 1948 återvaldes hovintendenten John Kroon, professor Lauritz ·weibull och advokaten Bertil vVickman och till suppleant nyvald es v. konsul Georg Lindström, Malmö.

Vid årsmötet beslöts att andra stycket i § 5 av föreningens stadgar skulle ha följande lydelse : »Så länge n ågo n av K. maj:t, Malmöhus läns landsting, Kristianstads läns la ndsting och Stadsfullmäktige i Lund lämna föreningen årligt anslag äger d ess utom den anslagsgivande rätt att i föreningens sty relse insätta: K. maj :t en ledamot, Malmöhus läns landsting en ledamot och Stadsfullmäktige i Lund två ledamöter, alla m ed var sin suppleant. » Föreningen beslöt m ed acklama tion att såsom ett uttryck för sin tacksamhe t och uppskattning till sin h edersleda mot kalla direktören m. m. jur. kand. Karl Wistrand, som i egenskap av ordförande i d en av K. maj :t till sa tta sakkunnigkommitten personligen gjort betydande insa tse r till föreningens fromma.

Styrelsen har under å re t b es tå tt a v följande lur: landshövding Johan Nilsson, ordförande och I\ ung!. Maj :ts ombud, professor Lauritz \i\Teibull, vice ordförande, riksdagsman Rud. Anderberg, Malmöhus läns landstings ombud, riksdagsman 173

L. A. Björklund, Krstianstad s läns landstin gs ombud, folkskollära re J oh a nn es Blidfors, stad en Lunds ombud, intend enten Sven T. Kjellber g, sekreterare, ho vintendenlen J ohn Kroon , teo l. dr 0 . Lewan, redaktör J o han Nilsson , fabrikör vValfrid No rdström , direktör Alfred P er sso n, stad en Lunds ombud, frih erre fil. dr I-I. I-I. von Schwerin, greve Stig Th ott och advokaten Bertil \Vickma n m ed följand e supplea nter: docenten Gunnar Edström, staden Lunds ombud, m å lare M. Mattsson , sta d en Lunds ombud , landstin gsm a n Per Loven , l\falmöhus lä ns la ndstin gs ombud, v. kon sul Georg Lindström , di sponenten J. A. S. Timberg, direktör Hjalmar vVenn erth.

Till förening ens reviso rer valdes vid å rsmötet bankdirektören Ola Källqvi st och köpmann en N. A. Nilsson samt till revisorsuppl ea nter disponenten C.-E. Borgenstierna och bankk assören I-I. Quist. Såsom Kungl. Maj :ts r eviso r h a r fungerat lä nsassesso r Sigurd Dahlrup och såsom stad en Lunds r evisor bankdirektören A. J. In gemanson. Till reviso rer av d en Fahlb eckska kulturfonden valdes föreningens reviso rer, hrr Källqvi st och Nilsson .

Styrelsen har sa mmanträtt den ''/", 4 / 9 och 2 1 / 11 • Det av sty relsen till sa tta arbetsutskottet, bes tåend e av hrr vVeibull, ordförande, Kjellber g, sekreterare, Nord ström , P ersson, Timb erg och \Vickma n , har sammanträtt 26 j 0 , 3 /u, 0 / 10 , 10 / 10 och

20;

11•

Bland behandlade ärenden m å omnämnas frågan om pensionss tat för musee ts tjän stemän. F örslag därtill har upprättats och s ty relsen sök er utvä ga r till lösning av frågans ekonomiska sid a, vilken ställer sig m yck et dy rba r på grund av tjänstemänn ens å ld er . Föreningens stadga r ha und erställts K. maj:t för god kä nna nd e. Styrelsen har upprä ttat en ombudsmannabefaltnin g i hu vud sakli gt syfte att biträda i ekonomiska frågor och t. v. frå n 1946 såsom ombudsman a nställt överste Sven Forsberg. Ins truktion för inte nd entsbefa ttnin gen vid museet har utarbetats och godkänts.

Föreningens revisore r h a sa mma nträtt under m a j. Siffergra nskare h a r varit bankkamrer Nils Hansson .

17 4

13. FÖRENINGENS EKONOM I. Under 1945 har fö reningen erhållit fö ljande anslag. (Beträffande aris lag från enskilda fö retag utgöra de angivna summorna den de l av tidigare b ev ilja t ans lag, som får till godogöras und er å ret, samt und er året bevi ljade nya anslag.)

Lolterimedelsfonden . . . .............. .

Staten ......... ...... . .... ... . ...... . .

Staden Lund ...... .. ...... .. ...... . .. .

Malmöhus läns landsting .. . . .. ........ . .

Kristiansta ds läns landstin g .. . .. .. . ... .

Gamla Sparbanken i Lund ... . . .... .. .. .

AB Armerad Betong . ........ . ........ . .

- nytt ans lag .. . .... . . . ..... . .. . .. .

AB Klippans Finpappersbruk ... . ...... . .

AB Ma lm ö Strumpfabrik ... .... . .. ... .

Brand- och Livförsä krings Al3 Skåne ... .

Höganäs-B ill esholms AB . . . .. ..... . . . .

Kockums Mekaniska Verks tads AB . . ... .

Skånska Brandförsäkringsinrättningen Skå nska Cement AB .... . .. . .. . . . ... . .

Skånska Hypoteksförenin gen . .. . .... . .. .

Skå nska Städernas Brandstodsförening . .

Svenska Sockerfabriks AB ...... . .... .

Sydsvenska Kraft AB ........ .. . . .... . .

Trelleborgs Angfartygs AB - nytt ans lag

45.000: - kronor 20.000: 20.000 : 10.000: 5.000:4.000:333 : 33 500:1.000: 500:2.000:2.000 : 1.666: 67 1.000: 667:67 2.000: 1.000: 3 .000: 1.000: 666:67 2.000: ))

))

))

))

Det ur lotterimedelsfonden erhållna bidraget }ir avselt till avveckling av fö reningens lån eskuld samt till yttre reparation av museets byggnader i Lund och Öslarp i enlighet m ed en av sakkunnige uppgjord plan. Tack vare d etta k an styrelsen med största til l fredsstä ll e l se medd e l a , att förenin ge n nu är sku ld fri och att den sedan 1885 ackumul erade l ånesku l den bl ivit h e lt gu l den, samt att 175

därjämte utöver de sedan flera år reparerade och delvis nybyggda bostäderna till intendent och rustmästare medel finnas tillgängliga för påbörjande av en nödvändig reparation av museets övriga byggnader, vartill ställts i utsikt ytterligare bidrag ur lotterimedelsfonden. Den sanering av föreningens ekonomi, som igångsattes 1934, är sålunda i dessa avseenden till stor del genomförd. Nu återstår sålunda att söka uppnå betryggande tillgång till det årliga medelsbehovet för museets drift, utan vilken den uppnådda positionen kan komma att äventyras.

Såsom i förra årsberättelsen meddelats har styrelsen överklagat beskattningen av Kulturfonden. Länsprövningsnämnden har nu undanröjt taxeringen för 1944 och det utbetalade beloppet har restituerats.

Hovintendenten John Kroon har överlämnat slutredovisning för den av honom till föreningens fromma utgivna »En bok om Skåne » och den totala inbetalningen till Skånebokens fond, vars avkastning användes till inköp för museet av skånska kulturföremål, har härmed stigit till 42.386: 27 kronor.

Till avslutande av den sedan flera år pågående utgrävningen av S :t Jörgens Hospital i Lund ha stadsfullmäktige anslagit ytterligare 1.000 kronor.

AB Åkerlund & Rausing har i likhet med tidigare år ställt 8.600 skyddskartonger till årsboken kostnadsfritt till föreningens förfogande.

Medlemsvärvningen under 1945 har visat ett tillfredsställande resultat, vilket varit synnerligen välbehövligt, då tyvärr avgången av medlemmar är så stor, att särskilda kraftansträngningar fordras för att upprätthålla och öka medlemsantalet. De influtna medlemsavgifterna, 38.874: 50 kronor, äro något större än fjorårets och summan den största hittills influtna. Årsboken har utgått i 8.300 exemplar och författarna ha liksom tidigare kostnadsfritt ställt sina alster till föreningens förfogande.

176

Den under året utgivna Skånsk Bildalmanacka 1946 har kunnat utsändas i större upplaga än tidigare och medfört en behållning av 5.219: 33 kronor.

Samlingarnas värde under å re t har ökats med 5.815: 25 kronor, därav genom gåvor m ed 1.213: - kronor.

Styrelsen frambiir fö renin gens vördsnmma tack för dessa ans lng och gåvor, genom vi lk n verksamheten kunnat uppriillhållas och museet lill viixa.

UTDHAG AV KULTURENS R.H:ENSKAPER FÖH AR 104ii. \1 i n s t- o c h F ö r I

11

sI ko

11

I o.

Utgifter: Löner, pensioner, arvoden .... . .. ..... . .. . . ... ... .... . .. .

Expensmedel .. ... ........ . .. . ....... .. ..... . .. . .. .

Reparationer och underhåll av fas tigh e ter . . . . ........... .

Skatter, riks- och brandförsäkring ... . ...... .. .. . ... . ... . .

Belysning, vallen, värme, renhållning . . . ......... . . . ... . . . .

Resor, frakter, porto, telefon ...... . . . . ..... . . .. . .. . ..... . .

Annonser, tryck, skrivma teria l .. . . . ... . ...... . .. . . ... . . .. .

Trädgårdens underhåll ................. .. .. .. .. ... . . . ... .

Utställningar och attraktioner . ........ ... ..... . . . .. . . . . . .

Material till konserveringsanstalle n . . .... . . .. .. . . .. .. ... . .

Oförutsedda utgifter ........... ... . .. . . . . ..... . . .. .. ... . .

Utgifter för Östarp . . .. ..... .. .... ............... ..... . . . rnedl emsvärvning och årsboken .. . .. . . .. . . . . fotografering .......... . ... .... ..... .. . . .. . . .

Riintor Inköp till samlingarna .... . . .. . ..... . . . .... . ... .. ... .. .. . biblioteket .. . ... .. . ...... . . .. . . .... . .. . . . ... . .

Kapitalkonto .. . . ..... .. ........... . ............. . ...... .

83.792: 40 2.500: 9.047: 07 :1.5:19: 32 18.082: 23 850: :-15 2.il04: 18 :176: 70 589: 79 7 71: 84 6(i6: 33 1.858: 06 J:i.07 5: 48 1.128: !17 3!)5: 67 4.977: 25 56!J: !JI 9.051:31

Kronor Inkomst er: Inträdesavgifter Medlemsavgifter och abonnemang å årsboken .. . . . ... ..... .

Hyror och naturaförmåner .. .. .. ...... . ... .... . ....... .. .

Försäljning av trycksa k er ........... . . ... .. ... . . .. ... . . . .

Räntor och utdeln in g å brandbrev ............. . . . ..... . . .

Räntor å donationsfonder . ... ... .. ... ........ . . . .. .. . . .. .

12

13.1 82: 75 :18.874: 50 4.485: 595:28 483: 72 8.071: 7:-l

177

Ink oms ter från Östarp .... . ...... . .. . . .................. .

Diverse inkomster . . ..... . ............ . ..... . ... ... ...... .

Ink oms t från konscrver ingsanstalten . ... . . . . . . . . . ...... . . . an non se r och fö rsålda årsböcker ...... . .. . . .

Kontanta bidrag ....... . .. . ... .. ........... .. ... . ....... .

Ink omst av Skånsk Bildalmanacka ........ .. ... . .... . . . . . .

Arsanslag ........... . .. . ........ . .... . .. . ... . .......... .

:i.21 !J: 3:1 78.3:13: :14

Kronor

155.57U: 8U

1.19:!: fiO 598: 11 2.271: uo 2.263: -

5: -

ANVÄNDNING AV ANSLAG FR AN LOTTERlMEDELSFO NDEN. Inbeta lt föreningens sk uld ....... ... . . . . . . . . ............. .

Rä ntor . ... .. . . ... . ...... . .. . . . . . ...... . .... . .. .. . ... . .. .

Utförd a reparationer m. m .... ... ... ..... . . ............... .

Saldo till år 1946 . . ......... . ....... . ... . ............... .

Kronor

16.800: 464 :80 6.08!l: 13 2 l.U46: 07 45.000: -

13 a I a n s k o n I o.

Til l gångar: 31 / 12 19-l;j " /u HJH Fas ti gheter 7 i'iil.100: 753.100: Sam lingarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.80U.55U: !Hi 1.812.37 2: 2 1 13ibli o lek och arkiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

28.017: 04 28.8.!2: 4'> In ve ntari er .. .. .. . .. . .. . .. .. .. .. .. .. .. .. . .. ..

1: 1: ·1 .120: 4.120: Diverse varor ... .. . . .. . . . . . . . . . . . . . ... ... . . . . :1!)8: 782: Trycksaker ..... . ....... . ... . .. . .. .. . . ...... .

326: 6!l 1.1 37 : 96 Inn es tåend e i b an ker .......... . ... . . . . . .. . . .

250: 27 :l50 : 16 å pos tgiro ... .. .. ... . .. ... .. . . . . .

4.412:63 4.644: 90 Diverse fordringar . ........ . . . . . ... . ..... . . . .

58: !JO 39:84 Kassabehållning .. . ..... . ...... . . . ..... . ... . . .

Kronor 2.597.857: 7<i 2.(i04.774: 25 Sku ld er: .. ,,, 1944

.. ,,, 1945

Lån . ........... . . .

16.800: Inneståen de ans lag till ulgivande av Skånsk Textilkonst ................ . ........ . .... . :1.000 : :1.000. Diverse skuld er ...... . . . ..... . . .. . .. . . . . . ... .

10.681: 39 2.289: !il Kapitalb ehållning . ..... ....... .. . ........... . 2.567.:-176: 37 2.599.484: 34 Kronor 2.597.857: 76 2.604.774: 25

178

Fondernas k a pi ta 1b ehå 11 ni n g:

" /u

19H

" /u

1945

Thomanderska fonden .. ... .. . ....... . .. . ... .

Anna Karlins premiefond .... . .. . . . . . ... . .. . .

Ole Olsens Keramiske Legat . . . ....... . . ... . . .

Beate och Sven Bengtssons fond ...... . . . . . .. .

Bosebo Kyrkokassa .................. . . . ..... .

Skånska Brands fond ... . ...... ..... . . . .. .. . .

Kulturhistoriska Museets jubelfond .. .. . .. . . .

Skånebokens fond . .... . .................... .

Ingeborg Holcks fond ....... .... .. . ...... . . . .

Kulturens Nybyggnadsfond ..... . . .... . . ..... .

Anna Lithströms fond .. ........... . . .. . . .. . .

Bror vV. Olofssons fond .......... ........ .. .

1944-1946 års gårnfond Ostindiska fond en .......... .. ..... . ........ . .

12.568: 53 1.290: 90 :!5.650 : 80 21.696: O!l 637:8:!

11.lll:!H 9.930: 41 45.3G 1: !l 1 5.884 : 04 13.240: 18 10.821: 51 25,49-k 2(i 12.032: 50

12.666: 79 1.il30: 68 3!i.525: 17 21.75:!: 69 714:62 11.154: 25 10.186: 94 47.514: 30 6.190: 89 13.555 : 56 10.598: 18 28.071: 21 8.3 37: 03 4.509: 50

I\ ronor

205 .720: !JO

213 108: 81

ANSLAG FÖR DIVEHSE GRÄVNINGAR Inkomster: Saldo från år 1944 Från Lunds stad .. .. ...... ... . .. .. . . . . .... . .. ... .... .. . för eningen >Det gamla Lund • ... . ... . . . ... .. ..... . .. . fil. dr. H. Blomqvist ......... ... ... . ......... .. .... .

952:46 1.000: 375: - :72

Kronor

2.328: 18

Utgifter: 2.328: 18

Utbetalda arvoden Kronor

2.328 :18

Lund elen 15 april l!lrn.

Hj. Ekström .

179

R e u is i o n s b e r ät l e Is e.

Undtertecknade, uts edda a tt granska Kulturhistoriska föreningens för Södra Sverige räk e nskap er och förvaltning för å r 1945, få eft er fullgjort uppdrag avgiva följande berätlelse.

Styrelsens protokoll samt för e ning e ns räkenskaper och andra handlingar be riirand e r ev ision e n ha av oss genomgåtts utan anledning till rrinran och iiverensstiimma <l e i å r e ts redogörelse int ag na sa mmandrage n och fondredovisningarna m ed riikenskaperna. Föreningens byggnade r och samlingar iiro e nligt vårt för111 c11andc på be trygga nd e sätt försäkrade.

Kassan h a r av oss uppräknats och befunnits riktig.

Särskilt uts edd siffergranskare har över sin verksamhet avgivit ege n bcrä ttcls c.

Då nå go n anledning till anmärkning ic ke fiircfunnits, tillstyrka vi ansvarsfrih e t riir den tid r cv isio11 cn omfattat.

Lund d en 28 maj l!JIG. N. A. N ilsson

Carl-E. Borgenslierna

Uts edda av l\ullurhistoriska för eningen.

S. Dahlrup

A. J. lngemanson

Utsedd av Kungl. Maj:l

Utsedd av Lund s stadsfullmiiktige.

SAMMANDRAG AV STIFTELSEN KUL TURPONDENS RAKE NSKAPER f'öR AR 19-lS.

I n g å c n d c l3 a 1 a n s.

Sve nska Statens 4 % fö rsvarslå n av å r 1941 Konun ga riket Sveriges Stadshypotekskassas 4 % ohl. av år 1941 ............. . ... .

Stockholms stads 4,75 % o bl. av år 1940 ... .

Lunds stads 4, 75 % obl. av år 1940 .. ..... .

Inn es tå e nd e å m o tböc ke r m ed SkallCI. Banken Upplupna ej förfallna riintor ............. .

G.000: 12 1.000: 5.000: 4.000: 122:07 2.010: 10

Inkomst e r. niin ta å J 941 å r s försvarslån ............. . » Stadshypotekskassans obl. . .. .. .. . > Stockholms stads ohl. ........... . > Lunds stads obl. » m ed el i bank ......... .. .. . . . .. . .

180

240: 4.840: 237:50 190: 23:87

138. 132 : 17

Res tituti o n a v uts k yld er ............. . ... .

470:05

Upplupna e j fö r fa lln a r ä nt or .. . .......... .

Tillfä lli gt lå n fr å n drä tse lka mm a r e n . . . . . .. .

6.001 : 42 2.010 : 10 1.000: -

Kr o n o r

147.143: 69

1.200: 3.085: 52 12 : 28 1.205: 9 1 22 1:26

5. 72-l : 97

U t g i f l c r.

Pens io n till fru Gurli Ka rlin Till K ultu r h is lo ri s ka Fö r enin ge n .. . ... . .. .

Ränta till drät selk a mm a r en å till fä lli gt lå n ..

Till uts ky ld e r .. . .......... . ... .. ... .. . .. .

Arv od e till för va lt a r en fö r å r 19-1 5 . ...... .

Upplupn a e j inb eta ld a r iinl o r . ....... . . . .. .

Tillfä lli g t lå n . . ... . . . . . ...... . ...... . . . . .

2.010 : 10 1.100: -

U t gå e n cl e B a 1 a n s.

Sve nska Stat ens 4 % fö rsva rs lå n av å r 194 1 Konun ga rik e t Sveriges Sta d s h y po teks kassas 4 % obl. av å r 19..ll . . . . ....... .. .. . . .

Stockh o lms s ta d s ..l ,i 5 % o bl. av å r 1940 ... .

Lunds sta d s 4, 75 % o bl. av å r l!}-10 ....... .

Inn es tåe nd e i Ska m !. Ba nk en . . . .... . . ... .

Upplupna ej fö r fa llna r iinl o r ... .. . .. . .... .

Pö r s tift e lse n

6.000 : 12 1.000 : 5.000 : -L000 : 298: 52 2.010 : 10

138.308: 62

Kro no r

l ..l7 .1..l3 : 69

J~ulturfo nd c n :

.-i. dr iil selkamm are ns väg nar: Juan H ol111!1 erg

I

A. /J cng/ssu n

F ö res låe nd e r ä ke ns ka pe r g ran s kad e oc h go dk ä nda : Fö r s ta d s r ev is io nen :

J oel N ilehn

För J\ulturhi s lo ri s ka fö r en inge n :

N. A. N ilsso n

181

C. TJÄNSTEPERSONAL OCH VERKSAMHET. Intendent: Antikvarier: e. o . Amanuens: Skattmästare: Kanslibiträde: Konservatorer: Huslmästare:

fil. d :r Sven T. Kjellberg. fil. d :r vVilliam Karlson och fil. d :r Hagnar Blomqvist. fil. stud. Carl Gustav Lekholm. f. postmästaren Hj. Ekström. fröken Ulla Holm. fröken Anna Karlsson h err Erik Hansson. herr vVilhelm Jönsson.

På den textila konserveringsverkstacl en ha Lvå biträden tjänstgjort och på den allmänna konserveringsverkstaden ett.

För byggnadernas reparation, handräckningsarbeten och nattvakt ha fyra man varit anställda samt för vakthållning och rengöring tre vaktfruar.

Museets förutvarande kouservalor Anders Gräns avled i slutet av året vid nyss fyllda 80 år. Då han 1939 avgick med pension, had e han varit i museet s tjänst i 37 år, varvid han icke blolt upprätthållit konservatorsbefaltningen utan även en längre Lid tjänstgjort som lärare vid den till museet förlagda konstinduslrianstalten. Gräns var en förstklassig yrkesman med mycket skickligt handlag och säker blick och dessutom begåvad med den speciella takt, som erfordras för en rätt behandling av ett museums ålderstigna föremål. Särskilt framstod hans skicklighet vid konserveringen av keramik. Under sin långa arbetsdag har han gjort museet ovärderliga tjänster, för vilket vi stanna i djup tacksamhet.

Det inr e mus e iarbetet. Underhållsarbetena på museets byggnader ha fortsatt på sedvanligt sätt. Sålunda har Allmogehallens tak undergått en grundlig reparation och prästgården från V. Vram blivit omkalkad. Tack vare anslag av lotterimedel har den planerade genomgripande renoveringen av museets byggnader kunnat igå ngsii llas. Såsom första byggnad har där182

vid Herrehuset ifrågakommit och under hösten har taket blivit helt omlagt och täckt med bräder och underhå llsfri takpapp. Härigenom kommer den stora vindsvåningen att kunna tagas i anspråk för utställning. Huset skall i övrigt n yinredas för upp ställnin g av de k eramiska samlingarna, som alltsedan evakuerin gen 1939 varit n edpackade.

En del tillfälliga utställningar ha anordnats under å ret.

Sålunda öppnades 6/i en folktroutställning kallad »Plock bland skrock», som fick en omfattande publicitet och även visade sig vara publikdragande. I samband m ed det l3erlingska boktryckeriets 200-årsjubileum hade museet från denna firma samlat en r epresenta tiv utstä llnin g till belysande av boktryckarekonstens och stil gjuteri ets tekni ska utvecklin g. Denna kompletterad es m ed person - och loka lhisto ri sk a minnen samt en översikt av d e från Lund utgångna trycka lstren , varvid museet välvilligt bereddes tillfäll e a tt från Uni ve rsitetsb ibliotek et få komplettera utställnin gen . En d el av jubileum sfes tli ghetern a förlades till musee t och utställnin gen demonstrerades vid detta och se nare tillfällen. I samba nd m ed åte rförand et av de under kri get evakuerad e textilsamlingarna gjordes 30 / 10 en utställning av skå nska allmogebroderier på y lle, företrädesvis gönnen och å ktäck en . De eva kuerade föremålen h ade förts till Svenstorps slott, där d e tack vare äga rnas tillmötesgående förvarats h ela kriget. Den n ä ra belägenheten und erlä ttade den regelbundna tillsyn , som ylleföremålen kräver.

Museet har som vanligt under novemb er och december månad er h å llit sina billiga folksöndagar m ed demonstrationer av olika avdelningar, såsom svensk fajans, drä kter, t extili er , möbelkonst, uniformer, byn och bond gård en, blanka vapen, hantverk , våra äldsta n ä rin gsfång, julseder. Gruppbesök.en m ed d emonstrati oner av museet har und er å ret varit m era omfattand e än tidi ga re. Sålunda besöktes mu seet bl. a. av grupp er lll' Iänsfö rbundet av Folkpartiets kvinn ofö rbund , Svensk a Ungdom srin ge ns Skånedist.rikt, va rs m ed lemma r u ppfö rd e fo lkdanser, Fred rik a Bremerförbundet i Svalöv, De dövas v~il , 1897 , 1898 och 1905 å rs män , arkitekter frå n Clialm erska in183

stitutet, olika Reso-grupper, Skånes Bleck- och Plåtslaga reförening , Gustav Il Adolfs Akad emi en , Lunds lottaförening, Konstveck an, SSUH: s förbundsmöte, Skånes distrikt av S. L. U. anordnade en spån ads täv lin g på musee t, T ecknin gskursen för folkskollärare a nvä nde museet so m åsk åd nin gsm a teria l och Torna h ärads h embygdsförenin g fö rlade sitt å rsmöte dit.

Pressens Rundtur h ade so m vanligt en livli gt besökt sommarsöndag m ed pristävlan och föreningen Barnens Vänner har förlagt sin a syda gar och sin traditi onella julfest för ba rnen till museet.

Arbetet m ed rea lk a tal oge n har fo rtsa tt. Fotografering och katalogiserin g h a r sk ett av nyfö rvä rvade föremål sa mt av föremål av ädel m eta ll , tenn , k oppa r och em a lj, ,pennin ggömmor, solfjädrar och före m å l rörande rätts- oc h sk råväsen till k ompletterin g av det redan genom gån gna b estå nd et inom d essa grupper. Registrering av äldre n ega tiv i plåtarkivet h a r företagits och ett uppslagsregister över a llmogesam lin ga rna påbörjats. Bearbetning av årets och tidi ga r e gjorda lund afynd h a r fortgått. Lundaarkivet har tillförts ca 250 blad uppmätnin gsritningar frå n å rets grävningsund ersöknin ga r, de fl es ta från utgrävnin gen a v S:t Jörgens hospita l, och m er å n 500 fotografier jämte n ega tiv , däribland 124 plåtar m ed lundam ot.iv frå n detta sek els början, ta gna av k ons tn ä ren Jön s Mårtensso n och skänkta av intend enten Torsten Må rtensso n, Hälsingborg. Av Lunds nuvarand e bebygge lse har tagits 72 färgbilder. Tack va re a nsla g frå n Huma nistisk a fonden h a r utförand et av en arkeologisk generalkarta öve r Lund kunnat påbörjas. I d etta arbete ha in genjören Sven Kindestam och fru Gertrnd Bang-Olsen deltagit. - Svensk Filmindustri har för Skandinaviska Bankens räknin g uppta git en film av det gam la bankkontoret.

De I u n d a h i s t o ri s k a und e r sö knin ga rna h a omfattat övervakning av grnnd- och led nin gsg rävnin gar sa mt uppmä tnin g och fo tografer in g av byggnader. Därvid h a r på kvarteret S:t Thom as nr 32 påträffats en ga mmal igenfy lld damm och på kvarteret Södertull nr 22, där grundgrävnin ge n avslöjade, att en bäck fordom runnit län gs västra sid a n av Stora Söder184

Tavlor oc h dev iser ta blåe r arrang erad e av fil. dr Ingegerd H ensch enln gvar v id Kultur ens h ös tmarknad 1\HG.

185

gatans sydliga del , har und ersökts en timrad brunn av i Lund vanlig medeltida typ. Med ytterligare anslag av stadsfullmäktige i Lund och Föreningen Det gamla Lund har utgrävning av S:t Jörgens hospital fortsatts och tills vidare avslutats.

Museets hantverksgata har ytterligare utökats genom överflyttningen av den Wunschska bokbinderiverkstaden från S :t Annegatan. I Allmogehallen har nymontering av by- och gårdsmodellerna ägt rum , varvid en provisorisk rumsind elning nedtagits.

D. SAMLINGAR, BIBLIOTEK OCH ARKIV. Samlingarna ha ökats m ed 1.038 nummer , varav 158 genom köp och 980 genom gåvor. Accessionen omfattar n:ris 43.19944.237.

Allmogeavdelningen. Under de senare åren ha en del föremål, som sammanhänga med d e gamla bya lagens organisation , förvärvats till musee t. Dessa ha nu fått ett tillskott genom en tamburinformad bytrumma från Färs hd av originell typ. På ena sidan av en decimeterbred trästomme m ed utstående handtag är trumskinnet spänt med skruvar och ljudet frambringas med slagträ. - Som vanligt hör en del blomstermålade kistor och möbler till årsförvärvet, såsom hängskåp, från Hyltarp, Skabersjö sn, Bara hd, målat 1840, länstol från Färs hd 1819 och skåpdörrar daterade 1840 från Annelöv, Rönnebergs hd. Bland husgerådet märkas särskilt äskor i svepteknik och korgar, där främst bör framhålla s en mycket vacker förningskorg m ed genombruten rand i stjärn- och sicksack.mönster från Länsmansgården i Dalby, m en utom dessa kan nämnas gniefjöl för gliHtning av linne och fiislmöriva från Ingelstads hd, klappträ m ed skuren bladornamentik från Vemmenhögs, lokor från Herrestads och skrin m ed halminli-iggningar från Ingelstads hd. - På del textila området har insamlingen fortsatt med komplellering av siingulrustning och 180

linne. En hel del av de karakteristiska bredrandiga dynvaren och långkuddarna ha sålunda lagts in i samlingarna från Skytts, Torna och Frosta hd liksom dukar och längder av hemvävd linnedräll och ett par hängkläden. Av mera konstnärlig typ är en agedyna i halvflossa från Skytts samt en agedyna och ett par gönnen av vadmal med brodyr från Gärds hd. Framförallt bör här emellertid omtalas ett mycket vackert broderat åk täcke av gulgrön vadmal med y llebroderier av blomstermönster och cirkelfält med hjortar och lejon , sytt på 1820-talet av Inga Lavesdotter i Hovby, N. Asum sn, Gärds hel , vilket tillhör de ytterst sällsynta förvärv av detta slag, som ännu kunna göras. - Under rubriken allmogedräkter kunna två ganska märkliga fynd registreras. Så ymnigt förrådet av dräkter är när det gäller vuxna personer lika sparsamt företrätt är barnkläderna. I våra samlingar finnas förutom mössor och dopdräkter blott en flickklänning tidigare. I år har härtill kunnat läggas två flickklänningar från Ingelstads hd tillhörande de samlingar, som gjordes av grevinnan Augustine Ehrensvärd på Tosterup. Båda äro av blå vadmal den ena med vidsytt livstycke av mönstrat siden, den andra sydd i e tt stycke med långa ärmar. Det andra förvärvet utgöres av en koll ektion av tio särkar, två skjortor, överdel, långstrumpor och hoseband från samma gård i Hårderup, Henninge sn, Färs hd , vilka kunna sägas ha utgjort familjens h ela bestånd av särkar och skjortor vid mitten av 1800-talet. Eljest kan omtalas ett par manströjor av svart vadmal från Stångby i Torna hd , grön spedetröja från Harjagers hd och en dopdräkt av ljusrött bomull med påsatta spetsar, guld- och sidenband från Kristdala, Småland. Några allmogesmycken ha också kommit in, såsom en samling tröj-, hals- och manschettknappa r , brosch och !åsknäppe i filigranarbete från Bara hd och en fingerring med stor klack och vidhängande småringar. Även ett par träskor tillverkade 1815 i Ö. Sallerup, Frosta hd , böra omnämnas i detta sammanhang. - Museet har und er sista tid en sökt e rhålla åkerbruksredskap av de iildsta järnform erna och har und er året kunnat införliva m ed samlingarna en själ vb indare, 187

m ä rket Deering, h ypå rder, skumplog, fjäd erh a rv och h ästhacka.

Ti Il de stå ndsm äss iga sa mlin ga rnas m era betyd a nd e m öbeltillskott får d iknas en rokokosoffa, som tidi ga re s tå tt på Glimmin gehus, en gustavian sk väggspegel och en k a rljoh a nsspegel utförd av spegelmakaren i Göteborg M. Berg. Frå n 1800-tale ts senare d el är framförallt att nämn a län stol, stol a r, eld skärm och korga r utförda av korgmakaren i Lund C. Grönberg samt en omfattande sa mling möbler och bohagsting frå n 1890-tale t tillhörand e stadsläkaren C. I-I. Hybe rgs bo. Bland d e ca 600 registernumren m å nä mn as m a tsa lsmöbel i 90-talsrenässans, vägglampetter, kökssaker, kläd e r, dukar, mattor, ga rdin e r o . s. v. a llt iignat a tt bli ett und erl ag till en fr a mtida utstä llnin g till b elysande av d etta tid ssk ede.

Bland de t e xtil- och dräkthistoriska föremålen inom d enna grupp m å omtalas silkesbroderi frå n 1700-talets mitt, som tidigare tillhö rt e tt sän gomhä n ge, lå n gschal av blått siden 1850-talet, märkduk da terad 1843, fragment av en duk av linneda mast med Oscar I :s krönta mon ogra m frå n Bäckaskog, ett par broderade tavlor, den ena se n gustavian sk från Svaneholm , den andra m ed å rtal et 1833 . Tillskottet av dräkter faller företriidesvis in om vå rt å rhundrad e - en d a mkappa från 1907, a ftonjack a av sva rt sa mm et 1930, balklänning av bl å chiffon 1940, elev mössa från Seminariet i Lund 1890-ta let för att nämna n ågra. Hit bör k a nsk e även räkn as betjänllivre och ku skrock frå n Skabersjö från tid en omkr. 1900. So m en kuri ositet bör ick e förbigås en turba nlikn a nd e huvudbon ad från Monastir, Ma k edo ni en , Grekland.

Till V. Vrams prästgård, som i den nä rm as te framtiden genom tes ta m ente k ommer a tt få e tt. till sko tt i sin inrednin g av värdefulla porträtt och m öb le r, h a r genom gåva k ommit en intressa nt mod ell av d en ga ml a gården utförd i m å la t papper av den känd e författaren C. A. vVetterbergh - Onkel Adam umgick s h är på 1840-talet. En m odell av Burlövs k y rka , utfö rd av b yggmiista re J. Aug. Persson , och en oljem ålning av Hovclala säte ri i V. Göinge, troligen m å lad av 188

fröken E. Ehrenberg, ha också kommit till museet. - I avdelningen för handel- och hantverk märkes ett par dubbelpulpeter av mahogny m ed stolar och fotpallar, hylla och kopiepress från Borgs i Lund , en kassaapparat av ålderdomligt slag, vilken funnits i Salanders AB, h ektograf, grupportditt av t.jiinst emiin och arbctnrf', bryggarevagn m. 111. från Lunds Bryggeri, en skrivmaskin av märket Hammond. Samlingen av svenska sedlar har ökat.s med 32 st., som falla inom tid en 16()6-1850. Bland hantve rkshistoriska föremål intar bokbindare F. 'Vunschs verkstad med inredning och alla inventarienummer det främsta rummet, men i:iven en del andra nyförvärv böra markeras, såsom en vit glaserad kakelugn m ed genombruten rosett och blått glas, vilken utförts för Akademiska föreningen av kakelugnsmakaren Aug. Regner i Göteborg 1851 , en kakelugnsmodell med infällda speglar från samma tid, signerade kopparkärl, fönster m ed gotiserande blyinfattning från Lackalänga och ett par tygtrycksklicheer med mönster av bård och hörn till tryckning av schalar.

De lundahistori s ka samlingarna ha ökats med de sedvanliga jordfynden , bland vilka må anmärkas en m edeltida dubbelkam av förut icke observerad typ funn en på kv. Apotekaren nr 6 och en vacker klinga till en senmedellida dolk, som jämte andra föremål kom i dagen vid telegrafverkets grävningar i Stora Gråbrödersgatan, ett skulpterat sandstenskapital med fågelbilder funn e t på kv. Apotekaren nr 11 m en säkerligen härstammande från domkyrkan och en kolonettbas hittad på kv. S:t Thomas nr 32. Av m era sentida föremål kan omtalas oljemålning m ed Iundamotiv av Hugo Carlberg, självporträtt i olja 1903 av kon stnären Jöns lVIårtensson jämte en d el ritningar till möbler och textili er, anteckningsbok förd av pedellen P er Nilsson Ljunggren, född 1817.

Militäravdelningen har tillförts tre äldre officersuniformer från infanter i, t6ing och fortifikation samt diverse tyska uniformsd elar, lägermössa, hjälm , gradbeteckningar, vilka tagits i Trondheim vid tid en för det tyska sammanbrottet, mus i ka vd e 1ni n gen en orgel tillverkad av Alphonse Radolphe 189

i Paris 1855, en fiol tillverkad i Lund och ett piano i jugendstil, som tillverkats av D. Hansson i Lund för hantverksföreningen, och keramiksamlingarna, som fortfarande äro nedpackade, har mottagit fajansplattor från det moriska palatset Bucalhar Ageitao i Portugal.

Till sist må nämnas den bil av märket Orient från omkr.

1904, som försåldes från samlingarna i Vannaröd och nu hamnat på museet såsom äldsta representant för bilkulturen.

Bibliotekets tillväxt utgöres av 192 registrerade nummer, varav 169 äro förvärvade genom gåvor och byte. Accessionen omfattar n:ris 7.902-8.094.

ÅRETS DONATORER. Förteckning över dem , som skiinkt föremål till museet, bibliotek et och arkivet - där ej annorlunda angivcs är hemorten Lund .

F . folkskollärare D. Ahlner, Akademiska Föreningen, fröken Margit Ammilon, fröken Gerda Bendz, ombudsinan Ture Bengtsson Skånes smedmästareförbund, stadsfiskal Axel Benktander, Göteborg, Berlingska Boktryckeri- och StilgjuteriAktiebolaget, herr '"· Berthelsen, Köpenhamn, antikvarie Ragnar Blomqvist, AB C. 0. Borgs Söners Fabriker, · disponent C.-E. Borgenstierna, herr K. A. Börjesson, lektor Clemens Cavallin, Ystad, f. kamrer Ad. Crusebjörn, fru Olga Crusebjörn, herr Erik Dahlbom, apotekare Elias Ekblom, advokat Sven Ekdahl, Malmö, f. postmästare Hj. Ekström, direktör N. ElmerMadsen, konservator Hans Erlandsson, med. doktor Gösta Fineman, fröken Ellen Grönberg, bokhandlare H. Grönkvist, Katrineholm, fru Totti Göhrn, Stockholm, lantbr. Emil Hansson, Skarhult, konservator Eric Hanson, Malmö, häradshövding Joh. Hansson , Hälsingborg, herr Olof Hansson, fröken Ida Heimer, advokat Gullan Hjelm-Elovson, ryttmästare Charles Hjort, :M almö, Carl Holmbergs Mek. Verkstads Nya

190

AB, disp. Ad. Holmberg, fil. lie. C. Hommerberg, F a lsterbo , fil. doktor Ingemar Ingers , kassör Martin Johansson , antikvitetsha ndl. Axel Jönsso n , h err Carl J önsson , tap etsera re Gottfrid Jön sso n, rustmä stare Wilh. Jöns son , antikvarie vVilliam Karl son, professor N. A. Kemn er , fru Greta Kjellberg, kand. Joha n Kjellberg, fru Lizzie Kjellbergs Stärbhus, Malmö, intendent Sven T . Kjellberg, fröken Hilda Kellgren, AB H . Kl emmings Antikvariat, Stockholm, AB Klippans Finpa ppersbruk, Klippan , vaktmästare 0 . Knutsson , Kungl. Telegrafverket, a ntikvarie Olle Källström, Stockholm, gymnas tik.direktör Anna Kärrberg, amanuens Carl-Gustaf Lekholm, h err Alf Liedholm , Stockholm, träd gårdsm äs tare T. Linden , fru La ura Lindqvist, redaktör Ossian Lindskou g, Malmö, fröken Selma Ljun ggren , expeditionsvaktmästare Geor g Lundberg, Lunds Bryggeri AB, Lunds Fabriks- och Hantverksförening, Universitetsbibliotek et, sä ttare A. Löfgren , ·fröken A. Löfqvist, Manufaktur AB i Malmö, AB Me lichar- Maskin er, Eslöv, f. rektor Josua Mjöberg, intendent T o rs ten Må rtensson, Hälsingborg, la ntbr. And ers Nilsson , f. stati onsinspeklor A. No rd enskjöld , h a ttmakare F. S. Nordh, fabrikör vValfrid No rd ström , in ge njör Einar Nyrop , Malmö, fröken Magda Olin , okänd , byggm~islar e Gustaf Olsson , sm edmiis tare Per Olsso n, Slågarp, tand!. Stina Osca rso n, frök en Ma ria P ettersso ns Stärbhus, m a jor Olof von Post, Stockholm, doktor Henrik H.ybergs stärbhus, fru Stina Rybergs stä rbhu s, Salanders Fabriks-Aktieb., m ed. doktor Alvar Sandberg, Kävlinge, fru Alfhild Santesson, Stockholm, G. Scha nnon gs stenhu ggeri , fil. doktor frih erre Hans von Schwerin , Skarhult, m ed . kand. Björner Sjöberg, mus eumsinsp. Sigvard Skov, Kolding, kapten P er Olof Strandberg, posttjänsteman Alfr. Svensson, Klippan , intend ent Sigfrid Svensson, Stockholm, grosshandl.

E rnst Thestrup , Malmö, greve Stig Thott, Skabersjö, disponent J. Timberg, smedmästare Martin Thulin, St. Uppåkra, Universitetsapotek et Svanen, h err Gustaf \ Vallin, k öpma n M. vVennick, herr Otto \ Ve rsä ll , Luleå, doktor Emil Westergård, fröken 0.

Virgin, fru Greta \ Vulff, frök en In gebo rg \ Vun sch , fru Monica Ro gard- Åqvist.

191

E . BESÖK .

Anla l fri Il besökande

llll\11ad

Januari ....... ...

Februari .... . .....

Mars .. . .. . ......

April ..... .. ... . .

Maj . ... . . . ....... .Ju ni . . .. . . . .. . . .

Juli ...... . . . .. ...

Au gusti . . . . . . . . .

September ... . . . ..

Oktober ....... . . .

Novembe r . . . . . . .

December ........

.

Anla l intrH<les- Su111 1na int r nbela lande desavgifler

396 :1:12 6 14 675 :u;n 1 :1.7 17 !lil7 5Ja 1.:111 !152 720 2:10

H37 :14:i 625 708 1.:l:lO :u21 :UJU 2. 180 1.:rn:; 8 17 1.242 60!J

l ·L088

17.2:11

An ta l me d · lems besö k

592:90 191: ii54: 40 !"185: 50 1.137 : (iO 1.985: 7:; a.4!l2: 05 l .87!l: 10 l.2il: 25 6i4: 20 608: 75 2110: 2;,

61i 80 102 79

1:-1 . 182: "'

657

---

48 28

:rn :l!J

n !i:l

;17 il'.!

Av de 31.319 besökarna ha 1.245 studenter, 432 mi litärer och 12.411 sko lu ngdomar m. fl. varit avgiftsfria samt besökande med nedsatt avgift utgjort 4.748.

F . OSTARP.

Efter kr igets avs lutande och sedan mi litä ren utrymt gästgivaregården h ar syn ägt rum och omedelbara anstalter vidtagi ts för att sätta denna i stånd och att få arrendator av gästgiveriet. Avsikten är alt under våren 1946 på nytt kunna öppna går den för besöka re. På gammelgården kommer omfattande reparationsa rbeten att få vidtagas u nder d en följand e ti den.

G. VÄVSKOLAN OCH KONSERVERINGSANSTALTEN. Konserveringen av museets föremå l har pågå tt som van ligt och anstalten har liksom tid igare stått till a ll mänh etens tjänst.

På grund av återförandet av evak uerade texti lier oc h dräkter har omo rdn ing ägt rum av magasinerade föremå l av denna art. Viivskolan har varit upp låten för vävkurs er anordnade av Lunds stads lä rl ings- och yrk essko lor.

L u nd ju n i 1946.

STYRELSEN. 192

INNEHÅLL

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5

Kulturens julk a le nd er . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8

FöREMAL ur Kulturens samlingar i ord och bild. Sm å upps a tser med illustrationer av RAG NAR BLOMQVIST (R. Bqt), ANNE MAHIE FRANZEN (A. M. F .), WILLIAM K.rnLSON (W. K.), SVEN T. KJELLBERG (S. T. K.) och C. G. LEKHOLM (C. G. L.) . . . . . . . . . . . . . . . .

10

SVEN T. KJELL BEHG, Något om vax . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

42

RAGN.\R BLOMQVIST, Dekanernas residens i Lund . . . . . . . . . . . . . . . .

60

CARL G us TAF LEKHOLM, K astga rnsfiske i Skåne SVEN T. !\)ELLBERG, Malmgrytan med tre ben

106 ... ......... . ..... . 124

WILLIAM KAnr. soN, Thoma ndersk a huset ........ . ........ . ..... . 141 Redogörelse för Kulturhistoriska föreningens för Södra Sverige verksamhet 1945 .. . . .. . ................................. .... 172 Annonser ......... . . . .................... . ... . ..... . . ..... . .. . .. 19-1

O.M SLAG och \"INJETTER teckn a de av SvEN T. KJ EL LBEHG .

13

F

öljande firmor ha genom annonsering i denna årsbok eller genom gåvor väsentligt bidragit till täckande av kostnaderna för dess utgivning.

AB. Allhems Förlag, Malmö AB. Albin & G. Andersson, Lund AB. Apotekarnas Mineralvattenfabrik, Lund AB. · C. 0. Borgs Söners Fabriker, Lund AB. Eskilstunaboden Georg Lind, Lund AB. Fabriken Saturnus, Malmö AB. Färgverken, Malmö AB. Grahns Pappershandel, Lund AB. Wilh. Grönvalls Läderfabrik, Xngelholm AB. P. Håkansson, Eslöv AB. Linnefabriken Merkur, Göteborg AB. Lunds Mejeri, Lund AB. Vatten & Värme Carl Holmberg, Lund AB. Åtvidabergs Industriers försäljningskontor, Lund Advokatfirman Borgström & Wickman, Lund Beyronds AB., Malmö Dalby Gästgivaregård Finpappersbrukens Försäljnings AB., Stockholm Firma Ernst Frank, Lund Gamla Sparbanken, Lund Vice Häradshövding H. Gillbergs Advokatbyrå, Lund Henry Graneli, Södra Sandby Hemmets Journal, Malmö Gust. Holmbergs Eftr., Lund E. W. Holmstedts Möbleringsaffär, Lund Husqvarna Malmö-Depöts AB., Malmö P. Håk anssons konserver AB., Eslöv Sigvard Jeppsson, Revingeby

Kooperativa föreningen Solidar, Malmö Kiirzels Fabriker AB., Malmö J. P. Lindens Möbleringsaffär, Lund Byggnadsfirman Lundahl, Lund Lunds Dagblad, Lund Malmö Glasindustri, Malmö Otto Molin, Kristianstad Clara Nielsen, Lund Firma Gustaf Nilsson, Lund Wiwen Nilsson, Lund 0. Normanns Blomsterhandel, Lund Nya Sparbanken, Lund Ellen Ohlsson Konst- o. Antikvitetshandel, J\falmö Målerifirma 0. E. Olsson, Lund Sigfr. N. & 0. Paulson AB., Lund Remington Rand AB., Malmö Salanders Fabriks-Aktiebolag, Lund John Sandströms Glasmästeri, förgylleri och ramaffär, Lund Hulda Sjöstrands Barnbeklädnadsmagasin, Lund Skandinaviska Banken Skånska Brandförsäkringsinrättningen, Lund Sparbanken Bikupan i Malmö Sparbanken i Christianstad Bleckslagerifirman Axel Sörensson, Lund Torna Sparbank, Lund A. Tykessons Fotografiatelje, Lund Mauritz Wennicks Pälsvaruaffär, Lund Ahlanders Elektriska, Lund G. B. Ohrström, Kävlinge Ostarps Gästgivaregård

Besök

Jästarps d9 ästgiu arrgårh Naturskönt läge Trivsamma lokaler Gott bord Fullstå.ndiga rättigheter

Telefon: Veberöd

229

1-;PARBANl\EN I CHRISTIAN ST AD Grundad 1826

Läncls äldsla sparbank

Insättarnes medel Kr. 45.500.UOO Egna fonder c:a 4.000.000

SPARBANKEN BIKUPAN I MA-LMO G runda d 1873

Huvudkontor Ostergatan 26 Malmö Tel. Namnanrop: Sparbanken Bikupan

Postgiro 39191

PORTABLE - l,;n uiah.h., ltµl o.eft 0-lLI1th.ädig_

amel.t-

ka11t1{fl_l !

Remington Rand AB NORRKOPING HÄLSINGBORG OREBRO STOCKHOLM GOTEBORG MALMO VÄSTERÅS GÄVLE KARLSTAD LUND KALMAR KRISTIANSTAD SUNDSVALL

hava ·från en ringa början vuxit sig starka och förvalta nu sammanlagt närmare 210 miljoner kronor.

Det är generationer strävsamma och målmedvetna sparare från stad och bygd, som åstadkommit detta resultat. Jämsides härmed hava sparbankerna kunnat främja utvecklingen inom alla områden genom tillhandahållande av lån på goda villkor.

Sparbankerna ha på sin tid tillkommit för att tjäna samhället och de arbeta fortfarande efter denna riktlinje.

GAMLA SPARBANKEN

TORNA SPARBANK

NYA SPARBANKEN

Vice Häradshövding 0

H. GILL BERGS ADVOKATBYRA LUND JURISTER:

Yngve Hansson Olof Wellmark Gunvor Nordholm-Jacobson Stig Borgh Sture Nelson TELEFONER :

KONTOR :

Vä xe l 17325

L:a Fiskaregatan 2

Advokatfirman Borgström & Wickman J u r i s I c r:

Kontor :

L LIN 0:

mostergatan 11 Tel. 172 20 (växel)

M i\ LMÖ: Stortorget 29 Tel. linjev. 14917, 14918

Carl BargstrOm Berlil Wichma11 Hans l11gema11so11 Ol·e Wickman E. Bjure-Uel1 le11 Led.

n\'

g,·eriges

A d\'Okatsnmfuutl

l,ennart Ha~ b erg Carl-Eric ln~el~re11

Anders Winblad .lur. ka ud.

A.-B. LUNDS MEJERI !Grundlagt år 1872 av G odsäg . G ottfr . Warh o lml

Våra förstklassiga produkter rekommenderas Huvudaffären: Mag le St. Kyrkogata 3 Te l. 10108 & 11015

Kontrollmjölksavd. :

Clemenstorget 6

Tel. 10503 Dessutom ett trettiotal filialer och återfö rsäljare i alla delar av staden

@ ·--

VAVGARNER SÅSOM

NÖTHÅRSGARN, 2-tr. RYAGARN, 1-Lr. TORNAGARN, 2-tr. VISTRAGARN OCH MATTVARP TfUVERI'IAS Ä.KTA FÄRGER l'IUMA .KVAllTETEfi

GAIINEllNA SÄLJAS GENUM HEMSUiJIJSAFFÄllEII, VÄVSIWWll UCH VÄVE/lSIHJ/l

J1.IlRZELS FABRIKER AKTIEBOLAG MAL MO TEL. NAMNANROP: KURZELS FABRIKEf\

Sätter STOPP för skoslitning »BERGSHUD»

Halvsula med

BERGSHUD om Ni sliter skor och vill vara ekonomisk.

är vår nyaste produkt och ett succeläd er. Det garvas av utvalt kraftiga och kärnfulla hudar från höglandsboskap och ger ett slitstarkt men dock smidigt läder.

Eder skomakare vet att det är idealiskt för halvsulnin gsända mål.

Efterfråga

BER GSHUD

Tillverkas av A.•B. WILH. GRÖNVALLS LADERFABRIK, ANGELHOLM

John Sandström

TYKESSONS

Tel. 110 61 , LUND

Fo tog ro fia tel ier

St. Gråbrödersgatan 13

Klostergatan 5 - Lund

Tel. 104 52 GLASMÄSTERI FORGYLLERI RAMAFFAR

REKO MM EN DERAS

REKOMMENDERAS

·- - - ' - - - - - - - -- _J

A. B. P. HÅKANSSON, ESLÖV SALUBRIN SPRITATTIKA SENAP

P. HÅKANSSONS KONSERVER A.B. ESLÖV FELIX GURKOR SAFT

OCH

FRUKTKONSERVER

I

Denna årsbok är tryckt å

GRAVYRTRYCKPAPPER FRÅN

FINBRUKEN KLIPPAN

LESSEBO

GRYCKSBO

157 3

Manufaktur, Tricotage, Konfektion, Garnförsäljning, Gardin- och möbeltyger, Sängutstyrslar, Kemisk tvätt

TEL NAMNANROP: AKTIEBOLAGET BORGS

----------------

SKÅNSKA BRAND SKANSKA BRANDF0RSAl1iRINGSINRATTNINGEN SI\ANSKA STADERNAS BRANDSTODSFORENING FORSAl\RINGSAl\TIEBOLAGET FINN FORSAKRINGSAKTIEBOLAGET SECURITAS

Tegnersplatsen 4 LUND Tel. namnamop: »SKÅNSI'IA BRAND »

AKTIEBOLAGET

VATTEN & VÄRME CARL HOLMBERG LUND Clemenstorget 3 Tel.: 10752, 11213 & 10733

Telegramadr.: »Vattenvärme»

Rekommenderas för utförande av

Gas•, Vatten•, Ång• och Avloppsledningar • Badrums• och Vattenklosettinstallationer • Centralvärmeledningar Reparationer utföras fort och omsorgsfullt

BYGGNADSFIRMAN LUNDAHL Siriusgatan

23

LUND

Telefon

1 1 4 46

Utför alla slags byggnadsarbeten såväl reparations- som nybyggnadsarbeten

Allt arbete utföres med största omsorg

Vi utföra

Ljus- och kraftinstallationer Svagströmsanläggningar

ÅHLANDERS ELEKTRISKA

L

Tel. 106 39 - 151 39

!J vd'uz d(jn.jfe'l åt Kloster- och Kyrkogatorna finner Ni alltid förnämsta nyheter från in- och utlandet.

HOLMBERGS Eftr.

H ERREKIPERINGSMAGASIN

Tel. 10083

1: sto klass

L U N D

Beställningsskrädderi

Pälsvaror, Kappor

o.

Dräkter

Högklassiga kvaliteer, förmånligast hos

WENNICKS Klostergat. 10

Klostergatan 2, Lund Tel. 103 44

LUND

Telefon 114 06

Kyrkogatan 3, Malmö Tel. 286 28

A.-B. ALLHEMS FDRLAG MALMtJ @(Ji»OJt.e a/J

bL a. b.c.lwu./een

>SVENSKA FOLKET GENOM TIDERNA >, >SVENSKA FLOTT ANS HISTORIA >. >DE NORDISKA FOLKEN GENOM TIDERNA > >ALLHEMS KONSTBOCKER > och >ALLHEMS KONSTNARSLEXIKON >

EJ LD I

BOKBINDERI BO KTRYCKERI REKLAM-

OCH

LÄDER V ARUFABRIK

Alltsedan 1775 har Lundaborna kunnat hämta sina nyheter ur LUNDS DAGBLAD, som vårdat de lokala intressena med största omsorg och objektivitet. Lunda bornas anspråk att få veta vad som sker i deras hemort till godoses bäst i stadens egen tidning .

ANNONSERING för Lund med omnejd blir både billig och effektiv om den koncentreras till

LUNDS DAGBLAD MALMÖ

-

TEL.

721 70

växel

J.fadnu enda lid.niJUJ

'-------'-----~

_J

ALLA SLAGS MODERNA MATTOR FILTAR KEMISK

H emslöjdsgarner för konstvävnad, Ylle, Bomull, Linne, Silke m. fl . såväl mönstrade som enfä rgade, vilka kunna erl1ållas i våra standardu tförnnden.

Trikotage ocl1 M anufabur.

Tvätt ocl1 Färgning.

SALANDERS FABRIKS AKTIEBOLAG LUND

Bred gatan 1o, T cl. 173 55

FIRMA

Skomaltarcg. 5, Tel. 132 20

GUSTAF NILSSON Grundad

Hatt- Möss-

&

1 8 74

Pälsvarumagasiu

Klostergatan 5

Telefon 102 95

Specialite: Doktorshattar

Studentmössor

0. NORMANNS Blomsterhandel L. Fiskaregatan 1 5 Tel. 10005 & 151 77

~

Smakfulla kransar och buketter Blomster förmedling

(/J.ån. 7JO-fJ41, till 7Jå ekiperar Ni Eder flicka och pojke

Barnbeklädnadsmagasinet i Lund A.-B.

A.B. ESKILSTUNABODEN GEORG LIND Tel. Namnanrop : Es kilstun aboden. Växel. Lu nd

Pl a t sens m es t vä l so rt era d e

JÄRN- BOSÄTTNINGS- FÄRG- TAPET- OCH KEMIKALIEHANDEL

MÖBLER

såväl finare som enklare

Mattor, Gardiner, Täcken, Filtar, Fjäder och Dun, Soffgrupper, Duchateller och Ottomaner, 1- och 2-mans

allt i största urval till platsens lägsta priser i

G. B. ÖHRSTRÖMs Må rte nsgatan

Möbelaffär & Tapetserareverkstad KÄVLINGE

Avbetalningar

Telefon 334

Transportfritt

rJJeiald ATI

A~

ALDRl6 V ID

o

PLUG~AR

E..N

5A e>RA

B R.A~A

~OM

FRÅr1

AKTIEBOLAGET

ALBIN & G. ANDERSSON

I

Trollebergsvägen 5

Tel. 171 55

Moderna skjortor ha Unipartkragar Unlpartkragarna äro just sådana oom Ni vill att en krage okall vara.

Den verkar stärkt men .iir bekväm, mjuk, porös. Ni får eleganta, moderna skjortor när Ni väljer

MERKURS Skjortor Tillverkare: Linnefabriken Merkur -

Göteborg

Kjellkerit,

De stora följetongernas och

emulsionsfärg, uppblandas med vatten. För allt invändigt arbete.

de spännande novellernas tidning

Kjellkerol, mattfär g, arbete.

för

allt

invändigt

Ersätter oljefärg.

AB. FÄRGVERKEN,

I

L_:·

MALMÖ

HEMMETS

JOURNAL

258 18, 284 44 1

MÅLERIFIRMA

0. E. OLSSON Grundlagd 1847

lnneh.: Axel Fr. Olsson

Alla slag av måleriarbeten - Förstklassigt - Moderat pris Bantorget 6, Lund

SATURNUS

Reservoarpennor Parker Sheaffer Ewersharp m. fl.

Pencils

GOD LIKÖR

ÅTVIDABERGS Försäl in ingskontor Klostergatan 5

LUND

Tel. 10511

Kontorsmöbler Systemtryck Skrivmaskiner Räknemaskiner

GRAHNS Pappershandel Fiskaregatan

Tel. 100 76

LUND

Modern verkstad Rengöring och justering samt repara tioner å alla slag av kontorsmaskiner utföres

WIWEN NILSSON

ELLEN OHLSSON Konst & Antikviteter utsökt urval MALMÖ

St. Nygatan 67 Telefon 262 92

Filial BÅSTAD Juli-Aug. Telefon 262

Besök Dalby Gästgivaregård Ät god mat i trivsam miljö Beställningar: såväl större som mindre emottages tacksamt

på

s~

Pilgården

-

Bergsgatan 20

Drottningtorget l 0 självservering

Tel.: Dalby 6 och 268

restaurangerna:

Södergatan 5

Tennisstadion

Malmgården självservering

Hotell & Restaurang Temperance

-,

SIGVARD JEPPSSON REVINGEBY

TEL. 20

VÄLSORTERAD LANTAFFAR

Henry Graneli,

Södra Sandhy Telefon 5

VÄLSORTERAD LANTHANDEL OCH MANUF AKTURAFF ÄR

Bleckslagerifirman

Axel Sörensson AB St. Södergatan 26

-

Tel. 119 00

Allt för herrgarderob e n -

Tel. 116 3 9

-

118 7 5

växel med ankn. till avd . för : /-lerrkonfektion } Gosskonfektion /-/ errekipering

Taktäckningar och reparationer med galv. plåt, koppar, eternit,

skiffer och bly

Fiskaregatan 2 1

I-lallar Skodon I-lerrskrädderi ) Arbetskläde r Uth)•rning av Högtidskläder KONTOR

I

TAKMÅLNINGAR Fiskaregatan 23

Sopkärl

_J

ALLT I JÄRNBRANSCHEN fördelaktigt f rån

OTTO MOLIN KRISTIANSTAD Tel: Namnanrop

på

QMQ

Postgiro n:r 27 480

-CYKLAR

som utmärka sig för

lätt gång och hög kvalitet

E. W. HOLMSTEDT MOBLERINGSAFFJi.R

-

TAPETSERAREVERKSTAD Telefon 106 45

0. Mårtensgatan 2

ELOM - SPEGELN Levereras med 25

års garanti mot fukt

OBS! Folieringen är skyddad med glas på båda sidor

GLASLAGER

GLASSLIPERI

Egen tillverkning SPEGEL FABRIK

MALMO GLASINDUSTRI

I,

~·

p. J!..i.rL().(J,fl.

Telefon

Malmö 13815

~

Gamla välkända möbleringsaffär LUND