Issuu

KULTUREN 0

EN ARSBOK

945

K U LTURE N

KULTUREN EN

ÅHSBOK TILL

i\ 'IEDLEMMAH.NA AV K ULTU H.H I STOH. I SKA FÖHENINGEN

FÖH.

SÖDHA SVEHIGE

9 4 5

DENNA BOJ( Äll llEOIGEllAO AV SVEN T. KJELLBEllG OCH THYCl\T I EN UPPLAGA AV 8.300 EXEMPLAH I GHAVYHMANEH HOS HÅKAN OHLSSONS BOl\THYCl\Elll LUND.

KLICHEEHNA ÄHO FH 1\N A.-B. MALMÖ

fiHAFISl(A ANSTALT OCB PAPPEHET FHÅN FINBHUHEN, STOCKBOl.M .

LUND 194G

n lärd man och människov~in sade nyligen, att han älskade människorna , men tingen b rydde han s ig icke om - de voro utan sjä l, de fö ll o bort so m agnarna och betydde intet. Han fällde en dom, som ick e är svår att gendriva, m en vars m ening kanske m å ngen delar. Vad tjänar det till att vårda gamla minnesmärken och sam la åldriga ting till museer? Svaret kan ges på m å nga sätt. Jag väljer orden av en modern engelsk romanförfattare, Christine vVeston : »Ruiner äro m er än historia. Liksom snäckskal höra de till en omätl ig ocean isk process . När de stranda, försänkes deras liv i sömn - m en de dö icke, de leva vidare i vår ide om dem. När som helst k an sömnen ge vika och en osynl ig ba rri är släppa lös de uppdämda åren. » Likväl är det icke blott vår ide om tingen , som besjäla dem och få dem alt leva u pp. De kunna själva ge samlade uttryck

Fo rum romanum ~ -

Ne j. Huinparkcn på I\ ullurcn .

ål en tidsålders tanke- och skönhetsideal. Stundom förmedla de enskilda föremål en enkla och eviga värden. Jag tänker p å de inskrifter, som ofta pryda dem. På en småländsk klocka , där någon på pendeln ristat en levnadsvis sentens, läser man: »Nöjd m ed mig själv, mild emot andra, njuter lugn och frid , söker rätt använda min tid , lämnar åt dåren au ödet klandra. » Tidens oåterkalleliga flykt kastar sin skugga över människolivet och manar till att söka själens jämvikt. En annan gång h eter det på en välkomma från 1672, som tillhört vävarna i Kristianstad: »Lev ärlig och väl, gör var man. rätt och skäl, så går, det dig till kropp och själ, evinnerligen väl.» Bland minnesord, som på detta sätt lämnas av de gamla tingen från släkte till släkte, röra många guld och gods och fåfängligh et. ,, Silver och guld skall intet kunna hjälpa på Herrans vredes dag. ,, Profeten Hesekiels ord finnas graverade på livet av en silverbägare från 1766 och på en hundra å r äldre silversked läses den gammalmanskloka maningen: »Älska så silver och gull, att du lever nådefull. ,, Somliga iiga mycket och andra litet av timligt gods. Men i sin skattkammare förvalta de andra värden - trohet, arbetsamhet, mod , rältsinne. Vad gömmer sig av livsl ång sträva n bakom orden »I åminnelse åt sin trogne bonde, Per Andersson i Täppan », so m Anders Nordenflycht till Viby 1737 lät rista in på en bägare? Som i en snabbt rullande film kunna de gamla tingen ur tidens djup hämta fram glimtar av mänskligt och oföränderligt liv, av vånda och glädje, av hopp och resignation: HV AD GVDH FORSER, THET VISSERLIGA SKER, 1642, En vacker kan bli stygg och led, en modig bli en kruka , 1654, Med tålamod övervinnes korset, Utav yppig prakt, gör hjärtat mitt förakt, 1764, NÄR MAN OM AFTONEN HUSTAR , TÅ SÄGER HVSTRVN SÅ, I MÅRA SKA TV vVED PLOGEN GÅ , 1600-1. Tusentals röster höjas i en mäktig kör. Vad visste vi om människan, om vi icke lyssnade till tingen, hon skapat? Måhända sova de - lå t oss riva barriären. Sven T . /(jellb erg.

Frå n l\ullurens sladsområde från Yiinster: Wahlbomska , Braheska , Hiilsingborgs, Berlin gska och Thomande rsk a hus en .

FAIVIILJEPORTH ÄTT I SILHUETT

nom p orträ ttkonsten k a n m a n urskilja två riktnin gar, som äro varandra m yck e t olika i grunduppfa tlningen a v den å ter givna m ä nnisk a n . Den en a av dessa a rbeta r m ed en cer em oni ös och h ög tidli g stil , där fi guren uppträ der i en stelna d p ose, som in ger betra kt a ren en k ä nsla a v upphöjd och oförä nderli g r o. Po rträ tt av delta slag m ed rad er av a n fäd er och m ödra r tillh öra h ove ts galler ier och slottens ridda rsa la r. Den a ndra r iktningen h a r en m era b or gerli g prägel och visar m ä nni sk a n i en fri gjord och n aturli g ställnin g, gä rna insa tt i den milj ö, dä r h on lever sill var dag li ga liv. Här fö rsök er ock så k onstn ä ren a tt få fra m det per sonli ga h os den avbilda de m odellen, och till skillna d frå n a nporträ tten s steln ade evi gh etsro få dessa k onterfej ett d rag a v till fälli gh et, m an h a r få n ga t ögonbli ck ets situa tion . Inom denn a m era intima por trä ttkonst d yk er då och då intresset fö r fa milj egruppen upp . I genremä ss iga bilder å ter ges fa miljens m edlemma r lustvandrande i p a rken, ell er, såsom i den å ter givna b ild en , sa ml ade k r ing tebordet. Såda n a fa miljeporträ tt fö rek ornm o t. ex . v id slutet av 1600-talet m ed Ruben s k ä nd a fa miljegrupp såsom en omtyckt fö rebild, m en fra mföra lit vid börj a n av 1800-talet. Den å tergivna fa milj etav lan ii r utklippt i svart pa pper och f'iis t på e tt grönt underla g. F igurerna iiro kl ä dda enli gt m odet omkr. 18 10. T yvä rr k ä nner ma n icke till v ilk a de ii ro. Skull e m a n d öma efter de grac iösa s tola rn a och bo rd ets fo rm , låge d et n ä ra till h a nd s a lt liinka sig en engelsk fa milj . Fra m stä llnin ga r i denn a teknik k a lla s silhu etter, en fran sk be tecknin g frå n mill en av 1700-tale t. T ill sill ursp run g ii ro de sku ggbild e r teckn a de direkt eft er p erso nens sk ugga och seda n fö rmin ska de p å m ek a ni sk viig. Förebilden iir säkerli ge n den gamla kin es isk a sku ggs pelsteat ern , so m v id denna lid var p:"i m ode t i E uropa . S. T. /\ .

S ilhu c llklipp

s Ya rl upp sa ll p å g rön b o ll e n . Okiin<l fa mi lj och k o n sln ii r. J\ . M . 392 0-!: l ii .

ETT PORTHÄTT AV PEH THOMASSO N

tl par a v Blekin ges m es t k ä nda personli gh eter frå n sv un-

n en tid ä ro b åda utgån gna ur folke ts led. Den ena a v dem skapa de sig ett n a mn i den svensk a litteraturen såsom på sin lid m yck e t uppsk a tta d fo lkdiktare. H a ns n a mn är P er Thomasson, född 1818 och död 1883 . Den andre gjorde sig ett stort na mn i den svensk a k onsthi stori e n såsom m ålare skildrande d et svenska la nd sk ape ts tju sande sk önhet och det svensk a folklivet i h elg och söck en. H a n s ski ssböck er ä ro en kulturhi storisk skattka mma re. H a ns n a mn ä r Bengt No rdenber g, va r s a rbeten i da g ä ro goda pa pper p å k onstbörsen. De båda blekin ga rna k onfront e rades m ed va randra några gån ger, sena s t 188 1, ell pa r å r för e P er Th om assons död. Trettio å r tidi ga re iir den a kva rellera de p o rträ ttecknin g av h onom utfö rd av Ben gt No rdenber g, so m å ter ges h ä r till h öger. Vid sidan av d etta porträtt i ski ssbok en h a r må la ren gjort följ a nde a ntecknin g: »H n n w a r i sin ungdom en wack er m a n , genomstrå la d a v poes i och alwa r. 188 1 såg jag h onom s ista gången , och ä fwe n då han s an sikt e och fi gur gjo rde p å sil sä tt et ideali skt intryck på mi g som m å lare, och h a d e jag i h ast kunnat m å la honom som h a n stod för mi g, så h ade ja g lemnat wärld en en god typ a f en ä kta n ordi sk wikin gs a fk omma. Ja g för min del såg i h onom altid en k a ra kter m ella n Olo f Tryg wason och Eina r Thamba rs kelwer. » Så k a rakteri serar Ben gt Nord enber g sin la nd sm a n. Den h å rt slutn a munnen och ögonen m ed den djupa och a llvarli ga blick en ge väl ä ven oss sentida å sk åd a re av porträ ttet ett intryck av en m a n m ed fas t k a raktär och a llva rli g inställnin g till li vet och dess problem , som h a n så grundli gt p ejla t i flera av sina folkli vsskildringa r.

W. K.

Fo lk ska ld en P e r Thom asso n. Ak Ya r cll a v Be ngt No rd enbe rg ur e n av ko ns lniircn s i l\ullurc 11 hcrnrndc s ki ss bö ck e r. I\ . M. 8225.

MÅLAD VÄGGBEKLÄDNAD AV C. L. GERNANDT 0

r 1906 förvärvade Kulluren vid en auktion p å Osb yholm en p å väv i olja m å lad tapet, som suttit i e tt då raserat lusthus i parken. Mellan de jo ni ska kolonn erna , som imitera en loggia, blickar man ut i del sk å nska la ndskape t. Motiven utgöras till största delen av la nd skapsvyer frå n norra Ringsjötrakten m ed bl. a . Osbyholm och Fulllofla k yrka . Tapeten är mycket illusorisk och ger m ed si na utbli ck ar r ymd åt rummet. Med all sannolikhet är d enna tapet ett verk av Christian Laurentius Gernandl, so m und er en följd av å r var verksam som m ålare i Skåne. Han var född 1765 p å Vittskövle, där fadern, en från T yskla nd infl y tta d major, var inspektor. Sin utbildning fi ck h a n dels i Stockholm, dock ej p å Konstakademi en , och dels i utlande t, förmodligen Tyskland. E n tid bodde h a n på Riigen, där h a n gifte sig och h a ns so n föddes. Härifrån begav han sig till Köpenhamn, m en lämna de denna stad efter bombardemanget 1807 och fl yttade över till Malmö. Här bodde han sedan kvar till sin död 1825 i sin ägandes gård vid Östergatan. 1810 fick h a n burskap i Malmö, m en blev först 1814 mästa re vid m å larä mbetet i Göteborg. Den första liden i Malmö fi ck h a n h å ll a till godo m ed all stå vid h a mnen oc h måla båtar för alt kunna försörja sig och sin familj. Nä r Malmö tea ter stod färdig, anförtroddes emellertid dess dekorativa utsm yck nin g å t Gernandt, som m ed stor h eder skilde sig från detta uppdrag. N u k ommo beställningarna i Lä t fö ljd. Till de första väggmålningarna av h a ns h a nd torde de i s tora sal on ge n på Vittskövle h öra. I sina se nare har han valt motiv m ed utbli ckar m ellan k olonn er, så so m på Bälleberga och Knutstorp. De bästa äro n og de på Katrinetorp s gård ut a nför Malmö, p å sin tid beställda av h a ndelsmannen Bager . W . I<.

P nrli nv dgg m å lnin g f' r:"111 Osby ho lm , 11t1 u ppsn ll

Kullmc n. l\ . \I. 167 46.

TANDNYC KELN

är folk i äldre tider fick tandvärk, sökte de bot genom användning av dekokter och rök från olika örter eller genom läsning och andra magiska konster. Hjälpte icke detta , återstod blott att söka dm ut den sjuka tande n. För framtändernas del var detta icke svårt. Man lad e ett snöre om tanden, fäste det i en dörr och ryckt e till. Kindtäderna kunde man em ellertid icke befria sig ifrå n på delta sätt. Här måste man ha hjälp. För folk på landet kunde det vara svårt nog att få tag i sådan, m en ofta fanns det i trakten n ågon smed eller mångkunnig person, som lärt sig konsten att dra ut tänder och skaffat sig de enkla redskap delta krävde. Eljest fick m a n vänta tills marknad en inföll, då bardskäraren eller barberaren kom tillstädes. Den procedur man då fick genomgå var allt annat än smärtfri och oblodig. Oftast utgjordes instrumentet blott av en tandnyckel av här avbildade slag. Patienten - och här m ås te man tala om en person m ed patiens, d. v. s. lidande - placerades m ed huvudet i operatörens knä , så att denne uppifrån och bakifrån kunde träda in sitt instrument. Tandnyckeln är försedd m ed en ledande krok, och då den na fattat om den sjuka tanden , vred man till som: om det gällde att öppna en kyrk.dörr. Alt man därvid lätt riskerade att bryta av tanden och slita av stora delar av tandköttet hörde till reglerna. Tandläkekonstens utövare had e förr icke d et bästa rykte. De utgjordes ofta av kvacksalvare och charlataner, som under falska förespeglingar sökte avlocka sina beklagansvärda offer deras guld. Den äldsta förordningen om tandläkekonstens utövande i vårt land utfärdades först 1815 och d et dröjde till 1833 innan den första svenska tandläkaren fick sin legitimation. Ännu långt in i våra dagar kladdade outbildade »tandbrytare » i yrket. S. T. T< . Tandnyckel l'r:°m Sm:°iland . K. M. :Jl:):Ji.

HlLLEBARDEH

id Morgarten i Schweiz inträffade år 1315 de t oerhörda, alt en välrustad krigshär av till största delen pansrat feo dalry tteri blev i grund slagen av ett till antalet underlägset schweiziskt bondeuppbåd, som stred till fots. För segern hade schweizarna att tacka sina hill ebarder, vilka efter drabbningen skildras som »fruktansvärda vapen , med vilka schweizarna klövo även de bäst utrustade motstå ndare som med en rakkniv och höggo dem i stycken ». Hillebarden kom för en tid all fungera som fotfolkets effektivaste vapen mot tungt rytteri. I ordet hillebard är senare delen ett gammalt germanskt ord, som betyder stridsyxa, m edan första delen torde syfta på att vapnet hade ett långt skaft. Hillebarden är också ett s. k. stångvapen med skaft om 170 a 180 cm :s längd, och har under m edeltiden utvecklats ur skäggyxan, den senare länge kvarleva nde som bondevapen, bild 1. Hillebarden var i b egynnelsen m es t avsedd för hugg, m en kunde också användas som stötvapen, tack vare att yxbladet var försett m ed en uppåtriktad spets. Den bakåtriktade haken, som ses på de här avbildade hillebarderna, tillkom först vid 1300-talets slut. Den nyttjades till att hugga m ed samt till att dra ryttare av hästen . I schweizerhärarna blev hiUebarden d et viktigaste fotfolksvapnet tills den långskaftade piken (se sid. 26) uppträdd e på slagfälten och i m å nga avseenden visade sig hillebarden överlägsen i striden. I fotfolksfyrkanterna bl ev det däreft er piken erarna, som stodo y tt erst, m eda n hilleba rdbärarna innanför deras led avvaktade det ögonblick, då fi enden genom pikenerarna bragts i oordning, då de bröto in i luckorna m ed sina fruktansvärda vapen. Mot 1500-talets slut had e emellertid antalet hillebardsoldater i de tongivande kontin entarmeerna minskats avsevärt, och utgjorde i fotfolksfyrkanten endast e n mindre grupp, som bildade fanvakt i fyrkantens mitt. Vid denna tid var hillebarden icke längre ett huggvapen utan hade i stället blivit ett kortskaftat stötvapen. Under 30-åriga krigets

Bild I. Skiiggy xa. K. M. o m . - Bi ld 2. J-lill eba rd , lro l. Arboga , 1560- ta le l. K. M. 1858:1. Bild :i. Hill ebard , lrol. s ve nsk , liiiO -ta lets se n a re del. K. M. om. 2

Ili ld 4.

Hill e h n r d , ly s k , l i'>00 -tn le ls ti d iga r e h iilf t.

li: . M. JG\l54.

Bild :"">. 1-lill c hard , t~·s k , m e d å rtal e t 1589. Blade ts liingd fiO,r. c m . I\ . M. 1 :~ 0 (>0.

tid bl ev den lå nga pike n allenarådande som stångvapen för det stridande fotfolkel. Under tidernas lopp undergick hillebarden m å nga förändringar. Kullurens ~ild s la hill eba rd s tammar dock ick e från vapn e ts ge nombrottsp eri od under m edell id en ut a n först fr å n 1500tal e ts tidigare h i.ilft, bild 4, då hill ebarderna ulvecklals till högs ta effeklivit et so m slridsvapen. Ifrågava rande hillebard ä r m ed sitt i.indamå lsenliga yxbl a d och lagom lå nga slötspets en m yck et vacker representant för vapnet d ~t d et var som bäst. Däremot har Kulturen en rikhallig sa mling av hillebarder, som åsk ådli ggö r vapnets urartnin g und er 1600- och 1700-talen . Bild ö visar, huru hill eba rd en fra m emot å r 1600 övergått till att bli elt ren t s tötvapen. Stötspelsen har erh ållit en sådan län gd, nit vapnets anvi.indning för hu gg m ås te ha varit synnerligen obekvä m och ej h ell er avsedd, och i enligh et därm ed är ocks<'t yxblad e ts form m era dekoraliv än ändamålsenlig. Vapn e ts dekadans blir d efinitiv niir det spelat ut sin roll som stridsvapen och övergått till alt n y ttja s so m b efä lsteck en för underofficerare och som vapen för slotlsdrabanter. Bilderna 7 och 8 visa ett par st1dann drabant- och underofficersvapen frå n 1600talet, ptt vilka yxbladet och d en bakåtriktade haken upplösts i r ent dekorativa form er, på hill eba rd en, bild 8, har y xblade t ick e ens erh ållit någon egg. Efter 1500-tale ts mitt blir det m er och m er vanligt, all stö tspe tsen formas som ett brett blad, bild lO och 11 , tydligen und er påverkan från bardisanen, och sådana vapen benämnas på sin a h å ll bardisanhillebarder. Kulturen iiger en praktfull drabanthillebard av delta sla g, bild 5, ädelt formad och rikt prydd m ed elsade r enässan sornament , kardinalärkebiskopen av Salzburg ' Vo lf Dielrich von H. eitenaus vapen sa mt å rtal e t 1589. I Sverige blev den av Gustav Vasa uppsatta drabantkå ren, ett stridande förband, varav sedermera blivit Svea Livgarde, beväpnad m ed hilleba rder och b eh öll sådana ända till Gustav Il Adolfs kröning 1620. De t var till en början huvudsakligen importera de tyska vapen, m en sedermera lever era des stora parlier hill cb:ud cr av sm eder i Hålsingland och av faktoriet i 20

Bild G. llill cba rd , lys k , 1500-La lc ls s lul. K. ~I. 3 1334. - 13 ild 7 o. 8. Draba nl oc h und c ro ffi cc rs hill cba rd c r, JGOO -lalc l. K. :VI. 26846 oc h 15230.

:! t

..\rboga , ty hillebarder fördes även av andra svenska fotfolkstrupper. Erik XIV, som väl insåg stångvapnens betydelse för det dåtida infanteriet, föreskrev i enlighet med bruket på kontinenten, att de 76 av fänikans 530 man, som stodo närmast fanan, skulle föra hillebard jämte värja. Under Karl IX synes hill ebarden, som då blivit främst e tt stötvapen, ha erhållit en onormalt hög användning inom det svenska fotfolket, då leverera des nämligen under å ren 1606- 161 l av Hälsingesmeder ick e mindre än 1430 hill ebarder mot blott 609 pikar. På Gustav Il Adolfs tid slopas hill eba rden h elt som m a nskapsvapen inom svenska armen. Ett prov på 1500-talets inhemska hillebardtillverkning iiger Kulturen i vapnet bild 2, förmodligen frå n Arboga ungefärligen på Erik XIV:s tid. Även hillebarden bild 3 förefaller att kunna vara ett inhemskt smide frå n 1500-talets senare hälft. Ar 1617 tillverkades de sista hillebarderna vid faktoriet i Arboga. Länge efterå t smiddes dock hill ebarder bland Sveriges allmoge, som hade användning för dem bl. a. vid vargskall. En del sådana hillebarder fördes av deltagare i upproret ,, stora daldansen » 1743. Längst torde hillebarden ha levat kvar som beväpning för väktarna i en del städer. Bild 12 visar en hillebard , som in på 1800-talet förts av Lunds stadsvakt. Jämfört m ed hillebarde n bild 4 visar vapnet en oerhörd förslappning i formerna.

R . Rqt.

Bild H.

Stiimpel på hill elrnnlen bild '.!. c:a 2/3.

Bild J0 o. JJ. Bard isanhi ll ebarde r , 1600-lulcl. 1'. M. 268-17 oc h 2G8-Hl. Bild 12. Hill ebard för Lunds s ladsYiik lnrc. K. M. 12882.

BARD I SAN

rde t bardisan är till sill ursprung ita lienskt och har från början betecknat ett vapen för partigängare, ett partisanvapen. Emellertid har ordet kommit att avse ett stångvapen av e n bestämd typ m ed spjutspetsliknande klin ga, som vid basen är försedd med elt par utstående vingformade flikar, i regel symmetriska. Liksom namn et s tammar även d etta vapen från Italien, där det kan p åvisas från 1300-talets första hälft i en prototyp, som saknar basflikarna. De senare framväxa under loppet av 1500-tale t, förmodligen under påverkan av de m ed sådana försedda s. k. knävelspjuten , och samtidigt övergår bardisanen från att vara stridsvapen till att bli paradvapen och befälstecken. Under 1600- och 1700-talen fördes bardisan allmänt av överofficerare. Till Sverige kom b a rdisanen först so m lyxvapen vid Gustav Vasas hov, där den ingick i kungens personliga vapenutrustning. På 1620-tale t infördes bardisanen som vapen för de för tjänstgöring på slottet a nställda s. k. stånddrabanterna, ett slags veterangarde i stil m ed d et en gelska hovets ännu ex isterande Yeomen of the Guard, vilka för övrigt också föra bardisaner. De svenska stånddrabanterna bibehöllos m ed samma beväpning ända till Konung Oskar l:s trontillträde 1844. I svenska armen var bardisanen befälstecknet för såväl överso m undero ffi cera re frå n Gustav II Adolfs till Ka rl XI:s tid. Den här avbildade bardisanen är ett praktvapen frå n 1500tal et m ed klin ga n prydd m ed e tsade ornament, bland vilka även ses en bild av den h eliga Genoveva av Brabant m ed den hind , som född e h enn e, då h enn es make hade förskjutit h enne.

R . Bqt. LITTERATUR. SEIT Z, Ba rdisa nen som SYenskt drabant- och befii lsvape n. Stockholm 19-13.

IIEHIB EHT

l'raktbardi s a11 . Blade ts liin gd 3:!,2 rn1.

1,; . \L :!7 i"Jf);1.

PIKAR

e t urgamla spjutet upplevde under 1400-talet en renässans i en form m ed m yck et långt skaft och blev fl era århundraden fram å t huvudvapne t för fotfolket i närstriden. Vapnet, som benämndes »lån g spets », »lång värja» eller »pik » (av franskans pique = spets), fra mkom först i Italie n, m en det var schweiziska lego trupper , som genom en rad segrar under 1400talet först bevisade vapnets fördelar framom andra s tå ngvapen m ed kortare skaft under strid såvä l mot fotfolk som mot pansrat rytteri. Från 30- å ri ga krige t känna vi väl pikenerarnas roll i Tillys väldiga och Gustav Il Adolfs lättare fyrkanter, och detta vapenslag fortfor alt utgöra en betydelsefull del av armccrnas infanteri ända tills bajonetten vann allmännare insteg omkring å r 1700. I d en svenska armen tillägnade man sig motvilligt den lå nga piken och definitivt först e ft er en del h å rda erfarenhete r under Karl IX:s krig. Vid den effektiva beväpning av det svenska fotfolket, som Gustaf JI Adolf genomförde, bestämdes 1621 , att kompa nierna skulle b es tå av 54 pikenerare och 72 musk eterare. Pikarna skulle vara 5,4 m eter långa. Under loppet av 1600tale t minskades antalet pikenerarc i kompani erna endast obetydligt, och Karl XII höll fast vid att 1 /:i av fotfolket skulle vara beväpnad m ed pikar. Först 20 år efter hans död slopades piken inom svenska armen. Jämsides m ed den lå nga piken, även kallad h el pik, förckommo s. k. halva pikar m ed kortare skaft. De fördes bl. a. av infanterikaptener. Till katego rien halva pikar hörd e också de inom de olika europeiska ländernas flottor intill 1870-talct använda änterpikarna. Bilderna visa en rad pikar, av vilka de båda längst till höger äro svenska änterpikar, samt en pikenarc reglementerad stridsställning mot anfallande kavall eri. R. Bqt.

ETT BORDSUH FRÅN 1500-TALET

örst sedan klockfjädern uppfunnits mot slutet av 1500-lalet kan man räkna med bordsurets tillkomst. Klockan var då ett mycket kostbart ting, endast överkomligt för förmögnare människor. De andra fingo som hittills lyssna till tornurens slag eller lägga märke till solens skugglinjer. Materialet till dessa bordsur var under 1500- och 1600-talet alllid m etall - järn, mässing, silver och guld. Ända fram till 1550, då man ännu ej kände till skruvar, naglades de olika detaljerna sa mman , och hjulen höggos ut ur metallplattor och filades till. Men vad som till en början brast ur teknisk synpunkt överskyldes av guldsmedernas konstnärliga arbete. Följer man uren fram genom tiderna , ser de t ut som om de, allt eftersom tekniken fullkomnades, förlorade i skönhet och konstvärde. Länge behöllo dessa tidiga bordsur formen av e tt torn som en påminnelse av sitt ursprung, kyrkornas tornur. De äro fyrkantiga m etallhus, indelade i våningar, överst med en paviljongartad byggning, e tt lusthu s eller tvenne korsade valvbågar, vari slagklockan är insatt. Stundom se de ut som ett gotiskt fästningstorn ell er k yrk torn . Till Kristian 111 av Danmark utförde de b åda tyskarna Johan Siebe och Steffen Brenner ett sådant bordsur m ed en kröndekor av ett lusthus i en park, där en jägare m ed hund jagar hjort. Helt säkert har denna jaktscen rört sig vid slagen och kanske e tt skott knallat ur bössan. Ofta äro d e även astronomiska ur, som samtidigt visa himlakropparnas ställning och gång. Kullurens bordklocka av denna typ tillhör de enklare. Den är utförd av förgylld brons m ed driven och graverad dekor, och överst bildar slagklockan en kupolliknande avslutning upp åt. Den är signerad: MICHAEL St. .. L UIBEKK.

w. ](_ 28

Borclsur :w fiir gy llcl bron s tilh·c rknl i L y h cc k p {t l ii OO-tnlet. 1' . :VI. 12351.

2fl

BRUNNSFIGUR AV JOHAN TÖRNSTHÖM

Kulturens samlingar .förvaras en Neptunusfigur, skuren i trå, med treuddstav av jiirn. Den skall ursprungligen ha tillhört ett brunnshus på Karlshamns torg. Brunnen rir sedan länge borta och platsen numera busstation. En gammal tradition vill göra gällande, alt den na Neptunus skulle vara snidad av galjonsbildhuggaren .Joh. Törnström (1743-1828} i Karlskrona. Genom sitt andra giftermål 1789 m ed Anna Katarina Eklund från Karlshamn hade han vissa anknytningar till d enna stad. Till börden var h a n västmanlänning och av bondesläkt. Redan tidigt kom han i lära i Stockholm hos ornamentsbildhuggaren Gustaf Fast och var tillsammans m ed d enne i början av 1770-talet sysselsatt för hovets räkning med diverse skulpturala prydnader till möbler för konung Gustafs våning. Att Törnström skulle ha varit. Sergels elev i Stockholm är icke bevisat. Möjligen kunna de ha sammanträffat här, även om en närmare bekantskap först kommit till stånd under 1780-talet sedan Törnström kommit till Karlskrona. 1781 kallades Törnström till den sydsvenska flotts tationen för att tillträda platsen som amiralitetsbildhuggare vid örlogsvarvet. 1803 blev han m edlem av Kungl. Målare- och Bildhuggarea kademi en. Som galjonsbildhuggare iir han det enda mästarenamnet i vår svenska konsthistoria. Att bestämt signera l\:ulturens Neptunusbild m ed Törnströms namn är vanskligt. Som konstprodukt är den inte alltför framstående, fast den i vissa detaljer nog kan röja ett törnströmskt anslag. Det var ju i allmänhet figurer av lång t större mått än denna lilla brunnsgubbe, som växte fram und er Törnströms flitiga och konstförfarna händ er , och det kan väl t~inkas , att han blivit litet fumlande inför det för honom ovant lilla formatet. Kanske har den tillämnade placeringen ej h eller inspirera t honom till någon störr0 konstnärlig kraftansträngning.

w. ](. ;30

Ncp lunusfi gur fr[tn to rgb runn i K ar lshamn. Sk ulptur aY .Johan Tiirnslriim.

::l l

STA.MPESTÖVLAR OCH ORMSTAMPA

il! det i Öres und i alla tider bedrivna krokfisket efter torsk har de t krävt s en m yckenhe t b ete, vars anskaffning många gånger varit den inte minst strävsamma d etaljen vid detta fisk es bedrivande. Ett av belesdjuren är den i sa ndbotten levande sandmasken (A renicola m a rina L. ), ell er som den kallas vid Skånes västkust »sa ndormen », en marin släkting till daggm ask en . Den förekommer i stor män gd på så grunt vatten , att man som regel har d ålig användning för b å t vid fångsten av d ensamma . Man m ås te för den skull vada omkring i vattnet, och vintertid gä ll er det naturligtvis a tt h ålla fötterna varma och torra. Före gummistövlarnas tid användes för den skull i trakterna omkring Kull en och Skälderviken en egendomlig typ av stövlar, som närmast kunna rubricera s so m e n korsning m ellan en smörkärna och ett par träskostövlar. Produkten, som lå ngt ifrån är prydlig, bes tår nämligen av ett par träskor, p å vilka placerats skaft av laggar m ed 2 ell er 3 band omkring. Med ett par d ylika stövlar på fötterna kunde fiskarena röra sig torrskodda i m era än halvmeterdjupt vatten, och den enda olägenheten m ed dessa stövlar var, enli gt vad äldre fi sk a re förtälja, att om man snubblade på ett ställe, där vattnet nå dde över halva sk a ft en, var det omöjligt att komma på rätt köl igen , då stövlarna flöto upp. Mången fi sk a re h a r därför till eventuella åsk ådares munterh et med enda st stövlarna och nästippen över vattnet fått göra en snöplig å terfärd till stranden . Själva fångstmetoden kallades »stampa orm », och tillgi ck på så sätt, att man m ed ormstampan, ett r edskap bestående av en rund skiva på en lå n g stå n g, skrapade eller pumpade upp m ask en ur dess gömsle i sanden , varefter den lätt kunde få nga s. Denna agnfångst är numera bortlagd, dels därför a tt sandmasken sedan länge starkt minska t i antal, och dels därför att de modern a kommunikation erna möjli ggjort transport av billigt, färskt be te från andra h å ll. C. G. L.

Laggade s lampcstöv lar och orm s lampa fr ån Lerber get och 13a rsebäcks hamn. I\. M. 3!JO!J5 oc h :18860. Teckn ingen Yisa r huru det gick till • a ll stampa orm •. 3

KLÖVJESADEL

a nd svägen enli gt vår tids begrepp existerade först i Sverige under 1700-talet, då genom statligt ingripande ett nät av förhållandevis goda vägar började stå d en r esande till förfogande. Intill denna tidpunkt voro blott ett fåtal vägar av sådan besk affenhet, a tt m an kunde bruka hjuldon på dem. P å det stora fl ertalet gick det sommartiden blott an att rida eller gå till fots, om m an ville fram, och att det under dylika förhålland en ställde sig m yck et svårt att frakta god s och förn öd enheter från en trakt till en annan är naturligt. När det em ellertid m åste ske, fick man använda sig av den uråldriga hästsläpan eller också klövja god set, d. v. s. föra det p å hästr yggen, d et senare i synnerhet vid sommartransporter. Även denna transportmetod synes vara urgammal och har särskilt under m edeltiden i varje fall varit mycket utbredd över landet. Vid klövjning lad es p å h äs tryggen en bomsa del av trä för att sk ydda hästen från skav och tryck. Över sadeln lades sed an , beroende på lastens art, en två delad packsäck eller två sammanlänkade korga r eller som bilden visar, två ·träställningar , tillverkade av grenklykor och över klövjesa deln sammanhållna m ed vidjor eller rep. Denna sistnämnda klövja har troligen använts vid t. ex. vedtransporter, d å träs tyckena placer ades på långs i klykorna, och dessas lå nga fria ä ndar därefter sammanbundos över r yggen för att ingenting skulle falla av under färden. Det gällde n ämligen , att väl fördela belastnin gen, ty en större viklminskning p å den ena eller a ndra sidan kunde orsaka, a tt h ela bördan gled av på den motsatta. Det li gger i sakens na tur, a tt inte alltför skrynunande gods gick a tt tra nsportera vare sig på detta sätt eller med släpa, och då fick man och får för övrigt än i da g i de trakter i Nordsverige, som ä nnu sakna k örvägar, invänta vintern, som ju m ed sin frost och snö möjli ggör slädtransporter även i obanad ödemark.

C. G. L. 34

J{Jövjesadel från Olofshy l te, Torst1s sn, Albo hd, Små land. K. M. 7186. Utsnitt ur akvarell av Elias Martin 180 1 m ed motiv från arbetena på Sveahorg. K. M. 12!i02.

FLÅHACKA

är etnologerna under 1800-talet börja de syssla med plogens historia, och med ljus och lykta sökte efter en föregångare till den , fastnade de för spaden och hackan, enligt den maxim , som då b ehärskad e all etnologisk forskning, nämligen all det alltid går en utveckling från d et enkla till de t sa mmansatta r edskap et. Hur de t förhåller sig med denna släktskap och utveckling, kunna vi lämna därhän. Det vi em ellertid kunna utläsa av påstående t är, alt dessa enkla h a ndredskap tillskriva s en m yck et hög ålder, vilke t även deras utbredning och de arkeologiska fynden bevisa. Mycket tack vare äldre plogars och å rders ofullkomlighet ha dessa redskap bibeh ållit sin ställning bland jordbrylningsredskapen intill våra dagar, och först nu h a å tminstone hackorna fått stryka p å foten för hä stoch motordragna r edskap. Vid nyodling å tuvi g mark , som ej ~ir lätt att upplöja, har förr särskilt flåha ckan kommit till användning. Den beslår av ett spadformigt blad, som i spetsig vinkel är fäst vid e tt omkring l ,3 m . lå ngt träskaft. Med delta r edskap j~imnad e man av tuvorna och lossa de yttorven, son1 därefter vanligen bränd es. Å fast jord måste därför torvorna tagas tunna, så att ej mera än grästorven skulle förbrförnas. På mossjord högg m a n däremot tjocka torvor, för a lt del djupa , leva nde ytlagret måtte bli dödat och sönderdelat. Arbetet b edrevs vanligen sommartid, och en van arbetare kunde vid djup h ackning hinna m ed omkring 250 kvalnar (c:a 90 kvm.) och vid y tlig flåhacknin g ungefär det tredubbla per dag. Det var således inga överväldigande dagsprestationer, m en de ha dock varit tillräckliga för att bit för bit under tidernas lopp vinna en stor del av v~tr odlade jord fr ån vildmarken. C. G. L

3(i

Flåhackor, den högra från Ge narp, Bara hel . JC M. 39164. Teckning visande arb ete med flåh ac ka.

KORS GEVÄR

rdet k orsgevär ä r ett direkt lån a v tyskans J( urzgew ehr och betyder a lltså kort värja. Ben ämnin gen avsåg icke n ågon bestämd va pentyp utan a nvändes på alla stån gvapen , som till skillnad från de av en del fotfolk smanskap fö rda lå ngskafta de pika rna, även k allade »lå nga värjor» (se sid. 26) , hade k orta skaft. Korsgevären kunde dock h ålla upp till 3 m eter i längd. De voro i regel befälsvap en. De va nli ga ste korsgevä ren voro bardisa nen, se s id. 24, hill eba rden, sid. 16, och d en korta piken, jfr sid . 26. Den sis t.nämnd a ka lla des va nli gen spontan efter det interna tionellt vedertagna fransk a ordet esponton för halvpik. Vår bild vi sar ett korsgevä r a v va rtdera slaget. Hill ebarden t.v. är av den modell , som 1697 infördes för underofficerarna vid Kungl. Ga rdet och som hade en längd a v 260 a 280 cm. De svensk a underofficerarna hade d å fört hillebarder troli gen sedan 1600talets mitt, och de fortsatte därmed till slutet a v Ka rl XII :s lid, d å de utrustades m ed korsgevär a v d en bardisantyp, som ses I. h . på bilden. De sen a re bl evo avla gda först omkring 1790. Vapnet i mitten är en tysk offi cerssponton av en under 1700-talet m ycket vanli g typ m ed parerstång, s. k. knävel, nedanför det breda spjutbladet. P å d etta är p å ena sidan etsat bokstäverna CAM i monogram och på d en andra ett vapen , som troli gen är Schwa ben s, sa mt inskriften CARL AU G: MARG: V:B:D URLACH H.EGT. Spontonen stammar från Ba den och från den å tta årsperiod 1738- 1746, då markgr even Karl Au gust ledde en förm yndarregering.

R. Bqt. LITTE RAT UHI-I f'i.NV JS NJNG. J.

A LM,

Bl anka vapen och skydd svap en, Sthlm 1932.

Korsgevä r. K. M. 10245, 3055 1 och om .

VÄKTAHSAXEN

ill fångstredskapen, om ej just till dem so m röra jakt p å skogens villebråd och fi skafänge, hör väktarsaxen. Den brukades för, få ngst av h elt andra offer, nämli gen nattramlande brå kstakar och oljudsförande personer, som vandrade h em frå n en glad och blöt fes t p å n ågon kro g ell er hos goda vänner. Det var vid sådana tillfällen s tad ens n a ttvakter, den tidens upprätthåll a re av ordningen på stadens ga tor och torg, brukade sin väkt a rsax. Var den skränande ej påpasslig n og, fångades han lätt i de tta r edskap. Denna väkta rsax hade ett lå ngt skaft av trä , i vars ena ~inda en u-formi g klyka av järn var på monterad . I dennas fria ända sutto e tt pa r mot varandra ställda a rma r, som voro försedda m ed en fjäderanordning, så att de kund e böjas bakåt och å ter fjädra fram , sedan det avsedda objektet få nga ts i saxen. Den undre bilden t. h. visar, huru redska pe t fungerad e. Egentligen var det ick e för f yllans skull, som frid störaren få ngades. Att uppträda full räknades vid 1800-talels början ick e till förargelseväckande b eteende. Det var fö rst , sed a n n ykterh etsrörelsen satt i gång sin propa ga nd a, som man Jade den synpunkten p å förhållandena. De t: var oljudet från d essa Backi vänner, som var närmaste anledningen till deras infångande. Stadens borga re och övriga invå n a re, som vid denna Lid lågo i sin ljuva ste slummer, fingo ej störas i sin n a ttro. Till att sörja för deras lugn under den mörka delen av d yg net voro nattväkta rn a tillsatta, och som ett hjälpredskap i deras tj ä nsteutövning var väktarsaxen konstru erad. Särskilt i våra universitetsstäder har den säkerligen ofta fjädrat om halse n på de un ga a kademiska m edborgarna. \\!. K.

Te cknin ge n iir u r C. G. V. Carlemans album »E n students mi ssö den )), tryc kt i Lund 1845.

VARM PUNSCH

arm a drycker tillhöra i stort sett det förflutna. Glögg ä r numera den enda drycken av d etta slag, som vi ännu m era allmänt ha kvar - m en i detta fall liksom när det gäller andra gamla sedvanor är det närmast julens konserverande förmåga, vi ha att tacka därför. Förr i världen var det annorlunda. Glödgade viner, varma bålar, varmt öl, rykande toddy tillhörde de ordinära dryckerna. Bland dem intog punschen en dominerande pla ts vid dryckeslagen under 1700-talet och början av nästa sekel. Punsch är avlett av ett indiskt ord, som betyder fem, och har blivit namn på en dryck blandad av fem kryddor, bland vilka den indiska arraken intar första rummet. Man kunde även laga punsch utan d enna krydda , m en arrakspunschen erövrade för sig så småningom ensamrätt till namnet. Sjömän lär ha infört d en till Europa under de ostindiska kompaniernas tid. I varje fall spelade punschen en stor roll i den förplägnad, som sjömännen fin go ombord i d et svenska kompaniets fartyg . Två gånger i veckan skulle de ha sin ranson , vilken bryggdes i ett stort kar på däck , varvid glödgade kanonkulor lades i karet för att h ålla punschen varm. Det högre befälet, såsom kaptenen och superkargörerna, fingo icke mindre än femtio kannor arrak per r esa, vilket skall motsvara 785 halvor punsch och bör ha utgjort en möjlighet till punschrus va rje dag. Samtida bilder a v dryckeslag visa huru punschen serverades m ed slev ur runda bå lar i koppar eller glas. Till de föremål, som infördes från Kina hörde också dekorerade porslinsbålar m ed namn och inskrifter liksom särskilda punschkoppar av porslin. Den avbildade bålen bär i bottnen inskriften CARL JOHN HEDERSTRÖM År 1773. Glasen äro av engelsk tillverkning och tillhöra ett ställ m ed ett dussin glas arrangerade omkring en glasbål. S. T. K.

v~il

Punschbål av enge lsk fint'aja11s - i bullen inskrifte n Carl Johan Heders lrö m å r 1773 - punschslev av s ilver med svart träska f t och punschglas av e ngelsk , slipad kri s ta ll med förgy lld rand fr å n 1700-tale ts slut. K. M. 30628 oc h J 2341.

, KALL PUNSCH

i började m ed alt dricka punschen varm, m en numera vi få bortse fr å n de sista världskrigså rens saknad av den ~idla dryck en vill vi ha den kall, h elst isad, utom i ell fall: till ärterna. Hur kommer det sig att smaken ell er vanan slagit om m ellan motsatserna varm- kall ? I akademiska kre tsar i Lund finnes e n tradition , som söker ge b esk ed härom och som även närmare b es tämm er tidpunkten för denna smak.växli ng till å ret 1845. Vi skulle sålund a kunna fira hundra å rsjubil eum m ed den kalla punsch en - om vi hade n ågon. Det n ä mnda å ret samman träffade danska, norska och svenska studenter den 22 juni till en stor fest i Lundagå rd, där m å nga skålar druckos. Studenternas dryck var denn a tid varm punsch i stora b åla r. Det var vid detta till fä ll e skalden Talis Qvali s sprang upp på en bänk och läst e sin dikt Vaticinium, en klar r evanschappell mot Ryssland. Dikten och ska ldens härli ga stämma utlöste en enorm hänförelse, som kulminerad e i den unisont sjungna Kung Karl den unge hjälte. Und er tal ens mängd k allnade b å larna och man fann , alt de t sma kade lika bra att dricka punsch en kall. De t sägs också, att händelsen möjligen tilldrog sig ombord i en b å t. Vare därm ed hur som h elst, kall punsch tillhör 1800-talels senare d el. Tidigare bryggdes punschen för varje tillfäll e, nu började d en saluhållas färdigbryggd på flaskor. En mängd märken förekommo, m er ell er mindre gouterade. De b å da etik etterna härintill visa n ågra, av vi lka skarpskytlepunschen tillr eddes av brännvinsbolage t i Vadstena, m edan Svensk 13anco bär en norsk försäljares namn och på sitt säll vittnar om den särställning svensk punsch intog, vi lken gjorde den till en lå ngt utanför våra gränser känd nationaldryck. S. T. K.

P1111 sc h clik cll cr fr :°rn 1800 -la lc t.

I\ . t\I. 43808.

FLYGKOMPASSEN FR ÅN DET FÖRSTA SVENSKBYGGDA AEROPLANET

Östen 1910 slog en un g landskronabo, ingenjör Hjalmar Nyrop , h ela Sverige m ed h ä pn ad. Tidningarna h a de förstasidesrubriker, och intresse t var stort och a llmänt inte minst i landets sy dli gaste provins. Sensationen var , att ingenjör Nyrop som förste svensk kon stru erat e tt aeropl a n , och fö r a tt citera en tidning, r edan n id d e första försöken, - som ägde rum på Ljungbyhed - på en dag lyck ades komma upp i luft en ej mindre ä n fyra gån ger, d e två första gån gerna p å 20, tredje gången på 30 och fjärde gången på 25 m e ters höjd », och dessutom »la ndnin garna skedde säkert och elegant och inte t som h elst missöde inträffade m ed m askinen ». Dessa fly gningar företogos på raksträcka , m en r eda n från b örjan välvde d en un ge aviatikern »pla n er på a tt i en snar framtid söka runda banan två gånger och sedan att fl yga en å Ua ,, . I s tratosfä r- och globalflygningens begynnande tidsålder lå ter inte d etta överväldigande, m en som bevis för att det var »högtflyga nde » planer för då tida förhållanden kan nämn as , a lt de prov som 1911 stipulerades för erh ållande av d et internationella fl yg certifikatet, och som i stort sett b es tod i att utföra 10 styck en å ttor och därefter gå upp till 50 m eters höjd , ansågos så svå ra , att de vid vissa fl ygskol or mottogs med a llmän elevstrejk. Det var fl ygplansembryon m a n flög, små, spinkiga pla n m ed vingar hoplimmad e av tunna trälameller och duk och stagade av tunn wire, och m ed landningsställ av cyk elhjul. Motorer och instrumen tal utrustning voro i stil m ed det övriga. Så är t. ex. fl ygkompassen från d etta Nyrops första pla n en h elt vanlig n å lkompass i kardan sk upphän gning. Kompassrosen är d elad i två hälfter, vardera m ed 180 ° :s indelning. Dellinjen utgör »kursstreck », varför kompassen troligen varit placerad så, a tt denna linje sa mmanfallit m ed planets län gdaxel. C. G. L. 4(i

Ingenjör Hjalmar Nyrop och hans fl yg maskin på Ljun gby hed J\llO. Därunder fly gkompassen. K. M. 43364.

FHANSK FAJANS I KULTUHEN Av SVEN T. /(.!ELLBER G

rots stora luckor i materia let å terger Kulturen s samling av fransk fajans likväl huvuddra gen av denna konstart s utveckling i Frankrike. Självfallet äro föremål äldre än 1600-talet svagt företrädda, m en som en strålande anfang till detta kapitel i den franska konstens historia har musee t dock att uppvi sa de utsökta fajansplattorna från connetablens av Montmorency chateau i Ecouen, de äldsta daterade fajansarbetena i Frankrike.

ÖVEHSIKT AV DEN FHANSI~A FAJANSENS HISTOH.IA

Den keramiska konsten i Europa n ådde sin första högre utvecklin g i och m ed anbringandet av den ogenomskinliga tennglasyren, som helt dolde lerans färg och struktur. :M an erhöll genom d en vita eller färgade glasyren en y ta , som med fördel kund e användas såsom grund för e tt k eramiskt måleri i olika färger. Från Spanien hade denna konstart överförts till Itali en, där den under namn av majolik a under 1400- och 1500-ta len n ådde stark blomstring och spridning. Här utvecklad e sig majolikan under inflytande av d en italienska r enässansens mäkti ga förnyelse av konstlivet till en produkt j ~im f'örbar m ed konsthantverkets övriga alster i ädla m etall er , glas och stenar. Från Itali en spred sig denna k eramiska konst vidare norrut och erhöll nu efter den italienska huvudorten Faenza b enä mningen fajans. Ehuru den italienska ren ässa nsen gjorde sig starkt gällande inom m å n ga olika grenar av fran skt konstliv, dröjde det likväl

länge innan fajanskonsten på allvar och i större omfattning slog igenom. Man har velat förklara detta m ed, att de franska fajansmakarna ick e erhöllo det skydd och den uppmuntran frå n furstarna s och d e stora h errarnas sida, som kom den italienska fajanskonstens utövare till del. Även e n annan orsak har framhållits: den nationf'lla ema ljkonst, som var knuten till Limoge, kan under de tta tidi ga skede ha varit en mer iin fulllödig ersättare för fajansen. En del italienska konstn ~ir e r slogo s ig lik v~il ned i Frankrike och tillverkad e fajans h elt efter den smak och de mönster , som de varit vana vid i sina hemstäder. Man vet t. e x. att Girolamo Della Robbia 1529 byggde hylla och verkstäder i Par is för tillverkningen av d en fajansutsmyckning , som var avsedd för Petit chilteau de Madrid i Bois de Boulogne, och att den i italiensk anda verksamme Masseot Abaquesne på 1540talct etabl erade en fabrik i Rouen för sina fajansflisor till slot te t i Ecouen, katedral en i Langres och andra byggnader. Fajansmakeri et fick likvål till en början icke någon fast fot i Frankrike och vad som kom att till verkas d~ir var, tekniskt och konstnårligt sett, helt och håll et italiensk fajans. Miirkligt nog kom i stå llet två fullt o ri ginell a skott att växa: fram p [1 d et inhemska gamla krukmakeriets grund under 1500-talet. De stå sålunda egentligen utanför denna redogörelse, m en deras konst hånger dock s~1 nära samman m ed fajansens, att man icke fär någon riktig bi ld av den senare utan att man åven lar dessa i betraktande. Utan andra mat erial än den van li ga vita krukmakareleran och den genomsk inli ga blyglasyren samt de elementära färger, som krukmakarna sedan århundraden nyttjat, skapade två franska konstnärer några av den k eramiska konstens sällsynta huvudverk. Den ene av d essa är okänd till namnet. Hans a lster bruka gå under beteckningen Henrik J I :sgods eller fajans från Saint-Porchaire. De beslå av figurrikt arbetade skålar, ljusstakar, saltkar m. m. , formade i renässansens anda och närmast jämförbara med gu ld smedsarbeten. Skulpte rade figuriner, hermer och masker insatta ark itekt urform er m ed nischer, kolonner och lislverk

Bild l. Sk:'d av s . k . He nrik Il : s go ds. l :i OO- ta let s mitt.

pryda dessa a lster a v den fin as te tunna lera , i vilken m ed stämpl a r intryckts arabesk.liknand e mönster , bild 1. E tt 60-tal pjäser av d etta god s ä r k ä nt , de m es ta väl skydda de i statli ga samlin gar. Av dessa ouppn åeli ga sak e r finn s naturli gtvi s ingentin g i vå ra samlin ga r. Medan denne m äs tare, som verka de omkrin g 1525 till 15fi5, ick e fi ck n åg ra e ft erfölj a r e och kna ppas t ens efter ap a re, hade Be rn a rd Pnli ssy, den a ndre nv de två n a ti on ella 1500-talsk onstniirerna , b åde en om fa tta nde produktion och en verkstad , som levd e k va r efter h on om. Även han s k onst h a de sina r ötter i det ga ml a krukma k eri e ts teknik . H a n s als ter å tnjöto frå n b örj a n en m yck et stark p opula ritet, och h a n erh öll det fur stli ga stöd , som d enna tid b e tydde så m yck et för k on stens utvecklin g. Det k ä nnetecknande för h a ns k eramik ä r den sta rka pl as ticitet, varmed den utforma ts. Han s sk åla r och fat , alltid bl ott av;)()

Bi ld 2 och 3. Prydnadsfat av s. k. Pa lissygods. I(. M. lfi!l42 oeh 12720.

sedda till prydnadsförem å l, äro tä ckta a v en m yllrande rikedom a v fi gurer och orna m ent i kraftig r elief m ed lysa nde färger i m a n ga nviolett, koboltblå tt, koppargr önt och gult. I en äldre p eriod h ä mt a r P a lissy sin a m otiv frå n n a turvä rlden . Hinglande orma r , r eptiler , sn ~i c k o r , fi sk a r , frukter, blomm or och bla d ge å t h a ns a rbeten den sugges tiva k a raktär, som m a n m es t fö rbinder m ed h a ns ve rk . Dessa » fi gulines rus tiqu es », som h a n själv kall ad e d em , voro också h ä mta de direkt frå n n a turen i så m å tto, a tt fi gurern a voro gjutna direkt p å förem å len. Däri genom erhöllo de sin n äs tan kusli gt naturali sti ska form . - Senare arbeten av h a n s h a nd frnmvi sa företrä desvis kompos iti oner m ed m y tologiska och bibliska m otiv sa mt ornam ent i tid ens s til m ed b eslag, m ~i andrar och d yl. , bild 2. - Som männi ska va r Palissy en typi sk produkt av r enä ssa nsen, en söka nd e eldsjäl ut a n r o, en m å n gfres tare m ed sta rka m öjli gh eter nit även på a ndra områden göra sig g}ill a nde. De nu omnämnda k era mik erna kunna såsom redan fra m h å llit s b e trakta s som utlöpare av den ga ml a krukma karek onsten . Den m oderna fa ja n sk onslen fi ck först i b örja n a v 1600-talel fa st fot i F ra nkrike i och m ed bröd erna Co nrade. Dessa inka ll ad es frå n Savona av h erti g Ludvi g a v Gonza gn och slogo s ig n ed i Neve r s. Der as fabrik utvecklad e sig sta rkt, och den n ya fra m gå ngsrik a företagsamhe ten lock ade snart a ndra faj a n sm a k a re att n edsätta s ig i s ta den , så att Never s h as ti gt växte upp till en b etydand e ce ntral för denna tillve rknin g. Vid s ida n a v den ita li en sk a stil , som bri)derna Co n ra de fört m ed s ig frå n Sa von a, b örja de vid denna lid den h oll ä nd sk a bl å och vita efter kines iska m otiv dek orerade fa ja n se n att vinna insteg i Frankrike liksom i del övri ga E uropa . Ur dessa två skilda m otivkre tsa r vä xt e den stil fram , so m är kiinnetecknande för faj a n s frå n Nevers. Under infl yta nde frfo1 Nevers arbe ta de till en b örj a n den i H o u e n H144 av E dme P otera t grundade fabrik , ur vilken en h elt n y och fullt fra nsk faj a nss til skulle sprin ga fra m. H ä r sk a pades m ot slutet av 1600-tale t under Louis P oterat s lednin g en dek o rati onsart , an sluta nd e sig till den smak , som prii glad e

Bild -L Viiggplattor tillYerkade 15-!2 av i\lasseot Abaqucsnc för connetablens av Montmorency chftteau i Ecoucn . I\. ~I. 28156: 21i.

! l

I, 1'._,

l:lild 5. Fat med Henrik av Navarras vapen, omkr. 1600. Abaquesnes verkstad eller skola. Houcn. I\. ~I. 2836~ .

tidens konsthantverk i metall, glas, ·broderi, intarsia, bokkonst och spetsar. Det är de ledande franska ark itekterna och mönsterstickarna , framförallt Berain, som angiva tonen. Rouenfajansernas målare omsatte lärdomarna i en elegant, minutiöst utformad teckning med lambrekänger, bladverk och broderier, som gåvo åt deras alster en fullt egen och lätt igenkännlig stil, flitigt efterbildad icke blott i Frankrike utan över hela Europa. Fajansfabriker, som drogo fördel av lärdomarna från Rouen, växte upp i norra Frankrike, där nya hyttor grundades i SaintCloud, Sinceny, Quimper och Lille, men även i Södra Frankrike, där Mousti ers snart skapade sin egen stil och bildade skola. En av anledningarna till fajansindustrins stora uppsving vid 1700-talets början kan man, så egendomligt det iin låter, finna i deti ekonomiskt betryckta läge, varuti Frankrike vid denna tid råkat genom sina långvariga krig. För att skaffa ädel metall till myntet sände Ludvig XIV och det kungliga huse t sina guld- och silverkärl till nedsmältning, en åtgärd, som omedelbart efterföljdes av adeln och de förmögna. I stället för de dyrbara tallrikar, skålar och uppsatser av ädel m e tall, som tidi gare prytt festborden, kom nu fajansen väl tillpass. Efterfrågan på denna vara blev mycket stark och lockade fram nya tillverkare och fabriker. I förnäma kretsar gick väl denna modenyck snart tillbaka , m en den hade även spritt sig till folkets bredare lager, där fajans en fick en trofastare avnämare. Tillverkningen i Moustiers grundlades 1679 av Pierre Clerissy, som till en början ännu upprätthöll förbindelsen med den italienska smakens om staffli- och väggmåleri påminnande dekorationsart. Sedan Louis Polerat i Rouen visat vägen till ett mera nationellt och med tidens konst b esläktat uttryckssätt, s log Clerissy och hans eft erföljare in på denna linje och fann snart nya dekorativa element ti ll utsmyckning av den bländande vila ytan på sina produkter. Vad man särskilt gärna förbinder med Moustierstillverkningen är den småfiguriga teckningen m ed groteska callotfigurer och berainaktigt knyckiga bladmotiv, avtecknande sig i orange, grönt och blått mot den

Bild 6 oc h 7. Skål i slyle ray onn a nl,

Houen 17 30 . I\ . l\l. 28365.

Bild 8. Detalj av fat i stulc rayo1111 a 11l. Roucn I 700-la lets förra del. I\. M. :HJ6ii0.

klarvila grund en . Till .Moustiers slöt sig snart en krets av efterbildare m ed fabriker i Clermont-Ferrand, Ardus, .Montauban, m. fl. Den franska fajansen hade ick e väl funnit sitt ege t uttryck ssätt förrän n ya impulser kommo att åter omges talta den. Denna gång p åverka des sm a k en av en ström från öster, närmare b estämt frå n Sachsen och det där vid 1700-talets början framställda porslinet. P å .Meissens lätta och vita gods blommade m å leriet i klara färger, och koloriten hade icke blott vunnit i modul ering av färgtonerna från tyn gs ta sty rka till dimlik lii.tlhel, uta n palettens omfång ökats m ed n ya fiir ger, framförallt ;)(j

Bild U. Väggfontän, Houe n , 1700-talets förra del. I\. M. 20042.

röda, som fajansen icke lyckats uppnå. Nya tekniska resurser måste till för att åstadkomma detta. Paul-Antoine Hannong i Strasbourg var den som i fajans först lyckades efterbilda det sachsiska porslinets dekoration . Tidigare hade fajanskonstnärerna på lergodset samtidigt anbragt såväl tennglasyren som dekorationen och därefter bränt kärlet i ugnen. Därvid kunde man naturligtvis blott använda sådana färger, som tålde den starka hetta, kärlet och tennglasyren måste utsättas för. Hannong fann ut att man liksom vid porslinslillverkningen kunde låta fajansen genomgå två b6inningar - den första där godset och tennglasyren fick sin

sta rka eld, den a ndra , sedan dek ora ti on en m å lat s m ed em aljfärger på d et färdi gbrä nda k ä rle t, i en svagare eld. Detta m edfö rde, a lt k oo stnä ren fi ck elt större r egister a v fä rger till sitt fö rfoga nde. Strasbourgfaj a nsen m ed sina utsökta r öda och gr öna färger bä r ock så vittnesbörd om huru lå n gt m a n kunde k omma denna väg. Sa mtidi gt lösgjordes d et strä n gt orna m entala i tecknin gen , som fi ck en n a tura listi sk fri gjordh et. I rok ok ons lekfulla a rt ströddes nu över fa ja nsens liksom öve r p or slinets y ta bl om sterknippen eller lösa blommor i till synes oregelbundna k ompos ition er. De t dek orerade k ä rle ts fo rm sa tte ick e lä ngre n ågra grä nser fö r fa ja nsm åla rens fa nt as i. Meda n tidiga re I. ex. de k onstruktiva dela rna av en t allrik - dess bräd d och dess sk å l - dek orerades va r fö r sig m ed e n k a ntbå rd och en rosett eller pla fo ndbild , kunde nu en rosenbukelt m å las frå n brädden n ed över sk ålen uta n ta nke på tall r ikens egen plas ti sk a ry tm . Strasbourg fi ck m å n ga eft er fö lja r e. De gamla fab rikerna i Rouen , Sincen y och Ma r seilles m. fl. f unno sig n öd sak ad e a lt följa efter den n ya sm a k en och n ya fa briker a nla des i dett a uppsåt, såsom i Niederwill cr s, Lunev ill e och Scea ux . Den revolution, som den p orslinmåla de fa ja n sen sålund a genomfö rde i F ra nkrike, brin ga r i ta nka rna huru sa mm a fö rhå lla nde ges taltade sig i vå rt eget la nd , d ä r Mari eber g grundla des m ed m odern mu ffelu gn fö r emalj fä r ge r efter Strasb ourgs fö reb ild m eda n d en ä ldre fa briken vid Rör stra nd m ed sin om oderna utrustnin g så lå n gt r esurserna r äckt e sökte n å upp till de m oderna fä r gern as sta nda rd. - P orslinet k om p å så sätt a ll ulöva en m ä kti g inverka n p å fa ja n skonsten s utvecklin g. Första gån gen det sk edde var n ä r den h ollä ndsk a faj a n sen direkt sökte efterbilda kinesiskt p orslin. Ännu lä n ge fö rblev p orslin dock en så d yrba r vara, a lt den ick e kunde göra n ågo t n ä mn värt intrå n g p å fa ja nsen s ek onomisk a områ de. Det d ödli ga h otet k om frå n anna t h åll, d enna gån g frå n väster och Engla nd . I d etta la nd h a de m a n vid mitten a v 1700-talet n å tt fra m till en teknisk fö rbä ttrin g av d et s. k. flin t p o r s lin e t ell er f in fa j a n se n , vilket utgjordes av ett vitt

eller rättare krämfärgat gods överdraget m ed en glänsande genomskinlig saltglasyr. Detta gods var mycket lätt och h å rt och kunde pressas i formar till en tunnhe t, som liknade porslinets. Särskilt sedan det fulländats omkring 1780 av Josiah vVedgwood blev det en exportartikel av stor omfattning. Från fransk sida mötte man det inströmmande engelska flintporslinet m ed så höga tullar redan under 1740-tale t, att man praktiskt taget va r skyddad mot denna konkurrens. Samtidigt uppstodo i Frankrike en del fabriker för tillverkning av flintporslin. I handelstraktaten m ellan de b å da ländern a 1786 sänktes emellertid tullen - och därmed va r i Frankrike liksom i övriga europeiska länder fajan sens saga all. Vledgwoods produkter vunno en utomordentli g popularite t, ick e blott p å grund av sina tekniska företräden framför fajansen ut.an även av estetiska skäl. Den av nyklassicismen präglade tidssmaken föredrog flintporslinets sobra färger och ornament framför fajansens blomsterkolorism. Som folklig keramik levde fajansen kvar, m en d ess kon s tnärliga halt blev lägre. Fajansmålarna sökte nu fånga sin publik genom bildframställninga r av pa triotiska och aktuella händelser, där framförallt den stora franska r evolutionen var det överskuggande intresset. Mycket gods a v de tta slag spriddes över landet och är numera e n av samlare under b enämnin gen »fai ences patriotiques » å trådd vara.

NAG HA TYPISKA PHOD UKTEH . Hou e n . Ur Forrers stora samling av flisk eramik inköptes 1921 till Kulturen bl. a. 26 kvadratiska fajansplattor tillhörande den utsmyckning av sloltet i Ecouen, som Mas seot Abaqu es n e enli gt inskrift utförde i Rouen 1542, bild 4. De tillhöra ett livligt och graciöst renässa nsmönster m ed bladornam ent, kvinnliga hermer, flammande facklor m. m ., som i klara färger a v grönt, gult, orange och blått teckna sig mot vit botten. Dessa majolikafli sor äro h elt italienska till sin n a tur. Från 5\J

Bild JO oc h 11. Uppsat sfa t, sly le ruyo nnonl, Ho u c n , 1700-talcl. I\ . M. 3;34 14.

öO

Bild 12 oeh I :l.

Fal oc h s kå l, polykroma. Houen , l iOO-talet. J\ . M. 28:1()(j och 183i4. (i 1

Abaquesnes verkstad eller skola h~irstammar troligtvis också ett vitt fajansfat m ed H enrik av Nava rras vapen, bild 5, vilket inköptes i Rouen 1920. Vapenbilden m ed de två sköldhållande vildmännen liksom formen m ed den stora brädden datera fat et till 1500-talets slut eller det följande seklets början. Efter Masseot Abaquesne och hans son synes fajanstillverkningen ha lega t n ere i Rouen , och det är först m ed den av Edme Polerat grundade fabriken, som d en å terupptages. Detta skedde vid mitten av 1600-talet, m en så litet är känt och bevarat av det tillverka de godset, att man för st p å allvar åter kan få en föreställning av fabrikationens art m ed 1700-talets början. Då framträder d en speciella stil, varom vi inledningsvis talat , och va rpå följande avbildnin ga r , bild 6- 13, m å tj ~ina som exempel. Det intressa nt as te av våra föremål är sk ålen, bild H- 7. Denna, som bär inskriften Magdelaine Brun e t 17 :~ 0 , är dekorerad kring y lterkanten och i det inre m ed typiska orn:1m ent i den stylc rnyonnant, vilken under 1700-ta lets förra h älft skulle k omma att dominera d en fra nska fajansen. Denna utgöres av e tt de taljrikt t ecknat mönster m ed Lvå r egelbunde t upprepa de kompositi on er , vars detaljer d els äro teckna de i färg mot den vita eller blåvita grunden, dels framträ da som utsparade element mot ett färglagt fält. Mönstren kunna vara tecknade enbart i bl å tt, m en ha ofta ett tillägg av rött, såsom i denna skål. Den röda färgen, som tekniskt se tt var svår alt framställa em edan den icke tålde starkeldsvärmen , är ett av rouentillverkningens b äs ta känne teck en, som efteraparna yllerst sällan lyck a ts få fram. - Samma stil å terfinnes också i fatet, bild 8, där mittfi guren har den karakteristiska utsparnin gsteknik en, i vä ggfo ntänen , bild 9, och i det lill a tå rtfatet, bild 10, vilka sa mtliga äro m å lade i enbart bl å tt. Förntom denna färg kan rouenfaja ns av denna typ också framvisa en begränsa d polykromi m ed bl å tt, gult , grönt och rött , såsom tyviirr icke fram gå r av de här å tergivna bilderna 12 och 13. Ungefär samtidigt m ed style rayonnant mål ades även en h elt annan rnönstertyp , den kin es i s ka , till synes m es t efter före('•) )_

Bild 14. Fat i kinesisk stil, polykromt. Bouen. 1700tal e t. !CM. 26690.

bilder från Dclfl, bild 14, m ed genrebilder, eller bild 15, m ed blomstermotiv, fåglar och fjärilar. Färgställningen är här samma som i d en ovannämnda gruppen med starkeldsfärgerna blått, gult , grönt och rött. I fatet, bild 15, å terfinnes det under senare del en av 1700-tale t ofta använda motivet m ed ett stilisera t ymnighe tshorn, vilket i style rayonnant får den _form, som återgives i bild 16. Redan på 1670-talet hade en fajansmålare från Rou en slagit sig n ed i Sa in t Cl o u d invid Paris, där h a ns fabrik snart fick stora beställningar på bordsserviser till de kungliga slotten. Del å ter givna fatet, bild 18, visar huru väl man kunde efterbilda rouenmönstren . Fabriken i Sinceny, grundlagd 1728, arbetade h elt i Rou ens anda och tidvis under ledning av fajansm a kare frå n denna stad. Som prov på dess tillverkning visas, bild 17 , en väggfontän i blå tt och orange, den senare färgen e n svag ersättning för det rouenska röda . (i3

Bild !:i. Fat i kin esisk stil, polykromt. Hou en, 1700-tnlet. 1\. ~I. 3:i 20:J.

Bild I G. Biclet. Mo tiv med ymnighetshorn. Hou en, 1700-tnlet. 1\. M. 2(i:,?:lli.

Bild 17. Viiggfontiin. Sinceny, 1700-talet. I\. M. :1404 7. Bild 18. Fat i rouenstil. Saint Cloud. 1700-talet. I\. ~I. 27531.

Bild 19. T a llrik i persisk stil,

cljupbl :°1 g rund m ed m ö ns te r i guld oc h g ri1tt. Ncve rs 1600-ta lc t. J{. M. :!93 64.

Neve r s. F r å n de n ä ldre ita li en sk a peri oden i denna s la d s fa ja n shi stori a k a n våra sa mlingar ick e uppvi sa n ågo t prov. Dä rem o t fi nnas n ågra go da typer av k ä rl dek orera de i den s. k. p ersisilrn stil, som till skrives P i e rr e Cu s t o d e. Denn e grunda de sin fa brik p å 1630-talet och blev sta m fa der fö r en släkt av fa ja n sm ak a r e, som ve rka de i Never s till slutet av det följ a nde sekl et. Den p er siska stil en k ä nn etecknas av en m yck el djup , s tund om kl a r t lysan de och stund om å ter dunkelt k ob oltbl å em alj grund, p å vilken mönstret m åla ts i vitgrå tt och gult. Den i bild 19 å ter givn a tallriken h a r en k a ntb å rd av spre ti gt teckna d orna m entik , som n ä rmas t likna r orientali ska skri vteck en . Mittmo ti ve t uppvisar samtidi gt e tt m ed guld m ålat k a rdin alsvapen. De t sa ml a de intryck et av tallrikens dek ora li on och dess b låa grun d fö r osökt i ta nka rna em a lj a rbeten fr å n L imoges, som m ås te h a va rit den fö rebild fa ja n sm a k a ren sökt eft erbilda. Denna ovanli ga och tidi ga pjes h a r sitt m otslyck e i en liten hl åglasera d sk å l, b ild 20, dek orerad i grå vitt och gult, vilk en gen om s in pl ns ti sk a ut fo rmnin g m ed den sit-

Bild 20. Skid, djupblå g rund m ed m ö ns ter i gult och gr{1tt. Ncvcrs HiOO-tal e t. I\. M. 347fif> .

t:rnde fi g urine n och de b å da greparna , vars ändar löpa ut i s piralformade sk ruvar, samt den v ~1 g bu cklad e kanten iinn u har m ycke t av sen renä ssa nsen s livfullh et över s ig. - Förutom före m å l m ed tecknade mönster av dessa och a ndra sla g o mfattar gruppen i p er siskt bl å tt även en myck e t k a r a kt eri s ti sk dekor, där den vila emalj en fl äck vis sliinkt s och runnit ut öve r den bl åa grunden. Vasen , bild 21 , ä r ty pisk för de nna dek ora lio n sa rt, varjämte man bör lägga märke till form en p å vase n, som ut an tvek an förrå der sin a o ri entali sk a ell er , om m an så vill , p ersiska föregån garC' . E tt praktst yck e av de nna vitflä cki ga so rt äger musee t i e tt m er ii n h alvm e lerl å n gt ovalt fat m ed rikt m odell erad brädd. Den p ersiska stil en ger å t Neve rs e ll a n s ikte, so m är lä lt all känna igen och som b es itt er en viss skönh et. Efter d ess tid , som sträck er s ig fram till omkring 1700, följ er en p eri od av efterbildningar, d å man knappast län gre kan ta la om en nive rnaisisk fa jansk ons t. I främsta rumm e t är de t den h oll ändska delftfaja nse n m ed dess kinese ri er , so m man e fl erbildar, m en (i 7

Bild 21. V as i persisk stil.

bl å m ed vita flii c kar. Ncvcrs, 1600-ta kt. I\ . M . 283 70 .

även den tongiva nde faj a nsen frå n H. ouen . Prov p ~t det se na re slaget finnes ej i sa mlinga rna, m en om de t fö rra m å de h är å ter givn a bild ern a 22 och 23 ge en fö res tä llnin g. Blomkruk a n och kruset äro måla de i bl å tt , ora n ge, gr önt och m a n ga n i tra dition ella m önster och fö rsedda m ed snodd a grep ar m ed typisk ni vernai s isk flii cki gh e t. Mo u s ti e r s. Såsom omt ala ts i det föregåe nd e grund a des 1679 en fa jansm a nufaldur av P i e rr e C l e ri ssy i d en lilla syd fran sk a b er gss taden Nlou sti ers. Alstren frå n denna fabrik ä ro fram till mitten a v 1700-tale t m å la de i bl å tt. Ma n k a n urskilja två s lilp eri oder und er den bl ~w ti de n . De n iild sta, som h iir f\ 8

Bild 22 och 2:1. !\rus och blomkruka h o ll ändsk s til. I\. M. 27i68 o ch 8025.

Ne ver s, 1iOO-tale t.

Bil d 2-! oc h 25. Bassiin g m ed u rn a m e11l i ruu c n s lil och ja kl sce n eft er g rn,·y r a \· Ant o ni o T cmpcs la. Mo us li c rs, I GOO -la lc l. K. M. 334 1:~ .

rcprcse 11l e ra s a v dc11 stora ba ssä 11 gt' n på lejo nla ssar, bild :l-l oc h 25, ä r d ek orerad med en bå rd a v lejonm ask er och blad orna m ent i r ouens til sa mt m ed ja ktscene r k opi erade eft er Antoni o T empes tas gravyrer. De n avbildade b assängen, till vilken sä kerli gen h ört en nu förk omm en fo ntä nuppstä llnin g, är elt ut omord entli gt k erami skt styck e fr å n 1600-tal els slut.

B ild

:rn.

Upp sat s bri c ka . Mu us ti c r s, I 700 -tale L I\. \I. \J-! 18.

Mo t.i ve l å lerger en slrulsja kL - De n y ngre s lilperioden ä r h elt o rnamental m ed m ön ster i tidens be raininfluera de stil. T ill denna p eri od h ör den h ä r å ter givna b ridrn n ell er bo rd supp sa tsen, bild 26. Sin egen slit fann Mo usti ers dock fö rst seda n J o se p h 0 l e r y 17 38 slag it sig n ed i sta den so m fo ja nsm ak a r e. F r å n denn a lidpunkt b lir dek oration en m trn gfä rgad m ed ora nge, grönt, bl å tt och man gan såsom huvud fä rge r. j\ven h ä r kan m a n efter den k ons tn ä rli ga utsm ycknin gen u ppdela produkti onen i elt par hu vud grupper. I de n fö rs ta a rbetar m a n m ed en b å rd av regelbundet upp rep ad e fes toner och b lommor, vilka p å fa t och tallrika r täck a brä dden, sa m t en m ed alj ongb ild m ed olika allegori sk a ell er likna nde m otiv in om en b lom s terkra ns. På Kulturens exem p lar finner m a n sce ne r m ed fa un bl åsa nd e fl öj t 71

Bild 27. Tallrik med m :°rngfiirga t mönster. i\Iousti crs , 1700-talcts mitt. K. i\I. 1032:L

Bild :!8. Detalj av t a llrik med mångfärgat mönster. Moustiers, 1700-talcts mitt. K. M. 37572.

Uild :rn. Tallrik med moli\· i grönt oc h orn n gc. ~Iousticrs, 1700-tal c ts senare del. I\. ~I. 170!l!J .

lli Id ;-10. Detalj aY rat med Comcdia d c l 'artc moth· i g rönt oc h ora nge. ~Iousticrs, lid som ova n. I\. M. c!3288.

för sin nymf i elt arkadiskt landskap, badande nymfer överraskad e av faun en , romerska krigare m. m., bi ld 27-28. Den använda paletten omfatta alla de ovannämnda färgerna och Leckningen är utförd i ett småmönstrigt och p etigt maner. Medan denna grupp ännu h ell bygger på traditionella stildrag, inför den andra h elt nya och originella motiv, bild 2931. Dekorationens ängsliga regelbund enh et har ersatts av en friar e behandling, f. ö. väl tillrättalagd efter den av rokokon präglade tidssmaken. Utströdda blomstermotiv blandas med grupper av grolesker, drakar, fåglar, hundar, fjärilar m. m. inpassad e p å ett lekfullt sätt, men ständigt m ed en tydlig rädsla för att lämna y tan tom. Såsom förebilder till figurerna har man ofta hänvisat till Callots groteska människoframställningar. Men man kan säkert finna förebilderna p å närmare håll i de pierroter, colombiner, harlekiner och andra gycklare, som tillhörd e tidens tea terväsen . Det iir ett utsökt och b ehagfullt artister i, som känn etecknar denna tillverkning från Olerys manufaktur, icke minst framträdande i den å terhållsamma koloriten , vilken m erend els blott använder d e b åda färgerna grönt och orange, d~t den icke inskränker sig till att enbart bruka grönt. Moustiersfajanscn utmärk er sig diirjämte för en utomordentligt vil tennglasyr m ed stark glans, vilken ger godset en r enh e t, som knappast n ågo n annan fransk fabrik förstod al.t ge s ina alster. Slrasl.Jourg. Denna fabrik , som började tillverka fajans 1721 , hade också under sin första tid en blå period , som lånade sin stil frå n Rouen. Några exe mp el härpå kunna icke framl etas ur våra samlingar. Det är först sedan Paul Hannong p å 1740tal el börjar använda muffelugn , varigenom framställandet av de karminröda och koppargröna färgerna möjliggöres, som strasbourgfabriken få r sin ege n stil och gör en betydande insats i den europei ska fajansens historia . Frå n Pau l Hannongs tid härstammar de t signerade fatet , bild 32. Detta har ännu mycke t av kin es iskt må le ri i sitt mönster. F. ö. arbetade fabr ik en i.iven m ed direkt kin es iserand e motiv såsom framgå r av 74

Bild il!. Fontän och bassäng med dekor i grönt. Moustiers, J 700tal c ts senare d el. I\. M. 10801.

Lallrikc11 bild 33, vilken likv ~il tillhör en senare tid . Någo L golt exemp el p å det m e issenp å verkad e m å leri m ed rosor och tulpaner i mjukt schatterade färger utan konturtecknin g, som känn e tecknar d en högkla ss iga strasbourgfajansen, äger mu seet ick e. - För samlare iir det viktigt alt se upp för de ski c kliga förfalskningar, som i stor utsträckning denna fajans varit utsatt för. Strasbourg fi ck m å nga eft erföljare. Bland de fabriker, som uppstodo denn a tid och t.ogo Strasbourg till förebild, m å nämnas Aprey, N i ede rwill e r och Sceaux. Från Aprcy å te rges

Bild :12. Fat signerat av Paul Hanong. Strassbourg, . 1700-talets mitt. I{. M. 200 ,ll.

·1 j ·13 Bt < ' • • StrassTallrik fran ' 1700-talets hourg,

senare del. I\. M. 23iHi!J. 'i()

Bild 34. Kanna s ig n erad av ,J~cques Borelli. Marseill es 1 tOO -t alet s milt. · IL M. 21i834. Bild 35 . Te rrin . Marseilles 1700-t a 1ets sena re' de l . I\. M. 34660.

här, bild 36, ett fat m ed dekor i grönt, gu lt, rosa och brunt.. Be tydelsefulla st bland efterföljarna blev Mars e i 11 e s. Vid mitten av 1700-talet ryckte fajanstillverkningen i denna stad plötsli gt upp i främsta led et både va d b eträffar kon stnärli g kvalitet och produktionens omfattning. I ett ä ldre m era okänt skede stod d enna stads fajanskonst under starkt infl y tande av de led a nde franska fabrik erna och särski lt Moust ier s - en av fajansmakarefa milj en Cleri ssys m edl emmar, Jose ph , broder till mousti ersfabrikens grundlä ggare, var verksam i Ma rseill es p å 1670-talet och ännu 1750 voro fajan smakare fr å n Moustiers sysselsatta här. Vid denna tid började man em ell ertid eft er Strasbourgs förebild au a nvända muffelu gn och n å dde snart upp till en kolorit, som väl kan jämföras m ed den bästa hos förebi lden. Färgen förhöjdes ytterligare genom d en glä nsande tennglasyr , som man tagit i arv efter Moustiers. Såso m prov på denna strasbourgpåverkade p eriod i Marseill es må 1jäna d en b å de plastiskt och dekora tivt utsökt formade terrin , bild 35, som inköptes på Holstein Ratlowska aukti on en 1928, och den av Jacqu es Bore lli signerade hjälmkanna n , bild 34. - Till a lster fr å n denna fabrik kunna utan tvivel även räknas ett par m ålade fajansp lattor m ed id ylliska landskap, bild 37 , vilka äro tecknade m ed m yck et fin p e nsel och m ålade i utsökta fä rger av grönt, gull, rosa , mangan och b lå tt. LITTEHAT UHI-L\NVISNINGAH. M.-J. Bc\LLOT, La ceramic fr a nc;a ise : Bernard Palissy e l les Fabriqucs du XVI:e Siecle och Nevers, Houen e t les Fabriques du XVJI: c cl XVIII Siecle. Paris 1924- 5. EMU. H ANNOVER, Ker amisk H a ndbok, för sta delen. Stockholm Hl19. M. L. SoLoN, A histor y a nd desc ripti on of thc olcl fr c nc h faicncc. London 1903.

flilcl 3f\. Fat , Aprey, 1700-ta le ts se nare del. K. iVI. 2:1 78-L flild :1 7. Plak e tt. Ma r se ill es. K . M. 98il2 a.

7\1

LUNDA VANTEN . lv M ARGR /.;Tf-/E T-l :lLD

ed Ud gravnin ge r i Lund blev i cl Middelalderla g frcm draget en Vante, som er syel: af totrande t, höjretvund el IZ sn.) lJ ldgarn nf m ell embrun Farvc . Va nt ens Vidde er ved Overkanten 2() c m . og dens L rengd e er 23 cm. Det Parti , som er b es lemt for Haandflade n og de fir e Fingre, virke r rc l ko rt , og man har rnc rmes t lndlryk af, at Va nten h a r vmrc l syet til ct Barn, dog maa de t tilf0jes, al Tommelfin ge ren er uforholdsm ress ig lan g, saa Stykke l kan som H ellwd ikke siges at vrere synd erli g ve lproportion ere t. Ud fra et tek sliltekni sk Synspunkt frembyd er Vant en b etydeli g Interesse, idet den er udfört: i en Syningsart, hvi s Forekomst paa nordisk Grund vi har det ;c ldste Eksernpel paa i de n bernmte Vante fra Asl e Mose i Väster gö tland. As levanl en er publicere t af Holger Arbman og E li sabe th Strö mberg (Askvant en , Nordiska Musee ts och S kan se ns Årsbok 1934, sid . ()7 ff.). Arbman h enf'0rcr den til de f0rs te Aarhundreder af vor Tidsr egnin g. Ejendommeligt nok er J ernalde rvanten ud fo rt i en m er e kompliceret Form af T ekniken end Middela ld ervan len fra Lund. Den sids tnrev nl e er n emli g syet paa e n m eget enk el Maade. Den Analyse, so m h er m edgives, Bild 2 og ~~. viser P rin cipet, og en Sammenli g nin g m ed en T egnin g, Bild 4, som Maria Collin har givet so m Illus lrali o n til sin Afhandlin g: Sydda Vantar (Fataburen 1917 , sid. 77 , f'i g. 16) godlg01", at Vant en fra Lund N tilvirket paa prrecis samme Maad c so m en Mre lkes i fra Dalarna , hvilk et betyder, al denne Form a f T eknik en praktisk ta lt har levet u rendret i Fo lkekunsten til vor Tid. Mar ia Collin har truffct fl ere B0n mvnclser for T eknik Pn ; der !ales f. Eks. om

Bild I.

S~·dd

vant e funn en i medeltida jo rdla gc r i Lund.

»sö mma de vantar» ell er »på lade vantar », og del h eddcr, ni man "binder m ed n ål» . Det er gansk e interessa nt, a t Vanten fra Lund lidsmress ig set J10rer hjemrn e i Middela lder en , idet den dervid kommer I il dann e en Slags Bindeled m ell em Oldtidsvanten fra Åsle og Produklerne fra Folkekunslen, og selvom del vel er for dristi gt G

Bild 2 oc h 3 (öve rst ). Hvorledes m a n begy nd cr Naa lcbindning i den Va riati o n so m for ek omm er i Lund ava nt cn. - Syn in ge n forts re ttes i Sp iral forl0b, saa lcdes a t en ny Rre kke s tad ig f0 jes til i vens trc Kant af den foregaae ndc. Ved Pilen vis es Retningen fo r Naa lens Passage for ce n Mask e. Ve d Tallenc angives Rrekkefo lgc n. 0verste Lekke (under 1 Tallet) hvil er ovcr vcnstre Tommclfin ger under Arbejclet. Bild 4. Maria Collins Ana lyse til Mjölksil fra Dalarna.

Hilci :,. An a lyse til e n d a n sk Va nt e fra N utid e n , udfo rt so m L uncl ava nt e n ..

sa m me T e knik

p aa Grundl ag a f el Enkelttil frelde at b ygge en T eo ri op om en ubrudt Sam menh ren g gennem Tiden, saa er der dog Muligh ed for , a t fremtidi g F orsknin g k a n brin ge det savnede Ma teri ale for Dagen , og fo rel0bi g k a n d et siges, a t det fra da n sk Side k a n bidrages m ed et P a r E k sempl er paa T eknikens Forek om st, som k a n virke til St0 tte fo r Kontinuitetsteorien. H vad Na al ebindingen s geogra fi sk e Udbredelse a n gaa r ser det p aa indevrerende Tidspunkt ud til , a t Gr re nsen m od Nord m aa drages fra F inla nd til I sla nd og m od Syd til .!Egypten og P er s ien . I Da nma rk er T ekniken nu p rakti sk tall fo rsvunde t ; m en en sys tem a tisk Indsamling af Opl ysninger saavel om Arbejdsm aaden , dens Anvendeli gh ed , d e Ma teria ler der b eny ttes til den, samt om den tilh 0rend e T erminologi vilde uden T vivl i Sverige, Nor ge og F inla nd kund e give gode Resulta ter.

CARL \VILHELM STENEBERGS KORGMAKERIVERKSTAD I LUND A11 W/ LUAM KARLSON

tätning och bindning höra till de tekniska konsterna s primitivaste yllringar. Korgflätningen har förhistoriska anor, fast de direkta spåren därav äro så gott som inga. Under m edeltiden förekommer enligt arkivaliska källor och avbildningar, t. ex. i kyrkomålningar, både sängar och vaggor utförda i korgflätning. U nder l 500- och 1600-talen omtalas i inventarierna utom de tta slag av möbler även stolar i korgfliHning. Det har em ell ertid varit alltför sprött material , för att det skulle kunna motstå tidens tand , och därför iir dessvärre ingenting av allt detta bevarat till v[tr tid. U nd er 1700lal els senare hälft och 1800-talets förra del finn er man ej myck e t av detta slag. Först vid 1800-talels milt började en ny blomstring inom korgmakerifabrikationen - kan sk e närmast föranledd av de vid denna tid inom olika yrken stimulerande slöjd- och industriutställningarna vilkens alster i första hand voro avsedda för de högre ståndens heminredningar. Det var stolar, soffor, bord , eldskiirmar, piphyllor, korgar av olika slag m. m., som tillverkades. Visserligen levde konst en kvar ute i bygderna som h emslöjd, vars produkter, mest korgar, bland annat s. k. agnakorgar, salubjödos vid marknadstillfällen, m en den bedrevs ej som ett särskilt yrke. Det å teruppväckta korgmakerihantverket spred sig niirmasl från Tyskland, och på 1840-50-talen kommo en d el tyska korgmakare över till Sverige, slogo sig n ed här och lärde ut sitt hantverk . Banbrytaren för d etta yrke i Lund blev Carl \:Vilhelm Steneberg, som här införd e det yrkesmässiga korgma keri et. 8-l-

Släkten Steneberg är av tysk härkomst. Den äldste kände medlemmen är Johan Jacob Steneberg (d. 1765), 1726 gift med Anna Maria Mertens. Han ägde från 1749 en papperskvarn i Slukenbrock vid Paderborn. Carl \Vilhelm Sl e neberg, bild 1- '.! , var född i Celle i konungariket Hannover nyårsnatlen mellan 1822- 1823 och lärde de första handgreppen av sitt blivande yrke i hemstaden. Fadern var sadelmakare. Efter hand avancerade han till gesäll, gav sig ut på vandring och kom till Köpenhamn , där han erhöll kondition. Under denna torde han ha visat sig som en ovanligt kunnig man i sitt yrke. Här fann honom baron Axel Gyll enkrok på Björnstorp, som vid denna tid var på jakt efter en lämplig lärare i korgmakeri till disciplarna vid sitt 1838 upprättade råddningsinstitut ute i Råby . Där fick alltså Sleneberg sin första fasta anställning. 1850 bl ev han miistare i Lunds Hantverksförening och företedde då som måstareprov »ett Spaljer, en stol och 2 :nne Korgar». Tre år senare öppnade han sin verkstad i Lund som »en rätt och välerfaren Mästare » och fortsatte att driva denna till in på 1900-talets första år. Den 5 maj 1909 slutade han sitt verksamma och arbetsfyllda liv, m en då hade sedan länge det hantverk han sysslat med merendels övergått till fabriksmässig drift. Livet på hans verkstad hade blivit allt stillsammare under hans senare verksamh etsår. Som andra unga placerade hanl verksmåstare gifte sig Steneberg ej långt efter det han förvärvat sitt måstareskap. Han knöt hymens band den 25 okt. 1850 med en klockaredotter från Ö. Nöbbelöv, vars namn var Ingrid Chatarina Ahlström. Hon dog under senare delen av 1860-talet, m en Steneberg fann en ny livsledsagarinna i en dotter till sin vän målaremästare Sven Olsson, ånka efter en timmerman Fredrik Escher, m ed vilken han 1871 ingick nylt äktenskap. Sleneberg, som startade sin rörelse vid S :t Pelri kyrkogala i den gamla studentkasernen »Lyktan », bild 4, som då ägdes av en vedsågare Hörgren, köpte sedermera av professor Sönnerbergs stärbhus en gård vid Tomegapsga tan , nuvarande n:r 9, vilken nu iiges och b ebos av konservalm· Han s Erlandsson. Dess nu.h 8 ;J

Bild l . Korgma kar e Ca rl \Vilh elm Slenebcrg, f. ny å rsnalle n 1822- 23, d. 1909. Foto fr å n 1860-lalet.

varande bebyggelse uppfördes 1855 av b yggmästare Ljungberg för 12.000 rdr, och här fingo korgmakareverkstadens gesäller och lärpojkar hjälpa till m ed att bära sten till grund och mura r. Till de förra hörde då sedermera korgmakaremästaren Carl Grönberg, död 1929. Mitt emot d et stenbergska huset låg ett num era ombyggt lilet två vå ningshus av gammal lundatyp, använt till studentkasern. Detta hade studenthumorn döpt till Mecka, och följden blev naturligtvis, att det sten eb ergska huset kom att kallas ~lfedina. Av husets två bostadslägenheter, vardera på tre rum m ed nödiga köksutrymmen , b ebodde Sten cb erg m ed sin familj d en östra, medan den västra h yrdes ut till m ålaremästa r en Sven Olsson. Verkstadslokalerna voro till att

Bild 2. Gruppbild av ko r gm aka r e Ca rl ' Vilh elm Slen ebe rg och han s fami lj. Foto från l 870-la le l.

börja m ed inhys ta i vindsvå ningen s västra d el och flyttad es sedan ned i en tillbyggd gårdslänga på ös tra sidan , som efter att från b örjan ha varit en envånin gslänga sed ermera byggdes p å till två våningar. När verksamheten under de senar e år en väsentligt avtagit, fl y tta d es verksta den n ed i huse ts västra käll aravdelnin g. I denna gå rd levd e och verkade Steneberg ända till sin död . Stenebergs från början ganska anspråkslösa verkstad väx te fort fram till en betydande omfattning. Redan i början på 1860-talet drevs d en i stor skala. Man förstår det bl. a. därav, att han under vissa år hade en inkomst på över 13.000 rdr , en den tiden avsevärd summa . Utom »m äs ter» själv arbetad e

C. GRÖNB ERG.

ABRIK

~ ~AGER af

Il f

g - it t b' .t t .t q. ~uua,

!Zt,'/la ~n/~alan llil<l 3. Hcklamkort från C. Grönbcrgs korgmakarcYcr kstad galan 2 i L11nd, 1870- 80-talct.

fJ.

L:a l\1111 gs -

då hiir i regel m ellan tio och femton gesä ller och ibl:rnd ända upp till sex lärgossar. Bland gesällerna var den förut nämnde Carl Grönberg, som iiven han sedermera under en tid var lärare i korgmakareyrket på Råby räddningsinstitut. H a n salte sedan upp egen verkstad, till att börja m ed i Li ll a Kungsgatan här i Lund, såsom de t å bild 3 återgivna r eklamkortet utvisar. En annan av Stenebergs gesäller, Ni ls Alfred Hultman, bl ev också lärare vid Rå byinstitutel. Äter en annan , Magnus Olsson, bl ev lärare för lärlin garna vid A. \ V. Ni lssons fabrik er i Malmö. Detta lyder på att den stenebergska verkstaden å tnjöt gott anseende och förtroende. En lång rad av blivande korgmakare gjorde här sina läroår, både svenska och utländska , närmast tyska. Bland de förra var omkring 1860 en svåger till Steneberg, S. \ V. Ah lström, vi lken var samtidig m ed Carl Grönberg. E n m{mgfu Id tyska gesä ll er sök le också k ondi I ion p :.''t den viil -

B il d 4.

Gå rdsint e ri ö r fr å n »Lyktan » m ed tv å krin grn ndrand c s pc lm iin. E ft e r oljem å lning av .J. i\lårlcnsso n. K. M. 41390.

r enommerade s ten eb ergska ve rkstaden , vars mästare var landsman till d em. E n av dem har till och m ed vittnat , »alt så mycket som man fick lära hos Sten eb erg, hade han int e få ll lära i h ela T yskland ». Dessa tyska gesäller kommo fr å n vitt skilda platser , som Berlin , Ste ttin , Hamb urg, H annover , Alt enburg, Braunschweig, Schwerin o. s. v. Mellan mästare och gesäller sam t lärlingar r ådd e ett gammal dags patriarkaliskt förh ållande. I mästarefa milj ens m ed - och motgå ngar dellogo de underl ydande som familj em edlemmar och vice versa. Vid de s lora högtiderna voro d e inbjudna i h emmet. Så kommo d e vid jul »på julklapp », som Sten eb er g kalla de d et, och vid p åsk voro de m ed om att »rulla rill ekamp ». Men mäster var strän g och fordra nde i arbete t, såsom alltid förh åll andet brukar vara m ed dem , som fordra m yck et av sig själva. Hade n ågon förgått sig ell er gjort en dumh et, vankad es 8\J

det smörj. »Smörj ungdomen », sade alltid Steneberg. Det var tidens pedagogiska regel , och inte var den till skada i varje fall. Det var ett härdat och kunnigt yrkessläkte, som växte upp ur denna eklut. Trots all aga höll man dock styvt på sin mästare och denne på sina gesäller och lärgossar. Arbetsmaterialet i korgmakareverkstaden utgjordes av pil, som inköptes från skånska landsbygden, speciellt från Söderslätt. Steneberg hade bland annat kontrakterat med bönder n ere i Bara, där hans svåger, S. P. Ahlström, var kyrkoherde, om planterande av korgpil. Men han skaffade också behövligt material frå n annat h å ll, t. ex. Vallkärra. Den ovannämnde Carl Grönberg har enligt en efterlämnad, under åren 1874-1890 förd annotationsbok, »Bok för Piluppköp », tillhandlat sig sådant från t. ex. Knästorp, Gullåkra, Kabbarp, Kyrkheddinge, Bjellerup, Staffanstorp, Värpinge, Uppåkra, Östra Torn för att endast nämna några av de angivna platserna, alla i Lunds närhet. Priset växlade sannolikt beroende på storlek, längd och kvalitet, och enligt den citerade anteckningsboken betalade Grönberg m ellan 17 öre och 3 kr. per hundradel. De finare pilsorterna köptes från Galizien. I mars kommo bönderna in m ed sina lass av pilbuntar från landet. De första åren levererades de h emma i gården, så länge här fanns en liten damm, m en när verksamheten växte och dammen blev för liten kördes knippena ut till Pålsjö-dammarna nordost om staden. Buntarna nedsattes nu i vattensamlingarna och fingo stå i gyttjan tills de sköto rötter och grodde. I maj började barken svälla och topparna över vattnet att grönska. Då var det tid att taga itu med beredningen av käpparna eller vidjorna. Det var ett styvt arbete att draga upp buntarna ur gyttjan, och m ed rotändarna följde en hel massa larver och vattendjur av olika slag, ett eldorado för småpojkarna, som här passade på att samla material till sina akvarier. De uppdragna buntarna lades på en skuggig plats, sedan de kommit hem på gården. Nu började pilskalningen, som försiggick i ett slags klämmor, bild 7, som voro järnskodda i själva kl ykan. Detta arbete gick på ackord. Härtill 90

B ild 5. J ärn som brukades till beredning av vidjor och käppar till korgm akeriarbete n. Bild 6. l<nippc m ed p il vidjo r, avsedda till k orgmakeria rbe te n. Sam lli ga fö r emål tillh öra konserva to r Hans Erlandsson, Lund .

anlitades även kvinnli g a rbetskraft, när rörelsen var som livli gas t. Bunten, bild 6, löstes upp , och skalningen till gick så, a lt k ä pparna Logos ut en och en och drogos ett par gånger genom den ovan omtalade kl yk a n , varvid barken uteft e r käppens längd klövs i fyra band. Dessa skalades a v och samlades i en hög, vilken allt eftersom a rbetet fortskred växte och spred en doft omkring sig av vår och spirande liv genom d en sav, som avdunstade. En a nnan h ög med sk alade, bländvita vidjor och käpp a r växlc ock så em ot höjden. Dessa so rterades efter län gd

och tjockl ek och ställdes upp till torkning. Sedan de torkat, buntades de samman m ed band av bast. Först skulle dock buntarna pressas samman m ed kraftiga r ep , som lossades och logos bort, efter det att bastbandet lagts om. För gårdens unga telningar voro dessa knippehögar, sedan d e blivit en eller ett par alnar höga , en välkommen tummelplats, där de kunde göra de m es t våghalsiga saltomortaler. Enligt vad e tt åsy na vittne berä ttat, skall Stenebergs yngsta dotter , Ida , - sedermera fru Sjöberg - h a va rit särskilt skicklig i denna konst. Under Stenebergs senare år, när den tidi gar e rika avsättningen väsentligt avtagit och arbetet i verkstaden minskats, avyttrade h a n inkomme t överblivet r å material bland annat till firman vVenglcr i Köpenhamn, en annan tysk , som startat korgmakeri i denna s tad. Den avskalad e barken utbreddes liksom vidjorna till torknin g och såldes sedan till färgare och handsmakare, t. ex. Möllers i Västra Mårtensgatan, som brukade d en till skinnbered ning. Den finare pilen, som kom fr å n Galizien, användes till bättre förem å l och h yv lades i maskin, så att märgpa rlie t kom för sig och de tunna skenorna för sig. Sedan allt r å m a terial lega t i blöt i stora kar fyllda m ed vatten , vidtog det egen tliga arbetet med tillverkningen av korga r och möbler. Medelst järn , bild 5, knäckte och böjde man vidjorna och käpp a rna , som skulle vara till själva stommen. Samma järn brukades också för att pressa n ed d e tunna vidjorna vid flätnin gen. Finare föremål, som skulle vara vita , placerades i en låda , där man brände svavel för att bleka dem. Nä r föremålen flätats färdiga , togos de omhand av m ålarna , vilka b ehandlade dem m ed en lösning av krorn syra t kali , som hälldes över dem , varefter de lackerad es. Skulle l. ex. en eldsk ä rm h a ett i den korgflätade ramen insatt fält av glas m ed m ålad dekor eller vanligare en korsstyg nsbroderad fyllnin g, utfördes detta av härför sakkunnigt folk. Det var e tt avsevärt antal föremålstyper, som tillverkades på den s tcn eber gska verkstaden. Hikligast tord e stolarna ha

Bild 7. Bilden Yisar, huru pilskalningen tillgi ck i ji.irnskodda triikl ykor. lliir iir Stenebergs gesiill Olof Nilsson sysselsatt m ed sådant arbete i gården Yid Tomegnpsgatan (1890-talel) . Teckning ur minn et a Y k onse n ·a tor !lans Erlandsson, Lund.

förekommit, bild 8- 13, och bland d essa funnos å tskilliga var iation er , som för enk elh e tens skull i räkenskaperna betecknas m ed e tt nummer. I nedanstående förteckning liimnar Steneberg själv förklaring på vad de olika numren inn ebära: A. stor stol m ed vicklade (lindade) ornamenter (rokokost yl), 17 1 / 2 tum i sittsen, höjd i r yggen= sittsen: 1Aln5 1 / 2 tum , antika framfötter. 6 Hdr. B. Mindre stol, vicklade ornamenler, och fHitad i r~r ggen och både armar antik facon och ben . N° 1. stor stol, flätad i ryggen, armar m ed helpilsarbeten, 17 1 / 2 tum i sittsen, höjd f. sittsen l Aln 4 tum , antike b ecn 4 Rdr .

Bild 8--0. Varian ter av s to lt y per från C. \V. Ste ncbergs ko rgmaknr eve rkslad . Ba rnst olen b ild 0 I\. i\1. 4:'l4:rn.

N° 2. stor stol, ryggen och armar arbetade m ed flätad e pil, 17 1 / 2 tum i sittsen, höjd f. sittsen 1 Aln 4 tum , a ntike been N° :3. Stor ta felstol, fl ä tad ryggstöd. 18 tum i s iUsen N° 4. Mindre tafelstol , arbe tad som n ° 3, 16 tum i s itlsen N° 5. sp itsbogs tol, spe tsi g t r yggs töd, 16 d 0 i sittsen N° G. Stor hög skrifstol , med utsvängd sitts, 16 d 0 i sittsen N° 7. Något mindre d 0 , vanligt skrifstolssitts N° 8. Halfhög skrifstol, götisk kreuzad (krusad), gammal form

4 Rdr.

:1 Rdr. 2 Rdr. 66

2 2

33 33

()6

Bild 10- 13. Slollypsvarianler av C. W. Sleneber gs tillverkning. Bild 10 s. k. »fau lenz er>. Bild 11 K. M. 38558.

flild

I ~.

Borstkorg i finare k or gfl ii tningsarb c lc, 1800-tal c ts slut. Privnt iigo.

0. Damsto l, utan arm a r, gö ti sk kreuzad , 15 tum s ills N° 10. Damskrifslol, antika b een , fläl ad i rygg och s id or , 1(i tum sitls \"

(i(i

Även gun gs tola r och barnstolar, bild!), lillhörde verk sla dens alster , och dessa såväl som de föregåend e kunde vara utförda i finare ell er grövre flätnin g. Av andra sittmöbler gjordes också soffor, lvå- eller tresitsiga , taburetter och »fort epia nopaltan , bild 15. Vidare n ä mnas em ellan åt » faul enzer», so m torde ha varit en motsvarighet till vå r !)(j

Hilcl Li. Fotpall i kol'garbetc, stoppad oc h kl iidcl med korss tygnsbrncl c ri. Tillh. bi s kop .r . 1-1 . Thomand c l's h e m i Lund . I\.

:Ui'.!-l :L

Bild lG . >> Forte pianopall » i korgarb ete, stop p ad s its med utsy tt öve rdra g. ({. i\I. 3 9!lii8.

Bild 17. Fönsterbord m ed k orgfliitad l'ot. !{. M. i18540 a.

tids »Bruno Mattson-stolar». Faulenzer är ett tyskt ord och betyder latmask, lätting, och man vill därför gärna tyda »faulenzer» i de stenebergska räkenskaperna som ett slags vilstol. När pallar figurera i räkenskaperna, torde därmed avses fotpallar, bild 15. Vaggor och barnvagnar, m ed eller utan sufletter, brunlackerade eller vita, finare och simplare, ingingo också bland verkstadens tillverkningsgods liksom sybord, blomsterbord och fönsterbord, bild 17. Piphyllor, bild 18, nothyllor och espalierer voro andra bohags ting, som b es tälldes och utfördes i det stenebergska korgmakeriet. Greve Beck-Friis p å Börringe bes tällde t. ex. en espalier i tio delar, som kostade hela 70 rdr. Konsoler tillhörde också d e mindre bohagsting, som utform ades under 98

Bild 18. Piphylla i korgfliitningsarbete med applikationsbroderad lambsequinpryd nad. K. M. 21314 .

Stenebergs och hans flitiga gesällers kunniga händer liksom eldskärmar, bild 19- 20. Ett annat husbehovsting, som också tillverkades här, var mattpiskare. Av korgar tillverkades här ett flertal sorter, bild 14, 21-25. Räkenskaperna tala om brunlackerade armkorgar a v grövre och finare flätning, runda eller av annan fason . Bland korgar för särskilda ändamål nämnas papperskorgar, bild 23 , nystkorgar, sykorgar, bild 24 , nyckelkorgar, kniv- och skedkorgar, bild 25 , bröd- och fruktkorgar , mösskorgar och mathämtarkorgar, klädkorgar, vedkorgar, borstkorgar, bild 14, och notkorgar. Det nämn es också barnkorgar, som ibland ej kostat m er än 75 öre och antagligen varit en torgkorg m å ttad efter barnens värld.

Rilcl lfl. Elclskiirm i korglliilning m ed fäl t a\· m å la t g la s. Utstä lld p å S ka nd. lndu s triu ts tä llnin g(' n i Stockholm 1866. I\ . ~I. 42i:l7 .

Sten eb er gs verksta d nötte ock så s ina krafter p å studentk å rens glada påhitt, som karnevaler och liknande. Många underliga djur vandrade vid karnevalstillfällen ut genom Sten ebergs port och gjorde en kort resa n ed till Akademi ska Föreningens scen. Det var b åde krokodiler och elefant er , so m d å roade och sp ridde glädje bla nd lunda publiken, bild 26. Verkstaden h a r em ellertid utom m ed nytillverknin gar även syssla t m ed reparationsarbeten. Steneb erg h ade kunder och avn ä ma re inom alla klasser och p å vitt skilda h åll inom vårt land. Under rubriken ,, Solda arb eten h emma hos mig ,, förekomma i räkenskaperna fr å n 1859 och d ä refter n a mnen p å a dli ga kunder sådana som grevinnorna Dlicker på Ellinge, Piper p å Sövdeborg och \ Vachl 100

Bild 20. Eldskänn i korgflätning m e d korsstygns broderat fält. Tillh . J. H. Thornanclers hem i Lund. K. i\1. 36254.

m eister, grevarna Beck-Friis och Tott, frih errinnorna Trolle på Trolleberg, Toll, Schwerin p å Skarhult och Ramel. Bland kunder inom Lund finner man biskop Thomander, domprostarna Olbers och Bring, pastor Humble i »Humleboet », Stenebergs granne (nuvarande n :r 11 i Tomegapsgatan) , akademisekreterare Kri.iger, adjunkten, sedermera professor, Areschoug, auditören Larsson i »Bondpinan », akademismeden Löwegren, gördelmakare Lillienberg, handlande Isberg, apotekaren Holmberg, fanjunkare Eggeling, fru Brunius, professor C. G. Brunius maka, mamsellerna Gleerup och Berling och många andra. Av utsocknes skåningar figurera i de stenebergska räkenskaperna sådana som prof. Nathorst på Alnarp, apotekare Lagerholm i Malmö, pastorerna Lundegård i V. Sallerup och \ iV ulf 101

Bil d 21- 25. Vis itkor ts-, torg-, pap pers-, sy - och skcd k o rgar. Bild 21 o . 23 K M. 36234, 36355.

102

1911~.

1971 -

Bild 26. Mod elle r till korgm ö bl er , hi.imla de ur E. Freese, Zc ic hnungen fiir J( o rbma ch er und l< orb m öbclfabrikanl en. l\i el 1880.

103

i Brågarp samt slatio11sinspektor Aspelin i Höör.

lbland ha köparna angivits som »Jomfru på Svea », »restauratrice på Göthe » ell er något likna nde. Men Stenebergs korgm a karea lster spredos lå ngt vidare omkring. Han had e ombud och kommissionärer på flera håll. Kommissionsprocenten växlade m ellan 10- 15 %. I Karlskrona hade han sålunda en källarmästare Engelhard, och till kunderna i denna stad hörde bland annat r ektor Rääf vid stadens elementarläroverk . Handlanden Axel Ströberg sålde för honom i Växjö och handlanden Carl Uhnbom i Jönköping. l Lidköping hade en apotekare \ V. Möll er hand om sändningar av hans arbeten och i Visby handlanden C. H. vVall er. En bokhandlare M. \V. \Vallber g i Norrköping var honom behjälplig i denna stad och dess omgivningar. De lå ngväga transporterna skedde sjöledes, bland annat m ed å ngbåtarna Gölhe och Svea , eller per järnviig. Själv for Sten eb erg omkring p å marknader , bland annat till Kristian stad , vilka affärsresor renderade honom rätt vackra slantar. Steneber g deltog också i utshillningar m ed al ster frå n sin välrenommerade och vida omkring b ekanta verksta d. Så var han t. ex. r epresenterad p å den stora Skandinaviska industriutställning i Stockholm 1866 m ed bland annat den å bild .I H återgivna eldskärmen. Det sägs, att han vid detta tillfäll e var nära att få även en kund ur kungahu se t. I den p å denna skärm målade vapenbild en ingå r nämligen även Ponte Corvos vape n. På den tiden levd e ännu änkedrottning Desideria , som såg denna skärm och bl ev mycket intresse rad för d ensamma och lär ha funderat på att inköpa d en . Det blev em ellertid ingenting av , och c:a å tta d ecenni er senare hamnade denna skärm i Kulturens samlingar. Liksom böck er kunna även bohagsting ha sin hi storia. Vid denna utställning expon erad e Steneberg också en eldskärm m ed Nlirnberg-m å leri samt fönst erskärmar , som voro så moderna vid denna tid. Som erkänsla för utmärkta hantverksalster begåvades Sl en eberg vid samma utställning m ed b åde silver- och bronsm edaljer . 104

Måhända kan det ha sitt intresse att vela något om priserna på dessa olika korgflätade mobilier. En stol n :r 7 b etingade således ett pris av 7 rdr och en n:r 4 8 rdr, medan stol n :r 9 stod i 5: 50 rdr och en barnstol i 2-3 rdr. Taburettpriserna rörde sig om omkring 3 rdr. En gungstol gick upp till 9 och en soffa till 25 rdr. Pallarna kostade i regel ett par rdr. Ett blomsterbord kunde man få för 6-9 rdr, ett fönsterbord för 6 och ett sybord för 9 rdr. l\'lera arbetade blomsterbord kunde gå upp ända till 15 rdr. Priset för papperskorgar rörde sig omkring 5 rdr, för sykorgar c:a 2, nyckelkorgar 1: 50, fruktkorgar 1: 24, knivkorgar samma pris och vedkorgar 4 rdr. För en fin, brunlackerad vagga m ed sufflet betingade sig »miister» 12- 13 rdr och för en utan sufflett 10. En simplare vagga gick på c:a 5 rdr, m edan en finare kunde kosta ända upp till 14. En konsol kunde säljas för 3 rdr, och ett vanligt pris för en nothylla var 6 rdr. Steneberg var icke blott en för sitt eget hantverk intresserad man utan för hantverket i allmänhet och dess utveckling. Det lär ha varit han , som givit Olof Lundberg iden alt göra sin kända donation till det lundensiska hantverkets fromma. Själv var Steneberg under å ren 1887- 1898 medlem i Lundbergsnämnd en. Till sin vän- och unmgängeskrets här i Lund räknade han också ett par landsmän till sig, brandmästare Friedrich König och fältskären Johan Kriiger. Steneberg var e n levnadsglad och sällskaplig man, som gärna idkade umgänge även med sina svenskfödda hantverkskolleger i staden. Till en priffeklubb, vilken räknade Steneberg som medlem , hörde också guldsmeden Hasselgren, instrumentmakare Rudelius och skräddarmästare vVelin. De blevo ej måttligt stolta, när d e vid ett tillfäll e riiknade samman sina åldrar och upptäckte, al.t de tillsammans utgjorde 320 å r.

105

KXLLHANVISNING AR. 1. Hufvudbok fr å n C. vV. Stenebergs korgm akerive1·ksta d fö r å r en 1859-1867, som välvilli gt ställls till milt förfo ga nd e av num era fr amlidn e grossh a ndl. Flor entin Steneber g. Till all a dem, som äro äga r e till alster fr å n Steneber gs verksta d och v älvilli gt ställt d em till mitt förfo ga nde för fot ografe rin g, be r jag få uttryck a ett varmt ta ck. 2. Antecknin ga r om C. vV. Steneber gs gå rd i T om ega psga ta n (n :r 9), gjorda av nuvar a nde ä ga r en, kons erva tor H a ns E rla nd sson, till vilken jag h är ber få fr a mför a ett hj ä rtli gt tack fö r älskvä rdheten a tt ställa d em till mitt för foga nd e. 3. T H. T uFVESSON, Olof Lundber gs n ämnd en 1886-1936. L und 1940. 4. E RNS T F HEESE, Zeichnungen Hir Korbm acher und Korbm öbclfa brik a nten. H . 4. Kiel 1880, som välvilli gt ställts till mitt förfo ga nd e av ko rgm akare n Sven \ Ves terlund , Lund.

106

EN BYORDNING FRA GÄRDS HERRED .'I/ LA U RITS JJ0DKER

kaanc er el gammelt Gnenseland - ikke blot politisk og geografisk, m en ogsaa kulturell. Efter at det i mangc Aar havde v::eret en af d en danske Konges riges te og frodi gs te »Lande », blev det paa Grund af Krigslykkens Omskiftelighed en lige saa kostelig Perle i d en svenske Konges Krone. Men de tre hundrede Aar under Sverige har ikke formaaet al 0del::egge Skaanes S::erpr::eg, og paa trods af a ll e Nivelleringsprocesser ligger Landet stadigv::ek som e t kulturell Overgangsomraade m ellem Danmark og Sverige, ell er rettere sagt: Den skaanske Kultur har sit individuelle Pra~ g, der er en harmonisk Blanding af dansk og svensk. Netop paa Grund af d e tte S::erpr::eg byder Skaane paa m ege t vigtige Opgaver for den sydskandinaviske Kulturforskning, hvis Arbejdsomraade str::ekker sig fra Ejderen i Syd til Smaalandsskovene i Nord. Og ligesom Slesvig er Skaane et Overgangsomraade, hvor to Kulturer st0der sammen, blandes og sk.aber en ny Kultur. Denne Proces spores tydeligst indenfor Almuekulturen, d er altid er m er e konservativ end Borgerkulturen og kun langsomt anpasser sig efter d e nye Strnmninger. Det er altsaa indenfor Almuekulturen, man skal gennemfore de Unders0gelser, <l er giver de bedste Resultater. Og disse Unders0gelser maa omfatte h ele Almuelivet i alle dels skiftende Former: Folketro og Sagn, Festliv, Byggeskik, Arbejdsliv osv. Et m ege t vigtigt Unders0gelsesomraade er ogsaa Byorganisat.ionen m ed det gennemforte Arbejds- og Festf::ellesskab, d er hos den enkelte Bonde skabte en F0lelse af Sammenhold, Selv107

f0l elsc og Respekt for andres Mening - kort sagt en demokratisk Trenkemaade. Det gamle skaanske Bysamfund var n emli g en 0konomisk Enh ed , der b estod af en Sa mling Gaarde og Huse omkring Kirken og Gadek reret. Omkring Byen Jaa Markerne, d er var delt i Vange, hvoraf hver Gaa rd h avd e sin Del, b eregnet eft er Gaardens St0rrelse. Dette System m edforte en retfrerdig Fordeling af den gode og daarlige Jord ; m en samtidigt bevirkede det, al den cnkelte Gaards Ma rker bl ev spredl paa man gc Stedcr og indkilet blandt andre Marker. Delle m edforte igen, at 130nderne for overhovedet at kunne dyrke Jorden bl ev tvunget ind i el Arhejdsfrellesskab, d er omfalledc a ll, hvad der havd e at g@re m ed Dyrkningen af Jorden . De maatte pl0je, saa og l10ste samtidigt, og Korne t maatle vrere af Marken paa samme Tid, saa man kunde anvende Stubmarkene til frclles Grresning. For al reglere dette Arbejdsfrellesskah var det n0dvendigt at uda rbejde b estemte Regler for den enkelte Bondes Pligter og Rettigh eder, og paa denne Maa de opstod efterhaanden »Byordninger» - Byens Lov - , der ikke gav m egen Plads for den enkelte Bondes private Initia tiv, m en paa den anden Side samtidigt ga v hver Mand et vist Ansvar overfor sine By1me nd og sig selv, eftersom Formandsposten gik paa Om ga n g, saa hver Mand i Praksis lrerte at behandl e a ll e d e Problem er , der kund e opstaa i Byens daglige Liv. Med Tiden omfattede Byordningen n emlig flere og flere Omraader - li ge fra Un gdommens Gudsfryg t og Edernes Vederstyggelighed til Bestemm elser angaaende l0se Krea turer, Hunde og Gres, fredl0se Mrend og 0ldrikning. Som et godt Eksempel paa, hvorledes Byordningen paa alle ~faader griber ind i Byens daglige Liv, gengives de Regler , som 41 af Köpinge Bys Ma~nd und erskrev og godkendtc 1731. HH.LP GUD AL LTID Eftersom vi samtliga Köp in ge byamän nogsamt förnimm a, a ll till vår timliga vältrevnad äntligen fordr as en inbördes grannsämja och enighet - väl förståendes, att litet k an genom enigh et förkovras och mycket tvärtom genom oenighet förskingras och fördi1rvas - så h a

108

11ild J. 13y kl oc ka n i Ven es tad , Tränc sn , Gä rd s hd , med inskriften: VENEST ..\DS S..\!\1TELIGE BYMAN HAFWA LATIT OMGIUT ..\ DENNA h:L. CKA I !\'L.\LMÖ I i :lS.

Yi m ed Ya randra sa mm a nträ tt och e nh ~illigt till vå r bys fr amtid a uppkoms t och fö rkovran in gå tt, sa mtyckt och bev ilj at oss emellan till en lag eft erfölj a nde punkter a lt av byns samlliga åbor och innevå nar e h ädanefter obr o ttsli gen h ållas und er det vi te och straff, som vid var pu nkt spec if icl exprim er as, varom v i ock av den kun gl. h ä r a dsrälten ödm j ukt a nh å llit att de lt a m å lle in om tin ge t confirmeras. 1.

Emeda n en sa nn g ud akti gh e t icke allenas t är oss av den h ögs te Gud en a nbefalld, uta n också med fö1· löf te om n ~ir varande och tillkomma nd e goda, va ri ge nom vi skola 111 ~1 vä l till krnpp och själ, så Yi lj a v i också tillh örli gen iak ttaga vå r plikt i de tl a m å l sä lå ng t det genom Guds bi s tå nd ä r möjligt. Vi skola ej a ll enas t in vä rtes lrn, mena och döm a rä tt och heligt om Gud , uta n också utvärtes skicka oss med gu deli ga å th ävo r, ord och gä rnin gar och sär skil t h ålla sabb a tens h elgd, så a lt in gen om sö n-, h ög tid s- och h elgd agar av lä ttj a eller m otvi lli gh et uta n skäliga or saker bliver borta fr å n kyrk a n och Guds hus. Skull e någo n bli förors a kad a lt resa fr å n s itt h em

10\1

och bli bort a dessa d aga r och bönd aga rn a, skall h a n vid sin h emkom st uppvisa p d istbevis, a tt h a n a nn or s tädes d en d age n bev ista t gud stj ä nsten. In gen får göra någo t g r oft a rbe te p å h ela h elgd age n och ej h eller und er h alvhelgdaga rn a eller ap ostladaga rn a förrä n predik an och gud stj ä nst ä r slut vid å tta ör e s ilverm ynts böter till d e fa tti ga i byn, och va r e brottslin gen för fa ll en till el en plikt, som sahh a tsb ro tt ss tad gnn inneh åll er . 2.

E meda n vå r vä lfä rd icke rin ga ber or p å v ~1r ege n och ungdomens k ristliga upptuktelse i den sa nn a g ud sfrukt a n och uti ca l cc hismi lär a, så skola vi ock eft er Guds och vå r nådi gs te h öga överhe ts kris tli ga vilj a och befallnin g h ålla dem till g ucl sfrukt a n och ski ckli gh e t alltifrå n der as ungdom. Där es t någo n fa der eller m oder det icke gör , va r e d e fö r fa llna und er H a ns Ma j :ts allern å di gs te utgivn e pl a ka t. Skull e för iildrarn a hindra sin a barn a tt k omm a till läse möte, så oft a som m ötet förkunn as, d å sk ola de böta till byns fa ttiga ba rns up peh älle två öre silve rm ynt va r gå ng som läsem ötet försumm as.

3. När n ågo t för efaller a tt överlägga om byns gemensamm a bäs ta och d en stör sta delen a v bya m ä nn en bli va ense dii r om - Ya re s ig de t gäll er a tt h ägn a fä la clsma rk er och utj ord a r elle r lägga dem fri a i vå ng och mulbete m ed g r a nn a r och h osli gga nd e bya r - d å sk ola de r as ja ell er nej giill a, och skall icke e n, två elle r någ ra rn h ava m ak t a tt jäva ell er hindra, uta n de skola täppa och h äg na sin jord . Vägra r sig n ågo n h ä rutinn a n, böte fö r för summelse och lJ·edska för sta gå ngen två ör e s ilvermynt och seda n du bbelt till dess h a ns a nd el och p r op orti on blir fyll estgjord. 4.

Nä r ålderm ä nn en kalla byn samma n om dess la r v och nytta skola bya m ä nnen sjiilva komm a till stiides p å sa mnin gen så vid a de ej h ava så da nt lagli gt fö r fa ll, a tt de icke kunn a k omm a, d å de likväl skola h a sin a ombud där. Befinn es n ågo n i byn, som icke h ar lagli gt för fa ll och ej h eller skicka r sitt ombud till samnin gen, bö te till hy n ett öre s il vermynt och upprepar h an d et ' /2 ör e s ilve rm ynt. 5.

Giver n[1gon den a nd ra oh övli ga o rd, a ntin gen med skymf, ba nn or , h ot och truga nd e, nä r bya m ä nnen ä r o försa ml ade p ~1 byns viignar, då böte h a n stra x sex to n ör e si!Ye rm y nt till hy n. 110

G. Ålderm ä nnen skola Y<1ra plikti ge a tt , n iir bevisli ge n h ä rom bli va befalld a, uti r ä tta n lid sa ml a ih op bya m ä nne n, n ä r by ns la r v s[1 fordr a r . Fö r summ a d e d e tt a, höte d iirför å tta öre s ilverm y nt till hy n. 7.

fn gc n som h a r h el-, h a lv- ell e r fj ä rdin gs g{1nl sbrnk , m [1 Yi.1 g ra bliva :'l ld c rm a n, n iir d e l tillk omm e r h onom .

~lll

D e som är o ell er fö ro rdn a s a lt vara tillsy ns- eller vilesmiin , skola icke göra a nn a t ii n skäli gt och billi gt ka n var a, va re s ig för gåvo r elle r vä nskaps skull , v id två m a rks böter t ilJ byn . 9.

När å ld erm ä nnen utsä tta d ag, d å vån ga rn a skola va ra i fr ed lik som inn a msh age n, sk ola alla byam ä n h a s in a gä rd en så färdi ga, a ll d e kunn a gö r a fr ed. Finnes någon m a ns gärd en olagliga , höte fö rs ta gå nge n ett öre, a nd ra gå n ge n två ör e, tredj e gå nge n dubbelt fö r va rt gä rd e till d ess h a n gö r d e t full go tt. 10. Nä r vå ngagömm a r en int ager någo n m a ns bosk ap och sä tter d e n i inna msh agen, skall in ge n h a r ä tt a tt taga ut d en uta n el ens minne, som stå r fö r h age n och uta n a tt h a upprä tta t d et ska d estå nd, so111 boskape n gj ort. Den som bry ter h ä r emot böte till by n sex m a rk sil ve rm y nt och in ge n m å taga n ågot kreatur ifrå n vå n gagömma r en ell er frå n någon a nn a n, som intage r någo n boskap, uta n h a n få r d et m ed minn e und er samm a straff. 11. Nä r n ågo n lidit ska d a p å sin sä d av a ndras kreatur, d å skol a åld e rm ä nnen utvälj a två m än och d en var s kr ea tur h a r gjort sk a d a n t vå m ä n och d en som ska d a n lidit tv å m ä n, vilka sex m ä n skol a la x era ska d a n . Va d d e besluta, skall vara gill a t p å alla sidor.

12. Ingen av bya m ii nnen eller n ågon a nn an m å inhägn a någo n g risjo rd va r e sig p å ga ta n eller vå n ga rn a och lyckem ark en vida r e ä n h a ns lott ka n tåla och grund eller egendom r äcker uta n all a bya m ä nnens tillstå nd och consens. Bry ter n ågo n h är emot, give h a n d et stra x ifrå n sig ige n och böte sex m a rk silve rm y nt till by n. l 11

13.

Sedan säden är tilla gd m a mgen göra skada p å annan m a ns siid eller åker m ed åder eller h a rv, ridande eller å ka nde. Den som överbevisas härom, böte till byn var gå ng å tta öre, va re sig det ä r m an ell er dräng, och förnöj e dessutom den åkern tillk ommer. 11. Ingen skall fördrista s ig a ll lägga viig i Yå ng ell er iin ga r utom de, som tillförne äro lagda , såvida det icke sker m ed by ns sam tycke. Den det gö r böte till by n e n dal er silverm ynt, vare sig del ii r bonden själv eller h a ns dräng. 15. Om någo n försåtligt ä rj e r elle r plöjer från sin bol sbr ode r elle r den som ligger honom närm as t, då skall fyra m ä n i byn se p å dell :1. Den som befinn es h a g jort orätt, skall böta till byn se x öre sil ve rm y nt.

16. Befinnes n ågo n h a lösa kreatur i vå nga rn a sedan det ä r tillså tt och han vet om det och icke vill taga dem ut, uta n lå ter dem g~t seda n vångarna ä r fredlyst a, böte till byn var gå ng se xton ör e och tage sin boska p strax uta v vå nga rn a. 17. 'L1ger n ågon a nn an m a ns åde r, plog eller h arv uta n äga re ns vilj a eller gör skad a p å dem, böle d ärför sexton öre s ih·erm ynt, om det kl a nd ras därp [1. 18.

Ingen m å tjudra i vonga rn a uta n samtliga by ns tillst å nd . Gör det någon, böte till byn en m a rk silvermynt. 19.

E j h eller m å någo n tjudra n ågra oxar, kor, k al va r eller föl i någon av vånga rn a utom samtliga bya m ä nn ens co nl en cc. Gör det någo n böt e å tt a öre silvermynt till byn.

20. Ingen av bya männen här i by n m å tillstädj a någo n husm a n ell er drä ng att tjudra sitt ök i vångarna ej h eller att hilla eller släppa det löst. Gör det någon, böte till by n sexton öre silvermynt. överbevisas n ågo n till att snika sig till om natten a tt göra skada, då b öte han till byn tre m ark och betale skadan dessutom. 112

Varje husm an och dräng skall giva gräslön för 1 oxe å tta öre, h äst å tta öre, 1 ko å tta öre, för 4 få r fyr a öre silverm ynt. 21.

Ingen uti byn m å understå sig a tt a nt aga någon främm a nde boskap eller hästar till gräslön utöver det, som proporlionnlil er kommer p ll h a ns lott, föruta n bya männcns samtycke vid tre marks böter till byn. Dock skall det va r a de byamän, som Gud haver begå vat m ed rik a re välsign else n ä rm as t att för ena sig m ed de sämre om gräslönen, s<°1 a tt d en allenast tillfaller honom, som icke h a r så många kreatur, framför el en, va rs lott och del a v m a rken tål m era bete. För de minsta husen skall m a n ick e r äkn a så grant om de ha en ell er två kreatur. 22.

Samlar någo n ärter och tränger eller tra mpar ned säden i vångcn, höte d ä rför å tt a öre till byn och upprä tte skadan, vare sig d et ä1· bönder, husfolk, dränga r, ba rn eller andra folk, för vilka de skola svara, som h ar dem hos sig, till dess bötern a bliva utlagda till byn. Ick e h elle r skall n ågon sa mla a x utom p å sin egen ~1kcr och cl ii rtill skall lrnn h ava bya männe ns samtycke.

23. Skall h eller ick e n ågo n a v bya männen fördrist a sig till att begynn a slå uti de södra än garna och d iirmed göra andra skada förrän samteli ga därom e n viss dag och tid bes tä mt. Officerarna och prästen lå ta dock efter vanligheten slå n åg ra daga r förut. Skulle någon a nn a n göra detta, böte till byn tre m a rk silvermynt och upprätte skadan. Dock bliv er på så sätt samtyckt av h ela byn alt slå med sex m a n p å vart bo! en d ag innan rätta slå tterdagen. Bryter nå go n häremot, bölc till byn tre m a rk silvermynt. 24. Ingen m å h cllc1· utan bya m ii nncns samtycke fördrista sig till a lt plöja eller ä rj a förrä n vången blivit uppgiven för att ingen skall fä skada. Gör det n ågo n, böte till byn lre m a rk silvermynt och bc talc dessutom skadan. 25. Uti vången m å ej h eller n ågon vakta sin boskap av vad slag elen vara vill förr ä n det är tillsått och intill det blir höstat, va re sig p ll sin egen eller andras grund, vid åtta öre silvermynts böter till byn och skadans upprä ttande. 8

113

Bild 2. Byhorn gjo rt av kohorn m ed kopparbes la g. H ede nlo rp , N. Ås um sn.

2G.

Har n ågon krea tur hiir p å m a rken, som göra skad a, och h a n blir å tvar nad, sk all h a n strax göra sig av m ed dem eller h åll a dem i h ävd så a tt ingen lider skada av dem . Den som gör h är em ot böte till byn å tta öre var gå ng fö r vart krea tu r första gå ngen och sedan dubbelt och betale sk ada n. 27.

In gen av bya m änne n skall fördrista sig till a lt insläpp a något kreatur ell er hill a löst förrän der as säd blir inh östad och en viss <lag av h ela byn sälles till a tt uppgiva vå ngen under tre marks böter och skadans go ltgöra n<l e. L å ter n ågo n av försummelse sin sä d s[t J:inge stå ute, a tt h ela byn tar sk ad a d ä r aY, skall h a n iive n betala.

28. Må ej h eller n ågo n bonde elle1· husm a n fördrista sig a tt hugga n ågot i vår m ark, lundar eller alekä rr och bräken så a tt de t blir skada p å vå r täppeskog. Gör n ågon delta uta n byns samtycke, bötc till byn sex m ark silvermynt.

Bild

By h o rn gjort :w k o horn m ed m y nnin gs hl ec k :w mä ss in g m ed in skription e n: Vann c h e r ga B y h o rn 18 28. K. :\f. 40(i\lG.

29.

Ingen skall h ålla olagli g eldstad i stugor, s tegerhus eller a nnorstädes. När sådana ä ro förkl arade olagli ga a v bya m ä nnen, då skall den som äge r dem böta sex m a rk till byn och samm a eldstad skall s tra x a v bya m änn en nedbryta s, utan a tt d e därmed h a förbrutit n ågo t. Samtli ga bya män, husm ä n och all a, som h a eldstad, skol a tvenne gå nger om år et besikti ga alla eldstäderna i byn. Dä rvid skola alla följ as å t sed a n de dä rom tre d aga r förut blivit å tva rn ade, ell e r också giva till byn å tta ör e silverm ynt i böter. E j h eller skall n ågo n häd anefter tork a något linto eller h äckla vid ljus efter n ådige överhetens förbud för eldfara ns skull vid fyra m a rk silv ermynt böter till byn. Emot eldsvåd a - den Gud nådeli gen avvände - skall a nskaffas tv ~t va ttensprutor och stega r av h ela by n, vilka skol a förva r as h os :°tide rmänn en.

30. In gen bonde eller husm a n skall hysa eller härber ger a n ågo n fr edlös m a n eller lösgå ngare, som ä r berykt ad och kommer till byn, över en natts tid. Befinnes n ågo n gör a häremot skall h a n böta en dale r silvermynt till b)·n och dessut om av överh eten straffas som tjuvens

11 fi

medhållare. När åldermännen låta sammankall a byamännen vid sådana tillfällen, skola både bönder och husmän möta upp och angripa sådan a beryktade personer och h ålla d em i god förv aring för att sedan angiva detta för kronans befallningsm än eller länsman och tillställa dem till dessa. Den som ej deltager häruti skall böta Mta öre silverm ynt till by n. 31. Hund, som går lös och gör skada, för honom skall iiga r en betnln skadan och dessutom till byn åtta öre.

32. Om n ågon i byn blir frånstulen sitt gods, skall det stå honom fritt alt taga både husmän och bönd er till sig för att följ a med honom över h ela byn. De skola därmed icke ha förbrutit sig varken med våld eller husgång. Ho icke vill gå med och ej heller h ava bud med, böte till byn åtta ör"e silvermynt. 33. Därsom bya männen köp a tjur eller orne till byn s gagn och biistn, skola alla betala vad som bliver uttage t såväl som föd a tjuren eft er vad man h ar kor till och ingen undskylla sig, i lika m åtto a tt föda omen efter vad som bliver p ålag t av bya männen, eller ock att p antns förutan lag och dom. 3-1.

Därsom n ågon uti gr annhällestugan överfaller annan med trugande, skällande och bannande, böte till byn sex ma rk silvermynt. Sker skada, giver han nävehugg och tager till kniv, böte eft er lng, men sker in gen skada, vare han då uti hya männens minne.

35. Alla skola åka stackar e-iick an, antingen de h ava stort eller lit et bruk. Ho si g fördölj er och säger sig hava åkt och dock icke gjort det, böte till byn åtta öre silvermynt såv ida han ä1· motvilli g och ej vill åka. P å det sådant m å riktigare tillgå sk all den ena grannen så snart h an h a r kört tillsäga den andra, som diirniist bör kön1 , att honom står körseln före.

36. Den som har får, skall håll a vaktaren med kost - för fyra Utr en dags kost och så vidare - och det skall gå omkrin g byn. Den som ick e h åller fårherden r ä tt och ej giver honom sin lön, h an skall böta därför å tta öre silvermynt. 1 lli

37.

När åldermännen kalla byamännen tillsamman att laga bro ar eller vägar, skola samtliga byamännen vara ense om att göra dessa broar och vägar färdiga. Ho det icke gör, böte till byn åtta öre silvermynt.

38. Om någo n, vare sig bönder eller husfolk, i byn eller utom by n sa mlar bränne på mark, som ej tillhör honom, böle därför ~illa öre till by n. De få icke heller »kasta hål» eller nedlrampa n ågo t gärde vid samma straff, som tidigare nämnts. 39.

Niir ordinairc grannehälle h ålles, - de fyra lider om å ret niiml. Valborgs dag, Sankt Johans dag, Sankt Mikaelis d ag och nyårsdage n, - då skola byamännen dricka två tunnor öl, som de samleliga skola vara lika goda att betala. Men vad öl de dricka andra I idcr om året, det betalar var för. sig, som det dricka, och ej den andre, som icke får eller vill h a n ågo t. När samteliga byamännen samtycka a tt hålla ett grannehälle, då m å ej drickas mera än en tunna öl vid en d aler silvermynts böter. (Sedan åldennännen uppsagt laget, m å ingen vid 24 skillings böter dricka eller på byns räkning infordra m era.)

40. Våra åldermän skola ock detta vårt samtyckta grannehällesbrev årligen om S. Valborgs dag och S. Michaelis dag uti samtelige bya männens p åhör läsa och förkunna, varefter envar kan veta a tt sig rätta och taga sig tillvara för skada. Försumma åldermännen detta, böle sex m ark silvermynt och vilja de icke godvilligt, slår d et by a männen fritt alt utpa nta dem för böterna. 41.

Ingen får köra, rid a eller lägga slig över någon mans åker eller Ling så att säden och gräset nedtrampas. Ho det gör böte till byn tre mark silvermynt. De stigar, som gå över norra toften, skola efter detta alldeles upphävas och casscras. Bryter någon häremot eho del vara m ånde skall han böta fyra öre silvermynt för var gång. 42. Vid den tid på året, när byamännen bliva sinnade att inhägna n ågo t stycke, utom fäladen, till att driva sina kor och boskap uti, då skall ingen inköra mera än som samtyckt bliver och hans lott kan tåla. Bliver det honom överbevisat, böte h an till byn tre m ark silvermynt.

117

43. När ålderm änn en vilja samla bya männen tillsamman, d å skola de bl åsa uti horn et på dessa fyr a ställen: 1 :o p å ga leslenen vid ån, 2:o på bron, 3:o vi d gå rd en N:o 50 och den fjärde gå ngen vid gå rden N:o 47, d å sa mtli ga byamännen skola möta vid gå rd en N:o ..... 44. Den som h ar port, luckor eller slällor ul till vå ngarna , skall s~ill a lagli ga gärden utanför dem inom S. Valborgs dag så alt det ka n bliva fred i vångarna, elj est böle till byn två öre, andra gå ngen dubbelt och sed an dubbelt till dess h an vill gör a dem efl e1· lage n. 45.

Kommer n ågo ns g~iss i vångarna, då skall h an ä lvarn as och strax släc ka dem eller också h ava förbrutit två öre för var flock så ofta de inkomma sa mt alt ersä lla ägaren för skada n. I lik a må llo varde stadga t om svin, som gräva upp ängsmark en och skämma åkern. 46. Icke h eller m å n ågo n eho det är understå sig a lt bruka n ågo n landnot eller segelnot, vare sig i å eller ström, till fiske och ej heller något ann at r edsk ap till sin egen nyt ta - välförståe nd es om han icke h a r del i jord eller åker med oss. Den som det gö r böle var gå ng fyra öre silverm ynt. 47. De båtshakar och lå ngstega r, som ~iro påbudna a lt ansk affas till a lt bruka när vådeld kommer på (det Gud nådeli gen förbjude), skola bliva milt i byn hos en m an och hän ga på hans vägg så a lt man dem i h as t kan la. 1J8. In ga inhyses gårdsfolk m å utan byarnännens vilja tillå tas alt bruka något öl- eller brännvinstappande och tobakssälj ande. Gör n ågo n h äremot, plikte till byalaget en d aler silvermynt och varde dessutom tillt alad eft er lagen. 49.

Alla dessa ovanskrivna punkter med deras hosfogade viten och straff vilja vi samteliga å bor i byn av varje stånd och villkor obrottsli gt h ädanefter h ålla . Finnes n ågo n motvillig, som ej efter god tidi g åtvarning vill gör a rätt för sig, skall det stå åldermännen och byam änn en fritt a lt taga pant fö r böterna och anvä nd a till byns lar v

118

c;;:;

.&.

~ 6

Bild 4. Schematisk framstä ll ning av bylurar och byhorn från Giirds härad: 1 kopparlur från Öllsjö, Skepparslövs sn , 2 kopparlur från Bröd, Träne sn, 3 kopparlur från Maglehem by och sn, 4 kopparlur från Olseröd , Maglehem sn, 5 ox h orn från Norrli a, Degeberga sn, 6 ox horn från Hommentorp, Ö. Vram sn, 7 oxhorn från Lyngsjö by och sn, 8 oxh orn från Gringelstad, l\öpinge s11.

119

och nytta utan n ågon vidare tingsprocess och <lom p å det a tt vi allls[1 m å kunna njuta ett fredligt, gott och välsignat grannelag, när vi sålunda ej skipa varandra anna t än rätt och rättfärdighet i allo måtto. Skulle någon finn as så förvägen, a tt han med hot, okvädinsord eller hugg och slag skulle överfalla åldermännen eller någo n av byam ä nnen, när de komma lagligen för att p a nta eft er ovan berörda brott, som dett a vårt grannebrev innehåller, eller stänger dörren eller porten igen för dem, så skall h a n vara underkas tad det straff och de böter, som tingsrätten finner skäligt pålägga en som m ed motvilj a sätter sig upp emot detta vårt kristliga grannehällesbrev. Till yttermera visso h ava vi samteliga Köpinge bya män tagit det ta gra nnehällesbrev med alla dess c/a usuler i våra h ä nder och skrivit våra bomärken inunder, vilket skedde i Köpinge den 19 februari 1731.

Denne Byordning, der er underskreve t og godkendt af alle Bymrend i Köpinge og opvist og godkendt ved Gärds H erredsting den 19 Februar 1731 , er ikke den reldste Bylov fra dett e H erred , der tvrertimod kan rose sig af at eje Sveriges reldste Byordning, der slammer fra 1632 - altsaa fra Danskertiden og find es i Lyngby, Everöd sogn (Se Bengt Engström, Sveriges äldsta kända byordning; trykt i Nordiskt Folkminne, 1928, 117 ff.). Og endelig er endnu en Byordning fra Maglehem, dateret 8 Febr. 1689, trykt i Gärds Härads H embygdsförenings Årsbok 1935/36. Disse tre Bylove, der i Tid omsprender et Aarhundrede, giver et intimt Kulturbill ede af den skaanske Bonde i Hverdagsdragl. At gaa nrermer e ind paa Byordningernes historiske Udvikling lader sig ikke gennemfore h er, fordi man saa maa inddrage hel e Skaane i Unders0gelsen, hvilket vilde sprrenge Rammerne for denne lill e Unders0gelse. Derimod vi! det h er sikkert vrere af Interessc at infoj c den tryktc Bylov i sit Kulturmilieu, idet Rammcrne dog udvides til at omfatte helc Gärds Herred. I § 43 gives <ler Regler for Samlingen af Bymrendenc, hvilkct sker ved at Oldermanden blreser i Byhornet fire Steder i Byen. Traditionen fortreller, at Köpinge oprindeligt har haft et Byhorn i Form af en Lur, der nu er forsvundet. Desuden h a r Byen som Byhorn anvendt et Kohorn, dcr stammedc fra Vanncb erga By. De tte Horn der anvendes som Vregterhorn, er ikk c 120

Bild fJ. Bylådor från Giirds hära d : 1 As umtor p, N. As um sn, 2 N. As um by och sn , 3 Nor rli a , Degeberga s n, 4 Isgrannatorp, Skepparslöv s11.

gengivet h er , m en Typen k endes bl. a . fra Gringelstad, hvor man oprindeligt har haft to Byhorn, hvoraf det en e er b evarel, bild 4: 8. Dette Horn er et almindeligt Kohorn af sor tgul Farve og med el Mundstykkc udskaaret i selve Hornet. Et lignendc Horn k endes fra Lyngsjö, bild 4 : 7 ; m edens el gulgraat Horn fra Hommentorp i Ö. Vram sogn, bild 4: 6, engang har haft et J0st Mundstykke, der nu er forsvundet . Men denne T ype k endes bl. a . fra Norrlia i Degeb erga Sogn, hvor man har bevaret et smukl, gult Horn , bild 4: 5, som er forsynet m ed Messingsmundstykke og -kmde. Et J{ohorn fra 1828 m ed Mundslykkc 121

af Messing find es ogsaa fra Vanneberga , bild 3, og e t lign. Horn m ed Kobberbeslag k endes fra H edentorp i N. Asum Sogn. bild 2. Denne simple Horntype er sikkert den oprindeligste, eftersom Kohorn var Jet at faa fat paa og Byboern e sikkerl ikke i Regelen har haft Raad til al k0be dyre Metalhorn. En Stolle for denn e T eori , der endnu ikke ka n bevises - m en kun antydes, er ogsaa d en Kendsgerning, at en Del af de k endl e Byhorn af Meta! har b evaret Kohornets karakteristiske Form. Saadanne Horn k endes bl. a. fra Olseröd i Ma gleh em sogn, hvor man har bevarat el Kobberhorn , bild 4 : 4, der er dat eret 1826 og som efter Traditionen er en Lro Kopi af el rcldre Metalhorn, der indebnc ndt e dette Aar. Et li gnende Kobberhorn k e ndes fra Magleh em i samme Sogn , bild 4: :J. og Bröd i Trän e Sogn , bild 4: 2. I Öllsjö, Skepparslöv Sogn har man derimod et lige, hamrct Kobberhorn , bild 4 : 1. Denne T ype kendes ogsaa fra Köpinge Sogn , bild 6. I Ven es lad, Träne Sogn bl ev By1rnc ndene k aldt sammen m ed en Byklokk e, bild 1 - en stor Sjreldenhed, der ifl. Tradition en under »Klock ekriget » blev Labt i en Mose, hvor d en senere bl ev fundet af B0nderne, som saUe d en op i Byen og ringed e m ed den , naar m a n skulde samles. I senere Tider har man ogsaa brugt Klokken , naar Blekingerne kom m ed Sild, eller naar Hallrendingen e og Smaalrendingene kom for at holde Auktion paa de Faareflokke, som de drev fra By til By og solgte (L UF. 4523, 6 ff.). Klokken, der omtales i en Byordning fra 1639, blev omst0bt 1738 og fik da flg. Inskription : VENESTADS SAMTELIGE BYMÄN HAFWA LÅTIT OMGIUTA DENNA KL ÄCKA I MALMÖ 1738. I nyere Tid, da det gamle Bylag har mistel sin oprindelige Karakter og kun er b evare t som Festorganisalion, sker Samlingen af Festdeltagerne ved Hjmlp af et Samlingsbrev, der ligesom en Budkavle gaar fra Mand til Mand. Denne ~'1elode er bl. a. anvendt i Åsumtorp (N. Asmn Sogn) og Skepparslöv, medens man i Öllsjö er saa moderne, at man anvender Telefon. Et andel vigtigt Kulturminde er Bykisten, hvoraf enkelte Stykker fra 1800-tallet endnu er bevarade i I-lerredet, bild 1')')

5: 1-4 . I Kis ten gem te man Byens Dokumenter, h eriblandt Byordningen, d er ifl. § 40 skulde oplreses for all e Bymrend , der pa a denne Maade to Gange om Aaret blev paaminde t om sin e Pligter og Rettigh eder . I § 39 forlrelles, al der slrnlde holdes ordinarie grannehälle ia It fire Gan ge om Aaret - og al disse Festdage skulde h elligholdes m ed 0ldrikning. Men 0llet stiger jo let til Hovedet, og d et var nreppe uden Grund, at man i §§ 5 og 34 angiver, hvorled es man skulde straffe den Mand, som i sin Rus ikke kunde vogte Mund ell er Ha a nd. Den vigtigste a f di sse F es tdage var Sankt Valborgsdag - 1. Maj - , da Oldermanden fratraadt e sit Embede og overlod Bykisten til sin Efterf0lger. H erom fortrelles bl. a. i et reldre Manuskript fra Norrlia i Degeberga sogn: »Åldermansljänsten flytta s den 1 maj då all byräkning skall ske innan den fl y ttas och b y vägarna synas, och då skall d en afträdande åldermannen bes tå männen en 'bäsker', en måltid m at och en eller fl era koppar innan byl ådan flyttas från honom, och tillträda ren skall bestå en liten knapp i västen när han emottager lå dan. Sa mmanträdet sker besHimt kl. 12 p å dagen och den som inte möt er erlägger då 16 sk. banco i b ylåda n ». Denn e Gildelradition lever endnu paa sine Steder i H erredel. Fra L yngsjö fort relles saaledes : »Ålderman har man kvar och ämbet et går omkring eftersom ställena ligga. Åldermannen har ingen ersä ttning, m en varje å bo lägger en krona till del gille, som den avgående åldermannen gör. Omby tet sker den 1 maj. Vid gillet skall d el alltid vankas fisk. Förr varade de t i m å nga dagar, d å brännvinet flödad e. Det kallades laxagillc, ty 'lax skulle det alltid vara'» (LCF. 4522, 1) . Og endnu udforlige re Oplysninger har vi fra Olseröd By i Magl eh em Sogn: »Å lderman har man kvar. Ombytet sker den 1 maj vid ett stort gille, kändt vida omkring i bygden. Man samlas klockan 1 hos d en avgående å ldermannen, som gör stora gillet - stort smörgåsbord, fisk , å l, lax, kött och n å gon efterrätt. Klockan 9 skall man gå till den tillträdande, men dessförinnan skall man ha fått en bastant kvällsmat. Innan man går sjunges majvisan och denna sjunges även innan man kommit in i den n ya ålderm a nnens hus. Så bjuder

Bild G. By lur aY koppar, J\öpi11 gc Sil. li: . l\L I 05\JG a.

den 11ye p å gi ll e, som brukar vara till 3-tiden på morgonen. » (L UF. 4522, 8). I .Maglehem skifler man Oldermand d en 1 januar, m en Gildet holdes alligevel den 1 Maj . »Förr hade man då tre tjog ägg, smör och bröd , oxkött och brännvin » (LUF. 4522, 5) . .Men .denne gaml e Skik med Oldermandsskifte og .Majgilde find es ikke alene hos B0nderne i Gärds H erred ; d en er k endt over h ele det gammeldanske Kulluromraade. Fra Vevlinge paa Fyn forl relles saaledes, at ,, !vhendene m0dte paa Strevn et og vandrede m ed F la g i Spidsen b en til Oldermanden, hvor de bevrertedes m ed en Bid Brnd, en Taar, og en Pibe Tobak. Bylavets Protokol m ed Lavets Heg nskab efterses, og Hegnskabet kendes gyldigt. Den gamle Oldermand har d ermed givet Afgang for d enne Sinde, og saa drager .Mrendene m ed Fanen i Spidsen og Hornet baaret af d en afgaaende Oldermand b en til den nye, til hvem Protokollen og Hornet l10jtidelig overleveres , hvorved han er indsat i Vrerdigheden som det nreste Aars Oldermand. Hos den nye Oldermand gives derpaa 'Igang' dvs . S1110rrebrnd, 01, .Most, Snaps, Kaffe og en Punch, og d ermed er Oldermandsgildet overstaaet » (Bogense Avis 0 / 0 HJ08). Herm ed er <ler trukket en Kulturlinje, som slnekker sig fra Köpinge By over hele Gärds H erred og lil I· yn. Og denne Linje kan efterfolges af mange andre, saa <ler dannes et Net, der stnekker sig over h ele Danmark og Skaane. At tne kke disse Linj er og dermed g@re Nettet til en levende H.ealitet er en af de vigtigste Opgaver for den sydskand inaviske Kulturforskning. 124

"PLÖJA MED FJORTON HOED FORRE" Av CARL GUSTAF LEI<HOLM

är 1700-talets jordbruksreformatorer tömde sin vredes skålar över de oefterrättliga svenska bönderna och deras förlegade brukningsmetoder, fingo skåningarna undantagslöst sin rikligt tillmätta del, framför allt för sin vana att bryta jorden m ed en åbäkig kärrplog, dragen av ända upp till fjorton dragare. För d essa mångkunniga h errar, vilka i hög grad hade praktisk inställning och omedelbar blick för det nyttiga och vilkas patos uppbars av möjligheten att genom ekonomiska rön och r eform er kunna bygga upp ett nytt Sverige, fick ingenting vara för smått att ta itu med, icke ens en sådan detalj som anspänningen för jordbruksredskapen, allrah elst som ingenting ens tillnärmelsev is kunde tävla i vikt m ed uppgiften att öka jordbrukets avkas tning. Att förbättr in garna lika visst läto vänta på sig ett halvt århundrade och av jordbrukarna moltogos m ed passivt motstå nd, had e nog i stort selt mindre sin förk laring i oförs tå nd och trilska , som d å tida skribenter m ed förkärl ek hävdade, utan fastm er sin grund i all den urgamln jordfördelningen och iigoblandningen höll jordbrukstekniken kvar p å en y tterligt primitiv ståndpu nkt. Det var int e gott a tt komma m ed nyh e ter, niir jorden var fördelad p~t el t otal skiften, där varje gård had e sin lilla lapp eller remsa , och där varje fas i dess brukande var en angelägenh et, som rörde h ela byala get. Alla måste helt enkelt göra som nlla, för att d el h ela sku ll e kunna gå i lås. Att man för den skull inte kunde minska på antalet draga re för de skånska plogarna är naturligtvis oriktigt, och i det fa llet hade de kritiker inte alldeles fel, som m enade, att här var det r ena få fängan som hindrade. Plantören Matthias Solberg t. ex.

125

Bild l. ] 2(i

Hc k o n s trukti o n ay s k å nskt pl ogs p n nn fr:l n t iOO -ta lc f.

Q1/L:- - - -

V ~

t;;;;;;I

I ~ 111e!er

B ild 2. D ra g lyg fö r pl og

:l \'

h ok . I\ . M. 1Hi07.

Bild :1. De talj e r av dra gtyge t hild ~ utvisande filrv{1gc n 111 ed sv än ge l

samt en länk.

säger , att om någon körd e m ed mindre än 6 eller 7 p a r för plogen , b etraktades det som ett tecken p å fattigdom, och det h e tte d å : »Dein stackelen, han giörr hvad han kan, m en hvad ska ed vare, han plöide i å r å hade bare 6 hoed forre, deed e ju b a re narre sei säl å joren m ~i » , änskönt, som Solberg säger, »en sådan kör sin åker så väl m ed mindre, som d en som har m äs te krea turen före, och får även så god skörd ». Då det k a nske kan ha sitt intresse att vela n ågo t om d essa vidlyftiga plogspann och den tekniska utru stnin g, som möjli g128

Bil d 4. De ta lj :w dra g tyge t b ild 2 ut visan de s id os tyc ke fö r oxa rn as an s p!innin g.

gjorde utn yttja nde t a v så m å n ga d raga res sa ml ade kraft , ska ll i d et fö lja nde m ed stöd a v sa mtidi ga beskrivnin gar och n å gra fra gment till ett d ylikt dra gtyg ur Kulturen s samlingar, vi sser li gen av sena re m en lika rtad typ, så go tt de t g:'tr göra s en r ek on struktion . L iksom de fl es ta jordbruk sred sk a p i fo rna d a r ä r ä ven de tt a dra gtyg h elt av trä, va nli gen ask eller såsom Kulturens exem pla r b ok. Lä ngden m ås te h a va rit a nsenli g. P å e tt fr å n Ingels tads h ä rad på 1840-ta le t beskrive t exempl a r a n ges lä n gden 129

frå n ok till plogås ha varit 4 alnar och från ok till ok d ensamma, och d å man på goda grund er k an utgå ifrå n, alt delta m å tt även är giltigt för 1700-talets dra gtyg, skulle den totala län gden m ed 7 par oxar ha varit 28 a lnar (om kr. 16 1 / 2 m.). För att möjli ggöra vändningar m ed ett så lå n gt ekipage, h a r m ellan varj e dra garpar varit a nbra gt en eller fl era leder, så att h ela dra gtyget bildat en lå ng träl ä nk. Själva leden bes tå r av ett par likstora s tyck en, som m edelst ask- eller enepinnar ä ro för enade m ed de längre, enkla m ellanstyck ena . Pinnarna äro tillhugg na m ed ett huvud och hindras glida ur sitt lä ge gen om en träsprint. Genom glapprnm i pinnhå len har liinken va rit n ågo t böjlig i vertikal riktnin g. Troli gen för att hindra allt för stor brytning på dragtyge t b eroende p å va ri erande mankhöjd p å dragarna och för att få en så rak och låg dra glinje som möjli gt frå n plogkärra n , ä ro ick e ok en direkt fästad e vid lä nken, uta n fören a de m ed denna ge nom sidostyck en , vilka .i n ågo t spe tsig vinkel fram å t-uppå t äro instu ckna genom h å l i d e enkla m ellanstyck ena . Även h ä r är förbind elsen något rörlig, dock endast i k örriklningen. För a lt ej dragas ur länken ä r n ederdelen på sidos tyck ena förtjockad . E nli gt Linne fäst es ok et m ed en rin g. P å Kulturens exempl a r finn es å sidostyck e ts överdel lvå h ål, och för så vitt man k a n a nta, a tt ok ets dragögla trä tts över sidos tyck et och fa sthå llits av en sprint, skull e i så fall h öjden på dragtyge t varit r eglerbar genom all himpli gas le sp rinth å let vald es. Det ova n besk rivna d rag tyge t är som n äm nts avsett fö r enbart oxa r. Om första paret em ellertid varit h ästar, vilket eft er allt a tt döma varit vanligast, har främr e delen h aft ett n ågot avvikande ut seend e. I stä llet fö r e tt enkelt s tyck e med a nfäs tningsa nordnin g för ok h ar en förvåg avslutat drage t framM , och vid denna ha dra glinorna direkt eller förm ed els t två svä n gla r varit fä stad e. Del sistnämnda är förhålland et m ed Kulturen s dra gtyg, och så b eskrives det ~ive n p å fl era h åll. På Linnes avbildning från 17 49 sa kna s svä n gla r , och eftersom d en iir ä ldsta k iill a n till föreli gga nde b eskrivning, kan de t ant as, alt e n e nk el våg m ed dra glin orn a direkt fä stade är ursprun g130

B il d 5 oc h 6. Drag tyg e nl ig t bild i Linn es S k å ns ka resa 17-!!J oc h P lö ja re vid Tos tc rup , ut s nitt ur e n tu sc hhl\"y r av C. A. E hrc nsviird , l i!JO- ta lc l.

li ga re. Svä ngla rna p å Kullurens d rag tyg äro genom bor rad e i ä nd a rn a , va r fö r m a n k a n a nta , a tt h äs ta rn a d rag it m ed 4 h a mmelsk a kl a r, vilkas b a kre d ela r vor o av r ep och de frä mre av trä, so m fra mtill h a de ett r ekt :rn gelfo rmi gt sk.uret h å l fö r selen s dra gta m p. I öv ri gt h a seld on och ok va rit av fö r o rten tra dition ell typ. Då a nt ale t dra ga r e för ploge n a ngavs vara 7 pa r, ut gjord e de tta den öv re griin sen fö r d essa a n spa nn . Va nli gen spä nd e 13 1

man för 5 a 6 par, och endast då del gällde vårplöjning av den åker, på vilken skulle sås råg. Då samma åker p å sommaren skulle tväras m ed årder, drogs detta av två par. För att plöja eller rista kornjorden användes blott 3 a 4 par, och för att tvära den endast 2 par. Av detta framgår, att plogen var det tyngsta redskapet. Plöjningen för rågsådden kriivd e det största antalet dragare, och detta beror pt1, att växtföljden en ligt treskiftesbruket, som då tillämpades, var rågvång, kornvång och träda, där givetvis det drygaste arbetet var att bryta trädan. Att hästar varit friimsta paret har troligen sin grund i, alt dessa ofta äro villigare att dra, och genom sin snabbare arbetstakt varit en garanti för, att länken alltid hållits väl sträckt. Hästarnas blotta föredöme har dock ej räckt till för att hålla uppe farten på de efterföljande mera flegmatiska arbetskamraterna , ty förutom förkusk och plöjare har varje oxpar haft en pådrivare med en stor pisk. Enligt ögonvittnesskildringarna är det dessa pådrivares många virvlande pisksnärta r och högljudda maningsrop och skrik, som först och främst utmärkt ett dylikt anspann. Linne påstår dock skämtsamt, au de vokala prestationerna till stor del avsetts för andra än oxöron, ty »niir bonden kör med många par, så ropar han högt och hans grannar hava aktning för honom, m en när han kör m ed ett par, höres han mycket litet på åkern». Linne var för övrigt fast övertygad om, alt dessa långa anspann voro rena dårskapen, m en att rn bönderna alt förstå, att det skulle kunna gå för sig att plöja lika bra med mindre, m enade han var lika hopplöst , som att få en h erreman a tt bruka endast två hästar för sin vagn. - Stora spann tycks på den tiden av detta att döma ha varit mera än blott skånska plöjares högfärd. På samma sätt låter det hos nästan alla, som avhandlat spörsmålet. Den förut åberopade plantören Solberg siiger t. ex. , att det bara kom an på att prunka med krea tur, och provinsialschäfern i Malmöhus Hin 1759 .Johan Barck m edger visserligen, alt det var omöjligt för lantmannen på slätten alt träda sin jord med bara ett par dragare, som d et var brukligt i skogsbygden, men å andra sidan t~rcker även han , alt det var på 132

Bild 7. l\ iirrpl og m ed d raga re i Vemme nh ög. Uts nitt ur o lj em ålnin g av C. G. Dn hl!J erg. - Bild 8. Kii rrplug m ed dra ga r e vid Lund. Utsnitt ur hl ye rtsl cc knin g av G. \V. Palm J82G.

lok för m å n ga par. Den ende som drar en la ns för sk å nin garnas pl ogsp a nn är landsh övdin gen Carl Hall enbor g i sina »Anmärknin gar till Ca rl von Linn es Sk å nska resa ». I dessa a nm ä rknin ga r, som för övri gt a llt igen on1 prägla s a v god sk å nsk självk ä nsla och p å s in a ställ en inte sakna udd m o t Linne, h ete r d et i n oten till en passus, i vilken Linne p å talat lyckade pl öjningsförsök m ed ett par dra gare: »Uppe i land et å de fl esta stä llen ä r åck erbruket ej så vidsträckt som i Sk å ne, hvares t b onden m ed korn och h avrejorden m åste b örj a sidst i m a rtii , om vederl ek en så m ed gifve r, och continu era r till in uti juni m å n a d. Åckrarne ä ro och ga nska lå n ga och stora . Skulle nu b onden ick e h a fva så m å n ga creatur, a tt h a n kunde lå ta som li ge hvil a och skifta om ell er och lå ta dem a ll a för espä nda dra ga lagom under e tt så lå ngt och dageli gt arbete, så skull e han sn a rt va ra fö rderfad och mi sta ök a rne ell er se d em utkiörde, då h a n dem m es t b eh ö fd e». Men bortsett frå n d enn e lok a lpa tri oti sk e la ndsh öv din gs y tt ra nde ä r det således enba rt kritik , och a nl ednin gen ä r inte ba ra den, a ll så stora pl ogspann voro ohändi ga a lt k öra m ed , i så fa ll h ad e fö rh ålla ndet nog få tt exi stera tämli ge n opå talat , utan den ve rkli ga orsak en r y m m es i ett större ekon omi skt samm a nhan g, jordbruk ets draga rantal i förh å llande till mjölkdju re ns ant a l. Det utm ä rka nde fö r frih etstidens Sveri ge ä r en allmiin strtivan a lt va ra sjä lvförsörja nde på alla områd en, och de tta försökte man f ramm a na bl. a. genom en män gd sk yddsförord nin ga r och sk yddstull a r avsedda a lt va ra till hj ä lp fö r den inhem sk a produktionen. Und er dessa sträva nden kunde d e m a ktäga nde ej und gå a tt fyllas a v b ek ymmer över d en trots a llt stä ndi gt s ti ga nde import en p å spa nnmå l och m ejeriprodukter, vilke t h a de ogy nn sa mm a ve rknin ga r p å h a ndelsbalansen . Att sm ör inte kunde produ cera s i n ågon större utsträckning i Skå n e b erodde h elt vi ss t p å, a tt den rin ga fod ermän gd , som fa nn s p å va rj e gård fö r vinter fodring, gick å t till h ästa r och oxa r , och n ågonting över till k orna fa nns inte. Om m a n ta r ett exempel, vilket som h elst, k a n m a n ock så se, vilka di sp rop ortioner d et diirfiir var m ellan a ntale t k or och a ntale t 134

Bild 9. H iis tdra ge n k ii rrpl og.

dragare p å gårdarna . Den gå rd som vi väljer, är nr 1. H ököpin ge i Oxie härad , Malmöhus län , m ed en areal a v 45 h ar å ker. Ar 1779 h ad e denn a gård 14 hä star, 2 föl , 12 oxa r och enda st 5 kor, och när därtill k ommer , att utfordrin ge n va r den säm sta tä nkba ra, m es t då li g h alm, är d et lätt a tt förstå a lt denn a gård inte kunn a t h a ft n ågot över skott p å mj ölk fö r avsalu. De t va r såda n a missförh ålla nden m a n vill e k omma till livs. Dessa jordbruksreformatorer fin go ej själva uppl eva d e fö rbättrin gar, de så li vli gt pl äderade för , ty om vi följer utvecklingen av husdjurbestå ndet p å den nu n ä mnda gården, som få r gälla fö r alla, finn er vi , att inte ens enskiftet, so m i Hököpin ge gen omfördes 1806, föranle tt n ågon min sknin g av antalet draga r e. Men genom fö rbättrade r ed skap och m etoder intill 1828 sjönk a nt alet h ästar till 5 pa r och a nta let oxar till 2 par, och p å 1870-la le t ä ro oxa rna h elt fö rsv unn a . Detta m edförd e den avsedda ökningen a v mjölkdjur. I sa mma takt so m antale t dra ga re minska des på gårda rna, minsk a des också pl og spannen s s torl ek. H ögfärden h os de sk å n ska pl öja rna va r int e större än a tt m a n på 1840-talet kunde pl öja m ed 1 p a r h ~i s tar och 2 ell er endas t 1 p a r oxar i spannet. De t ä r fr å n denn a tidpunkt, som Kulturens dra gtyg kan a n ses härstamma , och vi ska ll dä rför här y llerli ga r e beröra n åg ra detaljer h os d elta. Om hästa rna drogo ojä mt , gick detta a tt r eglera genom a u fl y tta dragtyge ts a nfästnin g till ett 4 cm frå n vågen s centrum uppborra t h å l. Svän gla rna äro fö renade m ed vågen gen om ett tred elat styck e a v sa mma utseende som lederna p å sjä lva länk en. Det m ell a nstyck e, som b ä r sidostyck et till oxok et, ä r 135

svagt bågböjt uppå t, och i d ess bakre ii nda s iller ell par lä nkar fästad e. Hur dra gtyg och plogkärra varit förenade, fra mgår inte, då e tt par länkar saknas. Avståndet frå n oket till sista länkens spets är nämli gen blott omkring l ,3 m. , då den efter vad vi tidi gare antagit skulle vara omkring 1 m . längre. In genting hindrar dock, att längden kan ha varit ännu större, för ytterligare elt pa r oxar, m en därom är det bäst a tt inte y ttra sig a ll s. Vad m a n däremot kan p åstå b es tämt ~i r , alt tvärdimension erna p å de olika styckena äro små, särskilt enepinnarna i lederna äro klen a. Men d et har inte va rit så farligt m ed ett brott på dem , då material för r epa ration fanns p å närma ste eneback e, och yxan a lltid satt till h a nds på pl ogåsen. För att full ständiga bilden av detta a nspann kan tilläggas, alt hästarna troligen haft bröstselar av ålskinn eller b ast, att dera s huvudstolar varit snodda av tagel, samt .att tömma rn a va rit enkla, fästade på huvudstolarna s yttersida och att d essas innersidor varit förenade m ed en m ellantöm, allt enligt beskrivninga r från 1840-talet. Slutligen bör påpekas, att dra gtyget så som det h ä r beskrivits ej varit p å något sätt normera nd e för all ploga nspänning i Skåne, utan även andra typer ha kommit till användning. Så var t. ex. dra gtyge t frå n Ingelstads härad oförmedlat fäst i ok ets dragring och fortsatte framåt frå n en likadan rin g p å fram sidan av oket. Länkarna kallades »klaoar» och voro alla lika långa. Draganordningen för hästa rna var som den förut beskrivna. Ett avvikande ut seende m åste också de dra gtyg haft , där enbart hästar varit förspända. Men oavsett vilken typ och vilket å rhundrad e de tillhöra , hänga alla dessa dragtyg blott samman m ed kärrå rdrcl eller kärrplogen. De ha därför endast förekommit p å d e sk å nska slättbygderna, eller riktigare, deras ulbredningsområde sträcker sig inte utanför kärrå rdrets och kärrplogens i vårt land. Det är kan sk e m yck et därför, d e voro så iögonfalla nde på d e uppsvenska resenärerna och jordbruksreformatorerna, som ick e frå n sina h emtrakter kände till , att man kunde »plöja m ed fjorton hoed forre ». 136

LITTERAT URFöHTECKNING. BEHG -S VENSSON, Sve nsk Bondekultur. Stockholm 1934 . BJöRKLUND, GoTTFmu, Frosta Hära ds Minn en. H örby 1913. H ANSSON, I-I. A. B., E n gå rd p å Söd ersl ä tt genom tv enn e sekl er. Malmö 1930. l-I EC KSCHEH , Eu, Om svensk a folk ets n ä rin gskällor und er 1700-ta le t. Svenska F olk et Genom Tid ern a . Bel 6. H ö HL EN, M., Gamla sed er och bruk fr å n södr a d elen av In gelsta ds hära d. Ysta d 1914. LI NNE, GAHL v., Sk å nsk a Hesa. 17 119. L uND H-E HlKSSON, NA NNA , Skå ne. Stockh olm 1920. MöLLEH , B EHT, F olklivet p å Söd ersliitt under sen a r e h ~ilfl e n av 1700ta let. En sa mtid a ber ä ttelse. Hi storisk Tidskrift för Sk å n ela nd. Bel 6. Lund 1916. N1LssoN, ALBEH T, By och gård, hushå llnin g och folkli v. E n bok om Sk å ne. D el I. Lund 1936. STIG UM, H1Ll\MH, Ploge n. Bidrag til Bond esa mfundets Histori e. Bd I. Oslo 1936. ·WE IBULL, CA RL Gus n F, Malmöhus lä n v id 1800-talets börj a n. Tv å fem å rsb er ä tt elser . Historisk Tidskrift för Sk å n ela nd. Bd 3. Lund 1909. - Carl I-I allenbor gs Anm ä rknin ga r till Ca rl von Linn es Sk å nsk a r esa . Historisk Tidskrift fö r Skå n ela nd. Bd 4. Lund 1913. \ VA HLIN, H ANS, Sca ni a Antiqu a . Bild e r fr å n d et fo rn a Sk å ne. i\fa lm ö 1931.

EN MEDELTIDA SKOTYP Av RAGNAR BLOMQVIST

Lund, på tomten nr 5 i kvarteret Glambeck med adress Stora Södergatan 15, utförde byggnadsfirman Harry Karlsson & Co. våren 1938 grundgrävningen för det s. k. Sagahuset. Platsens belägenhet invid Lunds urgamla genomfartsled och torggata hade givit anledning till förväntningar om ett intressant arkeologiskt utbyte av grävningen, vilka åtminstone delvis infriades. I viss mån begränsades möjligheterna för arkeologiska undersökningar genom att en stor del av schaktningsarbetet utfördes med grävmaskin, m en lyckligtvis grävdes en hel del för hand i de djupare jordlagren. Tack vare detta jämte ett stort tillmötesgående från såväl grävningsledning som arbetare kund e en aktningsvärd samling av lösa föremål från dessa lager insamlas och tillvaratagas för Kulturen, och som slutomdöme om grävningens arkeologiska utbyte kan sägas, att d et utgör ett betydelsefullt material, som ganska mycket berikat vår kunskap om lundabornas förhållanden under äldre m edeltiden. Fynden visade, att tomten sannolikt varit bebyggd lika länge som Lunds stad funnits till. Dock spårades inga husgrunder, men detta har sin förklaring däri att husen varit av så enkel beskaffenhet, att eventuella grundstenar rubbats eller bortförts. De fasta b ebyggelselämningarna utgjordes endast av tre timrade brunnar, alla på tomtens östra halva, en stenbrunn på östra och en på västra tomthalvan samt två avskrädesbrunnar, den ena skodd med trä och den andra med sten. Alla träbrunnarna voro av den i Lund mycket vanliga medeltidstypen med fyra hörnstolpar och utanför dessa placerade väggplankor. 138

Jlid nybyggnadens norra grcmsli n/c .

Vid nyby99na.dcns

s~sc;rf.!.y.g'!:!an:_ n~ _!!}d _lo"'!J_en~ nordvä..slra hO'rn.

södra 9rJnslt'n/e .

+35,oo

35,oo

4-35,oo

bor/grav!

53,oo

-~::=:~=- l31å J,.uenz:_=~~~~~

• 32,oo

==~=~===========@==~== 3

meter f'rån

L_UNIJ. Kvar/ G/ambeck

n 'r

+31.,oo

+34,oo

+33,oo

+32,oo -t=,;=;=;:::;=;=r~:;- +32,oo 18

9rån:sHn/en

!5JJ8.

mot Jt. Seid•ryodan .

+33,oo

---=~~==- +32,oo 25

}ord!a9•rseklione r

Bild l. l. l\ullurgy ttja . 2. D :o m e d s lark inblandning av triikol. 3. Fet kullurgy llja. -- 4. Avskriid e. - 5. l\ullurgyllja m ed slark inblandlling av triikol. - 6. Brullaktig kullurgyllja . - i. Blå lera oc h as ka. 8. F e t kullurgy ttja. - \l. Huvudsaklige n aska. 10. Askblandad kullur gyllja. - J I. Brun kullurgy ttja . - J 2. Gul lera bemiin gd m ed lriikol. I 3. Gul lera . - 14. Gyttj eblandad mylla. - 15. My lla. - 16. Kull e rste nsgolv i källare n lill hus, riv e t l\l38. I. J{ullurgy llja, myllartad, inn eh å ll e r fina min eralp a rliklar, finförd ela de Il. Kullurgy llja, sa ndartad , Yäxld elar, flisor av fiskb en , lräkolsbitar. inneh å ller hu vudsakligen finar e k va rl s par tiklar, d ess utom finförd elad e Il!. l~ullur viixtd elar, triiko lsk o rn , sm:.°tstenar och e nslaka djurben. gyllja , svartbrun av finförd e lade viixtd elar oc h lriikolskorn , huvudbesl å ndsd ele n iir fina mineralpartiklar, inn eh å ll e r små kvistbitar. - I V. l\ul lurgytlja , huvudbes lå ndsdel fina kvarlskorn , starkt berniingd m ed finfördelade mulln ade viixtdelar. - V. Kulturgy ttja , my ck e t fet och illaluktande, inn eh å ll e r finförd elade viixldelar, triikolsk o rn och små be nflis o r. a. Sviimsand. - b. J\ullurgyllj a . - c. Gul lera . - d . Trä k o l. - e. Murbruk oc h tegelfli s. - f. Triikol. - g. My lla. - h. Triikol. - i. Gul le ra. j. Jord och lcgc ll'lis. - k . Ccmenlplalla .

13!)

Över h ela tomt en utgjordes bollnen av dels gul och del s bl{1 moränlera, som vidtog p å 2 a 2 1 / 2 m eters djup under marky tan. Leran täcktes av kraftiga lager av vad som lämpligen kan kallas kulturgy ttja i mer ell er mindre humusblandade skikt, bild 1, vilka alla hade det gemensamt att de väl b evara t i dem inlagrad e föremål av jä rn, trä och läder. De föremål, som säkrast vittna om d en äldre bebyggelsen på tomten, äro k era mikskärvorna , varav hopsamlades icke mindre än 1853 stycken. Märkligt nog äro därav h ela 93 procent ell er 1715 st. av 1000- och 1100-talens karakteristiska s. k. vendiska svartgods, m edan 1200-talets svartgods enda st utgjorde 3 procent, tyskt stengods l 1/2 procent och rödbränt glasyrgods l 1/" procent. En procent utgjordes av andra m edeltida k eramiksorter. Därur bör man nog ick e dra den slutsatsen, att bebyggelsen skulle ha varit så ofantligt mycke t intensivare undc>r 1000- och 1100-talen , som siffrorna se ut all antyda, uta n d e få nog förklaras på annat sätt. För närvarand e m ås te vi antaga , a tt de t vendiska svartgodset importerat s hit från d e vendiska landen söder om Östersjön. Att de t frå n 1100-ta lets slut upphör att dominera i fynden kan därför siiltas i sa mband m ed d et vendiska sjöherreväldets krossande under iirkebiskop Absalon. Tillförseln av svartgods har därefter sinat, och man har i hush å ll en återgått till vad man före svartgodsöverflödet varit m es t van vid, nämligen kärl av trä. Då samtidigt m ed de tyska hansaköpmännen s uppträdande på de skånska han delsplatserna en d el västeuropeiska och tyska k eramiksorter införa s i landet, anammas de i m era b egränsad omfattning. Bilderna 2- 8 visa några av de kiirltypcr, som äro representerade bland svartgodsskärvorna. De äro alla tidigare vill kända från andra grävningsplatser i Lund. i\ ven de spcciell:1 svartgodslocken , bild 3, vilka i flera fall även kunna anviindas som skålar, äro förut väl företrädda i Kulturens Lundasamlin ga r. De äro dock relativt m å nga från just denna tomt. Det kanske m es t sensationella lösfy ndet var en 16 c m lång bit av ett korevben, varpå ristats runor, bild U. P:l ena sidan står bo11/i xris·fixma/ xrunllx och på den andra arar x(l/"(/xärux 1·.JO

'\ '

\ \

I \.'------------I ----

I I

...,

I \

\ \

\ __

______ _

t.'M 399.73 · 1,i,.

---------' ""'

: ' :' ,.'

'---'-~-~~-=-=;,: __/!.'/

-) ~ c"" ~=-• / =-=j ~---~------- :. I

,~ \ - ii I

-- - f . .

---

...,

' '

4 \

_____ ____ _,_ _ -- - --- .../

i .~ ·: .

'- -----J_ _____/~

nild 2- i . R e kon s tr uerade kiirl ::iv vendiskt srnrtgods. Skn ln 1 : 4-.

141

lilu/rar . Delta är forndan ska och be tyder orda g rant över sa lt:

»Bonde ri stade m å lruno r - örnens å ror ii ro fj ä drar. >> Detta lå ter ju n ågot b esynnerligt , m en professor Iva r Lindquist har lä mnat d en b ehövliga förklarin gen . I ett gammalt kväde, vari en va lky ria ger goda r å d å t Sigurd F a fn esbane, r ek ommendera s m å lrunor såsom ett ma giskt medel att p å verka utgå ngen a v e tt m å l vid tin ge t. Runh cnet iir a v allra stö r sta intresse, därför all det fö r förs ta gå nge n ge r e tt klart exemp el p å hur m å lrunor kunna h a va rit b eskaffade. Här få vi då se, a lt raden a v m å lrunor , aror ara iiru f iadrnr , fö· p oeti skt bunden och forma d i det ver sm å tt, som bruka ts i fo rntida o rdsprå k. Lindqui st ger över sä ttnin gen »snabba iiro örnen s vinga r» och m en a r , att orden inneh å lla e tt fö rt äckt hot om alt rista blodörn p å m o tparten. »L å t oss t ä nka oss », skriver Lindqui st, »att r evbene t h a r överräckt s i rä tta ögonblicket till vederparten i e tt 'm å l', inna n sak en h a de gå tt för lå n gt och det sto ra y rkandet h a de gjo rts. Skull e de t vara o m öjlig t för h o nom a tt fa tt a a nspelnin gen p ~t 'ö rn en s vin gar ', de y nkeli gt flax a nd e lungorna p :°t r yggen ? >> 1 F ö r primiti va sinnen ligge r i all skrift n ågo ntin g m ag iskt , likaså i den bund a p oe ti sk a form en . Så dan a fö res tällnin gar h a leva t kva r lå n gt in i sen tid och äro vä l inte h elt utd öd a, och de t ä r inte underli g t, a tt de frod a des i Lund under äldre m ed eltiden , d å runben e t ri s ta des. Kulturen ä ger fö r övri gt seda n 1910 en direkt m o tsvari gh et till runbene t i ett annat r evben , i de lta fa ll a v hj ort, som grävts fra m p å Sk a ndinavi sk a b a nken s tomt vid Lilla Fisk a regata n. z P å dess ena sida har ri sta ts m a n sna mnet Ev kar (ref kor ) och p å d en andra runal fa betet fuporkhniastbmly , som r edan i och för sig va r en m ag isk formel. Äve n denna ri stnin g är fr å n iildre m edeltiden . E tt annat intressant f y nd var en m yck et kra fti g benkno ta , vilken av d ocenten H erved Be rlin k on sta terat s vara e tt styck e a v e tt va lrossk ra nium . hnotan hitta des djupt n er e i kulturlagr en och ut gör en p å minn else o m d en r oll , va lrosstä nderna s pelade såsom ersiittning för d et d yrbara elfe nbene t i nordi skt , framförallt n o rskt , k on sthant verk . Detta fynd ge r oss a nl cd142

Bild 8. Svartgodsgry tn, Yiis lc urop cisk forn1 , l 100-lalcL Höjd K . ivl. :3!J2n: 6f1.

23,~

cm.

143

Rild 0. Hcvhe n av ko m ed runskrift. Liingd

J()

cm . I\. M. 392 73 : 10.

ning förmoda, att de t ~iven i den rika fö·kebiskopsstaden fanns folk, som sn idade i valrosstand." En rad förem å l av b en ell er horn, bild lO , upplyser på sitt sä tt om å ldern av beb yggelsen på tomten . All a de tre avbi ldade kammarna kunn a hänföras till 1000- ell er 1100-talen , nwd den översta sannolikt äldst och den närmast därunder yngst." Den n ederst a k a mbiten är en r est av en lång och kraftig enkelkam , som r å k a t bli sönderbru ten ; den kvarvarande stumpen har man icke kastat bort utan fortsatt att använda , sedan ändarna avjämnnts m ed e n kniv . Bennå la rna äro av den bla nkpol erad e so rt, som kallades skäj'ning (senare skämn in g, skämling) och som a nv~ind es i handaslöjden. En sådan n å l från Lund i uni ver sitetets historiska museum har den till äldre m edelti ckn daterade ruinskifl en toj'ana · skej'niG , d. v. s. Anna Toves' skiifning. Sådana b ennå la r voro ännu under 1800-talet och iiro kanske fortfarande i bruk i Småland, där de kallades skämlingar, och m ed dem virkade eller stickade, p å småländska »sydd e », man exempl ev is vantar , för v ilk a sm å lännin garna 144

Bil<l 10. J-:amm:u, h e nn å l:ir o c h för:i rh c te till vii\'ka m. 10

J< . M. 3\!2i:J .

145

hade ordet »skämlingsvantar», och liknad e text ilier." Samma lust att pryda, som visar sig på kammarna, finner även utlopp på bennålarna, i det ri stade enkla ornamentet på andra nålen från höger och i det fasonerade huvude t på nålen län gs t till vänster. Bla nd andra m era a nmä rkningsvärda föremål från grävningen kan framhållas en vaxkaka om ca 13 kilogra ms vikt , ett högeligen unikt fynd. Vidare inneh å ller fyndsamlingen en h el del i de feta gyttje- och d yla gren välbevarade träföremål , vilka ick e skola nämare behandlas här, samt e t.t stort antal skodelar, vilka vi i stället skola skärskåda. Det rör sig om ick e mindre än 70 ovanläder och 31 sulor, således ett ansenligt till skott till d et redan förut betydande skomaterialet från det m edeltida Lund.a Till skillnad från skofynden frå n kvart ere t Apotekaren nr 5, vilka r epresentera medeltidens alla århundraden, äro skofynden från kvartere t Glambeck nr 5 b etydligt m era enh e tliga och härröra m ed några få undantag samtliga från m edeltid ens tidigare del. De ha så mycket större intresse som de tillhöra skotyper, vilka hittills endast i ringa grad observerats i lill era turen om medeltidens skor. Låt oss börja m ed skon bild 11 och 21. Att m edeltida skor ibl a nd kunna vara m yck et spetsiga framtill, är en väl känd b esynnerligh et. På vår sko är märkvärdigh eten i stället, att sulan är spetsig i bak.ändan. I enlighet därmed har ovanlädret vid hälpartiet en mot sulans spets svarande inskärning. Framtill är sulan tämli gen trubbig. Högra lå ngsidan är svagt insvängd, varav bör framg å, all det iir fr åga om en vänstersko. Man ger också akt p å alt sulans spets icke ä r riktad rakt bakåt utan snett bakå t vänster. Ovanlädret har varit hop sy tt m ed en vertikal söm på högra sidan, och av rekon struktionen bild 17 framgår, alt det enda som i bilderna 11 och 21 saknas av ovanlädret är en liten fyrkantig skarvbit vid fotöppningens högra sida. Under fotöppningen har skon el t stort antal tättsittande snittor av ett utseende, som tydligt ger vid h a nden , alt därigenom varit dra gen en smal r em. Dennn mängd av l ·Hi

snillor är ell vikligt karakterislikum , som vi skola se i del följande. Över vristen har ovanlädret en vid urringning. Den har sömhål i kanten , vnrför d et kan tänkas , ntt här funnits en is~i ttning. Det kanske mest frapp erande draget är den baktill spetsiga sulan. Den är icke e ll unikum för just denna sko, utan har kunnat p åvisas för ytterligare '.W av de funna ovanlädren, och 6 av de tillvaratagna sulorna visa samma ege ndomlighet. De sistnämnda ha i allmänhet i stort sett samma form som den avbildade, alltså lämligen trubbig framd el, starkare in svä ngning län gs fotens insida ~in Hings utsidan samt spetsen på vänstersulor riktad sn ett bakåt vänster och på höge rsulor snett bakåt höger. En något avvikande form har sulan bild 27, som hört till en barnsko. Enligt vad vi observerat rörand e spe tsens riktning på de andrn sulorna, bör den ha hörl till en vänstersko. Den för en r em avsedda raden :w täta snittor omedelbart under fotöppning en förekommer på sju av de funna ovanl~idren. och till alla dessa har hörl sula , so m varil spetsig baktill , bild 25 och 2li. Samma rad av läta snillor finner man också p ~t en stor dd av kängorna i samlingen, nämligen p å 25 av 46. Av dessa 25 kunna 14 konstateras ha haft baktill spetsig sula, medan de övriga 1l ifro så pass d efekta , all ingenting kan sägas om utsee ndet av tillhörand e sulas bakända, den kan således ha varit spetsig lika väl som trubbig. Bilderna 12, 14- 16, 22 och 24 vissa ovanläde r av sådnna kän go r och bild 19 den känga , som kan r ekonstru eras av ovanlädret bild 14. På det sislnämnda fanns den genom snitlorna dragna remmen i behåll. Ovanlädret till denna känga har n ågra tra sigheter, men tyck s för övrigt vara komplell . Kragen har varit e tt stycke för sig, och r es ten av ovanlädret har tillskurits ur två bitar, vilka sylls hop m ed en vertikal söm längst bak rakt öv er sulans spets och en söm p:."t kängans högra sida. Känga n bör alllså h a varit avsedd för vänsler fol. Strax bakom sömmen på högersidan har ovanlädret en stövelformad urtagning, vars kanter varit avsedda a Il hops~·s till den L-formade söm , som ses p rt rekon147

Bild 11 - 14. Ornn liid c r oc h s ul o r av skor. Ska la I : u,7.

Bild l 5- lU . Ova nl ii d c r till s ko r . Skala 1: !i,7.

1-1.8

'" ./"··-~Q \!iif {~ .. J [..} c:6J . )U ,\

\ . 39273 :49., .

Bild 17- 1\J. Skur rcku11slru c r:.1 d c efte r

3927J . ,,

O Y:I

111iidcr oc h s ul o r bi ld 11 , 13 oc h 14.

struktion bild HI. Denna tillsk ~irnin gs de talj har res ult era t i en åts tramnin g a v ovanlädret krin g fot en, och det är ga nska tydligt, all a vs ikten dä rm ed har varit att erhå ll a en god passfor m. Den påträffas aldrig på y ngre m edeltidsskor . I de n fynd grupp , vi behandla, iir den utmärkande framförallt för k ä ngorna m ed baktill spe tsig sula , m en k a n äve n ses p å lågskor so m exempelvis bild 11. Den breda kra gen, som på bild 19 visas såväl upp- som n edfälld, ä r förfärdigad av en skinnbit, so m vikts dubbel och däreft er h opsytts i den i ovanHidret fastsydda k a nten . Över h äldelen ha kragen blivit illa å tgån gen, vilket tyder på a tt den ofta vikts upp och n ed . Längs den fria k an ten har inskurits en rad av mycket tä tt placerade snittor , sä k erli gen i r ent dekorativt syfte. Möjligen ha grupper av trå dar varit dragna genom snittarna på så sä tt att ett rutmönster bildats; motsvarigheter till en sådan utsirnin g förekomma i fyndsamlin ge n. Den lilla fyrkantiga biten på bild 14 har m öjligen varit fastsydd i urtagningen över vristen. E n stor procent av de på den ifrågavara nde tomten funna sk ores tern a h a tillh ört k ä n gor av d et nyss beskrivna utseendet, dock med variationer i utseen det. Bak.sömmen i ovanl ädret saknas i m å nga fall , exe mpelvis bild 12 , 13, 15, 16 och 22 ,

I\.

150

Bild 20 - 22. Ovan lä d cr och s ul or aY sk or. 39273: 125, 129, 47 och ( n ed ers ta su la n) :n.

~I.

Bild 2:\--25. O\'an liidcr av sko r . I\. ~!. 39273: GG , -!8 oc h 130.

151

sniltorna för remmen kunna vara flera ell er färre, och avståndet m ellan snittraden och fotöppningen kan vara större ell er mindre. Men i stort sett verkar denna grupp av kängor mycket enhetlig. Ovanlädret bild 20 av en h ögerk änga har icke de tätlsittande snitlorna, ej h ell er har tillhörande sula varit sp etsig baktill utan haft normal avrundad form. I stället finna vi här en ny d ekorativ detalj, den m edelst tre inskurna para llella ränder markerade mittlinjen m ellan vristen och tå n. Denna enkla utsirning utgör en förbindelselänk till gruppen m ed baktill spetsig sula och tättsittande snillor, ly den förekomm er pft y tterligare fyra ovanläder, varav ell: m ed båda de sistnämnda känn etecken, bild 21 , och ett m ed ett fåtal sniltor m en med urtag vid häl en för sulans spels. MiUlinjens mark ering har skett p å olika sätt, genom insydd tråd ell er genom plastisk bearbetning av lädret. Härmed torde det viktigaste vara påpekat rörande den märkliga skosamlingen från kvartere t Glambeck nr 5. Den har gett oss ett fylligt m a te ri a l av en speciell skotyp, d en m ed baktill spetsig sula. Som r eda n nämnts är denna föga känd i den skohistoriska littea turen. Alla de motsvarigheter, jag lyckat s spåra, äro funna i Norge, utom en ens taka sula m ed spets baktill , so m hittats vid grävnin ga r under Stockholms slott. Två skor m ed tättsittande snittor för en rem omedelbart under fotöppningen ha anträffats i m yra r i Tröndel agen , den ena p å ön Tautra vid Molde och den andra på ön Orten i Sand0y sock en i Hornsdalen. Anathon Bj0rn, som avbildat skorna , måste dessvärre konstatera, att de ick e funnits till sammans m ed föremål , so m skulle kunnat ge ledning för en b estämning av å ld ern.; Väl tidsbestämda äro däremot skorna i det bekanta Osebergsfyndet från omkring 850 e. Kr. De utgöras av remkängor utan snitlor i skaften, remmarna ha alltså snörts utanpå . I detta avseende äro de alltså olika skorna fr å n kvarteret Glambeck nr 5. Men n ågra av sulorna sluta baktill i en spets. En annan märkligh et ~ir, att kängorna från Osebergsskeppet ha tåsö m mar, som gtt milt över vristen n ed till lftspetsen. Vad som 152

Bild 2u. On111liid cr lill ba rn sko. K. M. 392nl: 129. Bi ld 27. Sul a Iill ba rn s ko. I\. M. 3\'J273: 130.

153

alltså hiir är en söm m ellan två olika bitar a v ovanlä dret, iir diir det förek ommer p å sk or i Lund end ast en dek orativ linje. Beträ ffande sul orna i Oseb er gs fynd et gäller , a tt de ä r o symm etri sk a, a lltså inte olik a för h öger och vä nster fot, m edan lundasul orn a alltid äro m er ell er mindre osy mm etri ska. 8 Det ä r således ick e m å n ga m o tsva ri gh eter till vå r sk osamlin g det fö r n ä r varande går a lt p å vi sa uta nför Lund. Dä rem ot iir ty pen tidi gar e k ä nd just frå n Lund, d ä r den hitt a ts vid fl era tillfä ll en, ehuru endast i e tt få tal exempl a r, de fles ta bl a nd fynden frå n Ska ndinavisk a ba nkens tomt , k va rtere t Apotek a ren nr 5. a Dä rifrå n äger Kulturen en h el r emk ä n ga m ed baktill spetsig sul a sa mt tre m er ell er mindre o full stä ndi ga ova nl ä der a v sk or m ed sa mm a sla gs sula. I de fa ll fynddjupen för dessa ii r bek a nt, stamma de frå n 1100-l a lslage r. All a h a r elati vt gles t m ed snittor för r em. Me n fr å n sa mma 1100-ta lslage r har ock så k ommit ett ova nläder till en sk o m ed tä tlsilta nde snittor för r emmen under fo töppnin gen samt m ed m a rk erad mittlinje frå n vri sten till tå n och äve n elt mi n d re fra gment med sistnä mnda mittlinj e. Ensta ka ova nl äder till skor m ed baktill spe tsig sula h a hitta ts på nuvarande r ådhu stomten, kva rteret Maria minor nr 1, vid S:ta Ma ria m inors k y rka i sydända n av sa mma k va r ter, p å Sva rtbrödraklostrels k yrkogård inom k varteret Sankt Mikael nr 7 (\ Vieselgrens minne) sa mt vid d omkyrka n und er professo r Otto Hydbeck s grävningar d ä r å r 194 1. Det verka r således, som om denna m ä rkli ga sk otyp va rit m yck et allmä nt a nviind i Lund. Av speciellt intresse iir fy ndet frå n Sva rlbrödraklos trels k yrk ogård , efter som det gjorts i en grav. Denna var b yggd m ed väggar av murtege l, m edan b ottn en utgjordes av en pla nka .n Till graven h örde tre treb enta gry tor och en k a nna av r ödbrä nt glasyr god s frå n 1200-talet, och fö rutom sk ofrag m entet utgjordes gravgodset a v en rund söljerin g av b rons. Sk ofragm entet ä r av en sk o av utseende un gefär som bild 25. Sva rtbrödraklos tret grundades ca 1222, och ä ldre ä r ick e dess k y rk ogård . Lerk ä rl en visa, alt graven ick e gärna kan vara 15-t.

yngre till 1200-talel. H~ir skulle alltså vara cll bev is för all ifrågavarande skotyp använts in p å sistnämnda å rhundrade. Lund tycks för närvarande vara den förnämsta fyndorte n för skor av denna typ , och det är också på redan anförda arkeologiska fakta från Lund, som typ en kan tidfästas. Den har enligt fynden från kvarteret Apotekaren nr 5 varit vanlig på 1100-talet, och gravfyndet på Svartbrödraklostrets kyrkogård visar, att den fortlevt ett s tyck e in på 1200-talet . Delta stämmer å tminstone i en detalj m ed vad man kan iakttaga på figurbilder från vikingatidens slutskede och fram emot år 1200. På skorna på dessa ser man of'la den hiir n ä mnda miltlinj en frå n vristen till tån, som i m å nga fall tycks markera e n verklig skarv, som på Osebergsskorna, ell er ett sprund, m en som ibland lika väl kan vara en ren dekoration , som på skorna från Lund. Det torde vara naturligast att härl eda denna detalj frfu1 romarnas fotbeklädnader. Den romerska slejfskon och skon had e nämlige n i rege l såvä l baksöm so m en sö m rakt över tå n. 1 0 Av de norska parallellerna framgår , att våra skotyper icke varit lokalt begränsade utan kända och nyttjade över stora områden. Det funna och tillgängliga studiematerialet är em ellertid för närvarande för ringa för att man klart skall kunna visa deras härl edning. Dock verkar d et tämligen självfallet, alt skorna m ed raden av täta snittor för en rem under fotöppningen utvecklats ur den slags primitiva fotbeklädnad, som vi kalla hudsko. Den besU\r av ett enda r ektangulärt hudstycke, som vikes upp över foten och snöres fast m ed en rem , dragen genom en rad av tättsiltande hål längs hudstycke ts fria kanter. Denna enkla skotyp, som i Danmark existerat under bronså ldern , var under antiken de grekiska och romerska böndernas fotbeklädnad och har för övrigt varit nyttjad över ett väldigt område. I Dalarna, Estland, på Runö, Färöarna och Island voro sådana skor i bruk ännu för kort tid sedan, och i andra ändan av Europa lär hudskon än i dag under b enämningen »opanke» vara i allmän användning hos sydslaviska folk som serber, monten egrin er , bosni er och dalmatier. 11 155

NOTER. 1 Ll s J .\ COIJSEN o. EniK Mor.TKE, D a nm a rks Huneinskrifler, Kbl1\"n 1941- 1942. l vA n LTNDQUJST, Märklig runskrift fr å n Lund , SydsYenskans r evy " /• 1938. " G..I :SON K..\HLIN, Aktiebolaget Sk å nsk a Hand els ba nk e n. Fästskrifl vid invi g nin ge n af Skånska H a ndelsb a nke ns n y bygg na d i Lund d e n 21 sept. 1912. - Om runbe ne ts a v Ka rlin n ågo t överdri vn a å ld e r se J .\C OBSEN o. Mor.nu:, a nf. a rb. " Jfr Kulturen. E n Års bok 1938, sid. 52. ·• Jfr R. BLOMQVIST, Kammar fr å n Lunds medeltid , Kulluren. En A1·s bok 19-12. " J,ACOBSEN o. Mor.TKE, anl". ;1rb. m ed diir anf. littera tur. 11 H. BLOMQVIST, Medeltida skor i Lund. F y nden fr å n kY arle r e l .\p o te ka r e n nr 5. Kulture n . En Årsbok 1938. 7 ANATHON BrnnN, Nogen Myrfund fr a Tröndel age n. Det kg l. no r s ke Vidensk. Selsk. Skrift er , 1920, N:r 4. 8 EnNFnrn J ÄFVEHT, Skomod och skotillverkning fr å n medeltiden till v å r a dagar, Stockholm 1938, sid. 20. - Osebe r g fund e t, utg it aY d e n norske Stat und e r Hed. a v A. vV. Bn0GGER, I-L\AKON SCHETEl.IG , Bind II, Oslo 1928, s id . 207 ff. 0 R. BLOMQVIST, nanmarks först a dominikan e rkloste r, Sva rtbr ö draklostr e t i Lund . Kulture n. En Årsbok 1943, sid. 123, bild 6, grav XI I. '° Mrs. CH•.\ HLES I-I. AsHnowN, British Coslume durin g XIX ce nluri es, London 1910, fig. 10- 12, 35, 45, 56 och 61. - JAFVERT, a nf. a rb. sid. 10. Jl Nordisk Kultur, XV, Drä kt, Stockholm 1941, sid. 17 f. o. 144. J ÄFVERT, a nf. a rb. sid. 10. - HOBEH T FonREH, Archäologisches zur Geschichte d es Schuhes all er Zei te n, 1942, sid. l G.

1;)(j

»BONDPINANS » TOMT, DESS ÄGARELÄNGD OCH BEBYGGELSE J\v

\\' ILLI AM K ARLSON

cl tomtområ de, som nu beteckna s m ed numren 52 och 53 i kvarteret Teg ner, och vars västra griins går fram till Tegnersplatsen, har sedan lå ngt tillbaka i tid en varit ett samhörande område. Dess bebyggelse tedde sig emell er tid tidigare på e tt h elt annat sä tt iin i våra da ga r, varom de första brandförsä kringshandlin ga rna rörande byggnaderna hiir ge ett noggra nt. besked. Efterföljande rad er avse att lä mn a n åg ra korta upplysnin ga r beträffande ägarna till dessa tomte r och bebyggelsen här så lå ngt man kan följa dessa spörsmål tillbaka i tid en. Den tidi gas te känd e ägaren till detta område är mäster Hans \Vinslöf, som på 1690-talet och troligen även senare b ebodde gården. Hans dödsår är ej b ekant. Det ser ut , som om en dotter till honom fått den i arv eller löst sig till d ensamma efter hans bortgång, ty den 4 maj 1733 försålde en jungfru Hedvig Christina vVinslöf sitt ägandes hus m ed tillhörig h age »belägen här i Staden öfwan för den så kallade Elfdalii gård och västan intill det stycket av ha gen , som då warande domprobst ifrå n denna tompten köpt », till magister Lorens (Lars) Muhrbeck, k yrkoh erde i Stora Råby och »öfwerste Comminister » i Lund, för e n summa av 900 dlr smt. 1 1742 blev Muhrbeck pastor och prost vid Malmö svenska församling och fl y ttad e fr ån Lund, varvid han sålde sin fastighet. Köpa re till denna bl ev då magister Nils (N ico laus) Angelin , bild 1. ~ Denne hade tidigare varit kyrkoh erde Frillestad

1!) 7

(Luggudc hd, Sk .) men blev del.la å r på en och samma dag vald först till andre och sedan till förste stadskommin ister i Lund. Han hade frå n Fri ll estad träget uppvaktat biskop H enrik Benzelius och domkapitl et i Lund m ed skrivelser, där han ej förgätit a tt anhålla om snar befordran, som p å detta sä lt blev över hans förväntan bönhör!. 1763 bl ev han prost i Torna kontrakt , och 1764 slutade han sina da gar kort före d et prästmöte, där han skulle pres idera. Hans s tärbhus b ehöll gården ända till 1783, då d en förvärvades av dåvarande professorn och sedermera biskopen Nils Hesslen, bild 2.a Sedan han 1811 gått ur tiden , fortsatte hans änka, .M aria Beata von Engeström, att bebo den till sin död 1822. Ett par år senare den 5 juni 1824 ti llh nndlade sig professo r Fredrik Cederschöld, bild 3, av biskopinn:rns stärbhus gård och tomt för en köpeskilling av 5.000 rdr b:o! I april 184() slutade professo r Cederschöld sina dagar, m e n r edan den 30 nov. 1840 hade han avhänt sig gården lill r y llmästaren Axel Toll, som fick lagfart på de nsamma den 10 dec. detta t1r. Enl igt köpebrev av den 7 jan. och 4 febr. 1850 avy ttrade denn e fastigheten till auditören M. Larsson , som 185:1 förså ld e den södra tomthalvan lill domkyrkoinspektören Carl Brink , vilken enligt § 21 i Lunds lagfartsprolokoll för d elta å r erhö ll första uppbudet hiirå. I nära lre lli o [1r hade dessa iigare inn ehaft sina halvor, d å 1881 n ya innehavare p å träffas i handlingarna, nämligen greve Car l Bonde på n :r 52 och konsistorienotari en .l. M. Sjögren p å n:r 53. 1886 var den norra lomlhalvan å ter ul e i markna den och förvärvades d å en li gt en lagfarlshandling av den 30 aug. d. ~1. av löjtnant Lars Lindeberg och la ntbrukare N ils Svensson. Deras bes ittningstid var em ellertid h elt korl , och redan d en 4 april följande år förvärvade Sjögren även denna halva. Så hade å ter de båda tomtdelarna förenats ti ll en enh et under en gemensam ägare . Efter sjögrens frå nfälle 1917 a vyltrade hans stärbhus fas ti gheten till Lunds stad, vilken tio å r senare 1927 försålde den till Kulturhistoriska Fören ingen för södra Sverige, m ed vars domäner den sedan dess iir införlivad .

13ild J. Magis I.er Nicolaus Angelin, ägare J i4 2- l i64 till d e n gå rd , diir »Hondpinnn » nu iir beliigen. Kopparstick signerat »Alexand er l\astnrnn pinxil 1ifi4 ». Svenska Portriittarkivet.

1f>\I

Om bebyggelsen på dessa tomter vet man ända fram till slutet av 1700-talet ingenting närmare. Den första m era upplysande källan härom är så sen som 1831 och utgöres av de handlingar, som höra samman m ed Cederschölds brandförsäkring av fastighetens byggnader. Den å lder, som här angives på dessa, för uppförande t av en del av dem ned till 1780talet. Det fanns ej mindre än sex stycken byggnader på området, av vilka de fem voro sammanbyggda och lågo i tomtens sydvästra hörn - se kartskiss bild 4 - , och den sjätte låg självständig, belägen vid tomtens norra gräns mot Adelgatan. Av d e fem sammanbyggda husen voro de två uppförda i tvenne våningar. Det ena var byggt i ek ekorsvirke m ed bränd sten, och det andra bestod till hälften av enba rt bränd tegel, m edan den andra bestod av ekekorsvirke m ed inmurad bränd sten med gavelspetsen av bräder. Båda hade tak av tegel. Deras resp. längd var 41 och 31 alnar och bredden 14 alnar. Båda voro uppförda 1781. Det större huset rymde i bottenvåningen två förstugor m ed en trätrappa upp till nästa våning, fyra boningsrum och två kamrar sa mt kök och spiskammare, den andra våningen två förstugor, sex rum och e tt kontor. Under huset fanns en källare. Det mindre hade i bottenvåningen utom förstuga ett rum, en kammare, kök och brygghus m ed inmurad kopparpanna, järnugn och bakugn. Övre v~t ningen rymde förstuga, sex boningsrum, en kammare och kök. Av envåningslängorna var en murad av tegel m ed korsvirkesgavel i norr, uppförd 1811 , en av ekekorsvirke m ed lera och råsten i fälten och den tredje av furukorsvirk e på ekfo t m ed inmurad bränd sten. De båda senare hade uppförts 1781. Alla voro försedda m ed tegeltak. Deras längd var resp. 14, 61 och 15 alnar. Den minsta långan innehöll en förstuga m ed trätrappa till vinden, tre boningsrum och lre kamrar. Den största var inredd till foderhus, loge, loggo lv och vedbod samt en inkörsport, under d et att den ur storlekssynpunkt mellersta rymde stall för fyra hästar, en ladugård för fyra kor och en drängkammare samt ovanpå allt detla e tt hölofl.

Bild 2. Professorn och Biskopen Nil s Hesslen, äga re 1i83- 18 J1 av gården, diir »Bondpina n » nu iir beliigen. Olje m å lnin g troli gen utförd av akad cmi e ritmii s tare n M. D. Roth, Uni ve rsitetsbibliot eket i Lund . Sve nska Por trii lt a rkive t. 11

161

Huru dessa byggnader legat i förhållande till varandra är vanskligt att bestämt fastställa. Troligt är väl emellertid, att de båda tvåvåningars bostadshusen markerat tomtens sydvästra hörnspets, varvid det ena haft fasad åt St. Algatan och det andra åt nuvarande Tegnersplatsen, samt att envåningslängorna tillsa mmans med denna bildat en sluten gård därbakom. Det sjätte huset var ett envåningshus, som låg fritt på alla sidor med ena långsidan åt Adelgatan. Det var byggt i ekekorsvirke med råsten och lera och m ed tak av tegel. Det mätte i längd 22 1 / 2 och i bredd 8 3 / 4 alnar. Om tiden för dess tillkomst lämna handlingarna ingen uppgift, men det hade r epar era ts senast 1825. Utrymmet omfattade ett boningsrum, tvenne kamrar, ett kök och en bod. På detta sätt var alltså tomten bebyggd, när auditör Larsson förvärvade fastigheten. Om han bebott de gamla husen på tomten eller omedelbart lå tit rasera dem, vet man icke. Nästa upplysning om vad som hände här ger oss innehållet i § 21 i Lunds lagfartsprotokoll för 1853. I samband m ed det här annonserade första uppbudet på försäljningen till domkyrkoinspektor Carl Brink bifogas nämligen nedanstående följehandling, som m eddelar oss punkterna i den överenskommelse, som d e båda ägarna gjort om gemensam bebyggelse på tomten. De ha båda tydligen haft blick för att dess monumentala läge krävde en ståtlig arkitektur, och sedan de gamla husen rivits, ha d e byggt ett gemensamt hus med huvudfasad åt väster mot T egnersplatsen, där det alltjämt bildar en ståtlig fond sedd från Lundagård och Kyrkogatan. Detta är ett av Lunds vackraste partier, m era p å minnande om en svensk herrgårdsidyll än om e tt stadsparti. Den handling, som de båda ägarna satte upp till gemensam efterföljelse, är av följande inn ehåll: »Sedan undertecknade öfverenskommit alt gemensamt bebygga och derefter oss emellan fördel a tomten N :ris 52 o. 53 i Staden Lund, samt redan i betydlig mon, efter aftal och p å god tro, werkställt denna öfverenskommelse, så upprättas nu derom följande skriftliga handling, med de wilkor, hvarå densamma grundas.

lfi2

Bil<l 3. Professo r Fredrik Cederschöld, iiga re 1824 -- 1840 av d en gård, där ))Bo ndpinan » nu är b eliigen . Svenska Porträttarkivet.

Tomlen efter de redan bestämd e och utstakade yttre gr änserne, af hvilka den wes lra går i rät linea med de söder om och uttill Krafftstorg belägna husen, delas längs eft er fr ån ös ter till wester, så a tt skiljolinien utdrages från midten af gaflen till utbygge t wid uthuslänga n rakt till midten af bonin gshusets östra sida samt wid ar e från rnidten af boningshusets westra sida och i winkel m ed denna sednare rät ut till westra gr änsen . Af d e sålunda uppkomm ande twenne tomtdelarn a m ed derå uppförd e bygg nade r, erhåller, enli gt r edan werkställd lottnin g, jag, Larsson, den Norra, och jag, Brink, den södra; komm ande de såväl i uthuset som boningshuset befi ntlige brandmurar, hwilk a egas till h älften a f oss hvard era a lt utgör a fortsättnin g af ofwanbestämde skiljolinea, a tt uti sjelfva husen förblifw a gr äns oss emell an ; och ehuru jag L a rsson utfärdat köpebref å den wicl tomtens ös tra ~incl a afsö nclracle samt till Vagnmakaren L. :rvialmström och enka n Maria P ählsson försålda jorclremsan, skall samma försäljning likväl anses såsom wore den af oss gemensamt werkställd, samt följaktligen w ara för oss lika förbindande. Af tomtens hä da Nummer åsä ttes norra halfvan n:o 52 samt den södra N :o 53; och tillfaller oss hvard er a en fäladslolt af de tvännc säcla ne, som tillhöra tomten. Skulle delning af dessa fäladslottcr,

103

hvilka nu äro gemensamt ut arrenderad e, fr amdelas p åyrkas och del icke kan med wisshet utred as, hvilkendera som tillhörer hvart och ett af tomtnumren, skall sådant genom lottning a fg öras. Som jag, Larsson, innehar köp ebr ef och fångeh andlingar å ifrågavarande fastighet, så warder södra h älften deraf efter ofvanbestämdc gräns, och hvilken anses wara den med N:r 53 betecknade, h ii rmed af mig försåld till Herr Domkyrko Inspectoren I-Iäradshöfdingen Sven Carl Brink, dess Fru, barn och arfvingar till everd elig ego, emot en köpeskilling, bestämd till h älften af hvad h ela egendomen und er den förs te ap ril 1843 kosta t mig uti köpesumma m ed r enta der å, skatter, onera och öfrige utgifter, efter afdr ag för de inkomster jag und er liden af densam ma h af t, utgörande denna k öp esk illing, enli gt nu upprä tta d uträknin g Femtusende Attahundrade Sjuttiotwå (5872) Riksd aler 20 rst. Banko, hvilken af mi g, Brink p å det sätt liqvideras, att jag ikläder mig betalningsskyldi ghct för hälften af Herr Ryttmästaren och Ridd ar en Axel Tolls i egendom en intecknade fordran eller Fyratusende Riksdaler och likaledes h älften af Sk ånsk a Brandförsäk rin gs Inrättningens deri intecknade fordran, eller ett tusende femhundrade Riksdaler, allt Banko, samt till Larsson kontant betalar öfverskottet. Om detta sednare samt om rentor å intecknade skulderne och fastigh etens onera sedan den 1 sistlidne april, ä r särskild liquid oss emellan upprättad, till följd hvaraf jag Brink ansva r a r för renta å den hälft af intecknade skulden, som jag till betalnin g mig iklädt, nemligen t1 Herr Ryttm ästaren Tolls fordran fr ån den 1 April och å Brandförsäkrings Inrättningens fordran fr ån den 1 Oktober, allt 1853, samt fö1· skatter och onera af min h älft i egendomen fr å n denna d ag. Byggnadsföretaget, hvilket wi hillills p å gemensam r äk ning utför t, och hvartill wi å ömse sidor tillskjutit medel, samt a nvändt de gaml a byggnadsmateri alerne, som funnos å tomten, dels in n atura och dels uti penningar so m influtit för hvad wi dcraf förs ålt, allt enligt deröfver af mig Brink förd bok, kommer p å samma sätt alt h ädaneft er fullföljas, till dess det h ela i anseende till åbyggnader, pl anering, inh äg nad, anlägg ninga r och pla nteri ng, är färdigt, hvilket anta ges komma alt inträffa under innevara nd e års sommar och höst; och h ar jag Brink, såsom ett k öpevilkor å tagit mig, a lt w erkställa uppköp af m a terialer, sluta aftal och betin g m ed h andtwerkare, tillse och leda arbetet, samt öfver utgiflerne dertill och de för sådant ä ndamål lillskjutna och elj est använda medlen föra r äkning, hvarmed jag alltså fortfar till dess det hela är färdigt; dock skola wi gemensamt besluta om såväl m aleri aliernas och arbetets beskaffenh et, som inköp et af de förra och sättet a lt d et senare verkställa. Ehuru öfvertygade att wi h äd anefter som hittills, utan särskildtc föreskrifter i berörde h änseende kunn a åsämjas, wilj a wi likväl för

Hi:J-

Bild

Utdra g a v Cas pa r Mag. Es pm a ns karta öve r Lun d 1784. To mte rna 52 oc h 53 be teckna »Bo ndpinans » o mrå d e.

alla h ändelser och isynnerhet för den, a tt någonder a af oss, inn an a rbetet är fullbord adt skulle med döden afgå, h är h afv a bestämt ; 1 :o a tt både bonin gs- och uthusen, hvart för si g skola i allt hvad det utv ändiga angår å båda h alfverna blifwa fullkomli gt lika till fo rm och färg. 2:o a tt inhäg nad en kring tomten likaledes till båd a h alfve rn a bl ifwer af enah and a beskaffenhet och u tseende, samt a lt muren i w es tra h ägna dslinien i östra k a nten skall w ara w åg r ä tt. 3:o a lt tomten planer as till jemnsluttnin g emellan bygg nadern e ~1t kanalen, samt fr å n boningshusets w es tra sid a å t Kra ffts tor get, men ut an någon märkli g sluttn ing å t söder . 4 :o att stängseln i skilj olinien oss emell a n sk all bestå af dubb el h agtornshäck, hvilken wi hvar å sin sida fred a och upptukta, samt a ll stängseln mellan uthusgårdarn a och trädgå rden blifwer utför båda h alfverna lik a. 5:o alt, ehuru wi h va r för si g ega a tt efter godtfinnande a nordn a inrednin gen i bygg nadern a samt trädgårdsanläggningen, all tfö rm ycket i ögonen fa ll and e olikheter wid elen sistn ämnda dock i gö rli gaste

165

måtto böra undvikas, samt a ll å lrädgårdstomlen west.er om boningshuset inga lräd eller wäxter få planteras eller updragas till den höjd, att utsigten fr å n andra eller hufwudsakliga våningen förhindras. 6:0 att wi anbringa en gemensam brygga öfver kanalen emellan bonings- o. uthusen midt för skillnadshägnaden derå fortsätt er medelst en r äck midt åt byggnaden, samt

7 :o alt watlenafledningen från bonings- och uthusen göres under jordytan ut till södra · gatan, äfvensom från källarne i norra h alfvan af boningshuset, för det watten som der ka n ur jorden uppstiga genom den förr as källare, ut till samma gata. Om med inredning, trädgårdsanläggning eller dylikt, hvarutinnan skiljaktigheter kunn a ega rum, sådana till följd af den enes eller andres anordningar uppkomma, som medföra olikhet i kostnaden, så skall denna olikhet wid slutliga liqviden oss emellan iakttagas, så all öfverskjutande kostnaden p åföres den af oss som w ederbör. Efter det byggnaderne och anläggningarne blifwit färdiga, uphörer all gemensamhet oss emellan, så a tt wi d å och däd anefter ega och disponera hvardera d en hälft af egendomen som här ofvan finn es bestämd, samt besörj a underhållet och ansvara för utgåe nd e onera, utom hvad angår brand- eller skiljemurarna i husen, bleckbetäckningen till takåsen å utbygget wid uthuslängan, hagtornshäcken i skiljolinien samt den staquetstängsel i samma linie närmast boningshusets båda sidor, som blir nödig, brunnen öster om och inwid boningshuset med dertill hörande wattenuppfordringsanstalt, bryggan öfver kanalen, samt wattenafledningen från samma kanal genom södre gatan och Herr Contracts prosten Cedergrens nuvarande trädgård, i afseende på hvilket allt, gemensamhet icke kan undwik as och underh ållsskyldigheten alltså fortfarande blifver gemensam. Beträffande framtida bruket och begagnandet stadgas till eflerältelse för oss och efterkommande, hvad icke utan särskild öfverenskommelse får åsidosättas eller öfverträdas. 1 :o att den likhet uti bygnader, stängsel och öfriga inrättningar, hvarigenom dessa få utseende af ett gemensamt helt och hvilken från början varit afsedd, samt hittills blifwit och hädanefter under byggnadens fullbordan warder iakttagen, icke får rubbas eller upphäfwas, ware sig genom reparationer, eller mindre genom nedtagande, förändring eller tillbyggnad af husen; och få inga andra eller flera hus å tomten upföras eller denne sednare användas för handtverks- eller fabriksrörelse eller för upplag af timmer eller annat dylikt, skolande med afseende härå, då byggnad och anläggningar är färdiga, ritningar derå i twänne exemplar upprättas, wilka med w åra p åskrifter förses och hvaraf wi behåll a ett hvardera.

166

Bild 5.

• Bo nd p in a n » sedd fr å n T eg ner s pla tsen , fo tografi frå n 1860-ta let.

2:o a tt ega r en till södra h alfvan af fast igh eten icke får hindra w a ttenaflopp et fr ån den norra, w ar e sig frå n boningshuse t och dess k ällar e eller frå n uthuset uti de afledningar , som fö r så dant änd amål under jordy tan anbringas och hvilka samme egare d å h an jemwäl sjelf der af är i beh of widmakt- och öppna h ålla. 3:o a tt bemäld e egar e till södra h älften icke får h va rken ulla ppa w attnet ur k analen, hvilket så widt görli gt är skall h ållas eft er dess bräddar, utom wid d e tillfä llen d å afledn ing af w attnet till för ekomm and e af delsa mmas fö r skämnin g eller fö r uprensning af k analen erfordras, ej h ell er a tt w id sistn ämnd e tillfä ll en uttappningen förhindra. 4 :o a tt erford erli ga y ttre r epar a tion er få för etagas och utför as så alt utseendet till form och fä r g icke va nställes. Om emot förmod an såd an skilj aktigh et i åsigler emellan oss eller efterkomma nde egar e till fasti gh eten skulle ypp a sig und er det ännu återståe nde byg nads- och anläggningsarbelet eller sedermer a und er bruket och besillnin gen, som kunde fö r anleda tvistigh eter och tvister , så skola dessa afgö ras af trenn e ov äldiga, fö rståndige och sakkunni ge godemän, af hvilka wi eller eft erkommande egar e hvarder a utse en och de båda den tredj e. Vid deras utslag skall för blifwa såvid a d et 167

icke utsträckes öfver sjelfwa tvisteämnet och de alla ~iro om slutet ense. Inträffa r icke detta sedn a re, så tillkalla egarne ännu en lik a qualificer ad godman hvardera och å tnöjas då, und er nyssn ämnd a wilkor, m ed hva d de fl esta säga. Alt, i h ä nd else end era af oss försälj er sin a nd el af egendomen, den andre h ar lösningsrält, som en följd af ofvanberörde gem ensa mhetsförh ålla nde och nu gällande lag, hvilket wi endas t såsom förutsedt h ä r wela t h afv a a nmärkt. Denn a afhandlin g, hvaraf wi erhålla e tt exemplar hvardera, bekräft as m ed w år a egenhändiga underskrifter i ned anteckn ade dero m anmodade wittnes n ä rv aro. Lund den 18 ja nu a ri 1854.

M. Larsson

Suen Carl Brink

Frivilliga öfv erenskomm elsc och egenhändi ga underskrifternc intyga p å en gång n ärvar a nde wittncn

A. Fris elius

C. L. Wåhlin

ph. Slu<l.

E. o. l:irarc w id l\.atcdral Sko l:ut

P å den sålunda planerade tomten uppfördes 1854 det nuvarande tvåvåningshuset, bild 5, som i folkmun blivit tillagt vedernamnet "Bondpinan ". 5 I och m ed att byggnaden togs i bruk för musealt ändamål, omdöptes den till "Vita huset», en b enämning, som trots de snart femton å r det brukats, kna ppas t ännu h elt slagit igenom. Denna byggnad är uppförd av bränd tegel p å grund av gråsten och tegel samt rappad. Taket är av plåt, och omkring taket p å de till tre vå ningar förhöjda gavelpartierna löper ett genombrutit järnräck i gotiserande stil. Då den 1854 brandförsäkrades, angavs dess ålder såsom "uppförd i år» . De b åda ägarna inredde sina r espektive h alvor på ungefär samma sätt, i bottenvåningen ett par förstugor, sex bonin gs rum och ett kök , i andra våningen tvenne förstugor, nio boningsrum och ett flertal garderober samt i vindsvåningen tre rum, handkammare och garderober. Den södra delen av bottenvåning h a de d essutom ett brygghus. Under huset inreddes behövliga källarutrymmen. 1887 tillbyggdes fl ygeln mitt på husets östra sida i två våningar. Vid denna tid var konsistorienotari e Sjögren ensam ägare till h ela fastigheten och alltså en sam byggh erre. Flygeln 168

Ac!~l9a!Qn

- - - -- --- ---.------..

,1 I

I I '- -

Il<: I -

I I I

, I I

,___ - -

l7 ~ .2

--i-----t

l?::. I

72::. 2

-------------5 f. .J) / g Cl I o 72

Bild G. Plan över bebyggelsen på tomterna efte r kon sisloricnu lari cn J. Sjögrens tillbyggnad 1887.

inreddes i båda våningarna m ed ett kök, ett domestikrum samt handkammare och förstugor och längst ned källare. Sedan Kulturen blivit ägare till huset, påbyggdes 1928 en tredje våning på denna flygelbyggnad. De båda byggherrarna, som förenat sig om ett enhetligt corps de logis på de båda' tomterna, förforo på samma sätt vid uppförandet av nödiga uthus. På tomtens östra del läto de bygga den alltjämt kvarstående längan, bild 6, vars gavlar omedelbart gränsa till Adelgatan och St. Algatan. Mitt på längans västra sida låg en flygellänga, som med sin östra del anslöt till huvudlängan och hade en gavel mot väster. De båda tomtägarna disponerade jämnt hälften var av denna uthusbyggnad. Den utskjutande flygelbyggnaden revs i slutet av 1920-talet, då Kulturen började bygga om längan för musealt ändamål. Denna uthuslänga uppfördes i bränt tegel i murbruk m ed skiljeväggar av råsten i kalkbruk och med åstak av tegel. Tillsammans sträckte det sig på en längd av 100 alnar, och västflygeln gick fram till 18 alnars längd , samma mått som ut-

169

gjorde bredden på huvudlänga ns gavlar. Byggnaden angives vid försäkrin gs tillfäll et 1854 vara ett å r ga mmal, och skulle alltså vara uppförd 1853. Vardera h alvan av huvudlän gan var inredd till två kamra r , en vagnsport, e tt stall m ed spiltor för nio hästar, ett foderhus, en loge, ett loggolv och en vedbod. Västflygeln hade i vardera h a lvan en vedbod, en genomgång, gödselsta d, sv inhus och tre h emlighus. Den välsituerade stadsborga ren hade ännu vid denna tid eget ekipa ge och husdjur till husbehov. Kulturens n ya område kan ick e på lå ngt när göra anspråk på det vare sig p ersonhi stori ska , byggnadshistoriska eller lokalhi storiska intresse som d et gamla. Dess gamla b eb yggelse är h elt försvunnen, och den nuvarande ~ir d els alltför ung och dels för m yck et omgestaltad för att kunna räkna p å d en antikvari ska uppmärksamhet, som flera av det gamla områdets byggnader äro b erättiga de till. Att denna fastighet kom i Kulturens ägo får anses som enbart lyckligt b å de för sta den sett ur skönhetssynpunkt och för Kulturen själv, som var i stort b ehov av utvecklingsmöjli gh eter , fast dessa nu redan äro utnyttjade och ett kännbart behov av nya museilokaler har inställt sig. Den vackra och förnäma anläggningen h a r p å detta sätt räddats å t eftervärlden och staden sålunda fått behålla ett skönhetsinslag i sin bild, som annars kunn at löpa risken att för snöd vinnings skull försvinna.

NOTER Om Lorens Muhrbeck se S. CAVALLIN, Lunds stifts h erdaminne. 5. Lund 1858, sid 371. " Se S. CAVALLIN, Lunds stifts herdaminne. 1. Lund 1854, sid. 249 ff. :1 Se S. CAVALLIN, Lunds stifts herdaminne. 1. Lund 1854, sid 208 ff. 4 Om Fredrik Cederschöld se M. \VEIBULL, Lunds universitets historia 1668-1868. Lund 1868, sid. 233. 5 Beträffande namnet »Bondpinami skall delta h a uppkommit därav, alt domkyrkoinspektören Carl Brink för fr amforslande av byggnadsmaterial använt sig av domkyrk ans arrendebönder och härvid varit så fordrande ifråga om d er as tjänster, alt de alltid skulle stå till h ans förfo ga nd e, även om brådskande skörde- eller ann at arbete h emm a p å deras gårda r väl krävd e d er as därvaro. 1

170

Ki'i.LLHXNVISN INGAB Olryckla k äll or. Landsarkiv et, Lund. Lunds rådstugurätts protokoll (lagfo rlsprolokoll) för [1ren 1733, 1743, 1783, 1824, 1840. Lunds Univ crsil elsbiblioleks arkiv. Bouppteckningar och andra stärbhusha11dlingar in givna till Konsislorium academicum i Lund (E 18) : Bouppteckning eft er Maria Bea ta Hesslen, f. von E11geström. Lunds r ådhusarkiv. Lunds r åd husrä lls lagfa rlsprolokoll 1850, 1853, 1881, 188G, 1887, 1917, 1927. Skånska Brand{ örsäkringsinrällningens urkiv, Lund. Branclförsäkringsbrev rörande bebyggelsen å tomterna n :ris 52 och 53 874/113, 3445/545, 3446/546, 11527/2015, 11598/2016, 12047/2101, 13368/2261, 24107/38 18.

171

HEDOGÖHELSE FÖH KULTURHISTORISKA FÖHENINGENS FÖR SÖDRA SVERIGE VERKSAMHET 1

/5-

/12

194 4.

På grund av styrelsens beslut alt omlägga redogörelsen till att omfatta kalenderår innehåller denna redogörelse nu blott den återstående delen av år 1944. A.

J(ULTUH.HISTOHISKA FÖHENINGENS STYRELSE OCH REVISORER.

LEDA lVlÖTEH,

ulturhi storiska föreningen åtnjuter a lltjämt förmånen att såsom sin högsta beskyddare få räkna HANS MAJ :T KONUNG GUSTAF V.

Hedersl edamöter: H. K. H. Kronprinsen. Friherre Nils D jurklou, Malmö. Direktör Falk Simon , Göteborg. Hovintendent John Kroon , Malm ö. Direktör Bror \ V. Olofson, Malmö. Ständiga ledamöter på grund av särski lda förtjänster: Professor J. G. Andersson, Stockholm. Disponent H. Dunker, Hälsingborg. Kammarherre H. G. Toll, Stockholm . Fru G. Juel-Westrup, Rydsgård. Direktör Th. Winborg, Stockholm. 172

Stiindiga ledamöter uppgingo per den 31 december till 330 och å rsbeta lande till 7.611. De å rsbetalande m edl emmarna fördelad e sig på följano e sätt: 40 Malmö . . . . . . . . . . . . . . 821 Höganäs .. . ... . . . .. . Lund . . . . . . . . . . . . . . . . 793 Eslöv .. . ......... .. . ;155 Simrishamn .. .. ... . . I-Iälsinoboro· t> t> 3;) 17 f) Häs sleholm .. . . . .. .. . Kristianstad ~) Landskrona . . . .. . ... . 106 Skanör-Falsterbo .. . . . oo;) 2.234 Skånes landsbygd ... . Ysta d ...... . . . . .. . .. . 92 Utanför Skåne . . .. . . . 2.631 Trell eborg .. . . ... .. . . . ;)0 Abonnenter 86 Änge lho lm .... .. .. .. . Förenin gen höll ordinarie å rsmöt e d en 26 m a j. Till styrelseledamöter intill å rsmöt et 1947 valdes därvid hrr r eda ktör Johau Nilsson, fabrikör ViTalfrid Nordström och friherre H. H. von Schwerin m ed disponent J. A. S. Timber g såsom suppleant. Med anledning av de vidtagna förändrin garna i fö renin gens s tadga r har Malmöhus läns lands tin g insatt riksdagsm a nnen Rud . Anderberg i Vollsjö såsom styrelseledamot m ed landstingsmannen P er Loven i Kabbarp såsom suppleant och Lunds stads stadsfullmäktige direktör en Alfred Persson m ed docenten Gunnar Edström såsom suppleant. Styrelsen h a r sålunda under å r et b es tå tt av följande hrr: landshövdin g Johan Nil sson, ordförande och Kun gl. .Maj:ts ombud, professor Lauritz \ Veibull , vice ordförande, riksda gsman Rud. Anderberg, Malmöhus lä ns landstin gs ombud, folk.skollä rare Johannes Blidfors, staden Lunds ombud, intendenten Sven T. Kjellberg, sekreterare, hovintendenten John Kroon, teol. dr 0 . Lewan, red a ktör Johan Nilsson, fabrikör \ Valfrid Nordström , direktör Alfred P ersson , staden Lunds ombud, frih erre fil. dr H. H. von Schwerin, greve Stig Thott och advokaten Bertil \Vickman m ed följande suppleanter: docenten Gunnar Edström, staden Lunds ombud, måla re .M. Ma ttsson , staden Lunds ombud, landstin gsman P er Loven , .Malmöhus läns land stings ombud, direktör Wilhelm Schmilz, dispon ent en J . A. S. Timberg, direktör Hjalmar \Vennerth . 173

Till föreningens revisorer valdes vid årsmötet bankdirektören Ola Källqvist och köpmannen N. A. Nilsson samt till revisorsuppleanter disponenten C.-E. Borgenstierna och bankkassören H. Quist. Såsom Kungl. Maj:ts r ev isor har fungerat länsassessor Sigurd Dahlrup och såsom staden Lunds r evisor bankdirektören A. J. Ingemanson. Till revisorer av den Fahlbeckska kulturfonden valdes föreningens r ev isorer, hrr Källqvist och Nilsson. För b es tåe nde insatser till fromma för föreningens verksamhet beslöt å rsmötet till sina hedersl edamöter kalla hovintendenten John Kroon och direktören Bror \V . Olofson. Styrelsen har sammanträtt den 3 0/ 8 och 2 n/ 12 • Det av styrelsen tillsatta arbetsutskottet, bestående av hrr ~Te ibull, ordförande, Kjellberg, sekreterare, Nordström, P ersson, Timberg och \Vickman, har sammanträtt 2 4 / 8 och 1 2 / 12 • Föreningens r ev isorer ha sammanträtt under maj. Siffergranskare har varit bankkamreren Nils Hansson. B. FÖRENINGENS EKONOMI. Statsanslaget har under 1944 utgått med 20.000: - kronor, staden Lunds anslag med 20.000: - kronor, Malmöhus läns landstings anslag med 5.000: - kronor och Gamla Sparbankens i Lund anslag med 4.000: - kronor. Under året har Malmöhus läns landsting b eslutat för 1945 höja sitt anslag till 10.000: - kronor och Kristianstads län s landsting att för samma år b evilja föreningen ett anslag av 5:000: - . Föreningens lå n eskuld har medelst den i föregående årsb erättelse omnämnda lotteritilldelningen per :n/1 2 n edbringats till 16.800: - kronor. Styrelsen har i anslutning till sakkunnigas till Kungl. Maj:t ingivna betänkande begärt tilldelning av lotterimedel med 55.000: - kronor för reglering av den återstående skulden och reparationer av fastigheterna. I statsverkspropositionen har ecklesiastikministern framhållit, att han i samråd m ed handelsministern vid ställningstagandet till de 174

sakkunnigas b etänkande utgå tt ifrå n , a tt denna lotteritilldelning i huvudsak komme att beviljas. Förutom de i föregående å rsberättelse omnämnda a n slagen frå n enskilda fö re tag, varv id föreningen mottog från AB Arm erad Betong 1.000 kr., AB Klippa n s Finpapper sbruk 3.000 kr., AB Malmö Strumpfabrik 1.500 kr ., Brand- och Livförsäkrings Aktiebolaget Skåne 6.000 kr. , Höganäs- Billesholms AB 6.000 kr., Kockums Mekaniska Verkstads AB 5.000 kr. , Skå nska Cementaktiebola ge t 2.000 kr., Skånska Hypoteksföreningen 6.000 kr. , Sve nska Sockerfabriks AB 9.000 kr ., Sydsvenska Kraft AB 3.000 kr. , Trelleborgs Ån gfar tygs AB 2.000 kr., har föreningen erhållit anslag från Skånska Brandförsäkringsinrä ttningen och Skånska städernas brandstodsförening m ed r esp. 3.000 kronor , varigenom de en skilda bolagens understöd till föreningen under perioden 1944-1946 nu uppgå r till 50.500 kronor. Till utgrävning av det m edeltida S:t Jörgen s hosp ita l i Lund ha stadsfullmäktige anslagit 3.600: - kronor. Förenin ge n Del gamla Lund har ställt 640: - kr. till föreningens förfogande för undersökning av vissa dela r av S :t Drottens klo sterkyrka. I anledning av att Kulturfonden blivit beskattad h a r föreningen hos länsprövningsn ämnden överklagat b esk a ttningen under å b eropande av a tt Ka mma rrä tten i ett fl ertal likna nde fall stadfäst prövningsnämndens i Stockholm und a nröj a nde av dylik taxering. Medlemsvä rvningen under 1944 h a r visat e tt tillfredsställande resulta t och b eloppet av d e uppburna m edlem savg if terna , 38.860: - kron or, är de t största hittills. Föreningen h a r utgiv it Skånsk Bildalmanacka 1945, vilken medfört en beh ållnin g av 4. 744 : 96 kronor. Samlinga rna s värde har under 1944 ökats m ed 9.080: 80 kronor, därav genom inköp m ed 7 .811: 80 och genom gåvor med 1.269: - kronor. Styrelsen frambär föreningens vördsamma tack för d essa anslag och gåvor, genom vilka verksamh eten kunnat upprä tthållas och museet tillväxa. 175

UT DRAG AV K ULT URE NS RÄKE NS KAPE R FÖR ÅR 19H. \f i n s t- o c /i

F örI

s I k o n I o.

U t g ift e r : Löner, pensi o ner, a n od en E xpensm edel . .. . ... . .......... . ....... . Repara tion er och und erh å ll av fas ti g heter Ska ller , rik s- och brandförsä kring .. ..... . .. . . ... . Belysning, va ll en , värme, r enh å llnin g Reso r , frakt er , porto, telefo n . . . .. . . . . Annon se r, tr yc k, skrivmat eri a \ Trä dgå rd e ns und erh å ll . . .. . .. . .. . . . . ... . . . . Utst ä llnin ga r och altraktioner Mat erial till ko nse rv erin gsa ns ta ltcn . . ... . . .. . ... . . .. . . .. . . Ofö rut sed da ut gi ft er . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ... . . Utgif'l cr fö r Östarp .. . ..... .. .... .. .. .. ....... . ... . . . . .. . m edl emsvärvnin g och årsboken fo to graferin g ... ... . Häntor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ............ Ink ö p till sam lin garna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . hihli o tckct . . . . . . .......... .. .......

8 I .!i48 : il8 '.!.ii00: 11 .707: !Hi :UH: O!I ]'.!.:!10: 27 78 1: !JO '.!.10 .i: os 8!12: !ll 4 1!J : S:l !.!it.i: /{j 713: 0!1 1.8'.!7: Oli I li .826 : O:i 1.40;, ; !iO

Kron o r

141i.88!1 : 8'.!

Inträ desavgifter . . . ........ . .... . ... . ............... . . .. . . Medlemsavgift er och abonnemang å årsbok en ... . . . . . . . . . . . Hyro r och naturaförmåner . ... .. . . Fö rsä ljning av tryc ksak er .. .. .. . Ränt o r oc h utd elning å brandbrev . . .. . .. . . . .. .... . . ..... . Häntor å donationsfonder ...... .. .. .. . .. . .. . . Inkomst er fr ån Östarp . .... . .. .. . .. . . ... . ... . Diverse inkomster . ..... . ... .. ........ . . ... . . . . l nkom st fr å n konserveringsanstalten . ... ... . . ... . ... . . a nnonser och försålda å rsbö cker ... . ....... . Kontanta bidrag .. .... . . . ...... .... . ... . ........... ... . . . Tnkomst av Skånsk Bild a lmanacka . . . . ... . .. .. . . .... . . ... . Arsa nsla g .. Kapitalkonto . .. . . .. . ... . ... . . . . .... . ... . . . . .

1 l . l 2fi: ;,;, il8. 8(j(): .t..!i70: ;,26 : :l!I :141: o.~ !l.197 : 4(j l.!i22 : 58 :,. 5 .t. 5: 61 l. 42 1:2!i 2.04 5: 1.527: 4.7H: 96 Gil.833: 3:-l 1.629: 64

Kronor

146.88!1: 82

:,: /.i 7.811: 80 :i7!i: 30

Ink o m s t e r :

l 7(j

A\"\'Ai\D\" I NG A V ANSLAG FHA~ LOTTER J ~ IED ELSFONDEN.

5:Ul0 ll : 1.700: -

A111or l c r i11gar

Hiint o r

.. Kro nor

fiii.000: -

Il r1 I" n s /; o n I o.

Ti ll gängar:

,, /12 l ~)-1:~ " /u 1944 75:1. 100: 7;13.100: Fastighete r . . Sa mlin ga rn a ... ... .. . . .. . .. .. . . . .. . . . ... . . .. . 1.797 .476: 16 1.806.556: 9G 2!i.fl32: 4!J 28.017: 04 13ibliote k oc h arkiv ....... . . ... .... ..... ... . . 1: 1: Inv e nt ar ier .. . ... . ... . . .. . . .. . . . . . . . . ... ... . . 4.120: 4.120: -Diver se varor .. .. . . . . . . . .. . .... . .. ... . ... . . . . 1.0.-,/: Try c ksa ker ......... .. .. .. .. . ... . .. . . . ..... . . 782: 326: (i!J :108: 02 Inn es tå end e i ba nk e r ...... . . . . . .. . . . . . . . ... . 250:27 2.677: 64 å pos tgiro . . . .. . .. . . . .. .. .. ... . . . 5.333: 8:) 4.6H: !JO Diverse fordringar ...... . .... . . . . . . ... . . . .. . . Kassa beh å llnin g ..... . .. . ...... . ....... .. .... . 58:90 51-!: 70 Kron o r 2.fi!) 1.!i20: 81i 2.5!)7 .8fi7:

S kuld e r: ,, , ,, 194:l

Lån .. . ...... .... . . 70.100: Inn es tåe nd e a nslag till ul g iva nd e av Skåns k T e xtilkonst . .. . ................. . ........ . :1.000: Diverse s kuld er .... . .. .... . ... . . ........ . . . . . 12. 605: Kapitalbeh å llnin g 2.505.8 15:

" /" rn.14

lG.800: -

:1.000. -·l 0.(i8 1: 3!) 20 GG 2.567.376: ;17

Kron o r 2.ii!ll.:i20: 81i 2.:ifl7 .8.l7: /(i

F o n d e r n a s k a p i t a 1 b e h å 1 l n i n g: 31 / 12

Thoma nd erska fond e n ..... . . .. .. . ... ... . .. . . Anna Karl ins premi efond ...... . ... . . . . . .. . . . Ole Olse ns Ke ramiske L ega t ...... . . . . ... ... . . Beat e och Sve n Ben gtsson s fo nd ... . . . . .. . . . . . l3osebo Ky rk okassa . ...... ... ......... . ...... . Skånsk a 13rands fond .... .. ........... . .. . . . . 12

1 D~~

12.4-!:i: 4:1 1.2-!7: :rn :14. l OG: G8 22 .041 : 10 (i 12: )(i 11.027 : !J7

" /u tnH l 2.:i68: ;i3 1. 2fl0: flO :15.650: 21.fi9G: G37: l l.l 11:

80 O!J 8:1 !)-!

177

Kulturhistoriska Museets jubelfond ....... .. . Skånebokens fond ... .. ......... ... .. . . .... . . Ingeborg I-lolcks fond . ..... . . .... .. . .. . ..... . Kulture ns Nybyggnadsfond . .. . . . . .. ....... .. . Anna Lithströms fond ...... .... . ... .. .. .. . . . Bror \V. Olofssons fond . . .. . ...... .. . . . ... . . rn-14 - Hl -Hi :irs gåvofond .... .. .. . ....... ... . . Kronor

!l.934: 28 44.202: 8fi fi.Ofii: 9!J i.!!64: 11 1 O:fi35: 8G 25.G!J4: 4H 8.5Hi: 12 l!J-1 .4!JCi: 28

9 .!l30: 41 45 .361: 91 5.88-1: 04 13.240: 18

10.82 1: 51 25,494: 26

12.032:

:;o

20fl.i20: !JO

ANSLAG FÖR DIVERSE GRÄVNINGAR. Inkomst er: Från Lunds stad för enin ge n • De t gamla Lund •

3.600: -

640: -

Kronor

4,240: --

Utgifter: 3,287: 54

Utbe talda arvoden Behållning till l!l45

952:46

Kronor

4,2-10: -

Lund den Hi april l!J-15. H j. Ekström .

R c t> is i o n s /J c r iil l c Is<'.

Undert ec knade, utsedda att granska Kulturhistoriska före nin ge ns för Södra Sve rige räkenskape r och fö rva ltning för :°tr 1944, få efte r fullgjort uppdra g avg iva följand e revisionsberäll else : Styrelsens protokoll sa mt föreningens r iik enskap er oc h andra hand · tin gar h a av oss genomgålls. Vi kons tatera ledningens for tsatta e rkiinn a nsviirda s trii vn nd e all ut ö ka m edl em ss loc ke n. Häk enskape rna , vilkn till s iffra n granskats av diirtill uts edd person, hava av oss befunnits rikliga och fullständigt verifierade. Föreståe nde tablå övere nsstämmer m e d räkenskaperna. Föreningens byggnader äro enligt vårt förmenande på elt betryggande sätt försäkrade mot hrandskacla. Knssan är av oss upprii knad och be funn en rikti g.

178

i\Ied full erkänsla för del siitt, varp å styrelsen handhaft fö reningen s angelägenh e te r, tillstyrka vi an svarsfrih et för el e n tid r evisi o n en avser. Lund de n 28 maj 1\)-! :i .

N. A. Nilsson

Curl- E. Borgenslierrw

Utsedda av l\11ltmhi s to ri ska föreningen. .'I . .T. ln!Jt'11H111son

S. D11 hlrnp

Uts edd

:l\"

l\1111 gl. \laj :t

ll tscdd av Lund s s lad s fnllmiikti gr.

SAMMANDHAG AV STIFTELSEN K ULT URFONDEN S H Ä l\ ENSAPEH FÖH AH 1\)4-l.

I n

g å e n d e b a 1 a n s.

Sve ns ka Stat e ns 4 % försvarslån av å r 194 1 Ko nunga rik e t Sve ri ges Stadshypo tcks kassas 4 % obl. av år 194 1 .......... .. . Stockholms s tad s 4,75 % ob l. av år 1940 ... . Lunds s tads 4,75 % obl. av å r 1940 .. ..... . Inn eståe nde å motböcke r i Skandinaviska Ba nk en .. ...... .. ............. ..... . . Upplupn a ej förfa llna riintor .... .. . ..... .

li.000: -12 1.000: 5.000: -4.000 : 31:84 2.010 : 10

138.04 1:!14

240: -4.840 : - . 237:50 J!lO: 19: :.1:3

5.526: 83

Ink o mst e r. Hiinta :1 194 1 å r s försvarslå n Hiin ta :1 Stadshy po tek skassa ns obl. Hiinta å Stockh o lm s s tad s obl. . . .. . Hiinta :1 Lunds s tads ohl. ... .. . . . . .. . .. . . . lliinta å m edel i ba nk . . ... .. . .. . . . . ..... . Upplupna ej förfall na ränt o r .. . . ...... .. . . Tillfälligt lån fr å n clriit selk a mm a r c n

2.010: LO 1.100 : 1-l6.fi7 8 : 87

u t g i r t e r. Pens io n till fru Gurli Karlin T ill ](ulturhis toriska Före ningen . .. .. .. . . Hä nt a till drä tselkammaren å tillfälli gt lå n .. Till utskylder . .. .. .. .. . . ............... . . . Arvode till förvaltaren för å r Hl44 .. .. .. . Upplupna ej inbeta lda r ä ntor . . .. .. .. . . ... . Ti llfälligt lå n .... . ..... . .......... .. .. . . . .

1.200 : 2.242 : 46 18 :43 1. 569: 59 221: 12

5.251 : 60

2.010: 10 1.285: -

1 7 \)

U l g {1 c 11 d c b a I a n s. s ,·cn s ka Slal e n s -! % t'ö rsrnrsl å n a,· å r 19.U I\ 0 111111 ga rik el Sve ri ges S la d sh y po lcksk assa s 4 % obl. av å r Hl4 1 . . .. .. .. ... . .. . . S loc kh o lms s lnd s 4,i 5 % obl. av å r 1940 Lund s s la d s 4,i 5 % ohl. :w fö· 1940 ... lnn cs låe nd c i S ka ndin a vi s ka Ba nk Pn \ "ppl11p11a ej fö rfalln a riinl o r .. ........ . . . .

fi. 000: 12 1.000 : 5.000 : 4.000 : 122 :07 2.010: lO l\ ro n o r

138. l:'l 2: 17 14fi. G78: 87

fö r s lifl clse n l\ulturfo nd e n :

A d riil se lk nmm a ren s viignar : Ju a n H olm /Jc r g

I il. 13cngl sso n Fö r es tt1ende r iik en sk n pcr grn ns kndc oc h go dk iin<la . Fö r s la d s rev is io n en : .I ocl N i/ ehn

Fö r ]{ ulturhi s to ri sk a f ö rc nin ge n : 1\". il. N il sso n

C.-E. /1 o r gc n sli i'J" 11 r1

C. TJÄ NS T E PER SO NAL OCH VERKSAMHET. Intend ent: Antikva ri er: e. o. Ama nuens : Skaltmäs ta re: Ka nslibiträde : Ko nser vatorer: Ru s tm äs tare: Triid gå rd s mii s tare:

fil. cl :r Sve n T. Kjellberg . fil. d :r Willi a m Karl so n och fi I. d :r Hagnar Blomqvist. fil. stud . Ca rl Gustav Lekh olm . f . p os tmä sta r en Hj. Ekstriim . frök en Ulla Holm . fröken Anna Karlsson h err Erik H a n sson . h err 'Vilhelm Jönsso n . h err Ture Lind en .

P å den textila k onser verin gsverkstaden h a IYå biträ den tjä ns tgjort och p å den a llmänna kon serveringsverksta den e tt. F ör b yggna d ernas r eparation , h a ndräckningsa rbeten och nattvakt h a tre m a n va rit a nställd a samt för vakthållnin g och r engörin g tre vn ktfru ar. 180

De sedvanliga y ttre underhå llsarbetena på b ygg naderna h a fortsatt. Sålunda har den frånspruckna putsen p å Halmstadstornet h elt avlägsnats och muren blivit sla mmad och avfärgad , Schlyterska hu sets östfasad blivit lagad och m å la d liksom det Thomand erska hu se t. Installa tion en av vapensamlingen i Vila hu se t har avslutat s. Und er tiden 1 / 1 1 - - :11 / 1 " hade mu see t billi ga folksöndagar m ed en inträdesavg ift a v 25 öre. Under dessa höll os demonstrati oner och visnin ga r av sa mlin ga rna lik so m vid olika gr upp besök , bland vilka m å nämnas: H.önnebergs härad s h embygd sförbund, som förlagt sitt å r smöte till Kulturen , Smedmästarkursen på Al narp , Hushållningssällskapels Lundaavdelnin g, Sk å nes vapenhi stori ska förening och Sydsvenska Dagbladets kons tstudi o. Hantverk s- och industriförenin ge n i L und förlad e i sa mba nd m ed firand e t av Hantverke ts da g en uts tällning av lundahantverk till musee t och avhöll även sin fes tli ghet därs tädes, varvid intendenten höll föredrag om gam la hantverksbruk. Liksom tidi gare under kri s tiden uppl ä ts mu seip ark en till utställning å t Kaninavelsföreningen . Hundturen h ade sin sedvanliga visningsdag på mu seet "'/s, varvid 649 rundtursbesök a r e inregistrerades. Förenin ge n Barnen s Vänner har h a ft si na regelbundn a sydaga r p å mu seet och sin traditio nell a julfes t. Intendenten h ar fun gerat som barnensdagsch ef i Lund, och under våren var arbetsper sonal en sysselsa tt m ed ordn a nde nv det fes ttåg, »de gamla sago rna », som hörde sa mman m ed bar11e nsdagsfes tli gh e te rna . De Iund a hi s tori s ka und e r sö knin ga rna ha under sista h a lvå re t av HJ44 huvudsakli gen ägnats åt S:t J örge ns h osp ital och den nyfunna S:t Drotte ns k yrka i J(attesund . Hospitalsgräv ninge n iir en fortsättning nv I\ullurens redan 1938 påbörjade blottläggande av lä mningarna efter delta m ed sa nnolikh et äldsta spe tä lsk esjukhu s i No rden. Här ii r alt an teckna , a lt sjukhuse ts å t Johannes evangeli sten h elga d e k y rka nu påträffats och att dess planform kunna t kla rläggas samt a ll en h el rad hu sgnmder och go lv k ommit i dagen . En m ä n gd lösfy nd h ar inreg is trera ts. 18 1

Med S :t Drotten har y tterligare en av de t medeltida Lunds m å nga sockenkyrkor blivit fixera d till sitt läge. Undersökningen visad e, att den ursprungligen b yggts som klosterkyrka i det senast på 1160-talet av premon stratenserorden grundade Trefaldi gh etsklostrel. En uppsats i å rsboken 1944 lämnar n ärmare r edogörelse för utg6ivningen. I a nnat sammanhang framkom vid grundgrävning på tomten i hörne t av Grönegatan och Kattesund i kvartere t Färgaren ett anta l skelett utan ki sta, vilka visa , att S :t Drottens kyrkogå rd n å tt söder om Katlesund. D. SAMLINGAH., BIBLIOTEI\: OCH AHI\:IV. Samlingarna h a öka ts m ed 341 nummer , varav 178 äro förvärvade genom gåvor och 163 genom köp. Accessionen omfattar n:ris 42 .857- 43 .198. Denna r edogörelse hänför sig till tiden 1 31 / 0/ 12 1944, vadan n yförvärven und er förra delen av åre t få r sökas i b erä ttelsen för 1943- 1944. Allmogea vd e l n ing e n. Här märkes frä m st bland n yför värven en b yalur av koppar från Hasslaröds by i Ö. Göinge använd vid sa mma nkallandet av byamännen , en hovgårdsväsk a av läder, so m »Gamle Bengt Nels » i Vanneberga i V. Göingc brukade till förning, när han gick på hovgårdsarbete, och el t svärd av järn frå n Burlöv i Bara härad , som ungdomen n y ttjade under sina lekar om våren, då de »slogo katten ur tunn a n ». Eljest är alt anteckna en del å k- och rid tyg, såsom seldon från S. Sandby i Torna härad, klövjesa del daterad 1775 och ridsadel samt en charaba ng från Vanneberga, selkroka r från Hälsingland, en del spånadsredskap, bland vilka särsk ilt m å framh ållas en m ekani sk skäktstol från Vannaröd i Y. Göinge, och en del skrin och askar, däribland e tt vackert skrin från Sireköpinge m ed rika utskärningar av bladorna m ent och djurbilder samt en ask i svepteknik med inbränd dek or och å rtalet 1700 frå n Klostersågen i Fårs härad . Samlingen av förvaringskärl bundna av halm, som mu seet under senare å r väsentligt utökat , h a r i å r ytterli gare f å tt några tillskott m ed humlekupor, säa löb och ullkorg från Torna härad. Bland 182

Interiö r fr å n ut stä llnin gen • Plock bland skro ck », den kl ok a g umman .

korgar m ä rkes en förningskorg m ed grep e fr å n Ballingslöv i V. Göinge. Här m å ä ven omnämnas en väktarlur av koppar frå n Rosenlunds h erregård och ett vallhorn fr å n norra Skån e samt av möbler ett m å la t väggskåp från Dalby, da terat 1752, ett hängsk åp m ed blomsterm ålnin g och årtalet 1833 fr å n Grimstofta i Sjöbo, Färs h ära d, samt en sängstol från Dyveke i Onsjö hära d. En del n yförvärv av allmogedräkter kunna notera s, d ~i r ibland en kvinnodräkt frå n Esarp i Bara härad av livkjolstyp och en kl ä nning av övergångstyp i bl å tt kläde från Selarp i Onsjö h ä ra d . Bland dräktdetaljer märkas särskilt e tt par brudlister, den ena av röd va dmal m ed broderi er och silverband och årtalet 1756 från Vanneberga i V. Göinge, den andra a v rött sid en m ed guld- och silverstoffering daterad 1819 från 183

Vo ll sjö i Fä rs. Ett pa r svarta kl ä desva nt a r m ed si lkeb rodcri , 1788, h a k ommti fr å n Vinslöv i V. Göin ge. Säll sy nt iir också förvä rvet a v n ågra träsk obeslag av mäss ing m ed pressad orn a m entik . E ljest h a r inregistrerats ett a nta l spedetröjo r, hu ckl en och förkl äd en sa mt en skjorta och en sä rk m ed h å lsöm och vitbroderi frå n Stora Rå b y i T orna h ä rad. Drä klsm yck cn av olika slag såsom maljor , ä rmkl ockor, spä nnen och sä rk asöll sa mt ett pa r fin gerrin ga r tillh öra ä ven denna grupp. F rå n Da nm a rk h ä rsta mma ett p a r i guld och sil ver b rod era de n ack styk en till k vinnom össor av a m agertyp . Av stå ndsm äss iga kl ä deb ona der , som k ommit till sa mlin garna, m å omnä mnas en bruddrä kt a v v itt yll e m ed spe tsar fr å n 1908, en kl ä nning av silkety ll m ed breda bl oms term öns tra de s idenba nd frå n 1800-tale ts mitt , en klä nnin g av c rcpe de chine frå n 194 1, sjöma n skos tym er av bl å randi gt b omull styg fr å n 19 12 fö r gosse och fli ck a, en cape a v skot skt tyg frå n 1893, en damk o fta a v vit ba tist fr å n 1860-talct och en da mkapp a frå n 1905. Da m sk or och da mha tta r frå n 1900-ta le ts b örj a n , ett pa r broderade m or gonstöv la r , som tillh ört över sten och sta tsr:°1det .Joh. F redr. E hrensta m , d öd 1849, och en pa ra soll a v side n m ed elfenbenssk a ft höra ock så till n yför vä r ven lik so m en bruddräkt frå n 1906. In o m den t e xtil a av d e lnin ge n h a r mu see t till fö rts e n del intressa nta för vä rv . H ä r m ä rkes en stolkl äd sel fr å n se ngus ta via nsk tid broderad av prinsessan Sofi a Albertin a i petit p oint m ed silke på siden i lju sbl å tt och vitt, e tt pa r rn ä rkdulrn r da terad e 1765 och 1771 sa mt ett vitbrod eri frå n tid en omkr. 1600 m ed e tt elega nt m önster a v bl a d- och djurfi gurer . T äcken i opph ä mt a, sk ä lbl ad , kra bbasnå r och munk a b ä lte, bä nkl ä ngder i sk ä lbl a d och munka bä lt e och e tt h ye nd e i trä nsa f'l ossa ha för värva ts frå n olika sk å n sk a ort er . Und er de se na re :°u'en har musee t k ompl ettera t sitt bes tå nd av textili er till sä ngutru stnin g och har äve n i å r erh ållit en del d yn va r i b redrandi g m öns tring frå n 1-Iarjager s och Vemmenh ögs h ära der sa mt lak an och örn go tt m ed broderade å rtal fr å n 1850-t alel. Ävf' n linneförråde t har öka ts m ed da m as t- och drä llduka r - hiir lägger 18-1-

Skördcmaskin aY fabrikatet »Dccring », o mkr . 1910. G:ha a,· .-\Il. \leli t: llar :vraskincr, Eslöv. I\ .'.\'!. -l3-!27.

man särskilt m~irk e till cl t par linneprover vävda på 1870- 80lalet i Gärdslöv, Vemmenhögs härad , av sådant tyg , som brukades till skördesärkar å t kvinnfolk en och byxor till drängarna och som in gingo i deras naturaförmå n er. Inom hantv e rksavdelning e n förekomma n ågra personhistoriska minnen, såsom ett ritbestick m ed inskriften TIL J. F. WERRENRA TH FÖR FLIT, vilket tillhört d en kände hmdensiske tenngjutaren m ed detta namn , en gesällbok från 1847 för gördelmakaregesällen i Lund Jacob Jönsson Liljeberg sa mt ett par oljemålade porträtt av m å la r emäs ta r en i Sölvesborg J. P . P ettersson och hans fru, utförda av Bengt No rdenberg under d en tid denne gick i lära hos Pettersson. Även andra minnen av Bengt Nordenberg böra omtalas i de tta sammanhang, 185

såsom tvenne av honom gjorda gratulationstavlor frå n 1840ta let sa mt en del s tå nkor , väggh ylla och a ndra allm ogeför em å l, som tillh ört h on om. F rå n H älsin gbor g härsta mma r en a v bröderna Måns och Per P er sson Norda hl tillverka d sym askin , fö r vilken de erh öll o m edalj p å värld sutställnin gen i Wi en 1897 . Mu see t h a r seda n en tid sökt erh å lla sign erade k oppa rk ärl , dels m ed a nl ednin g av a tt de ga mla k opparkä rl en alltmer h ota a tt fö rsv inna, dels fö r a tt få belägg på k oppa rslaga rnas alster. År ets fö r vä r v utgöres av ett a nta l kittl a r , k as truller och k a ffekittla r sa mt en pipka nna m ed lock . Bl a nd signa turern a m ä rk as: G. A. E DI N STH. ENGNAS, .JOH. P E T TERSS O N NORRKÖPING, ABS Tr-borg, L. P E RS SON & SO N L A HOL~f , .T & C GB , CDS. - Till denna grupp få r ock så rä kn as en m äss in gskit1.el m ed plana brädda r av å lderdomli g typ. Bla nd övri ga m e tall förem å l k a n h ä r omtalas e tt par silverd oso r m ed clairfeltsk a vapnet, till verka de a v Sven H all i Kri stia n sta d 17 9 1, en strösock er sk ed frå n 1836 gjord i Ud devalla och ett p a r saltsk eda r av sil ver frå n Lund 1854. F rå n d en tidi gare omnä mnd a ' Ver renrath s verk s ta d härs ta mma r en k a ffekanna av tenn till verka d 1871. Till de m era h a ntve rk smäss iga produkterna få r ~i ve n r iiknas å re ts intressanta ste fö rvä rv, e tt m ed m edel frå n Sk å neb ok ens fo nd inlös t r a k.fa t av glas, som tillverka ts vid Sk å n sk a glasbruket. F atet b ä r över stelöjtna nten Olo f Da gs tröm s vap en , gift 171 5 m ed Kri stina Bea ta Adlersten, dotter till glasbrukets grundlä ggare. Detta fö rh å lla nde jä mte öv ri ga indika tioner gö r fa tet till en oomtvis tli g p rodukt a v Sk å nsk a glasbruket. Till v ap e ns a mlin ga rn a h a en d el värdefull a för em ål förvärva ts p å a uktionen a v fa brikör H. Swanber gs va pen samling i Eslöv. Hä r inköptes fö r m edel ur Skå nebok ens fo nd en sn a pph a n eb össa m ed fn ösklås a v en typ, som mu see t ick e tidi ga re iigde, en blissingebössa, en va llbössa frå n Van ås m ed å rtalet 1634 in graverat p å pipa n och en h a ndka n on , so m sk all ha p å trä ffats i en mosse i Östra Göin ge. Av övriga fö rvärv p å d enna avdelnin g m å nämna s en ja ktstudsar e ändrad till slaglås m ed signa turen S e id e l a Ca rl s b aa d , ett silverbeslage t kruthorn , 18()

som tillhört Otto Lindblad, samt en kniv med parerstång funnen invid Kärnan i Hälsingborg. Under det förflutna året har automatiseringen av telefonväsendet genomförts i Lund. Efter hänvändelse till Kungl. T elegrafstyrelsen har denna älskvärt till museet överlämnat ett antal bord- och väggapparater av äldre typ er brukade i staden. Musee t har tidigare några ålderdomliga telefonapparate r vadan samlingen nu blivit p å e tt utmärkt sätt kompletterad. I övrigt må ur årets förvärv antecknas en del varierande föremål. Sålunda har Universitetsbiblioteket i Uppsala såsom gåva överlämnat en tibetansk mantra, på papper skriven besvärjelseformel. Av personhistoriskt intresse är en silverbeslagen psalmbok, fästmögåva 1866 till . Ida Thomander, gift \Varholm, och en gipsmedaljong m ed porträtt av friherre Axel Gyllenkrook på Björnstorp, död 1865. Till samlingen av b elysningsföremå l hör en gaslampa och en mässingsljuskrona i jugendstil. En stereoskopautomat, kaleidoskopets efterföljare, kan till sist omnämnas. Utgrävningen nv S:t Jörgens hospital har fört i dagen en betydande samling lösfynd, belysande alla sidor av de t dagliga livet inom sjukhuset. Skall något framhållas ~ir det en sigillstamp m ed inskriften S'PAVLI SWENS0N, vilken tillhört »de fattigas föreståndare» i Lund vid slutet av 1300-tale t. Bibliotekets tillväxt utgöres av 121 registrerade nummer , varav 107 äro förvärvade genom gåvor. Accessionen omfattar n:ris 7.780- 7.901. Årets Donatorer. Förteckning över dem, som skänkt föremål till museet, bibliotek et och arkivet - där ej annorlunda a ngives är h emorten Lund. Fröken Helena Ahlström, fru Sophia Althin, herr John Arn erius, fröken Gerda Bendz, amanuens E. Bergman, Stockholm, antikvarie Ragnar Blomqvist, AB. C. 0. Borgs Söner, herr Ivar Bremberg, fru Johanna Cederborg, fröken Gerda Colliander, diakonissorna gm syster Eva, Bröderna Edstrand, Malmö, r e187

daktör G. E kstra nd , Göteborg, major L . Eks lrand, Solleft eå, dir. N. E lmer-Madsen, hjälparbetare I. Enarsson, A.-B . Eskil stunaboden , prost Ni ls Gislen, fröken E llen Grönberg, bokhandl. H ilm er Grönkvist, fr ök en Thora Göransson , konserva tor Eric 1-Ianson, Malmö, fr ök en In grid Hansson, Malmö, fru Rut H elgesson, Höör, fru A. Högfe ld t, Arri e, k assör Martin Johansson , h er r VITerner Joh a nsso n, fru Anna Sven-Jönsson , Åka rp , h err Axel Jönsso n, m ontör Karl Jönsson, Skogha ll , h err Christer Juhlin , fru Greta Kjellbe rg, kanel . J oh . Kj ellberg , fru L iz zie Kjell berg, Ma lm ö, genera lm a jor E. af Kl eck er, Kristianstad, fru E ll en Ku ll , k assö r And ers Larsson, grosshand l. E rn st F . Li ljeber g, Hä lsin gborg, Lindstedts Universil elsbokh a nd el, h a ndl. Thure Lund\.va ll , Malm öhu s Hi 11 s hu sh å llningssä llsk ap, Malmö, kapten Co nrad Muh l, Bo rås, F irm a Gus taf Nil sso n, fru H elga Nil sso n, A.-B. M. & P. No rda hl , Hä lsin gbo rg, fab rik ör ' Va lfrid No rd ström , frök en Magda Oh lin , okänd , fru E lida Olsso n, Skurup , jordbruksa rb. }(. P ersson, Veberöd , fröken Asta P elrowskij , fru Emma Persson, Förslövsholm , fru Agn es Påh lman, fri sörmiisla re B. E. På lsson , Rädda Barnen , fru Alfhi ld San lesson, Stockholm , arkivarie T ure Sjögren, kontraktsprost Gunnar Stenwa ll , Växjö, handelsträdgå rd smäs lare H. A. Svensso n, h err N. J. Tha m , Troll enii s, greve Sti g Thott, Skabersjö, Universit etsb ibli olek el, Uppsa la, k omminister Curt: W'allin , Va ll by, bankdi r. C. Westberg, Mjölby, fru Ingr id Wrangels stä rbhus, h err Åke Ak esso n, Stå ngby .

E . BESÖK . A11la l fritt besökan d e

Anta l intriid es· be tal a nd e

Summa intr:id esavg ift e r

Anta l me d · ' " ""besö k

l!J.J-4 .Jan - Maj . . )) .luni . . .. )) •Juli . . . . )) Au g usti ..

:!..J.7\J 2.350 ;1;; 7

fi .237 :1.5 1.-, 2..J. ](i

:12:1:,: 2.038: (j()

27'.l

l.114

l .!J\JO

September Oktober . . No Ye mbe r . Dece mb e r ..

l .65li 7!JO :!81 il!l:l

no;,

81 80 71

470

2.1!J8: 7 ~ 1.74li:2:i 837: 75 ;,10: 10 285: :JO 21:!: 80

!J.f>Ull

1li. !1 5.>

11.1 2!i: 5;,

li!lli

" ))

188

Må11:1<l

625 7!)7

8(i

4 [> 2 ;)

lli

Av de :W.4()4 besökarna ha 1.128 studenter, \J.!G militärer och 7.435 skolungdomar varit avgiftsfria samt besökande m ed nedsatt avgift utgjort 6.8fö). F. ÖSTARP. Tidsförh å lland ena ha for tfarande medfört att Yerk samh e ten vid gammelgtl.l"den och gästgivaregården varit n ed lagd. Fortsatla repara ti oner av byggnaderna ha ägt rum . G. VÄVSKOLAN OCH KONSERVEIUNGSANSTALTEN. Konserveringen av museets föremål h a r pågått som vanl igt och anstalten har liksom tidigare stått till allmänhetens tjänst. Vävskolan har varit upplå ten för vävkurser anordnade av Lunds stads lärlings- och yrkesskolor. Lund den 5 juni 1945. STYRELSEN.

18!1

INNEHÅLL

Fö r ord

....................... .......................... .......

Föremål ur Kulturens samlin ga r i ord och bild. Små upp sa tser med illustration er av H.A GNAR BLOMQVIST (R. Bqt), vVru:.J..\ M KAHL SON (W. K.), SvEN T. K.J ELLBERG (S. T. K.) och C. G. L EKHOLM (C. G. L.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SvEN T. KJ ET.LBEH G, Fra nsk fa j a n s i Kull uren . . . . . . . . . . . . . . . . . .

MA RGRET HE I-l.\LD, Lund ava nlen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

v\TILLI AM K AH LSON, Carl \ Vilhelm Ste neb e r gs korgmak e ri ve rk stad i Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

L AUHI TS B0D KEH, E n Byorclnin g fr a Gä rds I-le rr ed . . . . . . . . . . . .

107

C.\RL Gusn.-\ F LEKHOT.M, »Pl öja m ed fjorton h oed fo1T e)) . .

125

RA GN.Ul BLOMQVIST, En m e d eltid a skot y p . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1:18

vVrLLL\ M K\TIL SON, »Bondpin a ns » tomt, d ess

~i ga r el ängd

och h e-

byggelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

157

F\edogö r else fö r Kulturhistorisk a för e ning en s fö r Södra Sverige

/o- 31 / 12 1944 .. .. . . .. .. .. . . .. .. .. .. .. .. .. .. . . ..

172

......................................................

191

v e rks amh e t Annons e r

OMS LAGsv r:-1.JETTENS motiv är

h ~imt a t

fr å n e tt fa jansfat tillv e rlrnt

i Mo us ti ers, Fr:rnkrik e, und e r 1700-ta le t.

öljande firmor ha genom annonse rin g i denna årsbok eller genom gåvor väsentligt bidragit till täckande :w kostnade rna för dess utgivandc.

Akademiska Föreningen AB. Allhems Förlag, Malmö AB . Albin & G. Andersson, Lund AB. Apotekarnes Mineralvattenfabrik, Lund AB . C. 0. Borgs Söners Fabriker, Lund AB. Carl Engström, Eslöv AB. Eskilstunaboden Geo rg Lind, Lund AB. Fabriken Sa turnus, Malmö AB. Färgverken, Malmö AB . Grahns Pappershandel, Lund AB. Wilh. Grönvalls Läderfabrik, Ängelh olm AB. Hallberg & C:o, Lund AB. Fr. IGirzel, Malmö AB . Linnefabriken Merkur, Göteborg AB. Lundasko Lars Berglund, Lund AB . Lunds Mejeri, Lund AB. Axel Svanberg, Lund AB. Svenska Urdepå n, Malmö AB. Vatten & Värme Carl I-Iolmberg, L un d AB . Åtvidabergs Industri er, Lund Advokatfirma Borgströrn & vVickman, Lund Albin Carlsson, Kafc o. konditori, Lund F. G. Ekcluncl, Bleck- o. plåtslage rifinn a, Lund Finpappe rsbrukens Försäljnings AB., S tockholm Gamla Sparbanken, Lund Otto Mal in, Kristianstad AB. Mårlen Pehrsons Valsqvarn, Kristinnstad AB. Karl Bergl un ds Eftr., Lund

\'i ce ll iir:J d s h önJin g Il. Gillbc r gs AdY o ka tb yr<°1, L un d Gra nd ll otel, L und ll emm e ts .Jo urn a l, i\Ld111 ii Gus t. ll olmbe r gs E ftr. , L und An ton Lind gre n, L und Byggn ad sfirnia Ka rl L und a hl , Lund Lun dao rt e ns Mejeri fö r enin g, Lund Lund s Dagbl a d , L und Lund s Sk ofa b r ik , L und Konse r va tor Folk e Ma lmbe r g, Ma lm ö Clara N ielsen, Lund Firm a Gusta f N il sson , Lund W iw en N ilsso n, L und 0. No r ma nn s Blom sterh a nd el, L und Nya Spa rb a nk en, Lund E ll en Ohl sso n Kons t- o. J\ ntihit etsh a nd el, i\fa lm ö Må lerifirm a 0. E . Olsson, Lun d Sa l:rn d er s Fa brik s-Akt iebolag, L und .John Sa nd str öm s Glas m äs te ri , fö r gyll eri och ram affiir, Lund Ska nd in av isk a Ba nk en Sk:J nsk a Bra ndf ö r s~ikr i n gs in1 ·~ittnin ge n , Lund Spa rb a nk en B ikupa n i Malm ö S pa rb a nk en i Chri sti a nstad Svenska Sup er fos fa tfö rsäljnin gs AB ., I-Iiil s in gbor g B leckslage rifirm a n Axel Sörensso n, Lun d To rn a Sparb a nk , Lund M:rnrit z v\'e nnicks Piilsva ru a ff iir, L und G. B. ö hrstr öm, JGi vl inge

-0

~l ka~tmis ko. ~Ore.uingen oäbjar till nuoaranilr orlJ förut== oaranilr almilrmisha mrilborgarr:

lBliu särshilil lrilamot ! iBärigrnom gagnar iBu )flhail. )förrn., gagnar iBig själo, orlJ

iBu förblir lunilrnsarr !

]Jliirnrnrr uµµly!lningar ang. !liirnhAdlamot!l~ in!lhriuning liinma!l il jjl)f:!l r;µ .

ena

Sätter STOPP för skoslitning »BERGSHUD» är vå r n yaste produkt oc h ett succelädcr. Det ga rva s av utvalt krafti ga oc h kärnfulla hudar från höglandsboskap och ger ett slitsta rkt men dock smidig t fader. H alvsula med

BERGSl-IUD om Ni sliter sko r oc h Yill vara eko nomi sk.

Ed er skomak are vet att d et är idealiskt för hal vs ulningsändam ål. Efterfråga

BERGSHUD

Tillverkas av

A.•B. WILH. GRÖNVALLS LADERFABRIK, ANGELHOLM

A. -B. LUNDS MEJERI !Gru ndlag t år 1872 av Godsäg. Gottfr. Worh olm )

Våra förstklassiga produkter rekommenderas Huvudaffä ren : Mag le St. Kyrkogata 3 10108 & 11015

Tel.

Kontrollmjölksavd.: 10503

Clem ensto rget 6

Tel.

Dessutom ett tret tiotal fi lialer oc h åte rförsäl jare i allo dela r av stoden

1896

m ~

1946

V_AVGARNER SÅSOM

NOTHÅRSGARN, 2-t:r. RYAGARN, 1-tr. HARAGARN, 2-tr. VISTRAGARN, SPORTGAHN FOR ViAPP-OCH DRÄiffTYGEH SAMT MATTVARP FINNAS 1 LAGER ÄKTA FÄll6En l'llIMA KVALITETEH GAllNEllNA FÖ/lSÄ/~/AS GENUM HEMSLU.llJSAFFÄ HEii, VÄVSIWUJ/l

UCH

VÄVEBSIWll

11.IlRZELS FABRil\ER AKTIEBOLAG MALMO TEL. NAMNAN ROP: lff!RZELS FABHll'.ER

SPARBANKEN I CHRISTIANSTAD Grundad 1826

Liincls äldsta sparbank

Insättal'nes medel Kl'. 42.000.000 Egna fondel' c:a 5.R50.000

SPARBANKEN BIKUPAN I MALMO Grundad 1873

Huvudkontor Ostergatan 26 Malmö Tel. Namnanrop: Bikupan

Postgiro 39191

Vice Häradshövding

H. GILLBERGS ADVOKATBYRÅ LUND JURISTER:

Yngve Hansson Olof W ellmork Gunvor Nordhalm-Jacobson Stig Borgh KONTOR :

L:o Fiskaregatan 2

TELEFONER :

10113, 13292 och 10818 linjeväljare

Advokatfir1nan Borgströ1n & Wick1nan J u r i s I c r:

Kontor : LUND:

mostergatan 11 Tel. 172 20 (växel)

M A LMÖ: Stortorget 29 Tel. linjev. 14917, 14918

CL1rJ Borgström llcrlil Wir.111111111 HlJns Ingcma11su11 (frc Wichmou E. /ljurc-IJclilcu I.cd.

11\'

S \·e rige;;

Ad\·o kn ts11mfn 11d

l.cnnart Hugbcrg Curl-Eric lngel~reu Anders Winblnd .lur. knwJ.

hava från en ringa början vuxit sig starka och förvalta nu sammanlagt närmare 200 miljoner kronor. Det är generationer strävsamma och målmedvetna sparare från stad och bygd, som åstadkommit detta resultat. Jämsides härmed hava sparbankerna kunnat främja utvecklingen inom alla områden genom tillhandahållande av lån på goda villkor. Sparbankerna ha på sin tid tillkommit för atttjäna samhället och de arbeta fortfarande efter denna riktlinje.

GAMLA SPARBANKEN

TORNA SPARBANK

NYA SPARBANKEN

Denna årsbok är tryckt å

GRAVYRTRYCKPAPPER FRÅN

FINBRUKEN KLIPPAN

LESSEBO

GRYCKSBO

15 7 3

Manufaktur, Tricotage, Konfektion , Garnförsäljning, Gardin- och möbeltyger, Sängutstyrslar, Kemisk tvätt

TEL NAMNANROP: AKTIEBOLAGET BORGS

~-----_J

SKÅNSKA BRAND meddelar l'örsäkringar mot brand, ansrnrighel:, cykelstöld, inbrott, glas- och vaUenledningsskada. Hög rabatt vid samtidig försäkring

i flera

branscher.

SI\ANSKA JlRANDFORSÄl\RINGSINl\ATTNINGEN SI\ANSl\A STÄDERNAS JlRANDSTODSFORENING FORSAl\RINGSAI\TIEHOLAGET FINN Hurndkonl:or: Lll N D, Tegnersplatsen 4. Tel. namnanrop : » Sl~ÅNSViA BRAND »

AKTIEBOLAGET

VATTEN & VÄRME CARL HOLMBERG LUND Clemenstorget 3 Tel.: 10752, 11213 & 10733

Telegramadr.: »Vattenvärme»

Rekommenderas för utförande av

Gas•, Vatten•, Ång• och Avloppsledningar • Badrums• och Vattenklosettinstallationer • Centralvärmeledningar Reparationer utföras fort och omsorgsfullt

BYGGNADSFIRMAN LUNDAHL Siriusgatan

LUND

Telefon

1 14

Utför alla slags byggnadsarbeten såväl reparations- som nybyggnadsarbeten Allt arbete utföres med största omsorg

A.-B. HALLBERG & C:o ST. GRÅBRÖDERSGAT AN 13 TELEFON

107 73 och 148 73

Utför clektriJka imtallationer för

Kraft och Belysning

-Armatur ständigt i lager-

-o//Jid en god drgek A.·B. AP 0 TE KAR N E S MINERA l VATTEN FABRIK, l U N D

1j} vdta

j&n.jfet

å t Kloster- o ch Ky rkoga torna fi nner N i a ll tid förnä msta ny heter frå n in- oc h utlande t.

HOLMBERGS Eftr. H ERREKI PERINGSMAGASIN

Tel. 100 83

1: sto kloss

L U N D

Beställningsskrädderi

Pälsvaror, Kappor

Dräkter

Högklassiga kvaliteer, förmånligast hos

WENNICKS Klostergat. 10

LUND

Telefon 114 06

KOSTYMER TRENCHCOATS HATTAR SKOR RES EFFEKTER

LUND

Den representati vä

HEDERS GAV AN En förgylld pendyl STORT UR VAL l OLil1iA PRISLÄGE N

A.-B. SVENSl\A URDEPOTEN MALMÖ

STOCH.HOLM

GÖTEBORG

HÄLSINGUORG

FÖR RATIONELL FRUKTODLING •••

kan konstgödsel ej undvaras. Utan konstgödsel blir det för långt mellan de goda fruktskördarna.

En allsidig konstgödsling ... med kväve, kali och fosforsyra giver kraftiga, väl förvedade och därför frosthärdade skott, framkallar en riklig ansättning av blomknopp samt driver fram välbildade, aromrika och välsmakande frukter.

FORSJUJNINGS A.-B.

SVENSKA SUPERFOSFAT

Reg. varumärke.

Bleckslagerifirman

AXEL SÖRENSSON St. Södergalan 26

John Sandström Tel. 110 61 , LUND

St. Gråbröde rsgatan 13

Tel. 119 00

Taktäckningar och repara -

GLASMASTERI

tioner med plåt, koppar,

FORGYLLERI

bly och eternit

RAMAFFAR

TAKMÅLNINGAR

Sopkärl ständigt på lager

REKOMMENDERAS

ALLT I JÄRNBRANSCHEN förde laktigt från

OTTO MOLIN KRISTIANSTAD Tel : Namnanrop

Postgiro n:r 27 480

Lekande lätt går färden

på

QKQ

-CYKLAR

som utmärka sig för

lätt gång o. hög kvalitet /

_ _

_ _ _ _ _ _____,

FIRMA

GUSTAF NILSSON Grundad I S 7 4

Hatt- Möss-

Pälsvarumagasi11

Klosterga t an 5

Specialite : Doktorshattar

T elefon 102 95

Studentmössor

ALLA SLAGS

H ern.di1_j,(sgarn er [;; .. Jrnmtvii\'Jlad, Yll e, Bo11111!1, Linnl', Sake 111. Il .

lviODERNA MATTOR

si"·ii ( möns trade sn rn e11L1·gade, ,.;Jka lc111111a erl.t,Jl as ; våra standardutförn nd cn.

FILT AR

T1·i lrntage 0<: l1 M a1111 f..1't 111-.

KE1vl.ISK

T\'iitt od1 Fii rgning.

SALANDERS FABRIKS AKTIEBOLAG

Klostergatan 2, Lund

Kyrkogatan 3, Malmö Tel. 286 28

Tel. 103 44

GRAND ELEGANT - TRIVSAMT Lunch,

Di ner,

Souper

Dagligen middagskonsert

DANS lördag, söndag Festvån ingar - Sammantrödeslokaler

GRAND

A.B. ESKILSTUNABODEN GEORG LIND T el. Na mn anrop: Es kil st unabo<len. Växel. Lund

Plat se n s m es t vä l so rt erade

JÄRN- BOSÄTTNINGS- FÄRG- TAPET- OCH KEMIKALIEHANDEL

MÖBLER

såväl finare som enklare

Mattor, Gardiner, Täcken, Fi ltar, Fjäder och Dun, Soffgrupper, Duchateller och Ottomaner, 1- och 2-mans allt i största urval till platsens lägsta priser i

G. B. ÖHRSJRÖMs Mårtensgatan

Möbelaffär & Tapetserareverkstad KÄVLINGE

Avbetalningar

Te le fon 334

Transportfritt

(]3eLald ATT

Af1 • ALDQIC. PUJC.~AR .SA BRA oOM VID E..N BRA~A FRÅM

AKTIEBOLAGET

ALBIN & G. ANDERSSON Trollebergsvägen 5

Tel. 171 55

Moderna skjortor ha Unipartkragar Unipartkragaroa äro just sddana oom Ni vill att en krai:e • kall •·ara. Den verkar Alärkt n1en .iir bc kvim, mjuk, porös. Ni får eleganta, motlerna skjortor niir Ni ,.· älj~r

MERKURS Skjortor Tillverkare:

Linnefabriken i\lerkur -

Göteborg

Kjellkerit,

De stora följetong ernas oc h

emu lsionsfä rg, uppblandas med vatten . För allt invändigt arbete .

spännande novell ernas

tidnin g

Kjellkerol, mattf ä r g, arbete.

fö r

allt

invändigt

Ersätt e r o lje färg.

AB. FÄRGVERKEN,

MALMÖ

HEMMETS

JOURNAL

Tel. 258 18, 284 4+ 1

M .Å. LER IFIR MA

0. E. OLSSON Grundlagd I ~ 4 7

lnneh.: Axe l Fr. Olsson

A lla slag av måleriarbeten

_______ ___ ..

- Först/dassigt - Moderat pris Banrorget 6, Lund

Tel. 100 7 6

---

F. G. EKEL UND BLECK- OCH PLÅTSLAGERIFIRMA

Ö. Mårtensgatan 15

Telefon 13777, 12347 .

·--------

- ----------

LUNDAORTENS MEJERIFÖRENING U. P. A. Grundlagd 1896

Bästa inköpskälla av förstklassiga mejeriprodukter Telefoner 101 23 och 115 00

Aktiebolaget Carl Engström Eslöv

1WIWEN NILSSON

ELLEN OHLSSON Konst & Antikviteter utsökt urval MALMÖ

St. Nygatan

Filial BÅSTAD Juli - Aug. Telefon 262

T clefon 262 9 2

J)onservator FOLl'1E lVlALMBERG l~alendegatan

Telefon 767 64

HENUVHUNG AV TAVWH

Tillverkning och re11overi11g

ill'

slilrnnwr, speglar och lmnpetler

1- ---1

SATURNUS I

GOD LIKÖR

L _ _ _ _ __

Kontorsmaskinverkstad Tillbehör A /B

/Jxel _gva.n6e'Cf Te l. 154 21

Katt es und 2 , Lund

.(Jiii ett bu iile i

ALBIN CARLSSONS Cafe, Conditori och Trädgårdsservering M årtenstorget

Tel. 12274, 14684

0. NORMANNS Blomsterhandel L. F i s kare g atan I 5 Tel. 10 0 0 5 & 15 1 77

Reservoarpennor Parke r Sheaffe r Ewersharp m. fl .

Pencils

Sma l~fulla

frransar och buketter

GRAHNS Pappershandel

B l oH1 s t erförH1e dli11 g

Fiskareg atan

LUND

I___~~~~~~~~~-'-~~~~~~~~~~--'

A.-B. ALLHEMS FORLAG MALMO Utgivare av bl. a. bokverken »SVENSKA FOLKET GENOM TIDERNA» och »SVENSKA FLOTTANS HISTORIA »

ÅTVIDABERGS Försäl in ingskontor Kloste rgatan 5

LUND

Alltse dan 1775 har Lundaborna kunnat hämta sina nyheter ur LUNDS DAGBLAD, som vå rdat d e lokala intressena me d största om sorg och obj e ktivite t. Lunda · borna s anspråk att få veta vad som sker i d era s he mort till · godoses bä st i stad e ns e g e n tidn ing .

Te l. 10511

Kontorsmöbler Systemtryck Skrivmaskiner Räknemaskin er

ANNONSERING fö r Lund me d omnejd bl ir båd e bill ig ach e ffe k· tiv om d e n konce ntre ra s till

Modern verkstad

Re ngö ring och juste ring samt re para · tion e r å alla slag av kontorsma skine r

LUNDS DAGBLAD {'

I_ utför_e_s~~~~~~~~~~-'-~~u--la~d.P-~.f.-lJ~ef._l_df._1_._ti_.d_J_U_~_l~

för bagerier och hushåll

vetemjöl

KEJSDRKRONDN från

AKTIEBOLAGET MÅRTEN PEHRSONS VALSQVARN Kristianstad

Lands krono