Issuu

~· ·

KULTUREN 0

EN ARSBOK

' 1944 '-

KULTUREN

KULflJ REN EN

ÅHSHOK TILL

MEDLEMMAHNA

KULTURHISTOHISKA FÖHENINGEN

FÖH

SÖDH.A SVEHIGE

9 4 4

DENNA BO({

XII

llEDI GE llAD AV SVEN T. l\.JELLBEllG

OCH Tl\YC K'I' I EN UPPLA GA AV 8.200 EXEMPLAll I GllAVYllM ANE ll HOS H Åi\,\'.'\ OHLSSONS BOl\TllYCJ{El\I I LUND.

l\LICHEEllNA ;;,no FllAN A.-B. MAJ.MO

GHAFJS({,\ ANSTALT OCH PAl'PEllE'I' FllÅN FINBll UJ{E N, STOCliHOLM .

LUND

194 5

etta ä r årsbok nummer 10. Sedan vi här i landet 1863 införde decimalsystemet har siffran 10 fått en allt större betydelse för oss. Ännu leva gamla talsystem kvar, såsom dussin, tjog, ark, val o. s. v. och vi veta väl alla vad en tolvskilling är, m en de ha blivit inskränkta till vissa fackområden och äro stadda i utdöende. Endast inom tid eräkningen kvars tå r å re ts, dygnets, timmarnas och minuternas uppd elning orubbad i sitt gamla system och kommer väl att så förbliva. Men när å r en gå tilJända, samla vi dem i tiotal, hundrata l och tusental. Årsbok nummer tio - ett decennium har förflut it. »Årsboken vill vara en spegel, som lå te r envar fånga bi ld en av de rika skatter, vårt museum äger» , skrevo vi i företalet till nummer 1. Några siffror m å belysa i huru s tor utsträckning vi lyckats verkstä ll a detta program.

Bröllop i Bosebo kyr ka på Kultur e n.

Årsboken har utkommit i 73.500 exemplar, som spritts till våra medlemmar från översta Norrland till södra Skåne. Den har omfattat ca 2.200 sidor med 78 större och 190 mindre uppsatser illustrerade av ca 1. 700 bilder, allt rörande museets material. Den som nu har vå ra tio årgångar på sin bokhylla, äger ett ganska försvarligt kulturhistoriskt bibliotek. Museet lämnar dock alltjämt ett nästan outsinligt stoff och vår avsikt är att även i fortsättningen ösa därur och bära fram våra skatter i ljuset. Vi våga tro, att de tio årgångarna kunna räknas som ett plus bland Kulturens tillgångar. Mera mätbar är emellertid den ekonomiska vinst medlemmarna tillfört oss, ty sedan utgifterna för årsbok och m edlemsvärvning fråndragits har museet kunnat tillföras ett belopp av ca 183.000 kronor. Tack vare denna stora summa ha vi under brydsamma tider kunnat upprätthålla museet och dess verksamhet. Att vi alltjämt hoppas få räkna Eder och många nytillkomna såsom våra vänner och stödjaire samt att vi vilja göra vår årsbok värd Edert intresse är självklart. Brister av skilda slag vidlåda detta tiotal såsom allt annat mänskligt. I gamla dagar använde man magiska räkneformler för att trolla bort det onda. Man räknade baklänges och vi gör sammaledes i förhoppning, att nä sta tiotal skall bli bättre: å rsböckerna voro 10, de voro 9, de voro 8, de voro 7, de voro 6, de voro 5, de voro 4, de voro 3, de voro 2, de voro 1, de voro ingen. Och så läser vi för Eder alla och för hela världen och tro att allt skall bli bättre. Sven T . Kjellberg.

Vinterbild från l{ulturen. l\Iellan Lindforsska hu se t och Locus virtutum ser man över d et breda tak et på Locus peccatorum lundadomens tv en ne • pågar > och Akadem isk a före nin ge ns nygo ti ska tegelk ompl ex.

SKÅNSKT BRUDBÄLTE

et avbildade silverbältet kan föras tillbaka till kyrkoh erden i Vinslöv, magistern och m edicine doktorn Carl Abraham Bergman, född 1800, i vars släkt det sedan bevarats till dess de t 1943 förvärvades av Kulturen. I släkten har det alltid gällt för att vara ett brudbälte. Om dess tidigare öden veta vi intet. Såsom framgår av bilden består bältet av två breda pansark edjor insatta m ellan fyra ornerade plattor. l\!Iellan de två mittersta av d essa är en 1ring till att hänga n ycklar, en väska, matbestick el. dyl. uti. Låset utgöres av en rund platta med urtag för det skivlika knäppet. Plattorna äro gjutna och uppr epa inom ovala beslagskartuscher de tvenne motiven Marie b ebådelse och Kristusbarnets tillbedjan. I samma former gjutna plattor förekomma på ett silverbälte i Nordiska museet, som blott i några detaljer avviker frå n det här avbildade. Bälten av denna typ ha tillhört kvinnodräkten vid tiden omkring 1600. Ett stort antal har i Danmark påträffats i jorden, där de blivit n edlagda tillsamman med andra silverföremål under ofredstider. Bland dessa är ett daterat 1608, som i m å nga avseenden liknar vårt. Genom sin längd visa de, att de icke suttit stramt omkring livet uta n hängt n ed i en båge på den sida, där bygelringen uppbar de däruti hängda föremå len. Intet ägare- eller tillverkaremärke finnes på bältet. Bältet har kunnat inlösas tack vare m edel ur Skånebokens fond. S. T. K.

Sil ve r bä ltet sa mt ett pa r deta ljer av lås kn ä ppet m ed o rnera d e pla tt o r, överst Mari e b ebå delse, d ä runder Kri stu sb a rn els tillbedja n . K. M. 42824 .

ETT KUNGLIGT MINNE FRÅN LOKA BRUNN »Om himlen hälsokraft til högsta år så sant, som det wår önskan är, ur detta glas beskärde, så woro det af högre wärde, än om det blef en h el Demant. Loka d. 6 Iulii 1762. »

å lyd er den versifierade inskriften på det här bredvid avbildade glas et, vilket som gåva överräcktes av Loka brunnsdirektion till drottnin g Lovisa Ulrika angivna datum, då hon med gemål, barn och uppvaktning började sin andra sejour vid Loka brunn. De höga badgästerna hade r edan föregående år med lyckat resultat genom gått en kur vid badanstalten. Såväl de kalla baden som gyttjan, varmed man masserade kungens huvud, h ade bekomm it majes tätet mycket väl. Adolf Fredrik led nämligen av en besvära nde huvudvärk , m en sedan efter gyttjebehandlingen »hufwudet hela Natten warit uti ständig Utdunstning, så at H :s Maij :tt twenne gånger måst ömsa servietter och Nattmössa», hade värken börjat ge med sig, och vid sejourens slut »hade wij a lla den stora fägnaden, at se Hans Maij:tts utseende och munterh et dageligen förbättras och tilltaga ». Synnerligt stort intresse från de kungligas sida tilldrog sig också apotekare von Akens från England medförda »electrophor», m ed vilken han serverade »elektroterapeutisk » behandling m ed förvånande res ultat. »Med denne Electrisitet», skriver von Aken , »hade jag den stora nåden wid Loka Brunn Eelectrisera Konung Adolph Fredric m ed dess dronning och öfriga Kongl. familien samt i dess närwaro wisa många Experimenter af eldar och tryckningar på Människio Kroppen ». W.K.

Brunnsglas fr å n L oka, gå va lill d ro ttnin g Lov isa Ulrik a d en 6 juli 1762, med fö r gylld öve rka nt oc h s\·agt e tsa d d eko r m ed drottnin gens initialer m o nogra m in o m gr en ka r tusc h sa mt in s kripti on . K. M. 36910.

HESE UR

är den mekaniska urtillverkningen under 1500-talet på allvar kom i gång i Europa, skapades möjligheten för folk i allmänhet att med tillhjälp av ett offentligt anbragt tornur följa tidens gång och för rikemän d essutom a tt skaffa sig ett fickur för egen bekvämlighet. För de senare var det emellertid ej nog m ed att i fickuren ha fått en tidmätare, som de ständ igt kunde bära med sig under sina dagliga sysslor. Man önskade också en lämpli g och säker tidmätare att ha på resor, som kunde utstå skakningarna på de dåliga vägarna. Oftast r ed man, och för sådana färder konstruerades sadeluret att hängas på sadeln, därav namnet. Till utseendet liknade det ett stort fickur. Sådana funnos i Tyskland redan på 1500-talet. En annan form var den, som hämtades från bordsuret, fyr- eller sexkantigt, med horisontal urtavla. I förra fa llet var uret fö rsett med en boett alldeles som ett vanligt fickur, i d et senare hade det ett skyddsfodral av skinnklätt trä , med ell er utan glas på locket. De sistnämnda ha gemenligen kallats po'tska reseur. Att åtminstone det senare slaget även tillverkats hår i Sverige framgår av ännu bevarade sådana, utgångna bl. a. frå n Melchior Brutschers och Caspar Zurbans verkstäder und er 1600-talet och Peter Ernsts under 1700-talet, samtliga i Stockholm. Kulturens sadelur är av silver med genombruten dekor på baksidan och omkring glaset. Det torde kunna tidsbestämmas till 1600-talet och är utfört i Eppen-Pförten. Reseuret är av brons m ed sifferring av silver och fötter av försilvrad metall. Det saknar nu fodral. Det hårrör från 1700-talet och är signerat av Daniel Ricardi i Stettin.

w. /(,

S ad e\ u r av si \\ 'e r m ed b o et t, k h id d n1 ed sv a rt sk in n , u tr ö rt i E .p pe np rö rt en , 1G OO-talct . K . M.

1%H · R es eu r av b ro n s m ed fö rsi lv ra d e fö tt er o ch si ff er ri n g av si lv er ; inon1 d en n a en g ra v er ad fr am st äl ln in g av K ri st u s i Ö rt a g å rd e n , 1 1 0 0 -t al ct . S ig n . D an ie l \\ ic ar d i. \( . M. 1 7 0 0 :1.

DEN DÖDES " FÄHDEKNÄPP"

lltifrån urminnes tider har det varit bruk a tt lämna olika ting m ed d en döde i graven. Han eller hon skulle vara väl utrustade med timliga förnöd enh eter av olika slag för att slippa börja sin vandring i det tillkommande livet lika nak en och fattig som man född es till detta . En h a ntverk a re fick gärna m ed sig sina verktyg i graven och ett barn sina kära ste leksaker. Utom brukssaker för skilda ändamål och slantar för att lösa sig till inträde genom S :te P ers himlaport eller till färjekarlen över Stygens älv lades m ed den döde även mat och dryck till färdekost under den lå nga resa n ut i det okända. Av drycker förekommo »dricka », cognac och t. o. m. vatten, men vanligast var brännvinet. Var det en karl , som varit mycket »fyllen » av sig, ansågs det nödvändigt att giva honom m ed en »färdeknäpp», för att han ej skulle gå igen . Förnekades han denna skänk, troddes han kunna förgöra bränningen på gården. »Du har tyckt så myttjy om brännvin, m edan du levde, så du ska fäll få lite meddä å », lär en gumma i Östervåla (U ppi.) ha yttrat, när hon lade ner en brännvinsflaska i kistan till sin avlidne make. Man var noga m ed att flaskan lades på den dödes vänstra sida, för att h;m beltvämt skulle kunna komma åt den. Snus och en kortlek voro ej sällan å tföljande agremanger. Ibland hällde man ett glas brännvin i halsen på d en död e redan innan andan ännu hunnit fly ur hans kropp. Vid schaktning och omgrävning av gravar på kyrkogårdar i olika delar av landet ha fynd av sådana brännvinsflaskor gjorts. Det har hänt, a tt de som på träffat sådana flaskor tagit dem m ed sig h em . Det är em ell ertid fai:Iigt a tt taga nå got från de döda, som då ick e försumma att göra sig på minda som gengångare. En dödgrävare drack en gång ur inneh å llet i en sådan flaska. Det sades, att ha n eft er d en betan fick »liklåten », kräftan. W. K. 14

Dessa fla skor ä r o a lla påträffade i sm å lä nd sk a ell er sk å nska gravar och innehå ll a eller ha inneh å llit brännvi·n. De ha en gå ng plac erats vid den död e i h a ns ki sta för a ll d enne skulle ha tillfä lle a ll sty rka s ig med inn ehå llet i d en andra världen . Den s tö rsta är daterad li45. K. M. :l5:l79, 1798. 216 11 , 21612.

DEN VANDRANDE GESÄLLEN

är under skrå lidens d aga r lä rgossen efter genomgångna läroår m ed m yck et a rbete och ofta m yck e t stryk och ove tt n å tt gesällens värdi gh et, bör h a n ha känt en ve rkli g tillfredss täl lelse över a tt h a kommit in i en orga nisa tion, gesällskap et, som skänkte honom moraliskt och juridiskt stöd , och där h a n kunde känna, a tt h a n var inlemmad i ett samhäll e, som inte bara krävde honom på sk y ldi gh eter uta n också gav h on om vissa frioch rätti gh eter. Men ännu återstod en del år, inna n h an var slututbildad i sitt fack och kunde anses för god att inträda i mästarnas krets. I regel stannade den nyvordne gesällen kva r ännu någon tid hos d en mästa re, där han lä rt, för att förkovra sig i yrket, men också för att tjäna en slant a tt h a m ed sig p å den stundande gesällva ndringen. Som gesäll åtnjöt han nämli gen k ontant ersättning för det a rbete h a n pres terade. Gesällva ndringens ursp run g är även h ä r i Norden av m edeltida datum. Den omtalas t. ex. i k onun g Magnus Erikssons brev 1356 rörande skräddarna i Stockholm. Officiellt 01nnämnes gesällvandringen först i gen eralämbetsskrå n av å r 1621. Gesällvandringen kunde inskrä nkas till h eml a ndet, m en äventyrslusten och kunskapsbegä ret drevo må n ga utomland s, liksom många utländska gesä ller, t. ex. frå n Balticum, Tyskland och Ungern besökte Sveri ge. En och a nna n blev t. o. m . bofast här,_ som ungraren Vitus H abe regger, vilken blev akademibokbindare i Lund. Ibland hände d et nog, att vandringslusten bl ev för stark och ih å lla nd e och gesällen had e svå rt a tt å ter slå sig till ro. Ri sk en kunde li gga nära a tt han hamna de i lösd riva rna s hop. Någon gång h a dessa va ndrande gesä ller skrivit n ed sina intryck frå n färderna ute i världen , såsom bokbindaregesällen På! Öber g från Lund gjorde. Han h a r kallat s ina färdeupplevelser »Minnen frå n gesällåren und er skrå tiden ell er r esa till 16

·~.~\

·-!~:;

S{1 h är såg en van d rande gesii ll ut p å 1600- ta lct en li gt en tecknin g i J oh . Philip Lembk es skissbok. 2

fots genom en del av Sverige, Danmark, Tyskland, Ungern och Kroatien åren 1832-34 ». De äro återgivna i bunden form och utkommo av trycket 1873. Inalles hade han besökt 234 olika platser, vilket han också omsorgsfullt framhöll , då han sökte mästare- och burskap. Ofta fick gesällen m ed till »vägakost» praktiska råd av sin erfarne mästare, som i många avseenden kunde gagna honom under färden. Det var väl ordnat för dessa gesäller, där de drogo fram. Organisationen var dem en styrka och ett stöd, som gjorde att de under gesällvandringen överallt rörde sig bland sina kolleger såsom bland fränder och vänner. H elt naturligt var det en god merit att ha studerat yrket i främmande land. Dessa färder skaffade dem också en allmänbildning, som kunde komma dem till godo vid många tillfällen i deras kommande liv. Även ur allmän kulturhistorisk synpunkt hade vandringarna sin stora betydelse, icke minst då det gällde vidarebefordran av konstnärliga influenser och tekniska nyheter. När gesällen kom till en främmande stad, skulle han uppsöka åltgesällen, den äldste gesällen, i det yrke han tillhörde. Här skulle först ett bestämt hälsningsceremoniel genomgås och undersökning göras för att konstatera , att den vandrande gesällen hade »dugliga sken», klara papper på att han var en rättskaffens och hederlig gesäll. När detta undanstökats, skulle åltgesällen »omskåda » den ankomne. Detta innebar, att han skulle föra omkring sin vandrande kollega till stadens mästare inom facket i tur och ordning och efterhöra , om de hade något arbete åt honom. Visade det sig, att »skenen » icke voro klara, kunde åltgesällen vägra sådan omskådning. Stod inget arb ete till att få för den vandrande gesällen, skulle åltgesällen sörja för att denne fick understöd ur gesällskapets kassa för den fortsatta färden, en så kallad skänk eller tärepenning. Fick gesälGesällens stöd und er vandringe n var gesällkäppen, som ofta var försedd m ed någon skulpterad prydnad m en ibland bestod av e n genom naturens ordning egendomligt skapad stödkäpp, som den längst t. h. K. M. 4958, 17465, G200, 6269.

len något arbete, var h a n skyldig att stanna minst fjorton dagar hos den mästare han först kom till , innan han fick »omskådas » till nästa, som stod i tur att få en gesäll. Under uppehållet på platsen skulle gesällskapet sörja för husrum och mat å t främlingen, tills denne fick n ågo t arbete ell er givit sig åstad. Till ceremonielet hörde också, att å ltgesä ll en skulle framlägga gesä llskapets »Sta m-Bok », där el en ankomne gesällen skrev in sitt namn, födelseort, n amn et på sin läromästa re och storleken på den »skänk » han eventu ellt mottagit. Härunder plitade han till sist sitt symbolum eller valspråk, ty ett sådant borde varje gesäll ha . Under vandringen m edförde gesällen en ränsel, som bars på ryggen, vari han förvarade de nödiga ting, so m han b ehövde under färden, likso m sina gesällhandlingar. Den var av läder och i r egel inventiöst inredd med fack av olika slag, klaffa r och överfall, se bilden. Som stöd och sällskap had e han alltid en käpp eller gesällstav, i allmänhet m er eller mindre konstnärligt utförd. Det kunde också hända a tt h a n var bevä pnad m ed värja, en sed som flerstäd es levd e kvar lå ngt in på 1700-talet. För att spara skodon en gick han so mm a rtid va nli ge n b a rfotad och bar skorna i ränseln, vilka han salte på s ig först, då han kom fram till en stad. För a tt sk ydda sin h a tt mot damm och regn hade han denna överdragen m ed ett vaxduksfodral , som också togs bort vid den allmänna uppsn yggningen före inträdet i staden. Förhållningsreglerna för den vandrande gesä llen föreskrevo ett renligt och anständigt yttre. Han fick ej träda inom stadsporten dammig och smutsig, ej visa sig på gatorna utan strumpor och skor, ej obetäckt huvud , uta n kappa eller krage o. s. v. Lika reglerat va r h a ns uppträda nde, då han knack ade på den främmand e verkstads dörren, och sedan han trätt innanför d ensamm a . Lika omgärdad av stadga r oc h förordningar som gesällens arbetsdag och liv för övrigt var h a ns vandring ute i världen, fjärran fr å n mä sta rens k ontroll era nd e ögon. W. K.

Gesällens riinscl viixlade i storle k och form. Här e n av det m era ry m liga slaget, utförd i sva rt liider,scdd bakifrån. !{.~I. 760:-1 .

Samma riin sel sedd framifr å n.

SKRÅSPARBÖSSA

åvä l ä mbetet so m gesällskapet hade under skråtiden en uppsättning av inventarier, fast knutna till organisationen och dess funktion er. En icke oväsentlig pla ts hl a nd dessa intogo sparbössorna. Vid kva rtalet eller sa mmankomsten skulle alltid dessa sparbössor i likh et m ed de andra skråföremålen ha sin plats på för handlingsbord et för insamlin g av m edel till olika ändamål, såsom kvartalspennin gar, böter m. m ., och i protokollet infördes sedan dagens »kollekt ». För de fattigas räkning hade man en särskild spa rbössa, arm- ell er fattigbössa ka llad , vars innehåll var avsett att brukas till hjä lp å t sjuka och fattiga mästare eller gesäller. Tenngjutaregesällerna i Stockholm skaffad e sig en sådan armbössa 1735. En gesällbössa omtalas redan i deras tidi gas t bevarade handlinga r från 1687. Den 13 juni 1747 inköpte det nybilda de krukmakarela get i Lund för 2 daler silvermynt en »Spare Bösse » av koppar. I Kulturens samlingar ingå ett tiotal sådana sparbössor från olika ämbeten och gesä llsk a p. Den äldsta av dem är den här avbilda de, som tillhört guldsmedsämbetet i Malmö. Den på sidan gravera de inskriften m eddelar: ANNO . 1637 . BLEF . DENNE . B0SE . GIOHDT . OC . SAMT0CHT . VD. AF. GVLD. SMIDEHNE . VDY. I . MALM0. SOM. DA . PAA . DEN . THID . THIEL . STEDE. VAH. HANS. \~T ADSEN. FHEDEHICH . PEDEHSEN . ANDEHS . IPSEN . HANS . WILD . MADS . IPSE N . OLVF . 10HGENSEN. Det är dessa namn man å terfinner i den 1630 upplagda in- och utskrivningsboken för Malmö guldsmedsämbete, den äldsta av dess nu bevarade handlingar. Av a llt att döma synes det, som om dessa sex mästare utgjorde ä mbetet i Malmö vid denna tid. Den, som längst verkade i staden, var Hans vVild, vilken ännu 1667 lät inskriva lärgossar. W. K.

Ma lm ö gu lds m edsiimbetes spa rb össa från 1637, av m ässing. Nam ne n på stadens dåvarand e guld s m eder äro grav e rad e om krin g li vet. K. M. o m.

ALLMOGEHANDSKAH FRÅN 1801

andskar tillhörd e såväl den kvinnliga som den manliga högtidsdräkten hos allmogen. De voro i allmänhet av skinn, m en även slickade bommullsvantar ha ibland kallats handskar. Typiska för Skåne voro klippingshandskarna, utförda i lammskinn. De voro kända långt utanför landskapets gränser. De t hette, att »skånska klippingshandskar göra finare och vackrare händer än de blå av alunskinn». Under det att vantarna av tyg troligen både sytts och broderats av sockenskräddaren, så ha skinnhandskarna med sina silkebroderier i olika färger tillverkats av handskmakare i staden, som haft dem till avsalu i sin verkstad och på marknader. Fästmögåvan från den tillkommand e var ofta ett par »köps tahandskar». Bilden visar huru e tt par sådana kunde se ut 1801. De äro sydda i vitt skinn m ed mångfärgade silkebroderier på ovansidan och !askad söm längs konturerna. De ha sitt speciella intresse ur hantverkssynpunkt, då d e äro utförda som gesällprov 1801 av handskmakarelärlingen Carl Fredrik Bromander i Göteborg. De böra aHtså vara utförda med särskild omsorg med tank e på den närgångna granskning, som ett gesällprov alltid utsattes för av sakkunng mästare. Bromande r bl ev sedan mästare i Alingsås, och såväl hans gesällbrev som tillhörande handskar bevarades länge i släkten, tills de av efterkommande skänktes till en köpenh a mnare, varifrån de sedan kommit till Lund och slutligen som gåva från fabrikör vValfrid Nordström hamnade Kulturens samlingar.

W.K.

Handskar av vill sk inn m ed poly kroma si lk ebrode rier, utförd a som gesiill prov 180 1 av Carl Fredrik Bromander i Gö teborg. K. l\L ~153\l.

SVENSK HERRES DHÄKT

är Fredrik I den 23 februari 1747 utfärda de förordningen rörande serafimerorden, r ådde den föreställningen, att Magnus Ladulås 1285 först instiftat denna orden. I den nyssnämnda förordningen heter det: »Then förste och förnämste blifwer th en tilförene i Norden bekante och h edrade Seraphim er-Orden, hwilken 'i\Ti härmed å ter uppwäcke och gifwe sin förrige glans tillbak a . ,, Och i ständernas brev av den 12 dec. 17 4 7 läser m an: »... em edan till en orden s wärde och anseende dess å lder icke ringa bidrager.» Ännu 1848, då presidenten av Tibell utgav sin redogör else för serafimerordens historia , levde m an i samma tro. Det var först rik santikvarien Hans Hildebra nd, som i sitt a rbete Sveriges m edeltid avlivade d enna teori. I senare tider h a F. U. Wrangel, Adam Lewenhaupt och Eva Bergman sysslat m ed denna ordens historia ell er ins ignier, den sistnämnda närmast m ed dess dräkter. Rörande titulaturen på se rafimerriddarna heter del i statuterna : "· .. så böra Herrar Seraphimer-Ordens Ridda re . . . altid, jemte theras Embetes Caractere, kallas Herre.,, I de sta tuter, som 1748 och 1751 utfärdades för serafimerorden, äro noggra nna föreskrifter angivna såväl för ordensdräktens materia l och snitt som för insignierna .i övrigt. Beträffande dräkten m eddelas : »En Invit Atlas-Jacka eller Tröja, öpen uti armarna, m ed swarta uppslag och kna ppar, samt kantad och prydd m ed swarta spetsar. Skörtet hwitt och på lika sätt fodradt och kantad t. Underkläderna och strumporna hwita m ed swarta knäband och r osor . Hwita silkes-skor m ed svarta Sammets kla cka r och näbbar , skoband och uppweck , kantad och prydd m ed swa rta spetsar. H a tten af swart Sammet, 0111gifwen m ed hwitt band, på wänster sida prydd m ed fyra hwita flädrar och en swart midt uti. » Till denna dräkt hörde också ett par vita hand skar m ed besättning a v svarta silkesfransar på kragen. Kulturens serafimerdräkt h a r · ett par stövlar av vitt s iden m ed tåhättor och sporrtäck en av svart sa mmet sa mt om26

Stora serafimerd räkt en av vilt siden med b es ättning av svarta spetsar, kappa av svart s id e n och hatt av svart, vec kad sammet. I{. M. 41221.

kring kragarnas mynning svarta spetsar. Ritningarna till denna dräkt ha troligen utförts av Carl Gustaf T ess in, vilken uppgjorde förslaget till ordnarnas form och utstyrsel. Dräkten, sådan den framträde r på Tessins av .Jea n Eric Rehn kopparstuckna teckning erinrar närmast om h erremansdräkten vid 1600-talets slut. I Kulturens serafimerclräkt har Gustaf III :s nationella clräktmocl dikterat en och annan förändring, so m rock ens ståndkrage. Hatten har förändrats efter tidens mod och fått en högre kulle, omkring vilk en elen svarta sammeten lagts i veck. Kappan är något förlängd. På rockens och kappans vänstra sida sitter serafimerorcl ens plaque fastsydd , broderad i silver på ljusblått siden. Utom den ovan beskrivna stora serafimerdräkten fastställdes av den för sådana detaljer mycket intressera de Gustaf Ill en mindre ordensdräkt, elen så kallade lilla serafimerdräkten. Frågan om en sådan hade, m est på grund av praktiska skäl, diskuterats reda n under Adolf Fredriks tid. Som material till denna had e man då föreslagit svart, violett, röd och vit sammet, men till något res ultat kom man ick e förrän Gustaf III 1779 fastställde den sedan gällande mindre ordensdräkten i nationella dräktens snitt av röd sammet med guldgalonering. Kappan är av rött siden m ed krage och bårder av guldtyg liksom bältet m ed bandrosetten, fodret är av gulvitt siden. Även denna dräkt har serafimerstjärnan fastsydd på rockens och kappans vänstra sida. Kulturens båda serafimerdräkter ha troligen burits av hovstallmästaren Verner Gottlob von Schwerin i egenskap av överofficiant i Kungl. l\faj :ts orden, vilken värdighet han erhöll 1795. 1808 hade han inköpt Sireköpinge gård vid Landskrona, där han 1840 avled, träffad av slaganfall under en ridtur. Hans maka var den av Esaias T egner besjungna Martina von Schwerin, född Törngren, som dog 1875. W . K.

Lilla seralim e rdriiktcn av röd sa mm e t, mon tcrad m ed hiilt e, hand och knappar

a\' guldtyg. 1\ a ppan av rött siden m ed slag av g uldtyg. I\. M. 41222.

ETT KÖPPINGGLAS

en traditionslösa jugendstilen, som från 1890-talets slut och 10-15 år framåt kom att diktera konstens yttringar på olika områden, har ännu knappast hunnit bli historisk. Dess alster ha ännu icke blivit föremål för samlarnas intresse. Som stilföreteelse har den dock sitt givna intresse. Det här avbildade glaset är utfört i typisk jugendstil. Både beträffande form och dekor var växtriket ett område, där denna stil i stor utsträckning hämtade sina förebilder. Glasen gåvos formen av en växande blomma såsom i det här avbildade glaset. Cuppan formade sig till en blomkalk, och det smala skaftet blev en stängel kring vilken bladen smögo sig upp. En konstnär, som inom denna gren på sin tid var mycket känd och uppskattad, var Johan Karl J(öpping, f. 1848. Han var tysk till börden och egentligen målare och etsare och även som sådan mycket uppburen. Sin konstindustriella verksamhet ägnade han glaset, och det som avbildas här är en typisk produkt från hans verkstad. Hans glas utmärka sig för en utsökt smidighet i formen och för en skönhet i färgen , som starkt erinrar om fransmannen Emile Galles konstglas. Köpping erhöll »grand prix » vid världsutställningen i Paris 1900 samt guldmedalj i Berlin och Miinchen. En samtida dansk, som skrivit om Köppings glaskonst, finner knappt ord för den hänförelse han känd e inför dess alster. Han skriver bl. a.: »... disse forunderlige Farver, der snart synes som Maanedis en Sommernatt, snart synes hentede fra Engenes Aftentaager, snart staa i Pagt med onde Aander, at vaere skabte i Bjergenes dybes te Sk.akter, hvor Stene og lysend e Metaller gav dem gaadefuld Glans. » Vår tid kan knappast entusiasmeras på samma sätt inför dessa produkter utan se r väl i dem m era kuriositeten.

W.K

:10

Glas, utfört av ,J o h an Karl l{öpping, med m ö rklila fot och skaft, ofärgade s tjälkhlad och grönsk im rande cuppa, 18\JO-tal et . K. M. 41329.

NATTLÅDA FRÅN BAROCKEN

torhetstidens inventarier ge oss rika exempel på nattlådans förekomst. Huvudmaterialet var trä. Ofta brukade man för detta ändamål ebenholts, som tiden älskade, eller imitation av sådant, t. ex. svärtat päronträ. Vidare olivträ samt enklare träslag, som björk. Storleken växlade. Lådan stod på en enkom för denna gjord fotställning eller på ett litet bord. »Foten därtill af fyra försilfrade bilder» heter det om en nal tlåda i Maria Sofia De la Gardies (d. 1694) auktionsprotokoll. Den dekorativa utstyrseln av dessa nattlådor har varierat. Det fanns fanerade, med eller utan intarsia av ädlare träslag, sköldpadd och elfenben, överdragna m ed tyg, lackerade, skulpterade och målade. Härtill kom i allmänhet bes lag av ädel eller oädel metall. Några exempel ur tidens inventarier belysa förhållandet. Bland fältmarskalken Nils Bielkes lösöre 1698 ingick en nattlåda inlagd med allehanda trä. Gustaf Oxenstierna på Tyresö (d. 1648) hade bl. a. en liten sådan »stickat med huit atlask med pärlor» och en annan klädd m ed gyllenduk med »Sal: herrns och fruuns Nampn ». En liten nattdukslåda med »indianiskt Lackwärck » upptecknades efter presidenten Fabian Wrede (d . 1712) och Brita Kruus (cl. 1716). En röd nattlåda med skulptur stod 1616 hos pfaltzgreven Joh. Casimir på Stegeborg, en vitmålad och beslagen an tecknades ,, Uthi S. herrens Cammar » på Stola, då Clas Ekeblad 1697 inventerade hemmet efter sin avlidne fader, J oh. Ekeblad. Av dylika förvarings möbler omtalas i Ebba Brahes inventarium en · »swart nattlåda runt omkring med drifwet, försi lffwat arbete och två hand grepar och fyra b en inunder, försilffwrade». Den inre klädseln utgjordes av taft, atlas eller liknande. Vad som kunde förvaras i dessa nattlådor framgår t. ex. av ett inventarium från Stegeborg 1616: där lågo 23 kragar, 10 »armstrumpor», 1 par tofflor av svart sammet m ed spetsar. W. K.

\ia ttl å da fr å n bnroc k cn , av furu , m e d fan e r i o lik a lräs lag och svartm å lnd folst ä llni ng. I<. M. 12800.

SIGILL

ruket av sigill var kä nt i Orienten redan under tredje årtusend et f. Kr. Hos egyp ti er och greker hade man sådana, och germanerna lärd e bruket av romarna. Ordet kommer från latinets sigillum, som betyder 'liten bild' . Först efter införandet av kristendomen n ådde bruket av sigill vårt land , där de äldsta kända härröra från 1160-talet, brukade av statens och kyrkans högsta tjänstemän på officiella handlingar. Det äldsta begagnade sigillet av privat karaktär hos oss har anträffats p å ett brev från 1219. Mera allmänt blev det und er 1200-ta lets senare del. Hur fort bruket spred sig, visar det förhållandet, att redan 1250 brukade förnämare svensk a kvinno r sigill. Det var kl ent beställt m ed skrivkunnigheten, och då föll d et sig enk elt att i stället för namnteckningen sätta sitt sigill under en handling. Vårt första stadssigill, Stockholms, ä r daterat 1261. Från renässansen blevo sigillen allt vanligare. Sigillstampens form växlade i början a llt ef ter ägarens samhällsställnin g. Så voro kunga rs och fur stliga p ersoners sigill runda, kyrkliga dignitärers mandelformad e, grundade på fiskformen, som hade en symbolisk betydelse, syftande p å Frälsarens namn. Frälsem~innens sigill hade i början ofta formen av en trekantig sköld. Ibland voro de fy r- ell er sexkantiga, men även trepassfo rmacl e förekommo. Efter hand blev em ellertid elen runda formen elen vanligaste. Redan unde r m edeltiden använde man sigillringar, ett bruk som germanerna övertagit från romarna. Här placerades sigill e t på ringens platta. Från början voro ring och platta av sa mma m a terial , i regel brons, m en från 1500-talet och därefter har plattan ofta haft någon ädelsten. Und er empiren var plattan ej sällan så stor, att den täckte en h el fingerled. Sigillstampen var till att börja m ed på baksidan förs ed d m ed e n uppståe nd e r ygg, som tjänstgjorde som handtag, ibland med en !edgång för att kunna fällas ned. Stundom hade elen ett hål, så att stampen kund e hänga s i ett snöre. E ft er hand växte detta

•

övr e ra d e n tr e m ede ltid a s ig illst a m pa r av bro ns. De n y tt e r s ta I. h. vi sar bnk s ida n s h a ndt ag. \! edlill e n s ig ills ta m p av jiirn frå n 1600 -ta le t m ed s ig ill b ild en I. h.

:15

handtag ut och fick en toppliknand e form. Någo n gång had e det formen av en drake ell er någon annan figur. Med renä ssansen införd es balusterformen, som alltsedan varit mycket vanlig, utförd antingen i stampens m a te rial ell er i trä . I petschaften, en nyh et som kom med renä ssa nsen och var mycket vanlig under 1600- och 1700-talen, ha dessa skaft ej sällan tagit sirliga former, akantusrankor, grenverk ell er liknand e. Det material , so m brukades till sigill, var av fl era handa sla g. En m etall , som genomgående använts och a lltjämt brukas , är bronsen liksom stålet. Under m edeltiden hade man dessutom koppar och järn och n ågo n enstaka gång förgyllt s ilver. Av m era tillfällig art ha bly och ten n varit. Sigill av guld ha förklarligt nog varit mycket sällsynta. Dess utom förekom under med eltiden både ben, elfenben och hårdare träslag till stampar . .Jämte de vanliga sigillen förekom under medeltiden även bruket av antika gemmer som sigill, ävensom nyslipade ädelstenar, vanligast rubin, safir, onyx, karneol och kalcedon. Det var i regel endast för mindre sigill, som ädelstenar logos i bruk. Gjorde man större sådana , användes enklare gods, som marmor, skiffer, späcksten. Sigillens inskription är av olika slag, beroende på vad ändamål sigillen tjänat. Man brukar uppdela dem dels i andliga och lekmannasigill, dels i skrift- och bildsigill. Andliga sigill omfatta sådana för andliga ämbeten och korporationer, medan till lekmannasigillen höra personliga sigill samt profana ämbetens, offentliga myndigheters och städers sigill. Skriftsigillen kunna innehålla en inskription, ett namn , initialer, ofta i monogram, eller bomärke, bildsigillen ett helgon, ett porträtt, ett vapen, en byggnad eller ett symboliskt märk e. Ofta uppträda bild och skrift i förening , som på skrå- och ämbetssigillen. Under m edeltiden plägade ,, Sigillum ,, eller ett motsvarande ord, följt av ägarens namn i genitivform, vara instansat, till att börja m ed i versaler men senare i minuskelskrift. Under nyare tid ha omväxlande versaler och skrivstil använts i sigillens text.

I<.

Sigillsta mp a r, petsc ha t'l och sigillringa r fr å n 1600- 1800- ta let.

FAT AV MÄSSING

land kyrkornas inventari e r ingå r ofta ett fat av mässin g, som vanligen k a lla s dopfat, och i a llmänh et också brukats som sådant. Ej sällan h a r det relativt sent blivit kyrklig egendom genom gåva ell e r köp. ]bland a ngiva pågraverade namn och vapen tidi ga re profana ägare, hos vilka d et em ell ertid fyllt en a nna n uppgift, möjligen so m tvä tt- ell er prydnadsfat ell e r bå dad era. De älsta kunna ledas tillbaka till 1400-talets slut, då mässinge n tycks ha blivit ett m odernt mate rial. Därefter k a n man följa dem und er 1500-ta let och större delen av 1600-talet. De äldre tyckas i regel ha varit av tjocka re mässing, m edan d e yngre äro väsentligt tunnare och i allmänhet ha en stärkande ring av jä rn , inrullad und er brättets y tterkant. Det centrala dekora tionsmotivet ä r ofta, sä rskilt i de äldre faten , av bibli skt inneh å ll och placerat i fa te ts botten. Detta har föranlett antagand et, att faten fr a m s tällts direkt för k y rkligt bruk , m en även profana bruksting had e den tid en o fta prydnader av reli giös innebörd. Bottnens bildmotiv omgives av b å rder omväxlande med inskriftsrader, vars inn eh å ll man förgäves sökt tyda, växtmotiv, jaktscen er, flätmön ster och rent stiliserade motiv. Dekoren är driven och punsad, ibland m ed pressade detaljer. lfråga om tillverkningsorter för dessa fat är Niirnberg den, som forskning en hittills enats om. Andra städer, som Augsburg, Braunschweig och Liibeck , ha också nämnts. Endast sällan finn er man n ågo n signatur. En sådan, H S, är instansad på det övre av de här avbildade, d et äldre, som med sitt tjock a re gods och sin gotiskt b etonade bildscen m ed Marias bebå d else torde tillhöra tid en omkring 1500. Det andra av tunnare gods m ed blomsterurna som bottend ekor h a r på dennas fot ingravera t IVHGEN LEHMAN 161 5. Detta tord e snarast syfta på ägaren, då den tid ens mästa re i regel voro ganska blygsamma , och om de signerade, nöjde sig med initialer, bomärke ell er liknand e. \\!. K.

F a t a v tj ockt mii ss in gs bl cc k , o mkr. 1500. I\ . :\!. Ci4·3 2.

F a l av lu11I 111 iiss i11 gs hl cc k , 1600 -tal c l.

I\. i\I. 3 1\146.

MUFFEN »Med muff och päls man sig beväpnar mot köldens grymma tyranni », skaldar Anna Maria Lenngren i »Thee-Conseillen » 177 5. Vid det laget hade det lilla plagget varit på modet i ett par hundra år, för så vitt man arkivaliskt kan följa detsamma. Vanligen tycks materiale t. ha varit skinn av något slag, som hermelin, leopard , sobel, m å rd, björn, iller, utter, gråverk, katt. Men det fanns även muffar av enbart tyg, som sammet, siden eller kläde. 1621 mottog Gustaf Il Adolfs gemål ur kungl. klädkammarens förråd både sammet och silke till en muff. I detta fall voro de ej sällan försedda med silkebroderier, som bilden t. h. visar. »Ett stycke atlask, ritat (monterat) med glaspärlor, till en muff» låg i Axel Julius De la Gardies (d. 1710) gömmor på Friberg i Uppland vid hans bouppteckning. Enligt en uppgift från 1762 tyckas även färgade »f'ågelpennor» ha brukats som prydnad på muffar. Det talas t. o. m. om virkade muffar (1687). Ännu in på 1800-tale t brukades muff av både damer och herrar. 1652 skriver Joh. Ekeblad till sin broder Clas: »Jag skall likväl se till , att jag sänder min käre bror en muff med vår kyrkeherre. » Från e tt studentupplopp i Uppsala på 1720talet berä ttas, att ett par adelssnobbar, Rosenholm och Vlulfenstjerna , kommo undan men tappade därvid sina muffar. Bland gångkläderna i bouppteckningen 1822 efter domkyrkoklockaren Åberg i Växjö upptages bl. a. en muff, och man finn er också i en och annan lundaprofessors garderob från 1700-talet sådana plagg. Ifråga om allmogedräkten b erättar P . Wistrand om förhållandena härvidlag på Gotland under 1700-talet, att »till den äldre kvinnodräkten hörde strumpor ... och muff, som t. ex. vid nattvardsgå n g buros mitt under varmaste sommaren».

w. /( , 40

En kan1\jer från 1 no-talet klädd i muff.

Muff av ljusblå tt siden med polykroma silkebroderier, 1700-ta\ets

slut. K. M. otn·

FÖHEMÅL AV SEHPENTIN

AGNUS ORH E LIUS beskriver i sitt 1797 tryckta Köpmansoch m a teri a ll exikon se rpentin en som »el s la gs grö na gtig Ma rm or, hwaraf sw arfwas a lleha nd a husge råds-sak e r, såsom Dosor, sm å Mo rtl a r etc. Den k ommer frå n Me issen i Sachsen och h ar någon likh et m ed Swensk Tälgsten . Den fin s ock på några o rte r i Sweri ge. » Senare d efiniti one r ge i huvud sak sa mm a besked. B ruket av se rp en tinsten sy n es h a blivit sä rskilt o mtyckt vid 1600-talets mitt. Här n eda n följa några exempel på dess a nvändnin g hämtade ur bouppteckningar. Mo rtl a r av se rpentin äro va nli ga och sådana funno s t. ex. hos familje rna Lillie, \ Vrede och Königsmarck und er 1600la lets sena re h ä lft och omkrin g 1700. Ett par ljuss taka r av samma ma terial så ld es på a ukti on efter Maria Sofia De la Gardie (cl . 16\J4) på T y resö. Någon ensta k a gå ng omta la in ventarierna ell »wattnfaal », h a ndfat , av detta slags sten , såso m på Mariedal 1691 och T y resö 1694. Även handk a nn or av se rpentin påträffas e n och a nna n gå n g. Del lunga materi a le t har em ell ertid icke gjort d em så bekväma för d etta ä nd a må l. Däremot registrera samma k ä ll or ett rikli gt bes tånd av serviskärl av »serbstersteen », såso m tid en också benämnde denna stena rt till omväxling m ed serpentin. Det är k a nn or m ed och uta n lock , stop och kru s, s tundom m on terade m ed silver, bägare, kyltunnor m ed tillh öra nde k y lfa t, sm örask a r och smörfat, sa ltka r, sa lser , konfektsk å la r, sk eda r och knivsk a ft. J(annor och bägare av serpen tin in gingo bland pfalzgreven J oh a n Casimirs husgeråd på Stegeborg 1652 . Bland fältmarskalklöjtnant en Axel Julius De la Gardi es (cl. 1710) bohag finn er man både kyltunna m ed k y lfat och smöra skar av dylik sten och likaså hos Karl XI :s mycket betrodde man presid enten Fabian \ Vrede (cl. 1712) och h a ns m a k a Brita Kruus. De ras d otter Agneta Lillie, g. m . en sonson till Gustaf I[ Adolfs k ä nde fältmarskalk Axel Lillie på Lövs tad , had e på fl era av sina gå rdar bohagsting av »Serpentin ». Känd ä r också Karl Gustaf \ Vran gels fä ltse rvis

Oryckeska 1111 a av scrpc 11Li11 slc 11 m ed bes lag av s ilv e r , 1600-la le ls l'örra de l, t ill verkad av David \Vin c id e r, Frc ib c rg i Sac hsc n. K. M. ;370.rn.

på Skokloster, som trotsat I.idens härjningar och till och med gjort tjänst i mycket modern lid vid en kräftsupe på slottet med kun gli ga gäs ter. Vad en sådan serpentinservis kunde omfatta, får man besked om i inventari e t från J (){)() öve r lösöret på köningsmarckarnas gård Lidö i Uppland . Jhir förtecknas nämli gen under rubriken ,, Till Een Servis af Serpentijn Stee n uthj een Kista ,, följande föremål: 1 k y lfat, 1 vattentunna därtill , 2 st.. vattenfat, 1 vattenkanna , 1 krus »m edh pijpa », utan lock , 7 stora flaskor utan skruvar eller lock , 4 små dito dito, 7 små kannor utan lock, l par stakar m ed plåtar, 1 par dito m ed lösa pipor, 3 st.. sm:'.'t stop med fötter , 4 små bägare m ed lock, 1 stor dito m ed lock , 6 bägare und er ett lock, 3 st. dito und er ett lock, 2 st. saltkar »m edh ferdige (hela) stolpar och lock>- , 2 st. dito sönderslagna , ett lock borta, 1 litet fyrkantigt saltkar utan lock, 1 litet runt saltkar m ed lock, 1 smörskål m ed lock, ;3 småsalser utan lock , 1 litet smörfat, 9 st. knivskaft, 2 dussin m edelmå ttiga fat, 3 st. dito mindre, 1 du ss in små fat, 4 dussin tallrikar, 1 mortel med stöt, 5 st. större konfektskålar , ;~3 st. små dito , 37 st. skedar, däribland 3 söndriga. W . /<: .

DOPFUNTSLOCK FRÅN BORGEBY vansidan visar Israels barns vandring genom Röda have t, skuren i hög relief och målad. Framställningen är fylld av liv och rörelse, särskilt högra hälften m ed sina pilskyttar, fanbärare och ryttare, som söka arbeta sig igenom de efter Israels barn igenströmmande vattenmassorna. Län gs t bort tyck s

Dopfunlsloc k fr å n Borge by kyrka, Sk ., av e k, m ed r eli efskuren framställning nv fsraels barns rnndring genom Riida ha v<' t. K. M. 277Ri'>.

det so m om b å de m ä nni sko r och häs t.a r reda n vo re ptL väg a lt u ppsluk as a v de t vå ta elem ente t.. Grnppen till vä nste r m ed Isra els ba rn , so m va nd ra på el en to rra h avsbottne n, ge r ett intryck av lu gn och tryggh et på sa mma gå n g, so m m a n n og h os individerna k a n sp åra en viss fö r vånin g över de t und e r, so m sk er till de ras r ädd nin g un da n fö r fö lja rn a . lVl oses förefa ll e r näs ta n trium fera n de m ed s in h öjda s tav . \'em ä r elen a no ny m e m äs ta re, so m skuri t. de nn a li vfull a b ild ? E nligt up pg ift ska ll locke t h a tillh ö rt Bo rgehy k y rka , oc h tiden fö r dess tillk om s t bö r li gga omkrin g 1600. D et to rde a lltså vara rimli gt att söka m äs ta ren i Lund ell er Ma lm ö. I Lund fa nn s vi d denna tid en träsni da reverk stacl m ed en k ä nd och fra m ståend e m eda rbe ta re, Jako b J<remb er g. Av h a ns h a n d finnes detta m o ti v å ter give t på dopfunten i GtLrdstå n ga k yrk a efter sa mma sch em a so m på l( ulturens lock . E n deta lj gra nsk ning öve rtyga r oss dock kn ap pas t om a tt de båda verk en utgå tt frå n sa mma verk stad. Jakttager m a n benstä llnin gen hos Moses, glider ta nk en öve r . till en m äs ta re, som ib la n d h a r likn a n de a r rangem a ng h os sina fi gurer, nä mli gen Daniel Th omisen i Ma lmö. Denn e ha r b l. a . utfört do pfunten , p redik s tolen och fl era av ep ita fi erna i S: t P etri ky rk a i sa mm a stad. Vad so m sä rskilt ta la r fö r ett gem ensa mt ursprun g ä r den h öga reli efen , ibla nd näs ta n fri skulptur, med k ra fti g sku gg- oc h clage rve rk a n , den s ta rka r ö relsen i fi g ursce nerna och de t rik a clrap pe rifa ll et. Påfa lla n de ä r ock så likh eten mell a n Moses med sin s tav och Kri s tu s i u ppstå nde lsefra m stä ll n in ge n på p red ik stolen och i co r pu s på Go rri s Boeld ick es ep it a fium fd111 1596. Den ra ka, triumfera nde hå llnin ge n m ed den up pl y ft a nde h ög ra h a nden med sin s tav och d en m a rk a nta hens tä llnin ge n , so m gå r ige n i sa mtli ga fr a m stä llnin ga r, k a n ej va ra en das t en till fä lli gh et. De nn a sfa llnin g med de lå nga, smidi gt f ram slriickta be nen , so m kiinn eteckn a r Kri stu s- och .Moses fi g urern a, g~Lr ige n hos en J uslitiaf igur p å e n av bnl cla kinkolonn ern a ptL Ren gs-a lta re t i Kulturen, som också ä r ett ve rk av Da ni el T h o mi se n. Be ton a n de t av in d ividu a liteten h os p erso nern a i fi gurscene rn a på lock et i K11lt1trf' n ä r ett k a rak4fi

Leristikum , so m å terkommer i malmöframsti:illninga rna. Allt tyder på elt gemensa mt ursprung fö r dessa skulpturverk . Att r eliefen på Gårdstånga-funtens fält och Borgeby dopfuntslock visa samma motiv i lika rtad komposition b eh över dock icke pek a på sa mma m ästar e. De kunna vara utförda efter sa mma förlaga, ett k oppa rs tick eller liknande. Efter de anställda jämförelserna skull e jag vilja hänföra vårt dopfuntslock till Daniel Thomisen s ve rksta d i Malmö. Vad dopfuntsfältet i Gårdstånga beträffar ä r detta sedan länge bestämt såso m ett verk av Jakob Krembergs h a nd . W. K.

NÅGRA GÖTISKA VAPENSKRIN Av SVEN T.

/(J ELLBERG

rdet götiska i titeln här ovan är en geografisk bestämning, som anger, att de vapenskrin, vilka i det följande skola behandlas, ha sitt ursprung från Götaland. Denna innebörd är måhända icke den, som man vanligen får i tankarna. Ty alltsedan Götiska Förbundets dagar och nedigenom tiderna har ordet varit förknippat med minnet av de gamla göterna, dessa båldstora kämpar, från vilka man ansåg vårt folk härstamma. Även en annan tolkning av ordet kan tränga sig på läsaren: att därmed avses den konststil, som vi nu kalla gotisk och som tidigare i vårt språk benämndes götisk. Även om vi fasthålla vid ordets geografiska innebörd i detta sammanhang, finns likväl en anledning att icke helt förbigå de båda andra betydelserna. Ty de skrin, som det är fråga om, tillkommo vid början av 1600-talet under en tid, som icke oväsentligt präglades av lusten att i ett hugstort götiskt förflutet se en spegelbild av den storhetstid, vars gryning man skönjde. Och när därför medlemmar av gamla frälsesläkter läto sätta sina sköldemärken och anvapen på föremål av olika slag, så var detta icke blott för att ange sin äganderätt utan kanske ännu mera för att därigenom stolt visa sin samhörighet med en ätt, vars anor man ansåg sträcka sig ned till götiska traditioner. I detta sammanhang kan man väl ha anledning begrunda det förhållandet, att det äldsta av de i det följande framletade vapenskrinen bär årtalet 1630 och därmed är jämnårigt med den instruktion för riksens antikvarie och hävdasökare, som Gustav Adolf lät utfärda. I denna vår äldsta förordning om kulturminnesvårcl och kulturforskning heter det i moment 5, att man skulle rannsaka och avskriva ur alle-

handa gamla brev va d som kunde lä nda till upplysning om mynten s värde, a del, slä kter och va pen samt a nna t, som kunde tjä na den historisk a h ä vden. Liksom krönikörerna uppställde konungalä n gder, vilka strä ckte s ig lå n gt n ed i den götisk a forntiden, b örjade de enskilda släkterna a tt efte rfo rska sina förfäder och läto m å la å t sig sta mträ d b eh ä n gda m ed vapen bilder. E tt uttryck för denna götiska lu st ~ir d et va penprydda skrinet. P å samma sätt har ä ven den s ista inneb örden a v ordet götisk en betydelse f ör förståelsen a v vårt iimne. Frå n m edeltiden och särskilt f rån elen go tiska s til epok ens tid finn as beva ra de skrin m ed vapenbilder, vilka o tvivelaktigt ä ro fö regån gare och förebilder till vå ra skrin. Där äro de s. k. minnekästch en , de små k ä rlek sskrinen , m ed r eliefskurna scener ur minnesån gcrna, d e m ed gotiska bladverk utskurna skrinen m ed sina infatta de vapensk öldar, d e m ed djupa k a r vsnittsrosetter och gotisk fön sterarkitektur prydda. Må nga av d essa ä ro k ä rlek sgåvor till hjä r ta ts da m . Drag av detta å terfinnas ehuru i förtunna d form och i stilhä n seencle och k on stnä rligh et lå n gt underlägsen art i våra skrin. Det är en götisk traditionslinje vi ana, vilken icke minst spåras i d et förhå lla n det, a tt ä ven d e flesta av dem bä ra k vinnliga ägaren a mn och måh ä n da ä ven de varit kärl ek sgåvor. Med sin sta rka b eslagning och sina kraftiga lås äro de vä l ägna de att gömma en k vinnas dy rba rheter, en ring, e tt hrev, en vissnad ros. Av det ova n sa gda torde ha f ra m gått att vapen skrinet är prytt m ed en b il d av ä ga rens vapen och i m å nga fa ll ä ven av ha n s eller h ennes initialer och n a mn. De bära även ofta å rta l och äro genom a lla dessa olik a bes tä mningar möjliga a tt i stort sett geogra fi skt lokalisera - och h ä rmed fö ra s vi in på det götiska o mråde, som a n givits i titeln. Det ä r två huvudgrupper av skrin , vi h a att gö ra m ed , tillhöra nde släkter frå n Västergö tland och frå n Små la nd . Den ä ldsta av dessa h ä n för sig gen om sina vapen till de båda urga mla västgötaä tterna Store och Hå rd av Segersta cl. Neda n ståend e tavla, dä r n a m .1

4fl

Bi ld l-:1. Elin S tores sk1·i11 .

](almar mu se um

Bild -1-. St o r es vap enhilcl p:'1 rygg hri c k a n till e n st o l i Gö te b o r gs mu se um 5\J~..

nen på dem, som äga här omtalade vapenskrin äro kursiverade, visar släktledningen. Lars Pedersson Hård av Segerstad Erik Hård

I Peder

Olof Hård

Peder Karlsson Store Erik Store

Karl Hård .Johan Hård - Elin Store Hard Christina Lillie Beata Kyle "./ av Aspenäs Anna Hård I Anna Hård I Maria Hård Anders Oxehufvud

Malls Store

Kerstin Store Isak Stårck

Mcirla O:re/111/imd

Äldst bland de till västgötagrnppen hörande skrinen äro de två, som kunna hänföras till Elin Store och Anna Hård , se bild 1- H, vilka båda bära sina ägarinnors vapenbilder och initialer på lock et. Av dessa har den sistnämndas skrin årtalet 1()30. Trots de stora likh eterna äro de håda skrinen dock sannolikt ej utförda av samma hand. Anna Hårds skrin är skuret m ed en m era flytand e och avpulsad stil, vilket särskilt kommer till uttryck i vapenbildens komposition. På sidorna ha båda en serie djurframställningar, motiv som komma att återfinnas på de fl es ta skrinen. Framsidan av Elin Stores skrin är dekorerad m ed två mot varandra ställda enhörningar, vilka i sin utformning erinra om gotisk träsnidarkonst. Enhörningen symboliserade under medeltid en renh e ten och kyskh eten och förekommer ofta i bildframställningar såsom d e höviska damernas följeslagare. I detta avseende passa de ju även väl såsom pryd nad på våra skrin. Hos Anna Hård ha enhörningarna blivit ombytta till hästar. Bland övriga djurmotiv lägger man särskilt märk e till bilden av en elefant med stridstorn på ryggen, säkerligen hämtad från någon träsnittsförlaga. I denna igenkänna vi ett drag av renässansens lust för det exo tiska och främmand e. Bland tidiga elefantbild er använda dekorativt inom möbelkonsten kan hänvisas till ett kabinettskå p från 1500-talets senare del i Nordiska Museet, där en elefant tillsammans med lejon och tigrar framställes i inlagt och färgat trä.

Bild Zi- G. .\nn a Hå rd s s krin llJ::!O. Pr iYal ä go.

Elin S to re va r mode r till Anna H å rd och detla förhålland e . s ty rke r de t a ntagand e, m a n av s tili sti ska skä l redan vill göra, alt h ennes s krin ~ir ä ldre och så lunda tillkomm et för e 1630. Be träffande vape nbild en kan m a n h i:invisa till likh e ten m ed s t.o revapn et i rygg plattan p å en sto l frå n ](alvs k y rka i \T[is lergö tl a nd , nu i Götebo rgs mu se um , vilk et sy nes h ~införa s ig till E lin Stores fa rbrod er , Ma lts P edersso n Store. Ett sk rin , so m sakna r vapen m en likvä l tillhör d enna grupp , förvaras p å No rdi ska Musee t oc h har k o mmit dit ur ry ttm ästa re H erm an Ca rl Printzenskö ld s sam lin gar. Denn es ättem ocle r i rakt n edsti gande led va 1· elen ovan om ta la de An na Hå rd . Skrine t bär p :'.t' lock et initi a lerna B Å D och å rtal et 1637. Dessa hän sy rta på ett va nli gt -do tternamn och ägarinnan kan så lunda i avsakn a d av släktnamn ell er vapenbild ty värr ic ke id entifi eras. Det är d ä r för osäk ert om h o n tillh ör den h å rd- s to reska släk tkre tsen. Skrin ets lill a format och reli efo rn erin g v isa r em ell ertid en s lä ktska p , so m icke k a n förbi gås . Här å te rfinnas sa mma m o ti v so m tidigare m ed n edsänkta fiilt samt hj o rtar och enh örnin gar m ot pri ckad bo tt en , bild 7- 8 . Till de bå da förs t omta lad e skrin en anslute r sig e lt, som nu förvaras i Växjö mu seum . Skrine t, som res tau re rats ganska h årt, har stora p a rti er b ev arade av ursp run gli g m å lnin g p å ytters idorn a. Längs överka nten förek o mmer e tt ta nd snilt so rnament och på fram sidan ett r os m ö nster i svart på g rå vit bollen. De o rn a m entala fä ll en lik so m lock e t h a h aft röda bottnar. Till skilln ad frå n de föregående ä r lock et här prytt m ed e tt alliansvape n sy ftand e p å P eder Er ik sso n H å rd , en ku sin till E lin Sto r es m an, och dennes hu s tru i a ndra gift et Chri stin a L illi e av Aspe nii s. Alli ansvapen anbragtes ofta på delta sä ll av döttrar, oc h skrin e t ha r o c k s~t utan tvive l tillhört deras dotter Marin, va r s initi a le r MPDH lä sas unde r vapenbilden . Hon gifte s ig .1 653 m ed k a pte nen Sve n Öd la och dog 1679. Bild 9- 10. E tt skrin av h elt an nat slag tillhörande den västgö tska ä tteg ruppen bär ](ar! I-I å rd s och Beata ](yl cs vape n . ](art H å rd va r Elin Sto res svåge r. De lta sa knar ut skärnin ga r oc h d eko ren 5-!

13ild 7- 8. Skrin m ed å rt a le t .l(i:·l7 oc h initi a le rna 13 ·.\-D. :\ordiska mus ee t 8706\J.

Bild fl-- 10. ,\fnria 1-'edersdolle r H å rds skrin. ]\[. 889.

Sm å lnnd s mu se um

Växjö

Bild l 1---12. Skrin m e d l~ a rl Hä rds oc h Bea ta Kyles a lli ansvapen. \'o rdi ska mu seet 3i-l85.

L>estår uteslutande av vackert formade, genombrutna järnbeslag. Även vapenbilderna äro uthuggna i järn och fästa vid locket. Karl Hård gifte sig 1629 med Beata Kyle. Även här tord e man få räkna m ed att alliansvapnet syftar på någon av döttrarna. Bild 11 - 12. Förutom d en figurala dekoration, som utmärker den äldre storegruppens skrin, förekommer även karvsnitt i några yngre exemplar. Det förefaller som om denna gotiska teknik åter hade kommit på mod et vid mitten av 1600-talet, från vilken tid vi känna på detta sätt dekorerade skrin m ed årtal. Elin Stores kusin, Ke rstin Store, fick sålunda ett vapenskrin 1664, vars ytor hell: täckas av karvsnitt, ursprungligen grönmålat med rödfärgad e bes lag, bild 13- l '.I:. Hennes vapenbild med bokstäverna K S ~i r inkomponerad vid lock ets framkant i det ramverk av virvelhjul och stjärnor, som omge mittfältets stora rosett. Handtagets fästeb es lag ha på gotiskt sätt blivit utsmidda till små sköldar, i vilka smeden p å nytt inhuggit vapnet och initialerna , henn es makes initialie1· och å rtal et. Kerstin Store var gift m ed Jsac Stårck till Ölstorp och lntorp i Gällstads socken samt Högalid i Ambjörnarp socken , samtliga i Älvsborgs län. Medan det.ta skrin sMunda kan lokalis eras till storegruppens ursprungsområ de tord e skrinet, bild 15- Hi, ha sin h e mort utanför Götalands gränser, om man får döma efter ägarnas hemvist. På locket bär det ett alliansvapen med Posses och Kurcks sköldemärken. Inskriften A C S P och C EK jämte årtalet 1674 visar, att vapnen äro överstelöjtnanten Axel Christers Son Posses och hans hustru friherrinnan Catharina Elisabet Kurcks. Deras huvudgå rdar voro Bergshammar och Prostökna i Södcrmanland och skrinet bör rimligtvis även tillhöra d et m ellan sve nska området. Axel Christersson avled redan 1662 och hans i:i nk a lät sålunda efter döden foga makens namn och sköld till sin ege n, ett ingalunda ovanligt förfaringssätt ofta understruket genom att före makens namn foga ett S, =Salig, cl. v. s. den gängse b eteckningen för en avliden. Skrinet har sålunda varit tillverkat för vapenbildens spinnsida. Även detta 58

iir liksom Kerst in Stores ornerat m ed karvsnitt. Makarna hade blott en dotter, so m dog redan 1661 , vada n alliansvapn en icke kunna syf ta på h enne. Sist i rad en av den s toreska släktgrupp en kommer l\llärta Ox ehuvud , va rs skrin bär å rtal et 1698. Detta ä r också av en helt annan typ iin d e västgötskt lokali serade skrin vi tidi gare sysslat m ed. rifarta Oxehuvud gifte sig m ed m a joren Magnus vo n Ge rtten till Torarp i Svennarums sock en, Jönköpings län , och dog på denna gå rd 1725. Sannolikt i:ir också skrin et av små ländsk tillverknin g. Det tillhör en typ, som igen kännes på sin livliga platlskärning med motiv av st iliserade blommor och träd, ja ktscener och in o m ramverk inkompon eracle texter. \[önstren ha i allmänh et varit m å lade i m å nga färger. Dessa skrin sakna b es la gning och va rj e s ida kompon eras därför som t•n h elh et. Sidorna äro förbundna genom sinkning. Bild 17 - 18. På lock et finn es det oxehuvuclska vapne t krönt av en hjälm med barockmäss igt bladve rk och om givet av texten M 0 H .-\N NO 1698. Under de tta lä ses p å en inskriftstavla: VARA (iUDELIG OCH LATA SIG NO IA AR VI NN ING NOG. Diagonalt frå n hörnen äro utskurn a lökväxter, bland vilka man igenkänn er tulpan e r. På ena gavelsidan börjar en jaktsce n , som sträcker s ig öve r fra m s idan och vi sa r en jäga re i karo linsk rock m ed sp jut i hand en blåsand e i ett jaktho rn samt en hund , hjort och h a re spr ingand e und e r träd. P ~t de övriga s idorna se vi träd lik a blommor, bla ncl vilka liljekonva lj er oc h nejlikor utök a elen b es tämbara fl ora n. lnväncli gt är Märta Ox ehuvucls s krin kl ä tt m ed träsnittspapper, p å vilk et m o t sva rt botten fram träde r ett m önster av elega nt tecknade lösa blomste rkvi star m ed olika naturali stiskt u ppfa ttacl e · a rte r. Man åte rfinn er sålunda här samma naturmoliv som i det y ttre, blott å tergivna på ett annat sätt och i ett a nnat material. Skrinet är för se tt m ed dubbla bottnar, m ellan vilka li gger en lönnl åda. Tillgå ng till denna erh å ll er m an gen om att upply fta skrin e ts ena gave ls tyc ke, som glid er i spå r i m o tsa tt.a sidor. Av i sto rt se tt samma kompos ition och av sa mma lilla for5$)

Bild t:J- 1+. Ke rs tin Stores skrin

t (i(j.J.

K. M. 35+0.

'· ~-

:@.

<:.

~-.

13ild l ii- lli. Skrin med Axe l Chri ste rsso n l' osses oc h Ca th ar in a Elisab et l\urcks a lli ansvapen l(i 7+. Pr ivat. iigo. ()I

mat är ett i Växjö muse um förvarat skrin tillverkat ett å r senare, enligt inskriften 1699. Vapnet, som här är inpassa t i en kartu sch av tvenne lagerkvistar, syn es ick e vara adligt man kan jämföra det m ed släkterna· Holst, von Nolcken, Rosenqvist, som ha snarlik a vapenbi ld er - och man få r sålund a förm o da, att det kan va ra e tt bo rgerligt märk e såv id a det här ick e blott är fråga o m ett fantasivape n upptaga nd e de tu lpane r och liljor, som i övrigt dekora lock e t. Det sistnämnda är m es t sanno likt alt döma av det stora anta le t bevarade skrin m ed d enn a vapenbi ld. lnskriften lyder här UXOR PIA PROBA ET CASTA AURO ET GEMMIS EXCELLENTIOR EST. Skrinet är skän kt till Väx jö mu se um av frih errinnan Fredrika Sofia \Vrede. Skrin av d etta slag m ed ell er utan vapenb ild för ekomm a i ett ganska stort anta l. På Kulturen finn es y tterliga re ett, ungefär dubbelt så sto rt som de bå da föregåend e. Detta är daterat 1707 och bär en sköld in om lagerkvistar krönt m ed tre h lomsterstjälkar, en anordning so m erinrar om växjöskr in els och som därför kan sägas tillhöra komposition ssc hem a t för denna g rupp av skr in . I skö lde n lä ses namn et MAERTA LINDELIA. Märta Lindelia var dotter till prosten och k y rkoh erd en i .Jönköping magister Lars Lind eliu s och Gunilla H.ubenia. Hon gifte sig m ed professo rn i Lund Andreas Spole, vilk en blev h ä radshövding i Sunnerbo h ärad och dog som professo r i Uppsa la 1699. Hustrun överl evde honom. Skrinet är inköpt i T a nnå k e r, Västbo härad , vilk e t b ekräfta r dess små ländska ursprung. På in skriftstav lan läses fö ljande: FH UCTA GUD OCH HALT HANS B UD TY THET H0HER ALLA :rvIEN NISKIOH TIL. Den ovan behandlad e små ländska g ruppen har en kompos ition och teknik , som äro så särpräglade, att man utan tvekan kan föra d em tillbaka på en och samma ve rk stad ell er snarare hand. Lock ets dekorati o n m ed vapenb ild i mitten och från hörnen dia go nalt mot mitten uppväxand e blomstjä lk a r återfinn es em ell e rti d tidi gare. Samma schema för ekomm er på ett Bild 17- - 18. Mii rl a Oxch uvu ds skriu 1698. J.;. i\ I. iOl\l.

') ()_

Bild 19- 20. Skrin m e d vape nsköld , som ej m ed säkerhet kunnat bestämmas , 16\!7. l\ordiska mus ee t 8 10:'1.i.

B ilcl 2 1- :! 2.

Skrin 170 6, m cd ic ke a dli ga va pe nbild er.Gö t eborgs m use um a llm . 12!i l o ch

1046.

skrin frå n 1680 med de t hillebardska vapne t och initialerna B H , bild 23. Därmed upphör em ell ertid likhe ten, ty formen och d et tekniska utförandet äro varandra myck et ol ik a. Hillebardskrine t har en mjukare och ur ornamental synpunkt långt m era driven stil. Sambandet är lik vä l så starkt, att sn ickaren av d et yngre skrinet m ås te ha känt till skrin av den hillebardska typen. Initialerna B H hänsyfta på end era av Erik Axelsson Hillebards till Torarp i Svennarums socken döttrar Bea ta - gift m ed majoren Sten Lood i Småland och b osa tt i Hjälmsänga i Rydaholms socken -- ell er Brita - gift 1661 m ed löjtnanten Hans Karlsson Lundius och bosatt såsom änka på Nykulla Backagård i Tjureda socken . Skrinets ursprung kan därför utan tvekan sägas vara Småland och d e trakter därav, i vilka senare oxehuvudgruppen ä ven hör h emma. Till Kulturen kom det 1884 och överlämnades då enligt liggaren av Lunds pedelllag, som använt d et såsom s in ämbetslåda. Med de småländska skrinen a v hill ebardska och oxeh uvudska typ erna vi ll jag gärna sammanföra e tt i övrigt originellt skrin, so m bär namnet SVEN BOCK och år talet 1668, bild 25. Vid betrakta nde av orna m entik en på d etta skrin kiinner man sig sla gen av den originella kraft, varmed motiven utformats. Beslagen uppdela ytorna i fält, vilka h elt fyll as av trädlikt u ppbyggda vegetativa ornament, var för sig fritt tecknad e och inbördes olika, m en m ed fl era gemensamma drag -- såsom den trådlik a s ta mmen, som växer upp frå n ett rotparti . Gemensamt är även de t sä tt varpå bl a d, grenar och blommor uppfylla y tan. Detta är icke trädskärnin gso rnamentik i vanlig m enin g såsom d en framträd er i den yng re vasatidens s til m ed beslagsornament, band, arabesker och sn irkl ade akantusrankor i välsvängda rundade voluter. Trots att dessa växtmotiv äro h elt fritt uppfattad e får man närmast e tt intryck av alt trä snidaren som förebilder h a ft pressa de växter - se lockets fyra blomsterstyck en, som tycka s å tergå på ett för linn eanskt h erba rium. Vid denna tid, 1600-talets mitt, börjar ornamentikens stränga sti li sering livas upp a v en na turalistisk flora, so m närma st har sitt ursprung

13ild W - 2-L 13 ea la e ll e r Brila Hilleba rds s krin l li80 - senare anvä nl såso m iimbe ls låda av ped e ll age l i Lund . I\. ;\I. 25 1~-

(i7

Hi ld 25 - '.W. Sv e n Boc k s s krin IHG8 . I\ . :\I. :33251\.

Bi ld :n- 28 . E li sab e t

l-lill <' h:ird~

s krin llili8. :\ o rdi s ka mu sce l 1-i780-I.

i den hollä ndsk a blomstervärlden och sä rskilt i de utsökt kulti\Wrade tulpan erna. Kvistar av tulpaner och nejlikor löst strödda över den y ta, so m skull e dek oreras, bli alltmera vanligt särskilt inom tex tilk ons ten, där blomstermotiv av denna art redan förek ommo i de flamska vävnaderna till bänkclynor och bordtäcken och i brod erier, där fo rmerna blevo h elt n a turalistisk a och där även färge rn a genom sch a ttersömmat silke kunde framträda . Även i clekorationsmåleriet börjar m a n nu använda sig av dessa lösa blomstermotiv, t. ex. vid utsmyckningen av sk åp och kistor. Jungfru Anne W incls brudkista frå n 1650 i No rdiska museet är ett exempel h ä rpå, och i det föregående ha vi sett huru Märta Oxehuvuds skrin invändigt var klätt m ed e tt blomstermönstrat träsn itt av detta slag. Även bland de träskurna skrinen återfinnes denna na tura li sm , se bild 29, där lock e t är pry tt m ed blomsterkvistar av detta slag. Uta n att vara försett m ed vapen , ägarenamn och år ta l kan detta skrin likviss t föras samman m ed vapenskrin en, därom vittna d e galopperande enhörningar och hjorta r, so m pryda dess sid or. I likh et m ed l\'1ärta Oxehuvuds skrin är det förs ett m ed clubbelbotten och lönnlåda . Dess senaste h emort var Habo sock en nära Jönköpin g och det h ör sålund a även geografiskt till vår grupp . Men även om sålund a denna dekorativa tend ens förefinnes vid elen tid , då mästaren till Sven Bocks skrin sk a r si na ornam ent, tyck er m a n s ig likvä l bortom dessa förnimma traditioner av mera å lderdomli gt slag. Somliga av dessa vertikalt uppväxand e bladstammar m ed s tora stili serade blad föra i ta nkarna elen rom ans ka s tenhuggarkonstens bladverk och kansk e ännu m era det järnsm ide, so m återfinn es på en grupp av små ländsk a meclelticlskistor, såda na so m de från Ryss by och Hycla holms ky rk or. l\fed dessa kistor h a r också Sven Bocks skrin elen likh ete n, att dek ora ti onen genom beslagen ä r uppd elad i rektangulära fä lt. Sven Bocks fade r skrev sig till Södraholm i Adelövs sock en , Jönköpings län, i vars k yrk a h a n även begrovs, modern , E lisabe th Hillebard, va r född på sin fädernegård Torarp i Svenn a rum s sock en och sa mma lä n. Sannolikt bör träsnida ren vara hemm a i denna del av Sm åland .

13 ild 2\l- :Jo. Skrin m ed e nh ö rnin ga r och hj o rt a r sa mt n a turalisti ska vilx lm otiv. No rdi sk a mu see t 7-l 728.

Förutom d e vegetativa ornamenten finn es också e11 frams tällning av syndafallet och en fåge lbild, men dessa fi gurer spela en und erordnad roll i kompositionen. Detta kan man däremot ic ke säga om de dekorativt inställda rader av bokstäver, so m finna s på lock et och skrinets b a ksida. På den sistnämnda lä ses ANNO SVEN BOCK DAOIV 1668 och på locke t GLRMTA .JAMD.MT CSMHA GA VÄ. Dessa bokstäver bilda ingen fattbar m ening uta n m ås te var ett slags chiffer. En anvisning huru denna skall lösas synas de sista bokstäverna i lockets text giva. GAVÄ syfta r uta n tvivel på den m ycket ofta förekommande avs lutnin gen av inskrifter Gud Allena Vare Äran. Om detta är riktigt, ha vi att söka finna vi lk a ord, som dölja sig bakom denna serie av begynnelsebokstäver. Sannolikt tar mari icke fel, om m a n förutsätter, att det första ordet är Gud. T exten bör då inneh å lla en reli giös sentens, en bön ell. dyl. av typen: Gud Låte Rätt Mig Tänka Att Jag Alltid Måtte . .. Jag har försökt finna denna i Davids psalmer, Salomos ordspråk, Jesu Syraks bok och Psalmboken, m en utan r esultat. Här är en tank euppgift, som kari.ske någo n av mina läsare förmår lösa. Är denna m etod riktig, å terstå r att finna innebörden i d et chiffer, som läses efter Sven Bocks namn , nä mligen DAOIV. I Nordiska Museet förvaras ett litet pulpetformal skrin, som till sin dekorativa stil så väl överensstämmer m ed Sven Bocks, att d et m ås te vara tillverk a t av sa mm e mästare. På baksidan har d et riksvapnet uppburet av två sköldhållande vildmän sa mt å rta let 1668. Det är sålunda tillkommet sa mma år som Sven Bocks. Invändigt finn es en läddika m ed lock, på vars undersida i plattskärning läses namnet ELISABET HILEBAR. Såsom ovan redan omtalats var Elisabeth Hill ebard Sven Bocks moder. Ännu en överensstämmelse finnes m ellan de båda skrin en i det att även mod ern s skrin är försett m ed chifferskrift av ovan a ngivna typ. P å båda k ortsidorna förekommer ett b evingat änglahuvud m ed inskrH'ten CAMLDÄMV och EIVEVSM HICH. Bild 27-28. Sven Bocks skrin bär icke n ågo n utskuren vapenbild. Däremot är på insida n av lock et vid sidan av en bläckteckning p å 7'2

Bild 3 1. Kist e brev m ed 16 anor

Sve n Bocks s krin .

Bild 32. Stamträd m ed 16 a nor.

Bild :13. Skrin med vapensköld, i vars fält de nu bortslrnrna initialerna M H S och B [( D varit pin cera de. HifH . I(. ;\I. 11 !J!i .

papper i tid ens kopparstick ss til m ed bilden av Per Brahe d. y. en likaledes i bläck tecknad ättelängd med sexton vapenbilder, bild 31. Den första bilden i översta raden är släkten Bocks av Näs vapen. Man har sålunda anledning förutsätta att d etta »kistebrev » å terger Sven Bocks sexton anor. För att kunna uppnå sexton anor, vilk et var den bördsstolte adelsmannens högsta ära, är det nödvändigt att fäd erne- och möderneanorna sträcka sig f yra gen erationer tillbaka, d et vill i detta fall säga till 1400-talets slut och det fö lj a nde århundra dets början. Farfarsfarfar, farfarsfarmor o. s. v. samt morfarsfarfar och morfarsfarmor o. s. v. m ås te sålunda kunna uppvi sa adligt sköld emärk e. Av de sexton anorna tillhörd e å tta fädernet och åtta mödern et, se bild 32. Undersöker m a n Sven Lennartsson Bocks fäderneanor ska ll man finna, att d e stämma m ed de vapenbi lder , som förekomma i övers ta och tredje raderna på vår teckning , grupperade på så sätt, att el en översta rad en innehåller fädernets svärdssida och 74

Bild 3-1--35. Skrin m ed Ros- n1p en 166i. IC J\I. 33 10.

el en tredje rad en dess spim}s icla. N :r 1 i översta raden är sålund a farfarsfarfar överslel>efallningsmannen på Kronobergs slott Sven Esbjörnsson till Näs, vilken var gift 2 :o m ed Brita Olofsdotter Båt, vars vapenbild å terfinn es som n:r L i tredje raden . Fortsätta vi på samma sätt hänsyftar n :r 2 på P Pcler Sve nsson Ribbing till Ulvs näs , vilken bl. a. var Erik Xl\' :s munskänk och senare ståthållare på Va dstena slott, och han s maka i andra giftet Brita Eriksdotter Ulfsparre, n:r 3 på ståthå llaren Knut Bengtsson H å rd av To res torp gift m ed Märta Ped ersdotter Ulfsax och de s ista vapenbilderna i d e båda rad erna på häradshövdin gen Mickel .-\rvidsson Ugg la och Carin Ca rlsdotte r Yi11dr11va. --- Om sålunda fäd ern et sti:i.'mmer märk värdigt l>ra , har del ick e varit möjligt att identifi era mödern ea norna. Hiir mås te för eligga en »upp snygg nin g » av stamträdel, vars principer jag ick e hittills lycka ts framl eta. Mödernet bord e ju inn ehå lla och börja m ed moderns fäd ernevap en. i detta f:1ll HillPbard . P å denna linj e kan man likväl ic k e komma längre än till morfad ern , so m upp gives ha varit naturli g son till landshövdingen ..\.xt:•I Axelsso n Stålarm och Elisabet Ramin och som själv var den först e av sin ätt. Mo rm oderns släkt går tillbaka på tyska förfäd er vars vapenbilder icke å terfinnas bland de ä ktsvenska sköldemärken , so m avbildas på teckningen. Dessa represe ntera , tagn a i samma ordning so m fädernet , följand e ätter : H å rd och Ulfsax, Gylta och Rosenbjelk e, Siat.te och Ribbing, Krumme och Drake. I Kulturen finn as två stora pl a tta skrin av ek , vilka på sina pla na lock ha vapenbilder i plattskärning i likhet m ed d e volutform ad e ba nd, som pry da dem i övrigt. Ett vi ss t släkttycke finn es m ell a n dem , mark erad icke blott i det stora , platta , forma tet, vilk et nu kommit lå ngt frå n de små vapenskrinen av äldre datum , utan framföra llt i vapenbilderna m ed deras till spiralband upplösta bladverk. Det äldsta av dessa skrin är daterat 1664 och visar en horisontalt tudelad sköld m ed de numera nästan utplå nad e bokstä verna M H S i övre fältet och B K D i det undre. Vapenbilden motsva rar närmast Natt och Dagvapnet, m en utgör säkerligen h ä r blott ett h eraldiskt embl em ,

•

13ild :rn- 3i'. Skrin med n ;ic kt örn, en h ö rningar och hj o rt:ir , Hl70. K. M. 20flfa

Bild :38- :39. Skrin m ed fl äc k! ö rn , lurbl åsn nd e h a re, pe lik a n e r Viis le rgö tl an <l s mu se um , Sknra . 2886.

111 . 111. ,

lli77.

Bild -lO- H . Skrin m ed pe lik a n oc h s köldh å ll a ncl e le j o n på loc k e t, s id o rn a i krafti ga k a r vs nitt s m ö n s te r . No rd is ka mu see t 625:H.

som icke har n ågo t sammanhang m ed de i skölden inskrivna borgerliga ägarenamnen. Det andra skrinets vapen är en å tta, bladig ros. Initial erna över skölden I ÅS R, skulle kunna tolkas såso m Jöns Åkes Son Ros. Någon person m ed dessa initia ler inom de Hdliga Hos-släkterna har jag ej kunnat å terfinna och rosen liknar ej h ell er t. ex. Hoos av Hjälmsäters sexb lacliga ros. Detta skrin, som här årtalet 16ö7, iir inköpt till samlingarna från Drängser ed i Halland m edan det andra komm e r fr å n Örtofta i Skåne. Bild 33-35. Närmast dessa i tiden komma två närb es läktad e skrin frå n 1670 och 1672, vilka i lock ets mitt bära en h era ldi sk fläckt örn inskriven inom en cirkel, bild 36-39. De äro utan tvivel all tillskriva samma tillverkare, varom icke blott dekorationens motivva l och komposition utan även d et plastiskt mjuka och myck et grunda r eliefsnittet bära vittne. Här är säkerligen ick e fråga om en vapenbild utan blott om en d ekoration . Motiven äro övervägande djurfigurer. Bla nd dessa återfinnas de två mot varandra ställda enhörnin garna, som vi tidiga r e mött i Elin Stores skrin , hjortar, fåglar av .olika slag, lejon och hare. Proveniensen för dessa bå da skrin är tyvä rr svag och ger blott en osäker hå llhak e för bes tämma ndet a v ursprun gsorten. Det ena förvaras i Skara museum och saknar närma r e bestämning, det andra i Kulturen, dit det kommit från Carlstedts samlingar i Falkenberg. Västsverige bör likväl utan tveka n vara deras h emort, och utan alltför stor felmarginal torde man kunna förlägga dem till Västergötland och d e tra kter, där man känt till de äldre vapenskrinen av Anna H å rds och Elin Sto res typ. Av intresse är att skaraskrinet bär kvinnoinitial erna K AD. Detta ursprung b ekräftas av två nä rbes läktad e skrin i Nordiska Museet från 1668 och 1674, vilka synas vara gjorda av samma mästare. Båda äro inkomna från Västergötland. Ytterligare ett p a r skrin från denna grupp förekomma i dessa samlingar, m en utan datering och ortsbestämning - sålunda ett ur \•eterinären F. A. Nordemans sa mlingar i Vadstena m ed dekoratio n på lock et av en p elikan inom cirkel fl a nkerad av två uppres ta lejon . Bild 40-41.

SK ÅNSKA 1700-TALSGLAS . Au WILLI A M /U lRL S ON

vensk glas lillverkning ka n spå ras tillba ka till 1400-talets början . Upp gifter dä rom finnas frå n Uppsala 1415 och Stockh olm 1465. Va d denna tillverknin g gällt, h ålglas eller fön sterglas ell er båd a dera , ve t m a n icke. Mera fa sta kon1urer få r vå r glashi s toria fö r st m ed den glash y tta, som h erti g Karl, sedermera Karl IX , lä t a nl ägga vid Nyk öpingshus omkring 1580 och va rifrå n res ter av produkter å terfunnits i slottets vallgrava r. E n a nna n glash y tta fann s p å Tresten shult i södra Sm å la nd (omkr. 1620-omkr. 1640), anlagd av Carl C:son Gyllenhielm p å Ber gkvara . Även av detta bruks tillverkning h a fragm entariska res ter gått till eftervärlden. Av de två stora och allm ä nt kända glasbruken erhöll det ena, Melcher Jungs ute på Kungsholmen , privilegiebrev 1641, och det andra , Kungsh olms glasbruk, 1675. Det var de två enda glasbruk, som 1690 voro i verk samh et i Sveri ge. I vå rt lå nga land va r denna koncentration a llt a nna t ä n fö rmå nli g fö r glas försörjningen i de m era p eriferiskt belägna la ndsdela rna . Det var d är fö r en lyckl ig ide generalguvernem entk a mrera ren Göran Adlersten r ealiserade, n ä r ha n a nla de d et Skå nska glasbruket på Henrik storp i P ers torps socken , N. Åsbo hd , fö r vilket privil egier utfä rdades den 13 aug. 1691. Frå n 1695 till 1736 va r d etta jämte Kun gsholms glasbruk de två enda existerande glasbruken i Sveri ge. Bruket h a d e placerats i en efter skå nska fö rh ålland en rela tivt sk ogrik t rakt, en livsbetingelse för en a nHi. gg ning av detta slag, dä r riklig bränsletillgång va r oumbä rli g. Brukets grund a re, Göran Adlers tcn, so m 1706 blev .landshövding i Blekin ge lä n, ledde brukets öden till sin d öd 1713. Enli gt det på h onom uts tä lld a privilegiebrevet ägd e glash y ttan rä tt att fram stä lla » F ensterglaas, Flaskor och Bou teiller all e-

Bild I. Brännvinsfla s ka, d at . 17 fi 9 . I\ . ~I. :!8:i 16.

Bild 2 oc h :1. Flask o r av t y pisk form fö r Hc nrik s torp s g lasbruk , d at. 1 i5 li oc h 1 l :i !). I{. M. 192 80 oc h 3 7008 .

nast, m en i11 ga a ndra gla as ». Efte r Adl ers tens död övertogs bruk et m ed d ess privil eg ier av s tä rbhu set, som den 15 ap ril 171 5 fick ett n y tt öppet b rev på s ina rätti gh eter. E nli gt de tta lä m nades nu också till s tå nd till fra m stä lla nd e av f in are glasso rte r och »iä mwä l rijta d e glas ». Efter a llt a tt döma h a r dock reda n tidi ga re k ons tnärligt glas tillverk a ts på bruke t, och även ritare eller gravöre r h a und er å ren dessförinnan var it a nställd a vict hyttan . Det stärb hu s, som eft er Ad lerstens död bli vi t ägare till glash y tta n på H enrik storp , utgjordes av h a ns tre yngs ta d öttra r. Kristina Bea ta , gift 17 I 5 m ed överstelöjtna nt Olof Dags tröm , vars vapen ä r graverat p å rak. fa te t bild 5, Ulrika, som sa mma å r in gick äkt ensk ap m ed övers telöjtnan t P C' ter Albert Sc hönst rörn, 82

och Maria, följande å r gift m ed amiralitetsråclet vVilhelm Lindens tedt. Efter d essas död ägdes bruket av Adlerstens barnbarn, tills 1761 en viss del försåldes till utomstående. Hela a nläggningen m ed tillhörande h emman synes vid denna tid ha betingat ett ungefä rligt värde av 260.000 dlr kmt. Genom vådeld förstördes bruket den 20 maj 1762 och skall därefter a ldrig ha blivit å teruppfört. Efter verkställda undersökningar konstaterade man , att mordbrand förelåg, i vilken brukets siste inspektor, Jakob Wessman, skulle varit inbland ad, vilket dock aldrig fullt kunde bevisas. Den, som anlade branden, var en i trakten bosatt skräddare, Niklas Malmlöf, vilken m ed livets förlust fick sona sitt brott, sedan han erkänt och påstått, att han gjort det »på Directeuren .Jacob \Vessman s tillråda nde ». s:~

Bild 4. ){ruthor n, som me d tanke på iindam:'ilct är av tj ockt glas, mecl för sk:i nska glas· bruk et typi s k dekor med drapcrih:ird, gra nln·is tar och hj iirt a m ed motställda fåglar. K. M. 29288. Bild 5 . Hakfat med Dagströ mska Yapnet. I\. l\I. -l2!l95.

Skånska glasbrukets historia har utfö rligt skildrat s av H eriberth Seitz, Äldre svenska glas m ed graverad dekor, Stockholm 1936, och av John Sundberg, Skånska Glasbruket, Hässleholm 1940. Vi skola icke här dröja vid vad som r edan så ingående beskrivits, utan hänvisa till dessa författare. I det följa nde ägna vi oss därför enbart å t en presentation av de produkter från Skånska glasbruket. som finnas i våra samlinga r. Glasmassan i dessa produkter har ej sällan en gulaktig ton , s tundom även en manganviolett, den senare dock troligen beroende på en fö rä ndring i m assan , som ägt rum under tidernas lopp. Glaset i flaskor och buteljer är m erendels m ossgrönt eller brunfärga t. Ofta är godset lä tt blåsigt. De ty per av brukskiirl,

som 11lgått frå n Skå nska glasbruket, utgöras a v /laskor, h äl/kärl, dry ck eskärl, sk ålar, /at och trattar. Inom d essa olika grupper kan m a n seda n konstatera växlande former. Vad //askarna b e träffar kunna d e vara runda, fyr- eller å tlk a ntiga. Se bilderna 1--3 . De runda flaskornas kropp har ofta varit fo rma d som ett klo t, h oppressat frå n två sidor , m ed låg eller hög hals, ell er ibland näs tan ä ggformade i höjdlecl m ed låg h als. F örmodligen h a de varit ämnade som • lommeflask or» . Fyrka ntiga och å ttkantiga flask or finnas i Kulturen s samlingar. Av den förra typen är en brännvins fla ska , date rad 1759, bild 1, och a v den sena re två stycken exa kt lika a v ofä r ga t glas, da terade r esp. 1756 och 1759, bild 2- 3. Till hällkä rlens grupp h öra k annor och k arnj'/in er , av vilka

Bild 6 oc h 7.

l\ ara ff'in c r , d Pn ,·ii ns tra d a l. 1766. K. M. Hl867, :-io5:1.

enda st den senare k a tegorien är fö reträdd i Kulturen. En kanna, troli gen den enda a v H enrikstorps-tillverkning, som b evara ts till vår tid, tillhör kammarherre Holger Rosenc.r a ntz i Malmö. Den h a r m ed a ll sannolikhe t en gån g bilda t garn ityr m ed e tl rakfat av den typ, som å ter ges i bild 5. Kannan bär det Dagströmska vapne t liksom det avbildade rakfatet, vilke t också h ärrör frå n d en Rosen crantzska familjen, som genom d en Schönström ska släkten ä r befryndad m ed Olo f Dagström , vilken å sin sida , se ova n, va r gift med en dotter till Skå n sk a glasbrukets grund läggare. Något tvivel om att d essa bå da förem å l tillverka ts vid detta glasbruk finn es sålunda ick e. Kanna n ä r av en typ, som ofta förekom i m etall och k eramik i kombination m ed handfat eller ra k. fa t.

Hild 8 oc h \l. Sejdlar, d e n vänstra dal. 1741 och m ed loc k a v silve r , d e n hög ra 1731. K. M. 38076, 15()28.

De k ara ffiner m a n känner till av brukets tillverkning äro konformi ga med handtag på sidan. Typen är företrädd i Kulturens samlingar m ed karaffinerna bild 6- 7. Den rikaste typvariationen förete dryckeskärlen. Här uppträda pokalen , sejdeln, bägaren , m ed och utan markerad fot, samt supkopparna. De två enda m ed säkerhet från Skånska glasbruket kommande sejdlarna finn as i Kulturens samlingar, bild 8- 9. Den ena av dessa har sitt lock av silver kvar, utfört av Olof Appelman i Malm ö, mästare 1723- 47. Den andra saknar nu lock m en har haft sådant av tenn ell e r silver eller i varje fall varit avsedd a tt ha lock , som framg å r av den mark erade stödkanlen för e tt sådant strax n edom mynningen. Elega ntas t i formen är uta n tvekan den m ed sitt bevarade lock.

Betydligt rikare föi·eträdda äro bägarna, såväl de dricksglasformade som de med markerad fot, bild 10-17, 21. I Kulturens samlingar ingå en av det förra slaget och två av det senare. Den svagt insvängda koniska bägarformen förefaller ha varit den vanligaste. · Den kategori av dryckeskärl, som man oftast träffar på, är supkopparna, vilka uppträda i tre huvudsakligen olika grupper, samtliga representerade i Kulturens kollektion av glas från detta bruk . Den första gruppen har en mer eller mindre koniskt bägarformad kropp med veckad, massiv fotkant, bild 10- 13, en specialitet för Skånska glasbruket. Det är en detalj, som förmodligen kan förklaras som en utveckling av den inom den kontinentala glastillverkningen förekommande venetianska »ribbholk. en », en m ed radiala ribbor försedd »holk », som uppträdde både på lock och fot och från 1400-talet förekommit i Venedig. Höjden på dessa supkoppar är i regel 6,5-7,5 cm. En annan form av dessa dryckeskärl visar det klockformigt svängda glaset på låg fot bild 14, efter allt att döma något senare än föregående grupp. De ära nära befryndad e med Kungsholmsbrukets så kallade Linne-glas, och deras ursprung torde ur formsynpunkt kunna ledas till Sydtysk.land. De ha ett höjdmått av mellan H,5-9 cm. Den tredje gruppen företrädes av supkoppen bild 15. Formen skulle visserligen snarast hänföra den till bägarna, m en dimensionerna föranleda dess anslutande till supkopparnas grupp. Typiskt är dess raka, koniska form utan särskilt mark erad fotkant. Höjden växlar här mellan 6-7 cm. Från Skånska glasbruket har vidare utgått en rad skålar eller terriner m ed bukig kropp, två motsatta öron, lock m ed knopp samt snedställd fotkant. Kulturen äger en sådan skål, bild 18, vilken dock icke kan anses som alldeles säker H enrikstorpsprodukt. Formen erinrar om liknande bland kärl av keramik och metall. Under innevarande år har Kulturen förvärvat ett rakfat, som har alla absolut säkra kriterier på att vara en produkt från denna glashytta - massans gulaktiga färg, gravyrens typiska 88

Bi ld 10- 13. Supk o ppar m ed vec ka d fo tkant , d evi se r och initial e r . K. M. 175 78, 2:122, 2:123, 1li 25 .

13 i Id 1-1 oe h 15_ IEiga r c och su pkopp m e d devise r . I\ . i\·1. 23 2-1, 2:-120.

art och mönster samt Olof Dagströms vapen, flankerat av lagerkvistar på brättet, bild 5, styrka detta antagande. Det torde vara det enda av denna kärltyp, som ännu är bevarat. Det ä r samma vapenbild och lagerkvistar som på kannan i kammarh erre Holger Rosencrantz' ägo, m en bårddekoren på dennas fot är av lambrequinkaraktär, m edan fatet h a r en nätverksd ekorerad, drapperiliknande bård. E tt par av de här avbildade föremålen , bild 6 och 20, äro av alldeles speciellt intresse. Deras dekor ge tydliga a nvisnin gar på Skånska glasbruket, särsk ilt flaskan. Dateringen på dem , 1766, a n ger em ellertid en tidpunkt, som faller fyra år efter d et, att denna h ytta upphört att vara verksam enligt vad som hittills ifr bekant om den samma. Kan m a n möjligen tänka sig, att arbetsstaben till en viss del å terställt h y tta n och drivit den i mindre skala ännu några å r ? E ller h a glasblåsare och gravörer, som vä l få r a ntas ha sök t s ig till någon annan h ytta efter bran 90

Bil d 16-- 17. Bäga r e m ed äga r einitial er . K. M. 23 18, 23 1\).

de n, hä r in fö rt det Skå nska glasb ruk ets fo rmer och dek ora ti on ssch em a? Ka n sk e k a n sk å len b ild 19 ge oss n ågon liten fi n gervisning. Den ä r av Kulturen ink öp t frå n ad junk t Nilsson s samlin ga r i Sk ara och v isa r äve n den en viss likh et i dek o ren m ed Skå n ska glas bruk e ts prod ukte1·. T ä mli gen' säk ert h ä rrö r den ick e därifrå n, m en k a n m öjli gen vara frå n L im m a r eds glas b ruk , a nl agt 1740. Ma n skull e m å h ä n da kunna tä nka sig, a tt någo n ell e r några av de efter Skå nska glasbrukets br a nd arbe tslösa glasb låsa rna och gravör ern a sök t sig dit. F råga n få r em eller tid lä mn as öppen till s vida re vittnesbö r d i sa k en fö r ekommi t. Vissa dek o ration sde ta lj er äro speciellt k arak teris ti ska fö r Skå n sk a glasbruk et. Dit h ör a t. ex. de täta, småblad iga, n äs ta n risiga k vista r , som troligen a vse att imitera lager , bild 1, bru ka de som om ra mnin g till initi a ler ell er mon ogra m . Typisk a 91

~iro

också e tt par "kontramotiv ", som bl adrosetten och i n ågon m å n fågeln, bild 7, d en senare särskilt p å produkter frå n glasbruk e ts senare verksamhetsår. Denna är em ellertid även känn etecknande för produkter från Cedersbergs glasbruk i Östergötland. En typisk växtdetalj är vid?re den grankvistliknandc dekoren, som är m yck e t vanlig på vissa flaskor, bild 2. Kronmotivet, som till a tt börja m ed uppträder i så att säga normala former, bild 21, kom sedermera att få en utformning av ett par av kronans uddar, som likt svajande blad från kronans ändpunkter böjer sig in mot varandra m ed uppå t- ell er n ed å trullade ändflikar, bild 16- 17. Av bårddekoren ä r ett slags dra pperibå rd m ed ytfyllnad av fint rutnä t m yck et karakt eristisk för brukets prydnadsschem a bild 8, liksom en bågbård, bild 12 och 14. Volutrankan sammankomponerad m ed en bla dbå rd är ett gemensamt drag för tidens glasgravyr i allmänh et, bild 10.

llild 18. Luck sk{tl med adli-

ga ilg-arcinitial e r. I\. i\I.

12581.

Bild 1 !!. Loek sk{tl, mö.i !i ge n från Limmare ds glasbruk. I\. M. 15G:rn.

Däremot äro d e ofta å terkommande dev iserna präglade av en originell, rustik humor och av ursp run gli g och kraftfull karaktär, som »Sup min wän , Sup lagom, Er skåhl Mina wänn er», en av bruksprodukternas mera säkra krite rier , bild 10- 12 , 14- 15. De äro anlagligen dikterade av den kundkrets , efter inskription erna alt döma i regel av ofrälse natur , som varit avnämare till brukets produkter. Vad som utmärker Skånska glasbruk ets gravyr ii r d el grunda snittet och dess i regel lineära karaktär. Ur teknisk och precisionssynpunkt står den myck e t efte r kun gsholm sglasens gravyr. Dekoren kan ibland nästan verka slarvig i sill utförand e, m en det finns också produkter härifrå n, so m stå på en ganska hög konstnärlig nivå. Överhuvudtaget är det konstnärliga r esultatet ganska ojämnl. Glasen från denna hytta kunna sägas intaga en ställning mellan högres tåndskonst och allmogekonst. Men de äro ick e allmogekonst, ty de gravö rer,

Bild :!O .

Flaska a v mörkbl å tt gla, , dal. 1766 . I{. M. 115()8 ,

so m arb etade där, voro i allmänhet ink a llttd e frå n utl a ndet. Kan ske ka n ma n sk y ll a på h y ttan s isolerade lä ge, nä r ma n iakttar ori gina liteten h os brukets framför allt ge nöm s in d eko r c>j a llt fö r svå rbes tämbara als ter . :\ v ritarna ell er gravörerna vid Skånska glasb rnk et ha , så vitt man k a n döma av bevarat a rkivmateria l, fl ertalet varit utlännin ga r, i allmiinh et tys k a r. Man möter i bruk ets a nna ler namn som Hans Claus, Hans Suedler, Jon as Wiederehlm och Göran Claus. Dessa torde också ha varit läro mäs tare för de inh emska krafterna på o mråde t, som .Johann es ;\reschoug samt Johan och Andreas Kamph . Trots den originellt beton ade dekoren och i vissa fall även form en k a n m a n dock skönja vi ssa influ enser, såvä l inh emska

Bild 21.

Bägare dat. 1718. I(. M. 4283.

som utifrån komna. Från Kungsholms glasbruk ha tydligen både den konformi ga karaffine11, terrinen och pokal en influ era ts. De för detta bruk så karakteristiska dekorationsmotive11 strålsolen och nordstjärnan som ,, kontradekor » förekomma också någon gång i den skånska hyttans dekorationsförråd lik som palm- och lagerorneringen. Möjligen h a dessa influenser kommit genom det utbyte av arbetare, som bevisligen ägt rum mellan de båda bruken. Genom de tyska gravörerna ha givetvis en del influ enser förmedlats från deras h emland. Bland annat torde rosettornamentets ursprung vara att söka i den böhmisk -schl es iska och sydtyska glasgravyrens ornamentsförråd. Den stil brukets produkter företräda, såvä l ifråga om form som dekor, är barocken. Med hänsyn till glasbrukets verksamh etstid intill 1762 skulle man ha väntat all finna ~iven rokokon företrädd som stil. Detta visar em ell ertid huru pass bundna landsortskonstnärerna voro av en stil , i vilken de en gång arbetat sig in . Det är ingen ovanlig företeelse. Samma förhålland e kan konstateras inom t. ex. den kyrkliga trä sn idarkonste n . 9f>

EN SKEDGOMMA 1lu SVEN T . K.!ELLBER<;

en uppsats i denna årsbok under titeln »Knivh a kar frå n östra Skåne » har förf. sysslat med en liten föremålsgrupp , som sammmanhänger med bruket i forna dagar att föra med sig kniv och gaffel till gilles. Medan det sedan urminnes tider bland männen varit vanligt alt bära kniven i en slida vid bältet, kom gaffeln först i bruk hos allmogen mot slutet av 1700-talet. För att medföra denna sydde man helt enk elt till en ficka på knivslidan, vari gaffeln kunde bäras tillsamman med kniven. Med skeden var det ett annat förhållande. I de flesta fall var den hos gemene man av trä eller horn och kunde utan vidare stoppas i en ficka eller ned i bältet. Betecknande är den av Troels Lund anförda notisen i förteckningen över Axel Rosencrants ' efterlåtenskap 1565: »en s0lvske, där fandtes i salig Axels Taske. » Man kan också erinra om, att brudarna på Söderslätt brukade stoppa skeden i barmen, säkerligen ett ålderdomligt sätt att föra den med sig. H emma hade m a n på väggen en skedhäck eller korg att sätta skeden uti seda n man ätit och i senare tid bordlådan. Men den som ägde en silversked var säkerligen nödsakad att gömma den på ett m era svårtillgängligt ställe. Detta skedde i kistor eller skrin, som kunde låsas, eller i skåp, där ofta översta hyllan i kanten hade utskärningar för upphängning av skedar. Även särskilt iordningställda askar till skedarnas förvaring ha funnits.

I en nyligen utkommen skrift, Skedasken av biskopsform, har John Granlund och Carl R. af Ugglas utförligt behandlat en skedask med vridlock i Nordiska Museet, bild 1, vilken av stilistiska skäl anses stamma från 1200-talets senare hälft.

Bild 1. Skedask av lönn skuren i form av en biskop . Nordiska museet 182016.

Denna skedgömma består av ett till det yttre i biskopsgestalt utskuret hölj e av trä , som i det inre är urholkat i skedform och rymmer 5 a 6 skedar. Det karakteristiska för denna skedask är, att den tydligen varit avsedd att stå på högk an t såsom en staty, varvid skedarna även kommit att intaga en upprätt ställning m ed bladet uppå t och skaftet nedåt. Varifrån denna ask ursprungligen kommit vet man icke. Dess senast kända ursprungsort är Östergötland och författarna synas luta åt den uppfattningen, a tt detta även är skedaskens hemort. Sålunda föreslår den ena av dem att skedasken tillhört linköpingsbiskopen H enrik , biskop 1258- 1283, som vid sin död ägde 21 7

silverskedar, m edan den andre författaren ifrågasätter att den ägts av någon medlem av ett medeltida gille, vid vilka som känt d en gemensamma m å ltiden spelade en framträdande roll. En gillesstadga föreskriver t. o. m . att deltagarna skola m edföra två skedar till fes ten. Till stöd för uppfattningen att denna biskopsformade a sk kommit till användning som skedgömma hänvi sas bland a nna t till en träask m ed skedformig huvudkontur i S :t Annenmuseum i Liibeck, på vilken läses inskriften »xxvj lep ele», d. v. s. 26 skedar, bild 2. Denna ask, som dateras till 1300-tale ts senare hälft, har sin motsvarigh et i en skedask från Rone socken på Gotland, nu i Statens Historiska Museum i Stockholm, bild 3. Dessa båda skedgömmen ha b ehandlats av Hans vVentzel i en artikel i Fornvännen 1941, varuti denn e framfö r den ås ikten. att båda tillhört inventarierna i olika kloster. Den go tländsk a skedasken, vilk en liksom den lybska är prydd m ed m å lninga r med olika helgonfigurer, daterar han till tiden melllan 1300talets slut och 1440. Förutom dessa tre k ä nd a skedgömmen finnes en fjärd e i Nordiska Museet, härstam mand e från Mi.inchen uta n närmare möjligheter till daterin g. I betraktande a v fåtalet kända föremål inom denna grupp kan det därför vara av värde, att den i Kulturen förvarade skedasken även föres in i diskussionen. Denna förvärvades 1912 hos E . W. Hi.ibinette i Stockholm och varje uppgift om dess härkomst därutöver saknas. Låt oss till en början taga skedasken i närmare ögonsikte, bild 4-6. Den är skuren i björk och b es tå r a v en urgröpt ask med urgröpningen i form av en sked, vars blad varit brett och trubbigt och vars skaft haft ungefä r samma lä ngd som bladet, - för en sked, som varit för lå ng, har man senare gjort en inskärning a v c:a 1 cm:s djup i knappändan . Urholkningen är mycket jämt skuren m ed vink elräta sidor mot den plana bottnen. Asken täckes av e tt vridlock , som svänger kring en trätapp, på ova nsidan avrundad och av större diameter än lock ets tapph å l, på undersidan fasthållen genom utvidgnin g

Bild 2. Skedas k av lind målad med helgonb ild. S:t Annenmus. , Liibeck ,

lj(\ .

Bild :-l. Skedask målad m ed h elgonbi ld er. Sta lens historisk a mu s. 12529: 2.

förmedelst en längskil i tappens ända. Lockets främre del har på undersidan en sned urtagning passande emot en snedställd klack på askens översida, tjänstgörande såsom stoppare så att locket ej kan vridas åt mer än en sida. Till det yttre har del hela formen av en spetsig sked, vilket accentueras genom lockets kraftiga uppsvängning vid spetsen. l motsatt ända, där skedknappen skulle ha sin plats, är asken utformad till ett bredare, hylsformigt parti, vilk et genom utsparning försetts med en bygel i ändan. Vid övergången mellan skedbladet och skaftet har likaledes genom utsparning bildats ett repstavsformal band. Askens synliga ytor äro dekorerade med ristning och udd lika skärningar. På sidorna längs blad- och skaftparti et äro diagonalrutade fält begränsa de av dubbla linjer, i varje dia gonalruta på skaftet finns en uddlik utskärning. Locket, vars kanter äro avfasade, har längs dessa tre parallella linjer, som inrama de dekorerade mittfälten. På bladet upptages centralpartiet av en sköld med dubbla konturer mot en tätt diagonalrulad botten. Inom skölden stå d e två majuskelbokstäverna B I n edskurna mot en rutformigt ristad grund . Spetsen upptages av ett treflikigt blad och basen av en bård med sicksackmönster. Längs skaftpartiets sidor fortsätta para llellinjcrna från bladet och inrama den likaledes med majuskler inskurna texten IHESVS , som framstår mot diagonalrutor. Knappartiet prydes av tvärgående linjer med uddsnitt, har en profilerad kant mot skaftet och en tandlik kontur åt bygelsidan, åstadkommen genom tre djupa nedskärningar. I sitt nuvarande tillstånd är skedasken in- och utvändigt helt täckt av en schellackfernissa, som ger den ett brunglänsande utseende. Under detta finn es emellertid ansenl iga partier av en cinnoberröd färg, som täckt det yttre med undantag av den odekorerade bottnen, som tydligen aldrig varit målad.

Bild 4-6. Skedask sedd från locksidan samt med öppet lock. Silversked av r n typ, som passar i asken. K. M. 218-Hi och 2i458.

100

När d et gäller att bestämma tillkomsttiden för denna ask, lockets utsmyckning i första hand en god hjälp. Den snett ställda skölden, vars överkant är osymmetriskt utdragen åt ena sidan och avskuren såsom tornersköldarna voro för att ge pla ls åt lansen , är h elt och hållet en sengotisk form, som synes tillhöra årtiondena omkring år 1500. Karakteristisk är förutom det avskurna hörnet den uddlika konturen med sköldens överkant formad av två konkava våglinjer slutande i spetsar och und erkanten utdra gen i en spets. Man är på väg att överge sengotikens osymmetriska form för den liksidiga upprättståend e sköldbild, som renässa nsen omhuldar. Det jämförelsematerial, som står till buds för bestämmande t av sköl.dens å lder, kan med fördel hämtas från gravstensbild er. Sålunda finns en myck et liknande sköldform på en gravsten från S:t Hans kyrka i Visby - se J. vV. Hamner och H. \Videen , Die Grabsteine d er Ruinenkirchen in vVisby, n:r 586 - lagd över tre döttrar till skrivaren Harald, vilka avledo å r 1511 , och gå r man L ex . igenom J. B. L offlers Danske Gravsten e fra Middelaldern, skall man återfinna den på en gravsten över riksmarsken Klaus Ronnov, död 1486, och hans hustru i S:t Hans kyrk a i Odense, över kuratorn Johannes Alexandri, död 1503, i Herlufsholms kyrka och över riddaren Jens Skave med hustru och son i Ringsteds kyrka, se bild 7. Den sistnämnda är odaterad m en otvivelaktigt från tiden omkring 1500, vartill man k a n sluta av likheten med den sten, som lades över brodern, biskop en i Hoskilde, Niels Skave, död 1500. Ett intressant material till studiet av sköldformens typer under den här ifrågavarande perioden erbjuder en del i riksa rkivet förvarade sköldebrev, vilka jag här avbildar efter en uppsa ts av Hans Hildebrand, Vapenbilderna i m edeltidens sköldebrev, Månadsblad 1892, se bild 8: 1-4. Dessa äro synnerligen värdefulla för oss på grund av den noggranna dateringen . Som vi se bibehålles från 1482, då det äldsta sköldebrevet utfärdas, till 1513, då det yngsta tillkommer, i huvudsak samma grundmoment med den snett ställda skölden , vars vänstra övre filk är avskuren. I detaljerna däremot fin~ir

102

Bild 7. Detalj av ridd a r en J e ns Skaves , hans hu strus och so ns gravs teu Rin gs teds kyrka, Danmark.

ner m an variationer, som tyda på att något strängt formschema denna tid icke funnits inom h eraldiken, m an jä mföre t. ex. de åren efter varandra daterade sköldarna bild 8: 1 och 2. - En annan sköldbild, som genom sin dubbla kontur och sin form lämnar goda jämförelsepunkter, återfinnes i handskriften till skräddarnas skrå i Stockholm från 1501, se bild 9. Till dateringen av vår skedgömma kunna även bokstavstyperna bidraga. Under gotisk tid hade man övergått från de tidigare a nvända stora bokstäverna , majuskl erna , ttill små bok103

stäver, minuskler, vilka särskilt under sengotiken utvecklade sig till en dekorativ, men svårläst form. Med renässansen återvända de stora bokstäverna i inskrifterna, men man ansluter sig nu icke till de medeltida majusklerna utan hämtar bokstäverna direkt från det latinska alfabetets kapitäler. En vägledning för tidpunkten, då detta skedde kan man finna t. ex. hos mynten. På en svensk silvergyllen från 1528 är präglingen försedd med latinska kapitäler och från denna tidpunkt lämnar man de äldre bokstäverna för att övergå till de nya. Till skillnad från gravstenarnas inskrifter ha myntens varit konservativa och synas i stort sett under ntedeltiden ha bibehållit den gamla majuskelskriften, vilken utan större svårighet under 1500-talet kunde omformas efter latinska typer. Huru skola vi nu bedöma inskriftstyperna på vår skedask ? Förebilden till dem är utan tvivel majuskelskriften. Med den datering till omkring 1500, som sköldformen synes ge anledning till, skulle vi vänta oss gotiska minuskler. En slående parallell till den avvikelse från det normala, som majuskelskriften här synes innebära, kunna vi emellertid finna i den bild 7 återgivna gravstenen över Jens Skave. Loffler anmärker om denna och den över Skaves broder, biskopen, att de äro de enda gravstenar han känner från Danmark, som vid denna tid använda majuskler - eljest fortsatte på detta område minuskelskriften fram till 1500-talets sista fjärdedel. Han framhåller även som karakteristiskt för dessa majuskler några helt nya och under medeltiden ej förekommande bokstavstecken, såsom för bokstaven E. Denna bokstavsform återfinnes även på skedasken. Det är möjligt att ett systematiskt genomgående av svenskt gravstensmaterial från detta tidsskede även skulle kunna ge belägg för majuskelskriftens, eller denna blandform därav, användande omkring 1500. Detta material är emellertid i ringa utsträckning och sporadiskt publicerat, vadan efterforskningen på detta område ej lett till något resultat. Däremot återfinnes skedaskens bokstavsformer i mycket närbesläktade typer på en krona till en Mariabild från Visingsö kyrka, nu i Statens Histol 04.

Bild 8. Va p e nbild er frå n senmedellida sköldebre,·. -- l. Lasse Halwordssons 1-182. -·-- 2. Mattes Lydkes 1483. - 3. Hans Stenssons 1490. 4. P ede r Sigvordssons 1513.

105

riska Museum. Det karakteristiska 1::- tecknet är så gott som identiskt m ed det, som återfinnes på vår ask och Skaves gravsten. Denna silverkrona dateras av Carl R. af Ugglas till 1500talets första fjärdedel. - Det bör k a nsk e anmärkas, utan att gå närm a re in på ämnet, att denna blandform a v majuskler och latinska kapitäler t. ex. å terfinnes på engelsk silvergravyr från omkrin g 1500. P å grund av det ovan anförda synes det rimligt att datera sk ed ask en till tiden omkring 1500 och snarast något årtionde in p å detta århundrade. En omständighet, som även styrker denna datering, är den röda färg, varuti skedasken ursprungligen varit m å la d. Denna överensstämmer med 1500-talets modetend ens a tt m å la träkärl av olika slag i rött, varom Gustav Vasas fatbursräkenskaper vittna. Betraktar m a n skedask ens form framstår det såsom sannolikt, att denna haft sin förebild i den samtida skeden m ed blad, skaft och knapp försedd m ed bygel och ring - ringen saknas här - att hänga sked en uti , se bild 11. Den knapplika avslutningen motsvarar skedknappen med dess kronlika form, varom möjligen de tunglikt utsparade delarna på klackens överkant kunna sägas erinra. Den repstavsformade listen mellan blad och skaft skulle kunna tänkas återgå på ett verkligt band, varmed man bundit samman ett antal skedar - sålunda på ett etnologiskt äldre sätt att föra skedarna med sig. Tar man återigen fasta på ornamentiken med dess parallella linjer , skrafferade bottnar och mot dessa stående figurer, föras ta nkarna närmast till arbeten av läder eller metall. Till fodral av olika slag användes under senmedeltiden och ett stycke in i nyare tid läder, som genom hög uppvärmning i olja eller vax blev mjukt och lätt att forma för att sedan vid avsvalning bli hårt som horn. Denna teknik kallas med en fransk benämning cuir bouilli, d. v. s. kokt läder. Huruvida den kommit till användning i vå rt land under medeltiden är osäkert. I varje fall synes ick e ordet belagt i vårt medeltidsspråk och Peder Månsson h a r ej upptagit metoden i sin bok om skinnbered106

Bild !l. Sköldemärke från stockholmsskräddarnas skrå 1501.

ning och sälerverkskonst. -- l förbigående kan omtalas, all museet äger ett etui för kniv och gaffel framställt på detta sätt av »kokt oxhud » m ed årtalet 1757, vilket säges härstamma från Hälsingland. I Italien och Frankrike praktiserades denna konst av foclrahnakarna , maitres gainiers, och etuin i denna teknik för instrument av olika slag finnas bevarad e, däribland ett från 1500-talet i British Museum med vapenbild och repstavsornament, m en i övrigt olika vår skeclgömma. Snarare överensstämmer skedaskens dekoration med bokbindarnas läderarbeten och med teknik en vid tillverkning av svärdsslidor, där ett tunt skinn monterades över ett underlag av trä. På bokband från 1400-talet och 1500-talets början utgöres ofta pärmens dekoration av parallella linjer och diagonala rutnät m ed mittfigurer i blindtryck eller lädersnitt, varvid i d et senare fallet mönstret skäres in med kniv. Även läderslidorna dekorerades på detta sätt, se Ragnar Blomqvist, Medeltida svärd, dolkar och slidor funna i Lund, Kulturens årsbok 1937 . - Det antyddes också ovan, att skedaskens dekoration förde metallarb eten i tankarna. Metoden att låta bok stäver och ornament framträda mot en skrafferad botten förekommer under medeltiden på föremål av såväl äkta som oäkta m etaller, t. ex. på koppar och bronsföremål. Det klassiska exemplet härpå är fru Ramborgs koppargravhäll i Västeråkers kyrka från 1331, men många m era vardagliga föremål utsmyckad es på detta sätt. 107

Det kan måhända synas vara att gå över ån efter vatten, när vi i det föregående sökt jämförelser till vår träask inom andra materialgrupper. Detta har närmast skett på grund av föremålets ovanliga form och ändamål, som kunde göra det troligt, att det i trä efterbildade ett etui av annat material, varvid främst läder kom i fråga. Jag behöver säkerligen icke närmare bevisa, att ristad dekoration med de element, som finnas på skedasken, långt ned i medeltiden och under avlägsnare tider förekommit inom träslöjden, den skrafferade bottnen t. ex. på en grupp kistor - se Sigfrid Svensson, Vikingatraditioner i nordiska bondemöbler, Fataburen 1937 - eller diagonalskärningen t. ex. på spånaskar - se John Granlund, Ett st.ycke svensk folk.konst från 1500-talet, Fataburen 1937. Man bör kanske sålunda främst fasthålla vid skedaskens karaktär av träföremål. Ett stöd för den gjorda utvikningen ges emellertid av de tidigare nämnda skedaskarna. Den biskopsformade asken har ju .först och främst genom hela sin skepnad önskat komma bort från sitt funktionella ändamål att vara foder till skedar och framträder som en ornerad statyett, vars inristade ornament såsom i metallkonstens nielloteknik fyllts med svart massa för att framträda mot grunden, och den gotländska skedasken är övertäckt med ett berättande figurmåleri , som ju trollar bort dess karaktär av träföremål och ställer den i klass med emaljklädda guldsmedsalster. Den på Kulturen bevarade skedasken har i sitt vridlock en väsentlig likhet med den biskopsformade - de andra skedaskarna ha klapplock - samtidigt överensstämmer den med de senare genom sin uppsvängda skedkontur och sin odekoreradc botten . Med det sparsamma jämförelsematerial, som står till buds, är det vanskligt att draga några vittgående slutsatser om skedaskens förekomst i Sverige och om dess utveckling. Den yngsta skedasken i denna lilla grupp visar emellertid atl föremålet funnits i vårt land från 1200-talets mitt till omkring 1500 samt att den i sina äldre exempelar genom dekoreringen antyder en viss kyrklig karaktär, något som vår skedask med sin inskrift möjligen även kan giva stöd åt. 108

Bild 10- 11. Sked as k oc h silve rske d. Liigg m ä rk e till skedas ken s byge l,

so m erinra r o m ske d e ns rin g fäs te. K.

~!.

2 1845 och 60-18.

KNIVHAKAH FHÅN ÖSTHA SKÅNE Av SVEN T . JU ELLBERG

niven hör till den manliga utrustningen. Var och en, som kommer ihåg hur det kändes, då han fick sin första slidkniv, erinrar sig nog också de känslor av manlighet, som ägandet därav förde med sig. Vi spände fast vår ungdoms dolkar vid byxknappen med hjälp av en knapphålsförsedd rem på slidan. Men längre tillbaka i tiden , då man icke hade hängslen och sålunda icke heller knappar i byxlinningen att tillgå, fästes kniven på annat sätt. Från Östra Skåne och de närmast därtill gränsande delarna av Småland och Blekinge har Kulturen en serie knivhakar, som brukades till detta ändamål under 1700-talet och början av förra århundradet. Såsom namnet anger består detta föremål av en hake, vid vilken knivslidan hänger, se bild 1. Haken placerades över byxlinningen på vänster sida och var så lång och så trång, att den satt säkert fast. Hakens fria ända var omböjd till en bygel, i vilken slidan hängdes antingen med hjälp av en metallring eller lädersnören. På vänster sida hade också byxfickan sin plats på de gamla smäckbyxorna och i rlenna brnkade den nedhängande kniven stoppas. Bland våra knivhakar kan man urskilja två huvudgrupper, av vilka den äldre, daterad mellan 1758-1781, har sitt huvudområde i Gärds härad och den yngre, 1758- 1810, i Östra Göinge. Hakens framsida är på båda grupperna utformad till ett på olika sätt dekorerat cirkelparti. Huvudformen är sålunda typmässigt densamma i de båda grupperna och de måste haft samma ur's prungsform såsom utgångsläge. Stora skiljaktigheter finnas likväl mellan dem. Den viktigaste av dessa är av rent teknisk art. Såsom framgår av bild 7 är den inre delen

110

Bild 1. Kni\'en hänges med hjiilp av knivhaken vid b y xlinninge n.

av hak en på gärdshäradstypen omböjd i spetsen. Detta kan vara en åtgärd utes lutande vidtagen för att hindra haken att glida , m en kan också ha sin grund i en h elt annan fästningsanordning än den , vi här ovan anfört efter traditionen . Ty den omböjda spetsen synes mig tala för, att knivhakar av denna typ varit trädda över ett bälte eller en livrem snarare ~in över byxlinningen - omböjningen skulle då hindra hak en att glid a av remm en. Är d etta antagande riktigt , vittnar alltså denna knivhakefonn om ett äldre dräktskick , under vilket m a n använde sig av livremmen. Några sådana livremmar finnas em ellertid icke bevarade från vårt område och Sigfrid Svensson har vid 111

Bild 2-3. Ovan: knivhakar av koppar daterad e 1758, 1776 och 1781 från Gärds hiirad . Nedan: knivh akar av mässing da te rad e 1789 oc h 1810 frå11 Ö. Göinge härad. K. M. 5i , 1163-!, 580 oc h 12036 a-c .

112

Bild -l- 5. Knivhakar. Ovan fr . v.: av koppar da l. 1799, av järn , jordf'ynd ·- båda från .Jiirres tads hiirad - sam t av järn, ink öpt i Kris tia nstad . Nedan fr. v. av järn m ed kopparpl a tt a f'r å 11 Ki1111 evalds härad sa mt av mässing f"r å n List e r s h iirad. I{. M. ()12\l, ()130, 12788, R510 och 2\l 12.

undersökningen av bouppteckningar för sitt arbete Skånes Folkdräkter blott funnit ett par enstaka uppgifter därom. Jag har likväl icke kunnat undertrycka denna refl ektion, då knivhak en från Gärd s härad synts mi g vara såpass å lderdomli g, att den såsom typ sä k erligen är äldre än vad dess da tering angiver. Den omböjda bygelspetsen förekommer eljes t blott på e tt jordfynd fr å n Järres tads härad, bild 4, och p å en knivhake från Östra Göinge, bild 4, b å da av järn. Den sistnämnda är sy nnerligen kra ftig till formen och liksom järres tadsha k en smidd i e tt stycke. För att å ter gå till knivhak a rna från Gärds härad så h a de ännu ett kara kteris tiskt dra g, so m skiljer dem från andra , i d et att den b ygel varuti kniven skall hänga ej är utsmidd i samma stycke som hak en utan fastnitad vid denna. Den korta tidrymd , varunder d essa krokar uppträd a, det likartade material et, koppar, den gemensamma formen och dekoration en i graverade tremulantlinj er tala för, all sa mtli ga exempl a r utgå tt frå n samma verkstad . Så kan också sägas vara fallet m ed gruppen frå n Östra Göinge. Här äro alla av mässing och smidda i e tt stycke. Dekorationen bes tå r hos de fl es ta av k oncentriska cirkellinjer, i vars yttre kre ts finn es anbringad en text m ed n ogg rann datumangivning, såsom: ANNO 1790 DE N 19 FEBHVARI NI-IS, se bild 3. En knivhake besläktad m ed denna typ , m en m ed ännu m era utpräglad cirkelform, härs tammar frå n Oppmanna socken i Villands härad. Den bär å rtalet 1787 och är fäst vid en kniv slida av läder , i vilken inskuril s å rtalet 1801 , bild 8. Från samma härad ä r även en knivhake m ed genombrutet stjärnmönster, bild 6. Denna har tydligen släktskap m ed blekingska knivhaka r. Ett exemplar från Kyrkhults socken, Listers härad , bild 6, företer samma genombrutna 8-uddssljärna , vilken här emellertid är förs edd m ed en fond av koppar, som i ursparningarna lyser röd mot den gula mässingen. Från Kyrkhults socken har musee t f. ö. en knivhak e av helt annat utseende, se bild 5, även den av mä ssing. Det genombrutna stjärnmönstret

t t4

. d t

Bild 6. Knivhakar av mässing. Villands och Listers h ä 1·ader. K. M. 38:-110 och l!i84. Bild 7. J{nivhakar av giirdshärads- och ö. göingetyp sedda från sidan . K. M. 580 och 12036 c.

115

Bild 8. Liid crs lida for kniv och gaffel dat. 17Hl, Sm i1 la11d , och s lida med kniv hak e fr~1n \'illancl s hii1 ·a cl . I\. M. :l758 oeh l(i84. Bild !J - 10. l{ni vs lid a med p t1sy dd ga ffelslida frii n Villands hiirad, knivslida fr å n Giirds h iirad, kniv- och gafTelslida fri111 Ö. Göinge samt slida för kniv oc h gafTel inköpt i Lund . I\ . M. ](i85, ii08 , lfi84 och 82:W.

tillhör även det sm å ländska g rän so mrå dct att döma av den knivhak e, frå n Urshult som H~1 lt e n-Cavalli11s avbildar i Värf'nd och virdarna. Från d et a11grä11sandc småla11dshiiracle t Kinn evalcl och Allmmuisrycts socken finn es i sa mlin ga rna en knivh a ke av elen cirkelrunda typen. m en e lj es t h elt olika vad dekorationen angår, bild 5. Den bes tå r av e n gjuten koppa rpla tta med dryckesscen av ett s lag, som ofta förekommer på doslock frå n tiden omkring 1700. Denna platta är nitad fast vid en järnhake. Till sist å te rstå r alt redovi sa två till formen frå n de föregående helt avvikande typer. Den ena av dessa iir · från \'illands härad och i överensstämmelse m ed de östliga kniv hakarna gjord av mäss in g i ett stycke, m en har i motsa ts till dessa fått en långdragen form av ett närmast fiolliknande utseende, bild 9. Denna hake är odaterad . Den a ndra är frå n 1 Hi

Torna härad och i överensstämmelse med den västliga gärdshäradstypen av koppar m ed omböjd spets. I övrigt erinrar den även till formen om denna , m en gravyren m ed sitt tulpanmön ster är dock av annat slag, daterad 1790. Av i stort sett samma t yp är även en kopparhake m ed å rtal et 1799 från .Järrestads hära d , bild 4. Vid n ågra av de nu omtalade knivhak a rna sitta ännu läderslid orna fast. Det ursprungli ga ätverktygel ä r naturligtvis kniven, som em ellertid r edan under senare delen av 1700-talet hos allmogen kompletteras m ed gaffeln. Detta är anmärkningsvärt tidigt i betraktande av a tt gaffeln i d e förnämsta kretsar sporadiskt kom till användning först vid 1600-ta lets början och att bruket därav även h os dem sp red s ig m~1ck e t lå n gsa mt. Det dröjde 117

också fram till senare delen av 1800-talet innan gaffeln hos allmogen i gemen blev såpass vanlig, att ett hushåll försåg sig med tillräckligt antal för att kunna räcka till även åt gäster. Var gäst fick därför medföra sin egen kniv och gaffel, vilka de buro vid sidan i läderslidor av ovanstående slag. Från den tyska renässansen känner man ett stort antal teckningar till behållare att bära dessa matredskap uti av sådana mästare som Holbein och Aldegrever. Dessa utgjordes av rikt dekorerade m etallslidor, som med en ävenledes ornerad hake fästes vid bältet. Garnityr av detta slag äro förebilder till de enkla bestick med läderslida och knivhake, som vi här sysslat med. Utom de nämnda besticken vill jag till slut omnämna ett par, som tillhöra vårt område, men sakna knivhakar. Det ena av dessa, bild 8, som blott har ursprungsbeteckningen Småland, är ett mycket vackert läderarbete med driven tulpan- och vindruvsranka samt inskriften C.l.S. A:o 1761 vid mynningsranden. Skidan är gjord i ett stycke med rum för kniv och gaffel. Detta bestick skiljer sig i flera avseenden från de, som varit vanliga hos Skånes och Smålands allmoge. Ivledan allmogens bestick utgå från den gamla knivslidan, vilken, då gaffeln tillkommer, på enklaste sätt utökas med en utanpå lagd och tillsydd hylsa för denna, se bild 9, och fortfarande är avsedd att bäras hängande, har det ovan omtalade besticket mera släktskap m ed de ståndsmässiga etuierna, med vilka det även har det gemensamt, att det icke längre bäres vid sidan utan stoppas i en ficka eller medföres på annat sätt. Det andra b es ticket, som är från Oppmanna socken i Villands härad består av en enkel läderslida med tillsydd holk för gaffeln. Spår efter en hängningsanordning finnes. Av intresse är här kniven , en hemmagjord fällkniv med masurskaft. Den uråldriga , dolk.formiga kniven har fått vika för senare tiders knivtyp , av det slag, som vi kalla lomme- eller fickkniv, men som här fortfarande är avsedd att bäras hängande vid sidan på gammaldags sätt.

118

BRODERADE AGEDYNOR Au ANNE MARIE FRANZEN

är man skulle ut och åka m era »s taseligt » än till vardags, sa ttes det målade åksätet på vagnshäcken, och på detta lade man »agedynan », vilken icke blott gav en mjukare sittplats än den blotta brädan, utan också angav gårdens sociala ställning. Skulle det vara riktigt fint, påpekar Emelie von vValterstorff,1 använde man sig av e tt åktäcke, som skulle hänga från vagnen, och som h elst skulle passa i mönster och färger till agedynan. Ju högre anseende en gård had e, desto fl er agedynor skaffade den sig. Det berättas t. ex. , att då Hanna Olsclotter, dotter till Ola Rasmusson och Inger Jönsclotter i Stora l\fölleberga, på 1830-talet gifte sig m ed Ola Andersson i Bökesåkra, m edförd e hon i hemgift ej mindre än 60 agedynor förutom alla täck en och cl rättar. 2 Detta förklarar elen stora mängd åk.dynor, som ännu finnas bevarade. Enbart på Kulturen finnas 97 broderade och 263 utförda i olika vävnadstekniker, av vilka rödlakan och flamskvävnad dominera. Av dessa broderade å k.dynor äro 51 i tvistsöm och 46 i schatlcrsöm, och det är dessa 46, som skola upptagas till behandling i fortsättningen.

Bruket att använda å k.dynor tycks av materialet att döma ha börjat und er förra hälften av 1700-talet. Kulturens äldsta är från år 1728. De bli allt vanligare för att kulminera omkring år 1800, varefter de snabbt avta i antal och kvalitet. Det yngst daterade exemplaret på Kulturen är från år 1839. Att dessa data kunna tas som gilti ga för h ela Skånes och inte bara för Kulturens åk.dynor framgår vid en jämförelse m ed till gängligt bildmaterial i »Skånsk allmogeslöjd » och »Textilt bildverk )> .

119

Efter 1800-talets första fjärdedel ha å kdynorna tydligen liksom hela den övriga textila allmogeslöjden råkat i förfall i och m ed industria lism ens genombrott. Anilinfärgerna kunde inte motstå tiden som de gamla växtfärgade garnerna eller åldras vackert som de. Dess utom förstörd e de skrikiga n ya färgerna kompositionernas harmoni ska färgve rkan . Den allmänna fabriksmässighetens tjusning tog bort glädjen över de gamla vackra, handgjorda sakerna, och det var myck et, som nu i mitten av 1800-talet gjorde, att värdefulla textilier förstördes genom vanvård eller oaktsamhet, såldes och vrakades bort för en spottstyver. Det var först på 1870-talet, som man åter började få upp ögonen för h em slöjdens värde. Kulturen i Lund har på detta områ de haft betydelse genom sina stora sa mlin gar och sina utställningar samt sin vävskola. H em slöjdsförenin ga rnas bildande i början av 1900-talet ha r också verkat för h emslöjdens förnyelse och bidragit till, att man börjat uppskatta d e gamla h em gjorda arbetena. Åk. dynorna på Kulturen äro a lla frå n Skåne utom en enda frå n Hallari.d. Och denna enda skiljer sig icke på någo t sätt från de övriga, uta n är troli gen tillverkad i Skåne. Det är alltså ett helt skånskt m a terial, och det fördelar sig inom landsk a pet såsom fram går av k a rtan, bild 1, som är ritad m ed led ning av Kulturen s kortregister över dess samling broderade å kd ynor . . Mot denna ka n invä ndas, att d en enba rt grundar sig på Kulturens material, so m är begränsat, och att en karta, som inte utgå r frå n samtliga kända skån ska arbeten icke har något av värde att visa. Men d et framgår vid en undersökning, att ka rtindelningen både vad område och förekomst beträffar i huvudsak stämmer m ed d et m a terial , som finns i en handbok som »Skånsk allmogeslöjd ». Den stämmer också m ed uppgifter, som Henriette Coyet lämnar i »Skå nes h embygdsslöjd ». Åk.dynorna på Kulturen synas alllså ge en r epresentativ och riktig bild av vad de olika trakterna kunna h a producera t. Man kan också göra en annan invändning mot vederhäfti gheten i kartan s uppdelnin g, n ämligen den , att dynornas häradsbf'teckningar, efter vilka kartan är uppgjord , kunna 120

/""_./ ~j 0 . G omge ... (-

,,,,l'

c;1 ,/?

V. Göinge

l,, f

r../

t_..

;-' J

Villands

I:)._ '

Bild 1.

Karta öve r å kd y nornas förd e lnin g m e llan Skånes härader.

vara missvisande. De beteckna d et härad, där de blivit inköpta, men det ä r därför inte sagt, a tt de blivit sydda där. Vid en granskning av material et framkomm er emellertid , att häradsbeteckn in garna i allmänh et verka troliga. En uppdelnin g m ed dem som grund stämmer väl med kuddarnas utseend e. Vid en blick på kartan urskiljas ganska tydligt tre områden, nämligen ett i sydvästra Skåne, omfattande Torna, Bara, Oxie, Vemmenhögs och Skytts härad er, ett i nordvästra Skåne, omfattande Onsjö, Luggud e, Södra Åsbo, Norra Äsbo och Bjärc 121

Bild 2. Akd y na , h ögres tåndsbeto nad , Vemmenhögs hd. K. M. 3588.

härad er, samt ett i m ellersta Skåne m ed Gärds och Färs' härader. De mörkaste pa rtierna beteckna de områden, där dynorna äro rikligast förekommande. Så är fall et i sydvästra Skåne. De olika häradena äro här ungefä r lika r ep resen terad e: Torna har 7 kuddar, Bara, Oxie och Vemmenhög 6 sa mt Skytts 4. Mot norr blir det sparsammare m ed förekomsten. Först längst i norr förekomma kuddar å ter m era rikligt. Här finn s det omkring tre i varje härad. Utom dessa två områden, n ä mligen sydvästra Skåne och nordvästra Skåne, förekomma blott några enstaka exemplar här och där. Från Östra Göinge finns ett ex. m en inget från Västra Göinge, Frosta ell er Villands härader. I m ellersta Skåne kommer Gärds härad m ed tre och Färs m ed två. Sydöstra Skåne är inte alls rep resen tera t. I fråga om häraclsindelnin ga rna m å anföras vad G. Karlin säger i Skånsk textilkonst, Svenska slöjdföreningens tidskrift 1914: »Att, såsom stundom försökts, fixera fram läns- och häradstyper är ganska fruktlöst, då här som på andra områden kulturgränserna sällan sammanfalla m ed de administrativa indelningarna ». I avseende på d etta material skulle jag vilja reservera mig. Vissa härad ha otvivelaktigt en särskild stil, och man kan så småningom ganska lätt urskilja en del häradstyper. 122

Bild 3. Akdyna , allmogebetonad , Vemmenhögs hel. K. M. 35331.

I det sydvästra området är Vemmenhög just ett sådant härad med särpräglad typ. Bild 2 visa r ett typiskt prov p å Vemme nhögs broderikonst. Här förekomma de rikaste mönstren. Dessa ha för de t m es ta en utpräglad högres tånds-karaktär och en mycke t elegant och säker tecknin g. Bild 3 är mera allmogebetonad , m en el en har ändå en mycke t säker och klar form. Formerna äro myck et kraftiga och frodiga , och varje färg i schattersömmen är skarpt avgränsad för sig. Denna dyna kan vara intressant att jämföra m ed den föregående, som har samma komposition m en myck et sir li gare och elegantare former och färgern a schatterade i varandra på e tt flytande, n a turefterhärmand e sätt. Bottenfärgen på vemmenhögs-dynorna är i regel svart. Olika slag av rnönstermotiv framträda , även om blomsterdynorna dominera. - I Skytts och Oxie härader äro formerna fortfarande krafti ga. ]\fönstren äro i fl era dynor originella och olika d e vanliga å kdynsmotiven . Torna och Bara härader ha rikare mönster fast spreligare · och tunnare sydda än söderut i Vemmenhög. Hjortmönstret är här mycket vanligt, bild 4. Bottenfärgen är vanligen svart, och rött och grönt äro två vanliga mönsterfärger. Över huvud taget är det något troskyldigt och anspråkslöst över dynorna från denna trakt, olik elen frodiga säkerheten södern t. 123

Detta var alltså del sydvästra området, där dynorna ha ylfältet fyllt av ett rikt mönster i glada och brokiga färger och med varierande mönstermotiv. Gå vi till det nordvästra området, finner man icke någon större skillnad m ellan dynorna i olika bygder. Broderierna här utmärkas av ett finare. tunnare mönster ; de fles ta ha bård, n ågot som de sydskånska dynorna så gott som alltid sakna. Bild 5 visar en typisk agedyna från det nordvästra hörnet av Skåne. Sömnaden är tunnare och glesare än i söder. Vad som i synnerhet ger mönstren dess karaktär äro de stora rutbottnar, som fylla blommor, blad och alla större ornament. För övrigt är stilen i många kuddar sirlig och elegant. Färgerna i broderiet äro hållna i mera dämpad färgskala än söderut. Efter dessa grupper återstår mellersta Skåne, där Gärds och Färs härader framträda såsom något ganska särpräglat. Exemplen därifrån ha alla en bård av festonliknande utseende, bild 6. Även sättet att utforma blommorna i en spretig, vävaktig teknik är typisk . Flera stolsdynor från samma härad ha också liknande utseende och broderisätt. De få återstående dynorna ha intet särpräglat utom det enda exemplaret från Östra Göinge, som är intressant så till vida, att det visar en tydlig påverkan från blekingesömmen. Både teckningen av blommorna, fåglarna, rutnätet mitt i blommorna samt i synnerhet de ljusa, lätta färgerna visa släktskapet m ed Blekinge. Färgerna äro bl å tt , skärt och gult, blekingefärgerna. De fl esta av Kulturens åk.dynor äro daterade, och de spänna över omkring hundra å r. En sådan tidrymd medför em ellertid inom allmogekonsten sällan så genomgripande förändringar som inom andra konstområd en . Det har emellertid framkommit vissa tydliga skillnader m ellan L ex. den äldsta och den yngsta dynan, men mellanliggand e led äro svårare att få grepp om. Den äldsta dynan är som nämnt från 1728, och har en viss kantig naturalism i teckningen av fåglarna.:: Deras röda färg stämmer vackert: samman m ed den gröna bottenfärgen. Man kan observera, all mön s lrf'I delvis iir viint upp och ned. JU

Bild -1.

A kd~· n a. T o rna hd.

I\ . \I. 22(\1.

Delta förek om m er icke sena re. P å den senast daterade dynan frå n 183~) , bild 7, är en viss avvege ta risering m ä rkbar. Teckningen av I. ex. fåg la rna ä r förgrovad och förenklad , och färge rna äro r åa. -- Vissa mönstermotiv h a en tyd li gt fortskridande förändring , som jag skall p ~1vi s a i det följand e. Materia le t är till botten alltid yll e, tvåskaftat eller i sydvästra Skåne fyrskafta t. I<arlin berä tta r, alt bondmororna ofta logo sina gamla , uttjänta y ll ekjolar och gjorde kuddar av dem. Oftast är botten svart m en kan so m sag t ha en d el andra färger, mörkbl ått, rött och grönt . Ganwl var i regel tvMrå digt tvinnat ullgarn och växtfärgal. Bildinnehå ll e t i broderi ern a ka n vara symboliskt, episkt eller dekorativt. Del är möjligt, a tt vår textila allmogekonst från början inry mt myck en symbo lik , m en i dessa sena tiders broderier har sannolikt sy mbo lik en sp elat en unde rordn a d roll för framställningen , vare sig i mönsterkomp ositi on erna ell er de enskilda ornamenten. Djurfigurer, so m hjorten ell e r lejone t, som ofta a nvändas som symboler i annan kon s t, äro på dessa 12f>

Bild ;i. Åkdyna , S. Åsbo hd , J(. M. 21459. Bild(). Stolsdyna , Giirds c l. Fiirs hd, ((. M. 23581. Bild 7. Åkdyna, Torna hel, ({. i\L 2:1 -15 I. Bild 8. Å kdyna , Onsjö hd, J(. M. :12:-1 .

dynor rent dekorativa former. Trädet, som ofta förekommer, är säkert broderat i sin egenskap av dekorativt ornament, med vilket man var förtrogen. Något b erättand e inneh å ll kan man h ell er knappast spåra i dessa åk dynor. Det finns em ell ertid i »Textilt bi ldverlo exempel på broderade åk.dynor från Skåne, där bildframställningen redogör för Eva och Adams historia i tre scener."' På Kulturen finns intet av detta slag. Två dynor ha syndafall et som motiv, men det kan diskuteras, huruvida man skall uppfatta motivet 126

beriittande. Eva och Adam tillsamma n s m ed träde t bör n og här anses som en r ent dekorativ komposition, bild 8. E tt sådant motiv som Holger Dansk och Burman, bild 9 h a r inte h eller n ågot av berättande karaktär. Själva ursp runget ä r en k ä mpavisa, som h a ndla r om hjä lten Holger Dansks strid m ed trolle t Burma n. Både hjälten och trollet äro emellertid två prydliga kavaljerer , exa kt lika tecknade och utförda, som sitta på va r s in nätta häst. Visserligen h a de svärd i hand, m en detta blir enbart dekorativt och inte alls skräckinjagande. För övrigt 127

iir möns tret på denna dyna i sitt naiva framstä llningssä ll ovanligt väl komponera t. De stora ornamenten på sidorna balansera på ett utmärkt sä tt ryttarna . Den dekorativa formen framstår ren och är fri från alltför myck et ytutfyllande broderi. Annars kan som e tt genomgående drag hos dessa dynor märkas en rädsla för tomma y tor. Människo- eller djurfigurer äro h ell er icke inkomponerade i miljön - varken hus ell er landskap förekomma över huvud taget. Hjorten kan n ågon ensta ka gå ng stå på e n liten hit mark, och ett träd brukar då finnas bakom honom. Såsom framg å tt av det sagda, tyckas så gott som alla mönstren på Kulturens å kdynor ha rent dekorativt innehåll. Att döma av annat bildmaterial synes detta också vara fallet med åkdynorna i övrigt med några få undantag. För det m es ta utgöras mönstren av växtmotiv, blommor och blad. Äkdynornas komposition ~ir alltid symmetrisk, och den långsmala formen har gjort det n aturli gt m ed en uppdelnin g i två lika hälfter . Den vanliga stolsdynan, jynnet, blir i fördubblad form en åkdyna. Det är också troligt, att jynne t lega t till grund för åkdynorna, då jynne t är äldre. Vanlig kompo128

Bild 9. Åkdyna, Vemmcnhögs hd. K . M. 18548.

Bild 10. Stolsdyna. I\.

~I.

708 .

sition på jynnet är renässa nsens uppställning m ed en kra ns i mitten och utstrålande hörnblommor, bild 10. Med åkdynans avlånga form blev det därför två kran sa r. Hälften av Kulturens åkdynor har detta system, bild 2 och 3, p å sex är kransen med innerfigur utbytt mot n ågo t annat dominerande ornament, m en av dessa sex ha två ett motiv, som bra nära liknar en krans i sin utformning. P å tio har m a n följt jynnets komposition, bild 20, m ed kra nsen såsom mittfigur. Mönstret ä r oftast teckna t från ett h åll, b eroende på agedynans a nvändnin g i vagnen , där den skulle ses frå n bara en sida. Vad b å rden beträffar, så förekommer den som sagt m est i a rbeten frå n den nordvästra delen. Här är den så gott som alltid avgränsad med en linje från dynans mittfält. Den tar ick e på n ågot sätt upp mönstret frå n detta, utan är h elt frist ående Girlandbårderna från Gärds ä ro däremot m era samkomponerade m ed mitten genom sina knutstygn, som även förekomma i mittfältet. I allmo gekonst är den m edvetna konstnärliga avsikten föga framträdande. Man har ingen längtan efter n ya, djärva kombinationer; man vill pryda och smycka sina ägodelar i enligh et 9

129

med vedertagen sed. Även om åkdynans uppkomst är dunkel, måste de viktigaste förebilderna vid dess tillkomst och utveck ling varit de, som legat närmast till hands, alltså andra tex tilier, främst då stolsdynan, vilken funnits hela m edeltiden igenom. När åkdynan som textilt föremål väl var fix erad till användning och utseende, kopieras den eller efterbildas den i enlighet med allmogens starka känsla för tradition , men på ett ofta fritt och personligt sätt. Den typvariation och d en mönsternlveckling, som då uppkom, har influerats av många faktorer, m en följande inflytelser kan tydligt spåras: 1. andra vävnader. 2. högre stånds-broderier. 3. märk.dukar och mönsterböcker. 4. målade allmogetapeter.

Hurnvida åk.dynan ursprungligen varit vävd eller broderad, må vara en öppen fråga. När det gäller textilier i övrigt, tycks ofta de vävda föremålen ha prioritetsrätt till mönsterkombinationerna, varför det är möjligt, att de vävda åk.dynorna varit de tidigaste, och att de överflyttats till broderiteknik. För detta talar t. ex. den redan omtalade åkdynan m ed Eva och Adams historia, som tycks vara en direkt kopia av en åk.dyna i flamskvävnad. Vid en jämförelse mellan dessa bägge, förefaller det troligt, att den vävda är tidigare. Den är nämligen gjord med mycket större pregnans. G Säkerligen ha andra vävnader inverkat på åk.dynorna - inte så mycket i kompositionshänseende som i detaljer, vilka kunna ha överflyttats. En sådan detalj är kvinnofigurer m ed händerna i sidorna, som förekomma på en del dukagångsvävnader. l vissa dynor har man tagit intryck av högreståndsbroderier. Hur detta tillgått, är svårt att säga, eftersom det inte gä ller detaljer utan m era avser h ela broderiets karaktär. I d et föregående påpekade jag angående bild 2 högreståndsinflytand e. Detta är märkbart inte blott i schattersömmens flytande teknik och de mera sirliga formerna utan också i mönstrets asymmetri. Den allmogebetonade dynan bild ;3 har strängt 130

. .. •

,• ••

.,.

fil 7

l:l

Bild 11. i\ågra av de vanli gas te styg nslage n , fö r ekommand e på å kdynorna . I oc h 2: Plattsöm, ensidi g. Allt garne t ligger på riit s id a n och blott sm å stygn på avigsidan. 3: Plattsöm , rege lbund en. Avigs ida och rätsida ha lika ut see nd e . .t: Schatt ersöm i en färg. Gen om d e olika lå n ga styg nen, som fylla yta n, få r denna ett li vfull a r e ut see nd e ä n en pla ttsö m sbroderad . 5: Sc ha tt ersöm i fl er a färge r. Mjuka, naturefterhärmand e färgschatteringar. Dett a ä r m est tydli gt i h ög r eståndsbe ton ade a rbeten . 6 : Allmoge ns sch a tt ersöm med färge rna i kla rt avgränsad e skikl. 7: Flätsöm. 8: Stjä lksöm, enk el. 9: Stjä lksö m, dubbel. 10 : Knut a r, till fyllnad. 11 : Knut a r, i ka nt. 12 oc h 13: Bottensöm, två olika slag. Förekomma oft as t nordv äs tra Skåne.

symmetriskt m öns ter . Den övre dynans hörnbuketter ä r också ett mönstermotiv, som icke används på de rent alhnogebetona de dynorna. Vidare är d et märkduka rnas och m önsterböckernas mönsterförråd , som säkerligen lä mnat inspiration till vissa motiv. Märkdukarna , dessa sönmadsprov för sm å flick or, förel~omma hos a d eln allmänt r edan under 1600-ta lel och fin go sedan insteg hos a llmogen via de m ellanli gga nd e stånden under 1700-talel. 131

Största infl y tand e på våra svenska märkdukar sy na s de tys ka och holländska ha haft. Mönstermotiven ha vnrit i hög grad skiftand e och internationella. Den största b etydelse för märk.dukarnas mönster ha mönsterböckerna haft. De t var på 1500-talel, som boktryckarna uörjade ge ut böcker med mönster för textili er. De bl evo hastigt populära och ha inte bara påve rkat märkdukarna utan varit av oöversk åd li g betydelse för all textil h a ndaslöjd in i våra dagar. Mönsterböckerna upptaga, sa mmanföra och sammanblanda motiv från skilda lände r, tider och stila r. Detta betyder, att ett m edeltida mo tiv, exempelvis e tt gotiskt mönster, som dyk er upp i sena re tid , inte a lls behöver sa mmanh ä nga med någon direkt tradition bakå t utan kan ha kommit med genom dessa möns terböck er. Typiska märkduk s- och mön sterbok smotiv på Kulturens å kdynor synas i bild 12. Ängeln är en direkt efterb ildning av märkduksängeln i bild rn och blomstervase n likaså av vasen på denna märk.duk. Dessutom finn s det å kdyno r, där m an kan spåra s läktskapen m ed m å la de allmogetapeter. I å kdyn a n, bild 14, förekomma t. ex. bårder med uppradade djur, n ågo t som är typ iskt för de må lad e väggbonaderna. Vid en undersökning av ornamentik en på dessa agedynor framk ommer, att av ornamenten det rent geometriska förekommer så ytterst sällan, att man kan fastslå, att det är uteslutande växt- och djurornament, som m a n a nvänt sig av. Frånvaron av geometriska figurer beror på att tekniken är ett fritt broderi, so m k a n sys obehindrat och i vilka krumelurer som helst på bottenytan. Det är tvärtom en svåri gh et att sy geo m etri skt. Endast en kudd e m ed rent geom etriskt möns ter, tyd ligen direkt ta ge t från någon vävnad, troligtvis rödla k a n, har jag påträffat. I övriga d yn or har m a n inte ens i bården a nvänt sig av rent geom etriska m önster. Växtornamentiken dominerar och utgö r huvudparten av kompos ition erna. Växtmotiven äro alltid stili serad e. Träffar man någon gång på en naturalistisk tulpan , så är det rena överfl~1 ttnin ge n från 132

Bi ld 12

:\kd~· rrn ,

Vc mm e nh ögs hd. K. :vl. 2621.

Bild 13. Märkduk , dat.1747 . IC M. 6287.

133

en flamskvävnad. Djur och människor förekomma inte så y mnigt. De utgöra för det m esta mittpunkten i varje hälft, eller också betona de mittaxeln. Vad beträffar ornamentens härledning och utveckling så bör d et påpekas, att den omständigheten, att det här rör sig om ett fritt broderi, gör det svårt att företa en sådan utredning. Man är inte så beroende av vare sig förhållandet m ellan varp och inslag som i vävnader och inte h eller av räknade trådar som i tvi stsöm eller korsstygn. Ett mönsters utveckling k an lättare urskiljas i dessa teknik er och är inte h eller så nyckfullt beroende av utformarens skickligh e t. Hur lätt kan inte stygnen förirra sig, n ä r man inte behöver räkna några trådar! En extra krumelur av ren oskicklighet eller otur, och det är svårt att säga, om det är en n ejlika eller en tulpan. Av d e växtmotiv, som förekomma på agedynorna, märkas särskilt trädet, olika blomformer som ros, lilja, tulpa n, n ejlika, kransen, gran atäpplemotivet samt blommor i vas. Från djurvärlden ha hjorten, lejonet och fågeln ta gits upp. Även mänskli ga gestalter avbildas på kuddarna. Ett av de intressa ntas te motiven är kransen som inramandc ornament. Denna cirkelform härstammar troligen från Orie nten och återfinnes på babyloniska, assyriska och gammalpersiska tygavbildningar. Den användes som inramancle ornament i antiken, och i alexandrinskt siden på 400-talet är elen genomgående använd. De bysantinska sidenvävnaderna ha som viktigaste mönstersch ema cirklar, vanligen sammanhållna av s1nå rosetter. Dessa vävnader voro mycket eftertraktade av nordborna och voro utan tvivel kända här vid medeltid ens börja n och h a, som Andreas Lindblom har visat, påverk at den inhemska mönsterbildningen. Detta kan tydligt spåras i mosaikbroderierna frå n senare medeltid, dä r cirkeln har samma palmettranka som på en bysantinsk hovmansdräkt från 1000-talet. Lindblom h ar klargjort, att detta motiv måste h a levat kvar under hela m edeltiden för att under 1700-talet dyka upp i t. ex. dukagångsvävnacl. Där finns samma p alm ettranka i den inramande cirkeln. 134

Bild 1-L .:i.kdyna, Oxi e hd. K. M. 3095-L

Kransen förekommer på så gott som alla Kulturens åk.dynor. Det är intressant att den på dessa dynor är stadd i en viss utveckling. Tre typer kunna urskiljas i dessa kransar: 1) då kransen inte har några särskilt betonade punkter, utan fortlöper i en jämn form som i bild 15a, 2) när den är betonad i varje hörn , så att den nästan bildar en kvadrat, bild 15b, samt 3) när den har de fyra punkterna i korsform, bild 15c. Detta är den vanligaste formen . Utvecklingen av kransen sker i två riktningar: dels tar innehållet överhand på kransen, så att den blir av mindre betydelse, dels tar kransen överhand över innehållet. I det senare fallet blir den antingen frodigare i sin blomframställning, eller också avtar den vegetativa formen alltmer. I bild 16 äro bladen fortfarande blad med ett visst system i färgbehandlingen, som framhäver bladkaraktären. Omramningen och innerfiguren väga ganska jämt mot varandra . I kransen på blomsterdynan, bild 17, har man däremot svårt att hitta någon bladkaraktär längre. Bladen sitta inte som blad m ed ett litet skaft från ringen utan äro ditsatta utan övergång. Vidare äro de inrutade i olika färger på ett geometriskt sätt, som ännu mer avlägsnar framställningen från 135

0 a

0 l'

Bild 15. a ), b) och c). Schematisk framställning av tre olika kranstyper, förekommande på åkdynor.

naturavbildningen. Dessutom är den inre ringen utvidgad och försedd med ett eget ornament. Denna ornamentranka är en direkt motsvarigh et till den bysantinska palmettranka, varom jag ovan talat. Palmetterna ha på åk.dynan ersatts av blommor. Blon11nan i mitten på dynans krans har nu förlorat sin stjälk och sina blad. Hon är på väg att förlora sin vegetabila form. På dynan i bild 8 är denna utveckling fullbordad. Den inre ringen finns kvar, men av blommorna ha blivit några obestämda runda former. Själva den inramade ytan har blivit förkrympt och broderad helt och hållet, så alt mittblomman bara ingår som en röd form på en grön botten. Den är förresten knappast blomma längre. Istället för blomblad kommer man att tänka på träskärningens karvsnittsrosetter. För övrigt är att säga om denna dyna, bild 8, att den m ås te höra till de senare och mera degenererade. Den är odaterad, men hör tydligt nära samman med en broderad agedyna från 1825. Färgen är gräll och brutal. En ymnigt använd skär färg skriker mot den blå bottenfärgen. I kompositionen äro dessa kugghjul för stort tilltagna. De ta i sin stora och grova form kål på stackars Eva och Adam. Men denna komposition har sina goda egenskaper. Den har en viss fart och humor över sig. Eva- och Adammotivet är vanligt inom all allmogeslöjd och förekommer på de mest skilda ställen. Man kan i största allmänhet säga, alt i äldre tider bildframställningar m ed 136

Bild 16. Akdy na , Vemm c nh ögs hd. K. M. 5711. Bild l 7. Akd yna, Färs hd. K. l'vl. 2759.

bibliska motiv äro uttryck för en föreslällningsvärld , för vilken dessa motiv voro en högst påtaglig verkligh et. Framställningen var därför berättande, och dramat i Edens lustgård och vissa liknelser i Nya testa m entet sa tte sä rskilt fantasien i rörelse. Ju lä n gre fra m i tiden man kommer, des to m er förlora dessa berättelser sitt verkli gh etsvärde, det berätta nd e försvinn er och av de förut rikt varierade och detaljrika framställ1:37

Bild 18. Akdyna, Torna hd . K. M. 4842. Bild 19 . .\kdyna , Skytts hd ? K. M. 3-t02.

ninga rna beh å llas endast dekorativt tacksamma detaljer . Så torde d et h a gått m ed detta Eva- och Adam-motiv. Hjorten som motiv är påträffad r edan i Birkagravarna från 800-talet. Den finns även på de s. k . Birkamynten och fortl eve r säkert sedan inom inhemskt konsthantverk. Hjort138

Bi ld 20 . .-\kdyna, Bara hd . K. l\'1. 16568. Bi ld 21. .l.kd y na , Torna hel. K. M. 3945 .

liknande djur förekomma t. ex. på Överhogda lsbona d en. Med kristendomens införande började den också symboliskt b eteckna d en kristna själen, och användes i denna b etydelse ofta på dopfuntar. Dalbyfunten har en hjort inom cirkelomramning. Det är n yss på pek a t, att cirkeln som inn efa tta nde ele-

139

ment närmast härstammar från Byzans. Betecknande nog kallar också Roosval den som gjort denna funt för Byzantios. Huruvida det innefa ttade, i d etta fall hjorten, också är byzantinskt, är dock m era tvivelaktigt. Vivi 1Sylwan uppräknar icke detta djur bland dem, som i Byzans voro vanliga som mittornament i krans . Man får kanske snarare räkna m ed hjorten såsom inhemsk tradition i motsats till lejonet, som åtminstone här i Skåne kan antas ha fått sin kraftigaste ins pirationskälla i domkyrkans från Lombarcliet inspirerad e djurvärld. Hjortmotivet förekommer senare dels i kyrkliga textilier med symbolisk innebörd, dels i m era dekorativ användning, va rs former märkclukar och mönsterböcker sörjde för. Hjorten i bild 18 måste ha som närmaste förebild en hjort i rödlakan eller dukagång. Den har en bionuna i munnen, och på ryggen sitter en fågel, och det hela omges av olika blomformer. Men just denna röcllakanshjort har av Lindblom påvisats vara densamma, som hjorten i de m edeltida mosaikbroderierna. Hjorten på denna å k.dyna skulle a lltså vara en sen form i en utvecklingslinj e. - Hjorten i bild 4 måste däremot ha haft mönsterböck er ell er märkdukar till förebild. Hela utformningen av både djure t och elen omgivande kransen visar, att elen ick e kan ha varit tagen från någon vävd teknik utan är h elt sömnaclsbetonacl. Ett annat ornament är träde t, som liksom kransen genomgår en viss utveckling. Trädet är mycket vanligt i all folkkonst. Här hos oss som hos alla andra folk har det haft symbolisk inn ebö rd såsom livets träd . Trädet Yggdrasil nådde i den nordiska gudasagan upp till himmelen och i dess topp satt en fågel. Träd med fåglar höra också till de vanligaste motiven. De förekomma i de m edeltida textilierna här i Norden till exempel i Nåclenclalsbroderierna. Även i andra länder var motivet m ed två fåglar på ömse sidor om ett träd myck et vanligt och förekomm er bland annat på s idenvävnader. Det finns också i mönsterböcker och på märkclukar. Det är alltså svårt att säga, vilken form, som varit ursprunget för ett träd på d essa kuddar. På bild 18 är träd et försett m ed stam, grenar, 140

Bild 22. Akdyn::i, Oxic hel. I(. M. :32\l71.

blad och frukter. I dess topp sitta två fåglar. Trädet ~ir mycket stiliserat. Det är frestand e att anta, att förebilden varit en vävd trädform. I märk.dukarna blir trädet alltmer naturalistiskt. Samma förhållande tyckes vara m ed åkdynorna, varpå Eva- och Adamdynan i bild 8 kan tjäna som exempel. Det har också tydligt lå nats frå n en märkduk , eventuellt m ed en flamskvävnad som m e llanliggande led. Bladen ha här blivit riktiga blad m ed flikar , och äpplena skifta så naturalis tiskt som möjli gt. Somliga äpplen äro h elt röda , andra vända den ljusa sidan till och skifta i skärt och vitt. Det förekommer också elt träd, där trädkaraktären inte ~ir utpräglad utan är m era likt en blomstjälk med många stora blommor av olika utsee nde. Detta träd sammanblandas i de senare kuddarna m ed vasformen. Vasen m ed blon11nor är ett r enässansmotiv, som är vanligt i all folkkonst , i textili er och keramik , och som målad dekoration, t. ex. p å möbler. På dynan i bild 16 förekommer en vasform , där stjälkarna verkligen komma ur vasen so m avskurna bionunor bruka göra. 141

På en annan kudde blir däremot blommorna mera samlade till en stjälk, en viss likhet med träd har uppstått. Denna form är vanlig i mönsterböcker. I en sen och degenererad kudde som i bild 19 är sammanblandningen vas och träd fullständig. Trädet har dessutom fått en heraldisk karaktär och toppblomman är ett mellanting mellan krona och blon11na. Ett utmärkande drag för degenerationen är dessutom igenf~rllningen i grenverket. De kvinnor, som sytt dessa dynor , äro okända. Alt bondhustrurna själva ofta sörjde för gårdens behov av åkdynor kan man ta för givet. Men många av åkdynorna äro av så hög kvalitet, att man tvingas anta, att de blivit utförda av särskilt sömnadskunniga kvinnor, vilka sytt på beställning. Bild 2Ö visar en dyna, vars smakfulla komposition och skickliga utförande tyder på detta. Det är intressant att iakttaga, vid en jämförelse mellan dynorna bild 20 och 21, vilka säkert ha samma mönsterursprung, hur mycket mera amatörmässig den senare verkar. Det skånska allmogebroderiet är inte så provinsbetonat som t. ex. blekingesömmen eller hallandssömmen, vilka ha bestämda färger på en viss bottenfärg. På åkdynorna ha många olika färger använts, och bottenfärgen har skiftat. Ett allmänt karaktärsdrag har dock skånebroderiet i sin frodighet och rikedom på former, och den skånska åk.dynan framträder som något enastående i sitt skiftande och rika mönsterförråd i jämförelse med de angränsande landskapens torftigare och i stort sett bildlösa åkdynsbroderier. Man måste vara tacksam för att så många skånska agedynor finnas bevarade. Om man jämför ett kuddbroderi av vanlig typ i våra dagar med dess slappa teckning, intetsägande färger och banalt stereotypa mönster med dessa dynor, vilka på sin tid voro lika vanliga som våra nutida soffkuddar, frapperas man av hur omedvetet konstnärliga och raffinerade dessa okända allmogekvinnor visa sig vara i sin traditionsbundna, men ändå personligt fria behandling av förebilderna och materialet. 142

NOTER. ' l EMELIE VON W ALTEHSTOHFF: Textilt bildverk. Stockholm 1925. Sid. 14. 2 1-IENRIETTE CoYET: Sk ånes hembygdsslöjd, Malmö 1931. Sid. 26. 3 Denna åkdyna ä r eva kuerad och har d ä rför icke kunn a t avbildas. Den intresse ra de hänvisas till färgbild en i En bok om Skå ne I sid. 264. 4 EMELIE VON \oVALTEHSTOHFF: a. a. sid. 70, bild 155. " Förut p åpekat a v G. KAHLJ N i h a ns arbete Skå nsk textilkonst och utställningen på Kulturhistoriska museet i Lund okt.-nov. 1913, sid. 17.

LITTERATUHHXNVISNlNGAR. A. BR.\NTING och A. LINDBLOM, Medeltida vävn a d er och brod erier Sverige 1-II. Stockholm 1928, 1929. 1-IENRI ETTE CoYET, Skå nes hembygdsslöjd. Malmö 1931. M. DREG ER, Europäische Weberei und Stickerei. Wien 1904. 0. VON FALKE, Kunstgeschichte der Seidenweberei. Berlin 1913. Gammal allmogeslöjd från Malmöhus lä n, utgiven av Malmöhus läns hemslöjdsförening. 1916. INGEGEHD HENSC HEN-INGVAR , Den textila hemslöjden. En bok om Skå ne I. Lund 1936. - Dukagå ngsdrä tten i Skåne. Kultur ens å rsbok 1936. G. J :soN KARLIN, Skånsk textil konstslöjd. Lund 1886. - Skånsk textilkonst och utställningen p å Kulturhistoriska museet i Lund okt.-nov. 1913. Svenska slöjdföreningens tidskrift 1914. KAHIN LANDERG HEN, Kulturens märkdukar. Kulturens årsbok 1941. ANDHEAS LINDBLOM, Frå n Byzans lejon till Skå nes varulv. Nordiska Museets och Skansens årsbok Fataburen 1932. Vrvr SYLWAN, Svenska ryor, Stockholm 1934. V. SYL\.V..\.N-A. GEIJER, Siden och brokader. Stockholm 1931. EMELIE VON W .u.TEHSTORFF, Textilt bildverk. Stockholm 1925.

143

S:T DHOTTENS KYHKA I LUND Av RAGNA R BLOMQVIST

m Eskil, d en andre inneh.avaren av ärkeb iskopss tolen i Lund, berättas, att han en gång, när han i sin un gdom studerade i Hildesh eim, föll i en svår sjukdom. Slutet syntes nära och han h a d e få tt mottaga den sista smörjelsen. I andanom tyckte han sig då först förd genom en brinna nde byggnad och fann sig sedan stå inför e tt kungli gt palats. Inkommen i delta såg han framför sig himladrottningen Maria sittande i strålglansen på sin tron och omkring h enn e bland andra biskopen av Hildesh eim, dekanen och en a nnan k yrkan s tjänare där. Under tåra r bad han d em om deras förböner hos den himmelska drottningen och lyckades till slut vinna h ennes öra. Han lova d e alt utföra vad h elst hon befa llde, bl ott hon icke skickade honom tillbaka i eldslågorna. Hon bjöd honom då att i lösen giva h enn e fem skäppor av olika slags säd. När Eskil återfått m edvetande t och kunnat b erätta sin upplevelse, tolka de en drömkunnig klerk hans syn så, att han , då han en gång n å tt en av kyrkans högsta värdigheter , had e att till Guds och d en h eli ga jungfruns ära grunda fem kloster av skilda ordnar. 1 Berättelsen är upptecknad i en krönika om cistercienserordens b egynnelse, möjli gen efter uppgifter av Eskil själv ; han stod nämligen alltsedan sin ungdom i vänskapsförhållande till ordens ledande man , Bernhard , vista des vid upprepa de tillfäll en i Clairvaux och slutade sinadagarsomcisterciensermunkdär. Den är emellertid till k a raktären en legend. I alla händelser kan den medd elas som lämplig ingress till n ågra ord om den sida av Eskils mannagärning, som närmast berör vårt ämne. Skolgossen i Hildesh eim tillhörde en av Da nmarks förnäm sta släkter, Thor144

gunnesönerna, d en själländska Hvideättens jylländska jämnlike, befr ynda d m ed kunga huset genom Erik Ejegods drottning Bodil. Hans fader Kri sti ern var hirdman först hos kung Nils och sedan hos kung Erik, h a ns farbror Askersatt på Lunds ärkebiskopsstol. Icke underligt att den unge Eskil gick mot h öga värdigheter ; 1133 finna vi honom som prost vid kaniksa mfundet vid Lunds domkyrka , följande å r blir han biskop i Hoskild e och 1138 kommer han i besittnin g a v Nordens högsta kyrkliga ämbete, han blir ärkebiskop av Lund. Vi skola icke närmare uppehålla oss vid Eskils avgörande insa tser för den nordiska k yrkans konsolidering och hans h å rdnackade kamp för kyrka ns oberoende av den världsliga makten , som flera gånger förde honom i landsflykt, intill d ess han å r 1177 frånträdde ärkebiskopsämbetet och drog till klostret Cla irvaux, där han 1181 fann sin sista vilostad. Vårt ä mne ger oss endast anledning att n ä rmare avhandla en sida av hans rastlösa verksamhet - hans be tydande gä rning som klostergrundare i Danmark. Den honom enligt legenden p å lagda uppgiften full gjorde Eskil m er än väl. Heda n som biskop i Hoskilde understödde han stiftandet av b en ediktinerklostret S :t P eder i Nestved. Som ärkebiskop av Lund fi ck h a n a ndra resurser och kunde p å ett storsla get sätt befrä mja klosterväsende ts utbredning i Danmark. En h el ntd kloster ha honom att ta cka för sin tillkomst och i m å nga fall, där han ick e direkt var grundaren, uppträdde han so m till skyndaren . De ordnar han gynnade voro cistercienserna, premonstrat ensern a , benediktin erna , joha nniterna och kartu sianerna . Av cisterciense rkloster grundade Eskil på 1140-ta let H errevad i Skå n e och Esrom på Själland, och troligen h ar han m edverkat vid tillkomst en av de svenska klostren Alvastra och Nydala av samma orden. Premons tratenserkloster tillkommo genom honom i Tommarp, Öved , Vä och Lund. För b enediktinerorden stiftade h a n S:t P eders nunnekloster i Lund. Om hans verksamhet för joha nniter och kartusi a n er är på grund av källornas ofullständighet föga känt. Det saknas em ellertid ick e entusiastiska sa mtida vittnesbörd om Eskils verksamhet som 10

145

klosterstiftare, och det eft ermäle han fi ck av en lyb eck erklerk Arnold är talande nog; enligt denne grundade Eskil m å nga såväl munk- som nunnekloster av alla ordnar i Danmark, och »m å n gtali ga som cederträden p:°1 Libanon ut s träckte dt' sina grenar ända n ed till h ave t, ja , på andra sida n detta och uppfyllde, som vore de t en H erran Sebaoths vingård, ick e endast Danmarks utan även slavernas land ». Eskil såg sig sjä lv i denna verksamhet som såningsmannen, som, d :°t han utsådde sina klost erkolonier över landet, n edlade frön , ur vilka de t i en fram tid kunde spira en skörd av troende själar. Den ena av Eskils b åda klosterstiftelse r i Lund var som nämnts ett nunnekloster av b enediklinerorden , h elga t å t Jungfru Maria och S :t P eter , eft erha nd ben ä mnt enda s t S:t Peters kloster. Det grundlades n ågot a v åren n ä rmas t efter :'.'t r 11 45. ägde bes tå nd genom h ela medeltiden och upplöstes först fra memot 1500-talets slut. Den på Eskils tid uppförda klosterkyrkan ersattes under 1300-talet av den tegelkyrka , som ännu kva rstå r som sock enkyrka för S :t P eters klosters församling. Eskils andra klosterstiftelse i Lund fi ck ick e p å lå n gt när samma livslängd. Den b enämnes ömsom Frälsarens (Sa lvatoris) , ömsom Tr efaldigh etens (Trinitatis) kloster och tillhiirde premonstra tenserorden. 1 Premonstratenserorden s upphovsm a n var No rb ert au Xanten , en av 1100-talets m es t infl y telserika religiösa p ersonli gh eter . Han var född 1080 ~l 1082 och son av greve H eribert av Gennep . Såsom kanik i Xanten (8 mil norr om Köln ) var han en gå ng nära att dödas av en blixt och blev därav så skaka d , att h a n genomgick en religiös kri s, som gav hans liv en h elt ny inriktning. Att i fattigdom som en Kris ti a pos tel tjäna Gud bl ev han s idea l, och därför avsa de h a n sig denna världens goda och drog som trasig vandrarepredikant omkring i Frankrike, såsom en föregångare till F ranciskus. Men tiden var ick e mogen för ett sådant fromh e tsideal. Norbert ia kttog råda nde förfall och missförhållanden i tidens klostersamfund, specie llt a ugustinerkonventen, där utvecklingen gick mot sekularisering , d. v. s. att klost erbröderna begåva des m ed perso nli ga inkomster av 14fi

lUND S:T DROTTENS KYRKA

lllZl'Jf

J'kele!! i s'lenkis!a "

= trä;odle

D:J .;-

lege!ki.rlcr

" !räkis!a metl 1'ollizn av J'j'jälor

::JC

-·- ·- = schak!gräns'

METER

<::i =

D = limrad brunn

S!TUATION.fPLA.N 0

= Frilagd mur.r/rtfirl;ning = förmodad

hizl bol!izn u!an s'f'år a v kida

,o0-

l;,_,~ -:::4'' -

)(

J''(

.,,,, I

/,'

I -n I I ,'{>~ ''~ ~' KVARTERET ,' F ÄR.GA RE N ,' [J JTEFANS

·" ·o

I&agn~:. ~!omrvtJ'!

!;:

I I

....

)

()

<;;~ -

,,.

;:s-

!:f

KY.J?KA

!lJ

(,>

&>~

~,~

~ivåkurvorna avs e m o riin en oc h m o tS\'a ra d en urs prun gii ga markPlussiffrorna a n giv a h ö jd över Lunds s tad s no ll plan (= havsy tan ). '\ivå kurYorn a visa , att S:t Dr otl e ns k~Tka lega t på en höjdrygg m ellan e11 grund sänka v id Grönega ta 11 oc h e n djup bäc kravin , mark era d m ed pilar, s trax viist c r om Stora Södergatan. vilk e n m o tsva rar d en m ed eltida torggalan. Till h iige r a n g iv es d e11 un gel'iir li ga plat se n fiir S:t Stefans sta vky rka.

Bild 1.

~· ta11 .

..... _,

J/ I

preb enden. Norbert dä remot ville bringa livet i a u gustinerkonventen i n ä rma re överen ss tä mm else m ed a u gustinerregeln och grunda de fö rdenskull 1120 en egen orden m ed klos tret Prem ontre i F rankrike som m oderklos ter . Pla tsen fö r klos tret skall i en sy n h a bli vit Norbert a n visad (m ontre) p å en ä ng (pre), d ä rav n a mnet p å klostre t och p å prem on stmten serorden (la t. prcemonstratum =anvisa d) . Ordensbröderna skulle leva so m reg uljä ra k a nik er eft er den h eli ge Au gustinus· rege l, m en Norbert vill e ick e a tt de enba rt skulle tä nka p å den eg na själe ns frä lsning, uta n a vsåg a tt de även skulle a rbeta fö r a ndras sa li gh e t. De skull e predika eva ngelie t, verka so m sjä lasörjare och fylla de präs terli ga plikterna i sockna rna. Även kvinnor kunde upptagas i kl os tren , vilke t em ellertid sn a rt visa de sig vara mindre välbetä nkt. Ordensdrä kten va r vit. Norbert utsågs 11 26 till ä rkebisk op i Magdeburg och d og som såda n 11 34. H a ns orden va nn r askt en vidsträckt utbred ning och n ådde en betydande m a kt stä llnin g i på ved öm ets tj äns t. Till Da nma rk n ådd e p rem onstra tenserorden gen om ä rk ebisk op E skil. " Grundlägg nin gsåret för prem onstra tenserklostrel i Lund ä r icke k ä nt. I domk yrka ns n ekrolog ium h a r av en h a nd , som skrivit intill k ort eft e r mitten av 11 60-tale t, gjorts trf' a ntecknin gar o m d öda i klostret : »Hu glek , förste a bbot i de n ev ige ·Frä lsa rens (ky rka) i Lund », »Osmund, k a nik och präst vid den heli ge F rä lsarens k yrka i Lund », och »Ma nni , präs t och k a nik vid d en h eli ga Trefaldi gh e te ns (k yrka)» . Ma n k a n h~ira v sluta , all klos tret grundats senas t under 1160-ta let." Påve n Alexa n de r III (11 59- 11 8 1) förl ä nade klos te rbröderna vi ssa rä tti gh eter i m å l r iirande den egna k yrk a n.' P remonstral ense rorden befann sig vid denna tid i en period a v sta rk utvecklin g, va ri ä ven L und a klostret m edve rkade. 1-far ifrå n grunda des nä mligen 1177 e tt dotterklos ter Belbu ck n ära Cammin i P ommern , av la ndets h er tig Casimir b egåva t m ed 11 b yar. Bröderna funno em ellertid a nledning a tt r edan fö re 11 8:1 lämna det n ya klos tre t, som 1208 å teruppriilt a dps av pre rn onstra tenser frå n Ma ri enga rte n i F ri es la nd .< 148

LUND.

S:T DROTTENS

KY~KA .

I I I

i=d

1,J

. l

I .

. I I .

. I I . .

~ _!)- ~

;~;:; , l

;'f:J

~-: ----·-n~ .

- . .~;

1' ~'

eEI ,- I

rJliEl

c~::-:-~~ L---

o__ -5,

c .J

Kcr llesurul

0,f!ober IJ44 &12..!lnar ef(}/o rnrvi.s'I

50 meter

llilrl 2. S:I Droll e ns kyrka . Pla11 över hittUl s undersökt a parli c r. S11cds trcc kning ange r fö rmoda d murs trii c knin g.

I Lunds domk yrkas gåvoböcker ha antecknats en rad avlidna m edlemmar i klostre t, dels de tre, som finnas i domkyrkans n ekrologium, och dels ett antal senare avlidna. Vi finna där »broder H ecto r , diakon och kanik i S:t Salvatoris i Lund, » »\Valter, lekbroder i S:t Salvatoris kyrka ,» »Thrudo, lekbroder i S:t Trinitatis kyrka i Lund», »Johannes, abbot vid S:t Trinitati s i Lund », »Thord, kanik och präst vid S:t Trinitat.is i Lund », »Elias, lekbroder vid S:t Trinitatis i Lund », »Alardus, lekbroder vid S:t Trinitatis i Lund ». Samtliga dessa h a inskrivits under 1100-tale ts senare hälft. " Under 1200-tale ts första och andra tredjed el h a ant ecknats en rad avlidna kanik er , akoly ter och lekbröd er i S :t Trinita tis, m en eftersom det är omöjligt att avgöra, om det inte i dessa fall gäller Trefa ldigh etsklostre l i Öved, kan in gen av dessa notiser anföras som bevis för alt Trcfa ldi ghe lsklostret i Lund existerade under 1200-talet. Den ovan nämnde a bbot en .Johannes, som i Domkyrkans gåvoböck er stå r antecknad so m död den 19 november , bevittnad e c:a l 173 en sk ö tnin g och underskrev 1180 ärkebiskop Absa lo ns bekräftelse av Odense Knutsbröders privil eg ier." I c l! brev frå n abboten Vilhelm i Ebelholt till abboten i Premontre, Hugo, död 1189, beteckna s Johannes som »en rättfram och rättskaffen s man , fri frå n allt ont».' Säkerligen är han identisk m ed den abbot Johannes, som å r 1182 från Skåne hämtades till Valdemar d en stores sjuk.läger i Vordingborg, varom Saxo berättar. Saxo har em ell ertid rin ga förståelse för Johannes, som h a n m enar ick e alls var så kunnig i läk ekonsten som han gav sig ut för. ,, Efter att y tligt ha undersökt sjukdomen, lovade h a n på de t bes tä mdaste, vad han ingalunda kunde h å lla, nämligen att han nog skull e å ter g iva kungen hans hälsa. Han tillr edde en maträtt, som han tillsatte m ed några läk em edel och gav konungen , jaga de så alla ut ur sovkammaren och bjöd konungen att lägga sig att sova. Då folk senare kom in igen , funno d e konungen h elt m å llös och badande i svett, och abboten tillsade dem då att lägga över honom ordentligt och påstod, att det var en god och sund svett. ,, Men kungen dog, ,, så därav kan man se, hur lit et man knn förlita sig på läkarna ». säger Saxo. 8 150

0 0

0 _,,-

,"'<

..,

.,;

!")

. I

(

. - 1· -

!i·~;·l ,: t

L·

l UND .

{•

Xatt. ~ unJ.

J'.· T JJROTTEHJ' .J(YRKIJ.

~ ~

.frha41 iiver .töJ.,.a ltin (/hu5·

• -t,

muren Il mele ,,. / rån d.~s

•

JJåslr a hörn .

::::;

18-20 oklobor 194 4&a9nt11>' .fllom rvifl

13ild 3. S: t Dro tten s ky rk a. Sc: ha kt IJK öve r söd ra lå nghu s muren 11 m e te r fr å n d ess västra h örn . P la n oc h se kti o n . Öve r s t till vä ns te r profilt egel frå n valvri bb a , funn e t i a ngrä nsa nd e schakt.

Under abbo t J oh a nnes lid syn es det ha uppstå tt mi ss förh å lla nden i Trefa ldi gh e tskl os tret i Lund . Den n yssn ä mnda a bbot Vilhelm i E belh olt ser sig föranl å ten all till skriva a bbot Hu go i Premontre r örande »Vår vörda de b roder och m ed a bbot J oh a nn es i den h eli ga Trefa ldi gh etens hu s i Lund » och be honom a tt frå n Lunda klos tre t av lägsna de uppstudsi ga elem ent, som bragte klostret i vanrykte, fö r spillde dess förmögenhet och fö rorsak a de fö r virrin g i h ela orden . Vilh elm ta la r i brevet om »m änni sk or , som h a sk en av a lt va ra E der ordens och k yrka s stödjepela re m en ick e upph öra, såsom ä ven vi n ågon gån g av 15 1

dem fått erfara, att förfölja och som hundar söndergnaga den utmärkte m a nnen (Johannes) och med honom h ela hans hus». 0 Möjligen har abbot Hugo tagit itu m ed saken på ort och ställe, ty Laurentiibröderna i Lund ha funnit anledning att inskriva hans n a mn i sina gåvoböcker. Det är tänkbart, att de antydda missförhå llandena lett till en upplösning av kaniksamfundet vid Trefa ldighetskyrkan. I varje fall finnas inga som h elst skriftliga vittnesbörd om att klostret fortsatt att existera efter år 1200. Däremot finna vi , alt Lund senare under m edeltiden ägde en kyrka och socken med samma tvåfaldiga benämning som den gamla premonstratenserstiftelsen. Den kallas alltså antingen Trefaldigh etens, på la lin Trinitatis, (första gången 1304) ,10 eller Drottens (första gången 1395) ,11 den senare b enämningen här liktydig m ed Frälsarens. Ordet drotten är avlett av ett ord, som i isländskan h eter drott och b etecknar en hövdings följe ell er hird. I nordiskt språkbruk betecknar drotten »härskare» och finnes p å runstenar a nvänt om hövdingen, om husets herre och om H erren Gud. Femininformen drottning betyder härskarinna.12 Att kyrkan 1304 var en vanlig sockenkyrka m ed präst framgår av bestämmelsen i ett detta år av Cecilia, riksmarsken Johan Kalfs änka, skrivet testamente. Däri doneras »till S :t Trinitatis kyrka därstädes (i Lund) 12 öre penningar, och till prästen 2 öre». 10 S :t Drottens socken omfattade ett område frå n torgga tan och västerut, vilket bl. a. ses av ett utdrag av ett arrendebrev 1492, utfärdat å t Jon Guldsmed på en gård i S:t Drottens socken på den västra sidan vid torget. 1 3 Enligt den Vedelska kartskissen över Lund från 1580-talet låg också k yrkan ett stycke väster om torgga tan , m ellan denna och »Fru e Bea lis gaard», den senare motsvarande tomten i södra hörnet Grönega tan-Stålbrogatan.14 Sålunda inringad måste kyrkans plats vara alt söka inom ett område på och vid Ka ttesund , och där har också enligt Kulturens Lundaarkiv vid olika tillfällen under detta århund152

l /Jfl'/).

+ -

- -

+ - - - - + - - - - + - - - - + - - -

•3'1,oo

1fly lla

Okt.

1 9~1...

~a9nar fi/,un'f"/$/

+ - - - - + - - - - + - - - - + - - - -

Bild

+ -

- + - - - -+-34,oo

S:I Drolle ns k y rka. Schakt H över absidens mur. Plan och sektion.

rade anträffats skelett och gravkistor, vilka antyda existensen av en gammal begravningsplats, tydligen S :t Drottens kyrkogård. Även bitar av murar ha kommit i dagen vid olika ledningsgrävningar. De intill år 1939 av Kulturen samlade uppgifterna om murar och gravar inom området ge ett visst begrepp om begravningsområdets utsträckning, men något system i de påträffade murbitarna har det icke varit möjligt att se. Tack vare att Lunds gatuförvaltning i oktober 1944 lät omlägga en stor del av Kattesunds stenläggning och tack vare ekonomiskt stöd frå n Föreningen Det gamla Lund erhöll Kulturen ett tillfälle att företaga direkta grävningsundersökningar i gatan, med resultat att planen av en inom begravningsplatsen fordom belägen kyrka i huvudsak kunde klarläggas. En sammanfattning av äldre och nyare fynd ses på plankartan bild 2. Den visar, att på platsen fordom legat en kyrka 153

av vanlig romansk planform med torn i väster, rektangulärt långhus och smalare kor m ed halvrund absid i öster. Dess tota la längd har varit 54,21 m ete r. Det är endast mycke t små delar av d enna väldiga anläggning, som hittills kunnat bringas i dagen, m en dock fullt till räckligt för alt dess karaktär skall kunna anses klarla gd i huvudsak. Att de t sedan måste råda oklarhe t b eträffande å tskilliga detaljer är givet. Grundmurarnas beskaffenhe t framg å r av bilderna. Vid K å planen bild 2 kunde iakttagas, att södra lå nghusmuren vilat på en ända till 2,&J m eter bred och 50 a 60 cm hög bottenplatta av stora fä ltstena r av gråsten. Bottenplattan n å r n ed i moränen , gul lera , som här möter 190 cm under gatunivån. Över botten plattan är grundmuren 150 c m tjock och byggd m ed skal av gråsten, kvarlsit och sandstenskvadrer, inneslutande en kärna av gråsten, kvartsit och sandstens fli s i h å rt kalkbruk , vari kunde spåras enstaka små tegelkorn. Södra kormuren var av likartad b eskaffenhe t i del vid N bild 2 undersökta stycket, dock kund e här icke upptäckas det minsta tegelsmul i murkärnan. Bottenplattan var här längs murens insida lagd m ed en plant avjämnad översida, inåt kore t avgränsad m ed en rak kant, bildad av en rad flata kvarsit- och gråstenar. Denna översida låg 17 cm högre än korets äldsta golv. Murens yttersida hade tidiga re spoli era ts vid n edHiggandet av en gasledn in g, varför n ågo t mått p å murens tjocklek icke kunde taga s. Absidmuren, bild 2 H. samt bild 4, har varit endast 122 cm tjock , alltså en h el fot tunnare än långhusmuren, m en har i övrigt haft samma karaktär som denna. P å det undersökta stället ligger den över inre delen av den 250 cm breda bottenplattan. I muren fanns fl era bitar av murtegel. I gränsen m ellan lå nghus och kor ligger en 142 a 156 cm bred stödgrund, bild 5 och 6. I schaktet bild 5 såg d ess mot koret vettand e d el ut som bottenplattan vid södra kormurens insida och dess översida var b elägen 10 a 12 cm över äldsta korgolvet. I schaktet bild (i var motsvara nde del spol ierad vid 154

J{var!. .f'r.urk! C'/e ,.,um.l~ n ·r 10 vid J{allesuncl . .fchakl o~ve r norclvci.r/ra hörnet av

.l l/.N ./).

J'.4NKT IJ,f(OTTE/Vf A''Y,f',fAf 40,, 31 ok!ohe r IJJ-4-4.fa'?nar B/oin9viJ! .

/,,·.,,.,.

..födfl>-

c·

·' 3

. - . . - - - - - - - " " ' · .... AIRrkyfa -

+.I

..-37,oo

--r~---~~..-.r""'~- '------' ·--~-~--~·~---I +

- - : j +36,oo

?J.72,/Tk?'d2tii??7d7/.#,7.:Wnw»,?.AY/?if/'ll.?IW?#...;.W.~2ZY.WV7//fi',.7/T/7/Jif/.N77/7A'.VA

IH! av plan/ fok/"'Jfrl

S "'"'ler

Bild ii. S :t Drott e n s k~Tka . Sc ha kt P i)Ycr korets 11ordvii stra h ö rn. Pla11 oc h sekti o ne r . l sek ti o n c11 :\ -- B ii ro golvläggningar mark era d e m ed feta r e Cl•

::.;,

tex tstil.

en ledningsgrävning 1928. Över grundens västkant låg här en 26 cm bred huggen sandsten, mycket nött på översidan och mest erinrande om en tröskelsten. Förmodligen markera r den gränsen m ellan kor och långhus. Under torne ts murar har bottenplattan varit särskilt vidlyftig. I d et 1939 grävda schaktet C bild 2 kunde fastställas, au den haft en bredd av minst 4,; m eter. Däröver har tomgrunden haft en tjocklek av 180 å 190 cm upp t. o. m. ett skråkantsskift av huggen sandsten m ed översida 35 it 39 cm under gatunivån, bild 7. Under skråkantsskiftet har muren skal av stora kvartsitblock, ända till 85 cm lå nga , och murbruke t: i fogarna är späckat m ed tegelflis. Ovanför skråkantssockeln fanns ej något murverk kvar. Ett stycke av en 11 cm bred och 7,:i cm tjock tege lsten hittades 1939 n ere under en av bottenplattans stenar. Vid .J bild 2 frilades e tt kort stycke av e11 i norr- söder gående mur av tegel på grundplatta av gr ås ten och kvartsit, bild 3. T egelmuren var 92 it 94 cm tjock och grundplattan nådde en bredd av 180 cm. Muren, som avdelat lå nghuset i en större östlig och en mindre västlig d el, kan knappast vara ursprunglig. Dess bottenplatta ligger nämligen väsentligt högre än långhusmurens. Längst söderut på västra sidan hade muren en 29 cm fra mskjutand e klack ; om en likadan funnit s på östra sidan kunde ej undersökas m en är troligt, e ftersom murens grundplatta där var utvidgad till större bredd. Stenarna i denna utvidgning lågo ovanpå sydmurens grundplatla, varför h ela l.värmuren torde vara yngre än omgivningsmurarna. Den nämnda murklack en kan förklaras som pilastern till en sköldbåge längs södra lå nghusmurens insida, utgörande södra stödet för e tt valv i k y rkans västra avdelning. Att valv funnit s framgår a v e tt i schaktet .J hitta t profiltegel, bild ;'{ överst till vänster, från en treklöverprofilerad valvribba. Den visar all valven haft samma utseende som valven i den efter t 222 uppförda svartbrödraklosterkyrkan i Lund och som de troligen kort efter 1200-talets mitt inslagna mittskeppsvalven i Dalby Heligkorskyrkn. Den treslavign ribbprofil en m ed kraftigare J 56

LVNI!. J:ATTES/INI!.

u , ,.

.5cha kt <S:;cr s!Odgru nd, m ellan /ånghus '?d1 kor - ·---~~

Jlä"sf~r

Gll

i St Prol/ens k!{rka

8CLr\L~O_f

• 35,J.o

_,,-Lerblandad my-lk

"')51 JO

=t. ~ta11dT11J"!i1r

med ko//;dur

-ratlrbrul,

.. 3 5, 20

+ 3 5"100

... 34,'10

0 41 1944 Rugnar Blomq.-i':d.

::.l'

-..J

13ild G. S :l Drollens kyrka . Se ha kl 0 öv e r slödgrund m ellan lå n ghu s och kor . Plan och se ktion m ed se ktionsd c laljcr i större skala. GolYläggnin gar iiro m ark erad e med fe tare text s! il.

Hild 7. S:t Drottens kyrk a. D el a1· södra to rnmuren m ed s kr akau tssk ift av hu gge n sandsten. Sedd från v äs t s ~' dviist.

mittstav ~ir mycke t karakt eristisk och exakt densamma som i nämnda valv. Som modell för valv m ed såda na ribbor har ofta anförts d e i Lunds domkyrka eft er 1234 å rs brand insla gna mittsk e ppsvalve~1. Bibborna i dessa voro em ellertid utförda i sandsten och hade svagt tillspetsad mittsta v. Det är ick e uteslutet, att ribbor som i S:t Drotten förekommit i Danmark redan e tt stycke in i 1100-talets andra hälft. Ribbtegel m ed liknande profil ha nämligen hittats i borgen Söborg i norra Själland, där de troligen stamma från Valdemar J:s eller Knut VI:s tid . Pt1 Själland förekomma de i å tskilliga kyrkor, som höra h emma i perioden frå n slutet av 1100-lale t till mitt en aY 1200-talet.' 5 Valvslagningen i S:t Drotten bör tydligen ha skett senast vid tiden omkring 1200-talets mitt. Vid samma tillfälle skulle alltså även tvärmuren ha uppförts . K~1 rkan i övrigt hör vara äldre . .158

Bild 8. S :I [)rollens kyrka. Dörröppning i östra delen a v Jångh use ls södra mur. Sedd från n ordväsl.

Från södra låghusmuren ut gå söderut två mur s tr~ickninga r , vid G och I bild 2. Ingendera har förband m ed långhusmuren, och de t ser ick e h eller ut som om de haft samband m ed varandra. Den västra, som är 125 cm tjock , har i sk a l och kärna samma utseende som långhnsmuren och k a n va ra ungefär sam tidig m ed d enna . Den ös tra h a de en tjocklek av 185 cm , och stenarna, övervägande stora fältstenar av gråsten, lågo i b etydligt lösa re k a lkbruk ; dessutom innehöll murkärna n rikligt med murtegelbitar. Det skulle legat nära till hands att anse de b å da murarna höra till ett vapenhus, eftersom de b efinna sig just p ~t d en sedvanliga platsen för e tt sådant, m en d en åsikten m åste förkastas även därför att n ågon ingång ick e finn es eller funnit s på de t s tä lle i lå nghusmuren, där man i så fall skulle väntat den. På sträckan m ellan de b å da söderutgående murarna är lå nghusmuren bevarad upp till c: a 1,;. m eter över lå n ghu sets äldsta 159

Bild 9. S:t Drottens kyrka. Västra delen av långhusets syclmur, sedd fr[rn väster. Nederst till höger skymtar den söclerutg[1ende grunden G ;, bild 2.

golv, och n ågra som h elst spår av någon ingå ngsöppning finnas inte. Möjligen kan den östra mursträckningen förklaras som återstoden av en strävpelare, tillkommen i samband m ed tvärmuren i långhuset. En ursprunglig dörröppning har funnits på en mycke t anmärkningsvärd plats i södra lå nghusmuren, nämligen nära dess östra ända, 3,:1 me ter från långhuse ts sydöstra hörn , vid L å bild 2. Den har varit smal, endast 95 cm bred, och kan därför näppeli gen ha varit kyrkans huvudingång. Öppningens sidor ha varit helt raka och utan några som helst språng eller profileringar , bild 8 och l 1. I dörrsmygen framträdde brokigheten i kyrkans stenmaterial mycket påfallande. Golvet har lagts med gråsten, krita och sandsten, och det avgränsas utåt av en 11 1()0

Bild 10.

S:t Drotten s kyrka. J{ore ts nordvästra hiirn , sett från söd e r.

13 cm högre liggande tröske lslen av hugge n sands ten . I smygens östra vägg sågs en finhu ggen k va der av krita och en kvartsithäll. Smygens go lv li gger 20 cm högre än kyrka ns äld sta golv och alltså i god rela ti on till detta , och även murverke t kring öppn ingen vi sa de kl ar t, n tt den ~ir ursp run gli g. De t hittills fl era gå nge r nämnda äldsta go lvet i långhu se t bes tå r av ett 2 cm tjockt lage r av kalkbruk och li gger 170 ~l 160 cm under gatun ivå n, b ild 6 och 11. I schakte t 0 , bild 6, kunde iakttagas, a tt de t vilade p å e tt 4 c m tjockt dylager. Under dy n fanns 22 cm mäkti g lerm ylla och under d enna gul bottenl era . Lermyll an sk ildes frå n bottenl eran av ett 3 c m tj ockt sc hikt , till undre h älften beståe nd e av sa nd stensmjöl och till den övre av sm[t sa nd stensflis. 11

löl

Lagerföljden i schaktet 0 , bild 6, visar över det iildsta golvet ytterligare fyra golvläggnin ga r , å tskilda av d yskikt. Golven nummer två, fyra och fem nedifrån ha b es tå tt av kalk bruk lik so m d et n edersta , m edan golvet numm er tre visar sandstensflis i kalkbruk. Över det femte golvet har hamnat ett 20 cm tjockt myll -lager , och p å d etta ligger e tt dec im etertjockt lager av kalkbruk , sten och tegelbitar, vilket tillkommit dt1 kyrkan raserades . Myll-Iagret antyder, alt k yrkan s t{1tt övergiven n ågon tid före d en slutliga raseringen. Efter denna har marknivån genom p å fyllningar höjts c:a 120 cm. Lagerföljden i koret sådan den framträd er p å den högra sektionen på bild (j ger en n ågo t rikare bild av kyrkans historia. Det äldsta golvet, 174 cm under gatunivån, bes tår här av flisor av kvartsit och svart granit, lagda bredvid varandra i kalkbruk och övertäckta m ed ett kalkbruksskikt om e tt par cm:s tjockl ek, bild 13. På delta golv har avsatts ett tunt dy lager , över vilket man bottnat m ed gul lera för ett andra golv aY kritstensbitar i kalkbruk . Denna nya go lvnivå har lega t 4 cm över den första. Efter ett lager av kalkbrukblandad d yarta d mylla kommer så ett tredje golv av sandstensflis i kalkbruk . Efter tillkomsten av de lta golv sy nes kyrkan eller åtminstone koret ha härjats av en brand, ly omedelbart över golvet ligger ett lager förkolnat trä och däröver e tt skikt tegelbitar och tegelpulver, förmodligen härrörande frå n någo t vid branden spo li er a t tegelmurverk. Över detta skikt har lagts ett t 2 cm tj ockt fjiird e golv av kalkbruk och kritstensbitar. Efter en ny eld svåda , som åstadkommit ett brandlager. har e tt d ylage r avsatt s, och över detta har korets femte och yngsta go lv lagt s av krilstC'nsplatlor i kalkbruk , 41 cm över den äldsta golvniv~1n. ]{ril slensplattorna ha senare delvis borttagits innan raseringsla g ret frå n tiden för kyrkans rivning tillkommit. I långhuset har golvnivån allt som allt höjts 17 cm , i kore t '~I cm. Detta ä r e ft e r Lu :Hfoförh:'Ul a nd en blygsamma siffror. Ej heller de m ellan goh·en avsall.a dylagren iiro någo t för S :t Drotll•n miirkvärdigl. De ha be tyd ligt mäktigare motsvariglwtPr i S :L1 !\farin minor och S :t C lern ens . lfi2

I V.NJJ.

Xa.tt•.ru.n d .

J': 7 lJR07lEHf :KYRK/I.

Portal i södra långhusmurens ösh•a del

+36100 =höjd över lund>'

s!ad.r no!IJ>ltm .-·-·---,~ -/JO =djur_ under 'Ji'lv-

--·-

nt'vån +361 6~.

I !U ol,t. l:J44- . .R~r.YJlomyvi-sl

Bild 11. S:t Drottens kyrka. Schakt L ö\·e r diirriippn in g i södra

Plan

lån~husn1ure ns

iistra del. Plan och sektion.

Om k yrkans utseende i övrigt ha d e m ycket begränsade utgrävningarna endast kunnat lämna otillräckliga antydningar. I schaktet Q, bild 2, a nträffades ett tiotal finhuggna kritstenskvadrer från en mångkantig kraftig pelare, som tydli gen haft sin plats ungefär i korets mittlinje. Ett stycke av en häll av svart kalksten med hålkälad kantprofil kan ha hört till en altarskiva. Det låg över stödgrunden m ellan koret och lå ng-

Bild 12.

S :I Dro ll e n s k y rk a. Sc ha kl 0 m ed s liidg rund c n m c lla11 lå nghu s tW h k o r. Väs le r å l viin s tc r.

hu se t i sch a kt P. Av e ll femt o nt a l till va ratag na murt ege l ha tre res ter a v svart glasy r. De n lilla glasbiten bild l4 ä r en skä rva av ell m å la t glas fön ster. Glase t ä r bruna kti gt och m å lningen ä r utförd m ed vita kti g täck fä r g p å s{1 sä tt a tt m ö nstre t utspa rat s. T a lrika b ita r a v ta kpa nno r av de fra m fö rallt un de r se na r e medeltiden va nli ga fo rm erna munk och nunn a anträffa des i raseringslagren , m en d en ta kbeläggning de r epresen tern h a r icke va rit k yrka n s äldsta . I och p å stödg runden m ell a n k or och lå nghu s ha r nä mli gen hitta ts e tt stort a nta l bil a r av h elt pl a na ta kpa nn o r a v tege l, bild 15, vilka m ås te ha tillh ört ett ta k ä ldre iin de t m ed munk- och nunnepa nn o rna. P la na ta kp a nn o r ha i vårt la nd i begrän sa d o mfattnin g anvä nt s unde r 1500-tale t, och ~i vc n fr å n Lund finn as fl era f~' nd a v så dan a fr ~1n dC' nn a ti d. 1fi4

Bild J:L 1-' u rl s;i llnin g på hild 12, v isa nd e ku r c ls ä lds la go lv a v fli s a v sva rl granit oc h l~va rl s il. Ös lc r å t h öge r . Hö rl cdnin gc n är d en s amm a so m på fö regåe nd e b ild .

Dä rcm o l har del ick e Lidi garc kunn a l beläggas , all denna laktegeltyp varit k ä nd i vå ra trakter under en så tidi g del av med eltiden, som de t h ä r m ås te va ra frå ga om .1 " Sann olikt h a r typen liksom k ä nn edom en o m tegle t och tegelmurnin gs teknik en k ommit hit fr å n Lo mba rdi et. Nä r d etta fö r L unds vidkomm a nde k a n tä nkas ha ske tt , ha vi för n ä rvara nde kn a ppa st någ ra m öjli gh e ter a tt nä rm a re b es t ~imm a . Mogens Clemm ensc n" har 1922 k ommil Lill res ultatet , a tt tegela rkitekture n otvivelakti gt införts i Da nmark omkring 11 60 a v lombarcli sk a byggmä sta re fr å n Pav ia ell er Mil a n o och all det va r kun g Va ldemar elen s tore och h a ns vän Absa lon samt dera s närm as te släktin ga r, so m lä lo sä lla igån g de fö rs ta stora tegelbyggna dsföretagen, muren vid Da n evirk e, Vitsk öls, Rin gs tedts, Sorö, Ka llunclbo rgs och Bjerneclc k y rk or, de fyra s istn ä mnda beläg na på Sjä ll a ncl. Senare 165

har C. M. Smidt 1 8 kunnat visa, alt ärkebiskop Eskil låtit uppföra Söborg p å norra Själland i tegel redan på 1150-talet. Däremot ha vi inga bev is för att ärkestiftet fick del av nyheten så tidigt. Den ä ld sta tege lkyrkan i Skåne, Gumlösa , invigdes 1191. Men eft ersom C. M. Smidts forskningsresultat bes tämt utpeka den lund ensiske ärk ebiskope n Eskil som d en danske byggherre, som först tog teglet. i bruk, förefall er det näs tan sannolikt, all denn e även någon gång låtit d etta material komma till användning vid någo t :1v hans skånska b yggnadsföretag. Och det är ganska tänkbart , alt kontakte n m ed tegelbygg nadskonst en i Lombardiet förm edlats av de i delta land sko lad e miin , som ås tadkommit den lombardiska ornamentiken i Lunds domkyrka , invigd av ärkebiskop Eskil å r 1145. För övrigt kan nämnas, att Esk il å r 1156 b esökte Italien, och man kan vara säker p å, att d enn e man , som h a de så m å nga byggen igå ng, had e ögonen öppna för vad som kom inom synhå ll av b ygg nad skonst och b yggnadst eknik . Fråga n om kyrkans ålder har redan tangerats på tal om va lven. Eftersom va lven kunna anses tillkomna sekundär t senast vid tid en omkring 1200-tale ts mitt , bör kyrkan vara ~i ldre . Men eftersom det p å sina ställen förekommer tegelsmu l och iiven tegelbitar i kyrkans murar, m ås te den vara yngre än teg lets första uppträdandf' i Danmark på 1150-tale l. Det är därför ut es lutet, att kyrkan sku ll e kunna vara ä ldre ~in de t Sl'nast under 1 mo-tal et stiftade klostret. I ställ et gä ll er frågan , om kyrkan kan tänkas ha b ygg ts som klost erk yrka för premonstratenserkonventet ell er om den först eft er konvent ets upplösning uppförts som sockenkyrka för S :t Drott ens församling. De t förra alternativet före fall er att vara det rikti ga. Vad som m es t talar härför iir dörröppningen invid lå nghusets sydöstra hörn . E n sådan placering nv en dörröppning är något fullständigt främmmand e för en va nli g socke nk y rka m ed denna enk la planform . Däremot är d en på en klost erkyrka väl förklarlig såsom ledand e till en slute n gård ell er en korsgång. En så placerad dörröppning har funnits exempelvis i Alvastra , i Roma på Gotland och i gråbrödernas klost erk y rka i Stockholm . l de ä ldre 166

Bild J-1. oc h 15. S:t Drotte ns k yrka . Skiirva fr å n m å la t glasl'ö ns tc r , nat. sto rl ek . Plant ta kt cgc l, c:a 1 /s.

klosterordnarna va r va nli ghe ten den, alt klosterbyggnaderna omslöto en fy rkanti g gå rd , vars norra sida bildades av klosterk y rkan , och i sa mtli ga kända dan ska premonstratense rklost er har detta varit fallet. 1 u En annan egendomli gh et, som tala r för möjligheten kloster k y rka , är k yrkans storlek. Den är rent av ofantlig och torde ha överträffat alla andra n ordiska kyrkor m ed sa mma planform. T otala längden har varit 54,21 m eter , tornet oräknat 45,G5 m eter , och golvytan i lå nghuset har varit c:a 265 kvm. Till jämförelse k a n niimna s, att en ordinär sock enkyrka som Fjelie uta nför Lund har en total längd av 24 ,6 m eter och en golvyta i lå n ghuse t av 58 kvm , att en stor sockenkyrka som Hörby är 33,:1 me ter lå ng och 105 kvm i lå nghu se t, m edan d en för sin plantyp som ovanligt stor betecknade kyrkan i Vä, som en tid hyste ett premon s tra te nserkonvent , har län gden 38,G m eter och i d et till propor ti onerna ovanligt breda lå nghuset en y ta av 228 kvm. Det förefaller osannolikt, att en k yrka m ed så väldig län gd bygg ts för en av Lunds församlingar, den är dock ungefär lika lå ng som Viborgs domky rka , och de stora stadskyrkornas tid var ännu icke inn e. Visserligen grä nsade S :t Dro ttens socken t.ill torgga tan och har väl varit en av d e m era burgna i staden, m en om detta kan förklara k yrkan s väldiga m å tt är tvivelaktigt. S :ta Maria minor , grannen på andra sidan torgga tan, var torn oriiknat ;33,3 m eter lå n g, nära nog lika lå n g som motsva167

rande partier i den stora Väkyrkan, men 12,3 meter kortare än S :t Drotten utan torn. Någon egen kyrkotyp hade premonstratenserna icke utbildat, de följde mestadels cistercienserschemat. Liksom cistercienserna gjorde de gärna sina kyrkor stora och präktiga, och möjligen kan de t utgöra förklaringen till S:t Drottens jätteformat. Koret är ovanligt stort i förhållande till långhuset. Dess golvyta är i det närmaste hälften (48,2 %) av långhusets. I S:ta Maria minor är samma förhållande ungefär en tredjedel (35,2 %). Vi veta icke med säkerhet när premonst.ralenserkonvenlet vid S:t Drotten upplöstes. Har det skett omkring år 1200, skulle kyrkan alltså vara äldre. Gravar ha anträffats i och utanför kyrkan inom ett ganska stort område, se bild l. Flertalet utgöres av skelett utan spår av kista. Två romanska kistor av natursten ha hittills kommit till synes. Den ena , vid K bild 2, har byggts vid södra långhusmurens yttersida m ed murens utskjutande grundplatta som golv och långhusmuren som nordvägg, bild 3. Västra gaveln bildades av ett kubiskt kvartsitblock, som senare överbyggts av murgrunden I, huvudni.schen b eg ränsades söderut av en kvartsithäll, och över mittpartiet låg en flat häll av huggen sandsten. Östra delen av kistan framgrävdes ej. I kistan låg ett trasigt och multnat kranium samt några omrörda ben. Den andra naturstenskistan påträffades år 1919 strax söder om långhuset, och väster om murgrunden I, se bild 1. Endast fotändan berördes. En enda tegelkista, den lilla barngraven vid D bild 2, har kommit i dagen. Den var byggd med huvudnisch, och det invändiga utrymmet var i allt 72 cm långt, bild 16. T eglen hade formatet 27,s a 28,5 X 13 X 9 a 9,s cm. Kistans lock utgjordes av ett antal oregelbundna skifferstycken. I kistan låg ett väl bevarat barnskele tt · med benen något omrörda, sålunda låg bäckenpartiet uppe vid huvudet. Den lilla barnkistan, som stod på 205 cm :s djup något nere i bottenleran, har fått si n plats 168

13 ild 16. S: t Dro ll cns kyr ka . 13arngravkis la a v tegel uta n loekh ä llar.

scha kt D, m ed och

inne i k yrka n , m en dock inte i sjä lva k yrkorummet uta n strax uta n fö r, i tornet. Men m a n h a r va lt gravpla tsen så nä ra d et h eliga kyrkorummet som m öjligt. Möjligen h ar to rnets botten vå n ing utgjort en som dopkyr ka a n vänd förha ll, och det ä r d å gan sk a n a turli gt a tt e tt b a rn jorda ts h ä r . Graven ä r frå n 1200talet. Trä kistorna ä ro fl era. E n m ed b otten av bred a spjälor och alltså troligen frå n m edeltiden s sen a re h älft hitta des vid grundgrävning 1922 på d en Möllersk a tomten kva rter et Sankt Clem en s n :r l l. De övriga h a h aft botten och ofta även lock av lä n gsgåen de b räder. E n såda n kista hittades år 1909 111ne 1 1()9

kvarteret Färgaren 13 m eter frå n Katt esund i gränslinjen m ella n tomtern a n:r 1 och 2. Den stod på 252 cm:s djup och hade grävts 85 cm n ed i leran. Bredden vid huvudändan var 50 cm och vid fotändan c:a 30 cm, kista n hade a lltså en utpräglad lrapezform. Vid upptaga ndet av kislan hittades vid dess södra kant ett ick e närmare bes tämt borgarkrigsm ynt fr å n p erioden 1241- 13 77 , och n ågon gång under denna period bör ki stan ha jordats. De övriga anlräf'fad e träkislorna synas i allmänh et vara alt h~införa till m edellidens senare del. I regel ha d e vid grävningarna enda st frila gts i ena ell er andra ändan, varför de t sä ll an kunnat avgöras om de varit lrapezformadc ell er om de haft parallella sidor. Att den norra kisl a n utanför absid en, schakt R, bild 4, satts ned ganska sent under m edeltiden fram går av sektionsri lnin gen, vid beg ravningen har nämli gen gen omgrävts e tt ganska högt li ggande brnndlager. Lagre t frå n k yrk ans slutli ga raserin g går obrutet över kistan , som alltså är äldre än denna händelse. Även över d en träkista, vars fotända p å träffad es i östra dele n av schaktet Q, bild 2, gick raseringslagre t orubbat. I schaktet M, bild 2, undersöktes 1923 tvenne träki stor, ståe nde den ena omedelbart över d en andra. Båda synas ha haft parallella sidor. Den undre stod p å c: a 2 m eters djup . De allra fl es ta av d e p å träffade begravnin garna ha utgjorts av sk elett ulan spår av kisla , p:"t kartan bild 1 mark erade m ed ett kors, och dessa begravn in gar kunna slamma fr å n mycket olika lid er. Här o<.:h var, t. ex. i schakten A-B och H , lågo sådana sk elclt ända nere vid boll enl eran , m en voro ej grävda ner i denna , vi lk et lyd er p tt att de ej nedla gls unde r kyrkans allra forsla tid. Skelellet i västra delen av schaktet Q låg und er ell orubbn l ra seringslager , medan sa mma lage r had e ge nomgriivts vid ncdläggnndet av ske lett e t i öslra delen av schakt 0 , bild G, och ett skelett p tt endast 135 <.: m:s djup utanför absiden , bild 4. Skelettdelarna voro överallt m yck et sönde rmultnad e. Det vackraste fynde t, som hittills gjorts inom S :t Drottens område är en förn ä mlig gravsten, bild 17, p å träffad 1929 i schak tet D, nära den lilla barnkistan av tege l. Den är huggen 170

Bild 17. S :t Dr o tt e n s ky rkn . Marga re tas gravst e n. hr edd 5fi ,2- 18,8, tjoc kl e k 22 c m .

Uingd tliH ,

av sa ndslen , lrapczformad , m ed h e lt plan översida , och släthu ggen p å a lla sidor utom undersidan , som är skrovlig. Översidan har län gs de bå da lå ngkanterna följand e inskrift:

:hac :s ila :sunt: fossa :margarete :nobilis :ossa: qua m :locus :i nuisu s :non :sumat :sed :paradisus:

översättning l~· dand e: ,, i denna g rav äro lagda ben en av den välbördign Margareta, vilken ick e d el förhatli ga stället utan paradiset m å taga ». Inskrift en är so m syn es en rimmad h exam eler, s. k . leo ninsk ve rs , som va rit myck et allmän i m etri ska gravinskrifter under h ela m ed eltid en. Gravstenens :'Uder kan ganska v}il bes tämma s. Redan stenens lå ngsmala trapezform och relativt stora tjockl ek gör e n datering till 1100-talet rimlig. Inskriften är utförd i en minusk elskrift, som n ågorlund a låter sig da tera till J 100-talet, närma st dess andra hälft. Den över· ensstämm er rätt väl m ed den äldsta handstil en från c:a 1145 i Lunds domk y rka s iildre gåvobok och kanske ännu m er m ed handstil en i ett antagligen a v illuminatorn skrivet tillägg i e n handskrift IUSTJNI EPITOMA HISTORI ARVM PHILIPPTCARVM POMPEI TH.OGI fr å n 1100-talets andra hälft." 0 Så m yck et är i varje fall fullt kl a rt , alt inskriften ligger före den gotiska minu sk elns uppträdande på 1200-talet. Det kors, som avslutar första versraden , är ett fl iHkors, d. v. s. korsarmarna 1 il

äro uppfläkta längs mittlinjen och d e sålunda uppkomna remsorna bilda i korsmitten e tt flätv erk. Detta motiv är en kvnrJeva från vikingatidens bandflätningsstil och förekomm er ibland på arbeten fr å n en så sen period som 1100-ta le ts andra hälft, m en är i Lund knappast tänkbart senare. Det förefaller alltså, som om man m ed fullt fog skulle kunna hänföra gravstenen till d en period före å r 1200, då S:t Drottens premonstratenserkloster ex istera d e. I domky rkans ~i ldre gåvobok ha fl era perso ner med namn et Margareta antecknats som avlidna under 1 lOO-tal els båda sista tredjedelar. Möjligen har n ågon av dessa varit identi sk med den vi.i lbördiga Margareta, som vilat under den nämnda gravhällen. Hennes jordiska kvarl ever ligga troligen iinnu orörda und er d en plats, d i.i r 'gravstenen hittades.

NOTE H 1 L11 1n1T z \\1Ern 111.1. i lii s l. lid s kr. för Sk å nel a nd , \ ·, s id . WH - 220. " ll.1A1.M.\n JloJ.MQ UIST, Me d ellide ns ky rkohi sto ria till XIV:de å rhundr a dets börj a n, Sthlm 1910, sid. 194 ff. - VrLH. Lonrnu:N, De d a nsk e pr ~e monstratenserklostres Bygnin gshistorie, Kbhvn Hl25, sid. 3 f. " Lunds domk y rk as n ekrologium, utgi ve t av L \U HITZ vVEIB lJLI., Lund 1923, sid. 57, 67, 81. • \ VIL Ll.\M ANDEHSON, Skå ne och Ca mmin , Fornvänn e n 1926, s id. Gli. 5 Lunde Domkapitels Ga ve böge r, p aa n y udgivne ved C. \l\Tn: KE , Kblwn 1884-8!J. " vV EEKE, anf. nrb. sid . 294. 7 Dipl. Suec. T, 11 ,1. - L. \Vi;rn i; 1.1. i !list. lidskr. för Skåneland , V, sid. 217. " SA.xo, Fr. Winkel Horns översättning, 1898, sid. :m8. " L. W1-:1n u1.1. i Hist. tidskr. för Skåne la nd , V, sid . 217 . - Dipl. Suec. I, 11 '1, - \ VEEKE, anf. a rb. sid. 294 . io Dipl. Suec. Il, sid . 409. H Hepe rtorium Diplomaticum Regni Danici Mediaevalis, Fortegne lse ove r D a nm a rks Breve fra Midde la ldere n, uclg. ved Kn. En s r.Ev, n:1· 3989.

17'.:!

12 Ordbok över svenska språket, utg. av Svensk a Akademien, a rt. Drotten. Lunv. F. A. \\' 1MM EH: D e danske Run emindesm rc1·ker, Haandudgave ved Lis .Ja cobse n, Kbhvn HJ14, sid. 21 :3. 13 Lunds ärkestifts urkundsbok, utg. av L\ UHIT7. \ VEIB ULL, V, n:r 236. 14 L>.\U HIT /. vVEIB lJ l.L, Kartor öve1· staden Lund och d ess jordar !'rån tid e n !'öre 1705. Skrifte r ut g. :tY Fiireninge n De l gamla Lund, I, mm, sid. 5 r. "' C. M. SM1 nT, /Erke biskop Eskils 13organl~eg paa Söborg, Anrböger 193,1, sid. 267. 16 Enligt muntlig upplysning av antikvarien Erik Lundberg, Hiksa ntikvarieämbete l. - .Jfr ANDEHS HoLANll, Äldre ta ktegel, Sveriges Tegelindustriföre nings populära yrkesböcke r N:o 6, THilsingborg 1912, sid. 12. 17 MoGENS Cu:MM 1·:NSEN, Sl:('glskabet nw lle m lonilrnrd isk og dansk Tcgelstens<i rki lekt ur, :\a rb öger 1922. " C. M. SMIDT, anf. arb. rn LonENZEN, a nf. a rh. sid. SD. 20 Dansk P a le ografisk Allas, udg. :w Kommission e n för del \rn amagneanske Legat, Kbh\'11 190:-l- O:"i.

HEDOGÖRELSE FÖH KULTURHISTORISKA FÖRENINGENS FÖR SÖDRA SVERIGE VERKSAMHET 1943-1944

KULTURHISTORISKA FÖRENINGENS STYRELSE OCH REVISORER.

LEDAMÖTER,

ulturhistoriska föreningen åtnjuter alltjämt förmånen att såsom sin beskyddare få räkna HANS MAJ:T KONUNG GUSTAF V.

Hcd erslcdamöter: H. K. H . Kronprinsen. Friherre Nils D jurklou, Malmö. Direktör Falk Simon, Göteborg. ·r f. Landstin gs man .Johan Thygcscn. Lund Ständiga ledamöter på grund av särskilda förtjänster: Professor J. G. Andersson, Stockholm. Disponent H. Dunk.er, Hälsingborg. Hovintendent John Kroon, Malmö. Kammarherre H. G. Toll, Stockholm. Fru G. Juel- 'Vestrup, Rydsgård. Direktör Th. Winborg, Stockholm. Ständiga ledamöter uppgingo per den 31 december till 330 och årsbetalande till 7.601. De å rsbetalandc m edlemmarna fördelad e sig på följano e s}ltt: 174

. . . . . . . . . . .. Malmö Lund . . . . . . .. . . . . . . Hälsingborg . . .. . . Kri stianstad . . .. . . . . Landskrona .... Ys tad . . . . . . . . . . . . . . Trell eborg . . . . .. . . . . Ängelholm . . . . . . . . . .

893 832 352 196 115 105 101 56

Höganäs . . . . . . . . Eslöv . . . . . . . . . . . . . . Simrish a mn . . . . . . . . Hässleholm . . . . . . . . Skanör-Falsterbo . . . . Skånes landsbygd .. Utanför Skåne . . . . . . A.bonnen ler .. .. ..

47 73 33 4~

9 2.328 2.321 97

Föreningen h ö ll ordinarie å rsmöte den 4 juni. Till styrelseledamö te r in ti ll årsmötet l 94(i va ld es dä rvid htT greve Stig Thott, teo log ie dok tor 0. Lewan och fil osofie doktor Sven T. Kjellberg m ed direktören Hjalmar \ Vennerth såsom suppleant. Föreningen bes löt a tt vidtaga sådan fö6inclring i si na stadga r, att !\lla lmöhus läns landstin g kan insä tta l styrelseleda mot med suppleant och Lunds stad 2 s ty relse ledamö ter med var sin supplea nt så länge dessa m~·ndi g h e t e r giva föreningen å rli ga n nslag. Styrelsen har und er å ret bestått av hrr landshövding Johan Nilsson, ordförande och Kungl. Maj :ts ombud, professor Lauritz ·weibull , vice ordförande, folkskollärare Johannes Blidfors, staden Lunds ombud, intendenten Sven T . Kjellberg, sekreterare, hovintendenten John Kroon, teol. d:r 0. Lewa n, reda ktör Johan Nilsso n, fab rikör vVa lfrid Nords tröm , fri h erre H. H. von Schwerin, greve Sti g Thott och advokat Bertil vVickman m ed fö ljande suppleanter: målaremästare M. Mattsson, staden Lunds ombud, direktören \Vilh elm Schmitz, disponente n J. A. S. Timberg och direkt.ören Hjalmar \Ve nn erth . Dessutom h a r seda n 1 / 1 såsom stnden Lunds omb ud i styre lsen fung erat direktören Alfred Persson nwd lektor Gös ta Bergman såso m supp lea nt. Ti ll föreningens revisorer va ldes bankdi rektören O ln Källqvist och köpman N. A. Nilsso n sa mt till su pplennter disponenten C..-E. Bo rgenstierna och bank.kassören H. Quist. Såsom I\.ungl. Maj :ts rev isor har utse tts länsassessor Sigurd Dahlrup och såso m staden Lunds revisor bnnkdi rektören A. J. Inge-

17 5

manson. Till revisorer av den Fahlbeckska kulturfonden valdes föreningens revisorer, hrr Källqvist och Nilsson. Styrelsen har sammanträtt den 1 "/n, 1 8 / 11 , 3 1 / 3 och 26 / 0 . Det av styrelsen tillsatta arbetsutskottet, bestående av hrr \Veibull, ordförande, Kjellber g, sekreterare, No rdström, Timberg och 10 \Vickman, ha r sa mmantriitt 1 0 / " , 2 / 11 , "/~ och /.-.. Föreningens reviso rer h a sa mmanträtt. und e r maj. Siffergransknin gen h a r utförts av assistenten B. Has mu sso n och bankkamreren Nils H a nsson. B. FÖHENINGENS EKONOMI.

Statsanslaget har unde r Hl43 utgå tt m ed 20.000: - kronor, staden Lunds anslag m ed 8.000: kronor, Malmöhus läns la nd stin gs anslag m ed 3.500: - kronor och Gamla Sparbankens i Lund anslag m ed 4.000: - kronor. För 1944 har stad en Lund höjt sitt anslag till 20.000: kronor och Malmöhus läns la ndsting sitt anslag till 5.000: Kungl. :M aj:t ha r beviljat föreningen lotte ritilld elnin g m ed 55.000: -- kronor till förräntning och amortering av föreningens låneskuld , vilken per "1/ 1 2 1943 var 70.100 kronor och som under inn eva rande å r komm e r a tt n edbrin gas till ca 17 .000 kron or . Kun gl. Maj :t tillkallade ge nom bes lut 4 / ,, 1943 o rdföra nden i drätselkammaren i Lund T. E. Andree, intendenten vid Nordiska museet G. Berg och direktören K K: so n vVistrand att i samrå d m ed föreningens styrelse och intendent verkställa översyn av museets organisation och arbetsformer och söka b eräkn a föreningens m ede lsbehov. Sakkunniga in gåvo sitt beUi nkand e till Kungl. Maj :t den 2 ' / :: 1944. De sakkunniga, som vitsorda museets ration ell a skötsel och föreningens ekonomiska förvaltning, hysa den uppfattningen, a tt musee t m ed hänsyn till värdet av de hopbragta samlin ga rn a och den b ed rivna verksamheten borde kunna på räkna ett förhöjt sta tsan slag, men anse sig icke i nuvarand e statsfin a nsiella läge kunna framkomma m ed förslag i denna riktnin g. Sak176

kunniga ha underhandlat med myndigheter och enskilda inom Skåne i avsikt att tillförsäkra föreningen förhöjda och nya anslag. Staden Lunds ökade anslag torde väsentligen vara att tillskriva de sakkunnigas verksamhet i detta avseende. De ha dessutom gjort framställningar hos landstinget i Malmöhus län om en förhöjning av anslaget till 15.000 kronor och hos landstinget i Kristianstads län om ett anslag av 7 .500 kronor. Dessutom ha de sakkunniga hos ett antal bolag utverkat understöd åt museet under perioden 1944-1946, varvid följande anslag till ett sammanlagt värde av 44.500: kronor utlovats av nedanstående .företag: AB Armerad Betong . . .. .................... 1.000: -

AB Klippa ns Finpappersbruk ...... ..... . .... AB Malmö Strumpfabrik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Brand- och Livförsäkrings Aktiebolaget Skåne .. Höganäs-Billesholms AB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kockums Mekaniska Verkstads AB ............ Skånska Cementaktiebolaget ................. Skånska Hypoteksföreningen . . . . . . . . . . . . . . . . Svenska Sockerfabriks AB . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sydsvenska Kraft AB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Trelleborgs Ångfartygs Nya AB .. . . . ... . ... ..

3.000: 1.500: 6.000: 6.000: 5.000: 2.000: 6.000: 9.000: 3.000: 2.000: -

kr. ,, ,, »

,, ,, ,, ,, ,, ,, »

På grund av dessa ökade inkomster har det varit möjligt för för eningen att för innevarande år i huvudsaklig överensstämmelse med av sakkunniga utarbetad lönestat utföra en reglering av den lägre avlönade personalens löner. Sakkunniga ha även utrett reparationsbehovet för byggnaderna inom mus ee t och Östarp och föreslagit Kungl. Maj :t att för detta ändamål samt till slutgiltig reglering av föreningens låneskuld föreningen måtte tilldelas tre anslag ur lotterimedelsfonden å vardera 55.000: - kronor. Såsom villkor för nämnda anslag angivas bland annat, att föreningen underställer Kungl. Maj :t sina stadgar för fastställande, alt reparationsåtgärderna å museets fastigheter ske efter av riksantikvarien godkänd plan samt att föreningen förbinder sig att icke mot säkerhet i fon1'.!

177

derna eller fastigh eterna upptaga lå n utan Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall. Fonderna ha under år 1943 erhållit ett b etydande tillskott genom direktören Bror \V. Olofsons donation av 25.000: kronor till en fond under don ators namn, varav a vkastningen sedan årligen 1 / 10 -del därav lagts till kapitalet skall a nvändas till inköp av föremål till ökande av mus eets samlingar. Skånebokens fond, avsedd till inköp av skånska föremål , har genom hovintendenten John Kroon ytterligare ökats, dels genom en inbetalning 1943 av 2.500: - kronor och dels genom en inbetalning d etta år av 1.300 kronor, så att dess grundbelopp nu stigit till 41.800: - kronor. Av fabrikör \i\Talfrid Nordström har föreningen detta å r som gåva mottagit 1.500 kronor. Samlinga rn as värde har under 1943 ökats m ed 5.:398: 40 kronor, därav genom inköp m ed 2.203: 40 och genom gåvo r m ed 3.195: - kronor. Styrelsen frambär föreningens vördsamma tack för dessa anslag och gåvor, genom vilka verksamheten kunnat upprä tthållas och musee t tillväxa. Resultatet av m edlemsvärvningen under H>43 h a r varit tillfr edsställande och b eloppet av d e uppburna m edlemsavgifterna, :~8.232: kronor, är det största hittills. Museet har också kunnat glädja sig å t ökat besöksantal och därmed ökade e ntn~ avgifter, vilka 1943 stigit till 12.184: 80 kronor. Årsboken , som på grund av boktryckeripersonal ens militärtjänst blivit försenad, har utgått i 8.100 exemplar. Den tillä gnades vårt danska broderfolk och b ehandlade i bild och tex t museets bestå nd av danska föremål. Styrelsen frambär ett vördsamt tack till årsbokens författare, som kostnadsfritt ställt sina a rtiklar till förfogande, till årsbokens a nnonsörer, som genom sin frikosti gh et underlätta t bokens utgivande samt till firman Åk erlund & Ra using, som skänkt årsbokens emballagek artonger. Föreningen har utgivit Skå nsk Bildalmanacka 1944, vilken medfört en b ehållning av 4. 165: 30 kronor. 178

Bokföringsmässigt utvisa räkenskaperna en vinst å kr . 42.253: 79. Härvid är emellertid a tt märka, att bland inkomsterna upptagits dels förutnämnda anslag av lotterimedelsfonden, kr. 55.000: - , dels ock från dispositionsfonden tillskjutna kr. 4.666: 78. Om redovisad e överskottet minskas m ed ett motsvarande b elopp, återstår såso m bokföringsmäss igt underskott kr . 17 .412:99.

UTDRAG AV K lJ LTUHENS HÄKENSl\APEH FOH 194a. I' in s I·

o c Il För l

s I k on t o .

U t g ift f' r: ()9.450: 02 '.Ui00: 1'i.4i4: iO , a.163:40

Löner , pensioner, arvoden .... . . . . . . Expensmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ....... ... ... . . Heparation er och underhåll av fastighe ler . Skatter. riks- och brandförsäkring . .. . .. .. . ... . . .. . . . Belysning, vatten, värme, renhållning . . . . . . . . . . . . . .. . .. . . Hesor, frakt er, porto, telefon ........... . . . . . ... .. . . .. . .. . . Annonser, tryck, skrivmaterial ..... . . . . . ...... . .. . . .. .. . . . Trädgårdens underhåll ......... .. . . . . . .. . .... . Utställningar och attraktioner ... ... . . . ... . .. . . l\faterial till kons erverin gsa nstalt en . .. . . . Oförutsedda utgifter ...... .. .. . ...... . .. .... . . . Ulgi ft er för Östarp .. . ... ... . .... .. . .. . .. .. ........ . .... . m edl emsvärvning en och årsbo ke n .. fo to grafe ring ... . ... . .. . ... . . .. .... . .... . . . . . Hä ntor Kapitalk o nt o t

U iiil : 4f> Hi.17(i: 78 9i2: i:I 3 .201: 07 42.253: 7!J

Kronor

169.784: i!I

Inträdesavgifter . . .... . ................ .. . . Medlemsavgifter och abonnemang å å rsbok en . . Hyror och naturaförmåner . .. . .. .............. . . . Försäljn ing av trycksa ker . . . . . . . . . . . .. . . .. . ... . . ... . Räntor och utdclning å brandbrev ... . . . . . . . .. .... ...... . . Häntoi· å donation sfo nder .. . ...... . . . .. . . . .. . . .. . . . . . . . . . Anslag från dispositionsfonden ... . . . . . . . .... .. . . .. . . . . . . . .

12. 184: 80 :18 .232: -L500 : 698: :15 346: 82 li.489: 25 .Ui6G: 78

!J.83(;: 51

876: i fl l .H03: 49 182 : (i6

:n:1: r,s 822: Oi 1.383: i f>

Ink o m s t e r:

179

Inkomst e r fr å n Östarp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Divers e inkomste r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inkomst a v konserve rings a nst a lt.en . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . > annonser och försålda å r sb öc k er . . . . . . . . . . . . . . Kont an ta bidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inkomst a v Skånsk Bildalmanacka . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..\rsanslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Anslag från lo tt e rim edelsfond en . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kronor

n " / 11

s /; o

1.779: 0:1 2.852: 24 !Jl3 : 50 2 .43Ci : 72 20: 4.1Ci5: 30 :15.500: r,5.000 : -· IH!l.784: 7!l

I o.

Tillgångar: ~'

/12

I !l-12

,, ,,, 194:!

753.100: -7 53. 100: Fastighe te r . . . . . .......... .... ... . .......... . Samlingarna .. . . .. .. ..... .... . . . ...... . ..... . 1.792.077 : 7G l.7!J7.47G : 1fi Bibliotek oc h arki v . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 .8r,o: 99 21i.9:1 2 : 4!1 1: 1: Inv entari er ............... .. ..... ... . . ...... . .J..120: -4.120: -· Diverse varor .......... ...... .. .. ... .. ...... . 1.05 7: -Trycksaker . ............ . .......... . . .. .... . . 1.28G: O:i 1.552 : 08 :108: 02 Inn es tå e nd e i ba nk e r .... . . . ...... ...... . . . . . 1.4G2: 93 2 .Ci77: G4 å pos tg iro . ... . ....... . .. . . ... .. . 1.!l90: (;;, ii.:1:13: 8:°> Dive rs e fordringar .. . . . . . .. . ......... . .... . . . ;)14: 70 :157: 82 Ka ssabe hå llning . . .. .... ... .. .

Kronor 2.584 .799: 28 2.5!11.520: 8(i

1 d e r: 31

/ 12

1H42

,, ,,, 1\14:!

114.000: Lå n . .... .... . .. . ...... .. .. ...... ..... ... ... . 70.100: Innest åe nd e ansla g till ut giva nd e av Skånsk T e xtilk onst ... . . . .... . ....... .. .......... . :i.ooo. --:1.000: ·.J..8 48: 8(i 12.G05: 20 Dive r se skulder . ..... ... ...... . ..... . ....... . Kapitalbehållning .... . . .... .. . ....... .. ..... . 2.4Ci2.%0: 42 2.505.815: Ci(i

Kronor 2.f>8 -L79!l: 28 2 .ii9 1.520: 8H

Ne d s krivnin ga r: Bibliote k och a rkiv Trycksaker

2 .88:>: --22!): 0!'>

Kronor

180

:u 14: o;,

Fondernas kapitalb e h å llnin g: Thomanderska fond e n ... . ... ... . .......... . . Anna Karlins premi efond . ... . . . ....... . . . .. . Ole Olsens Kera mi ske Lega t .... . .. ... .... . .. . Bea ta och Sven Bengtssons fond ... .. . ....... . 13osebo Kyrkokassa .. .. . . . . . . .. .. . ... .. ...... . Skån ska Brandförsäkrings inrättnin gen och Skån ska Städernas Brandstodsförenings fond Kulturhi stori ska Musee ts jubelfond ..... .. . . . Kulturen s di spositio nsfond . ... . .... ... . .. . .. . Skånebokens fond .. . ........ . .. . ... . . . .... . . Ingeborg Holcks fond .. ..... .. . . .. . . . . .. . . . . . Kulturen s Nybyggna dsfond .. . . . .. ...... . . . . . . Anna Lithstr ö m s fond ... .... . .. . . . ..... . ... . Bror \ V. Olof sons fond ...... . ... .. .. . . . . . . . . 1944- 1946 å rs gåvofo nd Kron o r

" /u 194 2 32 09 03 25 01

" /u

1943

12.:-123: 1.205: :'12.48 2: 21.885: 54 1:

12.445: 4:'1 1.247: 2(i 34.1Ofi: 68 22.041: 10 612: 16

10.9 ·15: il!J 9.839: 3!) 4.553: 14 40.222 : 6!J '1.804: 04 7.732: 15 10.il21l: 08

11.027 :97 !J.934: 28 0: 4-1.202: 86 6.067: 9\l 7 .96 4: 11 10:635 : 86 25.694: 4() 8.516: 12

157.859 : 58

194.496: 28

Lund den 3 1 mars 1944. H j. likströ m .

HEVI SIONS BEH ÄTTELSE. Undert eck nade, ut sedda att gra nska Kulturhi stori ska fö renin ge ns för Södra Sverige r ä kenskaper och förvaltning för å r 1943, få efter full gjo rt uppdrag avgiva följande r evisionsberättelse: Styrelse ns protok oll sa mt för enin ge ns riikenskaper och andra h a ndlingar hava av oss ge nom gå tts. Vi k o n sta tera led ningen s fo rl sa ll a resu ltatr ik a striiYa nde a tt utöka m edlems stocken. Hiikenskap erna, Yilka till si ffran gra nskats av därti ll utsedd perso n, hava av oss befunnits rikti ga och fullst ii ndigt verifierade. Föres tående ta bl å överensstämmer m ed räkenskaperna. Förenin ge ns bygg nad er äro enli gt vå rt förm enand e på ett betrygga nd e siitt för sä krade m ot brandskada. Kassan iir av oss uppriiknad och befunn en rikti g. Med full erk ä nsla för det sätt, varpå styrelsen h a ndh af t för eningens a ngelägen h eter, tillsty rka vi ansvarsfrihet för den tid r evision en avser. Lund den 11 maj 1944. Ola [(ä//qvisl

S . A. Nilsso n

Utsedda av Kulturhisto ri ska förenin gen S. Da hlrup Utsedd av Kun gl. iVlaj :I

A . .f. ltlgcmanson Utsedd av L und s stads fullmäkti ge

181

SAMMANDHAG :\ \ ' STIFTELSEN KULTUHFONDENS HÄKENSKAPEH FÖH AH 1943. lng de nd e llfl/an sko nt o den 1 j a n . 1!J4.3.

Lunds s tad s 4,•r. % obl. av år 1940 . . . . . . . . . . . . Svenska sta ten s 4 % försva rslå n 1941 ..... ... . . Konun gar ike t Sveriges Stads hypote kskassas 4 % obl. av å r 1941 . .............. .. .......... . Stockholms stads 4,;;; % obl. av år 1940 ..... .. . Inneståend e å mot böc ker i Skam!. Bank en Upplupn a ej förfal ln a r ii nt or . .. .. . ... .. . .. . . . .

121.000 : 5.000 : 171:38 2.010 : 10

138.181 : -18

I n k oms t er: å .l\JH å rs försv a rs lå n . ..... . .... . å Stad shypo tekskassans obl.... .. .... ... . å Stockh olms stads 4,;r. % ob l. .... . .. .. . å Lunds stads 4,.,, % o bl. å 111 edel i bank ....... . ..... .. .. . . .. .. . .

240: -1.840: 23 7: 50 190: :rn: 21

5.537: i7

Hänta Hänta Hä n ta Hänta Hän ta

-l.000: 6.000: -

Upplupna ej förfallna rii nior ............ . . . . . . Tillfälli gt lå n fr i'111 drii tselk a 111111arcn ... : . .. . . . .

2.010: 10 1.285: -

K r ono r In g. ba la ns, tillfälli gt lå n fr å n drii tsclk a 111111arcn

l-!7.014: 35 1.700: -

U t g ift er: Pension till fru Gurli Kar l in . . .. ... ... . ...... . Till Kullurhistoriska fö r eningen . . .. ... .. . . . .. . I 943 års kronoutskyld er ....... . .... ... .. . . . . . Hänta å lå n .. . ... .. ...... . ...... . .. ... . Ar vode till fö rva lta ren fö r 1\)-l:i .. .. . . . . . .

t.:WO : -

:l.491: 75 :337: 8-1. 11 : 15 221:57

Upplupna ej in be ta lda riintor ..... . ........... .

5.262:3 ! 2.010: 10

U tg äc nd e /Ja/ans kon t o den 31 cl c c. 1943. 4.000: (.i.000: -

Lunds stads 4,1:; % obl. av å r 1\HO ...... . . . Sven ska statens 4- % försvarslån 1941 ....... . Konungariket Sver iges Stads hy potekska ssas 4 % ob l. av å r 1941 . . .. .. . . ............. . . Stockholms stads 4,;c, % obl. av å r 19-10 ... . . . Inneståe nd e i Skand . Banken Upplupna ej förfa llna r ä nt o r .... . ..... . . .. .

För Stiftelsen Kulturfonden: F . Ljungdahl

12 1.000 : 5.000 : - ;31: 84 2.010: 10

1;!8.041 : \J-1

Kronor

147.01 4: 35

A drätselkamm arens vägnar: .4. Bengtsson.

Föreståend e rä kenskap er gra nsk ade oc h go dkänd a. För sla dsrevisio nc n : H. Quis t

Fö'r Kulturhi st.o ri s ka fö r enin ge n : Ola I< ällqvisl N. A. N ilsson

C. TJÄNSTEPEH.,SONAL OCH VERKSAMHET. Intendent: Antikvarier: e. o. Amanuens: Skattmästare: Kanslibiträd e : Konservatorer: Hustmästare: Trädgårdsmästare:

fil. d:r Sven T. Kjellberg. fil. d :r William Karlson och fil. d :r

Ragnar Blomqvist. fil. kand. Harald Nilsson. f. postmästaren Hj. Ekström ~ fröken Ulla Holm. fröken Anna Karlsson och herr Erik Hansson. herr vVilhelm Jönsson. herr Ture Linden.

Dessutom ha på den textila konserveringsverkstaden tjänstgjort två biträden, tre man för r eparation er, handräckningsarbeten och nattvakt samt för vakthållning tre vaktfruar. Antikvarien Blomqvist har varit inkallad i krigsberedska pstjänst 2 4 / 4 - 1 5 / 5 • Amanuens Nilsson har "1 / 3 frånträtt sin befattning vid museet för att tillträda tjänsten som intendent vid Landskrona museum. Trädgårdsmästare Linden har follgjort bered skaps tjä nst sedan 10/ 4 • l\Iuseets m å n gårige skattmästare, f. postmästaren Anders Nilsson , avled efter en tids sjukdom d en 14 / 8 • Jordfästnin ge n ägde rum i Bosebo k yrka. Anders Nilsson ägde allas obegränsad e förtroende och hade genom sitt anspråkslösa och tillförlitliga väsen , sin stora arbetsamhet och organisationsförmåga i m er än tvenne decennier varit en oskattbar tillgång för föreningen, för vilket föreningen stann a r i djup tacksamhet. Såsom efterträdare till honom utsåg styrelsen 15 /u f. postmästaren i Lund Hj. Ekström. D e t inr e mus e iarb e t e l. Reparations- och underhållsarbetet på musee ts byggnader har fortsatt i den utsträckning arbetskrafter och medel varit tillgängli ga . Prästgården från V. Vram och Ha llarödsstugan ha d elvis fått n ya halmtak och spåntaket på Bosebo kyrka har reparerats, nytt staket har uppsatts mot Adelgatan. Ett omfattande arbete har nedlag ts på Kalend ehuset, vars tak.stolar och tegeltäckning lagats och kom-

pletterats liksom den y ttre hän gtrappan. I det inre h a väggarna kalkats och samlin ga rna nymonterats. I parken ha r en del in gripande förändringar sk ett i det hela bestå ndet av valnötsträd , som efter de strä nga vintrarna dött ut, blivit nedtaget. De gamla träd en ha lä mna t stora luckor efter sig. Särskilt sakn a r man den å ldri ga valnöten vid Bosebo k yrka och den välvuxna valnöten vid S:t Annegatan. Nya valnötsträd ha planterats i d essas stä ll e. I Vita Huset har vapenavdelningen res ta urera ts och n ymon terin g av dessa samlin ga r pågår. Den 1 8 /ll sk edd e den h ögtidliga avtäckningen av museets sk apares, fil. d :r G. .J :son Kar lins byst i nä r varo av dennes släktingar, sä rskilt inbjudna och museets vänner. Högtidstalet hölls av styr elsens ordförande, landshövding Johan Nilsson , och s tud entsångare bidrogo till aktens högtidli gh et. I samband härmed hade en tillfä lli g utstä llnin g anordnats av museets i.ildsta förvärv, d e 1882 insamlade föremålen, som bilda museets grund stomme. Efter h ögtidligh eten på museet samlades deltagarna till gemensam middag på Akademiska föreningen. Det bör a nteckna s, att midd agen erhöll en dramatisk avs lutning genom de bomber som en en gelsk flygare denna kväll fällde över Lund. - Bysten, som å r huggen i svart granit, är ett högtstående konstverk av skulptören Ivar Johnsson och har bekostats genom m edel stä llda till förfogande av Gamla Sparbanken. Utom den nämnda utställnin gen »De äldsta förvärven » har ett antal tillfälliga utställningar a nordna ts under å ret. Mycket besökt och upp skatta d var »Folkliv på Österlen », en representativ utstä llnin g av den senare avlidne m å la ren Frans Lindbergs i Smedstorp akvareller och teckningar från sin h embygd. Till denna ordnades sä rskild a besök m ed demon strationer för lärare och elever vid folkskolorna i Lund. Bland a ndra specialutställningar m å nä mna s »Oljetryck », en interiörmässig exposition av 80- och 90-talens populära oljetryckta tavlor , »Korsstygnsbroderier frå n mormors tid » sa mt »Spegeln genom tiderna ». Under tid en 30 / 1 - 2 " /:, h ad e mu see t billiga folksöndagar m ed 184

en inträdesavgift av 25 öre. Denna nyhet uppskattades av publiken, som infann sig i stort antal. Medan besöksantalet under februari-mars 1943 utgjorde 2.042 steg antalet under samma månader i år till 3.477. Varje söndag höllos två demonstrationer av museets tjänstemän omfattande följande ämnen: Svenska uniformer, Borgarhuset, Museets byggnader, Allmogesamlingarna, Dräkter och textilier, Blekingestugan, Handel och hantverk , Religionshistoriska avdelningen, Spegeln genom tiderna. I detta sammanhang bör även ett antal gruppbesök omnämnas. Sålunda förlade Malmö Reklamförening sitt julsammanträde till museet. 170 personer mottogos då, trakterades m ed glögg och visades omkring i museet av tjänstemännen. Marschaller brunno i parken . Lunds och Malmö handarbetslärarinnor avhö llo sin Luciafest i Auditorium dit Barnens Vänner även förlagt sin sedvanliga barnfest m ed julklappsutdelning, traktering, troll eriföreställning och jullekar. I mars höll Arkitektföreningen sammanträde på museet med föredrag av Professor Ragnar Josephson och demonstration av Vita Huset genom intendenten. Supe var anordnad i Auditorium. Andra gruppbesök m ed visningar i museet ha gjorts av Lunds Hantverksungdom, Socialdemokratiska ungdomsklubbarna i Malmödistriktet, Volontärskolan, Typograferna i Lund m. fl. Den numera traditionell a Rundtursdagen, som hölls den 15 / 8 , besöktes musee t av 927 personer. Torna härads hembygdsförening avhöll 30 / 0 sitt årsmöte på Kulturen. Tjänstemännen ha förutom sedvanligt katalogiserings- och monterin gsa rbete stått till förfogande för föreläsningar utanför museet. Intendenten har bl. a. talat i Folkets Park i Malmö, för Industritjänstemann aföreningen i Lund, hos rotaryklubbarna i Malmö och Lund samt vid Luciafesten i Lund, antikvarien Karlson hos föreningen Det gamla Lund och föreläsningsförenin gen i Hälsingborg, antikvarien Blomqvist i Föreningen Det gamla Lund, Lunds Handels- och industriförening och Skånes Konstförenin g. Förutom uppsatser i årsboken ha tjänstemänn en även på annat h å ll publicerat vetenskapligt material. Intend enten har utgivit Ull & ylle. Bidrag till den 185

svenska yllemanufakturens historia. Lund 1943; antikvarien Karlson Kruk- och pottemakare i Lund under nyare tid, i Förenin gen De t gamla Lunds skrifter, Ebba Brahes hem , Lund 1943, Några skulptö1 er, snickare och målare i skånska kyrkor vid 1700-talets mitt, i Skånes H embygdsförbund s årsbok 1943, T extili er i Skånska k yrkor vid 1700-talets mitt, i Lunds stifts julbok 1943. Intendenten och antikvarien Blomqvist ha för Lund s sta ds räknin g skrivit och r edigerat en und er tryckning varande r eklambrosch yr över staden. D e lundahistori s ka und e rsökningarna ha såsom vanligt bedrivits m ed övervakning av grund- och lednin gsg rävningar samt uppmätnin g och fotografering av byggnad er. Under å ret har härv id den stora kulvertgrävningen i Bredgatan blottat d elar av d en norra vallgraven m ed dess broanläggnin g. Stadsfullmäktige i Lund ha ställt 600 kronor till föreningens förfogande för fortsalla undersökninga r på platsen för Lunds m edeltida spetälskesjukhus. Amanuensen \"il sso n h a r vid fältarbete i Östf'rlen och Göingc gjort undersökningar rörand e halmbindnin gs teknik och slöjd av spiralbundna h:dmfö1 ern å !.

D. SAMLINGAR, BIBLIOTEK OCH .\RKIV. Samlingarna ha ökats m ed 480 nummer, varav 278 äro förvärvade genom gåvor och 202 genom inköp . De viktigaste förvärven under årets lopp falla på d en t e xtila av d e lnin ge n , där man framför allt lägger märke till en rad allmogetextilier, som täcken , bänklängder, »stolagynnen », »agedyner» m. m. utförda i olika vävnads- och broderitekniker , såsom rölakan , skälblad, munkabälte, plattsöm och tvistsöm . Ifråga om ursprunget rep resentera de Bara , Frosta, Harjagers, Ingelstads, Rönnebergs och Vemmenhögs härad er i Skåne. Sedan n ågra å r har museet lagt an på att samla allmogevävda dyn- och kuddvar, vanligen utförda i linne och y lle med kulört randmönster. Bes tå nd et har under å rets lopp utökats med exemplar frå n Frosta , Färs, Harjage rs och Torna härader. Ett 186

flertal borddukar i damast och dräll , brukade i skå nska allmogeh em , h a förvärvats, samtliga från Torna h ärad. Ett sängtäck e, vadderat och m ed sid enklä d sel sam t brunrandigt linnefod er, förvärvat fö r m edel ur Dir. Bror Vl. Olofso ns fond, tillhör högrestå nd savd elnin gen. Ett par virkade lysd uka r, typi ska för 1870-80-talet, har som gåva överlämnats av fröken Elida P ersson . En märkduk , daterad 1741 , ä r ett värdefullt till skott till museets reda n förut goda sa mlin g av såda na duka r. Ett par plå nböck er av siden med polykromt silkebroderi h ar lundensiskt personhistoriskt intresse. De h a tillhört professor A. 0 . Lindfo rs (d. 1841) , so m under sin livstid ägde och bebodd e det nume ra s. k . Lindforsska huset på Kulturen . E tt annat minn e fr:'\ n sa mm a slä kt är ett porträtt av Margretc Lindfors, professorns dotter, pastellmå lnin g av Siri Ekedahl , r. Andersson. Museets sa mlin g av hö g r es t å ndsmöbl e r h a r bl. a. utökats med två empirsoffo r m ed skuren och förgylld dekor och en Karl-Johans-soffa i m a hogny. Ett ur både h an tve rk smässig och lok al sy npunkt intressant förvärv ä r en eldskänn i korgflätning m ed infatta d m a ttslipad glasskiva m ed riksvapn el må la t i färger. Skärmen är utförd för StockholmsutställningeJJ 186() av korgmakarem ästa re Ca rl Steneber g (f. 1822, d . Hl09) , och vapnet ä r troligen m å lat av m å la rem ästa re Sven Ol sso n (ct . 1884), bå da mä sta rna verksa mma i Lund. Det är en gåva frå n köpma n F lorentin Steneber g i Malmö, son till Ca rl Steneberg. En a nnan eldskärm av gjutgods frå n 1870-ta let har formen av e n utslagen so lfjäde r. Från Jugend-p erioden h a r musee t bl. a. förvärvat en prydnadshylla av satinvalnöt med för stil en typiska spaljeprydnader och infällda, brokigt m å lade glas. På m e l a llkonst ens område utgöres å rets förnämsta för vä rv av ett silverbälte från 1600-talet inköpt genom m edel frå n Skånebokens fond. Det tillhörde vid 1800-talets b örja n k yrk oh erde Carl Abr. Bergman i Vinslöv och har sedan dess gå tt i arv inom dennes släkt och ansetts vara ett skånskt brudbälte. I de gjutn a bildfälten , som omgiva spä nn e och sölja , ii. ro fram187

ställda Marias bebådelse och Kristusbarnet med Maria och Josef i stallet i Betlehem. Ett liknande bälte från Skåne finnes i Nordiska musee t. Typen är väl känd från danska jordfynd. Av direktören Falk Simon i Göteborg har museet fått mottaga ett silverspänne för allmogedräkt av senmedeltida typ med madonnan s bild. Bland andra föremål av silver, som genom mästarens namn ell er föremålets art komplettera museets tidigare silverbes tånd , m ä rkas ett par hand skknäppen av G. Dahlberg i Malmö frå n 1860-talet, en rakborste m ed skaft och hylsa av silver samt en matsked , utförd av Erland No rdin i Sundsvall. En h el d el mästaresign erade kopparkärl h a också tillkommit under å ret, d elvis represe nte rande kopparslaga remästare, som tidigare ej varit företrädda i museets samlingar. Till musee ts v e rkstadshistoriska avdelning har av fröken Ebba Kastmans stärbhus överlämnats ett dokumentskrin av koppar , som ciselören J. A. Kas tman i Lund (d. 1927) komponerade och utförd e till utställningen i Göteborg 1923, dekorerat m ed fram ställnin ga r av olika närin gsgrenar och vyer frå n Göteborg och dess omgivningar, allt i drivet och ciselerat arbete. Till hans verkstad på Kulturen ha också, huvudsakligen genom samma giva re, inkommit en del kompletterande verktyg, halvfabrikat och skyltar. Genom konstsmeden Henning P erssons i Lund försorg har en serie smidesverktyg insamlats och överlämnats till museet. Till mu seets avdelning för hand e l och köpenskap hör närmast en gåva från innehavaren av Lunds vävnadsdepot, köpman A. Lundberg, bes tåend e av en samling skyltdockor i papier mache i h el- och halvfi gurer samt byster, somliga m ed påsittande sky ltgods, som baddräkter , underkläder och skodon. De ha brukats vid affärens skyltning under 1910-201.alen . Tillskottet på allmogeavdelningen är rin ga . De viktigaste möbler, som inregistrerats , är ett skrivskåp daterat 1845 från Asmundstorp i Rönn ebergs härad samt en kista från 1839. Till allmogekulturens område höra också några textila redskap, bandvävstol, häcklor, bobiner och härvlar, klappträn och 188

m a n geldon, delvis m ed snida d eller m å la d dekor, bruka de a v sk å nsk a a llmo gekvinnor under d et sena ste å rhundradet. En d el kvinnli ga a llmogedräkter och lösa d eta ljer till såda n a höra också hit , bl. a . ett pa r k y rkträskor frå n Va lleb erga , Ingelsta ds hä rad . L e k s ak sa vcl e lnin ge n ha r, främ st gen om gåvor a v dock or , d ockkläder sa mt m öbler och a nd ra husgerå d sinventa rier ur d ock.världen frå n frök en Ma r git Ammilon sa mt en vack er dockutrustnin g frå n fru Ka rta Ilorgenstierna få tt en god tillöknin g. Vid a r e h a genom köp , ett pa r möjli ggjorda genom m ed el ur direktör Bror vV. Ol ofso ns fond , tre lek sak sby råa r frå n 1700-lnlet förvär vats. Till den milit ä r a a vd e lnin ge n h ör en m od ell a v jaga ren Malmö, utförd a v m odellbygga ren Nils Blticher . Ett bidrag till avd e lnin ge n för p e r so nli ga minn e n h a r lä mnats av frih errinna n Sigrid Kurck , Ry n ge, som skänkt en samlin g fö rem å l, vilka d els tillhört h enn es broder, frih erre Clas Kurck i Lund (f. 1844, d. 1937) , tidi gare m edlem a v styrelsen för Kulturhistori ska Föreningen , dels haft samband m ed a ndra m edlemma r a v denna familj . Museets lund a arkiv a li s k a a vd e lnin g h a r få tt e tt såväl ur loka lhistori sk som personhistorisk synpunkt m yck et vä rdefullt tillsk ott i en »Rese J ourna l öfver a nlä nde resande till Stadl Alton a i Lund » och en li ggare m ed fö rtecknin g över gäster och va d so m serverats dessa under deras upp eh å ll på hotellet. Hotell »Sta dt Altona » låg på d en tomt , dä r numera Ga mla Sparbankens hu s rese r sig. Bå da d essa böcker ä ro fö rda under 1850- 60-talen , och m a n m öter h ä r n a mn bå de på m edl emmar av sk å nsk a god säga rfa miljer , som b esökt staden , och på lundensisk a borgare och y rkesm ä n, som h ä r gjort sig en trevli g kväll. De lundaark e olo g i s k a sa mlin ga rn a ha icke n ä mnvärt ökats. Det m est anmä rknin gsvä rda n yfö rvä rvet är e tt silverm y nt, präg lat i Ma lmö för kun g H a ns 1481- 151 3, samt en skilling d a nsk frå n Kristia n III :s tid. Rester a v en fön steromfattnin g huggen i sandsten anträ ffad es vid gräv ning p å tomten i h örn et a v L :a Grå brödersga tan och Vin strupsga ta n. En 189

m edeltida sporre på träffades vid en grävning i Adelgata n för , telefonlednin g, och bla nd de a nspråk slösa fynden på pla tsen för d et m edeltid a domus leproso rum i Östervå n g m å n ä mn as en sisare. För övrigt ä r det k eramiksk ä rvor, hu ggn a kva rn stenar och verktyg a v järn , som k ommit fra m . Till lundnhistorisk a förem å l hör ett pa r dörra r i n yklassisk stil frå n huse t St. Söder gata n 5 och en del kakelu gna r frå n den bor gsk a fas ti gheten. Bibli o t e k e t s tillvä xt utgöres av 258 registrerade nummer, va rav 197 ~iro förvä r vade ge nom gåvo r. Access ione n omfa tta r n :ri s 7520- 7779 . A r e t s D o nat o r e r. Förtecknin g över dem , so m sk ä nkt för e m ~tl till mu see t, bibliotek et och a rkivet - dä r ej nnn o rlund a an gives ä r h em orten Lund. Direktör Tage Ahlbom, fr ök en :\ e ll~' Ahl gre n, fö rfa tta ren Axel Ahlma n , folk sk o lfa ra re D. Ahlner, d ocent Nils Alwa ll , fröken Ma r git Ammil on , bokbinda rem ästa re A. 0. Andersso n , fru Elma Andersson , Uppå k ra, poli sk onstapel E mil An dersso n , h err Ola Andersson , Lackalän ga, grev inna n Anna Bonde, Bosjöklos ter, direktör 0 . W . Borg, fr u Ka rla Bo rgens ti ern a, intend ent A. Breck ström , Stockholm, frih erre Nils Djurkl ou, Malmö, a potek a re Elias Ekbl om , fru Es ter E k eda hl- L undber g, frö k e11 Ida Ekenstierna, Gen a rp , fru Ca rola E klundh , ta ndläka re Åk e E kma n , H a lmsta d , k onse rvator H a ns E rlan dsson , r ektor G. E rnst, Göteborg, professo rsk a n Pe tra Flensburgs stärbhu s, murare J oh. La rsson Frost, b yggm äs ta re E rn st Göransson , kronokassör E . Göra nsson , fil. doktor Mann e Hofren , Ka lma r, fröken Au gusta Joh a nn sen , frök en E. L . .Ja nsso n, f ru J oh a nna Joha nsson , La sse J ohan sson , h err Axel Jön sso n, a ntikva rien \Villia m Ka rl son , frök en E bba Kas tma ns stä rbhus, doktorinna n Greta Kjellber g, k a nd . J oh . Kjellber g, intend enten Sven T . Kjellber g, frök en Hilda Kjellgren , vaktmästa re Olof Knutsson , frih errinna n Sigrid Kurck , Ryn ge, a m a nuense n Carl- Gustaf Lekholm , fabrikör Ca rl Lindber g, H ä lsin gb org, pros ten Nil s 190

Linderstam, köpman A. Lundber g, fru Anna Lundahl, löjtnant G. Lundgren, Lunds Universitetsbibliotek, fröken Ebba Magnusson , Löderup, fru .Josua Mjöberg, bildhuggare P er Må nsson , firma Gustaf Nilsson , f. d. lantbr. Ola Nilsson , a m a nuens Seth Nilsson, fröken H edvig Norlin , fröken Elida Persson , fröken Emy Olsson, h err Carl Persson, Veberöd, byggmästare .J. A. P ersson, telefon a rbetare .Joel P ersson , fröken Asta P etrowskij , frök en Sigrid Pålsson, Arlöv, Redaktionen för Sven sk konditori& konfekty rstidning, Stockholm, fru Curt Rosenblad , Västerås, fil. doktor Nils Gösta Sandblad, Malmö, tandläkare A. Sandvig, Lilleh a mmer, a rkitekten Olle Sa ntesson, Stockholm, bankdirektör F a lk Simon, Göteborg, läderhandl. Lars Simonsson , redak tör Tusse Sjögren, Skandinaviska Banken, Malmö, Skånes sm edmästarefö rbund gm. konstsm ed en Henning P ersson , Statens Hist. Museum, Stockholm, köpman Florentin Steneber g, Malmö, fil. doktor John Tandberg, Stockholm, greve Stig Thotl, Skabersjö, typograf A. \Verner, tandlä kare P . vVillstadius, Vitterh ets- Histori e o. Antikvitets Akademien , Stockholm, int endent Gust. Aber g, Simrishamn. E . BESÖK. År

M{111ud

1943 .Juni . ... . » Juli . . ... . » Augusti . . l> Sept e mber . . » Oktoher .. » November .. » December . . . 1944 Januari ... . » Februari » Mars ... . >> April ... . » Maj ..

Antul fritt b esö kand e

Antal intrildesh e ta land e

1.199

:l.52(i

21 0 1.070 1.0lfi 1.3 07 :!62

2 .5 1~

~.152:

2. 140 1.187

:i;,7

Sum m a intriidesavgifte r

Antal m edJe m sbcsö k

2.810: -10 55 1.!J2(i: -

82 71\ 116

1.106 : -

88 JU -16

1.158 4-15 277 1.04:.l 1.fi7(i

:199: --

2:rn: -

:w li 4 4:l 25 li!I

217 220 477 .io.i I. lfi 1

953

lli:J : 75 -167: -104: 1;, 766: !)Il

1.461

923:20

7.999

17 .482

12.856: 50

818

1.20.t

Av de 25.481 besök en ha 1.011 studenter, 561 militärer och 4.564 skolungdomar varit a vgiftsfria samt besökande m ed ned sa tt avgift utgjort 6.869. 191

F. ÖSTARP. På grund av trafiksvårigheterna och gästgivaregårdens upplåtande till militärförläggning ha besöken vid gammelgården såsom under tidigare krigsår varit fåtaliga. Föreningen har erhållit ersättning av Kronan för militärförläggningen. Reparationer ha utförts i erforderlig utsträckning å byggnaderna.

G. VÄVSKOLAN OCH KONSEHVERINGSANSTALTEN. Vävskolan har varit upplåten till Lunds stads lärlings- och yrkesskolor, som där anordnat tre vävkurser. Konserveringsverkstäderna ha varit i livlig verksamhet för museets räkning med konservering och montering av småländska och blekingska folkdräkter samt av en av aubussontapeterna. Två av dessa äro nu fullt färdigkonserverade efter fl era å rs a rbete. Anstalten har som vanligt även stått till allmänhetens tjänst. Lund d en

2()

maj 1944.

STYRELSEN.

192

FÖRTECKNING OVER U PPSATSEH I KULTURENS ÅHSBOK 1935-1944 Upprättad au WILLIA. M J(ARLSO N

lJpp s at se r omf a ttand e m e r ä n t vå s id or. F örsta siffra n a nge r årg{m ge n, a ndra siffra n sida n .

1l//J1in , C. .4., Siim skskinn ss tam pen

fr å n Barcva d.

1936: 129.

Axel- Nilsson, Gö ran, E n ga mm a l k öpmansgård i Lund. 1935: 103. - Hur 1600-t alcts stenhuggare o ffe rerad e sin vara. 1936 : 1rn. ntomquist, Ragnar, Bi slag. rn:rn: 14:'1 . Brunna r och va tt enl edni nga r i Lund undl' r iildre tid er. 193f1: 173. - Bya m o tet i Lund. To pog ra fi ska noti se r. 1941 : 14:'1. Da nma rk s första dom inik anr r · kl oster. 1943 : 107 Framla ddnin gsrcrn lvrar. 1939 : 74. - Graverade bronsskå la r. 194 1: -IR. - Hirsc h fä nga re. 1939: 1-!i . Ka kel och ka keltillvcrknin g i Lund under da n sk tid. 1936: 180. - Kammar fr å n Lun ds m l' deltid . 1942: 133. -- Medeltida bulllås och bultl ås nyckl a r fr å n Lun d. 1940 : 92. Medeltida sko r i Lund. Fy nd en fr ån kvart eret Apo leka ren n :r :i. 1938 : 189. 13

Bl om qvist, Ruy nar, Mede ltida svä rd , dolka r och slido r funn a i Lund . 1937: 134. S :I Droll cn. 1944: 144. Clrrisl o ff ersso n , Olof, Dagli gs tugan fr å n n :o I Fru Alslad. 1942: 32. '.\1 yn tfy nd el fr å n Slås to rp. E ll min n!' fr å n det slora no rdi ska kri gels lid. 1943 : 36. l ' n 9111a/I , G u.~ t af, Hä stskor . 193() : 87. L"rixo n, S i!J urd, E n ko nstnii rs insa ts so m kullurhi sto riker. 1936: 11 4. F ran zen, .-Inn e Marie, Bro derade agedyn o r. 1944: 11 9. Geijer, .·lgn es, E n m edellida a lt a r duk i duk agå ngsvä v. 1943: 150. H en sclr rn, ln!Jegerd, Du kagå ngsdrä tten i Skå ne. 1936: 2 19. 11als Il , H arald, Duk, bre di g ut - . 193:°): l '.! . K ar/ so n, l\'i/liam , An de rs Bildhugga rc. 1942: 49. Bokban dets k o nsthi stori a illustrerad i Thoma nd erska biblioteket p [1 Kulturen . 1937: 170. Da m sko r fr å n 1700-ta lets sena re hä lft. 1939 : 108.

193

K ar/so n, W illiam , Dansk m öbelk on s t i Kulturen . 1943: 80. Den va ndrande gesä llen. 1944:

rn.

Do pfunt slock fr å n Borge by. 1944 : 44. E tt sockerskrin oc h dess m äs ta re. 1940: 62. Fö r em å l av serpentin. 1944 : 42. Kollektsk o pa och k ollekth åv. 1939 : 46. Kulturen s ä ldsta tomt , dess äga r e oc h bebyggelse fr å n 1690ta le t. 1938: 136. Ma tthia s Stenberg. E n skå nsk 1700-talsskulpt ö r och n åg ra a r beten ur han s verk sta d. 1935: l

rn.

Kj ellb erg, S ven T ., H oll änd sk fa ja.ns i Kultu re n. 1935 : 18. Kni vha ka r fr å n ös tra Skån e. 1944 : 110. Någ ra gö ti ska \'ape nskrin. 194-1 : 48. Ole Ol se ns gå va a v sve nsk k eramik . 1939 : 15. Spegeln. 194 1: 54. - Till verkn ing a v ho rn - och sköldpadd sdoso r und(' r 1700-talet. 1940 : 24. - T re k å o r och tre Stu re döttrar. 1936 : 94. ·- Ur tobakens sve nska hi sto ria . 1938: 66. Lamm , Carl J ofl an, Egyp ti ska duka gå ngs ,•iivna der. 193f>: 258. Lan<iergrcn, l\ari11 , Doc kskå p fr å n 1870-tnlct. 1940: 30. - - Fragm ent a \· en ita liensk julkrubba . 1941: 14. - '.\färkduk nr. 194 1: 8:~.

Någo t om forna tiders sven ska soc kerbagare och dera s a lster. 1942: 11 2. Några sve nska do kt ors ha tt ar. t940 : 12. Sigill. 1944: 34. Sk ån ska 1700-tal sglas. 1944 : 8 1. Stolen ge nom 300 å r. E tt ap ro · p os till Kulturens stolut stä llning 1941. 194 1:110. Svensk h erres drä kt. 1944: 26. Tenn i Kulturen. 1936 : 17.

.\'i/sso n, ;l/berl, Kulturen s Blekin ge gå rd. 1936: 70. - Viistra \! ram s präs tgå rd. 1935 : 155 .

/{ jellb erg, Sven T ., Att s pinna. T ek ni sk a och kulturhi sto ri ska ut vec klin gslinjer . 1942 : 58. Da nsk k eramik i Kulturen. 1943: 47. - E n skedgö mma. 1944: 96. - Geo rg J :so n Ka rlin . Minneso rd vid Kullurhi st. F ö r enin ge n s för södra Sverige årsm ö te den 28 jun i 1939. 1939 : 8. - - Gnid a, m a ngla och s tryka. 1940: G8.

Nilsson, Harnld, 13os ta dss ki ck i Kniiredstrakt en . 1936 : 14 1. Ha lmbindn ing i spira lteknik. 1943 : 158. Instrum entm a ka r e I. V. \Va hl och h a ns verk sta d. 1942 : 77. - Något om sve n skt pä rlfi ske. 1940 : 133. Om skva ltk va rn a r. 1938 : 220. Sydh a lländska minn est a vl or. 1935: 2 11. - Villappa -s ko tt. 1939: 128.

Lcnk, T orsten, No ti se r krin g n ågra sven ska flintl åsva pen i Kul turen. 1938: 11 8.

.\'i/sson, Mnrli11 /': so n, De iil<lsta la tin ska lånPorclPn i s venskan . l!l35: 7. Pl'rso n, Eril•, En fransk medalj sliimpcl. I !l3H: I :18. Mynt- och mrdaljpriiglingste k niken intill omkrin g 1800. l!l3ö: i5. ·- Tv å dat erbara markvikl er fr i'tn Lund. l!l35: 232. Schwerin, Ha ns v ., F redrik Il :s

vape nfönst er fr å n Skarhults kyrka. l!l35: 62. Sven.~son, Sig/rid, Skånskn driikt söljor. l!l36: 7. Ugglas, Carl /?. af, liriseldisdnk e ns slilfriinder. l!l37: 110. Pysslingarna på Hesse lbe rga duken i Kulture n. En ikono grafisk kuriosit et. 1941 : 103. ;{berg, Gustaf, De n sis te lundate nn gjutarens ve rkstad. 1940: 105.

För e m å l ur Kultur e ns sam lin gar i ord oc..:h bild. Små upp satser med illu s tr a tion e r.

.lndersso n, Aron, E tt par å te rfunna fragment av Fredrik Il :s vapen fönster från Ska rhults kyrk a. 1943 : 10. Hlomqvisl, J?aonw', Iliirn slt' n. 194 2: 10. Dolk och dolkslidor fr å n 1500ta let. 1939: 100. fr å n - Dragonofficersuniform Gustaf III :s tid . 1943 : 34. Elfenbe ns pl a tta , funn e n i Lund . 1937: 108. En hedni s k g udabild fr å n Lund . 1938: 48. ·- E n karolinsk viirjmodell. 1939: 84. - En sve nsk fiolmakare Yid I iOO lale ts början. 1939: 38. ·- E tt knivskaft. 1938 : 50. - Gre uelpropaganda på 11)00 -ta le t. 1939: 62. Ka rolinsk rytt a rnniform. I 94:1: :12. Knektrustning. 194 :~: :w. Körilz. 1943:28.

Blomqvist , Rao11ar, i\fod eltida spor rar fr å n Lund. 1939: l 16. - Helikl av Lunds ä lds ta bebyggelse. 1939: 52. Silverpapegoja. 1939 : 66. Syro-fra nki sk t glas funn e t Lund. 1937 : 82. Vävbri cka och sva rt mag i. 1943 : 26. - Örslev, sn idad i valrossland. l!l38: 52. El.-b/ad, Brill-Marie, Fat och hjä lm kann a . 1941 : 20. /\ar/ so n, William , Allmoge ha ndskar fnin 1801. 1944: 24. - Altartavla från Hemmarlövs kyrka. 1939: 70. An te pe ndium från 1740. 1937: 26. Barocks lo l av • c rown chai r» typ. 1939 : 124. Beg rnvnin gs vape n. 1939: 34. Bordsur i go tisk s til. 1940 : 54. Brode ra! bokband. Hl39: 80. Brudkis ta. 1937: 36.

Kar/son, William, Bärstol. 1940: 60. - Christian IV :s syn på Rothenburgs slott den 8 dec. 1625. 1938: 14. - Clavicymbal från 1618 av .Johann Huckers Antwerpen. 1938: 64. - Damklädning från rokokon. 1938: 34. - Da nsk dryckeskanna från 1i14. 1943: 20. - Dansk silverbägare från 1641. 1943: 16. Den dödes ,, färd eknäpp ». 1944: 14. »Dryckeskas tell ». 1941: 42. E ldskärmar. 1941: 44. - En gåva av kunglig nåd. 1939: 11 8. En haarlemsk damastduk fr ån 163 l. 1937 : 76. En trädgårdsprydnad från barock en. 1940: 44. Ett danskt släktminne. 1943: 18. - Esaias Tegn ers tebord. 1939: 42. - Ett kungligt minn e från Loka brunn. 1944: 10. Ett Köppingglas. 1944: 30. E tt par pukor från Karl XII :s tid. 1939: 40. Fnt av mässing. 1944: 38. Flaskfoder från 1600-talet. 194 1: 36. Förordningar om guld- och silverstämplar i Sverige. 1939: 64. - Gob eliner i papper. 1938: 62. Gotisk kyrkljuskrona. 1938: 20. - Gustavinnska skospiinnen. 1939: 98. Harpan. 1938: 46. Holländsk jordglob från 1600talet. 193 7: 8.

196

Kur/son, W illiam , Jakthandske från 1600-talet. 1940: 42. Järnugnshiill gjut en nv Cort Schnrppen 1572. 1937:46. Knbinettskåp från 1614. 1939: 184. Kaffekanna av silver. 1937: 54. l\akelugnsmakarefamiljen Almström i Lund. 1937: 48. -- Kalkdukar. 1939: 122. - Karolinen \Vilhelm Gideon von Lindeiners skrin. 1937: 52. Kinesisk vas dekorerad i lacque burgautee. 1937: 74. Klädsel till stolsrygg från 1779. 1937: 80. - Koffertar från storhetstiden. 1941: 22. timm ermanslags - Kristianstads låda . 1940: 46. - Likkistbeslag. 1940 : 20. - Likbår från Simrishamn. 1938: 58. - Lunds murmästares ämbetslådn. 1937: 50. - Mansdräkt från 1770-talet. 1937: 18. - Matbestick. 1940: 34. - Matbestick m ed elfe nbensskulptur. 1938: 30. -- Miniatyraltare av bärnsten och elfenben. 1938: 18. - Muffen. 1944: 40. - Mässhake. 1937: 24. - Nnttlåda från barocken. 1944: 32. Nattvardskanna av tenn från 1686. 1940: 22. Några blad ur »Djävulens bönbok ». 1939: 92. - Peruker och perukmod. 1940: 52. - Plånbok från 1762. 1941 : 18.

Kar/son, William, Porträtt i olja av Matthaeus Fremling. 1938: 22. Ramskåp från Önnestads kyrka, Skåne. 1939 : 54. Relikgömmor från skånska kyrkor. 1939: 68. Renässansdörr från Tyresö. 1939: 104. Reseur. 1944: 12. - Rokokobyrå m e d två signaturer. 1938: 36. - Rysk bonde, Revalfajans. 1937 : 70. Sejdel från Pålsjö fajansfabrik. 1937: 66. Silkesstrumpor från 1700-talel. 1939: 112. -- Skrivschatull. 1941 : 30. . - Skråsparbössa. 1944: 22. - Skyttetallrikar. 1943: 22. - Sköldebrev i pärm. 1937: 16. - Smedgesällernas i Sölvesborg välkomna. 1938: 32. -

Sofia Albertinas do c kmöbel. 1941:26.

Solfjäder a la japonaise. 1937: 22. Spegellampett. 1940: 48. Spötröjor. 1939:56. Stofttapeter. 1939: 58. Stol i Chippendalc-stil. 1937:40. Stol med lack i kin esisk stil. 1940: 58. Tapeter av gyllenläder. 1940: 56. Tavla i silkebroderi. 1940: 50. Tedosa m ed applikationsdekor av halm. 193 7: 56. Toalettspegel från Busck & Echtler's spegelfabrik i Göteborg. 1939: 82. Trädgårdsurna från barocken. 1941:46.

Kar/son, 'William , Tulpanställ av Sölvesborgsfajans. 1937: 64. - Urna av älvdalsporfyr. 1941: 34. - Urnvas av Stralsundsfajans. 1937 : 68. - Vapenfat av kompaniporslin. 1938: 28. - Väggspegel. 1937: 42. /(jellberg, Sven T., Blekinges tol. 1937 : 44. Bordtäcke. 1939: 50. - Brillor. 1937: 12. - Damfrisering på Gustaf III :s tid. 1937: 20. De e urope iska faktorierna Kanton. 1939: 60. Eldstål. 1939 : 106. - Empirespetsar. 1942: 24 . - En 1500-talskarta över danska riket. 1937: 10. » • •• el Bnedl udhrenge ». 1943 : 24. - Ett gammalt butiksinventarium. 1937: 90. - Ett Gustaf II Adolfs-porträtt. 1937: 14. - - Ett m ed eltida kalendarium. 1941: 10. - Ett solmikroskop. 1940: 38. ·- Europa och tjuren. 1938: 40. Flamska barockspe tsar. 1942: 20. Flora danica-serviscn. 1938: 38. »För berömmelig we rks::unhc t vid jordbruke t ». 1942: 8. - Lik ko rs och ellakors. 1939: 36. - Läred-kislan. 1937: 38. - Magnus Stenbocks käpp. 1940: 10. - Mariebergsterrin. 193 7: 62. - GraYerad pokal från Kungs holms glasbruk. 193 7: 84. - Gueridon. 1939: 96.

197

A.jdlber g, Sve n T ., Gö tebo r gs ka be-

f( ,i cllb cry , Sve n T ., Tape t ur sviten

gra vnin gss ked a r. HJ39: 114.. Hi storien o m en fö rfa lsknin g. 1942 : 12. H olge r Da nsk och Burma n . 1943: 8. Hu vud -la. 1939: 78. Inlag t a r be te m ed ha lm . 1942: 38. In strum entm ak a re i E n ge lh olm . 1937: 88. Ita lien ska r enässa ns spetsa r. 1942: 18. Kera mik m ed m eta llfattning. 1937:72. Kinesiskt gra"go ds. 1937: 58. Kun gli g fä ltkika r e. 1940 : 38. Kvinn odrä kt fr ån Hedebolra k · ten på Sjä ll a nd . 1943: 12. Kä pp och k rycka . 1937: 34. Lerslä ttor. 1940 : 28. Ma telasse. 1937: 78. Medeltida fin gerrin ga r. 1939: 86. Missa le stren gnensis. HJ41: 28. Mo rtl ar. 1940 : 36. Mo tbok för kron os ka ll fr å n 1700-ta let. 1942: 16. No rskt k ru thorn . 1941: 40. Nummer 1. 1940 : 8. »Oppsa lspo tta » fr ån Rörs lra nd. 193 7: 60. Pil grim sm ä rk c fr å n m edeltid en . 1937:28. Ro k o kospe tsa r. 1942: 22. Rä ttarsviirdet. 193 7: 30. Scha fferh olz och klapph olz. 1940: 18. Sejdel fr å n Skå n ska glasb ru ke t. 1937 : 86. Skå n skt b rudbä lte. 1944: 8. Sölstöttor. 1942: 28.

De go da hjä lta rna . 193 i : :-12. »Va nd ra nd e schola r es eft er gåYOr gå . . . » . 1942:26. Ve neti a nska glas. 1939: 120. Lekh olm, C. G., Fis ke m ed h a rk a. 1938: 54. 1-I a ll ä ncl skt d ragga rn . 193 7: 106. Jakt fa lk m ed hu va och k o ppel. 1938: 16. - Laxm ete fr ån H a ll a nd. 1938: 56. - Med »m a nsor» i Sund et. E tt fi ske fr å n 1850-60-ta let. 1937: 104. - Slottski sta n , en Ia xfi sk egård fr å n Laga n. 193 7: 100. - - Va r gs kall . 193 7: 98. Ni/so n , H arald, Bo na d och förlaga. 1938: 24. Budk avla r frå n Kn ä red . 1938:42. ---- »Den fa tti ges dagv isare ». 1941: 12. Dyva gna r och h ö båra r. 1938: 26. En grupp väs tgö taskri n. 194 1:

·---

-·· -

1\18

::18. En skånsk sm örform . 1942: 14. F ä llekra tta n. 193 7: 92. F äs tm ör ä fso r. 1941: 52. »Gå omkrin g m ed knuda n ». 1939 : 128. Havslaxö rin gsfiske i södra Hal· lan d . 1937 : 102. »Hilla får» . 1937: 96. -- .J ultr ä d. HJ39: 102. -- Mul egrimm a n . 1937: 94. - Ostka r . 1939: 44. -- Påskbre,-. 1939 : 72. Serpen t. 194 1: 24.. - -· Skj ulsbricka. 1938: 60. Skjul stavla. 1938: 44. Spiritu sen . 1939: 90. Skä ll or. 194 1: 32.

INNEHÅLL

Förord

Vinterbild fr å n Kulturen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Föremål ur Kulturens samlingar i ord och bild. Sm å uppsa tser m ed illustra tioner av WILLIAM K.~ RLSON (W. K.) och SvEN T. KJELLB ERG (S. T. K.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SvEN T. KJ ELLBERG, Några gö tiska vapenskrin . . . . . . . . . . . . . . . . . .

WILLIAM KARLSON, Sk å nsk a 1700-ta lsglas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SVEN T. KJELLBERG, En skedgömma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Knivh akar fr å n östra Skå ne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

110

ANNE MARIE FRANZEN, Broder a de <igedynor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 9

RA GNAR BLOMQVIST, S:t Drottens Kyrka i Lund . . . . . . . . . . . . . . . .

144

Redogörelse för Kulturhistoriska förenin gens för Södra Sverige verksamhet 1943-1944.. . ........ . .. . .. ....... ..... . ..... . .. Ledamöter , styrelse, r evisorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ekonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Personal och verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Samlin ga r , bibliotek och arkiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arets donatorer Besök . öslarp. Vävskolan och konserverin gsa nsla lten . . . .

174 174 176 183 186 190 191

Förtecknin g över uppsatser i Kulturens å rsbok 1935-1944 . . . . . .

193

0MSLAG SVINJETTE NS motiv är hämta t fr å n e tt snidat skrin fr å n 1668, samm a som avbild as å sid. 68, och för es täller syndafallet.

-öljande firmor ha genom annonsering i denna årsbok

--1 ell er genom gåvor väsentligt bidragit till täckande av kostnaderna för dess utgivande. AB. Apotekarnes Mineralvattenfabrik, Lund AB. C. 0. Borgs Söners Fabriker, Lund AB . Eskilstunaboden Georg Lind, Lund AB. Fr. Kiirzel, Malmö AB. Linnefabriken Merkur, Göteborg AB. Lunds Mejeri, Lund AB. Akerlund & Rausing, Lund Finpappersbrukens Försäljnings AB., Stockholm Gamla Sparbanken, Lund Hemmets Journ al, Malmö Lennartssons Trävaru affär, Lund Carl Lunds Fabriksaktiebolag, Malmö Nya Sparbanken, Lund Skandinaviska Banken Skånska Brandförsäk rin gsi nrä ttningen, Lund Svenska Superfosfatförsä ljnings AB., Hälsingborg Torna Sparbank, Lund

VÄ_VGARNER SÅSOM

NÖTHÅRSGARN, 1-tr. BARAGARN, SPORTGARN FÖR KAPPOCH DRAiffTYGER SAMT MATTVARP FINNAS I LAGER ÄRTA FÄHGEH UC:H RVALITETEn I ENLIGHET MED TILLÅTNA BLANDNINGAH GARNERNA FÖRSÄLlAS GENOM HEMSLOJDS· AFFÄRER, VÄVSROWH

OCH

VÄVEHSRIJR

AKTIEBOLAGET FR. KilRZEL MALMO TEL. NAMNANROP: KIJRZELS FABRIKER

L~---

1 -· I

FRAN EN RINGA BORJAN ho de tre sparba nkerna i Lund vu xi t sig starka och förvalta nu sa mmanlagt c:o 180 miljoner kronor. Det är genera ti o ner strävsamma och målmedvetna sparare fr ån stod och byg d, so m åstadkom mit detta resultat. Jämsides härm ed ho sparbankerna kunnat främj a utvecklingen inom alla om rå den genom till handahåll a nd e av lån på goda vil lkor. Sparbankerna ho på sin tid tillkomm it för att tjäna samhäll et och arbeta fortfarand e efter denna riktlinje.

GAMLA SPARBANKEN

TORNA SPARBANK

NYA SPARBANKEN

A.-B. LUNDS MEJERI !Grun dlagt å r 1872 av Godsäg. Gottfr. Warhol m)

Våra förstklassiga produkter rekommenderas Huvudaffären : Ma gl e St. Kyrkogata 3 Tel . 10108 & 11015

Kon trol lmjölksovd .:

Clemenstorget 6

Tel. 10503 Dessu tom ett tre ttiota l fili a ler och återförsäljare i alla delar a v stad en

SKÅNSl)A BRAND medd elar för sä krin ga r mot brand, ansvarighet., cykelstöld, inbrott, glas- och vattenledningsskada. Hög rabatt vid samtidig försäkring i fl era

branscher.

SI'iANSKA BRANDFOHSÄI'iRINGSINRÅTTNINGEN SI'iANSl'iA STÅDEl\NAS Ul\ANDSTODSFORENINH FORSÄI'iRINGSAI'iTIEHOLAGET FINN Huvudkon tor: LLI ND, Tegnersplalsen 4. Tel. namnanrop : » Sl~ÅNSVi A BR AND »

!__ ____ _

_________ ------------------- __________ I

Denna årsbok är tryckt å

GRAVYRTRYCKPAPPER FRÅN

FIN BRUKEN KLIPPAN

~RL

LESSEBO

IuNDS

GRYCKSBO

MALMÖ Stålemaljerade kärl och Rostfria artiklar

Säljes i järn- och bosättningsaffärer ! --

- - - - - - -- - - -- --

A.B. ESKILSTUNABODEN GEORG LIND Tel. 1 7300 Växel.

Lund

Pl a t se n s mest vä l so rte r ade

JÄRN- BOSÄTTNINGS- FÄRG- TAPET- OCH KEMIKALIEHANDEL

". • • l<>nlc trv

en1el~/c

typ. "

ff"rl

g öra g amla Rlä de1 nästan som nya. Lå t kemisl<t rensa E1 gamla kostym elle1 klä nnin g och s pa r a peng ar och k lä dkupon ger.

·--- -- - - ·- - -

---

1-L:nnartssons Trävaruaffär Carl Håkansson Karl XII-gatan 7

LUND

Tel. 173 20

BYGGNAD SMATERIALIER av alla slag från platsens mest välsorterade lager LJUSNE PLYWOOD och W ALLBOARD. TREETEX samt PERSTORPS BOKPARKETT

LISTER AV ALLA SLAG

SPECIALITETER Snickerifuru och växthustillverkning j

-- -----·------ -------·· --- · ---~----~·----------· ··

Moderna skjortor ha Unipartkragar Unipartk ragarna äro jnst sådana som N i vill att en krage s kall vara . Den verkar s~iirkt men .är be· kväm, mjuk, porös. Ni får elegan .. ta, moderna s kjortor när Ni \»öljer

MERKURS Skjortor T illverka re: Linnefabriken Merkur -

Göteborg

FÖR RATI ONELL FRUKTODLING ••• kan konstgödsel ej und varas. Utan konstgödsel blir det för långt mellan de goda fruktskördarna.

En all sidig konstgödsling . med kväve, kali och fosfats yra giver kraftiga, väl förve dade och därför fro sthärdade skott, framkallar en riklig ansättning av blomknopp samt driver fram välbildade, aromrika och välsmakande frukter .

SVENSKA SUPERFOSFAT

FÖRSÄLJNINGS A.-B.

Reg. \'arumä rke.

HEMMETS

JOURNAL

·-1

SKÅNSK BILDALMANACKA I 1946 Väggalmana cka 111ed 24 lösta gbara vy kort med sk ånska motiv . Va cke r jul- och nyårsgåva.

1- 25 ex. kr. 3: - 26 - 50 » )) 2: 50 50 » » 2:25 Firmor, som taga minst 50 ex., erPris pr styck:

populär intressant

hålla gratis sitt namn tryckt på almanackan.

omväxlande

BESTÄLLES hos KULTUREN, LUND

-----------~--------·--· -

KULTURENS ÅRSBOCKER För medlemmar, so m önska komplettera sin samling av Kulturens årsböcker, finnas ännu följand e å rg ångar tillgängliga till ett pris av 4: ---- kr. per styck.

1935, 1936, 1938-1942.

Beställning sker under adress Kulturen, Lund