Kulturens årsbok 1943 by Kulturen

KULTUREN 1943 0

EN ARSB.OK

KULTlJREN EN

ÅHSBOK TILi.

MEDLEMMARNA

K ULTUH.HISTOHISKA FÖRENINGEN

FÖH

SÖDHA SVEHIGE

9 4 3

M 5

: ol.J ANUS.

,,.,. '·l . ·j .. j <

. •·~·

,,, •.

;Y'

I •. •

·.

..........

B ,,_ •

L 'r I C U M

DENNA llOI\ ÄB llEDIGEBAU AV SVEN T. l\JELLBEll(; OCH TllYCKT I EN UPPLAGA ,\V 8.100 EXEMPLAH I GllAVYIU!ANEB HOS J-J,\I\A:\ OHLSSONS BOi{THYCKElll LUND.

l\LICHEEllNA ;\HO FllAN A.-B. MALMii

GRAF ISKA ANSTALT OCll PAPPEHET Fn;\N FJNBHUl<EN, STOCJ{HOLM .

LUND

19-1-1

ct gamla valnölsträdet stod icke all rä dda. De stränga vintrarna krävde sill offer. I vårt gröna hägn och försvar ha uppstå tt lu ckor, sår, som först lå n gsam t läkas. Många människor ä ro också som träd . De ha djupa rötter. Intill deras fasta stam kan man luta sig, och de breda en krona av vänskap kring sig, i vars skygd det är gott att vara. Men även de gå bort. Kulture n sörjer en av sina trognaste, sin kassör, f. postmästaren Anders Nilsson. Med hösten kom en flykting till Kulturen - en råbock, som drivits från sitt h emvist av jagande hundar. Han fick ett h em här och synes trivas hos oss. Sa mtidigt kommo också m å nga fl yktingar till våra trakter fr å n Danmark. Vi önska att de m å tte trivas i sitt broderland . Vår mylla är så lik den danska, att

Råbo c k e n G11nd er på Kullur e n .

deras sargade rötter väl må kunna få någon lisa och narmg däruti i väntan på återplanteringen i den egna jorden. Våra tankar gå ofta till frändefolket på andra sidan Sundet. Vi beundra den sega kraft, varmed det mäktat hålla sin andliga frihet. I Danmark skrives ett nytt kapitel i landets historia. Vi, som följa det på avstånd och blott glimtvis skymta vad som händer, tycka oss se en återglans av sagohävderna. Hjältenamn, som komma att ristas in i folkets minne liksom Niels Ebbesi:ms och Holger Danskes, ljuda över vattnet. Denna anspråkslösa skrift, som utges från den stad, där Danmarks andliga centrum fordom låg, är en hyllning till dansk kultur och dansk kulturhistoria. Mot bakgrunden av vad som händer i världen kunna våra intressen synas små. Vi glädja oss likväl åt att antalet me~ lemmar i år är större än någonsin tidigare och att denna årsbok sålunda får en större spridning. Likaså ha vi anledning att notera, att museet efter de första krigsårens nedgång åter fått mottaga lika många besökare som förr. Bland dessa sakna vi alltjämt danskarna, som under sommarmånaderna kommo i stora flockar till oss i forna lyckliga dagar. Må de snart få tillfälle att återknyta denna tradition. Vi ha många önskemål - ett par må särskilt framhållas. Fram till Roskildefreden voro Skånelanden danska. I vårt museum bör därför även den gemensamma historien ha sin plats. Som ett uttryck därför skulle vi gifrna vilja äga och utställa de danska konungarnas porträtt från dessa tider. Donator sökes. Ett annat önskemål - 10.000 medlemmar. Om vnr fjärde medlem skaffade en ny skulle målet. nås. Med tack överlänrnas denna nionde å rgång av Kulturen till gamla och nya medlemmar.

Sven T. T<jellberg

Da nm a rk s ö d e ha r o t't a varit ber o end e a v d e d a n s ka kon un ga rn as goda pe r so nli ga ege n ska per . I fa ra n s s tund ha de va rit folk e ts fas ta kli ppa i ä ldr e tid e r såso m i d ag. 1{11I STIAN Il ',

o l,i c m :l lni11 g pi'1 viiv , gamm a l ko pia . I\.

~I. ~ n

78.

HOLGEH DANSK OCH BUHMAl\

åde i Danmark och Sverige har d en gamla kämpavisa n om riddaren Holger Dansk och jätten nunnan sjungits hos folket långt in till våra dagar och d eras äventyr ha b erättats som saga. Striden mellan de båda kämpa rna har varit ett omtyckt motiv, som avbildats i kyrkornas valvmålningar, skurits i trä eller som här sömmats på e tt hyende. Ur fornsångerna hämtades kvädet om kämparna• och insattes i d en franska riddarromanen om Karl den store vid slutet av 1100-tale t. Redan i den franska berättelsen h eter Holger 'le Danois', och detta namn har tidigt gjort honom till en dansk hjälte, omkring vilken säg nerna spunnit vidare. Holger Dansk blev en symbol för dansk mannakraft och fosterlandskärlek. Det förtäljes, att han vilar i valven under Kronborgs slott beredd att vakna till strid, när Danmark behöver hans hjälp . På den avbildade agedynans broderi, vars motiv synes vara hämtnl ur e tt triisnidat kistebrev, rida d e båda kämparna emot varandra med höjda svård. Vid första sammandrabbningen ströko hästarna på hasorna och brynjorna gingo sönder. Men därefter heter det i den svenska folkvisan: Holger drager sin brune brå nd (svård }, han sken som solen röda ; så högg han Burmans huvud ilu att blodet rann honom till döda. Holger Dansk han vann seger över Burman. Stolt red han därefter fram till slottet m ed sitt skinande svärd och fordrade att få konungadottern Gloria till äkta. Och h a n fick både h enn e och halva kungariket. S . T . I<.

De ta lj av a ge dy na fr å n Ve mm enhögs härad, Skåne, brod erad 1778 m ed ull ga rn i m å nga färger på sva rt yll eboll en. I\ . i\L 18548. Motiv e t å te r finn es ii n n på e n a ge d y na från S. Asbo härad , Skå ne, dat e r a d 1763. K. '>I. 1:!771. \}

ETT PAH ÅTERFUNNA FRAGMENT AV FREDRIK JI: S VAPENFÖNSTER FHÅN SKARHULTS KYRKA

en uppsats i l(ulturen å r 1935 publicerade fil. d :r H. H. Y. Schwerin en av honom i Kulturhistoriska museet i Lund deponerad glasmålning, Fredrik Il :s vapenfönster från Skarhults kyrka . Den fragmentariska ruta n är där utförligt beskriven , och dess särställning inom det bevara de svenska glasmålningsbes tå nd et är framhållen. Genom en lyckli g tillfällighet ha ett par av de saknade, m era framträdand e d elarna av detta fönster blivit räddade undan förintelsen och befinna sig nu i Historiska museets ägo, dit de kommit m ed elen stora Reventlowska fornsakssamlingen, överlämnad 1910. De båda fragm enten äro följande: l) Tnv.nr. 14265:2897 . Det go tländska Agnus Dei. H. 5,; cm. br. 6,5 cm. På rött överfångsglas är ett lamm m ed korsfana utslipat och till höger ei1 bred , vertikal bård. Lammets teckning är m å lad med sva rtlod , och även gul färg har använts. Korset och två runda knoppar på fanstången äro gulmålade, m eda n själva fanans kors lämnats vitt. G!asets n ed r e vänstra hörn avslaget. Genom jämförelse m ed Fredrik Il :s riksvapen i Lauterbachs historia antog frih erre v. Schwerin, att nedre fält et omedelbart till vänster om hjärtskölden upptagits av Gotlands Agnus Dei, och mu see ts fragment är just format för denna plats. Den vertikala , vita bå rd en på glasets högra del , omgiven av två röda band , ~i r el en nedre delen av Dannebrogskorset. Fragmentet finn es avtecknat (bakvänt) i katalogen över Heventlowska samlingen, och har där ursprun gsbe teckningen Lund. 2) Inv.nr. 14265:2898. Fragment av vildman. H. 14 ,2 cm. br. 9 cm. Överkroppen av en lud en vildman; ansiktet tonat

Må lat fö ns ter fr å n Skar hults k yrka m e d konun g F r edrik II :s av Danmark vape n oc h å rta let 1568. Ne d ers t d e tv :1 å terfunna fra gm ent e n.

i ljust rödbrunt liksom hiinderna ; den långa , lockiga mustaschen , det kluvna skägget och håret färgade med silvergult; kring hjässan bär han en krans av fembladiga blommor, målad e med röd smältfärg; samma färg har kommit till användning i mun och ögonvrår; hårremmen är målad ined långa , vågade svartlodsstreck, men är på skuggade ställen även sgrafferad ur ett lunt svartlodsöverdrag. Han lyfter sin högra hand och stöder en gul, i änden rundad stång; den vänstra , som är avslagen , är riktad framåt nedåt. På fönstret från Skarhult bäres vapenskölden på en rund stång av två vildmän, av vilka den högra saknar överkropp, d. v. s. d et ovan b eskrivna fragmentet. De båda sköldhållarna h a tydligen varit varandras spegelbild . De båda fragmenten ha nu d epo nerats i Kulturhistoriska museet i Lund , och d en ofullständiga målningen får sålunda e tt par av sina mer iögonfallande luckor fyllda. Aron Andersson.

Sedan ovanstående skrivits ha de båda fragmenten med K. Maj:ts nådiga tillstå nd av Statens Historiska museum överlämnats som gåva till Kulturen. Red.

KVINNODRÄKT FRÅN HEDEBOTRAKTEN PÅ S.JÄLLAND

iksom i vårt land ha 'a matörer' i Danmark spelat en betydande roll för samlandet och utforskandet av den folkliga kulturen . En av de m est framstående bland dessa är förre provinsialläkaren i Kalundborg, J. S. M0ller. Under sin läkarepraktik kom han i berö ring m ed Nordvästsjällands 12

Man c kiin gc ns hu\'ucl e rhöll Kulture n t'ri1 n D<1nsk Fulk c mu sc um 188(i. K.~I. '.!1787.

a llmoge, h os vilken ä nnu m yck et av å lderdomli ga sedvä njor och tä nkesätt funn os kva r. Vad m a n h ä r berä tta de h onom teckna de h a n up p och gaml a fö rem å l saml ade h a n till museet i staden. Med tid en b levo h a ns up p tecknin ga r b etyd elsefull a underl ag fö r stud ier in om olika sidor a v fo lkkulturen , vilka h a n lå tit utkornm a av t ryck et - och samlin ga rna vä xte till det vack ra och rika musee t i L incl egaa rclen i Kalundb or g, en utflyktso rt a tt a nbefa ll a å t b il a nde svensk a r elen d ag vä rld en å ter blir fri. E n av l\fo llers s tora insa tse r li gger på fo lkdrä kte ns områ de, där h a n samla t ett om fa tta nd e ma teri a l till museet, vilket h a n fö rstå tt a tt leva n degöra i sin fö rnä m a bok om »Fo lk edra gter i Norclves tsjrella n cl ». Till erinra n om h a ns a rbete h a vi hä r å tergivit en drä kt frå n Hedeb otrakten, vilken grä n sa r intill h a ns gamla sa mlingsområ de och h a r m yck et gem ensa mt m ed detta. Drä kten b es tå r av en ga nsk a k ort kjol, 'sk 0rt', baktill försedd m ed k rafti ga ry nkor. Ma teria le t ä r y lle till inslag och linne till va r p och teckna r sig i sm a la gröna och röda rä nder, av va d m a n k a llade 'rejst' tyg. Fram våden ä r em elle rtid till största de len ersa tt av ofä rgad lä rft . och e tt styck e y ll etyg a v a nn a n ra ndnin g. Detta pa rti av kjolen täck es av d et vida och kjollå n ga fö rkläde t, väv t a v sa mm a m a teri a l, m en i röda och blå färge r m ed stripor och diago na lstä llda m önste r. F örkl ä det b in des på ryggsicl a n m ed lå n ga röda, brick.vä vd a ba nd . L ivet ä r klä tt m ed en k ort r öd s ti ck etröja m ed m önstersti cknin g på h als och ä rma r och e tt påsy tt grönt sid enba n d lä n gs urringnin gen. Öve r tröja n är e tt livs tyck e, 'bu! ', a v samma so rts h a lvy ll etyg som i kjo l och fö rkläde, m en m ed olika ra ndnin g i grönt, r ött, svart och vitt . Till sist täck es hu vud et a v e11 m össa, 'hue', av b lom s term önstrad s idenb rok a d , va rs fra mka nt p rydes av en silver spets - på in sida n av fra mka n ten ä r fas tsydd en trädd linn espets. Mössa n h a r ett rakt ba kpa rti, so m ge nom en d ra gsk o k a n ry nk as samm a n och dä rmed givas passform . S . T . K.

l\vi1111 o driikt f r å n H c d e botrakt e n ; ink ö pt i l\iip c 11h a m11 19 12.

DANSK SILVERBÄGARE FRÅN 1fi41

ilden t. h. visar en typ av rörformiga silverbägare, som hade sin blomstringstid i Danmark omkring 1600- 1625. Typiskt för dem är utom form en den snodda silverringen över foten, m ed eller utan k erubhuvuden, och graverade arabesker på överkanten. Driven ornering förekommer strängt taget aldrig på dessa bägare. Lock ha de h ell er aldrig haft. Typen synes ha varit omtyckt bland borgare och bönder, m eda n de högre stånden därjämte ofta stoltserade med de m es t vidunderliga bägarformer såsom väderkvarnar, skepp, »Jomfruer » m . m. Denna bägartyp är av gotiskt ursprung. Under gotiken visade den en stränghet i balansen m ellan form och dekor, som i allmänhet icke kännetecknar typen under r enässansen , då ornamentiken ofta tar överhand. Den krin g bägarens nedre del löpande snodda ringen är en kvarleva av gotikens förkärlek för att pryda sina bägare med lösa ringar och kransar. Den gotiska rörbägaren hade ej sällan fotstöd i form av fyra sittande lejon, i vars ryggar fotkanten skar n ed . Dessa prydnader ha däremot icke följande stilperiod tagit upp. Till d en på d essa bägare förekommande arabesk.ornamentiken torde man få söka förebildarna hos ornamentstickare i Niirnberg under 1500-talets senare hälft, bl. a. »Mästaren av 1551 ». Niirnbergska förebilder ligga säkerligen också till grund för det ur arabesken utvecklade rull- och kartuschverket med invävda djur, blommor och frukter. Den banbrytande ornamentstickaren på området var PETER FLÖTNER (d. 1546). Bland hans efterföljare voro sådana som VERGIL Sous (1514 -62) och PAUL FLINDT (1570-1620). Stilen håll er sig ganska oförändrad ett gott stycke in på 1600-talet - Kulturens bägare är daterad 1641 i Odense(?). Först vid d etta århundrades mitt har blomster- och akantusbarocken på allvar slagit igenom gravyrdekoren.

I< .

Silve rbiignr c tro I ig en t ill ver knd 1

Odense 1641. K. M. 7928.

ETT DANSKT SLÄKTMINNE

land . Kulturens k y rkli ga textilier in gå r seda n 1894 ett antependium frå n V. H ob y k y rka, T orna hd , Skå n e. Materia let är vitt linn e, rikt pry tt m ed brod eri er i rött och gult silke och rutmönstrat. I bå rd en fy llas rutorna m ed omväxl a nde CHRS och IHS och i fältet inom b å rd en stiliserade ekar m ed rötter, bl a d och ollon. I sk ä rningspunkte rna i det inre rutmönstret stå r IHS. Upptill h a r a ntep endiet ett fä lt m ed enkel omramnin g, vari sitta tvenn e vapen m ed initia lern a H. 0 . L. F. och T . A. G. F . över och å rta let 1583 und e r. De angiva , a tt d et ä r HANS OLDELA NDS Öch h a ns hu strus, TALE ABILD GAAHD , fä derneva pen. Den förr e dog r ed a n 1580, varför d et förefall er egendomli gt, a tt ej e tt S (= Salig) utsatts före d enn es namn , såso m sed en va r denna tid. Hu strun dog för st 1597 . H a ns Oldela nd va r äga re till Vejlegaa rd oc h Trellerup på F yen. Till Skå ne k a n d etta antependium h a k ommit a ntin gen ge nom KrnsTEN ABILOGAAHD , gift m ed PALLE Ros ENCHANTZ på Örup , ell er genom TALE ABILD GA ARDS so nso n, HENRIK OLDELAND , som ägde Ryeda ls gå rd i vä s tra Blekinge. I Na tiona lmuseum i Köp enh a mn finn s ett täck e och i Rand ers museum en alta rduk frå n Ska rres0 k y rka m ed likna nde mönster, båd a i linne. E nli gt de på brod era d e vapnen och initia lerna har tä ck et ursprun gli gen tillhört DonTE DAA och h ennes make, CLAUS 1-Iu NDEMARK, äga re till Oxendrup på F yen , och är daterat 1614. Alta rduken ä r en gåva till Ska rres0 k yrka a v BJ0 RN KAAS och han s hustru , KRISTENCE NIELS-DATTER ROTFELD 1581 , vilka bl. a. b esutto Starupgaa rd och T ybjer ggaard på F yen. Det förefall er av e tt ~innu b efintligt bes tå nd av textila prydna der a v d etta och likn a nde sla g m ed brod erade va p en och initialer som om d e va rit en mod esa k bland d e fyenska ad elsfamilj ern a und er renässa nse n . W . I< .

Antep e ndium fr{rn 158:J m ed HANS OLIJELA IWS odt TALE V. Ho by k yrka, Sk ii ne . I\. M. 8823 .

AllILf"lGAAllllS

Yapen.

DANSK DRYCKESKANNA FRÄN 1714

nder Fredrik III :s tid befann sig Danmark i ett på grund av krigen utarmat och utmattat tillstånd. Det är därför icke att vänta, att man skall finna någon större rikedom av konstindustriella produkter från denna tid. De representanter, som vittna om dess konstnärliga och kvalitativa kunnande, låta oss dock veta, att Danmark ägde fl era goda mästare, inte minst på silversmidets område. Det utmärkand e för d en stil, barocken, som nu präglade konst och smak, var pompa och storvulenhet. Ludvig XIV:s hov angav tonen, och övera llt ute i Europa sökte man efter bästa förmåga imitera förhållandena vid »Solkonungens » hov. Den här avbild ade kannan är ett typiskt arbe te från den period i danskt silversmide det här gäller. Gemensamt med en serie andra liknande kannor från tiden har den som fotstöd tre liggande lejon med ett klot under framtassarna och som tumgrepp likaledes ett lejon med klot. Anfangen öve r fotstöden utgöras av akantusblad i drivet och ciselerat arbete. För övrigt är kroppen odekorerad, vilket ger ett vä lbalanserat och på samma gång mäktigt intryck av det förnämt behandlade materialet. I stället för akantus har locket en godronnerad kantbård och i centrum en medalj med omskrift: VICTORIA · VICTORIA · FOR · DIESMAHL inom en lika ledes godronnerad bård. Mellan de båda lockbårderna står en graverad inskription: JOHANNA THOMEROP MADZDAATTER KALKIER. Kannan är utförd a v silversmeden CHRISTIAN JENSEN i Köpenhamn , mästare 1693-1727. Tillverkningsåret är 1714. En stämpel m ed

i\~t

tillkännager, att kannan är kontroll erad

av »Miinz- \Vardei n ,, CONRAD LUDOHR, guardein under å ren 1679- 1729.

1\.

Dl'ycke s ka1111a tillv e l'kacl 111.i

:t\'

CHH IST IAN .fENSEN

l{iJp e nha11111. I\.

~I.

8778.

SKYTTETALLHIKAH

lla som b esökt Köpenhamn känna till »Skydebanen », m en. det är kan sk e icke fullt så känt, att »Det danske Skydeselskab» - d et h ette först »Det danske Kompagni » - , som 1619 hade skyttebana utanför Vesterport, alltjämt finnes kvar. »Skydebanen » är nu belägen vid Vesterbrogade, och dess byggnad där är uppförd under åren 1782-87. I Kulturens samlingar erinras vi om det danska »Skydeselskabet» genom några skyttetallrik.ar av tenn, som leda sitt ursprung härifrån. Bröderna i detta skyttegille övade utom fågelskytte även skjutning mot måltavlor, »Skiveskydning ». 1750 infördes bruket, att varje broder i laget skull e skänka en måltavla jämte tillhörande pris, en tallrik av tenn. Man had e tre sådana premier, benämnda efter tallrikens bildmotiv: l. Kransen, 2. Ridderen, 3. Lykkedaleren . Sedermera kommo dessa vinster att ersättas av olika slag av silverpjäser. I tallrikens botten är återgiven en graverad bild av scenen på skjutbanan och på brättet en vers , som hänför· sig till denna scen samt pristaga rens namn och datum, då han erhållit priset. De två här avbildade av Kulturens skyttetallrik.ar äro båda så k a llade kranstallrikar. På den övre lyd er versen på brättet: »Om Verdens Byrde var saa Jet som denne at Beskyde - Da blef ieg vist dend Mindste Priis som Skytten burde Nyde. » Den har erövrats av S. Hendrichsen »d. 3 lulii A 1754 ». På den undre står: »Den Krantz som jeg m ed lEre brer - Den er den beste Skötte wrer. » Detta pris har tillfallit en skytt, som ba r namnet G. Behagen »d. 3 lulii A 0 1755 ». Båda dessa tallrikar äro a rbetad e i renaste rokoko och utförda av F. FRIEDERICHSEN i Köpenhamn. Utom mästarestämpeln h a tallrikarna ptt baksidan även stads- och kvalitetsstämplar. W. K .

. ET BRJEDT UDHJENGE »

antverket had e i äldre tider en internationell organisation. Detta gjorde sig märkbart i de likartade livsformerna inom ämbeten av samma y rke, m en främst i friheten för gesä llen att söka sig arbete i vilken stad och vilket land han ville. För gesällen stod porten alltid öppen. Då han kom till en främmande stad, uppsökte h a n å ltgesä ll en i sitt yrk e. Denne trakterade honom å gesällernas vägnar och underkastade honom ett förhör efter ett av alla y rkets ämnessvenner känt formulär. Visade han sig k ä nna till de vedertagna »gewohnheiterna » och vara en rättskaffens gesäll, sände m a n bud till mä staren och kungjorde, att en arbe tssök a nde kommit till bys. För att på d etta vis kunna ta emot de vandrande y rkesbröderna och för att ha ett gem ensamt samlingsrum för Jaget hade gesällerna en krog eller ett härberge, som väl oftast var inrymt hos någon mästare, m en i större städer också hyrdes ho s en utomstående. P å detta hus uthängd es härb e r gess kylt e n , som visade vägen för den främmand e och m ed stolthet förtalte svennernas makt och h ä rligh et för stad ens invå na re. Den äldsta uppgiften frå n Köp enhamn om ett svenn ehärberge är från 1622, då timmermansgesällerna skaffade sig ett sådant och lät »et Brredt udhrenge », d. v. s. en skylt. Samma år pålades ä ven andra ämbeten att uthän ga skyltar , så att mästarna, om d e b ehövde en sven , visste vart de skulle vända sig. Men redan från slutet av 1500-talet finna s vittn esbö rd om härbergesskyltar från H elsingör. Skylten blev på så sä tt gesä llskap ets symbol och mycken möda och kostnad lades ned på dess utsmyckning. Då härberget fl y ttad es från en p lats till en annan , gjordes detta till en högtidli g ceremoni , där sky lten fördes i procession för . att fästas vid sin nya plats. Dessa skyltflyttnin gar eller »Fastelavnsl0ben », som de kallad es emedan de oftast företogos i fastlagen , fingo en sådan omfattning, att de redan 1681 p å kallade k. maj :ts förbud för svenn erna att hålla kro g och 24

samma nkomst - ett förbud so m em ell er tid s nart m ås te återtagas. Hundra å r senare, då sk yltflyttningen utvecklats till praktfulla och bråkiga folkfester , fann m a n sig dock i Köp enhamn å ter föranlåten att inskrid a m ed förbud m ot musik och dans, fäktning och sk ottlossnin g vid d essa tillfä ll en . Den avbild ade sk y lten är da nsk - detta ä r tyvärr a llt vi veta om dess härkomst. Målningen är av dräktern a att döma från 1800-tal ets mitt.

S. 1' . I< .

VÄVBRICKA OCH SVART MAGI s kuar a r : ikim a r : afa : (m )a n ; mn. luat . a a llatti står det i runskrift på den h ä r avb ildad e vävbrickan, en liten tunn skiva av horn, 47 mm i fyrkant. Språket är gammaldan ska frå n senare d elen av vikingatiden, c :a 900- 1050, och på modern sven ska bör det lyda: In ge m a r Sigvors so n (e l. Sigvors In ge m ar) vill f:"t min (e l. m e n- ) g r å t (e l. mina olyckor). Det s ista ordet, aa ll a tti , k a n ick e översättas, det är e tt s. k. troll ord . Vävbrickan a nvändes för väv nin g av band till exempelvis bälten och dräktbå rder. Brickväven bestod av ett större eller mindre a nta l brickor, beroende på den önskade bredden p å bande t, och gen om brickornas h å l voro drag na trå da r , som bildad e vävnadens ränning. Brickorna höllos m ed flat sidorna mot varandra och parallella m ed rännin gens riktnin g. Skäl erhöll s genom a tt bri ck orna vredos i ränningsriktningens ett kvarts eller ett halvt va rv. Brickan, som är funn en i Lund och för övrigt den enda kända m ed runinskrift, lä mn ar oss ett exempel på hur man i forna tider kunde bedriva svart m ag i. Det är tydli gt, att ristaren har anbrag t skriften på brickan i d et bestä mda syftet att ge nom den m ag iska kraften hos runorna bringa ont över en m a nsper son vid n a mn In gemar, såsom inskriften s ord klart a n giva. För att göra formeln effektivare h a r ristaren tillgripit talmagi och trollruno r. Genom förkortningar och binderunor h a r uppnå tt s, a tt själva förgörelseformeln består av 24 runor, det äldre runalfabetets run a ntal , och trollordet aa ll a tti har genom dubbelskrivnin ga r erh:"tllit 8 runor, vilket motsvara r runantalet i var och en av d et äldre a lfabetets tre ätter. Det k a n tänka s h a va rit en kvinna som sa tt och vävde och vred p å d en vävbricka , som skull e bringa olycka över mannen In gem ar. Det är d å inte svå rt att tä nka ut anledningen till a tt hon gjorde s:°1. R. Bqt.

:rn

Vävbr ic ka från 1000-la le l funnen i e n grav på Sntr lbrödrnkloslrets k~' rkog å rd i Lund.

LITTERATUR

Li s

JA GOBSEN og

Y[ARGHETHE H A i. i\

Eml\ MoLTKE, Danma rks Huneinclskrifle l', 1941- 42. Brikv::evning i d a nske Olclticlsfuncl . . \ al'b. FJ30.

'27

KORITZ

lun ga r y tteri - la nsr y tta re och k y rassiä rc r - som under d e sto ra r eli gionskri gen utgjorde en så vikti g del i de kontinenta la a rmeerna, uppba r obrutna traditioner frå n de t h elt jä rnklädda feo dalry tterie t, och liksom vid d etta voro r y tta rna f rån topp till tå inneslutn a i en sk ydda nde järnrustning. Ridda rru stningen k varlevde h ä r som stridsrustnin g ick e blott p å rusttj ä nstsk yldig a del uta n även p å värvade yrkessolda ter. Men d en blev efterh a nd modifierad och förenkla d. I Sverige gjorde m a n under ä ldre va satiden å tskillnad m ellan k öritz och d rabbtyg, a v vilka det för ra var en fulls tä ndig ru stnin g m eda n de t senare sa knade b ensk enor och jä rnskor samt för övri gt var av enkl a r e utförande. De t dyrare k öritze t b a rs av fö rm ögna fräl sem ä n , drabbtyget a v »hopen ». Ännu p å 1620-talet b es tä mde Gu sta f Il Adolf, att den värvade k yrass iä ren skulle vara beväpnad m ed ett gott köritz »frå n huvud till fot å lek a m e n och b en, så a tt intet å h onom fa nns bl ott och obeviipna t ». Bensk enor och järnskor torde emell ertid rä tt sna rt h a er sa tts m ed lä ders tövl a r, som 1626 :°t rs ordnin g för adeln s ru sttjä nst vi sa r. Under 1630-talets för s ta å r slopades de tun ga köritz en h elt vid det svensk a ry tteriet, va rs huvuddel därefter k om a tt b eslå a v enda st m ed p ott (hjä lm) samt bröst- och ryggharnesk försedda s. k . lä tta ry tta re. De vo ro m era ägna de att genomföra Gu s taf Il Adolfs speciella strid ssä tl fö r r y tteri et : anfall i galopp med fra m sträckta vä rj or. Tack vare d et sve nsk a lä tla r y tteriets för fi enden m yck e t förbluffande segrar över Till ys och vVa ll ensteins tunga k y rassiä r er , bl ev k öritze t im populä rt även i d e konlinenlala nrmcerna, och m ed tretti oå ri ga krigets slut hade det i stort sett sp ela t ut sin roll i fält. Det: kunde dock lä nge efterå t ses som parnduts tyr se l p å fursta r och h ögre officerare. el

R. Bqt. 28

Ry tl a rrusln in g fr å n Danma rk , 1600-ta le t. Ur de n H Prman senska sa mlin g<' n . K. M. 268-11 .

KNbKTHUSTNING

edan gammalt hade även fotfolket efter r åd och lägenhet uppträtt i skyddsvapen av något slag, om inte m ed a nnat så å tminstone m ed sk öld och hjälm . Mot 1500-talets milt blev det allmänt i Europas la ndsknektshärar, a tt piken erarna och ibland även musketerarna buro rustning, dock icke så fullständig som de samtida ryttarrustningarna. I regel b estod en pikenerarrustning av bröst- och ryggharnesk, axelskydd, kallade spangereler, k orta lårskört samt hjälm. I tyghuset i Graz finnas ett hundratal sådana ru stningar, vilka i m edelta l väga 8,4 kg. Försök att göra piken erarrustningen skottsäker för mu skötkulor utföllo ick e vä l, ty ru stningarna blevo för tunga , och en författare skriver HH6, a tt »soldaten borde ha en särskild pack åsna att bära en sådan ru stning å t honom ». I Sverige a nvä ndes sedan ryska kri get 1555 s. k. knekte tyg ell er soldatharnesk av m ed sp ets eller hilleba rd beviipnat fotfolie Ar 1572 bestod e tt såda nt harnesk av stormhatt, krage, bröst- och ryggharnesk , armskenor· m ed bucklor (= armbågsskydd), lå rskenor och h a ndskar och vägde upp till 19 k g. Troligen voro de skoltsäkra. När krige t mot Danmark utbröt 1563 funnos i d e svenska vapen förråd en 5999 knektrus tningar av olika slag. Senare inköptes s tora mängder från utla ndet, m en även de inhem ska faktorierna, framförallt Arboga , gjorde stora leveranser . Hur pass omtyckta de tunga rustninga rna voro av sina bärare kan m a n förstå av att h ertig Johan und er upproret 1568 kungjorde, att a lla knektar, som a nslöto sig till honom , skulle få avlägga harnesk och pika r. Fotfolket, och framförallt pikenerarna, utrustades emellertid på Gustaf Il Adolfs tid å ter m ed harnesk. Men därefte r började kneklrustninga rna mer och m er försvinna ur a rmce rna . Axel Oxe nstjerna skrev 1635 till r egeringen i Stockholm, alt inga h a rnesk skulle utsändas till armen, ,, de bliva föga brukade, utan mest bortkastade för de starka marsch ers skull man här är inbegripen uti ». R. Bqt.

Kn c ktrustning fr å n 1600-ta le t, ur d e n H e rman sc n ska sa mling en , K. M. 268·1:'1. Piironhjä lm c n ä r fr ån d e n Ra nl znuskn rn s tk a mm a re n, K. M. 26085.

KAROLINSK

RYTTARUNIFOL~M

11 fullständig uniformering a v svenska armen genomfördes först under konung Karl XI. Huvudplagget i uniformen bl ev den i dåtidens borger liga dräkt moderna långa rocken , för infanteri et utförd i kläde i för r ege m entet fastställd färg . Så va r exempelvis vid d et skånska indella regem ente t 1683 rocken gul m ed gröna uppslag. Vid 1700-tale ts början hade emellertid enhetlighet blivit genomförd stlti ll vida, att överallt färgen på rockarna var bl å . Kavalleristerna voro mot slute t av Ka rl Xl :s regering i a llmänhet utrustade såsom vidstående bild visar. Den långa rocken är av ä lghud och kallades därför »kyll er», by xorna skulle vara av skinn. Medan fotfolket hade lågskor buro ryttarna kraftiga kragstövlar med sporrar och breda sporrläder. Av forna tiders järnrustning kvarlever här fortfarande ett kraftigt bröstharnesk , fodrat m ed sämsksk inn . De t sku lle vara skottsäkert för muskötkulor, avskjutna p å vanl igt skotthåll. Men det synes m ed tiden ha blivit illa tålt av manskapet och blev många gånger avsiktligt bortslarvat. En p a tronlåda eller s. k . kartusch hängde i en r em över högra axeln . Värjan bars i li vgehäng av älghud och karbinen skulle hänga på ryggen i en bred karbinrem öve r vänstra axeln. Till utrustningen skulle vidare höra en huvudbonad , en slags väst, h a ndskar samt en kappa av kläde . Huvudbonaden är i d etta fall en trekantig hatt, kantad m ed en bred, mönstrad gu ld galon. Hatten är av en typ , som blev dominerande som militär huvudbonad först ett gott stycke in på Karl XII :s regeringstid, för att sedan bli gäll ande vid samtliga vapenslag i del närmaste oförändrad ända fram till 1779. Vanligare huvudbonad under slutet av Karl XI:s och början av Karl Xll:s tid var en slags toppluva , kallad k a rpus. Älghudskyllren synas ha blivit bortlagda för fältbruk vid hela svenska armen i början av 1700-talet, i ställ et bars skinntröjor. R. Bqt.

Ry tta rutrustnin g fr å n Ka rl XI:s lid , sa mm a nsa tt av d elar fr å n ol ik a håll. - Kyll er ro cke n , K. l\I. 19-!84, är k ö pt på a ukti on eft er frih e r r e vV. Wrange l vo n Brchm e r p å Hy by, stöv la rna , K. M. 21I 5 1, p å Buk ows ki a ukti o n.

DHAGONOFFICERS UNIFORM FRÅN GUSTAF Ill:S TID 0

r 1770 uppsatte frih erre Jakob Magnus Sprengtporten i Finland en k å r av tre skvadroner lätta dragoner m ed uppgift att underh å lla posteringar vid Kymm en e ä lv. Under Sprengtportens b efä l kom k å ren a tt m edverka till Gustaf 111 :s statsvälvning 1772, och såsom ett tack för k å rens insatser bestämde konungen , att den skulle bära namnet Lätta Drngon enw av Livgardet och att dess huvuddel för framtiden skull e förlägga s i Sverige. I samband m ed en ökning till sex skvadroner ändrades namn et l 7H3 till Livhusarregementet för all 1797 bli Liitta Dragonerna. Ar 180() erhöll r egem ente t del namn det sedan oförändrat burit till år Hl28, ni-imligen I<ungl . Uvgord et till häst. Bilderna visa en uniform av mode ll 1778 for o ffi cer vid Lätta Dragonerna av Livgardet. Jackan är av vitt kläde, vadderad oc h fodrad m ed vit bomullsväv och försedd m ed uppsla g och besi:it tnin ga r av m ellanbl ått kläde samt silvergaloner och sli-ila, kullriga försilvrad e mässingsknappar. Viisten är nv m ellanbl å tt kläd e med foder och ryggstyck e av vi! bomullsviiv, galoner och knappa r so m i rocken. Byxorna i-iro av sämskad älghud, upp till halva låren äro de klädda med m ellnnblått kläde med galoner och revä r er i silver. Huvudbonaden iir en s. k . s/äpmös.rn av m ellanbl å tt kläde med galoner och tofs i silver, svart sidenfoder och svellrem av svart skinn. Stövlarna iiro n ysydda 1943. U niformsförändrin ge n und er Gustaf l Il, varigenom nya uniformer för all svensk milifar fastshilldes å ren 1778- 1781 , var ett led i konungens stora dräktreform, införande t av den nationella svenska dräkten. Den inneba r en myck e t kraftig brytning med de gamla uniformstradition erna från Karl XI:s och Karl XII:s tid. De nya uniform erna voro myc ket prydliga , men föga fältmässiga. R. Rqt. 34

Unifo rm m/ I 77 8 för o ffi ce r vid Lätta D rago ne rn a av Ko ngl. l\faj :ts Livgard e till häst. Ur d en Rose nc rantzsk a klädk a mm a r en på Gy ll c ho. K. M. 25:17 7.

MYN'TFYNDET FRÅN STÅSTORP ETT ~11:'\:'\E FH .~N DET STOi\.\ NOl\DISh'.A l\lll(;ETS TID

Av OLOF CHRISTOFFJrnSSON

en 25 nove mber HJ37 påträffade brunnborraren Lars Fredriksso n från Trelleborg vid dikning i Ståstorp ett lerkrns , som var fyllt m ed vackra silvermynt. Fyndet var ett slumpens verk, ty Fredriksson hade flyttat dikets sträckning en m eter längre i öste r ~in vad som avsetts från början. L erkruset stod m ellan några stenar, som tydligen varit grundstenar till en n ed riven skorsten. Det sy ntes n~im ligen tydligt, att diket uppkastats igenom ett la ge r av sådan obränd lersten , varav gammaldags skorstenar bruka vara byggda. Ibland ler och uppkastad jord såg man även spår av sådant »rinnasot », som brukar fastna på insidan av gamla sk.orstenar, som eldats med torv. Däremot syntes icke, såsom påståtts, spår av brända träbitar och halm, vilka tolkas som om gården ödelagts av eldsvåda. Strax invid lerkruset låg askan kvar i den under »ärnen » varande ask egr uva n. Gårdens beboare had e sålunda haft sitt pengagömställe i skorstensmuren invid ärnen, där maten kokad es . Inom en timme efter fyndet var jag på platsen och genomsökte den uppkastade jorden. Härvid fann jag y tterliga re två stora silvermynt och tre stycken fe mören sa mt några bitar av lerkruset, som krossats av spaden. U tom mynten h a de lerkruset innehållit en 4 cm. hög och lika bred svarvad björkburk m ed påsittande lock. Denna burk var då h el, m en såg mycket skör ut och föll alldeles i smulor, då den fördes till Lund . Jag underrättade professor Otto Rydbeck om fyndet och han sände amanuensen Karl Moberg a tt hämta det.

Den samlade ska ll e n och r es te rn a av d e n gr önglnserade le rkruka, varut i d e n förvara ts. K. M.

Ska llen b es tod av 575 stycken si lvermynt näm ligen : präglade ä ldst 8 st. 4 mark , 2 116 52 () ö re sml , 375 ')

))

1689, yngst 1699 1706 1664, 1685, 1712 1708 1690, 1669, 1683 ))

Det sammanlagda värdet utgjorde 377 mark 19 öre, vi lk et utgör n ågot mera än 94 daler silvermynt. Det kärl, varuti skatten nedlagts , bestod av ett päronformigt, gröng laserat lerkrus, vi lket numera ej är fullständigt b evara t. Vem har varit äga re ti ll d enna nedgrävda skatt? Frågan synes mig lätt att besvara , ly eftersom mynlen anträffades på d en plnts, där den vid enskiftet nedrivna och flyttad e gå rd en Ståstorp nr 7 lega t, så måste det rim ligtvis ha varit dess b eboare. Detla va r enligt bevarade hand li ngar ;-)7

IJonden Anders Andersson, vilken står som brukare därav från 1685 till sin död 1727 . Hans hustru hette lngar Olsdolter Bååth. Denna hade i arv efter sin barnlös e brod er Anders Olsson Bååth enligt bouppteckningen 1 ', ·,, 1710 erhållit 32 daler 22 öre 20 penningar silvermynt och dessa p enningar kunna tänkas ingå i skatten. En annan fråga är, när skatten ned lad es i jorden. För detta ha vi en nedre tidsbegränsning i skatten själv, vars yngsta mynt bära å rtal et 1712. En tred je fråga är, finn es någon anledning till att Anders Andersson skulle gömma sina silverpengar? Härpå kan svaras ja och m ed flera skäl , varom det följande m å vittna. Denne Anders Andersson had e måst utstå mycken förföljelse i sina dagar och hans namn förekommer fl era gånger i häradsrättens protokoll. Enligt en reso lution av Skånes generalguvernör , Hutge r von Ascheberg , förbjöclos bönderna att flytta från kronogårdar till frälsegårdar och tvärtom. Skånebönderna fingo det sålunda svårare än de had e haft på elen omilde Kristian Tyranns tid. Denne konung utfärdade nämligen 1521 en förordning, som f!:>rbjöd att taga ersättning av någo n bonde, som flyttade från godset, eller att återfordra honom dit sedan han varit borgare i stad under fl era år. Han förbjöd även atl köpa och sälja bönder. - »Slik ond , okristlig vana , som hittills haver varit på Seland , Laaland , Falster och Mön m ed alt sälja och bortgiva stackars bönd er och kristna människor liksom andra oförnuftiga krea tur, skall ej yttermera efter denna dag ske . .. niir deras herrskap far oredigt, äga de flytta frå n det gods, d e påsitta och in på ett annat som bönd erna göra i .Jutland , Fyen och Skåne ». - Som man ser var Kristian Tyrann ej en sådan bondebarbar som man fick lära i skolan. Hur glatt läste m a n icke som riktig rikssvensk om slaget vid Brunbäcks färja »där körde de jutar i Brunbäcks älv », utan att besinna, att bland dem även voro våra skånska förfäder. Skånebarn en borde i skolan få lära känna la ndets historia och öd en även under d en danska tid en. - Men låt mig återvända till Anders Anderssons öden. Den 16 juni 1685 stod han inför Skytt.s häraclsr~itt i Trcllc:l8

Ov e rsl J'c m 2 -m:irksl yc k e n fr [111 Karl Xl:s lid ""h diirn11d c r ~ - ma r k s l yc ken fr å n l\arl XI :s o c h J\arl X I I :s lid. S1ä 1orpsl\11d e l. I\. :\I.

:·rn

borg »fö r det han för någrn å r seda n olagligen fl y lt ifrån ett kronoh emman uti Västra Skrävlinge tillika m ed sin styvfader, Mårten Brorsson, och sedan efter dess död b egivit sig till Lund, som va r A:o 1680, vares t han köpt ett ga tuhus och av a ndra lejt sig :"1ker och ä n g till a tt bruka , ha va ndes alltså uti fyra å rs tid und a ndragit sig utskrivnin ga rna och ingen sk a tt till k. m a j:t och kron a n vidare än som manta lspennin ga rna erla gt, varpå sederm era fö rlid e t å r vid Mick elsm ässe tid kvittera t sitt hus och nu s lädt sig en gård på fräls em a nnagrnnd av välborne h: J öran Billes fogde J ön s Jön sson och givit h o no m uti s tädje 150 d . smt, varemot b efallnin gsm a nn en protesterade, säga nd cs sådant s trid a emot h. exc. fältmarskalkens och generalguvernörens h ögvä lb. h. Rutger von Ascheberg nådiga reso lution , som ock offentligen p å alla predikstolar såväl som uti tin gen fö r a llmogen är publicerat , att ingen bonde sk a ll und erstå sig a tt gå ifrå n kronans h emman och efter behag ige n an taga frälsegårdar , alldenstund inga h ell er av ad eln till å tas a tt någo n frälsebond e m å b egiwa sig ifrån dem och på krona n s h emman ; anhöll fö rden skull tä nstel. hos den lov!. rätten , att bonden Anders Andersson m å tte bliva på lag t att förfoga sig igen på kungl. m a j :ts och kronans grnnd eftersom en d el kronohemm a n uti dess befallning finnes , som ännu oupptagna ä ro .» Rätten dömde Anders Andersson a tt å te r b egiva sig till kron a n s gård , vartill h an var villig om h a n kunde å terfå den utlagda städ jan. Det senare tord e han icke h a uppnått och det förra und erl ä t han , ty han kva rstannade på frälsegården nr 7 i Stås to rp. E n av o rsakern a till a tt skatten gömd es i jorde n finna vi utan tvivel i de ekonomi sk a å tgärder, som denn a tid vidtogos m o t d e sk ånsk a bönd erna . Guvernören i Skåne, Jacob Burensköld , b lo ttar i en skrivelse 20 / 8 171 2 vid tid en om ed elbar t före Ståstorpskattens n ed läggand e huru betungande förhållandena voro fö r dem. Han h a d e ständi gt rida nd e bud på h a lsen och extra poster fö r a tt påminna om , a tt h a n skull e skaffa oxar, spannmå l, bröd o. dyl. till de t polska hovet - den polske k onun gen Stanislaus Leczinski och han s drottning und erhöllos

T.v . -1. or h 5 ö r e s ilv c rmy11I , l. h. 1- oc h 2- mark s tyck cn . Ståslorpsfy nd e l. K. M.

med elt dyrbart h ov i Kris ti a nstad. »Folket k a n omöjligen utgöra sina ordina rie r ä ntor , kontributioner och kri gshjälpen », skriver guvernören. »När gä rderna utfordras, stå r bonden och ler dä rå t och frågar vad m a n tror man kan ta ho s honom. Handel och vandel ligga jä mvä l n ere. Städerna äro för pestens skull stängda så a tt bonden icke kan avyttra en tunna säd , vilket ä r det enda h a n har a tt till gripa . » Inkvarteringen kostade bond en dubbelt så m yck et som sk a tterna - från 1713 till 1719 voro å tmin s tone tre knektar inkvarterade p å varje h emma n . Dessa inkvar terin ga r voro dessutom ett bråkigt följe , ..J-1

som pl ågad e bönd erna på m å nga sätt. Hå rresa nd e berättelser om huru oba rmh ä rti gt krigsbefä l och m enige behandlade sk å nebönderna k a n m a n läsa i samtida tingsprotokoll och kyrkoböcker . 1713 besvärade sig bönde rn a i Vemmenhögs , Oxic och Sk)itts h~irade r hos land shövdingen över sina plågoandar. I dclla sa mmanh a ng m å följande berättelse om en annan nedgrävd skatt vara av intresse. Det berättas att den dan ska krigskassan sedan skånekrigens dagar skall ligga b egraven å gå rd e n nr 12 i Lilla Bedinge på en plats, där tre linjer dragna m ellan sex k y rkor korsa varandra. En sådan plats finn es verkli gen på denna egendom strax söd er om Storstensdösen eller Storstensgården. Gården nr 12 ägdes då av bond en Nils Nilsso n , vilken utsattes för v~tldsamma förföljelser utan att likväl bekänna var skallegömman fanns , ty d en l~ir ännu ligga kvar i jord en. 1691 tvingades Nils Nilsson att köra en krigsäcka till Kristianstad. Härunder blev han så illa behandlad att han dog vid h emkom ste n. Om allt detta har k y rkoh erd en i Lilla Bedinge skrivit en halv sid a i dödsboken. De inkvar terad e nöjd e sig icke med böndernas vanliga vardagskost utan fordrade finar e mat. De hämtad e till sig i kvarte ren hustrur och barn och bjödo även k a mrater dit. Bönderna m åste vara värdar och anskaffa mat, öl och brännv111. De tvingades också, när välfägnaden tog slut, genom våld sa m behandling att förvandla sitt lösöre i penningar för a tt y tterli ga re kunn a bjuda de des poti ska kri ga rna. - Ja , man k a n se, berättas de t, moran s förgråtna ögon , när kn ektarna bänt upp kistorna för att söka efter silver och mynt m edan de revo och sleto i de ge no m m å ngå ri gt fliti gt kvinnoarbete samlade dynorna och vävnaderna, vilket allt hon måste stillatigande ~tskåda, där hon kröp ihop borta i stuguhörnet. Likal ed es stulo de krea tur och h äs tar, vilka så ldes till a ndra , ej så nogräknad e bönder. De tvungo också bönderna till kortspel, där krigsmännen m ed rätt och orätt logo h em potten, och tvungo dem att und erteckna skul clförbindelser nwd sina bomärken för att seda n kunna ulkriiva beloppen.

De t är således ej att undra på, att bönderna gömde sina värdesaker i jorden , ja, t. o. m. grävde ned sina kläd eskistor i grusbacken . I fl era släkter omtalas ännu, att deras förfäder gö mt sin förmögenhet und er ofredstiden - så två av mina förfäder. En del av dessa skatte r ha blivit kvar i jorden genom att gömmarna på ett ell er annat vis ej kommit sig före att å ter upptaga dem. Man tord e ick e ta ga fel om man antager, att den förföljelse och det övervåld , so m övergingo Anders Andersson och hans familj , till icke rin ga del had e sin grund däruti , att det var känt i orten , att hu stru Ingar fått kontanta silverdalrar i arv efter sin broder i Fårabäck. Bonden hade därför a ll anledning att gömma undan hustruns och d en eg na förmögenheten. Såsom ett kulturdokume nt av allmänt intresse frå n dessa ofärdstider är också r elation en över vad folket i Ståstorp nr 7 fick lida och berättigar del långa refera t, som följer här n edan . Till å tl yd nad av ge nera lguve rnören s friherre Ca rl Gustaf Hå rd skrivelse av den 19 is 1719 var Skytts hii rad s rä tt kallad till urtima ting den 21 i samma m å nad för att rannsaka om kri gsmännens övervåld mot de bönder, diir de had e sina inkvarteringar, och i synnmhel angående slagsmål och oväsen, som förelupit mellan bonden Anders Andersson i Ståstorp och so ldaten vid Upp lands femmännings regem ente och kapten Bilistens kompani Ca rl ;\llagnus Boije. Anders Andersson , 70 :'.1' r gammal , berättade inför riitten, att soldaten Boije och hans k a mrat Hödberg vid skymningen den 8 augusti inkommit på han s gård beviipnade m ed var sin bajonett och utan ringaste orsak överfallit honom , dä r han sysslade på sin lo ge, samt motat honom bort till en h a lmstack, där de ytterligare slogo och stucko honom m ed bajonetterna. Anders Andersson var övertygad om, alt de voro s~inda av fältväbcln Ha sse lberg, som h ys te agg till honom , och h e tsad e till ofridsbrottet. Till s ist m åste han för alt fr eda sig sviinga en yxa . som h a n fick i handen , och råkade därvid att hugga Boije i skallen , så att <>It ymnigt blodflöde uppstod. Kamraten m:'.'iste då taga hand om Boije och t.viilla blodet :lV honom. Und er tid en passade

bonden på a tt smita sin väg för a tt vara fredad frå n a tt ytterligare · bliva plågad. Dagen efter, som var söndag, kom fältväbel Hasselberg i sällskap m ed n ågra sold a ter till Anders Anderssons gård. Denne spran g och gömde sig och krigsmännen pryglade då illa han s hus tru och b a rn för att tvinga d em att bekänna var Anders Andersson var. Till sist hade de tagit fast h a ns y ngsta so n och skruvat h a ns fin grar fast i flintlåset till en bössa så a tt blodet sp rutade omkring. Bonden kunde ej li gga gömd och uthärda so nens och familjens tortyr utan kröp fr a m ur sitt göm stä ll e. Genast grepo Hasselberg och so ldaterna hon om , slo go honom blodig och togo honom med till Trelleb org. Där satte d e honom i kri gsvakten och piskade honom så obarmhärtigt, att han s skrik h örd es över h ela byn. Dagen därpå lad e kn ektarn a k av le i ha ns mun för att jämmerropen ej skulle höras och piskade honom p å ny tt. Då rannsakningen å terupptogs den 5 november , yrkade regem entets ombud, auditör ·H öckerstedt, att Anders Andersson, som fördärvat Boije, m å tte sätta a nnan karl i hans ställe och betala Boije för sveda och värk. And ers Andersson förmodade, a tt om Boije till erkänd es pennin gersä ttnin g för det h a n gjort h emfrid sbro lt och övervåld skulle han säkert ofta upprepa sådant. Själv yrkad e han ersä ttnin g för de tre veckor han suttit i arrest och blivit ill a b ehandlad samt försummat sitt arbete i brådas te skörd ea nden . Vittnen berättade hur Hasselberg farit fram . Han hade k ommit om söndagen m ed en skara so lda ter, sa tt vakter vid dörrarna och släpat Anders söner vid håret ut till kn ektarna på gård en och kommenderat dem skruva barnens händ er i musk ötlåsen . En mängd trelleborgare hade dessutom hört And ers jä mmerskrik , när han piskades i knektarresten . Då And ers Andersson tillfrågades, varför H asselber g hatade honom, gav h a n till sva r, att Hasselberg nästlidn e Valborgsdag varit inkva rterad hos h onom. Sedan han ätit midd ag hade han utbrutit i svordomar över m a ten , full som h a n var, och sedan givit sig ivä g till Trelleborg. På aftonen, när alla sovo i gården, kom Hasselber g tillbaka , följd av fem soldater och trä ngde in

i stugan, där bonde n och hans hu s tru lågo, saml befalld e soldaterna att släpa maka rna i h å ret ur sä ngen och ut i »fostuen », där de piskades så obarmhärtigt, a tt Anders måste h å ll a sän gen fjorton daga r. Över våldet had e h a n sedan kl aga t hos kapt.en en, m en denne had e inte fäs t avseende därvid. E fter den b etan hade Hasselber g ofta h etsa t sin a sold a ter mot Anders. Rätten dömde, att d et så r, Boije erh å llit, då h a n m ed väpnad hand överfallit Anders i han s egen gård , skulle vara ogillt och Boije själv vidkännas s ina kostnad er. Beträffande Hasselberg hänvisades Anders att tilltala hon om vid vederbörand e forum. Ingen visste var han höll till och regementets ombud trodde, att han nu vistades i Västergötland. Det var likväl icke slut m ed dessa trakasserier. I en fö ljande rättegång tilltalade bond en soldaterna Jöns Sjöberg och Peter Söderberg vid samma rege mente för våldgästning. De hade utan att vara försedda m ed vederbör li ga pol etter tagit kvarter hos Anders trots hans sk a rpaste protester, sa mt farit fra m våldsamt i hans hus, slagit sönder fat och kann or, kastat överbliven mat på golvet sed a n d e ätit vad d e kunn a t, smort smöret på väggarna o. s. v. Sedan h a de de alltefter b ehag och godtycke gått in i spiskammaren och tagit sig m a t sa mt m ed käppa r och värjor slagit såväl Anders som hans hus tru. En gå ng h ad e Söderberg b efa llt hustrun a tt hämta tvättvatten åt honom. Hon svarade, att d et kund e h a n vä l sjä lv gö ra , varvid h a n sprun git efter ett ämbar vatten och hällt över h enn es huvud , ehuru hon var en allvarsam och till åren kommen kvinna. Häradsrätten dömde d em för ill gä rningarn a att h a lshuggas m ed svärd , dock skulle domen und erställa s hovrätten s omprövande. Anders Andersson bod de på sin gård till s han dog 1727 vid 75 å rs ålder och levde så lunda fl era å r efter d en svåra behand ling han genomgått. Varför han ej under denna tid ta git upp myntskatten eller ej omtalat den för sin a närmaste kan ju endast bli föremå l för gissningar. En a nl ednin g k an vara påbudet frå n Karl XII :s senare kri gsår att utby ta silvret mot m y nttecken, d e s. k . nödm ynten, en a nn a n And ers Anderssons

höga å lder , som placerar honom inom faroz on en för m å nga sjukdomar, vilka kunna ha framkallats ell er förv ä rrats av misshandlin gen . I varje fall var han så pass förm öge n vid sin död , a u han tydligen kunnat leva förutan d en bortglömda skatten. Enligt bouppteckningen fann s d et e n b ehå llnin g av m era än 1.633 dal er silvermynt, vilket var en ansenlig bondeförmö genh et. Bl a nd ägodelarna m ~t n ~inm as : 2 si. silve rsk eda r m ed rund knapp på skaftet, 2 andra silverskedar oc h en liten silverbägare, kopp a r och m ässing för 4!) dal er, 2 l h ~is t a r och lika m å n ga oxar och kor och C'll s pannmå ls lager v~irt 343 dal e r.

DANSK KEHAMIK I KULTUHEN Av SVRN T. TUELLBERG

F nj n 11 s.

fler d et stora nordiska kri ge ts slut fin go bå de Danmark och Sverige sin a första fajansfabriker. Båda had e till upphovsm a n elen äventy rli ge hol sleinaren .JOHANN WOLFF. J bå da länd e rna inskränkte sig han s verksamhet till pionjärens - h a n sökte bolagsmän för att sk affa k apital och privilegier och h a n övertygade myndighete rn a genom att framvisa prov på sina teknisk a och k onstnä rli ga kunskaper. vVolff, som var utbildad i Sachsen och Holland , kom från Niirnberg till Köpenhamn 1721 , där han redan följande år kund e för konung Fredrik IV visa upp fajansslycken , som han bränt i en liten ugn i Fred riksbe rg. En blåmålad vas i Na tionalmu seet i Köpenhamn signerad .J \V och försedd med kungens namnchiffer antages jämte en skål och ytterligare en vas tillhöra de provstycken, som bestämde konungen att tilldel a honom och hans fem bolagsmän priyilegium på »el Delfs Porselins e ll er Hollandsk Steent0ys Fabrique » och uppl åta en tomt vid Store Kongcnsgade till byggnadsplats. Dessa prov visa, a tt Wolff såso m fajanskonstnär tillhörde den europeiska eliten. Hade han visat samma kva lite te r även som driftsledare skulle säkerligen den nya m a nufakturen vid Store Kongen sgade få tt en lyckligare start. Som d el nu var råkade snart byggnadsverksamhetcn i olag, och intressenterna fingo gripa in för alt reda upp affärerna. »Den ärkcskälmen Wolff» , skriver Rasmus lEreboe, en av bolagsmii nnen, »efter att ha förjagat och förfört en de! av folket från verket och fördärvat våra m a leriali er och b edrivit andra sk iilmstycken, övergav till slut av sig själv både oss och ve rk('( 47

l:lild 1 oc h 3. Punschbå l, lerrin oc h tcb ord sskiva,samtliga med blå d ek o r oc h till verka de vid Store Kon gen sga d e und er JOHA N El\ ~ ST PFA t: ' s tid . 0

Signatur p å tebunlsski\'an med PFAU s firmamiirke, m å lares ignaturen .J. E . oc h pri sup p giften il R(iks) d(al er). [\. ~!. 2:-1329, 6398 oc h (i872.

-!-8

tagand e m ed sig n ~i s t a n allt d et å terståe nd e av våra b äs ta m a te riali er som en tjuv ,, . Detta hände 1725, samma å r som vVolff lä mn a de la nde t och begav sig till Stockholm - där ungefä r samma h ä nd elseför lopp å terupprepades . Det sista man hör om honom är fyra å r senare, då ha n länge hade suttit på gäld stugan , ,, fatti g oc h oförmö ge n ,, . Tack vare en av intresse ntern a, den ovannämnde Rasmus ft: reboe, övervunno s svårigheterna och fabriken i Store Kongens gade kund e efter n å gra å r börja sin verksamhet på a llvar. Såsom led a re a nställd es från 1727 JOHAN E nNST PFAU frå n Frankenhau sen i Ti.irin ge n. Und er d ennes e rfarn a konstnärliga lednin g kom nu tillverknin gen i gång , och und er d e tvenne å rtionden Pfau n ågorlunda ostörd fick leda fabriken n å dde d enna kon stn ä rligt se tt sin högsta b lomstring . Frå n denna period finna s n åg ra ty piska bl å m å lade fajansstycken i Kultur ens sam lin gar. 50

Uild 4. l3l[1m å lat fat fr ii n St or e Kon gc n sga d c, P FAu·s tid . J{ . M. ll!J:l!J . Bild 5. Bl å m ill a t ö l kru s m ed tennlock frå n Sto r e l{o n gen sga de , P FAU's tid . I< . M. 461 3.

F rämst bl a nd d essa komm er en pra ktfull pun sc hbå l, bild 1, form av en vä ldi g bisk opshuva , va rs spetsa r ä ro krönta m ed kul or. Genrem ässigt m å la de bild er av dryck es lag på bå lens bå d a tri a n ge lfo rm ad e fä lt visa sce ner m ed såda na biskop sbå la r pl acerad e mitt på ett b ord , krin g vilket dryck esbröd ern a bä nkat sig. E n a v kumpa nern a se rve rar fluidum m ed en lå n gskaftad sl ev ur bå len. Dek oration en b es tå r eljes t a v ett för fabrik en denn a tid k a rakteristi skt a kantusm oti v m ot m örk b otten och band a v pä rl o r och ä d els ten a r. H.oja listi sk a oc h fo sterl ä nd sk a in skrifter erinra om tiCt ens pa tri oti ska stä m nin ga r. Här läses på e na sid a n L E NGE LE VE KO NG CHRISTIA N DEN SI E T E och på d en and ra DE T GAAH. KO NGE N OG LAN D ET VEL. Närmas t likn a r d enn a bål ett i Ves tl a nd sk e Kunstindu strimu seum i Berge n b eva rat exemp la r. -- F ä rgen ä r en ganska ljus, b eh agli g k ob oltbl å, som teckn a r si g vack ert m ot d en gråskimra nd e IPnn glas yr cn. Bott51

Bil d G. !{op p och fa t mid adc i bl i1tt, grö n t oc h riid hrnnt, Sto r e Ko nge n sgn cl e, l' F.1u's tid . K. ~!. 2002 1. Bild i Ol' h 8. T e br icka oc h fat m tt!n dc i b l:'ttt, Sto r e Ko ngc n sgn de, C 1rn1 STI AN c;1 rn1,0r 's t id . !{. M. +GS+ oc h 62i;l.

nen sakn ar h elt och h å llet glasy r och det fö refa ll er so m om d etta varit fö rh å ll a n de t frå n bö rja n . L ikaså sakn as signa tur. Vårt exempla r ä r inköp t i Be rlin 1914. Ett a n nat fö r Pfaus pe riod k a ra kteris ti skt s tyck e ä r terr inen , bild 2, som i sin for m ä nnu h elt p räg las av b arocktidens sm a le H ä r återfinn a vi ba n d av d en typisk a bl adorna m entiken m ot m örk bo tten, vilka beg rä n sa fä lt m ed fi gurfra m ställnin gar. De sen a re äro ga nska valhä nt utfö rda och b ekräf ta uppfattningen , a tt Store Ko n gen sgades fa ja nsm å la r e ick e h a de sin styrka i fi gurmå leri et, vilket ick e h ell er sy nes h a pra kti sera ts i någo n större om fa ttnin g. Te rrin en ä r

Bild !J. Blåm:"dad skål med loc k från Store l\ongensgad e, GIEHL01·"s tid. I\ . M . 15291.

f. ö. i d ekorativt avseend e ett gott exempel på d en rädsla för tomrummet, som utmärk er fabrikens alster denna tid målaren har så gott som fyllt h ela ytan. Ännu m era framträder detta på d e tebordsskivor, som utgingo därifrån. Den här avbildade, bild 3, är ett utmärkt prov härpå m ed sin rika kantbård , vilken som en genombruten spets hänger n ed mot plafonden och möte r den breda fjällornerad e ram, som omger mittmotivet. Detta visar ett arkadiskt land skap m ed alla tänkbara romanti ska accessoarer- temp elruin, borg, k y rka, svanor i en sjö, ett gammalt träd 111. 111. Till övermått förekommer det av holländska fajansdekoratörer ofta använda gärdesgårdsornamentet. Det h ela är m å lat i en någo t fl y tand e blå färg, som är djupast accentuerad i den ornamentala teckningen. Skivan är sign erad m ed det vanliga firmamärket överst och därunder två bokstäver, som jag tolkar som J E. Pfau hette Johan Ernst - k a n d etta mål a rmärke, som så vitt jag kunnat

Bild I 0. Blåmålad terrin fr ;°1 11 Hsterbro, Peter Hofnngel. I\. M. G:'l(il.

finna icke eljes t ät.. känt, beteck na Pfa u ? J övrigt omt~ l ar signaturen, a tt bordskivan kostade 3 riksdal e r. Det kan an märkas, att d enna sk iva, som i konsthand e ln nu sku lle värderas till flera tusen kronor, 1891 inköptes tillsamm a ns med sitt barockformade bordställ i Köpenhamn fö r 15 kronor så lågt uppskattad es värdet för en manså ld er sedan. Utom m era lyxbetonad e föremå l av det slag, varav några härovan angivits, had e fabriken un der h e la sin tillvaro även en tillverkning av vardagsvaror, såsom hushå ll sgods, blomkrukor och likn ande. Av sådan dussinva ra finnas i samlingarna tre dekorerad e fat, varav tv ~t med den pfauska signaturen, bild 4 . Dekoration en b estår här av en hastigt och summariskt målad kantornamentik , som omger likaledes skissartat uppritad e arkitekturmotiv, a llt m yck et nära besläktat med holländska fajanser. Man får också räkna hit ett par ölkrus av päronform, bild 5, m ed en traditionell dekor av

Bild 11 . Tallrik i gu la och m oss-

f(röna m uffc lfiirg c r ,l{astrnp , .JA COB

FOllT-

l.l ;>;G's

tid. I{. M.

:17222.

drejade linj er , m ell an vi lk a målats b lomsterbuk.etter av kinaefterbildande slag. Store Kongensgadefajanserna ~iro så gott som h elt och h å lle t bl å m å lade. HANNOVEH omnämner i sin Kerami sk Handbok blott två m å ngfärgade alster från d enna fabrik, ett krus i Konstindustrimuseet i Köpenhamn och ett skrivs täll i musee t i Hamburg. Kulturen kan utöka de känd a alstren av detta s lag med ytter li gare ett nummer, en kopp med fat, bild 6, målade i blått, grönt och rödbrunt och sign erade m ed Pfaus vanliga märke, d et sammanbundna I P. Båda äro snäck.räffl ade och dekorerade med blommor och teck en i kinesisk s til , fate ts mittparti dessutom m ed en fåg elbild . Våra samlin gar kunna sålunda m ed denna lilla utsökta sak lämna e tt n y tt värdefu llt tillskott till Store Kon ge nsgadefabrikens äldre historia . Fabrikens se na re historia domin eras i det inre av k a mp en mellan den gamle verkmästaren Pfau och fabrikens huvuddelägare frå n 1747 , CHRISTIAN GIERL0F , en kamp , i vilken

Bild l :!. Hj iilm kanna m e d d e kor i fl e ra, diim -

padc

fii1·gcr. I\ ns lru p, tid. I\. ~I.

Fo 11TL I NC's

:!53<l2.

Pfau m ycket sna rt dukar und er. Gierl0f va r själv va rken tekni skt eller k ons tnä rli gt utbild ad k era miker - han hade först avla gt en ak ademi sk exam en och därefter blivit bryggar e - och de tta m ä rkes även på d en följande tid ens produktion, som efte r h a nd fö rsä mrad es kvalitativt. Härtill bidrog även hans ständiga bråk m ed arbetarna, som övergåvo honom, och konkurrensen från n ya fabriker. Visserligen h a de Store Kon gensgadefabriken ännu en tid privilegium att ensam utföra blå m å lad fa jans, m en denna ensamrätt r espek terades ick e. 1755 uppstodo fabrikerna i Kastrup och Slesvig, 1758 i Eckern feirde, Cri seby och Ki el, 1765 p å 0s terbro, i Kellinghusen och Rend sborg. Särskilt m ed 0sterbrofabriken kom det till strid på liv och död. Denna hade anlagts av den kä nde PETER HoFNAGEL, som frå n 1758 drivit en fajansfabrik vid Herreb0e uta nför Fredrikshald i Norge. Under processens gång framkom , att Gierl0f så go tt som h elt nedl ag t verksamh eten. Visserligen upphävdes ha ns privilegier 1769, m en då h ade redan Hofnage l upp givit k ampen och å ter vä nt till No rge. ;) (

Den ga mla fabrik en vid Store Kon gensgade nedla de också sa mtidigt sin verksamhet - efter 1765 fra mställdes icke lä ngre s tör re pjese r och efte r d et fö lja nd e å ret endast de enklaste bruksfö rem å l vid en liten u gn m ed få arbetare. Från Gi erl ofs tid finn as lre k a rakteristiska stycken i vå ra samlin ga r. Känn e tecknand e för denna period äro sti li serade, hå rt teckn a de kinesi ska blomstermotiv m ed ova la blad , vars nerver utspara ts i vitt. En å ttkanti g tebricka av en form , so m redan förekommit und er Pfaus tid , bild 7, är det äldsta av d essa föremål. En motsva ri gh e t till denna bricka finn es i Na ti o n a lmusee t i Köp enh a mn , 0igaard pi. CXXIII. Med Gierlof gö r rokokon s form e r sig m era gä lland e vid den gam la fabriken uta n a tt likvä l någon sin h elt slå igenom såsom vid d e fl es ta a ndra fabrik er i Europa. De tta vi sa r sig företräd esvi s i utformnin gen av godset. Sålunda börjar man nu att ge tallrikar och fat en bö ljande konlurlinje. Ett moderat exempel härpå är vå rt fat , bild 8 , dä r också d ekoren fått den någo t nyktra oc h s te la utformnin g, som på sitt sä tt ski1nk er ett visst b eh ag å l d e Gierl0fska a ls tre n och i varje fall ger d em d e ra s omisskänn eli ga prägel. En osignerad s kå l med lock, bild 9, tord e också utan tvekan kunn·a h ä nföra s till Store Kon ge nsgade och d enn a period. För detta talar främst en blomstermå lnin g i skå lens inre, m en även den g rova skrafferingen m ed bl å sned streck på de sprötlika åsa rn a av d en som en korg formade sk å len. Jag Linn er ick e till någo n motsva rand e sk å l, m en sa mma behandlin g av åsa rna förekomm er på en terrin från Gierl ofs tid avbild a d hos 0igaard pi. CXVIII. - De tre här nämnda fö rem å len ha alla blivit inköpta i konsthandeln i Köpenhamn. Frå n Hofna ge ls fabrik på 0s terbro , som upprätthöll verksa mh eten und e r fem å r, känn e r man ick e m ed viss h et några produkter. KIELLAND ha r dock sammanställt sex förem å l, som m ed m yck e t stor sannolikhet blivit tillverkad e där. Bland dessa befinn e r sig den bild 10 å te rgivn a terrin en i Kulturen s samlinga r. Denna starkt plastiskt formade terrin m ed sitt högvä lvda lock och sin buki ga bå l, som står så fast på en våg-

Bild 13. 1''.loc kstiill m ed man ga n ovanp[1 hl [1 uncl e rfiirg , l\a s lrup. J{.

~ I.

'>O!JO.

Bild 1+. S kriv stii ll av glaser at s t e ngo d s, . Bornh o lm, JOH ,\ N SPIETZ. !{.~I. ;1748!!.

Uild 15. Platåfigur, vit glasyr med mangandckor, Slcsvig. I\. M. 49i6 .

formad fot , med sina kraftigt sku lpterade öron och sin monumentalt och djärvt utformad e frukt - och bladdekoration påminner så starkt om h erreb0efajanserna , att attributionen till Hofnagels köpenhamnsfabrik kan sägas h a goda skäl för sig. Färgen är blå och någo t ojämt fluten i den starkt vita glasyr en. T errinen skulle därför, om attributionen är riktig, vittna om huru litet man r espekterade Stor e Kongensgadefabrikens monopol p å blåmålnin g. Den inköptes i Köpenhamn 1891. Från övriga danska fa jansfabriker , nämnda härovan, finn es en del enklare produkter, som på m er eller mindre starka grunder blivit hänförda till dem. Av dessa må här återges en os ignerad tallrik, bild 11 , som kan vara tillverkad på Kastrup tiO

Bild rn. Plat>1fi gur, v it glasy r · m ed m a n ga n d ek or, Slesv ig. K . M. 68i4.

under d ess grun d lägga res, JACO B FoRTLING, ti d. Den utmä rk er sig genom den sä k ra Lecl,;.nin gen och de gula oc h mossgröna mu ffe lfä r ge rna. E n hjä lmk a nna, b ild 12, med strödda bl ombuketter av lika rt ad teckni ng och med n eds tämda fä r ger har ock så otvive la kti gt samma h ä rs tam nin g. T ill Kas trup , fas tä n en sen a re period , h ä n fö res även ett kl ock stä ll i fo rm av en k a k elu gn, b il d 13. Detta tillh ör en liten grupp , av vilka d e fl es ta is tä llet fö r d en på vårt exemp la r insa tta mo nogramk ar tusch en h a en b il d av elt segla n de fa rtyg under dansk fl agg. E tt sådant urs tä ll bä r å rtalet 1776. Karakter istisk t fö r d em ä r fö ruta n fo rmen , a tt dek ora ti on r n m å la ts med m a ngan ova npå en blå un derfä r g. I.i 1

P å Bo rnh olm a nl a de d en tys ke krukm a ka rgesä ll en JOHA N SPIETZ i slutet av 1700-ta let en ste ngo dsfabrik . Av dess a lster ä ro blott skrivdon a v här a vbild a de typ k ä nd a, bild 14. Den k 6 imfär ga dc glasy ren iir d ek o rerad m ed en lä tt g rö n fiir g. Signaturen b es tå r av ett i bo tten inp ressat J S. Frå n fa brik ern a in o m det ga ml a h erti gdö m et Slesv ig-1-Io lstein äge r mu seet ock så några prov, huvudsa kli ge n ta llrika r, fa t och sk å la r. Sä rskilt m å f ramh å ll as två p las ti sk a skul p turer frå n Slesvi g, bil d 15-16, m ed m yck et glän sa nd e lf' nn glasy r oc h dek o rerad e m ed m a n ga nm å lnin g.

P o r s lin . I Da nma rk gjordes lik so m i a nd ra lä nd er vid 1700-ta le ts mitt ivriga a n sta lter att få till s tå n d en inh em sk po rs linstillve rknin g. Det sach sisk a p o rslinet va r en stä ndi gt locka n de för ebild . De t lyck a des dock ick e till en b ö rjan a tt erh å ll a ett verkli gt po rslin sgods. P å 17fi0-ta let a rbetad e en fr a n sm a n , Lours F ouRNIER, i fab riken vid Bl aa laarn i Kö penh a mn , oc h efte r h o nom finn es ett litet a nta l k ä nda p jese r, vars gods em ellertid är mjukt p o rslin a v sto r likh et m ed Sev res. F ö rst 177 2 kund e FRANTZ H EINIUCH MULLER av el en redan fö r e tt par tio ta l å r seda n upptäckta p orslinsleran p å Bornholm fra m s tä lla ett h å rt p o rslin sgocl s, va r a v h a n sänd e k onun gen ett p rov sam tidig t m ed en bö n om un de rs töd fö r n tt kunn a fo rtsä tta sin verksamh et. Unde r de fö lja nd e å ren visade h a ns exp eriment, a tt h a n va r på rätt väg. Mi.ill er utfä rd a d e nu en in b judan till a ktietecknin g i ett b olag fö r p o rslin stillve rknin g och seda n ~ink e drottnin g Juli a ne Ma ri e bli vit intresserad för sa ken och ek o nomin säk rad erhö ll de tta 1775 ett fe mtioå ri gt privil egium m ed en sa mrä tt a tt tillverk a pors lin . H ä rmed va r g rund en lagd till d en po rslin sfabrik , va rs m ä rk e, - de tre bl å våglinje rna symboli se ra nd e Da nma rk s trenn e strö mm ar, d e b åda Bä lten och Sundet - a lltsed a n d ess a ngivit ursp run ge t fö r dess h ög tståe nd e till ve rknin ga r.

Bild 17. »Tulipankopp arn dekorerade i lila , brunrött och guld, tiden före Den Kgl. PorcelainsDan sk e fabrik. K. M. 6:!0G. Bild 18. Bricka m ed mus chelblåm å lat mönster, Köpenhamn. K. M. G338.

Ril d Hl. Tc k nnn n m ed mu sc h clm ö n s lc r

b l ~tll ,

Kiip c nh nm n . K .

~.f .

1567\l.

Det god s Mi.iller fr a m stä lld e va r em ell e rtid lå n gt ifrå n full komli gt, fra mförallt sakn ade det d en vita gla ns, som utmä rkte d et sach sisk a p orslin et. Hä rtill behövdes erfa ren hjä lp, vilken Mi.iller d et påfö lja nd e å ret skaffade sig gen om a nstä llnin g av några sach sisk a a rbeta re, m en fra m fö rallt genom de n skicklige modellmästa ren ANTON LU PLAU frå n F i.irstenber g. T ack va re denne syn es d et tekni sk a utföra nde t h a b li vit avsevä rt fö rbättra t. Svå ri gh etern a voro likvä l ick e över vunn a med detta, bå de a rbe tarfrågan och ek on omin visad e sig fo rt farande svåra a tt lösa. De n k onstnä rli ga staben fick dock sna rt de t beh öv li ga tillsk ottet genom tre po rs linsmå larc från Berli n och ek on omin säk erstä lldes seda n kun ge n 1779 öve rtagit fa briken, frå n vilken tid den bä r sitt välkä nda n a mn DEN KONGELTGE DANSKE PoRCELAINSF A BRIK . E ffekten av dessa nya tillsk ott visad e sig på det teknisk a områd et i en n y blän d vit por slin sm assa och i en stegrad dek o(i4

Bild 20. B ri c ka m ed plas ti sk d ek o rati o n - s jö jun g frur si'iso m h a ndt ag , mn sselsk a ls knnt c r - Köpc nl rn mn . K. M. 63 -i5.

ra tiv k olo rit. Till en b ö rja n h a d e de nn a fö reträ desvis h å llit s ig in om bl å m å lerie t - 1776 h a d e t. o. m. bes tä mts, a tt in gen a nna n fär g ä n den blå fin ge ny ttjas och ett pa r å r se na re, d:"t m a n även a n vänd e en jä rnröd och en purpur fä rg, va r d en b låa likvä l d omin e rand e. Nu fra mträ da li vli gt teckn a de blom ste r buke tter i broki ga fä rger liksom fåg la r och la ndsk apsb ilde r, ä ven om vid sid a n d ä rav purpurfär gen fort fara nd e ä r omtyck t. Omkrin g 1780 h a d e m a n ock så till ägna t sig d e m ode rn a n yklass isk a fo rmerna, vilka utträ n gde r ok ok osm a k en , som dock a ldri g, h ä r som inom faj a n sm ak eriet, gjo rt sig ve rkli gt gä lla n de . De t ~ir ock så f rå n d enn a tidpunkt som po rslin ets egensk a per som plas ti skt m a te ri a l a lltmer b ö rja utn y ttjas till fr a mstä llnin g av fig uriner. Mes t k ä nd bl a nd den kungli ga fab rikens till verknin ga r ä r den sto ra Flora Da ni ca- servi sen. Denn a sysselsa tte k on stn }i r er och a rbeta re i tolv å r, 17\W- 1802, och va r ä nnu ick e fu ll(i;)

bordad, då arbetet dä rmed avb röts. Man kan s:'iga , att därmed avslutades också den äldre och k o n st när li gt betydelsefulla perioden i fabrikens tillvaro. De y ttre k o njunkturern a hade vid denna tidpunkt försämrats - m a n erinrar sig de engelsk a bombardem a n gen av Köpe nha mn , so m direk t drabbad e fab rik sbyggnadei·n a - men även den k o ns tn ä rliga kraften höll p å a tt sina genom den ä ldre målaregen erationens bortgång. Fabrik ens grundare och ledare genom alla å ren , Mi.ill er, trädde även tillba ka nu. - Enligt traditi o nen var Flora Danica-servisen a vsedd som gåva åt den rysk a k ejsa rinn a n Kata rina , som dock avled inn a n den ännu bl ev fä rdigs tä lld. Dess a ndli ge upphovsman var en av fabriken s direktörer, Th eodor Holmskjold, intresserad bota niker och i sin un gdom en av Linnes lärjungar. Målningen utfö rdes av JOHANN CHRISTOPH BAYER, som redan 1776 kommit i fabrikens tjänst. Servi sen , som nu finn es p å Rosenborgs slott, omfattar över 3 .000 pjäser. Reda n inn a n Mi.iller 1775 lyck ad es få till stå nd sitt bolag h a d e en viss produktion förek ommit vid h a n s fa brik. Alster från d enna Lid äro sig nerade med de tre s trömma rna sa mt dessutom tre röda punkter. I K1-1lture11 finnas några )) tulipa nkoppar» m ed denn a beteckning, vilka få räknas till fab rikens ä ldsta tillverknin g. Fyra av dessa , bild 17 , h a ursprungligen tillhört en upp sa ts m ed bricka , där k oppa rna placerats i fasta holkar, av sådan ty p som den bild 18 å ter givna. Kopparna äro målad e m ed kinesiska mön ster i lila brunrött och guld . Även en a nn a n k opp med kin es isk a blommor i blå tt tillhör denna p eriod. Den avbil dade bri ck a n i-i r n ågo t y n gre och d ekorerad m ed d et s. k. mu sch elm ö nste r, som Luplau förde med sig frå n fabriken i Fi.irslenberg, där h a n tidigar e varit verksam. Detta mön ster har seda n a lltjä mt i en något förändrad gestalt förblivit ett av den kun gli ga fabrik en s m es t omtyckta . Den här a vbildade k a nn a n , hild Hl , m ed sin a r efflor och sin Bild 21- 24. Tallrikstyp cr, Köp en hamn. K. M. 14662, 11223, 8 148 b och a. - Bild 25 . Koppar och fat m ed målnin g i grisa ille, Köpenhamn. K. M. 24929. - Bilcl 26. T cdosn , Köp enhamn . K. M. 18 116.

6li

ö7

Bild 27.

Br ic k a m e<l po ly kro mt må lade b lo n1111 o r och g11ld s tofl'era d k a nt , Köpe nh am n. K. M. 8 Ul9-L

blå d ek or verka r, ehurn den sa nn olikt Lillko mmit på 1700-ta let, som om den kunde vara gjord i dag. När fabr iken s tillverknin g k om igån g på a ll va r, va r r eda n sm a k en för rok ok on s fo rmer , so m bety tt så m ycket fö r 1700ta lets k eramik , på r etu r . .Ma n h a nn visse rli ge n sk affa sig en h el d el olika m od ell fo rm a r till ta llrika r och dessa a n vän das ä nnu under fö lja nd e stilepok er, m en n ågon stö rre b etydelse fi ck , som n ä mn t, ick e rok ok o n. B la nd Kulturens före m å l fi nnas dock några, som pr äg la ts därav, frä m st en brick a,, b ild 20, visserli gen odek o rerad me n geno m sin u tveckl a de p las tisk a fo rm m ed musselsk a lsform ade k a nter och so m sjöjungfrur m odelle rade h a n d tag h e lt i denn a a nda. O m m a n ick e h ade signeringen skulle m a n kn a p pas t ra n gera in de n bla nd k öpen h a mn sfabriken s till verknin ga r. Fyra ta llrik ar å tergivas, bild 21- 24, såsom p rov på rok ok ofo rm ern a. Av dessa h a r bild

Bild 28. Lnc kurna 1n ed n1 rtngfiirgadc

hlo m sterg irl a nd cr, gu ld stoffcring oc h m ed alj onger måla d e i gris~i ll c. Kö p e nh a mn. l{.M. '.!H090.

21 en form m ed mu sse llikn a nd e refflor och flätverk på k anten , som man lå na t frå n Meissen. Den krafti gt målade buketten är utfö rd i blått. Bild 22 och 23 ha samma grundfo rm med tre ka rtu sch er på brä dd en m ell a n en p last iskt fo rm ad b lads lin ga ,

Bild 29. T a llrik ur Flora d a ni ca-serv isc 11 , Kö pe nh a mn . K. l\I. 15100.

vilken i d et om å la de cxemplarcl fram stå r såsom ett genombrutet ornam ent. Tallrikar av dctla s lag omtalas vid fabriken 1779. Med 1780-talet tillkommo d en n yantika stilens former. Blomstermå lnin ge n bibeh å ll es likväl , m en får vid sin sida m era natura listiska träd och landskap i överensstämmelse m ed tid ens rousseauanskt färgade uppfattnin g. Såsom exempel 70

Bild 30. Gl a sskupa m ed blå d e kor eft e r 1-'lora dani ca -servis c ns mod ell. K. M. 88 73.

härp å m å tjäna bild 25 , kopp och fat m å lade med landskap i grisailles, och bild 26, en liten tedosa a v d en form som ingår i d en för H einrich Mi.iller 1784 tillverkad e servisen. Av de nya formerna från detta å rtionde lägger man märke till den åttkantiga bricka n , bild 27 , m ed polykromt målade bionunor mot det nu klart vita porslin et och m ed d en för den kungliga 71

Bild 3 1. Fi gurin , E ur o pa oc h tjur e n, Kö pe nh a mn . h'.. M. 39-H 9.

fab rik en ulmä rka nde guld stofferin gen lä ngs k a nte rna. Helt i g ul d och vitt och i r en odlat n ykl ass isk stil iir e tt skri vs täll , som tord e h a kommit till p ~t 17 90-ta let. Frå n samma tid är ockstt den stå tli ga lockurna n , bild 28, so m inkö ptes p å den 72

Bi ld 32. F i gurin , Afrika, K öpenhamn . K. M . 8871.

gliickstadtska auktion e n. Denna har e tt utsökt vitt porslin m ed rik guldstoffering och m ed n ågra inslag av m å n gfärgad e blomster girland er. Urna ns liv har två grisaill em å lacle m edaljon ger m ed ett elega nt tecknat damporträtt i den en a och i elen

Bild 33. F igurin , Amerika , Kö pe nhamn . K. M. 7769.

andra bild en av en kvinnoges talt i klassisk drä kt, som i handen håller ett papper m ed inskriften FERN UND NAHE. Urnan är e tt taland e vittnesbör d om den höjd , varti ll fabriken nu lycka ts föra sin produktion. Vi ha tidi gare omnämnt Flora Danica-se rvisen . En tallrik ur denna m ed veronica se rp y llifolia , bild 29, inköptes p å auktion i Köpenhamn 1905. Utom d en vackert tecknade majä renpri sc n lägger man märke till ta llrikens rikt skulpterad e brädd , vars kantbård gå r tillba k a på en av F . L. BRADT tecknad »perlemodel» . Av servisens m å n ga pjese r utförde fabriken även en del modeller till avsalu, bland vi lka den här avbildad e, b lå m å la d e gla sskupan , bild 31 fatet saknas

llild :H oc h 35. f ig urin c r å rst id sb ild med s kö rd ef'li e ka sam t bild av Tiden, Köpenhamn. K. ~r. 12736 och 28637.

lyvä rr - blev my ck et omtyckt. - Från det börjande 1800-tale t kan musee t även uppvisa en del typiska alster från fabriken, mest tallrikar och koppa r m ed stark guldstoffering i d en na poleon sk a e rans smak. Av särskilt intresse för vårt land är en kopp och fat h elt belagda med växlande blankt och matt guld , mot vilket i wedgewoodstil är ställt en re li efbild av Karl XIV Johan . Till d et m ed vack ert s lä ll av pors lin täckta bord e t hörde gärna und er 1700-talet upp sa tse r av vaser, ljusstaka r, figuriner och grupper av a llehanda slag även de utförd a i porslin. Tar man en överb li ck av den småkonst. pors li nsfabrikerna skapade

7,-.,

Bild

:rn.

Skii-

f'crgrupp, Köpenhamn. J{. M. 2UOOG.

för detta ~ind amå l , skall man finna en rik edom av type r och former , som tillsammans bilda en speg lin g av den brokiga värld av id ee r och föreställningar , som rörde sig inom sa m tid en . Där finns den romantiska rokokostämningen krin g h erd escen er och kärlekspar , d en nationalistiska och merkantilistiska krin g grupper av bönder i nationaldräkter och h a ntverkare sysslande i s itt yrk e, litterära och kon stnärliga aproposer kring pi k a n ta scen er h äm tade från Boccaccio, com ed ia del'arte, Boucher oc h Jardin , renässansreminiscenser krin g å rstidsbi ld er och fram stä llnin gar av de fyra vä rld sdela rna a llt utfört i d el preciösa maner, so m det läckra porslinet krävde, ofta blott en översä ttnin g från koppars ti ck och m å lnin gar ell er skulpturer. Men även där fo rm och id e voro lå n framstår denna plastiska porslinskonst ge nom sitt materi a l oc h sin färg so m en sjä lvs tiindi g k ons ta rt. Varje porslinsfabrik med sjii lv7(i

Bild :17 . 'J'un nbindareg rupp, Köp e nh am n . I<. M. 11 22!.l.

aktning sk a ffa de sig modell ö rer och k ons ln iire r, so m kunde utöva denn a, så iiven den kun gli ga fabriken i Köp enhamn. Det ä r blo tt e lt rin ga a nta l figurin er, i a llt fe mton styck en , som finnes i vårt museum av de m ånga hundra o lika modell er, som tillve rk ades vid d enn a fab rik. Köpenh amn hörd e a ldri g till de m era glänsa nd e på område t och många av dess pjese r äro efterb ildnin gar från de leda nd e fabr ikern a . Av se rien De fyra världsdelarna h a vi tre - As ien sa knas oc h so m b ekant r ä knade man ick e m ed Au stralien d en gången . Amerika, bild 33, å te rgives som en idianfli cka m ed båge i h a nden , e n a m ason vid Amazonfl oden, i vars y mni ga strandgräs e n a lligator st icker fram s itt hu vud , Afrik a, bild 32, so m en n egerflicka m ed elefanthuva, i handen en orm oc h ba kom h enne e tt lejon - båda frams tä llnin garna bottnade i traditionella förebild er . E urop a, bild 3 1, h ar däremot: få tt en utform nin g, som

Bild 38. ~Iittgrupp till hordsuppsnt s, l\ öp cnhnmn. I{. ~I. fi 3:1G.

ej l. ex. åtefinnes ho s Meissen , i det hon fram ställ es efter den klassisk a gudasa ga n ridande på den till tjur förvandlade Zeus. Denna bild utformades av Luplau efter en förebild fr~111 den italien sk a fabriken Capo di Monte. Av d e typiska skäfergrupperna har museet e tt exemplar, bild 36, m ed en sovande h erdinna, som b ekran sas av sin tillbedjare. Hon vilar omgiven av sin fårahjord mot en vresig trästam på ett klipparti , ur vilket en källa springer fram . Färgerna äro ganska tunna och ge ett oroligt uttryck åt den livligt skulpterade gruppen. I motsats till denna står d en h elt omålade tunnbindaregruppen efter Boccaccios b ekanta historia, bild 37, som plastiskt är synnerli ge n väl utformad och där friheten från polykromi bidrar till att ge ett samlat intryck. Bland å rstid sbildern a finn s den eft er Boucher formade skörde-

flickan m ed skä ra och n e k, bild 3±, som in gick i m å n ga eu ro peisk a fa brikers r epertoa r, och bla nd a nd ra symbolisk a fra mstä llnin ga r bilden a v Tide n, en gamma l vin gpryd d m a n m ed timglas , luta nd e sig m o t e tt m oln, bild 35. Av e n m ycke t orn lyckt pla t-d e-men age-uppsa ts m ed palmträ och tvenne putti h a r museet b eva rat sjä lva miltgruppen , som ä r d ek orerad i blå tt , bild 38. Eljest ä r a tt nä mna n ågra fi gurin er ur seri en av norsk a bönder , som efterbild a de Grund s skulpturer i No rm a nd sdalen vid Fred en sborg. Alla d essa m od ell er k omma till und er d e första å ren av 1780-tale t, som b eteckn a fa brikens s tora uppgångstid. Dessa r a der vilja va ra en h y llnin g till Da nma rk , va rmed Skå n e är förbund et m ed så m å n ga ba nd, b a nd , som vi under de sis ta å ren k ä nt a llt sta rka re. Samtidig t äro de ock så skrivn a i ta cksam h ågkom st a v en a v Da nma rks s to ra sa ml a re, generaldirektören Ole Olsen, som gen om s torarta de d ona ti oner till vå rt museum och fra mförallt gen om sitt Kerami sk e Lega t fö r a ll fra mtid bundit sitt namn vid vå ra k erami sk a samlin ga r.

LITTERAT UR I-U .. NVISN IGNAH

J . W . FRO HNE, Da ns ke Fa ja n se r , Köp en h a mn 1911. ART HUR HAYDE N, Kop e nhage ncr Po r zella n, L eipzig 1913. E MIL 1-JANNOVER, Ke r a mi sk H a ndb ok, Stockh olm 1919-19211. A. 0rG AARD, Fa ja n sefa brike n i S to r e Ko nge n sga cl e, Köp enha mn 1936. OTTO ANDRUP, Dr. 0 rGAARDs Th eo ri om fa ja n ccrn e fr a Store Ko n ge nsgacl e, Tilskue r e n 1937. VrcTon P . CHRI STENSEN, De n Kg!. D a ns ke Po r cela in sfa br ik i a lle ncle Aa rhunclrecl e, Köp e nh a mn 1938. S. B. F nEDS TR UP, F ig ure r og a ndre p la s ti s ke Arb ejcle r fr a ele n Kon geli ge P or cela insfa brik i Peri od e n 1780-1820, Kö p enha mn 1939. KoNRAD H DsELER, Geschi chte d e r Schl esw ig-Hols teini sch en F aye nceMa nufac ture n im 18 . .Ja hrhuncle rt, Berlin Hl29.

DANSK MÖBELKONST I KULTUHEN Au WILLIAM HAHLSO N

an sk kultur k a n på m ånga handa sä tt stud eras i våra skånska museisamlin gar. Skån e var ju ä nd a fram till 1658 e n dansk provins, och även därefter h a förbindelserna över Sundet varit livli ga. Atskilli ga produkter av d a nsk konstflit ha genom gifterm å lsfö rbind else r, a rvegods och inköp hamnat i sk å nsk ~igo. Genom donationer ell er köp ha r senare en del av delta gods blivit mu sea l egendom. Av Kulturens danska föremålsb es tå nd har myckel också k öpts direkt frå n Danmark. Här nedan kommer dansk möb elkonst a tt göras till föremål för några orienterande rader. Vad som beröres är sådant, varom museets access ion sk a ta log lä mnar direkta upplys ningar , att ursprun ge t är danskt.

De danska sniekareskrå n a ·äro rela ti vt un ga. lngct såda nt omtalas före 1497 , då måla re, guld sm ede r, glasmästare och snickare i Flensburg bildade "ey ne broderscap unde amte ,,, som till skydds patroner h ade S :t Lukas och S :t Eligius, m åla rnas och guldsmedernas h elgon. Först 1554 fin go Köpenhamns snickaremästare sina lagsartiklar och H elsin gö rs ej förrän 1581, då det samtidigt m edde las, att "sn ed k er embede haver h ertildags icke vre ret und er lov og skrå h er i J-Iclsing0r " . 1622 förnyades de gamla skråna, och 1682 och 1696 kommo nya förordningar och artiklar bl. a. rörand e förhålland et mell a n mästare och gesäller. Genom en förordning av den 21 mars 1800 reglerades å ter förhålland et mellan dessa , och den 1 janua ri 1862 trädde en n y förordning i kraft fö r lage t, so m stakad e ut de riktlinjer detta för kommande tid e r had e att a rbeta efter. Vad d e danska h emmens möbl ering und er m edeltidens senare skede och renässansen b eträffar så had e å tskilli ga. 80

möbl e r imp orterats, främst från T yskland. Samtida inventarier och likn ande handlingar tala t. ex. om " pryske " (preussiska) och ,, franzoske " kistor, dantziger sängar, holländska sänga r och sto lar o. s. v. 1554 lyckad es Köpenhamn s snickare genomföra ett förbud för utlänningar att där sa luföra »noget snedkervrerk, snedkerne til skade, synderl igen stettinske sk.iver, kontor, tresor med noget andel snedkervrcrk ud en i h erredage og om l10sten, dog med så ske!, at snedkerne h e r i byen har lige så godt fa l, så vel gjort og for sådant lrnb, som fremmede vi l srelge sådant beredt arbejde for». Adeln had e på sina lantgårda r egna snickare, som utförd e möbl er för dess räkning såväl för behovet på landet som för palatset i staden. Sedan sn ickareskråe t fått ordnade b estämmelser, förändrades d elvis d etta förhållande, m en liksom hos oss gjorde bönhasa r och andra inkräktare ofta livet surt för skråmästarna. Den viktigaste fö rvaringsmöbe ln und e r m ed eltid en och fram till 1600-talets senare d el var kistan. Både som profan och kyrklig möbel fy lld e den en viktig uppgift. I h emmet var d en förvaringsrum för dräkte r, linn e och sängk läder, smycken och andra dy rbarheter, brev, böcker m. m ., i kyrkan för den textila skruden m ed dess tillbehör. I kistorna packades också vid förflyttn in gar frå n den ena uppehållsorte n till d en a ndra det mindre husgeråd , t. ex. servis och kökskärl , som m edfö rd es. Kistan har gam la anor i Norden. Dess tidigaste form var den urholkad e trädstammen , som med tid en fick först~irknncl e beslag av järn. I Osebergs-fy nd et (800 -ta let) påtriiffacles bl a nd annat en plank.konstruerad kista, som varit h elt järnbes lagen, m ed neddragn a gave lsidor som benstöd. Dess konstruktion och utseende ha varit bes läktade m ed de b ekanta kistorn a från Voxtorp , Hyssby och Hydaholm, nu i Statens His toriska mu se um i Stockholm. Det är så kallade fotkistor. Under den nordiska sengotiken börjad e man för såvä l kistor som skåp att b ruk a en konstruktionsmetod med ram- och fy llnin gsverk , som redan hade tillämpats under el en klas iska antiken. Principen fö r densamma va r en sammansättn in g av lister till ett ramverk, i 6

Bild l. Kisl n m e d plant loc k oc h go ti s k pe r ga m c nts o rn:111wntik , 1400-tal e ts s lut. t< . '\!. I 7!\2 -1.

vilket en fy llnin g infälld es. Den ha d e d en fördelen framför plankkon struktion en , a tt m a n. ick e b ehövd e befara , alt timret om det ick e varit h elt torrt skulle slå s ig och loss na i sammanfogningen . I Danma rk h a r d enna kon struktion efte r d et b evarade m öb elbes lå nd et a tt döma kommit fliti gt till användning , m å hända b eroende på den ni.ira k onta kte n m ed samtida ty sk möbelkonst. J sen a re go ti sk a ki s tor är d et ej ovanligt att finna en inre kista , utförd enli gt: pl a nk.ko ns truktion en, och därutanpå ett yttre skal , ett slags överfång, konstru erat enli gt ovannämnda m etod och uppbärand e den dekorativa ut s tyrse ln . Så är t. ex. fallet m ed kistorn a bild 2 och 3. De i Kulturen förefintliga danska ki storn a ha platta lock utom en, bild 2, som h a r trefas a t och är vad sa mtida handlingar kalla en »rygge kiista ». En sådan är t. ex. nämnd i ett inventarium över lösöret på Vordingborgs slott på Själland från 1534.

Bil d 2. K ista m ed tr efnsa t lock och m å la d o rn amen tik , av delvis go ti sk och r enässa n skara kt ä r, 1500-ta let. K. M. 808\J.

Ur såvä l k onstrukti ons- so m dek ora tio nssyn punkt ä r ki sta n bild 1 den ä ld sta i Kulturens da nsk a ki stbes tå nd. Den ä r h opla xa d i h örnen, så k a ll a t sva ls ljä rtfö rba nd , oc h dek ore n, inskränkt till fra m sid a n , ~ir skuren d irekt i ki sta ns k ons truktiva pa rti. P er ga m entsm oti ve t iir till sin karaktä r ga nsk a urva ttn a t. Den röda fä r gen ä r ick e de n ursprnn gli ga . Dä r m a n på ä nnu beva rade förem å l kunn a t k ons ta te ra fä rg, h ar d et visa t sig, a tt d ekoren i r egel h a r stå tt om å lad m o t en fond , h å ll en i kraftiga fä r ger , såsom rö tt i fl era nya nse r, blå tt och mera sä ll a n grönt. Av sen gotisk eller ti dig renä ssa nsk arak tä r ä r dek oren på ki s ta n bild 2. De tä mli gen torra oc h m agra vä xtmotive n och m ask a ronerna h a ä nnu icke ge nom syrats av r enässa nsens kraft och must. E tt s ta rkt go tiskt in slag utgöra de m ed per gam entsmotivet ornerad e gavelsidorna. I d enna ki sta och i ki sta n bild 3 h a vi exempel på de t ova n omta lade överfå n ge t. Den senare ä r lika ledes en över gån gsföreteelse ur d ek ora tiv sy npunkt. Med

Bild :1.

Ki s la

r amve rk s k ons lrukli o n m ed cvangclislbild C' r i l'yllningarna , 1500-ln lc t. l\ .'M. 6:192.

sin magra och flacka vege taliva dekor företer den i viss mån ett go liskt k y nn e, m en fasade ns rundbågsfä lt m ed in stä lld a evangelistfi gurer visa h ä n m ot tidig ren ässa ns liksom de kul formade fo tstöden . Här ha r r en ässansen s a rkitekturmotiv gått in i dekorationssystemet. Rundbågar uppburn a av kolonn er av olik a ordnin gar m ed insatta figurer , i regel av b ibli sk karaktär, pryda fä lten, och ramverket orne ras av flät- och bladverk i god fö renin g, som med tid en övergå r i beslagsornament. Man tord e i tid en ick e h a hunnit läng re än till 1500-ta lets fö rsta fjärd edel , då dessa kistor framshilld es. Till vilk e n la nd sända av Danmark ,deras ursprungsort kan för läggas ä r svå rt a ll bestämt avgöra. Provinsiella säregenheter kunna spåras öve r h ela la nd et, men Västjylland h a r varit k ä nt fö r d e rika ste och fylli gas te öve rgån gsformern a m ell a n go tik och renässa ns. 8-l

llild -L J\i s ta dat erad 155 7 m ed r c li c l'bild c r ur E ste rs hi s tori a. I\.:\[. 16203

Betydligt m era ava ncerad ur dekorativ synpunkt i.i r kis tan bild 4. Här rå d er ingen tveka n om d ess tillkomsttid, d en bär å rtalet' 1557 . Även uta n d enna daterin gs hjälp skull e m a n dock m ed ga nska s tor visshet ha kunnat p lace ra d en till d e tta å rhundrad es mitt. De rika oc h livli ga fi gursce nern a m ed bilder ur drottning Es ter s hi s tori a röja en kon s tn ä r , som fått renässa nsen i bl od e t båd e ifråga om d et k o ns tn ä rliga kunnandet, d en h öga reli ef en , livfullh eten i framsUillnin ge n och motivvalet. Bilderna framställ a från vi:in s ter : l. Drottningen knäböjer för konun g Ahasverus , som räck er h enn e sin s pira som uttryck för sin nå d , 2. Gästabudet d ä r drottningen sitter till bords m ed k onun ge n , 3. Es ters fo s terfad ers , l\fardokais, upphö jelse och triumft åg sa mt I-lamans häng nin g i d en galj e, han res t för '.Vl a rd okai s . De utfylland c mask aro ne rn a i b ~1g- och

Il ild 5. l\is ta m ed r e li e fd e ko r m ed d e n s juå ri ge .J oels ut ro pa nd e till ko nun g i Israe l, u mkr. 1600. I\ . M. 7959.

svickelfälten äro ock så ä kta renässa nsinslag. Kista n h ä rstamm a r frå n Slesvig och ä r en god r epresenta nt för den ditm ar sk ensk a ,s kulpturskola n . Fullt utbilda d och blom strande fra mträd er r enässansen i d e sm å kistorna bild 5 och 6 m ed sina efter r ent r enässansschem a uppbyggda h errnpilastrar och k artusch er i fä lten , utförda ef ter eller m ed lednin g a v stuclrna italiensk a eller nederländska m ön sterbla d och d elvis under direkt påverk an frå n Holland. De ä ro k on struerad e enligt m etoden m ed ra m- och fyllnin gsverk . Här är reliefen h ög och k raf ti g, va rför ett rikt skugg- och d agerspel ger liv å t d en snid a de fram stä llningen. Ki stan bild 5 fö reträder p å ett utmärkt sätt den slesvi g-holsteinsk a bildhuggarskola n . Dess snida de fasadmotiv torde illustrera texten i a ndra Konun gabok en s elfte k a pitel, vers 19, som ta la r om huru den sjuå ri ge J oel eft er Atali as död ut ropas till 86

13il<l 6.

Ki ~ la

m e d h c rmc r , rullverksk a rt.usc hc r och ma s ke r, 1600-ta lets

fö rra hli lft. K . M. 80\JO.

konung i l s rael. Tiden för dess tillkomst li gger omkring 1600 eller n ågo t sena re. Ki s tan bild 6 m ed s ina h ermer, rullverksk a rtusch e r m ed insatla k erubbröstbilder och fjällmönster torde tillhöra 1600-ta lets b örjan. Med 1600-talet kom limmet på a llvar i bruk inom möbelsnickeriet. Vidare började man alt anvä nda utom ek och furu , ask och asp även fina re träslag, och nu blev intarsiadekoren , som m a n visserligen sporadiskt träffat tidigare, m era allmän. Av finare träslag förekommo t. ex. cypress, eb enholts och »Sort og brunt indiansk trm». Bland Peder Oxes (cl . 1575) lösöre funno s både skrin och kistor a v cypress, och på Frederiksborg stod 1650 en »stor Cipres Kiste, som skal vrer e kommen af Canclia », fl era möbler av eb enholts samt skå p av d e t nyssnämnda »indianska » träslaget. I fy llnin ga r och ramverk täcktes h ell ell er delvis möbeln s huvurlma te ria l av d essa 111 -

läggningar, lövsågade ornament i tunna, ljusa eller mörka pla ttor. På Köpenhamns s lott inventerades 1638 bland annat »fornitzede » (utsirade) sängar, »auch etwas mil schwartzem holtz eingelegt ». Ett annat prov på inläggnin g h a r m a n i ett inventarium frå n 1650 över Frederiksborg, där det omtalas en »udtnekken Skive a f Vognskud (ek), fornitset og m ed fire Piller under , hvilke er e inlagt m ed sort og hvidt trre og m ed hvidt lime t på Foden ». Kistan bild 7 är ett utmärkt exempel på denna inläggningsd ekor. Här äro d e synliga sidorna och locket h elt täckta m ed inta rsi ad ekor av svart ek och päronträ. I bågar och b ågfält ha r m a n på den ena sidan lagt till botten vad som utgör bildinslag p å den a ndra, en motsvarighet till det tekniska förfarande, som senare i alster av Ludvig XIV :s hoveb enist Charles Boulle k allas »boulle » och »contre boulle». Dekoren visar stark frändskap m ed likna nde intarsiaarbeten av lyb eckaren MICHAEL SOMMER frå n 1630-talet. Av d e ovan omtalade kistorna är d et end ast e n , bild 2, so m har spår av ursprunglig b emålning i polykroma färger. De övriga ha antingen blivit senare ommålade eller h elt förlorat sin ursprungliga m å lning. Ej heller ståta de m ed någon förnämare järnsmidd prydnad i låsskyltar eller överfall. Annars kunde dessa under gotiken ::i ntaga m yck et kons tnärli ga f ormer. Mellan r enässa nskistorna och den i tiden närma ste danska" kista n, bild 8, ligger ungefär ett å rhundrade. D en senare är daterad i reliefd ekoren 1757 och presentera r sin förste ägares n a mn, Jakob Ra pp .. . (?), i r eliefskurna bokstäve r på kistfasade ns överkant. Årtale t anger, att kistan tillkommit inom rok okon s s tilpe riod , m en el en visar varken i form elle r dekor på n ågo t sätt, att den är ett barn av denna tid. Den är rak i fo rmen och b arockmässigt tun g i dekoren m ed sina förkroppade ramfält: och sin slingade akantusprydnad, ett vackert prov på Ditma rskens sedan länge blomstrande träsnidarkonst. Locket ~ir svagt välvt, och kroppen stöder på fyra tryckta klotfö tter. Gavelsidorna ha kraftiga handtag, och d eras fästeplåtar 88

Bilcl 7.

I<i s ta

m ed intars ia a \· S\'a r t e k oc h pii r o n trii, HiOO-ln lels fö rra hii I ft. IC~l.9 0 13 .

Bild 8.

l\i sta dater a d 17fi7 d e k o rerad i r c1ie f och inta rs ia. I\. M. 8096.

~iro genomb rut11 a oc h lagda på ett und e rlag av rö lt tyg , so m avsevärt fö rh öje r b es lagets effekt.

De n ä ld sta d a nsk a m öb eln i ]{ulturens sam lin ga r ä r ett gotiskt s k å p , bild 9, h ästammand c frå n Fye n . D et iir num era uppmonterat i d et så k a ll ade Glimmin gehu s-rummet i Borgar8!-J

huse t och fristående. På sin ursprungliga plats - i en kyrka eller möjligen i ett profanhus - har det emell ertid varit insatt i en nisch , så att endast fasa d en varit fri och syn lig. Upptill har det en fris , vilken dolt d et m ellanrum , som uppstå tt mellan 5kåpets och nisch ens tak. Huru skåpet uppstått såsom möbelform kan man icke med visshet förklara. Man har bland annat gissat på, att det skull e utbildats ur kistbänken genom alt denna blivit r es t på högkant. I en svensk handling frå n 1448 förekommer ordet standaki s ta. Möjligen avser ordet s tandaskåp i en annan medeltida handling samma möbel. Medeltida testamenten och inventari er skilde ej så noga på ki stor och så kallade ståndakistor, varför d et är omöj li gt att avgö ra, när det ena ell er d et andra avses, om ej m å tten angivas . Det lyb eckska kistmakareskrået av 1508 talar om 6 fot höga kistor, varmed måste avses ståndakistor ell er skåp . Troligast tord e dock vara, att skåpet utvecklats ur vägg- eller murnisch en , och att ett praktiskt behov härvidlag varit den närmast utbildande faktorn, e tt förhållande, som förefaller ganska naturligt i samband m ed a tt rummets möbler frigjord es och blevo mobila, rörliga, verkliga möbl er. Även sedan skåpet blivit en självständig möbel b ehöll det en tid framå t sin plats i nisch en , såsom förhållandet varit med Kulturens skåp. De odeko rerade och grova sidorna lämna oss ej i tvivelsmå l härom . Ifråga om konstruktionen är skåpet i huvudsak hopfogat enligt plankkon struktion en. Endast fasadpartiet bygger på konstruktionen m ed ram- och fyllningsverk . Skåpfasaden är dekorerad m ed profilerad e lis ter, pergamentsmotiv i dörrarna och ett alternerande motiv i fris en , erinrande om kreneleringen på ett murkrön . Pergamentsmotivet var under gotiken mycket omtyckt på möbl er av a lla s lag, kyrkliga inredningsinventarier , dörrar o. s. v. För Danmarks vidkommande har en bildsnidareverkslad , som tycks kunna loka liseras till Koge, varit särskilt skick li g i att snida såda n dekor . Ett gott exemp el härpå visar en dörr i Lillh ed inge k yrka på Stevn . Dess upphov är ej helt klarl ag t. CHn. Ax. J ENS EN skriver om delta , alt »d et h ell er

B ild !l. Nis ch s k :"1p fd n F yc n , U OO -ta lets slut. !i: . ~ I. 17S.i5.

intet h a r a t g0 re m ed pergament og vistnok h elt og h oldent er oprun den af t rre teknikken . De t l10re r a ltid hjemme på sn edkernes fy ldin gsfl ader och fö rek ommer ikke i n ogen a nden industri . . . ,, . Namn et h ä rledes ur orna m entets likhet m ed p er gam entsrull ar, m en man h ar ock så tä nkt sig, a tt orna m ente t skulle vara en öve rsä ttnin g i trä av en textil fö rd ragsgardin , som t. ex. täckte en 'fö n ster öppnin g. Förkla rin gen h a r sin b efogenh et, om m a n b etä nke r den förebi ld a nd e betyd else, som a rkitekturen h ade fö r m öb elko nsten under go tiken , där t. ex. sk å p- och kis lfasade r o nekli gen k om ma åsk ådare n a tt tä nka på hus- och k yrk fasade r med fi a ler, k rabbor och m asve rk i sk a rp relief m ot en fä rgad bak grund . Ju m era go tiken led m ot sitt slut, ju mera gjo rde sig väx tmotive n, fra m fö r a llt den kl assisk a a k a n lusra nka n , g~i Il an de som dek o ra li va f' lem ent, ti Il a tt b örja \:Jl

m ed ga nska ma gra m en m ed lid e n allt m era kraftiga och musti ga. E tt typiskt exempel på tidi g bl ad- och akantusdek or ger oss kistfa saden bild 2. Här ä r d et h elt sä k ert frågan om en bildsnidares tidi ga fö rsök a tt b em ästra d e vanskliga uppg ifter, som r enä ssansens vege ta tiva m o tiv upp stä llde. Även ru toch rullve rket k o m d å so m en omväxlin g i den dekorat iva utsty rseln likso m figural r e li efskulptur , men full ständi gt h erre på område t bl ev den nya stilen ej fö rrän und er Kristian III :s sen a re å r. Mycket va nli ga bl evo d e bibliska motiven , sedan bibeln efter r eformation en blivit en folk ets a llmä nn a ege ndom. Insättand et av växtornament och annat i per gam entsdek o ren mark erar öve rgå ngsstadi e r, som också kännetecknas av per gam entsm o ti ve ts förvanskning. Överhuvudtaget antar d etta »fold eve rk », som danskarna kall a det, und er över gångstid en en m yck et rik va riation i utformnin gen , ga n sk a strän gt loka liserad till sin a olika y ttrin ga r. I kistan bild 2 exemplifi eras ett typiskt väs tjyll a nd skt pergamentsm o ti v frå n denna tid m ed a k a nlu sflik a r och hjä rta n. Redan under 1600-talets senaste å rti o nden hade b y r å n gjo rt sitt intåg i d en n o rdi sk a h errem a n sklasse ns h em . För Sveri ges vidkommand e h ar ja g a rki va li skt kunn a t b elä gga den r edan 1685 . Därmed b levo na turli gtvi s icke de ga mla förva rin gsm öb lerna m ed en s av lys ta ur h emmens möbelbes tå nd. Den m öbel, som närmast bl ev lid a nd e på k onkure nsen , var ki s ta n , so m efter h a nd började f örsv inn a ur interiören. Om d essa tidi ga byJ·åar ve t m a n ick e mycket. I bild 10 å ter gives en dansk byrå frå n rokokons tid. Blindträe t utgö res av furu , varpå lagts gulpolerad fa ne r av a lro t. Beslagen ä ro av förgylld brons. Med sin nmv~ixlancl e k on vexa oc h k o nkava fasad gör den ett å ld erd omli gt intryck , som ur stil sy npunkt nä rma st skulle h ä nföra den till r egence n. De renod lad e rokokoornam enten och bes lagen s ut fo rmnin g svära em ell ertid em o t denna daterin g. Pjäsen ha r fö reträdesvis tysk a förebild er. Huru d et da nsk:1 renässa ns bor cl e t i h errm a nn en s ge mak s:°1g ut, visar bild 11 . De fyrn reli c l'orn erncl e be ns liiden inköptes

Bild l 0. !-fog by rå m ed a lro tsfa 11 er och förgy ll da bro nsbeslag , 1700-ta lc ts mitt. K . M. 16206.

1901 a v mu see t h os a ntikviletsh a ndl a re Alfr. i\'a th a nso n i Köpenh a mn . Med lednin g av d essa och samti da fö rebild e r r ekon stru era des seda n b ord ets fo tstä llnin g, sa rg och skiva. Bordet h a de vid denna tid hunnit bliva en verkli g m öb el i rummet, sed a n d et under en sto r del av m edeltid en so m ski va

eller lavla m ed lösa benstö<l burits in och ut för må ltidsbruk. 1509 upptages i e tt invent a rium över lösöret på Visborgs slott på J ylland ett »Foli ebord », fällbord , som möjligen k a n ha varit en fullt fi:i rdigkonstru erad b ord möbel. Man k:rn e m ell ertid också tänka s ig, a tt d etta b ord va rit fäst vid vi:iggen och kunnat fall as ned mot de nn a. I ett svenskt tes ta men te frå n 1338 omtalas reda n e tt m ensa plicabilis, cl. v. s. ett fäl tbord , och det tord e knappast finna s an led nin g mi ss tänka , att dessa föllb ord skulle vara se nare i da nsk möbelko nst. H.enässa nsen s friståend e bord uppbi.iras i a llmänh e t av fy ra b a lus terformacl e stöd eller fyrsidiga ben m ed r eliefo rnerad d ekor, n edtill förenade medelst fyra stockar, som bilda en mass iv fotram. Så hade d enna möbel utbild a ts i T yskland och Holland och därifrån uppta gits i såvä l dansk som övrig nordisk möbelkonst. För Sveriges vidkommande förordnade Stockholms sn ickarskrå 1575 § 11 om ett mä sterstyck e, som skull e utgöras av ett »Uthdragande bordh utaff gott vVågenskå tt »,1 där alltså ingen tvekan rå d er om att det iir fråga n om e tt färdigbildat bord eft er nutida uppfattnin g om denna möbel. I Kulturens danska möbelbestå nd ingår också ett pa r s lo I ps ängar, bild 12 och 13, den förra i ren ässa ns, den senare i barock . H. enässa nssä n gen iir vad danska rna sjä lva kalla en »Vraaseng », avsed d att placeras i ett hörn av rummet, då enda st de sy nliga lå n g- och gavelsidorn a äro dekorerad e. Samma förhå llande kan iakttagas på d e s id or av stolparna, som äro vända mot vä gga rn a. Stolpsän ge n av d enna typ ä r ett steg i utvecklingen av siingen till fri ståe nd e möbel. Ett närmast tidi gare sta dium a nges av siin ga rna i ditm a r skbonden Markus Swyn s »P esel», nu i Me ldorfs museum ." Här utgöres den ena lång- och gavelsidan av rumm e ts angränsande väggpartier, och takkransens fria hörn uppbäres a v en fristående kolonn . Med sa mtid en s terminolo gi var d etta en halvsän g, m edan Kulturens sä ng är en h e l sä n g. I bå da de exemp lifierad e Bild 11. Bo rdstä ll omkr. 1600. Skivan r eko nstru erad . K. M. 123·69. Bild 12. >Vraa se ng • m ed folpall , ek , 1600 -ta lels förra hälfl. K. M. 8061.

fallen tiro si.ingarna öppna, m en inbyggda förekornmo också. Bland danska högreståndsmöbler finner man dylika ännu under 1700-talets förra hälft , och hos allmogen brukades inbyggda halv- och h clsängar e tt gott stycke fram på 1800Lalel. Sänge n bl ev e tt rum i rumme t. De n kund e stundom låsas igen med dörrar alldeles som e tt sk å p, ibland m ed gallerdörrar. Stolpsängen torde som konstruktiv produkt i Danmark ha varit färdig i slutet av 1400-talet, m en uppträ d er i inventarierna först med 1500-talets början. En m ed sängen sammanbyggd pall på den fri a lå ngsidan gjorde d et b ekvämare a tt vid sänggåendet stiga över den höga sängkanten . . Som fast komplement till stolpsängen började pallen försvinna sedan sängen blivit en fristående möbel. Hos den h~ir avbildad e sängen finn es el en emellertid kvar. Den sista utvecklingsfasen till h elt fristå ende möbel r epresenteras av d en andra sängen, som härstamma r frå n Själland , bild 13, vilken m ed sina korkskruvsva rvade hörnstolpar ur stilsynpunkt tillhör barocken. Den är ämnad att endast m ed huvudgaveln slå emot väggen . Det är den sängtyp, som fransmännen kalla lit a colon n es. En praktfull säng av denna typ m en av tidigare datum från Klausholms slott på Jyllancl förvaras i Nationalniuseum i Köpenh a mn. Den tillhör tiden omkring 1650 och är rikt dekorerad i broskbarock." Dess mästare är en av tidens y pp ersta bildsnidare, Peder Jensen Kolding, och visar nära sl:'.iktskap m ed tidens kyrkliga träskulptur. Takkransen och den bygelartade kronan uppbäras av hermer och karyatid er. Ett annat praktfullt snidat exemplar finnes i Dansk Folkemuseum , där huvudgaveln växer upp som en vägg med fältindelning och nisch er m ed insatta figurer. Takkransen är på de tre sidorna rikt s nidad och inn e rtaket kasettera t. 4 Delar av en dansk säng av denna typ frå n Skåne förvaras nu i Nordiska musee t. Även sedan sängen blivit en fristå ende möbel i form av stolpsäng, behöll elen till a tt börja m ed sin traditionella plats i ett hörn av rummet. Så väl d en fasta som den lösa stolpsängen var stundom placerad ett stycke frå n sidoväggen, så att

Il i Id 1:I. Stolp sii ng, »lit it co l o nn cs», avsedd alt e ndast m ed hu v ud ii nd a n st[t 1n ot viiggc n, e k , o mkrin g 1700. ]{. ~ r. 1 :;;12~.

en gång b ild ades m e ll a n d enn a och sä nge ns ena lå ngs id a. På franska k a ll ades detta utr:vmme »la ruell c » (ga ta ), men i Danmark h a r det , så v itt man kunnat konstalera , icke haft n ågo n speciell benämning. Gå n ge ns mynning åt rummet liicktes :w ett draperi . Denn a gå ng va r rummets lu gnas te vrå och platsen fö r intimare och m era fridlysta sa mkvä m. Personer, som kommo i i1 rende n av m era förtroligt slag, kund e m ottagas h ä r, liksom deputationer och likn ande. I-far va r också en fr eda d p la ts fö r hu sfruns ä lsk a re, om h o n bes tod sig m ed någo n sådan , och många h a i dylika sä n ggånga r fa llit offe r fö r en överraskande oc h v redgad mak e. Det ä r genom diirav fö lj a nde rättsakter, som man i Fra nkrik e t. ex. kunn a t dal ern fö rekomsten av »la ruell e » å tmin stone ner till 1408. För sp ione r och lyss nare var denn a gå ng ock så ett utmä rkt göms tä ll e. I >' Les caq uets de l'a cco uchee », en sa lir i dialogform , fram\) 7

ställes en barnsängskvinna , som gömt en lyss nare i gången bakom sängen, m edan damernas visit pågår. I lugn och ro sitter han där och noterar a llt pladder han få r höra. Sannolikt har Holb er g här fått iden till andra akten i »ba rselstuen ». Slutligen var denna gång också den varmaste ~ rumm et, näst sängeri. förstås. En faktor, som spelat en viss roll inom möbelkons ten, är temp eraturen , i första hand köld en. För sä ngens vidkommande är det de inbyggda sängarna och sän gomhän gena , som h a sin tillkom st att skylla på kylan. Husets vä rmekällor voro ännu icke så kon struerade, att d e kunde förmå uppvärma rumme t till drä glig temp era tur. Drag från go lv, dörrar och fönster gjorde icke förhåll a ndena bättre. 1695 berä ttas det, att det va r så kallt i Versailles, att vin och va tten fröso i glasen på kungens bord, och m ada m e d e Sevigne skriver d en 14 jan. 1687: »Nu snöar och fry ser det på en gång. Bläckka ren äro frusna , pennorna kunna vi icke h å lla på. » En annan gång klagar hon över att hon varit besvärad av frost i händerna under flera månader i sträck. För att i n ågon mån skydda sig mot den på trängande kylan hade man t. ex. fotpåsar av björnskinn och värmeflaskor. Så h a de Åke Thott p å Ekolsund 1634 en »T enflaska till att haffwa under fötterna » och Agneta Wrede (d. 1730) »en Rund flaska (av tenn) att bruka i fotpåsen ». Det var för att så gott sig göra lät värja sig för kölden under n a tten , som man konstruerat d e inbyggd a sängarna och b ehängt stolpsängarn a m ed omhängen. Det förekom t. o. m. h ela tält i rummet, varunder en säng med himmel och omhäng eller sparlakan 5 var inställd. I ett inventarium frå n Frederiksborg år 1650 b eskrives ett dylikt tä lt på följande sätt: »En stoor Himmel af rndt Damask, b esa t m ed Guld-Passements og h f."engde ved Loftet over Kg!. M's Seng i syv rnde Silkesnore. E n dobbelt Kappe omkring samme Himmel saa ve! inde som ude (samme Stof, sa mme P assem ents och Frynser af Guld) . Omhren g til fornrevnte Himmel i 5 !ange Stykker; de 3 Stykker hver ()Bredder och 2 Stycker hver 3 Bredder (Guldpassem ents).

Forruc vnle Himmel sidde r pa a glal Tra~ ramm c med fo rgy ldle B0jler, som opstive Himlen , saa og en forgy ldt, drejet Kna p baa de inden - og uden fo r Himl e n. Und er d enn e stod en liden Feltsen g m ed T ophimmel. »" Delt a va r i k o nun gens sa lar oc h h errem ä nn ens gema k. E tt slags prototyp till ett såda nt tältarrangem a n g Lord e man kunna a nse det sän gomhäng, som ä r f ramstä llt på e tt trä snitt av Albrecht Dtirer frå n 1510, vilket visar Jun gfru Marias död.' H ä r h a r dock sjä lva sän gen va rk en himmel eller sparlaka n . Den va nli gas te form en synes dock h a va rit, a tt sängen h a d e spa rla kan och himmel. Där sän gen h ad e snickrat ta k , förek om givetvis in gen himmel. För sidorna och för ä ndarna sa mma ndrogos draperierna, som i frå ndraget skick vo ro samla de vid stolparna . De tidi gaste s ittm ö bl e rna a v b es tä mt dan sk extra ktion i Kulturens samlin gar äro ej ä ldre ä n frå n 1700-talets förra hä lft. Det är ett pa r stol a r, bild 12 och 13, utförda i kinesiskt lackarbete på kun glig dansk bes tällnin g n ågon gån g m ellan 1721 och 1730. Materia let ä r ja k a randa, och d ekoren ä r ursprun gligen utförd i la ckarbete m ot ch ok ola dbrun fo nd och m ed mönster i lackrött, guld och grå tt. 8 I senare tid er h a de ommå la ts ·i svart m ed då li gt imiterad kina-d ek o r i guld, gult och rött. Sitsen har underst en m ycket gles rutfl ä tnin g av snören och däröver en tä ta re av rottin gvidjor, va rpå stoppnin gen a v nöthå r är lagd. Överdrage t utgöres a v tjockt lä d er , m å lat i tegelrött m ed hörndek or i guld , allt efte r kinesiskt sch em a. Av stort intresse ä ro d e uppgifter , som i fo rm av o lika m ä rken lä mna s oss på sitsens undersid a och sa r gens insido r . D e ä ro utförd a i sva rt tu sch , bild 14. De under kun gli g krona till ett monogra m sa mma n slin ga de bokstäverna A S a ngiva , att stola rna tillhört SOFIA REVENTLOW, Fred r ik I V :s a nd ra gem å l. Hon va r född 1693 och d otter till storka nsle rn greve Konra d Reventlow. 1712 bortfö rdes hon a v konun g Fredrik IV , som m ed h enn e in gick ett m or ganatiskt ä ktenska p r edan unde r drottnin g Louises livstid. H on upphöjdes förs t till fur stinn a 99

av Slcsvig, m en efter drollnin ge11s d 0d 1721 IJlcv ho n konungens verkliga gemå l och Danma rks drottning. Efter konungens död 1730 blev hon av denn es son , Kris tian VI, förvisad från hovet t.ill Klausholms slott på J y lland och fick en lit.en å rspension. K E under d en profiltecknad e kronan markera r, a tt stol a rna varit kun glig egendom (Konge li g E je). Numren ange, att de in gått i en svit. Dess utom förekomma kin esiska skrivteck en . Till sin form tillhöra d essa stolar regencen m ed starkt tyck e av den e ngelska Quee n Anne-st il en m ed sin ryggs kid a och sinn »cabriol legs ». Deras utsee nd e för ock så tankarna på holl ä ndsk möbelkonst. Förekomsten av husge rå d av o lika slag av kin esiskt ursprung ell er kinaimia tion kan konstateras redan und er 1600talets senare del , när m era organ iserade handelsförbindelser m ed fjärran östern, bl. a . via Holla nd , kommo till stånd. I svenska h erremansinventari er från d enna tid spåras rikli ga inslag av kinesiskt gods och samma tord e förhå ll andet h a varit i Danmark. Allt eftersom inh emska os tas iatiska handelskompanier bildades, blevo givetvi s förb indelserna ännu livligare, oc h r esultatet spårades också i h emmens lösörebestånd. I Danmark började man m ed ·försök till direkt handel m ed Orienten r edan på 1670-talet. I Sverige kan man finna ansatser därtill vid samma tid , m en de t skulle dröja ett stycke in på frih etstiden innan någo n ostindisk handel här kom till stånd. De ovan b eskrivn a stolarna äro ty piska resultat av dessa östasiatiska förbind elser . Av r en rokokoty p ~ir arm länsto len bild 15. En li gt uppgift iir den kommen frå n Amager och kan rimligtvis vara gjord i Köpenhamn . Den är utförd i va lnöt under 1750- 60-talen och visar starkt tyskt på brå till sin form. Ifråga om dekoren spåras bå d e tysk och hollä ndsk påverkan , d et förstnämnda i d en snidade rokokokartusch en på d e främr e b enstöden s övre del och d et senare i intarsia rosetten på ry ggskidan . Den danska möbelkon sten har såvä l tidigare som senare varit orientera d b åde åt tyskt och holländskt håll b eroend e på land ets geografisk a läge. Sen a re mottog den starka intryck 100

Bild 1-L Stol med kinesisk la ckmå lnin g, 1700-talcts mitt. Har tillhört Frederik IV:s morganati s k a gc1ntd, ANNA SOFIA Hr~VENT

vars monogram på stolens und er sida sy nes på nedre bilden . 1(. M. 18011. LOW,

101

llild 15. l{armstol av valniit med snidad och inlagd d e kor, frå n Amager, 1700-tal cts mitt. K . M. 11856.

från England, delvis via Nordtysk.land. Engelska möbelsnickare komma också till Danmark och slogo sig ned här med sin verksamhet. I England grundligt skolade danska möbelsnickare bidrogo också till att sprida den engelska smaken. ,, Nogen selvstrendig dansk Mobelkunst i denne Periode ( 1700-talet) s0ger man forgreves efter», skriver C. Nyrop. Senare produkter av dansk möbelkonst i Kulturens möbelbestånd påträffas härefter först med 1800-talets början. Det är en soffa, bild 17 , och e tt par stolar, bild 16, samtliga frå n Fredrik VI :s senare regeringstid, 1820-talet. Soffan får närmast sägas företräda dansk empire, sådan den utbildades under påverkan av engelsk möbelkonst, medan stolarna i sin uppbyggnad m era höra sa mman m ed nordtysk senempire. Material et är i samtliga pjäser mahogny med smala inlagda ränder

llild Hi. Sto l av m a h ogny m ed kl ii dse l av r ö tt m ö n s trat s id en, e mpir . På sarge ns und e rk a nt lac k sigill : A LT ONAEH F A BH I Cl{ Ar\ HEN

STE~ l

PE L o mkrin g krö nt F ( r edericu s) H(ex) VI. l\ .M .1 7847.

och rankor av päronträ oc h på soffa n dess utom elfenb e11skulor på rygg- och sido lä n ens spo la r. Bå da stolarna ä ro försedda m ed ovalt, rött lack sigill på sargens und erkant m ed fö lja nde text: ALTONAER FABRICKAAREN STEMPEL omkrin g krönt F(red ericus) R( ex) VI i monogram. De t ä r ett fab riksmärk e, och m å h ä nda kan d et krönta kun gli ga monogramme t ge a nlednin g till a tt misstänka, a tt fabrik en ifråga va rit h ovleverantör i sitt fack. Då s tola rn a 1907 fö r mu see ts rä knin g inköptes hos antikvite tshandlare Alfr. Nath a nso n i Köp en h a mn , m eddelade denn e, a tt h a n förvärvat d em frå n Itzeh os slott. Soffans nuvarand e överdrag ä r ej ursprun gligt, vilket däremot tord e vara förhållandet m ed stolarn as , som utgöres av rött, palmettmönstra t siden . Före vViedewe lt och Abildgaard k a n man ick e ta la om

någo n verkligt dan sk konst, och det danska hantverket hade icke haft någo t inh em skt forum , där de t kund e finna in spiration och upp slag av m era nation ellt pr ~ig l ad a rt. Först när Kon stakademien öppnade sin a skolo r för h a ntverk a rna , fingo dessa till gå n g till en högre utbildnin g, som ledde d eras verksa mh et fram till en fruktba r, kons tnärlig och starkt n a tion ellt färgad produktion. Alster av d en n a ti on ellt präglade da n ska möbelk on sten , som till att börja m ed är strängt klass iskt b etonad , erinra m era om a rkitektoniskt uppbyggda verk , i vilka m a n snarar e förnimm er timme rm a nn ens hand ä n en k o n stfärdi g ebeni sts. Det var icke höga ri stokrati sk a praktmöbl er, som dan a des på de danska möbelsnicka rn as verks täde r utan rent borgerli ga, so m pa ssa de in i bourgoisi e ns »dagligstu er » i de av e tt sä rege t k y nn e betonade k ö pman s- och ha nlverksgå rdarn a. En av de m es t danskt präglade m öblerna ä r sk å psoffan , som ick e finnes i något annat land. E tt sta rkt na ti on ellt drag är också de i citronträ utförd a inl äggnin ga rn a i den m ö rka mahogn yy tan av vege tativa , geom etri ska och kla ss iserande figurmoti v, som danskarna haft en p å fallande förkärlek för. Ett första närmare studium av d et äldre danska k o nsthantverke t inleddes m ed d en 'stora konstindustriell a utställningen i Indus triforenin gen s byggnad vid Veste rbrogade 1879. C. NYROP h a r i sin bok Fra de n kunstindustrielle Uds tillin g (Khvn 1879) givit en kulturhi stori sk och h a ntverkshi sto risk översikt öve r d et iildre kon stha ncltverket i Danmark. Under 1800-tale ts senaste å r publicerade H. BEnG och BERNHARD OLSEN , Folkemuseets skapar e, artiklar i Tidsskrift for Kunst· industri , som fördjupad e in sikten i elen danska möbelko nsten s historia frå n go tiken och fram till o mkrin g 1800. E tt sta ndardverk inom dansk möbellitteratur är C HH . Ax. J ENSENS Sneclkere och Billedsnidere i Danmark 1536- HHiO. Han h a r här gjort en djuploda nd e und ersö knin g av dan sk sni cka re- och bilclsnid a rek on st und er denna tid , g rund ad på huvud sakli ge n prim ärundersöknin gar, e tt verk so m a lllj ~imt h a r sa mm a aktualitet inom dansk k ons tindustri ell littera tur. Av H. BEnG utkom i sa mba nd m ed 350-årsjubil ee t av la nd ets fö rsta s nickare10-l

13 il d 17 . So ffa av m a hog ny med int a rs ia oc h elfen be ns pr ydn a d er , empi r. T illh ö rt Fredrik \I l. 1< . i\!. 10790. ~imb e te

ett o mfatta nde oc h g run d läggand e a rbete Sn edkerl a vet 1554- 1904 (Khvn 1904) ' F n ANCIS B ECKE TT h a r i en m ed grund li g om so rg ge nomförd s tudi e b eh a nd la t d en tysk fö dde bildsnid a ren Cla us Be rg oc h h a ns ve rksamh et i Da nma rk . Det ä r d en se na re m ede lti den , renässa n sen och dess över gån g i ba rock en samt tid en eft er l 800 , som i a llmä nhe t gjorts till för em å l fö r und ersöknin g. Att in gen syssla t m ed 1700-talet b eror vä l på, a tt d etta å rhund rade ick e iiger någon m era utpräg la d d a n sk s til. Da nsk a rn a h a de, såsom Nyro p skriver, »baa d e i d en ene og de n a nd en Hetnin g leva t paa Bo rg fr a de sto re to nea n givc nde La nd e ». Kulturens d a nsk a m ö be lbes tå nd ge r in ga lunda någo n bild av d en k on tinuerli ga utvecklin ge n i vå rt gra nnl a nd s m öbelk o ns L. Det ii r end as t alt betra kta som några sti ckprov dä rpå och k a n ha intresse so m k ompl ettera nd e och jä m fö ra nd e m a teri a l. P å sitt sä tt visar de t, a ll vå r t g rannl a nd ska pa t en för

sig originell och personlig stil under påverkan frå n de stora europeiska smakcentra under skilda tide r och stilepoker. I d e senare m era nation ellt b etonad e a lstren å terfinna vi också nå go t av d et dansk a gemyt, som a lltid tjusat oss svenskar. NOTEH ' Se Ski'åordningar. Sam!. af G. E . Klemming. Sthlm 1856. I Samlingar utg. af Svenska fornskrifts ällskap et. 13. Om W å gens kåt t, ett slags ek av go d kvalitet, se J. I-I. CAMPE, Wörterbuch der deutschen Sprache. Braunschweig 1897, under \.V age n sch o tt, och J. A. H. MutrnAY, J\ new diction ary. Oxf. 1928, under W ai ncott. Ordet brukades också i betydelsen panel (ly. W a ndschutz), och d å den tidens p anelverk alltid gjordes i utsökt, kn astfri ek, kom ordet efter hand a lt betyd a go tt ektimmer i allm änhet. 2 Se Tidsskrift for Kunstindustri. R. 2. 1895, sid . 12. 3 Se FR. PouLSEN, M0belkunslens Historie. Khvn 1918, sid. 104. • Se Tidsskrift for Kunstindustri. R. 2. 1895, sid. 17. 5 Om sparlakan se E. HELLQUIST, Svensk etymologisk ordbok. 0 Se Tidsskrift for Kunstindustri. R. 2. 1895, sid. 17. 7 Se Tidsskrift for Kunstindustri. R. 2. 1895, Fi g. 13. 8 Se Kulturen. En å rsbok 1940, sid . 58-59. LITTERATURl-IÄNVISNINGAR R. BEHG, Snedkerlavet 1554-1904. Khvn 1904. - Golhiske me bl er. Tidsskrift f. Kunstindustri. H. 2, sid. 139 ff. S1G UHD ERIXON, Möbler och h eminrednin gar i svenska bygd er. 1- 2. Sthlm 1925. H. HILDEBRAND, Sveriges m edeltid . 1-3. Sthlm 1884-1903. C1m. Ax. JENSEN, Snedker e og Billedsnidere i Danm ark 1536-1G60. Khvn . 1909-10. G. J: soN KARLIN, Kulturhistoriska musee t i Lund. Ld 1918. WILLIAM KA RLSON, Studier i Sveriges m edeltid a möbelkonst. Ld 1928. E. NYROP, Fra den Kunstindustrielle Udstilling. Khvn 1879. - Haa ndvrerksskik i Danmark. Khvn 1903. BEHN H. Or.srn, Sengekamre og Senge. Tid sskrift f. Kunstindustri. 10. Aar g. 1894, sid. 9 ff. o. 35 ff. - Peter 1-Ieldst Pesel og dens Indbo. Tidsskrifl f. Kunslindustri. R. 2, 1898, sid. 139 ff. FR. P ouLSEN, l\fobelkunstens historie. 1-2. Khvn 1918-22. SIGURD WALLIN, Möbler fr ån svenska herrem anshem. 1-3. Sthlm 1931-35.

106

DANMARKS FÖRSTA DOMINIKANERKLOSTEH S\' AHTBHÖDHAKLOSTHET l L UN D

Au RAGNAR BLOMQVIST

nd er 1000- och 1100-talen had e Danmark nå lls av de viktigare d å existerand e klosterordnarna - augustiner, benediktiner, cluni acenser, cistercienser och premonstratenser - och be tydelsen av den insats, de runt om i landet utplanterade klostren gjort för d en danska and li ga och materiella odlingens höjande, torde knappast kunna överskattas, även om idealet för munkarnas livsföring var att »avskilda från världens larm tillbringa tiden i sjä lens ensamhe t för att tämja hjärtats brusande begärelse genom en himmelsk kärl eks n å d », som p åven Gregorius IX uttryckte sig. Med 1200-talet kommo tiggarordnarna. Om fl era av d e ~ildre klosterordnarna uppstå tt såsom r eaktion mot missförhållanden inom klosterväse ndet, så Jramväxt e tiggarordnarna ur ett helt n y tt fromh etsid eal. Med l ~ mmarna i de dittills stiftade klosterordnarna sökte först och främst den eg na själens frälsning genom kontemplation och askes i isolering bakom murarna kring e tt välbärgat kloster. För de n ya rörelserna var idea let en krist en, som ick e nöjd e sig m ed det b ekviima livet i klostret utan som i verklig fattigdom och försak else följd e Kristus. Den främste bäraren av delta ideal var Frnnciskw;, som blivit b etecknad som de t kri s tna li vets störste förnya re mellan Paulus och Luthe r. Född 1182 i Assisi i Itali en och son av en förmögen tygh a ndla re, uppl evde Franciskus under en lå ngvarig sjukdom en väckelse och b eslöt att ägna si tt liv åt d e fattiga , isynnerh et de sä mst lottade nv alla, de 1alrikn spel-

107

älska. Avgörande intryck tog h a n av en predikan över J esu uppmaning till lärjungarn a : »Haven varken guld eller silver eller koppar att lägga i edra bälten, varken ränsel ell er två livklädnader ell er skor ell er slav, ly arbetaren iir värd sitt uppehälle. » Här fann Franciskus anvisningen om sin väg: han skulle följa J esu ord och lik en J es u apos tel i absolut fattigdom vandra kring bl a nd de fatti ga och även bland h edningarna , predika och göra goda gä rningar. Av d em , som slölo sig till honom , bilda de Franciskus e lt i a postolisk fattigdom levande predikarsällskap , och därur utvecklades f ran ciskan cro rden , som m ed exempell ös sn abbhe t sp r ed s över h ela den katolska världen och lå ngt ut blund h edningarna. l n gefä r sa mtidi gt m ed Franciskus framträdd e spanjoren Dominiku .~, född 1170 i Kastilien. Såsom k a nik i ett augustincrkonvent kom han p å en r esa sa mma n m ed de p åvliga lega tpredikanter, som predikad e och di sputera de m o t k ä ttarna , albi genserna , i södra Frankrike, och d eltog så energiskt i deras arbete, alt han 1206 kund e grunda en inrättning för omvända albigenserkvinnor. Under de t av p å ven lnnoce ntius 111 predikade korståget mot a lbi genserna 1208- 1229 d eltog Dominikus i viss m å n i de ohygg ligh eter , som förövades mot d e olyckliga kätta rna, m en korn så småningom till öve rtygelsen , att käl lerie t borde bekämpas ick e genom våldsåtgärder utan genom undervisnin g och övertygande predikan , som var fattbar även för det m eni ga folket. För d etta ändamål stiftade han vid 45 års åld er en klosterorden m ed d et officiella namne t predikarcbrödernas orden , ordo fra trum praedicatorum, även kallad dominikanerorden , som å r 1216 stadfästes a v påven Honorius 111. Till sin p ersonli gh et var Dominikus en motsa ts till Franc isku s. Vad d enne gjorde i svärmi sk en fa ld och iikta ödmjuk het, det gjorde Dominikus av kallt b eräknande världskännedom , parad m ed en glöda nd e spansk fanatism. Ordensregeln h a de Dominikus utarbeta t p å grundval av prem o nstratenserr ege ln , i sin o rdning grundad p [1 Augustini stad ga för r eg uljära kanik er. Att dominika nerorden kom all i så hög grad likna fran ciskan erord en b erodd e pft att Dominikus vid ett besök i 108

Hom hade tillfälle al.L niirmarc iaktta ga del oerhörda inflytande de Liggande franciskan erna redan hunnil förvärva bland de t enkla folket tack vare deras starkt m a rkera de fattigdom och enkla och ödmjuka uppträdande. Dominikus fann de t klokt att följa exemple t. På dominika n ernas första generalkapitel, som hölls i Bologna å r 1220, förklarades, att orden skull e avhålla sig frå n inkomster , jordagods och p enninga r ; de t för livels uppehäll e nödvändiga skull e man skaffa genom tiggeri. Ordensmedlemmarna , vilka lik som fran c iskanerna aldrig kallade sig munkar uta n benämndes bröder , skulle, när de voro utanför kloslret , bära svart k å pa och hätta , varför de bland folke t fingo h eta svartbröder. Dominikus avled å r 122 1 och bl ev å r 1233 förklarad som helgon. Under tiden spreds h a n s orden m ed utomordentlig snabbhet. Den organiserades i provinser , vardera m ed en provinspri01· som che f, och högs ta m y ndigheten utövades av en i Rom res iderand e gen era lmagister jämte ett i början varje, senare vart tredje, å r sammanträdande gen eralkapitel av provinspriore1·na. Orden sorterade direkt under p åven. Föreskriften om egendomslösh e l togs m ed tiden inte så allva rligt, och r ä tt snart fingo dominika nerklostren p åvli g tilllå telse att b esitta jordegendom och skaffa sig p enninginkomster. Då de tta å r 1265 b eviljades dominika nerna i Norden , innebar d et endast ett godkännande av r edan inträdda förhållanden. Dominikanernas liv skulle ägnas å t mi ss ionsverksamhet, m ed själavård och predikan som frä msta hjälpmedel. De b ehövd e, särskilt om de skulle verka bland kätta r e, vara lärda och slagfärdiga predikanter. Stor omsorg ägnades därför åt brödernas utbildning, och i så go tt som varje kloster fanns för d etta ändamål en skola, studium . Särskilt b erömda voro studierna i Köln , d ä r på sin tid Thom as av Aquino verkade, Paris och Oxford. Det dröjde inte länge, inna n dominikan erna även n å dde Norden, och om hur d el gick till förtäljer en m edeltida b erättelse om ordens äldsta historia i Danmark , ur vilken vi hämta följand e: Ar 1219 hade till ord ens hu s i Bologn a kommit Gau-

109

fred , prosl vid S:L P e ters k y rka i Sigtuna, ~! Höljd av e n viss Simon. De voro p å väg Lill H.om för att h os påven utverka p a llium å t den n yvalde Uppsalaärkebiskopen Olof. Då Gaufred efter förrättat vi:irv i Horn återvände h em , h ade han med s ig predikarbröder (d en 11~imnd e Simon samt enli g l en anna n k ä lla da n sk e n Nils rrrm Lund, vilka H/s 1219 uppta git s i o rden i Bologna) , av ord en s gen eralkonsilium i Bologna å r 1220 u tsi:inda för a tt följa honom till Sigtuna. På grund av ärke biskop Olofs avvisa nde h å llnin g kund e bröd ern a dock ick e slå s ig ned i denna s tad , utan en storman Knut l ~m ge tog sig a n dem och anvi sa de dem plats i Sko . Samma å r 1220 inträdde Salomon , född i Aarhus p å Jylland, i orden i Verona i Lombardi e t. Han var n ågon tid verksam i T yskla nd m en b evistade ordens a ndra generalkon silium i Bologna å r 1221. Härifrån sändes han av Dominikus till konun g Valdemar och ä rkebiskop Anders Sunesson i Da nmark m ed brev såväl från p å ven som frå n Dominikus. I sällskap m ed en lekbroder vid n a mn Lombardus gick h a n i Flandern ombord p å e tt skepp, som skull e segla till Danmark. Under sjöresan uppstod em ell ertid ett frukt a nsvär t oväd er med Lät ·dimma och förfärlig sto rm , och skeppet hota des m ed undergång. Men m edan skeppet k as ta des hit och dit och nästan b egravdes a v vågorna och alla ombord enda st väntade d en h em ska döden och a nropad e Gud av h ela sitt hjärta , såg broder Salomon hur Dominikus, som samma å r hade gåll till det himmelska riket, h öll skeppet uppe med sina armar. Skeppet h a de em ellertid drivits ur kursen , och först efter m å n ga dagar landa d e de t i Nor ge i närheten av Nidaros. Dä rifrå n kom broder Salomon under stora a n s trä n gninga r p å svårframkomliga vägar och farofyllda hav äntligen till Köpenhamn , där han träffad e ärkebiskopen. Sedan d enne läs t breven frå n påven och Dominikus, tal a de h a n sålunda: ,, Va r välkomm en! Det vore väl , om vi i h ela vår k yrkoprov ins h a de ett enda kloster av en sådan orden. ,, Vid samma tid befann sig i Da nmark som påvlig lega t k a rdinal Gregorius av Crescentia. Han log broder Salomon i sin tjän st som to lk , em edan d enn a var lärd och vä lta li g. På 110

Bild 1. Svartbrödraklostrets sigill , använt bl. a. 1329, visar bröderna knä böjande för Jungfru Maria , som uppenbarar s ig i skyn med J esusbarne t på arm en . Omskrift: S' . CONUENTVS FRATRVM PHEDICATORUM DE LUNDIS . Bild 2. Priorns sigill, använt bl. a. 1329, visar Kristi uppstånd els e och därund er den knäböjand e priorn. Omskrift: S' . PHIORIS LVNDENSIS ORDINIS PREDICATORVM. Bild il. Provinspriorns sigill, bl. a. använt av Hans Nilsson 1537. överst ses Marie bebådelse, därunder Maria m ed Jesusbarnet på armen, nederst knäböj er provinspriorn. Omskrifl: s'. prioris prouincialis dacie ordinis pred icatorum . Bild 1-::l efter Petersen , D. geist!. Sig.

tillrådan av kardinalen gav ärkebiskopen bröderna plats i Lund år 1221 och uppförde lämplig byggnad å t dem. När de bröder, som hade blivit sända till Sverige, hörde talas härom , kommode jämte m å nga andra, som inta gits i orden i Paris och Bologna , till broder Salomon, och till prior utsågo de broder Simon. Så förtäljer den medeltida berättaren. Det har senare visats, att årtalet 1221 för Lundakonventets upprättande knappast kan vara riktigt. Ärkebiskopen Anders Sunesson befann sig i Estland ännu år 1221 och återvände h em först 1222, och Gregorius av Crescentia kom till Da nma rk tidi gast på hösten 1222. 111

Delta år har sedan lii11gc gällt som ko11vc11l c ls sliflclscå r. Ucl kan dock lika gärna vara 1223. I alla h ~ind e ls e r vnr dominikanerkonventel i Lund det första i Danmark. Den nya klosterstiftelsen utvecklades snabbt - r edan 1228 sändes därifrån ett konvent om tolv bröder till Hibe för att där grunda ett kloster av samma orden - och den gynnades icke blott av ~irkebiskoparna utan även av de danska kungarna . Det berättas om konung Abel (1250- 1252) , att han å t predikarebröderna i Lund gav många förmåner. Vidare finner man, att konung Erik Menved (1286- 1319) dels 1294 utfärdade ell beskärmelsebrev för Lunds predikarebröder att i Malmö samla allmosor och dels 1296 gav »de fattiga predikarebröderna i Lund » tillstånd att till de fattigas nytta hopsamla allmosor i Skanör, Falsterbo och Malmö ; de skulle vid sina kollekters hopsamlande vara »fria från alla folks tilltal och hinder». Hedan på generalkapitel år 1228 bestämdes, a tt Norden skulle utgöra en av dominikanerordens provinser, kallad Prouincia Dacia, Danmark, men först år 1240 erhöll denna rättighet att sända representanter till ordens generalkapitel i Horn. Provinspriorn valdes på provinskapitel, som varje år hölls i något av ordens kloster. I Lund hölls provinskapitel bl. n. 1254, och från delta möte . finnes protokollet bevarat, samt 1387. Sistnämnda år härjades Dalby Heligkorskyrka av eld, och de l heliga korset »fördes från Dalby kyrka till staden Lund för att begära allmosor på predikarebrödernas provinskapitel ». På provinskapitlen avhandlades angelägenh e ter av skilda slag. Där utsågos representanter, som hade att fara till ordens generalkapitel i Horn, och där utsågos uisitatorer och genernlpredikanter. På provinskapitle t i Lund 1254 uppdrogs sålunda åt subpriorn i Roskilde att visitera ord ens kloster i Skåne, på Själland och Fyen, medan subpriorn i Lund skulle visite ra klostren på Jylland. Vid samma tillfäll e utsågos bil generalpredikanter priorn i Roskilde, subpriorn Sven i Lund, lectorn Nils i Lund och lectorn Jakob i Skara. Subpriorn var priorns närmaste man och ställföre trädare i klostret. Lectorn eller läsemästaren skött.e undervisningen. På

112

grund av elen vikt man inom orden lade vid teologisk lärdom var lectorn en man av stor betydelse i konventet; han borde icke väljas till prior utan helt få ägna sig åt novisernas och brödernas vetenskapliga utbildning. Han kunde av provinskapitlet förflyttas från e tt kloster till ett annat, och ofta flyttades d å lärjungarna med honom. Såsom lector hos predikarebröderna i Lund nämnes 1254 Nils och Hickard, vid 1200-tale ts mitt Tullius, 1275-80 Eskil, 1305 Verner och 1506 Anders. Även bröderna kunde av provinskapitlet förflyttas från det ena klostret till det andra, tydligen för att förhindra de olika klostrens isolering från varandra. Så flyttades t. ex. år 1252 till klostret i Lund broder Bertold, broder Matheus i Viborg, broder Johan lille i Västerås, broder Anders i Sigtuna och broder Nils i Oslo. Bröderna indelades i äldre och yngre, seniores och iuniores, vilket beträffande Lund kommer till synes i väpnaren Nils Olsson Baads nedan nämnda testamente 1506. Seniorerna utgjorde priorns råd, conciliwn. I provinskapitelprotokollen förekomma å tskilliga förhållningsregler för bröderna. Den som icke var sängliggande fick icke h å lla sig undan från det dagliga kapitlet efter morgonmässan i klostret. Åtminstone fyra gånger om å r et skulle var broder bikta sig inför priorn. Ingen broder fick utan till å telse höra en bikt av en nunna eller besöka ett nunn ekloster. De y ngre prästbröderna och andra skulle öva sig i klostret med att predika på modersmålet; ingen fick sändas ut att predika som icke hade goda seder, nödig ålder och mognad. Ibland varnas mot dryckenskap. Flera beslut vittna om alt man sökte stå väl med prästerskapet och med inflytelserika världsliga personer. Sålunda förekomma ständigt föreskrifter om förböner; p å provinskapitlet i Lund 1254 t. ex. anbefalldes förböner för ärkebiskopen i Lund, en rad kungliga personer och biskopar samt för fogden i Lund, hans hustru, b a rn och bröder. Kravet p å renlärighet var strängt. På ett provinskapitel något av åren 1275-80 utdömdes en bot av ett dygns vatten och bröd, en mässa, ett psaHerium samt en hudflängning för 113

alla de bröder i Lundakonvenlel, vilka bifallit vissa sa tser av Herman tysk en , som r edan var utdriven ur orden. Någon särställning synes Lundaklostret inte h a inta git bland d ominikan erklostren i provinsen Dacia . Priorn Peter h a de 1243 hand om insamlin gen i Da nmark av m edel till de t h eli ga la ndets b efrielse, m en det var förmodligen endas t därför att klostre t låg i ärkebiskopsstaden, som i va rje fall skull e besökas av d en p åvli ge lega t, vilken h a de a tt avhämta pengarna. Då påven Urban IV 1264 gav priorn i Halmstad och subpriorn för predikarebröderna i Lund d et delika ta uppdraget a tt till ärkebiskop J a kob Erlandsson överl ämn a påvens uppmanin g a tt avgå från ä rkebiskopsämbetet och i h ä ndelse av m otsträvigh et lova honom påvens stränga h ä mnd, k an det närmast h a varit samma anlednin g som i förra fallet till a tt subpriorn k om med i sp elet. Predikarebröderna å tnjöto stort och allmänt a nseende i No rd en ända fram till k a tolicism ens sista tid, och att på n ågo t sätt gy nna dem a nsågs h a stor betydelse för d en egna själens välfärd eft er d öd en . Icke minst Lundaklostret blev ofta ihågk omme t av fromma givare. Det iir m yck et få testame nten av Lundabor från tiden fram till r eformationen, som ick e inneh ålla någon bestämmelse om större eller mindre gåva till predikarebröderna , fratres predicatores, eller »svortebrödre » i Lund. I r egel gäll er det då an tin gen e tt en gån gsbelopp om en eller n ågra mark penningar eller silver , ell er också ä r d et en bes tämmelse, att bröderna varje å r »till ev ig Lid » i sa mband m ed själa mässa n på giva rens dödsdag skola erh ålla ett mindre b elopp. Även n a tura gåvor doneras i en del tes ta m ente n, så t. ex. 1334 en baldakin, 1482 ett litet silverstop och 1447 en silverbolle. Det ä r ick e ovanligt med bestämmelser om å rli g tilldelning av na turaprodukter , exemp elvis 1304 en tunna vax, säk erli gen avsed d för ljus, 1342 en tunna lybskt öl , 1368 en läst spa nnm ål och en tunna smör, 1483 ett pund korn eller m a lt, 1503 ett pund korn och 1505 en fläsk skinka. Det var em ellertid inte bara smågåvor, som infl öto ; m å nga sk än kte större p enningbelopp ell er fast egendom . Dessa dona11 4

tioner gjordes i regel då vederbörande kände slutet nalkas, och även då detta icke framgår av de bevarade dokumenten har gåvan säkerligen i de flesta fall lämnats såsom betalning för själamässor, varigenom givaren avsåg att undgå den eviga fördöm elsen eller förkorta uppehållet i skärselden. För att efter döden vara så nära som möjligt de fromma handlingar, som förrättades av bröderna, valde mången sin sista vilostad inom klostret. »Hos predikarebröderna i Lund» begrovs riddaren Josef Magnusson, dräpt i Lund 1301 och känd såsom en av dem, som av ärkebiskopen Jens Grand anklagades för att ha varit konung Erik Menved behjälpliga vid ärkebiskopens fängslande år 1294. Dråpet i Lund 1301, vars närmare omständigheter äro oss okända, synes ha varit för staden Lund graverande, ty för att försona sig med den dräptes släkt måste »rådmännen och borgarna» i Lund 20 / 9 1310 påtaga sig en rad synnerligen stränga förpliktelser , däribland upprättandet av tre altaren, det ena »i predikarebrödernas kyrka i Lund, ' där samme herr Josef vilar», med allt som behövdes för altarets upprättande och altartjänstens eviga uppehållande. Ubbe, en förmögen borgare i Lund, död 1308, blev begraven i predikarebrödernas kyrka , säkerligen mot lämplig ersättning. Han vilade, och vilar måhända fortfarande, »i golvet invid södra muren ». Hans begängelse firades emellertid i domkyrkan varje år på hans dödsdag. Hos predikarebröderna i Lund valde också väpnaren Nils Olsson Baad på Hardeberga gård och hans hustru Boel Pedersdotter sin sista Higerstad. I donationsbrevet år 1500 till det altare, Nils Olsson stiftat längst i väster under det stora orgelverket på norra sidan i Lunds domkyrka, b estämmer han, att altarvicarien varje år innan åttondedag jul skall antvarda priorn i Svartbrödraklostret i Lund två pund bjugg, för vilka priorn och bröderna i klostret skola sjunga till evig tid varje dag efter högmässan framför Vår frus altare, där hans hustru ligger begraven, en Vår frus lovsång, som heter Gaude Maria, med en collect (bön) av Vår fru. När Nils Olsson senare, år 1506, gjorde testamente, gav han »till Svartbrödra kloster i 115

Lund , där jag utväljer min Iägerslad , en m äss ulru s tnin g, tv:°t pund korn, fyra kor, alla mina svin , min bäs ta häst och två lödiga mark ». Dessutom fick broder Kurt en silversked och en mark, lector Anders en silversked, var mässebroder en mark och varje ung broder en halv mark. Till och m ed en så hög dignitä r som ärkebiskopen Karl Eriksson den röde, död 1334 och begraven i det kapell , han själv låtit uppföra vid domkyrkan , a nsåg det för sin egen och sina föräldrars salighet behövligt m ed själamässor i predikarebrödernas kyrka. Han skänkte fördenskull 1329 till »priorn och hela predikarebrödernas konvent i Lund » en preb endegård, belägen i Lund »invid predikarebröderna »; för gårdens avkastning skulle varje år sjungas en mässa vid jungfru Ma rias altare på södra sidan i brödernas kyrka, och dessutom skulle ärkebiskopens namn inskrivas i det för nämnda altare avsedda missalet. Ärkebiskop Karl ihågkom för övrigt bröd erna även i sitt testamente 1334 m ed en mark silver och e tt täck e av guldbrokad, va rjämte klosterkyrkans byggnadsfond erhöll sex mark silver. Frikostiga givare voro även .konung Magnus Smek och hans drottning Blanka. I deras tes ta mente 1346 fingo predika r ebröd erna i Lund h ela 20 mark skånska (penningar) på sin lott. Förmodligen räknade donatorerna med förböner för beloppet. Det är emellertid knap past troligt att bröderna n ågo n sin erhöllo dessa penningar. En gård i Trell eborg fick Svartbrödra kloste r i Lund 1451 av P er Rask av Värlinge och hans fru, och 1467 gav Nils Bock i H ergebo (Habo) i Lomma socken en halv gård i Malmö. Av fru Elsebe (Elisabet) på Hy by hade klostret »för d en b esynnerliga gudstjänst för hennes själ där gjordes » fått en annan gård i Malmö, som 1465 av klostret såldes till prästen i I-Iyby. Ytterligare en gå rd i Malmö fick klostret 1502 av byfogden Oluf Persson därstäd es . En halv gård i Lund, belägen i Maria magl e socken »västan näst Mårlens port sunnan ut till adelgatan », fick klostret 1490 genom skötning av Nils Smed på Karina s, Adam Kötman ga res (slaktares) änkas, vägnar. 116

Man skulle av d e nu uppräknade donationerna kunna tro, att svartbröderna i Lund vid m edeltiden s slut inneh aft ett ganska gott b es tå nd av räntabla fastigheter. Det kan dock ifrågasä ttas, om d e tta verkligen var fallet i rn'\.gon högre gra d. En hel del av de förvärvade gårdarna torde ha sålts igen såsom d å prästen i Hyby köpte en gård i Malmö, och såsom skedde 1484, d å klostret bortsålde en gård ell er öd ejord vid Ljusaga lan (i nuv. kva rteret Paradis) i Lund. Men d ä rför har Svartbrödraklostret troli ge n ick e h a ft d el ekonomiskt sämre ställl än ä ldre m ed jorda gods välförsedda kloster som Allh elgona och S :l Peders. Ti ggaro rdn a rnas klos ter gällde m o l m ed eltidens slut för att vara »rika », och anklagades av reformalion s ivrarna fö r atl vara praktfulla re ä n slott. Rätten att sända bröder m ed en vag n ut i s tiftet för att insaml a allmosor var myck e t värdefull, och d essa tiggarfärder kunde säkerligen ge inkomster lika goda som avkastningen av ganska m å n ga gårdar. Tiggerie t gynnades av indul gensbrev, vari höga prelater utlovade avlat åt d em , som understödde bröderna m ed allmosor. Svartbröder från Lund besökte även Malmö enligt den rätt, som 1294 givits dem av konun g Erik Menved. Malmö fick näm ligen ick e något tigga rkloster förrän på Erik av Pommerns tid å r 1419, då e tt franciskanerkloster anlades. Malmö torde särskilt vid liden för sillfisket p å hösten ha varit ett giva nde fält såväl fö r själavå rd som för insamlande av allmosor, och de t ser ut som om svartbröderna i Lund h aft en filial där. År 1333 köpte bröderna av Malmöborgaren Nils J a kobsson tre bodar, b elägna invid bröderna s gård och kapell i Malmö. Kapellet, som låg centralt vid stadens k öpgata, omtalas även å r 1384. Av kun g Hans fi ck Svarlbrödraklostret 1504 ett kap ell i Malmö, kallat >> Pryske ca pe!!». Tiggarordnarnas verksamh etsfält var i första h a nd städ erna. Sedan kulturen under loppet av m ed eltidens första å rhundra den omvandlats till en sladskultur, var d et ti gga rbröderna , som genomförde upp giften att genom sy ra d enna m ed katol sk reli117

giosilel, en sak , som låg mindre för del äldre kl os le rv ~ise nd e t m ed d ess krav p å ensamh et och isolering för munkarna. Tiggarordnarnas kloster lades därför m ed få undantag i städerna och så nära det pulserande livet som möjli gt. I den varmare södern predikade bröderna gärna på gator och torg, och iiven i Norden torde deras predikan ofta ha h å llits i de t fria, m en den huvudsakliga platsen för förkunnelsen var dock klosterkyrkan, som därför borde vara lätt tillgä ngli g för m enigh eten. Var låg då Svartbrödraklostret i Lund? Ja, de t ~ir lätt att konstatera, att d el bland Lundaborna råder en väl inrotad föreställning, att det m ed eltida tegelhus, so m li gger vid Mårtenstorgets nordvästra hörn och som å tminsto ne halvoffi c iellt bär namnet »Svartbrödraklostrel », ~ir o m icke h ela så i varje fall en rest av klostre t. Ett stöd för si11 uppfattnin g har man däri att gatan vid huset h e ter Svartbrödersgatan . D enna uppfattning on1 Svartbrödraklostrets l ~ige kommer först till syn es 1740 hos A. 0. Rhyzelius, som därom skriver följande: »Thetta kloster är wordet n ä mndt St. Mårlenskloster, hwa refter gatan , wid hwilken th e t warit belägit södosl ifrå Domkyrkion, ä n i da g blifwer k a llad St. Mårtensgala; och wil man tro, a t then sköne hage ell er trä d gå rd m ed karpdammar, som em ellan Domkyrkion och berörda gata än i dag är i godt stånd, hafwer warit thelta klostret tilhörig.,, Här h a r Rhyzelius misstagit sig. Att klostret n ågon gång skull e ha b enämnts S :t Mårtens, är författaren obekant, och Mårtensgatan har namn efter d en därinvid belägna S:t Mårtens kyrka . Fornforskaren N. H . Sjöborg hade förmodligen studerat Rhyzelius ' bok innan han å r 1824 preciserade klostrets plats till »den gamla Döbelska, sedan Lundbladska gården », d. v. s. den tomt, där d e t nämnda tegelhuset li gger och där enligt Sjöborg murar av klostre t voro synliga. Då E . 'i\T. Berling 1859 utgav sin bok om Lund, hade h a n samma m ening om klostrets läge. Han kunde dessutom omtala , att platsen »k a ll as i gamla handlinga r för sill isol erade, af fi skdamm a r omslutna läge insula Dominicanorum (Dominiknneriin ) ,, . Dessa gamla handlingar ha undgå tt författaren. 118

J -5·Bo vfu!}~i/s

)

Bild J.. Utdrag ur karts ki ss öve r Lund fr å n se na re h ä lften a v 1580-ta lct Ve dels sa m!. i K. Bibl. i Kö pe nhamn . Sö der uppåt. E ft er \ Ve ibull.

Nuva rande Svartbröd ersga lan kallades 170() »d en grä nd , som löper em ell a n Tulins gård och å ter in till Må rtens gata ». Den hade såled es vid d en tiden ick e n ågo t vedertaget n a mn. Sen a re under 1700-lalel kom gatan a lt efter pro fessorn Joh . J a c. von Döb eln , d öd 1743, som ägd e tomten med stenhu se t, kallas Döb elsk a s trä tet, och detta n a mn har d en ä nnu p å Gusta f Ljun ggrens k a rta över Lund 1853. På P . 0. Landqui sts k a rta 1866 ä r dä r em o t namnet ä ndrat till Sva rlbröder sgränd. Huruvida d et var Berlin gs 1859 utkomna bok, som gav a nl ednin g till denn a n a mnförändrin g, h a r jag ick e kunna t k ontrol lera , m en d e t fö refall er m öjli gt. Då G. Ca rlquist 1924 utgav a ndra delen a v sin skrift »Lund p å 1690-talet », kunde h a n kon sta tera , a tt d et under senare h ä lften av 1600-ta let ick e fa nn s n ågo n m ä rkba r traditi on, att Sva rtbrödraklostret skulle h a legat p å den sen a re Döb elsk a tomten. Sa mma år , 1924, döptes sta den s k varter , va r vid n a mnet »Sva rtbröder» gavs å t k varteret n orr om Sk orn a karegalan . Mo ti verin gen va r, all »Svartbrödrakl ostret varit där b eläge t », l 1\-l

samt att »n a mn et under 1500-ta let va r beteckning fö r stad sd elen här» . Men klostret m ås te ha lega t ännu län gre n orrut. Till d et r esulta te t kommer m a n , om m a n undersöker fr ågan om kl os trets läge uta n hänsyn till de r efer erad e uppfattnin ga rna . P å den kartskiss över Lund frå n 1580-talet, bild 4, som förva ras bland. Vedels samlinga r i K. Bibl. i Köpenh a mn , a n gives »Coenobium Dominicanorum », dominika n ernas kl os ter , li gga strax öster om »Bibliotheca », La urentiiklos trets ä nnu kva rstående biblioteksb yggn ad , och k y rka n »S. Mich ae lis » ett stycke lä n gre öst erut, b åda strax söder om en sch em a ti skt inrita d gata. Söder om »S. Mich aelis » markera s pl a tsen för k yrkan »S. Ma ri a Ma ior». Sva rtbrödra klostret låg såled es enli gt d enn a k a rta m ell a n S:t Mikaels k yrk a och biblioteksbygg naden, nu m est k all a d L a urentiikap ellet. Att d etta är m ed verkligh eten över enss tä mmande bekrä ftas a v en r a d m ed eltidsbrev r örande en ga ta i d enn a del a v staden . Konun g E rik Men ved gav 1294 och 1295 b ekrä ft else å t predik arbröd erna »a tt d et dem lovgivet va r a tt h å lla en väg em ell a n d ess gård , vilken skulle väl s ten sättas ». Det fram går ick e vad det va r fö r en vä g, m en möjli gen är det densamma som avses 1303, d å k onun gen b efall er sin fo gde och r å dmännen i Lund att uta n h ä nsyn till erh ållna misstydda brev eller privil egier b eh ålla å t föres tå nda ren för S :t Mikaels k yrka och samma k yrkas sock enbor d er as k yrkoväg, som predikar ebröderna och der as prior h a b em ä ktiga t sig. Av dessa n oti ser torde i var je fall fra m gå, att Svartbrödraklostret och S :t Mikaels k yrka lega t ga n sk a nära varandra. Några å rtionden sena r e är å ter ett vägär ende upp e. I ett oda tera t brev, troli gen frå n å r 1339, till domka pitlet i Lund förordnar konun g Ma gnu s Smek , som innehade Skå n e 13321360, a tt »en väg skulle upptagas em ella n S :t Mikaels k yrka i Lund och domky rk an », och 4 / 8 1339 utfärd a r ärkebiskop P eter .Tensen å t predikarebröderna en b ekrä ft else p å d en av k onung Mag nu s givna fö rordningsskriften »om den väg, som skulle fö rfä rdi gades fr å n Lund och bredvid S : t Mik aels k yrk a ». Av 120

- - - - 4/ - - - -

'J!e

J11a~~a

magle

4v,,,k~g'årg'_

1J4-3

Y(.!JJ,,t

l~ ,_..

Bild 5. I< a rta över området m ellan domkyrkan och S:ta Mari a maglc kyrkogård . Fy nd av murar oc h gravar nrnrkeradc, de senare med + . I kvart. s,·artbrödcr iiro griivda område n a ngi vna med pri ckad linje innanför konturen . Höjdkurvorna visa m oriinens höjd över Lunds nollplan. Svarta pilar utmiirka konstaterad, vita förmodad biickfftra. Norr rakt upp åt.

det förhå llandet, att det ansågs behövligt alt informera predikarebröderna om d etta vägarbe te, kan man draga den slutsatsen, alt Svartbrödraklostret lega t mellan S :t Mikaels kyrka och domkyrkan och att således r elationen m ellan dessa tre lok a lite ter p å den Vedelska k a rtskissen är i stort sett riktig. Var låg då S:t Mikaels k yrka ? Därom lämnas un ge färligt besked i n ågra m edeltida handlingar. I kaniken Nils Bunkeflos testamente 1346 nämnes en gård, b elägen bredvid S :t Mikaels k yrka , och i Lunds domkyrka s gåvobok omtalas samma gård som ett »kanikres idens i S:t Mikaels socken m ed stenhus mitt emot S:ta Maria magle k y rka ». Om S :ta Maria mag le kyrkas plats r å der ingen tvekan ; genom kartor och handlin gar är d et fullt säk ert k ä nt , att d es~ k yrkogå rd upptog den tomt , där nu universitetets ga mla k emiska institution ligger . Om m a n med urkundernas uppgift er sammanställer r esultaten av de arkeologiska undersökninga r, so m genom Kulturen och även genom universite te ts Historiska museum utfört s i d enna del av staden, blir saken ganska klar. På karta n, bild 5, ha vi längs t i väster domkyrkan och den därtill hörand e biblioteksbyggn a den samt i öster Maria ma glc k y rkogå rd. Någonstan s i området därem ell a n bör man alltså söka platsern a för Svart brödraklostret och S :t Mikaels kyrka . I det stora kvarter et Svartbröder har visserligen endast grävts i ringa omfattning, m en n ågo rlunda tillräckligt för att man skall kunna konstatera, att n ågon större b egravningsplats icke funnits där. Vid en å r 1927 innerst p å tomten n:r 21 företagen utgrävning, som icke övervakades frå n n ågot museum , skall enligt där m edverkand e arbetares utsago ha hittats en d el skelett utan kista, m en grävningar p å områdena närmast omkrin g ha icke avslöjat n ågon fortsättning p å denna b egravnin gsplats, ej h ell er n ågra murar, som kunna ha varit r es ter av en klosteranlä ggning. Beg ravningsplatsen ligger för övrigt i en krafti g och k ärrartad sänka i den ursprungliga terrä n gen , som här i b egynnelsen troli gen haft en vidsträckt pöl , genomflut en av den bäck , som sedan fortsa tt län gs J{iliansga tan . 122

l. U.NIJ

I I

'-'?

============== 1neler

"'h

Bild fi. Fyndkarta över vVi eselgr ens minnes tomt. A tegelmur, D- 1 n ed vräkta m u r block , K k yrk ans sydös tra strävpelare, L--M murgrund cr, N broläggning av s tora gr åste na r , I-XXIV och a- t grava r tillhörand e svar tbrödra klo stret, 1- 10 grava r tro!. tillh öra nd e S:t Mikaels ky rka , l l tunna , 12 go lv. Efter Pär-Axel Olsson .

Annorlunda åru förhållandena i d et kvart er, som å r 1924 döptes till S :t Mikael. Där ha skelettfynden varit synn erli gen talrika. Stor uppmä rksamh et våckte på sin tid fynden vid grundgrävningen år 1906 för vVieselgrens Minne p å tomten n:r 7, då m a n fann m cdeltidsgrava r i en västlig och en östlig grupp , å tskilda av en sju m eter bred stensalt ga ta , bild 6. Det troddes

då, a t.t m a n funnit S :t Mikaels k y rkogå rd . Även på Jomk y rkoa rkitekten Th . vVåhlins tomt, n :r 8, har vid mindre grävninga r p åtr äffa ts ett antal gravar, och p å den östra d elen av domk a pitelhuse ts 1omt, n:r 13, har utgrävts en väl utnyttjad b eg rav nin gspla ts, som i väster avgränsades av en mur, fril agd vid Historiska musee ts und ersöknin ga r å r 1926 och 1930, ledda av Go tlh a rd Gustafsson r esp. J .-E. Forssander. Ös terut h a Yi tomten n :r 6, tidigare ägd av rådman E. Charpentier. Där ha in ga grävningar skett i manna minne, m en gravfynd i tom ten s väs tra gr änslinje visa , att den å tmin stone delvis varit k yrkogård. Även tomten n:r 5, Lunds m ejeri , h a r till större delen va rit begravningsplats. I 1omtens norra d el l'ia gravar a nträffa ts å r 1910 vid grävning för skorsten en och år 1927 vid garageb ygget vid tomtens n ordgrän s. För södra delen h a r disponente n J. A. S. Timberg m eddelat, att här vid grävnin g å r 1872 för k ä llare under m ejeri ets k o nlorsloka ler sk a ll h a a nträffats så många sk elett, a tt m a n k örde bort 21 h äs tlass m ä nni skoben och grävde n er d em p å Kemiska institution ens tomt län gre bort i Magle stora kyrkoga ta. P å to mtern a n:r 1- 4 h a ick e hitta ts n ågra skelett Murrester ha påträffats på skilda ställen. De m es t sammanhän gande, på tomten n :r 8 och a n g rä nsande del av n :r 13, utgöra grunderna av dels en r ektangulär k yrkobyggn a d m ed strävp ela r e och d els därtill a nslutna grundmurad e huslän gor . De nu r elaterade jordfynden utgöra i all sin ofullständighet en ypperli g illustration till d e m edeltida urkunderna s uppgifter och till den Vedelska kartskissen. Grava rn a i kva rter et S :t Mikael kunn a tillhöra två olika k yrkogårdar, å tskilda a v d en sju m eter breda gatan under vVieselgren s minne. Den västra har i så fall tillhört Svartbrödraklostret och den östra S :t Mikaels k yrk a. Den sen a r e k yrkan h a r ick e p å trä ffats , dess grundva lar ligga för modligen ä nnu i gott förvar p å d en Charp enti erska tomten n:r 6. Däremot b öra mura rna på den \Våhlinska tomten n :r 8 och strax väster därom ha tillhört Suartbrödraklostret. D et å ter stå r att inplacera det av Nils Bunkeflo år 1346 till 12-1

upprättande av e tt altare i domkyrkan donerade kanikresidenset i S:t Mikaels socken med stenhus »mitt emot S:ta Maria magle kyrka ». Här finns två möjligheter. Den ena är att residenset legat på södra halvan av kvarteret Själabodarna, vilken på Casp. Mag. Espmans karta av år 1784 är en enda tomt med numret 63. Den kunde si:igas ligga invid S:t Mikaels och mittemot S:ta Maria magle kyrka. Den andra möjligheten är, att residenset upptagit västra delen, tomterna l -5 och 7- 10, av kvarteret Maria magle, där nu Folkets hus med fl era fastigheter äro belägna och som i äldre tid utgjorde en enda tomt, n:r 64. Den senare möjligheten är den sannolika, eftersom det om tomten n :r 64 verkligen är klart, att den fordom varit kanikresidens. På tomten finnes också ett Jpedeltida stenhus, i vilket tidningen Arbetet har sin lokalredaktion, huruvida det är så gammalt som från Nils Bunkeflos tid är dock icke avgjort. Innan vi närmare gå in på vad jordfynden ha att berätta om det gamla Svartbrödraklostret, må refereras, vad urkunderna ha att säga om dess lokaliteter. Det är inte mycket. Cecilia, änka efter riksmarsken Jens Kalf, bestämde 1310, att varje å r 14 öre penningar skulle utgå till brinnande ljus framför Kristi lekamen i predikarebrödernas kyrka i Lund. Uppgiften antyder existensen av ett altare med en Kristusbild, och möjligen har detta samband med bilden av den uppståndne Kristus på priorns sigill, bild 2. Ovan h a r omtalats det altare, Lundaborna år 1310 måste åtaga sig att bekosta för att sona riddaren Josef Magnussons dråp. Till vilket helgon det var invigt vela vi ej. Jungfru Marias altare på södra sidan i kyrkan nämnes 1929 och 1500. Av övriga lokaliteter - kapitelsal, sovhus, matsal, kök, gäststuga, sjuk.stuga etc. som man måste antaga ha funnits i klostret, är ingen direkt nämnd i urkunderna. Kyrkogården (cimiterium) omtalas 1266 och 1442. Klostrets skyddshelgon har varit Maria Magdalena ; benämningen S:ta Maria Magdalenas kloster förekommer såväl i ett testamente 1408 som i ett donationsbrev 1503, då Östrid Smed gav klostret en gård på Ljusa gatan. Maria Magdalenas namn möter oss även i det nedan refererade indulgensbrevet 1442. 125

....

Bild 7. D etalj av klost erkyrkans södra mur m ed strävpelaren B, sett fr å n söder. Foto G. Karlin 1930.

Att Jungfru Maria förekommer på klostrets sigill , bild 1, torde bero på ordens allmänna Mariakult. År 1287 »härjades predikarebrödernas kloster i Lund och en stor del av staden av eld », heter det i e tt par gamla krönikor. Reparationer, förbättringar och tillbyggnader ha givetvis före tagits tid efter annan; gåvor, bl. a. år 1334, till kyrkans byggnadskassa förekomma. En större reparation synes ha varit i görningen å r 1442, då ärkebiskopen Johannes La xmand »efter enträgna och ödmjuka böner av vår käre son broder Nils, prior för predikareordens konvent i Lund » gynnade bröderna med a tt utfärda ett brev, vari han d els b ekräftade alla a v h a ns företrädare och andra prelater å t bröderna b eviljade privilegier, indulgenser och friheter, d els av särskild n å d utlovade 40 dagars syndaförlåtelse från ålagda botövningar å t alla sant botgörande och bekännande, som p å större festdagar besökte 126

l3ild 8. Rest av valYSlöd I vid kyrka ns norra mur. Sett från söder. Foto J.-E. Forssander 19il0.

konventets kyrka, b evistade mässor och b egravningar, bidrogo till kyrkogå rdens fullbordande eller gåvo till kyrkans byggnadskassa böcker, kalkar, prydnader ell er andra nödvändigh eter; d essutom m edgavs åt priorn och hans efterträdare den särskilda n å den att varje år å t de mördare och de ringas förtryckare, som b esökte klosterkyrkan på festdag en för dess invigning samt på Maria Magdalenas, den h eli ge Thomas' av Aquino och den helige Petrus martyrens festdagar förmå efterskänka en halv karena (= 40 d agars botfasta) och ett halvt botgöringsår, under förutsättning att nämnda syndare i anmärkningsvärd grad und ers tödde konventet m ed allmosor. Grundmurar till svartbrödraklostrets kyrka ha påträffa ts vid flera olika grävningstillfällen, de vikti gaste år 1930. I janua ri detta år kunde författaren vid en ledningsgrävning i gatan omedelbart intill domkyrkoarkitekten Th. vVåhlins hus 127

kons ta tera , att sistnämnda hus med sin galumur vilar p å kyrkans sydmur, bild 9. Denna har varit försedd m ed 120 cm breda strävpelare. De anträffade murpartierna b es todo av grund av stora gråstenar och däröver murverk av m er ell er mindre finhuggna kva drer av svart kalksten samt enstaka kva drer av gulaktig sandsten intill ett jämnbrett skift a v f inhuggna kalkstenskvadrer med skråkan t. Över skråkanten låg y tterligar e e tt jämnbrett kalkstensskift, bild 7. Därovanför h a r förmodligen vidtagit murvek a v tegel. Strävpelarna B och C lågo i förband med muren och voro byggda p å exa kt samma sätt som denna. En östlig rest A av en mur tunnare än strävpela rn a var byggd"' huvudsakligen av tegel av forma te t 29 X 12 X 9 cm m en innehöll ä ven kvadrer a v såvä l sandsten som svart kalksten. Vid grundgrävn in gen 1906 för Wieselgrens minne, bild 6, stötte man på en murres t K, som torde ha tillhört en å t öster riktad, i grunden 158 cm bred strävpelare i k yrkans sydöstra hörn. Frå n syds idan av d enna strävpelare upptogs e tt 85 cm långt sockelparti av sandsten , bild 12. Murbiten D inm ä ltes av Pär-Axel Olsson vid en lednin gsgrävnin g 1912 . Kyrk a ns västparti kunde i huvudsak kl a rläggas av J.- E. Forssander vid en rent a rkeologisk grävning sommaren 1930. Kyrkans västmur, F, bild 9, som varit försedd m ed en portal , samt delar av nordmuren undersöktes då . Västmuren hade grund av granit och däröver tegelmurverk i munk! örbcmd -bindare, 2 löpa re, bindare, 2 löpare etc. Nära muren s mitt funnos r esterna av en ingå ng, bild 10. De p å träffade r es terna H av nordmuren voro starkt spoli era de, m en här fanns n edersta delen av ett valvstöd I, murat av tegel och synbarligen li ggande i förband m ed muren, bild 8. Av e tt mot svarande valvs töd E på södra sidan kunde endast västra h älften å tkommas vid grävningen. Av valvstöde t G i kyrkorumm e ts nord väs tra hörn kvarstod nedersta delen ti ll en h öjd av 47 cm över elt befintli gt tegelgolve t, bild 11. I nordmuren hade ett par m eter öster om valvstödet I inmurats en gravkista av tegel. Ännu ligga stora partier a v kyrkans gru ndmurar outgrävda under markyta n , m en de t som redan kommit i d agen ger god 128

v er r I

cl r

k/o sI r

.i__

u n

:;fva:r!

J : I 'JJ1 z' k

a e I

Q !i

,._· ' n .r 8

n .- r

!ege!./:is!et l r a/eisla m ecl .s;ojiilbollen !riileis!a mecl ,Pinnbollen annan lriikl's la skelel! ula n kis!a: to

meter

.20

:50

Bild 9. Sva rtbrödraklostr el i Lund har legal på tomt e rna n:r 7, 8 och 13 i kvartere t S:t Mikael. På d e nna ö ve rsikt s plan iiro hittills påtriil'fad e rester av kloster byggnad e rna oc h grava r inritade; på det nordviistra kyrkogårdsområ d e t har doc k icke del översta skelettla gr et medta gits . ~)

Bild 10. Ing{rn . ge n i kl os te rky rk ans vå st~ mu r, sedd frå n sy dvii st. Foto .J.- E. F o r ssa nclc r 1930.

ledning för r ek onstruktion a v en h elt rekta ngul ä r a nl äggning; alt a lta rväggen va rit rak fra m går a v riktn in gen p å strävp ela r en K. Kyrko rummets bredd h a r varit 8,40 m eter och lä n gd en c:a 3 1 m eter. Om b esk a ffenheten h os k yrka n s murar h a vi en h el del b esk ed tack var e fl era intressa nta fynd. Ka rlin p å trä ffade 1906 en h el rad n edvrä kta block frå n östpartiets murverk , D- I p å bild 6, och Forssander gr ä vde 1930 fra m d et s tora block et bild 13 n ågra m eter väster om väs tga veln. Dessutom h a r hitta ts en sa mling profiltegel. Block e t bild 13, e tt fem m e ter lå n gt styck e a v k yrka n s väs tra gavelmur, va r till h ela s in tjock lek murat a v tegel a v form at et 28- 26 X 13- 11 cm . Bild 13 vi sa r block ets in å t k yrka n vända sid a , och teglen äro h är lagda 130

Bi Id 11. Hes t valvs töd a\' och t ege lgo lv i ky rkan s norcl viis tra h ö rn . Sett fr å n sydväs t. Foto J .-E. Forssa nd c r

rn:io. i s . k . v endiskt f örb and, d . v. s. i varje skift ä r varannan tegelsten löpare och varannan bindare. Vid blo ck e ts nederkan t ses e tt stycke a v en 1 /z-stens rundbåge till en öpp nin g, som inte kan h a varit n ågo t annat än k y rkans väs tportal. Denna har vid murens innerliv h a ft en ber~iknad bredd av 160 cm. Den utvändiga b ågen av sa mm a portal p å träffades vid grävningen li ggande för sig s trax ös ter om murblocket; d en visade, att portalens y ttre omfattnin g varit avtrappad i fl era språ ng m ed a vfasade hörn , vilket stå r i över ensstämmelse m ed d en snedIinje, som p å bild 10 b egränsar porta lens y ttre d el norrut. Huruvida n ågo t av de år 1906 p å \Vieselgrens minn es tomt anträffade murblocken stamma från de ös tra delarna av k yr kans om givn ingsmurar k a n num era icke m ed visshet avgöras. 13 1

Uild 12. Sockclparti av sa nds ten fr<tn södra sida n av str iivp elarc n ! {.

•..

De t s tora murblock e t, bil<l 14 och 15 (P å bild 6), so m Karl in lyckad es rädda und a n d en fö rstö relse, so m drabbad e d e övriga murbl oc k en vid d enna grund grävnin g, ger intressan ta upp lysnin ga r i a ndra avseend en. Det inn eh åll e r n ä m.Ii gen e tt s tyck e av kyrk a ns tak valv, murat av tegel i 1 / 1-stens tjockl ek och med treklöverprofil erad valvribba av samm a so rt som i d e i Lunds domkyrka efter branden 1234 in sla gn a va lven och so m i mittskeppsvalven i Dalby H eli gkorsk yrk.a och i Ystads Mariakyrka från ungefä r samma tid. Huvudd elen av sis tnäm nda block härrör från en p å byggn ad ova n va lve t, vi lken inte k an h a varit någonting ann at än und erbyggnaden för en takryttare. Denna h a r uppburits av två varandr a korsande m yck et krafti ga bågar, en meter breda och 1 1 / 2 tegelsten tjocka, som slagits om edelbar t ovanpå valvet och koncentriskt med valvribborna. Tak.ry tta r en, som varit fyrsidig m ed en beräknad bredd i norr och sö der · av 340 cm , h a r m ed sina hörn vilat på dessa båga r , och mellan hörnen h a va rit slagn a segm entbågar. D e tio n edr e skiften i tak.ry tta r en äro lagda i munk.förba nd m edan skiften därovanför h a vendiskt förband. Här är alltså samma växling i tegelförbanden som i k y rk ans väs tra gavelmW'. Ytterligare upplys ninga r om kyrkan lä mna en del profiltegel, som hittats invid dess grundmurar. Bild 16 visar d e typer , som tillva ra togo s vid den ovannämnda led nin gsgrävnin gen januari 1930 vid strävpelarna A-C. De h a varit anvä nda i fönsteromfattningar (a, b, e, f och i), fönsterpost er (h ) och 132

uVe

L_UNIJ

clv rid~I .slyckc

a v /(t!9(!/ mu1•v tu ·k

.'7lva r l .

,,.Jf i/rct el n .-r IJ

l/j.il' m a ll l9Jo ai~ .J~E. F o r.rserndizr

13ild 1:·1. Sl yc kc av klo s lc rk y rkans vä s tra gavc lmur.

valvribbor (c, d och g), de senare som synes av~ annan och y ngre profil än va!Yribban i blocket, bild 14. ' P å n ågra av de å r 1!)06 (bild 6) anträffade murblocken funno s res ter av en m å lad b å rd i sva rt , ockergult och brunt (vä l m·sprungligen rött) , bild 17. D en är av e tt slag, som man i m å nga av våra kyrkor kan se m å la d längs ribborna i valv från medeltidens mitt och senare d el. Förmodligen h a de i detta fall prytt k y rkans korvalv. D e hittills utförda undersökningarna ha gett till resultat, att svartbrödernas kyrka i Lund h aft en lå ngsträckt rektangulär grundplan, utan särskild y ttre m a rk ering av koravdelningen. Murarna ha över e tt sockelparti , som å tminston e på sydsidan varit av svart kalksten , varit uppförda av tegel , och förbandet har troligen i h ela k y rkan varil so m i västgaveln, nämligen munk.förband n edtill och vendiskt längre upp . Hedan från början ha murarna stöttats av krafti ga strävpelare, behövliga för att molstå trycket frå n de redan Yid k y rkans första uppförand e tillkomna 1/ 1 sten tjocka takvalven. Över koravdelninge n har suttit en takryttarc. Västportalen h a r varit rundbågig. Ky rkan bör alltså stamma frå n roman sk Lid , och dtl. spctsbågen , som dyk er upp i Norden redan under 1100-tale ts andra hälft (Alvas tra) , mot 1200-talets slut blir tämligen vanlig, förefaller det rimligast att a ntaga , att d e påträffade murreslerna stamma från d en k yrka , som ärkebiskop And ers Sun esson 133

omedelbart efter konvent ets inrättande år 1222 lät bygga åt bröderna. Den ytterligt förenklade grundplanen med långskeppet gående i ett med det rakt avslutade koret står i överensstämmelse med ordens äldsta byggnadsskick i Danmark. Sådan var pianen för den äldsta svartbrödrakyrkan i Ribe från 1200talets andra fjärdedel (invändig Hingd c:a 26 meter), i Viborg, troligen från 1200-talets mitt (invändiga mått 42 X 8,no m eter) och i Aarhus från tiden omkring 1275 (invändiga mått 45 X 8,10 meter). Denna enkla rektangulära grundplan b eror för dominikanernas del på bestämmelserna i ordens äldsta statuter. vilka föreskrevo måttliga och enkla byggnader. Även de äldsta franciskanerkyrkorna i Danmark voro formade efter samma • enkla schema. För dominikanerna fanns modellen i ordeni; moderkyrka S:t Romain i Toulouse, som dock var tvåskeppig. Det vendiska förbandet synes under medeltiden ha varit synnerligen ovanligt i Danmark. Ett exempel från romansk tid visar Nordlunde kyrka på Lolland , och senare har det vid 1300-talets slut använts i Horsens gråbrödrakyrka och c:a 1400 vid ombyggnad av Ribe svartbrödrakyrka. Först omkring 1500-talets mitt blir det allmänt i Danmark, för att kort därefter avlösas av det genom holländska byggmästare hit införda renässansförbandet - skift med enbart löpare omväxlande med skift av enbart bindare. Det är då beträffande dominikanerkyrkan i Lund av stort intresse att erfara, att medeltidens vendiska förband leder sitt ursprung från Verona i Lombardiet, där det visar sig c:a 1150 och därefter användes i alla senare tegelbyggnader, medan detta speciella förband såvitt bekant icke under medeltiden nyttjats på andra håll i Norditalien än i Veronaområdet. Sammanställer man d etta med krönikans uppgift, att broder Salomon inträdde i ordens kloster i Verona och att han på färden till Danmark hade med sig en lekbroder vid namn Lombardus, vilket förmodligen b etecknar, att han var från Lombardiet, så förefaller d et, som om man här skulle kunna ha rätt att förmoda en direkt påverkan från den danska tegelarkitekturens urkälla. Anmärkningsvärd är den stora avvikelsen mellan kloster134

-· - ...-::::.-:- -:-~ :-..

r=--i ::~~>:1\ ~~

iI~--~ 6b ~ ~l, D~~-4 )::;:;--:rr '--:~

{_ tr'>::.. r-.

, /

.,_ ?..

...."'..-:-""

<'";6'"'~66""'"'

~-?

~"'

l_UNJ!) Xva r !.

f; e.M il;:ael n :r

7. B

Pa r/i "'"' !e q t2!wz urv e1,-. fe 11'pmält av Jta9nar ..:fJ!om9visi 1943. 0

4 me!er

<:.i: C)'I

Bild 14. Stycke av und erbyggnaden till klo sterkyrkan s ta kryttare.

rA ·

,. ....... ;

kyrkans längdaxel och öst-väst-riktn in gen. Den är inte mindre än 34 grade r, bild 9, alltså b etydligt större än för domkyrkan , som dock h ar en så pass b etydande avvikelse som 24 grader. För klosterk yrkans riktnin g torde det vid liden för grundläggningen befintliga gatunätet jämte terrängförh åll andena ha varit avgörande. Av klostrets övriga byggnader ha vid grävningar blottats å tsk illi ga murres ter , vilka , ehuru de ingalunda ge någon h elhe t, ge en viss uppfattning om a nl äggningens storlek , bild 9. Murgrunden L på tomten n :r 7, lagd av stora gråstenar m ed å tminstone tre lag i behåll , har synbarligen utgå tt frå n klosterkyrkans nordöstra hörn . Från L h a r norrut gå tt en mur, varav d e t tegelmurade <la gerparti et M upptäcktes vid grundgrävning för en veranda å r 1930. På tomten n:r 8 hittades å r 1910 tegelmurarna J, 0 och Q samt en grås lensgrund P . Mera sammanhängande grundparli er frilad es å r 1926 vid Gotthard Gustafssons grävnin gar p å domkapil elhuse ls tomt n :r l 3. Här fanns län gs t i norr hu sg runden T UVX , b es tående av elt lag stora gråstenar; här och var lågo r es ter av de fordom på grund en stående murarna av tegel av formate t 27 X 13 X 8 cm. I huse ts ös tra rum fanns en eldstad d av tegels tenar, varav en had e de krafl.iga måtten 42 X 22 X 7 cm. Delvi s in und er d enna hu sgrund sträckte sig grunden Y, som jämte grunderna Z och A, all a uv grova fälts tenar, samt en h elt utpl å nad nordgrund burit e tt hus m ed tvenn e eldstäder b och c av tegel av formate t '27 X 13 X 8,5 resp. 27 X 13,5 X 7,:i cm. E ldstaden b , bild 18, hade två avdelningar, varav den norra varit själva härd en och d en södra en bakugn , över läckt m ed tunnvalv. Huset har tydligen inrymt klostrets kök sav delnin g. Murgrunden Ä, av grova fältstenar, är riktad mot klosterkyrkans nordvästra hörn och h ar förmod li gen nått fra m till de tta . Till samma hu s som norra delen av grunden Ä ha sy nbarligen även hört grunderna Ö och a samt östra delen av grunden Z. Det är då möjligt, a lt a burit en hjärtmur i mitten av hu set och att deltas östra mur nålt fram till kyrlrnn vid strä vpelaren utanför valvstödet I.

13i ld 15. ;\ lurbl ocke l bild 14 på fy ndplatsen, lä ngs t t. h. Bloc ke t s trax t.v. därom , so m fö rs tö rd es vid g riivnin gen, har tydli gen ut gj ort fo rtsä ttnin ge n på d ess m urve rk. Fo lo G. Ka rlin 1906.

Husen YZA och ÄÖa h a raserats innan man upph ö rd e att a n vä nd a k yrkogården , m å n ga gravar li gga nämli gen över murg runderna . ](f ost erkyrk ogård en har s träckt s ig sttvä l väs ter som öster om k y rkan , och äve n norr o m d enna ha b egravnin gar p åLräffa ts. I väs ter h ar d en avgr ä n sa ts av en b ogård smur, R p å bild 9, so m framgrävts till 36 m e lers lä ngd och som gå tt 9 m e ter fr å n k yrk ans västgavel. Denna mur , bild 20, som var e n m e te r bred och som v il ade p å en g rås tensbotten , var byggd av sn nd s lcn som ska lmur m ed fy llning av kalkbruk och sm å -

r e 0

,cm

Bild 16. Profilt egel, funna utanför klost erky rkans södra mur. Hild 17. Res t av m å la d bård fr ån ett av de öster om klost erk yrkan ned vräk ta murblo ck en. T ecknin g av Pär-Ax el Olsson.

138

}'L l:J.

JJOAIKAP!T{lHlff [T.f {[OJTAP .B

TOkf l

cl __

fft.T/1- E

Bild 18. Eldstad med hakug11 , b på bild 9, påträffad i e n av d e viistra klost e rlän go rn a. Uppmätning av Go llh a rd Gustafsson Hl27.

139

sten. Murens å t k yrkogå rden vella11 :le sida var ga nska o.iamn , m eda n däremot fasad en å t väster var uppförd av lik.stora , väl tillhuggna kvadrer , av vilka några voro försedda m ed s tenhugga rmärken: ett Z, e tt 0 , ett i form av ett cirkelinramat kryss och e tt i form av en tri a n ge l. Samma slags märken :Herfinnas på kvadrer från domkyrkans av ärkebiskop Jakob Erlandsson omkrin g å r 1250 ombyggda gaml a lektori emur , och de t är m öjli gt, a tt k y rkogårdsmurens signerade kva drer kommit frå n domk yrk a n vid denna ombygg nad . Murresterna lågo p å ganska stort djup , och de d elar av muren, vilka ursprun gligen uta n tvi vel s tå tt ova n jord, b efunn o sig lik a djupt och d elvi s till och m ed djupare ä n d et stora fl ertalet av . de på området n ä rmast ös ter om jorda d e sk elett en . Kyrko~ .: gårdsmuren har haft en utbyggnad S, förmodligen en port, i vilken klostre ts p o rtvakt k a n ha haft s in plats. Öster om k yrka n n å begravninga rna fram till en linje nära 10 m e ter frå n k yrkans östgavel, dä r d en grova stenläggnin gen börjar, bild 6. Det.ta begravningsområde har förmodligen en tid avgr ä nsats av tegelmuren A på bild 6, m en mot slutet av m edeltiden har m a n även b egrav t söder om denna mur. Av kyrkogårdens hittills undersökta partier har det sistnämnda området synbarligen va rit de t äldre och förnämligare, m ed så pass p å kosta de gravar so m d e av tegel b yggda n :r I , Il och IV, bild 6 och 19: 1- 3, vid k yrkogå rd en s östgräns, alla tre m ed nisch i väs tiindan för d en dödes huvud . I de båda gravarna I och IV har den d öde lagts på e t.t golv av glaserad e tegelplattor. I grave n I, som inn ehöll två sk elett, låg e tt m ynt frå n iirkebiskop l Jffos tid , 1228- 1252, e tt lite t bronsspänne, vid benen e n bronsbit, vid halsen e tt styck e av en fönsterspröjs av bly och på bröste t e tt hästskosöm. Förmodligen h a d e fl es ta om icke a lla av dessa föremål a vsiktli gt la gts hos d en döde för att på n ågo t sä tt vara h onom till gag n i live t eft er döden. Bland d e övriga gravarna förekomma m å nga sådana antydningar om tidens övertro. Sålunda fanns i graven IV, som inn ehöll två under olika tider n ed lagda sk elett, en kniv , li gga nd e på det yn gr e skelettets bröst, sa mt e tt h ~ist s ko sö m. I grave n TT , so m 1-!0

100

c'At

.Eg!

6 Bild l\J . 1- :l lcgc lmurad e ~1· a v ki s l o rn a I, IV oc h Il. .i () t r iik islo rn a 111 , i oc h h m e d h e l b o tte n , b o tte n av s pj iil o r o ch bo ll e n a Y p inn a r . .Jä m fö r bi ld !i.

inn eh öll tre begravnin ga r av olik a å ld er, utgjordes gravgodset av en p ilsp ets, li gga nd e på de t ena sk ele tte ts b rös tben samt en ellas k ål. Denn a grav va r m ä rkli g dä ri gen om a tt den i väggarna h ad e fyra ni sch er, två i den norra och t v~t i d en södra, och i va rj e nisch e tt trebent k ä rl av glaser a t ler gods. Dylika gr a vk ä rl , b il d 21 , h a ofta på träffa ts i lun de nsiska gravar, och m es ta 14 1

dels ~iro d e av samma trebenta sorl frå n tiden omkring 1200tal e t, mera sällan förekomma samtidiga kärl i kannform. Då de ha n ågo t innehåll, är detta alltid träkol. 1 ågon säker uppgift om vad d essa kärl tjänat för ändamål finn es ick e. De t egelmurade gravarna stamma säkerligen fr ån de första hundra å ren av klostrets tillvaro. Av samma ålder är förmodligen d en trapetsformade graven 111, m ed sidor och botten av bräder och stoppning av tjärat tågvirke i fogarna, bild 19: 4. I denna grav hade samtidigt n edlagts skeletten av en man och en kvinna ; av gravgods hittades hos d em två järnsöljor, en läderrest, som möjligen skulle kunna vara översta delen a':- en svärdsslida , en pilspets och en ellaskål , va rjämte ett litet styc"ke av svepningen fanns bevarad. Övriga träkistor torde i d e fl es ta fall vara yngre än tegelkistorna. De kunna med hänsyn till bottnens b eskaffenhet indelas i tre huvudtyper: kistor m ed h el botten av bräder, kistor m ed botten av breda tvärgående spjälor samt slutligen sådana, i vilka bottnen utgöres av en rad pinna r, ordnade som i en stege, bild 19. Av det förstnäI:nnda s lage t fanns söder om muren A de b å da gravarna e och n , av vilka d en förra innehöll bottnen av e tt svart lerkärl med trä kol , en järnhaspe, en bit vax lagd på d en dödes bröst, m eda n den senare innehöll e tt styck e av elt svart lergodskrus, e tt knivblad och e tt h äs tskosöm. Gravarna m ed spjiilbolten voro icke mindre än tio till antalet, fyra norr och sex söder om muren A, och tre, XI, XX och p, inn ehöllo gravkärl. I graven XVlI , som p å en av bottenspjälorna , förmodligen gamla tunnstäver , hade e tt bomä rke, låg förutom en järnsölja en bandvävsbricka av b en , tydligen i magiskt syfte försedd m ed en runinskrift, i översättning så lydande: »Ingemar Sigvors son (eller Sigvors In gemar) m å få min grå t (ell er mina olyckor) ». Inskriftens språk visar, att vävbrickan stammar frå n vikingatiden, det har alltså dröjt fl era hundra å r , innan d en nedlades i graven. I några fall visade gravarnas djuplä ge a tt kistor med spjälbolten åtminstone i vissa fall äro illdre än kistor med hel botten. Såsom typ yngre än de föregående äro kistorna m ed botten 142

Bild 20. Södra d e le n av väs tra kl os te rmur en, R p å bild !l, sed d fr å n nor r . Foto J.-E . Forssande r 1930.

143

av pinnar. Ingen sådan fanns norr om muren A, däremol fem söder därom. Ingen av d essa inn ehöll gravkärl ell er gravgods. På området innanför den västra ky rkogå rdsmuren på träffades vid Gotthard Gustafssons utgrä vnin gar 1927 icke mindre iin 83 skelett , av vilka 24 Iågo i kista av trä m edan alla d e övriga voro n edlagda utan särskild gravanordning. Av träki s torna voro tio av d en r eda n omtalade typ en m ed pinnbotte n, de övriga had e h el botten. Begravningarna på denna del av k yrkogå rd en tord e överlag vara yngre än på området öster om k y rkan , h ä rför talar d els den o mstä ndigh e ten, a tt elen djupast li gga nd e träki stan had e pinnbotten , och d els det förhållandet , :itt Mskilliga begravningar såväl i träkista som uta n kista gjorts .• först seda n murarna Z, Ä och ö samt ugnarn a b och c raserats:· Härtill kommer, att några av sk ele tten had e deformeringar , sorn Yisad e, alt d e n död e lidit av syfilis , en sjukdom , so m kom till Nord en ff1rsta gången på 1490-talet ell er omkring å r 1500. Från relativt sen lid stamma också tre på träffad e gem ensamhetsgravar, av vilka den ena , som låg över u gn en c, inn ehöll skeletten av nio manliga individer , vilka sy nba rli gen omkommit under ett blodigt slagsmål. Beträffande d e sex individerna i den andra gcmensa mhelsgraven fanns anledning att misstänka, att iiven de lidit en våldsam död . Individ ern a i d en tredj e gemensamhelsgravcn lrnde alla avlivats genom hal shu ggning, och diireftcr hade d eras avhuggna huvud en sp ikat s upp p å avrättningsplatsen till allmi:int b eskådande. De kraftiga , bortå t 30 cm Unga spikar, som <lärvid använts, sutto kvar i kra nierna, som lågo samlade i en h ög för s ig. Ytterli ga re tre skelett på området voro för i)vrigt av halshu gg na m ä n. De t kan knappast tänkas , att svartbrödraklostrets k yrkogård mot slutet av sin tillvaro ~kulle ha blivit b egrav nin gsplats för brottslingar, snarare torde d et varn så, att d e m assakrerade individerna funnit sin våldsamma död på grund av oroliga tidsförhållanden. Forssander har hiinvisat till de händelse r, som under året 1525 utspelades i och utanfiir Lund , kulmin erande i det blodiga slaget söder om staden den 28 ;:pril m ellan kung Fredrik I:stes trupper och Kristian II:s anhiingare, varom en 144

Bild 21. Grnv klirl från kloste rkyrkogå rd e n öst e r om kyrkan. Foto G. Karlin.

inskrift av Adam van Diiren från en av domkyrkans gaml a strävpelare ännu erinrar. Efter slaget bröto de segrande kungliga trupperna in i Lund och slogo där ihjäl sextio fredliga och till försvar oförmögna borgare, sedan en del av d em 'b livit släpade ut ur domky rkan. En liknande orolig period inföll under grevefejden 1534- 1536. Härmed är dock icke alldeles uteslutet, att gemensamhetsgravarna liksom de andra yngre begravningarna på detta område tillhöra en tid , som ligger eft er klostre ts upplösning , 1537 eller åren närmast därefter. H. eformationsrörels.e n i Danmark gick hårt ut över tiggarordnarna. När de t genom d e lutherska predikanternas häfti ga agitation gick upp för folket , att syndaförlåtelse och evig salighe t ick e kunde erhå llas för aldrig så frikostiga allmosor, var de i första h a nd d e tidigare så omhuldade tiggarbröderna, som fingo lida för elen hastigt växande oviljan mot de påviska lärorna, och de blevo t. o. m. utsa tta för handgripligheter. Det var också en tacksam uppgift r eform a tionspredikanterna hade gentemot tiggarordnarna. En av dessas svaga sidor var motsättningen m ellan de tiggande brödernas fattigdomslöfle och deras påkostade klosteranläggningar , vilka hörde till de bekvämaste, r ymligaste och bäst utstyrda av d en tidens boningar i Danmark, där ett grundmurat bostadshus var en sällsynthet. Detta förhållande var alltför påfallande för att inte m ed god effekt utnyttjas i angreppen mot munkväsenclet, och fra mför10

allt l\falmöreformatorn Frantz Vormordsen va r outtröttlig i att a nvända d etta a rgument. Striden m ellan de t gamla och det nya bl ev h ell er icke lå n gvarig. En gammal krönika b erättar om hur gråbröderna , p å sina h åll under häftiga uppträden , förjagades från de flesta av sina kloster, så alt de till sist endast i n ågra lugna re la ndsändar samt k a tolicismens högbor g, ärkebiskopsstaden Lund, njöto en tids galgenfrist. Avvecklingen av dominik a n erorden synes h a sk ett mindre h å rdhä nt men lika effektivt. Lunda klostre ts öde kan lämpli gen ses i sa mband m ed vad vi veta om broder Hans Nilsson, vilken frå n a tt ha varit prior i svartbrödraklostret i Lund å r 1520 utnämndes till provincial-, prior, bild 3. Såsom sådan blev han dominika n ernas siste i Provincia Dacia. Han var en lärd man och förvärvade m ed tiden dokt orsg raden i teolog i. Då stormen mot ti ggarordnarna bröt ut på 1520-tale t, utverka de doktor Hans av konung Frederik I ett kungli gt sk yddsbrev för sin orden, utfärdat 28/ 8 1527 , och samma å r 8/ 0 påbjöds, a tt fattiga klostermän , som gingo efter Guds allmosor, ick e fingo utsättas för övergrepp ; ville n ågon giva dem allmosor, skulle de få behålla dessa; den som ingentin g vill e giva, skulle lå ta dem gå i fred. Stor verkan kunna d essa brev icke ha h a ft , och Hans Nilsson blev nödsa k a d att direkt d eltaga i striden mot luth eran e rna . Ar 1530 utgav h a n en nu förlorad skrift, känd genom Malmöreformatorn Peder Laur en sson s h å nfulla ord därom , bl. a. får Hans Nilsson h eta "denne fa lsk e munk och olärde doktor». Heformationsr örelsen gick obönhörligt fram å t, och provincialpriorn m ås te åse, hur hans orden efterha nd upplöstes . De krin gvandrand e munkarna erhöllo mindre allmosor än h å n och begabbelse, fö lj a ktligen sinade klostren s inkomster och deras invå n a re komma , som det berättas om bröderna i Holbreck , i »s tor sorg och b edrövelse, trångmå l och nöd och överm å ttan stor fattigdom och armod , så a tt d e ingalunda kunde klos tret län gre underh åll a »; de m ås te till slut lämna klostren , som kron a n lade b eslag p å. Därför kunde kun gen r edan 1529 skänka Viborgs svartbrödrakyrka till staden , och samma å r förfogad e han över klostret i Aarhus. 146

Då i november 153() en del evangeliska predikanter jämte representanter för domkapitlen kallades till ett möte i Odense för att rådslå om utarbetandet av en ny kyrkoordinans, blev »doctor Hans, provincialis över alla dominikaner, » också kallad, oaktat klostren och munk.ordnarna eljest icke voro r epresenterade vid detta tillfälle. Detta tyder på alt dominikanerorden i Danmark då ännu icke var helt utan betydelse, ehuru det genom Köpenhamns recess av den 30 / 10 samma år blivit vid livsstraff förbjudet för friska människor att gå omkring och tigga. Broder Hans kunde ej hindra, alt den år 1537 utfärdade nya kyrkoordinansen kom alt innehå lla en bestämmelse, som innebar dråpslaget för hans orden i Danmark. Tiggarmunkar skola icke mer tålas, h ette det , de må ej heller tigga (trygle) , predika eller höra skriftennål , men de som äro gamla och sjuka skola stanna i sina klost er , likaså de, som ej duga till något hantverk; dessa skola födas för Guds skull, dock på det villkoret, att de avlägga k å pan och ick e bespotta Guds ord och eva ngelium. Därmed var allt klart för d en slutliga avvecklingen av dominikanernas orden i Danmark. I september 1537 fick Hans Nilsson kungens kvitto på avlämnandet av en del kyrkoinventarier från Svartbröd: akloslren i Lund , Hälsingborg och Roskilde. För Lundakloslrels del rörde det sig om två silverkalkar, den ena förgylld, m ed pat ener samt en del textil skrud, nämligen sex mässhakar, n åg ra med underplagget subtile, tre korkåpor, tre nlta rklä den och två kortin er (fö rhän ge n över altarklädet), allt enligt beskrivningen av dyrbara stoffet", som sid enbrokad, »guldsilke », sa mm et och damast. Det ena altarklädet hade guldränder och guldlister och därtill guldbilder. Ett annat vittnesbörd om Lundakonventets öde är, att en viss doktor Mogens i Lund år 1538 fick livsb rev på »det hus och gård av Sortebrndre klos ter, so m han nu ibor». Hans Nilsson fogade sig i nyordningen. Den forne provincialpriorn blev föreståndare för helgeandshu set i Åhus och sockenpräst i Hinkaby, och säkerligen ha ni:°tnga andra av de lärda 147

svartbröderna p å liknande säll funnit sig till rätta under de nya förhållandena. Efter detta var klosterkyrkan i Lund obehövlig. Den nedbröts, och blocken av dess murar vältrades ned i härför grävda h å l i marken. Även klostrets övriga byggna d er utplånades. Förstörelsen utfördes så grundligt, alt man hundrafemtio år efteråt i Lund icke hade något minne av var svartbrödraklostret legat. Klostrets trehundraåriga historia var avslutad. KALLOH OCH LITTERATUR

Reperlorium Diplomalicum Regni Danici Mediaeualis. Fortegnelsc over Da nmarks Breve fra Middelalderen, 1085-1450, udg. ved .- . KR. ERSLEV m. fl.; 2. Rrekke, 1451-1513, udg. ved W. CHRISTENSEN: Kbhvn 1894-1935. Diplomatarium Suecanum fr å n å r 817, utg. av J. G. Lrr...JEGHEN 111. fl. Sthlm 1829 ff. Svenskt diplomalarium fr. o. m. år 14.01, utg. av C. S1r..VEHSTOLP<: m . fl. Sthlm 1875 ff. Scriplores Rerum Danicarum Medii Aiui. Kbhvn 1772-1878. Lunds ärkestifls urkundsbok, utg. av LA UHITZ WErnur.r.., JII-VJ, Lund 1900 ff. Teslamenler fra Danmarks A'Iiddelalder indtil 11150, udg. av K11. Ens1.E\'. Kbhvn 1901. Lunde Domkapil e/s Gau ebeger, udg. ved C. WEEKE. Kbhvn 1884-89. Kong Frederik I :s danske Regisiranier, udg. ved Kn. Ensr.Ev og \ V. MoLLERUP. Kbhvn 1879. Danske Kancelliregislranler 1535-1550, ud g. ved Kn. Esn1.Ev og W. Mor.LERUP. Kbhvn 1881-82. Grävningsanteckningar, ritningar och fotografier a v G. .T: soN KAHLIN, NrLS LITH BERG och PÄR-AXEL OLSSON i Kulturens a rkiv samt av JOHN ELOF FonssANDER och GoTTHAHD Gus TAFSSON i Lunds universitets Historiska museum. Histori a Ordinis Pn:cdica torum seu Dominicano rum in Dania 12161246. Script. Rer. D an. V. 500-502. E. W. B[ERLING], Lund. öfwersigt af Stadens hist ori a och öfriga m är kwärdigheter. Lund 1859. G. CARLQl!IST, Lund på 1690-talet. 2. Krafts och Vå rfru rotar. Skrift. utg. av Fören. Det gamla Lund, VT, Lund 1924. MoGENS CLEMMENSEN, Slreg tsk abet m ellem lomba rdisk og dansk Teglstensarkitektur. Aa rh. f. nord. Oldkynd . og I-list. 1922. 148

JOHN Er.oF F onssANDER, Utgrävningarna å domkapitelhusets tomt sommaren 1927. Skrift. utg. a v Fören. Det gamla Lund, X, 1928. IvAn HERTZSPHUNG, De da nske klostres styrelse .. . (Dansk) I-list. Tidsskr., 7. R. V. I-I ANS HILDEBRA ND, Sveriges m edeltid, III, Sthlm 1898-1 903, !!75-1000. HJ. HOLMQUIST, Medellidens kyrkohistori a, Sthlm 1910. G. J :soN KARLIN, Kulturhistorisk förening och muse um i Lund 18821932, en minnesskrift utg. till 50-årsjubileet av John Kroon , 127132 (om g rävn. p å kvart. S:t Mikael n:r 7). Vir.H. LonENZEN, De da nske Francisk a nerklostres Bygningshistorie, Kbhvn 1914, och De d a nske Dominilrn nerklostres Bygningshistorie, Kbhvn 1920. AND HEAE 01.. RHYZ ELI! . . . Mon asteriologia Svio golhi ca, Eller KloslerBeskrifnin g .. ., Linköping 1710, 319 f. MONICA RYDBECK, Sk å nes stenmästare före 1200. Lund 1$G. Hor.GEH RemnAM, Den sidste Dominika nerprovincial i Danmark, Dr Ha ns Nielsen. Kirkehis. Sa m!. G. B. 1807-68. N. H. S.röBOBG, Samlingar för Nord ens forn älsk a re, Tom. 2, Slhlm 1824. Sta dsfullm äktiges i Lund protokoll 1924, Bil aga n:r 82 (om kva rtersnamn en). G. STEPHENS, Brottstycken av en Dominikaner-Ordens eller PredikareBrödern as Sta tut- eller Capitel-Bok ifrån XIII. Århundradet, och gälland e för Provinci:i Daci a eller de Nordiska Riken. Kirkehist. Sam!. 1. R. 1. Bel. LA UnITZ WErn ur.r., Ka rtor öve r staden Lund och dess jorda r fr å n tiden före 1705. Skrift. utg. av F ör en. Det gamla Lund, I, 1919. C. G. WESTMA N, Den svenska kyrk a ns utvecklin g. Sthlm 191 5.

149

EN MEDELTIDA ALTARDUK I DUKAGÅNGSVÄVNAD Av AGNES GEI.JER

ubriken innebär i och för sig en nyhet i två avseenden. Någon altarduk från medeltiden har förut icke )1:\träffats i vårt land och icke heller någon dukagångsvävnad av så gammalt datum. I Södermanlands fornminnesförenings kyrkomuseum i Strängnäs har sedan länge, som deposition från Bergshammars kyrka , förvarats en trasig linneduk m ed knappt synliga , mönstervävda bård e r. Dessa ha ursprungligen stått blå mot det vita bottentyget, men ovarsam tvättning har nästan fullständigt förstört färgen. På ena långsidan finnes en intressant tillsats, nämligen ett medeltida brun , d. v. s. altarbård. Tyvärr är det nu till oigenkännlighet förstört, men så mycket återstår att man kan se att det bestått av tunt, med lärft underlagt siden som varit broderat med äkta pärlor m. m. samt kantat med en brickvävd frans i flere färger . Brunets typiskt medeltida karaktär gör dess datering till m ed eltidens s lut ganska oomtvistlig. Sannolikt är även duken ungefär lika gammal. För att på bästa sätt kunna studera mönstret har vävnaden fotograferats genomlyst, så att de tjocka mönstertrådarna avteckna sig som en mörk skugga. Detta gör· emellertid att dukagångsteknikens kara kteristiska utseend e icke kommer till synes på våra bilder. Dukens format och orneringens placering framgår av sk issen , hild 2. Den är vävd i två våd er om 64-65 cm bredd m ed iakttagande av att bå rderna passa samman i mönstren: vid ena kortsidan har man emell ertid missat en smula på bårdens bredd. Kvaliteten är ungefär d ensamma 150

som i de kända sydsvenska drättarna: den grova mönsterträden går över 4 och under 2 trådar. Duken är sedan 1943 deponerad i Sta tens Historiska Museum under inv.-nr 23128:5. Vi lä mna t. v. ornamentiken åsido för a tt först göra en kort översikt över dukagångsteknikens förekomst. Detta vävnadssla g har ju haft en rik användning inom den sydsvenska allmogekonsten. Särskilt äro de ståtliga väggdrättarna från sydöstra Skå ne väl bekanta. Trots a tt ornamentiken i d essa inneh å ller en mängd m edeltida motiv kan, såsom framgår av Ingegerd H enschens viktiga uppsa ts i Kulturens å rsbok 1936,1 ingen enda av de b eva ra de vävnadern_a a nses vara äldre än 1700-talet. Den äldsta daterad e bär å rtalet 1734. Däremot är det otvivelaktigt a tt de till sin art och utformning gå tillba k a till en mycket äldre tradition , som m ed allt fog kan anses vara m edeltida. I Finlands Nationalmuseum förvaras tre styck e n långa dukagångsbonader härrörand e från Nådend a ls kloster, vilka uta n tvekan stamma från m ed eltid en ell er senast 1500-talets första decennier. Samtliga äro smala, fl ere mete r långa bonader. En är av vitt linne m ed tvärbå rder i mörkt, olikfärgat yllegarn och har en sta rk likhet m ed d e skånska drättarna, bild 4. De båda övriga äro av rött ylle m ed olikfärgat inslag, mönstret fyller tygvådens h ela bredd m ed en rad figurmeda ljon ge r m ella n y tterbå rder av minusk elinskrifter eller ornament. 2 Un gefä r samma dekorativa sys tem följa de isländska bonader jag känner till - tre i Nationa lmuseet i Köpenhamn och två på Isla nd 3 (bild 6-7), men detaljutformningen ger dock tydligt vid handen a tt dessa, trots sin å lderdomliga totalkara ktär, m ås te h a tillverk a ts und er 1600- eller 1700-talen . Utom d essa bonader visa en h el mängd senare vävnader av olika slag särskilt fr å n 1800-tale t, a tt duk agångstekniken haft en m y cket stor användning på Island.' Det faktum a tt tekniken kna ppast tycks vara känd varken i norsk eller fin sk folk.konst 5 och endast m yck et sporadiskt i nordsvensk folk.konst får säkerligen icke tydas så att den aldrig funnits där. Tvä rtom måste väl samman ställnin ge n av de i Finland b e1;) l

Bil d •) Sc h cm a ti s k 1 1 " ,a,.. 1 Bergs Ynn-·dc ,nv I s?'Y " ne a ng · • p la tse n fötcc r knin bil c1" k·cu ocl1 hamra d uns ern . __.., dc m , br. 128 c m . I ;-)'_) 3. D uk c ll1 e tui n" i d

Bild I och :i. Genomlysta detaljer av ll ergslrnmrnduken.

varade med eltida föremålen och de på Island och i Sydsverige ymnigt fortlevande medeltidstraditionerna tyda på en mycket stor utbredning av denna teknik . Man kan då fråga sig om den begränsats till nordiskt kulturområde. Teknikens förekomst både i Egypten under senantik tid 0 - i en utformning som ofta nära liknar våra drättar - , som tunn silkesvävnad under tidig m edeltid; och som ännu levande folk.konst, bl. a. i Albanien och Rumänien , ger en antydan om att så icke är fa llet. 8 Låt oss nu återgå till vå r duk och dess mönste r. Huvudmotivet i d e b å da längdbård erna är lätt igenkännligt som den

vanliga sicksackbrutna romanska rankan. I den ursprungligaste utformningen A återfinna vi den på så vitt skilda förem å l som romansk stenskulptur och skånska väggdrättar. - Vi hänvisa här och i det följande till Ingegerd Henschens rikt illustrerad e uppsats i d enna årsbok 1936: bild 7. - Bården B företer en m era d egene rera d form; jämför de här avbildade finska och isländska bonaderna bild 4--7. Samma motiv i ytterligaste förenkling har slutligen kommit till användning i de båda kantbårderna till B och C; även detta känna vi igen från närliggande håll, som t. ex. på bilderna 2 och 19 hos Hensch en. Motivet med livsträd och parställda fåglar är ett urgammalt orientaliskt motiv som särskilt omhuldats av textilkonsten. På alla de finska vävnaderna återfinna vi motiv<:t som sådant eller livsträdet ensamt men i samma hjärtliknande utformning. P åfågeln m ed sina spretiga stjärtfjädrar finn es på ett annat finskt textilföremål, vadmalspällen från Masku, i dubbelvävnader frå n Bohuslän och på en mängd skånska drättar. Henschen bild 14, 23, 41, 43, 44 m. fl. Det åtminstone ur nordisk synpunkt yngsta motivet torde vara det som betecknats med D. I vissa märkböcker förekommer ofta bårder med yaJknutar omväxlande med medaljonger, vilkas omramning utgöres av de band som bilda knuten. Slutligen har kantbården till A och D ytterligare ett knutmotiv, som är rätt vanligt. Jämför dubbelvävnaden från Södra Råda, från omkring 1500, och en fransk mönsterbok från 1500-talet. Henschen bild 12 och 21. Till ovanstående stilkom1nentarer gör läsaren möjligen den invändningen alt dateringen måste vara för tidig, eftersom vissa motiv hör h emma i mönsterböcker från 1500-talets mitt. Det är visserligen sant att mönsterböckerna haft en utomordentlig betyde lse för spridande av mönster. Men de få icke överskattas i prioritetshänseende. De ha med all säkerhet haft sina föregångare i de samlingar av handritade eller på tyg inarb etad e mönster, vilka måste ha funnits i både kloster och större gårdar. Dessa mönstersamlingar voro ofta hopbragta und er långa tider och innehöllo alltså både nytt och 154

Bild -!. Duka gå n gs bo n a d fr å n 2'/i\ d cnd a l, linn e och y ll e. Bild 5. Detalj l'rå n en a v d e finska drä tt a rna , botle nviivn a d c n i r ö ll y lle.

ga mmalt. Må nga av mönsterböckerna ha samma karaktär, d e t var den n ya tekniken, boktrycka rkonsten , som gjorde dem till n yh e ter därför att d e därigenom kunde spridas i oändligt vid gad e kretsa r. Mönsterböckerna äro aldrig illrekt s tilbilda nde, d e kodifi erade ett r eda n b efi ntligt mod. Men d e kunde vara mer ell er mindre r enodlat up to date. De m å nga omväxlande motiven på Yå r duk tyda p å a tt

.• .·

Bild !i.

Ant e pe ndium fr å n Is land , 1600-tal e t. Linn e och ullgarn . Na tiona !musee t Köp e nhamn.

väverskan haft ett rikli gt försett mönsterförråd att ösa ur. Översensstämmelserna med de finska vävnaderna, som på grund av vissa detaljer knappast kunna vara yngre än 1500talets första årtionden, motiverar e.n datering av vår duk till ungefär samma tid. Var d en är gjord är inte gott att veta, m en man kunde möjligen gissa på att den tillkommit i en vävstuga som arbetat för Nyköpingshus. I motivet finnes nämligen ingenting som antyder att d en från början varit avsedd för kyrkligt bruk. Den kan lika väl vara ämnad som en profan bordduk. Bergshammars kyrka, där den säkerligen på ett tidigt stadium använts som altarduk och sammanfogats med ett m edeltidsbroderi ligger nämligen inom en mils avstånd frå n d en mäktiga borgen.

NOTER ! NGEGEHD H ENSCHEN, Dukagå ngsdrä tte n i Sk å ne, Kulluren 193G sid . 210-257, dä r mycket av det h ä r omdiskuterade m a terialet finn es å te rgivet. 1

I-IE NSC H E:\,

1f>6

o. a. a., bild :37.

Bild 7. De ta lj av isl ä nd s k vegga tjald , linn e och ull garn , 17 el. 18 å rh . Na ti o na lmu see t Köpe nh a mn .

" Se Gammel isl a ndsk Kultur i B illede r ud g ive t af S IGFUS BL.öNDA L og SIGUH DUR SIGTRYGGSSON, Köp e nh a mn 1929, fi g. 19. F ö r fo to g r a fi e r a v Köp e nha mnsb on a d e rn a h a r jag a tt tack a fr u Ger ti e W a nd el. • E nli g t upp g ift a v fil. dr lngege rd H c nsch en som 1939 besökte Isl a nd . S e ä ve n Br.öNDAL och SrGTRYGGSSON o. a . a . s id . 11 9. 0 Ma n leta r förg ä ves eft er d e nn a te knik i J\1 No N rss rNENS och TYYN I VAHTER S rikh alti ga a vbildnin gsve rk Va nhoj a K a uniit a K äsitöitä , H els ingfors 1931. 0 Se t. e x . T a f. 32 i D HEGEH, E ur op äisch e W ebe r e i und Stickerei, Wi e n 1904. • Några s ä llsy nt a e x empl a r ny lige n pu bli ce r ade av Vo1.LB ACH: Ca la log o di Museo Sa cro, I, I tess uti , Rom 1942, fi g. 1 oc h Taf. X- XI. 8 ARTH UR H ABER LA NDT, Volkskuns t d c r B alka nlä nde r , Wi en 1919, T a f. XI: 9 (å te r give t a v I. Hensche n i e n up psa ts i Sve nsk a Slö jdförc nin ge ns tidskrift 1920, s. 39) ; BossERT, Volksknn s t in E ur op a, Be rlin 1926, Ta f. LXXXIX.

157

HALMBINDNING I SPIHALTEKNIK Av HARALD NILSSON

är det gäller att utforska den sydsvenska och framför allt den skånska allmogekulturens rötter och särskilja dess mångskiftande uttrycksform er, är det endast helt naturligt att blickarna i första hand vändas väster ut mot det gamla moderlandet. I stort sett tillhöra ju de gamma ldanska landskapen i Sverige och Danma rk självt samma nordvästeuropeiska kulturområde. Redan det att de sydsvenska landskapen under århundraden i politiskt hänseende varit förenade med Danmark har kulturellt sett varit av icke ringa betydelse. Men vad som betytt ännu mera är givetvis det nära grannskapet och de likartade naturförhåll;rndena , som fört med sig likartade livsbetingelser. Många paralleller kunna dragas mellan Skåneland och Nordvästeuropas övriga område, då d et gäller allmo gekulturen. En säregenhet inom området är d e n betydelsefulla och m å ngsidiga användning, som halm framför a llt av r åg här har erhållit, särskilt i vissa byggnadsdetaljer samt vid förfä rdigandet av möbl er och husgeråd avsedda för förvaring. En alldeles speciell teknik har därvid kommit till a nvändning. Det kan vara lämpligt alt redan här närmare redogöra för, vari denn a består. Ett klargörande sker måhända bäst genom att peka på den av halm bundna bikupan såsom den mest spridda och väl numera m es t kända r epresentanten för tekniken i fråga . Gemensamt för hithörande föremål är, att de äro uppbyggda av spira llagda halmsträngar, bundna ell er sydda samman med tunna träspånor ell er med band av annat material, såsom halm, senor, rot-tågor och på sistone galvaniserad järntråd. I fråga om de svenska föremålslyperna har

158

...•

författaren ej på träffa t band a v a nnat m a terial än sp å n av olika slags trä sa mt bas t och r ö tter. För Danm a rks vidkommand e h a r d enn a kulturföre teelse redan va rit för em å l för en om fa tta nd e und ersöknin g och utrednin g av mu seumsdirektören för H erning Mu seum på J ylla nd , H . P. H a ns en , som i e tt 1937 utgiv et a rbete m ed titeln L 0 b o g L Mbbindin g fra mla gt r esulta ten a v sina forsknin gar. 1 Ha n s undersökningsområ d e omfattar em ell ertid int e end as t Da nmark , h a n har även b elyst och där så va rit möjli gt efte rlyst denna kulturforms utbredning och för ekomst inom a ndra delar av b erörda kulturområ de. Enli gt b ok en s förord h a r han för d etta änd am å l b esökt ett stori anta l sk å n sk a mu see r och vidare genom brevväxling m ed en r a d museimäh i grannländerna införsk affa t de uppl ysningar , som stå tt till buds. Nå gra ord om H . P . Hansen s ba nbry ta nd e arbete p t1 omr åd et är h ä r obe tinga t p å sin pla ts. Arbetets ty n gdpunkt li gge r i fra mdra ga nd et och b earbetningen a v d et danska materi a let, och h ä rvid h a r författ a ren tydli gen m ed grundlighet och omdöme öst ur a ll a till buds stående k ä ll or b å de litterära, folkligt traditionella och m a teri ella . Beträffande d en tryckta litteraturen konsta terar förfa ttaren i för e ta let, alt »d en hjemli ge saavelsom d en ud enla nd sk e, h a r kun kunnet yd e forb a vsende lidt til Belys nin g a f d e tte Emn e ». För Sveri ges vidkomm a nd e omnämner H a n sen såsom i tryck utkomm e t enda st n ågr a r a d er a v N ils Lithb erg i en upp sa ts Sven sk Korgslöjd. 2 Ar et inna n Han sen utgav sitt arbete, a lltså 1936, h a d e em ell ertid y tterli gar e några upp gift er i d etta ämne lä mn a ts a v E skil Cronlund i en upp sa ts : Skå n sk Korgslöjd .3 I d etta samm a nha ng k an n ä mnas a tt P ehr John sson 1942 lämna t ett utförligare bidrag till belysande av d en sk å n sk a h almbindnin gen under titeln L öb och löbbindnin g. 4 En typ olo gisk d eta lj inom halmbindningen , bikupstillverknin gen , har som H a n sen p å p ek a r beh a ndla ts a v Albert Sandkl ef i Bin och biskötsel i n or r a Hall and. 5 Samme för fa ttare h a r sedan y tterli gar e b eskrivit tillve rknin ge n a v bikupor i sitt a rb ete Äldre hi skötse l i Sveri ge och Da nm a rk .6 159

H . P. Hansens da nska lill erära käll or ha även varit få och föga givande. Den muntliga folktraditionen h ar givit h onom värdefullare utbyte. Ute i de danska bygderna har h a n lycka ts spåra upp fl era gamla »L0bbinder», korgbinda r e, ehuru det tydli gen inte varit så lätt att få tag i dem. Det finns inte m å nga kvar, som ännu syssla m ed denna å ldri ga hem$löjd. Konsten att binda »L 0b » h å ller på a tt dö ut. Endast i mera av lä gsna och karga bygde r framför allt i Jylland h ar den ännu en och a nnan utöva r e, och det slår då a ldri g fel »a t det er en gammel m a nd , d er sidd er og syss ler m ed det Arbejde, han lrerte i sin ungdom , ell er so m h a n ofte saa ud 0ve t da h a n va r un g ». Över sina forskningar i d e sydsven ska provinserna Jämn a r H. P . Hansen följande r a pport : »I Skaane ha r jeg ingen (L 0bbinder ) kunnet finde, der synes d enne Husflid a t vrere udd0d for en Menneskealder siden; m en i Halland findes i hvert f'n ld en enkelt Mand, der binder Bikuber. » Till a ll lycka för en närmare kännedom om d enn a sä regna kulturföreteelse va r denna konst inom nämnd a område em ell ertid inte så utdöd som H . P. H ansen ansåg sig ha anlednin g a tt förmoda. Förhållanden a t yckas däremot vara ensa rtade m ed dem i Da nmark, åtminstone vad Skåne beträffar. Även h ä r k a n m a n nämligen på träffa en och anna n ga mmal m an ute i bygderna, som h a r bundit och ännu k a n binda h almkorgar även om h an numera använder tekniken till fö rfärdi ga nd e av a ndra , m era moderna halmförem ål. Någon grundligare efterforsknin g av dylika traditionsbärare h a r författaren av denna uppsats ej haft tillfäll e a tt göra, m en har dock lycka ts k omma i k on takt m ed ett par stycken. Result a tet av denna ga nsk a sporadi ska och y tli ga undersökning beträffande det skånska materialet visar, jämfört m ed Hansens egna resultat, att h almbindningen i så gott som alla avseenden h aft en lik ar tad utformnin g på ömse sidor om Sundet. En hä n visn in g till H . P . Hansens a rbete kunde därför kanhända vara till fyllest. Dock ä r ovan nämnda förhållande av sådan vikt, a tt ett framläggande av d et skånska materia let i viss m å n kan utgö ra ett bestyrkande och en kom160

B ild 1. H a lmk o r gn r nv o lik a ty pe r. Kultur e n.

pl e ttc rin g till H. P. Hanse ns und ersöknin gar. Sam ma slags råmaleri a l som i Da nma rk h a r a nvä nts i Skå ne vid bindningen , denna h a r utförts på sa mma sä tt, och samma för em ålsform er h a ti llverka ts för sa mm a ändamå l. D e undantag som h ä r omnämn as, kunn a m å h ä nd a i fl e ra fall föras tillba k a på det sk å nsk a m a teri a lets o tillräckli ga utforsk a nd e. D e t för efall er , so m om det inte h ade utbilda ts n ågo n särskild b enämnin g i Sydsveri ge på den , som band k orgar ell er andra h alm.förem å l, n ågon motsvarighe t till danska ns L0b binde r. Ibland h a 1· h a n visserligen k allats korgmaka re, vilke t na mn även kommit till användning i Danmark, och fr å n F ru Alstads sn i Skytts hd k ä nner man ben ä mninge n ,, k orremannen » ,7 men d essa betecknin ga r tyckas inte ha va rit all m ä nna . I denna upp sa ts h a r författar en em ell ertid för kla r h eten s och enkelh eten s skull valt a lt anvä nd a b eniimn ingen korgbindare som den k a nsk e m es t a dek va ta. 11

löt

Bild 2. P ilkäp pen klyv es till spån. G. ..\be r g fo to t 9~:l.

Vad själva tillv erkningen be träffa r tycks denna vanligen i Skåne benämnas binda korgar. Så k allades den av de två korgbindare i D egeb erga, Gä rd s hd, och i Löd erup , Ingelstads hd , som författaren besökt, och som omnämnas i denna uppsats . . I Skurup i Vemmenhögs hd kallades d en att fläta . Denna benämn in g tycks ha varit den allmännaste i Småland och kanske även i Blekinge, då d et gällt bikupstillverkningen. Som beteckni n g för sjä lva bindningsproced uren användes i Skåne, i synne rh et ifråga om bikupor, sy omväx lande m ed binda. Egendom li gt nog tyckas korgarbeten både bland civiliserade och vilda fo lkslag vara en huvudsakligen manlig sysselsällning. Denna gamla hemslöjd h ar ej , i olikhe t med vissa a ndra , varit förbehållen lantbefolknin gens lägre och fattigare skikt. Tvärtom ha vi från flera håll inom Skåne belägg för , att iiven de burgnare bönderna under lediga vinterdagar 162

Bild 3. Spånet skrapas. G. ..I.berg foto 1943.

gripit till denna händaslöjd. Liksom de fl es ta andra former av hemslöjd var nämligen korgbindning naturligt nog ett arbete, som man framför allt sysslade m ed und er vintern, när man hade gott om tid. Även om man tidi ga r e i stor utsträckning själv tillverkat de halmbundna brnksföremål man behövd e, så var det under senare tid i synnerhet husmän och sm å brukare som sysslade härm ed , varigenom tillverkningen ock.så bl ev m era yrkesmässig. Hos dessa kunde bönd erna beställa de korgar och annat, som de b ehövde. Om korgbindarna ibland tillverkade m era än vad som b es tällts, kunde d e finna avsättning härför p å marknader eller genom gårdfarihandel. Men också för dessa yrkesmän var arbetet huvudsa kligen förlagt till vintern. Halmbindning var i alla avseenden ett anspråkslöst yrke både vad beträffar själva konsten , rå materialet och verktygen. Att förfärdiga halmarbeten kunde vem som h elst lätt nog lära 163

sig. För att bli rikligt s kicklig och kunna göra ell verkligt fint och ibland rent av kon stnärligt a rbe te fordrades dock som alltid särski lda förutsättningar . De r edskap som användes vid hulmbinclningen voro e nda st några .få och di:irtill ytterst primitiva. En kniv, e n pr y l och en bindring, att h å lla sa mman h a lm en m ed och ge denna önskad tjocklek , var strängt laget allt som b ehövd es . I värs ta fall kunde man klara sig m ed enbart kniven. Den kniv, som användes, b es tod i a llmänhe t av en van li g s. k. läll ekniv. Från Fru Alstad omtalas dock en m era speciell kniv tillverkad av en trekantsfil hos bysm eden . Prylen kund e vara av olik a material och ha o lika utformning, likaså ringen. Vid författarens besök hos d en gaml e korgbindaren , f. d. vendesa rtill eristen Ni ls Andersson Lindsted t i Löberöd , född i Svinaberga, S. Mellby sn, 1872, a nvände d enne som pryl en spetsad järnten med ögleformat handta g, som han benämnd e sy l. En för några ~tr sedan avliden gamma l man i samma socken, P er Ol sso n , a nvänd e ett likn ande, här avbildat redsk a p. Lindstedt berättad e, a tt han s far , som lärt h onom konsten alt binda halm , brukade a nvända e n pryl av b en, och d enna kallade han sp ess kno. 8 Den bes tod av en spetsad benknota av de t slag, H. P. Hansen avb ild ar i sitt a rbete. En annan gammal korgbinda re, som författar en även haft: tillfäll e att b esöka , småbrukaren Johan Andersson Kronbeck i Degeb erga sn, född i Lökaröd i samma socken 1861 , använde vid sitt arbete en pryl b es tåend e av e tt rådjurshorn , och denna kallade han en sp ess ell er e tt spett. I Kingels tad, Lug gucle sn och hd , användes en pry l a v b en ell er h å rt trä .° Från Lockarps sn i Oxie hd ta las om en p latt sy l av samma bredd som de t spån , m a n a nvände vid bindnin gen. ' 0 I äldre tider tycks bindringen så go tt som alllicl ha bes tå tt av ett avsågat stycke av e tt. kohorn och alltså varit av samma slag, som de horn man använde vid stoppning av korv. Ringarna benämnas också allmänt pöls e horn ell er fjäl e horn. D e hornringar man använde vid halmbindning voro dock något kortare än de till kon oc h skull e därtill h elst vara 164

Bild -1. >Sy l >, av järn. Anvä nd n ing se b ild (i. - Be n m ed hak till glä ttnin g av spå nen . Bild 5. Sc hem a ti s k bild a v bindninge n . Ha lms trä n ge n sa m en ma nh å ll es av fl as kh a ls.

raka . .Ma n h ad e rin ga r av olik a vidd för olik a a rbeten . Men ma n a nvä nd e inte end as t h ornrin ga r. F rå n Kri stia nstad stra kten omta las, a ll man dä r had e rin ga r a v mä ss in g. Det är troli gt alt m a n h ä r likso m i Da nm a rk ä ve n brukat rin gar av a nna t ma teri al exempelvi s b en och lrä ell e r att m a n t. o. m . kunna t kl a ra sig utan rin g. Den förut omt a la de L indstedt i L öberöd a nvä nd e numera en a vslage n fl askh a ls a v gla s i stä llet fö r rin g, vilket h a n an såg bättre, d å s trå na gled m ycke t lä tta re genom denn a. I Da nm a rk har också under sena ste gen era ti onen fl asklrn lsen unda nträ n gt a nd ra bin d rin ga r. Utom av d e ovan bes krivn a be tjä nade man sig ibl and ä ven av andra red sk a p. De n fö rutn ä mnd e Pe r Ol sson i L öb eröd h ad e själv k on stru erat ett verktyg b es tående a v en kniv fä sta d p å en brä da , och d etta a nvände h a n till att skra pa eller h yvla · spån orna m ed . De slu ck os in och drogos m ella n kniven och bräda n. De t är m öjligt, a ll denna inrä ttnin g ä r identi sk m ed 165

Bild <>. l\oq~!Ji11dar c 11 s ti c k er h å l m ed sy le u för spå n e t. G. Äb erg foto 1\J4 3.

d en spånhyvel som d et b erättas om frå n Dösjöbrotrakten. '' P er Olsson använde ännu ett r edskap till att glä tta spånorna m ed, b estående av en nu mycket blanksliten b enbit m ed e tt smalt hak. I Danmark brukade man framför allt, när h almen bands m ed annat material än spån, använda e tt slags n ål, som m a n sydde m ed . Någon sådan har författar en ej hört omtalas från sydsvenskt område. Halmen utgjord es alltid av r åghalm. Lindstedt i Löberöd förklarad e, a tt d en bästa halm en fick man av sådan råg, som växt på styv jord. D en var lä ngre och styvare i stråna än d en , som växt p å sandjord. Hans koll ega i Degeb er ga var av rakt motsatt åsikt. Han sade, alt halmen inte fick vara för »k a uder» (grov). »Ju finare d en är, ju bättre är d en ». Även frå n Dösjöbrotrakten säges, att halmen skull e vara fin. Det var lå nghalm man använde att binda m ed , alltså slagtröskad och pä sa mma sätt beredd som d en m a n b egagn a de till taktäcknin g. Innan 166

Bild 7. Spåniindan vii tes innan spånet sti ckes in. G. Åberg foto l!J.t3.

m a n brukade h alm en , skulle alla »vippen » frå nskiljas, vilket sk edde genom att hugga, sk ära eller plocka bort dem. Åtmin stone a lla korgar som författaren se tt ell er hört beskrivas frå n svensk t område, h a varit bundna med spånor. I fråga om bikupor kom även a nn at bindmaterial till a nvändnin g såsom reda n a nförts. Där h assel fa nns a tt tillgå, föredrogs denna , eftersom d en a nsågs ge de bästa sp ånorna. Inom stora områden av Skåne fanns emellertid in gen hassel. Där användes i ställ et pil , p å vilket d et i allmänhet förr fanns god till gång. »Sedan pilevallarna blivit raserade, blev det slut m ed k orgbindnin gen », säger en 1neddelare fr ån Dösjöbro. Man använde olika arter av pil i olika tra kter , delvis b eroende p å, vad som fanns a tt till gå. I Löderupstrakten användes rödpil , »rövie », Salix purpurea . Liksom i fråga om hassel gällde de t h ä r , a tt det inte fi ck finnas för många »knortar» , cl. v. s. kn asta r . Vitpil, Sali:r alba , a nsågs däremot 167

Bild 8. 1:yrsidig l bihus. Simrisham11s muse um.

ej duga, därför alt den bröls. l Fru Alstad brukade man binda m ed korgvide, Salix vi mina/is, vars lokala namn var ,, bånnpil». I Luggude sn brukades en pil, som där benämndes »spånpil ». Den b eskrives som kvistfri på långa sträckor ända till över två m eter. Möjligen kan härav dragas slutsatsen, att de t även här är fråga om Salix viminalis . Den skulle vara treårig, när d en skars. I Degeberga, där man använde hassel vid bindningen , omtalades en pilsort, som även den lokalt benämndes handpil , och som där användes till band om smördrittlar. Den klövs då endast mitt itu. På sina håll använde man äve n rotting alt binda med. De spå nor man fick ay detta materi al blevo jämnare och finare än av någo t annat. I delta sammanhang kan nämnas att man i Danmark. använde spanskrör. Främst brukad es dock ha sse l och pil liksom i Sverige. Från Danmark omtalar H. P. Hansen vidare, att man i de I rak ter där d et inte fanns n ågo t annat att binda m ed , även använde rötte r av olika slags träd och buskar såsom gran. bäverasp , viden och e tt slags småvuxen pil. Också i Sverige ha r mnn n~1 ttjat rötter av olika slag, framför allt av gran och en, men e nligt rncl författaren Yc t bara till bikupor och inom lö8

llilcl !I. Crynkup;1 , Torna hd . ]{, ~1. 3%62. f-lii,icl -17 cm .

llil<l 10. D e talj av fö reg.

169

berörda område endast i Småland. Då det här knappast kan vara fråga om bristande tillgång på annat bindningsmaterial, är det troligt, att bindning m ed rötter representerar ett m era primitivt och ålderdomligt drag. Härav kan möjligen dragas dei1 slutsatsen, att rötter tidiga re i större utsträckning kommit till användn ing vid halmbindning litet varstans. När det gäller korgflätning har d et sedan gammalt, och i senare tid under mera primitiva förhållanden, varit brukligt att använda rötter överallt i Europa. I Småland begagnade man alltså även rötter till bikupor, medan man härtill på andra håll använde i stort sett ~amma bindningsmaterial, hassel, pil och rotting, som till övriga halmarbeten. Från Väsby sn i Skåne omtalas dock , att där även asp och sälg kommo till användning, jämte hassel. De färdigberedda spånorna b enämndes där "syor», "syspå", eller "spingelspå ". Inom vissa andra orter i detta landskap brukade m an även binda bikupor m ed bast av lind, som togs på försommaren. Hasselkäpparna kund e tagas vid vilken tid på å ret som helst. De skulle vara så kvistfria som möjligt och klyvas, meda n d e ännu voro gröna (Degeberga). Längden var inte närmare bestämd , utan därvid fick man rätta sig efter käppens växt och efter lämpligheten. Käpparnas grovlek tycks inte hell er ha spelat någon roll. "Hassle-vigrana " (käpparna) kunde vara grova som en arm och kund e fläckas ända ner till 'malen', (märgen) och då kund e man få en väldig hög spånor ". Denna uppgift har lämnats av Lindstedt i Löberöd och gäller för S. Mellby sn, där hans fader var bosatt. Om dennes sätt att klyva hasselkäpparna till spånor, berättar han vidare. Först skrapades barken av käppen. Därpå skars ett hak nära ändan. Käppen böjdes sedan över knäet m ed haket uppåt, varvid ett spån sprang upp från detta. Genom att böja och samtidigt föra käppen fram över knäet lösgjordes spånet m ed handens hjälp utefter käpp ens h ela längd. På liknande sätt gick Johan Andersson Kronbeck i Degeberga tillväga. Först uppvärmdes dock käpparna, ,, )Jagades i

170

lua h å led », seda n ba rke n skra pa ts bort. H a kets län gd blev bestä mma nde för spå n ets bredd . Dä rför skulle h a k en göras så sma la som m öjligt, så fi ck m a n flera sp å nor. Kronbeck tog endas t e tt var v spå n or av va rje käpp och fort sa tte alltså ej in till m ä r gen. Spå n orna skra pa des sed a n över knäe t m ed en kniv, till s de bl evo »mjuka som skinn ». Ma n kunde göra sp ånor på fö rl ag, m en i så fa ll m ås te d e uppmjukas i va rmt vatten för e a n vändnin ge n . Spå n or a v pil b eredd es p å ett n ågo t annorlunda sätt. Hur Lindstedt i Löberöd gick till väga, när h a n gjord e sp å n or av rödpil , h a r fö rfa ttaren själv h a ft tillfäll e a tt ia kttaga . F örst kvistad e h a n av k ä pp en och sk alad e av ba rken m ed en kni v. Seda n kl öv h a n k ä ppen m ed h ä nd erna i två hälfter efter att för st ha börja t kl yvnin gen m ed kni ven. Dä rpå skrapad e h a n de båd a h ä lft ern a och klöv d em y tterli ga re i två ell er fl er a spå no r. Dessa skrapad es dä rp å i sin tur på så sä tt, a tt h a n lade d em en efter en på en tygbit öve r h ögra knäet, sa tte kniven m ed eggen rakt n er tvä rs öve r spå ne t och drog de tta m ed vänster h a nd m ell an kni v och kn ä . Detta upprep ad es till dess spå n e t blev tillräckli gt mjukt och tunt. Om b eredning a v pilspå n or i F ru Alstad h a r Ol of Chri s toffe r sson lämn a t fö rfatta r en fö lja nde m eddela nde efter d e ia kttagelser h a n gjorde, n ä r »k orrem a nnen » Magnus F r ejd d ä rstä des 1890 b a nd e tt »sälöv » a v h a lm. Det var k or gvide, Salix vimina li s, han a nvände till spå n or och det vä xte i pilevall en. Vide kä ppa rn a skull e skäras i a pril ell er m a j, när save n fl öt, fö r att ba rken lä tt skulle gå av, så a tt spå n orna blevo vita och vackra . Kä pparna logos a v 3- eller m öjligen 4-å ri ga lå n ga, raka och kvi stfri a skott. Det fi ck inte h eller finnas n ågon m ask inn a n fö r b a rken . I hu ggehu set sk a r s fö rst toppa rna a v och seda n a vsk alad es ba rken . Dä rpå skull e k ä ppa rna »f y rfl äc k as » d . v. s. kl yvas i fyra dela r , va rtill a n vändes ett för detta ä nda m ål särskilt k onstruerat r edsk ap , likna nde d e n edan omnä mnda »kl yvp innar» av trä , som bruka des p å J ylla nd. I detta fall va r pinnen av jä rn och i en a ä nda n för sedd m ed ett infil a t k or s, »så att del b ilda de fy ra kni va r » m ed v ilka p il 171

B il d 11. Förvaringskupa.

Torna hd . K. M. 40856. l-l ii j<i 56 C lll .

Bild l:! . Skiippckorg, Oxic hd. I\. i\1 . -l0856 . Dia111etc1· upptill ,;;1 cm.

172

Bild 1:1. F jä rdin g, Giirds hd . K. i\ L 28 ~ 8. H ö jd 26 c m. Bil d

I~.

h irnin gs k o rg.

Hö jd

95 c m . Bi ld 15. Fö rn in gs k u rg, O ns jii hd. K. M. il ~02 -L Höjd (\7 ., C lll .

17 3

käppen kunde fyrfläckas på en gång. När kl yvningen var färdig, formades de fyra delarna till jämntjocka spånor genom att dragas genom något slags hyvel, som hölls i handen. Frå n Luggud e sn omtalar Aug. Cloven rörande beredningen av pilspå nor för 50 å r sedan, att den där använda spånpilen gick lätt att dela efter å rsrin ga rna. Spånorna gjordes 4 a 5 mm. breda. D e skulle blötas innan de användes , och om de ej voro färska , fick m a n t . o . m. koka d em. I Da nmark förefaller spånberedningen h a varit ännu m era invecklad än i Sydsverige, om. man får döma av det nu föreli ggande material e t. I J ylland lösgjordes hasselsp ånorna oftast på samma sätt som i Skåne, m en på Bornholm t. ex . a nvänd es en h elt annan metod . Där brukade man också e tt sä rskilt slags ,, Skrabekniv ,, m ed olika breda hak i eggen till att forma spånorna. Vid kl yv nin g av pilkäpparna använde man p å J ylland som förut nämnts e tt särskilt r edskap , en s. k . ,, J(J0vepinde ,, m ed en utskure n 3- ell er 4-delad ,, stjärna ,, i ändan. Man skar in m o tsvaran de s tjärna i käppens grova ä nda och klöv så d enna genom att pressa in pinnen i de motsvarande skårorna. På somliga ställen i Danmark användes till bearbetning av spånorna en primitiv spånhyvel, liknande den , som omtalas fr ån Löberöd. Själva bindningen tycks överallt i stort se tt ha tillgå tt på samma sätt. När a lla förberedelser voro gjorda , satte sig korgbindaren m ed det färdjgberedda rå materialet samt m ed verktygen inom räckhåll , och så kunde han börja att binda. Från Luggude sn uppgives alt halmen först ,, blöttes », dänktes m ed litet vatten, så att de n inte var a lldeles torr. Därefter fylldes bindringen med tätt packad halm m ed rotändan före. Samtidigt fästes ett spån i ändan på halmsträngen och lindades därpå i en sp iral h å rt om halm e n. Allt eftersom halm e n sedan matad es in tog m a n de böjda toppändarna före och stack in dem m ellan strå na och fl y ttad e efter hand ringen framåt. Själva a nläggningen av halmspiralen skedde n ågot olika beroend e på vilket föremål , som skulle bindas, m en alltid inifrån. Var det en bikupa började man i toppen och lad e första varvet 174

kring en trätapp eller en k ork, som sedan fick sitta kvar. När halmsträn ge n kommit in på andra varvet, börja d e man att binda ell er sy. Detta tillgick så, att man stack ett h å l m ed prylen nära y tterkanten av d et inre varvet och genom en maska i spånlindningen, varvid spånet lades om den yttre strängen, stacks igenom h å le t i den inre och drogs å t. Spånet stacks alltså inte bara genom maskan utan hade även fäste om några strån. Sedan fortsattes på samma sätt varv efter varv. Men allteftersom man vidgad e eller drog ihop spiralen, måste man öka elle r minska antalet maskor. De tta tillgick så att m a n antingen »log ul » och »tog in » maskor på samma sätt som när man stickar eller la d e en extra maska m ell a n två m askor och hoppade över en maska. En rund korg p å börjades p å nästan samma sätt med den skillnaden , att där lindades spånet endast några gånger om ändan av halmvulsten , som därpå böjdes, varefter man genast började sy. När korgen skulle vara avlång måste man först linda en r ela tivt lå ng, rak vulst och sedan sy det första varvet utefter dennas b å da sidor. P å en såkorg med träbotten eller annat föremål, där en träskiva var inlagd i botten eller lbcket, borrades en rad hål i skivans k a nt, i vilka första varvets spånor bundos fast. Man sydde i r egel från Yänster till höger liksom i Danmark och höll därvid den sidan, som man arbetade p å, vänd mot sig. För att de t skulle gå lättare a tt sticka igenom spånorna brukade man spetsa dem n ågot. Av samma anlednin g stack Lindstedt i Löberöd in d em i munn en ett tag mellan varj e m aska, så att de blevo fukti ga. Som avslutning p å de1ma r edogörelse för tillvägagångssättet vid korgbindning återges här, efter fru Ellida Olsson i Svenstorp pr Skurup, en i författarens tyck e instruktiv och m å lande skildring av en gammal korgbindare i verksamhet. »Säkert är all man tillverkade halmflätade (bundna) arbe ten bå d e för nytta n och nöj et. Egentligen voro de ju n y ttosaker. Jag minns så väl fr å n min barndom p å 1890-talet en gammal undantagsman , som ägt nr 25 Skurup , e tt ställe på 40 tunnland. Hans sysselsättning på ga mla dar b es tod i biskötsel och halmflätning. Med förkärl ek sysslade han m ed halm-

175

Bil d 16. fö rnin gs k o rg, Fros ta hd . K . M . .t n 71 . H ö jd 58 c m.

' '

It r

---......

l t

Bil d 17. Sekti on a v fö regåe nd e: Övers ta fa c ke t m ed pla ts fii r gr ö tfa t.

17 6

Bild 18. Korg, detalj av botten med triikors. Bild 19. Förningskorg, Torna hd . K. M. :19711. Dia-

m e ter 47 c m .

arbeten, och otaliga voro de bikupor, maltkupor, skäppckorgar och såkorgar, som kom till under hans händer. Han höll till i kammaren intill stugan, som var hans rum, med sitt visst inte snygga arbete, och runt omkring honom låg halm och spånor. Vid ena sidan hade han en upplöst kärve av väl utjämnad långhalm, vid den andra och bakom sig de färdiga, långa, · tunna vidjorna och halvfärdiga vidjeämnen, som han klöv och skar till i lämplig tjocklek och bredd. Jag önskar jag kunde ge en bild, av honom där han satt på den skinnklädda kakelugnsbänkens fotända invid sättugnen, som värmde upp både stugan och kammaren. På ena knäet hade han sin hund, en god vän och kamrat, på det andra vilade korgen eller kupan, som han arbetade på. Den vreds sakta runt under det han lät halmsträngen löpa genom det horn han höll i handen intill korgens kant, och vari han stoppade in nya strån undan för undan. De ändar, som stucko ut ur strängen, stack han åter in, ty inga strån fick peka ut. Strängen skulle alltid vara så tjock, att den pressades samman av hornet. Efter hand snodde han vidjan över strängen och stack in den under förra varvets vidjestygn, så att vidjorna kom att bilda sammanhängande kedjor med halmsträngen hårt spänd i dessas länkar. Översta varvet på korgen virade han tätt med vidjespån och till slut surrade han med smala vidjor fast runda grepar och fastgjorde kors på bottnens undersida. » Sedan ·beskrivningen av tillverkningsproceduren nu är avslutad, följer här en kortfattad översikt av de viktigaste, på detta sätt framställda halmföremålen. Bikupor av halm ha redan omnämnts, och hur en sådan tillverkades har som förut påpekats Sandklef närmare be5.krivit. En annan sak, som i detta sammanhang har sitt stora intresse är Sandklefs utredning om bikupans ålder och utbredning i Sverige och Danmark, och som visar, att denna utgör en förhållandevis sen företeelse. 1 " Vid mitten av 1600lalet brukade man i det egentliga Danmark både bistockar av trä och kupor av långhalm bundna med hasselspånor, medan man i Skåne ännu använde bistockar. Hedan i mitten av 178

1700-Lalel hade de inträ n gande halmkuporna nå lt en b e tydande spridning och voro i m a joritet även i Bohuslän och Blekinge. Egendomligt nog utgjorde dock inom Malmöhus län trä stockarna e tt överväldigande flertal. Så småningom undan trängde bikuporna nästa n h elt och h ållet bistockarna . Inget annat h a lmbundet föremål har h aft en så vidsträckt utbredning som h almkupa n och detta lå n gt uta nför gränserna av det område, d ä r de så att säga n a turliga förutsättningarna för dess tillblivelse och användning förefunnits, d. v. s. inom särskilt trädfattiga b ygder. Härvidlag h a r dock h elt a ndra faktorer spelat in. Förutom den vanliga kupolformen förekommer en och annan särform även bland de halmbundna bikuporna. Den egend omliga form av li ggande flaskformi g kupa, som H. P. I-lansen omnämner från vissa trakter av Jylland, har författaren icke påträffat inom Skåneland. Däremot ä r en husformig typ r epresenterad i Simrishamns Museum. Den bestå r av en lådformi g underd el täckt av en övre valmtakformig hätta. Såkorgar av halm utgöra liksom bikuporna en annan stor och utbredd grupp , utmä rka nd e sig för end as t ett fåtal variationer. Den s törsta skiljaktigh eten k a n hänföras till bottnen, som ibland var gjord av halm och ibland av trä . Såkorgar tillverkad es i olika storlekar, av vilka d e större enli gt P ehr John sson användes av dem , som sådde m ed två händer, d e mindre av sådana, som endas t brukade en h a nd. 1 " De äldre typerna hade ofta en tredje grepe placerad på den från kroppen vända s ida n , varjämte de, enligt en m eddelare frå n Skurup, i regel h a de h almbotten i motsats till nyare varianter. Såkorgar av d essa typer ha för ekommit i Skåne, Halland, Blekinge och södra Småland. I olika skånedialekter kallas såkorgen säa löb, sä lö v eller sälu, i Blekinge sä jalöp e troli gen d e enda benämningar på halmbundna föremål där ordet löb förekommer eller har förekommit på d enna sida n Sundet. Ordet löb har sannolikt, vilket även p å peka s av H. P. I-lansen, ej n ågon speciell förbindelse m ed materi alet, i detta fall alltså halm , utan torde ha e tt h elt annat, ännu ej 179

Ri ld 20. Förningskorg, Färs hd. K. M. 38266. Liingd ~3 c m.

nöjaktigt utrett ursprung. En förordn ing frå n början av 1400talet påbjuder, att varje mjölnare i Västergötland skulle innehava en två-skäppors »löp » stämplad med häradshövdingens märke. 14 Från 1500-talet äga vi en uppgift om, alt löp i Västergötland betecknade ett visst mindre mått för säd, salt eller smör.15 Inom vissa områden sku lle såkorgen rymma ett visst mått säd, i D egebergatrakten var detta mått en kubikfot. Till förvaring av olika produkter för hushållets behov an vändas halmkorgar av flera olika forme r och m ed ol ika benämningar. Emell ertid förhå ll er det sig här liksom i Danmark så, att en korg av ett visst slag inte uteslutande användes för en speciell sak utan allt efter b ehov även för andra ändamål. Det förefa ller dock , åtmins tone vid en mera y tlig un dersökning, som om typdifferenti eringen varit stör re i Danmark än i Sverige. De flesta i hushållet brukade halmkorgar ha använts till förvaring av råva ror för beredning av mat och dryck , såsom säd, mjöl , gryn, ärtor, äpplen, malt och humle. De till formen kanske m es t säregna aY dessa korgar träffar man bland d em , som i Skåne vanligast benämnas gryn kupor. Namnet grynkorg förekommer även , men ä r möjligen av senare datum 180

Bild 21. Förningskorg m ed genombrutna d elar i blå och röda spån. Längd 46 cm.

eller betecknar kanske en någo t avvikande form. Den allmännaste formen är som namnet säger den kupiga, bikonvexa, dock torde även m era tunnformiga ha förekommit. De äro samtliga förs edda m ed lock och i regel även med ett par grepar. Av förleden i namnet grynkupa framgår ju, att de främst ha använts till förvaring av gryn , såsom korngryn och havregryn , m en man vet a lt de dess utom brukats för ett flertal andra livsförnödenhet er. Grynkupan hade alltid sin plats på loftet. Vid sträng kyla flyttades d e n fram över sättugnen. När P ehr Johnsson karakteriserar gry nkuporna som »jättekrukor ofta m ed orientaliskt utseende »,16 b etonar han med rätta den för våra trakter främmande formen, till vi lken man i vår tid kan finna paralleller hos m era primitiva kulturer på flera håll. Likheter, ja kanske rent av förebilder kunna vi också finna p å närmare h å ll bland föremål från vår egen forntid och tidiga med eltid , i synnerhet bland bronsålderns gravurnor. H . P. Hans en p åvisar i bild och text d en slående likheten mellan en gravurna från bronsåldern och en grynkupa. Han för jämförelsen vidare och pekar på d e något intryckta ringar, som i detta foll pryda urnans sid or, och som starkt erinra om 181

Bild 22. Ull korg , Torna hd , använd vid kard eg illc. K. M. .1164 i . L:ingd 166 c m .

grynkupans sp irallagda halmvulster. Denna dekor har väl ursprungligen knappast varit avsiktlig, utan en fö ljd av den teknik med sp irallagda eller ringlagda lerstrimlor, i vilk en urnan byggts upp och alltså i stort sett densamma , som använts vid tillverkning av grynkupan. Hansen framhåll er, att man inte kan avgöra, om de t är d en primitiva lergodsti llverkningen, som påverkats av halmbindningen eller tvärtom . Likheten kan också bero på andra orsaker. Kanske ligger en ännu äldre korgbindningsteknik m ed käppar ell er spön till grund för dem båda. Grynkuporna utgöra såsom grupp säkerligen den förnämsta exponenten för den gamla halmbindningen. Det är inte i främsta rummet den ofta egenartade och ålderdomliga formen , som åstadkommer detta , utan framför allt dennas rent konstnärliga gestaltn in g, n ågo t som vittnar om utpräglad stilkänsla hos tillverkaren. Givetvis träffar m a n även inom andra grupper utmärkt vackra och välgjorda exemplar vad både form och tekniskt kunnande be träffar. Bland förvaringskärl i halmbindning finnas även några ganska stora , upp till 75 cm. höga behållare, som mer ell er mindre ha formen av en tunna . De tyckas i r egel ha varit för-

182

13ild 2:J. Barnsäng, Simrishamns stad. Simrishamns mus e um . Lä ngd 132 c-m.

sedda med lock och ofta även med grepar. 1 ett fall benämnes ett sådant kärl mjölbing e (K. M. 35 .076 Torna hd). Om de uteslutande varit avsedda för mjöl är ej känt och väl knappast troligt m ed hänvisning till , vad som ovan anförts om korgarnas användning. I varje fall ha även korgar av helt andra typer begagnats, för detta ändamål. Som exemp el på en avvikande form kan nämnas en korg frå n Näsums sn i Villands hd, där den spannformiga underdelen i:ir täckt av en m ed ·krage försedd kupi g överdel. Korgen har tamburinformat lock och h enämnes mjölkorg. P å andra håll be tecknas en vanl ig skäppekorg p å samma sätt. Skäppekorgarna voro i egentlig m ening inga förvaringskärl. De synas framför allt ha använts för att mäta upp säd och mjöl samt för transport av d essa produkter inom gården. För övrigt brukades de till litet av varje. Skäppekorgarna hade troligen alla sa mma form, vid, öppen, rund m ed sn eds tällda sidor, två grepar och ett kors av träribbor under bottnen. De rymde frå n en halv till två skäppor. I Degeb ergatrakten räknad e m a n, som redan nämnts, m ed »fot-mått ». Man talade där om fotkorgar och halvfotkorgar , varvid naturligtvis kubik.m å ttet avsågs. På samma 183

plats tillverkades »lingonkorgar» av halm, som rymde en ,, kappe" . I Skåne liksom i Danmark tillverkades rymdmått av halm , som brukades enbart för sitt bokstavliga ändamål. Kulturen äger en ,, fjärding,, (1 / 8 tunna) av halm från Hörröd i Gärds hd och i Nordiska Museet förvaras e tt timglasformat mått från Kristianstadstrakten, vars överdel rymmer en fjärding och underdel en halv. Skåningens förkärlek för gästabud med mycken och god mat avspeglar sig på ett slående sätt i den inhemska halmslöjdskonsten och detta i en utsträckning, som saknar motstycke till och med i Danmark. Den troligen största gruppen halmbundna kärl utgöras nämligen av sådana, som vid gillestillfällen användes för transport av den medhavda maten, ,,förningen,,. För detta ändamål torde halmkorgar varit särskilt lämpliga, då de dels inte voro ömtåliga för stötar, dels genom sitt mjuka och fjädrande material väl kunde skydda de inpackade matvarorna. Det vanligaste namnet på ett sådant kärl är förningskorg, men även benämningarna förningstunna, gilleskorg och gilleskoffert förekomma. Förningskorgarna bilda vad formen beträffar en synnerligen h eterogen grupp med flera mer ell er mindre lokalt begränsade type r . Genom vissa gemensamma säregenskaper skilja de sig dock avgjort från a ndra halmkorgar, möjligen m ed någo t enstaka undantag. Man skulle kunna indela dem i två stora grupper: de med h ela sidor, och de med genombrutna. Denna ind elning har ej uteslutande betingats av utseendet, då de båda grupperna m ed all säkerhet använts för olika slags förning. Bland de förra märkes främst en grupp cylindriska korga r m ed kupigt lock och av mycket varierande höjd (18- 95 cm). Diametern tycks däremot hålla sig ganska konstant omkr. 50 cm. Vanligen bestå dessa korgar endast av en rak cylinder i ett stycke m ed en fals för locket, som kan vara kupigt, brutet eller plant. De större äro ofta försedda med två handtag. Det finns emellertid även korgar som äro gjorda i två delar över varandra, varvid den övre trädes på 184

den undres fals , se bild 16. Kulturen äger lvå av detta slag (K. M. om. , K. lVI. 42.371) av vilka den en a härrör från Frosta hd. En korg av samma t yp finnes på Nordiska Museet (N. M. 121.963). Den härstammar frå n P erstorps sn, N. Åsbo hd, och är avbildad i Skånes H embygdsförbund s å rsbok 1936. P å Kulturens korgar är överdelen försedd m ed en skålformig botten av halm , så a tt d en a lltså utgör en korg för sig. Enligt Cronlund ersättes bottnen i korgen frå n P erstorp av ett t ennfat. På den ena av Kulturens korga r (K. M. 42.771) finnes nedom bottnens kant en av spå n h elt täckt skyddsring av halm, som är avsedd att sk ydda korgens botten. Någon skånsk b enämning på denna d etalj känner författaren ej. Enligt H. P. Hansen k a llas d en i Danmark »Vrergelag ». Sådan sk yddsrin g å terfinnes på n ågra s k ~mska korga r m en h a r h ä r inte varit så allmän som i Danmark. Däremot brukade m a n ofta det med spånor fastbundna korse t av träribbor. I Danmark användes de tta skydd endast för m yck et stora korgar. Om arten av den förning som förvarades i de cylindriska korgarna h a tyvärr endast n ågra få uppgifter stått till buds. I Kulturen förvaras en »färdekorg » frå n Frosta hd (K. M. 40.991) , som användes till d en m edfö rda spettka k an och som m ed lock har en höjd av 57 cm. Den består endast av en uppåt n ågo t bredare cy linder m ed det kupi ga locke ts mittparti ytterligare förhöjt , sa nnolikt för att lämna plats för k a kans topp . I priva t ägo i Katta rp finnes en korg, b enämnd »fornakorg », även d en utan överdel , i vilken stora , runda brödkakor n erpackades och ovanpå vilka ett fat m ed förningsgröt placera d es.17 Även i den förut nämnda två delade korgen från Perstorp har förningsgröt m edförts. Denna var placerad på tennfatet i överdelen. Vartill underdelen använts känner författaren ej. Två b elä gg för att förningsgröten m edfördes i sådana korgar finnas alltså, och dessutom är bes tyrkt att den , då överdel fanns, förvarades i denna. Överdelens skålformiga botten lämpar sig även förträffligt för placering av ett grötfat. .Möjligen h a r också den ganska kon stanta vidden på korgarna , m ed d enn a sak att göra. - Na mne t förningstunna iir en lokal 185

Bild 24. Ullkorg '?, Harjagers hel. K. l\I. 40760. Höjd 38 cm.

benämning från Örkelljunga, N. Åsbo hd , på en cylinderformad förningskorg. Till förningskorgarna med hela sidor hör även en grupp, som Pehr Johnsson beskriver som »låga och avlånga med ett kupigt lock över och icke sällan försedda med träbotten.» 1 8 Deras utbredningsområde t);cks ha varit nordöstra Skåne. H. P. I-lansen avbildar en sådan korg, som nu förvaras i Göinge hembygdsmuseum. Den är omkr. 112 cm. lång och liknar närmast en likkista. En av H. P. Hansen avbildad »gilleskofferh från Ballingslöv hör även till denna grupp, fastän sidorna här äro högre. En korg liknande den först nämnda, men med plant lock förvaras i Kulturens samling. 10 Den här gjorda översikten av de helväggiga förningskorgarna i Sydsverige är icke uttömmande. Det stora flertalet av dessa korgar tillhöra dock några av de båda ovan beskrivna grupperna. Enstaka korgar som på grund av sin avvikande form ej kunnat hänföras till d essa grupper utgöra möjligen endast sporadiskt förekommande, lokalt betonade typer. Den andra huvudgruppen bestå r av förningskorgar, som äro utförda i genombrutet arbete. Detta utförande är dock ej något för dessa korgar särskilt utmärkande, det förekommer 186

ilild 25.

Nyg j orda korgar fr å n Kristianstads lä ns he mslöjd.

även hos andra typer, som a nvänts för a ndra ändamål. Att de genombrutna förningskorgarna varit avsedda för transport av annat slag av förning än d e täta torde vara givet, m en vartill de använts känner författaren m ed säkerhet endast i ett enda fall. I Rebbetuarödsgården i Gärds hd förvaras en avlång gilleskorg m ed genombruten kant och m ed en längd av omkr. 60 cm. I d enn a korg m edfördes »fåras teg och slaktade höns » till gillet. I allmänhet äro d essa korgar betydligt mindre än de h elväggiga. De uppträda i fl era olika former m en ha troligen ej varit så allmänna som de förra. En form är den ovala med rak genombruten sida och m ed kupigt, genombrutet lock. En annan r epresenteras av relativt stora, runda korgar m ed av dubbel sicksackbård genombruten sida och m ed stor grepe, fästad p å korgens insida och stödd av två sneda stag. Till samtliga typ er av genombrutna förningskorgar träffar man m er ell er mindre full ständiga paralleller i m ed rötter eller spånor bundna videkorgar, inte bara i de till halmbindnings187

området grän sande skogsbygderna uta n även spridda över hela vårt land. Andra korgar i genombrutet arbete förekomma inom ett flertal olika ändarnå lsgrupper vid sidan av sådana m ed hela väggar. Detta gälle r såvä l sykorgar, ullkorgar och mangelkorgar som andra. Det är a lltså inte för att tjäna något praktiskt syfte, som d essa korga r fått sin speciella utformning utan endast för prydlighetens och det vackra utseendets skull. Dekoren utgöres i regel av en enkel eller dubbel sicksackbård. För att gör den ännu mer tilltalande har man ibland också färgat spånen i genombrutna partier i rött, blått eller svart. 20 Troligen är d et under inflytande av den genombrutna , av vidjor bundna korgen som halmkorgar med sicksackbård kommit Lill , ett förhå ll ande som redan påpekats av Cronlund. Beträffande ullkorgar och sykorgar i såväl h elvägg ig som genombruten teknik kan Sydsverige på intet vis ta upp tävlan m ed Danmark , varest d essa grupper äro för eträdda i rika och mångskiftande form er . De enda typer av ullk orgar, författaren känner till från detta område, äro långa, öppna korgar utan lock samt små kupformiga . Ännu ett par typer av korgar kunna omnämnas. Till förvaring av klutar och huvuddukar a nvändes klutakorgar, helväggiga ell er genombrutna, ibland m ed färgade spånor ell er spånor m ed fastsittande bark . H. P. Hansen avbi ld ar e tt par sådana korga r från Åkarp och Kävlinge. 21 En m era säregen form av halmkorgar, en s. k . kålkorg, förvaras i Simrishamns Muse um . D enna jämte en liknande korg från Samsö i Danmark avbildas av H. P. I-lansen. Korgarna äro till fo rmen runda med nästan rakt uppstående sida och ha i mitten en ru11d upprättstående träkloss , p å vilken man skar ell er hackade k ålen. H. P. Hansen förmodar, att dessa korgar i äldre tid haft vida större utbredning än nu. Flerlnle t sydsvenska halmkorgstyp er äro härm ed omnämnda och nu t'1terstår endast en del andra halmföremål utförda i samma teknik. 188

I Simrishamns Museum förvaras en barnsäng av halm från Simrishamns stad, enligt uppgift använd, när mindre barn logos m ed på utflykt och vid a ndra liknande tillfällen. Sängen är avlång m ed rundade gavlar, raka sidor och halmbotten. På den ena gaveln finn es en grepe, och möjligen har en sådan funnits även på den andra. Väggarnas kant och ins ida åro stoppade och klädda m ed tyg. Sången stå r i en träställning. Ännu en sådan siing finnes i privat iigo i Simrishamn. Därjämte har m eddelats frå n Locka rps sn, att en där bosatt korgbindare Sven Jönsson, död 1878, tillverkade dylika barnsängar. H. P. Hansen nämner , att man i Danmark ofta gjorde barnsängar och vaggor av halm. En av honom omtalad säng h a d e formen av e tt avlångt d eg tråg, m ed botten av trä . Några skånska halmvaggor känner förfa It aren ej till. I södra Halland och säkerligen även annorstädes användes förr ett slags skurmattor bundna av halm till skydd för knäna. De hade halvrund form med uppståe nd e kant vid den runda sidan. En oval matta bunden av halm och möjligen använd för samma ändamål förvaras i Hallands Museum (H. M. 11937 ) .22 Några ytterliga re föremål tillverkad e av halm i ovan beskriven teknik känner författaren i närvarande stund ej från sydsvenskt område. Den gjorda översikten visar, att föremålsbeståndet huvudsakligen utgöres av olika slags korga r. Detta förhållande utes luter givetvis ej att även and ra föremålsformer tidigare ha funnits och skulle kunna påträffas vid en mera ingåe nde undersökning . Men det torde redan nu stå klart , att halmbindningen i Skåneland kna ppast n å tt upp till den höga standard och m å ngsidiga användning, som utmärker vissa områden i Danmark. Några b elysa nd e exempel på detta förhållande kan efter H. P. Han sen här anföras, för korth el<'ns skull utan ortsangivande. I skogfattiga danska bygder tillverkade man i början av 1800-talet och möjligen även tidi ga re till och m ed likkistor av halm. Vidare användes halm till tjärspannar, vattenspannar och trattar, flaskfoder, tallrikar och lock, torgkorgar, hattfodral och reskoffertar, vaggor och stolar. De sistnämnda voro vad 189

formen beträffar besläktade m ed norska och uppsvenska kubbstolar. På sina håll gjordes även skorstensp ip or, dörrar, loft och viss lös väggbeklädnad av halm. Dörrar av halm, eller rättare sagt klädda m ed halm , har författaren visserligen påträffat i södra Halland och Skåne, men halmen var där ej bunden i här avsedd teknik. Inre väggbeklädnad av halm till skydd mot kyla och fukt, i form av något slags mattor, men utförda i okänd teknik omtalar Linne från Herrestads-trakten och Lundaslätten i sin Skånska resa.23 I detta sammanhang kan framhållas det egendomliga i, att denne skarpe iakttagare ej omnämner halmkorgar eller andra halmföremå l från Skåne, vilka för honom närmast borde ha varit en etnografisk märkvärdighet av nytt och tidigare okänt slag. Hur långt tillbaka i tiden bindning i spiralteknik av gräs eller halm sträcker sig är ej möjligt alt avgöra. Att föremål tillverkade av halm förekommit i Norden under förhistorisk tid visa oss fynd från järnåldersboplatsen vid Ginderup i Danmark. Där påträffades enligt H. P. Hansen »forkullede Rester af Straafletning, der rimeligvis stammede fra Loftet eller Taget, samt el Stykke, der vist nok maa tydes som Laaget eller Bunden af en simesyet L0b ». Den bild av detta senare, som finnes i Hansens arbete tyder dock på, att det icke är fråga om bindning i den bemärkelse, som vi här tillagt d etta ord. T ekniken bes tå r väl närmast av något slags flätning liknande den, som förekommer i sitsarna på sydsvenska stolar. Den allmänna förutsättningen för tillverkning av gräs- eller halmarbeten är, alt materialet finnes alt tillgå på platsen. Vidare torde. det vara uppenbart, att i skogfattiga trakter gräs eller halm till stor del fått ersätta annat material. Halmbindningen måste alltså ha uppstått i slättbygder och ha ett visst samband med åkerbrukskullur. Huruvida halmbindningen i Nordvästeuropa har uppstått inom detta område ell er vandrat in på de söder ifrån ledande kulturvägarna är på forskningens nu varande ståndpunkt omöjli gt att avgöra. Beträffande teknikens förekomst inom svenskt område sammanfaller denna i stort sett m ed den sydsvenska gårdens 190

utbrednin g. Sigurd Erixon har påvisat samba ndet m ellan denna gård styp och en h el r ad olika kulturföreteeelser , till vilka h a n även hä nför stolar m ed h almsits och h almflä tade kärl. 2 4 H ära v skull e m a n möjli gen kunna draga d en slutsatsen , att h almbindnin g i spi ralteknik invandrat till Da nmark och Sveri ge p å samma väg och v id samma tid som den gårdstyp , vi benämna d en sydsvenska. An gående denna inva ndrin g vet man , att d en va d Skå ne och Sjä lland beträ ffa r äg t rum lån gt före m edeltiden s slut. Den sk ånska h almbindningen h ar aldrig va rit h elt utdöd , trots a tt m an i nä rva rande stund m ed ett visst ber ättiga nde kan tala om en r enässans. Särskilt har Kristia nsta ds Lä n s H emslöjd m ed la nd shövdin gsk an Gertrud Rodhe i spetsen m ed all iver upptagit d enna gaml a h andaslöjd. De förem ål, som nu tillverka s, ankny ta givetvi s både vad form och typ beträffa till nutidens smak och behov och utgöras a v diver se k orga r , däribland ä ven pa pperskor ga r , fruktskålar och underlä gg för fat och ka rotter. H em slöjdsför enin gens initia tiv ä r synnerli gen glädjande och önskvärt vore, att detta upp slag m å tte vinna beaktande även p å andra orter inom vårt landskap.

NOTE H OC H K.X. LLH ÄNV IS N I NGAH. H . P. HANSEN, Lo b og Lo bbin d ing. Kobenhav n 1937. Nrr.s L ITHilERG, Sve n sk Kor gslöjd, R ig 1921, sid. 11 8-139. 3 E SKIL CnoNI.UND, Sk å n sk Ko r gslöjd, Sk å nes h embyg d sfö rbunds å rsbok 1936, sid . 46-56. • P EHH J OHNSSON, L öb och Lö bbindnin g, Hem slöjd e n 1942, N: r 2, sid. 49- 55. 5 ALBEHT J\NDEnssoN, B in och bisk ötsel i n orr a Hall a nd , Hallä ndsk Bygdekultur, Gö tebo r g 1925, sid . 91-1 02. " ALBERT SAND KLEF, Äldre bi sk öts el i Sveri ge oc h Da nm a rk , Kun gl. Ve te ns kaps- och Villerh e ls-S a mh älles H a ndlin ga r . Femte följden . Ser . A. Ba nd 6 N :o 3. Gö tebo r g 1937. 7 Uppg iftern a fr å n Fru Alsta d h a lä mn a ts av skrifts täll aren Olof Chri s toffe rsso n, Als la d . " Ett likn a nd e r ed sk a p m ed sa mm a n a mn a nv[i ncl es förr iiYe n a v skom a k arn a. 1

191

0 Uppg ifte rna fr å n Lu gg ud e h a lä mn a ts av Aug. C lo ve n , Orm a torp pr Kin gelsta d . 10 Upp g ifte rn a fr å n L oc k a rp h a lä mn a ts av K c r s ti Sj ö be r g, T eg n e r- . ga ta n 13, Limh a mn. 11 Uppg ift e rn a fr ä n D ösj iibro h a liimn a ts :w Nils S Ye nsso n , D ös j öbro . 1 ' ALB Efl T S AND KL EF, a. a . s id . 4 1 ff. 13 P EHH .Jo HNSSON, a . a. sid . 50. 1 • SAM 0\Y EN .J ANSSON, R ä tt Yåg oc h r ~i lt s k ~ipp a, F a ta bure n Hl:~G, s id. 154, 15 Sk a ra s tifts j o rd e bok fr {rn 1540, s id . 170. '" PE HH .Jo HNSSON, a . a. sid. 49. 17 U ppg ifte rn a h a lä mn a ts av int e nd e nt Gusl a Y Ab e r g, Simri sh a mn . is P Ett n .Jo HNSSON, a . a . sid. 49. 10 Hit h ö r möjli ge n ä nnu e n korg av okä nt ur sprung fö rv a 1·a d i Kulturen. D e n ä r r ekt a n g ul ä r m e d r a k a s idor oc h pl a nt l oc k oc h 125 cm . l å n g . Korge n s bo tt e n och lo ck ä r o e j bundn a i s pira lteknik ut a n uppbygg d a a v en slinga a v p a r a llell a h a lmsträ n ga 1-, vilk e t b e tin ga s av d e n r ekta n g ul ära form e n. 20 N1 r.s LITH BETIG, a. a . s id. 134, omn ä mn e r a ll m a n ibla nd a nv ä nt lindningssp å nor a v olik a fär g - ljust och brunt - fö r a tt d ekore r a e n g enombrute n korg. n OLOF CHH!STOFFEHSSON omta la r a ll m a n i h a n s b a rnd o m a nv ä nd e sk olkorga r »o mkorga r» m e d l ock av h a lm fö r a tt vint e rtid skydd a m a te n mot k yl a . ., OLOF CH RISTOFFE HSSON h a r m edd ela t a tt e n m a ll ~ a v h a lm, bunden i spira lteknik m e d 2-3 cm. tjock a h alms trä n ga r, tidi ga r e t ä ckt go lvet inom a lta rrin ge n i Fru Alsta d k y rk a . 23 C.un. VON LI NNE, Skå nsk a Hesa, Lund 1884, sid. 112 o. 21 5. 2 ·1 SrGu n n EnrxoN, Sve nsk kultur geog rafi , SYe n ska Kulturbild e r B a nd 5. Stockholm 1933, s id . .1:1.

HEDOGÖHELSE FÖR KULTURHISTORISKA FÖRENINGENS FÖH SÖDHA SVEHIGE VEHKSAMHET 1942-1943

KULTURHISTORISKA FÖRENINGENS STYHELSE OCH REVISORER.

LEDAMÖTEH,

ulturhistoriska föreningen åtnjuter alltjämt förmånen att såsom sin beskyddare få räkna HANS MAJ :T KONUNG GUSTAF V.

Hedersl edamötcr : H . K. H. Kronprinsen. Friherre Nils Djurklou, Malmö. t Generaldirektör Ole Olsen, Hellerup. Direktör Falk Simon, Göteborg. f. Landstingsman Johan Thygesen, Lund .

Ständiga ledamöter på grund av särskilda förtjänster: Professor J. G. Andersson, Stockholm. Disponen t H. Dunker, Hälsingborg. t f. Generalkonsul J ea n Jahnsson, Stockholm. Hovintendent John Kroon, Malmö. Kammarherre H. G. Toll, Stockholm. Fru G. J uel- 'Vestrup, Rydsgård. Direktör Th. Winborg, Stockholm. 13

Stä n d iga leda m ö ter up p gin go per de n ;~ 1 december till 335 och å rsbetala nd e till 7 .053. D e å rsbe tala nd c m edlemm a rna fö r · d elad e sig p å följ a nd e sä tt : Malmö . . .. . .. . .. .. . . Lund . ....... . . .. . . .. Hä lsin gborg ... .. . . . . . Kri stia ns tad . . . . . .. . .. La nd skron a .. . .. ... . . Ystad ... . ..... . . ... . . T r ell eb or g . . .. .... . . . Än gelholm .... . . . . . ..

865 867 325 196 120 105 92 58

H öga näs . . . . . . . . . . .. 41 Eslöv . . . . .. .. ... . .. 67 Simri sha mn . . . .. . .. . 29 Hässleh olm . . . . .. .... 36 Sk a n ör-Fa lsterbo 11 Skå nes la nd sb ygd . . .. 2. 173 Uta n fö r Skå n e . .. ... . 2.068 Abo nnente r . .... . . .. 95

F örenin ge n h öll ordina ri e å rsm öte d en 30 m a j. Till styrelseleda m ö ter intill å rsm ö tet 1945 valdes dä rvid hrr hovintend enten J ohn Kroon, professor L a uritz \Ve ibull och a dvokaten Bertil \Vickma n m ed direktören \ Vilhelm Schmitz såsom suppl ea nt. Styrelsen h a r under å ret b estå tt a v hrr la nd sh övdin g Joha n Nilsson , ordfö ra nde och -Kungl. Ma j :ts ombud , professor Lauri tz ·w eibull , vi ce ordfö ran de, fo lk sk oll ä rare J oh a nnes Blidfo rs, staden Lunds ombud, intendenten Sven T . Kjellber g, sekreterare, h ovintend enten J ohn Kroon , teo l. d :r 0. Lewa n, reda ktör J oh a n Nilsson , fa brik ör vVa lfrid Nord s tröm , Friherre H . H . von Schwerin, greve Stig T h ott och ad vok a t Bertil Wickman m ed följa n de suppl ea nter : m å la rem ästa re M. Ma ttsson, staden Lund s ombud , direktören vVilh elm Schmitz, disp on enten J . A. S. Timber g och direktören Hjalmar \Vennerth. Till fö renin gens revisor er valdes ba nkdirektören Ola l<ällqvist och k öpma n N . A. 1 ilsso n samt till suppl ea nter d isp on enten C.-E. Borgens ti ern a och ba nkkassören H . Quist. Såsom Kungl. Ma j :Ls r ev iso r h a r utsetts lä n sassessor Si gurd Da hlrup och såso m stad en Lunds revisor ba nkdirektören A. J . In gema nson . Till r evisorer a v den F a hlbecksk a kulturfo nden vald es för enin gen s revi sorer, lur Kä llqvist och Nilsson. Sty relsen h a r samma nträ tt d en 2/ 9 och 4/ 6 . Det av styr els en 194

till sa tt.a a rhe l.s ul.sko tlet, bes tåe nde a v hrr \Veibull , ordförand e, Kjellber g, sekreterare, No rd ström , Timber g och \ Vickrn a n , har samma nträ tt 2 /u, 27/ 10 , 2 1/ 4 och 2Gh, Föreningens revisore r h a samm a nträtt under maj. Siffer granskningen h a r utfört s a v ass istenten B. Rasmu sson . B. FÖR E NI NGE NS EKO NOMI. Sta tsa nsla ge t h a r und er å ret utgå tt m ed 20.000: - kronor. Styrelsen h a r in gått till K. Ma j :t m ed a nhålla n om ökat sta tsbidrag. Sta d en Lund s an slag och i\1a lmöhu s lä ns an slag ha utgå tt m ed sa mma belopp som tidi ga re, nämligen 8.000: - och 3. 500: - kron or r esp ekti ve. Frå n Spa rba nken i Lund h a r förenin gen till upprätthå llande av verk samh eten motta git e tt a nslag av 8.000: - kron or . Kun gl. Ma j:t har b ev iljat för eningen lotteritilldelning m ed 55.000: - kronor till förrä ntnin g och a morterin g av föreningens lå n eskuld. Bokförings mässigt utvisa rä ke nsk ap erna en vinst å kr. 53.583 : 30. Härvid är em ell ertid a ll m ä rka, a tt bla nd inkom sterna upptag its d els förutn ä mnd a a nsla g a v lotterimed elsfon den , kr. 55.000 : - , dels ock fr å n di sp ositi onsfond en tillskjutn a kr. 10.806: 13. Såsom red a n ber örts är lotterimedl ens a nvändnin g begrän sa d till a morterin g och fö rräntnin g a v för eningens lå n eskuld , vilk en p å d etta sä tt nedbra gts m ed kr. 50.200 : - . Om r edov isad e överskollet minsk as m ed ett motsvara nde b elopp, å ter s tå r såsom bokförin gs m ~i ss i g t överskott kr. 3.383: 30. Med hänsyn till , a lt di sp os iti onsfond ens m edel m ås t tagas i ansprå k till ova nberörda b elopp , utvisa r em ell ertid driften i r ealiteten en förlu st å kr. 7.42 2: 83, ett r esullat i och fö r sig beklagli gt, m en som ick e kunna t undvik as. Styr else n anser sig jä m väl böra giva en n ä rm a re förklarin g över förändrin garna i b alan srä kningen. I fjolå rets bokslut b elastades, i brist p å kännedom om bliva nd e ta x eringsvärde, drifte n m ed h ela k os tnaden för intendentsbos ta d en s och vaktmäs tarebostad ens iordnin gs tälla nd e. 195

Sedan intend entsbos taden num era åsa tts ett tax erin gsvärde av 65.000: - krono r, h a r sty relse n a nsett rikti gt a tt uppskriva fastigheters konto m ed sa mma belopp. Enligt ingåe nd e balanskontot h a föreningens inve nta ri er upptagits till ett värde av kr. 49.168:69, vi lk e t efter sm ärre avskri vninga r kva rstått sedan äldre tide1·. Det kan knappast råda n ågo n tvekan om att denna post ick e motsvaras av reella värden. Styrelsen h a r därför ansett s ig böra n edskriva nämnda konto till e tt värde av 1 krona och hemställer om föreningens godkännand e av denna å tgärd . Samlingarnas värde h ar und er å re t öka ts m ed kr. 5.168: 17, därav genom inköp m ed 2.598: 17 och genom gåvo r m ed kr . 2.570: - . Fonder.n as tillväxt under å ret utgö res främst av ett tillskott av 600: - kronor till fru Anna Lithström s fond , så a tt denna nu har ett grundbelopp av 10.000: - kronor sa mt av ge nom hovintendenten John Kroon överlämnade 5.000: - kron or, utgör a nd e genom fortsatt försäljning ås tadkommen behållning till Skånebokens fond , va ri genom fondens grundbelopp nu utgö r 38.000: - kronor. Styrelsen fra mbär sitt vördsamma ta ck för dessa a nslag och gåvor, vilka möjliggjort upprätthå ll a nd e t av verksamheten utan alltför s tora inskränkningar. Resultate t av m ed lem svä rvningen under å re t har Yarit tillfredsställande och bättre än föregående å r. Beloppet av uppburna m ed lemsavgifter har utgjort 35.965: - kronor. Årsboken har tryckts i en uppla ga av 8.000 exemplar och tillställts m edl emma rna. Styrelsen frambär ett vördsamt tack till årsbokens författare, som k os tnadsfri tt ställt sina artiklar till föreningens förfogande, samt till årsbokens annonsörer, som genom sin frikostighet underlätta t bokens utgivande. Till upphjälpande av ekon om ien utgav föreningen en Skånsk Bildalmanacka 1943, vilken m edfö rt ett netto av 3.979: 63 kronor. På grund av dyrtidsfö rhålla ndena ha befattningshavarna erhållit ett ex tra löne tillä gg av 20 %, vilket utgå tt fr . o. m . 1/ 1. 196

UTDHAG AV KUL TUBENS HÄKENSKAPEH fÖH 1()42. I' in s I- o c /z

För l

st ko

t o.

U lgifl c r: (Enl. budge te n)

Liin er, pensioner, arvod en . . . ...... . ...... . . . 66.765: Expensm edel ....... . ..... . . . ...... .. .. . ... . . 2.500: Reparationer oc h underhåll av fastigh eter .. . . 5.000 : Ska ll er, riks- och bra ndförsäk rin g ........ . .. . 3.500: 9.000 : Belysni ng, va llen , värm e, r enh ållnin g . ... . .. .. . 1.000: Resor , frakt er, porlo, telefon .. ...... ... ...... . 1.200 : An no nser, tryck , skri vma terial . ... . . . .... .. . . . 500: Trädgårde ns und erhåll ....... . . .. . . . . . . .. . . . . 300 : Uts tä llnin ga r oc h a ttrakti o ner . .. ... . ...... .. . Mate rial I ill konscrverings::rnstallen .... .. .. .. . l.000: -· Oförutsedda utgif'ler ...... . .. .. . . . ..... . . ... . 2.535: 2.500: Utgift er för Öslarp .. .. ......... ... .... ... .. . medlemsvärvningen och å rsbo ken .. 15.000: fo tografe rin g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.000 : vaktmästare bostaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Häntor ...................... .......... .............. . Kapitalkontot . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

59.3\J2: 15 2.500: 11.089:61 3.288: 10 12.404: 08 1.200: 95 2.222: 36 891: 98 1.01.J.: 62 977 : 14 2.513: 62 2.261 : 17 15.605: 88 823 : (j8 -L085: 6! 4.819 : 53 53.583 : 30

~~~~~~~~~-

Kronor

178.673: 8 1

5.000 : 28.000: 4.000: - 200: 400: 8.550: -

9.293: 63 35.965 : 4.430 : -325: 36 590 : 56 7.545: 12 10.806: 13 4.163: 80 3.037: 29 872: 2.222: 179 : 396: 29 3.979 : 63 368: 39.500: 55.000: -

Ink o m st e r: Inträdesavgifter Medl emsavg ift er och abonn emang å årsboken . . Hyror och naturaförmåner .... . . ... .. . ...... . Försä ljnin g av trycksaker ...... ... . .. .... . .. . Häntor och utd eln in g å brandbrev .. .. . . . ... . . Räntor och donationsfond er .. ..... .. . ...... . . Anslag från dispositionsfonden ..... . ...... . .. . Inkomster från Ös la rp . . . ............... . .. . . Diverse inkomster . . ... . . . . . .... . . .. . . ... . .. . . Inkomst av kons erveringsanstalt en ........... . • a nn onser och försålda årsböcker .. Konlanla bid rag .... . . . ... . . . .... . .... .... . . . Ink omst av Skånsk Bildalmanacka 1942 1943 ..... . försålda textili er .. . .. . .. . . ... . .. . .-\rsans lag ... . .. . .. . ...... . .... . ....... . . . .. . Ans lag från lotterim ed elsfonden .. . . .... . . . .. .

l.000: 800: 1.000: -

39.500: -

Kronor

178.67::1: 81

197

UoI

.~ko 11

t o.

T i 11 g :'i n ga r:

3•/12 19-11 " /u 194 2 Fastighe ter f\88.100 : 753. 100 : Samli ngn rna .. .. . .... . ..... .. .... . . .. .. .. . . . . 1.786.\!09: 5\) l.792.077: 76 Bibliotek och arkiY .......... . .. . ........... . :11 .1.J.O : 32 28.850: 9\J 1: Inventarier .. '. .. ... . ........................ . ·1\J ..168: 6\l .J.. 120: ]) iverse va ror ....... . ..... . ......... . . .... .. . 4.488: Trycksaker . . . .......... . . . . . . .. .... . . ... .. . . l.286: 05 1.286: 05 Inn es tåe nd e i ba nk e r ............. . . . .. ..... . 2.5 19: rn 1.552: 08 1.9.J.5: 50 l.462:93 å pos tg iro . . . . . . ... .. . . .... . . . .. . 2.26 1: 71 Diverse fordringar ...... . .. .. ...... . . . . .. ... . l. \J\JO: 65 325: &6 357 :82 Ka ssabehå llning ... . . .. .. .. . . . .. . ... .. ....... . ~~~~~~~~~~~~~-

1i: ro n o r 2.568.lH: 71 2.58-1.7\!9: 21:i Sk u Id e r : :11 /n 1 ~).('.l ·11 /12 rn.11 lt.i.000 : Lå n ..... . .. . ......... . . . .. . ................ . llil.200: Inn es tåend e anslag till ul g iv a11de av Skånsk Textilkonst ................. ...... . ..... . . 3.000: 3.000: Diverse sk uld er ... . ... . .. . . . ... ...... . ... . .. . 4.848: 86 10.010: 77 Kapitalbehållnin g ............................ 2.393.933: 94 2.462.950: 42

Kronor 2.568. 144: 71 2.584 .799: 28 Ne d skrivningar: Inven tari er . . . . .. ...... . .. .. . .... .. . . .... . . . . B ibli otek och a rkiv ... . .... .. . . .. . ..... . . . . . . Diverse va r or = textili er .... . . . . ... . .... . ... .

.J.9.167: 69 3. 114 : 03 368: -

Kronor

52.6.J.\J: 72

Fond c r 11 as kap it a I b e h å 1111 in g : :s I/ 1 ~ 1!111 Thomanderska fonden . .. . . . . . . . . .. . ... . . . . . . 12.202: 90 An n a Karlins premiefond .. . . . . . ... .. ..... .. . 1.164: 35 O le Olsens Ke ramiske L ega t ........ .. ....... . :l0.\J35: 83 Bea ta och Sve n Be ngtsso ns fond .. . . . . ..... .. . 2i.n:J: :38 Bosebo Kyrkokassa ................... ....... . 5 16:8() Skånska Brandförsä kri11 gsinrä tt11in gen och Skånsk a Städernas Bran<lstodsförenings fond 10.865: 20 Kulturhistoriska Museets jube lfo nd ..... . ... . 9.649: 94 Kulturens dispositionsfond .... . ..... . ...... . . 15.082: 71 Skån ebokens fond ...... . ....... . . . ......... . 3.J..9 17 :51

198

:J l / 11

19~2

12.323: 32 1.205: 09 32..182: 03 21.885: 25 5-11:0 1 10.\J45: 9.839: 4.553: -10.222:

39 3\J 14 6\J

Ingeborg Holcks fond .... . ...... ... . .. . .... . . Kulturens Nybyggnadsfond ....... .... ....... . Anna Lithströms fond ......... .. ........... .

5.742:69 7.506: 97 9.439: 16

5.80.i : o.i 7.732: 15 10.326: 08

Kronor

159.757: 50

157.859: 58

Lund den 24 a pril UH3. A. IVilsson .

Il c visions ber ä 11 e Is e.

Undertecknade, utsedda all granska Kulturhistoriska Föreninge11s för Södra Sverige räkenskaper och förvaltning för år 1942, få efter fullgjort uppdrag avgiva följande revisionsberättelse: Styrelsens protokoll samt för e ningens räke11skape r och a11dra handlingar hava av oss genomgåtts. Vi ko·n stalera ledninge ns forts a tta s triivan at.l söka bibehålla m e dl e ms stoeken. Av s ty r els e n vidtagna å tgärder för biitlre klarläggand e av föreningens ekonomiska ställning synes oss välbetiinkta. Räke nsk ape rna, vilka till s iffran granskats av därtill uts edd person, hava av oss befunnits riktiga och fullständigt verifierade. Föreslående tablå överensstämmer m ed räk e nskap erna. Föreningens byggnader iiro enligt vårt förmenande på e tt betryggande sätt försäkrade mot brandskada. Kassan är av oss uppräknad och befunnen riktig. Då anledning till anmärkning ick e förekommit tillstyrka vi ansvarsfrih et för styrels en för den tid r evisi o ne n avser. Lund d en 17 maj 1943. Ola Källqvist

N. A. Nilsson

Utse dda a \' Kulturhistoriska föreninge11. S. Dahlrup Utsed d av 1\ungl. Maj:t

A. J. Ingemanson Utsedd av Lunds stadsfullmiiktigc.

SAMMANDRAG AV STIFTELSEN KULTURFO\'DENS RÄKE NSKAPEH FÖR ÅR 1942.

l n g å e n d e l3 a I a 11 s. Lunds stads 4,;;; % obl. av år 1940 . . . . . . . . . . . . Svenska statens 4 % försrnrslån 1941 . . . . . . . . . . Konungariket Sveriges Stadshypotekskassas 4 % obl. av år 1941 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholms stads 4,•o % obl. av å r 1940 . . . . . . . . Inneståend e å motböck er i Skand. l3anken .... . . Upplupna e j förfallna räntor . .. .............. .

4.000: 6.000: 121.000: 5.000: 51: 2.029:

18 89

138.081: Oi

Inkomster. Hän ta Hän ta Hiinla Hiinta Hiinta

å å å å å

1\)-U års försvarslån .. ....... . ..... .

Stadshypotekskassa ns obl. ...... . . ... . Stockholms stads obl. ... ... . .. . .. . .. . Lunds stads obl. ... .. ...... . ...... . . . med el i bank ..... . ...... . ...... . . . . .

240: -·L840 : -237: 50 t90 : 36 : 54

Upp lupn a ej förfa lln a räntor . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tillfiilligt lå n fr å n drätselkammaren . . . . . . . . . .

5.54J : OJ 2.010: 10 l.iOO: -

Kronor

147.335: 2 1

l.200: 1.781: il :3.845: 12 - :55 221: i!)

7.049: 17

U tgifter. Pension till fru Gu rli Karlin Till K ullurhistoriska för ening en l\J-U .. . ...... . 1942 ....... . . . Hän la till driitselkammaren å till f. lån ....... . Arvode till förvaltar e n för år 1942 ....... . .. . . Upp lupn a ej inbelalda räntor ................ . Ate rbeta lt belopp so m va1· felaktigt insatt 19-U .. Utgå e

2.029: 89 74: 67

d e b a I a n s.

Lunds stads J ,; :; % obl. av år 1940 .......... . . Svenska stat ens 4 % försvarslån 19-11 ......... . Kon un gariket Sveriges Stadshypo lekskassas 4 % obl. av år 19-U ......................... .. Stockholms stads 4,1:; % obl. av 1940 ......... . Innestående i Skand. Banken . . , .......... . .. . Upplupna ej förfa llna räntor ... . ............. .

J.000: 6.000: 12l.OOO: 5.000: 171 : 38 2.010: 10

138.18[: 48

Kronor

147.335: 21

För Stift elsen Kulturfond en: A dräts elk ammare ns vägnar: Torsten Andrec.

I .-1. B engtsson. Fö r es tående räkenskaper granskade oc h godkända. För s tad srevisionen:

För Kulturhistoriska föreninge n :

H. Quist.

N . A. Ni lsson.

Vidimeras: Be rndt Hcimers.

200

K. \\!adströ111.

C. TJÄNSTEPERSONAL OCH VERKSA lVIHET.

lntencl ent: Antikvarier: e. o. Amanuens: Ska llmästare: e. o. Kanslibiträd e: Konservatorer: Rustmä s tare : Trädgå rdsm äs ta re:

fil. d:r Sven T . Kjellberg . fil. cl :r William Karlson och fil. cl :r Ragnar Blomqvist. fil. ka nel. Harald Nilsson. f . postmästaren A. Nil sso n . frök en Ulla Holm. frök en Anna Karl sson och h err Erik Hansson. h err \Vilh elm Jönsso n. h err Ture Lind en.

Dessutom har på d e n textila k onse rverin gsverk staden tjänstgjort två biträden , för repara tion er, h a ndräcknin gsa rbe ten och n a ttva kt tre man sa mt för va kthå llnin g tre till fem vaktflickor. Antikvarierna Blomqvist och Karlso n h a varit inkallade i kri gsberedskap stj ä ns t 13 / , - 17 /;, 26 /1- 3 1/ 1, 21 / 9- 1/ 10 resp . 13/ , 20; 7, 25/ 7_ a1 ; 7, !7/ 8_ 24/ s, l/ 9_30/ 9, 21h _14 /J , 1a; 0_ 15/ r.. Am a nu ens Nilsson h a r för 11 yo rdnin g av mu seet i Landskrona å tnjutit tjänstl edighet 15 /1- 3°/ 11 och trädgå rdsmästare Linden har fullgjort bereds kap stjä nst L o. m . 14 /2. D et inr e mu se iarb e t e t. Und erhå llsarb etena p å mu seets byggnad er ha fortsatt i sedvanli g utsträckning under den tjänliga å rs tid en. Res taureringen av ru stmä sta rebos tad en är nu avslutad. Stora svå righe ter erbjuder under nuvara nd e tryckta ek on omi ska förhållanden underhå llet av de kulturhi stori ska byggnadernas ta k . Styrelsen för eber eder en utredning av erforderliga a rbete n och kostnad er . Utan kraftigt stöd utifrå n ser sig ick e föreningen i stå nd att avhjälpa de alltmer framträdand e bris tern a. Betydande n y monteringa r av sa mlingarna ha sk ell under å ret och äro färdiga att öppnas vid å rsmöte t. Sålunda är avd elningen för hancl ei och h a ntverk i Ystadshuset, varmed arbete t påbö rj ades förlidet å r, nu n yordnad . Här märk es sä rskilt det av Sk a ndinav iska Banken donerade ga ml a ba nkkontoret 201

frå n Skå nes Enskilda Bank i Ystad , vilket y tterligare kompletterats genom bankens gåva av h ela bokföringsarkivet fr å n Skå nsk a Privatba nk en och Skå nes Enskilda Bank från 1840-talet och d e nä rm aste å rtiond ena. Ha ntverksavd elningen h ar utforma ts so m en m a rkna dsga ta m ed inblickar i tre olika verkstä d er - d en w errenra tska tenngjuta r everksta den , den kas tma n ska gördelmakareverkstaden och det nordströmsk :i ha ndskm a keriet. I samband m ed d en schw erinska d epos itionen a v se ngustavia nska dräkter frå n Ska rhult h a d essa och museets 1700-ta lsdrä kter uppställts i en miljöbetonad utställnin g, varvid den högr e stå ndsmäss iga drä ktavd elningen h elt n yo rdn ats i avs ikt: att ge en intressa ntare och instrukti va re fra m ställnin g. Inom d en kri gshi s toriska avd elnin gen h a r d et vä rdefulla bestå ndet av uniform er k on serverats och n y uppställts. Bla nd arran gem a n gen härvid m å särskilt framh å llas d e ka rolin ska kyll erunifo rmerna s placering mot en fond m ed en förstorad bild av slage t vid Lund 1676 eft er teckning av Erik Dahlberg. F olkskola ns 100-årsminne firad es genom en sk olutställning på musee t. Över våningen i »Bondpinan » disp onera d es helt för denna , som d els vi sad e interiörer av olika skolformer, d els p ersonhistori ska minnen öch und ervisnin gsm ateri al. Utställnin gen höll s öppen under sommar en, va r livli gt besökt och demonstrera des av tjä n stem ä nnen för olika gruppbesökar e. I museets pa rk a nordnad e Ka ninavelsfö renin gen i Lund en kaninutställning 23- 25 m aj, vilken besöktes av över 1.800 personer. · Mu seet har som va nli gt varit öppet k os tnad sfritt för skolorn a in om sta den och lä n et. Inom vävsk olan h a r Lunds stad s y rkes- och lä rlin gsskol or anordna t tre vävkurser under år et. Föreningen Ba rnens Vä nner h a r som tidi ga re fö rlag t en del a v sin verk sa mh et till museet. De Lund a hi s t o ri s k a und e r s öknin ga rn a h a bedrivits m ed öve rva kni ng av grund - och lednin gsgrävnin ga r sa mt uppmätnin g och fo tografe rin g av b yggnad er. Byggnadsverksa mheten inom s tad en s gamla områ de ha r varit obetydlig, och någon verkli gt givande grund grävnin g h ar icke förekommit und er året. Grävnin gen för n ya telefon s ta tion en vid Lilla Grå-

Int e ri ö r av d e l gamla ba nkkont o r e t fr å n Ys ta d .

H a nlve rk sga ta 11 m ed inbli ckar

vc rks ta d s int e ri ö re r .

brödersgalan , som motse tts m ed vissa förväntningar , bragte i dagen n ågra vattenledningar av utborrade furusta mm a r, m en de äldre kulturlagre n visa de s ig vara anmärkningsvärt fyndfattiga.

D. SAMLlNGAR , BIBLIOTEK OCH ARKIV. Samlingarna ha ökats med 1.115 nummer, varav 857 äro förvärvade genom gåvo r, 188 genom inköp och 70 genom deposition. Access ion en omfattar n :ris 41.260- 42.375. Arets b e tydels efull as te förvärv äro d e n schwe rin sk a depositi on en och elen cederströmska don a tio n en. Den förra utgöres av en på Skarhult beva ra d sa mlin g sen gustav ianska h e rrdräkter och klädnadsde ta lj er, so m överlämnats till förvaring och utställnin g på musee t av friherre fil. dr H. H. vo n Schwerin. Samlingen omfatta r 68 nummer. Främst märka s här den kompl etta sto ra sera fim erdrä kt e n av vitt s id en och den lilla serafim erdräkten nv röd sammet, b åda m yck et väl bevarade. Den sistnä mnda är i n a tionella dräktens snitt. Av elen svarta n a tion ella dräkten finna s dessutom tre jackor m ed sidenskärp i couleur de feu saint en sva rt sidenm a ntel m ed broderad ser afim erkra sch a n . Av stort intresse ä r en serie av h ovsta llm äs ta reuniformer bestående av tre j ack or och fe m fr ack a r av högbl å tt kl äde m ed vita knäbyxor . Till samlingen hör även en civil bonjour av grönt kläd e fr å n 1810-talet. D essutom inneh åll er den ett stort antal dräktdetaljer, såsom hattar, strumpor, sk or , västar, snörliv och värjgehäng. De fl esta dräkterna ha konservera ts och försetts m ed mane kän ge r samt utställts samm an m ed museets övriga dräktbestånd frå n 1700talet och utgöra nu en av mu see ts värd efull as te samlingar. Den av 0. Ced erst röm , Lund , tes tamenterade samlingen består av 588 numm er. Några 3 Y de olik a föremålen m å här omtalas för a tt ge e n för es tällnin g om gåva ns omfattning. Bland sil verfö rem å len förekomma 13 st. bägare, fl era r epr ese ntera nde guld sm eder, so m icke tidi ga re funnits i mu see t, 204

D en lrn s l mn nskn gö rd e lrnak n rcvc rk s tad c n .

De n w e rr e nrathskn tcnn gjulnrcvc rk s tnd c n .

20:i

såsom 0. H. Sjöberg 17f-i3 och J . Leffl cr 1779, båda från Falun , Sven Wibling 1760, Jönköping, och Pehr Zethelius 1798, Stockholm och en silvertumlare av J. N. Dalin i Laholm 1768. Dessutom finnas 5 gafflar och 3 skedar från 1700-talet och en s tor samling allmogesilver -- knappar , broscher, n å lar, spännen , rnaljor , · hängsmycken , luktdosor, fingerringar , klockkedjor m. m. Även tennföremålen äro väl företrädda med 9 st. stora fat, d e flesta från Kristianstad , och 8 kannor. Ännu rikare är samlingen av kopparföremål, som uppgå till ett 40·· tal , med kaffekittlar, bunkar, kakformar, trattar, grytor, spännen, munk.järn , bägare, mätkärl m . m. Värdefulla äro tre gjutna trebenta m e tallgrytor, av vilka den ena är daterad 1758, fyra bronsmortlar och e tt strykjärn av brons daterat 1638. Bland glasföremålen komma 6 st. gustavianska vinglas. Gåvan omfattade ett stort antal mynt och medaljer, bland vilka märkas 7 st. plåtmynt, 35 st. tobakspipor, 14 st. promenadkäppar, eu liten samling vapen , varibland ett engelskt subsidiegevär m / 1762, nattvaktssax, hill ebarder, stick- och huggvap en . Till sist men icke minst må omnämnas kollektionen av 76 st. fickur, varav 9 st. av guld. De flesta äro av engelsk tillverkning från 1700-talet och omfatta tilfve rkningar av \Vard , Lind , Norton , vVebb & Son, vVhitt, Clark, Markham, Prior, Lullin m. fl. Av franska urtillverkare förekomma Le Roy, Munier, Robin , Baillon, Romill y och Breguet. Av intresse är en förfalskning efter den svenske urmakaren Hofvenskiold. I samband med införlivand e t av denna stora ursa mling har mu seets uravdelning nyordnats. I samband med n ymonteringen av hantverksavdelningen i Ystadshuset ha en del goda n yfö rvärv kunnat registreras. Sålunda har handskfabrikör \Valfrid Nordström fullständigat handskmakeriet med verktyg samt halv- och helfabrikat. Av särskilt intresse i detta avseende är en fullständig provkollektion av handskar från 1930. Samme givare har överlämnat en konstrikt utskuren boddrake, vilken anträffats på vinden till fastigheten Bredgatan 8 i Lund. Föremål av detta slag tillhörde inredningen i gamla hökarebodar, apotek o. likn. lokaler 206

Interiörer från utställningen • Folkskol a n 100 år» .

207

och äro ytte rst sä llan b evarad e till vår tid . D enn a praktfulla drake är dä rför e tt synnerligen värd e fullt förvärv. - Inom ett par a ndra h a ntverksgrenar ha kompl e tte ringa r av be tyd else kunnat företagas. Särskilt m å fra mhå lla s samlingen av r edskap och arbetsprov från den sista p erukmakareve rkstad en i Lund. Perukmakare Alfred B ertini, vars fader red a n praktiserade inom yrket i staden, har välvilligt lä mnat a lla uppl ys ningar om a rbete ts gång och iordningställt olika prov. U tom verktygen inn efa ttar access ion en 14 p eruker med bl. a. »Stenbocksp eruk », rokoko- och teaterp eruk er. - I ta nke a tt få till stånd e n gammal smedja på Kullure n m ed uppsä ttning av smidesverktyg har Skånes smedmästareförbund m ed mus ee ts gamle vän , konstsmed en H ennin g Persson i ~ p e t se n igå ngsatt en insamling av inventarier och p e ngar. En del smidesverktyg ha så lund a r ed a n blivit överlämnade jämte en seri e av smedräkenskap er från 1828- 1912. Frå n de n Erlandssonska m å leriverkstaden i Lund har kons ervator Hans Erlandsson överlämnat förla gor till tak.dekorati o n er från 1880- 90-talet sa mt en rivsten. Vid utstä llningen till firand e t av folkskolans 100-å r sminn e gjordes en del förvärv till musee t, bland vilka sä rskilt m å framh å llas e n sandbänk frå n Hemmesdynge och en d el monitörbrickor m ed inskriften »Flit och Sedlighet » samt »Skam » ·- måhända de sista i sitt slag inom provinsen . Eljest förtjänar omnämnas en kated er frän 1846 prydd m ed a llmogem å la de emblem , använd i Onslunda skola, und ervisningsplanscher från N. Nöbbelöv , skolbänkar fr å n Flackarp, Borlunda och Skeglinge, exercisgevär från Mellan-Grevie. En mycket stor samling skolhistoriska föremål komm e r d ess utom fr å n Lunds folkskolor. Till avdelningen för hand el, där bankkontore t nu inb yggts, har en stor samling lösa för emå l frå n olika bankkontor ÖYerlämnats av Skandinaviska Banken. Bland dessa märk es en å lderdomlig skrivmaskin av märk e t th e fitch T y pe writer , · perforerings- och stämpelmaskiner, kursnote ringstavlor, guldvågar m. m. Av kulturhistoriskt intresse är en sabel och e n 208

Perspek tivbild visande utställningen av högr es tåndsdräkter fr ån 1700-talet.

209

puffc rt, va rm ed na ttva kte n vid Skå nsk a P ri va tba nk en va rit beväpnad. Tillväxte n av de Lundaarkeologiska samlingarna h a r varit mindre ä n va nli gt. E n m ed eltid a p assa r e av brons, funn en i nä rh eten a v L a urentiik a pell et vid domkyrka n , är av e tt viss t intresse. Av fru E lsa vVes ters tröm , Lund, h a r mu see t m ottagit en m ed eltida gry ta a v b ro ns, funn en p å Ska ndinavisk a ba n k ens tomt i k va rtere t Ap otek a r en , och e tt glasera t ler fa t frå n 1700-talet, och mu rare Alfred Ca rlsson , Lund , h ar givit en sp orre, e n pilspets och n ågra a ndra i Lunds jor d funn a för em å l. - Bla nd övriga lund a hi storisk a fö rem å l m å nämnas e tt pa r jä rngrinda r , som ti diga re suttit i Lund agårdsmuren, över lä mna d e av lasa re ttsclirekti on en samt d e n sa mlin g av öve r 2.000 vy k ort so m don erats av h okha ncll a re Hilmer Gr önkvist. D en t e x t i 1 a av cl e 1 n i n ge n h a r ök a ts m ed en samlin g a llmogevävn ad er frå n Frosta h ära d m ed bl. a. 13 lä n gder i dukagån g och sk älbl ad sm ön ster av typ er, som tidi ga re ick e funnit s i mu seet, linnedrä tt m ed m önster av sk epp, m ä nnisk or , djur och hus i d uk agån g, lä n gder i rö ll a k a n och aged yn or och k ud da r i trä nsafl ossa . E lj es t k a n m a n lägga mä rk e till go lvm a tta i k or sstygnsbroderi , bru dg um s näscluk brod era d 1843 frå n In gelstad, broder ad plå nbok frå n 1796 och e n d okumentväsk a av vitt s iden m ed guldsp etsa r frå n 1700-ta le ts mitt. F örutom d et r eda n omn ä mnd a fö rvä r ve t till driiktavdelninge n m å a ntecknas k a ptensuni fo nn f rå n 19 18, gåva a v k a pten J . vVeibull , en sa mlin g d a mdrä kter 1913-20 av frök en Hildur vo n Gegerfelts stä rbhu s, en damklän nin g frå n 1850ta le t i ruti gt siden , brudstrump eba n d, sk odo n m. m. Även samlin ge n av allmogedrä kter h a r få tt elt tillsk ott gen om tre k vinn odrä kter och en d el d rä ktsil ver frå n T orna hel. In om a llm ogeav d e lnin ge n m ä rk as en skulpterad lä ns to l och e tt m åla t h ä n gsk å p frå n N. Nöbbelöv, T orna hd . en s tol fr å n Kåger öcl, Lu ggud e hel , en m ålad sä ng m ed h em vävt bolster var frå n Kull agå rcl en i R ev in ge, Torn a hel , di ve rse halmfl ä tad e h almsk ä ppor , ullkor ga r och stå nd o r. - Musee t h a r gen om m ed el frå n Sk å n eb ok ens fo nd inl ös t två h a nd210

skrifter med teckningar och målningar av Frans Lindberg i Smeds torp: Tjusby bys historia samt Historik över Smeds torps och Tunbyholms slott samt Petersborg och Gårdslösa by. Malmö museum har överlämnat en samling handlingar, anteckningar och brev från skatterusthållshemmanet Kyrkheddinge nr 7. Till denna grupp kan även räknas två handskrivna minnesböcker från 1839- '10 1ned målade ramverk och emblem. Till samlingen av leksaker har docenten Bengt Hildebrand skänkt ett stort antal tennsoldater med kanoner, tält o. s. v. från 1890-talet. Två neopolitanska dockor från 1700-talet tillhörande en julkrubba har överlämnats av dr Fr. Hazelius. Dessa erinra starkt i stilen om två liknande dockor i museet, som troligen tillverkats av Francesco Capiello. Förökningen av möbelbeståndet har kvantitativt varit ringa, men kvalitativt desto rikare. Främst må antecknas tre stolar från Bolbynäs i Bosebo sn, Väslbo hel, av vilka två barock.formade med höga ryggar av crown-chairtyp och den tredje av enkel renässansform, samtliga klädda med flamska vävnader av småländsk art. Den sistnämnda säges ha varit biskopsstol i Bosebo kyrka. Av särskilt värde är att samtliga stolar till såväl klädsel som färg äro helt bevarade i sitt ursprungliga skick. Eljest kunna nämnas 3 förgyllda ramar till spegelfält, skänkta av Grand Hotet i Lund, soffa i nyrokoko , hörnatenienne från 1800-talels mitt och 8-kantigt mässingsbeslaget skrin med reliefpunkterad blomsterornamentik från tiden omkr. 1700. Bi b 1 i o te k e t s tillväx i utgöres av 188 registrerade 1111111mer, varav 172 äro förvärvade genom gåvor. Accessionen omfattar n:ris 7.412-7.600.

r\ r e t s Donatorer. Förteckning över dem , som skänkt föremål till museet, biblioteket och arkivet - där ej annorlunda angives är hemorten Lund. Folkskollärare D. Ahlncr , fru Andersson , kamrer Frans 211

Andersson, frök en Gerda Benclz, fru Melta Björkman, murare Alfred Carl sson , p a ntl å nare 0. Cederström , fröken Gerda Colliancler, frök en Greta Cronsioe, friherre Nils Djurklou, fru Ester Ek edahl-Lundberg, fru Carola Eklund, tand!. Åk e Ekman , Halmstad , bankkamrer Yngve Ekström , Malmö, konse rva tor Hans Erlandsson , Eskilstunaboden, frih errinna n M. Falken berg, Stockholm, komminister Ern st Frostin , Mellan-Grevie, frök en Hildur von Gegerfelts stärbhu s gm. cl :r Stellan \Vinther, konservator And. Gräns , bokhand!. H. Grönkvist, frökn a rna Anna o. Gerd a Gyllenskepp, fru Ebba Halldin, Stockholm, f. d. postmäst. H. Hammarquist, fil. lie. Frithjof Hazelius, Åkarp , docent B. Hildebrand, Stockholm, Ja ndsa ntikvari en M. Hofre n, Kalm a r , fröken In geborg Holcks s tärbhus, fröken Augusta Hult, direktör K. J a rlow, telefo nreparatör Hilding J ensen, h err Axel .Jönsson, h err Ax. vVilh. Jönsso n, h err Ca rl Jönsson , fröken Ida Jönsson, antikvarien William Ka rlso n, fröken Ebba Kastma n , fru Greta Kjellberg, intendent Sven T. Kjellberg, Kyrkorå det i Fosie församling , fröknarna Liljeberg, trädgårdsmäst. Linden , fröken Karin Lin g, Stockholm, fröken Maria Ljun gg ren , handl. Alfr. Lundberg, Lunds · stad s folk.skolor , Lunds universitets hist. museum , Malmöhus lä ns sjukvå rd sinrä ttn., Malmö Museum, Malmö, k a mrer And. Mattsson, fru Ebba Maule, fröken Emy Morins stärbhus, folkskollärare Gust. Månsson , Balkåkra , fröken Sigfrida Möller, fru Elsa Norden, Arrie, sta tion sinsp . A. No rd enskjöld , fabrikör W . Nords tröm , E . o. J. Ny man s s tärbhus, frök en E. P ersson , byggmästare J . A. Persson, h err Emanu el P ettersso n, Truls torp , greve B. von Hosen, Gn es ta , h err J . Rosensohn, Malmö, friherre Hans von Schwerin , Skarhult , folkskollärare Sjöström, Skandinaviska Banken, Malmö, Skolbarnen i Hödd in ge gm . fo lkskollärare Sigge Friber g, Skol rådet i Borlunda o. Skeglinge, Skolrådet i Flackarp, Skolstyrelsen i N. Nöbbelöv, Skånes sm ed mä starefö rbund gm kon stsm eden H enning Persson, fröken Anna Svensso n, Karlskrona , fru J . A. S. Timberg, fröken Hilma Trägå rdh , fr ök en T yk csson, k ap ten J. \Veibull, Malmö, fru E lsa Westerström, fru Greta \~T ulff , Örebro läns Hypotek sförening gm. M. Kihlmark , Örebro. 212

E. BESÖK. ii.r

!\rnn:ul

1!142 .Ju11i . . . . . . . . )) .Juli ... . . )) Augu s ti ... .. )) September .. )) Oktober .... )) No ve mb e r· . ... )) Decem b e r· . . . . 1\J43 Januari ... . . . )) Februal'i .... )) Mars ... . .. . . )) April ... ... .. Maj ........

A nlal fri Il b esö ka nd e

Anta l inlrHclcsb e taland e

Sumnut intr!id esavg: i fler

Anta l medle msbesök

2.748 2!J4 1.033 5 17 :!88 2!l7

2.741 '.U 50 1.532 77:1 288 282 208 5!J8 237

1.7 11 :2:) l .8!l2: Oil 1.4 10: 55 613: 81i 271: 80 260: 10 159:85 486: 50 195: !JO :!24: 10 41!): 1.137: 40 8.881: 3:1

101 81 92 87 42 41i l!J 48 25 :!5 44 10:1 722

1-!0

40!! 480 570 4:l:l 2.21 (i !J. 5:l;j

a;,;,

5!l9 2.4:rn 12.1 !J(j

Av de 21.721 b esöken h u 74~) studente r, 443 militä rer och 6.008 sk olun gdoma r varit avgiftsfria , och besökande m ed n edsatt avgift utgjort 3 .470.

F. OSTARP.

På grnnd av trafiksvåri gh e terna och gäs tgirnregå rd ens upplå tande till militärförläggning h a besök en vid ga mmelgå rden varit få ta li ga. Föreningen har erhållit ersättnin g av Krona n för militärförläggningen . Reparationer h a utförts i erfo rd erli g utsträckning å byggnaderna. G. VÄVSKOLAN OCH KONSERVEHINGSANSTALTEN.

Vävskolan h a r varit upplå ten till Lunds stad s lärlings- och yrkessk olor , som där a nordnat tre vävkurser. Konserveringsverkstädern a h a va rit i livlig verksamhe t för museets rä knin g - särski lt m å omnämnas konserverin gen av den schwerinska dräktdepositionen och andra 1700-talsdrä kter samt de militära uniformerna. Anstalten h a r som vanligt även stå tt till a llmänh etens tjänst. Lund den 4 juni 1943.

STYRELSEN. 213

INNEH Å LL

T ill äg n a n till Da nm a rk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fö r o rd

......... ........... ....... .. .... ............ .. .. .... ...

K ri s ti a n !V:s p o rtr ä tt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fö r em å l ur Kultur en s samlin gar i ord oc h b il d . (S m å u p p sa tse r m ed illu s tr a ti o n e r av AnoN J\NDEnssoN, HAGNAn BLOMQV IST (R. Bq t), \ V ru.1AM KAn 1.soN (W. K.) oc h SVEN T. K.1n 1. n1·:HG (S. T. K.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

01.0F c ~rn l S T OF F Ell SSO'I, My nt[y n dc t fr å n S tå s to r p. E tt m inne fr å n d e t s to r a n o rdi s k a kri ge ts lid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SVEN T . KJE LL BEHG, D a n s k k ern mik i Kultur e n . . . . . . . . . . . . . . . .

\.VrLl .IAM KAnLSON, D a n sk m öbe lk o ns t i Kulture n . . . . . . . . . . . . . . . .

HAGNAH BLOMQV IST, Da nm a rk s fö r s ta do min ik a ner kl os tc r. Svartbrödr a kl os tre t i Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

107

AGNES GE r.1 En, E n me d e lti da a lt a rduk i duk agå n gsväv n a d . . . . . .

150

H ARALD N 11 .ssoN, H a lmb indnin g · i sp ira lteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . .

158

Kulturhi s tori sk a för enin ge n s fö1· Södra Sveri ge Yc rk sam h e t 19-12 -43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193 Led a m ö ter , s ty 1·else oc h r eviso r er . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193 E k o n omi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 Pe r so n a l oc h verk sa mh e t . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 Samlin ga r , bibli o tek oc h ar ki v . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 Are ts d o n <llo r e r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 Besök . ös ta rp . \Tä ysk ola n oc h k o n se r vcr ingsa ns ta lt e n . . . . 21 3

OMSLAG SV!NJETTENS m o ti v ii r de tr e leo p a rd e rn a i d a n sk a r iksva pn e l. Till äg n a n till D a nm a rk inf ä lld i e n k oppa r s tu ck e n ka rta över d a n sk a rik e t fr å n 1680 av N1couus \ ' 1ssc 1-11::11 .

ölja nd e firmor ha genom annonsering i de nna årsbok ell er genom gåv01· väsentligt bidragit till täckande av ko stnad erna för dess utgivand e. AB. Ap olcka rn es lVIincralvallenfabrik, Lund AB . C. 0. Borgs Söne1·s Fabrike1·, Lund AB. Esk ilslun abo den Geo r g Lind, Lund J\B. \Vilh . Grönvalls Läderfabr ik , i\n gclholm AB. Fr. Kiirzel, Malmö AB. Linnefabriken Merkur, Gö tebo1·g AB. Lund s Me jeri , Lund AB. Skandinaviska Banken AB. Åkerlund & Hausing, Lund Finpappersbrukens Försä ljnings AB., Stockholm Gamla Sparbanken, Lund Hemmets Journ al, Malmö Lennarlssons . Trävaruaffä r , Lund Carl Lunds Fabriksaktiebolag, Malm ö Nya Sparbanken, Lund Skånska Brandförsäkringsinrättningen, Lund Svenska Sup erfosfalförsäljnin gs AB., H älsin gborg Torn a Sparbank

SÅSOM

NÖTHÅHSGARN, 1-tr. BAHAGARN, 2-tr. VISTRAGARN, SPORTGARN FÖR l'iAPP- OCH DRÄIHTYGER SAMT MATTVARP FINNAS I LAGER ÄKTA FÄIWEn Ul:H KVALITETEn I ENLlGHET MED TILLATNA BLANDNINGAH UA/lNEHNA FOlll:iÄL./Afi GENUM HEMSLO.JIJfiAFFAllEH,

VÄVSR0/.11/l

IJCH

VÄVEHSIWH

»TEXGAl\N » AKTl.EBOLAGET FH. KUHZEL MALMO TEL. NAMNANHOP: i'IUHZELS FABl\ll'iEI\

_ _ _ _ _._J

-1 »Sparsamhet är framstegets moder, i första rummet det ekonomiska men även det kulturella och sociala, så sant som högre kultur och bättre sociala förhållanden bero av samhällets större materiella resurser». !Per Edv in Skö ldl.

GAMLA SPARBANKEN

TORNA SPARBANK

NYA SPARBANKEN LU N D

A. -B. LUNDS MEJERI !Grund lagt år 1872 av G odsög. Go ttfr . W arh o lml

Våra förstklassiga produkter rekommenderas Huvudaffären : Mag le St. Ky rkogata 3 Te l. 108 & 1015

Kontrollmjölksavd .: S:t Petri Kyrkog. 10 Tel. 503 Dessuto m ett tr etti o tal fi lia ler oc h återfö rsä ljare i al la d ela r av stad en

SKÅNSKA BRAND medd elar för sä krin ga r mol. brand, ansvarighet, cykelstöld, inbrott, glas- och Yall:enledningsskada. Hög rabatt vid samtidig försäkring i flera

branscher.

SKANSl1A BRANDFORSÄI\RINGSINRÄTTNINGEN SI\ÅNSl\A STÄDERNAS BRANDSTODSFORENING FORSÄl'lIUNGSAl\TIEBOLAGET FINN Hu vudkontor: L LI N 0, Tegnersplatsen 4. Tel. namnanrop : »Sl'IÅNSI'IA BR AN D»

Denna årsbok är tryckt å

GRAVYRTRYCKPAPPER FRÅN

FINBRUKEN KLIPPAN

LESSEBO

GRYCKSBO

1573

~RL I u NDS

MALMÖ Stålemaljerade kärl och Rostfria artiklar

Säljes i järn- och bosättningsaffärer ------------------

A.B. ESKILSTUNABODEN GEORG LIND Tel. 17300 Växel.

Lund

Platsens mest väls ortera de

JÄRN- BOSÄTTNINGS- FÄRG- TAPET- OCH KEMIKALIEHANDEL

". . . lo-nlc av f"'d enfelj/c

typ. "

,,(!!.~en l1.

Borgs 1 !....und kan göra gamla klädei nästan som nya . Låt kemiskt ren sa E1 gamla kostym ell e1 klänning och spara pengar och ldädku· ponger.

Lennartssons Trävaruaffär Carl Håkansson Karl XII-gatan 7

LUND

Tel. 173 20

BYGGN ADSMATERIALIER av alla slag från platsens mest välsorterade lager LJUSNE PLYWOOD och W ALLBOARD. TREETEX samt PERSTORPS BOKPARKETT

LISTER AV ALLA SLAG

SPECIALITETER Snickerifuru och växlhustillverkni~

,A.-8. WILH. GRtjNVALLS LÄDER FABRIK ÄNGELHOLM

LEVA LIVET LUNDENSISKT . . . Ni ls Ludvigs bidrag »Norr t u 11 », där ett stycke småborgerligt Lund från gångna tider skildras på ett sätt som verkar absolut äkta och där miljö och mentali tet sy nas utomorden tligt vä l fångade.

PRIS 8: 75

Han s Regn ell i Lunda gå rd .

LUNDENSIA 1944 Föreningen Lundensare i Stockholm vårdar också pietetsfullt lundatradition en bl. a . genom att til l varje nyår ge ut e n kalender med titeln LUNDENS I A. Den är i år som annars om åren pigg och tr evlig. Arbetet.

PRIS 2: 25

UTGIVNA AV FÖRENINGEN LUNDENSARE I STOCKHOLM

'~~~~~~~~~~S-å-·1,_e·_s_i~a-lla~b-o_k_l_å_d_o_r~~~~~~~~~~•

Moderna skjortor ha Unipartkragar Unlpartkragarna äro just sådana som Ni vill att e n krage skall vara. Den verkar stärkt men .iir be-

r-:-E MMETS

JOURNAL

GYNNA Sl\ÅNSK populär intressant 1

I omväxlande

INDUSTRI

SVENSKA SUPERFOSFATfÖRSÄLJNINGS-A.-B. HÅLSINGBORG flLlALKONTOR: STOCKHOLI\\, GÖTEBORG. NEDERLAG I ALLA HAMNPLATSER

Prima svenskt 20 % Super/os/af Thomas/os/af Benmjöl Kalisalter Blandgödselmedel ljungasalpeter Kalksalpefer Chilesalpeler Synt. Salpeter Kalkkväve Svavelsyrad ammoniak

SKÅNSI\ BILDALMAN"l\_CJ{A 1944 ut~es

av l\ULTUREN

Väggalmanacka med 24 löstagbara vy kort med sklmska motiv. Pris ;): - kr.

Vid större beställning rabatt.

Firmor erh l1lla vid bes Uillning av minst 2E) ex. sitt namn påtryckt.

Jul- och Nyårsgåva.