Skip to main content

Griseldisdukens stilfränder

Page 1

KULTUREN 0

EN ARSBOK

1937


KULTUREN EN

ÅRSBOK TILL

MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE

I

9 37


DENNA BOK ÄH REDIGERAD AV SVEN T. KJELLBERG OCH TRYCKT I EN UPPLAGA AV 6,500 EXEMPLAH I GRAVYRMANER HOS HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI I LUND.

KLICHEEHNA ÄRO FHÅN A.-B. MALMÖ

GRAFJSKA ANSTALT OCH PAPPERET FRÅN FINBRUKEN, STOCKHOLM.

LUND 1938


GRISELDISDUKENS STILFRÄNDER Av CARL R. AF UGGLAS

o

r 1935 hade Statens Historiska Museum det lyckliga tillfället att kunna få förena m.ed sina samlingar den märkliga textilpjäs, som kallas »Griseldis-duken », så benämnd efter de tolv figurkompositioner med motiv ur den popu lära senmedeltida, tidigHst i BoccACCIOS Decarn.erone (1383) behandlade sagan om den trogna och undergivna herdedottern ~ senare furstebruden Griseldis, epokens skolexempel på den perfekta makan . Denna intressanta pjäs är en mycket stor bordduk av gåsögonmönstrat linne broderat med ylle och silke i gult och grönt, rött och blått, i nyare tid i sönderklippt tillstånd begagnad som altarduk och antependium i Hammarby kyrka i Södermanland.1 Någon nyhet för de intresserade är den icke . Den är välkänd såväl från Södermanlands fornminnesförenings, kyrkomuseum, där den under en följd av år, 1881- 1929, varit deponerad, som från Statens Historiska Museums utställning av äldre kyrklig textilkonst i Stockholm 1929, 2 vartill kommer, att den - på ett snart sagt förebildligt sätt - redan för snart 50 år sedan publicerades av JOI-I AN vVAHLFISK .a Den citerade författaren har bl. a . uppvisat (s. 48), att duken som själv knappast kan dateras till en äldre tid än omkr. 1525 - i sina inskrifter m. m . följer en Liibeckupplaga av sagan från 1480-talet. Språket är också plattyskt, varför det allmänna ursprungsområdet icke är tvivelaktigt. Icke dess mindre har ännu intet enda existerande arbete påvisats, varken i utlandet eller hemma hos oss, som kunnat sättas i genetiskt samband med vår duk och därigenom utvid ga den närmare kännedomen om dess art och dess krets. Men dylika finnas. dock. En studieresa hösten 1936 har givit undertecknad till-

A

110


Bild 1. Detalj av duk. Marienkirche, Rostock. Foto H. A. Gräbke.

fälle att konstatera det, ej minst på så sätt, att ytterligare tvenne,. också de sedan förr bekanta, broderade dukar i ett par svenska museer kunnat bestämmas som tillhörande kretsen, och att ännu ett tredje broderi i ett av våra museer kunnat påvisas såsom i vart fall besläktad därmed. Det i detta sammanhang viktigaste föremålet befinner sig 111


i S :t Marienkirche i Rostock, bild 1. Också det är sannolikt en stor bordduk av dimensioner, som äro ansenliga nog även om de, i vart fall i dukens nuvarande, ej i sin helhet bevarade tillstånd betydligt understiga Hammarby-arbetets 4 ; duken är ännu opublicerad med bortseende från korta notiser i det tyska inventarieverket för Mecklenburg :; samt i en liten skrift av 6 GRÄBKE: Die Marienkirche zu Rostock. Stoffet är som i vår 7 egen duk mönstrat linne, och broderiet är utfört i samma färger som förekomma hos denna, här blott ännu mera lysande och paranta än där - det gäller särskilt det röda - tack vare det bättre bevarade tillståndet. 8 I vår duk är ju särskilt silket flerstädes bortnött, och mönstrets utprickning får på dessa håll ersätta vad som brister i brodyren. Rostock-dukens kvalitet kanske också får betecknas som elegantare än vår duks, men i allt väsentligt och i en mängd detaljer äro de så nära förbundna, att ett verkstadsförhållande dem emellan av intimaste slag m åste föiutsättas. På båda hållen ytterst en bred bård, på Hammarby-duken, bild 2, utfylld av akantusrankor , liggande lejon och enhörningar samt nakna putti, på Rostockduken av avhuggna, blombärande grenar, vilkas följd på regelbundna avstå nd avbrytas av stående, inåt vända, gula lejon. Bottnen innanför ramen täckes här som där av ett arabeskartat rankverk bärande stora sengotiska blomknoppar och blad - hos Hammarby-exemplaret av akantuskaraktär, hos Rostock-exemplaret eklövslilmande - samt här och var flätande sig samman i runda kransar, på förstnämnda exemplar omslutande djur av allsköns art (gäss, kattor, enhörningar, hjortar m. m.) , på sistnämnda, där också kransarna för ekomma sparsammare, liggande lamm med ett klöverblad i munnen. Bottnarna omkring dessa senare utfyllas av samma »förkortningstecken » för växande gräs som i överflöd iakttagas på den svenska duken i grupper av tre sammanställda strån och Mliknande figurer , se bild 1 och 4. Nedåt Rostock-dukens ena kortända 9 utbytes rankverket av växande örter, däribland ett stort blomstånd av exakt samma art som flerstädes inom Griseldiskompositionerna, och mellan dem figurera livligt tecknade

112


djur, bland dem en fågel ätande på en mask. Fåglar med blad celler fiskar(?) i näbben ingå på Hammarby-duken bland de djur, som inställts i de ovannämnda kransarna i lövverket, och en löpande hund följer där kung Walter både i den scen, där hans underlydande uppmana honom att ingå giftermål, som den, där han efter skilsmässan återförenas med maka och barn, ·b ild 3. Men allra mest upplysande äro de båda figurer , som -0vanför sistnämnda avsnitt av Rostock-duken placerats på var sin sida om och något högre än en akantuskrans omslutande -ett - tyvärr ej identifierat - adligt vapen på en »tarsche »sköld, till höger en ung herre, till vänster en elegant dam, höviskt vända i halvprofil mot varandra, båda helt Cranach:mässiga i sin klädsel och sitt sätt att uppträda. Denne unge herre med en nejlika stelt framsträckt i näven - »lyckligt .älskad » betyder det på det senmedeltida blomsterspråket ·och klädd i svart rock med gula uppslag samt med hosor i sistnämnda färg och svart barett är i detalj densamme som uppträder i en hel följd av Griseldisdukens kompositioner (n:r 1, 3, 8, 9, 11 och 12, bild 3 och 4), och damen i dräkt med ärmpuffar och plymascherad hatt och sitt sirliga sätt att uppträda är, skulle man kunna säga, ingen annan än Griseldis som Walters brud vid f estbordet i den scen, som på den :svenska duken föreställer hennes bröllopsgille, fastän plymhatten är utbytt mot en krona, bild 5. Som pricken över i'et :kommer H.ostock-broderiets lilla säckpipsblåsare närmast under »herrns » fötter; han har en motsvarighet i den nyssnämnda :gillesscenen - fastän han här sitter på golvet med benen sträckta in under bordduken - och är i sin genremässiga frihet och rent ornamentala förbindelse m ed dukens figur·värld för övrigt alldeles samma andas barn som de folkliga :små figurer, som på liknande inkonventionella sätt inpassats i den svenska dukens rank verk: en bondkvinna bärande ett K.rus och en tupp, med en korg på ryggen och följd av en hund, samtalande med en förnäm dam, som synes skänka benne en klädning, en trumslagare i landsknektskostym, ännu .en bondkvinna med räfsa och skära, bild 6- 8. 8

113


Bild 2. Detalj av duk från Hammarby kyrka, Södermanland. Nu Historiska Museum . Bild 3 och -!. Detaljer av duken bild 2.

114

Staten s


115


Men Rostock-dukens betydelse sträcker sig - såsom ovan antyddes - längre än till att skänka Griseldis-broderiet en frände på utländsk botten, den tjänar också till att bestämma ett par hittills föga studerade arbeten i svensk ägo. Det ena av dessa, tyvärr blott ett fragment och för övrigt rätt starkt skadat av fuktfläckar ell. dyl., tillhör Kulturen i Lund, dit det inköpts från Hessleberga, Lyngby sn, Skåne. Trots att arbetet, som sagt, nu är rätt fragmentariskt, lider det väl ej tvivel om att också här är fråga om en duk, bild 9. Materialet är som annorstädes gåsögonmönstrat linne och broderiet är utfört i silke i olika sömtekniker, huvudsakligen plattsöm och stjälkstygn, Och av olika färger, varibland, nu bleknat, gulgrönt eller mossgrönt samt gult dominera vid sidan av rött och blått (även i detaljer blåanlupen metalltråd). Den del av totalkompositionen, som återstår, visar som Rostockduken ett höviskt par. De båda kontrahenterna äro vända mot varandra och båda röra sin ena hand i en uttrycksfull talpose, medan mannen - en mogen kavaljer med tvekluvet skägg - i sin andra hand håller en handske, damen en sammanlagd duk ell. dyl. Båda äro iförda högst eleganta kläder, mannen med ofantliga ärm- och byxpuffar samt fjädrad barett, damen med snett draperad överkjol och med ärmpuffar också hon, kläder alltså av i stort sett samma snitt som de, vi anträffade på Rostock-duken, men av en smula yngre stilskiftning; man kunde, vad angår den manliga kostymen, säga, att den är av ungefär samma slag, vari man brukar se Gustav Vasa uppträda på porträtten från 1540-1550-talen. 10 Mellan figurerna växer ett träd, som på en stympad gren uppbär ett av rikt heraldiskt lövverk omgivet vapen, tyvärr ej heller detta identifierat. Vapnet består av en delad sköld, i det övre, gulbruna fältet två liljor i samma färg, i undre fältet - av obestämd ljus ton - en nedåtböjd kvist med ett stort blad eller en blomma, allt i blått. I trädkronan synas blombärande rankor starkt besläktade med Rostock-dukens filtra sig in. - Figurerna stå ställda på ett markavsnitt av samma karakteristiska art som där - en tuvig ängsmark med blommande 116


Bild 5. Detalj av duk en bild 2.

117


Bild 6. Detalj av duken bild 2.

örter, däribland ett stort maskrosstånd och en bolmört - och därtill några av dessa halvt skämtsamma små genrefigurer, som vi förut lärt känna på Rostock-duken likaväl som Hammarbyduken: här ett par nakna pygmeer, den till vänster en man - åbäkande sig på alla fyra i en tämligen obegriplig situation, den till höger - en kvinna - sittande svängande med armar och ben, underst en liten page bärande på en stor båtformig kasse ell. dyl. och med ett otydligt föremål i sin vänstra hand, som förefaller vara en vid ett snöre bunden boll (ett bilboquet-spel ?) . Runt omkring löper en bård, sammansatt av Rostockdukens morska lejon med deras i spetsiga testar uppdelade man, raggiga lemmar och prydligt tillbakastrukna svansar, här visserligen sittande i stället för stående, och över respektive rutor äro infällda samma korta horisontalställda, blom- och bladbärande grenstumpar, som i Rostock utgöra bårdens sammanhållande kompositionsled. 118


Bild 7 och 8. Detalj av duken bild 2.

Att ett mycket nära samband råder mellan Rostock- och Skåneduken är alltså uppenbart. Däremot får man väl anslå den senares tillkomstid till en något yngre epok än den förras, förmodligen 1540-1550-talen, som den framställda mannens dräkt synes rimma sig med. 11 Medan Roslock-dukens vapensköld ännu bevarar den sengotiska tidens form , har den skånska dukens sköld fått den symmetriska regelbundenhet, som tillhör renässansen. Det kan vara svårt nog att med ett exakt :årtal beteckna den epok, då sistnämnda sköldform kom till genombrott i den dekorativa konsten i norra Europa. Genomgår man emellertid ett nu överblickbart material av en karaktär, som med viss trygghet kan parallelliseras med våra textiliers, nämligen de danska adliga sigillen från 1500-talets förra del så som de sammanställts av THISET .i hans Danske adelige sigiller fra det 15. 16. og 17 . Aarhundrede (Köpenhamn 1905), iakttar man, att någon verklig popularitet knappast kommit 119


den nya, modärna sköldformen till del förrän inemot århundradets mitt eller senare, 12 även om en och annan som KNUl} PEDERSEN GYLDENSTIERNE till Tim redan 1524 och ERIK MOGENSEN MORMAND till Bramslykke året därpå tillägnat sig den, ~ må vara i en gestalt som tyder på rätt mycken osäkerhet om huru den egentligen skulle framställas. 14 Böra av allt att döma Hammarby- och Rostock-dukarna dateras till tiden omkring år 1525, visar Lunda-duken, att ateljens verksamhet sträckt sig ännu ett eller annat årtionde längre. Och man har troligen rätt att därtill konstatera, att den gjort det ytterligare någon tid framåt. Det är det andra av de båda ovan antydda arbetena, vilkas karaktär Rostock-duken ger en utgångspunkt att bestämma, som talar därför. Denna gång är det åter fråga om en stor, i sin helhet bevarad, rikt och präktigt broderad duk (1. 215 cm, br. 68 cm), nu i Uddevalla museum, bild 10, dit den kommit från Husaby kyrka i Västergötland, varest den lär varit begagnad som dophandduk.15 Stoffet är ett slags komplicerad linnekypert, mönstrad med livligt profilerade, dubbla, hörnställda rutor. 16 Broderimaterialet är silke, övervägande gult - vari kanske delvis också ingår bleknat rött, då överraskande nog denna färg annars. ej förekommer - dessutom grönt, blått och vitt. Dekorens. indelning är i stort sett densamma vi förut iakttagit: en ram bildad av en blomranka, på jämna mellanrum avbruten av lejon, här emellertid ej stående eller sittande utan liggande, bottnen innanför ramen fylld av en blombärande arabeskranka och - i analogi med det visserligen mera komplicerade schemat för Griseldis-duken - med tre kransar i dukens mittlinje,. här verkliga, av blommor bundna medaljongramar omslutande var sin siren, bild 11. Större delen av dukens ena hälft får , alldeles som förhållandet är i Rostock och Lund, bilda en dekorativ värld för sig. Här ser man överst två stående lejon hållande en öppen, ur gapet på en skäggig maskaron eller ett lejonhuvud ( ?) , utspringande akantuskrans, varuti läsas ägarinitialerna C:ö - A:HD (de båda sistnämnda bokstäverna hopskrivna, bild 12) .17 Vid underkanten är en motsvarande 1

120


Bild 9. Duk från Hessleberga, Lyngby s:n, Skåne. Kulturen.

större figur, en blomvas; mellan dem förekommer en påfågel,. en flygande duva, en oxe, en bock, en uggla, en fjäril, en liggande hjort med sin hind och dessutom allehanda blommande örter, men också utströdda » drölerier» i liten skala av samma karakteristiska art, som tagit sig - må vara något avvikande uttryck på de andra dukarna; en jägare, som iklädd pluderhosor och barett löper åt vänster med ett horn för munnen och med spjut i hand jagande ett av en hund förföljt vildsvin, samt två motiv ur den folkliga rävsagan, 18 räven, som iklädd munkkåpa,.

121


Bild 10. Duk från Husaby k yrka, Västergötland. Nu i Uddeva lla Museum.

122


Bild 11. Detalj av duken bild 10.

varunder svansen nedhänger, med radband i hand predikar från ett papper eller en uppslagen bok för en grann, framför honom stående tupp - eller är det fråga om en försäljning av .avlatsbrev eller upprättandet av ett affärsavtal? - samt räven, 123


Bild 12. Detalj av duken bild 10.

som efter välförrättat värv springer bort med den dumma gåsen i gapet, bild 13. Märk särskilt de båda lejonen, som bära kransen kring donatorsinitialerna: till hela sin art, med sin magistrala resning och sina prydligt svängda svansar kunna de utan all tvekan räkna tjocka släkten med dem, som liva Rostock-dukens bårder. Vad angår tillkomsttiden kan väl emellertid Husaby-duken knappast räkna ens så pass hög ålder som duken i Lund, även om en ej så synnerligen stor tidrymd ligger mellan dem. Rankornas stora blomknoppar bevara visserligen mycket av den gotiska karaktär, som gör sig så starkt gällande annorstädes, men de växla m ed helt utslagna blommor av otvetydigt renässanskynne, och puraste renässans är den stora vasen 1ned sina nejlikor vid ena kortsidan. 1 9 Detsamma kan sägas om bårdens liggande, knähundsliknande lejon, trots att deras stamtavla uppenbarligen går upp till de kungliga djuren på Hammarby124


Bild 13. Detalj av duk en bild 10.

dukens bård, där de vila med klot under tassarna, 20 och de kransar, som bilda medaljongramarna kring sirenerna.:! 1 Ett välkänt renässansmotiv är också den vildsvinsjagande mannen, och hans dräkt med dess vida pluderhosor synes - om man vågar uttala en mening trots bildens flyktiga utförande - peka ännu ett, må vara tämligen kort stycke längre framåt inom 1500-talet än manskostymen på Lunda-broderiet, d. v. s. tidigast mot slutet av decenniet närmast sekelmitten, snarast åren omkring år 1560 eller härefter. 22 Mellan ateljens begynnelseepok så som den belägges av Hammarby- och Rostock-arbetena och dess slutpunkt, som Husaby-duken synes beteckna, skulle alltså ligga ett så pass långt tidsavsnitt som 35-40 år. Detta måste likväl antagas vara riktigt, då släktskapen knappast kan förnekas och utvecklingskurvan kan dragas över en mellanliggande etapp som_ Lunda-duken. Här skall annars ej ordas något om de behandlade arbetenas 125


ställning i fråga om lokaliseringen av den atelje, varur de framgått - eller snarare kanske ateljeer - utöver vad redan påpekats om Griseldis-dukens plattyska inskrifter och de slutsatser, man kan draga härav för dess del liksom för hela gruppen som sådan. 23 Denna fråga kommer också att snart nog, enligt vad man har att hoppas, upptagas till behandling av museidirektör GRÄBKE i Rostock, vilken, enligt vad han haft vänligheten meddela, har en del nytt material att framdraga från nedertyska fyndplatser. 24 Icke heller skall jag här inlåta_ mig på någon spekulation över den tradition, som kan förbinda gruppen med äldre, rent gotisk broderikonst, ehuru uppslag därtill icke saknas - även på denna punkt bör i vart fall GRÄBKES undersökning avvaktas - eller över denna tradi. tions fördelning i olika . grenar, varav en bildas just av vår ateljes produkter. Att en sådan fördelning ägt rum är i vart fall icke alldeles uteslutet med hänsyn till några sinsemellan starkt disparata verk, som i vissa avseenden stilistiskt synas gravitera mot vår atelje eller, om man så vill, ett centrum bakom, alltså i tiden äldre än densamma. Jag avser å ena sidan ett broderi på linne - i vart fall en gång begagnat som kuddvar - som förvaras i Kulturen i Lund och uppgives stamma från Kalmar. 2 aSom av bild 14 framgår, är det sammansatt av fyra praktiskt taget identiska, sammansydda rutor, visande bakom ett vidjestängsel ett höviskt par i tidiga renässansdräkter med ett lejon, som damen leder i ett band, mellan sig - i den övre högra rutan utbytt mot ett hundkoppel fört av kavaljeren - och med ett träd inställt där bakom, rikt belövat och behängt med druvklasar samt med grenarna, vari fåglar sitta, dekorativt rundbö jda och sammanslingrade. Motivet är alltså av principiellt samma slag som de, vi förut gjort bekantskap med - jag hänvisar särskilt till Hessleberga-duken med det sköldbärande trädet - och av figurernas. dräkter att döma sammanfaller dess datum ungefär med de äldre företrädarnas för riktningen, Hammarby- och Rostockdukarnas. Men kompositionens täta utfyllnad av ytan och enskildheternas teckning skänka, i samband med detaljer som 126


Bild 1-±. Kuddvar från Kalmar (? ). Kulturen.

det flätade stängslet och stiliseringen av lejonen med deras ornamentalt ombildade klor och kluvna svansspetsar - av ett betydligt mycket mer markerat gotiskt kynne än lejonen även på de äldre av våra dukar - ett från dem olikartat intryck, som ger en antydan mot andra utgångspunkter, även om i detta intryck samtidigt kvarstår åtskilligt, som på ett mer eller mindre klart sätt söker sina paralleller med de nämnda arbetena. A andra sidan kan man erinra om en s. k. Kommuniontuch i Nicolaikirche i Liineburg, bild 15 26 - av ända till 685· 127


Bild 15. Duk från Nicolaikirche, Li.ineburg. Efter Die Kunst d. Prov. Hannover.

-c:ms längd och 87 cm:s bredd, alltså av dessa väldiga dimensioner, som utmärka framförallt Griseldis-duken - daterad så pass sent som 1542, vilken i andra avseenden än Kalmarbroderiet förefaller att lägga i dagen beröringspunkter med vår ateljes produktion så pass påtagliga, att m.an ej kan frånse dem, hur mycket som än i mångt och mycket skiljer dem. Det -ej så litet naiva kompositionssättet för de Cranachska figurerna i de scener ur Gamla Testamentet, som återgivas i stora, i varandra gripande medaljongramar, samt det dessa återgivande rankverket och de inställda djuren, likaså broderitekniken i den mån man kan bilda sig en uppfattning därom genom en avbildning tala i denna riktning. Enstaka detaljer synas ännu peka bakåt i tiden, 2 7 men det huvudsakliga i helheten, främst den strängare fördelningen av dekorens olika partier, ger snarare - och starkare än Griseldis-dukens grupp förmår - föraningar om en yngre smaktendens, ja, man kan rent av fråga sig, om här inte en linje går fram till de danska, men väl på tyska uppslag byggande, bekanta 1600-talsdukarna - i flera fall säkert bordhimlar - med deras stora bibliska medaljongkompositioner omgivna av vegetativa ornament av rött silke på ·O färgat linne. 28 Men här svälla de stilhistoriska utvecklingsproblemen ut 128


på längden och vidden i nu oöverblickbara mått. ~yss anförda observationer, som blott äga en hypotetisk innebörd, äro som ovan antyddes - ej avsedda att inleda i grubbel över ting och förhållanden, för vilkas diskussion fordras en h elt annan o ch bredare bas än för närvarande står till förfogand e.

KÄLLHAN VISNING AR OCH NOTER. 1 Inv.n :r 21029. N. v. längd 557-560 cm., ursprun glig län gd omkr. 580 cm. Bredd 93-95 cm. - Angående sagan, även känd och högt skattad i Norden - en svensk upplaga utkom ännu år 1819 i Upps ala, e n d ansk 1876 - se t. ex. bla nd den utomordentligt r ikhaltiga litter a turen en förhållandevis nyutkommen avh a ndlin g av KÄTE LASERSTEIN, Der Griseldisstoff in der vVeltliteratur, Weimar 1926, Forschungen zur neu eren Literaturgeschichte 58, m ed omfattande litteraturapp ar a t, samt sä rskilt m ed hänsyn till sagans utbrednin g inom Skandin av ien PA U LI, Helena, Griseldis, En Doctors Da tter, Da nsk e Folkeb0ger fra 16. og 17. Aarhundrede, Köp enhamn 1920, s. XXXI ff, 160 ff, 188 ff, 231 ff; för Sverige jfr BÄCKSTRÖM, Svenska folkböcker I, Stockholm 1895, s. 275 ff. 2 Nämnda museums och utställnings k atalo ger, d en förra i Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistori a XV, 1911, r esp ektiv e n :r 258 och 87. 3 Griselda-sagan i textil framställning å duk i Strängn äs k yrkomuseum, Bidrag till Södermanla nds äldre kulturhistoria VII, 1889, s. 41 ff. 4 Län gd 322 cm. bredd 67 cm. Duken avklippt och ej större än h är meddelade avbildning utvisar. 5 Die Kunst- und Geschichts-Denkmäler des Grossherzogthums Mecklenburg-Schwerin I, 2:dra uppl. 1898, s. 70. 6 2:dra uppl aga n, Rostock 1937. Origin alet till h ä r åter givn a avbildnin g har välvilligt ställts till förfo ga nde av författaren, musei<lirektör A. GRÄ:BKE, Rostock, som även lämn a t en del d etaljupplys ningar rörand e d ets am m a. 7 Tyvärr omfatta ej min a p å platsen gjorda a ntecknin gar n ågon uppgift om mönstrets art. 8 En granskning av duk en i dess nuvar a nde monterin g, bakom g las, har ej tillåtit ett bestä mt konstater a nde av huruvida broderiet s om Hamm arby-dukens broderi utförts av såväl ylle som silke. Sistnämnda material överväger i vart fall. Samma teknik , stjälkstygn och kedjesöm, synes emeller tid förekomma här som där.

9

129


9

Hur förhållandet varit vid den andra, nu bortklippta kortändan kan ej sägas, men en jämförelse med den nedannämnda Husabyduken gör sannolikt, att dukens ornament koncentrerat sitt till den ena kortändan utan balanserande motsvarighet vid den andra. 10 Jag tänker t. ex. på det 1542 daterade originalet till den bekanta bilden p å våra riksbankssedlar i Uppsala universitet som ett porträtt hos frih. C. Gripenstedt, Bysta, STENEBERG, Vasarenässansens porträttkonst, Stockholm 1935, pl. 10. 11 Kanske sn ar ast sistnämnda årtionde, d å den framställd a pagen - till skillnad från den större mansf iguren - förefaller att bära pluderhosor, vilka i vart fall i Norden ej synas kommit i bruk för e detta årtiondes mitt, varom se n edan not 22. 12 En man som Mads ~riksen Mormand till Sredingegaard använder ännu 1564 en sköld av tarsche-typ och h ar först 1580 utbytt den mot den yngre typ en, se THISET, a. a. A VI : 11- 12. 13 THISET, a. a. C XVI: 41, A VI: 9. 14 Varken för Sveriges eller N ordtysklands del föreligger ett sammanställt m aterial till frågans bedömande som de rik a sigillserierna fr ån Danmark. Vad vårt land angår m å här blott anföras,. att det . ofta avbildade sigill, som synes utfört för Gustaf Eriksson Vasa vid hans tillträde till riksföreståndareämbetet 1521, se t. ex. HILDEBR AND, Heraldiska studier I, Antikvarisk tidskrift VII: 1, 1883,. s. 50, stamp i Statens historiska museum, inv.n:r 160, ännu omsluter en sköld av den sen gotiska typen, men att ett annat av samma år,. avbildat hos VON TROLL, En upplysning i konung Gustaf I :s historia,. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens handlingar I, 1789,. pl. s. 280- 281, övergivit den. På de båda äldsta av de gravstenar,. som upptagas i avbildnin gsverket >>Vapen och dräkter på svenska gravstenar från äldre Vasatidem> tillägnat R. Cederström 1926, Stockholm 1926, pl. 1- 2 - över respektive Peder Erlandsson Bååt, död 1540, i Sorunda kyrka, Södermanland, samt Ingeborg och Anna Baner,. båda döda 1541, i Danderyds kyrka, Uppland, även i Sveriges kyrkor, Uppland I, 1918, s. 46 f, - har den likaledes övergått till renässanstypen, vilken i fortsättningen uppträder obestridd. 15 Med sitt rika, tättkomponerade broderi ägnar sig duken onekligen föga för det angivna ändamålet, men från en annan nordvästgötisk kyrka, Sunnersberg, föreligger verkligen en notis från 1663, enligt vilken fru Ebba Ulfsparre skänkte kyrk an ett »handkläde» av »silke och gull», Sveriges kyrkor, Västergötland I s. 69~ - Husaby-duken var utställd på utställningen av äldre kyrklig konst från västra Sverige vid Göteborgs jubileumsutställning 1923 samt Statens historisk a museums textilutställning 1929, r esp. k at. n :r 824 och 485; p å förra stället m ed d en alltför sena dateringen till 1600-

130


talets mitt, på det senare med datering till 1500-talets slut, uppenbarligen också den alltför ung. 16 Stoffet bestämt av fil. lie. Agnes Geijer. 17 ö-et intygar, att arbetets beställare varit svenskar, detta under förutsättning att initialerna äro ursprungliga, vilket jag i vart fall ej finner höjt över allt tvivel. Bokstäverna HD torde gömma ett ))dotter»- namn. 18 Varom se t. ex. MEISSNER, Die bildlichen Darstellung des Reinecke Fuchs im Mittelalter, Archiv for Studium <ler neueren Spra chen und Literaturen LVIII: 2, Braunschweig 1877, s. 241 ff. och BERGNER, Handbuch der deutschen Kunstaltertiimer in Deutschland, Leipzig 1905 s. 571 f. Från vårt land - frånsett några misericordiereliefer p å korstolarna i Lunds domkyrk a, se WHANGEL, Korstolarna i Lunds domkyrka, Malmö 1930 s. 20, av honom, s. 4 f., daterade till 1360-1370-talen - kunn a andragas exempel som en rad bilder ur den kända Kalmar-handskriften av Magnus Erikssons landslag från 1400-talets mitt i Kungl. Biblioteket i Stockholm, om vilka se HrLDEBRAND, Bidrag till svenska medeltidens konsthistoria, Antikvarisk tidskrift för Sverige III, s. 165 f., jfr KLEIN, Samhällsyn på Engelbrektstiden, Nordiska Museets och Skansens årsbok 1935, s. 74, samt från kalkmålningarna i Tolfta kyrka, Uppland, fr ån 1500-talets början, se SYLWAN, Kalkmålningar från Uppland, Stockholm 1899, Antikvarisk tidskrift för Sverige XIV : 1, s. 155. 19 Dekorativa vasmotiv uppträda redan hos vissa av ))Kleinmeister» i Tyskland som Hans Sebald Beham och Albrecht Aldegrever, men där ett tidigt datum därpå kan beläggas, som i några stick av 1528, se JESSEN, Meister des Ornamentsticks I, Berlin u. å. pl. 70, 76, framträder motivet omstiliserat a la italiensk grotesk; en vas med naturalistiska blommor, som här torde med säkerhet tillhöra en relativt sen epok, ej gärna före vid pass århundradets mitt - jag påminner t. ex. om en intarsia i Kalmar slott i den s. k. Rutsalen, se UPMARK, Svensk byggnadskonst 1530- 1760, Stockholm 1904, fig. 43; salen iordningställdes ej förrän efter 1571, a. a. s. 54. 20 Red an på Hammarby-duken kan man f. ö. annotera ett renässansmässigt drag, bårdens helt nakna, obevingade putti. Ännu omkr. 1515, d å det s. k . Sippen altar fr å n Burgkirche i Li.ibeck, nu i S :t Annen-Museum, Li.ibeck, tillkom, behålla de annars så renässansgraciösa nakna putti, som ingå i dess ornamentsrankor, sina änglavingar, se detaljavbildning hos HEISE, Fabelwelt des Mittelalters, Berlin 1936, fig. 48; dateringen enligt samm e förf. Li.ibecker Plastik. Bonn 1926, s. 16. Stilistiskt kan vår putto närm ast jämföras med det -som I-IEISE i a. a. s. 37 anmärker - sU1rkt renässansmässiga Kristusbarn, som bäres av madonn an på en ))slulslen s» -skiva d atera d 1535 i

131


Liibecks Schiffergesellschafts hus. Helt nakna, bevingade putti ses visserligen på den målade triptyk från Djursdala, Östergötland, som RoosvAL, Bernt Notke, peintre, Gazette des beaux-arts 1937: 1, s. 23 ff., betecknat som ett Notke-arbete från 1740-talet, men attributionen med den därav följa nd e dateringen låter sig ej upprätthålla, se HEISE, Die Georgsmesse in der Liibecker Marienkirch e, Zeitschrift <les deutschen Vereins fiir Kunstwissenschaft 1937, s. 77 ff. 21 Det äldsta exemplet inom här ifråga kommande ko'nstområde, jag kunnat anteckna, ses i fragment på en av de dörrar, som slutit porten i lektoriemuren i Lunds domkyrka och anses stamma från tiden omkr. 1520, se WRANGEL, Konstverk i Lunds Domkyrka, Lund 1923, s. 51 f. 22 Pluderhose-modet infördes till Danmark år 1555, där det trots motstånd från vissa håll snabbt vann popularitet, se TROELS-LUND, Dagligt Liv i Norden i det sekstende Aarhu ndrede IV, Köpenhamn · u . å ., illustrerad uppl. IV, s. 60. Samtidigt eller mycket kort därefter torde modet nått även Sverige; det exemplifieras t. ex. av den "W illiam Boy tillskrivna reliefen men Gustav Vasas porträtt på Gripsholm, STRöMBOM och UGGLA, Porträttsamlingen på Gripsholm, Stockholm 1927 n :r 418, liksom av det därpå återgående målade porträtt, som daterats till 1557 eller 1558, SJöBERG, Svenska porträtt i offentliga samlingar Il, Stockholm 1907 s. 14 f. - här ännu i tämligen moderat form - men har hunnit växa ut till utrerad snobbism på det ofta, t. ex. hos TRoELs-LuND a. a. IV fig. 60, avbildade kopparsticket av Erik XIV av år 15G2. 23 Tilläggas kan, att rävsagemotiven tyckas varit särsk ilt älskade i det nedertyska området; av exempel, som kunna flerfaldigas, nämner jag en nu förstörd korskranksrelief i Marienkirche i Wismar, 1400talets 2:dra fjärdedel, se Die Kunst- und Geschichtsdenkmäler d. Grossherzogth. Mecklenburg-Schwerin IL 2:dra uppl., 1899 s. 30 not 2, samt från Li.ibeck ej mindre än tre belägg, ett par skulpterade slutstenar i Burgklostrets korsgång, kort före 1300-talets mitt, die Bauund Kunstdenkmäler der Freien und Hansestadt Liibeck, IV: 1, 1926 avb. s. 251, andra dylika i Katharinenkirches underkor, samtida med nyssnämnda, a . a. IV : 1 avb. s. 55, samt en broderad duk från domkyrkan, nu i S :t Annen-Museum, Liibeck, 1300-talets förra del, MucH, Niederdeutsches gotisch es Kunsthandwerk, Braunschweig 1923, onumr. plansch, GRÄBKE, Die Fuchsfabel auf einer Leinenstickerei des 14. Jahrhunderts in Liibeck, Pantheon 1934, s. 242 f.. HEISE, Fabelw. d. Mittelalters fig. 111, jfr sammast. s. 115 f. 24 Här föreliggande uppsats är författad i samförstånd med d :r Gräbkc, som för sin del ej tidigare ägt kunskap om de tre svenska dukarna och deras förhållande till Roslock-broderiet.

132


KARLIN, Kulturhistoriska museet i Lund, Lund 1918 s. 324. Förf. gör här gällande, att det framställda figurparet skulle referera sig till Gustaf Vasa och Margareta Leijonhuvud vid sidan av ättens stamträd - så vitt jag förstår utan allt skäl. Möjligen föreligger dock en förväxling med ovan skildrade broderi i samma museum - vars skånska proveniens dock är viss! - då förf. samtidigt talar om de förmodade personernas stamträd och vapen, varav i vart fall det senare här saknas. Såsom stängselavsnittet på här ifråga varande broderi antyder, återgår helt visst kompositionen på det under sengotiken så älskade motivet Kärleksträdgården, Jardin d'amour, Liebesgarten, där den omhägnade lustgården befolkas av flere eller ett enda par, se VAN MARLE, Iconographie de l'art profane au Moyen-åge et a la Renaissance Il, Haag 1932 s. 426 ff., och vartill för övrigt även figurframställningarna på Rostock-duken och den förut behandlade skånska duken i viss mån kunna sägas vara reducerade paralleller. Trädgårdsstängslet sammanflöt i föreställningen med den teologiska iden om »hortus conclusus», renhetens symbol, varför den på heraldiska bonader eller dyl. gärna infördes som tecken på vederbörandes obefläckade vapensköld, se GöBEL, Wandteppiche I. Teil, Die Niederlande I, Leipzig 1923, s. 132. Kärleksträdgårdsmotivet fortlever i nordisk textilkonst ännu under renässansen, må vara i den något omvandlade form, som med en norsk term betecknats som »hoffet i haven>>, se KAREN MELLBYE, Hoffet i haven, Kunstindustrimuseet i Oslo. Arbok 1929-1930 s. 29 ff, samma för[. Billedvevningen i Norge under renessansen, sammastädes 1930-1931 s. 38 f. - Broderiets höjd 48,s cm. bredd 47 cm. Tuskaftat linne av orangegul ton. Broderimaterialet silke, arbetssättet huvudsakligen stjälkstygn, färgerna övervägande grönt och gult, för detaljer också rött och blått. 26 Die Kunstdänkmäler der Provinz Hannover III: 2-3, 1906 s. 156 f., fig. 52. Märk också en annan dylik duk i samma kyrka, a. a. s. 156, fig . 51, ej utan beröringspunkter med den nyss citerade, men ännu mer avlägsen än den från våra dukar i fråga . 27 Jfr t. ex. bården av den broderade »påskduken» i Kloster Lune från 1504, se MARIA ScHOTTE, Bildteppiche und Decken des Mittelalters, Leipzig 1927-1930, pl. 52-53. 28 Dylika dukar, vilkas danska tillverkning framgår av det i inskrifterna använda språket, hava i flera fall funnit vägen över till vårt land; så finnes ett exemplar i Räpplinge kyrka, Öland, ett annat, daterat 1641, i Eskilstuna stadskyrka, nu i Strängnäs domkyrkomuseum, kat.n :r 260. 25

133


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook