Hirschfängare

U LTU RE o

EN ARSBOK

193 9

KULTUREN EN

ARSBOK TILL

MEDLEMMAHNA AV K ULTUHHISTOHISKA FOH E N INGEN SODHA

FOH

SVEHIGE

I 9 3 9

DENNA BOK OCH

Al1 HEDIGEHAD A V SVEN T. 1\.JELLilEHG

THYCRT

I

EN UPPLAGA

AV

8,100 E XE M I'LAH

I

GHAVYHMANEH HOS 1-IA I\At\ OHLSSONS BOI\TJIYCJ\Ef\1 LUND.

l{LICI-IEEHNA

Ano FHAN A.-13. MALMO

GHAFISRA ANSTALT OCH PAPPEHET FHAN F!NilHUKEN, STOCIUIOLM.

LUND

1940

HIRSCHFANGARE

J

ak len icir ett av manniskans aldsta naringsf{mg, men den ar ocksa sedan gammalt ett noje och en sport for dem, som Hingals av dess tjusning.

Vi kanna val till, hur hogt medel­

tidens kungar och riddare skattarle jakten med falk, och

lika valbekant ar den roll, ravjakterna spela for den hogre

engelska livet

societeten.

blev

jakten

Just

en

sasom

faktor

viktig

sarskilt

i

del

av

umganges­

Tyskiand

med

dess

manga furstehov, och de yttre former, varunder den bedrevs vid

hoven,

kretsar.

blevo

normgivande

Betecknande var

den

aven vikt

for

mindre

man lade

vid

fornama det yttre

skenet - val i alla tider hetTar nimrodars svaga sida - och en vasentlig detalj i jakttillstallningen var darfor den stund, da

det

samlade

jaktsallskapet

under

tutande

i

jakthornen

paraclerade infOr beundrande damer och en skadelysten folk­ hop.

Det var

saledes

i cke

underligt,

om

de balde jagarna

ville se sa manhaftiga och granna ut som mojligt, och den lyx, som utvecklades i jagarutrustningen, var pa sina hall avsevard.

I Tyskland, dar vildsvin och hjort var det oftast jagade stor­ viltet, horde till denna utrustning ett garnityr av hirschfangare, jaktkniv med bestick, vaskor, horn

111.

fi. delar.

Om denna sida av gangna liders liv minner den rad av h i r s c h f a n g a r e, som ingar i Kulturens vapensamling och som vi har skola agna nagra bilder. torde vara av tyskt ursprung.

Dess aUra fiesta exemplar

Samlingen visar vanlig medel­

standard hos dessa vapen under 1600- och framforallt under 1700-talet, dit den till storre delen hor.

En hirschfangare ar

fran 1800-talet och tillverkad av Fr. Neeff & Sohne i Solingen.

Hirschfangaren - benamningen ar direkt overtagen fran tyskan, dar Hirsch betyder hjort - ar ett sidogevar, som till fOregangare har det medeltida jaklsvardet, viiket i sin tur kan 147

Bild l.

Vildsvinsjakt p}t 1750-talct. ;\lannen t. h. anv iind e r en hirschfiingarc.

D etalj av dct it sid . 2:-1 avbildade fajansfatct fri'tn Rii,·stmnd.

hiirledas ur germanernas urgamla korta och eneggadc sviird, den s. k. scramasaxen.

Hirschfiingaren anviindes for att ge ett

nedlagt elier fangal jaklbyte nadestoten.

Vid den farliga jak­

ten pa vildsvin kunde den ocksa anvandas till forsvar mot ett aggressivt djur.

148

Bild

2.

Hirschfiingarc

fritn

halja och mathestick.

1600-

och

1700-talcn.

Den sista i t·aden med

!{. M. 1329-J., l :l310, 13309, 13il01 och 28984.

Klingan pa en hirschHi.ngare var annu vid 1600-talels bor­ jan i regel rak och lamligen lang, men under arhundradets Iopp minskas langden, sa att vapnet erhaller den karaktar av mellanting mellan varja och dolk, som det senare bibehallit, och samtidigt blir del alitmera vanligt med sabelbojda klingor, 149

Bild 3 och 4. Hirschfiingarefasten fran FHEI11111\ l:s tid. K. 11'1. 8036 och 13309.

s. k. p a n d u r e r.

I Kulturens samling lir antalet raka och an­

talet bojda klingor ungeflir lika stort.

Klingorna liro mesŁadeis dekm·erade med etsade monster, ofta liven med bilder av jligare elier viiłebrad - hjortar och vildsvin - och t.

o.

m.

slag forekomma ocksa.

hela jaktscener.

Inskrifter av skilda

En klinga har den pa ett vapen nagot

overraskande sentensen »Amor vincit omina ,,

(klirleken over­

vinner alit), men den kanske uttrycker en av jligarens onsk­ ningar i likhet med den vanliga strofen >>Jagen und viel Fangen, Dar zu hab ich verlangen>>, elier, som den lir utformad pa en annan av Kulturens hirschflingare: >>Ein .Jliger hatt ali zeit Ver150

Bild 5 och 6.

Hirschfiingarcfiistcn av rokokoform.

J{. M. 13301 och 28984.

łangen Mitt wennig Mi.ihe Viel zu fangen».

Annars aro inskrif­

terna av den alimanna sort, som man finner pa alla slag av blanka vapen.

Vi ha den fromma onskningen >>Soli deo gloria»

(.at Gud allena aran), den militara sentensen »In ter Anna Seilent Leges» (i krig tiga Iagarna) och den manande »Nec Temere Nec Timide» (Icke utan skal, icke heller fegt), som star till­ sammans med den kanske icke sallan valbehovliga uppma­ ningen »Courage avec l'esprib

(mod med omdome).

Pa en

klinga star de preussiska kungarnas devis NON SOLI CEDIT (ban viker icke ens for solen) och lVIE FECIT POTSDAM, viiket betyder, att den tillverkats i den jaktalskande Fredrik 151

Bild 7.

Etsningar pa hirschfiingaJ·cldingor, jaldhilder samt en »PANDUH».

1\. �1. I !J062, 2fiG83 och 28!J8+.

den stures bekanta stad.

Inskriften \Vli{A BHUK pa en klinga

anger, alt den ar av svensk tillverkning.

Pa flera klingor forekomma m·den VIVAT PANDVH elier błott PANDVH., i r geJ tiłlsammans med biłden av en krigare av

tydligt

i.isteuropeiskt

utseende.

Pandur

var,

som

redan

namnts, en ben�imning pa den krokbujda hirschningareklingan, men VIVAT PANDVH tm·de bora uppfattas som en hyllning at de mycket beromda pandurerna, et t {u· 17 41 uppsatt slovenskt regemente av storviixta och dj�irva krigare, Lill stor del f. d. rovare.

P{t en klinga har panduren foljancle marlialiska under­

skrifter: >>Ich halte graviinet rnarschier Schritt vor Schritt>>

-

>>Kom ich an meinen Feind so mach Ich Einen Schnitt».

Faslena p�'i. de aldre hirschfangarna avvika knappast fran fastena pa samlida varjur, men under 1600-tałets łopp har man helt overg:'itt

tiłl sabełfasten,

karakleriserade av alt

kavelns

i:iverdel iir bojd fram{LI.

Parerst�'\.ng saknas sałłan, och hand­

bygel ar icke ovanłig.

En detalj,

som salłan saknas p{t

de

yngre hirschfangarna, �ir den Iiłla nedatbojda parerplaten pa utsidan,

vars ulveckling ur de gamla varjfastenas parerring

val kan foljas pa museets hirschfangare.

1il2

Ett omtyckt material for kaveln har varit hjorthorn, men aven oxhorn har ofta kommit till anvandning.

Beslagen aro

pa enklare vapen av jarn, men sa snart det har stallts storre krav pa prydlighet har man anvant massing, forgylld elier for­ silvrad, elier annu i1dlare melaller, sasom i det veritabla present­ vapnet

bild

6, diir hela fasteŁ ar av silver.

Fasten av dessa

metaller aro i regel rikt utsirade med gjutna ornament och bilder,

i

Kulturens

regence och rokoko.

samling

framst

representerande

stilarna

Parerplaten, som erbjod den storsta ytan,

smyckas ofla av hela jaktscencr, dar hundar jaga hjortar elier slass med vildsvin, och aven anlikens

jaktgudomligheter aro

representerade: Apollo, som i lugn och frid spelar pa lyra for nagra vilda djur, och, pa ett annat vapen, Diana, som under skydd av en vaksam hund ligger och sover under ett trad.

For ovrigt vimlar det av hjortar, vildsvin och jagare pa dessa fasten.

En sarskilt omtyckt fasletyp synes ha varit den, dar

kaveln ar utformad till en hjortfot sasom pa bild 5 och 6.

I hirschfangarbaljan fanns i regel pa yttersidan placerade slidor for bestick av kniv, gaffel elier andra verktyg.

Kulturen

ager endast ett fatal sadana baljor, men de aro alla forsedda med

beslick,

sasom

cxempelvis baljan bild 2, som har kniv

och gaffeL

R. Bql.

153