•
Fyra p o rträttko n stnäre r . (Med anledning af en utställning på Kulturhist. Museet.)
i Lund pågick under förliden Oktobet en konstutställni ng, qvanti tativt liten , ity att den endast omfattade ett tjugotal N :r af inalles fem konstnärer, när den för tre qvarts sekel sedan aflidne Per Hörberg 1nedräknas, men till sitt innehåll så mycket rikare. Om vi nämna de fyra namnen Anders Zorn, Ingel Fallstedt, Chr. Eriksson och Sv. Andersson, torde det vara nog för att, redan ytligt sedt, rättfärdiga detta påstående, och vi kunna därmed öfvergå till en närmare granskning af det utställda. Vi vilj a, utan att se hvarken till höger eller vänster, styra våra steg in i museets af en 1 700-talets slutsekelstämning gen01nan dade Gustavian ska kabinett, med sin sirligt eleganta dekorering och inred · ning. Det var kanske icke blott en tillfällighet, som gjorde att vårt eget århundrades svenske fin de siecle-1nålare framför andra här ställts i en belysning, som, för att blifva fullstän dig, endast kräft, att hans föregångare för hundra år sedan, en Pilo, Breda, Kraft d. y. och Så lika och dock så olika de äro, repre Martin ' stått vid han s sida. sentanterna för de båda sekelsluten l Hos båda den intimt och säkert fattade karaktären och den liffulla koloriten med sitt Rembrantskynne ; men sättet, på hvilket resultatet vunnits, har blifvit ett annat. Det skulle aldrig fallit någon af de gamla Gustavianska herrarna in, att endast m edelst några lätta re eller kraftigare vibreringar af en färgmättad pensol , närmast jätnförliga med stråkens löpning öfver strängarna, söka tolka ett sj älslif. För dem fordrades en grundlig öfver- och un <1ermålning med ett gen01n arbetande af detaljern a, ur hvilka själen sedan fick bryta sig fram, om den kunde. Den gamla myten om Minerva, som färdig framsprang ur Jupiters hufvud, har först i vår tid vunnit sin förklaring inom 'konsten och And. Zorn är hos oss den, som mer än någon annan med elegansen från l' ancien regim e förbundit denna tidens förmåga att tolka mytens nya innebörd : det osynliga arbetet, den tankens och fantasiens inten siva verksamhet, efter hvilka sj elfva fästandet på duken endast blir den explosiva sluthandlingen. Den helhetsverkan, konstnären härigenom uppnått i de båda porträtten, som närmast gripa oss fångn a, är verk ligen underbar. Bilderna framträda i sin starka individualisering rned nästan inre nödvän dighet ; såväl när det gäller den klara energien öfver professorn i statskunskap som det mediterande tankedigra öfver den På Kultu rhistoriska .Museet
-
Knltm·historiska m eddelanden.
6