En gåva att få bruka jorden

Redan som 16-åring köpte Anders Andersson sin första traktor, fast hans pappa var lite skeptisk. Nu närmar han sig 60 och är fortfarande lika nöjd med valet han gjorde.

– Suget efter och känslan för jorden har nog alltid funnits, säger han.

LIVET SOM JORDBRUKARE startade på gården Långås i Ödenäs, en gård som varit i Anders släkt sedan 1825, och som nu brukas av 24­åriga sonen Jakob. Anders håller numera till på Mellomgården. Marken där har han brukat ända sedan 1995, men det var inte förrän 2019 som han och familjen flyttade in i det stora vackra trähuset.

– Jag kände de förra ägarna och har sprungit i huset sedan jag var 8–9 år, berättar Anders. På gården finns 14 köttdjur av rasen Limousin, tre avelsston, en ettårshingst, hönor, katter och en hund.

PÅ LÅNGÅS HÅLLER Jakob fyra Ringamålakor (en utrotningshotad gammal svensk ras), några får, hund och katt.

– Det är väldigt bundet att ha djur och att bruka jorden, så lite nördig behöver man allt vara för att stå ut alldenstund som lönsamheten är lika med noll, säger Anders, som liksom Jakob har ett heltidsarbete till vid sidan om.

– Vi har ändå turen att kunna vara lediga lite ibland eftersom vi kan vara kovakt åt varandra, Jakob och jag. Även Jakobs syskon vet hur djuren ska tas om hand och ställer upp eftersom de alla vuxit upp med att ha särskilda ”lagårdsdagar”.

BÅDE ANDERS OCH JAKOB odlar främst vall, gärna havre och gräs som får växa tillsammans så att havren skyddar gräset det första året. Det blir mat till djuren, som i sin tur producerar gödsel till jorden.

Anders beskriver hur han kan uppleva en känsla av att ”bli ett med plogen” när han vänder ned den gamla förnan och förnimmer doften av jord. Jakob instämmer.

– Ljudet av traktorn och så dessutom fåglar överallt som vill ta det goa. Alla maskar och liv i jorden som kommer upp…

Anders förknippar ordet jord främst med den svarta matjorden, medan Jakob i första hand associerar till liv – hur jorden kan ge mat till både djur och människor. Anders säger att det är viktigt att ibland bromsa sig själv, stanna upp och ta sig tid att njuta lite.

– Jag stänger av traktorn, tar fram kaffetermosen som jag har med och funderar en stund. Det är en enorm tillfredsställelse att få vara en del av detta, i Guds skapelse –då känns det andligt.

– Jag tycker att det är en gåva att få bruka och vårda den mark som flera generationer arbetat med. De har brutit upp jorden, lagt stenmurar och när jag lägger på en sten på samma mur kan jag känna band till alla de som gått före, säger Jakob.

– Både att se åkermark som är igenvuxen av skog, och att man på en del ställen schaktar bort jord och bygger över den, det gör lite ont och stör mig eftersom vi alla är beroende av matjorden, avslutar Anders.

Ords 28:19 Den som odlar sin jord får äta sig mätt, den som jagar efter tomhet mättas med fattigdom.