MIN PASSION JOCKUM NORDSTRÖM

Jockum Nordström i sin ateljé där han skapar sin konst, ofta med kollageteknik.

Konstnären Jockum Nordström är ett av de tyngsta namnen på den internationella konstscenen. Men han har också skapat ett alldeles eget berättaruniversum med sina barnböcker om Sailor och Pekka. Nu är han aktuell med en ny diktsamling för barn om årstider. Inte gnistrande snö och solsken, utan om året sett på Jockums vis: där livet ibland skevar ur.

text ANNA ZETHRAEUS-FALKIRK foto MAGNUS LIAM KARLSSON

Den som sett Jockum Nordströms kollageillustrationer och läst barnböckerna Sailor och Pekka är väl bekant med hans värld. Återhållen färgskala av potatisbrun, blek petroleum, urvattnad mossgrön och smutsrosa. En palett som både flyter ut och håller ihop. Karaktärer, intressanta och på pricken tecknade, lämnar ändå mycket över åt den egna fantasin. Historier som sätter tankarna på en exakt plats och sedan släpper dem fria att vandra vidare.

Jockum Nordström själv ser ut som det han tecknar. Klädd i stickad tröja och pojkaktig lugg, kommer han på cykel som parkeras rakt utanför kaféet. Han vill gärna ha vanligt bryggkaffe med lite, lite mjölk i, men först byter vi bord. Bort från köket där mattanterna brassat i gång lunchen med ett påträngande stekos av vitlök och fiskgratäng. Ett fönsterbord blir bättre, efter en snabb ommöblering av en bångstyrig yuccapalm.

VI SKA PRATA om Jockum Nordströms nya bok, Året runt, en diktsamling för barn, som han både skrivit och illustrerat. Bilder av ett år, på ett högst personligt sätt, med korta dikter. – En barnbok ska vara något att samlas runt på kvällen, som kan få ned lågan i kroppen. Bilden ska vara i fokus, så att man tillsammans kan bygga upplevelsen av historien. Därför vill jag alltid hålla texten kort, säger han.

Små barn behöver ha lite kul inom en enkel ram. Konstigare än så är det inte, menar han. Jockum Nordström har alltid arbetat ordfattigt.

Det måste få bli dåligt också, varje dag. »Det är halva grejen«, menar Jockum Nordström. Ur det som är dåligt kommer också det som är bra.

– Det spelar förstås in att jag själv är en bildmänniska men också att jag läste långsamt som barn. Jag läser fortfarande långsamt.

Berättelsen vilar på bilderna. Miljöerna är byggstenar. – Miljöerna sätter en viktig del av historien, en plats där karaktärer sedan flyttar in i. Om historien ska utspela sig kring en hamn, så vill man se alla detaljer. Det får inte vara flummigt, miljön ska förklara.

Det får gärna kretsa kring ett hantverk, praktiska saker som är lätt att relatera till. Och upplevelser som spelar stor roll för barn. – Jag minns till exempel mitt första frisörbesök som barn, i Skärholmens centrum, när frisören klippte mig i örat så att blodet rann …

Han berättar så precist, enkelt men twistat att det är lätt att se den autentiska frisörscenen framför sig i Jockumska ihopklippta kollage. – Det finns en tanke som går igen i alla mina barnböcker: det skevar ut. Precis som det gör i livet.

När det gäller att locka in föräldrarna till en barnbok tänker han ingenting särskilt, men visst, det är två som läser boken när man skriver för små barn. – Det viktiga är att det är gjort på allvar. Även om det är roligt. Barnkultur måste våga vara smal, tycker jag. Och specifik. Det gäller väl all kultur.

När många andra känner sig tvingade att göra breda grejer har Jockum gjort sig känd för det högst personliga och egensinniga. Vare sig det har handlat om barnböcker eller skivomslag. Han har haft separatutställningar bland annat i Stockholm, Antwerpen och London och finns representerad på Moma i New York.

HAN HAR ALLTID jobbat med konst. Som 17åring kom han in på Konstfack och så mycket mer vanliga jobb än brevbärare har han inte hunnit med.

Det har blivit fem Sailor och Pekkaböcker, hårt älskade och vällästa. Den första skrevs 1992 som en berättelse till sonen Valle. En bok som Jockum tror kom till när han var deprimerad. Vilket också hjälpte honom. – Jag använder mina egna erfarenheter och så måste det vara. Jag hittar inte på! Även om folk kanske ser mina böcker som surrealistiska tänker jag inte själv på det så. Jag upplever mig som realist. Jag skildrar mitt sätt att se på världen. Sedn får det gärna vara roligt.

Att bli förälder är utvecklande, också som skådespelare, menar Liv.

Han kännetecknas av en humoristisk samtidsspegel. Som när det på 90talet pågick spelfeber i Sverige. Bingolotto var allt. Ja, då blev det en Sailor och Pekkahistoria om att vinna och förlora.

Ändå upplever många Jockums barnböcker som vemodiga. – Vemod, ja. Men man behöver inte vara sentimental. Alla konstnärer håller väl på med något slags egen terapi. Men när själva konsten drar åt terapi … nej, det är inte för mig.

Kanske är det just för att all konst har med döden att göra, på något sätt, som humorn blir så viktig. – Jag tänker ofta på döden, men jag är för gammal för att gå runt och vara rädd för att dö.

I Jockums tidigare skapande av barnböcker har historien alltid börjat med bilderna. Han har ritat och sållat, först när alla bilder var utvalda, då kom texten. Med nya boken Året runt var det tvärtom, texten kom först. – Alla dikterna har kommit till mig under promenader. Långa promenader med hunden, där det bara har dykt upp ord under vägen. Rytmiskt, som musikstrofer, kom det ord som jag skrev ned när jag kom hem.

DE FÖRSTA DIKTERNA är skrivna för åtta år sedan. Han fyllde på vartefter, det blev fler textrader nedskrivna på små lappar. Sedan låg alltihopa i flera år innan det som stod på lapparna kändes angeläget och spännande. Det var också då han såg sammanhanget, att det handlade om åren som går, genom olika årstider. Även om Jockum är noga med att påpeka att det inte är en pedagogisk faktabok om hur naturens årstider ser ut. – Det har med naturen att göra. Men jag har inte frossat i typiska årstidssaker som snö och solsken. Det här är året i min värld, som jag ser det. Där finns naturen, men lika mycket staden och människorna. Natten och dagen. På ett enkelt sätt.

Det finns blåklockor, tistlar, hundar och en katt som han har mött i Farsta. Han använder sådant han kan, det han känner igen. – Natten var viktig. Skogen om natten, där jag går och ser den svarta himlen med stjärnorna. Det finns en tröst i det.

Han och sambon Karin Mamma Andersson, också hon konstnär, bor i Stockholm men har

ÅLDER: 58 år. BOR: På Södermalm i Stockholm och hus på Gotland. FAMILJ: Gift med konstnären Karin Mamma Andersson, två vuxna söner. YRKE: Konstnär, illustratör och barnboksförfattare. Utbildad vid Konstfack och medlem i Konstakademien. AKTUELL MED: En diktbok för barn, Året runt (Rabén & Sjögren), och ett nytt album med Joakim Åhlund och Moussa Fadera.

ÅRET RUNT (RABÉN & SJÖGEN, 2022) ILLUSTRATION: JOCKUM NORDSTRÖM, UR

också ett hus på Gotland. Där blir det många långa promenader om natten för Jockum. – Jag skulle kunna sova i skogen. Jag behöver sammanhanget som finns där. Ett livssammanhang, fint och stilla.

DE FÖRSTA DIKTERNA han skrev ned var alldeles för långa. Mycket är struket. Att välja att skriva dikter för barn är inget tillkrånglat, Jockum har alltid haft ett fritt förhållande till lyrik. Han läser gärna Wislawa Szymborska, Werner Aspenström och Edith Södergran och tycker dikten är en okomplicerad textform som passar den som läser långsamt och noga. – Rytmen är viktig, men det måste inte rimma varje gång. Texten och orden kan få ta olika vägar. Man ska inte veta vad som kommer på nästa sida och när det är slut har det varit som ett litet äventyr.

Jockum trivs i arbetsprocessen och har inga problem med att jobba utan tydliga ramar. Tvärtom gillar han improvisationen: att vara i ett läge där han måste testa sig fram. Även när allt inte blir bra. – Det blir dåligt varje dag. Så måste det bli. Det är ju halva grejen.

Ur något dåligt föds något bra, det är så han fungerar under arbetets gång. Efteråt, när allt är klart, städar han i ateljén och tycker det är skönt att det blir tomt. – Tecknandet är väldigt privat för mig. Året runt är en rent personlig bok, den är kommen ur alla promenader, den handlar om hunden och om mig. Jag vet exakt var varje strof i boken kom till, säger han medan vi rättvist delar på det sista av hallongrottan.

Vi sopar av smulorna från kafébordet, flyttar tillbaka yuccapalmen och packar ihop oss. Jag med datorn – en kraschad hårddisk – och ett fulltecknat block. Han utan något alls, men sin egen hårddisk i huvudet. På vägen ut pratar vi lite om hans musikprojekt. Det fyller en viktig funktion av ett socialt sammanhang där han får hålla på med det fysiskt lustfyllda som kommer inifrån. Han har ett nytt samarbete med musikern och producenten Jocke Åhlund och trummisen Moussa Fadera, och ett album som ska släppas i vår. – Att bli äldre innebär att farten går ned, men att bli långsammare behöver inte vara fel. Särskilt inte för poesi. Man lyssnar bättre och tar in mer noggrant.

Så som det ska vara i Jockums universum. Uttrycksfullt ordfattigt. Personligt, för alla. Roligt fast på fullt allvar. Och gärna smalt. – Ja, de här är en smal bok. Det ska vara smalt. Smalt som fan, säger Jockum nöjt. •

ÅRET RUNT (RABÉN&SJÖGEN, 2022) ILLUSTRATION: JOCKUM NORDSTRÖM, UR