Folkhögskolan 2 2018

»svt ägnar mycket tid åt Bergman och inget åt 100-årsminnet av demokratins införande« Staffan Myrbäck, redaktör

olkhögskolan Lärarförbundets tidskrift för folkhögskollärare

nr 2/2018

Särskild kurs leder till jobb och mer studier Minoritetsutredning:

Minoritetskunskap som examensmål för lärare » Det handlar mer om matteångest än mattesvårigheter«

Läraren som räknar med mer mattelust

Förortens eldsjälar Blir professionella på Tollare

”

Nödvändig och lättläst! Spännande att få nya tankar om hur vi i skolan bättre kan arbeta med det förebyggande psykologiska perspektivet i skolan. Denna bok kan vi använda oss av som diskussionsunderlag i arbetslagen, i EHT och i rektorsgruppen.

Jörel Bergström, rektor F–6

230:-

*

*Frakt tillkommer

Läs mer och beställ på lararforlaget.se

redaktören

Varför så tyst om arvet efter 1918?

Foto Håkan Elofsson

P

ublic service-tv ägnar flera program åt att det är 100 år sedan Ingemar Bergman föddes: På svtplay hittar jag tre entimmesprogram och 17 avsnitt på tre-fyra minuter om Bergman och telefonen, Bergman och djuren, Bergman och hans dämoner. Inget tycks för litet och inget fel i det. Jag köpte själv dokumentärerna när de kom på dvd.

Men det är märkligt att svt ägnar så mycket tid till Bergman och inget åt 100-årsminnet av demokratins införande. Här finns inget om den allmänna och lika rösträttens införande i Sverige. Insprängt i ett sju timmars Forum på svtplay hittar jag en tio minuters intervju med Per T Ohlsson om hans hyllade ”1918”. Alltså boken om ett av de mest avgörande åren i svensk historia var inte ens tillräckligt intressant att ta upp i tvs största litteraturprogram.

Det saknas ju inte uppslag. 1918 är verkligen ett dramatiskt och avgörande år för Sverige. Ute i världen pågick ett världskrig. Här hemma var det hungerkravaller och demonstrerande arbetare samtidigt som kampen för rösträtten utvecklades månad för månad i riksdagen mot en stridslysten höger. På gator och torg demonstrerade kvinnorörelsen för kvinnlig rösträtt och en revolution stod för dörren.

Här finns uppslag till både stora och små folkbildande dokumentärer om detta händelserika år och intervjuer med historiker och statsvetare om vad 1918 betytt för Sverige. Varför inte en dokumentär om liberalen Nils Edén som var statsminister när rösträtten infördes och tillsammans med socialdemokraterna införde 8 timmars arbetsdag. Eller om Hjalmar Branting som kämpade med en partisprängning och en vänster som blickade österut och ville göra revolution som i Ryssland – vad skulle det ha inneburit?. Eller ett program om en annan Bergman, Signe Bergman, ordförande i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Och hur ser arvet ut efter 1918? Hur har vi tagit vara på demokratin? Var det så bra att man förde samman kommunvalen och riksdagsvalen till en gemensam valdag? Och hur ska vi få våra nya folkhögskolan

» Det är inte bara public service som är frånvarande kring detta 100-årsminne.

Inte ens våra politiker verkar intresserade« • Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare för Folkhögskolan.

svenskar att gå och rösta? De röstar ju i betydligt mindre utsträckning än gamla svenskar. Och vad tycker medborgarna om demokratin i Sverige idag?

Men det är inte bara svt som är frånvarande kring detta 100-årsminne. Inte ens våra politiker verkar vara intresserade. Liberalerna och Socialdemokraterna har ju all anledning att stolt visa att de var de som införde den allmänna och lika rösträtten i Sverige. Kan det vara så som den tidigare statsministern Ingvar Carlsson skriver (tillsammans med några framträdande statsvetare, politiker och publicister) i Svenska Dagbladet: Kanske vill inget av dessa partier just nu upplysa dagens väljare om den tid då de gick arm i arm i kampen för allmän och lika rösträtt. Det skulle störa bilden av Liberalerna och Socialdemokraterna som antagonister i årets valrörelse.

Men det är ingen ursäkt för Public service-tv att vara så tyst om året då Sverige fullt ut blev en demokrati.

Staffan Myrbäck ps. I mars sände svt dokumentären Länge leve demokratin. Jan Scherman undersöker demokratin i demokratins hjärta, riksdagen, och ställer många frågor och får en del oroande svar. Ytterligare två återstår. Det är en början. Låt oss se mer! ds.

2 2018 3

innehåll

Tio frågor: Regeringens utredare för en stärkt minoritetspolitik föreslår att folkhögskollärare och lärare i allmänna skolan får kunskap om de nationella minoriteterna i sin utbildning. Sid 6 Månadens linje: Den polisförberedande utbildningen på Sommenbygdens folkhögskolas vill motverka att många hoppar av polisutbildningarna i landet . Sid 8 Siffror: Folkhögskolan har färre studerande per lärare jämfört med gymnasiet och komvux och antalet kvinn­ liga rektorer blir allt fler i folkhögskolan. Sid 8

14

Kompetenslyft: Folkbildningsrådet vill satsa pengar på ett kompentenslyft för folkhögskollärarna men de vill hellre att pengarna går till höjda löner. Sid 10 Krönika: Till hösten startar Storumans folkhögskola överlevnadskursen Preppers som redan fått stor uppmärksamhet men också kritik i medierna. Sid 26

Blir det stöd han själv saknade i skolan

Kristian Zivkovic var själv en bråkig och kriminellt belastad elev.

Idag är han en av många eldsjälar i förorten som arbetar med stökiga ungdomar i samma skola som han själv gick på.

I sommar avslutar han sin utbildning till socialpedagog på Tollare folkhögskola. Sid 14

Får skriva brev om sin matteångest

f

Camilla Backe vet hur hon ska få deltagarna att gilla matematik.

De får skriva brev om sin ångest och olust inför ämnet. Sid 20

»Ta vara på mysteriet i naturen«

Det borde inte vara svårt för biologilärare att väcka nyfike­n­ heten på fåglar säger författarenTomas Bannerhed, vars bok Korparna nu också har blivit film. Sid 30

olkhögskolan

Lärarförbundets tidskrift för folkhögskollärare

Adress: Folkhögskolan, Box 122 39, 102 26 Stockholm Telefon: 08-737 67 00 Lärarförbundet Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, SFHL Box 12 239, 102 26 Stockholm

Omslag: Christel Lind

Redaktion: Staffan Myrbäck Redaktör och ansvarig utgivare staffan.myrback@lararforbundet.se 070 324 97 33 Jonna Olsson Grafisk design jonna.o@gmail.com

20

Annonser, bilagor & webb: ConMedia Konsult AB info@conmedia.se www.conmedia.se Sista 08–601 25 20 manusdag för Bokningsstopp för nr 3/2018: Folkhögskolan nr 2 2018: 14 maj

7 maj

Utgivning: Prenumeration: 30 maj PressData AB 08-799 63 98 larartidningar@presssdata.se upplaga: � ��� TS-distribution (2015)

Nyheter

Särskild kurs leder vidare till jobb & studier

Illustration: Istock

Två av tre deltagare på folkhög­ skolans särskilda kurser har en etablerad ställning på arbetsmark­ naden eller studerar på högskolan efter avslutad kurs. Bäst går det för de socialt inriktade kurserna.

Sedan 1980-talet har de långa särskilda kurserna vuxit inom folkhögskolan. Idag är det fler deltagare som går särskild kurs jämfört med allmän kurs. Antalet deltagare i de särskilda kurserna utgör nu 49 procent och allmän kurs 45 procent av folkhögskolans alla kurser.

Tidigare studier har visat att det går väldigt bra för deltagare som gått allmän kurs. Fler än åtta av tio (84 procent) har antingen arbete eller studerar efter att de avslutat en folkhögskolekurs: 49 procent förvärvsarbetar och 35 procent studerar I den första granskningen av hur det går för deltagare i särskild kurs efter att de avslutat sin utbildning visar Statistiska Centralbyrån i en ny rapport att även en stor andel av deltagarna i folkhögskolans särskilda kurser arbetar eller studerar: nästan varannan (45 procent) har ett arbete och ytterligare en tredjedel studerar efter avslutad folkhögskolekurs.

Bland dem som har ett arbete folkhögskolan

har en tredjedel en etablerad ställning på arbetsmarknaden, 33 procent. Ytterligare tolv procent hade en osäker anställning. Skillnaden var liten mellan män och kvinnor.

Men det är stora skillnader mellan de särskilda kurserna. Av 10 000 deltagare studerade hälften konst och media. Bland dessa var det vanligare att de studerade vidare på högskola eller i en annan form av utbildning. Detta gällde särskilt musikstuderande: varannan deltagare gick vidare till högskolan.

På de Socialt inriktade kurserna och kurser i Personliga tjänster är det tvärtom. På dessa studerade 1800 respektive 1200 deltagare . Här har majoriteten gått vidare till ett fast jobb efter utbildningen: Bland dem som gått Socialt inriktade kurser i till exempel socialt arbete, omsorg och vägledning har sex av tio en etablerad ställning på arbetsmarknaden. Ytterligare 15 procent har en osäker anställning. Sammantaget

tre av fyra är etablerade på arbetsmarknaden i någon form. Bland dem som gått kurser i Personliga tjäns»Samman- ter har fyra av tio en säker anställning. taget tre av Men det finns också andra typer utbildfyra var ningar som sticker ut: etablerade Bland studerande i teckenspråk och på arbets­ andra modersmål har marknaden« sex av tio ett fast jobb.

Samma siffror gäller dem som studerat till pastor, missionär eller diakon. Bland dem som gått en utbildning i svenska och litteraturvetenskap har varannan deltagare fast jobb och av dem som studerat till journalist har fyra av tio en etablerad ställning på arbetsmarknaden efter avslutad kurs.

Staffan Myrbäck

Källa: SCBs rapport Etablering på arbetsmarknaden och övergång till högskole­-studier efter lång särskild kurs på folkhögskolan

2 2018 5

10 frågor

» Minoriteterna är 1 de mest osynliggjorda i samhället« Skolan har lyckats med sitt uppdrag att osynliggöra Sveriges nationella minoriteter. Det säger Lennart Rohdin som lett regeringens utredning om en stärkt minoritetspolitik. Utredningen föreslår att kunskap om de nationella minoriteterna ska ingå i examensmålen för folkhögskollärare och lärare i den allmänna skolan. text : staffan myrbäck

Du slår fast att minoritets­ politiken har misslyckats.

På vilket sätt?

– På tre sätt: Kommunerna ska informera minoriteterna om deras rättigheter. Det struntar en stor majoritet av dem att göra.

För det andra: Kärnan i Minoritetslagen är att kommuner och landsting ska skydda de nationella minoriteternas språk och kultur. Men det normala svar jag får är att det inte är någon som har frågat efter det. Det beror ju på att man inte informerar människor om deras rättigheter!

För det tredje ska myndigheter i kommuner och landsting samråda med minoriteter i frågor som berör dem. Men okunnigheten är så stor att man förstår inte ens varför man ska göra det.

2

Varför behövs det en minoritetspolitik?

– Av samma skäl som att vi behöver en jämställdhetspolitik. Vi lever inte i ett samhälle som är jämlikt. Minoriteterna är en av de grupper som fortfarande är mest osynliggjord i det svenska samhället. Ska man vara lite drastisk är okunnigheten ett bevis för att den svenska skolan har lyckats med sitt uppdrag.

3 Lennart Rohdin har en lång karriär som folkpartistisk politiker och var politisk sakkunnig för integrations­ minister Nyamko Sabuni 2007–2010. År 2016 utsåg kulturminister Alice Bah Kunkhe honom till särskild utredare av den nationella minoritetspolitiken.

Hur då?

–Genom att inte ta upp de nationella minoriteternas plats och roll i det svenska samhället. De skulle inte finnas i Sverige. Alla skulle vara svenska och tala svenska. Dessutom har skolan bidragit till att alla nationella minoriteter som gått i den svenska skolan skambelagts för att tillhöra en folkgrupp som anses mindre värd.

4

Du är kritisk mot historie­undervisningen, vad är problemet?

– Jag har gått igenom de tre vanligaste läroböckerna i historia och de tre vanligaste i samhälls-

6 f o l k h ö g s k o l a n

2 2018

kunskap för grundskolans högstadium. I den vanligaste historieboken finns inte sverigefinnar och tornedalingar överhuvudtaget med. Judar omnämns bara i relation till nazismen och Förintelsen men inte Sverige. Man skriver lite grand om romer och tvångssteriliseringen och samer finns bara nämnd en gång i inledningskapitlet.

5

Det är allt?

– Det är allt som står.

Då förstår jag att lärare känner sig utsatta och under tidspress när de inte har verktyg att kunna undervisa om detta.

6

Vad föreslår utredningen?

– En av huvudanledningarna till att skolan är så dålig på att ta upp minoritetsfrågor är att de allra flesta av dagens lärare aldrig har fått någon utbildning om minoriteterna. Därför föreslår vi att det i examensmålen för alla lärarutbildningar skall läggas in kunskapskrav när det gäller de nationella minoriteterna och minoritetsspråken.

7

Riksdagen beslutade 2015 att skriva en vitbok om samer och tornedalingar, vad har hänt med det?

– Svenska kyrkan har tillsammans med samerna tagit fram en vitbok när det gäller kyrkans roll i övergreppen mot samerna.

Staten och kyrkan gick ju hand i hand fram till 1900-talet. Svenska tornedalingars riksförbund har fått pengar till en förstudie om en vitbok om övergreppen mot tornedalingar. Men ska man läsa en bok om hur det är att ha vuxit upp som nationell minoritet ska man läsa Gunnar Kieris Var som folk, som handlar om arbetsstugorna i Tornedalen. Människor som har läst boken har efteråt sagt: ”Detta är inte möjligt. Inte i Sverige!” folkhögskolan

2 2018

8

Vilket tycker du är utredningens viktigaste förslag?

– Det är nog att alla kommuner och landsting ska anta dokumenterade mål och riktlinjer för sitt arbete med de nationella minoriteterna. Det tvingar fram att de sätter sig ned och funderar över hur de ska jobba i sina kommuner. Det innebär också att företrädarna för minoriteterna och media i efterhand kan fråga vad som har hänt och varför det inte har hänt? Det blir ett instrument att följa upp det hela.

9

Ni vill inrätta en särskild myndighet för minoritets­ politiken. Varför det?

– En särskild myndighet skulle få en större tydlighet och tyngd i sin utövning och skulle förhoppningsvis innebära en nystart. 2010 fick Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget i gemensamt uppdrag att följa upp hur kommuner och landsting levde upp till de krav som lagen ställer. Efter åtta år konstaterar vi att det inte har fungerat. När jag har frågat chefer ute kommunerna om minoritetslagen tittar de frågande på mig och säger: vad är det för någonting? Om vi får en ny plan- och bygglag finns det inte en kommun som jobbar från dag ett med att genomföra den men de kan inte efter åtta år säga vad minoritetslagen är för en lag!

10

Folkbildningsrådet arbetar nu med att ta fram en handlings­ plan. Vad borde den innehålla?

– Framför allt att synliggöra att minoriteterna alltid har varit en del av det svenska samhället.

Hur många svenskar är medvetna om att Sveriges främste ishockeyspelare genom alla tider, Börje Salming, är same? Att Charlotte Kalla är tornedaling? Minoriteter och majoritet har i alla tider levt sida vid sida i lokalsamhället.

Folkhögskolor i kampanj för demokratin

• I mitten av mars lanserades kampanj en #ViMåstePrata. I en debattartikel i Sven ska Dagbladet manar författare, politiker och representanter för folkhögskolorna och stu­ dieförbund till samtal om demokratin och hoten mot den: ”Vår metod för att värn a demokratin är mötet, samtalet och dialo gen.

Vi går nu ut tillsammans i ett nationellt folk­ bildande initiativ för grundläggande frioch rättigheter.” Genom kampanjen får Folk ­ högskolor och studieförbund tillgång till en föreläsarbank som hittills innehåller dryg t 90 demokratitalare. I maj ger man ut Han dbok för demokrater där ett tjugotal förfa ttare skrivit varsin text, och som kan fungera som studiematerial för de samtal som arran geras runt om i Sverige.

Brunnsvik tillbaka i Brunnsvik • Brunnsviks folkhögskola är delvis tillba ka där man grundades 1906, vid sjön Väsm an i Brunnsvik. Sedan den turbulenta flytte n för sex år sedan har skolan varit inrymd i loka­ ler i Borlänge och har även öppnat en filial i Gävle. Idag har man 300 deltagare: 200 som studerar i Borlänge och 100 i Gävle. Man har även hittat tillbaka till Brunnsvik, där man haft kortare kurser och där man också ska ha en kurs i folkbildning.

Satsning på lärarassistenter och polisförberedande

• Allt fler folkhögskolor startar polisförb e­ redande kurser och utbildningar till lärar ­ assistenter. Antalet folkhögskolor som har lärarassistentutbildning är nu uppe i 15 skolor samt en allmän kurs med lärarassistentp ro­ fil. Lärarassistentutbildningarna ses ocks å av många som en möjlig ingång till läraryrke t. Även antalet polisförberedande kurser växer.

Två folkhögskolor har renodlade polis förbe­ redande kurser och fyra folkhögskolor har allmän kurs med polisförberedande profi ler.

Senast ut är Framnäs i Piteå som i höst startar en allmän kurs med polisförberedande profil.

Förhoppningen är att de ska minska avho p­ pen från polisutbildningarna.

7

månadens linje: Förbereder polis och kriminalvårdare

» Riksdagspolitikerna är intresserade av om vi kan vara ett alternativ Inför valet bjuder riksdagspartierna över varandra i hur många fler poliser man vill utbilda. Men på polisutbildningen i Växjö står en tredjedel av utbildningsplatserna tomma och i Umeå är hälften obesatta. En väg att motverka detta är att bättre förbereda studenter som är att intresserade av polisyrket.

– Vi ska få besök av riksdagspolitiker som är intresserade av om det här kan vara ett alternativ, att bygga ut en förberedande kurs, säger Karin Holmbom, kursföreståndare för den Förberedande polis- och kriminalvårdsutbildningen på Sommenbygdens folkhögskola i Tranås.

Utbildningen har funnits i mer än 15 år och var länge den enda i Sverige. Numera finns en liknande kurs på Strömbäcks folkhögskola i Umeå.

– Först körde vi allmän kurs med profil. Men vi fick så mycket ansökningar från personer med fullständiga gymnasiebetyg att vi beslöt att göra om den till en profilkurs.

10,6

Förra året var antalet studerande per lärare i allmän kurs 10,6 deltagare.

I särskild kurs var det 12 deltagare per lärare. I gymnasieskolan hade varje lärare i snitt 11,9 studerande och i Komvux var lärartätheten 15,5 studerande per lärare. Det visar Folk­ bildningsrådets senaste rapport om folkhögskolans pedgogiska personal.

8

Kursen är på heltid och innehåller enbart ämnen som är relevanta för polis och kriminalvård: polisverksamhet, kriminalvård, kriminologi, vittnespsykologi, förhörsteknik, fysträning, yrkesetik och konfliktkunskap.

– Vi härmar ju polisutbildningens kurslitteratur, det är en del juridik. Sen har vi även skrivande som ett ämne.

Att skriva vettiga rapporter som håller rättsligt är ju en stor del av polisyrket. På polisutbildningen i Växjö brukar de säga till oss att det vill de också ha.

Tre av lärarna är poliser som nyligen gått i pension.

– En har varit chef för avdelningen för Grova brott i Östergötland, bland annat mordutredningar. En har varit hundförare i 32 år och lärare på polisutbildningen i Växjö och en har varit trafikpolis och närpolischef. Så

– Alla söker inte till polisutbildningen efteråt. De kan också ha gått mot brand, räddningstjänst eller liknande yrken. säger Karin Holmbom

Nyanställningar och pensions­ avgångar har gjort att andelen lärare med lång erfarenhet av folkhögskola minskar. Folkhög­ skollärarna har i genomsnitt arbetat 8,1 år på folkhögskola.

För åtta år sedan låg snittet på 11 års anställning. Bland rektorerna har den genomsnittliga anställ­ nings­ tiden minskat från 12 år till 10,9 år.

8,1

de har väldigt bred kompetens tillsammans, säger Karin Holmbom som själv undervisar i psykologi.

Utbildningen var tidigare bara inriktad mot polisyrket. Idag är den breddad till att gälla även kriminalvården.

– Kriminalvården är väldigt intresserade av den här kursen och tycker den är bra för deras rekrytering av personal. Under kursen gör deltagarna en veckas praktik. Vi kommer nu att ta in delar av deras utbildningsmaterial.

Förutom teoretiska ämnen får deltagarna delta i polisövningar.

– Ibland får vi ställa upp och spela bråkiga människor och fotbollshuliganer. Nästa vecka ska vi till polisutbildningen i Växjö.

Jag brukar vara med själv ibland.

Staffan Myrbäck

46 Antalet kvinnliga rektorer på folkhögskola blir fler. Enligt rappor­ ten om folkhögskolans pedagogiska personal är snart varannan rektor en kvinna, 46 procent. För två år sedan var 37 procent av rektorerna kvinnor.

avlyssnat … i pressen

… i riksdagen

» En andra chans, jag tycker att det är ett fint uttryck«

Förut trodde vi att det blir bäst om vuxna själv bestämmer sig för att utbilda sig, eller inte. Men det bildningsidealet har nu upphört: Den 1 januari 2018 infördes utbild­ ningstvång för vuxna i Sverige. ­Syftet med det som kallas för utbild­ ningsplikt är att »stärka nyanländas etablering, men också att förbättra matchningen på arbetsmarkna­ den«. Tvånget gäller alltså bara de som inte är födda i Sverige. Man får vara hur obildad som helst, så länge man är född i Sverige. Utbildnings­ tvånget ger uttryck för en orättvis människosyn som varken är grundad i erfarenheter eller forskning och vi tror att tvånget kommer att mot­ verka sitt syfte.« Torbjörn Björlund m.fl. Bona folkhögskola 21/2 2018 SVD När slutsatsen är att det blir nöd­ vändigt att ensam fixa biffen, att själv är bäste dräng, bildas en grumlig pöl av självtillräcklighet och egoism.

Det handlar inte om byggandet av mer hållbara gemensamma system för att klara den där katastrofen, det tycks inte intressant. Inte heller att jobba för att undvika apokalyp­ sen. Det konstateras att det händer, och då jävlar gäller att vara först ut i spåret. En kurs på en folkhögskola är inte hela världen, men den ska heller inte underskattas. ”Man måste ta människors oro på allvar”, är en spridd plattityd inom politiken. Det måste man inte alls. Oro, ångest, ängslan, behöver som bekant inte vara situationsbetingad, den uppstår inom en, oaktat samhällets skick. Nu gör man det ändå eftersom det är insmickrande och maktbevarande.

Men oron, eller intresset för, hur man ska klara sig själv vid en kata­ strof är en sorts samhälleligt själv­ mål. Det är ju helt individualistiskt.« Niklas Wahlöf, 15/3 i DN, om att Storuman startar en överlevnadskurs. folkhögskolan

Den 1 mars diskuterade riksdagen folkbildningen och riksdagsledamöterna tävlade i att berömma studieförbunden och folkhögskolorna.

Eva Lohman (m): Att folkbildningen är landets största kulturarena och en stor uppdragsgivare och arbetsmarknad för landets kulturarbetare är kanske vi inte alla tänker på. Jag kan nämna att studieförbunden hade 375 000 kulturprogram med 20 miljoner deltagare år 2016. Folkhögskolorna hade 209 000 deltagare och 4 700 kulturprogram.

Tack vare folkbildningens stora spridning över landet kan folkbildningen säkra tillgången till kultur och kulturkompetens i hela landet och i olika grupper av befolkningen. Detta är inte minst viktigt på landsbygden och i glest befolkade områden.

Mattias Vepsä (s): Jag har under de senaste veckorna ägnat stor tid åt att besöka folkhögskolor i Stockholmsregionen… Eleverna uttrycker själva att de har funnit sin plats i tillvaron. Det är här allting faller på plats, och behörigheten till högre utbildMurat Çelikkan från Turkiet tilldelas Civil Rights Defenders pris för årets människorättsförsvarare – Civil Rights Defender of the Year Award – 2018. I rollen som journalist och människorättsförsvarare är han en av landets starkaste röster.

Trots ett allt hårdare klimat fortsätter han att kämpa för ett mer öppet Turkiet.

ning eller möjligheten till ett jobb är äntligen inom räckhåll. Många berättar om pedagogiken, de mindre grupperna och inte minst om hur lärarna har möjliggjort en mycket snabbare språkinlärning.

Detta är en nyckel till snabbare etablering. Men folkhögskolorna är inte bara behörigheter och yrkesutbildningar. Många skolor utgör också en viktig kulturinfrastruktur… där möjligheter ges till alla som vill ägna tid och kraft åt en hobby eller fritid kan få sitt intresse att växa inom olika inriktningar.

Roland Utbult (kd): Man talar om en andra chans. Jag tycker att det är ett fint uttryck. Man kan få en andra chans. När man har tappat glöden och intresset för skolan kan man komma in på folkhögskolan och få en nytändning. Det skulle kunna betyda väldigt mycket.

Ur riksdagens protokoll 1/3 2018

»Murat Çelikkans arbete representerar den envishet och motståndskraft som präglar Turkiets människorättsrörelse. Med risk för sin egen säkerhet fortsätter han sin outtröttliga kamp för att grundläggande fri- och rättigheter ska respekteras. ”, skriver Civil Rights Defenders styrelse i sin motivering.

2 2018 9

Lärarlyftspengar till forskarskola

Folkhögskollärarna: »Höj lönerna istället!« Folkbildningsrådet vill att regeringen satsar 60 miljoner kronor på ett kompetenslyft för folkhögskollärarna, bland annat 14 miljoner till en forskarskola. Folkhögskollärarnas ordförande Ingela Zetterberg välkomnar forskarskolan men vill hellre att pengarna går till höjda lärarlöner. text: gustaf rosensköld, staffan myrbäck I den kartläggning av folkhögskollärarnas arbetssituation som Folkbildningsrådet gjorde förra året pekas bland annat på en ökad arbetsbörda och minskade möjligheter till kompetensutveckling.

I budgetunderlaget för åren 2019 till 2021 föreslår Folkbildningsrådet ett kompetenslyft för folkhögskollärare på 20 miljoner kronor per år. Lyftet är tänkt att

likna lärarlyftet i den ordinarie skolan som ersätter lönen för den tid som lärare lägger på kompetensutveckling.

– Vi tror att motivationen för folkhögskolorna att delta är väldigt hög, inte minst nu när man bygger ut med 5 000 platser i år och man kommer vara tvungen att ta in lärare som kanske har väldigt lite tidigare erfarenhet av just folkhögskola, säger Maria

Graner, Folkbildningsrådets generalsekreterare.

Förslaget om ett folkhögskollärarlyft välkomnas av Ingela Zetterberg, ordförande i Förbundet Folkhögskollärarna.

– Vi har strävat efter det här ända sedan det kom till ett lärarlyft för vanliga lärare och där vi är undantagna. Min kommentar på Twitter blev ”äntligen”, säger Ingela Zetterberg, som också hon

10 f o l k h ö g s k o l a n

2 2018

Nyheter

» Tanken med kompetenslyftet är inte att det ska gå till höjda löner« Maria Graner pekar på behovet av att rusta nytillkomna lärare i folkbildning.

– Jag tror det gynnar folkhögskolorna att satsa på lärargruppen. I det statsbidrag folkhögskolorna får ska det egentligen ingå en kompetensutvecklingsdel, men pengarna räcker inte till.

I budgetunderlaget konstaterar Folkbildningsrådet att folkhögskolornas allmänna kurser ofta rekryterar lärare i konkurrens med det allmänna skolväsendet, samtidigt omfattas inte folkhögskolan av samma satsningar på lärarlöner och kompetenslyft. Trots det föreslår inte Folkbildningsrådet något lärarlönelyft för folkhögskolan.

– Tanken med kompetenslyftet är inte att det ska gå till höjda löner, säger Maria Graner.

Hon pekar dock på en annan möjlighet att höja lönerna: Folkbildningsrådet föreslår en höjning av det ordinarie bidraget till förstärkta insatser för deltagare med funktionsnedsättning, en höjning med 130 miljoner kronor av det ordinarie bidraget.

– Skulle vi få upp den delen av bidraget innebär det att folkhögskolorna generellt sett har mer att röra sig med. Sen är det upp till varje folkhögskola vad man vill lägga det på, om man vill höja löner eller om man vill förstärka lärartätheten eller göra någon annan typ av satsning. Höjda löner kan bli en bieffekt av en eventuell satsning, säger Maria Graner.

I Folkbildningsrådets budgetunderlag föreslås också att de 60 miljonerna inte bara ska gå till kompetensutveckling. De ska även finansiera lönerna för delfolkhögskolan

tagare vid en ny forskarskola vid Linköpings universitet.

Bakom förslaget står Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, Förbundet Folkhögskollärarna och folkbildningsforskningsprogrammet Mimer vid Linköpings universitet.

Enligt Folkbildningsrådet skulle kostnaden för tolv forskartjänster landa på strax över 14 miljoner kronor de kommande tre åren – alltså knappt en fjärdedel av det föreslagna kompetenslyftet.

Ingela Zetterberg är dock ”måttligt förtjust” i idén om att en fjärdedel av de 60 miljonerna kronorna också ska gå till forskarskolan. Folkhögskollärarna och folkhögskolornas huvudmän vill istället att utbildningsdepartementet skjuter till andra pengar för forskarskolan.

– Det är positivt att det finns en vilja att få fram forskarskolan men det är inte bra att ta av de här pengarna. Då blir det ännu mindre till kompetensutveckling och lönelyft för lärarna, säger Ingela Zetterberg.

Om regeringen skjuter till pengar för ett lärarlyft ska Folkbildningsrådet sätta sig ner och diskutera med folkbildningens aktörer hur de bäst ska fördelas.

– Vi vet att forskarskolan är något som intresseorganisationerna prioriterar högt, men det måste ses i relation till hela behovet, säger Maria Graner, som samtidigt pekar på att forskning kan stärka folkhögskolesektorn i sin helhet.

Varför föreslår ni att lägga ­forskarskolan inom ramen för ett generellt lärarlyft?

– Det finns stora behov av

– Redan idag har folkhögskolor svårt att rekrytera lärare, säger Ingela Zetterberg.

kompetensutveckling på flera nivåer för folkhögskollärare.

Vi föreslår därför ett generellt anslag till kompetensutveckling, och en nivå som gör att lönekostnaderna för forskarskolan kan rymmas inom samma ram, säger Maria Graner.

För att kunna bygga ut folkhögskolan med 5000 platser behövs 400-500 lärare och ska man kunna konkurrera med det allmänna skolväsendet måste man höja lönerna menar dock Ingela Zetterberg och hänvisar till Folkbildningsrådets senaste rapport om folkhögskolans pedagogiska personal: den visar att antalet lärare i folkhögskolan de senaste fem åren har ökat med 600 lärare, från 2 800 till 3400 lärare.

– Redan idag ser vi folkhögskolor som har svårigheter att rekrytera lärare i konkurrens med det allmänna skolväsendet.

Så jag förstår inte hur pengarna ska räcka till, säger Ingela Zetterberg.

Folkbildningsrådet vill att regeringen: • Ger 60 miljoner till ett kompetenslyft för folkhögskollärare.

• Höjer det ordinarie statsbidraget med 130 miljoner kronor till förstärkta insatser för deltagare med funk­ tionsnedsättning.

• Utreder hur SFI ska kunna bedrivas som folkhögskolekurs.

• Ger kommunerna möjlighet att anvisa ungdomar i gymna­ sieåldern till studie­ motiverande folkhög­ skolekurser.

• Klargör för kommu­ nerna att elever under 18 år som går gymnasie­ skolornas introduktions­ program har möjlighet att antas till folkhög­

2 2018 11

Nyheter 2–17 oktober 2018

Studieresa till Tanzania

Föreningen Karibu Sverige och Folkhögskolans Veteranförening inbjuder till en studieresa till Tanzania, preliminärt 2–17 oktober 2018.

Vi besöker några av Tanzanias 55 folkhögskolor, lär oss mer om landet och människorna och besöker nationalparker med de vilda djuren.

Resan Vistelsen i Tanzania är planerad till två veckor. Vi vill att både aktiva folkhögskollärare och de som slutat sin lärargärning ska komma med.

Resan kan utgöra grund för fortbild­ ning på den egna skolan med bibe­ hållen lön och även del av resekost­ nader. Fortbildningsinnehåll hjälper Karibu Sverige med.

Kostnad Kostnaden i Tanzania beräknar vi preliminärt till 10 000 kr. Till detta kommer flygresan till Tanzania som kan variera mellan 6000 och 10 000 kr. Kostnaden för vaccineringar för de som inte varit i tropiska klimat

tidigare rör sig om ca 3 000 kr.

Vi bor på enkla hotell, oftast med AC och eget badrum, ev någon gång bor vi på en folkhögskola.

Anmälan Senast den 10 april, preliminärt resdatum 2–17 oktober 2018. mer information Rikard Lilljeqvist, 0702 19 86 01 rikard.lilljeqvist@folkbildning.net Ebbe Andersson, 0705 46 48 35 ebbe.andersson@folkbildning.net Fler detaljer om resan hittar ni på: http://vetfolk.dinstudio.se/ empty_23.html

Ett par ögon ser ut över staden från Västerås folkhög­ skola. Konst­nären Tony Lorenzi livade upp fönstergluggarna på ena gaveln av folkhögskolans tegelbyggnad. Inspirationen kom­ mer från rapparen Tupacs låt, All eyez om me. De två ögonen ska representera att folkhögskolan har ögonen på människor som normalt inte ses av andra.

Ögonen syns även nattetid.

23-26 oktober

Vid kongressen tar vi ut rätt kurs mot framtidens skola

”

I framtidens skola vill jag att vi lärare visar vägen och är en trygghet för eleverna. Jag vill få mer tid för planering, ha ämnesövergripande arbetsområden och fler kollegiala samtal där vi lär av varandra.

Anna-Karin Åkerlind, Norrköping

Vad tycker du?

Foto: 2 Fotografer Norrköping

Kongress_2018_MANUS 4_FHS1802_179x113.indd 1

Besök kongresswebben där du får all information du behöver inför, under och efter kongressen. #pårättkurs | lararforbundet.se/kongress

2018-03-20 16:05

krönika

Identitetspolitik kräver seriös diskussion

N

ågra av vår tids mest omdebatterade frågor rör identiteter och normer som är olika för olika människor beroende på läggning, social och kulturell bakgrund – och vad som är allmänmänskligt eller gemensamt för mänskligheten. Som alltid i en polariserad fråga blir detta inte sällan till en fråga om antingen eller: antingen identitetspolitik och normkritik eller universella (västerländska) värden och rättigheter.

Frågan har diskuterats länge och uppstod i usa på 1980talet. Här formerade sig minoritetsgrupper i opposition mot den norm som utgjordes av den vite medelklassmannens dominans över marginaliserade grupper. Det bakomliggande tänkandet hämtades från den franske filosofen Foucault och hans analyser av makt som norm: alla identiteter som avviker från den gällande normen, den vite medelklassmannens, är utsatta för en eller annan form av maktutövning eller marginalisering. Till en början rörde sig diskussionen kring skönlitteratur, huruvida den västerländska, klassiska litteraturen står över minoritetsgruppernas, vilket hävdades av den berömde litteraturvetaren Harold Bloom. William Shakespeare ställdes mot vad som uppfattades som minoriteters författare, tex. Toni Morrison.

Personligen mötte jag frågan i Sydafrika på 1990-talet då tillsättningen av tjänster gjordes utifrån positiv särbehandling av dem som tidigare varit förfördelade, kvinnor och den färgade befolkningen. Mot detta ställdes tillsättning efter kompetens och förtjänst hos individer oavsett kön och hudfärg.

En dominerande liberal uppfattning i Sverige är att

människor ska ses som individer och inte bedömas efter grupptillhörighet eller identitet, oftast motiverat utifrån liberala, allmänmänskliga värden och vetenskapligt förankrad kunskap. Identitetspolitik, normkritik och »det postkoloniala tänkandet”, betecknas i det perspektivet som ”kunskapsrelativism”. En vanlig, vardaglig form av kritik är frågor som: ”Måste man vara kvinna, färgad, eller homosexuell för att få uttala sig om hur det är”?

Vad den vanemässiga kritiken utesluter är att det utförs avancerade vetenskapliga analyser utifrån de perspektiv som inte minst postkoloniala tänkare och forskare grundlagt. I samhällsvetenskapen utgår man från att det finns olika perspektiv och att man alltid väljer ett av dem. Att det finns strukturer som ligger djupt i samhället efter kolonialismen är svårt att förneka. Det finns dock vetenskaplig kunskap, främst naturvetenskap, som över huvud taget inte kan relativiseras och det finns mänskliga värden och rättigheter som är oförytterliga.

Min personliga hållning är att båda förhållningssätten, det universella och partikulära (ibland benämnt som det rätta och det goda) går att förena. Det ena finns redan i det andra.

Mänskliga rättigheter och värden som är allmängiltiga är uttryck för det universella. Det partikulära uttrycks ofta som grupptillhörigheter, identiteter och försvar för minoriteter.

De mest intressanta och fruktbara forskarna och filosoferna är enligt min mening de som förmår att tänka både universellt och partikulärt och att undersöka vägar att överbrygga dem. Det goda består av etik och vad ett gott liv kan vara. Det rätta är rättigheter, rättvisa och gränser för vad man får göra mot andra.

Utmaningen är att komma förbi den begränsade europeiska universalismen och komma fram till vad historikern Immanuel Wallerstein formulerar som ”en universell form av universalism”, som innefattar alla och som samtidigt kan se sociala och kulturella sammanhang utan att falla i det partikuläras fallucka.

Den här problematiken är idag klart uttalad på flertalet områden i samhälle och kultur. Den är central i diskussionen om invandring. Den diskuteras intensivt vad gäller museer, konst och teater. Den rör folkhögskolan och hur vi på olika nivåer förhåller oss till skolformens allmänna syften och minoriteters rätt att hävda sin uppfattning.

Kort sagt är det en så angelägen fråga att den kräver seriös behandling, gärna bortom den polariserade och förenklade massmediala debatt i vilken ”normkritik” och ”identitetspolitik” antingen blivit ett slagord eller ett slagträ – för eller emot.

Bernt Gustavsson

»Mänskliga rättigheter är uttryck för det universella«

Bernt Gustavsson är professor i pedagogik, idéhistoriker, författare och folkhög­ skollärare

folkhögskolan

2 2018 13

–De är bra på att skapa relationer men när det hand­ lar om metoder och teorierna bakom finns det luckor, säger My Wåhlander, lärare i socialpedagogiskt ungdomasarbete.

14 f o l k h ö g s k o l a n

2 2018

Här utbildas

förortens eldsjälar Många av dem har vuxit upp i förorten och jobbat med barn och ungdomar i många år. Med hjälp av distans­ utbildningen på Tollare kan de blivande socialpedago­ gerna bli det stöd och den hjälp de själva aldrig hade. text: martin röshammar foto: jezzica sunmo

K

ristian Zivkovic har arbetat på Farsta grundskola i fem år, en skola han själv har gått på. Än så länge står det outbildad socialpedagog på hans kontrakt och just nu fokuserar han på några elever i åttan och nian – elever som han följer och stöttar genom att anpassa deras studiegång, drar ifrån lektioner och lägger till något annat. Kärnämnena är dock viktigast.

– Farsta är hemmaplan för mig. Det är faktiskt en fördel, jag känner många av deras äldre syskon. Eleverna vet vem jag är innan jag ens har börjat jobba med dem. Jag finns där när det krisar som mest. Då gäller det att hitta en snabb lösning samtidigt som målet, gymnasietillhörighet, finns långt, långt fram, i slutet av nian, säger Kristian Zivkovic.

Lugnt konstaterar han att erfarenhet är viktigt men att kunskap är viktigare. Det finns en skillnad på att vara bra på sitt jobb och att vara professionell. Det är så han uttrycker det och det var därför han sökte till Tollare.

– Jag höll på att finslipa mitt ansökningsbrev i en månad. Jag kom in, bara tjugotvå år gammal. De andra är äldre. Jag har mycket att lära av dem alla, säger Kristian Zivkovic.

folkhögskolan

2 2018 15

–När någon elev har gjort något då­ ligt och jag tänker: ”Hur fan kunde du göra så?”. Då minns jag att jag var värre än så, säger Kristian Zivkovic.

»Nu vill jag vara med och påverka så att ungdomarna inte gör samma misstag som jag själv gjorde«

16 f o l k h ö g s k o l a n

2 2018

T

ollare drivs av iogt-nto och har fyra olika socialpedagogiska kurser. Innanför dörrarna till den pampiga huvudbyggnaden på Tollare folkhögskola pryds väggarna av nostalgiska affischer som påminner om historien. Texter som "Kul att vara nto:are" och "Vi får ut mera av livet utan sprit" förstärks av bilder på glada, framåtblickande människor. Mot framtiden.

Kristian Zivkovic går den tvååriga distanskursen Socialpedagogiskt ungdomsarbete för yrkesverksamma. Kursen är så stor att när de 44 deltagarna träffas två dagar i rad, en gång i månaden, hålls lektionerna i skolans sporthall här i Nacka i södra Stockholm. Alla utbildar sig till behandlingspedagoger och socialpedagoger och jobbar med barn och ungdomar på olika sätt.

Under de snart två åren på Tollare har Kristian Zivkovic kunnat använda sig av flera praktiska övningar i sitt jobb. Dessutom har han läst mycket teori som hjälpt honom att sätta namn på saker som han redan gör och har gjort, men nu förstår han varför och vad det resulterar i.

Från början var det ”ett rent bananskal” som gjorde att han hamnade på Farsta grundskola.

Kristian Zivkovic var väldigt stökig som barn och bestämde sig till slut för att bryta, sluta med kriminalitet och med droger. Vändpunkten var på riktigt. Han säger att han ”var nära att torska ordentligt” men via Arbetsförmedlingen kom han in i ett projekt som Fryshuset var involverat i, ett projekt som gick in med pengar till halvårslånga praktikplatser för dömda ungdomar.

– Det fanns inga löften om fortsättning, ingenting sånt. Men jag bestämde mig för att gå till min gamla skola. Kanske skulle det passa mig att jobba med ungdomar. Till slut fick jag vara kvar även efter de sex månaderna, säger Kristian Zivkovic som blev tillsvidareanställd efter två år.

Han beskriver det som ”jättekonstigt” att komma tillbaka till den skola där han själv varit en elev med stora problem. Plötsligt arbetade han tillsammans med några av de lärare han själv hade haft, lärare som han själv varit stökig mot.

– För dem var det nog svårt att inse att jag var seriös. Jag fick verkligen bevisa att det var på riktigt. Det var svårt det första året, men jag har förändrat mig. Nu vill jag vara med och påverka så att ungdomarna inte gör samma misstag som jag själv gjorde. Jag vill vara den personen som jag inte hade, förklarar Kristian Zivkovic som också har arbetat med unga brottsförövare i projektet Process Kedjan.

Att se förändring, utveckling, hos en ungdom, det är det som är poängen med jobbet. Det är de folkhögskolan

2 2018

»De flesta har mycket erfarenhet från arbetslivet men har bara gått korta kurser« som har huvudrollen, som måste göra något själva, men Kristian och hans kollegor kan visa vägen.

– Du kan aldrig tvinga någon att förändra sig.

Samarbete är nödvändigt. Det är det samarbetet, och relationen man får med ungdomarna, som är det fantastiska. Jag lär mig så mycket om mig själv också. Som när någon elev har gjort något dåligt och jag tänker: ”Hur fan kunde du göra så?”. Då minns jag att jag var värre än så. Hur reagerade de vuxna då och hur kan jag reagera nu för att det ska bli till något bättre, undrar Kristian Zivkovic retoriskt.

Då var han inte kapabel att analysera det som hände och varför det hände. Nu kan han se att han gjorde si och så för att han mådde på ett visst sätt, för att just det där hade hänt. I sitt jobb, och i utbildningen på Tollare, har han lärt sig mycket om hur hans uppväxt egentligen var. Den var bra. Och dålig.

– Ett annat perspektiv är så viktigt, säger Kristian Zivkovic.

I

den ljusa sporthallen, där ljudet studsar mellan väggarna, pågår grupparbeten och redovisningar. Lärarna My Wåhlander och Mats Hemstrand har kollat av hur alla mår, många kramar blir det när gruppen återförenas. Efter denna träff har man två samlingar kvar innan kursen är definitivt slut. Grupperna får i uppgift att fundera över hur de som socialpedagoger ska kunna bli förespråkare för modellen cps, som står för Collaborative Problem Solving. De har läst boken Vilse i skolan där modellen är den röda tråden. Den omtalade och omdebatterade boken är skriven av psykologilektorn Ross W. Greene.

Utbildar socialpedagoger Tollare folkhögskola har två olika social/behandlingspedagogutbild­ ningar, en tvåårig kurs på heltid och en tvåårig deltidsutbildning för redan yrkesverksamma som jobbar med barn och ungdomar inom skola, öppenvård, ideellt socialt arbete eller institutionsvård.

Tollare folkhögskola ligger i herrgårdsmiljö på Värmdön i Nacka kommun i södra Stockholm.

17

»Att bli kompis med barnen är en väldigt snabb väg in i relationen men det håller sällan särskilt länge« Trots att deltagarna arbetar i olika typer av verksamheter, i psykiatrin, på skolor och på olika typer av ungdomshem, har de lätt att komma överens om olika tillämpningsmetoder och vikten av att skapa allianser med ungdomarna.

Många av de 44 studenterna jobbar i utsatta förorter, många av dem har själva invandrarbakgrund och alla brinner de för socialt arbete.

D

agen är lång, snart väntar lektioner om kbt, kognitiv beteendeterapi, och på kvällen blir det praktiskt arbete där allt kommer att handla om hur man ger feedback.

Både Mats Hemstrand, som har jobbat på ungdomshem, och den före detta kuratorn My Wåhlander har gått på Tollare tidigare. De understryker vikten av förankring till arbetslivet.

– De flesta av eleverna på distanskursen har stor rutin, otroligt mycket erfarenhet från arbetslivet men har bara gått korta utbildningar. De har ingen helhetsutbildning. De är så bra på att skapa relationer men när det handlar om metoder och teorierna bakom metoderna, då finns det luckor, säger My Wåhlander.

Med hjälp av utbildningen förstår deltagarna plötsligt varför de gör som de gör, de inser vilken metod de har använt och på ett möte med till exempel socialtjänsten kan de nu förklara vad det är som faktiskt har gått bra. Eller dåligt. Teori och praktik sys ihop. Nu får de möjlighet att arbeta mer strukturerat och kan på så sätt utveckla verksamheten.

– Åh, nu kan de ta plats, de kan dela med sig av sina kunskaper och de kan få sina kollegor att göra samma sak, säger My Wåhlander.

En som verkligen har utvecklats, som i sitt jobb vågar säga ifrån, och nu på ett självklart sätt berättar inför alla vad hennes grupp har pratat om, är 25-åriga Susanna Bergvall. Hon arbetar som elevassistent på Vinsta grundskola i Vällingby i västra Stockholm och lyser – det är inte ens en överdrift – när hon i matsalen med de stora fönstren, beskriver hur hon känner, att hon gör skillnad för de barn hon jobbar med.

– Det är så coolt med den här utbildningen, att den handlar om så mycket, om så många behov i samhället, att man lär sig hur man fyller dessa behov. Man får möjlighet att hjälpa människor som ingen annan hjälper, säger Susanna Bergvall.

Tillfällena, träffarna som Susanna Bergvall uttrycker det, när klassen möts, leder också till samtal där deltagarna kan få tips, stöd och hjälp med problem och dilemman i jobbet.

– Jag blir påmind om vad jag har gjort, vad jag kan göra, hur jag kan ta upp en viss fråga. Tiden på Tollare har givit mig självförtroende och har blivit ett ställe där jag kan hämta kunskaper. Det de andra pratar om går alltid att relatera till, menar Susanna Bergvall.

Mitt emot henne vid lunchbordet sitter Marie Westerman som själv jobbar som ungdomscoach på Jobbtorg Strängnäs. Hon stryker under Susannas beskrivning med en färgglad penna, visst är kurskollegans resa något speciellt.

– Du har blivit mycket säkrare. Du har verkligen vuxit under de två åren här. Du tror på dig själv på ett helt annat sätt, säger Marie Westerman.

– Ja, det är så skönt, nu vågar jag ta en diskussion på mitt jobb. Jag vet att jag får stöd härifrån och att jag har mer kött på benen nu, jag kan mer, jag kan stå för mina åsikter och tankar, förklarar Susanna Bergvall.

Inte minst kan hon nu ge lärarna på sin skola konkreta tips. Tips som får dem att tänka ett varv till, som när det har handlat om hemmasittare. Hon beskriver också att relationen till barnen har mognat, att hon tidigare var osäker, ville vara kompis med dem. Nu kan hon se både problemen och lösningarna.

– Att bli kompis med barnen är en väldigt snabb väg in i relationen, men det håller sällan särskilt länge. Men ibland får jag även nu skärpa till mig, tänka på att jag snart är socialpedagog. Jag är så ivrig men det gäller att skapa en mer långsiktig kontakt, säger en bubblande Susanna Bergvall. Hon är så entusiastisk, så engagerad.

– Det är kul att få berätta. Jobbet är ju så mycket något man gör bara i stunden men att prata om det leder vidare. När vi är klara i vår kommer jag att sakna våra möten. Det här borde alla ha, ett återkommande forum. Under hela utbildningen har jag antecknat, skrivit ner frågor som jag har tagit med mig hit: Hur skulle ni göra, hur skulle ni tänka, beskriver Susanna Bergvall.

Att de jobbar i så olika verksamheter är bara positivt menar hon och Marie Westerman. Olika synvinklar och erfarenheter men också den forskning de läser nöts och blöts. Samarbete och olika åsikter är nödvändiga. På jobbet och i livet.

Susanna Bergvall har redan rest sig upp och så kommer hon på att hon bara måste säga en sak till. ”Den aktiva, positiva feedbacken från lärarna, den är värd så mycket”. Den skapar mod och trygghet som i sin tur ger möjlighet till eftertanke och nya lösningar.

18 f o l k h ö g s k o l a n

2 2018

»Nu vågar jag ta en diskussion på mitt jobb.

Jag vet att jag får stöd härifrån och att jag har mer kött på benen«

–Tiden på Tol­ lare har givit mig självförtroende och har blivit ett ställe där jag kan hämta kunskaper, säger Susanna Bergvall. folkhögskolan

2 2018 19

Hon botar matte-ĂĽngest 20 f o l k h Ăś g s k o l a n

2 2018

– Idag talar vi mer om matte­ ångest än om mattes­vårigheter, säger Camilla Backe.

Varje ny deltagare som Camilla Backe undervisar i matematik får skriva ett brev till henne om den ångest och olust de kan känna inför ämnet. Det har lett till större förståelse för vad varje person bär med sig. Dessutom blir det lättare att börja på ny kula. text: tora villanueva gran foto:christel lind

folkhögskolan

2 2018 21

För ett par år sedan fick Josef Andersson diag­ nosen dyskalkyli men Camilla Backe menar att han sna­ rare har svårigheter med att struktu­ rera talen. Med litet stöd klarar han av varje uppgift.

A

llt började för några år sedan. Matematiklärare Camilla Backe på Folkhögskolan i Halmstad, en filial till Katrinebergs folkhögskola som ligger mitt på kullerstenstäckta Lilla torg i stadens centrum, hade en deltagare som blev arg och kände obehag så fort hon så mycket som såg en mattebok. Det blev som ett oöverstigligt hinder, Camilla Backe nådde inte fram hur hon än vände och vred på undervisningsmetoderna. Hatet mot själva ämnet var konstant.

– Efter några samtal kom det fram att varje gång vi skulle ha mattelektion kom den här personen att tänka på en mattelärare som hon hade haft i tidigare skolår. Han hade behandlat henne illa och fått henne att känna sig totalt värdelös. Hon slukades upp av de känslorna, det hade verkligen satt spår.

Camilla Backe insåg att de negativa erfarenheterna låg i vägen för deltagarens möjlighet att överhuvudtaget ta till sig någon ny kunskap i ämnet, att hon var tvungen att göra upp med den gamla läraren först. Men det handlade inte om något försök till uppgörelse i verkligheten, att få den unga kvinnan i fråga att ta kontakt med någon lärare från svunnen tid. Istället bad Camilla Backe deltagaren att skriva ett brev till henne och berätta om vad som egentli-

gen hände, vad hon bar med sig.

– Hon skrev ner precis allt, lämnade brevet till mig och sedan var det som om det var ur världen.

Det var faktiskt magiskt. Vi tog oss sedan igenom matte 1 under första terminen. Därefter klarade hon kurserna i både matte 2 och 3 på en enda termin, av bara farten.

Det var alltså, precis som Camilla Backe hade anat, inte deltagaren förmåga det var fel på. För det är aldrig fel på mottagaren, betonar hon.

– Om någon inte förstår så är det jag som lärare, alltså sändaren, som måste ändra på mina förklaringsmodeller. Och jag har ett oändligt tålamod, det måste jag ha. Jag får aldrig ge upp någon, inte en enda gång.

N

u står vi i ett klassrum där det i dag sitter ett femtontal deltagare som samtliga läser Allmän kurs. Men var och en har sina egna scheman och mål, de räknar i olika kurser, böcker och avsnitt. Alla är redan i full gång, trots att Camilla Backe för ovanlighetens skull anländer senare än deltagarna i dag. Hon var ju tvungen att möta upp Folkhögskolans reporter.

– Jag har sällan gemensamma genomgångar under mina lektioner utan försöker istället indivi-

22 f o l k h ö g s k o l a n

2 2018

När deltagarna ska skriva brev ger Camilla Backe dem rubriken ”Min relation till matte”. Nedan följer några utdrag ur breven: ” Jag har haft otur med lärare som tycker det är jobbigt att förklara flera gånger, som kollar konstigt på en som att ”men seriöst, fattar du inte.” Så jag har bara inte haft orken till att fråga eller lära mig matte.”

»Om någon inte förstår är det jag som måste ändra förklaringsmodell«

danpassa stödet och takten till var och en.

Den som vill lyssna på musik i hörlurar får det.

Och räknar man bättre i kafeterian är det okej att sitta där, bara man kommer till Camilla Backe när man behöver hjälp. Hon berättar att hon ägnar hela lektionerna åt att cirkulera runt och hjälpa den som behöver stöd, hon står aldrig framme vid en kateder – någon sådan finns inte ens. Och hon är stolt över det som har hänt i hennes klassrum, att flera som tidigare avskytt ämnet har utvecklats så mycket att de till och med har självförtroende att våga hjälpa kompisar.

– Det är min belöning som lärare, att se när ljuset går upp eller när jag ser hur någon har mod att hjälpa en annan. Det ger mig så oerhört mycket energi.

M

en vi backar till det här med brevet. Det som hände med den unga kvinnan som skrev, öppnade Camilla Backes ögon för en ny viktig nyckel. Från och med det året, 2013, låter hon numera varje ny deltagare som hon undervisar i ämnet att skriva just ett sådant brev för att berätta om sin relation till och erfarenheter av matematik. Genom åren har det blivit mer än hundra brev och Camilla Backe sparar dem allihop. folkhögskolan

Camilla Backe insåg att de nega­ tiva erfarenheterna stod i vägen för att ta till sig ny kun­ skap. Genom att skriva brev kunde deltagarna lämna dem bakom sig.

” När jag började högstadiet blev matten svårare och jag hade svårt att hänga med i tempot och behövde ofta längre tid på mig, Jag hade ingen hemma som kunde hjälpa mig med läxorna och det började gå sämre och sämre för mig. Jag blev så trött av att koncentrera mig att jag tillslut inte orkade lyssna alls på vissa lektioner. ” ” När det kommer till matte så knyter det sig i magen och får mig att bli allmänt nere.

Alla mattelektion har slutat i tårar och frustration, vilket leder till att jag ger upp eftersom jag inte fixat att lära mig eller förstå. Tyvärr!” ” Mina lärare sa alltid att vi pojkar var hopplösa och att vi lika gärna kunde skolka, vilket vi också gjorde. Jag gav upp.”

2 2018 23

tycker hon eller han egentligen är svårt? Om du frågar fem personer i din bekantskapskrets om deras minnen av matematikundervisningen i skolan lovar jag att minst en kommer att ha negativa erfarenheter.

D

– Om du frågar fem personer om deras minnen av matematik har minst en negativa erfarenheter.

Även om hon alltid ger deltagarna möjlighet att få tillbaka sina brev är det få som vill det. Det är som om de flesta släpper det som har varit när de väl har fått skriva ner och berätta om erfarenheterna, funderar Camilla Backe.

– Ångest och ilska är förlamande. Du kan inte ta in något nytt om du fastnar i de känslorna. Därför behöver deltagarna få ur sig det här och ofta verkar det räcka med att bara få berätta för mig. Efter det kan vi börja om på nytt, säger hon.

I dag talar man dessutom alltmer om matteångest än om mattesvårigheter, fortsätter Camilla Backe.

Just matematik är ett ämne där det är lätt att både jämföra sig med andra och att hamna efter om man inte får rätt stöd. Och eftersom vägen in i ämnet är ”trappvis”, den ena färdigheten bygger på att en grund i nivån under finns, hamnar den som inte hänger med ofta mer och mer på efterkälken, får känslan av att vara korkad samtidigt som vägen till förståelse blir längre och svårare.

– Breven ger dessutom mig som lärare viktig förkunskap om varje deltagare som jag tar med mig in i undervisning och bemötande. Vad bär deltagaren med sig? Vilka känslor förknippas med ämnet? Vad

et är dags för Camilla Backe att ägna totalt fokus åt deltagarna nu. Medan hon hjälper en av dem med logaritmer, berättar Hampus Gärdh att han har läst på Folkhögskolan i Halmstad i totalt sex år. Det är den tid han har behövt för att tillgodogöra sig de kurser som är nödvändiga för att ta nästa steg i livet. Just nu övar han liggande stolen, trots att momentet egentligen hör till kursplanen för årskurs 5 till 6 i mellanstadiet. Men Camilla Backe lägger ingen värdering i det.

– Hon jobbar så, anpassar efter behov för var och en av oss. Jag ska göra högskoleprovet snart och då behöver jag kunna liggande stolen, konstaterar Hampus Gärdh.

Från och med mellanstadiet satt han mest av lektionerna i matematik, berättar han. Det skrev han om i brevet till Camilla.

– Många gånger har jag varit med om att en lärare bara lämnat mig när jag bett om hjälp, för att de har gett upp när jag inte förstått och sagt att de inte haft mer tid. Det har fått mig att känna att det är lönlöst, att jag helt enkelt inte kan. Men Camilla ger sig aldrig, säger Hampus Gärdh.

Vid ett annat bord sitter Edwin Aguilar Campos.

Han har skrivit tre olika brev till Camilla Backe, ett för varje nytt läsår som han inlett på Folkhögskolan i Halmstad.

– Jag gillade egentligen matte i lågstadiet och var ganska bra på det. Men jag behöver bekräftelse och ingen hemma gav mig det. Då tyckte jag inte att det var värt att kämpa. Dessutom skulle man hata matte för att få status och hänga med de coola killarna i klassen, så jag struntade i många lektioner.

Senare i livet har Edwin Aguilar Campos kämpat med svåra depressioner. Camilla Backe har känt till det och då har han under tunga perioder fått ta upp en bok och läsa på lektionerna, istället för att sitta och hänga över matteboken utan att få något gjort.

– Att jag har fått läsa istället har fått mig att känna att jag gör åtminstone något. Att sitta med matteuppgifter men vara oförmögen att koncentrera sig spär bara på ångesten, det har Camilla förstått, säger Edwin Aguilar Campos.

N

ani Sela som har följts åt med Edwin under tre år på skolan, håller med. Han föddes som flicka, har så länge han minns känt att det varit fel och är nu mitt i en process av att även rent fysiskt bli den han alltid känt sig som – en man.

24 f o l k h ö g s k o l a n

2 2018

Under sina 35 år som lärare har Camilla Backe bara mött en person som hon anser kunde ha dyskalyli.

»Breven ger mig viktig förkunskap om varje deltagare som jag tar med mig in i undervisning och bemötande« Det har såklart påverkat även förmågan till koncentration i skolan.

– Camilla ser oss som hela människor, försöker förstå varje elevs bakgrund och erfarenheter och vilka situationer vi befinner oss i. Hon har också massor av olika förklaringsmodeller och ger inte upp förrän hon hittar just det som passar mig.

Nani Sela berättar att han ofta har upplevt att han har ett lite ovanligt sätt att tänka kring matematik, även om resultatet i slutändan blir rätt.

– Tidigare lärare har sagt att jag tänker fel och att jag måste gå tillväga på just det sätt som de använder. Men jag har ju inte förstått deras sätt. Camilla tänker inte så, hon är öppen för fler sätt att räkna, om resultatet blir det samma.

Lektionen börjar lida mot sitt slut och Camilla Backe hjälper Josef Andersson med andragrads­ ekvationer. För ett par år sedan fick han diagnosen dyskalkyli men Camilla Backe skakar på huvudet.

– Jag skulle snarare kalla det svårigheter med att strukturera talen. Du kan ju, Josef, bara vi benar ut varje uppgift.

Camilla Backe är skeptisk mot dyskalkyli. Under sina 35 år som lärare har hon bara mött en enda person som hon har sett ha det, säger hon.

– Den personen hade överhuvudtaget ingen taluppfattning, kunde inte få ihop ett plus ett. Det var utmanande. Men att få en sådan diagnos gör att man lätt ger upp, för det är ju inte som med dyslexi att det finns verktyg och hjälpmedel. Och ge upp, det vill jag inte att någon av mina deltagare någonsin ska göra. folkhögskolan

Annons

Är du folkhögskollärare utan pedagogisk utbildning?

Nu är det hög tid att söka till folkhögskollärarprogrammet vid Linköpings universitet. Utbildningen som är på halvtid börjar i augusti. Du som redan har tjänst på folkhögskolan kan genomföra delar av praktiken i din egen tjänst.

För mer info: www.liu.se/utbildning/program/l1fh1 eller kontakta Jenny Ewen tel 013 28 20 76.

2 2018 25

Nyheter Till hösten startar Storumans folkhögskola överlevnadskursen Preppers som fått stor uppmärk­ samhet i medierna men också kritik. text: staffan myrbäck

Prepping

– ny kurs på folkhögskola – Jag tror aldrig att vi har haft så många intresserade av en utbildning på så kort tid. Men vi har inte heller haft så mycket skriverier, säger Ulrik Dahlgren, studierektor på Storumans folkhögskola.

När man lanserade sin nya kurs Preppers hörde tv, radio och tidningar av sig men blev också kommenterad och kritiserad. En krönikör på Dagens Nyheter avfärdade den som ett individualistiskt projekt. En ledare i Expressen tyckte inte att skattemedel ska gå till sådana kurser.

En del av förklaringen till uppmärksamheten är prepperkulturen i filmer, tv-serier och skönlitterära berättelser om grupper som efter ett atomkrig och andra apokalyptiska katastrofscenarier försöker överleva och bekämpar varandra för att stjäla mat och förnödenheter. På nätet finns numera bloggande preppare och nätbutiker som säljer vattenfilter, solcellsdrivna ficklampor och nödpaket inför stundande katastrofer.

Och visst skulle det kunna avfärdas som att man rider på en populärkulturell våg i jakten på att skapa nya kurser. Men i bakgrunden finns också klimat-

krisen och det moderna samhällets sårbarhet. I januari 1998 slog till exempel en isstorm ut all el i östra Kanada, ett område stort som Sverige. 1,4 miljoner hushåll och tre miljoner invånare drabbades. En fjärdedel tvingades att flytta från sina hem. Människor omkom och många fick vänta i flera veckor innan strömmen slogs på igen. Särskilt drabbades människor med fysiska funktionshinder.

Idén till överlevnadskursen kom när Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, msb, gick ut med nya rekommendationer för krisberedskap som innebar att alla i det svenska samhället ska klara en vecka utan samhällets stöd.

– Vi behöver bara titta på snöstormen i vinter. Det är ju bra att fler har kunskap om hur man klarar sig, säger Ulrik Dahlgren.

I överlevnadskursen ingår Jakt, fiske, hur man torkar bär och kött, sjukvård, men också kunskap om grupprocesser, gruppdynamik, information och desinformation.

– Är man intresserad av hantverk, ekobygge och energihushållning finns det mycket att lära.

I kursen ingår även jägarexamen och skoterkörkort.

Vad säger han då till dem

som kopplar ihop prepping med högerextremister som bunkrar konserver och vatten i sina skyddsrum och ser det hela som ett individualistiskt projekt?

– Läser man kursplanen tror jag inte att den kommer att attrahera dessa grupper. Å andra sidan, är det någon som behöver demokratiutbildning på folkhögskola är det väl de. Det handlar inte bara om att överleva i en bunker med lite konserver. Och det måste ju vara en fördel att människor har olika former av kunskap och kan hantera grupper.

Vi ser framför oss att de elever som kommer till oss för kunskapen vidare. Det är en del av all sådan här samhällsutbildning.

Att människor i krissituationer framställs som egoistiska och våldsamma i populärkulturen verkar inte heller stämma med verkligheten. En av kunskaperna från den kanadensiska isstormen var att många människor berättade om ökad sammanhållning och att man hjälpte och stöttade varandra i en svår situation. Inbrott och vandalism var ovanligt.

»Det handlar inte bara om att överleva«

26 f o l k h ö g s k o l a n

2 2018

Förbundet Folkhögskollärarna

Min sida Uppdatera dina medlems­uppgifter för att vi ska kunna leverera relevant statistik. Gå in på lararforbundet.se/minsida och uppdatera dina uppgifter.

Tveka inte att kontakta oss vid frågor.

Ring hellre en gång för mycket än en gång för lite!

Kontakta kansliet!

Ordförande Ingela Zetterberg, 08-737 68 97 Ombudsman Bengt Wensmark bengt.wensmark@lararforbundet.se 040-393915

Förbundet Folkhögskollärarna är det fackförbund som kan folkhögskole­frågorna och det enda som arbetar både för lärar­ nas trygghet i anställningen och för folkhögskolans bevarande och utveckling. Som medlem i Förbundet Folkhögskollärarna får du hjälp om du blir uppsagd eller omplacerad. Vi bevakar dina anställningsförhållanden och din lön. Om en tvist uppstår bistår vi med rådgivning och förhandling.

ingela har ordet

Sökes: Folkhögskollärare med kompetens Vi söker en folkhögskollärare som har kompetens inom följande områden: svenska, samhällskunskap, matematik, ja – gärna i alla ämnen som allmän kurs har. Lärarutbildning är förstås ett krav.

IT är bra att du har erfarenhet av, för du kan få jobba med distanskurser och utveckla digitaliseringen på folkhögskolan. Administrationen ökar också och erfarenheten inom administration kommer vi att ha glädje av. Vi ser också att du har arbetat i grupp men också med individbaserat förhållningssätt. Du är flexibel och tycker om att vara kreativ eftersom just nu skapas nya kurser på folkhögskolan och du kommer att få vara med att utforma kurser.

Folkhögskolans deltagare har ofta särskilda behov (många olika) och därför ser vi att specialpedagogik och socialpedagogisk kompetens är extra värdefullt.

Till sist vill vi nämna att folkbildningskunskap värderar vi givetvis högt. (Har du Folkhögskollärarexamen är det ett plus).

Det här är ett exempel (kan vara) på hur det kan stå i en plats­ annons. Det här är ett exempel på folkhögskollärares alla arbetsuppgifter (det finns fler) och då i kortformat.

Nu ska folkhögskolorna rekrytera fler folkhögskollärare eftersom folkhögskolorna har fått fler deltagarplatser (5000). Det vill säga – fler kurser ska konstrueras. Och det är folkhögskollärarna som får och har fått den angenäma arbetsuppgiften att göra en ny kurs.

Men, arbetsuppgiften läggs på ordinarie arbetsuppgift. Till hösten ska kursen genomföras utav nämnda lärare. Förhoppningsvis anställs fler lärare men jag är orolig över att folkhögskolorna försöker inrymma de nya kurserna i redan befintliga lärartjänster för att spara pengar.

Idag ställs stora krav på folkhögskollärare – långt ifrån de krav som var för tio år sedan. Nya deltagargrupper med särskilda behov kommer till våra folkhögskolor. Och de kommer för att vi är duktiga på att möta och ta hand om människor. Vi märker nu att folkhögskolornas arbetsmiljö (då menar jag både lärare och deltagares) försämras i rask takt. Jag blir mörkrädd ibland över hur folkhögskolorna har det. Vi måste värna om den fina miljö folkhögskolorna har haft och värna om folkhögskollärarna – de är de som gör folkhögskolan!

Er Ordförande

Läsning Folkstyret i Rädslans tid Olle Wästberg, Daniel Lindvall

Faktatätt och lättläst om demokratins problem • Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna får ökat väljarstöd samtidigt som svenskarna blir allt mer toleranta till invandrare?

En förklaring är att de populistiska partierna lyckats koppla ihop invandring och mångkultur med brottslighet, hot om terrorism, ekonomisk stagnation och hot mot välfärden. »Det pågår ett slag om verklighetsbilden«, skriver Olle Wästberg och Daniel Lindvall i Folkstyret i Rädslans tid. De båda var ordförande respektive huvudsekreterare i den statliga demokratiutredningen som lämnades 2016. I sin bok tar de stöd av utredningens forskning för att analysera och föra fram tankar och förslag på hur demokratin kan reformeras.

Det växande stödet till populistiska partier behöver inte ha något att göra med ökad invandring. Länder med liten invandring, som Ungern, Finland och Polen, har framgångsrika populistpartier medan Kanada som tagit emot många invandrare inte har det.

Men den som söker en given

Olle Wästberg var ordförande i 2014 års statliga demokratiutred­ ning. Han varit riksdagsledamot för Folkpartiet, politisk redaktör på Expressen och styrelseordförande för Sveriges Radio.

och tydlig förklaring till den växande populismen och ett lika tydligt svar hur man ska bemöta den hittar inget stöd hos Wästberg och Lindvall. Det finns inga enkla förklaringar och svar, vilket jag tycker är bokens styrka.

Förutom populismen går de igenom de problem som demokratin står inför: allt mer försvagade och elitistiska partier, hur ekonomiskt starka lobbyister påverkar politiken och hur den gemensamma valdagen har gjort kommunalpolitiken osynlig.

Det är en faktatät men trots det lättläst bok de skrivit, med ibland utmanande fakta som ställer resonemangen på huvudet: till exempel att Trump och populismen även har vitaliserat demokratin genom att fler engagerar sig och röstar.

Wästberg och Lindvall har gjort ett gott dagsverke genom att sammanfatta, analysera och klokt resonera kring de problem demokratin står inför. Detta är en bok att organisera studiecirklar kring.

Staffan Myrbäck

En shtetl i Stockholm Kenneth Hermele • Kenneth växer upp på femtiotalet i en ortodox judisk familj på Söder i Stockholm i ett hyreshus reser­ verat för fattiga judar. Föräldrarna har flytt till Sverige åren före kriget: modern som ekonomisk flykting, fadern som politisk. Pojken lever i en judisk shtetl, ett samhälle i samhället.

Modern lever i den fromma judiska traditionen, fadern vill ha en pragma­ tisk förening av svenskt och judiskt. Mås te han välja? Kenneth Hermele förebåda r de berättelser som dagens nya svenskar kan komma att skriva en dag.

Fem härskartekniker - femtio motståndsstrategier Sara Berg, Rebecka Bohlin • Teorin om de fem härskarteknikerna formulerades i slutet av 60-talet av den norska socialpsykologen Berit Ås. Reb ecka Bohlin och Sara Berg har hål­ lit workshops och föreläsningar om härskartekniker i femton år och mött hundratals kvinnor.

Boken tar sin utgångspunkt i dessa berättelser och en djupin­ tervju med Berit Ås, som berät­ tar om analysen bakom hennes metod. Författarna drar parallel­ ler till andra strukturella förtryck som rasism och homofobi, och ger exem pel på hur härskartekniker används och hur de kan bemötas.

Vad krävs för att rädda demokratin?

Sverker Gustavsson m. fl.

• För första gången sedan 1930talet är demokratin utmanad i vår del av världen. Hur kan demokra­ tins självförsvar mobiliseras? Sva­ ret är inte mer ekonomisk libe­ ralism, hävdar författarna i Vad krävs för att rädda demokratin?

Alternativet är att den ekonomiska liberalismen underordnas den poli­ tiska. En fredsformel mellan kapitalism och demokrati behöver återskapas under vår tids förutsättningar. Den måste balansera höge r mot vänster men också tygla marknads kraf­ terna globalt.

folkhögskolan

2 2018

En glimt av Tornedalen

Slow fashion Jennie Johanson, Johanna Nilsson

En guide till hållbart mode • Textil har en lång tradition i folkhögskolan med många kurser.

De senaste decennierna har de fått sällskap av kurser i mode och kläddesign, ofta med en hållbar inriktning. Nu har Ordfront förlag gett ut en bok om hur man kan skapa hållbara kläder på ett hållbart sätt. Slow fashion - din guide till smart och hållbart mode.

Slow fashion innebär att kvalitet går före kvantitet, när färre och finare plagg prioriteras och när hållbar produktion och minimal negativ miljöpåverkan är viktigt.

Boken kan ses som en introduktion i detta ämne.

Slow fashion startar i modeindustrins vardag där arbetsförhållanden och kemikaliehantering döljer sig i plaggens historia. Därefter följer en guide till hur man ska kunna välja bland märkningar och material för att kunna agera hållbart, samtidigt som man ska kunna följa sin stil och visa identitet genom sina klädval. Förfat-

personer

tarna betonar att minskad konsumtion inte behöver innebära färre plagg i garderoben. Det finns andra sätt att äga ett plagg på, till exempel genom att låna, ärva eller byta. Boken avslutas med ett kapitel om hur man ska vårda sina plagg och skor, samt hur man enkelt kan laga när de går sönder.

Boken får mig att tänka till kring mitt eget agerande av klädval och omvårdnad av mina plagg, även om det har en begränsad påverkan i förhållande till den globala tekoindustrin. Här behövs naturligtvis andra medel, men visst skulle min medvetenhet som textillärare kunna påverka framtidens beslutsfattare. Det är betydelsefullt att förstå de krafter som strävar åt motsatt håll och som vill få oss att konsumera mer. Boken är en bra början för att få en förståelse för just dessa krafter.

Sarah Rangstrand Hjort

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma

Anna Haaland är folk­ högskolläraren som gör succé med sin deckar­ serie, utgiven på Bonniers förlag, om pastor Viveka som löser mord i det idylliska Enskede i Stockholm.

Hon kommer nu med sin tredje bok, Pastor Viveka och Glada Änkan. Hennes två första böcker sålde över 100 000 exemplar. Anna Haaland är före detta pastor och lärare i svenska, religion och filosofi på Bromma folkhögskola. folkhögskolan

Bioaktuell regissör som tidigare har fått en guldbagge för bästa kvinnliga biroll.

Med hjärtat i Kurkkio Svtplay • Kriminalförfattaren Åsa Larsson tillbringade sin barndoms somrar i den tornedalska byn Kurkkio i norra Sverige hos sin mormor. När hon var 16 år delade ett gräl släktmedlem­ marna i olika sidor. Det skulle dröja 30 år innan hon återvände till Tornedalen.

I teveserien Med Hjärtat i Kurkkio får vi i tre halvtimmesavsnitt följa Åsa Lars­ son och mötet med hennes mors och morsmors hembygd och den tornedal­ ska kultur de var uppväxta med. Ofta när man uppmärksammar Sveriges nationella minoriteter hamnar i regel samer och romer i förgrunden, sällan tornedalingarna. Det starkaste stunden i serien är när Åsa Larsson möter den 72-årige Sture Karlsson som berättar om det språkförtryck tornedalingarna var utsatta för, de fick inte tala sitt mo­ dersmål i skolan utan tvingades att bara tala svenska. När Sture Karlsson var sju år utsattes han också för skallmät­ ning i skolan, och då talar vi om tidigt femtiotal. Hjärtat i Kurkkio gläntar på en i stora stycken fortfarande okänd landsdel och historia i Sverige. Medan det görs allt fler program om samer och romer väntar vi fortfarande på en mer djuplodande dokumentär om ras- och språkförtrycket mot tornedalingarna.

Staffan Myrbäck

Sunday Dolph Chris­ topher har blivit antagen till den prestigefyllda filmfestivalen i Cannes i maj med sin kortfilm Fienden inuti. Filmen handlar om en kvinna och en man som flytt från kriget i Syrien. Filmfestivalen går av stapeln i mitten av maj där 1 800 kortfilmer ska visas. Sunday Dolph Christopher var aktivist i sitt hemland Nigeria och tvinga­ des fly. Han läser i dag journalistik på Södra Vätterbygdens Folkhögskola i Jönköping.

Fanni Metelius är aktuell med lång­filmen Hjärtat, ett relationsdrama som utspelar sig på folkhög­ skola, där hon svarar för manus, regi och huvud­ roll. Hon har nominerats till Guldbaggen för bästa kvinnliga biroll i Ruben Östlunds Turist och ifjol fick hon 2017 års Anna-pris, instiftat för att öka kunskapen om FNs kvinnokon­ vention och dess betydelse för kvinnors möj­ ligheter i filmbranschen. Fanni Metelius gick Filmlinjen på Fridhems folkhögskola 2009.

2 2018 29

Hänförd av fågelsång Författaren Tomas Bannerhed går i gång på artnamn. Naturintresset och kärleken till språket berikar varandra. Nu har hans bok Korparna också blivit film. text: martin röshammar foto: tt

G

ubbkepsen är på, plastkassen med stövlar är med precis som kikaren.

Han har parkerat sin BMW-kombi och kämpar motvilligt med sin mobil för att få till parkeringsbetalningen via sms. Hit, längst ut på södra Djurgården kring Isbladskärret, tar Tomas Bannerhed sig gärna. För att njuta av lugnet men också för att titta på fåglar som sångsvan, svarthakedopping, tofsvipa, taltrast och gråhäger.

Författaren från Uråsa i södra Småland är bekymrad. Som han ser det är det ett sorgligt kapitel att allt färre känner till namnen på blommor, växter och fåglar. Där på landet visste alla när stararna kom, den kunskapen bara fanns.

– Det uppväxande släktet kommer inte att ha samma förtrogenhet med det som växer och lever runt oss. Det är inte bara det att man ska kunna rabbla en massa artnamn. Går man ut i skog och mark utan att veta någonting, då blir det bara ett grönt virrvarr som på ett sätt saknar mening.

Tomas Bannerhed menar att det är mycket lättare att tycka om och vårda något som har ett namn.

När det pratas så mycket om miljövård och klimatanpassning är det viktigt att veta vad det är vi faktiskt ska rädda i skog och mark.

Han sitter vid ett bastant träbord med kikaren nära till hands. Han är oändligt tacksam över att han råkar ha ett stort intresse för naturen och inte för datorteknik.

– Jag går inte i gång på en enda term i den världen. Det känns oförankrat i mänsklig erfarenhet.

Medan artnamn är sprungna ur vår kulturhistoria. Jag skulle ju ha mer nytta i mitt liv av att kunna mycket om datorer. Men jag kan inte ta in det.

Ord och termer i naturen är så eggande för sin rikedom och skönhet, menar han. Han låter som om han högläser poesi på ett bibliotek när han med värme i rösten pratar om fågelarter och blommor och att till och med gräsen har vackra namn. Ängssvingel, kruståtel, timotej och darrgräs. Han drar ut på stavelserna, smakar på orden.

Tomas Bannerhed är ofta ute och berättar om fåglar och tycker att det inte borde vara svårt för lärare att väcka elevernas nyfikenhet.

30 f o l k h ö g s k o l a n

2 2018

porträtt

»Ta fasta på mysteriet i naturen, det skulle vara mitt tips till en biologilärare«

31

porträtt » Det finns inte en människa i publiken som inte blir hän­förd av att höra om till exempel lövsångarens flyttning eller gökens parasitism«

I

november 2011 fick Tomas Bannerhed Augustpriset för sin debutroman Korparna.

Boken handlar om en familj i 1970-talets Sverige, en familj på den småländska landsbygden som kämpar för sin överlevnad på arrendegården Undantaget. Allt som sker berättas genom den tolvårige Klas som förväntas ta över gården en dag.

Men faderns ångest påverkar hela familjen. Klas har sitt sätt att hantera situationen, han räddar sig undan hos fåglarna.

Det var faktiskt när han skrev den som naturintresset föddes eller i alla fall växte fram. Under uppväxten fanns ett fågelparadis, en gammal utdikad myr, alldeles i närheten. Men för honom betydde det ingenting. ”Inte mer än vad en asfalterad gata eller en trottoar betyder för en storstadsunge.” Han läste medie- och kommunikationsvetenskap, jobbade som konsult och skrev rapporter. Motståndet han kände var stort. Han arbetade bara av ekonomiska skäl och för att kunna ha sin frihet utan att behöva ta en anställning. Men något hände efter många år som duktig. Han bestämde sig för att göra något som kom inifrån. Då öppnades också dörren för fåglarna.

E

n ensam och dyster sommar i början av 00-talet cyklade han runt på Södermalm i sin nya hemstad Stockholm. På ett antikvariat hittade han en pocket med Harry Martinsons naturprosa.

– Den innehåller en otrolig språkglädje och en underliggande kärlek till det vi har att förvalta. Till det som lever och växer och som vi borde se som en

Tomas om Skogen vs havet…

Att ströva fritt i skog eller odlingsmark passar mitt kynne. Jag blir nervös av havet. Horisonten är lite oroande. Den påminner mig om döden och ändligheten. I skogen ser jag inte horisonten och slipper bli påmind om att det finns ett slut.

självklar del av våra liv.

Tomas smittades av entusiasmen och texterna som verkligen levde. Det gav den sista pusselbiten i skrivandet av Korparna. Grundhistorien hade han redan, men han saknade stoff att fylla romanen med.

Han erkänner att fantasi, det har han ingen, i den meningen att han kan beskriva saker som han inte har erfarit. Så där och då inleddes resan från att vara ointresserad av naturen till att vara begeistrad.

– En viss fallenhet har jag väl. Den blicken jag har på naturen lämpar sig för text. I och med att jag började så sent har jag fortfarande en lite skolpojksaktig, nyfiken, blick när jag går ute i skog och mark.

Pojken i boken tar sin tillflykt till fåglarna och de är ytterst närvarande hela tiden, med sina läten och med sina vanor. De ramar in historien, bygger upp stämningen på sidorna. Någon artjägare kommer Tomas Bannerhed dock aldrig att bli, det är inte det som triggar honom. Han har tänkt mycket på vad det är som gör att han är så intresserad. Kanske handlar det om att han vill erövra sin uppväxt på ett nytt sätt, på sina premisser.

– I stället för som det var i verkligheten, att jag bara kände att jag inte passade in och ville därifrån, säger Tomas Bannerhed.

D

e senaste åren har han också skrivit allt mer om fåglar, det har blivit en bok tillsammans med fotografen Brutus Östling, I starens tid och en serie radioprogram, Bannerheds bevingade vänner. I kölvattnet på boken och programmet är han ofta ute och berättar om fåglar.

Han anser att det inte borde vara svårt för lärare att väcka elevers nyfikenhet.

– Det finns inte en människa i publiken som inte blir hänförd av att höra historier om till exempel lövsångarens flyttning eller gökens parasitism, menar Tomas Bannerhed.

Med stor inlevelse berättar han för mig om hur lövsångaren som väger lika mycket som två a4-papper, flyger från Namibia i mars månad. Då utsöndras ett hormon från tallkottkörteln som kommenderar fågeln att ensam på nätterna flyga 800 mil norrut,

…och om Det urbana vs naturen: Trots allt bor jag i stan. Det blir för mycket tid att tänka ute på landet. Som det har varit hittills i vuxen ålder har jag varit för nervöst lagd och har då dövat det med att vistas i miljöer där jag hela tiden får en massa intryck.

Sen är jag också väldigt opraktiskt lagd. Jag har inget intresse för sånt arbete.

32 f o l k h ö g s k o l a n

2 2018

TOMAS BANNERHED Ålder: 51 år.

Yrke: Författare och chef­ redaktör för tidningen Lära som ges ut av Stockholms stad. Roman­ debuterade med Korparna 2011.

Bor: Södermalm, Stockholm.

Familj: Ja. Senast lästa bok: Vandring av Herman Hesse och Den långa resan till nu av Per Helge.

till Sverige. Där det lagom till att löv­sång­aren anländer och sälgarna blommar börjar krylla i naturen av bladlöss, lövsångarens stapelföda.

– Då inställer sig frågan, hur har den vetskapen överförts mellan generationerna i lövsångarens hjärna eller nervsystem? Den typen av historier tror jag fångar elever i alla åldrar, säger Tomas Bannerhed och fortsätter: – Ta fasta på mysteriet i naturen, det skulle vara mitt tips till en biologilärare. Och gå ut i skog och mark. Det räcker inte att lära sig att teoretiskt argumentera exempelvis för miljön, om man inte vet vad man argumenterar om, säger Tomas Bannerhed som skriver på sin andra roman som är tänkt att ges ut i höst.

I höstas hade filmen Korparna premiär på biografolkhögskolan

ferna. För författaren var det en omtumlande upplevelse att se Jens Assurs filmatisering. Boken är inte ”speciellt självbiografisk annat än när det gäller miljön och geografin”, men Tomas svajade till lite när han hörde de ”halvt hopljugna replikerna” han satt och hittade på vid sitt köksbord i Fredhäll.

– Filmen är ett självständigt verk och ligger inte så himla nära sin förlaga, men jag är glad över att det är en modig och självständig film som inte ägnar sig åt publikfrieri. Den litar till det långsamma bildberättandet.

Länge hängde han, inspirerad av Ulf Lundells romanfigur Jack, hellre på krogen än i skogen, nu öppnar han för en flytt ut på landet igen. Kanske är det där han hör hemma egentligen, till ett liv där årstidernas växlingar ständigt gör sig påminda?

2 2018 33

krönika

Kort om...

Kan folkhögskolan stärka demokratin?

Benton Wolgers

Kurser i hur man överlever en naturkatastrof har växt fram på folk­ högskolor det senaste året. Ädelfors folkhögskola och Hola folkhögskola har i sommar varsin överlevnadskurs som de kallar för »zombieöverlev­ nad«, kurser som ska öka chanserna att överleva katastrofer och långa strömavbrott. Men man kommer också att prata om zombiekulturen, varför zombien och apokalypsen hör ihop och varför zombien är så popu­ lär idag och vilka som är de realistiska hoten mot vår civilisation.

•

Att stärka demokratin och förmå människor att aktivera sig är inte bara folkbildningens själ och hjärta utan lämpligt nog också statens syften. Hur ska demokratin levandegöras och förverkligas på golvet?

Genom erfarenhet, yrkesskicklighet och medvetenhet svingar folkhögskollärarna sina trollspön av tillit. Kursdeltagarna synliggörs och bekräftas. Relationer byggs och befästs. Kittet som binder samhället samman vidgar demokratins svängrum. Broar av sammanhållning gör att deltagarna ofta betraktar folkhögskoleåret som en höjdpunkt i livet. Vad gäller socialt kapital är folkhögskolan svårslagbar som demokratibyggare.

Låt oss vidga demokratibegreppet och fråga oss hur folkhögskolan skulle försvara demokratin i ett läge där en högerpopulistisk världsbild får fäste? Orosmoment i eu saknas inte. Förintelseöverlevaren Hèdi Fried känner igen mönster. I Ungern grasserar antisemitisk och islamofobisk propaganda och vurmas för illiberal demokrati. Polen kriminaliserar uttalanden om polsk delaktighet för nazistiska brott. Är det ställt utom varje rimligt tvivel att folkhögskolan skulle utgöra ett bålverk för demokratins försvar om vi glider in i ett liknade scenario i Sverige?

Populistforskaren Cas Mudde varnar för att stirra oss blinda på högerpopulismen, utan manar oss att fokusera på mainstreampartierna. Upptakten till den svenska valrörelsen bådar inte gott. Det pågår ett storskaligt fiske i högerpopulistiska vatten genom fokus på kriminalitet, stängda gränser, krav på invandrare och hårdhet mot tiggare. Tiden mellan september 2015, då vi inte skulle bygga murar i ”vårt Europa” till den 24 november då vi la oss på en europeisk mininivå, anger färdriktningen in i normaliseringen av tidigare otänkbara påståenden och positioner. Vi måste även mobilisera mot fejkade nyheter och trollfabriker. Då Sverige­bilden röner global uppmärksamhet saknas utrymme för naivitet. Inför valet kan vi förvänta oss nätattacker av krafter som inte vill demokratin väl. Sverige används som ett slagträ med en verklighetsfrånvänd retorik, exempelvis om no go zoner. Efter Trumps famösa: ”Look what happened last night in Sweden” la tusentals människor med humorn som vapen upp klipp med svenska vardagsbilder. Ett lysande exempel på hur folk­ bildningen skulle kunna mobilisera för demokratin.

Förmår folkhögskolan stärka demokratin när det börjar blåsa iskallt? Jag önskar att jag var övertygad om svaret.

Zombies, 150-års­ firande & veteranbesök

• Benton Wolgers är lärare på folkhögskollärarprogrammet vid Linköpings Universitet och Eskilstuna folkhögskola samt ordförande för Ordfront. Hans pappa var författaren, poeten, konstären och underhållaren Beppe Wolgers

• Önnestad folkhögskola fyller 150 år, tillsammans Hvilan och Lun­ nestads folkhögskolor. Önnestad tänker fira det med fyra event under året. Skolan startade 1 november 1868 av kontraktsprosten Carl Abra­ ham Bergman. Den 18 maj har man stort kalas där allmänhet, politiker och andra folkhögskolor bjuds in, bland annat deltar folkbildningsministern Anna Ekström.

• I januari hade Folkhögskolans veteranförening ett seminarium på Skeppsholmens folkhögskola. Ebbe Andersson och Clara Hyldgaard rap­ porterade från föreningen Karibus verksamhet och Tanzanias folkhög­ skolor. På eftermiddagen mötte de ett tiotal aktiva lärare och styrelsele­ damöter i ett samtal om folkhögsko­ lans möjligheter. Man konstaterade att mötet mellan generationerna var givande och veteranerna uttryckte intresse för att medverka på fler folk­ högskolor.

34 f o l k h ö g s k o l a n

2 2018

DITT MEDLEMSKAP Hjälp chefen att ha koll på hur du mår!

MEDLEMSSERVICE: 0770 – 33 03 03 KONTAKT@LARARFORBUNDET.SE

Experten tipsar!

När det finns ett glapp mellan behoven och möjligheterna att räcka till ökar arbetsbelastningen och stressen kommer krypande. Om tid för återhämtning saknas riskerar stressen att bli skadlig.

– Det är chefen som har ansvaret för din hälsa. Var tillsammans vaksamma på signalerna och bromsa i tid! säger Cyrene Martinsson Waern, Lärarförbundets arbetsmiljöexpert.

Lärare blir allt oftare sjuka av stress. Hur kommer det sig att lärare är en så drabbad yrkesgrupp?

– Många lärare har haft en alltför hög arbetsbelastning under lång tid. Arbetsuppgifterna ryms inte inom arbetstiden och återhämtningen blir lidande. Många drabbas av samvetsstress, frustration över att inte räcka till för barn och elever, vilket kan leda till sjukskrivning.

platsträffar om hur ni mår och synliggör om ni hinner med det ni ska så att det blir möjligt för chefen att prioritera och bortprioritera arbetsuppgifter.

Hur kan jag bromsa i tid?

– Var vaksam på stressignalerna och prata med chefen om du inte mår bra. Det bästa för den enskilde och arbetsplatsen är om det inte behöver gå så långt som till sjukskrivning.

Vad är viktigast för att det inte ska gå så långt som till sjukskrivning?

Vad är chefen skyldig att göra?

– Det bästa är om det från början finns ett förebyggande arbete och ”luft i systemet” för oförutsedda händelser. Föreskrifterna som kompletterar lagen är tydliga om att det ska finnas balans mellan krav och resurser. Prata på arbets-

9 § Arbetsbelastning Arbetsgivaren ska se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning. Det innebär att resurserna ska anpassas till kraven i arbetet.

Ur AFS 2015:4 ”Organisatorisk och social arbetsmiljö”

– Chefen är ytterst ansvarig för din och dina

40

Cyrene Martinsson Waern, arbetsmiljöexpert, svarar på frågor om stress.

procent av lärarna uppger att de inte hinner utföra sina arbetsuppgifter inom arbetstiden. Snittet för andra yrkesgrupper är 15 procent.

(Novus på uppdrag av Lärarförbundet, maj 2017)

Läs mer på lararforbundet.se

kollegors arbetsmiljö. Ta upp signaler om skadlig stress och dålig arbetsmiljö med chefen – för chefen kan bara åtgärda det som hen vet om! Om det är svårt att prata med chefen – vänd er till Lärarförbundets ombud eller skyddsombudet på arbetsplatsen.

Vad kan jag göra för att hjälpa en kollega som håller på att bli sjuk av stress?

– Det är jätteviktigt att få hjälp i tid! Prata med kollegan. Tipsa om att kontakta skyddsombudet och chefen. Kanske är kollegan inte så ensam som hen tror.

Chefen ska göra allt som står i sin makt för att undvika ohälsa och kan exempelvis koppla in företagshälsovården som stöd.

STRESSIGNALER → Du drar in på raster och pauser. → Du är lättirriterad på jobbet och hemma. → Du kan inte varva ner och släppa tankarna på jobbet. → Du har dåligt samvete och tycker att du inte gör tillräckligt. → Du har problem med att sova. → Du har svårt att komma ihåg saker.

Posttidning b Foto: Staffan Myrbäck

Min dag på folkhögskola

Anja Krokbäck

» Drömmen är en festival varje år« Det här är en annorlunda vårtermin för Anja Krokbäck, lärare i kursen Crossmedia & Design, en ettårig kurs på Runö folkhögskolas filial vid Sankt Eriksplan i Stockholm, där deltagarna lär sig olika grafiska dataprogram för bild, video, text, webb och gör tidningar, filmer och hemsidor.

– Under våren är jag projektledare tillsammans med Stockholms folkhögskolors informationsnätverk för en konstutställning där folkhögskolor med olika typer av konstutbildningar, grafisk form, keramik, serietecknare deltar med sina konstverk: Skarpnäcks serietecknarutbildning, Vårdinge som har keramik, Ågesta som har hantverk, Crossmedia som har digitala konstverk och många flera.

Men det är inte bara folkhögskolor med olika konst- och grafiska utbildningar som deltar. Alla Stockholms folkhögskolor är samtidigt med och delar ut material om sina kurser men där dragplåstret är konstutställningen.

Tidigare har Stockholms folkhögskolor stått på mässor och

annonserat i tidningen Metro men nu vill man pröva något nytt.

– I Stockholm är det mycket svårare att synas jämfört med andra platser, där man kanske är enda folkhögskolan.

Stockholms folkhögskolor ingår i ett nätverk och har en gemensam hemsida och ger en summa till gemensam marknadsföring.

– I vår har vi hyrt hela kultur­ fyren, en jättefin och stor lokal på Skeppsholmen i centrala Stock­ holm. I slutet av april ska vi ha en utställning, där vi även har saker till salu.

Nästa år hoppas hon på en fortsättning.

– Vi tänker oss att det ska bli en boll som rullar. Efter det kan man tänka sig att de som har musikutbildning har en musikfestival. De som jobbar med film kan ha filmfestival. De som har teaterutbildningar kan ha en teaterfestival. Drömmen är att ha något sådant här varje år.

Det är ingen tillfällighet att det är Anja Krokbäck som fick rollen som projektledare. Både hon själv och deltagarna i hennes

Denna vår jobbar Anja Krokbäck och hennes kursdeltagare mycket med att förbereda en konstutställning på Skeppsholmen mitt i Stockholm i slutet av april, ett gemensamt projekt att visa upp Stockholms folkhögskolor för allmänheten.

kurs är involverade i arbetet.

– Mina Crossmedia-deltagare gör själva marknadsföringen.

Att både Anja krokbäck och hennes studerande jobbar med uppdrag och projekt är en del av utbildningen. Ett år gjorde de Ågestas kurskatalog. Varje år gör de Runös katalog. Den här morgonen arbetar de med en vetenskapstidning för barn.

– Under våren får jag mer en handledande funktion. Vi diskuterar kombinationen av text, färg och bild och hur det kommer att se ut i tryck/webb och film.

Första terminen är det mycket teknik. Det är nu de kan använda sina tekniska kunskaper och koncentrera sig på innehållet.

Det är hennes tolfte år på Runö. Under nittiotalet arbetade hon med konst men utbildade sig till it-pedagog.

– Jag har frilansat i många år, gjort trycksaker och foton. Men det är inte alls lika roligt som att vara lärare.

Staffan Myrbäck