Den tysta pandemin

Text: Annika Lund

Illustration: Getty Images

ÄNK DIG ATT en äldre patient får en ny höftled. Operationen går bra och patienten blir mer rörlig igen. Men så uppstår en infektion kring protesen. Infektionen är svårläkt och visar sig bero på MRSA, meticillinresistenta gula stafylokocker. Infektionen behandlas med mer potent antibiotika, men i ett eskalerande förlopp når bakterierna till slut blodet och patienten dör i sepsis.

Eller tänk dig att en person med cancer börjar lägga sjukdomen bakom sig efter operation och cytostatika. Prognosen är god. Men så får hen en envis förkylning som utvecklas till lunginfammation. Den visar sig bero på PNSP, penicillinresistenta pneumokocker. Det är en infektion som går att behandla med annan antibiotika, men det tar några dagar att utreda det och under tiden får bakterierna ett övertag som till slut leder till döden.

ELLER SÅ TÄNKER du dig en person som läggs in på sjukhus och där blir frisk från sin lunginfammation, som är känslig för antibiotika. Men då får hen en urinvägsinfektion, orsakad av E. colibakterier som har letat sig in via en urinkateter under sjukhusvistelsen. Bakterierna är av en variant som kan bilda enzymet ESBL vilket gör dem resistenta mot många antibiotika, men det fnns fortfarande vissa som fungerar. Tyvärr visar det sig att just dessa bakterier producerar ett enzym av undergruppen ESBLCARBA och läkarna står faktiskt utan behandlingsalternativ. Infektionen når blodet och utgången är dödlig.

Det här händer runt om i världen, redan i dag. Det händer även i Sverige.

Men det är svårt att säga exakt hur ofta det händer. Enligt en skattning dör ungefär 700  000 personer per år på global nivå till följd av antibiotikaresistenta bakterier. Den beräkningen presenterades 2019 och kommer från IACG, Interagency Coordination Group of Antimicrobial Resistence, en expertgrupp ledd från WHO på uppdrag av FN.

Andra skattningar talar för ännu högre dödstal. Till exempel publicerades i februari 2022 en studie i Te Lancet där en ny modell för att göra bedömningar utifrån befntliga källor användes. Enligt den beräkningen dog 1,27 miljoner människor under 2019 i infektioner som de hade överlevt om bakterierna hade varit känsliga för antibiotika.

DET ÄR SOM SAGT svårt att få fram pålitliga sifror. Det beror bland annat på att statistik över dödsorsaker anger sjukdomar, som sepsis – det framgår vanligen inte vilken slags bakterie som orsakade denna sepsis. I många länder saknas också resurser för att undersöka bakterierna närmare och då blir den exakta diagnostiken lidande.

Enligt skattningen i Te Lancet var 75 procent av dödsfallen orsakade av sex särskilt oroväckande smittor, som till exempel MRSA, resistenta pneumokocker och olika varianter av resistenta tarmbakterier, som till exempel E. coli. Men redan år 2017 presenterade WHO en lista över resistenta bakterier som bör prioriteras när det handlar om till exempel framtagande av nya antibiotikasorter. De här två listorna är endast delvis överlappande – något som visar hur stort behovet är av att få fram kunskap kring vilka bakterier som kommer att hota oss framöver.

Så – hur är då läget i Sverige? Ja, mer gynnsamt. Sverige har jämfört med omvärlden en låg förekomst av resistenta bakterier. Det framgår bland annat av den rapportering som måste ske enligt smittskyddslagen när ett labb upptäcker någon av följande fyra smittor i ett prov: MRSA, PNSP, tarmbakterien VRE eller ESBL samt ESBLCARBAbildande tarmbakterier.

ENLIGT DEN SENASTE rapporten SwedresSvarm, där utveckling av antibiotikaresistens i Sverige summeras av Statens veterinärmedicinska anstalt och Folkhälsomyndigheten, är problemet mest utbrett för ESBLbildande tarmbakterier, framför allt E. colibakterier men också Klebsiella. Under 2020 rapporterades drygt 8 200 fall där någon infekterats eller burit på ESBLbildande tarmbakterier i Sverige och de ledde till sepsis vid 727 tillfällen.

Klebsiella pneumoniae är en tarmbakterie som lätt utvecklar resistens.