SFT nr3 2018

SFT svensk familjeterapi nr 3 • 2018

Porträttet Ulla Hansson

Extra mycket läsning inför kongressen Pia Färdig EFTA - konferensen svensk familjeterapi 1

SFFT:s Ordförand Något lagom annorlunda har inträffat i min familj

Vi har blivit med hundvalp. Efter att jag (och delvis min man)

det. Och glädjen hos mig när jag lyckas och min beundran för

15-åriga dotter som alltid velat ha hund) så sitter vi nu med un-

kan vara något av det läskigaste som finns. Och vetskapen om,

kategoriskt har sagt nej i säkert tio år (det är min yngsta nu dantaget som bekräftar min kategoriska regel och jag har smält fullständigt. Jag går gärna upp mitt i natten och kissar med lilla

valpen och stiger upp tidigt på morgonen för att kissa på nytt fast det var just det jag sa att jag INTE ville. Och lite förvirrat

och förvånat står jag och tänker i morgonens daggvåta gräs medan valpen uträttar sina behov och luktar på världen att det

familjerna som vågar ta steget mot förändring då förändring ju att det är när vi människor vågar öppna upp och se varandra

som möjligheterna kan tas tillvara. Stänger vi så blir våra världar små och fattiga. Så på ett sätt är det enkelt, det är öppningarna, springorna, sprickorna vi behöver se. Det som vidgar. Det kan vara en liten hundvalp.

faktiskt går att luckra upp rigida mönster och att det kan kom-

ma någonting bra ur det, t o m bättre. Vilka möjligheter står inte mänskligheten då inför? Frågar jag mig när jag plockar upp lite valpbajs i den nyinköpta svarta hundbajspåsen. Och

hur ska jag hantera min nya roll? Rollen som hundägare när jag sakta strosar med lilla vovven, stannar och pratar med folk,

när jag i vanliga fall inåtvänt brukar knata på i rask takt med mina lurar i öronen? Lite läskigt är det.

Plockar man in något i systemet så kommer systemet att

påverkas, eller om någon börjar röra sig i systemet så kommer de andra delarna också att behöva röra på sig i någon form. Blir det nya för annorlunda så kan rörelserna bli svåra att han-

tera, vi kanske t o m blundar för dem eller börjar kämpa emot men lagom annorlunda skapar möjligheter. Det visste Tom

Andersen också. Och jag tänker på alla familjer och utvidgade system jag möter i jobbet och min vilja att erbjuda det där

lagom annorlunda som kan öppna upp. Jag är ju inte en söt liten hundvalp som man smälter för utan jag får jobba lite för

svensk familjeterapi 2

de Det kan också vara en familjeterapikongress! På årets

fil under sommaren. Det brukar vara intensiva, givande och

& tvärs vitt & brett” finns, som det hörs på namnet, något för

att ta del av.

familjeterapikongress med temat ”Möten som förbinder – kors

alla. Här får vi alla möjligheten att vidga våra vyer, kika in i

sprickorna eller rent av spränga vallarna, möta det lagom annorlunda eller ta utmaningen och ge oss in i det okända för

en stund. På torsdagskvällen 4 oktober kl 17.35 är ni alla välkomna till sffts årsmöte där ni har möjligheten att påverka

föreningsarbetet och ta del av det som pågår. Och så avslutar

spännande möten från morgon till kväll. Det finns ju så mycket De åtta lokalföreningarna från norr till söder är i full fart med höstens medlemsaktiviteter och årsmöten. Om detta går det alltid att läsa på www.sfft.se

Jag önskar er alla en fin höst och så ses vi på kongressen!

vi kvällen med gemensam middag och fest för att sedan ta del

av nya kunskaper på fredagen, så väl lagom annorlunda som utmanande.

Charlotta Westberg

Helgen 22-23 september ses riksstyrelsen i Stockholm för

”livemöte” efter att ha skypat hela våren och hållit lite låg pro-

SFT

Svensk Familjeterapi Redaktör: Patrik Kärn Layout: Magnus Olers

Utgiven av SFFT

Ordförande: Charlotta Westberg Kassör: Ronny Axelsson Sekreterare: Jörgen Gunnarsson Vetenskaplig sekreterare: Ingegerd Wirtberg Ledamöter: Susann Hanshoff, Ulrica Holmbom, Lena Lang, Kerstin Lodén Gustafsson, AnnHelen Nilsson

svensk familjeterapi 3

Skriv! Skriv! Skriv!

Bidrag till nästa nummer och feedback Manusstopp 25 november karn.patrik@gmail.com facebook(sfft) hemsida(www.sfft.se)

Vår bästa en Orden spelar en underordnad roll i kommunikation och ändå använder jag

ord för att nå dig med denna krönika. Alla ord verkar inte heller lika värda, de som talar om katastrof och undergång hörs högt. Det är dags att vända blicken mot de ord som inte skriker så högt, som inte säger att saker är det

ena eller andra. Dikeskörningar är lätt hänt, jag vill låta dig smaka på några som jag tror hjälper dig att hålla dig på vägen. Försämringsmissförståndet

medicin eller samtal, systemterapi eller individualter-

Vi människor brottas med en rad dilemman i vårt sätt

att tänka och vara. En av de värsta är att vi har så lätt att tro att allt blir sämre, att vi har ett överdrivet negativt intryck av omvärlden. När jag tänker på hur familjeter-

apin och psykoterapeutiska metoder har utvecklats är

det svårt att förstå hur man kan längta tillbaka till hur man gjorde förr. Min mormor blev tvångsintagen och fick behandling av insulin för sin psykos. Att involvera

familjen var inget som lades fokus på. Inte heller hur en liten flicka (min mamma) blev påverkade av först

psykosen och sen att inte få träffa henne på ett år. Allt är inte bra idag men det har blivit mycket bättre. Men

att utvecklingen går gradvis framåt skapar sällan tidningsrubriker.

Missuppfattningen om att allt är tvådelat En annan svårighet är att vi lätt föreställer oss världen

i två kontraster med ett gap emellan. Detta sätt att se världen gör oss lätt till fångar och förblindar oss.

Min mormor fick en medicin som vi idag inte längre ger, hon fick dock inte någon samtalsterapi att räkna

med. Dagens behandlingar framställs ibland som om

det finns två olika former med en avgrund emellan,

api, KBT eller ÅÄÖ. Men verkligheten är så mycket mer komplex. Majoriteten av terapeuter befinner sig i och mellan flera inriktningar. Dags för en fetare story! Ryktet om familjeterapins död är överdrivet. Vi be-

höver bli medvetna om fakta och förstå mer om varför vi tenderar att söka kontraster, dramatiska berättelser och att vi behöver vara medvetna om confirmation bias (att vi lättare ser det som bekräftar vår uppfattning, än

motsatsen). Narrativ terapi har mycket att vinna på att ta till sig modern relationell neurovetenskap, menar

Karl Tomm i sitt förord till boken Neuro-Narrative

Therapy. Michael White var på slutet av sin tid fokuserad på kroppens ”aktiviteter” i terapin för att skapa

förändring. Tom Andersen arbetade med andningen och vad den gjorde med förmågan att samtala och ska-

pa förändring i terapi. Seikkula och kollegor skriver

om detta i en artikel som snart publiceras i Family Process. De har undersökt hur klienter i parterapi till-

sammans med sina terapeuter synkroniserar kroppens

reaktioner, alltifrån kroppsrörelser och synkroniserad

aktivering i nervsystem. Kroppen kommunicerar mer

svensk familjeterapi 4

nda tid är nu! än de ord vi använder i terapin. Först efter ton, tempo,

kroppsställning, gester och ansiktsuttryck kommer betydelsen av de ord vi väljer.

Tid för nyansering av katastrofen! Vi kommer alltid ha nytta av att kontrastera, att göra distinktioner, för att förmedla, förstå och förändra.

Men vi ska inte tro att dessa är sanna beskrivningar av världen omkring. Den största gruppen som är i behov

av vår hjälp har nytta av de flesta varianter av terapier.

Jag minns en föreläsning på Grand Hotell i Lund för många år sedan. Det var mitt första möte med Tom Andersen, som också hade John Shotter med sig på

scenen. Något som sitter inpräntat för alltid är hur

Tom, utifrån två vandrare på Kebnekaise, pratar om antingen-eller, både-och men också om varken-eller.

Kanske lever vi in en värld där dessa begrepp beskriver olika perspektiv på samma värld. Vi kan med andra ord, både gå ner i samma flod två gånger och samtidigt aldrig kunna göra det. Vi ror på ån oavsett om vattnet

är föränderligt eller en del av en ständigt pågående ström sedan årmiljoner. Marcus Westergren Lästips:

Factfulness, av Hans Rosling m fl. The Relational Mind in Couple Therapy: A BatesonInspired View of Human Life as an Embodied

Stream, i Family Process 2018. Av J Seikkula med kollegor

Neuro-Narrative Therapy, av J Zimmerman The Mindful Therapist, av Daniel J Siegel

Marcus Westergren vill att vi lyfter blicken och vandrar vidare. Foto: Karin Westergren

svensk familjeterapi 5

ress g n o k å p

en !

Att växa upp i turbosamh utmaningar På den tiden man trodde på Gud och ödet var allting enklare

Barn var något man fick. Storken kom med dem. Ibland

Men än en gång har föreställningen om föräldraskap och

var sända, om inte från Gud direkt, så i alla fall av ödet.

väljer att skaffa sig – i de flesta fall sedan man redan

kom barnen som en gåva. Andra gånger som ett straff. De

Och de blev som de blev – enligt Guds vilja och naturens

gång. Man menade att det mesta var förutbestämt – av Den Allsmäktige, av hur stjärnorna stod på himlavalvet den dag barnet blev till, av det oblida ödet, och så vidare.

Det fanns inget man som förälder kunde göra åt den saken.

I och med moderniseringen under 1900-talet sker ett drastiskt brott i denna föreställning: istället vinner den idé som säger att människans utveckling och öde kan manipuleras. Fram växer idén att det är föräldrarna som

barn ändrats. Nu för tiden är barn något man medvetet skaffat sig en utbildning, en bostad och en mer passande partner än den man tidigare haft. Förr var frågan om

vilken värld ens barn skulle komma att leva i stort sett

irrelevant, för då sträckte sig nuet längre. Man föreställde

sig därför helt enkelt att barnet skulle leva i en framtid

som i stort liknade hur man själv hade det nu. Och menade därför att man visste vad som var viktigt och nödvändigt att ge barnen för att de skulle klara sig bra. Med andra

ord: då, i det samhälle som förändrades långsamt, låg framtiden långt borta.

genom sitt sätt att vara och sina handlingar mot barnet

Men idag kommer framtiden snabbare och snabbare.

kommer att bli för människor. Det är far och mor (särskilt

barnens uppväxt. Barndomen är inte vad den varit. Och

på ett avgörande sätt styr barnets utveckling och vad de

mor!) som hålls ansvarig (och får bära skulden) om barnet hamnar snett i livet. Föräldrarna är barnets förebilder, det

har modern barn- och utvecklingspsykologi slagit fast och är accepterat som ett oomtvistligt faktum. Barn är inte längre något man får, nej nu blir barn som de blir

genom föräldrarnas eget handlande (eller försummelser).

Ödet och Den Allsmäktige är inte längre centrala instanser, i stället ligger barnets öde nu i den moderna upplysningens tid i föräldrarnas, enligt denna tankegång, närmast allsmäktiga händer.

Därmed ändras även villkoren för föräldraskap och

det kan föräldraskap heller inte förbli. På grund av en

rad ändrade relationsmönster och nya interaktionslogiker inom såväl familj, dagis, skola, på arbetsplatsen som i

samhället i stort växer det fram en ny social grammatik. Nya koder för umgänge är på god väg att uppstå och

etablera sig både inom familjen och i andra sociala relationer. Ett helt nytt socialt landskap med nya möjligheter, förhållningssätt och dilemman växer fram.

Barn lever idag i ett helt nytt livsrum. Möjligheterna att välja livsideal och att förverkliga sina personliga

svensk familjeterapi 6

hället – nya villkor och Ett nytt livsrum Livsrummet är det ”rum”, i vilket en individ lever och interagerar (Dencik 2005). Precis som andra rum har det tre dimensioner. Men här är det inte höjd, bredd

och djup som räknas, utan de materiella villkor, de sociala relationsmönster och de kulturella normer som

sammantaget beskriver den enskilde individens, i det här fallet barnets, levnadsvillkor. Under de senaste

decennierna har livsrummet för barn i de nordiska välfärdsstaterna grundläggande förändrats.

Det är inte längre bara hos grannen eller i de nära och välbekanta relationerna barn möter andra människor,

tvärtom är det framför allt i institutionella sammanhang som de idag möter andra barn och vuxna. Att barndomen nu till stor del formas av institutionslivet innebär historiskt

nya sociala ramvillkor som föder nya kulturella mönster potentialer är här tätt sammanvävda med förstärkta krav

och förväntningar och krav på vad barn ska kunna. Barns

liv. Det handlar om en process som historiskt sett å ena

som det är mer nödvändigt nu än förr att ta hänsyn till,

självständiga aktörer och aktiva subjekt i det samhälleliga

ung människa idag hela tiden följa med i utvecklingen

innebära att åtskilliga barns livsvillkor kommer att

handlar således om att förstå och kunna leva med i de

turbulenta familjekarriärer (Dencik & Lauterbach 2002)

– för med sig. Tidsaspekten är med de förskjutningar och

människor.

tillkomsten av virtuella gemenskaper på nätet och via

på självdisciplin och på iscensättning av ens eget sociala

livsrum har dessutom i vår tid fått en fjärde dimension

sidan har humaniserat barndomen och gjort barn till

nämligen den temporala dimensionen. Man måste som

livet, men som å andra sidan samtidigt tenderar att

och se till att inte bli utsorterad. Den tidsmässiga aspekten

präglas av destabiliserande faktorer – på grund av svek,

förändringar som tiden – i en allt mer accelererande takt

och ökande osäkerhet i anknytning och tillit till andra

nya interaktionsmönster som kontinuerligt uppstår (t.ex.

svensk familjeterapi 7

andra elektroniska medier) ett allt viktigare element att

ta hänsyn till för att förstå hur barndom idag konstitueras.

Vilka förändringar forskningen om barndom?

karaktäriserar

liv har nu under ganska lång tid kunnat inta positionen

som det vetenskapliga paradigmet utifrån vilket man kunnat hävda hur t.ex. tre- eller femåriga barn är, snarare

än hur det är att vara tre eller fem år i det samhälle de

lever i. Grundantagandet baseras på att man menar

För att förstå de förändringar som inträffat i de sociala

sig på förhand kunna veta hur barn fungerar – barn ”i

viktigt att sätta in forskning om barndom och familjeliv

till den specifika sociala kontexten och de särskilda

är de idag rådande diskurserna om detta och vilka har de

den innebär. Den socialrelationistiska tillgången är en

relationerna och i skapandet av ett nytt livsrum är det

allmänhet” i en viss ålder och utan särskild hänsyn tagen

i ett överordnat socialpsykologiskt sammanhang. Vilka

förutsättningar och begränsningar för barns utveckling

avlöst?

kunskapsteoretisk uppgörelse med denna klassiska men

En diskurs som är framträdande i försöken att ringa in barndomen idag är moderniseringssociologin, som just

handlar om förändringar i de samhälleliga och historiska

villkoren. En annan diskurs är det socialrelationistiska perspektivet, som primärt innebär att man inte kan förstå

ett barns sätt att leva – eller en människas överhuvudtaget – utan att ta i beaktande de sociala relationer han eller hon är invävd i. Forskningen måste ta i beaktande,

eller t.o.m. ta som sin utgångspunkt, det relationella nätverk människor är ingår i. Denna diskurs är väsentlig

eftersom den sätter fokus på att vi formas av allt det vi är med om i relation till andra människor, och alldeles

särskilt sättet vi interagerar med dem på. Eftersom allt detta är i förändring ändras också barndomen och barns interaktionsmönster och sätt att fungera radikalt.

rigida föreställning om barns utveckling.

Från en individualpsykologisk blick till en kontextuell förståelse av barnet En nyare socialpsykologisk förståelse fokuserar sålunda

mer på de nya villkor och utifrån kommande påverkningar

som har betydelse för barndomen idag. Sett utifrån denna diskurs är barnet och kontexten sammanvävda enheter: barnet är ofrånkomligen bundet till sina sociala livsomständigheter. Det som bör beaktas, det som bör vara analysenheten i forskningen om barn, är därför egentligen inte barnet i sig, utan snarare barnen i de

sammanhang och kontexter som de agerar i. Genom den

verksamhet som vi drivit vid Center for Barndoms- og Familieforskning vid Roskilde Universitet i Danmark har

vi riktat in oss på dels att formulera en begreppsapparat

De två ovan nämnda metadiskurserna vinner till stor

som förmår att greppa samspelet mellan barndom,

drabbat den klassiska barn- och utvecklingspsykologins

empiriska underlag för detta forskningsperspektiv.

del fram i kölvattnet på den kritik som på många sätt stadietänkande. Denna klassiska tillgång att förstå barns

familjeliv och samhällsförhållanden dels att etablera Det bör påpekas att det inte råder enighet om den

svensk familjeterapi 8

forskningsmässiga tillgången när det gäller forskningen

undersöker dess innehåll. Själva frånvaron av en mer

paradigm som håller fast vid ett individualpsykologiskt

av barns uppväxtår har lett till att man bara bekräftat

om barns livsvillkor. Här råder till stor del fortfarande ett

och klassiskt utvecklingspsykologiskt perspektiv på

barn. Den forskning om barn och familj som mina medarbetare och jag arbetat på att utveckla är däremot

en socialpsykologisk barndoms- och familjeförståelse som i grunden har ett samhällskontextuellt och socialinteraktionistiskt perspektiv och som i långa stycken

står i kontrast till det klassiska utvecklingspsykologiska paradigmet.

I detta sammanhang kan man notera att forskning om andra grupper – t.ex. om invandrare eller kvinnor – ofta

har varit tätt kopplat till ett historiskt samhällsutvecklings-

djupgående reflektion över villkoren för vår förståelse varandra i vissa givna hållningar och tankegångar kring barn, vilket föder uttalanden av typen ”sådana är barn” eller ”barn har alltid varit gränssökande” osv. Sådana

uttalanden blir bara relevanta om de förankras i en samhälls- och samtidsanalys som kan ge en bredare och

mer djupgående förståelse för hur samhällsutvecklingen med dess nya teknologier och medialandskap inverkar på

barnens liv. Barn och föräldrar befinner sig idag i ett helt nytt socialt landskap i vilket villkoren, möjligheterna och begränsningarna för barndom och uppfostran är radikalt förändrade i jämförelse med hur det varit tidigare.

och förändringsperspektiv. Forskning om barn och familj har däremot tills för inte så länge sedan till stor

del tagit sin utgångspunkt i en föreställning om vissa

beteendemönster och utvecklingslinjer som ”normala” och ”naturliga”. Först genom den nyare kontextualistiska

socialpsykologins uppkomst och genom utvecklingen av det socialrelationistiska perspektivet har denna föreställning problematiserats.

Lars Dencik Professor i socialpsykologi vid Roskilde Universitet i Danmark där han varit forskningsledare för Center for Barndoms- & Familieforskning och programansvarig för Social- och kulturpsykologi vid Danmarks forskarskola

i psykologi. I sin forskning har han särskilt uppehållit

Synen på barndom och föräldraskap hänger ihop med ett förhärskande ideal of natural order (Toulmin 1961; Asplund 1970) – den oreflekterade begreppsliga

bakgrund mot vilken något blir synligt som ett fenomen i

sig vid hur de samhälleliga moderniseringsprocesserna inverkar på barns och familjers liv, samt på karaktären av

individers och gruppers identitetsupplevelser och sociala relationer.

verkligheten. Ett ideal of natural order är som grammatiken

i vårt språk, något som vi inte tänker på när vi talar. Men grammatiken är en förutsättning för vår kommunikation.

Vi märker inte av den förrän någon frågar om den eller

svensk familjeterapi 9

esse r g n o k på

n !

Tabletternas monopol i psykia Första arbetsdagen efter semestern och redan tre telefonsamtal från förtvivlade föräldrar. ”Varför finns ingen annan hjälp för min son än medicinering”, undrar en pappa. ”Senaste gången han var inlagd hängde

”The Medical Model is out dated” står

nade upp och han kunde inte äta”, säger

skliga rättigheter som publicerades i

tungan utanför munnen, svalget svullen mamma när hon beskriver sin och

familjens kamp för att sonen ska få hjälp

som inte primärt innefattar tung medicin. Den tredje föräldern säger att snart ger både dottern och familjen upp trots att hon nyss fyllt tjugo år. ”Det tycks inte

finnas något annat än medicinering att erbjuda och den gör henne sämre”.

Det dessa tre förtvivlade anhöriga berät-

det att läsa i den FN-rapport om MänGeneve för nära nog exakt ett år sedan. Utredningen slår fast att ”det behövs en smärre revolution inom den psykiatriska vården för att ändra årtionden av underlåtelser, övergrepp och våld”. Utredar-

en Dainus Pûras uppmanar länder och

stater att röra sig från den traditionella psykiatriska vården och uppmuntra till nödvändiga alternativ.

tar om hör jag alltför ofta, och medan jag

Vi är många som undrar när vi ska se

efter någon organisation eller person att

Sverige. Vem eller vilka instanser, myn-

lyssnar, letar jag i papper och i minne

hänvisa till, men vet att de är få. Förfärande få. Vanmakten som föräldrar,

syskon, barn och inte minst den det

gäller uttrycker är dessvärre ytterst befogad. Det finns nära nog inga tillgäng-

liga alternativ till psykiatrins monopol, i

synnerhet inte om pengar och kontakter saknas.

Att vara fattig och lida själslig nöd är

en av de mest utsatta situationer som en människa kan råka ut för, och att dessu-

tom vara hänvisad till en psykiatri som på många sätt har kraschat är en verk-

lighet för många såväl unga som vuxna i Sverige av idag.

konkreta förändringar inom psykiatrin i

digheter och politiska partier har modet och viljan att gå före och visa väg till den förändring som behöver ske?

annorlunda”. Svensk psykiatri saknar en ideologisk viljeriktning och en känslomässig över-

tygelse. Det saknas också en delaktighet från alla de människor som önskar alternativ, såväl bland patienter som per-

sonal. Människor vars röster och värdefulla erfarenheter inte tas tillvara. Sedan

decennier tillbaka råder inom befintligt

system en strävan att jämställa mentala och sociala problem med problem av somatisk och biologisk karaktär, med konsekvensen att likarartade förklar-

ingsmodeller och lösningar tillämpas,

trots att psykiatriska diagnoser är symptombeskrivningar som inte går att påvisa vare sig via blodprover eller röntgenliknade undersökningar.

Jag påminner mig Olof Palmes berömda

I FN-rapporten konstateras att myten om

upp den deterministiska syn som råder

traktas som ett faktum efter att ett läke-

tal från 1964 då han uppmanar till att lösa

… ”Tag bort den långsiktiga viljeinrikt-

ningen med teorin och värderingar som

grund och tag bort den känslomässiga övertygelsen som kraftkälla, och politik-

en i demokratin blir grå och trist. Möjligen kan man på den vägen styckevis

förbättra, men man kan aldrig förändra samhället. Möjligen kan man göra något

annat, men man kan aldrig skapa något

svensk familjeterapi 10

”kemisk obalans i hjärnan” kom att be-

medelsbolag myntade begreppet i syfte

att lansera ett av sina preparat. Denna myt har emellertid aldrig gått att vi-

dimera och ledande psykiater inom The American Psychiatric Association, APA,

bekräftar sedan några år tillbaka att man

inom forskning länge vetat att ”kemisk

obalans i hjärnan” är en myt som det inte finns evidens för, men att detta inte nått

atrin måste brytas

vare sig patienter eller en bred allmänhet.

Internationell forskning och erfarenhets-

baserad praxis visar på relationens och sammanhangets absoluta betydelse när människors tillvaro står på spel och de

egna krafterna inte räcker till. I många

länder växer en allt starkare rörelse bestående av människor med egen erfarenhet från psykiatrin som ställer krav på en humanare och mer jämställd vård.

Många vittnar om den alltför ensidiga fokuseringen på psykofarmaka och bris-

ten på bemötande, inkluderande och delat ansvar.

Dagligdags förmedlas via media hur människors psykiska ohälsa ökar, inte

minst bland barn och unga. Detta sker

tionella universitet och kliniska verk-

lavinartade ökning av psykiatriska di-

sorgliga faktum att Sverige ligger långt

trots de senaste decenniernas närmast

agnoser och medicin. Det är ytterst märkligt att ett system som inte fungerar alltjämt har nära nog monopol. Det är ytterst märkligt att så få alternativ finns.

Åtminstone för alla de som inte har möjlighet att betala privata psykotera-

peuter och psykiater. Vad beror detta på? Hur kommer det sig att det är nära nog omöjligt att få finansiellt stöd och

uppmärksamhet för alternativa verksam-

heter: som betonar relation, delaktighet, kontinuitet, samarbete och inte minst den sociala faktorns påverkan?

Genom ett nära samröre med interna-

svensk familjeterapi 11

samheter tydliggörs gång efter annan det

ner på listan över länder som satsar på

det FN-rapporten efterlyser: alternativa metoder och verksamheter där väsentlig erfarenhet tas tillvara, både från de som

kallas patienter och från professionella

hjälpare. Frågan kvarstår: Hur kommer

det sig att det psykiatriska monopolet består trots dess allvarliga brister och avsaknad av visioner? Carina Håkansson Fil Dr i psykologi, lektor och leg.

psykoterapeut Medgrundare av The In-

ternational Institute for Psychiatric Drug Withdrawal

esse r g n o k på

n !

KIBB

I Sverige har det inte tidigare erbjudits någon specialiserad behandling av barn och familjer där det förekommit fysisk barnmisshandel. Detta trots att all forskning visar på att barn som utsätts för

arbetar vi med anknytningsövningar, att hjälpa föräldrarna med

ohälsa. Barnen uppvisar ofta symtom som akut stress,

trygghetsplan gemensamt, att barnet delar sin traumaberättelse

fysisk misshandel löper större risk att utveckla egen psykisk posttraumatiska stressyndrom, ångest och sömnsvårigheter och senare i livet depressioner och aggressionsproblematik.

sitt förhållningssätt gentemot barnen, att familjen arbetar med

med föräldrarna och att föräldrarna delar sitt ansvarstagande/ klargörande med barnen.

vid

I Sverige har två studier gjorts för att se om metoden har

institute, New Jersey, USA. Modellen har tagits till Sverige

med KIBB har barnen signifikant minskade traumasymtom

Metoden

KIBB,

kognitivt

integrerad

behandling

barnmisshandel, har utarbetats av Melissa Runyon vid Cares med hjälp av stiftelsen Allmänna Barnahuset i samarbete med forskare från Linköping och Lunds universitet. I dag finns

KIBB i ett 50-tal kommuner samt inom några BUP-enheter runt om i Sverige.

KIBB är en evidensbaserad metod som bygger på systemisk familjeterapi, KBT, anknytningsteori inlärningsteori och

utvecklingsteori. KIBB omfattar ca 16 sessioner, där varje

session innefattar en session där behandlare träffar barnet, en session där behandlare träffar föräldrar och en session

där man träffas gemensamt. Barnbehandlingen innehåller

forskningsstöd. Forskningen visar att efter avslutad behandling

samt att våldet har minskat och nästintill upphört. Studierna har även visat på att barnen känt sig lyssnade på och att de fått komma till tals i behandlingen.

Så åter till frågan om det behövs en specialiserad behandling när det förekommit barnmisshandel i familjen? Frågar du oss

som arbetar med KIBB så är svaret ja. Våldet och våldets

mekanismer måste vara uppe på bordet både för barn och föräldrar. De allra flesta barn som berättat om våld i familjen får trots allt fortsätta bo kvar hemma.

psykoedukation om våld och efterföljande reaktioner, uttrycka och hantera känslor, copingstrategier, trygghetsplan

och traumabearbetning. Föräldrabehandlingen innehåller

sammanfattningsvis följande komponenter: psykoedukation om fysisk misshandel och konsekvenser, föräldrastrategier, konfliktlösning, trygghetsplan, att föräldern arbetar med

Anna Nelson

Barnahus Linköping Emma Andersson

familjebehandling Kristianstad kommun

sitt ansvarstagande av det våld de utövat samt att de kan ta emot barnets traumaberättelse. I de gemensamma sessionerna

svensk familjeterapi 12

NATIONELL FAMILJETERAPIKONGRESS

4–5 OKTOBER 2018 CLARION HOTEL, SKANSTULL STOCKHOLM

Nora Bateson

Peter Rober

Pernilla Ouis

Nova Colliander

Allan Linnér

Sofia Paulsson

Tryggve Balldin

Karin Pernebo

Lars Dencik

MÖTEN SOM FÖRBINDER KORS & TVÄRS DJUPT & BRETT

Hela programmet, allaFAMILJETERAPIKONGRESS föreläsare och workshops, anmälan och STOCKHOLM praktisk information 4–6 hittar du på hemsidan: www.sfft.se OKTOBER 2018

Ulla Hansson 2018 har familjeterapin haft sin plats i Sverige i 50 år. Från då till nu, ett halvsekel,

har Ulla Hansson haft en central roll för utvecklingen av det systemiska arbetet i Sverige. Betydelsen av hennes arbete kan inte överskattas – utan henne hade inte familjeterapin i Sverige varit det den är idag. När sommaren övergår i höst delar Ulla med sig av sina tankar.

– Jag var klar på socialhögskolan 1972

trappa av jobbet men har ändå inte en

på socialkontoret samma år. Jag var

Det är utbildningar och handledningar

och började jobba i Hammarkullen helt grön, utan egentlig kunskap och erfarenhet. Det första jag fick att göra

var att jag fick ta över ett ärende av

en annan socialsekreterare. Hon hade gjort ett omhändertagande på en 15 årig

pojke utifrån hans beteende, han gick

inte i skolan och mådde inte bra. Jag skulle skriva det sista på utredningen

men ändrade fokus, jag såg att det inte bara var pojken som behövde hjälp,

det var hela familjen. Det hela landade i att familjen kom till BUP och där var

en läkare som faktiskt ägnade sig åt familjeterapi redan då. Så kom det sig att jag fick sitta i ett rum längst ner på

barnpsyk med den här psykiatern som ville att jag satt med och bara lyssnade på varje samtal med den här killen och hans föräldrar. Helt märklig grej! Ulla

går upp lite i tonläget och ler med hela

ansiktet. – alltså mitt allra första ärende! Säger hon och skrattar hjärtligt.

Det har varit svårt att få till en tid med Ulla, hon hävdar att hon håller på och

enda tid i almanackan på flera veckor.

och resor och det ena med det andra. När vi äntligen får till en tid är hon prick i tid och har nog skyndat sig för

att hinna. Hon är elegant klädd med stil som blandas upp av hennes livfulla och

varma person. Hon ler med hela ansiktet

och en bångstyrig del av frisyren lever sitt eget liv i septembervinden. Jag blir glad när jag ser henne.

– Det här var den tidens anda, familjeterapin, fortsätter hon. Men det

där var inget jag lärt mig något om på socialhögskolan, vi lärde oss inget om

och Pat Pegg och många andra. Där var

kom jag själv att nosa upp en tvådagars

vara på GSI. Ingegerd och Bill, dom

höll. Ulla berättar om socialhögskolans,

Sverige och det var dom som gjorde den

med familjerna. Något hon hela tiden

och jag bara hakade på. Jag hade inget

samtal överhuvudtaget. Efter ett par år

Peter Währborg också, som sen kom att

kurs i familjeterapi som makarna Piltz

var verkligen förebilder i familjeterapi i

på den tiden, brist på verktyg i mötet

här grejen. Det var en extrem utbildning

sökte och önskade sig mer av.

som band mig då, jag var 25 år och jag var

– Men så hände något avgörande för

jobbade jag med en tjej som hette Ulla

mig. 1975 åkte jag till England med Bill Petit, Ingegerd Wirtberg, Mike -

svensk familjeterapi 14

nyfiken på det mesta. På socialkontoret

Westling. Jag kände henne men umgicks inte med henne. En morgon när jag kom

till jobbet sa jag till henne ”Jag ska till England på utbildning”. – Då tittade

Ulla på mig och svarade bara ” ja, men det ska ju jag också”.

Ulla skrattar

länge och slår ut med händerna. Så det

var början på en livslång vänskap och i familjeterapikretsar blev de paret som

överallt blev Ullorna. Efter en lång stund

tystnar skrattet och Ulla tittar under

lugg mer allvarsamt mot mig: - Som du förstår har vi gjort nästan allt ihop. Det

är jag och Ulla tillsammans som gjort

det jag berättar om, säger Ulla med lågt och allvarligt tonfall.

– När vi kom till England var vi 40

personer varav 35 var svenskar. Vi fick

genast göra en massa olika spännande

övningar där iden var att Ingegerd, Bill och makarna Pegg skulle få en bild av oss och sedan placera oss i grupper

utifrån det. Jag kom att få Ingegerd som

handledare i min grupp medan Ulla W fick Bill. Varje kväll åkte varje grupp,

vi var tio i varje, runt i London för att träffa familjer. Vi jobbade två och två, men hela gruppen plus Ingegerd och två videokillar åkte tillsammans hem

till familjerna. De åtta i gruppen som inte var terapeuter satt på golvet runtom oss som skulle hålla i terapin och bara

var med. Sen satte killarna igång och filma och så skulle vi försöka samtala mitt i allt det där med familjen, och

på engelska. Ulla visar och ritar på ett papper hur dom satt. Hon är uppe i varv

och ritar kors och tvärs över pappret en

därpå tittade vi allihop på filmerna

var rätt begränsad i språket också så det

och vad vi kunnat göra annorlunda.

massa olika personer i en enda röra.- Jag

var oroligt utmanande men samtidigt lite galet, fortsätter hon med förtjusning och med ett skratt som smittar och tvingar oss till en kort paus.

– Ibland när jag inte visste hur jag skulle

göra bad jag Ingegerd ta över samtalet

och då klev hon in och fortsatte hon att samtala med familjen. På morgonen

svensk familjeterapi 15

och reflekterade över det vi hade gjort Sådär jobbade vi under dagarna och på kvällarna åkte vi hem till nästa familj. Så

där höll det på. Det var jobb hela tiden, vi sov knappt och allt var väldigt intensivt. Vi bara körde på, verkligen Learning by doing. För familjerna var det nog mer av en happening att vi dök upp där med

publik och allt i deras hem. Men för oss andra var det ett otroligt lärande

– Jag och Ulla W var så överväldigade

att vi visste att vi måste göra något med

alltihop så vi startade en studiecirkel om familjeterapi för våra kollegor på socialkontoret när vi kom hem.

Familjeterapi för oss, just då, var

att försöka hjälpa familjen att förstå varandra bättre och det handlade också om att blanda in barnen i samtalen. Det var inte riktigt Minuchin- styrt, det var nog lite friare.

Gestaltterapin tog större plats för

Ulla än för mig. Hon och Barbro Curman

startade

Gestaltakadimin

men jag och Ulla hade samtidigt våra

studiecirklar och nya kurser tillsammans

i familjeterapi för socialförvaltningen. Tillslut kom vi att bli lite kända som

”Ullorna”. Då, på 70 talet, fanns ett väldigt sug efter utbildning i takt med att socialförvaltningen expanderade. Jag

och Ulla plussade hela tiden på varandra och vi blandade både familjeterapi och gestaltterapi. Men vi var fortfarande nyfikna på nya saker, säger Ulla och

roterar med händerna som om att visa

det driv som ständigt gjorde att både hon och Ulla Westling hela tiden reste runt och sökte nya sätt att jobba.

– Jag ville fördjupa mig mer efter jobbet på socialtjänst och skola och då blev

det BUP. På den tiden var det BUP som var progressiva i familjeterapi och terapeutiska

metoder.

Socialtjänsten

var inte alls så drivande men på BUP fanns massor av bra personer som ville

utveckla och prova nytt. Jag ville vara på rätt plats där det hände nya saker.

På BUP Seminariegatan hade man

att det finns ett dysfunktionellt system

Vi kom att bli ett jättefint gäng där jag

problemen.

bestämt att öppna en familjeavdelning. blev kurator och Christer Thorslund

var psykolog. Han och jag jobbade mycket ihop i familjesamtal. Effekten av samtalen blev att barnen sträckte på

sig. De blev lugnare av att föräldrarna

hade fått det stöd dom behövde. Det där stärkte min tro på att det här är rätt, det

här är möjligt och det här ska man jobba med. Man behöver prata om det som är

svårt med de som det berör, annars blir det inte bra. Ingen kan ta ifrån mig den erfarenheten jag fick där.

– Men så mitten av åttiotalet kom

Christoffer Gillberg, den nya stjärnan på BUP, och då ändrades mycket av hur

BUP kom att arbeta. Han kom mer att ta position för det neuropsykiatriska. En del av barnen kan man verkligen tänka sig

har sådana svårigheter, det är ingenting jag förnekar, men det kan ändå vara så

svensk familjeterapi 16

som förstärker snarare än underlättar

– Under tiden höll jag och Ulla på med våra utbildningar inom socialtjänsten, det bara rullade på för oss. Det hade

börjat talas om det systemiska arbetet

och 84 åkte jag och Ulla upp till Stockholm för en workshop och med

Peter Lang och Martin Little. Jag och Ulla var hungriga på lite nytt och Peter och Martin hade det systemiska

med sig som kom att ha påverkan på familjearbetet på BUP senare.

Det

här med reflekterande team där några kunde sitta och titta på en TV i rummet

bredvid för att sen komma in och dela med sig. Ulla ritar igen på ett papper hur

rummet såg ut. – Effekten på BUP blev att personalen närmade sig varandra. Från att de som hade samtalen ansågs

lite ”finare” så blev miljöterapeuterna lika viktiga och delaktiga i samtalen.

Det var en maktgrej som hände där och

för familjeterapin i Sverige till en masa

– Jag och Ulla hörde så småningom

väldigt nyttig kunskapsutveckling. Vi

Glenda Fredman och Eia Asen.

och vi blev nyfikna på den inriktningen.

det var jättebra! Så det skiftet var en

utvecklades i att förstå att vi själva inte

satt på sanningarna utan andra personer kunde likaväl komma in med idéer och tankar.

Ulla berättar att Peter och Martin var med och förde in nya systemiska tankar. De var inspirerade av Milanoteamet och hade

ett kreativt, öppet och mångkulturellt tankesätt kring familjeterapi. Några

hade också i Göteborg mer influerats av

den strukturella terapin och jobbade mer utifrån det medan hon och Ulla W och

nya spännande personer i England t.ex.

Vi pratar om Ulla Westling och deras

ständiga samarbete. Det mesta har jag och Ulla gjort tillsammans, säger Ulla

och ler sitt bredaste leende. Vi har diskuterat, argumenterat mycket och

även kunnat bråka. Idag säger vi att vi har en halv hjärna som tänker ungefär

lika, den andra halvan som är mer individuell, säger Ulla och rycker lite på axlarna och nickar över, det för henne, självklara.

andra blev mer intresserade av den sociala konstruktivismen och samskapandet. Vi

startade GCK, Göteborgs Centrum för Kompetensutveckling 1992 som från

starten kom att ha ett nära samarbete med KCC i London. Drygt 20 år kom

vi att samarbeta med KCC. Vi fick

möjlighet via dem och ett engelskt

universitet – Bedfordshire University

att arrangera Master utbildningar i Psykoterapi, Master i Management och Master i Handledning. Utbildningar där

vi kom var handledare och kursansvariga tillsammans med Peter Lang, KCC. Det

var kontinuerligt engelska lärare på

dessa utbildningar. Vi i reste mycket till London för att närvara vid alla examinationer. Det var en mycket inspirerande och utvecklande tid.

– Peter Lang sa ofta ”problem är frustrerade drömmar”, fortsätter Ulla. Han hade en filosofisk syn kring

arbetet och blev bryggan för oss och

svensk familjeterapi 17

talas om narrativ terapi runt 2001-2002,

Vi åkte ner till Kreta för en veckas utbildning med Michael White. Vi hade ju en massa systemiska utbildningar

på korsvägen då och var intresserade av ny input. När det sedan blev det en

stor utbildning i Australien och Hong

Kong i det narrativa åkte vi dit ihop med Anna Heden, Monica Möllerstrand, Lars

Wennman och några till. Helt underbart

och roligt! Ulla brister ut i ett, vid det laget, välbekant leende. Det finns något

väldigt livsbejakande hos henne när

hon berättar om sina resor och hennes

familjens och föräldrarnas betydelse.

varit för mig, säger Ulla och söker min

gjort, det har varit att för göra saker ihop

topp för min familj, men det fanns ett

fråga. Jag undrar om hon ser vilket

inspiratörer.– Alla dom här resorna jag med andra och har gjort att vi kan se lite bredare på människor och kulturer. Så

den här nya inputen vi fick därute har vi

alltid jobbat med att försöka översätta den kunskapen så att den skulle passa in i det systemiska arbetet. Det där var

inget som var givet, Michael White

tyckte inte att det han gjorde var särskilt systemiskt men vi såg att det inte var så långt ifrån. Är man endast narrativ så

länkar man kanske till annat men är du

systemisk och narrativ i kombination så

länkar du till det som passar. Ulla visar med händerna hur saker och ting kan passa in i varandra och länkas ihop.

– Idag är jag ännu mer fokuserad kring

brukarperspektivet, inspirerad av Scott

Miller, där tror jag vi kan komma ännu närmare. Den kraften är jag väldigt

Som i alla familjer var det inte alltid på inlyssnande, en stabilitet och jag kände

mig sedd i familjen. Mina föräldrar så pratade dom med varandra om det.

Det är väl fantastiskt? Ulla ser stolt ut. Jag anar att hon i minnet av föräldrarna blir lite tagen.- Dom kunde komma

tillbaka och säga till mig ”Nu har vi

pratat, nu är det bra”. Det är väl stort? säger Ulla allvarsamt och det är lätt att förstå att det budskapet är något hon

burit med sig – och förvaltat väl – hela livet. – Det där gjorde att jag växte som

barn. När dom sa så visste jag att det var bra. Jag måste fått med mig det där utan att jag egentligen förstod det då.

Någon slags grundläggande värdering

och en tilltro till kraften i familjen och samtalets möjligheter.

– Jag försöker ju backa nu, dra mig

Ulla stillsamt. Vi sitter tysta en stund.

uppgiven ut inför sin ambition. – Men

Vi har inte rört våra kaffekoppar på den dryga timma vi suttit och pratat. Vi

konstaterar unisont att intervjun blev mer som ett samtal. Jag frågar henne vad

det kommer sig att hon hela tiden jobbat med system och relationer.

– Jag är nog sådan att jag har ett

relationellt tänk. Min hjärna tänker alltid relationer. Jag växte upp i en familj med värderingar, som i och för

sig inte alltid var helt uttalade, kring

avtryck hon gjort med sitt arbete.

gjorde bra ifrån sig. Hade de konflikter

intresserad av. Att ta brukarens feedback

på allvar. Det är väl där jag är nu, säger

blick för att jag ska ställa en avslutande

tillbaka lite. Ulla ler och ser smått

jag blandas ju in i utbildningar som GCK tillfrågas om och annat för att jag

har mycket erfarenhet och är fortfarande nyfiken. Jag försöker nu länka mitt och

andras arbete till andra personer inom GCK så att andra kan ta över men ändå

med ungefär samma upplägg. Att avsluta sakta men säkert – någon utfasning med vetskapen om att de fortsätter i

ungefär samma anda. Jag hoppas deras nyfikenhet också gör att det hela tiden

tillkommer nytt, precis som det alltid

svensk familjeterapi 18

– Jag vet inte om jag gjort något avtryck direkt, säger hon tyst men skrattar sedan

till. – men jag har haft väldigt, väldigt roligt. Att se allt det där, hur saker

utvecklats och växer till något som funkar. Jag ser också att det finns massor

av engagerade människor som är redo att ta det systemiska och narrativa arbetet vidare, säger Ulla. Hon lägger den ena

handen i den andra, lutar sig tillbaka i fåtöljen. Hon är tyst en liten stund innan hon med ganska låg men stadig röst avslutar: -Det känns väldigt bra. Patrik Kärn

ress g n o k å p

en !

Ensamstående mödrar med barn En undersökning om lyckade och misslyckade insatser Materialet i denna undersökning kommer från fokuserade behandlingar och psykoterapeutiska insatser av systemisk karaktär

av familjer bestående av ensamstående mödrar med stora problem

eller rättare sagt att han/hon inte väljer eftersom de inte har några andra beteende alternativ.

med sina barn.

Undersökningen visar tydligt att aktuella omständigheterna har

Undersökningen tillåter oss att gruppera dessa familjer i olika

fritidshem, släktingar, vänner och många andra scenarier där barnet

kategorier. Dessa kategorier låter oss få bättre kunskaper om vilka

de vanligaste problemen är som familjer brukar mötas av och deras strategier för att lösa och övervinna dem. Dessutom hjälper dessa att orientera oss i vårt sätt att bemöta barn och mödrar.

Målsättningen i studien var att kunna utvärdera och förklara de

olika resultaten för oss terapeuter efter genomförda insatser. Vi

behövde mer kunskap i ämnet eftersom vi kunde konstatera stora framgångar eller stora misslyckanden, där tillvägagångssättet och

strategier för att hjälpa familjen, har varit av liknande insats. En stor del av undersökning försöker kartlägga vad det är som kan

finnas bakom barnens tystnad för att kunna hitta logik i deras beteende.

förändrat i världen kring oss i snabbt tempo. Skolan, förskolan, rör sig i idag har förändrats radikalt. Den viktigaste förändringen är

att den traditionella kärnfamiljen inte består längre av far-mor-barn med släktingar. Kärnfamiljen med mor-far-barn är inte längre aktuell eftersom det blir allt vanligare med familjer bestående av

flera mammor, pappor eller syskon eller av barn med ensamma

mammor. Denna sistnämnda kategori: ”Den ensamstående mamman med sina barn” är familjemedlemmarna särskild utsatta

och kunskap om inom detta område måste utvecklas. Vi kan borga med hjälp av resultanternas att kunna hitta en logik bakom den bisarra beteende son barnen kan visa i sådana familjer. Att kunna

begripa att det handlar om brist på adekvat respons eller brist på alternativ hos barnen kan hjälpa oss att förstå hur vi kan förändra det som är fel.

102 familjer medverkade i undersökningen där kontakten med

Enligt mig kan åhörarna lära sig att förstå bättre hur små

efter att barn i familjen hade motiverat insatserna. Familjerna

mödrar. Hur lojalitetskänsla kan påverka helheten när man försöker

familjebehandlare och där psykoterapeutiska hjälpen ägde rum, bestod av ensamstående mödrar som var hjälpsökande. Några som

fått råd att söka hjälp och några familjer som tvingats att ta emot hjälp.

förändringar i samhället idag påverkar barn till ensamstående identifiera vad är det som barnet är oroligt för. Hur barnet uppfattar oss terapeuter i våra försök att hjälpa familjen, är vi vänner eller fiender.

Den använda metoden var Grundad Teorin. Materialet bestod

Att öka förståelse för ett barn som tillhör kategorin där mamman

beskrivningar. Allt information behandlades enligt Grundad

där mamman är aggressiv och känner sig orättvis behandlat av

av våra arbetsanteckningar och familjemedlemmarnas egna teorins principer, så att naturliga kategorier kunde träda fram. Dessa kategorier berikades och begränsades med information från andra aktörer som varit i kontakt med familjerna.

Resultatet i undersökningen klargjorde att det finns väl definierade kategorier som tillåter orientera oss i processen att förutsäga

hur vi kan bemöta varje familjemedlem. Kategorierna bekräftar

behovet av speciell kunskap för att kunna förstå de scenarion barnet upplever. Att kunna kartlägga varje kategori ger oss en

sammanhängande bild av varför barnen beter sig på ett vist sätt

är deprimerade är helt annorlunda än ett barn som ingår i kategorin samhälle. Att kunna bygga en allians med barnet visar sig är det bästa sättet att kunna nå någon förändring hos honom. Att bli

respekterad för föräldrarna är viktig för att kunna lyckas med barnen att förändra gradvis det som inte fungerar bra. I dessa

kategorier som andra är det viktig att veta vad det lilla systemet vill att vi gör och inte bidrar att cementera ännu mer det som inte är bra i den dysfunktionella familjen. Alejandro Fuentes

svensk familjeterapi 19

ress g n o k å p

en !

Mellan oss, från dig till m

Om loopad kunskapsöverföring mellan genera Vår grupp startade för ett år sedan och

träffas en gång i månaden. Vi är Teo, Karin, Anna, Tommie och Björn.

Vi startade en grupp för att föra samtal om hur vi ska förhålla

oss till nya lägen inom våra professioner och förvalta den syn

på psykosocialt och psykoterapeutiskt arbete som genomsyr-

at familjeterapeutiskt arbete. Våra samtal blir ostrukturerade. De brukar börja någonstans, av någon. Av behov. Sedan tar de

sin egen väg, olika för varje tillfälle. De blir, inte helt otippat, till en gemensam stund, en skapelse som bygger sin egen väg medan samtalet blir till. Det blir vårt samtal. Vi kan tala om

det mesta. Ibland känns det obegripligt, irrelevant för den egna associationen, upprepning av det vi redan sagt, men oftast tar

det särdeles intressanta vändningar. Inte sällan hamnar vi på djupet. I de mänskliga valen. I etiken. I skillnader. I tiden. I de stora berättelserna.

erbjuder medel att uttrycka och dela, vi har fått en större terapeutkår. Men mycket har också blivit sämre och svårare. Ny-

liberalismen och dess efterföljare i form av New public Man-

agement, lean management och alla andra styrtekniker står nu i full blom sedan sådden på 1980- talet. Klyftorna i samhäl-

let har ökat, borgerlig politik har brandskattat välfärdsstaten

genom jobbskatteavdrag och tillåtande av vinster i välfärden. Begrepp som solidaritet och gemenskap vilar sig och i stället dånar påbud som arbetslinje, valfrihet och effektivitet. Denna diskursiva betoning på individuellt ansvar har resulterat i ökad stress och krav på effektivitet och mätbarhet. Som långsiktig

trend har det också resulterat i att välfärdssystem monteras

ned. Ofta ser det ut som en medveten intention att skära i det allmänna för att gynna den så kallade marknaden och riskkapitalismen. Det fungerar ibland som rena angrepp på professioner

och yrkesetik. Operationer och diagnoser poängsätts. Effektivitet kvantifieras. Barn- och vuxenpsykiatrin, socialtjänsten och

delvis skolan verkar inte längre primärt för människors behov utan målet blir istället att hålla budget. Det får konsekvenser.

Somliga av våra systemiska begrepp tycker vi är spänstiga och tidlösa. Hur sätter vi ramar för vår förståelse? Hur formas mönster? Hur lära att mentalisera och reflektera? Hur förstår

vi förändring? Måste kanske somliga av professionens begrepp

• Människan reduceras och jämställs med maskiner, både

klienter och professionella. Hon lyfts ur sitt sammanhang och blir till det hon gör (produktion, effektivitet och evidens).

identifieras och benämnas som elementa. Ord som varit viktiga

• Offentliga välfärdsinstitutioner jämställs med och drivs som

mänskliga universa, är relation, kommunikation, komplexitet,

kontrollinstrument, (Nya Karolinska t ex).

i den professionella världsbilden, och för den delen också i våra kontext, mönster som förenar, etik och multiversialitet, för att

nämna några. Människan lever inte i tomrummet, hon finns i

och av sina relationer. Hon kommer till uttryck där, får mening,

är sig själv i relationer och formas och formar i samspel sin livsberättelse.

När vi ser tillbaka på hur mycket som förändrats för oss de

senaste decennierna är det mycket som är positivt. Kunskapen och medvetenheten som vuxit fram, olika sorts forskning,

kvaliteten på terapeutisk teknik och metod, sociala medier som

vinstmaximerande industrier där budgetstyrning blir yttersta • Människan ses enbart som en rationell, biologisk varelse som

framför allt behöver effektiva redskap eller farmakologisk hjälp (Utskrivna läkemedel till barn och unga ökar kraftigt, enligt Socialstyrelsen.)

Är detta pendlingar som kommer att slå tillbaka, kanske? Några

förändringar är oåterkalleliga. Att pensioneras, att åldras. Att

behöva hopp om och för framtiden. Att formulera erfarenheter. Några av oss står där i livet. Andra står mitt i kaoset, mitt i kar-

riären. I ett samhälle som slits itu av starka polariserande kraft-

svensk familjeterapi 20

mig, genom mig och dig

ationer av familjeterapeuter

presenterar inget resultat utan bara pågår, och vi är fria att låna, inspireras, lyssna, ställa frågor, undra, förbryllas och reflektera under tiden.

Loopen är cirkulär i motsats till den ofta linjära resultatinriktade miljö som vi befinner oss i.

Våra samtal påminner oss om att familjeterapin och det system-

iska tänkandet är en motkraft mot att försöka individualisera problem, mot lösningsförsök på fel nivå och att försöka förenkla det komplexa. Det gör det begripligt varför de här tankarna på samma gång inte efterfrågas men ändå ofta upplevs som så

rätt. Det påminner också om varför vi behöver hålla fast vid det vi tror på och värderar snarare än anpassa oss till normer. Familjeterapin blir då ett redskap att både förstå, förhålla sig

till och verka i omvärlden. Ett sätt att vara fri att betrakta och formulera. Vad blir då den moderna familjeterapeutens roll i

vårt samhälle? En mild form av revolution, att utmana med tålamod? Att fortsätta inta en icke vetande position bland de tvärsäkra? I våra samtal loopar vi våra världsbilder, utan början och utan slut. Är det effektivt? Tjänar det till någons nytta? Finns det kriterier på väl använda stunder?

Allt har en början, allt har ett slut. Vad behöver sägas för att er. Var skall man då egentligen verka? Hur skall man verka?

underlätta övergångar. Kanske att man finner ett språk där det

Vilka ställningstaganden kan vara viktiga?

som är viktigt kommer till uttryck. Det gamla finns förmodligen

När vi använder loopen som metafor för vår gemensamma pro-

och till och med skeenden.

cess symboliserar den flera saker. Dels hur tillbakablickandet och grävandet i skatter av erfarenheter oundvikligt ger en skjuts

i det nya. Vissa skillnader är illusoriska, andra ändrar förståelse

framåt, och hur framåtandan och viljan till utveckling leder en

Teo Keller

fungerar för nästa generation som ett ankare som tryggar att

Karin Thorslund

tillbaka till historien. Delandet av erfarenheter och historia friare navigera och experimentera utvecklingsarbetet. I loopen

är det en ständig rörelse och en går inte i mål. Den loopade processen låter berättelser leva sitt eget liv, att vandra från

Anna Gartvall Tommie Fälth Björn Holmberg

deltagare till deltagare, genom deltagare efter deltagare. Den

svensk familjeterapi 21

ress g n o k å p

en !

Den sociala barnavården

Den sociala barnavården i Sverige har två målgrupper. Det handlar dels om barn och unga som far illa i sina familjer och dels om de som är till fara för sig själva till följd av det egna beteendet.

Det här är en målgruppsindelning som är vanlig i europeisk sociallagstiftning. Det är alltså socialtjänstens uppgift att fånga upp dessa barn och deras familjer. Den ska utreda, föreslå

och ge barn och föräldrar hjälp-och stödinsatser som kan ge

barn tillfredsställande livsvillkor. Samtidigt har den sociala barnavården en kontrollerande uppgift där möjligheten finns

att använda tvingande åtgärder i fall där barn inte får sina livsbehov tillgodosedda. Utöver socialtjänsten spelar barn- och

ungdomspsykiatrin en avgörande roll för att ge barn och unga så gynnsamma uppväxtvillkor som möjligt

Social barnavård är sannolikt det svåraste området inom det sociala arbetets verksamhetsfält. I kombination med en pressad arbetssituation med höga dokumentationskrav och en tung

arbetsbelastning ställs den sociala barnavårdens medarbetare inför svåra etiska frågeställningar, moraliska dilemman och

Detta i en tid där mer resurser används till att utreda barn

ska beaktas och tillgodoses, rättssäkerheten i utredningarna ska

vårdnadshavare.

komplicerade bedömningar i enskilde ärenden. Brukarnas behov säkerställas och dokumentationsskyldigheten ska uppfyllas.

och unga än att bistå med adekvata insatser till de och deras

Hur många barn rör det sig om? Hur ser sambandet mellan

Anmälningar och utredningar inom den sociala barnavården

utredningar och insatser ut? Eller: får barn/unga och deras

familjer på grund av psykisk ohälsa eller missbruk, barn som

ser hjälpen ut; är det den hjälp som familjerna vill ha? Hur

barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller barn

och vad tänker den sociala barnavårdens målgrupp om den

barn på ett adekvat sätt. De senare åren har präglats av en

svaren, men föreläsningen försöker ge en större förståelse för

socialtjänsten, på sex år har antalet anmälningar tredubblats.

handlar om arbetet med utsatta barn och ungdomar.

handlar huvudsakligen om barn som far illa i sina biologiska

familjer i utsatta situationer den hjälp de behöver? Hur

tar skada till följd av eget missbruk eller osocialt beteende,

samverkar socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri

från familjer som själva inte anser sig kunna ta hand om sina

sociala barnavårdens hjälpinsatser? Tyvärr är frågorna fler än

kraftig ökning av orosanmälningar kring barn och ungdom till

komplexiteten och frågeställningarna inom det vida fält som

Samtidigt har barn- och ungdomspsykiatrin haft ett kraftigt ökande söktryck.

Tore Svendssen

svensk familjeterapi 22

esse r g n o k på

n !

Ätstörningar och familjeterapi Vi vill inspirera kring arbete med ätstörningar och slå hål på några myter. Vi vet att arbetet med ätstörningar väcker mycket känslor och tankar hos behandlaren. Maudsleys behandlingsmodell, ett familjebaserat behandlingsarbete, utvecklades redan på 80-talet och utgångspunkten var att föräldrar är en tillgång, en resurs i kampen mot ätstörningen och inte som källan till problemet. Fokus på arbetet ligger mycket nära problemen som ätstörningen/svälten, skapar och den viktigaste insatsen är att arbeta för att häva svälten.

Ätstörningar är ett stort område och innefattar idag ett flertal diagnoser. Vi kommer att koncentrera vår workshop kring restriktivt ätande och familjerelationer.

Vi möter familjen där de står efter att ha levt en kortare eller längre tid med en mycket allvarlig och dödlig sjukdom, Anorexia. Och att förstå vad den sjukdomsprocessen gör i samspel med omgivningen är centralt i behandlingen; d v s hur familjen/ systemet organiserar sig runt sjukdomen. Den svältsituation i kroppen som uppstår, när en tonåring får Anorexia, påverkar såväl kropp som kognition och emotion liksom adolecensutvecklingen och familjerelationer. Tonåringen blir inte nåbar genom prat utan behöver mat – d v s det går inte att prata sig ur en Anorexi! En måste äta… Maudsleys modell är en process i tre steg som alla hänger nära samman med den somatiska statusen hos patienten. Vi kommer att ge en kort inblick i arbetet och vad som krävs av terapeuten i arbetet med familjen.

Katarina Andersson Eklund Leg.psykolog/Leg.psykoterapeut Psykoterapihandledare UHÄ Kicki Rydell Malmqvist Pedagog/Leg.psykoterapeut Psykoterapihandledare UHÄ

svensk familjeterapi 23

ress g n o k å p

en !

Försoning mellan vuxn

Ordet försoning betyder ”att lägga ned en strid”. Inte för att det man stred för var oriktigt utan för att man inte kommer vinna. Därför tror jag inte att försoning är för

att se barnets perspektiv – så här var det

pas att något kan bli annorlunda. De

blivit. Ibland handlar det om att det blir

unga människor. Att strida är att hopsom strider för förändring är ju värda all respekt, men när hoppet om förändring har stelnat till bitterhet eller förlaman-

de sorg eller en förtärande känsla för

självrespekten – då behöver man lägga ned striden.

Jag har haft förmånen att under de senaste åren möta många människor för att

prata om försoningsprocessen – på bibliotek, för familjehemsföräldrar, för socialsekreterare, för omhändertagna ung-

domar, på Barnrättsdagarna och på min mottagning dit vuxna kommit med sina

föräldrar för att se om det går att komma vidare i en sårig relation. Under den här workshopen kommer jag tala om hur

jag tänker om försoning mer generellt och också om vad som utmärker arbe-

tet med vuxna och deras föräldrar – för

även om det är två personer i rummet är det stora skillnader från en parterapi . I

för barnet, oavsett hur gammalt än barnet

omöjligt att gå vidare om inte föräldern tillstår missbruket, våldet, de ständiga bråken. Men ibland handlar det om saker

som inte är så påtagliga som en känsla av att inte vara sedd, förlöjligad , ha för

stora krav på sig. Det finns förutsättnin-

gar till försoning om föräldern hör hur det var för barnet – utan att man genast

måste ”rätta till” eller urskuldra sig.

Detta är ju för det mesta oerhört svårt. Skuldkänslor som förälder brukar ju

vara en lättriggad känsla – därför kan det verkligen vara lättare sagt än gjort att ta emot sitt barns perspektiv utan att ge-

nast gå i försvar. Det handlar ju inte om att hålla med – men att ta emot. Då kan våra barn vara beredda att lyssna på oss.

Men så är det väl i all terapi? Jo så är det förvisso, men skillnaden som jag ser det är det oavvisliga barnperspektivet – hur gammalt barnet än är.

denna process är det inte två relationellt

Att tillerkänna den nutida relationen

process är det inte två personer som har

uppstod i en helt ojämlik balans mellan

jämnstarka personer som möts. I denna

lika ansvar att se den andres perspektiv. Det är min utgångspunkt.

För att en försoning ska bli möjlig är det

en nödvändighet att föräldern är beredd

sammanhanget som den uppstod i. Den

makt och ansvar och det fortsätter prägla

det som sker. För att kunna lämna den orealistiska förväntan som man kan ha

på att en förälder ska ta hand om det

barn som man en gång var men nu inte

svensk familjeterapi 24

längre är behöver barnet i den vuxne bli sedd av föräldern i den andre vuxna.

¨Om föräldern är beredd till detta tror jag

försoning mellan barn och föräldrar kan vara möjlig hela livet. Föräldrar tror inte

alltid på att de är så viktiga i sina vuxna

barns liv som de faktiskt många gånger är. Min erfarenhet är att alla barn – både små och stora – skulle vilja ha en bra re-

lation till sina föräldrar, men de är givet-

vis inte beredda att göra det till vilket pris som helst. Men på grund av att den-

na relation är så viktig har en förälder många gånger chansen att nå försoning med sitt barn – men mottagandet av barnets perspektiv utan krav på detsamma tror jag är en förutsättning.

I mitt terapirum har jag några gånger varit med om att det blir för svårt. Och terapirummet är ju heller inte en arena

för det lilla barnet i den vuxne att få slå på sin förälder ohämmat. Jag har varit

med om vuxna barn som även när den ber om den utsträckta handen inte ser att den finns där. Det är för tungt. Man är för arg. Kanske ligger inte försoningen

då i mötet med den verkliga föräldern utan istället i det vuxna barnets förmåga att ta emot det kränkta, sårade barnet

inom sig själv. Att kunna använda de förmågor som man tillskansat sig som

na och deras föräldrar sitt beteende eller förstå hur illa det tog. Det är en ”billig” förlåtelse för att den går fort att ge – men det blir en dyrköpt

konsekvens för självrespekten. Det går

att försonas utan att förlåta. Det går att

komma till ro utan att relationen egentligen förändras. Det handlar om att det finns olika försoningsstrategier som man

inte nödvändigtvis kan välja. Det valet gör oftast livet självt åt en.´

Men har ändå inte föräldrar RÄTT till

sina barn? Allt kan väl inte handla om

barnets känslor? Föräldra/barn relationen är i grunden en väldigt ojämlik relation. Föräldern har valt att skaffa barnet – bar-

net har inte valt att bli ”skaffad” och det har inte haft någon som helst inverkan på i vilket socialt kontext det ska bli fött.

Detta innebär att föräldern därmed har gått med på att i grunden ge mer än vad

den får – åtminstone i utgångsläget. Barn har en oavvislig RÄTT att bli skyddade

och omhändertagna – för barn är värnlösa och skyddslösa. Barn har den rätten vuxen människa och ofta som förälder

annan, men den är inte en förutsättning

respektera det man själv varit med om.

förlåtandet ibland vara en förutsättning.

till någon för att kunna tillerkänna och Att bli vittne till sitt eget liv. Att orka lyssna empatiskt på sin egen berättelse.

Det finns en ganska utbredd uppfattning om att vägen till att nå försoning, nå ro,

är att man måste lära sig att förlåta. Jag

tror inte att förlåtelse är en förutsättning för försoning. Det är en förutsättning om man ska nå försoning i relation till någon

för en inre försoning. Där kan ickeAbrahms-Spring har myntat uttrycket ”billig förlåtelse” Det är den förlåtelse

man accepterar från någon för att det ska bli lugnt, men som istället sakta men

utan att behöva motprestera. I vuxna relationer d.v.s. i alla relationer där enbart

vuxna är inblandade finns inte rätt på det

sättet. Givetvis har vuxna rätt till att inte bli slagna, övergreppade, bestulna osv – men i någon relationell mening finns inte att ha självklara rättigheter.

säkert äter sig in i självrespekten för

Man kan som vuxen inte få utan motpr-

fortsätter utföra den kränkande behan-

empelvis har upplevt sig väldigt kränkt

att egentligen har den som utfört eller

estation generellt sett. Om ett barn ex-

dlingen inte någon förmåga att ändra

i sina gränser av en förälder så har bar-

svensk familjeterapi 25

net ingen skyldighet att umgås med sin förälder som vuxen. Själviskt kan man

tycka. Men ett vuxet barn ska i så fall kunna bestämma själv om man vill ge

något till någon som man inte upplever att man får av utifrån en annan slags tillfredställelse; man dövar ett annars allt-

för högljutt samvete, man anser att man

är en människa som oavvisligen vill ge. Eller så finns det andra skäl till att man

vill ge där man inte får något tillbaka. Men gåvor ger man för att man vill –

gåvor kan man inte bli beordrad att ge

för då är det inte längre en gåva, då är det en konfiskering.

Att ha gett någon livet ger ingen som

helst rätt att kunna bete sig kränkande

och gränsöverskridande och samtidigt hävda sin absoluta rättighet till umgänge.

Det gäller ju i alla andra vuxenrelationer

– så varför skulle det inte gälla i föräldra/barn relationen?

Men om man begär att min förälder ska

se mitt perspektiv och så vill/kan/förmår

hen inte göra det – då kanske man har förstört den kontakten som ändå fanns där? Då kanske hen helt försvinner? Så

kan det ju absolut vara. Det finns föräl-

drar som inte klarar av att skulden växer och kan för att slippa det välja att bryta med sitt barn.

En del av dem har jag träffat på min mottagning. Eller man kanske inte bryter,

men villkoret för en fortsatt relation up-

plevs för barnet så begränsande att det i praktiken inte fungerar. Val vi gör kostar och smakar – även valet att inte göra något. Vad riskerar man då man riskerar

något? Föräldra/barn relationen berör,

upprör, engagerar. Nya partners kan vi få, nya vänner kan vi skaffa oss men nya föräldrar kan vi svårligen skaffa oss. Alltså måste det bli en

kalkyl som varje vuxen människa dealar

med ”Är det bättre att ha det som jag har

det än att förlora det som jag ändå har?” Tecknet på att en handling är modig är ju att man inte vet utgången.

Att försöka förändra med viktiga personer är alltid modigt, för man vet ju inte

hur det ska gå. Man har det ju som man

har det för att alternativet är långt ifrån

givet. Det vi kan göra i den här typen av terapi är ju det vi gör i alla typer av

terapier – vara någon man kan formulera sina frågor och kanhända svar tillsammans med.

Görel Fred

VID søker professor innen familieterapi og systemisk praksis Ved VID Vitenskapelige Høgskole, Fakultet for sosialfag er det fra 01.08.2019 ledig en 100 % stilling som professor i familieterapi og systemisk praksis. Professoratet er knyttet til programområdet familieterapi og systemisk praksis som har ca 300 studenter og tilbyr både mastergrad og videreutdanning. Professoratet innebærer pedagogisk virksomhet/undervisning og veiledning, FoU og faglig/pedagogisk utvikling samt administrasjon og verv. Professoratet skal også bidra til en langsiktig oppbygging av forskning, undervisning, fagmiljø og samarbeid i programområdet og ved VID som helhet. Høgskolen søker en person med faglige og personlige forutsetninger for å delta i videreutviklingen av familieterapi og systemisk praksis som fag- og forskningsfelt. Vi søker fortrinnsvis en person med vitenskapelig, pedagogisk og praktisk erfaring og kompetanse innenfor sentrale deler av fagområdet og som er motivert til å videreutvikle masterstudiet og delta i undervisning på alle nivåer. I tillegg legges det særlig vekt på: • forskningsaktivitet og publisering de siste 10 årene • erfaring som familie-/parterapeut og/eller som systemisk praktiker • erfaring med å initiere og lede forsknings- og utviklingsprosjekter • faglig virksomhet og forskning som er nyskapende i spenningsfeltet mellom familieterapi, systemisk praksis og relasjonelt arbeid

Vi kan tilby • Mulighet til faglig utvikling med gode medarbeidere med høy kompetanse og stort engasjement • En verdibevisst utdanningsinstitusjon med høye ambisjoner • Lønnsplassering i henhold til hovedavtalen mellom VIRKE og arbeidstakerorganisasjonene, etter ansiennitet og kompetanse.

Søknadsfrist: 8. oktober 2018 Arbeidssted: Oslo For nærmere informasjon om stillingen og hvordan søke se www.vid.no/om-oss/ledige-stillinger. Vi ser frem imot å motta din søknad.

svensk familjeterapi 26

esse r g n o k på

n !

Inre styrka som färgsatt minnesmedicin Jag vill peka ut två bärande element i min psykoterapeutiska arbetsmodell genom två vägledande orienteringspunkter. Att hitta sin Inre Styrka sker genom att skapa och återerövra sin egen inre

kontroll (Inner Locus of control). Ett sätt som knyter an till Aaron Antonovskys sammanfattande (Känsla

Av

begrepp

KASAM

SAMmanhang)

med

undertexten "begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet".

Färgsatt minnesmedicin som är en

Trigger att Visualisera denna styrka, ExTriVi-in-mind.

Personen

som

är

föremål för mina omsorger får genom avspända samtal (i lätt trance) hitta ett

för personen jag-stärkande minne. Detta "goda" minne, som länkas till en trigger, färgsätts med en passande färg och utgör

ett visuellt botemedel. Ett viktigt steg för att förstärka och befästa intensiteten av det goda minnet. För ett fullgott resultat behövs för vissa upprepade triggerstillfällen ”så att det sitter”. Här

kallat ”medicin” att använda vid behov. Utan

"biverkningar".

Ett

noterbart

”psykiskt plåster” även möjligt att ha

tillgängligt som en iPhone-vinjett. Något som torde kunna ingå som ”psykisk

friskvårdsinsats” (av mig benämnd "PAR - psysisk aktivitet på eget recept") att jämföra med fysisk sådan (FAR -

fysisk aktivitet på recept) och då även rymmas inom sjukvårdens ram. Jag

kallar

detta

ExTriVi-in-mind

som är ett sammanhållet mind-set öppet att granska och beskåda med goda

inom

hälsoeffekter

Primärvården

bland

och

Patienter Psykisk

på terapeutisk väg. Insatsen ger därvid

utrymme att låta höger hjärnhalva träda fram och komma i skapande

transformationsläge. Få bortfall eller avbokningar uppstår.

Hälsa. Arbetssättet är Extraherande

Med

min

grundtrygghet

i

frågan

Therapy Briefly – genom att hämta ett

konstruerar känner du också igen. Detta

att transformera och få att fungera som

given. Få det hela åskådliggjort, färgsatt,

Visuell

utkristalliseras

Möjligt att formanpassa om nya behov

”medicin” och Trigger möjlig att ”inta”

skulle detta ske som ett nybesök utifrån

och hanterbar genväg/upplevelse har

B. Shaw fick höra när han besöker sin

lösningsfokuset, målinriktat – Doing

hjälper det mig att veta att det du själv

starkt positivt bärande minne, gångbart

gör att inriktningen på mina insatser är

viktiga ”stödhjul” för patienten. En

som ett eget designat förklaringsmoment.

och patienten fått en egen designad

skulle uppstå och pocka på detta. I så fall

vid behov. En begriplig, meningsfull

ett nytt grepp, liktydigt med vad George

skapats.

skräddare:

Nyttan är att metoden medför mindre

Den enda människa som beter sig

speglingsbild

behov av ordinerade mediciner, korta

behandlingstider, snabb genomströmning

utan onödig tidsspillan. Fungerar väl

oavsett ålder, kön, språk och religion.

förnuftigt är min skräddare.

Han tar nya mått på mig varje gång han träffar mig

Som psykoterapeut gäller att skapa

Andra människor utgår alltid från de

likt en aha-upplevelse. ”Spärrvakten”

idag.

”en glipa av ljus i den svarta väven” knuten till vänster hjärnhalva reduceras

svensk familjeterapi 27

gamla måtten i tron att de passar även Barbro Bohrn Uddgren

ress g n o k å p

en !

Life Staging

Narrativ och konstnärlig handledning Jag ska, på kongressen, ge en kort

demonstration och prata om ett format som kallas Life Staging (Uppställningar)

som jag utvecklat de senaste femton åren. Ett handledningsupplägg som ger träning i ökad närvaro, kreativitet och spontanitet. Formatet och förhållningssättet använder jag i handledning, utbildning och i arbete med grupper. Jag har också använt delar av formatet i par-terapi. Hur Life Staging kom till Efter att ha jobbat som grupphandledare (och familjeterapeut) sedan början av åttiotalet tyckte jag att något saknades i de gängse verbala ”dra-ärende-uppläggen.” En känsla att det inte räckte att bara prata. Att viktig information, kunskap och färdighet lätt hamnade i skymundan. Sådant som skulle kunna bidra till rikare berättelser och beskrivningar om sig själv och andra. Som kunde utmana och utforska de bilder vi samskapar, synliggöra, aktivera och ta fram den information och kunskap som finns där, men inte alltid uppmärksammas. Den som är tyst, kanske nedtystad på grund av dominanta normer kring professionalitet och vad handledning eller terapi påstås handla om?

vitaliseras, få tillgång till hela vårt register. Genom träning på det som inte går att läsa sig till. En träning vi vanligtvis utför på klienterna. Så varför inte också på handledning? Fokus på det icke-verbala Jag ser alltså det linjära verbala språket som otillräckligt för att fånga det som sker i de föränderliga sammanhang, i vilka vi alltid ingår. Kroppen verkar helt enkelt ha ett mer utvecklat minne än tanken, vet vad som behövs för att ”säga” något bortom orden. Hos var och en finns en mängd outnyttjade kreativa resurser som kan tas i bruk! Genomlevd erfarenhet, som både ökar vårt seende och transformerar oss som professionella. Upplägget synliggör hela system och dess rörelser, från

Erfarenheten var att handledning, konsultation och psykosocialt arbete ofta bedrevs i likartade format. I struktur och upplägg som ofta återspeglade dominanta idéer grundade på föredragna teorier och fördomar i samtiden, på arbetsplatsen och inom yrkeskåren. Format som inte sällan bekräftade och reproducerade det redan tagna -för -givna. Life Staging vill få oss att upptäcka att det finns fler sätt att omfamna professionen och ämnet på än de gängse. Ge alternativa förslag på hur vi kan rusta oss inför mötet med andra. Tänker att vi som professionella behöver vitalisera och

svensk familjeterapi 28

mångas perspektiv. Ett slags kollaborativt seende utvecklas. När vi bara samtalar fås inte denna cirkulära, momentana upplevelse och bild. Inte heller samma känslomässiga resonans. Life Staging förflyttar på så sätt fokus från den traditionella (i huvudet) förståelsen kring människor och fenomen till seendet, inseendet i det som sker. Aktiverar de medfödda, relationella, intuitiva och improvisatoriska talanger vi alla har. Som handlar om att känna av, lyssna in och handla utifrån sammanhanget. Som hela tiden förändras genom processen i Life Staging. Formatet hänger djupt samman med den metateori kreativa format omfattar; Att allt är kreativt samskapat, att ”nyckeln” till goda möten ligger i processer och språkbruk som gör att människor kommer mer till sin rätt, kan kräva identitet och hitta det egna och unika. Känner man sig värdig, rik och har varit med om goda möten är man mer rustad att möta livet. Både som hjälpsökande, professionell och som människa. Vilket kreativa format syftar till. Inte att i traditionell mening lösa problem. Med andra ord, tänker jag att vi emellanåt kan må bra av att komma bort från för stor fokus på fakta och innehåll eftersom det är en illusion att vi kan veta hur något är eller blir. Mening uppstår i samspel. Vi kan inte veta hur möten kommer att utvecklas, greppa komplexiteten i människors liv eller komplexiteten i samspelet med andra människor. Jag tror därför att sammanhang där vi kan träna kreativa färdigheter, samspela och hitta vårt personliga uttryck bortom normen, kan göra oss både tryggare och mer välmående! Helt enkelt bidra till professionell utveckling. Vilket är syftet med handledning som jag ser det.

Hur går det till då? I upplägget ligger att ingen utom den handledde vet vad den vill ta utrymme kring. Allt för att vi andra inte för snabbt ska tro oss förstå eller veta vad det hela handlar om. Uppställaren skapar en gestalt med hjälp av gruppdeltagarna, varav en person får representera uppställaren själv i gestalten. Anger positioner, mimik och gester till deltagarna. Utan att säga något. När uppställaren är klar går den åt sidan för att observera. Därefter följer några scenbyten i vilka deltagarna får agera som de vill, utan ord. Handledaren avbryter emellanåt för att ge plats åt ”röster” – där deltagarna berättar kort vad de är med om verbalt. När uppställaren är nöjd avrollas samtliga deltagare och uppställaren ges möjlighet att formulera sin berättelse om vad den varit med om under processen. Utan att övriga får lägga sig i. Resonans och reflektioner från övriga kan därefter följa och ge en ännu rikare berättelse till var och en i gruppen.

Elisabet Wollsén

svensk familjeterapi 29

res på kong

sen !

Autism + famil

Det sägs att man för att få samma smak i kaffepaket efter kaffepaket, behöver mellan 15 och 20 olika sorters bönor.

Att man behöver smaka av blandningen för att få samma smak som tidigare. Jag tror att detsamma kan gälla för familjeterapi. Ska vi nå samma resultat i olika familjer, med olika terapeuter behöver vi tillföra olika ingredienser och vara noga med hur det smakar när det är färdigt, vad som blev resultatet. Andra kaffeälskare litar på kvalitén hos en odlare och brygger single-orignin-kaffe. Kanske gillar man att köpa från just den odlaren eller kaffe som är odlat på ett speciellt vis. För dessa är det en del av tjusningen att kaffet smakar olika för varje leverans. Olika inriktningar inom familjeterapin har uppstått och förfinats i olika miljöer som svar på utmaningar man stått mitt i och inför. Jag tror att det är sant att familjeterapin utvecklas över tid, men jag tror att det är olyckligt att tänka att en senare version är en vidareutveckling. Jag tror att olika inriktningar ska användas parallellt och synkront. I mitt seminarium kommer jag utveckla mina tankar kring varför jag tror att det är speciellt viktigt när man arbetar med funktionsvariationer i medicinsk kontext. Det relativa handikappbegreppet. Att ha ett brytningsfel innebär inte att man måste ha korrigerande glasögon, men man blir väldigt trött om man låter hjärnan kompensera för detta. Att ha en annan funktionsvariation kan vara liknande. För att komma ifrån ett stigmatiserande och internaliserande språk kring begränsningar har man behövt förändra språkbruket. Idag säger man inte att en person är handikappad utan att relationen mellan funktionsvariation och miljö är hindrande. Det är i relationen mellan en persons förutsättningar och miljön omkring som kan skapa ett funktionshinder. Utan glasögon, förmåga till affektreglering eller en ramp kan en person bli allvarligt funktionshindrad i sin vardag. Den namnlösa världen/Att inte ha ett namn Jag tror att vi alla har träffat personer som inte har kallats vid

namn. Att bli omnämnd som ”den där” av sina föräldrar under sin uppväxt. Vi har också träffat på problem i familjer som inte har ett namn eller problem man inte benämna, som det ofta blir vid våld eller missbruk. I diagnostisering kan man använda DSM och ICD. Dessa är socialt konstruerade/överenskomna benämningar och definitioner som är bra att ha för fenomen som är vanligt förekommande och som är allvarliga. De är inte fullgoda men används vanligen. De variationer som är sällsynta saknar namn och diagnos, därmed saknas också kunskap om vad som är fel och vad som ska göras för att läka, hindra eller kompensera. Det finns mellan 5000 och 8000 kända ovanliga sjukdomar i vår värld idag. Få kan föreställa sig vanmakten att ens barn blir sämre och sämre och ingen kan ge svar. I Sverige är det ca 500 barn som har en odiagnostiserad hjärnsjukdom. Det är viktigt hur vi pratar Språkets makt är stor, det vet vi. Med kunskap och erfarenhet kommer makt, det vet vi. Som professionella har vi mer erfarenhet av hur människor lever och hanterar svårigheter i livet och vi har en större kunskap kring variationerna i hur

svensk familjeterapi 30

ljeterapi = sant

familjer lever goda familjeliv. Vi har makt att inte ge diagnos på det som är problematiskt eller att ifrågasätta diagnoser. Jag har vid otaliga tillfällen undersökt Autismens makt över familjen och över barnet. Vi har tillsammans undersökt vad Det onda ögat förstör för leken på rasten och att en legogubbe i fickan kan hjälpa barnet att se Onda ögat innan det tagit makt över pojken. En utvidgning av Autismens egenskaper, från t ex problemskapare till omtänksam trygghetsivrare. Från låst till noggrann. Från omöjlig till omsorgsfull. Från märklig till verklig. Jag har också undersökt vad Rädslan för barnet död gör med föräldrarna och parrelationen. Låt inte det perfekta bli det godas fiende DSM och ICD är inte perfekta för att beskriva en person på ett rikt och respektfullt vis, en person är ju mer än sin diagnos, liksom vi behandlare är mer än vår titel eller metod. WHO har gjort ett försök att klassificera på ett annat sätt. ICF beskriver en person utifrån kroppsfunktioner och kroppsstrukturer, utifrån aktivitet och delaktighet och omgivningsfaktorer. Utöver detta beskrivs också personfaktorer som t ex kön, religion och copingstrategier. Ladda gärna ner på ICF-CY på www.socialstyrelsen.se ! För familjeterapeuter känns ICF-CY igen, varför jag blir förvånad över att familjeterapin och habiliteringen verkar vara så olika. Den kritik som gäller

diagnosticerandet menar jag rör det patogena i ICD och DSM. Både hopp och historia Jag kommer prata mer om detta och om varför jag tror att familjeterapin övergett funkisvärlden, att man fokuserat allt för mycket på reflektion och kognition. Men jag tror att familjeterapin har väldigt mycket att erbjuda i en habiliteringskontext, både som systemisk analys och förståelse men också för att göra förändring och utveckling möjlig. Jag vill också försöka föra in nya ord och begrepp. Här kommer två, a) relationsförsvårande beteende och b) individuella samspelsförsvårande begränsningar. Vidare kommer jag prata om parterapi med föräldrar till barn med funktionsnedsättning och när någon eller båda i paret har någon funktionsnedsättning. När jag utbildar och handleder kuratorer inom barn- och ungdomshabiliteringen slås jag över hur bra familjeterapin passar in, men det måste översättas och anpassas. För er som känner mig så vet ni att jag kommer utveckla mina tankar ända fram till vi slutar seminariet. Men det här är ett smakprov och beroende på smaken i rummet kan jag behöva ändra balansen mellan Robusta- och Arabica-bönor. Marcus Westergren

svensk familjeterapi 31

esse r g n o k på

n !

Pappan som tog chansen På Familjevårdsstiftelsen i Göteborg

arbetar vi med familjehemsplaceringar i ett terapeutiskt sammanhang.

Hit kommer främst ungdomar men också unga vuxna som

behöver stöd en period i livet. När vi möter en ung person så vill vi redan från första mötet ha med fler viktiga människor i

dennes liv. Vi vill få tillgång till fler berättelser vid sidan av den som socialtjänsten presenterar.

Var kommer den här personen ifrån och vad behöver andra göra tillsammans med henne för att hon ska komma vidare i sitt liv på ett bra sätt? Där kommer alltid familjen in och vi

börjar att bygga upp ett samarbete med dom på sätt som kan se väldigt olika ut.

Vi kommer också att berätta mer om vår modell som är en modell som hela tiden söker olika vägar – vår roll som terapeuter och handledare i det systemiska arbetet med dem som kommer till oss och med våra familjehem handlar mycket om att vara

med, om att hitta hur, om tid och om att ständigt stämma av då vi samlas tillsammans i det som är navet i verksamheten,

Någon behöver att det finns en person hos oss som åker hem

till hennes föräldrar regelbundet för att bara vara där och veta hur det är att vara där, möjligtvis kunna prata om något som blir viktigt men närvaron räcker långt då det inte finns något

annat första steg. Någon annan har frusit fast emellan sina föräldrar i deras konflikt och behöver att vi bjuder in det större

släktnätverket för att få syn på vad de uppfattat och förstått och hur de kan hjälpa. En annan behöver att någon är med hans mamma i en besvärlig situation med myndigheter och hot.

våra team som vi har en gång i månaden. Här träffas alla som

behöver träffas och här försöker vi att hitta en riktning vidare utifrån det vi lärt oss tillsammans så långt.

Vi vill dela våra berättelser för att vi märker gång på gång vilken stor betydelse det har att inte behöva vara ”den som är

problemet eller har den diagnosen”, utan att få möjlighet att förstå mer om sig själv och hur det blivit som det blivit eller

hur det kanske kan bli lite bättre med hjälp av sina närmaste människor och några andra som hjälper till med det de kan.

Och en pappa som ingen räknat med behöver få en chans att visa att han nått så pass långt att han kanske skulle kunna få

hem sin 12-åriga son. Men ingen tror på att det skulle gå på en gång så de får flytta tillsammans in i ett familjehem. Leva som

en liten familj i en annan familj. Han tänkte sig några veckor

Ida Nordahl, leg. psykolog, Bosse Rundberg, systemisk terapeut Maria Kjellberg Carlson, leg. psykoterapeut

men det blev ett och ett halvt år. Ni kommer att få möta den här pappan och hans son i några videoklipp där de sätter ord på sin resa tillsammans med oss på Familjevårdsstiftelsen.

svensk familjeterapi 32

ress g n o k å p

en !

Traditionella och religiösa familjer Pernilla Ouis är docent i hälsa och samhälle inriktning etniska relationer vid Institutionen för Socialt arbete vid Malmö universitet och är en av föreläsarna i Stockholm.

I Sverige har dessa generationskonflikter ofta tolkats i termer

av ”hedersrelaterat våld och förtryck”. Heder är en nyckel för att förstå konflikterna, men frånvaron av hedern och dess

motsats: skammen, är en ännu mer begriplig förklaringsmodell för att förstå låsningarna i konflikterna. Eftersom skam är en

universell känsla, kan denna förklaring bli mer lättillgänglig. Skam är inte att förväxlas med skuld, som mer är ett självcentrerat, individuellt fenomen medan skammen är mera social och kollektiv i dessa samhällen.

I föreläsningen diskuteras också vilken roll religion och tradition spelar i dessa konflikter, med särskilt vikt på islam. Därtill diskuteras öppningar och låsningar för de som försöker

medla i konflikterna. Känslor av skam gör att många familjer inte vill tala med utomstående om familjekonflikter. Vilken

strategi är lämpligast för att hjälpa dessa familjer? Vidare diskuteras den svåra balansen mellan likabehandling och I föreläsningen diskuteras de generationskonflikter som

individens rätt i förhållande till respekt för gruppers kultur och

patriarkala, traditionella och religiösa konflikter. Enligt de

– World Values Survey – så är normkonflikter mellan dessa

Pernilla Ouis

ofta uppstår i invandrade familjer som kommer från starkt globala omfattande undersökningarna av olika värderingar samhällen och ”Väst” som störst när det gäller synen på

religion i det mångkulturella samhället i sådana här situationer.

kön, sexualitet och familjebildning. Detta manifesteras i en del familjer när den yngre generationen önskar leva ett mer självständigt och fritt liv avseende intima relationer.

svensk familjeterapi 33

Att formas tillsammans Vad innebär det att ha ett b ”Han, mamma, han är en han. ”Min dotter får återigen rätta mig när jag flera gånger på kort tid kallat hennes vän med fel pronomen. Jag försöker göra rätt, säga rätt och känna

Flickan har håret i en tofs, rosa täckjacka

dotters vän måste föra dagligen. Lärare

gare räckt fram handen och presenterat

rätt. Detta eftersom jag anar kampen min

som inte lär sig använda rätt pronomen, kamrater som inte förstår. En önskan

att få bli benämnd med ord som stämmer med den egna upplevelsen av sig

själv. Själv manövrerar dottern enkelt mellan fler av övriga kamraters byten

av förnamn. Dopnamnet som var menat att signalera flicka väljs bort till förmån

för namn som enligt normen signalerar pojke. De identifierar sig som han, hon,

hen, bigender, Icke binär, sic och många fler uttryck jag inte har lärt mig än.

De prövar könsuttryck med en frihet

och likaledes rosa tights. Hon har tidisig och sagt: -”Hej, jag heter Sofia!”

Det blev efter detta första möte en resa på några år för både min kollega och

mig. Från våra tankar kring om det är möjligt att redan som femåring vara så

kristallklar över att det kön hon blivit tilldelad som nyfödd var felaktigt. Tankar

kring om man inte måste hålla alla dör-

rar öppna, måste få pröva för att veta. Inte bestämma hur det är. Kanske Jakob

skulle få lov att få finnas kvar? En resa

som gav oss insikten i att Sofia mycket

som för mig var fullständigt främmande

under min uppväxt. Vem visste då vad en chest binder var? Naturligtvis alla de

som längtade men som också förstod att önskan var orimlig och opassande.

”Men var är Jakob?”, säger kollegan som precis har hälsat på var och en i

familjen som står i vårt väntrum för

ett första besök. Han och jag tittar frågande på varandra. Framför oss står en mamma, en pappa och en flicka som vi

kan bedöma vara kring fem år gammal.

svensk familjeterapi 34

väl visste. Det var verkligen kristallklart. Oändligt svårt, men kristallklart.

Det här var lite av ingången till min ny-

fikenhet inför det Systemcafé som hölls

en kväll då den varma sommaren 2018

sakta gick över till höst. Det samlades ungefär 25 personer i källarlokalen med de vitkalkade väggarna, alla möjliga och omöjliga prång och den låga takhöjden på Lilla Torget i centrala Göteborg. Vi

som var där hade kommit för att lyssna, och samtala med –Pia Färdig som är Socionom och leg. psykoterapeut med familjeinriktning.

barn med transidentitet vård. På könsidentitetsmottagningarna

sin uppsats med hänvisning till Social-

18 år fördubblats för varje år som gått de

faller kopplad till möjligheten att hantera

runt om i Sverige har antal unga under

senaste fem åren. Vidare konstaterar Pia att det inte finns någon enhetlig forskn-

ing som kan svara på vad detta beror på

men att området är i ständig utveckling och ny forskning ökat successivt.

Pia konstaterar att det i den forskning Pia Färdig

som bedrivs och i förlängning den vård som utvecklas, har de biologiska och

Pia utgick under kvällen från sin erfar-

psykologiska perspektiven tagit stor

teamet på Västra Götalandsregionens

krävs att forskning och likaledes vården

uppsats hon skrivit i ämnet i samband

så. Och fortsätter frågeställningen huru-

med sin studie som Pia refererade till

kontexten som kan förklara något och

skap om föräldrar som har barn med en

större utsträckning. Ett kontextuellt eller

seln tilldelade och deras föräldraskap.”

cialarbetare och familjeterapeut känner

enhet från sitt tidigare arbete vid Barn-

plats, men ställer frågan om det inte

könsidentitetsutredningsenhet och den

behöver utgå från ett bredare synfält än

med sin psykoterapeutexamen. Syftet

vida det kan finnas aspekter i den sociala

var att: ”undersöka och fördjupa kun-

som följaktligen också behöver beaktas i

upplevelse av annat kön än det vid föd-

ett systemiskt synsätt som Pia, som so-

Och som ett övergripande syfte önskar

sig skolad i.

Pia med sin studie bidra till ytterligare ett perspektiv inom vården för barn och

ungdomar med könsdysfori, dvs det lidande som orsakas av en inkongruens

mellan personens upplevda könstillhörighet och den vid födseln tilldelade könet.

Pia börjar med att konstatera att allt fler

unga personer söker könsbekräftande

Den psykiska och psykosociala ohälsan är större hos transpersoner än hos icke-

transpersoner. Men som för det stora

flertalet står den psykiska hälsan i kor-

relation till de sociala relationer som individen har. Pia hänvisar till forskning

som visar att de personer som lever ett gott liv efter en könstransition är de som

har goda relationer. Vidare skriver Pia i

svensk familjeterapi 35

styrelsen att: ”Den psykiska hälsan föreoro, otrygghet, rädsla samt problematik kopplat till en kropps förändring”.

Pia bygger sin studie utifrån de kvalitativa intervjuer hon gjort med fem

föräldrar till lika många barn med tran-

sidentitet. Materialet från intervjuerna presenteras utifrån tre valda områden vilka Pia beskrev under kvällen.

Första utmaningen: Att förstå! Alla fem föräldrar hade i intervjuerna tagit upp hur de fått veta om deras barns transidentitet. Någon av föräldrarna

hade anat det tidigt i barnets liv, medan andra föräldrar fått det berättat för sig av barnet utan att föräldern innan hade sett

några tecken eller haft funderingar kring om det kunde vara så. Gemensamt för alla föräldrar var att de intensivt sökt information om transidentitet i en önskan att förstå sitt barns upplevelse än mer. En

aspekt som föräldrarna beskrev och som komplicerade förståelsen av barnets up-

plevelse var vad Pia kallar: ”att gå i takt”

med sitt barn. Att ha anat tidigt i barnets liv, kanske t.o.m. innan barnet själv bör-

jar formulera sina känslor blir troligtvis

en annan otakt än om barnet levt ensam,

kanske år, med sina funderingar utan att delat med sig av det till sin förälder.

Andra utmaningen: Att skydda. Föräldrarna har i intervjuerna beskrivit att insikten i att barnet avviker från det normativa med ökad risk för psykisk

ohälsa och allt det barnet kan bli utsatt för ökar behovet av att vilja skydda.

Behovet av skydd handlar om områden som har med upplevelsen av kön att göra, att föräldern önskar göra rätt saker, men också om kommunikation.

De

föreställningar

föräldrarna

har

kring vad ett föräldraskap ska innebära

påverkar föräldern i hög grad. Att föräldrar och barn ska ha en nära relation

avseende t.ex. på närhet, trygghet och skydd. Att en förälder ska kunna se, följa och förstå sitt barn etc.

Föräldrarna beskriver en sorg som kommer av den diskrepans som uppstår mel-

lan föreställningen om föräldraskapet och det föräldraskap som är. Sorgen som

Samtliga föräldrar beskriver svårigheter

föräldrarna beskrev handlade alltså inte,

hindrar trots förälderns föreställning om

över ”det förlorade barnet”. Det vill säga

rör bl.a. svårighet att nå, att få lov att

sorgen över sitt eget föräldraskap.

Vården

Pia beskriver att den samhälleliga dis-

Studien visar på vikten av att vården

dominerande i föräldrarnas berättelser.

kurs påverkar föräldrar och deras rela-

i kommunikationen med barnen. Något

så som man skulle kunna tro, om sorg

det goda i att samtala. Beskrivningar

om det barn man trott sig ha, utan om

dela upplevelsen barnet. Men kan också bero på att förväntan från föräldern på kommunikation

minskar.

Förälderns

föreställningar om hur barnet har behov av att skydda sig kan hindra en kommunikation.

Tredje utmaningen: Att hantera som förälder.

I sin analys av intervjuerna konstaterar Pia att en samhällelig diskurs som avser

kön påverkar föräldrarna, men upptäcker

samtidigt en stark koppling mellan vad föräldrarna beskrev som utmanande i det egna föräldraskapet och den diskurs som finns i samhället idag vad gäller föräl-

draskap. Fokus kom därför mer att vara

föräldraskap än vad det kom att handla om kön.

kurs som handlar om föräldraskapet blir

Som förälder har de inte lyckats leva upp till de förväntningar som allmänt ut-

trycks. De har inte förstått, de har inte kunnat skydda, de har inte kunnat visa förståelse, de har inte kunnat dela etc. Att få handlingsutrymme För att få handlingsutrymme, med minskade konflikter och dilemman, behöver

föräldern i sin syn på det föräldraskap

som är, med det barn hen är förälder

till, med nödvändighet beakta att barnet lever i en icke normativ position. ”Att bortse från barnets icke normativa position är att bortse från de strukturella skillnader som faktiskt föreligger”

svensk familjeterapi 36

uppmärksammar hur en samhällelig dis-

tion till sina barn. Studien visar på behov av stöd, förutom till barnet, även i hög

grad till föräldern. Att genom samtalet ge möjlighet till en större medvetenhet

om när en som förälder har en faktisk möjlighet att välja sitt agerande. Vilken makt tillkommer individerna och vad styrs av strukturer?

Samtalet efter Pias föreläsning kom till

stor del att handla om och fördjupa, vad som i studien blev tydligt -att föräldrar-

nas utmaningar i stor utsträckning var kopplat till en samhällelig diskurs vad

gäller föräldraskap mer än en diskurs om kön och vilka konsekvenser det får för vilka samtal som behöver få lov att

att göra det möjligt att börja kommuni-

nu veckorna efter burit med mig. Både

sammans”.

barn, men också i mitt eget liv, i mitt

cera om det svåra, ”att vara i detta tillStudien visar med tydlighet graden av

Vad gäller dottern och den egna erfaren-

känslomässiga krocken mellan samhäl-

med så tänker jag att flickor även tidi-

leliga diskurser om föräldraskap och hur det enskilda föräldraskapet ter sig, är

allmängiltigt. Det behöver en bara gå till

sig själv och sitt eget föräldraskap för att känna innanför skinnet.

Vad gör det med våra barn? Vad behöver barnen leva upp till för att vi föräldrar mellan förälder och barn och mellan fler familjemedlemmar.

Terapeuter kan göra ”det vi är bra på”

som Pia uttryckte det. Exempelvis att

skapa utrymme att sätta ord på det svåra med att inte kunna göra rätt, eller att förstå att en inte med nödvändighet kan

göra rätt. (Och möjligen är inte att göra rätt den enda vägen?)

Terapeuten kan öppna upp för samtal kring ansvar och skuld och att som terapeut vara medveten om hur det allmänna

samtalet som råder i samhället om föräl-

draskap påverkar föräldern. Pia tryckte på behovet av att få uttrycka och få vara i ”både och”. Det måste få rymmas fler känslor och även motstridiga känslor på

samma gång. Terapeutens roll blir också att möta barn och föräldrar och verka för

eget föräldraskap.

utmaningar föräldrarna till barn med transidentitet har. Men tanken på den

ta plats. För föräldern enskilt men också

i mitt arbete i mötet med föräldrar och

ska uppleva vårt föräldraskap som ly-

ckat, dvs. mer likt idéerna om ett föräldraskap?

I samtalet ställs frågan om våra barn får

känna alla känslor? Kan jag som förälder verkligen vara med mina barn i allt det som upplevs känslomässigt svårt för

dom? Ska vi verkligen vara det? Med de förväntningar som ställs på föräldraska-

pet idag blir föräldraskapet sett som ett

arbete, där vem vi är, är vad vi gör. Hur vi gör föräldraskapet.

heten från henne som jag började artikel gare i ganska stor utsträckning kunnat röra sig mellan traditionellt kvinnliga uttryck och dito manliga. En s.k. ”po-

jkflicka” har varit mer accepterad än en

pojke i klänning. Min dotters kamrater

tar ett steg till då de t.ex. byter namn. Och även om det provocerar en del för vissa så är det relativt ok så länge flickan

inte gör anspråk på annat än möjligheten att välja namn eller välja byxor istället för kjol. Dvs så länge flickan inte gör anspråk på någon mer omfattande makt.

Intressant i sammanhanget var det Pia

berättade om att, av de barn som idag söker till enheter som ger vård för Köns-

dysfori, har 80% det tilldelade könet flicka vid födseln. För fem år sedan var

det 50%. Vad skälet till ökningen är har forskningen inget svar på.

I slutet av samtalet ställdes frågan vad vi

som lyssnat tar med hem efter kvällen.

Det som uttrycktes var att det är svårt att vara förälder, Vikten av att hjälpa föräl-

drar att inte ta över sina barns känslor och att komplexiteten, alla känslor, måste få vara med.

Mycket av det som blev sagt har jag

svensk familjeterapi 37

Kerstin Mårtensson

ress på kong

en !

Framgångsfaktorer i Nätverksarbete

Systeminriktat-/Nätverkstänkande ingår som ett naturligt inslag i Familjestödsenhetens i Rinkeby-Kistas arbete. Nätverkslaget åtar sig specifika nätverk-

suppdrag samt arbetar med att utveckla metoden och erbjuder regelbundna ut-

bildningar. Våra uppdragsgivare är de myndighetsutövande

verksamheterna

inom verksamhetsområdet, Avdelningen

för Individ och Familj; Barnenheten, Ungdomsenheten, Enheten för ensamkommande barn, Enheten för familjehemsvård och familjerätt samt uppdrag-

stagarna på Familjestödsenheten. Sedan

hösten 2016 är det även möjligt för de förebyggande verksamheterna, Familje-

husen i Rinkeby respektive Husby, att initiera nätverksmöten på uppdrag av föräldrar. Detsamma gäller stadsdelens skolor.

Nätverksmöten behöver väcka engagemang såväl i de privata som i de pro-

fessionella nätverken. Delsystem ifrån

Nätverkslaget i Rinkeby-Kista har under

Vår workshop kommer att fokusera på

nätverksarbetet och sökt och tagit oss an

identifiera under våra nästan tio år som

åren haft en vilja och lust att utveckla nya utmaningar med fokus på nya målgrupper.

de framgångsfaktorer som vi kunnat sammanhållet Nätverkslag i stadsdelen Rinkeby-Kista.

olika nätverk kommer samman och in-

Några nya områden där vi nyfiket börjat

Vi vill lyfta fram det egna personliga

varandra. Den sammantagna effekten

i Vårdnadsutredningsärenden och säk-

förhållnings-sättet hos Nätverkslagets

annat och många gånger mer verksamt

där nätverksmöten blir aktuella med

spireras att samarbeta och kan förstärka

beträda ny mark är t.ex. att leda möten

av nätverkstänkande/-arbete blir något

erhetsplaneringsärenden samt i ärenden

än vad ett enskilt delsystem kan åstad-

föräldrar med kognitiva svårigheter.

komma. Häri ligger styrkan; helhetssyn, delaktighet, transparens och gemensam

planering samt samverkan ger mer långsiktiga positiva förändringar i svåra livssituationer.

engagemanget och tron på ”metoden”/

medarbetare och inte minst helhjärtat, långsiktigt stöd från chefer och organisationen.

Vi har varit aktiva i ett pågående kontinuerligt utvecklingsarbete vilande på en solid systemteoretisk grund i en tillitsfull arbetsmiljö.

svensk familjeterapi 38

Micke, Marianne, Birgitta, Katarina och Sofie, Nätverkslaget i Rinkeby-Kista

G

E ÅB

N

A ÄR

P

Dalarnas familjeterapiförening inbjuder till heldag med

Tomas Ljungberg Fredag 12 oktober

ADHD

i ett nytt ljus

Tomas Ljungberg, läkare och docent i farmakologi. Han har bedrivit forskning inom flera vetenskapliga områden, psykofarmakologi, neurofysiologi, etologi och psykoterapi. Författare till fyra böcker och ett flertal vetenskapliga artiklar i dessa ämnen. Genom att varva teori och praktik kommer Tomas att belysa AD/HD ur flera perspektiv. Några frågeställningar: • Vad är AD/HD -bakgrund, historik och terminologi? • Vad är känt om orsaker till AD/HD, inklusive betydelsen av anknytning? • Är AD/HD ett livslångt funktionshinder? • Hur påverkar medicinering på kort och lång sikt? • Läkemedelsbehandling och icke-medicinisk behandling av AD/HD? • Hur följer Sverige med i den internationella forskningen? • Sammanfattning och diskussion. Målgrupp: Studiedagen vänder sig till förskolepersonal, skolpersonal, socialtjänst, barn- och vuxenpsykiatri, hälso/sjukvård, anhöriga och andra berörda och intresserade. Program:

8:30-9:00 Registrering, kaffe/the och smörgås 9:00-11:45 Föreläsning 11:45-12:45 Lunch på något matställe i närheten 12:45 -15:30 Fortsatt föreläsning med eftermiddagsfika

Plats: Kostnad:

Teknikdalen Borlänge, Forskargatan 3 500 kr för medlem i Dff och 800 kr för icke medlem

Anmälan via e-post till: dalarnasfamiljeterapiforening@gmail.com Uppge namn och din e-postadress och betala avgift till plusgiro 305910-2. Sista anmälningsdag måndag 8/10 För frågor om studiedagen, kontakta Peter Leijonborg 073-7662564 eller Gunilla Källström 073-7594449. Lästips bl a ”AD/HD i ett nytt ljus”, Exiris 2008 (endast online).

Varmt välkomna!

svensk familjeterapi 39

Rapport från EFTA Engelska systerorganisationen Association for Family Therapy (AFT) nationella

kongressen i Manchester, temat var ”Ut -och avveckling av identiteter (D/evolving identities) ”Det är inte var du är ifrån det är var du befinner dig.” I samband med kongressen hade EF-

emburg och Slovenien), rapport från ti-

och alla representerade medlemsländer

Organistations) som består av 29 na-

av GDPR (dataskyddsförordningen).

workshopen på plats. Vi hade fått ut en

TA-NFTO (National Family Therapy

tionella organisationer förlagt ett möte där undertecknade var utsedda av Svenska Familjeterapiföreningen att repre-

sentera Sverige. EFTA är en europeisk familjeterapi-organisation som har bl.a.

mål att länka samman och verka för

familjeterapins utveckling i Europa. EFTA har tre kamrar; den ovan nämnda

EFTA-NFTO vars medlemmar är de nationella familjeterapi-föreningarna; EF-

TA-TIC som består av 108 olika utbildningsenheter i Europa; EFTA-CIM som

består av 1. 100 enskilda medlemmar i

Europa. De olika kamrarna är representerade i EFTAs styrelse där nuvarande president är Rodolfo de Bernart från Italien. Mer information om EFTA finns

att hämta på europeanfamilytherapy.eu.

Förutom dessa tre kamrar finns en avdel-

ning som under Peter Strattons ledning ska verka för forskning.

Svenska föreningen har inte på många år

aktivt deltagit i arbetet i EFTA och det var hög tid att närvara på ett möte. Vid

digare möten under året och genomgång Resten av mötet genomfördes huvud-

sakligen i reflekterande form utan specifik dagordning vilket innebar att balans-

en mellan produktion och reflektion blev något ojämn. Det var dock värdefullt att ta del arbetet i NFTO och inte minst

de utmaningar som finns i samarbetet mellan de tre olika kamrarna i EFTA. Monica Whyte (Södra Irland) som är

ordförande i NFTO gav prov på mod och civilkurage när hon beslöt sig för att vara

transparent rörande de svårigheter som finns mellan kamrarna. Det gav en viss

förståelse för varför vissa frågor inte rör sig framåt som exempelvis certifierings/ legitimationsfrågor. I de flesta länder är det de enskilda familjeterapiföreningarna som utfärdar certifiering för familjeterapeuter vilket är en stor skill-

nad gentemot sfft som är en utpräglad

intresseförening. Av de representerade länderna (17) är Sverige det enda land

där familjeterapeuter kan erhålla legitimation som psykoterapeut.

NFTO mötet- som pågick en hel dag -

NFTO hade också förbundit sig att leda

som omfattade rapporter om, ekonomi,

workshopen var ”Hem och hembygd:

gjorde ordföranden en kort föredragning inkludering av nya medlemsländer (Lux-

en workshop på kongressen. Tema för

utveckling av en europeisk identitet”

svensk familjeterapi 40

hjälpte till att organisera och förbereda kort sammanfattning och några arbetsfrågor för att förbereda oss. Sammanfattningen fokuserade på en nuvarande

situationen i Europa med stark polarisering, starka populistiska partier, starka nationella vindar, mottagandet av flyk-

tingar som varierar stort mellan länder i Europa och inte minst de nuvarande

Brexit förhandlingarna utgjorde basen för frågeställningarna. Vi ombads re-

flektera kring hur vi identifierade oss

som europeer, vilka hopp och farhågor

har vi rörande vårt eget land och dess förhållande till Europa, hur påverka den

politiska situationen vår praktik som familjeterapeuter, har de senaste politiska förändringarna utmanat vår föreställ-

ning om vad det innebär att vara ”euro-

pé’? Ungefär 50 personer trängdes i ett litet rum när workshopen startade och vi ombads inta olika geografiska position-

er som representerade vårt land, för att därefter förflytta oss till något annat land

i Europa där vi kände oss hemma. Efter denna övning fick alla tillfälle att i struk-

turerad form reflektera över sina up-

plevelser. Vi som kom direkt från valet i Sverige var nog mer upptagna av det än

I Manchester vimlade det av bin som är en gammal symbol för staden och vikten av samarbete mellan människor. Efter bombningen i Manchester 22.5 2017 har bisymbolen väckts till nytt liv och alla som arbetade på kongressen hade ett stort bi på sin namnskylt.i bilderna

peuter som arbetar i England men är av

Min rädsla gäller inte för mig själv utan

privilegierad diskussion” sa en kvinna,

barn och ungdomar som vi möter dagli-

utomeuropeisk härkomst ”detta är en vit

vi som är svarta och födda i andra länder känner inte att detta handlar om oss. ”Vi

har alltid känt av utanförskap och att det inte tas hänsyn till våra erfarenheter”. När vi senare under kongressen fick

tillfälle att lyssna till och tala med flera

personer kom flera av dessa åsikter till uttryck. Inte minst i den sista avslutande plenumsessionen var det flera röster som att vara europeiska medborgare just då,

kamrater från England var naturligtvis oroliga och upptagna både av de restrik-

tioner som de upplevde i sitt arbete med NPB (New public management) men

framförallt av den rådande situationen

rörande Brexit, liksom de som kom från Irland som är mycket oroliga för vad Brexit kommer att innebära för deras

framtid både personligen och profes-

sionellt. Det fanns ett slags outtalat anta-

gande i rummet att vi alla var emot Brex-

it tills en man med emfas berättade att han röstade emot Brexit men han förstod väl de som var för och att den attityd av

avståndstagande som fanns i rummet var

en del av problemet. En kvinna berättade då att hon röstat för Brexit och att det var ett av de svåraste besluten i hennes liv.

Ungerska och polska deltagare uttalade att de skämdes över sitt land, framför allt

i migrationsfrågan och den diskussionen var svår att föra i hemländerna. Så småningom kom röster från familjetera-

uttryckte sig över ”det vita privilegiet” och att det i viss mån präglat kongres-

sen ”med risk för att spoliera festen har den här kongressen inte riktigt varit för

oss” sa en kvinna. Glenda Fredman som var den som ledde plenumsessionen med temat ”Att väva en personlig och profes-

för mina barn och deras barn... och alla gen genom vårt arbete. Hur andras syn

på dem påverkar dem och deras framtid. Det skrämmer mig när de tas för någonting annat än vad de är! Att man utgår ifrån hudfärg, klass, ... när man möter folk som ser annorlunda ut.

Som familjeterapeut tänker jag att jag

måste bevisa mig extra mycket, att jag kan mitt jobb, kan språket, visa stort /

större engagemang än vad mina europeiska kollegor gör. Fortfarande i jäm-

förelse med andra europeiska länder är Sverige ett land som värderar olikheter

högt, även t familjeterapeutiska sammanhang.

sionell identitet genom multipla kontex-

Men med tanke på valresultatet och den

drade samtidigt vilken fest hon menade?

inte göra annat än att vara orolig för

ter” välkomnade dessa röster men un-

Så avslutades kongressen som i hög grad präglats av presentationer och diskus-

sioner där ett intersektionellt perspektiv

där faktorer som etnicitet, ras, genus och klass ständigt gjorde sig påminda.

frammarsch som SD har haft kan man både Sverige och den utveckling som sker i Europa”.

Med detta citat som ett värdefullt inlägg kan vi fortsätta diskussionen.

Dagen innan kongressen lade vi ut de

frågor vi fått från NFTO på sffts face-

booksida. Vi fick ett svar som vi fått tillåtelse att dela med oss.

” Efter dryga 38 år i Sverige skulle jag definiera mig som europé. Men också

som en kvinna med rötterna i ett annat land. Men frågan är hur jag definieras av andra?

svensk familjeterapi 41

Ingegerd Wirtberg Susan Hanshoff

res på kong

sen !

Ingen expert äger språket Vad för slags kunskap, vilken beredskap, är till gagn för att ge en känsla för människors behov av att bli bemötta i sina strävanden att uttrycka det som är angeläget i livet? Den där känslan som kan bli klangbotten för att uppfatta hur ödesdigert det är när de möjligheterna saknas i människors liv. När man

inte finner uttryck för det just då livsviktiga, eller när ingen går till mötes!

Marianne Borgengrens ord vid SFFT kongressen i Tällberg för

nio år sedan sammanfattar det allra mesta av vad jag har strävat efter, i de sammanhang jag sökt upp för att lära mer, och i de artiklar jag skrivit då och då under många år.

Arcs of Larger Circles (2016) skrev jag senare: Nora skriver:” Can we begin to place our story inside that ever-unfolding epic of evolutionary development in nature? This is a question that interlaces empathy and the recognition of the pattern that we share with life itself.” (s 66) När vi ser våra personliga erfarenheter i mönster som vi delar med själva livet, djupnar våra berättelser. (Fokus på Familien 2017: ”The world is not made of disciplines”. Jag satt där och lyss-

nade. Genom mitt huvud gick åratal av att bli ifrågasatt för mitt familjeterapeutiska arbete och mina språksystemiska idéer. Min

vana att ”ha på fötterna” och ge väl formulerade argument till stöd för det jag ville ha sagt. Dessutom att inte blanda in per-

”Det är en magisk punkt, en helande kraft i att kunna uttrycka sig så att man tycker att ens ord inbegriper och täcker det man känner och upplever och att dessa ord blir mottagna av personer som är viktiga för en och som man önskar vara med/tala med”

sonliga erfarenheter annat än när de ”passade in”. Plötsligt såg

Marianne Borgengren Tällberg 2009

Jag fick tillfälle att berätta och märkte i rummet att deltagarna

jag framför mig att saker som fascinerat mig när jag för några

år sedan skrev en dokumentär om historia och nutid i min egen

hemby, kunde vara minst lika viktiga, som det som jag har pap-

per på från någon akademisk institution. Och jag ville kolla det, just där och då i Norrköping!

blev genuint intresserade av hur man använde bomärken för att Senast ledde det sökandet till Norrköping och nätverkslaget i kommunens socialtjänst. Jag deltog i ett seminarium

med rubriken ”Let’s meet. Let’s create”, som nätverkslaget i

signera kontrakt och hur den återhållsamhet som kunde se ut

som Jantelagen, också kunde vara ett aktivt och kreativt sätt att samsas om lokala resurser.

Norrköping arrangerade 2016. Det gav mig ny inspiration i

Hos nätverkslaget i Norrköping hade jag under det seminariet,

vande. Bland annat blev det ett nytt möte med Nora Bateson,

tiv dialogisk praktik som lever nära det sociala arbetets vard-

att använda intryck från livets alla områden i arbete och skrisom till min glädje är en av huvudtalarna på den här kongressen. Nora konstaterade i sitt anförande i Norrköping att vår tids

ödesfrågor inte har fått lösningar inom de akademiska disci-

pliner som vårdar var sin hierarki av kunskap. Jag hörde henne säga:”the world is not made of disciplines”.

I en recension i Fokus på familien av Nora Batesons bok Small

och vid andra tillfällen, fått glimtar av en generös och kreaagsfrågor. Jag sökte vägar att få lära känna dem närmare. Till

slut frågade jag helt enkelt nätverkslaget om jag fick träffa dem

några gånger och skriva om våra möten i ett projekt med stöd av Taos Institute, ett globalt virtuellt nätverk som ordnar kon-

ferenser och ger ut litteratur utifrån socialkonstruktionistiska idéer.

svensk familjeterapi 42

Reflektion med Nätverkslaget: Erik Hjort, Björn Holst, Maria Bark och mig, Kerstin. Maria säger ” Det låter som att det finns en ordning med det där, man måste först pröva att säga det, som inte har hittat ord, [säga] till varandra i alla fall.”

Rapporten om vårt samarbete är nu så gott som klar och kommer antagligen att publiceras på institutets hemsida www.taosinstitute.net: The choice in the moment. Joint experiences in anetwork team within social welfare services.

I samband med att kommunikationsprofessorn John Shotter av-

led skrev jag en artikel i SFT 2017:1 med titeln Words in their speaking (Se rubrik).

I tidskriften Context skriver Shotter 2015 artikeln On being dialogical: An ethics of ’attunement’. Han riktar en uppmaning till att lyssna på människor som de unika varelser de är i stället för

of Judgement: Towards an Ontological Social Constructionism (2009).

Vid fyra tillfällen under ett halvår åkte jag till Norrköping och träffade teamet. Jag fick gå omkring i deras landskap en stund,

och se hur de gick människor till mötes, både ungdomar och familjer i nätverkssamtal och samarbetskontakter i arbetet. Förnimmelserna förtätades för mig i själva nätverkscirkeln, när människor sitter och lyssnar till när någon annan får en fråga och svarar. De här intrycken, som var och en sedan går vidare med på något sätt. Det vill jag prata om i min workshop.

vad vi antar att de är när vi sorterar in dem i någon diagnostisk kategori.

I ett av projektsamtalen påminde Maria Bark mig om något an-

Kerstin Hopstadius.

nat som John Shotter sagt om att inte ha så bråttom i en komplex situation, ”att gå omkring i det där landskapet en stund”. Jag återfinner det sedan i en artikel där Shotter hänvisar till Tom Andersens arbete, Movements of Feeling and Moments

svensk familjeterapi 43

ress g n o k å p

en !

Barnfokuserat familjearbete Välkommen till en föreläsning som kommer att handla om det barnfokuserade familjearbetet inom socialtjänsten – om att möta barn och föräldrar i empatisk reparation i det sociala barnavårdsarbetet. Hur kan vi väcka omsorgsreparationer

med familjer. Boken belyser på ett nyan-

solidaritet med de utsatta familjerna!

yttre säkerhetsplaneringar till inre tryg-

tion är det socialarbetaren behöver foku-

fessor emeritus i socialt arbete)

i utsatta familjeliv? Hur kan vi gå från

ghetsarbete i det sociala familjearbetet? Hur kan vi möta barnets röst som vägl-

edare för förändringsarbetet? är några av de frågor jag söker ställa och belysa!

Jag presenterar min bok Barnfokuserat Familjearbete, som kom ut i augusti

srikt sätt hur kommunikation och rela-

sera. Idag är denna bok mycket viktig

eftersom den lyfter fram socialarbetaren med familjer - inte metoder och manualer.” Monica Hedenbro (Med dr. leg psykoterapeut )

”Detta är verkligen en bok som kommer

av det sociala arbetets verklighet när

behandlingsmetoder i skarpa lägen, men

det utförs genom att arbeta med anknytnings- och omsorgsstärkande familjear-

bete. Med boken som underlag vill jag

lyfta fram och belysa förhållningssätt och metodik kring hur vi kan möta och bistå barn och föräldrar som befinner

sig i utsatta livssituationer. Bokens syfte är att visa på hur vi kan skapa dialog

med föräldrar och barn i utsatta miljöer. Ansatsen är att beskriva och förstärka

socialarbetaren som verktyg i arbetet med utsatta familjer.

Några av de som läst boken och deras feedback;

”Ni håller just nu en unik bok i er hand

som fokuserar på socialarbetarens både

möjligheter men också ansvar i mötet

som det centrala verktyget i arbetet

2017. Boken har tillkommit som ett

försök att synliggöra och beskriva något

Vilka de än är!” Sven Hessle (Fil dr. pro-

i rättan tid. Vi behöver väl utmejslade vi behöver också breda riktlinjer för hur

vi möter barn och familjer i mer förebyggande arbete. För det andra - den prak-

tiska förankringen i det sociala arbetets vardag. Dan Forsström har tagit mycket av de insikter som utvecklats i anknyt-

ningsbaserad familjeterapi och vidgat

Dan Forsström

dem till mötet också med yngre barn i ett

Familjebehandlare i Stockholms stad

så ett skäl till att jag välkomnar denna

familjer sedan 1995. Han är utbildad

brett urval av krissituationer. Det är ock-

text och hoppas att den får spridning.”

Magnus Ringborg (Leg. Psykolog, leg. Psykoterapeut. Författare, handledare, utbildare och föreläsare i familjeterapi)

”Dan Forsströms bok stämmer till ef-

tertanke hur vi möter och bör bemöta klienter i den sociala barnavården. Här

finns en djup vilja till förståelse för och

svensk familjeterapi 44

och har arbetat med barn, föräldrar och

i systemisk och anknytningsbaserad familjeterapi.

ress g n o k å p

en !

Att släppa loss vuxenkraften Välkommen till en föreläsning som kommer att handla om det barnfokuserade familjearbetet inom socialtjänsten – om att möta barn och föräldrar i empatisk reparation i det sociala barnavårdsarbetet.

Psykologiskt har dock denna ”myndighetsprocess” redan pågått

Vad händer då när dessa individer kliver in i det

det möjligt att börja axla det ansvaret. Samtidigt är hjärnan inte

från den självständighet som Arnett beskriver och den värld

ett tag då hjärnan successivt har erövrat nya områden, som gör ”färdig-erövrad”. Denna utveckling ska pågå ett par år till -

fram till 25 års åldern. Först när man börjar närma sig 30 har man t ex tillgång till ett högre grad av konsekvenstänkande som

gör det möjligt att också väga in risker i sina val av handling. Det gör att t ex 20 åring lättare ”gasar på” föräldrarnas nya bil i villaområdet, när en 30-åring troligen skulle väga in rädslan

för att en cyklist skulle kunna dyka upp och vänta med att gasa till en säkrare plats.

Unga vuxna av idag lever i en annan värld än för 70 år sedan. För att ta två exempel på detta kan man nämna den sexuella revolutionen, som förändrade människors sexualvanor och den

teknologiska revolutionen, som förändrat arbetsmarknaden radikalt. Tillsammans har de öppnat upp för att tiden mellan ungdom och vuxenhet ökat då man förhåller sig till partnerskap

på ett nytt sätt samt att arbetsmarknaden idag kräver fler år i skolan. Jeffrey Arnett, professor i psykologi, och hans

medarbetare har i sin forskning, intervjuat hundratals personer mellan 18-29 år för att ringa in vari dessa skillnader ligger. Han

familjeterapeutiska rummet? Många gånger verkar de vara långt av möjligheter som han lägger fram i sin forskning om denna grupp. Många gånger är både de själva och föräldrarna rädda

för hur de ska klara den uppgiften. Vuxenlivet är skrämmande

och de har så lite erfarenhet av det och känslan av uppgivenhet ligger nära till hands.

Lösningen är ofta inte att ”kliva bakåt” i utvecklingen och

öka stödet från föräldrarna utan att hitta vägar att stötta den unge att öva upp ”vuxen-färdigheter”. Genom det kan man

väcka ”vuxenkraften” inom dem och skapa möjligheter att våga handskas med livet igen. Det kan t ex ske genom att i

samtalen tydliggöra att den unge behöver hitta sätt att hantera de svårigheter som hen står i och att stötta föräldrar att ta ett kliv

åt sidan. Det innebär inte att den unge ska stå helt ensam och hantera allt, för vi behöver alla stöd och support från våra nära

och kära i vissa stunder. Istället innebär det att hitta färdigheter som gör att de agerar som vuxna och ber om stödet och inte gör som barnet, som får det utan att först ha frågat om det.

beskriver 5 teman som unga vuxna idag brottas med:

• Utforskande av sin identitet • Instabilitet i relationer och sysselsättning • Ökat behov av självfokusering för att hantera det nya de står i • Att varken vara barn eller vuxen utan mitt emellan

Anna Forsell

• Möjlighet till och hopp om en framtid

svensk familjeterapi 45

esse r g n o k på

n !

Brief Strategic Family

Den här artikeln ska ge en liten inblick i hur Brief Strategic Family The

för familjer och ungdomar med missbruks- och/eller olika typer av andra

BSFT är en evidensbaserad metod som rekommenderas av

socialstyrelsen. Modellen utvecklades i University of Miami år 1972 och implementerades på Maria Ungdom i Stock-

holm, Sverige år 2007. Hela familjen inklusive syskon och andra viktiga nyckelpersoner deltar i behandlingen. 12-16

samtal på lika många veckor. Alla samtal videofilmas i syfte att strategiskt planera kommande samtal och för att säkerställa kvaliteten i behandlingen.

Terapeuterna tittar på de inspelade samtalen och identifierar,

med hjälp av en diagnosmanual, de interaktionsmönster i familjen som är närmast kopplade till de symtom som föran-

leder insatsen. Diagnosmanualen som följs består av fem dimensioner:

• strukturella samspelsmönster • resonans och känslomässigt klimat • vilket utvecklingsstadium familjen befinner sig i • hur mycket fokus som läggs på identifierat patientskap • hur familjen löser konflikter. Målet med behandlingen är att omstrukturera samspelsmön-

ster i syfte att minska eller ta bort symtomen familjen sökte hjälp för. De filmade samtalen används också för att höja

svensk familjeterapi 46

Från vänster: Carole Vennevold (handled Maria Sjökvist-Radu (behandlare), Gö Larsson (bitr. enhetschef). I teamet ingå Natalie Ragnarsson (behandlare) och Mo

y Therapy

erapy (BSFT) fungerar

a beteendeproblem.

dare), Mariana Sanguiliano (behandlare), öran Modeen (behandlare), Ann-Sofie år också Serop Kabranian (behandlare), oa Lernbrink (behandlare) men ej på bild.

terapeuternas kompetens genom att kontinuerligt få feedback på det filmade materialet. Handledaren i BSFT som är

utbildad från USA tittar på filmerna och skattar terapeuterna utifrån fyra huvudområden, hur väl terapeuten samgår med

familjen, fångar upp verbal och ickeverbal kommunikation och affekter, ger positiv feedback/använder positiva omformuleringar och guidar till nya beteenden.

BSFT har starkast evidens på att få in och behålla familjer i behandling. På nationella familjeterapikongressen 4-5 oktober 2018 (workshop 1:6) i Stockholm kommer ni med hjälp

av filmklipp få se hur terapeuten arbetar både med att skapa motivation och att guida familjen till nya interaktionsmön-

ster. En central del av behandlingen innebär vad som kallas

för ”specialized engagement”. Det betyder att terapeuterna avsätter mycket tid och engagemang på att motivera alla familjemedlemmar som berörs att delta i behandlingen. Om

en eller flera inte vill komma på samtal, finns en struktur för hur terapeuten ska arbeta med det.

Framtid Stockholm

svensk familjeterapi 47

Nästa nummer Massor av bokrecensioner Porträttet av ytterligare en av de stora familjeterapeuterna i Sverige Vad hände på Kongressen? Från lokalföreningarna

Almanackan 4 oktober 4/5 oktober 22-24/10 12 oktober 15 November 19 november 22 november 22 Januari

Årsmöte SFFT Familjeterapikongressen Magnus Ringborg Tomas Ljungberg Erik Abrahamsson och Gunnar Hultin Lars Westerström Systemcafé Scott Miller

svensk familjeterapi 48

Stockholm Stockholm Göteborg Borlänge Östersund Göteborg Stockholm Göteborg