svensk familjeterapi nr 1 • 2026
Ledare
På senare tid har jag tänkt mycket på ideella föreningar och ideellt arbete. Vad är det som gör att människor väljer att engagera sig utan ersättning? Hör detta engagemang historien till, eller finns det en framtid för det ideella arbetet? Och vad är egentligen rimligt i en tid där människor dras i tusen olika riktningar samtidigt?
Ideellt arbete verkar vara ett genomgående tema i många av de sammanhang jag rör mig i. Det spelar ingen roll om det handlar om en idrottsklubb, en syförening, ett kyrkligt samfund, ett byalag eller en professionell sammanslutning som svenska föreningen för familjeterapi (sfft). Antalet engagerade motsvarar sällan arbetsbördan. Det finns alltid mer att göra, och nästan alltid en önskan om att rekrytera fler.
I vissa sammanhang hör man att föreningslivet i sin traditionella form tillhör det förflutna. Dagens människor sägs vara alltför individuellt inriktade. De vill veta vad medlemskapet ger dem personligen. Solidaritetens tid är över – nu handlar det om att svara på frågan: What’s in it for me? Dessutom vill många inte binda upp sig långsiktigt, utan engagerar sig hellre tillfälligt när tid och ork finns. Långsiktigt engagemang ersätts med projekt. Dessa kortare engagemang lockar då de är tidsbegränsade och lätt att genomföra. Människor kan göra skillnad utan att oroa sig för att drunkna i krav och prestation.
Kanske finns det ett korn av sanning i detta. Jag kan själv se exempel där människor bundits fast i sammanhang som blivit osunda. När kollektivets önskningar och drömmar sker på bekostnad av individens livslust och känsla av mening. När jag växte upp talades det ibland om fenomenet att pastorers barn alltför ofta blev rebelliska – kanske för att de upplevde sina föräldrar som frånvarande och överengagerade i församlingslivet. Det är inte heller ovanligt att höra om elitidrottare som gett allt för sin idrott, bara för att senare uppleva att de blivit utbytbara när åldern eller en skada sätter gränser.
Att sätta gränser är nödvändigt. För sig själv och för sina närmaste. Att tydliggöra vad – och vilka – som
är viktigast i ens liv. En del av detta är att lära sig att tacka nej till vissa erfarenheter, relationer och uppgifter för att göra det möjligt att tacka ja till annat. En annan del av detta är att ta kroppens behov av vila på allvar. Att njuta av morgonkaffet eller en lekstund med någon som du håller kär. Inget ideellt engagemang ska ske på bekostnad av barn, partner, vänner eller hälsa.
Samtidigt behövs det, kanske mer än någonsin, människor som vågar stå upp för sina övertygelser och som vågar binda upp sig till sina sammanhang och världen runt omkring dem. Tänk hur sjukvården skulle se ut idag om den inte en gång bars framåt av människor (ofta kvinnor) med stora hjärtan för sjuka och skadade. Tänk hur livet skulle vara utan de många utbildningsinsatserna av studieförbund. Tänk på allt gott som har gjorts av Röda Korset, Rädda Barnen och andra organisationer med hjälp av ideella krafter. Även idrottsrörelsen har verkligen räddat liv på många barn och ungdomar genom att erbjuda en trygg plats att vara och växa.
På ett personligt plan har jag mycket att vara tacksam för när det gäller människors ideella engagemang. Så länge jag kan minnas har jag fått ta del av förmånerna av andras villighet att stå upp och kvar för det de anser som viktigt i livet. Tack vara dessa människor som vågade att engagera sig hade jag tillgång till ett lokalt bibliotek när jag växte upp, en inomhuspool där byns barn fick lära sig simma, en ungdomsgrupp där jag fick vara med andra och känna en tillhörighet. När jag tog studenten och sökte fonder för universitetet var det ideella föreningar som bidrog till min kandidatutbildning med mindre eller större summor – Daughters of the American Revolution, Alumniföreningen, bibliotekets vänner och idrottsföreningar. Även som vuxen har olika ideella föreningar varit viktigt för mig på olika sätt. Vissa föreningar är jag med i då jag vill stödja deras hjärtefrågor. Mitt deltagande i andra föreningar handlar mer om personliga intressen, geografisk närhet eller gemensam övertygelse.
Ibland blir jag mer pessimistisk. Är det verkligen ideella
krafter som ska ansvara för allt som förväntas av dem? Är det ideella krafter som ska se till att min by har en fungerande Second Hand affär, att vägarna är skottade, att jag har någon att ringa om jag hamnar i en våldsam nära relation? Är det verkligen nödvändigt att engagera sig ideellt för frågor som ingår i ens yrke? Ja, ibland undrar jag om det är värt det. Kanske föreningar hör historien till. Kanske ska man fokusera på sig själv och de som står en närmast. Särskilt nu, när det är så mycket som hotar och skrämmer i världen.
Sedan påminns jag att ingenting är oss given, åtminstone inte i denna bemärkelse. Jag har fått äran av att utbilda mig till yrket socionom via ett universitet tack vara människor som valde att ge av sina liv för sina medmänniskor långt innan utbildningen (eller tankesättet) var etablerad. Jag får möta familjer inom barn-och ungdomspsykiatrin tack vare de många innan mig som har vågat testa nya metoder, nya arbetssätt, och nya modeller; personer som har engagerat sig långt utanför det som förväntades av dem för sina dagliga lön. Jag får vigas till präst om något år tack vare ett oändligt antal människor som har tänjt på gränserna till det som är acceptabelt. Tack vare år av slit, ifrågasättande, blod och tårar får jag ta för givit mycket som är min vardag idag. Och våra prioriteringar idag lägger grunden för det som framtida generationer kommer ta för givet.
I detta nummer av SFT får ni läsa om de olika föreläsarna som kommer gästa den kommande kongressen i Malmö under oktober 2026. Vi bjuds också in till en berättelse om hur en familjeterapeut hanterar känslor av vanmakt och hopplöshet. Daniel Cremonini
Svensk Familjeterapi
Redaktonen: Amber Forsberg
Layout: Magnus Olerspiattodesign.se
Annonsera i SFT!
helsida 2 000 kr
halvsida 1 000 kr kvartssida 500 kr
Maila till Eva Dahlgren eva.a.dahlgren@gmail.com
Utgiven av SFFT
berättar om kliniskt arbete med familjer till barn med medfödd hjärtsjukdomar och Bill Petitt resonerar kring spänningen mellan den terapeutiska relationen och teori ur faktormodellen. Ann-Catrine Anderson skriver en insändare med utrop till engagemang. Detta nummer bjuder även på mediabruset, boktips, vetenskapliga artiklar och mycket mer.
När du läser detta nummer, hoppas jag att du får möta nya tankar och bli inspirerad. Kanske känner du igen något i det som någon annan skriver som ger dig hopp. Kanske tycker du att ett viktigt perspektiv saknas, och du finner inspirationen för att tala om din erfarenhet. Kanske du, som mig, sitter och funderar på detta med föreningar och engagemang och undrar vad ett medlemskap spelar för roll.
Oavsett vilket sammanhang det gäller så ska du veta att det spelar roll. Det du sår idag, ger frukt för morgondagen. Det som människor sliter idag, blir morgondagens självklarheter. Så, ta en lång stund med morgonkaffet och fundera på hur du vill att de kommande generationer vill ha det och sedan engagera dig. Det behöver inte vara genom stora och dramatiska handlingar men genom små, små steg. Ett nytt medlemskap, en ny uppgift, att göra ett inlägg eller ringa en vän för att berätta om det som ligger dig värmt om hjärtat. En sak är säkert – vi behöver varandra. Ensam är inte stark. Tillsammans med andra görs det skillnad.
/Amber Forsberg
Ordförande: Lotta Beskow
Kassör: Eva Dahlgren
Sekreterare: Helena Prahne
Vetenskaplig sekreterare:
Kristina Edman
Informationssekreterare:
Susan Hanshoff
Ledamöter:
Ann-Catrine Andersson
Amber Forsberg
Bibbi Gundersen
Maria Åhman
Mats Höjing
Skriv! Skriv! Skriv!
Bidrag till nästa nummer och feedback
Manusstopp 30 maj 2026 sftredaktion@gmail.com facebook(sfft) hemsida www.sfft.se ISSN 3035-7411
Det var en gång ...
Det var en gång en kvinna med blå ögon och ett stort hjärta som levde i ett samhälle inte så långt härifrån. Kvinnan närde en övertygelse om att människor generellt vill varandra väl. Hon hade under sitt medellånga liv själv erfarit människors godhet och välvilja vid fler tillfällen än hon kunde hålla reda på, och var nu fast besluten om att dela med sig av allt det goda hon själv fått.
Kvinnan med de blå ögonen hade en mottagning där hon träffade föräldrar som tyckte att det var svårt att vara förälder och som hade svårt att hantera vardagens upp- och nedgångar. Hon kunde tydligt se hur osäkra de vuxna var i sina roller; hon mötte tvivel på den egna förmågan och såg hur barnen, i vuxenvilsenhetens spår, fick och tog allt större ansvar för sig själva och sitt välbefinnande.
I den lilla samtalsmottagningen flödade orden, känslorna och tårarna fritt. Vid stängning brukade kvinnan med de blå ögonen öppna fönstret för att låta dagens sorger, vrede, skuld och skam åka ut och lösas upp av vindarna. Hon tömde sin papperskorg, som vid skymningen var fylld till bredden av tårar inbäddade i vita, mjuka tussar av pappersnäsdukar. Innan hon släckte ljuset och stängde för dagen brukade hon stanna till vid tröskeln och ta ett djupt andetag. Hon kände sig glad och tacksam över alla
de möten hon fick vara med om. Hon fick se mängder av små förändringar som gjorde stor skillnad för föräldrarna och deras barn. Små mirakel av positiva stunder tillsammans; små skillnader i ansvarstagande och små ord som hjälper till att göra det obegripliga begripligt. Det gjorde gott för dem, det kändes bra för henne.
På senare tid hade en tung och skavande känsla börjat riva i kvinnans bröst och hennes blå ögon hade skiftat till en mörkare nyans. Till och med hennes röst hade börjat låta annorlunda. Allt var lite hårdare, lite kallare, lite mörkare.
I samhället där hon bodde hade de som bestämmer börjat bygga ett tukthus där alla olydiga barn skulle låsas in. Alla mäktiga människor tyckte att det var en bra lösning på ett komplext problem och fortsatte att bygga. De planerade för en storslagen invigning innan doften av syrenbuddlejan klingat av i augusti. De mäktiga människorna hade glömt att ta del av alla skrivelser och utlåtanden från kvinnan och hennes kollegor, som tydligt visade på onyttan av tukthus och den stora nyttan av att hjälpa barn att få vara barn. Barn får vara barn när vuxna tar ansvar och med fast hand och tydlighet leder dem genom svårigheter. Barn får vara barn när vuxna tar sig tid att ha roligt tillsammans.
Kvinnan med de blå ögonen kände sig maktlös när bygget av tukthuset fortskred. Men så en dag fick hon nog. Hon bestämde sig för att trots allt fortsätta arbeta på sin samtalsmottagning. Och hon bestämde
sig för att tillsammans med sina vänner och kollegor fortsätta att uppvakta makthavarna och erbjuda sina superkrafter i form av kunskap och erfarenhet.
Ty kvinnan med de blå ögonen och hennes vänner var utrustade stor kunskap om hur och innerlig tro på människans kraft att tillsammans skapa goda uppväxtvillkor för samhällets alla barn.
I den vissheten kände hon hur glädjen kom tillbaka och hon tänkte att för varje familj som får lämna sin
osäkerhet och sorg i mitt rum, så blir det ett barn mindre i tukthuset. För visst är det väl så vi vill ha det? Familjer som klarar av svårigheter, som delar glädje och barn som får vara barn utan att behöva ta plats i ett tukthus
/Sara Winter
Clinical hypnotherapy work with families of children with congenital heart disease
Over the course of approximately one year, we were involved in a collaborative therapeutic initiative in partnership with Hjärtebarnsfonden, focusing on families of children with congenital heart disease. The primary focus of the work was to support parents in coping with the profound and prolonged stress they had been exposed to, including parents of children who had undergone heart transplantation as well as parents living with the ongoing risk of losing their child due to severe and life-threatening cardiac conditions.
The work was carried out by myself together with my colleague Leena Källqvist. Our collaboration combined clinical hypnotherapy with guided imagery and other experiential, relational, and embodied approaches. We also worked in close cooperation with members of the yoga community, whose competence in body-based practices and regulation supported the integrative and stabilizing framework of the intervention.
Our contribution consisted of clinically grounded, trauma-informed group work with a strong relational and systemic orientation. Clinical hypnosis was integrated as a supportive method for stabilization, emotional regulation, and stress modulation, always adapted to the participants’ readiness, vulnerability, and context. The interventions emphasized safety, pacing, and choice, and were embedded within a broader psychotherapeutic framework rather than used as isolated hypnotic techniques.
A central aspect of the work involved addressing chronic hyperarousal, anticipatory anxiety, grief, and cumulative emotional overload commonly observed in parents navigating long-term pediatric illness. Hypnotic and imagery-based methods were used to facilitate access to restorative states, support nervous system regulation, and strengthen internal resources, while also fostering self-compassion and reflective capacity.
The work was conducted in close dialogue with the foundation and with careful attention to ethical boundaries, given the non-clinical settings in which many encounters took place. Rather than focusing on symptom reduction alone, the aim was to enhance psychological resilience, relational coherence, and parents’ capacity to remain emotionally present and functional under conditions of sustained uncertainty.
This year-long collaboration illustrated the role of clinical hypnosis as a humane, flexible, and ethically sound adjunct within broader psychosocial support for parents and families of children living with complex and life-threatening congenital heart conditions.
Kind regards,
Daniel Cremonini Licensed Psychotherapist Clinical Supervisor
Anknytningsbaserad Familjeterapi (ABFT) – En
introduktionsdag och två grundläggande
utbildningsdagar i Göteborg med Sandra Nilsson 27-29 maj 2026
ABFT har utvecklats som en manualiserad specifik metod för att behandla depression hos ungdomar. Den är utprövad i flera studier i USA och Norge med goda resultat avseende depression och suicidalitet. Metoden har också anpassats till arbete med följande problematik: ångest, hög konfliktnivå, relationstrauma, emotionellt undvikande, föräldrar med psykisk ohälsa. Utvärdering av arbete enligt ABFT inom både barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänst pågår. Metoden bygger på anknytningsteori, familjepsykologi och strukturell familjeterapi.
Dag ett är en introduktionsdag med heldagsföreläsning om metodens teoretiska grunder och om forskningsresultat avseende både metodens effekter och om processer i terapin. Demonstration av de olika stegen i terapin ges via videoexempel. Under de två utbildningsdagarna kommer vi att ha träning i smågrupper med rollspel.
För att få ut det mesta av träningen behöver du, förutom att ha deltagit på introduktionsdagen, också ha någon form av systemisk/narrativ utbildning, grundläggande psykoterapiutbildning steg 1 eller annan amiljeterapi. Alternativt praktisk erfarenhet av att arbeta med familjer.
Tid
27-29 maj 2026 alla tre dagar kl. 09.00-16.00
Plats
GCK’s lokaler i Briggenhuset, Fjärde Långgatan 5, Göteborg
Kostnad
6 800 kr (moms 1 700 kr tillkommer) I kostnaden ingår fika fm/em
Anmälan
Anmälan är bindande (annan deltagare kan överta plats) Begränsat antal deltagare. Anmäl dig här!
Ytterligare information
Kontakta Eva Hellberg på info@gck.nu
Ytterligare information Kontakta Eva Hellberg på info@gck.nu
Sandra Nilsson är socionom, leg psykoterapeut och handledare med inriktning familjeterapi på systemisk grund. Har arbetat kliniskt på BUP i Region Skåne sedan 2003 och är certifierad ABFT-terapeut sedan 2016 och håller på att utbilda sig till utbildare och handledare i ABFT. Först i samarbete med Center for Family Intervention Science, College of Nursing and Health Professions at Drexel University och nu med grundarna Suzanne Levy och Guy Diamond via ABFT International. Sandra handleder både i familjeterapi och i ABFT runtom i Sverige och är handledare på psykoterapeutprogrammet på Lunds Universitet. Sandra är också grundare till ABFT-Sweden.se
Sandra Nilsson är socionom, leg psykoterapeut och handledare med inriktning familjeterapi på systemisk grund. Har arbetat kliniskt på BUP i Region Skåne sedan 2003 och är certifierad ABFT-terapeut sedan 2016 och håller på att utbilda sig till utbildare och handledare i ABFT. Först i samarbete med Center for Family Intervention Science, College of Nursing and Health Professions at Drexel University och nu med grundarna Suzanne Levy och Guy Diamond via ABFT International. Sandra handleder både i familjeterapi och i ABFT runtom i Sverige och är handledare på psykoterapeutprogrammet på Lunds Universitet. Sandra är också grundare till ABFT-Sweden.se
Fokus på Vetenskapen
I denna avsnitt av Fokus på Vetenskap är det redaktören Amber Forsberg som lyfter fram två artiklar från Contemporary Family Therapy. Den första artikeln är publicerad av Pål Erik Carlin och Jan Frode Snellingen som föreläser på kongressen i Malmö i oktober.
Snellingen, J., Carlin, P. & Axberg, U. The Long and Dual Journey to Violence-Focused Couple Therapy: A Multiperspective Qualitative Study with Couples and their Therapists. Contemp Fam Ther (2025). https://doi.org/10.1007/ s10591-025-09770-y
Abstract: “Intimate partner violence (IPV) is a significant public health and clinical concern. Research indicates that IPV occurs more frequently among couples seeking therapy than in the general population. However, it is often not disclosed at the time of referral and instead emerges gradually through the therapeutic process. This qualitative study examines the process by which IPV becomes the main focus of conjoint therapy in cases where it was not initially disclosed. Using a multiperspective Interpretative Phenomenological Analysis (IPA), we conducted and analyzed separate interviews with 13 participants, four
heterosexual couples and their therapists, who were engaged in ongoing therapy at the Norwegian Family Counselling Service at the time of the interviews. The analysis resulted in two main group experiential themes that illuminate a dual-journey process towards violence-focused couple therapy comprising two interrelated phases: the Pre-Therapy Journey, which includes the sub-themes: (1) Women’s Agency in Initiating Change, (2) Children as Catalysts for Change, (3) Critical Threshold: Reaching “Enough is Enough”, and (4) The History and Impact of Unsuccessful Help-Seeking Attempts; and the InTherapy Journey, which encompasses the sub-themes: (5) Is It Violence? Internal and Relational Negotiations and (6) Beyond “Repair”? Relational and Therapeutic Consequences of Long-term Patterns of IPV. Together, these six sub-themes constitute a dynamic and temporally layered understanding of how IPV becomes
the primary focus of couple therapy. The discussion introduces the Dual Journey Model, providing a conceptual framework and practical guidance for enhancing clinical and organizational capacity to develop IPV-sensitive and safer couple therapy interventions.”
Länk till artikeln: https://link.springer.com/ article/10.1007/s10591-025-09770-y
Cloud, Z., Welsh, E., Hepworth, D. et al. Refining a Single Session Thinking Approach for Trauma-Affected Families: A Delphi Study. Contemp Fam Ther (2026). https://doi.org/10.1007/ s10591-026-09776-0
Abstract: ” Family roles in trauma recovery are increasingly recognised, yet systemic approaches remain underdeveloped because of limited models and engagement barriers. Single Session Thinking (SST) offers potential for trauma-related family work. This study identified how specialist family therapists were applying the SST approach when working with families affected by a traumatic event/s, and suggests corresponding adaptations to the existing SST session map. Sixteen specialist family therapists experienced in SST and trauma treatment completed a threeround Delphi study, producing practice guidelines and an adapted SST session map tailored to these families. Consensus
was established on the foundation of family trauma treatment utilising an SST approach. Practice guidelines and adaptations to the SST session map emphasised containment, collaboration, and trauma-sensitive systemic practice. The adapted SST framework supports attuned, collaborative family engagement in high-demand, brief-intervention settings. Future research should incorporate family perspectives to further validate and refine the model alongside other trauma recovery approaches.”
Länk till artikeln: https://link.springer.com/ article/10.1007/s10591-026-09776-0
/Amber Forsberg
Ett nytt nummer av
Fokus på Familien
finns nu tillgänglig!
Volume 54, issue 1, 2026
I detta nummer hittar du följande artiklar:
LEDER
VITENSKAPELIG PUBLIKASJON
Sine Penthin Grumløse “Fødsel, fald og genkomst”
Marit Undrum Rein, Karl-Arne Næss Korseberg og Hans Olav Undrum Rein “Adopsjon som livslang prosess: En studie av nasjonalt adopterte i Norge”
Lene Østby
“Foreldrefokusert endringsarbeid i barnevernet – forandring gjennom bekjennelse og selvarbeid?”
Ella Kopperud og Bård Bertelsen
“Vilje til kjærlighet”
DEBATT
Mette Sønderskov
“Meldepliktens dilemma: Beskyttelse eller belastning?”
BOKMELDING
Anna Margrete Flåm
Mary Boyle & Lucy Johnstone
“En enkel innføring i makt–trussel–mening-rammeverket”
Som medlem i någon av sfft:s lokala föreningar får du gratis digitalt tillgång till Fokus på Familien. Kolla med din lokala förening för lösenordet.
När sista köldknäppen höll Stockholm i sitt grepp samlades en skara för årets första systemcafé. Fokus var nätverksarbete. Amanda Danielsson och Anna Sellén från Upplands Väsby nätverkslag var gäster. De är grundade i ett nätverksterapeutiskt tänkande. Varje möte handlar om att mobilisera nätverket kring en person och att skapa en process som stärker relationerna mellan de olika delarna i nätverket.
”Förmötet är typ det viktigaste”
De anlitas av alla enheter inom Upplands Väsby socialtjänst, oavsett ålder. Deras uppgift är att ”mobilisera nätverksmöten, som ibland har ett
SIP1- eller SSPF2-anslag”, som de själva uttrycker det. De är neutrala mötesledare och den som är huvudperson i mötet ny bekantskap för dem. Det gör att förmötet alltid är centralt. Till detta möte bjuds huvudpersonen in. Handlar det om personer under 18 år är alltid vårdnadshavare med. Förmötet är det första mötet mellan nätverksledarna och huvudpersonen och stor vikt läggs vid att denna ska känna sig trygg med upplägg och innehåll. Strukturen för ett nätverksmöte beskrivs så att
Nätverket
huvudpersonen vet vad den tar ställning till. I detta förmöte undersöks vilka personer som finns runt den enskilde samt vilka av dessa som ska bjudas in.
”Huvudpersonen är huvudpersonen”
Anna och Amanda beskriver vikten av att den som är huvudperson ska känna sig trygg. En viktig del i mötet är att också prata om hur mötet ska genomföras och vad huvudpersonen behöver för att
Nätverket i fokus
kunna ta del av mötet. Ibland kan det handla om att en ungdom får ”tjuvlyssna” i rummet bredvid och kunna kliva in när som helst under mötet. Ibland att huvudpersonen kan behöva få röra sig ut och in ur rummet eller ha en representant, såsom en god man i rummet.
Den frågeställning som ska fokuseras på utarbetas. De är noga med att huvudpersonen får styra detta så att den som är huvudperson, oavsett ålder känner
att de blir tagna på allvar. Då kan frågeställning t ex vara att ”X ska få ha en mobiltelefon”. En central fråga för en 13 -åring av idag. Och frågan blir hur detta kan genomföras så att det blir säkert för denne.
”Skapa en struktur med värme”
Anna och Amanda delar med sig av sin erfarenhet. Det märks att de har många möten i bagaget. De beskriver situationer som ibland blir ytterst laddade och de fått kliva in och stötta, pausa och ibland stoppa. De beskriver allt detta med en värme och närvaro. Man blir berörd.
De möten de beskriver resulterar inte bara i en skriftlig plan som ska följas upp. Här skapas processer som förändrar relationer mellan människor men också inom människor.
Tack Anna och Amanda!
/Anna Forsell
FFST Stockholm
What I think about when I think
Theory, method and common factors
In the one hundred and thirty years or so since Sigmund Freud ushered in the modern era of psychotherapy, the focus of the field has always been on theory and method. Theory in the sense used here refers to a form of modelling, where models are created to try and make sense of empirical and experiential data – for example there are many models of the human mind (or some aspects of it), models of communication, models of relationships, models of learning, and so on. Many of the models are normative, meaning that they identify an ideal type, one that works well. As such, they also suggest how things can go wrong. This knowledge in turn makes it possible to develop interventions that reflect the ideas contained in the theoretical model that hopefully will help the client to readjust her mind/ communication/ relationship/learning etc. However, because of the fundamental fact that our understanding of human beings and how they function is far from complete, every model should perhaps be accompanied by a warning text: This model is based on incomplete data and may not represent reality, and may be dangerous in practice. Despite the high level of uncertainty, every theory has or has had its champions, and the tribal wars between theoretical camps has been brutal at times. However, in the more recent history of psychotherapy, a third theoretical element has been introduced into the conflicted space: the Theory of Common Factors (CFT). What is new with CFT is that it states that the nature of the therapeutic relationship is a better predictor of outcome than either theory or intervention. In other words, it is how the therapist engages with the client (and the client with the therapist) that determines to a great extent if the specific theoretical approach selected by the therapist will be of help to the client, rather than the distinguishing theory of the model.
In the light of the history of psychotherapy, the idea that the interpersonal skills possessed by the therapist may outweigh any chosen theoretical orientation is one that may not sit easily with everyone. For example, in a recent article, Rudi Dallos and Arlene Vetere (2025) say that they are concerned that the acceptance of CFT might serve to undermine the value of theory in psychotherapy. Their specific concern is that, because of the emphasis that CFT attaches to therapist qualities and structural relational aspects such as the therapeutic alliance, the practice of systemic therapy may be reduced to what they call “common sense” factors such as being “nice” to the clients (p. 1). To exemplify their concern, the authors quote Bruce Wampold
(one of the principal proponents of CFT): “Lest we forget, it is the therapist who makes psychotherapy, and other helping professions, effective. Accumulating research demonstrates that in practice, as well as in clinical trials, much of the variability in outcomes is attributable to the therapist, regardless of the treatment being delivered.” (Wampold, 2011). We might say that one important aspect of the question raised by Dallos and Vetere is concerned with what it might mean in theoretical terms if we seriously consider the messenger to be more important than the message.
Dallos and Vetere attend to their concern by suggesting that if it is so that the relationship between therapist and client is central to the outcome of therapy, no matter what theoretical perspective the therapist might select, then we are professionally bound to examine that relationship from a theoretical perspective: “For us, theory is the basis on which we, and others, hold ourselves ethically accountable…” (p. 1). They then suggest that attachment theory could provide that perspective.
Unfortunately, Dallos and Vetere (presumably unintentionally) muddle the waters they wish to clarify. “Common Factors theory” is in fact presented and perceived as a theory in its own right by its proponents. Further, the theory does not suggest that the relationship between therapist and client is the only factor that influences change in a positive fashion. In fact, advocates for the CFT are quite clear that “… there is no such thing as a ‘common factor’ treatment. One of the aspects of all treatments is that the patients are provided an explanation for their disorder and that there are treatment actions consistent with that explanation.” (Laska & Wampold, 2014). In other words, there must always be a theory – or explanation as they call it here –present in the treatment.
The two-volume work entitled “Psychotherapy Relationships That Work” (2019), presents a summary of the known research and its results concerning CFT. Vol. 1 is sub-titled “EvidenceBased Therapist Contributions”, and contains 16 chapters each of which discusses a specific aspect of the relationship that seem to contribute to successful outcome. Those factors that are demonstrably effective are: alliance; goal consensus; cohesion (in group therapy); empathy; positive regard and affirmation, and collecting and delivering client feedback. Factors that are probably effective are: congruence/genuineness; the
think about therapy
real relationship; emotional expression; cultivating positive expectations; promoting treatment credibility; managing counter-transference, and repairing alliance ruptures. And it will certainly be of interest to Dallos and Vetere that one chapter examines the available research data to see if the attachment styles of therapist and client may have significance for outcome. At present, the data is considered to be somewhat inconclusive. However, there are sufficient signs that this approach may be important, and as a consequence it is labelled as “promising”.
Vol. 2 is subtitled “Evidence-Based Therapist Responsiveness”, and contains 9 chapters which describe different psychosocial factors that are significant in understanding a client’s behaviour, and which are thus important for the therapist to be aware of and to be prepared to adapt to in the process of therapy. These factors are: attachment style; coping style; cultural adaptations and multicultural competence; gender identity; preferences (the kind of therapy the client desires); reactance level; religion and spirituality; sexual orientation, and stages of change.
The two volumes also underline two important messages. The first is that there is no intrinsic tension between any established theoretical approach and the application of common factors thinking. The message of common factors theory is that whatever clinical theory is chosen, the challenge is to adapt it to fit the unique nature of the client who is to receive it. If there is a potential conflict between common factors theory and clinical work, it is to be found in a common assumption that diagnosis is the most important determinant in influencing how the therapists should apply their skills. Common factors theory strongly implies the importance of a transdiagnostic approach that points out that no matter what kind of category naming is used to identify a client’s problem, the existential significance of the problem can only be understood from the client’s individually experienced perspective. The second message is that doing therapy always assumes the selection of a theory, and here the therapist will be guided by the current state of knowledge concerning what type of theory and attendant practice seems most appropriate for any specific presented problem, influenced by their own professional experience, training and preferences.
It can be said that the therapeutic encounter consists of three major “elements”: the client, the therapist, and the relationship they create together. And in the present state of our art, because we know so little of how individuals actually work also means
that our understanding of relationships is also severely limited. This means that consequences of the interaction between client and therapist are impossible to predict in specific cases. No wonder then that Norcross and Wampold (2019) say: “In the interminable debate on which psychotherapy works best, we are convinced that the dispassionate, evidence-based answer is ‘It depends’. It depends in particular on the client, including diagnostic features, but more importantly transdiagnostic features. And it depends more on the relationship and responsiveness than a particular therapy method.” (p. 338) But one thing that we do know is that there are limits here. While it is accepted that extreme fidelity to a particular therapeutic algorithm will have a negative effect on outcome, so does extreme flexibility. Any specific theoretical and methodological approach can only be modified so far before it loses its identity and credibility.
The common factors approach is certainly not atheoretical, as Dallos and Vetere appear to believe. It also respects and values all theories (and associated methods) that have established scientific credentials, underlining their necessity for the production of the work of the professional psychotherapist. It simply points out that knowing a good theory does not of itself make a good healer.
Dallos, R & Vetere, A. (2025) ‘What is the Place of Theory in Contemporary Family Therapy?’ Theorising the Concept of the Therapeutic Relationship. Australian and New Zealand Journal of Family Therapy, 46
Laska, K. M. & Wampold, B. E. (2014) Ten Things to Remember about Common Factor Theory. Psychotherapy, 51, 4.
Norcross, J. G. & Lambert, M. J. (Eds.) (2019) Psychotherapy Relationships That Work. Vol 1: Evidence-Based Therapist Contributions. 3rd Ed. Oxford.
Norcross, J. G. & Wampold, B. E., (Eds.) (2019) Psychotherapy Relationships That Work. Vol 1: Evidence-Based Therapist Responsiveness. 3rd Ed. Oxford.
Wampold, B. E. (2011) ‘Qualities and Actions of Effective Therapists.’ Continuing Education in Psychology. APA.
Håll kvar Storforsen andan
Både ni som var i Storforsen och ni som inte hade möjligheten att delta.
Vi fick där smörgåsbord av familjeterapi och hur man kan bedriva familjearbete på systemisk grund. Vi behöver alla fortsätta att arbeta för familjeterapiföreningen. Först kan vi titta på oss själva, är vi medlemmar? Vi kanske känner att vi redan har gjort vårt i familjeterapin. För att vi skall kunna fortsätta vårt arbete med att återta områden som tidigare varit familjeterapeutiska som BUP och familjerådgivningarna, samt inta nya områden. Tidigare var det självklart att det skulle vara familjeterapi/systemiskt arbete där nu har annan terapiform fått överta dessa områden (dock inte alla mottagningar). Ni som kanske brukar delta på våra lunchwebbinarium,
se oss på Instagram och Facebook eller läser tidningen. Gå med i er lokalförening (eller annan lokalförening om ni föredrar det). För att kunna bjuda på gratis saker behöver vi bli fler medlemmar, vi behöver även bli fler för att kunna påverka så att familjeterapin/familjearbetet på systemiskgrund kan växa. Vi har fortfarande några steg ett utbildningar men tyvärr endast två steg två-utbildningar och en steg tre-utbildning.
Vi behöver få fler möjligheter att kunna utbilda oss i det vi tror på. Nu har vi haft möjlighet att lämna synpunkter till Socialstyrelsen på de rekommendationerna de ger ut och vi behöver mer och fler sådana möjligheter.
För att få fler medlemmar titta er omkring och fundera på vilka som ni möter som skulle gå att värva som medlem. Det behöver inte vara de som
direkt arbetar med familjerna eller ungdomarna utan kan var personer i ledningsfunktion som tror på systemiskt ledande och behandlande, kuratorer på olika ställen, studenter på olika utbildningar i människovårdande yrken (men även när de är färdiga). Ungdomsledare som ser människan i sitt sammanhang, idrottsledare som tänker att man inte skall elitsatsa som lågstadiebarn utan då skall alla få vara med även om man inte är så duktig utan ser idrotten som en lek. Personal inom socialtjänsten, inte bara inom barn och ungdom utan även inom åldringsvården som inte tror att den nu stora psykoterapin är svaret på allt utan har sett att man behöver se folk i sitt sammanhang. Även inom polisen och på hälsocentralerna finns det systemteoretiker. Lärare som inte tror att man löser mobbingen på skolan med att offret skall ändra sina tankar, känslor och handlande utan anser att det är förövarna och dess svansar som skall bearbetas. Nu har en del av barnpsykiatrikerna börjat lutat
åt annan behandling men det finns fortfarande barnläkare som ser barnet i sitt sammanhang. Ni som är på samrådsmöten, fundera på vilka som har samma mål som er (att patienten/klienten skall få bästa hjälpen) inte att andra skall göra allt jobb så den egna enhet inte behöver göra något, dessa kan vara presumtiva medlemmar. Det finns säkert många andra som skulle kunna bli medlem hos oss och som jag redan sagt behöver vi bli fler. Vi behöver även värna om de som är ensam familjeterapeuter/familjebehandlare på systemiskgrund på sin arbetsplats och blir dåligt behandlade. Alla behöver inte jobba aktivt man kan även vara passiv medlem huvudsaken är att man stödjer vårt arbete för patienter/klienter och människor.
Ann-Catrine Andersson Socionom, leg.psykoterapeut (familj)
Glimtar från Europa
Det pågår familjeterapeutiskt- och systemiskt arbete även utanför Sverige. En sådan organisation som arbetar mycket med familjeterapi på ett internationellt plan är EFTA (European Family Therapy Association). Även denna förening erbjuder webbinarier som du kan ta del av som medlem i sfft.
Här kommer information om kommande möjligheter att mötas digitalt med andra familjeterapeuter under våren 2026.
EFTA Conversation: Hearing Voices in Context: Lived Experience, Family Perspectives and Systemic Practice
30 April 2026, ONLINE 18:00-20:00 CET with Lykourgos Karatzaferis, Peter Bullimore, Katerina Kouni, Ismini Savvala Chairperson: Umberta Telfener
This presentation offers a dialogical exploration of the Hearing Voices approach and the work of the Hearing Voices Network, bringing into conversation lived experience, family perspectives, and systemic reflection. In keeping with the spirit of the EFTA Conversations, the aim is not simply to deliver a formal presentation, but to create a space for exchange, inquiry, and shared meaning-making.
At the heart of the presentation will be the contribution of multiple voices. A voice-hearer will speak from lived experience, reflecting on what it means to live with voices and on the importance of contexts in which such experiences can be spoken about with dignity, openness, and without immediate pathologisation. Alongside this, members of a family and
friends group will offer the perspective of close others, whose own journeys often involve uncertainty, emotional burden, and the gradual discovery of more relational and supportive ways of understanding voice hearing.
The presentation will also consider how systemic theory and practice can make a meaningful contribution to this field. From a systemic perspective, hearing voices may be approached not as an isolated symptom, but as an experience embedded in relationships, personal histories, trauma, social worlds, and cultural meanings. Such a perspective invites curiosity rather than certainty, dialogue rather than reduction, and collaboration rather than expert-driven interpretation.
Systemic practice can therefore support voice-hearers and their networks by fostering relational reflexivity, non-pathologising conversations, and the co-construction of meanings that allow new relationships with voices to emerge.
By weaving together lived experience, family voices, and systemic understanding, this presentation seeks to open a humane and thoughtful conversation on hearing voices as an experience that is profoundly relational, contextual, and deeply connected to community.
Lykourgos Karatzaferis is a psychiatrist and systemic practitioner with postgraduate training in mental health promotion and prevention, and further training in innovative approaches to psychotic experiences, including hearing voices, paranoia, the Maastricht Interview, and voice dialogue. He is a co-founder of the Greek Hearing Voices Network and of the social cooperative Psyhi, Logos, Epikoinonia. His clinical, training, and activist work focuses on hearing voices, crisis, recovery, and community-based, non-pathologising approaches to mental health.
Peter Bullimore is a leading figure in the international Hearing Voices Movement and a trainer and consultant specialising in hearing voices, childhood trauma, paranoia, and the Maastricht Interview. He runs the National Paranoia Network, Asylum Associates, and the Sheffield Hearing Voices Network. He is an internationally sought-after speaker and has lectured at universities across the UK and Ireland. Peter is the author of Making Sense of Paranoia and has contributed extensively to books, training, and advocacy aimed at transforming how voices, trauma, and paranoia are understood.
Katerina Kouni is a theatre scholar and systemic therapist, currently studying Counselling Psychology as well as Theatre, Society and Education. She has been an active member of the Hearing Voices Network Greece for the past six years, participating in friends’ and relatives’ peer groups and helping to facilitate peer support groups. She has also taken part in talks, presentations, and educational seminars on mental health. She is a member of the network’s theatre group, where creative and relational ways of sharing experience and listening to one another are explored.
Ismini Savvala has been an active member of the Hearing Voices Network Greece for 14 years, as part of the friends’ and relatives’ self-help groups. In recent years, she has participated in seminars and talks on mental health from the perspective of the chosen-role caretaker and has facilitated both inperson and online self-help groups. Her involvement reflects a strong interest in systemic thinking, dialogue, and relational approaches to care, as well as an ongoing commitment to collective processes of understanding, support, and reflection.
The Zoom link will be available on this page a few days before the event. You don’t need to sign up.
EFTA Research Café: Balancing the Unbalanced: WorkFamily Dynamics and the Emotional Toll on Parents 7 May, ONLINE 18:30-20:00 CET
With Marisa Matias
Modern parents face increasing challenges in balancing work and family demands, often leading to emotional exhaustion and parental burnout. This session delves into the mechanisms of work-family dynamics, including spillover and crossover effects, to uncover how these processes impact parents’ wellbeing and family relationships. With a focus on gendered experiences and systemic approaches, the presentation offers insights for discussing ways to support parents in navigating these pressures and promoting healthier family dynamics.
Marisa Matias, PhD in Psychology, is a professor at the Faculty of Psychology and Educational Sciences of the University of Porto and a researcher specializing in work–family dynamics, gender equality, and parental well-being. Her work focuses on how social contexts, gendered expectations, and support systems shape parents’ experiences of work–family balance, emotional exhaustion, and parental burnout.
She has led and participated in national and international research projects examining family processes, couple dynamics, and parenting across different life stages, using both quantitative and qualitative methodologies. She is the author of several peer-reviewed international journal articles and book chapters on these topics.
Marisa has experience in evaluating and implementing psychosocial interventions to strengthen parental competencies, reduce burnout, and promote healthier family functioning. Her work bridges research and practice, contributing to evidencebased approaches to help families navigate contemporary work–family challenges.
EFTA CONVERSATION: Systemic therapy on the set of dreams
4 June 2026, ONLINE 18:00-20:00 CET
A night without dreams is like a night without the Moon. Especially when the Moon is full, we enjoy its enticing light… a reflected light whose true splendor is hidden behind the darkness of the night. Authors with diverse backgrounds (e.g. Ernest Hartmann, Gregory Bateson, Montague Ullman) consider dream images as metaphors for feelings and emotions, valuable bridges on the border between the world of conscious purpose, where everything is perceived as fragmented and must
be clearly distinguished, and that of wholeness, of which no map can be traced with certainty and completeness.
Our dreaming mind – or should we say our Soul? – performs an unceasing, often bizarre dance on that border; from it, reemerge fascinating and luminous the mysteries of human subjectivity and responsibility: does the dance take place during the day after incessant nightly rehearsals, or do both, daytime and nighttime, form a magical show of which the eyes of our ordinary consciousness catch only glimpses and excerpts?
Approaching these mysteries with passion, curiosity and respect, we are able to redesign the practice of systemic psychotherapy in a colorful way, with particular reference to notions such as:
– setting; hypothesizing; designation processes in families and society. We will answer questions such as: who is the therapist? What our patients are responding to? How and what is the purpose of making interventions?
During the conversation, examples will be presented and discussed with the participants.
Massimo Schinco, Psychologist Psychotherapist, Senior Advisor and Faculty at the Centro Studi Eteropoiesi in Turin (Italy). He is Adjunct Professor at the School of Design of the Milan Politecnico (Italy). In 2012 – 2014 he was Co-Director with Luigi Boscolo of the Centro Milanese di Terapia della Famiglia. From 2011 to 2017 he served in the Board of Directors of the International Association for the Study of Dreams. He is the author of two books and numerous publications in the field of psychotherapy, creativity, and relationship between oneiric language and project language. As an amateur musician he plays violin in the Orchestra Sinfonica Amatoriale Italiana.
För mer information om EFTAs olika digitala möten, besök https://europeanfamilytherapy.eu/. Där finns även information om anmälan och länkar. För mer information om EFTA, kan du även kontakta Susan Hanshoff, sfft:s representant i EFTA, susan.hanshoff@gmail.com
/Amber Forsberg
With Massimo Schinco
Kongress Familjeterapi
Att bygga trygga familjesystem i otrygga
Den 22-23 oktober 2026 bjuder Södra
Sveriges familjeterapiföreningen in till Svensk familjeterapikongress 2026. Temat för kongressen är ”Familjeterapi i tiden: Att bygga trygga familjesystem i otrygga tider”. Det kommer att hållas på Quality Hotel View i Hyllie, Malmö. Kongressens två huvudtalare är Åse Holmberg och Madeleine Cocozza. Jaakko Seikkula, Kristina Carlsson och Malin Selberg, Anna Sylvén Natt och Dag samt Jan Frode Snellingen och Pål Erik Carlin håller i seminarier. Du kan läsa samtliga talares abstrakter nedanför:
Sjelefred, åndelig lengsel eller eksistensiell uro? Hvordan skape rom i systemisk familieterapi?
Før eller senere møter vi ofte livets eksistensielle spørsmål; Hva er meningen med mitt liv? Hvem er jeg/vi egentlig? Finns det en Gud? Hvor drar jeg når jeg dør? Hva er galt med verden? Hva er egentlig min tro eller livsfilosofi – og hvordan påvirker det mitt liv?
De fleste vil nok erkjenne at det bor noe mer i oss enn det vi kan se og måle. Vi er en del av noe større. Ordet åndelighet kommer fra det engelske ordet «spirituality», og knyttes til vår pust, selve livskraften i mennesket. Åndelighet har i generasjoner vært en kilde til trøst og mening for
mennesker over hele verden. I dag anses begrepet å være bredere enn religion, og det omfatter vårt iboende behov for kjærlighet, håp, verdier og retning i livet. Livskraften er nært knyttet til kroppen, gjennom emosjoner og følelser, og også våre relasjoner, i tradisjon og kultur.
Mennesker henter næring til sine sjel på ulike måter. Det kan være gjennom meditasjon, naturopplevelser, religiøse ritualer, musikk, poesi og litteratur, for å nevne noe. Kanskje det å jobbe som terapeut også fyller en dypere funksjon?
Menneskers åndelige liv kan gi motstandskraft og bedring i krisetider, men det er en erkjennelse at det også kan lede til det motsatte; både fysiske, følelsesmessige og relasjonelle utfordringer.
Vi lever i en tid med mye uro. Naboland er i krig, volden øker i samfunnet, og det rapporteres jevnlig om miljøforstyrrelser. Hvordan påvirker dette oss, og de vi ønsker å hjelpe? Jesus utpekes som årets influenser i Sverige. Kanskje kulturen som samfunnet preges av skaper en fremmedgjøring som de unge gjør et opprør mot?
Familieterapeuter har tradisjonelt vært opptatt av dialog, klienters perspektiver og systemiske univers, men allikevel sier både forskning og erfaring at åndelige, religiøse og eksistensiell tematikk ofte har vært fraværende. Hvordan kan familieterapeuter utvikle en åndelig/eksistensiell språkforståelse der konteksten er bredere, og vi lytter dypere? Kanskje kan vi gjennom utforsking av vår egen lengsel skape et rom med større nærvær der undringen over livets mysterier også får plass.
Foredragsholder heter Åse Holmberg og er førsteamanuensis i familieterapi og systemisk
Familjeterapi i Tiden
praksis ved VID vitenskapelige høgskole i Oslo. Hun arbeider med undervisning, veiledning og forskning, og har lang erfaring fra høgskole- og universitetssektoren. Hun har også mange års erfaring fra klinisk praksis. Hun jobber fortsatt ukentlig som privatpraktiserende familieterapeut.
Åse er forfatteren bak boken “Working with Spirituality in Family Systemic Practice: Including Clients’ Spiritual Life in Therapeutic Work” (2025, Palgrave Texts in Counselling and Psychotherapy), og har skrevet flere artikler/bokkapitler på temaet. Hun leder forskergruppen FAMSYS på VID, og er også initiativtager og leder av det internasjonale forskningsnettverket INSPIRE (International research network in spiritual and existential perspectives in systemic and dialogical practice)
inom familjepsykoterapin synliggörs hierarkierna, ansvar, gränser, trianguleringar, olika karaktär på relationerna. Det underlättar förståelsen av olika skeenden i det samhällsvårdssystemet som formats för det specifika barnet.
Systemteorin appliceras på vården till barn som far illa och ett samhällsvårdssystem uppstår vi
När ett barn, en ungdom placeras i samhällsvård uppstår ett system bestående av barnet, den unge, den primära familjen, en vårdenhet och socialtjänsten. De olika delarna verkar var och en för sig och i interaktion med varandra; tillsammans utgör en de helhet som är större än summan av delarna. För att kunna beskriva och analysera interaktionen, samspelet, behöver samhällsvården beskrivas och analyseras som ett system. På så sätt synliggörs processer som gagnar eller skadar barnet i samhällsvården. I det syftet är teorier som generell systemteori, cybernetik, kommunikationsteori och begrepp ur den strukturella familjeteorin, nödvändiga då de beskriver fundament och processer i system. När dessa teorier appliceras på samhällsvårdssystemet på samma sätt som
I boken Socialtjänsten och barnen- ett omöjligt uppdrag? (Cocozza, 2026) beskriver författaren innovativt hur man genom att applicera systemteorin, cybernetiken och delar av den strukturella familjepsykoterapins teori kan analysera och beskriva olika processer i ett samhällsvårdssystem. Under seminariet kommer jag att beskriva hur man genom att applicera olika systemteoretiska begrepp och funktioner synliggör hur samhällsvården till barn som far illa verkar som ett samhällsvårdssystem.
Upptäck kraften i mentaliseringsbaserad familjeterapi – när relationer blir nyckeln till förändring och vägen till trygghet
Hur skapar vi verklig och hållbar förändring i familjer där missförstånd, starka känslor och låsningar gång på gång tar över samtalet? Mentaliseringsbaserad
familjeterapi ger dig som familjeterapeut ett djupt förankrat, samtidigt praktiskt och hoppfullt arbetssätt – där fokus ligger på att stärka familjens förmåga att förstå både sina egna och varandras inre världar. I den här föreläsningen får du en inspirerande och kliniskt nära introduktion till hur mentalisering kan bli en levande del av det terapeutiska rummet – även när affekterna är höga, konflikterna eskalerar och alliansen sätts på prov. Vi utforskar hur du kan hjälpa familjemedlemmar att stanna upp, bli nyfikna på varandras perspektiv och successivt återta förmågan att tänka tillsammans. Du får med dig: • konkreta verktyg för att arbeta mentaliseringsfrämjande i familjesamtal • fördjupad förståelse för hur stress, anknytning och affekt påverkar familjens samspel • nya sätt att möta låsningar, triangulering och polariserade positioner i rummet • inspiration till hur du kan använda dig själv som terapeut på ett mer medvetet och reglerande sätt Föreläsningen riktar sig till dig som vill fördjupa ditt familjeterapeutiska arbete – och samtidigt behålla en varm, respektfull och relationellt hållbar hållning även i de mest utmanande mötena. Mentaliseringsbaserad familjeterapi handlar i grunden om något djupt mänskligt: att hjälpa familjer att återerövra förmågan att försöka förstå varandra – när det verkligen behövs som mest.
Föreläsare: Anna Sylvén Natt och Dag, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, psykoanalytiker, lärare och handledare i psykoterapi, författare till boken Trygga barn, hur mentalisering kan stötta ditt barns utveckling, skriven tillsammans med Maggan Hägglund: https://www.maxstrom.se/bocker/ 297504/trygga-barn/
Trygga familjesystem?
Par- og familieterapeuters arbeid med vold i en førstelinjetjeneste
Alle par- og familieterapeuter vil møte vold i sitt arbeid. Dette skaper betydelige utfordringer, men åpner samtidig for viktige muligheter, da førstelinjetjenester kan spille en sentral rolle i å tematisere volden og bidra til en tryggere hverdag for både voksne og barn.
Familievernet er en unik førstelinjetjeneste i Norden, både i omfang og mandat. I Norge består tjenesten av 42 statlige kontorer med om lag 500 terapeuter som tilbyr par- og familieterapi, foreldreveiledning, grupper, kurs og mekling. I 2024 arbeidet familievernet med nær 51 000 saker, og vold er et sentralt tema i mange av disse sakene.
I dette seminaret presenterer vi funn fra både kvantitativ og kvalitative forskningsprosjekter om par- og familieterapi der vold er et tema, samt erfaringer fra klinisk praksis og fag- og tjenesteutviklingsarbeid i familievernet.
Kort om foredragsholderne:
Pål Erik Carlin, psykologspesialist og familieterapeut
Jan Frode Snellingen, sosionom/klinisk spesialist og familieterapeut
Begge har 10 års erfaring fra det nasjonale spisskompetansemiljøet for vold og høykonflikt i det norske familievernet. I tillegg til klinisk arbeid og tjenesteutvikling gjennomfører Carlin og Snellingen offentlig sektor-ph.d.-prosjekter i samarbeid med Bufetat, Norges forskningsråd og VID vitenskapelige høgskole. Begge har jobbet med vold i prosjekter inspirert av par og familieterapeutiske metoder som Reading safer families og Tryggere barndom.
Dialogen botar – varför?
Dialogisk praktik i psykiatri, som har blivit bekant som Open Dialogues har visat sig att producera resultaten som aldrig innan har sett. T.ex. 90% av de som fick psykotiska problem för första gången kunde komma tillbaka till aktiv arbetsliv efter två år. När jämfört med sedvanlig behandling, var resultaten två gånger bättre efter 19 års. Samtidigt i sedvanlig psykiatrisk behandling resultaten i psykotiska kris har blivit sämre.
Varför är de resultaten helt annorlunda? I detta seminarium fokuserar vi på det humanistiska perspektivet, som vill ta hänsyn till helhetsmänniskan istället att ha interventioner på symptomen och psykopatologin. Open Dialogues jobbar aktiv med familjer, det ser den kroppsliga delen i erfarenheter och vill utveckla dialogen där var och en blir hörda och respekterad. Open Dialogue baserar sig på en integration av forskning i kliniska vardagen.
Seminarium är baserad på en ny bok av Jaakko Seikkula (2025), Why dialogue does cure, Springer Nature.
Jaakko Seikkula, professor emeritus i psykoterapi vid Jyväskylä Universitet, Finland
Relationsfokus i familjeterapi för ungdomar med beteendeproblem
Beteendets funktion i relation- att utforska relationella behov för att nå hållbara förändringar i familjer med ungdomar som har ett normbrytande beteende.
Abstract
Denna föreläsning/ seminarium ger utifrån Funktionell familjeterapi (FFT) en övergripande introduktion till hur familjebehandlare och familjeterapeuter kan använda hypotesbildning kring relationell anknytning och hierarkiska mönster för att förstå och möta familjemedlemmars relationella behov. Med fokus på vad som sker i samspelet – bortom enskilda beteenden – belyses hur terapeuten identifierar centrala relationella behov så som samhörighet, närhet och självständighet.
En särskild tyngdpunkt ligger på god intention som ett grundläggande terapeutiskt förhållningssätt. Genom att terapeuten aktivt antar, förmedlar och utforskar den positiva avsikten bakom familjemedlemmars handlingar skapas en trygg bas för att minska försvar, omformulera negativa tolkningar och öppna för mer nyanserad förståelse av familjemönster. Detta blir en central del i att förstå de relationella funktionerna och en kompass för val av interventioner.
Föreläsningen syftar till att visa hur ett arbetssätt som bygger på nyfikenhet, icke-dömande och god intention kan hjälpa familjer att förstå varandra bättre, öka mentaliseringsförmågan och minska familjestress. Genom att tillgodose familjemedlemmarnas unika relationella behov skapas förutsättningar för hållbara förändringar i familjen.
Föreläsare: Malin Selberg, Socionom leg psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi, metodhandledare och utbildare i Funktionell familjeterapi
Kristina Carlsson, Socionom leg psykoterapeut, metodhandledare och utbildare i Funktionell familjeterapi
LEDIG STILLING
Ansvarlig redaktør i Fokus på familien
Scandinavian University Press søker ansvarlig redaktør til fag- og forskningstidsskriftet Fokus på familien – Nordisk tidsskrift for familie- og relasjonsarbeid.
Fokus på familien er det sentrale tidsskriftet for familieterapi i Norden og utkommer fire ganger i året. Tidsskriftet utgir og formidler forskning, teori, praktisk-kliniske erfaringer og faglig debatt for fagmiljøer som arbeider med familieterapi, relasjonsperspektiv og systemisk og narrativ praksis. Tidsskriftet er tverrfaglig og henvender seg hovedsakelig til forskere og profesjonsutøvere.
Om vervet
Fra 1. januar 2027 blir ett av vervene som ansvarlig redaktør ledig. Redaktørperioden er fireårig (01.01.2027–31.12.2030) og honorert.
Som ansvarlig redaktør vil du samarbeide tett med medredaktør, den nordiske redaksjonen og Scandinavian University Press om utvikling og utgivelse av tidsskriftets fire årlige nummer. Du vil ha en sentral rolle i å sikre kvalitet, faglig relevans og god publiseringsflyt. . Det må påregnes 1–2 kvelder i uken med redaksjonelt arbeid.
Kvalifikasjoner
Interesse for, og erfaring med, artikkelskriving og tekstutvikling er en forutsetning for vervet. Du bør ha god oversikt over fagfeltet i Norge og/eller Norden, samt kjennskap til nordisk og internasjonal forskning innen relevante områder. Det er ønskelig at du har ph.d.-grad eller annen dokumentert kompetanse som viser bred erfaring med skriving og/eller veiledning av andre i utvikling og publisering av faglige tekster.
Personlige egenskaper
Vi legger særlig vekt på god arbeidskapasitet, gode samarbeidsevner, evne til å arbeide selvstendig og strukturert, samt evne til å motivere og støtte både forfattere og redaksjonsmedlemmer. Språklig bevissthet og interesse for tekstkvalitet er også viktig.
Arbeidsoppgaver
Som ansvarlig redaktør vil du:
• sikre god tilgang på relevante manuskripter
• kvalitetssikre, redigere og videreutvikle manuskripter frem mot publisering
• lede og koordinere det redaksjonelle arbeidet sammen med medredaktør
• motivere og følge opp forfattere, fagfeller og redaksjonsmedlemmer
• bidra til et sterkt og utviklende faglig miljø
• representere tidsskriftet i relevante faglige sammenhenger
Søknad
Søknaden skal inneholde:
• beskrivelse av faglig og redaksjonell kompetanse
• motivasjon for vervet
• oppdatert CV
Søknaden sendes per e-post til henrikke.ellingsen@scup.com, merket: «Søknad: ansvarlig redaktør i Fokus på familien».
Kontaktpersoner
For nærmere informasjon om vervet, kontakt gjerne:
• Henrikke Ellingsen, Scandinavian University Press e-post: henrikke.ellingsen@scup.com
• Jan Stokkebekk, ansvarlig redaktør i Fokus på familien tlf.: 482 00 945 e-post: jan.stokkebekk@bufetat.no
Tidsskriftets hjemmeside: www.scup.no/page/fokus/about
Håndbok i psykososialt arbeid ved kriser
Redaktörer: Mirjam Østevold, Sari Lindeman, och Lennart Lorås
Utges juni 2026
Kriser kan ramme plutselig og brutalt, eller utvikle seg gradvis gjennom tap, belastninger og langvarig usikkerhet. Kriser påvirker ikke bare enkeltmennesket, men også familier, nettverk og profesjonelle systemer. Psykososialt arbeid handler derfor både om å forstå menneskers indre erfaringer og om å mobilisere støttende relasjoner og strukturer rundt dem. I slike situasjoner møter fagpersoner mennesker på noen av livets mest sårbare tidspunkter – der behovet for kunnskap, faglig trygghet og relasjonell sensitivitet er særlig stort.
Denne boken gir en bred og tverrfaglig innføring i psykososialt arbeid med mennesker i kriser. Den samler sentrale perspektiver på hvordan kriser kan forstås, hvilke reaksjoner de kan utløse, og hvordan fagpersoner kan møte mennesker på en måte som fremmer mestring, verdighet og håp. Med et gjennomgående relasjonelt perspektiv belyser boken hvordan kriseerfaringer alltid utspiller seg i samspill mellom individ, relasjoner og samfunnsmessige rammer.
Boken er organisert i tre deler. Første del gir en innføring i psykososialt arbeid og drøfter historiske og kritiske perspektiver på krisebegrepet i vår tid. Andre del presenterer teoretiske forståelser av krisereaksjoner og de mekanismene som kan prege mennesker i krise. I tredje del rettes oppmerksomheten mot praksis og hvordan fagpersoner konkret kan møte og følge opp mennesker i ulike krisesituasjoner.
Boken henvender seg til studenter og fagpersoner innen helse-, sosial- og oppvekstfeltet. Den gir kunnskap, refleksjon og praktiske perspektiver som kan styrke faglig trygghet i møtet med mennesker som opplever at livet brått må forstås på nye måter.
Bokens redaktører er Mirjam Østevold, Sari K. Lindeman og Lennart Lorås. Forfatterne er Rose-Marie Bank, Kari Bergset, Per-Einar Binder, Jacob Cilius Vinsten Christiansen, Selma Gaily Luoma, Øyvind Reehorst Kalsås, Masego Katisi, Liv Grethe Kinn, Sari Kaarina Lindeman, Dora Poni Joseph Loro, Lennart Lorås, Ole Jacob Madsen, Judy McCarthy, Sonja Mellingen, Juha Metelinen, Jacob B. Priest, Niall Reynolds, Anne Schanche Selbekk, Mariam Stava, Ellen Syrstad, Knut Tore Sælør, Marius Veseth, Arlene Vetere, Kristoffer J. Whittaker og Mirjam Østevold.
Läsvärt
Läsvärt
Research Perspectives in Couple’s Therapy: Discursive Qualitative Methods (2015)
Editors: Maria Borcsa and Peter Rober
In this powerful volume, six qualitative methods are used to analyze a couple therapy with a troubled young couple, illustrating the intricate processes and sub-processes of therapy through client interactions with their therapists and with each other. Increasingly popular for revealing the nuances and complexity of human interactions,
qualitative approaches focus on process and discursive methods which can be particularly rewarding in multi-client settings.
Through the examples that make up the text, practitioners and researchers become better acquainted with the power of qualitative perspectives and are encouraged to examine their own views on therapy as they consider these and other concepts: the development of dialogical space in a couple therapy session; introducing novelties into therapeutic dialogue: the importance of minor shifts of the therapist; therapists’ responses for enhancing change through dialogue: dialogical investigations of change; fostering dialogue: exploring the therapists’ discursive contributions in a couple therapy; dominant story, power, and positioning; and constructing the moral order of a relationship in couples therapy. Research Perspectives in Couple Therapy: Discursive Qualitative Methods ably demonstrates the balance between therapeutic art and science for family and couple’s therapists, psychologists, and other mental health professionals in research and practice.
Läsvärt
Trygga barn: Hur mentalisering kan stötta ditt barns utveckling
Författare: Anna Sylvén Natt och Dag, Maggan Hägglund
Utges April 2026
Att vara förälder handlar inte om att vara perfekt. Det handlar om att vara nyfiken, närvarande och tillräckligt bra. Nyckeln är mentalisering. Det
betyder att förstå dig själv utifrån och se ditt barn inifrån. Med den förmågan blir vardagen enklare och relationen tryggare.
Boken visar hur mentalisering hjälper dig att möta både små barns känsloutbrott och vardagens konflikter. Du lär dig att skapa närhet, reparera brustna stunder och bygga relationer som håller livet ut.
Här får du en handfast väg till ett föräldraskap där mentalisering blir ditt viktigaste redskap. När du övar på att mentalisera stärker du både ditt barns självkänsla och din egen trygghet.
Läsvärt
När själen går i exil: Modernitet, teknologi och det heliga (2019)
Författare: Mikael Kurkiala
Boken När själen går i exil handlar om människans behov av ett existentiellt språk för att uttrycka sin innersta identitet och längtan också i ett modernt och sekulariserat land som Sverige. Utifrån antropologiska och filosofiska perspektiv argumenterar Mikael Kurkiala för att
kyrkan, med sitt rika arv av berättelser, riter och rum, kunde inta en viktig roll i den ekologiska, sociala och andliga kris som vårt samhälle befinner sig i.
Materiell välfärd och existentiell hållbarhet går inte hand i hand. Vi omges av ett överflöd av prylar och ett larmande utbud av underhållning och distraktioner. Samtidigt tystnar samtalen, det sociala kittet krackelerar och ekosystemen hotas av kollaps. Vad fattas oss? ”Människan är religiös, inte för att hon bär på vissa trosföreställningar utan för att hennes längtan efter att bli hel är inskriven i själva hennes väsen”, menar Mikael Kurkiala och argumenterar för behovet av ett existentiellt språk som ger människan tillhörighet i världen.
Religiösa traditioner bär ofta på djupa insikter om människans inre och kunde därför inta en viktig roll i den kris vi befinner oss i. Kyrkan förvaltar ett rikt arv av berättelser, riter och rum som laddats av tidigare generationers längtan, förtvivlan och glädje. Men det är en utmaning att göra detta arv tillgängligt i en tid där tempot skruvas upp och överskottet på information gör det allt svårare för oss att finna fokus och närvaro.
Läsvärt
Response Based Approaches to the Study of Interpersonal Violence (2016)
Författare: Margareta Hyden, Allan Wade och David Gadd
Interpersonal violence has been the focus of research within the social sciences for some considerable time. Yet inquiries about the causes of interpersonal violence and the effects on the victims have dominated the field of research and
clinical practice. Central to the contributions in this volume is the idea that interpersonal violence is a social action embedded in responses from various actors. These include actions, words and behaviour from friends and family, ordinary citizens, social workers and criminal justice professionals. These responses, as the contributors to this volume all show, make a difference in terms of how violence is understood, resisted and come to terms with in its immediate aftermath and over the longer term. Bringing togetheran international network of scholars and practitioners from a range of disciplines and fields of practice, this book maps and expands research on interpersonal violence. In doing so, it opens an important new terrain on which social responses to violence can be fully interrogated in terms of their intentions, meanings and outcomes.
Läsvärt
Psychotherapy Relationships that Work (2019)
Volume 1: Evidence-Based Therapist Contributions
Authors: John C Norcross, Michael J Lambert
First published in 2002, the landmark Psychotherapy Relationships That Work broke new ground by focusing renewed and corrective attention on the substantial research behind the crucial (but often overlooked) client-therapist relationship. This highly cited, widely adopted
classic is now presented in two volumes: Evidencebased Therapist Contributions, edited by John C. Norcross and Michael J. Lambert; and Evidencebased Therapist Responsiveness, edited by John C. Norcross and Bruce E. Wampold. Each chapter in the two volumes features a specific therapist behavior that improves treatment outcome, or a transdiagnostic patient characteristic by which clinicians can effectively tailor psychotherapy. In addition to updates to existing chapters, the third edition features new chapters on the real relationship, emotional expression, immediacy, therapist self-disclosure, promoting treatment credibility, and adapting therapy to the patient’s gender identity and sexual orientation. All chapters provide original meta-analyses, clinical examples, landmark studies, diversity considerations, training implications, and most importantly, researchinfused therapeutic practices by distinguished contributors. Featuring expanded coverage and an enhanced practice focus, the third edition of the seminal Psychotherapy Relationships That Work offers a compelling synthesis of the best available research, clinical expertise, and patient characteristics in the tradition of evidence-based practice.
Mediabruset
Sexologpodden, avsnitt 15: Tändningsmönster
Vill du förstå din sexualitet bättre, stärka din relation eller få svar om manlig och kvinnlig hälsa? I vår podcast samtalar två erfarna sexologer varmt och nyfiket om sexualitet, relationer och sexuell hälsa — utan skam, med kunskap och med omtanke. Känn dig mindre ensam, mer trygg och inspirerad efter varje avsnitt.
Avsnitt 15: Vad är det som gör att vi tänder på vissa saker medan annat inte alls väcker vår lust? Vad är det egentligen som får igång vår lust? I detta avsnitt pratar vi om olika tändningsmönster, om vad som väcker vår upphetsning. Vi talar kring lusten att agera på det som tänder, och vad som avgör om det är rätt eller fel. För att säkra upp att tändning, lusten och beteendet är rätt belyser vi vikten av balans utifrån sex olika punkter.
https://sexologpodden.podbean.com/e/15-tandningsmonster/
Podden Dumma människor
Sveriges roligaste vetenskapspodd som undersöker mänskligt beteende och ger dig oslagbara livstips.
Dumma människor – Lina Thomsgård och Björn Hedensjö – vänder sig till forskningen för att skapa roliga och tankeväckande föreläsningar och poddavsnitt fyllda med vetenskapens smartaste tips och hacks. Stresshantering, samarbete, god företagskultur, feedback, och att navigera och blomstra i osäkra tider är några exempel på teman som vi livepoddar om.
Om Lina: Lina Thomsgård är flerfaldigt prisbelönad verksamhetsutvecklare, prkonsult, kulturskribent och programledare. Hon har föreläst i mer än tio år om ämnen som kommunikation, jämställdhet och mänskligt beteende.
Om Björn: Björn Hedensjö är legitimerad psykolog och författare och driver en psykoterapi-mottagning på Söder i Stockholm. Björn har skrivit böckerna Omtyckta människor, En perfekt natt, Tid att leva och Helikopterfaktorn.
https://dummamanniskor.se/
Familjepodden – Om queert föräldraskap
Familjepodden är en podcast om queera familjebildningar och föräldraskap utanför normen, skapad av Cal Orre och Zafira Vrba Woodski.
Varje avsnitt utgår från samtal med olika personer som har gjort föräldraskap och familj på icke-normativa sätt.
https://familjepodden.com/
Konsten att förlåta en otrohet
I hjärnan på Louise Epstein, Sveriges Radio · 22 februari 2026
Otrohet leder ibland till att par går isär men det finns de som fortsätter att vara tillsammans. Vad är avgörande för hur det blir?
För de allra flesta är otrohet ett ord med stark laddning. Skrämmande och skamfyllt. Men den kan också leda till utveckling och självinsikt.
Familjeterapeuten Madeleine Cocozza menar att det enda sättet att få en bra relation efter en otrohet är att förlåta och blicka framåt så att otroheten inte fortsätter att vara ett ständigt orosmoment. Men hur enkelt är det?
Programledare: Louise Epstein
Gäst: Madeleine Cocozza, legitimerad famileterapeut och författare
Producent: Kicki Möller
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/konsten-att-forlata-en-otrohet
AAMFT Podcast, episode 136: Loving someone with mental illness
In this episode, Eli sits down with Dr. Michelle Sherman to explore the delicate balance between supportive love and codependency, the hidden struggles of family members, and practical strategies for maintaining connection when mental health creates uncertainty.
The AAMFT Podcast is an all-access pass to the latest news, developments, and thought leaders in the world of systemic therapy. Hosted by Dr. Eli Karam, it strives to relate, educate, and innovate one episode at a time. The episodes explore topics that relationship-based therapists care about, and features unique conversations and interviews with established experts. The show provides information and education on direct practice and emerging trends in the MFT profession.
https://www.aamft.org/AAMFT/enhance_knowledge/Podcast.aspx
Bli medlem i SFFT!
Svenska föreningen för familjeterapi
Föreningen bildades 1987. Föreningen har cirka 700 medlemmar. Föreningen ger ut en tidskrift, numera nättidning, Svensk FamiljeTerapi (SFT). Som medlem i sfft får du även tillgång till den nordiska tidsskrfit Fokus på Familien digitalt. Medlem blir du genom din lokalförening. För att hitta din närmast lokalförening se www.sfft.se.
Ingen lokalförening i närhet? Du kan starta en egen lokalförening tillsammans med andra i ditt område. Hör av dig till någon i riksstyrelsen så pratar vi vidare.
Nästa nummer av SFT utges i juni 2026.
Håll utkik!
Svenska föreningen för familjeterapi, förkortat sfft, är en ideell förening vars syfte är att representera familjeterapins utveckling i Sverige genom att:
• främja och bidra till teori- och metodutveckling samt forskning inom familjeterapin och dess gränsområden
• representera familjeterapins intressen i offentliga sammanhang och aktivt driva frågar som rör familjeterapin
• verka för spridning av information om familjeterapi som behandlingsmetod
• främja kontakterna mellan familjeterapeutiskt verksamma inom och utom Sverige
• verka för att Svenska och Nordiska kongresser kommer till stånd
• stödja lokala familjeterapiföreningar
• verka för att lokala familjeterapiföreningar bildas i områden där sådana saknas