SFT svensk familjeterapi nr 1 • 2021
Porträttet Erik Abrahamsson
Kort och blandat Avhandling om barns erfarenheter av the family talk intervention
När någon i en familj blir svårt sjuk påverkar det
hela familjen och allt vänds upp och ner. Rakel Eklund har i sin avhandling studerat en familjeinter-
vention som kan användas när någon blir svårt sjuk och behöver palliativ vård. Läs mer om avhandlingen och ladda ner den för egen läsning på:
https://www.esh.se/nyhetsarkiv/2020-06-01-avhan-
dling-barns-erfarenheter-av-the-family-talk-intervention---nar-en-foralder-vardas-inom-specialiserad-palliativ-hemsjukvard.html /Marcus
Om att vara en trygg behandlare för ett barn ”Trygghet handlar inte om förnuft och logik utan
om hur barnet upplever oss som professionella hjäl-
pare […] Trauman upplevs inte i cortex där förnuft
och logik härskar, utan implicit i mitthjärnan och hjärnstammen där det inte finns något språk. I dessa regioner kan förnimmelser, känslor och instink-
tiva överlevnadsreaktioner utlösas av alla faktorer
i omgivningen som påminner om den traumatiska händelsen. Detta innefattar hur vi bemöter barnet
samt vårt sätt att uppträda, våra fysiska drag, vårt kroppsspråk och vårt tonfall […] antingen känner
sig barnet tryggt eller inte. I slutändan är det barnet som avgör vem som är en trygg person.”
Från Steele och Malchiodi (2012), i De tre pelarna i traumamedveten omsorg av Bath och Seita (2019). Läser en artikel som undersöker de negativa effekterna av neutralitet i parterapi. Funderar kring det-
/Marcus
ta, vad som skiljer neutralitet och mulitpartiskhet. Om vi tar parti för alla i samtalet, är vi då neutrala?
Om vi arbetar för att alla ska kunna förbli subjekt i
Jag vill tipsa om en artikel om Att bli säkrare i sin
deras unika behov? Fundera gärna vidare kring detta
detta nummer med en recension). Artikeln finns att
samtalet, behöver vi då inte ta parti för alla utifrån utmana dina spontana första impulser. Är du sugen
på att fördjupa denna fråga i en text till tidningen, så ta kontakt med redaktionen. Artikeln hittar du
här https://www.psychotherapynetworker.org/blog/ details/944/neutrality-is-sabotaging-couples-therap y?fbclid=IwAR36oedluXAWikv03bvgH8rrSyZIny SRzSYF1JQuQrlSfi1G5ib3yi-jD3o /Marcus
osäkerhet, av Johan Sundelin (som också bidrar i läsa i tidningen Fokus på familien, men också i en
tidigare version på http://www.johansundelin.com/ nya%20texter/Sundelin_2020-03-12.pdf /Marcus
Ledare Läs det här numret.
Läs tre fina artiklar till minne av Ingegerd Wirt-
Läs det här numret för när du har gjort det minns
ter exkluderar inte – de inkluderar” bli en del av
berg och låt för alltid hennes ord ”Familjeterapeu-
du varför du ville bli familjeterapeut. Läs Lena
Svedins svindlande text om varför familjeterapeuter ska sluta tiga. Påminn dig om det är nödvän-
digt att kunna allt möjligt – inte bara en metod. När du är familjeterapeut, är du vad Lena kallar ”att vara generalist”. Och det är familjeterapeuternas alldeles egna specialitet.
dig som familjeterapeut.
Läs och våga dig på att tycka något om Tobias Sunnerfjälls verkligt intressanta frågeställningar om metoder, profit och vilka som egentligen har nytta av metoderna vi slänger oss med. Ta med
den frågan till fikapausen och skapa lite hälsosamt drama på din metodtrogna arbetsplats.
Läs och koppla ihop det med Ulrika Ernviks beskrivningar om skogspromenader och videosamtal med familjer så lekfulla och kreativa att du plötsligt börja längta efter teamsapplikationen du svor över igår.
Läs allt annat i det här numret för att minnas var-
för du är helt såld på just familjeterapeuter och deras terapi. Lekfullhet! Nyfikenhet! Sätt upp en
lapp med Lena Svedins ord ” manualisering är väldigt bra när vi har att göra med sådant som
Kasta dig över Marcus starka porträtt av Erik
låter sig manualiseras” på kylskåpet och påminn
gaste med allt är ändå att få samtalen att funka.
redo att, som Erik pratar om, ta en rutt dit där bus-
slaviskt hålla sig till enstaka metoder och mod-
om att Just du är en del av en terapitradition där
Abrahamsson som genomsyras av att det vikti-
dig själv varje dag till morgonkaffet att göra dig
Nyfikenhet och lekfullhet är långt viktigare än att
sen vanligtvis inte går. Läs och låt dig påminnas
eller. Läs det igen och igen och kom ihåg att
det gäller att -”ställa sig där vi gör mest nytta”.
familjeterapin är möjligheternas terapi.
Av Patrik Kärn
svensk familjeterapi 3
Ordföranden På väggen i fikarummet på BUP i Ystad där jag arbetar,
Ingegerd
av ett tal. Intill finns månadens program på Bio Scala
När vi nåddes av budet att Ingegerd hade somnat in
ut regelbundet, men det här talet har fått hänga kvar.
levande mitt ibland oss alldeles nyss! Det är lätt att höra
Talet hölls av Ingegerd Wirtberg till trettioåringen BUP
först och allra mest till familjen, till Bill och döttrarna.
hänger det ett gulnat och blekt papper. Det är en utskrift
och veckans matsedel i sjukhusmatsalen och de byts ju
Ystad när vår mottagning firade jubileum 2009. Jag vill dela med mig av ett litet utdrag:
hennes röst och skratt för sitt inre öra. Tankarna går Vi är många som känner med er i sorgen!
Ingegerd fattas oss på så många sätt. Både privat och
”För oss äldre är det vitaliserande att få förmånen att
umgås med dessa mogna ungdomar. Bäst av allt är att
få smittas av den energi och lust till livet som utmärker denna specifika trettioåring! Lusten att tänka högt och
fritt, lusten att göra nytt ihop, lusten att utbilda sig, lusten att ha roligt...”
professionellt, personligt och på ett mer övergripande
plan. Ett av de sammanhang där Ingegerd var engagerad, och där jag hade glädjen att möta henne igen,
var sfft:s styrelse, där hon var vetenskaplig sekreterare under flera år fram till 2019. Hon bidrog aktivt t ex i planerna inför det vetenskapliga symposiet i Göteborg,
hon både sammanställde och delade med sig av flera
När jag läser orden idag tänker jag att de mest av allt är
en träffande beskrivning av Ingegerd själv. Eller kanske av systemet Ingegerd Wirtberg och BUP Familjemot-
tagning i Ystad, där hon hade varit handledare i många
år. Men ändå mest Ingegerd. För hur många sådana sys-
tem eller sammanhang var hon inte en skapande och energigivande del av under sitt rika liv?
kändes det overkligt och väldigt sorgligt. Hon var så
forskningsöversikter. Och hon bidrog hon med sin lite
krassa humor, sitt intresse för andra, sin blick för möjligheter.
Familjeterapi-Sverige har blivit fattigare utan Ingegerd. Eller har vi? Hon skulle nog inte vilja se det så. Vi har
snarare blivit rikare med Ingegerd! Och vi har fått en
skattkista – eller en hel köpmansdisk – att ösa ur i arvet som hon lämnar efter sig.
Ingegerd kunde konsten att värdera kunskap och evidens samtidigt som hon bevarade lekfullhet, humor och
kreativitet. Hon kunde vara ständig optimist samtidigt
som hon var jordnära, klarsynt och realistisk. Hon hade
svensk familjeterapi 4
ett öppet och genuint intresse för människor och de
att stärka kopplingen mellan SFT och föreningen. Olika
ster och möjligheter till utveckling.
välkomnas!
olika system vi skapar, där hon ständigt såg både mön-
former av bidrag från lokalföreningarna till tidskriften
För att återvända till citatet i inledningen. Jag önskar att
Till sist önskar jag att vårsolen ska fortsätta att värma
lust till livet som utmärkte Ingegerd Wirtberg. ”Lusten
nya idéer. Alltså, vårljuset kan ju vara avslöjande på
vi alla framöver kan låta oss smittas av den energi och
att tänka högt och fritt, lusten att göra nytt ihop, lusten att utbilda sig, lusten att ha roligt” – det kan vara en fin
programförklaring för det vi sysslar med när vi möts inom ramen för sfft.
Även under den här pandemin, som förhoppningsvis
går mot sitt slut, lever familjeterapiföreningen. Det
våra själar och få det att gro och spira av nytt hopp och flera sätt. Åtminstone hos mig lyser det inte bara på
sådant jag vill se, utan också på oputsade fönster och diverse dammiga hörn. Men ändå, i det här avslöjade
och samtidigt värmande ljuset hoppas jag att vi kan se oss själva och varandra med en öppen och nyfiken blick. En blick som ser möjligheter.
sjuder av aktivitet runt om i landet i alla lokalförening-
Tack för allt, Ingegerd!
get ges ut och fylls av nytt intressant innehåll. Ett stort
Varma hälsningar från ordföranden
ar. Vi har också den här förnämliga tidskriften som tro-
tack till redaktörerna Patrik och Marcus som jobbar så
av Lotta Beskow
fint med detta! Det finns en önskan från redaktionen
SFT
Svensk Familjeterapi Redaktonen: Patrik Kärn och Marcus Westergren Layout: Magnus Olers
Annonsera i SFT! helsida 2 000 kr halvsida 1 000 kr kvartssida 500 kr Maila till Ulrica Holmbom@gmail.com
Utgiven av SFFT
Ordförande: Lotta Beskow Kassör: Ulrica Holmbom Sekreterare: Kerstin Lodén Gustafsson Vetenskaplig sekreterare: Karin Thorslund Ledamöter: Susann Hanshoff, Ann-Helen Nilsson, Lena Lang, Inger Bergström, Gun Drott Englén
svensk familjeterapi 5
Skriv! Skriv! Skriv!
Bidrag till nästa nummer och feedback Manusstopp 1 juni sftredaktion@gmail.com facebook(sfft) hemsida www.sfft.se
Porträttet Erik Abrahamsson Om jag skulle måla ett porträtt av Erik skulle jag välja mycket färg.
Trygga grundfärger, jag ser också mycket gult för min inre blick. Jag skulle måla en hel rad av cyklande barn uppe vid solen. Jag
skulle måla familjer som tumlar runt i snön tillsammans. En bild som pekar bortom sig själv.
Om jag vill beskriva Erik med
där plats uppstår. Ett band som ak-
lockade och passade bra in i hur
från sydöstra Europa. Ett band som
möjliga och inte strävar efter det
värderade.
musik skulle jag välja en orkester spelar på en gata, ett band som
består av de som kom och de instru-
tivt arbetar med att lyfta fram det bästa. Ett band som hämtar sin en-
ergi från de man samspelar med,
Erik var och det han trodde på och
Sedan dess har inspiratörerna varit
mer än själva noterna.
många. Under samtalet skymtar
va en del av Erik, men det punken
Vi möts över Zoom för en intervju
igenom i det Erik säger, många
Erik är inte rebell och inte alls spe-
en intervju. Jag mötte en Erik som
spela klezmer-punk. En fartfylld
person, men som gärna tar plats för
det som gavs. Ett band där samspel
barn ska få vara delaktiga i samta-
gen skäms för att ta plats men läm-
jekt. Erik har lång erfarenhet som
som inte söker de stora arenorna el-
Det började redan på sociono-
ment som fanns vid detta tillfälle. Ett punkband kanske kunde beskri-
saknar är den sprittande glädjen.
som kom att bli ett samtal, mer än
ciellt arg. Kanske skulle bandet
inte gärna vill synas så mycket som
samling kreatörer som spelar med
värderingar och missionerar om att
och spjuveraktighet får råda, där in-
let på riktigt, att de ska få vara sub-
nar stor plats till de andra. Ett band
familjeterapeut
ler de lyxiga lokalerna, utan spelar
mutbildningen där familjeterapin
och
handledare.
svensk familjeterapi 6
en rad olika betydande personer av dem har han samtalat med och skrivit om. Att Erik själv in-
tervjuat förebilder och inspiratörer
och beskrivit dessa i text ger mig en speciell känsla som, måste jag erkänna, gör mig lite nervös. Det
drabbar mig när jag skriver detta porträtt och jag tänker att jag nog
borde kunnat förutse detta, men det överraskar mig. När jag lyss-
nar igenom intervjun igen inför att
skriva texten, hör jag mig själv frå-
att se i förväg, att ett porträtt är en
Erik ställer till de han intervjuar i
det vi skapade i vårt samtal är något
ga likande frågor som jag läser att Psykoterapins förnyare. Jag försök-
av många sätt att se en person, att
terad och intervjuare. Att det ger en
annat än vad denna text skapar till-
berättelser och funderingar.
er skaka av mig den känslan och
sammans med dig som läser. Vi
Erik och jag skapade tillsammans i
är en annan Du och jag tänker att vi
bara vara i skrivandet av det som
intervjun. Att resultatet är omöjligt
samtal tar vi rollerna som porträt-
trygghet att leka tillsammans med
kommer in på Martin Bubers att Jag
Det är två saker som löper genom
är tillsammans i detta och just i vårt
i texter Erik skrivit. Nyfikenhet och
svensk familjeterapi 7
hela vårt samtal och som även syns
lekfullhet. ”Jag gillar det, att du
och på det lekfulla i detta upptäck-
tar på” och hoppas kunna dela des-
och föreläst om”, säger Erik för
samtalet när han pratar om barnen
och mig i intervjun. Berättelser om
säger att det syns i det jag skrivit det är väldigt viktigt för honom.
Det framträder redan när jag frågar
honom om att bli porträtterad och
vi sen ska boka tiden. Både nyfikenhet och lekfullhet är fenomen
som sker i ett mellanrum och de har en rörelse, en ömsesidighet mellan människor. Erik vill rikta min nyfikenhet på det han brinner för, mer än på personen Erik. Det som finns
att upptäcka, det som ännu inte skett
ande. Erik blir som mest levande i
och den energi som finns i samspe-
let. Erik förlorar sig i berättandet,
men det märks först när han kommenterar sig själv med, ”här sitter
jag och pratar på”. En kommentar
som jag värdesätter för den talar om
sa berättelser som fångade honom att hjälpa familjer öppna sig för nyfikenhet och samtal. Att skapa
nyfikenhet för vad som ska komma
och kratta vägen för förändringen som uppstår.
något, när tiden stannar och på ett
Nyfikenheten ger ju också Erik
ghet. Ett gemensamt fokus uppstår
det i boken ”Psykoterapins förn-
jag att jag uppskattar när Erik ”pra-
också utmanar dessa storheter inom
sätt upphör finns ett vi och en tryg-
något av en vanvördighet. Ni ser
som utestänger annat. Själv svarar
yare” där han både intervjuar, men
svensk familjeterapi 8
familjeterapin som ibland inte tyckte så bra om den andres sätt att ar-
beta, eller iallafall positionerade sig
själv som annorlunda den andre.
När Erik då skriver hur han frågar kring de likheter han ser anar jag denna vanvördighet. Att det inte finns ett perspektiv som är rätt, att
det är så förvånande mycket likheter mellan modeller och skolor. Dessa
arbetssätt och modeller är något
som Erik inte egentligen vill prata så mycket om. Hellre då prata om
hur det blir i praktiken, och konk-
ret i varje möte lägga märke till och använda det som funkade där och hjälpte denna familj.
Erik ställer höga krav på sig själv
som terapeut och citerar Michael
White, som menar att de som kom-
mer till terapi ska ha något med sig hem som gör en skillnad. De
går ju inte till grannen, utan till dig. Då ska dessa samtal innehålla
något annat än vardagliga samtal. Erik säger att vi bör jobba så att de som kommer blir nyfikna på vad vi ska säga härnäst, vad vi kommer
de tar ett ansvar för processen och
ny position, att inte fastna eller bli
oförutsägbarhet. Vi behöver börja
möten för att hitta nya vägar när
precis som vi önskar hjälpa familjer
fråga om. Att det finns ett mått av
ramarna, att de skapar trygghet och
jobba med familjen direkt och inte
man kört fast.
vara så i samtalen som vi önskar att familjen inte ska vara, att föräldrarnas samtal med sina barn inte förs
som ett utredningssamtal utan att
Det finns en lätthet hos Erik som jag
tänker har kommit från detta att han
ständigt verkar utmana sig att ta en
svensk familjeterapi 9
stillastående. Att vara i förändring, att bli. Vi kan inte vara fasta och
sluta vara nyfikna, om vi nu jobbar med att skapa nyfikenhet på förän-
dringen. Att välkomna och tillåta
starka idéer men att vara snabb på
att överge dessa innan de blir ens fängelse och blir till hinder.
Eriks arbete med BAS-samtal för separerade föräldrar med hög konfliktnivå
och
familjeterapeutisk
korttidsintervention har fångat mitt
intresse långt innan denna intervju. I dessa syns mycket av Erik, både som terapeuten men också per-
sonen. En stadig, robust form som kombineras med värme, nyfikenhet
och lekfullhet. En spänning mellan ett nyfiket upptäckande och en ram
som är tydlig. En begränsning som
liga. I sina texter framstår han
passas till behovet och tyngden i det
om inte Tom Andersen ser likheter
skapar öppning. En form som an-
vi vill hjälpa till med. Jag märker en hel del drag från många föregångare i familjeterapin. Från Gianfranco
Cecchin
(Milanoskolan)
hämtar Erik en del av detta paradoxala, att begränsning skapar öppenhet, att den som påstår att en
annan inte är systemiskt, just själv
upphört att vara detsamma. Erik ser likheter i arbete och synsätt hos
även de som menar sig vara ofören-
svensk familjeterapi 10
emellanåt lite burdus när han frågar
med t ex Carl Whitaker. Erik litar mycket på sin nyfikenhet även när
den blir utmanande och prövande. Detta genomsyrar även arbetet med familjerna, ”Ha gärna hypoteser,
men förkasta dem med lätthet” och
”i själva samtalet ser vi resultatet av samtalet”. Om vårt sätt att arbeta inte ger resultat bör vi försätta oss
själva i rörelse, att ifrågasätta det vi själva tillför samtalet. ”Vi behöver
få det att funka”, är viktigare än allt
cket om inom branschen, om inte
jag glad över att han själv tidigare
eller metoder som är bäst eller som
ment Therapy) har mycket gemen-
där företrädare hävdar olikhet och
”kattrakande” om vilka modeller vi ansluter oss till.
Vi halkar in på hur vi familjetera-
peuter beskriver vårt sätt att arbeta
för andra, och Erik svarar att vi behöver fundera på hur vi samgår med
dem vi samtalar med, med dem vi försöker inspirera. ”Att hamna i offerposition – ingen lyssnar på oss, ger ingen bra förutsättning för
samgående. Vi måste utveckla vårt sätt att i ord och handling visa på
vad familjeterapi är och kan vara
bra för. Att ha modet att möta familjesystemet som är i stark konflikt inom sig eller med andra. Att möta de familjer som helst inte vill
prata med varandra eller andra. Att i barnets namn visa på ett mod att försöka göra det som andra kol-
legor menar är till ingen nytta eller omöjligt, med förklaringar om föräldrarnas otillräcklighet. Detta är ett av flera sätt att i handling beskriva vad familjeterapi är!” Att säga att de andra inte är systemiska, betyder med Gianfranco Ceccins
ord att vi själva lämnar vår systemiska position. Jag blir så sugen på
att fråga om inte Erik ser likheter med de metoder som pratas my-
ACT (Acceptance and Commit-
samt med Lösningsfokus, om inte
trenden med korttidsinterventioner inom de flesta inriktningarna liknar
tänkt ”samma tanke” om likheter särskildhet.
Vi hamnar också i frågan om nar-
det som varit ett centralt stråk inom
rativ terapi är systemisk eller glöm-
inte mindfulness har stora likheter
om krafter som uppstår när alla i
andning och närvaro i stunden. Erik
sprocessen med de ”monster” var
om jag själv funderar på om jag
bajsmonstret får sällskap av rök-
trala ingredienser som behöver vara
ster. Jag frågar Erik om han tänker
temiskt, så kan vi samgå med det
överge hållningen och agerandet
under det systemiska paraplyet. Vi
det kanske är det svåra med att stan-
subjekt i samtalen oavsett metoder.
det ibland kräver mycket arbete och
i att man pratar med föräldrar om
peut för att få igång samtalet mel-
det är hög konfliktnivå och system
hjälpare kring en familj. Erik svarar
han intervjuade till böckerna han
Erik svarar så flera gånger, att han
de som står bredvid syns ju likheter-
äkerhet som är där för att ge plats
de använder ibland olika ord för
nyfikenhet och upptäckande. Att
När jag ställer mig bredvid Erik
och upptäckande även i vårt samtal.
det systemiska under lång tid? Om
mer bort familjen. Erik berättar
med Tom Andersens arbete med
familjen hjälps åt i externalisering-
verkar upplivad över frågorna, även
och en har att förhålla sig till. När
gick för långt. Förutom vissa cen-
monster, kissmonster och bråkmon-
med för att det alls ska kallas sys-
att det finns metoder som får oss att
mesta, vi kan ta in väldigt mycket
för att alla ska vara subjekt eller om
behöver agera så att alla kan vara
na i den systemiska positionen. Att
Även familjeterapeuter hamnar lätt
ifrågasättande av sig själv som tera-
det närvarande barnet, speciellt när
lan familjemedlemmar eller mellan
i sammanbrott. Erik berättar att de
att det låter rimligt. Jag märker att
skrivit inte ville vara lika, men för
är uppmuntrande och visar en os-
na. Att de har likheter i sin olikhet,
åt många svar, som vill bibehålla
det som skulle kunna förena dem.
säkra svar skruvar ner lekfullhet
och ser förvånande likheter, så är
Bitvis, måste jag erkänna, gör det
svensk familjeterapi 11
mitt skrivande betydligt svårare. Vi samtalar om det som Erik tycker är
viktigt, det han brinner för och står i. Det som väglett många av Eriks val.
Jag frågar Erik om hur mycket Vir-
ginia Satir han har i sig i sitt arbete med familjer. När jag förberett mig tycker jag ju mig se mycket av
hennes arbetssätt. Erik säger att han inspirerats mycket av henne och att det började redan på socialhögskolan. Erik ser sig gärna som en
dirigent och regissör, kongruenta budskap och subjektsposition finns
med. Erik använder sig av metafor-
en ”Trafikpolis” och att han berättar
att han kan vara styrande i samtalet, att det är hans ansvar att hålla ordn-
ing så att samtal och möten kan ske. Många av er läsare har träffat
Erik, hört honom föreläsa och läst
det han skrivit. Många är också ni
som haft honom som lärare på utbildningar. För några är det kanske
första gången ni möter Erik i detta porträtt. Jag hoppas att du som läser
ska vara med om något nytt när du läser. Att du blir nyfiken på något nytt, att du blir nyfiken på de frågor
jag inte ställde till Erik. Att du blir nyfiken på att utmana dig själv och ställa andra frågor till dig. Nyfiken
på den terapeut du skulle bli om
nu är det inte en text om dessa
tycker att du är olik, att leta likhet
att följa Eriks exempel och ställa
du aktivt letar likheten med den du med en metod du kanske inte tycker att du känner dig hemma i. Erik
har
mestadels
arbetat
i
Östersund där han arbetat inom
barnpsykiatrin både som terapeut och handledare. Barnfokus har
varit med hela tiden och tar stor
plats i Eriks arbete. Han är en praktiker och säger att han vill ”få igång och pröva saker och se om det gör någon skillnad för dem vi möter”.
likheter, men spännande är det väl
olika arbetssätt och ståndpunkter bredvid varandra för att se skillnad-
er och förvånande likheter. Att detta är en systemisk handling i sig som utmanar oss till rörelse, att inte sitta
fast och låta våra tankar bilda vårt
eget tanke- och handlingsfängelse, en metafor som för i alla fall mina tankar till både Salvador Minuchin,
Gianfranco Ceccin som till Michael White.
Jag ser likheter med flera andra
En annan metafor som Erik an-
Wirtbergs, att få det görbart och
hur han beskriver systemterapi och
som beskrivit sitt arbete. Ingegerd
Tryggve Balldins lite skämtsamma sätt, att familjeterapin metaforiskt
är mer likt att skjuta med hagel än prickskytte, vi använder ofta breda arbetssätt istället för specifika. Men
svensk familjeterapi 12
vänder som gäller både vårt samtal,
hur han pratar med familjer, är detta att vi tyvärr inte har en fjärrkontroll till andra, ”det funkar helt enkelt inte att ändra någon annan än sig själv”. Att ställa sig där man kan
2-3 familjesamtal för att lämna över
fortsättningen till familjen. Ord och tankar som stannar kvar efter vårt samtal.
Jag lämnar er här med några rader som jag själv suger lite extra på,
att Erik i sitt arbete märker ett sug efter familjeterapi, vilket jag bara
kan instämma i. Men jag vill också behålla en karamell länge i mungöra nytta. Att arbeta med att röra
sig och ta ansvar för att ”dansen går igång” och skapa en process.
i samtalet lämnar artikeln till en annan process.
Att sedan ta ett ansvar för alla, att
En formulering som dröjer sig kvar
samtal utan att det hamnar på en
temet. Antingen träffar vi en familj
ur ett nytt perspektiv. Men det är
eller som vid andra tillfällen då
de olika personernas lidande, vad
mår bra utan att man är bekym-
med en process direkt, gärna redan
som terapeut bekymrad. Erik an-
utredning sätter vi också en agenda
men bestämd processledare, att
vi kan skapa förändring, att de är åt-
samtalen kunna fokusera på barnets
Erik vill gärna föra samtalen till det
drarna tar ett personligt ansvar för
som familjeterapeuter behöver vara
föräldern, och inte lösa denna vux-
kommer att likna mer en process än
rummet. Eller att med kraft och
det som sägs inte är monologiska
är Eriks ord om det bekymrade sys-
ny hållplats, eller en gammal sett
som är bekymrade för varandra,
familjens agenda som styr: vad är
vi träffar vi en familj där alla inte
hoppas de på? Erik vill börja samtal
rade för varandra, och då blir jag
i väntrummet. Om vi börjar med en
vänder ord som att vara en ödmjuk
om att något behöver förstås innan
skapa förutsättningar för att i BAS-
skilda och inte sker i samma stund.
behov av att de separerade föräl-
som inte annars pratas om, att vi
att hitta ett sätt att möta den andre
lite modiga. Mitt och Eriks samtal
enkonflikt som äter upp allt syre i
en intervju och kartläggning. Att vi
inspiration sätta igång en process i
svensk familjeterapi 13
nen, att själv vara sån i samtalen
som man vill att samtalen ska vara. En utmaning som vi behöver träna
på och bibehålla, liksom vi behöver träna för att bibehålla en god kondi-
tion och hälsa. När jag blir för fast i mina idéer kommer jag ta fram
boken som Erik skrivit tillsammans med Gustaf Berglund och påminna
mig om att jag behöver röra på mig. Att jag förlorat min systemiska håll-
ning när jag börjar hävda att andra inte är systemiska. Jag vill fylla mig med berättelser om att förändring
är möjlig, möten finns att upptäcka och förväntningar på det som ännu
inte hänt kan leda till något fint och vackert, precis som när en bandm-
edlem börjar gå utanför ramarna
och får alla att följa med i en resa som bara uppstod där och då. av Marcus Westergren
Varför tiger familjeterapeuter? Det har förvånat mig att jag hör så
de”. Boston Consulting Group skulle genomföra omor-
lite protest från familjeterapeuter.
ganisationen. Konsultarvodena slog i taket! Och det hela
- men fick äntligen ord på (vatten
Kärnverksamhetens professionella behöver delta i hur
Jag har länge haft en idé om varför
på min kvarn) när jag läste Jonna Bornemarks böcker ”Det omätba-
ras renässans, en uppgörelse med
pedanternas världsherravälde” och ”Horisonten finns alltid kvar. Det bortglömda omdömet”
slutade med att det fanns nästan en chef per vårdplats!!!
deras verksamhet organiseras – de kan inte lämna över till den administrativa klassen. Vi får aldrig hamna i
”easy way out” dvs. ”jag löd bara order”. Vi kan tänka själva!
Vad är det då som inte låter sig manualiseras? Svaret på den frågan, menar J Bornemark, är OMDÖMESKUN-
SKAP. ”Omdömeshandlingar är inte godtyckliga utan
grundade i en komplex förmåga att ta in världen, vara en del av världen och driva världen åt ett visst håll”
Vårt samhälle har nu under lång tid präglats av ropet efter evidens och manualisering i allt vi gör. Bevisandet med
Omdömet lägger vikt vid det situationsspecifika – det går
låter sig inte så lätt ”bevisas”. En ny ”klass” har vuxit
hemtjänsten kommer hem till fru Svensson. Det är dusch-
står för och utför kärnverksamheten. Den administrativa
Hemtjänstekvinnan väljer (använder sitt omdöme), sät-
tar inte reda på vad terapi är. De väljer att kontrollera det
utför inte det hon ska utföra, nämligen att duscha vård-
har du använt sista halvåret? 2010 – 2018 ökade den
en mängd liknande exempel.
siffror är överordnat allt. Och det vi gör som terapeuter
inte att göra till ”regler”. Ett talande exempel: en från
fram som väger och mäter och kontrollerar oss, vi som
dag. Men Fru Svensson har en ledsen dag, hon gråter.
klassen. Och de vet inte vad vi gör – de hälsar inte på,
ter sig och samtalar tröstande med fru Svensson. Och!
som lätt låter sig kontrolleras: hur många blyertspennor
tagaren. Ingen kvalitetskontrolls”pinne”! Bornemark har
administrativa personalen inom landstingsvården med 36
%, läkarna med 16 %, sjuksköterskor minskade något. (Bornemark). När det s k ”Nya Karolinska” skapades skulle det bli ”effektivt, ekonomiskt och kvalitetsdrivan-
När jag gick ut Sopis (hundra år sedan!) tyckte jag inte att jag kunde någonting om någonting. Jag valde att bli
familjeterapeut – det var ett område som jag i varje fall
svensk familjeterapi 14
skulle kunna och behärska. Döm om min förvåning när
och har tydliga diagnoskriterier så kan vi manualisera
få arbeta med allmänläkare. Och de hade samma upplev-
ska ha samma behandling. Tror dom! Det vet varenda
jag till slut hamnade i samma känsla. Jag hade turen att else! Men! de kurser och den träning som gavs allmänläkare gav dem också ”råg i ryggen”. Allmänläkaren är
medicinens GENERALISTER! De finns de som inte tror
att allmänmedicin är en specialistutbildning (som t ex gynekologi, ortopedi, pediatrik etc). Att vara generalist
är att foga samman delarna till större (hel-) enheter. Att
se mönster och kunna arbeta med det. Och det är precis det som en familjeterapeut kan! Som socionom fick man
kunskap på flera olika ”nivåer” – psykologi (individ-, par-, familj), sociologi (grupp, kultur), statskunskap,
juridik (samhälle). Man tränar förmågan att urskilja det situationsunika.
Det finns förslag att vi inte ska ta emot människor (patienter) – vi ska ta emot DIAGNOSER! För gör vi det
behandlingen och MÄTA framgång. Samma diagnos familjeterapeut att, även om det kommer två patienter med depression, så är deras liv, deras personlighet och
livssituation så olika att de inte kan ges samma terapi! Om du tänker dig att 10 patienter söker hjälp för sin de-
pression/ledsenhet. Hur många faller ifrån för att det inte uppfyller kriterierna (de är t ex ledsna för att en nära an-
hörig har dött, för att barnen inte fungerar i skolan etc etc) de får ingen hjälp. Men för att göra något så kan
man ju alltid skicka dem till familjeterapeuten! Men det familjeterapeuten gör ”räknas” inte för diagnosgruppen
är inte väldefinierad! Inga ”lyckade” fall räknas i den gruppen!
Familjeterapeuter har, som jag skulle vilja beskriva det
från allra första början varit öppna för andras tankegån-
svensk familjeterapi 15
gar och världsbilder och perspektiv. Jag gjorde för mån-
Makten ligger numera hos den administrativa klassen.
familjeterapeuter hämtat användbar kunskap och inspira-
stolt över hur familjeterapeuter kommunicerar – språket
ga år sedan en ”översikt” – en beskrivning av varifrån tion: (bifogas). Det som slår mig är att vi familjeterapeu-
ter inte skapat oss egna teorier (bortsett från S. Minuchin som faktiskt har en ”familjeteori”)
Jag gillar idén att ”låna” från teoretiker och andra tera-
peuter! Jag ”stjäl” vilt från andra, det som jag tänker är användbart! Det tillför ”friskt blod” utifrån. Men risken
är att det också kan lånas till förakt och nedvärdering. Inte bara omgivningen kan säga ”ni har ju inget eget att komma med” – problemet är att vi själva diskvalificerar oss! Så är, i alla fall jag, tillbaka på ruta ett – kan jag någonting om någonting?
är till för att ömsesidigt nå fram till varandra – inte för att demonstrera sin kunskapsmässiga överlägsenhet. Alltså vinnlägger vi oss om ett språk som ”passar” den som jag har framför mig. Jag minns en handledningsgrupp, kura-
torer på en habilitering. En medlem tog upp problemet att
hon inte kände sig lyssnad på. Under ett behandlingsmöte beskrev hon hur hon hade träffat ett par föräldrar, hur hon
arbetat med att dem att vända sig till varandra för öm-
sesidigt stöd och hjälp. Arbetskamraterna regerade med
kommentar av typen ”Ja, och????”. Väl hemma skrev jag om kuratorns berättelse men använde de mest kompli-
cerade familjeterapeutiska och systemteoretiska begrepp
Och svaret är ett rungande JA!!! Jag har generalistkun-
skap som inte är alla förunnat! Och jag kan använda den i terapirummet. Där använder jag dessutom, dagligen och stundligen mitt OMDÖME! Om jag hindras i att använda mitt omdöme så töms jag snart på självtillit och tron på
mig själv som hjälpsam. Tänk om de har rätt – de som mäter och väger och räknar? Tänk om det inte finns något ”annat”, i det mellanmänskliga som är läkande?
Jonna Bornemark skriver: ”omdömeskunskap hör till det
situationsunika – den går inte att fånga i regler eller formler” och ”befinner vi oss i en miljö där det är viktigare att
lyda manualen än att tänka själv. Kommer omdömet att avvecklas, inte utvecklas”.
jag kunde komma på. Kuratorns tog beskrivningen med sig till nästa behandlingskonferens – och! Vad hände? Jo, arbetskamraterna satt tysta, såg lite ”konstiga” ut, verkade(förstås!) inte förstå någonting. De sattes inför ett
val – ville de använda ett språk som känns lätt att förstå – eller ville de ”teoretisera”, ”prata akademiska”?
Huruvida detta förändrade kuratorns position i arbets-
gruppen eller ej förtäljer inte historien, men jag hoppas
att hon rönte mer respekt för sitt arbete och lugnt kunde
återgå till att ”prata med bönder på bönders vis och med de lärde på latin”
Tiger vi för att vi själva är offer för ”mätningshysterin” – att vi tror att det är den som gäller? Att vi överger vårt an-
Evidens/räknandet behövs – men det är livsfarligt att låta räknandet bli det viktigaste!
Och i det formaliserade språket. Jag har alltid känt mig
vändande av OMDÖMET? Och det får oss att må dåligt.
Jag menar att det ligger en stor fara i att försöka ”mäta och väga allt”. Komma ihåg, som Jonna Bornemark skriver: ”datorer är bra på ratio (människans förmåga att
svensk familjeterapi 16
organisera och systematisera …..det som intellectus fån-
”Familjeterapeuter exkluderar inte – de inkluderar!”. Vi
medvetet ”icke-vetande”…..de har ingen förundran, inga
vi samverka, dra åt samma håll. Och de ankommer på oss
gar upp) de (datorerna) kan inte inte veta…. har inget känslor, ingen sinnlighet och ingen situationskänslighet”. Men vi måste ha en administration! Få familjeterapeu-
ter tycker att administrativt arbete och dokumentation
är intressant och inspirerande. Men vi behöver känna att det finns en förståelse och respekt för det komplicerade och svåra arbete vi utför. Vi behöver bjuda in de admin-
istrerande, in i våra terapirum, in i våra diskussioner,
behöver administratörernas stöd och hjälp och då måste
att formulera vad för slags stöd vi behöver och hur den ska ta sig uttryck. Det hjälper inte att vi klagar för varandra – klagomålen måste få rätt mottagare!
Till slut – Tomas Tranströmer, som har mätt ”kärlek” ”ett kilo vägde 700 gram – inte mer” av Lena Svedin
in i vår handledning. För att citera Ingegerd Wirtberg:
Palo Alto gruppen såg sig om och fann att systemteori var riktigt användbart för att kunna se och beskriva familjesystem. Ja –
cybernetiken gick att använda. Och någon hittade Maturana och använde hans tankegångar. Gergen blev intressant och Språket blev viktigt, vi försökte oss på att läsa Wittgenstein. Och så går det på….. Det är riktigt bra! Att låta sig inspireras och förstå
det vi arbetar med på olika sätt. Det motverkar rigiditet och det motverkar idén om att verkligheten låter sig manualiseras. Det
är, så här långt kommet, i resonemanget viktigt understryka att manualisering är väldigt bra när vi har att göra med sådant som låter sig manualiseras! Men dit hör inte vår omdömesförmåga.
svensk familjeterapi 17
Familjeterapeuten en ku
svensk familjeterapi 18
und i metodbutiken? Denna text utgörs av en reflektion och bygger på vad jag tycker mig se
som en tendens inom familjeterapin idag. Kanske kan texten väcka
tankar hos kollegor i landet, kan-
ske håller ni med, kanske inte men jag hoppas att detta kan vara inlaga till dialogen om familjeterapins förutsättningar.
driven av teser och antiteser som möts och bildar nya
synteser. De tankar och idéer som uppstår berikar men äger rum i en kontext som jag tror påverkar utveckling i
negativ riktning. Frågan är om inte nytta alltmer ersatts av profit. Implementeringen av nya metoder ger till dels
en bitter eftersmak. Familjeterapeuten (eller verksam-
heten denna arbetar inom) blir en kund i metodbutiken,
en butik där affärsmodellerna avslöjar att man är expert på merförsäljning. Affärsmodellerna kan dessutom bidra
till att öka gapet mellan vårt formella utbildningssystem
på universitet och högskolor och det vi vardagligt kallar för ”verkligheten” på våra arbetsplatser. På arbetsplat-
Det finns mycket kreativitet inom familjeterapin, en idérikedom som utmynnat i olika tankar om hur man kan
arbeta med förändring i relationer mellan människor. Vi kan luta mer eller mindre mot teoribyggen såsom det strukturellt, narrativa, språksystemiska, lösnings-
fokuserade, systemiskt och så vidare. Rent historiskt har
familjeterapin utvecklats mot ett alltmer integrativt håll där de stora skolbildningarnas centrala idéer i ökad ut-
sträckning förenats. Nya intressanta teorier och metoder uppstår ständigt och tycks alltmer lovande inte minst uti-
från de studier som genomförts. Dessa teorier är också
mer eller mindre präglade av en integration av de tankar som formulerades av familjeterapins pionjärer. Som ex-
empel kan nämnas EFT, EFFT, ABFT, FFT, KIBB, MST, CPP, IBCT...
Som utveckling generellt är även den familjeterapeutiska
serna runt om i landet efterfrågas inte sällan den kunskap
som förmedlas via privata utbildare och institut ibland
annat ovan nämnda metoder och universitetsvärlden
försöker kanske följa med så gott det går trots helt andra villkor. Den enskilda arbetstagaren kan gå långa utbild-
ningar på universitet/högskola med ett bäst före datum som tycks passerat redan då de förvärvade poängen har
registrerats. Arbetsgivarna blir samtidigt ivriga kunder i
metodbutiken där den ena satsningen följs av den andra även här med kort bäst för datum.
Jag har alltid varit väldigt positivt inställd till ett utbildningssystem som möjliggör för en mångfald av familjeter-
apeutiska behandlare där de egna ekonomiska resurserna
i så liten grad som möjligt skall påverka möjligheten att tillägna sig ny kunskap. Det som gör mig bekymrad är
svensk familjeterapi 19
är villig att betala för ytterligare utbildning eftersom den
kunskap som intygas på papperet inte riktigt korrespon-
derar med den efterfrågan på kunskap som arbetsgivaren ger uttryck för utifrån sina egna satsningar med, inte säl-
lan, inslag av kortsiktigt tänkande. Familjeterapifältet riskerar att bli splittrat men inte utifrån olika teoretiska
eller metodologiska preferenser som jag tänker i grunden
utgör en sund och utvecklingsdrivande friktion, leder till intressanta samtal och småningom förhoppningsvis lyckade synteser. Splittringen som åsyftas handlar mer
om ekonomiska resurser och som tragisk följd bristande tillgänglighet för dem som behöver familjeterapi. De
metoder som lärs ut via privata institut och liknande
har givetvis ett vinstintresse och vill försäkra sig om att många av de metoder som efterfrågas primärt lärs ut i privat regi och med ansenliga summor involverade. Vi får parallella utbildningssystem som inte riktigt hänger
samman. Formellt kan man om man önskar ägna sig åt
familjeterapi läsa steg ett och om intresse och möjlighet finns gå vidare till steg två för att bli legitimerad som psykoterapeut. Så långt är allting bra men det är inte
metoderna i ovan som primärt lärs ut på universiteten. Förutsättningarna på universitetet och högskolor är helt annorlunda då ingen specifik inriktning/metod skall pre-
mieras mer än någon annan bland dem som har stöd i aktuell forskning. Det är när man står med sitt utbildningsin-
tyg i handen med poängen registrerade som den egentliga kampen börjar. Det gäller att finna en arbetsgivare som
att avkastningen kan säkras så mycket och länge som möjligt. Detta är inte minst tydligt med tanke på den utbildningsgång och möjlighet till certifiering som införts
på metoderna. Försäljningsargumenten ligger dolda bakom argument för kvalitetssäkring exempelvis genom
hävdandet av vikten med manualtrogenhet hos terapeu-
ten som behöver säkras genom specifik handledning oftast erbjuden av det privata institutet. Detta är givetvis ett starkt argument för att metoden skall bedrivas på ett
sådant sätt den har evidens för men också ett sätt att i det längsta öka profiten. Utbildningsgången för metoder är i
sammanhanget intressanta. Det vanliga tycks vara detta:
man läser en grundkurs på cirka tre till fem dagar där metoden presenteras och man får rudimentära kunskaper
svensk familjeterapi 20
att börja praktisera den på sin arbetsplats. Denna nivå är
tligt finansierad service och vård. Risken är att de som
är, som med all implementering, att väl tillbaka på arbet-
certifierade terapeuter för att få tillgång till evidensbase-
ofta den som kan bekostas av arbetsgivaren. Problemet splatsen är entusiasmen stor men efter en vecka utbytt till förvirring och man börjar då arbeta ”som vanligt”. Blir man tillfrågad av en person, med förkärlek för utvärdering, hur man arbetar med metoden så svarar man inte säl-
har ekonomiska resurser kan vända sig till privata och rade metoder medan de övriga får nöja sig med ”inspir-
erade av… insatser”. Fragmenteringen ökar således på flera nivåer.
lan att ”jag arbetar inspirerat av…” så har man i aktuell
Mitt syfte med denna text är att bidra till dialogen om
man inte heller ge ett annat svar eftersom man inte certi-
det inte finns något problem här, att utvecklingen är helt
peutisk kompetens (här tycks det finnas en rädsla för att
ologisk fråga. Jag ser gärna att ett samhälle med skat-
För den lyckligt lottade, utifrån egen ekonomisk situation
metod verkar lovande det vill säga hjälpsam för en viss
nivån. Här läser man en fortsättningskurs ofta fördelad
och inte godtyckligt utifrån familjeterapeuternas eller
dagar per omgång. Dessa utbildningar kan beviljas av
ters utveckling idag alltmer riskerar att styras utifrån den
kommande. Så här fortsätter det för att slutligen på den
varnas lokala satsningar gagnar inte familjeterapin och
förmodligen också den mest ekonomiskt krävande för
riskerar dessutom att förlora den integrativa rörelse som
kanske redan har slutat hos sin tidigare arbetsgivare och
revir.
tillför i många fall viktig kunskap till fältet men de kom-
av Tobias Sunnerfjell
situation räddat sig från en pinsam situation. Ibland får
familjeterapins utveckling. Kanske tänker vissa av er att
fierats i den specifika metoden oavsett annan familjetera-
i sin ordning. Kanske har ni rätt. Givetvis är detta en ide-
den enskilde familjeterapeuten faktiskt kan tänka själv).
tefinansierad välfärd bör ta ett ansvar i frågan. Om en ny
eller givmild arbetsgivare, kan man fortsätta på den andra
målgrupp så tänker jag att den borde implementeras brett
på ett antal utbildningsomgångar på kanske två till tre
arbetsgivarnas ekonomiska resurser. Att familjeterapeu-
arbetsgivaren men det är förmodligen inte vanligt före-
egna ekonomiska situationen eller de enskilda arbetsgi-
sista nivån kunna leda till en certifiering. Denna nivå är
definitivt inte dem som behöver den. Familjeterapifältet
den enskilde kunskapstörstande familjeterapeuten (som
den präglats av till förmån för nya privata institut och
startat eget…). Återigen, metoderna i sig är lovande och
mer inte rent generellt de som behöver familjeterapi till gagn eftersom de sällan kan implementeras inom offen-
svensk familjeterapi 21
Familjeterapi i pandemi “Jag har aldrig haft så roligt när jag lärt mig något!”. Adam tittar på mig med förundrade ögon. Vi har varit ute och gått i skogen i snart en timme.
Alldeles nyss tittade han på klockan och konstaterade att det redan gått en timme. “Det känns som fem minuter!”. Det är första gången jag träffar Adam. Hans föräldrar har
tagit kontakt eftersom han blir så arg. Under vår skogspromenad har vi pratat om känslor, varför de kommer och
hur man kan ta hand om dem. Jag har berättat om hjärnan och vårt farosystem som gör så att vi blir arga så vi får kraft att försvara oss om det behövs.Vi har utforskat när och var-
för Adam blir så arg, och lagt upp en plan för vad han kan göra både för att inte bli så arg - och vad han kan göra när
han faktiskt blir riktigt arg. Hela tiden har mamma gått lite
bakom oss, och då och då har vi vänt oss mot henne för att be henne om input, och ibland har hon själv bidragit med en förklaring eller en idé. Då och då har vi stannat alla tre
och gjort övningar med kroppen som hjälper det autonoma nervsystemet att lugna sig. Vi har kramat trän och lyssnat
på fåglar. Mitt under promenaden kände Adam igen sig,
och tog oss med på en liten stig som ledde till en dunge
där han och familjen byggt en koja i somras. Kojan är inte
kvar, men i en stam sticker en planka med spikar fram ur
barken, som om den vuxit in i trädet, och vi funderar på
om andra barn byggt kojor där långt tidigare. När vi skiljs åt säger Adam till mamma att han vill komma tillbaka, och
vi kommer överens om vilka strategier han och föräldrarna kan pröva tills vi ses nästa gång.
Jag har det fantastiskt bra. Vårdcentralen där jag arbetar ligger ett stenkast från skogen, där flera stigar leder ner
till Vänern. På mitt kontor finns en ryggsäck packad med
två koner, två rep och en boll. Ibland tar jag också med tre
rockringar. För att familjen ska slippa joxa med munskydd och inte behöva sitta i väntrummet, möts vi direkt ute på
baksidan. Bollen kan hjälpa oss att komma igång med ett
svensk familjeterapi 22
i samtal som inkluderar alla, konerna kan vi använda för att svara ja eller nej på frågor, och med repen kan vi utforska skalfrågor. De tre rockringarna kan hjälpa oss att förstå
de tre tillstånden- trygghet, aktivitet, panik - som det autonoma nervsystemet kan försätta oss i. Ibland tävlar vi
att springa upp för den stora pulkabacken vi går förbi. När jag hamnar låångt efter får jag en stund att byta några ord med föräldrarna - som också har en tendens att hamna på
efterkälken. Ibland tar vi en gungstund i däcket som någon satt upp.
Att mötas utomhus är magiskt. Samtalet flyter lättare när man går. Luften och stillheten lugnar oss. Utsikten över sjön ger oss nya perspektiv. Föräldrar uttrycker ofta “Så
skönt det var att komma ut en stund, det här borde vi göra oftare.” Och jag inser mer och mer hur läkande det är
att komma ut och få röra på sig, och hur lite människor i allmänhet kommer ut.
Utomhussamtalen varvas med samtal på videolänk. “Så
skönt det är att vi inte behöver stressa och sätta oss i bilen och komma till dig.”, säger föräldrar ofta, föräldrar som
ger sig under soffbordet. Jag tycker det är helt okej, för
er för att få med ett barn på samtal. I videosamtalet visar
han vill att mamma ska säga så att jag hör. Alfred som
co i Axel rum med discolampa - till Astrid Lindgren-låtar.
och inte sagt ett ord om morfar sedan dess, börjar helt plöt-
i ansiktet. Harry brukar inte vilja vara med i bild utan läg-
frågar pappa om det är morfar som byggt altanen, om det
innan kämpat i timmar och lovat hamburgare och leksak-
han hör ändå vad vi säger, och säger då och då saker som
barnen sina rum och sina djur. Häromdagen var jag på dis-
behövde få prata om sin morfar som dött för ett år sedan
När Lina blev ledsen kom hennes hund och slickade henne
sligt titta sig om hemma i vardagsrummet och huset, och
svensk familjeterapi 23
är morfar som målat tavlan, om det är morfar som bytte
Att genom videolänken få komma hem till människor i den
minnena, och Alfred pratar non-stop i en hel timme om
till ett terapeutiskt arbete. Saker händer och processer sätts
handtagen på dörrarna. Och jo, det var det. Och så kommer morfar medan föräldrarna förundrat lyssnar och svarar på Alfreds frågor. Agnes vill ofta träffa mig en stund själv och
jobba med sina känslor med hjälp av olika aktiviteter, och
sedan går hon och hämtar mamma för att visa och berätta vad vi gjort. Johan vill att vi sitter i hans koja, och mamma
ställer ner datorn i mörkret under skynket, och där kan vi viska hemlisar.
miljö där de känner sig trygga, ger helt andra möjligheter igång, som jag sällan får se i terapirummet. Inte minst är husdjurens delaktighet i terapin av stor betydelse. Jag ber
föräldrar ladda med papper och färgpennor, så vi kan göra de aktiviteter vi skulle ha gjort om vi hade mötts i mitt terapirum. Sen flyter samtalet på. Ibland blir jag lite åksjuk
när barnet drar iväg med datorn eller telefonen för att visa
mig något, men jag har lärt mig att det barnet vill visa ofta har en avgörande betydelse för det vi jobbar med.
svensk familjeterapi 24
Jag hade erfarenhet av videosamtal med barn och familjer
utomhus prövar jag ständigt nya interventioner och aktiv-
jag tidigare arbetade på, där vi mötte barn och familjer
och hjälpa dem att hitta till lugnet och tryggheten i dem
långt innan pandemin, från det internationella terapicenter över hela världen. Utomhussamtal hade jag så smått börjat utforska ett par år innan pandemin, och alltid blivit förun-
drad över hur bra de fungerade. Allteftersom restriktionerna skärpts har möten på videolänk och utomhus tagit över
iteter för att stärka relationen mellan föräldrar och barn, själva och hos varandra. Kanske är dessa arbetssätt, som för många av oss är nya, något av det vi vill bära med oss ut ur pandemin.
- och jag är så oerhört tacksam för det. Jag tror att både
av Ulrika Ernvik
är något vi kommer att fortsätta med. Och jag lär mig hela
Författare till boken “Familjeterapi - en utforskande och
behöver vi röra på oss. Om det spöregnar och blåser när
finns ett kapitel om familjeterapi utomhus och på vid-
jag, föräldrarna och barnen är övertygade om att det här
tiden hur jag kan utveckla formerna. Även i videosamtalen
samskapande lek som förvandlar relationer”, där det också
det är dags för utomhussamtal kan jag behöva vara beredd
eolänk.
att erbjuda en extra jacka. Och både i videosamtalen och
svensk familjeterapi 25
Psykoterapeutisk beha
för små barn och deras omsorgspersone Det är inte ovanligt att små barn har erfarenhet av svåra livshändelser och
yngsta barnen inte tillgång till stöd och behandling i den omfattning de behö
har ett tydligt fokus på föräldra-barn relationen och har ett klart fokus på det med positivt utfall.
och hjälp efter svåra erfarenheter än de äldre barnen. Detta trots att vi vet att de yngsta är extra sårbara för
stress, omsorgssvikt, trauman och separationer från omsorgspersoner. Det finns stöd och hjälp för dem och deras omsorgspersoner och de har rätt att inte behöva vänta tills de blir äldre eller mår sämre.
De yngsta barnen är extra sårbara i dubbel bemärkelse. De är både särskilt utsatta för svåra livshändelser och att
risken för negativa konsekvenser på kort och lång sikt är avsevärd. Risken för att till exempel bli utsatt för fysiskt
våld mot den egna kroppen eller för att vara med om våld mot en omsorgsgivare är extra stor under den tidiga barndomen. Små barns utvecklingsmässiga omognad och beroende av sina omsorgsgivare gör dem dessutom särVi behöver bli bättre på att uppmärksamma de yngsta
skilt sårbara, vilket medför att effekterna av utsatthet un-
stöd och hjälp tillsammans med sina omsorgspersoner.
Konsekvenserna riskerar att bli genomgripande och det
Små barns särskilda sårbarhet. Trots att vi idag har väl-
lång sikt.
svåra livserfarenheter möter man fortfarande återkom-
När ett litet barn lever med stress och rädsla finns det risk
sätt skulle vara skyddade och ha mindre behov av stöd
tiskt, psykologiskt, kognitivt och socialt. Om barnet och
barnens signaler på att de inte mår bra och erbjuda dem
grundad kunskap om att små barn kan ta stor skada av mande en uppfattning om att de yngsta barnen på något
der den tidiga barndomen kan vara svåra och omfattande. finns risk för fysisk och psykisk ohälsa på kort och på
att det påverkar barnet på många olika områden, soma-
svensk familjeterapi 26
andling
er efter svåra livshändelser en betydande andel av dem har behov av stöd och behandling. Idag har de
över och har rätt till. Behandling som inkluderar barn och omsorgspersoner,
t man varit med om och de konsekvenser det fått har visat sig vara förknippad
familjen inte får det stöd de behöver riskerar konsekven-
serna påverka alla delar av den fortsatta utvecklingen. Samtidigt är möjligheterna för omsorgsgivare och pro-
fessionella att bidra till positiv förändring särskilt stora tidigt i barns liv.
Det handlar om vad vi lärt oss av det vi varit med om.
Svåra livshändelser kan resultera i traumarelaterade förväntningar. Förväntningar som påverkar känslor och
tankar, men även perception – vad man uppfattar. En förälder som varit våldsutsatt i sin nära relation eller i en väpnad konflikt kan känna sig osäker och ha svårt att lita på att nya människor vill hen väl, det kan i sin tur inne-
bära att vara extra känslig för tecken på att något inte står rätt till eller att någon vill en illa. Detsamma gäller barn
med erfarenhet av utsatthet, de kan ha en grundläggande otrygghet och en lättväckt rädsla. Därtill kan barnen ha en bristande tillit till att vuxna finns där för att skydda
dem mot faror och för att trösta och lugna vid rädsla. Detta kommer att påverka barnets utveckling och kan bidra till svårigheter i relation och samspel mellan barn och föräldrar.
Föräldern fungerar som en skyddande sköld såväl psykol-
svensk familjeterapi 27
ogiskt som fysiskt för barn genom att förutse risker och
faror och mildra konsekvenserna genom hjälp och tröst. När ett barn varit med om något skrämmande, det kan vara såväl en bilolycka som våld i familjen, påverkas bar-
nets trygghet och tillit till att vuxna kan skydda och hjäl-
pa. Den skyddande skölden kan vara skadad, eller inte
ha funnits där i tillräcklig omfattning. Under behandling
är ett av målen att föräldern ska (åter)upprätta sin egen och barnets tillit till att den vuxna fungerar som barnets skyddande sköld.
Små barns behov är att mötas i behandling tillsammans
med sina omsorgspersoner. Små barns psykiska hälsa och utveckling är tätt sammanvävd med deras relationer
till sina omsorgspersoner. I samspel med sina omsorg-
spersoner lär de sig om sig själva och världen. Omsorgspersonernas tillgänglighet, både fysiskt och psykiskt,
och förmåga att skydda, trösta och lugna är avgörande för barnets hälsa och utveckling. Små barns enda alterna-
tiv för att reglera känslor är i anknytningsrelationer. Omsorgspersoners egna tidigare livserfarenheter påverkar hur de uppfattar sina barns känslor och reaktioner och
i vilken utsträckning de kan finnas tillgängliga för sam-
reglering och regeringsstöd. Behandling behöver därig-
enom ha ett tredelat fokus - att förstå och stödja barnet,
stödja omsorgspersonerna och se och stödja relationen mellan barn och omsorgspersonerna.
nas erfarenheter, reaktioner, behov och föräldraförmåga; och på relationerna mellan barnet och förälder/omsorgsgivare.
Teoretiskt är CPP förankrat i utvecklingspsykologi, trau-
mateori, systemteori, anknytningsteori, psykodynamisk teori och kognitiv beteendeteori. Dessutom läggs stor
vikt vid kulturella aspekter som påverkar såväl familjen
Child-Parent Psychotherapy (CPP) är en relationsbase-
rad traumafokuserad behandlingsmetod som är utformad
för barn 0-6 år och deras omsorgspersoner/familjer. Behandlingen består i huvudsak av gemensamma sessioner med barn och föräldrar. Terapeuten har ett tredelat fokus:
på barnets erfarenheter, reaktioner och behov; på vux-
som behandlaren samt på historiska trauman. Metoden är utvecklad av Alicia Lieberman och Patricia van Horn vid Child Trauma Research Program, University of California San Francisco, San Francisco General Hospital.
Behandlingsmetoden lämpar sig för såväl enstaka hän-
svensk familjeterapi 28
mottagning som hembaserat, i olika verksamheter och
med familjer med olika bakgrund och förutsättningar. I Sverige ser vi metoden användas inom till exempel
barnpsykiatri, socialtjänst, barnhälsovård, barnmedicin
och såväl i verksamheter med ett specialiserat uppdrag kring trauma och utsatthet som i verksamheter med ett bredare fokus. I behandling ser vi en bred variation av
barn och familjer; barn som lever med sina biologiska föräldrar, i styvfamiljer, med ensamstående föräldrar eller i familjehem; barn med inga eller många syskon; barn
och föräldrar med eller utan funktionshinder; familjer med behov av tolk under behandlingen och många andra. Målet med behandlingen. Det övergripande målet med CPP-behandling är trygghet i relationen mellan förälder och barn och att stödja normalutveckling. Att (åter)upprätta en trygg anknytning för barnet och en god om-
sorgsförmåga hos föräldern ger möjligheter att hantera
det man varit med om, klara av svårigheter i nu-situadelser som upprepade traumatiska händelser. Exempel
kan vara barn som utsatts för egen misshandel, övergrepp
eller omsorgssvikt, att en förälder har utsatts för våld sin nära relation, psykisk ohälsa eller sjukdom hos förälder,
erfarenheter av migration och krigstrauman, medicinska trauman eller kronisk somatisk sjukdom, olyckshändel-
ser eller naturkatastrofer. Alla situationer där föräldrabarn relationen påverkats negativt av svåra livshändelser kan vara i fokus.
tionen och befrämja en positiv utveckling. Behandling kan inte förändra det man varit med, däremot kan det öka
förståelsen för vad som har hänt och hur det har påverkat
en. Med ökad förståelse öppnas möjligheter att hantera
eller förändra känslor och beteenden. Att skapa mening kring det som hänt och att förstå sambandet mellan det man varit med om och känslor och beteenden är utvecklingsbefrämjande.
Hur går behandlingen till? En CPP-behandling inleds
Metoden är manualbaserad och det finns ett gott veten-
skapligt stöd. En särskild styrka är att arbetssättet har visat sig tillämpbart i en mängd olika verksamheter och
under skilda förutsättningar. Man kan arbeta såväl på
med en grundläggande fas med fokus på hopp, allians och informationsinhämtning. Under kartläggningen samlas information om erfarenheter, psykiska hälsa, resurser och
fungerande gällande både barn och omsorgsgivare och om barnets relationer och samspel med sina omsorgsper-
svensk familjeterapi 29
soner. Kartläggningen är sammanflätad med att bygga en
Lekens centrala plats. Barn kommunicerar sina erfaren-
en gemensam förståelse och att förmedla hopp. Ibland
Leken är ett av små barns mest centrala språk. Genom
relation till omsorgsgivare, psykopedagogik, att utveckla ser vi stora positiva förändringar efter den grundläggande fasen och en del behandlingar kan avslutas här.
Interventionsfasen har huvudfokus på föräldra-barn relationen och består huvudsakligen av regelbundna gemen-
samma sessioner. De flesta behandlingar varar ett halvt till ett år, 20-25 sessioner, men behandlingen kan vara både kortare och längre beroende på familjens behov.
heter och sina tankar och känslor på en mängd olika vis. lek kan barn såväl berätta och beskriva sina erfarenheter,
bearbeta det de varit med om, reglera sina känslor, lära nytt och träna på nya förmågor. Det är inte ovanligt att
vuxna är lite ringrostiga vad gäller lekspråket och be-
höver lägga extra tid och fokus på att både ge barnet utrymme och på att förstå vad barnet förmedlar.
I behandlingen introducerar behandlaren teman, till ex-
svensk familjeterapi 30
empel kring det upplevda traumat, säkerhet, svårigheter i
plats och till att omsorgsgivarna finns där för att skydda
Teman kan introduceras på många olika sätt genom till
men om det sker för tidigt, för ofta och utan att barnet får
nu-situationen eller trygghet och utmaningar i relationer.
exempel lekmaterial eller ord. När teman introducerats
lämnas utrymme att följa barnet för att fånga upp vad
barnet kommunicerar i lek, beteende och ord, det kan vara något som knyter an till temat eller något annat som
barnet uttrycker. Under behandlingen sker interventioner på flera olika sätt, till exempel genom lek, emotionellt stöd till barn och vuxna, utvecklingspsykologisk vägledning, att översätta och förstå beteende, att länka det för-
flutna med nuet eller konkret hjälp och vård och stödsamordning.
Innehållet i behandlingen. Huvudkomponenterna i CPP är arbete med föräldra-barn relationen, säkerhet, affektreglering, ömsesidighet i relationer, traumatiska erfar-
enheter, normalutveckling, stöd till familjens grundläggande behov, att förmedla och samordna vård samt reflekterande handledning. De olika komponenterna har
olika vikt och behöver olika mycket utrymme för olika
familjer, vilket gör att behandlingar kommer att skifta i utformning och omfattning. Gemensamt är ett fokus på
upplevda trauman, effekterna av erfarenheterna och på framtiden, det vill säga på det som varit, på nuet och på
och hjälpa barnet. Det är en del av normalutvecklingen stöd i affektreglering och med att förstå vad som händer riskerar det påverka utvecklingen negativt. Att (åter) upprätta barnets tillit till föräldern som en trygghet och
legitim auktoritet, och att stödja föräldern att känna en
trygghet i att kunna skydda och trygga sitt barn är en viktig del av behandling och kan ske genom att föräldern tar aktiva steg för att skydda och trygga sitt barn i vardagen,
men även genom lek under behandlingen där dessa teman återkommer, bearbetas och utvecklas.
Att både omsorgsgivare och barn förstår och känner igen reaktioner vid trauma, till exempel förhöjd vaksamhet, selektiv uppmärksamhet, traumarelaterade förväntnin-
gar, reaktioner på påminnelser (triggers) och svårigheter med att reglera affekter är en nyckel till förändring. I
behandlingen får omsorgsgivaren hjälp att se vad som
kan trigga posttraumatisk stress hos barnet, förstå hur barnet reagerar och hur en kan stödja relationell och kroppsbaserad affektreglering. Lika viktigt kan vara att
föräldern ökar sin förståelse kring sina egna reaktioner och hur de påverkar relationen.
framtiden.
Att konstruera en traumaberättelse är ett moment i flera
Några av de områden som ofta är i fokus i behandlingen
tionen av berättelsen om vad barnet varit med om på ett
är: Trygghet i relation, Att förstå reaktioner vid trauma och Att konstruera en traumaberättelse.
Erfarenheter som gör barn rädda och otrygga, vare sig de sker inom ramen för de nära relationerna eller av yttre orsaker, utmanar på barnets tillit till världen som en trygg
metoder för traumabehandling. I CPP sker konstrukflexibelt vis, ofta gestaltat med hjälp av lekmaterial och bitvis under loppet av flera sessioner. Fokus ligger inte på
att avtäcka den sanna historien kring vad som verkligen hänt utan snarare på samskapande och affektreglering. Centralt är att omsorgsgivare och barn gemensamt är ak-
tiva i att skapa traumanarrativet, det gäller både om om-
svensk familjeterapi 31
närvarande pågår den femte svenska utbildningsomgån-
gen. Utbildning i CPP erbjuds som öppen uppdragsutbildning på Ericastiftelsen. Utbildningen är knappt fyra
terminer lång och består av tre undervisningstillfällen kombinerat med att man arbetar med egna behandling-
särenden och får webbaserad metodkonsultation två gånger i månaden. Utbildningen ger 20 högskolepoäng
och för psykologer antagna till specialistutbildning är kursen ackrediterad som två fördjupningskurser av Sveriges Psykologförbund.
Flera RCT studier är genomförda i USA med goda resultat. En svensk genomförbarhetsstudie visade på att
metoden är tillämpar, uppskattad och visar på positiva resultat även i en svensk kontext, och en svensk studie om effekterna av behandling pågår vid flera behandlingssorgsgivaren varit med eller inte alls varit närvarande vid
händelserna. På så vis kan omsorgsgivaren hjälpa barnet att skapa mening och bära sin historia. Att barn och omsorgsgivare under arbetet med traumanarrativet får en er-
farenhet av att förstå och reglera sina egna och varandras affekter ger en trygghet och beredskap att hantera känslor
i vardagen och i framtiden. Exponeringen i ett relationellt
verksamheter i landet där behandling med CPP erbjuds. Dessutom är en svensk genomförbarhetsstudie gällande CPP för barn i familjehem pågående. av Karin Pernebo Fil.dr/leg.psykolog/leg.psykoterapeut, Region Kronoberg Adj.lektor, Psykologiska Institutionen, Linnéuniversitetet
och affektreglerande sammanhang har visat sig bidra till minskade symtom på posttraumatisk stress hos både barn och omsorgsgivare.
Utbildning och forskning i Sverige. CPP implementeras på en mängd olika platser i Sverige, från Malmö till Luleå.
Utbildning, implementering av metoden och forskning
bedrivs i Sverige i samarbete med Chandra Ghosh Ippen
vid Child Trauma Research Program, USFC i USA. Ett nordiskt nätverk har etablerats för att stödja arbetet. För
svensk familjeterapi 32
Referenser och lästips:
Toth, S.L., Manly J.T. (2019) Developmental Conse-
Lieberman, A., Ghosh Ippen, C. & Van Horn, P. (2015).
Intervention. Child Development Perspectives, 13(1),
Don’t hit my mommy! A manual for Child-Parent Psychotherapy with young children exposed to violence and
quences of Child Abuse and Neglect: Implications for 59-64
other trauma. Second edition. Washington, DC: Zero to Three Press.
Lieberman, A. & Van Horn, P. (2008). Psychotherapy with Infants and Young Children. Repairing the effects of stress and trauma on early attachment. New York: The Guilford Press.
Broberg, A., Almqvist, K., Appell, P., Axberg, U., Cater, Å., Draxler, H., Eriksson, M., Grip, K., Hjärthag, F.,
Hultman, O., Iversen, C. & Röbäck de Souza, K. (2015). iRiSk – Utveckling av bedömningsinstrument och stödinsatser för våldsutsatta barn. Rapport till Socialstyrelsen. Göteborg: Göteborgs Universitet.
Lieberman, A.F., Van Horn, P.J., & Ghosh Ippen, C.
(2005). Toward evidence-based treatment: Child-Parent Psychotherapy with preschoolers exposed to marital vio-
lence. Journal of the American Academy of Child and
Almqvist K, Bäccman C, Anderzén-Carlsson A, Norlén A, Pernebo K, Massoudi P. (2018). iRiSk II: Utveckling
av bedömningsinstrument och stödinsatser för våldsutsatta barn-rapport från två delprojekt
Adolescent Psychiatry, 44, 1241-1248.
Lieberman, A.F., Ghosh Ippen, C., Van Horn, P.J. (2006).
Almqvist, K., Norlén, A., & Tingberg, B. (2019). Barn,
randomized control trial. Journal of the American Acad-
Stockholm: Natur & Kultur.
Child-Parent Psychotherapy: Six month follow-up of a emy of Child and Adolescent Psychiatry, 45(8), 913-918. Mavranezouli I, Megnin-Viggars O, Daly C, Dias S, Stockton S, Meiser-Stedman R, Trickey D, Pilling S.
(2020). Psychological and psychosocial treatments for
unga och trauma. Att uppmärksamma, förstå och hjälpa.
https://ericastiftelsen.se/utbildningar/child-parent-psychotherapy/
children and young people with post-traumatic stress disorder: a network meta-analysis. J Child Psychol Psychiatry, 61(1):18-29.
svensk familjeterapi 33
Den obekväma f Den 18 februari 2021 fick Föreningen för familje- och systemorienterad terapi i Stockholm (Ffst) möjligheten att intervjua två behandlare som arbetar på Victoria behandlingscenter.
Gästerna Joana Ekström och Petra Wilkenson, är utbildade socionomer. De har olika arbetslivserfarenheter inom andra områden innan de påbörjade detta nya äventyr där de ser sig som engagerade i en mångsidig roll. Ett grundläggande villkor verkar vara att ha den medvetna förmågan av att kunna “jonglera” mellan olika figurer med olika behov och/eller önskemål/krav. Uppdragen till Victoria behandlingscenter, kommer från socialtjänsten i form av placeringar, antingen i jour-/familjehem eller öppenvårdsinsatser. Joana och Petras specifika roll som konsulenter ställer dem i en särskild position inom ett komplext system av interaktioner på olika nivåer. Huvudsyftet är att garantera att barn och ungdomar får en trygg miljö där de kan växa upp på ett harmoniskt sätt genom att ge dem möjligheten att utveckla en trygg anknytning. Joana och Petra beskriver att ofta har barnen som placerats sällan erfarenheter av en trygg anknytning. Joana och Petra kallar sig för “Relationens advokater”. Om man definierar sammanhanget som en matris som får en betydelse för barns utveckling, kan man se det som en värdegrund som påtagligt genomsyrar insatserna, dvs att det är inom fungerande och förtroendefulla relationer och med sådana runt omkring sig som barn har möjligheten att utveckla sig själv utifrån sina egna förutsättningar. Konsulenter får uppgiften att matcha familjehem och barn/ungdomar, och det gör de genom en noggrann utredning för att lyckas med matchningen. Trots handlednings-, stöd- och utbildningsinsatser leder det inte automatiskt till att familjer är medvetna om och/eller utrustade för att förstå vad det innebär när de tar emot barn/ungdomar som har med sig någon form av skada från sin uppväxt. Framgången beror på kombinationen av olika faktorer, t ex ingår viljan att ta på sig en sådan uppgift men också förmågan att läsa av både barnets behov och de signaler som alla som hör till systemet skickar. Det kan t ex handla om:
svensk familjeterapi 34
fåtöljen •
eventuell närvaro av tillhörande barn och släkt inom familjehemmet kommer påverka situationen
antingen på ett positivt eller negativt sätt •
olika faser familjehemmet går genom kan också vara en viktig faktor som har inverkan.
För övrigt är uppgiften familjehemmet får ganska komplex: bl a en i stor utsträckning tydlig förväntning på att “fixa” barnet och samtidigt ska familjehemsplaceringen främja insatser för att barnet själv får bibehålla eller kanske ännu bättre, få bygga upp en bra relation med ursprungsfamiljen. Flera frågor väcker nyfikenhet: upplever barn lojalitetskonflikter? Hur hanteras de? Hur upplever familjer i behov av sådana insatser, insatserna själva? Enligt Joana finns det ingenting mellan tvång och frivillighet. Vilken roll spelar då konsulenterna utifrån ett sådant sammanhang? Utövare genom det mandat som socialtjänsten gett när barnet placerats eller en central figur vars resurser och förmågor används för en kontextuell analys som möjliggör insatser, oftast drastiska, i syfte att skydda barn som befinner sig i nödsituationer? Hur upplever konsulenterna själva sin egen roll? Och vilka svårigheter upplever de? Det är inte lätt att röra sig inom så komplexa sammanhang. Och de ställda frågorna har inte enkla svar. Det som är uppenbart är ändå att Joana och Petra gärna tar på sig ansvaret för viktiga insatser och rollen har kanske inte så tydliga gränser och därmed kan det också innebära en ökad komplexitet.
av Giusi De Santi Föreningen för familje- och systemorienterad terapi i Stockholm (Ffst)
svensk familjeterapi 35
Till minne av Ingegerd Wirtberg Familjeterapeut och docent Ingegerd Wirtberg har avlid-
dervisningen. Ett annat exempel på hennes kunskapsbredd är
familjeterapins främsta företrädare som handledare, utbildare
utkom 2019 i samarbete med Björn Wrangsjö.
it efter en tids sjukdom. Hon var i många år en av svensk
och forskare. Saknaden efter henne är stor. Våra tankar går
den reviderade upplagan av ”Familjen och livscykeln” som
till hennes make Bill Petitt och döttrarna Andrea och Eleanor.
Vi har genom åren haft förmånen att samarbeta med Ingegerd
Ingegerd disputerade år 1992 vid Karolinska Institutet med
inte bara som kollegor utan även som vänner och medmän-
avhandlingen ”His and her childlessness”. I många år har hon varit verksam vid Lunds universitet. År 1994 blev hon i nära
samarbete med Kjell Hansson kursansvarig för psykoterapeutprogrammet med inriktning familjeterapi som då gavs
vid Medicinska Fakulteten, en uppgift som hon fortsatte
med till år 2000 och från 2003 till 2009. Sedan år 2000 ges psykoterapeutprogrammet vid Institutionen för psykologi
i olika sammanhang och det har haft stor betydelse för oss, niskor. Det var ofta Ingegerd vi ”ropade på” när något stru-
lade och hon ställde alltid upp. Världen blir fattigare utan In-
gegerds glada skratt, varma kramar, outsinliga engagemang,
livsnära visdom, träffsäkra anekdoter, stora livslust, respektfulla nyfikenhet och generösa kärlek till sina medmänniskor.
Det var en lycka att få ha dig med oss i våra sammanhang.
och Ingegerd undervisade också i familjeterapi i psykolog-
Tack för allt, Ingegerd!
peutprogrammet genom att föreläsa och på olika sätt stödja
Vänner och kollegor vid Lunds universitet
programmet. Ingegerd har hållit kontakten med psykoterakursansvariga och handledare. I handledarutbildningen i
psykoterapi som gavs 2015 – 2016 var hon en av handledarna för den familjeterapeutiska inriktningen.
Stina och Tryggve Balldin Lotta Björk
Martin Bergström
Ingegerds omfattande verksamhet präglades av stor kunskap
Marianne Cederblad
publikationer kan nämnas ”Par- och familjeterapi funger-
Per Johnsson
familjeterapiforskning” som hon skrev år 2016 tillsammans
Gisela Priebe
hon var vetenskaplig sekreterare vid Svenska föreningen för
Cecilia Scott Wiklöf
och ett varmt och djupt engagemang. Bland hennes många
Ingemar Ericsson
ar! En översikt över internationell systemisk- , par- och
Pelle Olsson
med Bill Petitt och Marianne Cederblad i samband med att
Lena Svedin
familjeterapi. Översikten har sedan dess använts flitigt i un-
Ulf Axberg
svensk familjeterapi 36
svensk familjeterapi 37
Ingegerd Wirtberg Minnesord Ingegerd Wirtberg , Lerdala, har avlidit i cancer, 74 år
och föräldrar (Wirtberg, Petitt & Axberg: Marte meo och
maken Bill, döttrarna Andrea och Eleanor och mågarna
alltsedan 1991 har fått mycket stor genomslagskraft inom
gammal. Närmast sörjande är hennes älskade familj, Jonathan och Anders. Syskonen Anita, Ola och Ulla-Brit med familjer ingår också i sorgeskaran.
Ingegerd var uppvuxen i Tibro. Som hjälpreda i familjens speceriaffär bidrog kontakten med kunderna till att ut-
veckla hennes breda sociala kompetens och det intensiva
samordningssamtal, 2014). Denna epokgörande insats skola, vård och omsorg.
Ingegerds sista professionella röst i skrift blev boken
”Familjen och livscykeln” som hon skrev 2019 tillsammans med kollegan Björn Wrangsjö.
intresset för samspel i grupper.
Fokus för familjeföretaget Logos är forsknings- utredn-
Ingegerd och Bill Petitt möttes i sitt arbete inom den pro-
tionistiska teorier som grund. De har tagit fasta på det
gressiva psykiatrin i London. På 1970-talet flyttade de till Lund, där de började samarbeta med Marianne Ceder-
blad och Kjell Hansson, sedermera professorer vid Lunds Universitet. Dessa ville radikalt förändra dåtidens både
barn- och vuxenpsykiatri i riktning mot psykosociala insatser, bl a olika former av familjebehandling.
Ingegerds yrkesbakgrund bjuder på variation; förskollärare, leg. psykoterapeut, doktorsexamen i medicinsk vet-
ing- utbildnings- och handledningsprojekt med interak-
mest väsentliga för oss människor, nämligen Samspel och Samarbete som lätt kan komma på irrvägar i brist-
fällig kommunikation och misskötta konflikter i såväl familjer som arbetsgrupper. Ingegerd hade en omvittnad
förmåga att med sin gedigna kompetens och kreativitet hålla destruktiva gruppkrafter i schack och att stimulera samarbete i svåra situationer. Hennes lugn och avväpnande humor var också till hjälp.
enskap 1992 vid KI, Stockholm och därefter universitet-
Ingegerd var en mycket skicklig föreläsare och handle-
Lunds Universitet.
teori och praktik. Hon betonade särskilt värdet av att byg-
slektor/ docent på halvtid vid Institutionen för Psykologi,
Professor Nils Uddenberg upptäckte tidigt Ingegerds forskarbegåvning. Hennes avhandling om barnlöshet ”Her and his childlessness ” blev banbrytande.
dare, uppskattad för den svåra konsten att tvinna samman ga på människors personliga styrkor istället för brister
och defekter. Hon har ingjutit självförtroende och mod,
inte bara hos otaliga hjälpsökande och professionella medarbetare utan också i sin vänkrets.
Ingegerd utvecklade Marte meo-metoden som syftar till att förbättra samspel och kommunikation mellan barn
En bättre ambassadör för Skaraborg än Ingegerd är svårt
svensk familjeterapi 38
att tänka sig. Gästande vänner och samarbetspartners
Och medan vi gör det kommer vi att kunna tala med var-
mellan Vänern och Vättern med Ingegerd och Bill som
bakom sig och ha mycket att berätta”.
från när och fjärran har färdats i det vackra landskapet kunniga guider om allt från unika platåberg, megalitgra-
andra om allt som hänt oss. Alla kommer att ha ett helt liv
var, medeltida kyrkor, tranor till vild körsbärsblom och sällsynta orkidéer…
Tack för allt kära Ingegerd!
Ur ” När vi dör” av poeten Thomas Tidholm: Vi kommer att komma till ett annat land som kommer att
Barbro Lennéer Axelson
likna Västergötland som det såg ut på femtiotalet.
Marianne Cederblad
Det kommer att finnas handelsbodar där vi kan handla
Björn Wrangsjö
Nils Uddenberg
sill och strumpor
svensk familjeterapi 39
Minnesord över Docen
svensk familjeterapi 40
nt Ingegerd Wirtberg Ingegerd Wirtberg har lämnat oss efter en tids sjuk-
forskningsprojekt med Marte Meo-prägel tillsam-
dom.
mans med andra välrenommerade kollegor. Ett stort
Allt sedan tidigt 70-tal kom Ingegerd efter fortbildningsår i England att betyda mycket för familjeterapins utveckling i Sverige.
fokus för henne var medicinsk familjeterapi. Om detta kommer säkert andra vänner och kollegor att vittna. Ingegerd var under flera år vetenskaplig sekreterare i
I sorgens stund minns vi, som hade glädjen att vara hennes vänner och kollegor, hur hon med sprudlande energi tog sig an sina arbetsuppgifter och hur hon med stor nyfikenhet och uthållighet slutförde dem. Vi minns hur hon som en motor i det system hon verkade i, kunde hålla samman och optimera gruppen och skapa konstruktiva processer. Hennes värme var
sfft och i den rollen gjorde hon ett gediget arbete med att sammanställa den svenska familjeterapins forskningsbas. Hon gjorde också tillsammans med sin man Bill Petitt och Professor Marianne Cederblad en ambitiös sammanställning av internationell familjeterapeutisk forskning både vad gäller process- som effektforskning för olika former av familjeterapi.
smittande och hennes självdistans och härliga humor
De finaste professionella seminarier som jag och min
skapade igenkänning och kontakt. Hon var älskad av
fru deltagit i, har ägt rum under dygn av fjäll- och
många, många.
skogsvandringar och gemensamt lagade goda mid-
Undertecknad hade nöjet att som kollega samarbeta med henne vid flertalet legitimationsgrundande psykoterapeututbildningar
och
psykoterapihandl-
edarutbildningar i Lunds universitets regi. Ingegerd var den sortens kliniker som presenterade en bred familjeterapi som var både helt integrerad med hennes person och personliga stil samtidigt som den var fast förankrad i vetenskap och beprövad erfarenhet – med dagens språk i evidensbaserad praktik.
dagar tillsammans med Ingergerd och hennes man Bill. Då har vi samtidigt rört oss i både konkreta och abstrakta sammanhang med stor och kreativ lätthet. I dessa stunder har embryon till gemensamma projekt fötts och tagit form. Sådana kontext var ett med Ingegerds integrerade person både som professionell familjeterapeut och som kamrat och nära vän. Ett exempel på ett sådant projekt från senare tid var sfft:s vetenskapliga symposium om Evidensbegreppet som ägde rum i Göteborg för halvtannat år sedan, där jag
Många vittnar också om hennes unika egenskaper som psykoterapihandledare med en tydlig utgångspunkt i att bästa klimatet för utveckling och lärande genom livet som psykoterapeut, är att få utgå från den trygga hamn som hon kunde skapa inom sin handledningsgrupp. Ingegerd var en mycket stark kraft i introducerandet av Marte Meo i Sverige. Hon drev också ett flertal
hade glädjen att vara moderator tillsammans med Ingergerd. Ingegerd lämnar i stunden ett stort tomrum efter sig men den förebild som Ingegerd var kommer att leva vidare bland oss. Norrvik 2021-03-02 Johan Sundelin
svensk familjeterapi 41
Läsv Man får här stöd i det ibland svåra arbetet med att bryta
kommunikationsmönster och en anknytning där inte tillit är djupt förankrad.
I boken fokuseras både på relationen mellan terapeuten och en klient i individualterapi såväl som på par- och
familjeterapi. Eftersom mitt eget största intresse är par och familjeterapi kommer jag att fokusera på den delen. Fas 1
som kommer först innehåller Stabilisering och Bedömning genom processer och interventioner. Intressant kan vara att
nämna att ett individuellt samtal med var och en av parterna ofta förekommer här. Fas 2 innebär att omstrukturera
anknytningen – självet och systemet. Det handlar här om
att fördjupa parternas medvetenhet om sina anknytningsrädslor och behov att forma intonade, lyhörda och engag-
Att läsa Sue Johnssons bok Anknyt-
ningsteori i Praktiken är att röra sig
i det innersta och viktiga mellan två människor i en nära relation.
erade interaktioner. Författaren beskriver den lycka man
känner när man lyckas hjälpa parterna i en parrelation att öppna upp och visa sin sårbarhet och därmed visa sina be-
hov på ett nytt sätt. Detta sker ofta i Fas 3 i konsolideringen
där man börjar bli beredd att avsluta terapin och bibehålla nya mönster.
Om man är intresserad av anknytning och interaktion så är detta en bok att inte bara läsa utan att återkomma till.
Ett härligt uttryck som genomsyrar metoden är tangostegen.
svensk familjeterapi 42
värt Tangosteg 1 är att spegla den aktuella processen – beskrivn-
I EFT för par är alltså det primära syftet att skapa eller åter-
lenscykeln. Den ena partnern kan kräva närhet men när den
med familjer så syftar det till att skapa tillräcklig balans och
ing av demondialogerna. Ett exempel är kaos och ambivaerbjuds triggar detta hot, som ligger inbyggt i att vara sårbar inför en annan person. Detta startar en försvarsreaktion och
undandragande vilket knuffar bort den andra personen till ett frustrerat undandragande. En annan sådan cykel är hur up-
prepade kritisera - dra sig undan cykeln kan arbetas med och brytas. Något som annars visat sig ofta leder till separation.
Referens här finns till forskaren John Gottman som jag haft
glädjen att samarbeta med och som i sin forskning belyser denna mekanism.
ställa en trygg anknytning för paret självt. I EFFT-arbete en trygg anknytning mellan parterna för att de på ett effektivare sätt ska kunna samarbeta i föräldraskapet och låta om-
sorgssystemet fungera mjukt. EFFT är i grunden systemisk
och syftar till att förändra de handlingsmönster som definierar familjens dans. Citatet från Minuchin 2017 ”det är lätt
att förstå värdet med att aktivt arbeta med känslomässiga up-
plevelser – musiken till de nära relationernas dans” refereras
till i boken. Detta stödjer det starka fokus som finns på emotioner i arbetet.
Tangosteg 2 innehåller att sammanställa och fördjupa af-
Författaren lyfter fram att forskning idag inte bara visar att
tangosteg 4 får man processa det nya mötet och i tangosteg 5
också att det nu också visats att parterapi kan användas som
fekter och i tangosteg 3 koreograferas engagerade möten. I ges utrymme för att integrera och validera. Tid ägnas åt att se
hur den nya formen av kontakt ger hopp, och hur förståelse skapas för varför man hamnat i de låsta mönstren. Arbetet
konflikter i parrelationen kan påverka barnet kraftigt men enda intervention för att reducera eller förebygga beteendeproblem hos barn.
med denna metod vilar tydligt på anknytningsteorin och de
En styrka med boken förutom dess tema är att det finns gott
möjligt. I en nära relation kan det finnas möjlighet att göra
också kan ge idéer för vidare läsning.
strategier vi skapat genom livet för att klara oss så bra som
om referenser till forskning som underbygger metoden men
om så att parterna bättre kan våga visa sina egentliga behov av närhet och sårbarhet och få dem tillgodosedda. Vi får ta del av flera fina exempel på konsultationsprocesser där kommunikationen tydliggör de olika stegen.
av Monica Hedenbro
svensk familjeterapi 43
Läsv William M. Pinsof, Douglas C.
Breunlin, William P. Russel,
Jay L. Lebow, Cheryl Rampage, Anthony L. Chambers
(2018): Integrative Systemic
Therapy – Metaframeworks for Problem Solving with In-
dividuals, Couples and Families, Washington, American Psychological 408 sidor.
svensk familjeterapi 44
Association.
värt Bakgrund
Arbetsmodellens utgångspunkter
Ända sedan jag för första gången, runt millenieskiftet,
Arbetsmodellen bejakar en kontinuerlig kunskapsut-
via hans bok ”Integrative Problem Centered Therapy: a
som varje psykoterapeut gör i sin resa mot fördjupning
kom i kontakt med William M. Pinsof och hans team
synthesis of family, individual and biological therapies” (1995) och hans föreläsningar i Sverige på våra steg 2-
utbildningar, har det integrerade systemiska perspektiv som detta arbetslag representerar, känts som mycket användbart. Det gäller både i mitt deltagande för familjeterapins plats inom svensk vård och för min egen utveckling som psykoterapeut/familjeterapeut.
Inte minst aktualiseras denna systemiska/ familjetera-
peutiska arbetsmodell i vår tid i försöken till restaureringsarbete för relevanta familjeterapeutiska insatser inom BUP Sverige. Där har vårt arbetssätt mycket olyckligt marginaliserats under de senaste åren.
och breddning i sin yrkesroll genom åren. Till på köpet gör modellen det utifrån ett övergripande systemiskt per-
spektiv. Detta har gjort att jag, som började min bildning
till psykoterapeut i den strukturella familjeterapeutiska
skolan, har känt stort stöd av några ledande systemiska principer som denna modell innehåller. Istället för att
med jämna mellanrum ”kasta ut barnet med badvattnet”
varje gång någon ny familjeterapeutisk trend lanserats har modellen hjälpt mig att kunna komplettera och bredda min repertoar och gå vidare. Ett övergripande systemiskt perspektiv har gett mig möjligheten att fördjupa både
förståelsen och användandet av redan tillgängliggjorda terapeutiska ingångar med nya perspektiv. Jag har också
Boken som här anmäls är en produkt av fortsatt teoretisk och forskningsbaserad kunskapsutveckling och klinisk utveckling vid The Family Institute, Northwestern University, Chicago. Boken är förvånansvärt lättläst och
dispositionen är pedagogiskt väl genomtänkt. Utförliga fallbeskrivningar med kommentarer till strukturen i ar-
betsmodellen finns i varje avsnitt och gör att läsningen av boken är ett nöje.
veckling och en personlig integrering av erfarenheter,
kunnat integrera ny kompetens inom den kunskapsram som jag personligen hanterar. Modellen tillåter mig att växa hela livet istället för att ständigt underkänna det
gamla och hoppas på att börja om med något bättre nytt.
Ett praktiskt exempel på detta, ur min egen professionella erfarenhet, är hur arbetet med reflekterande team i olika former är en fantastisk väg till ökad förmåga till mentalisering.
svensk familjeterapi 45
Perspektiven på vad ”systemisk” innebär känns igen från
Vanliga problem är vanligare än ovanliga
manhang och kontextualisera förståelsen för problemet,
Modellen som beskrivs i boken bygger vidare på den
ett tydligt salutogent perspektiv. Istället för att fråga vad
peutiska insatsen ska vara minsta möjlig och i paritet
hindret för en konstruktiv samverkan, hur man ska kunna
Man trappar upp insatserna i enlighet med principer i
ger.
arbetskontext och metod samt specifik insats och därefter
Den definition av ett systemiskt perspektiv som här
för att se hur långt man kommit i etablerandet av en lös-
Bateson. Utgångspunkten är att se ”problem” i sitt samdess plats och ibland dess funktion i systemet. Det finns
bekanta parsimoni-principen. Det innebär att den tera-
som inte fungerar för individen frågar man sig vad som är
med vad som behövs för lösning av ett givet problem.
undanröja det och hitta fram till mer konstruktiva dialo-
modellen för hypotesställande, planering av arbetssätt,
tillämpas är, att perspektivet ska förstås på en veten-
skapsteoretisk nivå och inte på en teoretisk nivå. Detta
innebär att samlade kliniska erfarenheter inom olika psykoterapeutområden med lätthet kan inrangeras un-
der detta metaperspektiv. Om dessa erfarenheter är an-
utvärdering av hur arbetet framskridit i denna fas. Detta ningssekvens i interaktionen mellan de inblandade. Den feedback-baserade modellen ger utövaren redskap i att
ompröva sin hypotes, om den visat sig vara för begränsad och för svag för att bryta hinder för förändring.
vändbara, kan de användas utan att det uppstår teoretiska
Fördjupad information tas fram i det terapeutiska sys-
familjeterapeut.
Planering görs för nya insatser i olika ”hörn” av familjen.
Det integrativa perspektivet hjälper till att se människan
len är teambaserad och är speciellt lämplig på en BUP-
kollisioner om vad man kan eller får göra som rättrogen
i det komplexa sammanhang som hon kan beskrivas, ex-
empelvis i ett individuellt psykologiskt perspektiv, i ett
familjeperspektiv, som biologisk varelse, i ett könsper-
spektiv, i ett historiskt perspektiv etc. Man kan därför också säga att modellen är multisystemisk.
temet för att bilda underlag till en mer fördjupad hypotes.
Insatser sätts in och utvärderas så småningom. Modelmottagning, där det finns utbildade terapeuter med olika specialutbildningar. Dessa kan, med ett systemiskt meta-
perspektiv, tillsammans hjälpas åt under ett paraply av
gemensam förståelse. Detta kan kallas ”shared systemic image”.
svensk familjeterapi 46
De stora perspektiven för mänskligt liv
Modellen bekänner sig vetenskapsteoretiskt till en posi-
De olika områdena där mänskligt liv presenterar sig
en, i många stycken, objektiv, yttre verklighet men där vi
kallar man ”Metaframeworks”. Dessa stora perspektiv
är organisation, utveckling, kultur, Mind (översätter inte detta begrepp), kön, biologi och spiritualitet. Detta multisystemiska perspektiv på människan och mänskligt sam-
tion av ”kritisk realism”, där vi människor befinner oss i utifrån våra olikheter och olika positioner i en systemisk hierarki medvetandegör olika aspekter av denna verklighet.
manhang är tydligt influerat av Bronfenbrenners modell.
Terapeutens roll är att i sitt arbete stimulera konstruktiva,
Dessa stora områden eller perspektiv på mänskligt liv
erad som arbetsledaren i en spännande upptäcktsresa till-
presenteras i boken i en ordning som följer hur olika kontext för insatserna oftast passar avseende familjeter-
apeutiska arbeten. Hur problemsekvensen bäst ska
interaktiva förändringsprocesser. Terapeuten är defini-
sammans med de klienter som gett honom/henne detta förtroende.
bearbetas i terapin avgör valet av perspektiv, form och
Den terapeutiska modellen
gränser och ledarskap) är det naturligt att i första hand
Modellen och är i sina grundbultar extremt enkel.
med enskilda trauman eller andra historiska erfarenheter
Man betonar vikten av ”Common factors” som basal i
arbeta med subsystem eller med en individ i enskilda
1995, men naturligtvis även här presenteras en modell
återgår man till det ”här-och-nu-problem” som var den
klienter i det som kallas ”det terapeutiska systemet”. Det-
är då samlat.
klienter om överenskomna arbetsmetoder och arbetsmål.
kontext. Arbetar man med familjens organisation (t.ex. arbeta ”conjoint”. Arbetar man med vuxenkonflikter eller
för någon familjemedlem är det rimligare att i perioder
allt psykoterapeutiskt arbete. Redan i boken, som utgavs
samtal. När hinder för förändring bearbetats på så sätt,
för alliansbyggande och samverkan mellan terapeut och
ursprungliga problemställningen. Hela familjesystemet
ta beskrivs i korthet som samarbetet mellan terapeut och
Modellen är välbekant för oss och innehåller tre aspekter
svensk familjeterapi 47
för klargörande och samråd. Dessa är upprättande av:
• Hinder och begränsningar identifieras.
1. ett emotionellt varmt och hoppfullt klimat för up-
• En ny hypotetisk lösningssekvens upprättas inom ett
prättande av
utvidgat livsområde (historiskt, enskilt eller med andra deltagare t.ex.)
2. överenskomna mål och
• Feedback och Utvärdering av uppnådda resultat etc.
3. arbetssätt att nå dit. Kunskapen kring vad som krävs av ny information och
ny aktivitet i vid mening tas fram tillsammans i enlighet
• Avslut eller fortsättning med stöd av fördjupade och förfinade hypoteser.
med en tydlig ”vetenskaplig arbetsmodell”. Mycket av
Arbetet drivs vidare av otillräckliga framsteg
markering” och i begreppet familjeterapeutiskt tema.
Arbetet drivs vidare av att insatserna inte visar sig vara
Kärnan i arbetsmodellen följer dessa huvudrubriker
tills inte tillräckligt förstått av hinder för förändring? Här
detta känner vi igen i vår egen modell för ”sammanhangs-
• Det presenterade problemet formuleras i samarbete inom det terapeutiska systemet.
handlar det oftast om en utvidgning av perspektiven från ”här och nu” till familjemedlemmarnas både gemensam-
ma och enskilda (traumatiska) historier. Det kan handla
• Problemsekvensen identifieras (den icke-konstruktiva interaktionen mellan berörda runt problemet). Den hy-
potetiska lösningssekvensen upprättas i dialog mellan terapeutens förslag och klienterna.
om en vidgning in i det indirekta problemsystemet för att
kanske bjuda in andra i sammanhanget viktiga personer för att be dem ge kompletterande bidrag till samtalet. Det
kan också handla om medicinska eller psykosociala insatser eller insatser för individuell träning etc.
• Terapeutiskt arbete genomförs i denna fas av terapin i enlighet med planeringen.
tillräckliga eller tillräckligt uthålliga. Vad är det vi hit-
I boken presenteras modellen för alla tänkbara komplika-
svensk familjeterapi 48
tioner och extrasvängar som det terapeutiska systemet
temisk” är bred och inkluderande och används som ett
arbeta med hinder där de finns i familjemedlemmarnas
sanning befriande för en grånad familjeterapeut som un-
måste vara berett att ta. Detta för att effektivt kunna multisystemiska sammanhang.
paraplykoncept på nivån över praktik och metod och är i dertecknad.
Läsaren presenteras en respektfull attityd till klienters
Boken rekommenderas varmt framför allt till arbetsplat-
som krävs för en lösning och till klienternas tillgänglighet
psykoterapeuter med olika inriktningar och kompetens
olikheter avseende hur insatser anpassas både till vad för olika former av terapeutiskt bemötande. Olika tera-
peutiska tekniker och metoder presenteras med utgång-
spunkt från olika familjeterapeutiska skolors speciella
ser där utvecklande teambaserad psykoterapi bedrivs av och där strävan är att nå turboeffekter av insatser genom samverkan under ett systemiskt paraply.
kännemärken. Det gäller alltifrån psykoedukativt arbete
på beteendenivå, arbete med meningssystem och djup emotionell överföringsproblematik i arbete med någon
av Johan Sundelin
familjemedlems arbete direkt eller indirekt tillsammans med sin ursprungsfamilj. Mina slutsatser Bokens innehåll slår ett slag för ett perspektiv med respekt för de landvinningar som nu gjorts under ett halvt
sekel av kunskapsutvecklande arbete inom ett mognande familjeterapifält. Det står i kontrast till de begränsande
konkurrerande perspektiv som tenderar att prägla den familjeterapeutiska debatten. Bokens definition av ”sys-
svensk familjeterapi 49
Nästa nummer Porträttet, Görel Fred
Kalendern - Stockholm -
7 maj börjar det Italienska programmet startar med att Paolo Bertrando föreläser digitalt. Sedan följer dag två fredagen den 26 november med en föreläsning halvdag (digitalt). Dag tre i programmet kommer fredagen den 6 maj 2022 som Vårens höjdare med heldagsföreläsning fysiskt (om möjligt). Läs mer på www.ffst.se
- GCK Göteborg -
15 april Halvdag med Jonna Bornemark (digitalt). 3 maj Heldag med Birgit Valla (digitalt).
- Familjeterapiföreningen Sydost -
Den 14 april gästas vi av Lena Svedin kring ”.....kunskap, klokskap och vishet - hur vet man att man kan något?” En digital eftermiddag från kl.13.00. Och den 4 maj håller vi årsmöte i föreningen med start kl.17.00, även detta digitalt. I direkt anslutning till årsmötet så gästar Per Johnson oss, då rör vi oss kring ätstörning i ett familjeperspektiv.
- Södra Sveriges Familjeterapiförening -
Tisdagen den 20 april kl. 18 systemcafé med Martin Söderquist som pratar om sin bok Ett Samtal i Taget. Tisdagen den 18 maj, systemcafé med Ulf Wallin om familjeterapi vid ätstörningar.