Flera framgångar i klimatavtalet – men nu behöver omställningstakten öka

COP26 i Glasgow sågs som det viktigaste globala klimatmötet sedan Paris 2015. Till slut lyckades man också nå en överenskommelse om en mer detaljerad regelbok för Parisavtalets genomförande, även om avtalet inte i alla delar når upp till omvärldens förväntningar.

Till framgångarna hör skrivningar om utfasning av fossila bränslen, att man kommit överens om regler och rutiner för rapportering av utsläpp och åtgärder, samt löften om ökad klimatfinansiering till utvecklingsländer. – Hotet från klimatförändringarna har på inget sätt tonats ned, utan kritiken rör förändringstakten i det fortsatta åtgärdsarbetet. Med ett tydligt ramverk är det nu dags för enskilda länder att skruva upp takten i åtgärdsarbetet och klimatomställningen. Det är också hög tid att andra aktörer inom näringslivet, städer och organisationer sätter igång, både när det gäller omställning till fossiloberoende och anpassning till klimatförändringar, säger John Munthe, forskningschef på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Från politikens håll behöver man ställa om lagstiftning och regelverk för att snabba på omställningen, skapa incitament och undanröja hinder för förändringsarbetet. – Producerande företag behöver också anpassa sig till konsumenternas ökade krav på klimatneutrala och hållbara produkter. Det finns inga skäl att hålla tillbaka på takten i det förändringsarbetet, säger John Munthe.

En central fråga under förhandlingarna var att öka ambitionsnivån i ländernas klimatplaner. Redan under klimatmötets första dagar kom det också glädjande besked om att nära 130 länder lovade att stoppa avskogningen till 2030. Med EU och USA i spetsen gjorde också en stor grupp länder en gemensam utfästelse om att minska metanutsläppen med 30 procent till 2030. Bara minskningen av metanutsläpp skulle enskilt kunna begränsa temperaturhöjningen till 2050 med 0.2 grader.

En annan viktig fråga var att komma i mål med Parisavtalets artikel 6, som ger länder möjlighet att samarbeta i genomförandet av nationella klimatplaner. Konkret kan ett land bidra med stöd för genomförande av åtgärder i ett annat land och sedan få möjlighet att tillgodoräkna sig en del av resultatet mot det egna åtagandet. Efter flera misslyckade tidigare försök resulterade förhandlingarna i Glasgow i en regelbok för artikel 6. – Att få till en bra och effektiv utformning av artikel 6 är centralt eftersom det bland annat säkerställer att utsläppsminskningar inte dubbelräknas.

Portalparagrafen för artikel 6 betonar vikten av att samarbeten bidrar till en ökad kollektiv ambitionsnivå i klimatarbetet. Nu när regelboken finns på plats gäller det att börja utforska tillämpningar av regelverket som kan leverera på detta mycket viktiga mål, säger Kenneth Möllersten, forskare och klimatförhandlingsexpert på IVL.