ÄVEN TILL KOLLEGAN

Text: Viktor Kock Bild: iStock

I september förhandlar YTN om löneförhöjningar för 2023. De kollektivavtal som förhandlades lös under förra vintern omfattar 1 + 1 år, hittas inte en samsyn för löneutvecklingen 2023 tas optionsåret inte i bruk och nya kollektivavtalsförhandlingar väntar då redan denna vinter. Förhoppningen var att löneförhandlingarna för 2023 skulle gå enklare då läget efter pandemin skulle klarna. Den förhoppningen krossades med Rysslands invasion av Ukraina och den stegrande inflationen som följde. Löntagarnas köpkraft har försämrats märkbart under året samtidigt som den ekonomiska tillväxten är stark.

Även om det finns orosmoln är industrins orderböcker fortfarande välfyllda och för YTN är budskapet i förhandlingarna därför tydligt; köpkraften måste tryggas. Tyvärr är budskapet från arbetsgivarsidan lika tydligt, de anser att inflationens negativa inverkan på köpkraften inte skall beaktas i förhandlingarna.

Det är inte enbart nivån på löneförhöjningarna som gör förhandlingarna utmanande. I Finland gjordes under lång tid centrala avtal som gav allmänna minimilöneförhöjningar åt alla. Arbetsgivarsidan såg dock dessa centrala avtal som ineffektiva eftersom de ville belöna de löntagare som gjort ett gott jobb. Under senaste avtalsrundor har löneförhöjningarna därför delats in i en allmän del och en del som kan fördelas av arbetsgivaren. Arbetsgivarsidans uttalade målsättning har ändå varit tydlig, de vill att löneförhöjningar inte alls ingår i kollektivavtalen i framtiden utan enbart förhandlas lokalt och på individnivå. Det här inte en förhandlingstaktik eller ett tillfälligt utspel utan en medveten strategi för hur man i framtiden vill utforma löneutvecklingen. I senaste förhandlingar kunde man komma överens om en allmän förhöjningsdel under den sista natten. De avtalsenliga löneförhöjningarna för högre tjänstemän inom privata sektorn blev 2022 i de största branscherna 1,8 % varav den allmänna delen var 0,9 %. Sannolikt vill arbetsgivarsidan även i höstens förhandlingar skippa den allmänna delen helt.

YTN:s åsikt är att allmänna löneförhöjningar behövs som grund även i framtiden. Kan man lokalt komma överens om en högre (eller lägre!) nivå på löneförhöjningarna med beaktande av företagets situation är det naturligtvis bäst för alla. Utan kollektivavtalstryggade löneförhöjningar är ändå förtroendemannens, för att inte tala om enskilda löntagares, förhandlingsposition väldigt svag. Avsaknaden av allmänna löneförhöjningar skulle sannolikt leda till större löneskillnader inom branscher och företag och att löntagarnas realinkomster sjunker som helhet. Risken är också överhängande att löntagare diskuterar sina löner ännu mindre än i dagsläget då man inte vill avslöja den egna förhöjningen.

Ett relativt vanligt argument för att inte bli medlem i ett fackförbund är att man kan förhandla om sina löneförhöjningar själv. Det finns absolut skickliga löneförhandlare inom ingenjörskåren och de flesta arbetsgivare förstår också behovet av en viss löneutveckling. Är man själv bra på att förhandla borde man kanske ändå fråga sig om kollegan som sitter vid skrivbordet bredvid kanske också är värd en någorlunda bibehållen köpkraft? För egen del är det kanske också enklare att förhandla lös en högre löneförhöjning om man börjar förhandla från 1,8 % och inte från noll.

Att höja anslutningsgraden i fackförbunden är intressebevakning. Ett av de bästa sätten att förbättra förhandlingspositionen i höstens förhandlingar är att rekommendera medlemskap för en kollega. Tillsammans är vi starkare.

Förhoppningsvis är oron inför höstens löneförhandlingar obefogad och vi kan nå en snabb överenskommelse där oron över köpkraften beaktas. Under det senaste årtiondet har arbetsgivarnas kostnader sänkts genom skattelättnader, slopande av FPA-avgifter och överföring av sociala avgifter till löntagarna. Det har funnits en förståelse för detta från löntagarsidan för att förbättra konkurrenskraften. Samtidigt borde dessa åtgärder ha gett buffert så att köpkraften nu kan tryggas. En kraf-tigt försämrad köpkraft är ödesdigert speciellt för företag som verkar på den inhemska marknaden. Ett fungerande avtalssamhälle kräver två parter med ömsesidig förståelse för varandras problem.