Dos and don´ts - Hur kan vi förebygga ätstörningar inom idrotten

DOS & DON’TS Hur vi kan förebygga ätstörningar inom idrotten?

DOS & DON’TS Hur kan vi förebygga ätstörningar inom idrotten? Ätstörningar är betydligt vanligare inom idrotten än i övriga samhället, framför allt inom de idrottsgrenar där kroppsvikt framhålls som viktig för prestationsförmågan (uthållighetsidrott, estetiska idrotter och viktklassidrotter). Många idrottare tvingas tyvärr avsluta sina idrottskarriärer i ett alltför tidigt skede på grund av de konsekvenser, exempelvis skador och följdsjukdomar, som ätstörningar kan leda till. För att skapa en välmående, långsiktig och hållbar idrott är det därför viktigt att satsa på det förebyggande arbetet. I denna guide finns tips på hur du som arbetar med och finns i idrottarens nära omgivning kan känna igen tecken på ätstörningar samt riktlinjer för hur du kan förebygga ätstörningar.

Varningstecken för ätstörningar och ätstörningssymtom •

Förändringar i humör och beteende; irritation, nedstämdhet, isolering,

•

Oflexibelt förhållande till kost och träning. Kan ta sig uttryck i att individen blir mera strikt med vad hen äter och försöker begränsar kosten på olika sätt (exempelvis undviker intag av vissa livsmedel). Blir ofta stressad och ångestfylld vid missade träningspass och tränar mer än planerat.

•

Pratar och fokuserar mycket på kropp och mat. Uttrycker ett missnöje med det egna utseendet och jämför sig ofta med andras kroppar.

Matlagning och ätande blir tungt, ångestfyllt och tidskrävande.

•

Försämrad prestationsförmåga/tar inte emot träningen.

•

Enstaka misstag upplevs som katastrofer och det tar länge att komma över besvikelser.

•

Oregelbunden menstruation eller utebliven mens (amenorré).

Om menstruationen inte kommit igång vid 16-årsåldern borde orsak närmare undersökas.

•

En större känslighet för kyla, fryser ofta om händer och fötter.

•

Magproblem så som förstoppning.

•

Frekventa toalettbesök efter matintag.

•

Låg puls och lågt blodtryck, vilket tyder på nedsatt viloämnesomsättning.

•

Svindel, yrsel och hjärtrytmrubbningar.

•

Ökad förekomst av infektioner, sjukdomar och skador.

DOS Handlingar som stöder förebyggande av ätstörningar •

Ta för vana att fråga hur idrottaren mår, hur hens dag är osv.

Lär känna människan, inte endast idrottaren. Detta sänker tröskeln till öppen kommunikation.

•

Var medveten om den makt och påverkan dina ord och handlingar kan ha.

•

Träning bör kompletteras med tillräcklig, mångsidig kost och återhämtning. Prata om kostens betydelse och uppmuntra idrottaren att anta ett helhetsperspektiv av idrottandet.

•

Uppmuntra till flexibilitet när det gäller träning och kosthållning.

Idrott ska vara roligt och bidra till njutning. En alltför strikt och tidig prestationsinriktning kan minska på glädjen.

•

Var medveten om hur du själv förhåller dig till olika kroppar.

Föregå med gott exempel för unga idrottare och prata om kroppens egenskaper i positiva ordalag!

•

Våga ta svåra diskussioner och ingrip om du ser problematiskt beteende inom idrottsverksamheten. Det kan vara bra att diskutera vad respektfullt beteende är med tränare och vårdnadshavare men också med idrottarna själva.

•

Ta reda på om din förening har policyn eller handlingsplaner som berör ätstörningar. En bra handlingsplan kan underlätta arbetet på gräsrotsnivå. Finns det exempelvis tydliga riktlinjer för vart man kan vända sig om problematiska funderingar kring kropp och kost uppstår?

•

Utbilda dig genom att ta del av vetenskapligt baserad information.

•

Var medveten om var dina egna gränser går och ta hjälp av professionell vårdpersonal om misstankar kring ätstörningar uppstår. Som tränare eller vårdnadshavare har du dock en viktig för att stödja idrottarens tillfrisknande.

•

Var snäll mot dig själv; det är mer än okej att fråga efter hjälp - även för ditt eget välmående.

DON’TS Handlingar som kan förstärka risken för ätstörningar •

Kommentera aldrig idrottarens kroppsform, utseende eller vikt.

Kommentarer om kroppen bör kopplas till exempelvis teknik och utförande; “tänk på armföringen vid löpning”.

•

Undvik att prata nedvärderande om din egen kropp. Som vuxen finns det stor risk att dina negativa kommentarer influerar hur unga i din närhet börjar se på sin kropp.

•

Uppmuntra aldrig till bantning eller diethållning. Om du som tränare eller vårdnadshavare är fundersam på idrottarens kosthållning kan det vara bra att kontakta en näringsterapeut.

•

Bagatellisera inte idrottarens åsikter och upplevelser. Beroende på våra tidigare erfarenheter kan vi ha olika upplevelser av samma händelse. Förminska inte någon annans tankar eller känslor.

•

Dela inte in mat som bra eller dålig. De grundläggande hörnstenarna i en sund kosthållning är mångsidighet och regelbundenhet. Får barn och unga en bra rutin gällande den grundläggande kosten, minskar risken för stört ätbeteende i framtiden.

•

Försök inte själv diagnostisera eller behandla mental ohälsa och ätstörningar. Ta hjälp av professionella.

För mera information om hur man kan förebygga ätstörningar inom idrotten besök www.idrott.fi