FSS jubileumstidning

S K I D Å K N I N G

FINLANDS SVENSKA SKIDFÖRBUND 100 ÅR 1921-2021

U T G I VA R E

Finlands Svenska Skidförbund REDAKTION

Jeanette Harf Malin Johansson INNEHÅLLSPRODUKTION

Bertills & Jung Michaela von Kügelgen Fredrik Rosenqvist L AY O U T

Jeanette Harf PÄ R M B I L D

Heikki Saukkomaa, Lehtikuva FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

2

INN E HÅ L L S ATA S P R I N T . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 S T O LT H E T , N Y TÄ N K O C H S A M A R B E T E . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 SNÖLÄGER I MUONIO ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... .... 10 ETT LÅNGLOPP MED GLADA TRADITIONER ... ... ... ... ... ... ... .12 S K I D A R V I D A R E I PA P PA S V A L L A D E S PÅ R . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 S J Ä LV K L A R T AT T F LY T TA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 6 SKIDSPORTEN MÅSTE ERBJUDA UTMANINGAR ... ... ... ... ... ... 19 K R Ä V E R H E L A F A M I L J E N H Ä G G M A N S I N S AT S . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 2 I F F Y R E N S AT S A R PÅ G L Ä D J E O C H G E M E N S K A P . . . . . . . . . . . . . . . ..2 4 S O M T R Ä N A R E U P P S K AT TA R J A G . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 6 U TA N I D R O T T H A D E L I V E T V A R I T T O M T . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 8 ÅLÄNDSK SKIDÅKNING UPPLEVER EN NY GULDÅLDER ... ... ... 30 S K I D TA L A N G - L Ä G E R S TÄ R K E R G E M E N S K A P E N . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 2 N AT I O N A L G R E N E N Ö V E R L E V E R TA C K V A R E F Ö R E N I N G A R . . . . . . 3 4 H A N N A R AY I N V E S T E R A R F Ö R F R A M T I D E N . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 6 V I M Å S T E TÄ N K A PÅ N Ä S TA G E N E R AT I O N S I D R O T TA R E . . . . . . . . 3 8

3

SATA SPRI NT, EN H ISTOR ISK OC H UNIK JUBI LE UMSTÄV L IN G Ett viktigt datum för den Finlands Svenska skidsporten är 13.11.1921. Den dagen grundades Finlands Svenska Skidförbund, FSS officiellt. Under dessa 100 år har det hänt en hel del som har gjort att skidsporten i Svenskafinland har tagit stora steg framåt och utvecklats hela tiden.

För att hedra och fira vår 100 åriga existens så är det nu dags för en storslagen sprinttävling på Olympiastadion i Helsingfors den 18.2.2022. Tävlingen kommer att ordnas som ett samarbete med Helsinki Ski Weeks.

Tävlingen är en öppen nationell tävling som pågår

hela fredagen med fokus på 12-, 14-, 16-års klasserna på förmiddagen, senare är det dags för damerna och herrarna att inta stadion. Riksdagen kommer också att ha en egen klass.

Tävlingsdagen har fritt inträde och är ett ypperligt tillfälle för skolor och alla andra att ta del av en spännande dag i längdåkningens tecken, samtidigt kan man bekanta sig med den nyrenoverade stadion.

Med dessa ord önskar jag alla hjärtligt välkomna till Helsingfors den 18.2.2022 och att ta del av Sata Sprint på stadion.

H E N R I K BYG G M ÄSTA R TÄVLINGSLEDARE

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

4

O R D FÖRANDE S H Ä LSNI NG Finlands Svenska Skidförbund (FSS) har fyllt 100 år 13.11.2021. FSS är ett förbund som lever i tiden och försöker utvecklas. På vårt geografiska område där vi är verksamma är inte de yttre förutsättningarna de allra bästa. Vi har kortare säsong än många andra distrikt och vårt område är vidsträckt. Med dessa förutsättningar klarar vi oss fortsättningsvis bra i alla mätningar med övriga distrikt i Finland.

Vi har klarat av att hålla en bredd på skidåkningen bättre än mången annan. Vi har framgångar bland idrottarna i olika åldrar både på nationell nivå och internationell nivå. Våra tränare, tekniska delegat, servicemän och övriga ledare håller också hög kvalitet.

Jag tror att våra utmaningar med det naturliga förutsättningar är vår styrka. För att en förening skall kunna bedriva skidverksamhet krävs det mer talkofolk än till många andra idrottsgrenar, talkotillfällen ger ett socialt sammanhang och en gemenskap och det är här som både styrkan och utmaningarna finns inom FSSområdet. Vi har relativt många åkare upp till 16-års

ålder, efter 18 år ålder tunnas åkarantalet snabbt ut och det är här utmaningarna är som störst. Givetvis är det naturligt att antalet utövare minskar när studier och vuxenlivet träder in, men för de som vill hållas kvar inom grenen har vi en utmaning i hur vi skall bibehålla en verksamhet som de aktiva känner sig motiverade i och är villiga att göra det hårda jobb som krävs. Jag tackar alla föreningar och föreningsaktiva som gör ett enormt jobb ute i bygderna, utan er skulle inte Finlands Svenska skidförbund finnas, det är ju ni som är FSS. Sata sprinten är en unik tävling jubileumsåret till ära. FSS vill ge skidåkarna möjligheten att delta i något nytt och annorlunda. För att skidåkningen skall överleva behöver vi utvecklas och synas, då publiken minskar att besöka våra traditionella arenor får vi försöka komma närmare publiken. Jag tror även att vi behöver ha tävlingar som ger möjlighet till karnevalsstämning där det hela tiden händer någonting.

Jag önskar er alla en upplevelserik och spännande tävlingsdag på Olympiastadion.

M ATS J O H A N S S O N ORDFÖRANDE, FINLANDS SVENSKA SKIDFÖRBUND

5

Eric Storvall, son till Stefan Storvall har åkt i FSSM sedan 2001. Bilden från 2020 då Åsarna arrangerade FSSM i Lappfors strax före coronapandemins utbrott.

Text: Bertills & Jung Bilder: Privata

STO LTHE T, NYTÄN K OC H SAMARB ETE HAR TAG IT FSS IN I F RAMTI DE N Glädjen och nostalgin ligger tät i luften när FSS-profilerna Stefan Storvall, Mats Johansson och Glenn Lindholm loggar in i det digitala mötet. En från Vuokatti, en från Kronoby och en från Kina. Alla tre mitt i olika skidrelaterade sammanhang.

Alla tre har aktiva skidåkarkarriärer bakom sig och har under olika perioder verkat som förbundstränare inom FSS. De har sett motgångar, medgångar och milstolpar inom FSS och träffas nu för att diskutera både historia och framtid. Och för det mesta har allt börjat med deltagande i FSS-mästerskapen.

– Jag visste inte så mycket om FSS då, men jag minns att det var stora mästerskap. Mästerskapen i Terjärv kändes stort! Jag var långt hemifrån och de pratade ett främmande språk, skrattar Glenn Lindholm.

Lindholm, tidigare aktiv i Lovisa Tor, inledde sin skidkarriär med FSS-mästerskapen i Terjärv som tioåring 1981. Det sista mästerskapet åkte han i Lappfors 2007.

– Jag upplevde FSSM som ett eget litet OS. Det manade till en viss tävlingsinstinkt och man ville jämföra sig med de större killarna i högre åldersklasser. När jag inledde studierna 1987 i Vörå idrottsgymnasium så tyckte jag nog att FSS och idrottsgymnasiet var samma sak, båda lika stora, berättar Glenn.

Stefan Storvall har egentligen aldrig avslutat sin aktiva karriär. Storvalls första FSS-mästerskap gick 1975 och mästerskapen hölls i Purmo.

– Som liten gillade jag att följa med idrottsresultat i tidningarna och jag minns att det var en snöfattig vinter.

Jag var 12 år och skidade då 100 km på is istället för snö, berättar Storvall.

– Jag följde med FSS-skidåkare och såg upp till många av dem. I den åldern är förebilder så otroligt viktiga. Jag blev skidåkare på riktigt i och med mästerskapen.

Mats Johansson, hemma från Dalsbruk, tävlade mest inom det finska distriktet som barn. De första FSSM som han deltog i gick av stapeln i ett kallt Jakobstad 1985.

Då som representant för Vörå IF. – Första gången jag kom i kontakt med FSS-skidåkare var i skolmästerskap i Lovisa. De övriga påstod att jag hade “genat” eftersom det gick så bra för en Kimitoåkare, skrattar Johansson.

– Men det ena ledde till det andra och hösten 1984 inledde jag mina studier i Vörå idrottsgymnasium och blev aktiv FSS:are. Jag minns att jag hade klassiska skidor som man trimmade och kapade i framändan på skidan så att det skulle gå snabbare.

TRÄNARE I NYCKELPOSITION För alla tre har utvecklingen av träningsteamen varit avgörande. Förbundstränare har alltid varit viktiga profiler och vartefter man kunnat satsa mera på heltidsanställda tränare har också förbundet kunna växa vidare.

– Under ett träningsläger i Äkäslompolo i slutet av 70-talet fanns inga färdiga skidspår. FSS-tränare Mikael Björkholm drog upp och vi andra följde efter. Mycket har hänt sedan dess, säger Storvall.

– Nu har vi tränare som jobbar heltid och utvecklingen av faciliteter och rullskidbanor är en viktig grund för att vi ska ha bra skidåkare framåt. Se bara på Norge! De har satsat massor på heltidsanställda tränare och det syns.

7

Stefan Storvall från FSSM 1987 Stefan har deltagit i FSSM åren 1975-2020 (46 år).

Han gjorde debut 1975 i Purmo (H14 5km) 2:a efter Jan Hästbacka, Myran.

Stefan har 93 individuella starter och 35 i stafett.

30 herrstafetter (63 herrstafetter har avgjorts sedan 1948).

“

V I M ÅST E FÅ F L E RA AT T FORTS ÄT TA LÄ N G R E . ETT URVA L S K E R N Ä R UNG A VÄ L J E R STUD I EORT OC H DÄ R B E HÖV E R V I STÖDJ A A L LA OB E ROE N D E VA D DE VÄ L J E R . A L LA B E HÖV E R FÅ B E K RÄ FT E LS E OB E ROE NDE N I VÅ .

För Glenn Lindholm, tidigare verksamhetsledare för FSS, har träningsgrupperna varit jätteviktiga. Det fanns en tydlig och viktig identitet när man fick tillhöra FSS. – Vörå är en viktig punkt för våra skidåkare när det också kommer till att stärka identiteten som finlandssvensk idrottare. Det är av stor betydelse fortsättningsvis.

Storvall poängterar att FSS också varit en föregångare inom servicesidan och legat steget före de andra.

Många av de finländska vallarna ute i världen kommer från FSS.

ÅT E RVÄX T E N NUMMER ETT Mats Johansson, nuvarande ordförande för FSS, berättar att förbundet jobbar intensivt med återväxten.

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

– Vi vill gärna ha en bra bredd med juniorer och att flera skulle vilja tävla längre trots att de inte alla gånger satsar fullt ut. Man kan inte bara tänka på de absolut bästa.

Stefan Storvall instämmer.

– Vi måste få flera att fortsätta längre. Ett urval sker när unga väljer studieort och där behöver vi stödja alla oberoende vad de väljer. Alla behöver få bekräftelse oberoende nivå.

Samtidigt ska inte eliten glömmas bort. Satsningarna är överlag blygsamma.

– Det fanns en tid när det plötsligt var så att elitgrupperna inte skulle få existera, utan alla skulle träna tillsammans. Då stannar också utvecklingen, menar Johansson.

Glenn Lindholm instämmer.

8

– Vi behöver elitverksamhet som våra unga kan se upp till. Man måste också få vara bra!

FSS som förbund har ansvar för att utveckla det som framtiden behöver.

klarar oss nationellt och internationellt. För att nå dit så behöver vi en bred verksamhet och samarbetsförmåga, säger Storvall.

– Katten måste lyfta sin svans själv. Som förbund måste vi skapa förutsättningar som gör att vi

“

VI BE HÖVE R EL IT V ER KS A M H ET S OM VÅRA U N G A KA N SE U P P TILL . MAN M ÅST E O C KS Å FÅ VA RA B RA !

Glenn Lindholm vann sitt första FSS-mästerskap i herrklassen som förstaårssenior i Lappfjärd 1992.

Sonen Remi Lindholm vann sitt första FSS-mäterskap i herrkassen som förstaårssenior i Pargas 2019.

9

Text och bilder: Jenna Ylönen, Andréa Nyberg och Emilia Johansson

S NÖ LÄGE R I MU ON IO EN TRADIT I ON I FSS Vi är tre tävlingsskidåkare från Pargas IF som har spenderat en lägervecka 7-13 november i Muonio tillsammans med FSS. Vi tänkte berätta lite mera om vad vi har gjort under lägret – om tuffa intervallpass, långlänkar och lägertävling.

Vi, Jenna Ylönen, Andréa Nyberg och Emilia Johansson, startade tidigt på söndagmorgonen från Pargas och efter några långa timmar landade vi äntligen med flyget i Kittilä. Genast efter lunch begav vi oss direkt ut i spåret.

Eftersom det fanns mer natursnö än ifjol var spåren längre och man kunde till och med skida runt fjället.

Det uppskattade vi, eftersom terrängen där är betydligt lättare än på tävlingsspåret. Första passet skidade vi bara lugnt och bekantade oss med banorna. Senare under kvällen kom även bussen från Österbotten och lägret började på riktigt.

På måndagmorgon var det frukost redan 6:30, vilket kändes väldigt tidigt. Men det var absolut värt det då man fick bege sig ut i skidspåret i soluppgången.

Måndagens förmiddagspass som började klockan 8:30 bestod av 120 minuter lugn fristilsåkning. Under träningen körde vi fem stycken fem minuters intervaller utan stavar. Fast vi gjorde dem ganska sakta blev det nog lite tungt i benen.

Efter träningen åt vi lunch, gjorde lite skolarbete och vallade skidorna inför eftermiddagens pass. Att valla är inte vår specialitet, men man lär sig av sina misstag!

T R ÖT TA A R M A R AV PA R S TA K N I N G Eftermiddagens pass innehöll parstakning upp för den långa backen till banans topp. Efter det var armarna väldigt trötta och det smakade bra med middag.

Då vi vaknade upp på tisdag var det dags för lägertävling.

För oss flickor var det knappa 10 km skate som gällde, vilket betyder två varv runt tävlingsbanan. Det var första tävlingen för säsongen, så lite nervöst kändes det nog.

Det var dessutom väldigt kallt, nästan minus 15 grader, som vi definitivt inte är vana med i Pargas.

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

Tävlingen var som förväntat väldigt tung, men det kändes skönt att komma i mål och att äntligen få inleda tävlingssäsongen. Det har vi väntat på!

T E K N I K E N B E H Ö V E R F I N S L I PA S EFTER SOMMAREN Efter en god middag blev det ett återhämtande pass i klassisk stil. För vår del blev det ett varv runt fjället och en kort jogg efteråt. Efter middagen hade vi en föreläsning på zoom med Vörå Samgymnasiums näringsterapeut Diana. Hon pratade om hur viktigt det är att äta tillräckligt och få i sig tillräckligt med vätska.

Ett av hennes tips var att ta med två vätskebälte på träningen istället för endast ett. På kvällen belönade vi oss själva med glögg och pepparkakor.

Onsdagen inleddes med två timmar klassisk skidåkning.

Vi hade lite problem med fästet, men som tur fanns det tränare som kunde hjälpa till ute i spåret. På programmet stod 10 x 1 minut utan stavar, så fästet behövdes verkligen!

Det märktes att tekniken kanske ännu behöver finslipas lite inför vintern. Efter lunchen tog vi först en kort tupplur, och efter det fortsatte vi med lite skolarbete. På eftermiddagen hade vi igen en lugn grunduthållighetsträning där vi skidade skate, utan något speciellt program. Efter skidningen joggade vi en kort runda.

Direkt efter morgonmålet på torsdag var det dags för lägrets långlänk. På programmet stod det 3-4 timmar lugn klassisk åkning. De flesta valde att skida mot Särkijärvi, som är en sjö ungefär 10 kilometer från Muonio. Det gjorde även vi, och det var ett bra beslut, där fanns fina, långa spår som vi inte hade skidat på tidigare.

10

“

V I S K I DA D E 4 X 1 0 M I NUTE R UPP TI L L TOPPE N DÄ R V I ND M ÖL LOR N A F I N NS. I NT E RVA L L E R NA VA R I STORT S ET T BA RA UPPFÖR , V I L K ET B ET Y D E R AT T D ET B L EV M YC K ET D I AG ON A LÅ K N I NG

Efter tre timmar räckte det för oss, men de hurtigaste fortsatte ännu en stund. På eftermiddagen var programmet ganska valfritt. En del skidade medan andra sprang, och om man var riktigt trött fick man vila.

Vi valde att springa en kort länk och sedan gjorde vi lite bålstyrka och rörlighet i stugan.

TUFF MEN BRA TRÄNING Vår sista dag inleddes med fartuthållighetsintervaller. Vi skidade 4 x 10 minuter upp till toppen där vindmöllorna finns. Intervallerna var i stort sett bara uppför, vilket betyder att det blev mycket diagonalåkning. Som tur var hade vi lyckats med vallning och hade bra fäste.

Det var en tuff men bra träning, som inte är så lätt att göra i Pargas där backarna är betydligt mindre. Efter en snabb dusch sprang vi tillbaka till spåret för att kolla på sprintkvalet i Oloksen tykkikisat. Tävlingen var en FIS tävling, vilket betyder att det är en internationell tävling.

Vi fick se många världsstjärnor som till exempel Federico Pellegrino och Natalia Nepryaeva. Men vi hejade ändå mest på piffens Anni Lindroos!

Under lägerveckan samlade vi ihop 17 timmar träning och över 150 skidkilometrar. Vår favoritträning under lägret var nog långlänken då man fick testa på många nya spår. Det var också väldigt roligt att få träffa alla andra FSS:are igen. Vi ses nästa år igen Olos!

11

W W W. I F B RA H E . F I

Text och bild: Bertills & Jung

E T T LÅNGLOPP M ED G LA DA TRADIT I ONE R SEDA N 19 55 Fäbodaloppet inspirerar till träning under hela året året. Arrangörerna välkomnar både elitåkare och glada motionärer att lägga upp en personlig målsättning.

Fäbodaloppet, eller Brahes 5-mil som det i tiderna kallades, arrangerades för första gången 1955. KarlJohan Backlund kontaktade Bror Rönnbacka med en ny idé: han ville ordna ett långlopp. Rönnbacka ställde sig först skeptisk till förslaget men gav sedan med sig. Där och då kom Fäbodaloppet till och det första loppet gick av stapeln den 25 mars 1955.

– Vi är mycket stolta över att vi lyckats arrangera Fäbodaloppet i så många år. Det har ordnats varje år sedan 1955. Bara två år har vi pausat på grund av brist på snö. 2021 blev det heller inget lopp i och med coronapandemin, berättar Yngve Sandström,

styrelsemedlem i IF Brahe.

För att arrangera ett så omfattande lopp som Fäbodaloppet krävs en hel del hjälpande händer. Och hjälpande händer, det har det minsann funnits genom åren.

Håkan Holmkvist berättar att på själva tävlingsdagen finns mycket folk i farten. Talkogänget består av närmare 60 personer.

– Att anordna Fäbodaloppet är ett otroligt arrangemang.

Förr i tiden skulle spåren skapas enbart med hjälp av skidor och snöskyfflar. Vi har alltid varit ett stort

talkogäng som arbetat i flera månader inför loppet. Det är tacksamt säger Håkan Holmkvist, viceordförande i IF Brahe.

– Talkokraften är oerhört viktig. Det finns alltid någon som ska ansvara över skidspår, mat och dryck, saftstationer, parkering samt tidtagning. Det ska finnas ordningsmän och så ska det förstås städas efteråt. Alla har sitt eget ansvarsområde.

Det är skidsektionen som är ansvariga för tävlingen och inom den väljs sedan en tävlingskommitté ut. Anders Söderlund som är skidsektionens ordförande har varit med i gruppen två år.

– Tävlingskommittéen består av medlemmar från skidsektionen, motionssektionen och från huvudstyrelsen.

Fäbodaloppet har blivit ett populärt lopp för elitskidåkare.

Deltagarrekord sattes 1982 med 557 skidlöpare.

Holmkvist önskar ändå att fler vanliga motionärer skulle börja våga delta i loppet igen.

– Med åren har Fäbodaloppet blivit väldigt tävlingsinriktat, men loppet är trots allt ett lopp för alla som vill vara med! Vi skulle önska att motionärerna också deltar

“

TA L KOK RAFT EN Ä R O ERHÖRT VIK T IG . DET

igen, de saknas.

Mini-fäbodaloppet arrangerades för första gången vintern 2021 och är ett långlopp för de yngre.

– När det vanliga Fäbodaloppet ställdes in, så ville vi ändå ha möjligheten till att ordna något, och där kom idén till mini-Fäbodaloppet. Loppet är en tävling för juniorer men med lite längre sträckor. Tävlingarna sker med intervallstart i fristil och tanken är att loppet ska ordnas varje år från och med nu, berättar Söderlund.

Långlopp som Fäbodaloppet inspirerar också till träning under året - för många är det viktigt att ha en målsättning med att röra på sig.

– Motionärer kanske har som mål för vintern att de ska vara med i ett lopp och det för ofta med sig att de också tränar aktivt under en längre period, säger Söderlund.

– Vi har även besökt en hel del företag och berättat om loppet och vikten av god hälsa. De flesta större företag satsar allt mer på hälsa och friskvård. Vi tror att Fäbodaloppet kan vara en del av det. Det är toppen att ha en morot, en utmaning för anställda i företaget.

EPV Energi gratulerar 100-åringen FSS

FINNS ALLTID N ÅG O N S O M SKA ANSVA RA ÖV ER S KIDSPÅR , M AT O C H DRYCK , S AFTSTAT IO N ER , PA RKE RING S A M T TI DTAGNING. D ET SKA FINNAS ORDN IN G SM Ä N O C H S Å SKA D ET FÖ R STÅS STÄ DAS E FTERÅT. A L LA HAR SIT T EG ET A NSVAR SOM RÅ D E!

EPV Energi är föregångare inom utsläppsfri energiproduktion.

Målet är klimatneutralitet 2030.

www.epv.fi 13

W W W. I KT R I SSA N . F I

W W W. S U N D O M I F. F I

Text och bild: Bertills & Jung

LOT TA WASSTRÖM SK IDA R V IDA RE I PA PPA REI NOS VÄ LVA L LA D E S KIDSPÅ R Lotta Wasström var inte många äpplen hög när hon tog sina första åkturer i Svartå i medlet av 70-talet. Mycket var pappa och eldsjälen Reino Wasströms förtjänst. Sin passion för skidor och föreningsliv förde han vidare till barn och barnbarn.

Det var Reino Wasström som i tiderna lärde sin dotter Lotta att åka och älska skidor. På den första nummerlappen som fästes på bröstet stod Ingå IF. Senare skulle det komma att stå IK Trissan.

är idag en förening som fostrat många skidåkare och som senare kommit att bli familjens livsverk på många sätt. Reino Wasström var också styrelsemedlem i FSS under 90-talet.

– Min pappa levde ett aktivt skidåkarliv från unga år.

Endast som nybliven jordbrukare tog han en paus. Men han hittade alltid tillbaka till skidorna. Jag och mina syskon skidade från att vi var barn och stödet hemifrån var fullständigt, berättar Lotta Wasström.

– Som ung skidåkare med stora ambitioner kunde jag alltid räkna med familjen. Jag önskar så att pappa fått vara med längre och fortsättningsvis fått ta del av barnbarnens idrottsupplevelser. Han skulle ha njutit så av det!

Pappa Reino var också en av drivkrafterna bakom den nya föreningen IK Trissan som bildades 1980. IK Trissan

Uppvuxen på en gård med mjölkkor var det ingen självklarhet att kunna åka bort eller ens ta semester. Det

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

14

fanns varken tid eller möjlighet för. Men det fanns ett undantag för familjen Wasström.

– Hela familjen orienterade och det var också anledningen till den enda semester vi kunde ta ut en gång i året: Jukola-kavlen. Det blev en familjegrej och var stort för oss alla! Föreningslivet fostrade oss också den vägen.

Att få sova i tält och vara vaken sent var det bästa!

Far och dotter delade också ett annat intresse: de utbildade sig båda till tekniska delegater inom skidåkning vilket innebär att man är ett stöd till arrangörer och en del av juryn i tävlingar.

Det viktigaste för en teknisk delegat är att se till att alla idrottare får jämlik behandling och får tävla i jämlika förhållanden.

Reino gick bort 2019 och var en aktiv skidåkare till slutet.

FRITIDSINTRESSE BLEV DRÖMLIV Lotta Wasström är en aktiv skidåkare ännu idag och har fem veteran-VM guld från 2010 och 2013. Som bäst fungerar hon som HR-utbildningsplanerare på Vasa Centralsjukhus Bakom sig har hon också fem Vasalopp i ryggen där hon landat som bästa finländska i tre av loppen.

Efter barndomsåren i IK Trissan flyttade hon till Vörå idrottsgymnasium där hon tillbringade åren 1988-1991.

– Det var stort att få studera på ett idrottsgymnasium och på den tiden var inte förbindelserna hem så bra heller, vilket gjorde att man svetsades samman med vänner. Jag minns att jag bodde den första månaden i ämbetshuset i Vörå utan telefon!

“

– FÖR STA G Å N G EN V I FÖ R D E BAR NE N PÅ SKIDT RÄ N IN G KR I N G 2 0 05 S Å INS ÅG V I H U R M Å N G A BAR N SOM T RÄ N A D E I S A M M A GR U PP I SU N DO M . JAG ER BJÖD MI G ATT HJÄ L PA T IL L - O C H PÅ DE N VÄGE N Ä R D ET!

– Jag minns att mina vänner hemma i södra Finland var trötta på sina studier, men inte jag! Jag levde ju mitt drömliv! Efter gymnasiet stannade jag i Vasa och studerade hälsovetenskap vid Åbo Akademi. Så småningom landade jag i Sundom tillsammans med min familj.

Lotta Wasströms döttrar Emma och Sofia Haglund är båda mycket aktiva idrottare. Emma inom simning och Sofia inom skidåkning. Båda har också valt idrottsgymnasier, men i Sverige och Norge. Reinos passion för föreningsliv har tydligt gått i arv. Lotta har under många år verkat som tränare i Sundom IF. – Första gången vi förde barnen på skidträning kring 2005 så insåg vi hur många barn som tränade i samma grupp i Sundom. Jag erbjöd mig att hjälpa till - och på den vägen är det!

– För pappa var föreningslivet väldigt viktigt och IK Trissan var hans hjärtefråga. Han var den som drev igenom och konkret jobbade för Oxbergets skidcenter i Svartå. Pappa både planerade och grävde med grävskopa.

E F T E R LY S E R S M I D I G A R E ÖVERGÅNGAR I dag funderar Lotta Wasström också som styrelseledamot i FSS och ägnar mycket tid åt att tänka på skidåkningens utveckling. Speciellt på juniorsidan.

– Min tid i IK Trissan var kravlös. Jag hade höga ambitioner, men det fanns inte lika höga förväntningar på en ung idrottare som det finns i dag. Så borde det vara ännu idag.

Det nya är att man allt mera söker “teamtänk” och föreningsbyten sker också ganska snabbt.

– Den kritiska massan med utövande barn blir allt mindre för alla idrottsgrenar. Grenar konkurrerar med varandra.

Toppen ska ju i regel komma från massan och då måste vi se till att övergången är smidig nog för att undvika drop outs. Kostnaderna inom idrott blir allt högre och där behöver vi också komma ihåg från föreningarnas sida att inte överdriva införskaffningar.

Lotta Wasström tränar fortsättningsvis. Skidningen ligger nära hjärtat, likaså föreningsintresset.

– Fortsättningsvis tränar jag och njuter av träningen och den tid jag kan lägga på det. Numera när barnen är stora kan jag dessutom skida när jag vill!

15

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

16

Text och bilder: Bertills & Jung

SJÄ LV K LART AT T FLYT TA DIT SOM S K IDÅKNI NGE N KA N U T V EC K LAS Hon velade mellan fotboll och skidåkningen, men det var slutligen skidåkningen som förde Anni Lindroos som 15-åring till idrottsgymnasiet i Vörå - och här stannar hon tillsvidare.

En efterlängtad sovmorgon väntar skidåkaren Anni Lindroos den här dagen. I hallen står fortfarande packningen efter träningsläger i Muonio som hon nyss har avslutat.

– För en morgonmänniska som mig är de tidiga morgnarna på träningslägren sällan ett problem. Nu hade vi väckning 6.20, så visst är det skönt att vila ut idag här hemma.

Lindroos är född och uppvuxen i Pargas, men det som hon idag kallar “hemma” är Vörå. Hit flyttade hon för fyra år sedan.

– I våras tog jag studenten här vid Vörå idrottsgymnasium och numera studerar jag hälsovetenskap på Åbo Akademi. För min del har det första studieåret med digital undervisning betytt att jag lättare har kunnat kombinera min elitsatsning med mina studier.

Anni Lindroos visste redan i ett tidigt skede att hennes målsättning var Vörå idrottsgymnasium. Men frågan var bara vilken idrottsgren det skulle bli. Var det fotboll eller skidåkning?

– Valet föll slutligen på skidåkningen. Det faktum att Pargas, precis som Vörå, också sparar snö från vintern innan underlättar tidiga satsningar.

I Vörå väntade nya träningsförhållanden, gemenskap och mera snö.

– Tack vare den sparade snön kan vi öppna skidsäsongen tidigt i Vörå. Rullskidsbanan i Vörå stod klar en månad efter att jag flyttade till Vörå och det är jag väldigt glad över. Den är optimal för träning och jag har svårt att tänka mig en vardag utan den.

FA M I L J Ä R STÄ M N I N G PÅ I N T E R N AT ET Att som 15-åring flytta hemifrån och in på ett internat är en utmaning som heter duga. Lindroos är nöjd när hon tänker tillbaka på sitt val.

– Det är nog det bästa beslut jag fattat så här långt. Vi som bodde här på internatet blev snabbt som en enda stor familj när vi bodde och levde tillsammans under veckorna.

Anni Lindroos landade mjukt i den nya vardagen och togs väl emot i den nya gemenskapen.

– Den första tiden var nog mina föräldrar lite oroliga över hur jag skulle klara av att ta hand om mig själv. Att laga mat var inte riktigt min grej i början, men jag blev bättre.

Dessutom står ju skolan för tre mål mat om dagen. Det är otroligt tacksamt för en idrottare som satsar hårt på träning och ska ta hand om sig själv.

Gymnasiestudierna gick också bra genom åren.

Lindroos upplever att de var lätta att koordinera med idrottssatsningen.

– Jag visste inte riktigt vad jag ville studera efter gymnasiet, men min elitsatsning var självklar. Matias Strandvall är numera min tränare och han har betytt mycket för min egen utveckling. Genom min mentala tränare Anna Nordmyr får jag stöd från flera håll.

För att satsa på en karriär inom idrotten krävs tålamod och en stark vilja. Det kommer inte av sig självt. Det vet Anni Lindroos.

17

VÅG A L I TA PÅ S I G S J Ä LV – Det krävs mycket av en som idrottare för att orka. Jag behöver en stödjande omgivning och jag måste hitta en balans mellan idrotten och skolan. Det tar år av träning för att nå dit man vill.

– Jag vet att jag inte ska stressa, utan våga lita på mig själv. Då presterar jag också bättre. Det hjälper så klart att jag som person är lugn, men självklart har jag också haft stunder då jag tvekat och haft det jobbigt. Då behövs en mental styrka.

Om 10 år - var finns Anni Lindroos då?

–Ja, hur långt planerar man? Jag försöker göra jobbet så bra som möjligt och då kommer också resultaten. Jag hoppas såklart att jag är en etablerad skidåkare på heltid.

Kvalitetsjournalistik när, var och hur du vill – HBL Digitalt E-tidningsappen HBL 365

E-tidningarna HBL, Västra Nyland, Östnyland och digitala korsord

E-tidningar på dator

HBL, Västra Nyland, Östnyland

Nyhetsappar

HBL Nyheter, VN Nyheter, ÖN Nyheter, pushnotiser

Alla artiklar inkl. premium

HBL.fi, Vastranyland.fi, Ostnyland.fi

Digitalt månadsbrev Nyheter & förmåner

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

18

Text och bild: Michaela von Kügelgen

S K IDS PORTE N MÅST E ER BJ U DA UTMA N I NGA R PÅ RÄT T N IVÅ Engagerade tränare, roliga träningar på rätt nivå och gärna lite mer snö om vintrarna. Det är ingredienserna för att locka fler juniorer till skidsporten. Och att också hålla dem kvar.

Dagisbesök med skiddag och lek och inlägg i sociala medier är två av de knep som Österby Sportklubb rf, ÖSK, jobbat med för att väcka intresse för skidåkning bland barn och unga i Ekenäs.

– I skidskolan får barnen bekanta sig med skidåkning, ha skoj och leka på skidor. Vissa tror att skidåkning innebär att man åker ensam i skogen med blodad tand, men vi vill visa att det är roligt, säger Nyman.

– För fem år sedan var jag till alla daghem i området.

Vi lekte på gården och jag visade en videosnutt där barn hoppade och skuttade med skidor, berättar Niklas Nyman som är aktiv tränare inom ÖSK.

För en del familjer kan skidsporten också vara en kostnadsfråga. Ett par fotbolls- eller handbollsskor är billigare än en hel skidutrustning. Nyman har ändå en uppmuntrande hälsning till oroliga föräldrar.

En annan viktig marknadsföringskanal är skidskolan som brukar ordnas två gånger i veckan när det finns snö i Ekenäs. Alltså vanligtvis i januari och februari.

– Man behöver inte sätta 300–400 euro på ny utrustning, juniorer klarar sig långt på begagnat. Resultatet i skidåkningen sitter inte i skidorna, utan finns mellan mössan och monona.

Äldre juniorer från föreningen är med och hjälper i skidskolan där barnen bland annat kan testa att spela fotboll med skidor.

“

MAN BE HÖV ER IN T E S ÄT TA

Men hur ska man som förening göra när man väl lyckats locka med barn och unga till skidsporten? Nyman har ett entydigt svar: – Juniorerna måste hela tiden få nya utmaningar på rätt nivå. Inte skulle barnen heller spela datorspel om det skulle vara för lätt. Om det är för lätt tappar de intresset, men man kan inte heller börja på en för svår nivå.

300–400 E U RO PÅ N Y UTR U STNIN G , JU N IO R ER K LARAR S IG LÅ N GT PÅ BEGAGNAT. R ESU LTAT ET I SKIDÅK NIN G EN SIT T ER IN T E I SKIDOR N A , U TA N FIN N S ME LLAN M Ö SS A N O C H MONONA .

PEPPA OCH UPPMUNTRA Nyman tror att den personliga kontakten till både juniorer och föräldrar är viktig. I stället för att beskylla någon som inte dyker upp på träningar försöker han ta reda på vad bortfallet beror på.

– Om jag råkar på någon som inte synts på träningarna frågar jag hur det är.

En utmaning är att väderförhållandena i södra Finland inte alltid är de bästa.

– Många av de yngre juniorerna vill gärna komma med när det är snö, men det är en större utmaning att få med

19

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

20

dem i november när de ska springa i beckmörker, regn och lera.

En annan utmaning handlar om att en del juniorer är på vitt skilda nivåer – fastän de är lika gamla. En del har börjat som väldigt unga, andra kommer med först senare.

– För dem som börjat senare kan tempot ibland bli för hårt, men en 10-åring kan inte heller vara med i en grupp för 5-åringar. Vi jobbar på att hitta rätt nivå för alla.

Med tuffa väderförhållanden växer också tränarens roll – speciellt om man vill hålla kvar juniorerna i verksamheten.

– Jag peppar och uppmuntrar. Jag kan inte komma stressad till tränarjobbet. Om juniorerna möter en sur gubbe dödar det deras motivation. Ledaren är en stor grej.

När Nyman träder in i tränarrollen lägger han arbetsdagen bakom sig och fokuserar fullt ut på skidåkningen.

ANDRA KLUBBAR INSPIRERAR Den nya rullskidbanan i Österby som blir färdig under 2022 är också ett välkommet tillskott till en mångsidigare och roligare träning året om. Nyman ser redan fram emot att bjuda in andra klubbar för tävlingar på den nya banan. Överlag är de andra klubbarna en bra inspirationskälla och samarbetspart – alla kämpar med liknande utmaningar. Detta trots att skidåkning i grunden är en rolig och bra träningsform.

– Det pratas mycket om att barn tränar för ensidigt, men skidåkning är en väldigt mångsidig sport och barnen får komma ut i naturen, påminner Niklas Nyman.

Flexibla godsleveranser i S ka n d i n a v i e n

020 1202 500 w w w. s c a n d i c t r a n s . f i VASA - ÅBO - VANDA HELSINGBORG

We’re sending Johnny!

21

Text och bilder: Bertills & Jung

D ET STÄNDI GA EN G AG EMA N G ET I N OM I DROT TEN K RÄV ER H ELA FAM IL JE N HÄGGMA N S IN SATS Det är eftermiddag i Vörå. Den aktiva familjen Häggman samlas i skidspåret för ett gemensamt träningspass.

Familjens yngsta Iina, 11 år har bakat pepparkakor med sina kusiner och farmor, Iivar, 14 år har deltagit i skriftskola och Aaron, 18 år har varit tillsammans med sin flickvän. Pappa Tor-Leif har grävt ett dike på gården medan mamma Johanna har städat huset.

– I en familj där alla håller på med träningar och tävlingar måste man lägga ett ständigt pussel. Träningarna börjar ofta halv sju och då gäller det att alla fått mat och energi före kvällspassen kör igång, säger Johanna Häggman.

Aaron går numera på idrottsgymnasiet och kommer FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

ofta hem när de andra åker iväg på träning. Då är hans träning över för dagen.

– Det är skönt att få komma hem och ta igen mig, säger Aaron.

Johanna fungerar som kommunikationsansvarig på Kvarkenrådet och jobbar ofta sena kvällar. Tor-Leif driver ett eget företag, Vörå Stålbygge, med allt vad det innebär. Både Johanna och Tor-Leif är kända föreningsmänniskor med beundransvärd aktivitet. Det har bidragit till att Vörå IF utvecklat en stark idrottsfilosofi 22

kring idrottsglädje. Det här ständiga engagemanget kräver också en insats av en hel familj.

med familjen. Aaron säger att jag fuskar, men det gör jag verkligen inte!

– Vi har ofta sena kvällar och rutiner i vår familj. Ingen är morgonmänniska hos oss! Det underlättar betydligt att vi bor så nära skidcentret här i Vörå. Vi sparar otroligt mycket tid på att inte behöva köra någonstans till träningarna, säger Tor-Leif.

SEMESTER BETYDER GEMENSAMMA TRÄNINGSUPPLEVELSER

– Våra barn är aktiva inom andra idrotter också, men i Vörå är allt nära, vilket gör att de kan cykla mellan olika program. Det underlättar.

Semesterresor är ofta träningsresor och det uppskattas av de flesta i familjen. Aaron gillar numera att resor med familjen också innebär träning.

– Jag håller på och byter åsikt här, konstaterar Iivar.

IDROTTSINTRESSET GÅR I ARV

– Tidigare gillade jag inte att träna på semestern, men nu börjar jag faktiskt gilla det.

Johanna och Tor-Leif har båda växt upp med idrott.

Johannas pappa orienterar fortfarande och det gjorde att även hon fortsatte på det spåret. Tor-Leifs pappa Boris var också aktiv skidåkare och senare motionär.

Att åka på resor eller träningar innebär också att alla ska hitta sin idrottsutrustning och kläder i tid

– En del av vårt vardagspussel har ändrats när Aaron börjat i idrottsgymnasiet. Torsten “Totte” Smedslund, tidigare förbundstränare för FSO, sa en gång att det bästa med idrottsgymnasiet är när man får bo nära och tillsammans med sin familj. Att man får ha tryggheten och lättare kan koppla av på kvällarna, säger Johanna.

Familjen är mer eller mindre alltid på språng och i rörelse. När det inte är träningar eller tävlingar så är det vandringar som gäller. Det uppskattas särskilt av Iina.

– Jag tycker mest om att vandra! Och spela brädspel

– Värst med att vara idrottsfamilj är ändå påklädningen.

Att hitta alla sina mössor och pannband är inte så lätt, skrattar Aaron.

– Intresset för idrotten är det viktigaste, vi har fått uppleva så mycket och vi har fått vänner för livet. Barnen har fått ett nätverk över hela idrottsfinland - det är guld värt, säger Tor-Leif.

– Ibland glömmer man förstås lite bort det egna, men jag tror på att man periodvis behöver tona ner egna målsättningar om man ska hinna stödja upp alla. Men mitt nya mål framåt är att genomföra en vandring i norska fjällen, avslutar Johanna.

23

Text och bild: Bertills & Jung

IF FYR E N SATSA R PÅ G LÄ DJE OC H G EM ENSKAP Det ska vara kul och gänget ska ha roligt. Så växer intresset fram och nya aktiva fastnar för skidåkning. Det säger Conny Karlsson, ordförande för IF Fyrens skidsektion.

De senaste åren har föreningen sett ett uppsving med flera nya juniorer som påbörjat sin skidåkning.

Skidsektionens ordförande Conny Karlsson medger ändå att det inte är så lätt att värva nya medlemmar.

– Det är förstås flera faktorer som spelar in såsom hur ålderskullarna ser ut och så verkar vi ju i ett område som inte har ett så stort invånarantal. Men vi jobbar hårt för att få med så många som möjligt.

Genom lekfulla och roliga evenemang vill föreningen locka till sig nya medlemmar och framför allt upprätthålla intresset för skidåkningen hos sina juniorer.

– Vi satsar på att det ska vara kul och att vi har roligt tillsammans. På det sättet försöker vi få intresset att växa och få barnen med.

Till förfogande har man två spår, 1,3 km och 2,2 km långa, som sköts på talko av föreningen själv. Conny Karlsson berättar att kommunen har de senaste åren satsat på området genom att bland annat förnya belysningen och vissa delar av spåret har förbättrats i grunden. Dessutom har spårmaskinen och spårdragaren förnyats.

– Det är bra att kommunen satsat på området och att vi har ett ställe där det är möjligt att utöva sporten och att motionera. Vintertid är spåren i flitig användning av både våra medlemmar och av motionärer. Med den nya spårmaskinen får vi dessutom fina spår.

Träningarna inleds i allmänhet i september med barmarksträningar. IF Fyrens juniorer tränar i två grupper, en för de yngre barnen och en för de lite äldre juniorerna.

W W W. S U N D O M I F. F I

IF Fyren har sitt hemmaspår i Waterloo-området, som ligger mellan Molpe och Korsnäs i Österbotten. För tillfället har föreningen ett medlemstal kring 30-40 aktiva.

SAMMANHÅLLNINGEN FÖRENINGENS STYRKA – Under hösten brukar vi ordna en aktivitetsdag som en kick-off inför säsongen med roligt program. Då har vi ordnat utfärd till till exempel Vargberget eller Öjberget.

Vi satsar på sammanhållningen och varvar träning med olika aktiviteter. Vi har även ordnat aktivitetshelger lite längre bort såsom till skidtunneln i Jämijärvi.

Föreningen kör igång med klubbtävlingar i januari och håller på så länge vintern och snön håller. De ordnar tävlingar i både klassisk stil och fristil - även masstart har testats.

Under säsongen ordnas även distriktstävlingar och andra evenemang. Ett populärt evenmang har varit en byastafett som brukar ordnas en gång om året. Det har uppskattats av både barn och vuxna.

För en liten förening som IF Fyren är talkokraften och samarbete bärande för att få hela verksamheten att rulla.

– Alla ställer gärna upp då vi ordnar till exempel skidevenemang och distriktstävlingar. Vi hjälps åt allihop, både inom skidsektionen och föräldrar. I en liten förening är kärngruppen mer sammanhållande. Alla känner alla. Det är nog en styrka.

En av de största utmaningarna är att få alla de som provar på att också vilja fortsätta.

– I dag finns ett brett utbud av aktiviteter och många håller på med många olika sporter och där är ju utmaningen att få tiden att räcka till helt enkelt. Här är det viktigt med kompisar.

W W W. I F FY R E N . F I

“

Conny Karlsson, ordförande för IF Fyren.

VI S ATS AR PÅ AT T DET SKA VA RA KU L OC H AT T V I H A R RO LIGT TILLS A M M A N S. PÅ DET S ÄTTET FÖ R SÖ KER V I FÅ I NTR ESSET AT T VÄXA O C H FÅ BA RNE N ME D.

Därför satsar föreningen på att dra igång träningarna redan under höstkvällarna genom att ta in andra aktiviteter. De varvar spel, lek med konditionsövningar och stafetter under träningspassen.

Karlsson hoppas få utveckla samarbetet mellan de mindre föreningarna i trakten.

DEN EVIGA UTMANINGEN Genom samarbete kan man stöda varandra och hitta på saker tillsammans. Det sporrar barnen och möjliggör nya bekantskaper. På det sättet kan föreningen också växa.

– Skidsäsongen är kort och intensiv. Därför hoppas vi ju på bra vintrar, såsom ifjol då vi hade en lång vinter med bra spår. Det sporrar barnen att utöva sporten och vi kan hålla igång vår verksamhet som vi planerat.

Vid behov har IF Fyren möjlighet att åka till grannföreningen i Malax för att skida på konstsnö. Men föreningen vill hålla igång det egna hemmaspåret, eftersom det är nära för föräldrar att skjutsa barnen till träningarna och det är nära för motionärer att ta sig hit.

När snöläget varit sämre har IF Fyren samarbetat med grannföreningen Malax IF. T.ex. har föreningarna turvis ordnat träningar hos varandra.

25

Text och bild: Bertills & Jung

S OM TRÄNA RE U PPSKAT TA R JAG AT T MAN A LLTI D G ÖR SIT T BÄSTA Tålamod. Nyfikenhet. En öppen dialog. Och en stark drivkraft att hjälpa andra. Det är egenskaper som skidtränare Matias Strandvall ser som oumbärliga för en tränare.

Han är en tränare som trivs med sitt arbete, brinner för utveckling och ser med tillförsikt mot en framtid där skidåkningens utveckling fortsättningsvis också sker på svenska i Vörå. Matias Strandvall fungerar idag som skidtränare på Finlands Svenska Skidförbund och Vörå Idrottsgymnasium.

I dag befinner han sig just där, I Vörå. Idrottsgymnasiet bubblar av liv och det är dags för Yläkoulu-lägrets åttonde klassisters eftermiddagsträning som Strandvall koordinerar tillsammans med sin kollega Jonas Lindell.

Här trivs han som fisken i vattnet, efter att ha avslutat sin egen karriär ute på de internationella arenorna.

– Jag var redo för nya utmaningar. Det var dags och mitt beslut att lämna elitidrottskarriären var fattat. För min del var elitkarriären över och att gå in i tränarrollen kändes som ett naturlig fortsättning, berättar Strandvall.

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

REDO FÖR NYA UTMANINGAR Numera följer han sina egna adepter som har påbörjat sin elitsatsning. En roll som föll sig väldigt naturligt.

Redan en månad efter att elitkarriären var över så var det dags för Matias Strandvall att axla ansvar som tränare.

– Just där och då öppnade sig möjligheten för ett läroavtal på Vörå idrottsgymnasium. Det kändes rätt direkt och det var en ny väg som jag idag är glad att jag vågade välja.

Strandvalls arbete för en tydligare idrottarstig tog vid när han själv blev tränare. Under många år hade han sett en viss del av idrottsverksamheten inom skidåkningen som 26

spretig. Han ville koncentrera verksamheten och bygga om för att ge den bättre möjligheter att växa. Utan en bredd får vi heller inga toppar.

– För mig är det viktigt att så många som möjligt är med så länge som möjligt. Det är viktigt för mig att alla barn och unga ska ha möjlighet att få utöva sin idrottsgren med likadana förutsättningar.

Han poängterar att familjens ekonomi inte ska få vara ett hinder för att vara med.

– Det är är en satsning vi fortsättningsvis behöver göra inom idrotten. Vi behöver mera samarbete mellan aktörer för att skapa förutsättningar för unga.

E N T RÄ N A R STA B S O M UTVECKLAS Han nämner idrottens skolläger, det så kallade Yläkoululägret, som ett lyckat exempel som gett utdelning.

– Vi har dubblerat antalet deltagare från 20 till 55 totalt.

Som bäst har vi 20 åttondeklassister på läger och det är en perfekt väg för dem att ta del av skidåkning och gemenskap i tidig ålder. Men ändå fortsättningsvis träna mångsidigt.

– Jag själv har haft stor nytta av att ha utövat toppidrott

i över tio år och att jag kom från en mångsidig idrottsbakgrund. Först senare reflekterade jag över de val jag gjorde. Idag pratar vi också om hur “träningsbar” man är. Det innebär rörlighet och grundstyrka.

U T V E C K L I N G AV I D R OT TA RSTIGEN FÖR SKIDÅKARE EN HJÄRTESAK De flesta tränartjänster finansieras av ett flertal aktörer som till exempel förbund, föreningar och kommuner.

Strandvall framhåller vikten av de satsningar som gjorts på tränarstaberna. De har gett resultat och vi behöver jobba vidare framöver för att nå nästa nivå.

– Men jag vet också att det krävs oerhört hårt arbete för att nå eliten. Där är mångsidigheten är viktig. Jag har också lärt mig att man inte ska underskatta en fysisk närvaro av en tränare. Det går att skapa en god relation mellan tränare och adept på distans, men det är betydligt svårare.

– Som tränare värdesätter jag alltid att en idrottare gör sitt bästa. Jag strävar efter en öppen och rak dialog som ger förtroende. Alla blir inte superstjärnor, men det viktiga är att se individen och dess möjligheter att växa och lära sig.

“

J AG VAR REDO FÖ R NYA UTMAN IN G A R . D ET VAR DAGS O C H M IT T BESLUT AT T LÄ M N A ELITIDROTTSKA R R IÄ R EN VAR FATTAT. FÖ R M IN DE L VAR E L IT KA R R IÄ R EN ÖV E R OCH AT T G Å IN I TRÄNAR RO L L EN KÄ N D ES S OM ETT N AT U R L IG FORTS ÄTTNIN G

27

Text och bild: Michaela von Kügelgen

UTA N I DROT T H A DE L IV ET VAR IT TOMT Före detta landslagsskidåkaren Johanna Lindholm är en tvättäkta idrottare som njuter av att röra på sig. Träningen ger kraft – men det viktiga är att det ska vara roligt.

För den före detta landslagsskidåkaren Johanna Lindholm har träning och rörelse alltid varit en naturlig del av livet. Hon trivs bättre ute än inne, vilket betyder att den dagliga motionen kommer nästan på köpet.

Skidkarriären inledde hon i lågstadieåldern i Lovisa Tor. – När jag märkte att jag klarade mig ganska bra inom skidåkningen sporrade det mig att fortsätta. Jag tänkte att jag måste ju ha ganska mycket talang, säger nu 48-åriga Lindholm.

Fastän skidkarriären i efterhand kan ses som en självklarhet var det först i gymnasiet som hon insåg att skidåkning kunde bli något mer än en rolig hobby.

– Jag började träna på allvar när jag kom in på idrottsgymnasiet i Vörå. Det var där lärde jag mig vad träning egentligen är, före det hade jag tränat några gånger i veckan med föreningen, berättar Lindholm.

Utöver skidåkningen och träningen fanns också något annat som lockade i Vörå: pojkvännen Glenn. De blev ihop 1989 när Johanna var femton år, i dag är de gifta sedan många år tillbaka.

Tillsammans har paret fem barn som alla trivs bäst i rörelse. Den äldste sonen Remi har också blivit skidåkare och bland annat deltagit i världscupen.

För Johanna har det varit en fröjd att få följa med barnens idrottande. Mycket har blivit professionellare sedan hon själv var junior, men hon är ändå kritisk till en avgörande sak.

– Ofta krävs att man bara håller på med en gren.

Mångsidig träning är a och o.

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

FSS VIKTIG DEL AV KARRIÄREN Flera gånger under intervjun påpekar Johanna Lindholm betydelsen av idrottsgymnasiet i Vörå.

– Där kom jag i kontakt med min tränare och andra likasinnade. Om jag inte hade valt idrottsgymnasiet hade jag säkert lagt av med skidåkningen. Man kan inte kombinera en ordentlig idrottssatsning med vanlig skolgång. Det krävs förståelse från skolans sida.

“

FS S TRÄ NI N G S G R UP PE R OC H LÄG E R LÄ R D E M I G M YC K ET. FASTÄ N J AG HÖ RDE TI L L LA ND S LAG ET Å K T E J AG HE L L R E PÅ FS S- LÄG R E N FÖR ATT D E G AV M I G M ER P SY K I S K T, V I LÄ R D E OS S AV VA RA N D RA .

Också Finlands Svenska Skidförbund FSS har varit en viktig del av Lindholms karriär. Hon beskriver FSS som en stor familj där alla accepterades som de var samtidigt som det rådde en frisk tävlingsanda.

– FSS träningsgrupper och läger lärde mig mycket. Fastän jag hörde till landslaget åkte jag hellre på FSS-lägren för att de gav mig mer psykiskt, vi lärde oss av varandra.

28

Johanna Lindholm jobbar som skolhälsovårdare i Borgå och försöker leva som hon lär – det är lättare att prata om kost- och motionsvanor när man själv tycker det är viktigt.

Hon nämner bland annat sin tränare Stefan Storvall och den numera bortgångna Jan-Olof Näs.

– Det var de som fick mig att inse vad träning är och de sporrade mig framåt oberoende av hur det gick. Jag kände också att jag kunde lita på kunskapen som jag fick av dem.

IDROTTEN FORTFARANDE VIKTIG Än i dag är motionen en viktig del av Lindholms vardag.

Det vet också hennes man.

– Jag har sagt att ingen annan skulle stå ut med mig.

Glenn frågar inte ”ska du på länk” utan ”när ska du på länk”. Jag är en bättre mamma, hälsovårdare och fru i och med att jag rör på mig. Idrotten fyller på krafterna och minskar på stressen.

Lindholm beskriver det som att hon tömmer hjärnan när hon går ut på en runda. Hon har ändå ett viktigt budskap: – Jag har insett att idrott är bara idrott. Det ger mening i livet men resultaten är inte det viktiga, utan att man mår bra. Om det inte är roligt ska man fundera på vad som gör det roligt.

Och roligt har det varit för Johanna Lindholm – att säga att idrotten och skidåkningen genomsyrat hennes liv är nästan en underdrift.

– Det har varit en livsstil ända sedan jag var liten. Om allt som hör ihop med min träning, motion och mina tävlingsresor skulle suddas ut skulle det inte finnas mycket kvar. Utan idrott skulle mitt liv ha varit ganska tomt.

29

W W W. S K I D N I N G . AX

Text och bild: Fredrik Rosenqvist

ÅLÄNDSK SKI DÅ KN IN G U PPLEV ER EN NY G U L DÅ L DER När Stig Orre växte upp som liten grabb i Mariehamn på 1960-talet upplevde skidåkningen på Åland en guldåder som antagligen aldrig lär upprepas. Men trots att antalet skidåkare är betydligt färre nu och de många lokala tävlingarna ett minne blott är frågan om åländsk skidåkning någonsin mått bättre.

Det är drygt två veckor kvar till jul och för ovanlighetens skull är det riktigt kallt på Åland. Det ryker kraftigt ur skorstenarna på flera av de för Mariehamn så typiska trävillorna på Södragatan. Inne i en av dessa villor sitter Stig Orre och pekar på stolen närmast den sprakande öppna spisen: – Sätt dig där så du inte fryser ihjäl.

Stig är en legend inom åländsk skidåkning och har, i synnerhet på äldre dagar, tävlat flitigt i både veteranVM och de finlandssvenska skidmästerskapen.

– Det var tack vare min farsa som jag började åka

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

skidor i princip så fort jag kunde gå. Jag upptäckte fort att jag hade lätt för konditionsidrotter och vi skidade mycket, långa sträckor dessutom, till och med före jag kom upp i skolåldern.

Den första stora framgången kom när han som elvaåring ställde upp i en juniorklass i Hammarspelen på Åland.

– På den tiden hölls det tävlingar i alla åländska kommuner och just Hammarspelen var något alldeles extra. De pågick i två dagar och det kunde vara upp mot 500 startande. Vi från Mariehamn hade svårt att hävda oss mot de starka skidåkarna från landsbygden,

30

men jag kom trea i min klass, vilket var stort för mig.

Nästa steg blev de finlandssvenska skidmästerskapen och första gången jag ställde upp tog jag silver i 16-årsklassen.

Stig visade sig ha en exceptionell talang för konditionsidrott och mycket på grund av Ålands milda klimat och en viss herreman vid namn Allan Korpi bytte Stig och många andra med honom efter ett tag skidorna mot löparskor.

– Löpningen tog helt över som den stora konditionsidrotten på Åland. Det fanns ingen tillverkning av konstsnö på Åland på den tiden, så Allan Korpi lyckades rekrytera oss som skidade till löpningen i stället. Fast i själen har jag alltid först och främst varit en skidåkare, jag var bara otrogen mot skidåkningen och löpte i stället.

Stig vänsterprasslade med löpningen ett tag – där han med sitt personbästa på 2:25 hör till en av de absolut bästa åländska maratonlöparna genom tiderna – men har på äldre dagar hittat tillbaka till skidåkningen.

– När solen skiner, det är mycket snö och lagom kallt kan jag fortfarande få den där häftiga flowkänslan ute i skidspåret. Den känslan får jag aldrig när jag löper längre,

utan det känns mest bara tungt. När du är i flowet känner du ingen smärta alls utan det går bara fort som f-n.

De senaste 20 åren har Stig tävlat flitigt i olika veteranklasser, både i Finland och utomlands.

– Orsaken till att jag reser och tävlar så mycket är att jag alltid har tyckt att det varit roligt. När du ställer dig på startlinjen får du en viss känsla som du inte kan få i så många andra sammanhang. Och den där känslan försvinner inte bara för att du blir äldre.

Antalet utövare på Åland är inte lika många som när Stig växte upp, men tack vare Ålands skid- och skidskyttecentrum och de snökanoner som köpts in har förutsättningarna att ägna sig åt skidsport aldrig varit bättre. Att åländsk skidåkning upplever en ny guldålder märks inte minst på att det kommit fram flera unga toppåkare, med långloppsåkaren Isac Holmström i spetsen.

– Isac tävlar ju på världsnivå och en sådan åkare har vi aldrig tidigare haft på Åland. Han är skidåkare i tredje generationen där både hans farfar Sune och pappa Lennart var bäst på Åland när var på topp, och jag har faktiskt tävlat mot alla tre!

>> lyssna

SÖKER DU NÅGOT ATT

LYSSNA PÅ I SKIDSPÅRET?

Endast för prenumeranter

VILL DU PRENUMERERA? Kontakta kundservice via e-post kundservice@hssmedia.fi eller ring 06-7848 201 vard. kl. 8-12.

LYSSNA PÅ VÅRA PODDAR: www.vasabladet.fi/lyssna www.ot.fi/lyssna www.sydin.fi/lyssna

31

Text och bild: Bertills & Jung

S K IDTALA NG-LÄG ER STÄ R K ER G EM ENSKAPE N BLA N D U N G A S K IDÅKARE Amanda Backman minns med stor iver när hon som 11-åring packade väskan för att bege sig iväg på sitt första Skidtalang-läger. Idag har hon 9 årgångar bakom sig som lägerkoordinator.

– Det är ju en fördel att jag har sett de här lägren från båda sidorna. Jag har själv deltagit som barn och jag har arrangerat dem som vuxen, berättar Amanda Backman.

Skidtalang-lägren arrangeras för barn i åldern 11-13 år, två gånger per säsong. Alla FSS-åkare är välkomna att delta. Backman koordinerar lägren i Vörå.

– Det betyder att du allt som allt kan delta sex gånger.

Ofta är det just så, att barnen återkommer medan de befinner sig i rätt åldersspann. Så gjorde jag nog också - det var för roligt för att låta bli när man en gång hade fått upp smaken!

Backman berättar att lägren i Vörå samlar skidåkare från hela den österbottniska kustremsan. Målsättningen med lägren är att stärka det sociala bandet mellan juniorer i egna åldrar genom att träna tillsammans under en helg.

– För många är det första gången man är på ett riktigt träningsläger med allt vad det innebär. Att sova hemifrån och träna mer än en gång per dag. För många barn är det också första gången de får prova på att stå på rullskidor.

har jag optimerat programmet så att vi har mindre allvar än förut. Jag vill ju att barnen ska vilja komma igen!

– Jag tycker också att det har skett en tydlig utveckling på bara de senaste åren. Barnen idag är väldigt öppna och vana vid att umgås över föreningsgränserna. Nya människor är inte ett problem för dem.

Backman tycker sig se att den sociala förmågan hos barnen har stärkts och att föreningarna har blivit bättre på att samarbeta.

“

TA NK E N Ä R J U TROTS A L LT AT T VÅ RA LÄG E R S KA I N S PI R E RA BA R NE N T I L L AT T FORTS ÄT TA M E D S I N S K I DÅ K NI N G . DÅ B E HÖVS BÅ DA S I D OR N A . STÖ D, VÄ NN E R - OC H VÄ L G E NO MFÖ RD T RÄ N I NG ! A L LT D ET HÄ R

NYA TRÄNINGSKOMPISAR VIKTIGAST Trots att lägertränarna lär ut värdefull teknik, koordination och styrka poängterar Backman att betoningen ändå under de senaste åren legat på social samvaro.

– Vi har testat olika grepp under mina nio år. Jag har märkt att fler återkommer om vi har mer fokus på det sociala och att bygga upp en positiv gemenskap. Därför

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

STÄ R K E R V I PÅ VÅ RA HE LG E R .

Till vardags jobbar Backman som speciallärare på Borgaregatans skola i Vasa. Ett jobb som har varit till stor nytta också i rollen som lägerkoordinator.

– Det pedagogiska perspektivet är ju nog i allra högsta grad avgörande när du är lägerledare och ska planera och genomföra ett lyckat upplägg. Många lägerledare kommer in som unga och jag är mycket stolt över vad vi

32

tillsammans har åstadkommit. Här får man träna på att vara tränare.

T RÄ N A PÅ AT T VA RA TRÄNARE –Att studera pedagogik hjälpte mig i alla fall att omedelbart ta bort spärren när man ska ställa sig inför en grupp och leverera något så att alla förstår.

Under de senaste åren har grupperna varierat mellan 35-40 barn per gång. Intresset har varit stort.

– Under mina år har jag försökt utveckla vårt program och ta in nya punkter för att lägren hela tiden ska kännas nya

och intressanta. Nytt för i år är till exempel “turfhunt”, en digital skattjakt. Förutom den skidrelaterade träningen har vi kört olympiader och bollspel.

– Då slår vi samtidigt två flugor i en smäll. Vi tränar mångsidigt och vi stärker gemenskapen i gruppen.

Amanda Backman minns att Skidtalang-lägren på många sätt var en inkörsport till idrottsgymnasiet som hon senare skulle söka in till.

– Här lärde jag känna många av dem som senare skulle bli mina klasskompisar. Då var det betydligt lättare att börja gymnasiet, när jag redan var bekant med många och vi var vana att träna i grupp!

33

W W W. OS T E R BYS P O RT K LU B B. F I

Här ska den nya rullskidbanan byggas, visar Henrik Malmberg.

Text och bilder: Michaela von Kügelgen

N ATIO N A LGRE NEN ÖV ER L EV ER TAC K VAR E E NV I SA FÖR EN IN G A R Snöfattiga vintrar fordrar uppfinningsrikedom och pannben av skidföreningarna. Österby Sportklubb rf i Ekenäs ser fram emot rullskidbanan som tas i bruk hösten 2022.

För skidföreningar i södra Finland är de dystra vintrarna tuffa, men Henrik Malmberg, ordförande och tränare för Österby Sportklubb rf, ÖSK, påminner om att dåliga vintrar alltid funnits.

– När jag själv var aktiv på 1990-talet var det några helt horribla vintrar. Också på 1960-talet fanns vintrar utan en enda flinga snö.

Klimatförändringen är ändå ett faktum – och därför anser Malmberg att Ekenäsföreningen ÖSK tillsammans med andra finländska föreningar har en viktig uppgift.

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

– Skidåkningen är en nationalgren. Utöver att få juniorer med och tävla måste vi hålla grenen aktiv och vid liv vid Sydkusten. Jag ser det som vår stora mission som förening – att hålla anorna vid liv och försöka vidareutveckla verksamheten.

Ett sätt att tackla väderutmaningarna är det pågående bygget av en rullskidbana med tillhörande skidskyttebana.

– Vi började skissa på projektet för cirka två år sedan och byggarbetet började i november 2021. Målet är att öppna rullskidbanan hösten 2022. Jag hoppas att den 34

ger en nytändning och ett nytt element för våra juniorer.

I och med rullskidbanan kommer ÖSK-juniorerna också att få en möjlighet att bli tekniskt bättre.

– Att åka rullskidor är en roligare träningsform när man är borta från trafiken. Dessutom hoppas vi att banan ska betjäna både vanliga motionärer och tävlingsåkare.

Också andra föreningar i trakterna är välkomna att testa den nya banan när den väl är färdig.

– Kanske vi kan arrangera rullskidtävlingar eller skidskyttetävlingar här. Överlag hoppas jag att banan ska ge ett lyft och en boost.

Projektet är en långvarig dröm och möjliggörs tack vare gott samarbete med Raseborgs stad som också är byggare. Tillsammans med staden utvecklar ÖSK området som helhet. Det är inte bara föreningens juniorer som är glada när skidspåren i Ekenäs är i skick.

– Det är en fin känsla när hela stan är ute och skidar och är tacksamma för att vi levererat den möjligheten.

FRÅN BESVIKELSER TILL PERFEKT SKIDFÖRE Även konstsnö och lagring av snö är viktiga sätt att hålla skidsporten vid liv i södra Finland.

– Nu skjuter vi snö när det är tillräckligt med köldgrader, men om vi skulle börja lagra snö kunde vi skjuta en stor hög och sedan täcka den med en halv meter till en meter spån. Till exempel Vuokatti har ett otroligt lager snö, förklarar Malmberg.

Krasst sagt kan man säga att snön är en förutsättning för föreningens överlevnad. Snöfattiga vintrar innebär trixande och fixande för att kunna erbjuda rolig och rätt typ av träning för juniorerana.

– För ett par år sedan när vintern var en totalkatastrof fick vi köra till skidtunnlar eller andra spår med tillräckligt med snö för att kunna träna. Nästan alla tävlingsresor genomfördes i ihållande regn och blåst. Det var konstsnö och dåliga förhållanden.

Förra vintern var bra – men började först i januari 2021.

– Sannolikt kommer det att komma bra vintrar som avlöses av de dåliga. Det är något vi får leva med.

Henrik Malmberg erkänner ändå att det krävs en otrolig vilja för att orka fortsätta kämpa för en gren som inte längre har självklara förhållanden under vintrarna.

– Man måste ha pannben och vara seg som en gammal stubbe. Ibland blir det besvikelser men sedan avlönas det med några månader med perfekt skidföre.

35

Text: Bertills & Jung Bild: Clarkson Creative via University of Denver Athletics

H A NNA RAY I NVEST ERA R FÖR F RAMTI DEN ME D SK IDÅ KN IN G I C O LO RA DO Tidigare i år anlände 21-åriga Essebon Hanna Ray till sin nya hemort Denver i Colorado, USA. Nu är hon en del av skidteamet vid University of Denver. Framför sig har hon fyra år av studier och träning.

Just idag pustar hon ut och tar vårt samtal mellan två lektioner.

– Det var min pappa som tipsade mig om Colorado och Denver. Han snubblade över möjligheten när han fick höra att Toni Roponen skulle bli den nya huvudtränaren på Denver Universitetet. Och efter att han frågat mig om jag ville åka dit behövde jag inte fundera länge! För mig var det här en intressant väg framåt och en möjlighet att satsa på både idrottskarriären och studier i ett annat land.

– Jag har friidrottat och skidat sedan jag var barn. Mina föräldrar tränade ofta och min syster och jag började också hänga med väldigt tidigt. Jag minns att jag som riktigt liten fick hålla till i pulkabacken medan övriga familjen skidade, men så småningom blev det min tur också.

Vörå idrottsgymnasium blev Hanna Rays hemvist från 2016 fram till studentexamen 2020. Den sista våren skrev Ray studentexamen och bodde på ett ekande tomt internat.

Redan under hösten 2020 inledde Hanna Ray sina studier i finans- och affärsinformationsanalys. På grund av corona läget påbörjade hon under hösten sina studier på distans från Finland.

– Under pandemivåren 2020 var internatet tomt och ödsligt. Där fanns bara vi som skulle skriva studentexamen. Ingen visste något just då vart det här skulle leda och allt kändes mycket ovisst.

– Det var inte helt lätt att få klart alla papper som behövdes för en flytt till Denver, men i början av februari 2021 kom jag äntligen hit och nu har jag blivit varm i kläderna här. I början var ju allt lite ovant och det var utmanande att komma in i ett nytt samhälle med både språket och allt det praktiska. Jag kom ju in i en väldigt hektisk tid mitt i tävlingssäsongen, med ny träningsgrupp och allt i ett helt nytt land. Men nu löper det!

– Men före det kändes idrottsgymnasiet som en fin gemenskap med många kompisar. Där fanns alltid någon som pushade en framåt. Jag gillade att bo på internat och jag minns den tiden med värme. Vi hade alltid varandra och det fanns alltid någon i köket att prata med. Samvaron var fin på alla sätt.

– Jag uppskattar att jag får uppleva så mycket. De första månaderna reste vi runt på tävlingsresor i flera olika delstater. Så värdefullt och häftigt!

I N T E R N AT L I V ET, ET T MINNE FÖR LIVET För Hanna Ray har idrotten alltid varit en självklarhet.

Under tonåren blev huvudgrenen skidåkning och Vörå idrottsgymnasium blev första steget ut i vuxenlivet.

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

Ö P P E T S O C I A LT K L I M AT I DENVER När Hanna Ray inledde sina distansstudier i Colorado hösten 2020 krävdes en stor omställning i livet. På grund av tidsskillnaden blev dagarna långa. Lektionerna började oftast vid 17 och avslutades runt 01 på natten.

Hon minns det som en tuff tid.

– Jag var med i landslagstruppen för U23 och kombinerade allt tillsammans med tidsskillnaden. Det blev språkbad dygnet runt. Jag talade oftast finska på lägren, svenska när jag ringde hem och engelska när 36

lektionerna inleddes på kvällen.

Det nuvarande universitetslivet på plats i Denver är lite lugnare. Hon beskriver det sociala klimatet som väldigt öppet. Här finns många studielinjer under samma tak och alla umgås fritt över gränserna.

– Gemenskapen stark och jag känner själv att jag får mycket individuellt stöd.

Ray är en del av skidlinjen vid universitetet som leds av huvudtränaren Rogan Brown tillsammans med hjälptränaren Heather Mooney. Teamet tränar sex dagar per vecka och har en vilodag. Logistiken är delvist annorlunda än i Finland.

– Denver som stad är lite större än Helsingfors och under hösten har vi kört cirka 3 ggr per vecka från universitetet för att träna. Det är inte lika koncentrerat som i till

exempel Vörå där allt finns nära. Nu går mycket tid till att åka bil, men annars fungerar träningarna som vanligt.

En sak som är väldigt annorlunda dock är att Denver inte har snö många dagar per år, så vi åker rullskidor året om. Staden är också känd som “The mile-high city”, eftersom Denver ligger en engelsk mil ovanför havet. Så det blir som att konstant vara på ett höghöjdsläger.

Valet att åka till Denver för träning och studier är hon mycket nöjd över.

– Under tiden jag är utomlands syns jag kanske inte varje gång i finska mästerskapen - och det är helt okej.

Man måste inte vara på topp som 21-åring. Jag ser skidåkningen och min tid här som en långsiktig satsning som jag nu bygger upp och investerar i. Jag vill gärna se hur jag utvecklas inom skidåkningen framåt och jag försöker förbättra allt jag kan.

37

W W W. I FA S A R N A . F I

Text och bild: Bertills & Jung

VI MÅSTE TÄNKA PÅ N ÄSTA GEN ERATI ONS IDROT TA R E Att slå ihop föreningar och bilda en ny är alltid utmanande, men ibland är det det enda rätta för fortsatt utveckling. Det vet Stefan Storvall och Antti Hahtokari.

Föreningen IF Åsarna grundades i Kronoby 1982. Inför säsongen 2015 gick kommunens skidklubbar IK Kronan och SK Åsen samman och bildade skidsektionen inom IF Åsarna: Åsarna Ski Team.

Tidigare ordförande Stefan Storvall och nuvarande ordförande Antti Hahtokari är båda aktiva i Åsarnas Ski Team och har varit med och jobbat fram en ny gemensam helhet. De konstaterar unisont att det alltid är utmanande att slå ihop föreningar med gamla anor.

– Alla föreningar bär med sig en unik historia, traditioner och känslor. Visst fanns det många olika åsikter när det kom till att bilda en gemensam förening. Men vi fattade beslutet ändå och tänkte “nu kör vi!” , berättar Hahtokari.

– Vi måste trots allt tänka på de som idrottar och skidar som bäst. Nu gäller 2021 - inte det som hände 1906.

Vi ska skapa verksamhet för de som är aktiva nu, säger Storvall och poängterar att förändringsarbete och initiativ alltid ska komma inifrån.

FI NLANDS SV EN SKA S K I D FÖR B U ND © 2022 | FS S. ID ROT T. F I

38

Idag sker all tävlingsrepresentation för föreningarna under IF Åsarna, medan knatteverksamheten sköts i de tre ursprungliga moderföreningarna IK Kronan, IK Myran och TUS. IF Åsarna inledde verksamheten inom Ski Team med att delta i landskapsstafetten 2016 och blev elitförening redan första året.

E N N Y F Ö R E N I N G S K U LT U R SKAPAS HELA TIDEN Svårigheten att hitta föreningsaktiva, rekrytera nya idrottare och tränare kan många gånger bli för tufft för små föreningar.

– Det är klart att det finns för och nackdelar med att bilda en gemensam helhet, säger Storvall som själv varit med som tränare sedan 1985.

– Det är svårt att hitta eldsjälar. Mycket bygger på att få till en snöbollseffekt där det ofta handlar om att hitta ett par aktiva familjer som helt enkelt drar med flera. Har man en aktiv generation med skidåkare växer tränare och föräldrar också med dem, vilket gör att det efter dem kan uppstå ett tomrum.

Att gå samman i en gemensam förening skapar på sikt en ny identitet och en föreningskultur.

“

VARJE DAG SKA PAS VÅ R GE ME NS AM M A IDEN T IT ET. TROTS ATT V I H A R EN DEL VE RKS AMHET SEPA RAT, S Å Ä R DET ÅS A R N A V I T RÄ N A R O C H TÄVLA R FÖ R , B ERÄT TA R H AHTOKAR I.

– Varje dag skapas vår gemensamma identitet. Trots att vi har en del verksamhet separat, så är det Åsarna vi tränar och tävlar för, berättar Hahtokari.

– Vi har mest aktiva skidåkare i Kronoby i vår juniorverksamhet “Silvertrissegruppen” och i gruppen 5-12-åringar hade vi förra året 30-35 aktiva per träning.

I Nedervetil har vi en grupp med 15-20 aktiva och i Terjärv runt 10 aktiva.

STORT MED NUMMERLAPP PÅ BRÖSTET Både Storvall och Hahtokari upplever att det kan vara svårt att få juniorer att vilja tävla.

– Det är ju inte det viktigaste, men det är faktiskt utmanande att få juniorer att tävla. Att sätta tävlingsnummern på bröstet är stort, säger Hahtokari.

– Att få med aktiva är en sak, men att få dem att komma med i tävlingsverksamhet är en annan. Under 1970-80-talet hade vi betydligt mera aktiva på knattetävlingar, säger Storvall.

Idag vill de hellre ta fasta på mångsidigheten och att ha roligt. Tävlingsmomentet är inte det viktigaste när man är ung.

– Men visst får man också tycka om att tävla, säger Storvall.

Framtidstro och förhoppningar finns hos IF Åsarnas Ski Team. En utvecklingsmöjlighet är faciliteterna för skidåkningen och en bättre skidstadion.

– Vi vill gärna hävda oss som skidförening och skapa goda förutsättningar för träning och tävling på hemmaplan. Vi behöver hitta en samsyn tillsammans med kommunen så att vi kan göra ordentliga satsningar.

Det finns möjligheter att hitta ny finansiering, men vi måste agera med gemensamma muskler, säger Storvall.

– Corona-pandemin slog hårt förra året. Nu knäpper vi händerna och tror det blir bra. Många saker blivit bättre, vi har lärt oss mycket under den här tiden, säger Hahtokari.

39

S K I D Å K N I N G 1 0 0

Å R

AV

S K I D Å K N I N G

FSS . I D R OT T. F I