KAPITEL 1 1Det bodde en man i Babylon, som hette Joacim: 2 Och han tog en hustru som hette Susanna, dotter till Chelcias, en mycket vacker kvinna och en som fruktade Herren. 3 Också hennes föräldrar var rättfärdiga och undervisade sin dotter enligt Mose lag. 4 Joakim var en stor rik man och hade en vacker trädgård i anslutning till sitt hus, och judarna tillgrep honom; därför att han var mer hedervärd än alla andra. 5 Samma år utsågs två av folkets äldsta att vara domare, såsom Herren talade om, att ondska kom från Babylon från forntida domare, som tycktes styra folket. 6 Dessa höllo mycket i Joacims hus, och alla som hade svärmål kom till dem. 7 När folket nu gick bort vid middagstid, gick Susanna in i sin mans trädgård för att gå. 8 Och de två äldste såg henne gå in varje dag och gå; så att deras lust blev upptänd mot henne. 9 Och de förvrängde sitt eget sinne och vände bort sina ögon, för att de inte skulle se till himlen och inte komma ihåg rättvisa domar. 10 Och fastän de båda sårades av hennes kärlek, vågade ändå inte den ene visa den andra sin sorg. 11 Ty de skämdes över att berätta sin lust, att de ville ha med henne att göra. 12 Ändå vakade de flitigt från dag till dag för att se henne. 13 Och den ene sade till den andre: Låt oss nu gå hem, ty det är dags för middag. 14 Så när de hade gått ut, skilde de den ena från den andra, och vände tillbaka igen, och kommo till samma plats; och sedan de hade frågat varandra orsaken, erkände de sin lust; sedan bestämde de en tid båda tillsammans, då de kunde finna henne ensam. 15 Och det föll ut, medan de såg på en stund, gick hon in som förut med bara två pigor, och hon ville tvätta sig i trädgården, ty det var varmt. 16 Och det fanns ingen kropp där förutom de två äldste, som hade gömt sig och bevakat henne. 17 Då sade hon till sina tjänarinnor: "Bring mig olja och tvättbollar, och stäng trädgårdsdörrarna, så att jag kan tvätta mig."
18 Och de gjorde som hon hade befallt dem och stängde trädgårdsdörrarna och gick själva ut genom hemliga dörrar för att hämta vad hon hade befallt dem; men de såg inte de äldste, eftersom de var gömda. 19När nu pigorna hade gått ut, reste sig de två äldste upp och sprang till henne och sade: 20 Se, trädgårdsdörrarna är stängda, så att ingen kan se oss, och vi är förälskade i dig; därför samtycka till oss och ligga med oss. 21 Om du inte vill, så skola vi vittna mot dig att en ung man var med dig, och därför har du sänt bort dina tjänarinnor från dig. 22 Då suckade Susanna och sade: "Jag är trångt på alla sidor, ty om jag gör detta, är det död för mig; och om jag inte gör det, kan jag inte undgå dina händer." 23 Det är bättre för mig att falla i dina händer och inte göra det, än att synda inför Herrens ögon. 24 Därmed ropade Susanna med hög röst, och de två äldste ropade mot henne. 25 Då sprang den ene och öppnade trädgårdsdörren. 26 När nu husets tjänare hörde ropet i trädgården, rusade de in genom dörren för att se vad som hade gjorts med henne. 27 Men när de äldste hade förklarat sin sak, skämdes tjänarna mycket, ty det har aldrig gjorts något sådant om Susanna. 28 Och det hände sig nästa dag, när folket hade samlats till hennes man Joacim, att de båda äldste också kommo fulla av elak fantasi mot Susanna för att döda henne. 29 Och han sade inför folket: Skicka bud efter Susanna, dotter till Kelkias, Joacims hustru. Och så skickade de. 30 Så kom hon med sin far och mor, sina barn och hela sin släkt. 31 Nu var Susanna en mycket känslig kvinna och vacker att se. 32 Och dessa ogudaktiga män befallde att avslöja hennes ansikte (ty hon var täckt) för att de skulle bli uppfyllda av hennes skönhet. 33 Därför grät hennes vänner och alla som såg henne. 34 Då reste sig de två äldste mitt bland folket och lade sina händer på hennes huvud. 35 Och hon såg gråtande upp mot himlen, ty hennes hjärta litade på Herren.
36 Och de äldste sade: När vi ensamma gick i trädgården, kom denna kvinna in med två pigor, och stängde trädgårdsdörrarna och skickade iväg pigorna. 37 Då kom en ung man, som var gömd, till henne och låg hos henne. 38 Sedan sprang vi som stod i ett hörn av trädgården och såg denna ondska. 39 Och när vi såg dem tillsammans, kunde vi inte hålla mannen, ty han var starkare än vi, och öppnade dörren och sprang ut. 40 Men när vi hade tagit denna kvinna, frågade vi vem den unge mannen var, men hon ville inte berätta för oss; detta vittna vi om. 41 Då trodde församlingen på dem som de som var folkets äldste och domare, och de dömde henne till döden. 42Då ropade Susanna med hög röst och sade: "O evige Gud, du som känner hemligheterna och vet allt innan de är." 43 Du vet att de har vittnat falskt mot mig, och se, jag måste dö. medan jag aldrig gjorde sådana saker som dessa män illvilligt har hittat på mot mig. 44 Och Herren hörde hennes röst. 45Därför, när hon fördes till döds, uppväckte Herren den heliga ande hos en ung yngling som hette Daniel. 46 Som ropade med hög röst, jag är klar från denna kvinnas blod. 47 Då vände allt folket dem mot honom och sade: Vad betyder dessa ord som du har talat? 48 Då stod han mitt ibland dem och sade: »Är ni sådana dårar, I Israels barn, att ni utan undersökning eller kunskap om sanningen har dömt en Israels dotter? 49 Vänd tillbaka till domens plats, ty de har vittnat falskt mot henne. 50 Därför vände allt folket om i hast igen, och de äldste sade till honom: "Kom och sätt dig ned bland oss och förkunna det för oss, eftersom Gud har givit dig en äldstes ära." 51 Då sade Daniel till dem: Lägg dessa två åt sidan långt ifrån varandra, så skall jag undersöka dem. 52 Så när de skildes åt från varandra, kallade han till sig en av dem och sade till honom: O du som har blivit gammal i ondska, nu har dina synder som du har begått förut kommit fram i ljuset.
53 Ty du har fällt falsk dom och dömt den oskyldiga och släppt de skyldiga fria; fastän Herren säger: Den oskyldiga och rättfärdige skall du inte döda. 54 Om du nu har sett henne, säg till mig: Under vilket träd har du sett dem samlas? Vem svarade, Under ett mastickträd. 55 Och Daniel sade: "Mycket bra; du har ljugit mot ditt eget huvud; ty även nu har Guds ängel fått Guds dom att skära dig i två delar. 56 Då ställde han honom åt sidan och befallde att föra den andre och sade till honom: Du säd av Kanaan och inte från Juda, skönhet har bedragit dig, och lusten har förvrängt ditt hjärta. 57 Så har ni gjort med Israels döttrar, och de av fruktan förenade sig med er; men Judas dotter ville inte uthärda er ondska. 58 Säg nu till mig: Under vilket träd tog du dem tillsammans? Vem svarade, Under ett holmträd. 59 Då sade Daniel till honom: "Väl; du har också ljugit mot ditt eget huvud, ty Guds ängel väntar med svärdet för att hugga dig i två delar, så att han kan förgöra dig. 60 Därmed ropade hela församlingen med hög röst och prisade Gud, som frälsar dem som förtrösta på honom. 61 Och de reste sig mot de två äldste, ty Daniel hade dömt dem för falskt vittnesmål genom deras egen mun. 62 Och enligt Mose lag gjorde de mot dem på det sätt som de av illvilligt syfte hade för avsikt att göra mot sin nästa, och de dödade dem. Sålunda räddades det oskyldiga blodet samma dag. 63 Därför prisade Chelcias och hans hustru Gud för sin dotter Susanna, med Joacim hennes man och hela släkten, ty det fanns ingen ohederlighet hos henne. 64 Från den dagen och framåt var Daniel ett stort rykte i folkets ögon.