Det förlorade fåret, det förlorade myntet och den förlorade sonen Lukas 15:1-32 1 Då kom alla publikaner och syndare fram till honom för att lyssna till honom. 2 Och fariséerna och de skriftlärda knurrade och sade: "Denne mannen tar emot syndare och äter med dem." 3 Och han framställde denna liknelse för dem och sade: 4 Vilken av er har hundra får och förlorar ett av dem. Han lämnar inte de nittionio kvar i öknen och går efter det förlorade tills han hittar det? 5 Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar och är glad. 6 Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och grannar och säger till dem: Gläds med mig, ty jag har återfunnit mitt får som var förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt skall det vara glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig, mer än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvändelse. 8 Eller vilken kvinna som har tio silvermynt och tappar bort ett enda, tänder inte ett ljus och sopar huset och letar noga tills hon hittar det? 9 Och när hon har funnit den, kallar hon samman sina väninnor och grannar och säger: Gläds med mig, ty jag har funnit myntet som jag hade förlorat. 10 Likaså säger jag er: Det blir glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig. 11 Och han sade: En man hade två söner. 12 Och den yngre av dem sade till sin far: Fader, giv mig den del av ägodelen som tillkommer mig. Och han delade sin ägodel mellan dem. 13 Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen allt och gav sig av till ett avlägset land, och där slösade han bort sina ägodelar genom ett utsvävande liv. 14 Och när han hade förbrukat allt, uppstod en svår hungersnöd i det landet, och han började lida nöd. 15 Och han gick och höll sig till en medborgare i det landet, och denne sände honom ut på sina åkrar för att vakta svin. 16 Och han ville fylla sin buk med de skal som svinen åt, men ingen gav honom något.
1
17 Då kom han till sig själv och sade: Hur många legoarbetare hos min far har inte tillräckligt med bröd, och jag förgår av hunger! 18 Jag skall stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himlen och inför dig, 19 Och jag är inte längre värdig att kallas din son. Gör mig som en av dina legoarbetare. 20 Och han stod upp och gick till sin far. Men när han ännu var långt borta, såg hans far honom och ömkade sig över honom, sprang till och föll honom om halsen och kysste honom. 21 Och sonen sade till honom: Fader, jag har syndat mot himlen och inför dig, och är inte längre värdig att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: ”Ta fram den finaste manteln och klä honom i den, sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter.” 23 Och för hit gödkalven och slakta den, så får vi äta och vara glada. 24 Ty denne min son var död och har fått liv igen; han var förlorad och är funnen. Och de började glädjas. 25 Hans äldste son var ute på fälten. När han kom och närmade sig huset hörde han musik och dans. 26 Och han kallade till sig en av tjänarna och frågade vad detta betydde. 27 Då sade han till honom: ”Din bror har kommit, och din fader har slaktat gödkalven, eftersom han har fått honom tillbaka välbehållen.” 28 Då blev han vred och ville inte gå in. Hans fader kom då ut och bad honom. 29 Då svarade han sin fader: Se, så många år har jag tjänat dig och aldrig överträtt ditt bud. Ändå har du aldrig gett mig ett barn, så att jag kunde roa mig med mina vänner. 30 Men så snart denne din son kom, som har förtärt dina ägodelar med skökor, slaktade du åt honom gödkalven. 31 Och han sade till honom: ”Min son, du är alltid hos mig, och allt jag har är ditt.” 32 Det var lämpligt att vi skulle roa oss och vara glada, ty denne din broder var död och har fått liv igen, och var förlorad och är återfunnen.
2