Gideon, en tapper man Domare 6 1 Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS ögon, och HERREN gav dem i Midjans hand i sju år. 2 Och Midjaniternas hand blev Israel övermäktig, och för Midjaniternas skull gjorde Israels barn sig hålor i bergen, grottor och fästningar. 3 Och när Israel hade sått, drog midjaniterna och amalekiterna och österns barn upp mot dem; 4 Och de lägrade sig mot dem och ödelade landets gröda ända till Gaza, och lämnade ingen föda kvar åt Israel, varken får, oxar eller åsnor. 5 Ty de drog upp med sin boskap och sina tält, och de kom som gräshoppor i talrika mängd, ty både de och deras kameler var oräkneliga, och de drog in i landet för att fördärva det. 6 Och Israel blev mycket utarmat för midjaniternas skull, och Israels barn ropade till Herren. 7 Och när Israels barn ropade till Herren för midjaniternas skull, 8 Att HERREN sände en profet till Israels barn, och denne sade till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Jag förde eder upp ur Egypten och ut ur träldomshuset; 9 Och jag räddade er från egyptiernas hand och från alla era förtryckare, och jag drev ut dem för er och gav er deras land; 10 Och jag sade till er: Jag är Herren, er Gud. Frukta inte amoréernas gudar, i vilkas land ni bor. Men ni har inte lyssnat till min röst. 11 Då kom en HERRENS ängel och satte sig under en ek i Ofra, som tillhörde Joash, abiesriten. Hans son Gideon tröskade vete i vinpressen för att gömma det undan midjaniterna. 12 Då uppenbarade sig HERRENS ängel för honom och sade till honom: HERREN är med dig, du tappre hjälte. 13 Och Gideon sade till honom: "Ack, min Herre, om HERREN är med oss, varför har då allt detta hänt oss? Och var är alla hans underverk som våra fäder berättade för oss om, när de sade: 'Förde inte HERREN oss upp ur Egypten?' Men nu har HERREN övergivit oss och gett oss i midjaniternas händer." 14 Och HERREN vände sig till honom och sade: ”Gå i denna din kraft, och du skall frälsa Israel från midjaniternas hand. Har inte jag sänt dig?”
1
Gideon, en tapper man
15 Och han sade till honom: "Herre, hur skall jag kunna frälsa Israel? Se, min familj är fattig i Manasse, och jag är den minsta i min fars hus." 16 Och HERREN sade till honom: ”Jag skall vara med dig, och du skall slå midjaniterna som en enda man.” 17 Och han sade till honom: Om jag har funnit nåd för dina ögon, så giv mig ett tecken på att det är du som talar med mig. 18 Gå inte härifrån, jag ber dig, förrän jag kommer till dig och har tagit med mig min gåva och lagt den fram för dig. Han svarade: ”Jag stannar tills du kommer tillbaka.” 19 Och Gideon gick in och gjorde i ordning en killing och osyrade kakor av en efa mjöl. Köttet lade han i en korg och soppan lade han i en gryta och bar ut den till honom under eken och ställde den fram. 20 Och Guds ängel sade till honom: ”Tag köttet och de osyrade kakorna och lägg det på denna klippa och häll över buljongen.” Och han gjorde så. 21 Då sträckte Herrens ängel ut änden av staven som han hade i handen och rörde vid köttet och de osyrade kakorna, och eld steg upp ur klippan och förtärde köttet och de osyrade kakorna. Då försvann Herrens ängel ur hans åsyn. 22 När Gideon förstod att det var Herrens ängel, sade han: ”Ack, Herre Gud, jag har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte.” 23 Och HERREN sade till honom: Frid vare med dig; frukta inte, du skall inte dö. 24 Då byggde Gideon där ett altare åt HERREN och kallade det Herrens salom; det finns än i dag kvar i Ofra, som tillhör Abiesrierna. 25 Samma natt sade HERREN till honom: ”Tag din fars unga tjur, den andra tjuren, den sju år gamla, och riv ner Baals altare som din far har, och hugg ner Aseran som står bredvid det.” 26 Och bygg ett altare åt Herren, din Gud, på toppen av denna klippa, på den plats som är ordnad. Ta den andra tjuren och offra den som brännoffer tillsammans med veden från den aura som du hugger ner. 27 Då tog Gideon tio män av sina tjänare och gjorde som HERREN hade sagt till honom. Eftersom han fruktade sin fars hus och männen i staden och inte kunde göra det om dagen, gjorde han det om natten. 28 När männen i staden tidigt om morgonen steg upp, se, då var Baals altare nedrivet, och Asjera som stod bredvid det var avhuggen, och den andra tjuren var offrad på det altare som var byggt. 29 Och de frågade varandra: ”Vem har gjort detta?” Och när de frågade och frågade, svarade de: ”Gideon, Joashs son, har gjort detta.” 30 Då sade männen i staden till Joash: ”För ut din son, så att han kan dö, eftersom han har rivit ner Baals altare och huggit ner Asjera som stod bredvid det.” 31 Och Joash sade till alla som stod omkring honom: "Vill ni försvara Baal? Vill ni rädda honom? Den som vill försvara honom, han skall dödas innan det ännu är morgon. Om han är en gud, må han försvara sig själv, eftersom man har rivit ner hans altare." 32 Därför kallade han honom den dagen Jerubbaal och sade: Må Baal vädja till honom, därför att han har rivit ner hans altare. 33 Då församlade sig alla midjaniterna, amalekiterna och österns barn, och de drog över och lägrade sig i Jisreels dal. 34 Men Herrens Ande kom över Gideon, och han blåste i hornet, och Abieser samlades efter honom. 35 Och han sände budbärare över hela Manasse, och även dessa samlades efter honom. Han sände budbärare till Aser, Sebulon och Naftali, och de drog upp för att möta dem. 36 Och Gideon sade till Gud: Om du vill frälsa Israel genom min hand, såsom du har lovat, 37 Se, jag skall lägga en ullull på tältplatsen. Om det då blir dagg bara på ullen, medan hela marken är torr, då vet jag att du skall frälsa Israel genom min hand, såsom du har lovat. 38 Och det skedde så. Tidigt nästa dag steg han upp och lade ihop ullen och pressade ut dagg ur den, en skål full med vatten.
2
Gideon, en tapper man
39 Och Gideon sade till Gud: ”Låt inte din vrede upptändas mot mig, utan att jag får tala bara denna gång. Låt mig pröva ullen bara denna gång. Låt det nu vara torrt enbart på ullen, och låt det falla dagg över hela marken.” 40 Och Gud gjorde så den natten: ty allena ullen var torr, och överallt på marken var dagg.
Domarna 7 1 Tidigt i morse bröt Jerubbaal, det är Gideon, upp med allt folket som var med honom och lägrade sig vid Harods brunn. Midjaniternas här låg norr om dem, vid Morehhöjden i dalen. 2 Herren sade till Gideon: ”Folket som är med dig är för talrikt för att jag ska kunna ge midjaniterna i deras hand, för att Israel inte ska kunna skryta mot mig och säga: ’Min egen hand har räddat mig.’” 3 Gå därför nu och ropa ut inför folket och säg: Den som är rädd och förskräckt må vända tillbaka och ge sig av från Gileads berg. Och tjugotvå tusen man av folket återvände, och tio tusen blev kvar. 4 Herren sade till Gideon: ”Folket är ännu för talrikt. För ner dem till vattnet, så skall jag pröva dem där. Den som jag säger till dig: ’Denne skall gå med dig’, han skall gå med dig. Och den som jag säger till dig: ’Denne skall inte gå med dig’, han skall inte gå.” 5 Så förde han folket ner till vattnet. Och HERREN sade till Gideon: Var och en som lappar i sig vattnet med sin tunga, såsom en hund lappar, skall du ställa åt sidan; likaså var och en som böjer sig ner på sina knän för att dricka. 6 Och antalet av dem som lappade vatten med handen till munnen var tre hundra män; men allt det andra folket böjde sig ner på knä för att dricka vatten. 7 Och HERREN sade till Gideon: Genom de tre hundra män som har lappat vatten skall jag frälsa er och ge midjaniterna i din hand. Men allt det andra folket skall gå, var och en till sin plats. 8 Så tog folket med sig proviant och sina trumpeter. Och han sände alla de andra israeliterna, var och en till sitt tält, och behöll de tre hundra männen. Midjans här låg nedanför honom i dalen. 9 Samma natt sade HERREN till honom: ”Stå upp och gå ner till lägret, ty jag har gett det i din hand.” 10 Men om du är rädd för att gå ner, gå du med din tjänare Pura ner till lägret. 11 Och du skall höra vad de säger; och därefter skall dina händer stärkas och du skall gå ner till lägret. Då gick han ner med sin tjänare Pura till utkanten av de beväpnade män som var i lägret. 12 Midjaniterna, amalekiterna och alla österlänningarna låg där i dalen, lika många som gräshoppor, och deras kameler var oräkneliga, lika talrika som sanden vid havets strand. 13 När Gideon kom dit, se, då berättade en man en dröm för sin vän och sade: ”Jag drömde en dröm: En kornbrödskaka rullade in i Midjans läger och kom fram till ett tält och slog i det så att det föll omkull och välte det omkull, så att tältet låg kvar.” 14 Då svarade hans vän och sade: ”Detta är ingenting annat än Gideons, Joashs sons, en israelit, svärd. Gud har gett Midjan och hela hären i hans hand.” 15 När Gideon hörde drömmen och dess uttydning, tillbad han och återvände till Israels här och sade: ”Stå upp, ty Herren har gett Midjans här i er hand.” 16 Och han delade de tre hundra männen i tre grupper och gav var och en en trumpet i handen, med tomma kannor och lampor inuti kannorna. 17 Och han sade till dem: Se på mig och gör likaså. Och när jag kommer till utkanten av lägret, skall det ske att ni gör som jag gör. 18 När jag och alla som är med mig blåser i hornet, då skall ni blåsa i hornen runt hela lägret och ropa: Herrens och Gideons svärd. 19 Så kom Gideon och de hundra män som var med honom till lägrets utkant vid början av den mellersta vaktperioden, och de hade just precis utställt vaktposterna. De blåste i trumpeterna och krossade kannorna som de hade i sina händer. 20 Och de tre hoparna blåste i trumpeterna och krossade kannorna och höll lamporna i sin vänstra hand och trumpeterna i sin högra hand för att blåsa i dem. Och de ropade: "HERRENS och Gideons svärd."
3
Gideon, en tapper man
21 Och de stod kvar, var och en på sin plats, runt omkring lägret; och hela hären sprang till, ropade och flydde. 22 Och de trehundra stötte i trumpeterna, och HERREN riktade vars och ens svärd mot den andre, ja, i hela hären. Och hären flydde till Bet-Sitta i Sererat, och till gränsen vid Abel-Mehola, till Tabbat. 23 Och Israels män samlades från Naftali, Asher och hela Manasse och förföljde midjaniterna. 24 Och Gideon sände budbärare över hela Efraims bergsbygd och lät säga: ”Drag ner mot midjaniterna och intag vattnet ända till Bet-Bara och Jordan.” Då samlades alla Efraims män och intog vattnet ända till Bet-Bara och Jordan. 25 Och de tog till fånga två av midjaniternas furstar, Oreb och Seeb, och de dödade Oreb på Orebs klippa, och Seeb dödade de vid Seebs vinpress, och de förföljde Midjaniterna och förde Orebs och Seebs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.
Domarna 8 1 Efraims män sade till honom: ”Varför har du gjort så mot oss, att du inte kallade på oss när du drog ut för att strida mot midjaniterna?” Och de grälade skarpt med honom. 2 Och han sade till dem: ”Vad har jag nu gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims efterskörd bättre än Abiesers vinbärgning?” 3 Gud har gett Midjans furstar Oreb och Seeb i er hand. Vad kunde jag göra i jämförelse med er? Då lades deras vrede mot honom efter att han hade sagt detta. 4 Och Gideon kom till Jordan och gick över, han och de trehundra män som var med honom, utmattade och förföljande dem. 5 Och han sade till männen i Suckot: ”Ge bröd åt folket som följer mig, ty de är trötta, och jag förföljer Seba och Salmunna, Midjans kungar.” 6 Och furstarna i Suckot sade: ”Har du nu Sebas och Salmunnas hand i din hand, så att vi skall ge din här bröd?” 7 Och Gideon sade: När HERREN har gett Seba och Salmunna i min hand, skall jag slita sönder ert kött med öknens törnen och tistlar. 8 Och han drog därifrån upp till Penuel och talade till dem på samma sätt. Männen i Penuel svarade honom såsom männen i Suckot hade svarat honom. 9 Och han talade ock till männen i Penuel och sade: När jag kommer tillbaka i fred skall jag riva ner detta torn. 10 Seba och Salmunna var i Karkor, och deras härar med dem, vid pass femton tusen man, alla som var kvar av alla österlänningarnas härar. Ty där stupade ett hundra tjugo tusen svärdbeväpnade män. 11 Och Gideon drog upp längs tältboarnas väg, öster om Noba och Jogbeha, och besegrade hären, ty hären var trygg. 12 När Seba och Salmunna flydde, förföljde han dem och tillfångatog de två kungarna i Midjan, Seba och Salmunna, och förvirrade hela hären. 13 Och Gideon, Joashs son, återvände från striden innan solen gick upp, 14 Och han fångade en ung man bland männen i Suckot och frågade honom; och han beskrev för honom Suckots furstar och dess äldste, sjuttiosjutton män. 15 Och han kom till männen i Suckot och sade: Se, där är Seba och Salmunna, som ni förebrådde mig för och sade: Har du nu Seba och Salmunna i din hand, så att vi skall ge bröd åt dina trötta män? 16 Och han tog stadens äldste, ökentörnen och tistlar, och med dem undervisade han männen i Suckot. 17 Och han rev ner Penuels torn och dödade männen i staden. 18 Då sade han till Seba och Salmunna: ”Vad var det för män ni dräpte vid Tabor?” De svarade: ”De var som du; var och en av dem liknade en kungasön.” 19 Och han svarade: De var mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever, om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte ha dräpt er.
4
Gideon, en tapper man
20 Och han sade till Jeter, sin förstfödde: ”Stå upp och döda dem.” Men pojken drog inte sitt svärd, ty han var rädd, eftersom han ännu var ung. 21 Då sade Seba och Salmunna: ”Res dig och anfall oss, ty mannens styrka är som han är.” Gideon reste sig då upp och dödade Seba och Salmunna och tog bort smyckena som deras kameler bar på halsarna. 22 Då sade Israels män till Gideon: ”Härska över oss, både du och din son och din sonson, ty du har räddat oss från Midjans hand.” 23 Och Gideon sade till dem: ”Jag skall inte härska över er, och inte heller skall min son härska över er. Herren skall härska över er.” 24 Och Gideon sade till dem: ”Jag vill be er om en begäran: Var och en av er ger mig örhängen som han fått av sitt byte. De hade ju örhängen av guld, eftersom de var ismaeliter.” 25 De svarade: ”Det ska vi gärna ge.” De bredde ut en mantel och kastade däri var och en örhängen från sitt byte. 26 Och vikten av de gyllene örhängen som han begärde var ett tusen sju hundra siklar guld, förutom smycken, halsband och purpurfärgade kläder som Midjans kungar hade haft, och förutom kedjorna som deras kameler hade bar halsar. 27 Och Gideon gjorde en efod av den och ställde den i sin stad, i Ofra. Och hela Israel drev dit och följde den i avsky. Detta blev en snara för Gideon och hans hus. 28 Så blev Midjan kuvade av Israels barn, så att de inte längre lyfte sina huvuden. Och landet hade lugn i fyrtio år under Gideons tid. 29 Och Jerubbaal, Joashs son, gick bort och bosatte sig i sitt eget hus. 30 Och Gideon hade sjuttio söner som han födde genom sin mor, ty han hade många hustrur. 31 Och hans konkubin som var i Sikem, hon födde honom en son, vars namn han gav Abimelek. 32 Och Gideon, Joashs son, dog i god ålder och begravdes i sin far Joashs grav i Ofra i Abiesriernas land. 33 Så snart Gideon var död, vände sig Israels barn om och började trolöst följa Baalim och gjorde Baal-Berit till sin gud. 34 Och Israels barn tänkte inte på Herren, sin Gud, som hade räddat dem från alla deras fienders hand runt omkring. 35 De visade inte heller någon vänlighet mot Jerubbaals, det vill säga Gideons, hus, i enlighet med allt det goda som han hade gjort Israel.
Vers-för-vers-fördelning Berättelsen om Gideon i Domarboken kapitel 6 till 8 är en av de mest fängslande berättelserna i Bibeln. Den skildrar en nations cykel av uppror och förtryck, den motvilliga och fruktansvärda kallelsen från en osannolik hjälte, en mirakulös militär seger som uppnåtts med bara 300 man, och de komplexa efterdyningarna av framgången.
Kapitel 6: Förtrycket, kallelsen och förberedelsen Verserna 1–6 (Midjaniternas förtryck): Eftersom Israel gjorde det som var ont i Herrens ögon, överlämnade Gud dem i Midjans hand i sju år. Midjaniterna, amalekiterna och österns barn ödelade landet, förstörde grödor och boskap och tvingade israeliterna att gömma sig i hålor, grottor och berg. Verserna 7–10 (Den profetiska tillrättavisningen): När Israel ropade till Herren för midjaniternas skull, sände Gud en profet för att påminna dem om sin nåd – hur han hade fört dem ut ur Egypten och befallt dem att inte frukta amoréernas gudar – men de hade inte lytt hans röst.
5
Gideon, en tapper man
Verserna 11–16 (Herrens ängel visar sig): Herrens ängel kom och satte sig under en ek i Ofra, som tillhörde abiesriten Joash. Hans son, Gideon , tröskade vete i vinpressen för att gömma det undan midjaniterna. Ängeln förkunnade: "Herren är med dig, du tappre hjälte." Gideon ifrågasatte detta och pekade på Israels fattigdom och sin egen låga status i sin fars hus. Herren försäkrade honom och sade: "Jag skall sannerligen vara med dig." Verserna 17–24 (Tecknet på acceptans): Gideon bad om ett tecken för att bevisa att det verkligen var Gud som talade, och att han förberedde kött och osyrade kakor. När ängeln rörde vid offret med spetsen av sin stav steg eld upp ur klippan och förtärde det, och ängeln försvann. När Gideon insåg vem det var, fruktade han för sitt liv, men Herren sa till honom: "Frid vare med dig; frukta inte, du skall inte dö." Gideon byggde ett altare där som hette Jehova-shalom (Herren är fred). Verserna 25–32 (Förstörelsen av Baals altare): Samma natt befallde Gud Gideon att ta sin fars andra tjur och riva ner sin fars Baals altare och hugga ner lunden (Ashera) bredvid den. Gideon gjorde detta om natten med tio tjänare av rädsla för sin familj och stadens män. När stadsborna upptäcktes nästa morgon krävde de hans död, men Joash försvarade honom och sa: "Vill ni vädja för Baal?... låt honom vädja för sin egen sak." På grund av detta fick Gideon namnet Jerubbaal ("Låt Baal vädja mot honom"). Verserna 33–35 (Guds Ande ger Gideon kraft): Midjaniterna och amalekiterna samlades och slog läger i Jisreels dal. "Herrens Ande kom över Gideon" (bokstavligen klädde honom), och han blåste i en trumpet och samlade Abieser, Asers, Sebulons och Naftalis klaner att följa honom. Verserna 36–40 (Ullets tecken): Fortfarande sökande efter tröst bad Gideon Gud om ett tecken med hjälp av en ullull. Först bad han om dagg bara på ullen medan marken förblev torr; Gud beviljade det. Därefter bad han om att ullen skulle vara torr medan marken hade dagg; Gud gjorde det också.
Kapitel 7: Den uttunnade armén och segern över Midjan Verserna 1–3 (Trimning av armén): Jerubbaal (Gideon) och hans armé lägrade sig nära Harods brunn, medan midjaniterna låg norrut. Gud sa till Gideon att folket var för stort , så att Israel inte skulle kunna göra anspråk på ära inför Gud. Gud instruerade Gideon att tillkännage att alla som var rädda kunde ge sig av. 22 000 män lämnade platsen och lämnade 10 000 kvar. Verserna 4–8 (Vattnets prövning): Gud sa att det fortfarande var för många. Han befallde Gideon att föra ner dem till vattnet, där han skulle skilja dem åt. De som lappade vattnet med sina tungor som en hund (300 män) avskildes. De som knäböjde för att dricka skickades hem. Med bara 300 män lovade Gud att överlämna Midjan i Gideons händer. Verserna 9–15 (Midjaniternas dröm): Den natten befallde Gud Gideon att gå ner till fiendens läger eftersom Han hade överlämnat det i hans hand. Tillsammans med sin tjänare Pura hörde Gideon en midjanitisk soldat berätta för sin följeslagare en dröm om en kornbrödskaka som tumlat in i Midjans läger och träffade ett tält så att det rasade samman. Den andra soldaten tolkade det: "Detta är inget annat än Gideons svärd... ty Gud har överlämnat Midjan i hans hand." Gideon tillbad Gud och återvände till sina män med tillförsikt. Verserna 16–22 (Strategin med lampor och kannor): Gideon delade de 300 männen i tre grupper. Han gav varje man en trumpet, en tom kanna och en fackla inuti kannan . De omringade lägret på natten, blåste i trumpeterna, krossade kannorna, höll facklorna i sin vänstra hand och trumpeterna i
6
Gideon, en tapper man
sin högra och ropade: "Herrens och Gideons svärd." Panik grep tag i midjaniternas läger, och Herren riktade vars och ens svärd mot sin motpart i hela lägret. Verserna 23–25 (Jakten): Israels män från Naftali, Asher och Manasse förföljde de flyende midjaniterna. Gideon sände budbärare över Efraims berg för att inta vattnet framför dem vid BetBara och Jordan. Han tillfångatog och avrättade två midjanitiska furstar, Oreb och Seeb , vars huvuden de förde tillbaka till Gideon.
Kapitel 8: Jakten, konflikterna och efterdyningarna Verserna 1–3 (En diplomatisk lösning med Efraim): Efraims män klagade bittert över att de inte hade kallats in tidigare till strid. Gideon svarade med ödmjukhet och takt: "Vad har jag nu gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims efterskörd bättre än Abiesers vingård?" Hans mjuka svar vände bort deras vrede. Verserna 4–9 (Vägran i Suckot och Penuel): Gideon och hans utmattade 300 män korsade Jordanfloden i het förföljelse efter de återstående midjanitiska kungarna, Seba och Salmunna. De bad de äldste i Suckot och Penuel om bröd för att mata de trötta trupperna, men ledarna hånade Gideon och vägrade och sa att de ännu inte hade tillfångatagit kungarna. Gideon varnade dem för att han skulle återvända för att straffa dem med törnen och tistlar. Verserna 10–17 (Straff och tillfångatagande): Gideon överraskade den återstående midjanitiska hären och tillfångatog kungarna Seba och Salmunna . När han återvände tuktade han de äldste i Suckot med ökentörnen och tistlar, och han rev ner Penuels torn och dödade männen i staden. Verserna 18–21 (Kungarnas öde): Gideon frågade Seba och Salmunna vad för slags män de hade dödat vid Tabor, och upptäckte att de var hans egna bröder. Han befallde sin äldste son, Jeter, att döda dem, men pojken var rädd eftersom han fortfarande var ung. De två kungarna bad sedan Gideon att själv döda dem, och Gideon dödade dem genom att ta halvmåneorna från deras kamelers halsar. Verserna 22–27 (Den gyllene efoden och Israels fall): Israel försökte göra Gideon och hans släkt till ärftliga härskare, men Gideon vägrade bestämt och förklarade: "Herren skall härska över er." Gideon framförde dock en begäran: att var och en av dem skulle ge honom en örhänge från sitt byte. Han samlade in 1 755 siklar guld och tillverkade en efod som han placerade i sin stad Ofra. Tragiskt nog drev hela Israel otrohet efter den där , och den blev en snara för Gideon och hans hus. Verserna 28–35 (Gideons död och Israels glömska): Midjan blev underkuvade, och landet hade ro i 40 år under Gideons livstid. Gideon dog i god ålder och begravdes i sin far Joashs grav. Omedelbart efter hans död återgick israeliterna till andlig otrohet, dyrkade Baal-Berit och underlät att visa vänlighet mot Jerubbaals (Gideons) hus för allt det goda han hade gjort.
Viktiga lärdomar från Gideons berättelse Gud använder de osannolika och de svaga: Gideon började med att gömma sig i rädsla och såg sin klan som den svagaste i Manasse. Gud minskade medvetet sin armé från 32 000 till 300 för att bevisa att segern kommer från gudomlig kraft, inte mänsklig makt. Tålamod med mänskligt tvivel: Gud mötte Gideons djupa osäkerhet och önskemål om tecken (elden och ullen) med otroligt tålamod och nåd, och byggde försiktigt upp hans tro steg för steg.
7
Gideon, en tapper man
Sant ledarskap innebär ödmjukhet: Gideon hanterade framgångsrikt bräcklig stampolitik (och lugnade efraimiterna) och vägrade blankt ta emot kungamakt, i erkännande av att Gud ensam borde styra över Israel. Faran med kompromisser i framgång: Trots sina otroliga segrar blev Gideons skapelse av den gyllene efoden en andlig fälla (avgudadyrkan) för hans familj och nation, vilket bevisade att andlig vaksamhet behövs även – och särskilt – efter en stor triumf.
8