Savanna hittar hem Första upplagan
Copyright © Hylleruds Förlag 2026
Författare: Magdalena Luikert
Illustrationer: Sanna Ek
Illustrationsarbetet har möjliggjorts med bidrag från Svenska Österbottniska Samfundet
Tryckt av Dardedze i Lettland, 2026.
Alla rättigheter förbehållna.
ISBN: 978-91-90086-39-1
Inga delar av den här boken får reproduceras på något sätt, digitalt eller mekaniskt, inklusive fotostatkopiering, utan tillstånd från förlaget.
Du hittar mycket mer på hyllerudsforlag.se.
Text av Magdalena Luikert
Illustrationer av Sanna Ek
Kartongen är mörk och trång. Det luktar instängt.
Trettiotvå dagar har redan gått sedan Savanna packades ner tillsammans med de andra leksakerna i leksaksfabriken. Det gör ont i hela kroppen. Hon
försöker sträcka ut sig och byta ställning när hon råkar stöta till en uppstoppad älg.
“Se dig för”, muttrar han.
“Förlåt, det var verkligen inte meningen.”
Älgen suckar och flyttar lite på sig.
Nästa dag gör Savanna likadant. Men dagen går och efter den kommer en ny, och ännu en, och ännu en. Allt fler av hennes vänner försvinner, men Savanna är fortfarande kvar.
En dag stannar en kvinna med en vagn full av leksaker framför Savanna.
Hjärtat slår ett extra slag när hon stryker Savanna över kinden.
“Perfekt”, viskar hon och lägger ner Savanna i vagnen. Det spritter till av glädje på insidan. Äntligen!
Läppen darrar och tårar väller upp i ögonen. Ingen har valt henne.
Då kommer Liam fram till Savanna. Hon håller andan och blinkar snabbt bort tårarna. Hoppas, hoppas, hoppas. Han tar tag i Savannas långa hals och drar henne längs med golvet bort till ringen av andra barn.
Där slår han sig ned med en duns och håller hårt om Savanna.
Men de leker ingenting. De bara sitter och lyssnar på fröken.
När alla barn har gått hem viskar de andra leksakerna bakom ryggen på Savanna i mörkret.
“Savanna är nästan aldrig med och leker”, viskar traktorn.
“Jag vet”, viskar triceratopsen tillbaka.
“Hon sitter ofta för sig själv i hyllan.”
“Eller ännu värre, slängd i något hörn”, viskar dockan.
“Tänk om det blev fel i fabriken”, viskar traktorn och sänker rösten lite till. “Om
plasten var slut och det bara fanns tyg och fyllning kvar.”
Dockan flämtar till.
“Oh nej. Stackars Savanna.”
Tårarna trängs bakom
Savannas ögonlock, tills en av dem rinner nedför kinden och
landar på hennes mage.
Då plockar Elsa upp Savanna från pysselbordet och kryper in i hörnet vid soffan. Hon sjunker ihop mot väggen och kramar Savanna hårt.
Savanna flämtar till. Precis som pojken i katalogen!
Tårar rinner långsamt nedför Elsas kinder och hon begraver ansiktet i Savannas mjuka kropp.
Savanna tittar med stora ögon på Elsa. Det här har ju hänt förut! Det är hit de alltid går när Elsa saknar sina föräldrar.
Det gör ont i Savannas hjärta. Hon var så upptagen av
att titta på vad alla andra lekte, att hon aldrig märkte att barnen behöver henne också.
När kvällen kommer och lugnet sänker sig över förskolan smyger sig triceratopsen närmare Savanna. Han lägger en hand på hennes axel.
“Du”, viskar han. “Var inte ledsen. Kanske någon leker med dig i morgon.”
Savanna skakar på huvudet och ler.
“Det gör inget. Jag ska sitta här och vänta på dem tills de behöver just mig. Det är inte meningen att jag ska vara som alla andra. Jag ska bara vara mig själv.”
Och för första gången sedan Savanna kom till förskolan känner hon sig äntligen som hemma.
