K-märkt och blåmärkt

K- OCH BLÅMÄRKT INDUSTRIMILJÖ

Området vid Telefonplan där LM Ericssons fabrikslokaler växte fram under 1930-talet anses som en av Sveriges mest intressanta industrimiljöer. Fabriken byggdes med ett modernistiskt funktionalistiskt formspråk och den har märkts med både k- och blåmärkning.

LM Ericsson hade till att börja med sin produktion av telefoner på Tulegatan inne i stan, men efter att ha byggt till fabriken ett antal gånger hade telefonbolaget växt ur sina lokaler. Mot löfte om att staden skulle stå för infrastruktur till området, och LM Ericsson för bygget av fabriken, köpte företaget ett större markområde i Midsommarkransen vid det som senare kom att kallas Telefonplan.

Fabriken blev klar 1941 och runt fabriken uppfördes en stad i staden. Från 1939 till 1946 byggdes ett stort antal tre våningar höga lamellhus med pulpettak där arbetarna skulle bo. Här fanns även butiker och sjukvårdsinrättningar.

Själva fabriken ansågs ha en unik arkitektur och det skrevs om den i tidningar och arkitekturtidskrifter. Ture Wennerholm, arkitekten som ritade fabriken, hämtade inspiration från industribyggnader i bland annat Frankrike, Holland och England.

Fasaderna fick en typisk funkisstil med ljus puts. De funktionalistiska idéerna handlade inte bara om estetik utan också om att saker skulle fungera praktiskt. I den andan ritade arkitekten även byggnaden med utgångspunkten att tillverkningsprocessen skulle vara effektiv. Den första byggnaden var ett lägre hus med glastak, som bröts av med högre volymer. Senare byggdes trapphuset i glas till på byggnadens utsida. Fabriken byggdes ut i olika omgångar, bland annat på 60-talet och under 90-talet. I en åtta våningar hög byggnad fanns laboratorier och ett 70 meter högt torn användes för forskning.

Inuti ritade Ture Wennerholm stora salar med bland annat kontorsplatser och matsalar. Bild- och träkonstnären Ewald Dahlskog fick i uppdrag att smycka direktionsvåningen med intarsia.

Några år efter millennieskiftet lämnade Ericsson Telefonplan och flyttade sin verksamhet till Kista. En ny epok tog sin början och i de gamla fabrikslokalerna huserar nu Konstfack och Försäkringskassan.

LM Ericssons fabrik skyddas med både k-märkning och blåmärkning, vilket innebär att byggnaderna klassas som minnesvärda. Utöver Ericssons fabrik finns mindre industribyggnader från början av 1990-talet vid Telefonplan, samt bevarade tegelbyggnader där det förr låg snickerier och andra mindre industrier.

Källor: Wikipedia, Stockholm.se, Kobratelefon.se

LM Ericssons byggnad vid Telefonplan, arkitekt Ture Wennerholm (t.h.) och Hans Theobald Holm, VD för Ericsson, 1940-tal.