 Åtrån efter en enstensring – sid

Åtrån efter en maffig enstensring

– Menar du den? sa praktikhandledaren och höll fram sin vänsterhand. Tre carat. Jag fick den av min man när vi varit gifta i fem år, förklarade hon i lätt ton. I ensamt majestät glittrade den största briljant jag sett i mitt då trettioåriga liv med hänförande kraft. Den blänkande skenan i vitguld var slät. För mig var en maffig enstensring deprimerande avlägset.

Femton år senare avundas jag i hemlighet fortfarande den där trecarataren men nu ackompanjerat av ett visst mått av genans. Varför åtrår jag en statussymbol som saknar ett unikt uttryck, något jag oftast söker i smycken? Är jag ett känslomässigt offer för marknadskrafterna, i det här fallet så gamla som sjuttio år?

I slutet av 1800-talet översvämmades världsmarknaderna med diamanter för första gången i samband med rikliga fyndigheter i Sydafrikanska gruvor. De brittiska affärsmännen som drev gruvorna insåg att endast genom att upprätthålla idén om att diamanter var sällsynta och därmed värdefulla kunde de upprätthålla höga priser. Man spann vidare på det faktum att en diamant som redan var flera miljarder år gammal skulle bestå långt efter våra korta mänskliga liv var till ända och det slagfärdiga uttrycket ”diamonds are forever” såg dagens ljus.

Kopplingen mellan långvarig kärlek och diamanter gjorde ädelstenarna till det enda acceptabla i förlovningssammanhang, speciellt i USA. En man med seriösa avsikter förärade sin kvinna en ordentlig diamant för minst tre månadslöner.

De Beers ville också motverka att diamanterna såldes vidare när kärleken trots allt inte varade för evigt. Då var det

bättre att stenarna stuvades undan i bankfack eller testamenterades bort till barnbarn. Fluktuationer i diamantpriset kunde nämligen undergräva kundernas förtroende för diamanternas värde. Den aggressiva marknadsföringen gav önskad effekt och inom loppet av femtio år sköt försäljningen i höjden. Och den har hållit i sig. År ut och år in fortsätter ringarnas ring att vara det självklara valet kan en diamant för miljoner förlovnings- och giftaslystna kvinnor, oavsett samhällsklass eller kulturell bakgrund. bli för stor? Cecilia Kores är grundare av smyckesmärket Mumbai Stockholm. I deras standardutbud finns flera olika modeller. Mitt öga dras särskilt till en klar, smaragdslipad morganit fattad med fyra klor på en roséguldsskena dekorerad med milligriff och jag föreställer mig hur den skulle understryka det feminina och mjuka i min person.

– För de allra flesta som inte har ett utpräglat smyckesintresse, är enstensringen själva sinnebilden av en diamantring, säger Cecilia. Att välja den ringmodell som för sig själv och för andra så tydligt är en symbol för kärlek och förlovning är alltså fullt förståeligt. Förlovningsringen och vigselringen är för många kvinnor de första äkta smyckena man äger och kanske till och med de enda ringarna man bär, konstaterar hon.

Cecilia tycker inte att det är ett tråkigt val. Hos enstensringen får ädelstenen spela huvudrollen. Och det med rätta med tanke på hur många fantastiska ädelstenar det finns. Samtidigt menar hon att branschen kan bli bättre på att visa upp alternativ till vitguldsskenan och den vita diamanten. Kunderna bör uppmuntras att våga sätta sin egen prägel på sin ring utan att för den skull behöva göra avkall på det klassiska uttrycket. Ett sätt kan vara att välja en färgädelsten med rätt kvalitetet som får stå i enstensrampljuset, varför inte en safir eller en rubin?

Och så var det där med storleken. I synnerhet när det kommer till diamanter.

”Kan en diamant bli för stor?” undrar jag och tänker på Elizabeth Taylors ”hockeyrink”, alltså den smaragdslipade diamanten om 29.4 carat som hennes tredje make Mike Todd friade med. Cecilia funderar en kort stund. – Nej, men däremot kan jag ibland tycka att det kan bli en aning tråkigt när en kvinnas smyckeskollektion enbart består av en jättesolitär. För de pengarna kunde hon fått så många fler vackra och spännande smycken.

Annika Ekström är renässansmänniskan med guldsmide som sin stora passion. I drygt tjugo år har hon skapat exklusiva juveler till svenska industrimagnater, kulturpersonligheter, konstnärer och helt vanliga statstjänstemän under namnet Guldapans Juveler. Annika är ingen stor anhängare av enstensringen även om hon kan tycka om dess grundidé. – Det är smyckenas motsvarighet till den vita t-shirten och Levis 501:or, säger hon och utvecklar tankegången om varför guldsmeder genom åren tillverkat enstensringar på löpande band. – Många guldsmeder var ju mer tekniska än konstnärliga vilket inte är ett dugg märkligt egentligen, för så har det sett ut. Man kunde luta sig mot det klassiska hantverket och uppfylla kundernas förväntningar, det var tryggt helt enkelt.

Annika Ekström vill också uppfylla och överträffa kundens förväntningar, men samtidigt gärna bredda uppfattningen om hur ett smycke kan se ut.

En ring som ser ut som en tekopp är ett av Annikas svar på enstensringen. Skenan i silver är dekorerad med silverkulor, bladverk och små bollar som för tankarna till frökapseln på en vallmo. En prasiolit glittrar vackert innanför de åtta klorna av vilka några är virade eller bär andra utsmyckningar. Fattningen har ett öra bestående av små silverkulor på rad. – Jag överdrev den en smula så att det skulle synas bättre att enstensringar med chatongfattning kan vara lite Narnia.

En ring för den som verkligen söker sig utanför de upptrampade stigarna och som vill sätta tankar och känslor i rörelse, det är ett som är säkert.

Jag bestämmer mig för att sluta spjärna emot. Drömmen om den perfekta solitären får leva vidare. Sida vid sida med de andra smyckesdrömmarna som endast ett långt liv eller en välfylld plånbok kan möjliggöra. Det finns plats, både i hjärtat och i min brokiga smyckessamling, för en enstensring.

Så hur ser den då ut, drömsolitären? En slät skena i rött guld. En väl omhändertagen gammalslipad diamant utan nagg med fina proportioner, några mindre inneslutningar som möjligtvis syns med lupp och en färg som inte behöver vara kritvit (själv är jag varken felfri eller vit). Den ska glittra på ett sätt som tar andan ur mig och den ska vara precis så stor som jag själv anser vara smakfullt. Klassisk, förutsägbar och fullkomligt underbar. 

Om textförfattaren Louise Michaelsson

Smyckesälskare sedan barnsben. Har svårt för karneoler men älskar krysopras. Debuterar under 2023 med en roman om en smyckesälskande chef inom arbetarrörelsen. Utforskar smyckesdrömmar och dokumenterar valda delar ur vardagsliv på instagram under namnet ”ord_och_juvel”.

Mässinspiration från Italien

Mässorna är tillbaka på (nästan) normalt vis. Vicenzaoro var först ut i år. Vi fick en pratstund med Marco Carniello, Global Exhibition Director för mässarrangören Italian Exhibition Group (IEG) och bad honom berätta om erfarenheter från mässan, pandemin – och sin syn på framtiden.

Marco Carniello är nöjd: Antalet besökare och utställare överskred vida siffrorna för den mässa som gick av stapeln i september. – I mars var vi värd för över ettusen utställare – och fler än 140 på T.Gold, (maskiner och teknik). Jämfört med septemberutgåvan 2021 registrerade vi en ökning av deltagande med tjugofyra procent, med en stark ökning av köpare och besökare från utlandet (+53 %). Vi är också nöjda med antalet experter och viktiga aktörer som var på plats och bidrog till framgången, såsom utrikesministeriet och internationellt samarbete med exempelvis CIBJO och Foundation de la Haute Horlogerie – och att skolor och andra institutioner deltog.

Vilka slutsatser drar du generellt om smyckebranschens framtid efter mässan? – Vi kunde se en optimism bland utställarna efter två turbulenta år. Kriget i Ukraina – ett land vi självklart utryckte solidaritet gentemot under mässan – kastar dock en skugga över en i övrigt positiv syn på framtiden. – Framöver kan vi också förvänta oss ett starkare fokus på ämnen som, hållbarhet, teknisk innovation, jämställdhet mellan könen, förändringar i kommunikation och marknadsföring – mycket

Marco Carniello, Global Exhibition Director för mässarrangören Italian Exhibition Group (IEG). Nästa Vicenzaoro går av stapeln 9-13 september.

beroende på att dagens konsumenter, särkilt de unga, ställer allt högre krav.

Vilken var den största utmaningen med att arrangera mässan? – Att behålla energin och förväntningarna inom branschen eftersom vi sköt på mässan från januari till mars på grund av pandemin. – Dessutom orsakade de internationella geopolitiska omständigheterna nya utmaningar. Men trots det slöt industrin upp. Och vi är stolta över att ha lanserat ett helt nytt format, VO’Clock Privé, med moderna klockor.

Septembermässan 2021 var den första som gick av stapeln efter covidutbrottet 2020. Den var en hybridmässa mellan fysiska möten och digitala lösningar – vilka erfarenheter har ni dragit från den? – Den möttes av en stor entusiasm. Mässor där man möts ansikte mot ansikte är fortfarande det viktigaste för branschen. Men vi arbetade redan med digitala lösningar och hybridlösningar innan pandemin, lösningar som kommer att integreras allt mer som stöd till fysiska mässor.

Beskriv mäss-scenen för smycken idag? – Smyckemarknaden håller på att förändras och scenariot är på väg att bli mycket komplex. I dag verkar vi i en ”ny normalitet”, där förmågan att utvecklas och snabbt reagera kommer att att ha en avgörande roll.

Hur ser du på IEG:s roll? – Vi har en roll som motor inom industrin och försöker hela tiden utveckla oss, exempelvis med nya format, som segmenten med klockor. Vi har också ett ansvar att visa på utveckling och innovation för att branschen ska kunna öka sin konkurrenskraft.

Vilken roll spelar hållbarhet för dagens mässor? – Hållbarhet, liksom teknik och innovation, har en betydande roll inom branschen. Under Vicenzaoro kunde man – och kan i fortsättningen – ta del av de mest betydelsefulla seminarier och föredrag som handlar om dessa utmaningar.

Vad har ni för förhoppningar inför mässan i september 2022? – Att vi alla kan samlas igen. Och framför allt att vi då befinner oss i ett fredligt sammanhang, att hoten mot fred och demokrati är över. Vi fortsätter att fokusera på en bredd av olika utställare för att kunna erbjuda fler affärsmöjligheter.

Slutligen – några råd till skandinaviska smyckeföretag som vill ställa ut? – De är så välkomna! Skandinaviska smyckeföretag skulle kunna erbjuda nya trender, och designkoncept – något ni är så bra på – och nya infallsvinklar på industrin. 

Schalins nya VD vill göra varumärket mer känt

Schalins nya VD:s – Sandra Lundqvist – främsta uppgift är nu att stärka och göra Schalins varumärke mer känt hos slutkonsumenterna. Uppdraget är att få fler kunder i butikerna att efterfråga ringar just från Schalins. Företaget står väl rustat för att ta ett nytt kliv, trots ett par skakiga år i pandemins tecken.

Sandra har bara hunnit sitta på VDstolen i drygt ett halvår. Hon har länge arbetat med ledarskap, organisationsutveckling, försäljning och marknadsföring samt haft ledande positioner i tillverkningsföretag. Bland annat som VD för ett företag som tillverkar skorstenar. Hon kom till Schalins ungefär samtidigt som pandemivågen pressats tillbaka och försäljningen börjat ta fart igen. – Jag kommer ju inte från smyckesbranschen. Mycket är lika men produkten och branschen känns mycket spännande. Det här var ett erbjudande som jag inte kunde säga nej till, framhåller Sandra Lundqvist.

Att hon tidigare varit verksam i tillverkande företag är en styrka. Schalins är Nordens största ringtillverkare och på företaget finns 45 anställda som tillverkar förlovnings och vigselringar. All tillverkning och infattning av ringarna sker i företagets guldsmedja i Östersund.

Huvudmarknaden är Skandinavien, Holland och Tyskland. – Eftersom jag är från Östersund och många år drev en klädbutik i stan så kände jag ju väl till Schalins. Det började som ett litet företag här nere på Prästgatan. För mig har det alltid varit ett varumärke som varit spännande och intressant. Nu har företaget vuxit och blivit väldigt stort – gjort en fantastisk resa, säger Sandra.

Pandemiåren var tuffa år för Schalins. Det började ju så bra 2020. Det var ett år då väldigt många ville gifta sig. – Året såg ut att bli ett rekordår, januari till mars var våra bästa månader någonsin – sedan tvärdog marknaden och 2021 blev ett riktigt dåligt år.

Från början fick de statligt stöd för att klara nedgången och behålla sin personal. Men eftersom företaget är ett dotterbolag till börs- och investmentbolaget Storskogen AB så fick de avstå statligt stöd. Beslut togs att företag som tog emot statliga stöd inte samtidigt fick lämna utdelning till sina aktieägare.

Storskogen AB är stort konglomerat med massor av företag i en mängd branscher och rejäla finansiella muskler. De täckte upp för Schalins under pandemin så att de kunde behålla personal. – Vi har väntat på att de ska vända. Nu känner vi att så har skett och vi är redo. Schalins har kunnat behålla den kunskap och kompentens och hantverkskunnande vi hade före pandemin. Det klarade vi för att Storskogen AB ser långsiktigt på sina satsningar, säger Sandra.

Ett ben som stått stadigt även under pandemin är legotillverkning till guldsmeder och butiker. – Det är tur att vi haft den tillverkningen att falla tillbaka på under de senaste två åren. Det kommer även fortsättningsvis vara en viktig marknad för oss.

Många av Schalins återförsäljare har både egen tillverkning, samtidigt som de säljer Schalins smycken.

Hon vill gärna slå ett slag för ett verktyg som Schalins utvecklat, Ring Tailor, för guldsmedsbutiker. Med detta 3D-verktyget kan butikerna hjälpa kunderna att designa egna Schalinringar.

– Med verktyget kan ringen presenteras i olika utföranden och kunden ser priset för olika alternativ. Butiker som vill satsa mer på vårt varumärke kommer vi erbjuda ett partnerprogram som vi kallar Premium Store, och vi kommer satsa lite extra på dessa butiker. På sikt kommer vi troligen minska antalet återförsäljare och arbeta närmare dem som vill satsa på Schalins.

Sandra Lundqvist framhåller att hållbarhetsfrågorna är viktigt både för Schalins och för deras ägare Storskogen AB. – Vi arbetar naturligtvis bara med återvunnet guld. Folk ställer allt oftare frågan om vi kan garantera att våra produkter bara innehåller återvunnet guld. Det vi gör är att ställa krav på våra leverantörer i avtal och ständigt följa upp det.

När det gäller stenar är leverantörsleden lite mer komplicerade. För diamanter arbetar Schalins med två leverantörer som de har förtroende för och som de arbetat med under många år. – Vi följer frågan hela tiden. Det är oerhört viktig fråga för oss. Schalins medarbetare som är ansvarig för diamantinköpen har lång erfarenhet och bra rutiner för att säkerställa att vi levererar det vi lovar.

I våras träffade de en av sina diamantleverantörer och vi lyfte frågan gällande diamanter från Ryssland och om det finns frågetecken i distributionsleden. – Kriget kom för många som en överraskning och det medför nya utmaningar på flera sätt. Men viktig att vi alla gör det vi kan. Vi ställer krav på våra leverantörer och vi vill inte köpa diamanter som kommer från Ryssland.

De har nu fått garantier att inga diamanter kommer från Ryssland. – Det är en oerhört viktig fråga för oss, men jag kan i dag inte garantera det till ett hundra procent, då skulle jag ljuga, men då våra leverantörer är seriösa bolag så litar jag på dom. Självklart följer vi upp det löpande.

En annan fråga som diskuterats i branschen är hur man ska ställa sig till syntetiska diamanter. – Som ny i branschen har jag förstått det här med labbodlade diamanter är lite känsligt. Men jag ser att efterfrågan på labbodlade diamanter ökar.

Under våren presenterade Schalins en ny hemsida. Där finns en webbshop där kunderna kan välja både syntetiska

och äkta diamanter. – Men det verkar vara två helt olika kundgrupper som efterfrågar olika sorts diamanter. De verkar redan ha bestämt sig vad de vill ha – det är som valet mellan el- eller dieselbil. Antingen vill man ha det ena eller det andra, det verkar vara ett ställningstagande – men naturligtvis även en prisfråga.

På små diamanter är det liten skillnad i pris, på större diamanter är det en betydande skillnad. – Jag tror att andelen syntetiska diamanter kommer att öka. Vår diamanthandlare var tidigare emot handeln med labbodlade diamanter. Numera ser de inte det som ett problem och erbjuder båda typerna av diamanter. Sen vet jag att det finns annat som talar emot dessa diamanter, som att det går åt mycket energi vid framställningen.

Finns det risk att kunden blir missnöjd i slutändan? Ingen vet hur priserna kommer att utveckla sig för syntetiska diamanter. Vissa befarar att de kan sjunka. – Ja, marknaden är fortfarande ung och ingen vet riktigt vad priset kommer ta vägen. Men min analys är att labbodlade diamanter kommer att öka men vad vet jag? Jag följer utvecklingen med spänning.

Hon tycker att Schalins tydligt beskriver fördelar och nackdelar med olika typer av diamanter. – Vi är tydliga så att kunderna förstår vilken typ av diamant de köper. På hemsidan beskriver vi skillnaden mellan äkta och labbodlade diamanter. Men vi kan alltid bli bättre. Vi utvärderar hela tiden. 

det här var ett erbjudande som jag inte kunde säga nej till

”Scarab Garden” i Vadstena – smyckekonstnären Märta Mattson ställer ut

Smycken tillverkade av döda skalbaggar? Cikadavingar? Riktiga.

Det låter lite – obehagligt. På ett sätt, ja, men samtidigt är Märta Mattssons konst så vacker. Hon ser det sköna i det frånstötande och med hjälp av humor får hon även oss andra att titta fast vi inte riktigt vill. Märtas smycken, eller objekt, har alltså sitt ursprung i verkliga insekter såsom skalbaggar och fjärilar. Likt 1700talets naturaliekabinett väcker hon förundran med sina döda insekter. De där gamla kuriosakabinetten var knappast till för att väcka sympati för de besynnerligheter som samlades där, bara väcka nyfikenhet. Men Märtas insekter transformeras och får ett nytt liv – och ett nytt syfte.

Märta är noga med att påpeka att alla material från döda djur som hon använder är certifierade eller på annat sätt etiskt garanterade och godkända av CITES (en internationell överenskommelse som ska skydda hotade djur och växter från internationell handel, reds. anmärkning) samt Jordbruksverket. – Jag förstår att min konst väcker frågor och jag vill vara helt öppen med vad jag håller på med.

Var: Pop Up Gallery Vadstena Blommor&Design, Storgatan 8, Vadstena.

När: 3-17 september.

Som Edens lustgård

Det här halsbandet ser jag fram emot att se i verkligheten: Bulgaris halsband Flowers of Eden ur senaste high jewelrykollektionen minner om en trädgård som vaknat ur sin vintersömn: Turmaliner, karneoler, ametister och smaragder liksom omfamnar tre blommor tillverkade av pärlemor prydda med diamanter.

Seiko: Best of the Best – vinner två Red Dot Awards

Red Dot Award är en av världens största designtävlingar, och i år fick Seiko två utmärkelser. ”Best of the Best” är den högsta utmärkelsen och ges till den bästa produkten med banbrytande design (inom respektive kategori). Där vann Seiko med sin Grand Seiko Hi-Beat 36000 80 Hours. Urtavlans struktur, där ljus och skugga samspelar, fångade juryns gillande: Den påminner om björkträd och syftar på området där Grand Seiko-klockorna tillverkas. Klockan förkroppsligar en typisk japansk design.

Seiko vann också pris för – håll i er nu, här kommer världens längsta namn: Seiko Prospex 1968 Diver’s Modern Re-interpretation Save the Ocean Limited Edition. Som namnet antyder, handlar det om en uppdatering.

Breitling har öppnat butik i Stockholm

Breitling har idag närmare 170 butiker runt om i världen – och nu även en i Sverige. Breitling Boutique, en närmare 200 kvadratmeter stor butik ligger på Biblioteksgatan 7 i Stockholm. Georges Kern, Breitlings VD, är nöjd. I ett pressuttalande säger han: ”Vi är enormt stolta över att bli den första schweiziska klocktillverkaren att öppna en mono-brand butik i Skandinavien. Som en uppslukande del av Breitlings värld vill vi med denna butik bjuda in till en avslappnad och inbjudande miljö som öppnar upp nya möjligheter för oss att fortsätta bygga på den redan starka varumärkeskännedom vi har i Skandinavien.”

Butiken drivs i regi av Watches of Switzerland Group, som Breitling har ett långtgående samarbete med.

Omega ska öppna butik i Stockholm

I slutet av 2022 öppnar Omega-butik, som även den kommer att ligga på Biblioteksgatan. Det är varumärkets första officiella butik i Sverige. Butiken kommer att erbjuda bland annat Speedmaster, Seamaster, De Ville och Constellation-kollektioner, där ikonisk design och exceptionell precision möts. Även denna butik öppnar i samarbete med Watches of Switzerland Group.

Art Jewellery – A Personal Perspective – ny bok av Inger Wästberg

Inger Wästberg är en känd samlare och befrämjare av svensk design. Intresset för just smyckekonst väcktes i New York under sent 90-tal. Hennes make var då generalkonsult och Inger började bära smycken av svenska smyckekonstnärer i offentliga sammanhang – något som väckte stor uppmärksamhet. Med det ökade hennes eget intresse och hon började plugga konstvetenskap med fokus på smycken.

I den här boken presenterar Inger några smycken ur sin egen samling som belyser olika teman som varit viktiga för svenska smyckekonstnärer de senaste årtiondena, som kön, samhällskritik och miljömedvetenhet.

Förlag: Arvinius+Orfeus.

Årets raritet!

Ett stenkabinett från slutet av 1700-talet, en ask med en ring och hel hoper stenar som kan sättas in i ringen efter behov, vann allas hjärtan på senaste Antikmässan – och utsågs dessutom till Årets raritet av Antikbranschen.

Stenkabinettet är tillverkat av den sachsiske hovjuveleraren och mästerguldsmeden Johann Neuber, och upptäcktes i höstas av Victoria Astudillo och Carolina Tüur på Jewellery Escape under en resa tillsammans med en kollega. – Vi trodde först att det var en läderomsluten bok. Gissa om vi fick rysningar när vi insåg att det visade sig dölja en riktig skatt, berättar Victoria och Carolina. – Det såldes redan på vernissagekvällen – men vi fick ha den kvar under mässan så att flera besökare kunde njuta av den! Foto: Jimmy Hansen

Sköna rebeller

Den brittiske smyckedesignern och guldsmeden Stephen Webster bröt en gång reglerna för hur fine jewelry skulle se ut. Det fortsätter han med – hans juveler är sagolika och humoristiska. Den senaste kollektionen ”The ReBelles” består av sju cocktailringar, inspirerade av kvinnor som gjort avtryck i historien, på ett eller annat sätt. Här ringen ”Love on the Nile”, inspirerad av Kleopatra och Elizabeth Taylor – det går liksom inte att tänka på den egyptiska drottningen utan att se Taylor framför sig i filmen Cleopatra från 1963.

De andra ringarna är lika coola allihop. Jag vet. Jag har sett dem.

Fler fredsduvor!

Madeleine Albright, utrikesminister under president Clinton, var känd för sin ”broschdiplomati”. Med hjälp av dem förmedlade hon olika känslor: Hon kunde bära en snigel för att uttrycka missnöje över en för långsam utveckling av samtalen, en trollslända för att visa styrka, en geting om hon var stridslysten…

Under den tid hon var engagerad i fredsförhandlingarna i Mellanöstern brukade hon ibland bära en brosch i silver i form av en duva. Det var en gåva från Lea Rabin, änka till den mördade israeliske premiärministern Yitzak Rabin (som för övrigt även fick Nobels fredspris). Senare fick Albright även ett halsband med duvor av Lea. Hon, Lea, tyckte att broschen behövde förstärkning.

Den vita duvan nådde redan tidigt en särskild ställning, som symbol för glädje och för vänskap och för kärlek och för den helige ande – och som fredsduva. Särskilt under den viktorianska eran då man älskade hemliga budskap inbäddade i smycken. I en tid med strikta sociala regler kunde dessa föra meddelande om kärlek, vänskap, lojalitet och allehanda budskap vidare på ett elegant vis.

Hur den nådde sin upphöjda position som just fredssymbol är lite oklart men symbolen med duvan och olivkvisten tycks vara en kombination av grekisk mytologi, där olivkvisten är ett av attributen till fredsgudinnan Eirene, och Gamla Testamentets berättelse om Noa, där duvan är glädjens budbärare. Picasso förvandlade sedan den vita duvan till den moderna symbolen för fred vi känner idag, när han avbildade den på en affisch inför världskongressen för fred 1949.

Den här broschen från cirka 1755 finns att beskåda på Victoria & Albert Museum i London.