Tid & Smycken nr 2-3/2021

TIDNINGEN FÖR KLOCK- OCH SMYCKESBRANSCHEN

NR 2-3 • 2021

 Feministsmedens smycken väcker samtal och nyfikenhet – sid 6  Petronellas etiska stenar ger konkurrensfördelar – sid 16  Watch and Wonders – världens största klockevent – sid 36

Open 24 hours – 7 days a week

SHOP ONLINE WWW.AKTIVGULD.COM

AKTIV GULD AB . Sverige . +46 0222-780 100 . ag@aktivguld.com . www.aktivguld.com

Framtiden stavas etik och hållbarhet

S

pårbarhet har blivit allt viktigare i smyckesindustrins alla leveranskedjor. På bara några år har allt fler kunder börjat efterfråga information om smycken och stenars ursprung. Framför allt gäller det kunder som besöker hantverksmässigt framställda smycken men även klockor.

Hållbarhetstrenden är här för att stanna och kommer inom en inte allt för lång framtid vara något som hela smyckesindustrin – liksom övrig industri – måste förhålla sig till. Företag som inte är transparanta och som säljer tvivelaktiga produkter som inte tagits fram på ett schysst sätt kommer att slås ut.

I det här numret är detta något av ett huvudtema. Det här är inte en enkel fråga. Att få tag på spårbara diamanter borde vara enklare jämfört med andra stenar. De bryts i huvudsak i större gruvor – där det om viljan finns – går att kontrollera arbetsförhållandena. Det borde göra det enklare att kontrollera att gruvorna följer miljölagstiftning och erbjuder en säker arbetsmiljö. Problemet är att när diamanter köps upp så blandas ofta stenar från olika gruvor. Det gör det svårt att spåra stenarna bakåt. Speciellt små stenars ursprung är ofta svåra att härleda.

När det gäller andra stenar än diamanter är de vanligtvis ännu svårare att spåra bakåt. Förekomsten är mycket mer spridd och de utvinns ofta småskaligt. Samtidigt är detta ett levebröd och viktig sidoinkomst för många bönder och bondekooperativ, inte minst i flera afrikanska länder. Många guldsmeder löser detta genom att de köper från leverantörer de litar på. Men här finns mycket att göra för att få till bättre spårbarhet. Det är nödvändigt för att kunna svara på kundernas frågor.

Vi har i flera tidigare artiklar analyserat utvecklingen av Artisanal Smallscale Mining (ASM), och fortsätter med det i detta nummer. ASM har haft en explosiv tillväxt de senaste åren på grund av stigande mineralpriser och ökande svårigheter att tjäna pengar på jordbruk. Uppskattningsvis var drygt 40 miljoner personer direkt engagerade i ASM 2017, jämfört med sex miljoner 1993.

Men det är stor skillnad på hur man lyckats hantera den ökade småskaliga brytningen av ädelstenar. Vi jämför i detta nummer Sri Lanka och Tanzania.

Den finns många myter inom smyckes- och diamantindustrin. En är att yngre konsumenter föredrar att handla på nätet. Fel säger amerikanska diamantgrossisten RDI Diamonds, som ställt just den frågan i en undersökning.

Så många som 95 procent ser diamantköpet som ett personligt smyckesköp som de helst gör via butiken – dock efter att noga ha undersökt marknaden via nätet.

Undersökningen visade också att 86 procent helst väljer varumärken som representerar deras egna värderingar och etik.

Så för guldsmeder, smyckesföretag och klockbutiker som vill finnas kvar på marknaden gäller det att satsa kraft på att visa att företaget står för mångfald, transparens och hållbarhet. Vem vill i framtiden bära en ring med stenar som inte tagits fram på ett etiskt sätt.

Ganska få, tror jag.

Hasse Hedström Chefredaktör Tid & Smycken

4

ANSVARIG UTGIVARE Hasse Hedström CHEFREDAKTÖR Hasse Hedström PRODUKTION Tid & Smycken Katarina Bangata 57 116 42 Stockholm 070-320 51 81 tidochsmycken@hassehedstrom.se FACKREDAKTÖR SAMT OMVÄRLDSREDAKTÖR Kina Andersson REDAKTIONELLA MEDARBETARE Johannes Orstadius Victoria Astudillo Birgitta Andersson GRAFISK FORM Zika Reklam AB Staffan Zika staffan@zika.nu ANNONSER Hasse Hedström Katarina Bangata 57 116 42 Stockholm tidochsmycken@hassehedstrom.se ANNONSMATERIAL tidochsmycken@hassehedstrom.se PRENUMERATIONER tidochsmycken@hassehedstrom.se 070-320 51 81 HEMSIDA/SOCIALA MEDIER www.tidochsmycken.se, Facebook TRYCK Holmbergs Tryckeri AB Katrineholm 0150-107 68 ISSN 1652-2230 ÖVRIGT Hasse Hedström är upphovsman till texter och bilder som saknar byline.

Ur innehållet Smycken att användas mot patriarkatet Sid 6

Allt fler efterfrågar spårbara diamanter Sid 12

Miljö och hållbarhet – allt viktigare för guldsmedsbranschen

Richard trivs i butiken som ingen ville ha

Seiko håller fast vid Vintagelooken

Sid 24

Sid 35

Sid 16

Watch and Wonders – världens största klockevent

Hans Ekman minns sina 76 år i guldsmedsbranschen

Sid 36

Sid 44

5

6

Smycken att användas mot patriarkatet Nathalie Wåhlin vill att hennes smycken ska väcka nyfikenhet och uppmuntra människor att tala om feminism och jämlikhet. Hon gör feministsmycken – små, snälla vapen att användas i kampen mot patriarkatet.

– Som Feministsmeden kunde jag äntligen göra något vettigt som guldsmed och feminist, säger Nathalie Wåhlin.

F

eministsmeden föddes genom Nathalie Wåhlins feministiska uppvaknande. En vän frågade om hon kunde göra ett örhänge till henne, ett kvinnotecken i guld.

– Finns inte det, tänkte jag, men upptäckte att det bara fanns en massa bijouterier i plast eller med nickel, tungmetaller och annat farligt avfall.

Nathalie förstod att här hade hon som guldsmed en viktig uppgift. Speciellt som hon nyligen fått på sig de feministiska glasögonen.

– Det är svårt att beskriva hur uppvaknandet går till, det smyger sig på och plötsligt en dag ser man allt med andra ögon. Me Too innebar att många fick på sig dessa glasögon. Det som många tidigare inte reagerat för tedde sig plötsligt jättemärkligt.

Hennes väg in i guldsmedsyrket gick som för så många andra via guldsmedsskolan i Mjölby. Hon kände ingen guldsmed och hennes pappa är snickare och hennes mamma var grafiker.

– Jag var främst skoltrött med ganska dåliga betyg och hade bara MVG i slöjd.

Jag var dessutom lite sugen på att flytta.

Jag funderade på om jag skulle utbilda mig till florist och allt möjligt annat.

Men efter två provdagar i Mjölby var hon fast. På skolan i Mjölby fick hon material, verktyg och en ritning och uppmanades att sätta igång och jobba.

– Vad är detta för verktyg? Vad ska jag göra med dem? Jag förstod ingenting.

Men på något sätt lyckades jag väl prestera något eftersom jag kom in. Pappa hade varit så säker på att jag skulle komma in så han hade fixat lägenhet åt mig i Mjölby medan jag gjorde provet.

Men hon gick aldrig det fjärde året och gjorde därmed inget gesällprov. Hon

älskade skolan men vantrivdes med Mjölby. Det var tufft att som tonåring klara sig på studielån och inackorderingsbidrag och att bara umgås med klasskamraterna. Hon arbetade extra som kursledare för en silversmideskurs i Linköping, men bestämde sig för att åka hem till Gävle utan gesällprov.

– Jag fick jobb på en Smyckabutik i Gävle, men den gick inte så bra och gick snart i konkurs. Så jag hade ingen möjlighet att göra mitt gesällprov där.

Det fanns inga fler guldsmedjobb i Gävle och hon ville inte flytta. Nathalie

en mjölkpall – för så hade Håkan fått sitta som lärling.

Då uppskattade hon kanske inte allt lika mycket som i dag. Det var en mycket traditionell lärlingsutbildning. Under två år fick hon nöta, nöta och åter nöta.

Måtten skulle sitta exakt på tusendelen.

Det är hon tacksam för i dag, arbetssättet sitter i ryggmärgen.

– Jag behöver sällan använda skjutmåttet, utan ser direkt när det är rätt.

Hon berättar att det var mycket nytillverkning, att Suzanne Färnet och Håkan designade superhäftiga grejor som

me too innebar att många fick på sig dessa glasögon började köra truck på Ericsson. Hon fick ihop lite pengar och kunde resa och ha roligt.

Men hon hade inte släppt sin dröm om att arbeta som guldsmed. Hon hade en liten, primitiv verkstad hemma i vardagsrummet där hon gjorde mindre jobb till kompisar. När Hantverksutbildningar drog igång 2008 kände hon att nu var det dags att slutföra guldsmedsstudierna och satsa på ett gesällbrev.

Det vara bara 50 hantverksplatser i hela Sverige – för samtliga hantverksyrken.

Sprudlande glad tog hon sig igenom detta nålsöga och hittade dessutom en mycket bra lärlingsplats i Uppsala.

– Håkan Lindahl blev min mäster.

Det var en jättebra plats i den gamla skolans anda. Jag var Håkans sista lärling och min plats fanns på övervåningen i hus från 1600-talet. Jag fick sitta och arbeta på

hon fick utföra. Det var inga serier utan allt hon tillverkade var unika smycken och Håkan drillade henne rejält inför gesällprovet.

Att det gick vägen syns på väggen där hennes gesällbrev är uppsatt. Av de som lämnade in gesällprov det året fick Nathalie både högsta och lägsta betyg på de två smycken hon lämnade in.

– Jag gillar att sväva ut – och på ett smycke svävade jag ut för mycket. Min mäster var ute och seglade den sommaren, så det fanns ingen som tog ner mig på jorden. Men det var skönt att jag klarade det. I dag rekommenderar jag alla som ska ta gesällen – ta ett säkert kort – gör en blank medaljong.

Efter gesällen flyttade Nathalie till Stockholm och jobbade som guldsmed på Östermalm under fyra år och fick göra många fina jobb. I den verkstaden

7

arbetade man mycket med CAD och gjöt mycket. Hon tyckte att hon tappade lite av detta med att arbeta från grunden. Det blev dessutom mycket polering under dessa år vilket gjorde att hon utvecklade en arbetsrelaterad astma.

– Till slut kunde jag inte prata på eftermiddagarna. Det köptes utsugsfläkt och man försökte på alla vis, men det hade redan gått för långt. Jag var tvungen att ta min hälsa på allvar. Men jag kunde inte släppa mitt yrke. Det här är ju mitt allt!

Jag kan inte tänka mig ett jobb där jag inte får skapa.

Hon förstod att om hon var sin egen kunde hon i högre grad styra hur hon skulle jobba. Hon hade ju inte haft dessa problem innan all denna polering. Hon hyrde in sig i verkstaden hos Aviva Scheiman Karin Larsson-Rydén vid Tegnérlunden i Stockholm.

– Om jag gjorde allt från grunden behövde jag inte på samma sätt som tidigare hålla på med trissorna. Jag använde munskydd och efter tre år var astman borta. I dag har jag inga problem.

En vän till Nathalie frågade om hon kunde tillverka ett örhänge till henne i form av ett kvinnotecken i guld. Hennes vän fick massor av frågor om var hon köpt sitt örhänge. Nathalie började tillverka fler feministiska smycken och när beställningarna började rulla in började hon leta efter en egen verkstad med mer plats.

I dag driver hon två företag. Ett som inrymmer webshopen och ett för smedjan och den fysiska butiken. Båda går lysande, både när man ser till omsättning och vinstnivå, även om butiksdelen bara just gick runt under pandemiåret.

Beställningssortimentet och hennes kollektioner för nätet finns även i butiken.

– Jag gör även specialbeställningar och

8

vigsel- och förlovningsringar. Designar tillsammans med kunderna fram deras drömringar efter den budget de har.

Hon berättar att många kommer till henne på grund av hennes feministiska värderingar och värdegrund och för att de är noga med varifrån materialen till smyckena kommer. Hon tror inte att de kommer för att hon skulle ha någon utpräglad stil. Många har säkert sett bilder från hennes galleri, men där är ingen ring lik någon annan. Hon tycker inte att det varit lönt att skapa kollektioner för vigsel- och förlovningsringar.

– På alla ställen jag jobbat har det aldrig fungerat så att kunderna pekar på en speciell ring och sagt att just en sådan vill de ha. Kunderna vill alltid ändra något.

smycken på en amerikansk webbshop där vem som helst kunde lägga ut sina smycken till försäljning. Här fanns både glada amatörer och professionella företag representerade. Efter ett par år hittade hon en mer professionell marknadsplats där hon med hjälp av en mall kunde skapa sig en egen webbshop. Sedan har affärerna bara rullat på. För att hinna med har hon i dag anställt ytterligare en guldsmed som arbetar deltid i företaget och en person som arbetar med administration, orderhantering och i butiken.

– Första kollektionen jag lade ut bestod av halsband, hängsmycken och örhängen. Det fanns ju inget sådant på marknaden. Det fanns ett behov bland många att visa att man var feminist – på

till slut kunde jag inte prata på eftermiddagarna En vigsel- och förlovning är mycket personlig – något som man ska bära varje dag. Då vill man ha något unikt.

Hon gillar att ta sig an den typen av utmaningar. Det är spännande att lista ut vad kunden vill ha och sedan skapa det smycket.

– Jag har en ganska bra känsla för att läsa av vad kunderna vill ha. Ofta kommer de till mig för att de inte hittat det de vill ha på andra håll.

En avgörande orsak till att det gått så bra för Nathalies verksamhet är nätförsäljningen som växt rejält sedan hon startade smedjan och butiken på Kungsholmen i Stockholm. Det började i blygsam skala med att hon lade ut sina feministiska

samma sätt som att det är viktigt för vissa personer att bära ett kors om de är kristna.

När hon startade var feministsymboler betydligt mer laddade än vad de är i dag.

De som fanns var inte sällan stora och vulgära och i skräpmaterial. Nathalies tanke med de smycken hon skapade snarare skulle ge upphov till samtal och nyfikenhet än skapa konfrontation.

– Bär man en liten, gullig feministsymbol kan man göra det i alla möjliga rum – såväl i styrelserummet som på släktmiddagen. Då kan smycket öppna upp för naturliga frågor. ”Jaha, är du feminist och du är ju helt okej. Du är ju ingen rabiat galning.”

I dag är feministsymboler inte lika laddade. Feminism har mer utvecklat sig till en gemenskap – ett systerskap. Me Too öppnade ögonen för många kvinnor och en hel del män.

– Tidigare kämpade vi ofta ensamma.

Nu sker det oftare i större grupper och att vi gör mycket tillsammans. Inte minst på nätet där vi stöttar varandra.

När hon skapar sina feministsmycken så inspireras hon av starka kvinnor och historiska feminister som Rosa Taikon, Virginia Wolf, Betty Friedan och Ellen Kay. – Vi har ju nästan inte fått lära oss någonting om kvinnor i historien och vad de gjort. Kvinnor som slagit sig blodiga för att vi ska ha de rättigheter som vi har i dag. Det är därför jag döper alla mina

9

smycken efter historiska feminister så att kunderna samtidigt får med sig en liten historielektion – det är lite folkbildning.

När Nathalie blev jag gravid fick hon upp ögonen för vilket häftigt organ livmodern är och kunde inte låta bli att skapa ett livmoderhalsband. Hon gör även transsmycken, bröstvårtor, klackringar som hon graverar med olika – ofta feministiska – budskap. Den traditionella kvinnosymbolen – som ju också är tecknet för koppar – har hon gjort om lite.

– Jag har gjort den till min. Tecknet är ursprungligen mer kompakt. Jag har valt att förlänga kroppen och dra upp armarna så att tecknet mer ser ut som en person, en feminist med styrka.

Webbshopen har ökat rejält och gått mycket bra under coronatiden, men i butiken är det mycket lugnare än normalt.

Coronareglerna begränsar möjligheterna att ta emot kunder.

– Jag försöker inte dra hit folk, eftersom jag bara får ta in en person åt gången. Det är ju ändå lyxvaror jag säljer. Jag uppmanar kunderna att stanna hemma. Jag är inte orolig, det kommer ju bröllop och annat när detta är över. Min känsla är att folk nu bara laddar inför omstarten. Även om butiksdelen under det senaste året inte mer än gått runt har hon inte tagit ut något omställningsstöd eller korttidspermitterat sig själv eller sina anställda.

– Det verkar krångligt. Och om det går bra kan man inte ta några utdelningar och dessutom är det så mycket pappersarbete. Det är bättre att ha kvar Kerstin här i butiken. Hon arbetar dessutom i båda företagen och e-handeln har ju ökat.

Många handlar där istället för att komma till butiken. De har upptäckt att det går att handla på nätet och kommer nog fortsätta göra så även när pandemin är över.

kommer och beställer något nytt.

– NSG är öppna med hur de hanterar sina processer. Jag har försökt få Fair Trade-stämpel på det guld jag köper. Men det engelska företag som kunde tillhandahålla det krävde att jag skulle köpa 80 procent av allt material från dem. Ett företag jag inte hade någon koll på. NSG känner jag ju. Där har jag en bra magkänsla.

Numera är det mer regel än undantag att kunderna frågar om stenars ursprung.

– Jag köper dem genom personliga kontakter, från personer som har dokumentation på allting. Men jag kan ju inte alltid garantera att ett papper som hör till en viss sten verkligen är äkta. Men jag köper inte de billigaste stenarna och några labbdiamanter kommer aldrig in i den här smedjan. Det är ju en fejksten. Vad kommer dessa smycken vara värda i framtiden?

Det är nu sju år sedan hon startade sin egen smedja och butik. Allt har gått mycket bra. Hon känner sig priviligierad.

Både privat och som företagare och guldsmed. Hon försöker betala tillbaka en del genom att skapa smycken för ideella organisationer och kvinnohus. Det är både ett sätt att hjälpa dem att sprida sitt budskap och bidra med lite pengar till dessa organisationers verksamhet. Hon kan inte tänka sig ett bättre jobb – där hon får kombinera de två saker hon kanske brinner för allra mest – guldsmide och feminism.

– Min butik och min verkstad är som ett andra hem. Jag älskar att vara här. Skapa, jobba och träffa fantastiska kunder.

Här går inte en dag utan skratt och gråt. Här försöker jag skapa en trygg och öppen stämning där man lika gärna kan komma in och bara tala feminism eller ta en kopp kaffe. 

Grundutbildning inom stenbearbetning, metallbearbetning och gemmologi

Hon säljer mycket smycken i silver, speciellt i webbshopen.

Ofta kan hon tillverka efter en order kommit in, så lagret behöver inte var så stort. Snittordern ligger på 600–700 kronor och en order under 1 000 kronor skickar de direkt till kundens brevlåda.

För många av hennes kunder är det viktigt att stenar och guld tagit fram på ett just sätt. Nathalie beställer sitt guld från NSG och skickar även allt skrotguld dit. Ofta smälter hon dessutom själv ner guld från kunders gamla smycken när de

10

Har du ett intresse för ädelstenar, silver, smycken och gemmologi? Tycker du om att arbeta praktiskt med tillverkning och hantverk? Då är det här utbildningen för dig!

Mer information hittar du på vår hemsida: www.malmfaltensfolkhogskola.se under fliken: Skola och studier

#NEVERGIVEUP T HE FU T URE IS YOURS

BLACK SKELETON | WHITE SKELETON

For more information ab out the Image shows: G-SHOCK collections: g-shock.eu/se GA-900SKE + GA-2100SKE

11

Allt fler efterfrågar spårbara diamanter Allt fler efterfrågar diamanter som tagits fram med minimal miljöpåverkan och med mänskliga rättigheter samt goda arbetsvillkor i fokus. Men det är inte alltid enkelt att spåra en enskild diamant. Diamantgrossistföretaget Diamanter Edwardson AB gör nu ett försök genom att lansera speciella ekodiamanter.

S

myckesbranschen har varit ganska sen på bollen när det gäller miljöfrågor. Men nu händer det saker i branschen. Etiskt framtagna och miljömässigt hållbara smycken efterfrågas allt mer. Guldsmeder, klocktillverkare och smyckesföretag som ska vara framgångsrika i framtiden måste sannolikt kunna redovisa hur deras produkter tillverkats ¬– från gruva till, industri till guldsmed och urmakare.

Konsumenter – särskilt Millennials och Generation Z – kommer de närmaste

de beställer kommer ifrån och hur de producerats.

– Visst är det en trend, men ingen tillfällig modetrend. Konsumenter – våra kunders kunder – vill veta varifrån produkterna kommer. Framför allt kommer det frågor från lite yngre kvinnor inom branschen. De är väldigt inne på det här spåret.

Inom smyckesbranschen och klocktillverkare har frågor kring varors ursprung, hållbarhet och miljöpåverkan inte varit speciellt framträdande – om

minska i takt med att efterfrågan ökar och marknaden blir större.

Diamanthandeln är speciell. Ett antal stora diamantföretag, så kallade sightholders, köper upp diamanter från olika gruvor, slipar dessa och säljer dem vidare.

Diamanterna finns efter slipning i partier där ingen längre vet var varje enskild diamant brutits. Det här är företag som samarbetar med massor av olika gruvor.

I alla fall tills i dag har det inte heller funnits något större intresse av att veta i vilken gruva en speciell diamant brutits.

Diamanter Edwardson har nu inlett ett samarbete med en sightholder som kan garantera att alla deras diamanter bryts i de två gruvorna Ekati och Diavik, nära polcirkeln i Kanada. Edwardson framhåller att alla Eco Naturaldiamanter från dessa gruvor kan spåras från brytning till polerade stenar.

– Detta gruvbolaget har bara just dessa två gruvor, varav en är världens största diamantgruva. Deras diamanter kan inte komma från någon annan plats. Därifrån levereras de diamanterna en speciell sightholder som slipar stenarna och som vi köper av, säger Robin Lönnqvist.

Edwardson har försäkrat sig om att dessa två gruvor följer de strikta miljöavtal som tecknats mellan ursprungsbefolkningen och regeringen. De hävdar att sedan det upptäcktes diamanter i området på 1990-talet har all verksamhet skett enligt regelboken.

– Det företag som har de här två gruvorna är egentligen det enda som går ut med rapporter om utsläpp och liknande.

Företaget arbetar under särskilda restriktioner från den kanadensiska staten om hur verksamheten ska bedrivas.

Gruvorna är ålagda att minimera

konsumenterna vill veta varifrån produkterna kommer åren stå för huvuddelen av omsättningen inom juvel- och klockbranschen. Det här är yngre konsumenter som både vill ha koll på vad det de köper och företagens värdegrund.

Konsumenter ställer i dag överhuvudtaget allt större grad krav på transparens, etik och hållbarhet på det de konsumerar.

De flesta guldsmeder jobbar i dag enbart med återvunnet guld. Men när det gäller stenar är det ofta svårt att med säkerhet säga varifrån de kommer och hur de har producerats. Det här vill nu Diamanter Edwardson AB göra något år. I alla fall när det gäller diamanter, som är deras specialitet.

Robin Lönnqvist – som representerar fjärde generationen i företaget – berättar att de sedan ett par år tillbaka fått allt fler förfrågningar från guldsmeder kring de diamanter de vill beställa. De och slutkunderna vill veta varifrån diamanterna

12

man bortser från debatten kring ”blodsdiamanter”.

– Medan andra branscher under ganska lång tid haft dessa frågor på dagordningen är det ganska nya frågor inom guldsmedsoch smyckesbranschen. Vi började få våra första förfrågningar för ett och ett halvt år sedan, säger Robin Lönnqvist.

Det har alltså varit lite segt att få upp frågan på dagordningen i smyckesbranschen. Men nu är den här och kommer sannolikt bli allt viktigare framöver.

– Jag tror att kunder är villiga att betala för att få veta varifrån diamanter de köper kommer, att de vill försäkra sig om att diamanterna är framtagen under rätt omständigheter, säger Robin Lönnqvist.

I dag kostade Eco Natural-diamanter cirka 30 procent mer än andra diamanter som företaget säljer. Men det tror Robin Lönnqvist är ett påslag som kommer att

gruvornas påverkan på natur, vatten och djurlivet och se till att de som arbetar i gruvorna har god arbetsmiljö. Företaget är också ålagda i sina avtal att skydda och visa miljöhänsyn till den lokalbefolkning som bor i området.

På Edwardson berättar de att det med dessa diamanter följer med en analys av hur mycket koldioxidutsläpp diamanterna från gruvorna Ekati och Diavik ger upphov till. I analysen ingår brytningen, slipprocessen, fraktresor, pappersarbete och leverans. Detta koldioxidutsläpp klimatkompenseras via ett Gold Standardcertifierat trädplanteringsprojekt.

I konceptet ingår att träd planteras efter den mängd koldioxid som släppts ut genom att diamanten tagits fram. Trädplanteringen skapar som en bieffekt arbetstillfällen för lokala småföretagare.

– Med alla diamanter över 0.30 ct följer ett certifikat från ECO natural och ett certifikat från GIA. Diamanter under 0.30 ct kommer enbart med ECO natural certifikat. Vi får dessa mindre diamanter i förseglade påsar, säger Robin Lönnqvist.

På Edwardson framhåller de att det överhuvudtaget har hänt mycket sedan

1970- och 1980-talet då en stor andel av diamanterna inom smyckesindustrin kom från krigshärdar. Att på allvar börja ta ansvar för miljöeffekter och arbetsförhållandena för dem som arbetar inom alla led i branschen är nu nästa steg.

– Jag har letat länge för att hitta de allra mest schyssta diamantgruvorna. Det börjar bli känt runt om i världen att det företag vi samarbetar med är ett gruvföretag som går i bräschen för hållbarhet inom branschen, säger, säger Robin Lönnqvist.

En annan fråga som länge varit het inom diamanthandeln är hur man ska ställa sig till syntetiska diamanter och hur deras miljöavtryck är jämfört med naturliga diamanter. Syntetiska diamanter framställs industriellt genom att man isolerar en mindre naturdiamant och kol i en upphettad högtryckskammare.

Kolatomerna bygger sedan på diamanten lager för lager tills en större diamant skapats.

Syntetiska diamanter har tillverkats sedan 1950-talet men tidigare främst för industriella ändamål. Förfinade metoder har under senare år möjliggjort produk-

Detta är en av de största diamanter som hittats i Kanada. Den bröts i Diavik-gruvan i augusti 2015. Den vägde 187,66 ct.

tion av stora stenar för smycken.

2017 gjorde Trucost en studie på begäran av The DPA – Diamond Producers Association en analys av socioekonomiska förhållanden och miljöpåverkan vid produktion av syntetiska diamanter. Deras analys visade att 1 carat naturlig diamant släpper ut cirka 160 kg CO2, jämfört med den syntetiska som under produktionen släpper ut drygt tre gånger mer, drygt 500 kg CO2.

– Vi börjar få förfrågningar från guldsmeder om syntetiska diamanter. Vi har diskuterat, men ännu inte bestämt om vi ska sälja den typen av diamanter. Vi är egentligen emot syntetiska diamanter, säger Robin Lönnqvist. 

Diavik diamantgruva sträcker sig djupt in i den subarktiska tundran i Kanadas nordvästra territorier.

Sedan öppnandet 2003 har över 100 miljoner karat grov diamant utvunnits från gruvan.

13

I vår B2B-katalog finns mycket mer att läsa! E-posta oss så skickar vi ett ex till er.

Guldbolaget R & MODELLE PRODUK TION 21 models 2020/20 Production &

Teknik & tradition Technology and

tradition

Trendriktiga kollektioner

Guldbolagets historia The history of

B2 B

s Trendy collection

Guldbolaget

Guldbolaget som leverantör och samarbetspartner

G

uldbolaget är ett svenskt familjeföretag med lång erfarenhet av branschen och med en nära och okomplicerad relation till våra kunder. Vi kombinerar gammal hantverkskunskap med den senaste tekniken och vi söker ständigt nya lösningar – målet är alltid att tillverka en produkt av förstklassig kvalitet på bästa sätt.

Med oss som samarbetspartner går du enkelt från tanke till handling – vår kunskap och vår erfarenhet är din och vi är aldrig längre bort än ett telefonsamtal.

Vår filosofi är att utvecklingsfasen ska vara enkel. Det viktiga är att vi gemensamt landar i en slutprodukt som är lönsam.

Företaget utvecklar vi tillsammans med våra kunder, ofta är det ett kundönskemål

som initierar en ny investering.

Produktionen är utformad för att vara flexibel och lättmanövrerad, vilket gör att vi enkelt kan ställa om och erbjuda produkter anpassade till den senaste trenden. Vi äger hela tillverkningsprocessen, från legering till färdig ring. Det ger oss maximal kontroll över hela tillverkningen.

VI ERBJUDER BLAND ANNAT:

Gjutning Här en ängel till kungliga Serafimerorden, 9x7 cm

Utsvarvade skenor Ger lätta ringar

14

ialgravy Ut vändig sp ec

r

Charms (från 10 mm Ø brickor) Charms erbjuds i flera olika utföranden i RG, VG alt. silver och med eller utan 0,005 ct diamanter.

Doserade ringar Endast på höjden

Unika fräsningar Doserade ringar Både på bredden och höjden Gjuten blomma

Ringar med t ex en klack och utvändig specialgravyr

Klumpskenor med klack

Kundanpassade navettringar.

Denna med utkörda stenlägen

Små ringar av olika slag

Ring med spår

Färdig produk

Den perfekta kombinationen – en gjuten detalj tillsammans med en svarvad ring!

t

Här kombineras det bästa av två världar! Den gjutna produktens alla spännande utseenden/uttryck med den svarvade ringens alla fördelar.

Med en svarvad ring som bas får du en smidd ring i bästa materialkvalitet. Med den som grund kan du sedan enkelt erbjuda din modell i ”alla” storlekar, samtidigt som du endast behöver en form. Den gjutna delen placeras på den svarvade ringen som är svarvad i just den storlek din kund önskar.

Box 9, 385 21 Torsås | Tel: 0486-20987 | info@guldbolaget.se | www.guldbolaget.se Följ oss på Facebook och Instagram! www.facebook.com/guldbolaget | instagram.com/guldbolaget

15

Miljö och hållbarhet – allt viktigare för guldsmedsbranschen Som gammal fältbiolog med hjärtat i miljörörelsen vill Petronella Ericsson tillverka varaktiga föremål som inte i onödan belastar miljön. Ha kontroll över hela produktionskedjan från gruva till tillverkning. Det är inte alltid enkelt.

P

etronella Ericsson är 52 år och utbildad på guldsmedsskolan i Mjölby och på Konstfack. Sedan 2001 är hon delägare i Galleri LOD på Kungsholmen i Stockholm, där också verkstaden ligger. Hennes arbeten har visats på en lång rad utställningar, både i Sverige och internationellt. Petronella finns representerad både på Nationalmuseum och Röhsska museet.

Petronella Eriksson kallar sig själv för ett gammalt hantverkspervo. Hon lägger ner mycket tid på att förklara för kunden hur hennes smycken och corpus tillverkas, varför hon gör som hon gör. Mycket i samtalet med kunden går ut på att

intresserad av metall; det sätt som metall reagerar på hammarslag. Hur slagen leder till formförändring och formförflyttningen – till rörelse i materialet. Det tappar man när man bygger med pulver eller använder en fräs. Det är intrikata metoder – men de saknar den inbyggda logiken som allting som man tillverkar för hand har.

Mycket av hantverket i ett föremål utvecklas i görandet. Ringarna som två guldsmeder gör i samma kollektion blir aldrig identiska. Kunden kan antagligen inte skilja ringarna åt. Men guldsmederna och skickliga hantverkare kan se guldsmedens ”signatur”.

att utvidga hantverket ser jag aldrig som ett problem förklara vad som är coolt med den hantverksmässiga processen. Men hantverk är inte statiskt.

– Att utvidga hantverket ser jag aldrig som ett problem. Det är när vi tappar hantverkstekniker som problem uppstår, säger Petronella.

Hon framhåller att det finns massor av sätt att skapa häftiga grejer genom att bygga med pulver, eller genom att fräsa fram finurliga former. Men det man riskerar då att tappa bort är metallens eget uttryck.

– Alltså det som en gång fick mig

16

– Jag gjorde just blåbärsblommor med mina lärlingar. Jag kan utan problem se vilken blåbärsblomma som gjorts av vilken elev, jag känner igen hur de arbetar.

Mina och deras blåbärsblommor är alla bra – men jag ser de individuella tumavtrycken, de personliga avtrycket i varje blåbärsblomma.

Det är det som gör att Petronella vurmar för det hantverksmässigt framställda smycket och varför hon är ointresserad av det ”maskinframställda”.

– Ska något intressera mig så måste metallen berätta något om att materialet

är mjukt, formbart, plastiskt och levande.

Allt det som folk inte tror att metall är.

Allt fler kunder börjar ändå få upp ögonen för vikten av gott hantverk och hantverk överhuvudtaget. De är beredda att betala för något som är unikt och bär med sig en historia genom sättet föremålet tillverkats. För Petronella är det därför viktigt att för kunder och blivande kunder berätta om hantverket. Berätta varför det är värt att lägga ansenliga summor på att köpa ett hantverksmässigt framtaget smycke. Det gör hon inte bara i butiken utan också genom att vara närvarande i flera kanaler på sociala medier där hon visar bilder på hantverksprocessen.

– När folk kommer hit så visar jag hur jag tillverkar smycken och vilka verktyg och maskiner jag använder. Jag berättar varför jag gör som jag gör och vad i detta som är min glädje.

De allra mesta som kommer ut från Petronellas verkstad bär verkligen på en berättelse. En spännande historia som eventuella blivande kunder antagligen gärna vill höra. Man bör inte glömma bort att vad som kan synas trivialt för hantverkaren antagligen är intressant för kunden. Men den är inte alltid så lätt att formulera i text. För den som kanske bara beställer ett handgjort smycke eller något föremål någon eller några få gånger i sitt liv är antagligen ingenting i framställningen trivialt.

– Det är märkligt att när jag berättar något på min blogg som är väldigt basic för mig kan det bli väldigt spännande för

17

någon annan. Att komma ihåg att det som för mig inte är märkligare än att andas för andra kan vara nytt, spännande och märkvärdigt. Det finns ett nyfiket barn inom oss alla.

När Petronella får besök av barn i verkstaden så brukar de få valsa ut en femöring. De vuxna i verkstaden brukar uppskatta det lika mycket som barnen.

De flesta vuxna har numera ingen kontakt med tillverkning, vet inte hur saker blir till, hur verktyg och maskiner kan användas för att producera saker. Men även som hantverkare kan man ibland bli förvånad hur man får till det.

– Det händer att jag själv blir förvånad: – ”Hur i helsike gjorde jag det här, hur fick jag till detta?” Jag kommer så långt ut i en precision som nästan inte borde vara möjlig. Det är så himla kul.

Hon berättar om hur det gick till när hon efter många försök en gång gjorde en sked. Det är svårt att få till en oval form som ska balansera och vara liksidig. Hon lade den på ett papper och ritade av ytterkanterna. Hon vände på papperet och ritade åter i ytterkanterna och lade på skeden. Det stämde perfekt! Direkt.

– Det här ska inte vara möjligt, tänkte jag. Men nu gick det. Ibland händer det som egentligen är en bit bortom det som går.

Handen och ögat hos en hantverkare utvecklar ett sorts minne som är svårt att riktigt beskriva, men som visar sig i de föremål som till exempel en guldsmed producerar. Saker som är ruskigt svåra – som att cykla – blir plötsligt barnsligt enkla genom träning.

Inom många andra yrken så kommer de flesta kanske aldrig till denna nivå som duktiga hantverkare når. De gör ständigt nya arbetsuppgifter och använder kanske

18

inte heller sina händer som verktyg på så sätt som hantverkare gör.

Petronella har tränat sina ögon och händer i guldsmedsyrket sedan hon var 16 år. Nu är hon drygt 50 år. I 36 år har hon tränat sin talang. Hon började som så många andra guldsmeder sin yrkeskarriär på guldsmedsskolan i Mjölby.

– Jag bestämde mig redan när jag var tio år att jag skulle bli guldsmed.

Guldsmedsplanerna startade med att Petronella hitta en kopparkabel i trädgården. Vilket coolt material! Hon samlade på sig alla verktyg hon kunde hitta i pappans verkstad, allt som skulle kunna rå på hennes kabelfynd. Hon stängde in sig i sitt rum och satte igång att jobba.

– Två timmar senare kom jag ut.

Pionröd i ansiktet deklarerade jag för min mamma: ”Jag ska bli guldsmed!” Det var kärlek vid första jävla ögonblicket!

Därför var det ingen diskussion om valet till guldsmedsskolan när grundskolan var avklarad. Dessutom har Petronella studerat vid Nyckelviksskolan och Konstfack. Där handlade det inte så mycket om guld- som svartsmide och silversmide. Hon hann även med att arbeta som lärling under ett år i London och studerade vid ett par skolor i England.

– Central Saint Martin var en riktigt bra skola.

Det var alltså en mycket välutbildad ung dam som kom tillbaka till Sverige.

Men det innebar inte att guldsmederna stod på kö för att anställa henne. Istället blev lösningen att starta egen smedja.

Det var en annan tid och en annan kultur i branschen då jämfört med i dag.

En skilnnad som däremot fortfarande kvarstår är skillnad mellan guldsmeds-

och silversmedsvärlden.

– Silversmedvärlden är en helt annan jämfört med guldsmedvärlden. Guldsmederna har sällan någon form eller designutbildning. De är främst riktigt vassa hantverkare.

Vad som lockar kunder att komma till Petronella är kanske hennes formspråk.

Att de vill ha något i den form och stil hon tidigare tillverkat.

– De kunder som kommer till mig har ofta sett något jag tidigare gjort. Sedan finns en slags organisk process mellan mig och kunden, de har sett vad jag gjort men vill ha det lite åt ett speciellt håll.

Hon tar upp en låda med ringar från samtliga smeder på LOD. Här finns även henne egen kollektion. Hon visar sin första ring som hon producerade för lådan. Den gjorde hon för över 20 år sedan. Från den ringen utvecklade hon en ring med en överkropp och en underkropp. Därefter kommer en ring som hon utvecklade vidare, eftersom kunder efterfrågade en något plattare och enklare ring.

– Då gjorde jag de här ringarna som är liksom en skiva mitt igenom den tidigare ringen.

Därefter kom det folk som ville ha ringar som gick att pussla samman. Då tog hon ytterlinjerna på en tidigare ring och skapade en ring som går att pussla ihop på ett par olika sätt. Och så här har det fortsatt. Någon kom och ville ha diamanter på hela ovansidan och så vidare. Hon har ett mycket uttalat formspråk – men tycker om att utveckla ringarna och sina former i samråd med sina kunder.

– Jag tycker om kommunikationen som uppstår kring en form. Kunden fungerar som ett slags evolutionstryck.

Mina saker evolverar genom det trycket.

Så arbetar vi alla här på LOD och vi njuter av det. Vi försöker också få in den kommunikationen när vi gör corpus.

Hon önskar att de hade fler corpuskunder som kom in och sa att jag skulle vilja ha en sådan där, men utförd på ett speciellt vis.

Det är roligt att veta att någon får det som de verkligen vill ha. Det är hela tiden en balans mellan kundens önskemål och Petronellas formspråk och hantverkskunskaper.

– Jag gör aldrig något som jag tycker är fult. Om någon kommer för långt ifrån hur jag arbetar när de vill beställa en ring så kan jag föreslå någon annan här på LOD som arbetar mer i den riktning om

19

kunden önskar. Vi är ju flera här vilket gör att vi kan putta över kunderna till varandra.

Mycket av det Petronella tillverkar är dessutom inte beställningsjobb. Just nu arbetar hon men en utställning som startar om några dagar som handlar om biologisk mångfald. En vacker protest mot att en tredjedel av jordens arter är på väg att försvinna. Det mesta hon gör i verkstaden tillverkar hon på ren spekulation med en förhoppning att någon ska vilja köpa det.

– Man blir inte fet av att arbeta på det här sättet. Men jag har ju så kul!

Och att hon haft kul märks verkligen i blomsmyckena till utställningen. Men det finns ett allvar och en oro för miljön i bakgrunden. Genom smycken i guld och silver av blåbär, kråkklöver, skogslilja och örnbräken hoppas hon göra de som bär hennes blomstersmycken medvetna om den biologisk mångfalden. Den som bär ett humleblomster kring halsen spanar säkert efter fler blommor i dikesrenen.

– Jag blev så förskräckt när människor inte förstod att det måste finnas en blomma för att det ska bli ett blåbär, säger Petronella och visar upp ett halsband med blåbärsblad och en blåbärsblomma i guld som en av hennes lärlingar gjort.

Hon är ju både guld- och silversmed och gör allt från tekannor och ljusstakar i silver till vigselringar och smycken.

Ljusstakar i silver nyttjar människor.

Men kommer det till andra bruksföremål i silver så verkar det som folk har svårt att använde dem, de ser dem främst som prydnadsföremål. Men bruksföremål är till för att användas.

– Jag gör föremål som blir konst när någon använder dem. Konsten uppstår

20

inte förrän man häller upp kaffe från min kanna. I dag skapas den här typen av föremål i silver ofta som kommentaren till bruk, eller skulpturer som handlar om bruk. Men jag gör bruksföremål.

Men hennes bruksföremål är verkligen lite eljest. På vissa syns det att de är brukade. Petronella håller upp en kaffekanna i silver vars undersida är svart av sot från lägereldar. Snillrikt har hon skapat något slags handtag som vid en första anblick är en härva av silvertrådar.

Men i själva verket är det en konstruktion som leder bort värmen från pannan så effektivt att pannan går att lyfta från elden utan att man riskerar att bränna sig.

Petronellas miljöengagemang och tankar kring hållbarhet och transparens präglar hela produktionen. Inte minst att kunna lita på hela produktionskedjan för stenar – från brytning till slipning och infattning. Hon tar upp en diamant och konstaterar att hon varken kan bedöma dess kvalitet eller var den är bruten.

– Men jag litar på den jag köper diamanterna av. Till stor del handlar det om en kedja av tillit. De flesta diamanter förmedlas via de stora diamantbörserna och där blandas alla diamanter samman.

De diamanter som kommer därifrån vet man ingenting om. De försäkrar att det inte är blodsdiamanter eller konfliktsdiamanter – men jag tror inte på dem.

Men att hon är noga med att ha koll på varifrån stenarna kommer gör att hon inte kan få tag i allt som hon egentligen skulle vilja ha. Hon har dock inga problem att få tag i diamanter och safirer i vanliga slipningar från sin leverantör.

För att få tag på en del stenar som hennes huvudleverantör inte kan leverera får hon söka på annat håll – som rosen-

slipade diamanter, diamanter utan underkropp som är släta på baksidan.

– Jag vill använda dem eftersom de är så vackra, i motsats till vanliga diamanter ser de rosenslipade ut som bitar av berg.

Coffediamanter är också vackra, men rosenslipade diamanter har något magiskt i sig.

De rosenslipade diamanterna köper hon av en grossist som ändå har ganska god kontroll över stenarnas ursprung – om än inte total. Även för många kunder är stenarnas ursprung viktigt. Vissa väljer bort stenar som inte är etiska. Även om de tycker om stenen.

– Själv är jag osäker på hur jag bör göra. Hittills har jag inte valt bort alla stenar med mer osäkert ursprung. Dels för att jag vill att den typen av stenar ska finnas tillgängliga på marknaden Det är inte alltid lätta val. Diamanter från stora gruvor borde ändå vara lättare att spår än stenar som brutits av enskilda bönder eller bondekooperativ i Afrika.

– De skulle förstås jag gärna handla med. Men jag vill också att de ska ha tillgång till andningsskydd och kunna utvinna stenarna på ett säker sätt. När jag köper något vill jag veta att det fungerar genom hela produktionskedjan.

Hon framhåller att de som köper hennes smycken och föremål har råd att betala det extra som det kostar att ha en spårbar produktionskedja där det värnas om människor och miljö. För henne och många andra är det till exempel självklart att köpa Krav-mjölk och andra dyrare produkter om de tagits fram på ett just sätt. Även om det för Petronella är viktigt för hennes eget samvete att hon arbetar med material som hon kan stå för så har det även börjat bli en tillgång i affärerna.

Redan i dag väljer kunder hennes smycken för att hon bland annat på sociala medier berättat om hur hon arbetar. Att hon föredrar etiska stenar. De lockas av de värden som företaget står för.

– Det är definitivt en konkurrensfördel. Jag har försökt att hitta en leverantör av Eko-guld, men ännu inte hittat någon som håller. Jag använder naturligtvis bara återvunnet guld – men varifrån kommer det?

Hon lyfter upp en ring i återvunnet guld på måfå och framhåller att i ringen finns det sannolikt guld från gamla judiska vigselringar och elektronikguld som tagits upp i Ghana och som förgiftat floder.

– Det är så oerhört komplicerat.

Ibland orkar jag knappt handla mat. 

Note to self: Slow down. Take a deep breath in.

Embrace the present moment and beI grateful.

Connect with nature.

Listen to your body.

Let go of self- judgement.

J

Surround yourself with positive

people. Nurture +B radiate love.

Smile, always !

2

The art of being a woman RHODIUM PLATED STERLING SILVER www.opturanordic.com

TISENTO-MILANO.COM 21

Utvalt – nyheter och inspiration från omvärlden Omvärldsredaktör: Kina Andersson

Watches&Wonders – en experts favoriter Georgios Batselas är klockspecialist och chef för Kaplans Klockvärdering. Tid&Smycken bad honom plocka ut sina tre favoriter bland nyheterna från Watches & Wonders.

Tudor Black Bay Fifty-Eight 925

Cartier Tank Must de Cartier Rolex Daytona ”Monochrome Colours” ”Meteorit-Dial”

– Riktigt smart och överraskande med boett i silver. Kul med material som förhoppningsvis kan ”åldras” och kul att inte göra som allra andra gör, med ceramiska ringar med mera.

– Den klassiska Tank-formen är äntligen tillbaka i tre coola färger. Nu med stål istället för förgyllt silver som det var förr.

Det här kommer att vara prisvärd klocka när den kommer till butikerna senare i år.

– Det känns rätt naturligt att meteorittavlan kommer tillbaka till den nya Daytona-modellen, och är väl egentligen ingen stor överraskning. Jag tycker att färgerna harmoniserar väl med boetten och designen och för mig är det den enda av alla Rolex-nyheter som jag upplever som lyckad.

Statement

Pärlpassion!

Ingen har väl undgått att det är stora örhängen som gäller? Inte heller kronprinsessan Victoria: när hon invigde Stockholm Fashionweek bar hon dessa gigantiska örhängen från Ingy Stockholm.

Inte prinsessen på bilden dock…

Melanie Georgacopoulos har gjort sig internationellt känd för att utmana med idén med klassiska pärlsmycken. Hon använder även gärna pärlemor som komplement i sin konst – bland annat bygger hon upp former så att det liknar en ädelsten. Här MOP Diamond Ring i 18K gult guld med en ”diamant” av guldfärgad pärlemor.

Glasklart Sägen har gjort sig känt för sina smycken av gammalt porslin, nu kommer också en kollektion av återvunnet glas och silver.

22

Diamonds are forever, so is our planet.

ECOnatural™ diamanter kommer från gruvorna Ekati och Diavik i en avlägsen region nära polcirkeln och spåras genom granskade processer från ursprung till polerade stenar. Gruvorna följer strikta miljöavtal mellan ursprungsbefolkningen och federala regeringar. Varje sålt ECOnatural™ diamant klimatkompenseras även via ett Gold standard certifierat trädplanteringsprojekt. Tillsammans gör vi skillnad.

DIAMANTER

EDWARDSON

DIAMONDS SINCE 1939

23

Richard trivs i butiken som ingen ville ha Richard Dahlgren är uppvuxen bland klockor. Snabb expansion gjorde att han snart hade fem klockbutiker, varav en i Gallerian och en på Biblioteksgatan i Stockholm.

Men så fick han nog och sålde allt – utom butiken i Sumpan. Den ville ingen ha.

V

arken Richard eller hans pappa har någon urmakarbakgrund.

Men båda har lång erfarenhet av branschen och av att sälja klockor. Hans pappa arbetade på JP Brandt på Kungsgatan i Stockholm. Där var han försäljningschef för bland annat Omega och Tissot. Hans pappa var under många år engagerad i Sveriges Urmakareförbund och är den enda icke urmakaren som blivit tilldelad Silverluppen.

I mitten av 1970-talet klev hans pappa av grossistledet och köpte klockbutiken Erikson Urhandel i Sundbyberg. Det är här i butiken på Sturegatan – den främsta affärsgatan i Sundbyberg – jag träffar Richard Dahlgren. Butiken har haft samma adress allt sedan starten 1923 och allt sedan dess sålt Omega.

Klockor i alla prislägen och märken fanns representerade i montrarna. Då ska man ha i minnet att det här är en liten butik.

Hans pappa hade strax före övertagandet sagt nej till att bli återförsäljare för Rolex.

Han var en försiktig general och till åren kommen. Det gjorde att han tvekade inför de kostnader det skulle medföra.

Ett tag verkade det som om övertagandet inte skulle gå i lås. Den bank de använt under många år ville inte bevilja lånen till Richard som krävdes för att han skulle kunna överta företaget. Men efter att ha bytt bank gick affären till slut i lås.

Richard hade egentligen inte alls tänkt sig att ta över familjens urhandel. Efter lumpen och officersutbildning lockade en fortsatt karriär i det militära. Men kanske var det nu som barndomen – där han

varumärkesfloran i affären var milt sagt vildvuxem – Det var lite otippat att mina föräldrar köpte butiken. På den tiden var stan väldigt annorlunda, berättar Richard.

I början av 1970-talet var Sundbyberg fortfarande en utpräglad arbetarstad. Här låg stora industrier som Siverts Kabelverk, LM Ericsson, Marabou och Alfa.

Omega var under dessa år ett oerhört stort märke i Sverige, även om det inte då var något utpräglat prestigemärke och i butiken fanns naturligtvis även Tissot.

Andra stora och viktiga märken i butiken vid övertagandet var även Longines och Certina.

När Richard köpte butiken av sina föräldrar i slutet på 1980-talet var varumärkesfloran i affären milt sagt vildvuxen.

24

ständigt varit omgiven av klockor – fick honom att tänka om. Under snart sagt varje familjemiddag under barndomen talades det om butikens dagskassa, vilka märken som gick bra, vilka som gick mindre bra och vad som var på gång i branschen.

Men i motsats till sin far är Richard ingen försiktig general. Själv beskriver han att han har så mycket energi så att han misstänker att han kanske har lite ADHD. – Min far gillade inte detta att jag tog bort märken och ersatte det med klockor som Breitling. Det här riskerar att sänka butiken, befarade han, säger Richard.

Men förändringen förbättrade både omsättning och lönsamhet radikalt. Och

efter att ha byggt om affären och rensat i sortimentet gick det mesta som på räls.

Men det innebar inte att Richard slog sig till ro. Han började känna att butiksväggarna slöt sig allt närmare honom.

Han ville hitta nya och större utmaningar.

Det dök snart upp en sådan. En liten annons bjöd ut en skobutik i det nyligen inglasade Sona centrum i grannkommunen.

Det här var 1992. Det var finanskris i landet. Riksbanken höjde räntan till 500 procent. Skobutikens ägare var väldigt angelägen om att sälja. Men priset var för högt för Richard.

– Jag sa att så mycket pengar som han ville ha för lokalen hade jag inte. Men det hade ingen annan heller vid den här tiden.

Till slut kom vi överens och jag hade ytterligare en butik.

Det inglasade Solna centrum var den tidens Mall of Scandinavia med omkring 30 000 besökare om dagen.

De som kom till Solna centrum måste passera Richards nya urbutik, som i stort sett hade samma sortiment som butiken i Sundbyberg. Där hade Richard i samband med övertagandet och under den första tiden tagit in märken som Breitling, Omega, Sjöö Sandström, Tag Heur och Sinn. Nu var det inte längre några svårigheter att få bankerna att låna ut pengar.

– Det var inte längre något i butiken i Sundbyberg som triggade mig. Det fanns liksom inga nya nivåer att uppnå.

Nu rullade det på. Richard startade en butik i nyrenoverade Jakobsbergs centrum och 1995 köpte han en lokal på Biblioteksgatan i Stockholm, mitt emot Kaplands.

Då var Biblioteksgatan ännu inte riktigt den fina gata som den är i dag. Affärerna hade ännu inte lördagsöppet, butikerna trodde inte att det gick att dra folk till denna gata under en lördag. Det här var

25

tider när bankerna åter börjat låna ut pengar igen efter den stora 90-talskrisen.

– Jag ringde till min bank och sa att jag ville köpa en butik på Biblioteksgatan.

Att jag behöver en miljon. Två timmar senare hade jag lånet i min hand.

Butiken på Biblioteksgatan utvecklades till en riktig raket.

– Det var en stor betoning på Omega i butiken. Märket sålde bländande bra och butiken blev den största Omegaförsäljaren i landet. Vi var dessutom en av två återförsäljare av Sjöö Sandström i City, däremot fick vi inte Breitling till butiken.

Ett par år senare – 1997 – köpte Richard en redan fungerande klockbutik i Täby centrum. Dit fick han samtliga märken. Där behövde han inte ens bygga om. Det var bara att överta personalen och börja sälja. Så kom juvelen i kronan.

I Gallerian på Hamngatan i Stockholm byggde han både en klockbutik och ett rejält urmakeri. Urmakarna där fick i uppgift att sköta service och reparationer från samtliga butiker som nu ingick i företaget.

– Fram till 2000 var livet i klockbranschen som att åka på en räkmacka.

Allt var enkelt i branschen, säger Richard.

Men med det sagt så var det inte enkelt att driva fem butiker. Under några år hade

26

förtaget växt snabbt. Det innebar problem med likviditeten.

En allt större personalstyrka krävde mycket planering. Richard skötte all administration, bokföring, fakturering och alla personalplanering på egen hand.

Visst har han mycket energi. Men nu märkte han att han knappt visste vilken bransch han arbetade i.

– Jag funderade ibland över om det verkligen var klockor jag sålde. Jag hade inte längre någon koll på nyheter eller vad märken och kollektioner stod för.

Det fanns ingen tid för det. Personal och ekonomi tog all tid.

Han ställdes inför valet att anställa några som kunde sköta en stor del av det han gjort eller att sälja verksamheten.

Men han tyckte samtidigt att jobbet inte längre var lika roligt. Det hade varit några mycket hektiska år. Företaget hade växt mycket fort, kanske för fort för att hinna med allt som var nödvändigt.

Expansionen krävde att han ofta fick ringa leverantörer och berätta att han skulle få svårt att betala på förfallodagen.

På den tiden var det också ganska enkelt att ringa till en handläggare på Skatteverket och be om ett par veckor respit på en skatteinbetalning. Det var heller aldrig några egentliga problem med leveran-

törerna, eftersom han hörde av sig i förväg och alltid betalade sina fakturor. Men det tog mycket tid och energi.

– En dag kom jag hem till Catrine och sa: Nu avyttrar vi.

Det här var bara några månader före den stora IT-kraschen. Ingen visste ännu att mycket var på väg att gå åt skogen och att en kris väntade runt hörnet. Branschen sprudlade fortfarande av framtidstro. Alla kurvor pekade fortfarande uppåt.

– Att sälja gick därför snabbt och enkelt.

Jag ringde bara ett par kollegor och så pang var allt sålt.

Eller rättare sagt nästa allt. Ursprunget, butiken i Sumpan, ville ingen ha. Så efter att ha sålt allt annat var Richard, hans fru Catrine och en anställd åter på ruta ett – tillbaka till ursprunget i Sundbyberg.

Det var bara att kavla upp skjortärmarna och ge sig ut på butiksgolvet igen. Målet var att få till riktigt bra omsättning och lönsamhet. Urhandeln i Sundbyberg hade fått stå tillbaka under några år, levt lite i skuggan av de andra större butikerna.

– Efter ett år gav jag butiken all den kärlek och omsorg jag kunde. Den gick då riktigt bra. Men det började bli tråkigt och jag funderade på om jag kunde göra något annat inom branschen.

Det blev något som kanske var ännu mer tillbaka till rötterna, till hans fars rötter. Han startade en agentur som sålde klocketuier och winders, som då var något nytt på den svenska klockhimlen. De sålde mycket bra i både Stockholm, Göteborg och Malmö. Han fick även agenturen för italienska Locman. Klockor som skulle bli en försäljningssuccé, åtminstone i södra Sverige.

– Vissa återförsäljare sålde under några år 80 klockor i månaden, säger Richard.

Men han lyckades inte locka de bästa butikerna i Stockholms city att ta in Locman i sina sortiment. Succén var koncentrerad till urbutiker söder om Jönköping. Kanske var det en bidragande orsak till att agenturverksamheten sades upp av Locman 2008. Richard tvingades lägga ner den delen av sitt företag. Nu var det åter tillbaka till butiken i Sundbyberg.

Här fanns fortfarande mycket att utveckla, upptäckte han.

För en hel del klockbutiker innebar 2008 starten på en osäker tid. Det här var åren då märkesklockorna började ställa allt hårdare krav på återförsäljarna. En orsak var globaliseringen. Tidigare var marknaden för prestigemärkena USA och Europa.

Nu hade Asien. Kina och Ryssland blivit intressanta. Många nyrika som hungrade

efter västerländska prestigemärken att visa upp. Marknaden växte och prestigemärkena marknadsförde sig i allt högre grad inom ett lyxsegment. Den kundgruppen hade blivit så mycket större i de nyrika länderna.

– Det här eskalerade för sex, sju år sedan. Omega bestämde att de skulle stänga ner hälften av återförsäljarna i Sverige. Vissa klockföretag hade bestämt sig för att nu skulle deras märkena inte längre säljas var som helst och av vem som helst.

Det här skapade en del missämja i branschen mellan de som fick fortsätta att sälja Omega och de som förlorade märket.

Det dröjde en tid innan känslorna lade sig.

De är nog inte heller bara leverantörerna som sållat bland de märken som de erbjuder kunderna. Det här är en utveckling som även pågått under ett antal år bland återförsäljarna.

Richard såg tidigt i butiken i Sundbyberg att marginalen var allt för liten för de modemärken de sålde. Klockor som kom med flera kollektioner varje år och som krävde samma engagemang vid försäljning som klockor i en högre prisnivå. Har butiken inte en mycket stor genomströmning av kunder och säljer väldigt många klockor uteblir förtjänsten.

– Eftersom det hela tiden kom nya kollektioner hade vi till slut så många klockor att vi fick rea ut dem. De enda som tjänar pengar på klockorna blev leverantören och kunden. Man hamnar lätt i ett riktigt dåligt ekorrhjul.

Mycket av detta var ett arv många urbutiker bar med sig. Butikerna hade många märken i butiken för så hade det alltid varit. Man ville visa på en bredd, att det fanns en klocka för varje kund. Men det var ofta inte märken som man var speciellt engagerade i.

– Ska jag stå i butiken åtta timmar varje dag så vill jag ha kul. Jag vill sälja det som jag tycker om själv. Det blir dessutom mer trovärdigt då.

Richards strategi har alltså ända sedan starten varit att ha få märken och rensa bland modemärkena.

– Jag har koncentrerat mig främst på Schweiz. Med det sagt påstår jag inte att det är något fel på japanska, tyska eller franska klockor.

De märken som kunderna kan hitta i Eriksson Urhandel i dag är Omega, Breitling, Tissot, Sjöö Sandström och Tag Heur. Tre märken de är ensamma om i Sverige är tyska Sinn, schweiziska Graham och Anonimo.

Richard framhåller att klockbranschen just nu befinner sig i en mycket expansiv period och att framtiden ser ljus ut. I Sundbyberg går det bra, enda problemet är att få fram klockor till kunderna. I dag tar de beställningar för framtida leverans.

Klockorna har även blivit allt bättre.

Det stora klockintresset har gjort att klockföretagen dragit till sig massor av innovativa ingenjörer och formgivare som lyft branschen.

Visst säljs det även en del märkesklockor på nätet. Men det kan varken Richard eller andra återförsäljare göra något åt. Det är ett faktum. Men de fysiska butikerna kommer sannolikt finnas kvar även i framtiden.

– Många kunder vill kunna gå in i en butik och känna på en klocka. En butik där det finns kunskap och kontinuitet, en person som kunden kan träffa flera gånger. Ett besök i butiken är något mer än bara en plats för att byta pengar mot en vara.

Visst finns det de som köper på nätet för att det är bekvämt, för att det kan vara billigare, eller för att de tycker att det är roligare att handla på nätet.

– Men det är trots allt bara en bråkdel som köper på nätet. Vår uppgift är att driva vår butik så att den är inbjudande

att komma till. Det har det alltid varit.

Det här med att vårda sina kundkontakter, att skapa event är inget nytt.

Richard gjorde sitt första försök redan 1991. Han hade lyckats få den amerikanske astronauten Thomas Stafford till ett kundevent om Omega till butiken i Sundbyberg.

– Det kom bara en person, men han fick i alla fall Tomas autograf, minns Richard.

Det var en tid när det var svårt att nå ut. Nu har sociala medier och nätet gjort det mycket enklare att ha kontakt med gamla och kommande kunder. Richard satsar mycket tid på att vårda sina kundkontakter.

Varje år brukar butiken i Sundbyberg bjuda in till en minimässa under två dagar.

De samlar kunderna i en gammal kyrka som gjorts om till minibryggeri, som ligger bara ett stenkast från butiken. Mässan brukar dra omkring 500 personer som bjuds på snittar, något att dricka och så får de träffa representanter för de klockmärken som finns i butiken. Det har visat sig vara ett utmärkt tillfälle att bygga relationer. Då och då anordnar de även after work i butiken när någon leverantör berättar om de nyheter de har. Det här året har det skedd digitalt. Men nu vänder det. 

27

Utvalt – nyheter och inspiration från omvärlden Omvärldsredaktör: Kina Andersson

En bok för alla juveldyrkare

Bubbel!

Av en slump ramlade jag över den briljanta ”Juveler och juveldyrkare.” Den är skriven 1949 av Knut Bonde, baron och diplomat, som beskriver de juveler han mött ute i världen, offentligt samt hos släkt och vänner. Det är också en fantastisk skildring av hur juvelvärlden såg ut i Stockholm sent 1800-tal och fram till 1949. Allt skrivet i lite PG Wodehouse-stil. Ibland undrar man om allt är sant, men den beskrivs som memoarer. Läs! Kolla efter den på antikvariat och bibliotek.

Guldsmedsmästarens Annika Gustavsson låter sig inspireras av champagnens bubblor. Ring i sidenmatt 18k guld.

Art noveau med modern twist Smyckekollektionen ”Moonlight Grapes” från Georg Jensen minner om svunna tider. Inspirationen kommer från den vackra fruktskålen i silver med nedhängande druvor i art noveau-stil (eller jugend som vi säger i Sverige), som Georg Jeansen skapade 1920 och som blev vida berömd. Det anrika danska designhuset har en förtrollande förmåga att skapa en modern twist av sina ikoniska mönster – samtidigt som de aldrig gör avkall på sitt designarv.

Pris för örhängen 3 700 kr, halsband 6 250 kr. Smyckena finns även med guld och med diamanter.

Årets bästa smycken i USA Jewelers of America’s CASE Awards är nationell designtävling för dess medlemmar. Årets tävling samlade 200 tävlingsbidrag, vilket är nytt rekord. En panel av designexperter valde vinnarna och utvärderade smyckena design, marknadsförbarhet, originalitet och hantverkets kvalitet.

Jewelers of America har tillkännagett vinnarna av sina 2021 CASE Awards. Bland dem finns detta par blå safirörhängen i blått rodiumguld från Graziela Gems.

Visste inte…

Van Cleef & Arpels välkomnar våren

… att jag behövde en känguru med vingar-ring men nu vet jag bättre! Jag är så förtjust i Annika Ekströms (Guldapans juveler) lekfulla smycken, de är som små talismaner som slår följe med sin bärare.

Ring i silver med liten rörlig trasdocka i 23K guld i pungen.

Varje år firar det anrika juvelhuset vårens ankomst med en kollektion som hyllar naturen. ”Lucky Spring” är en bedårande kollektion fylld med blommor och nyckelpigor.

Här en brosch i roséguld med pärlemor, karneol och onyx.

28

Bang, Bang – Bangles

Hot Creole

The Bangles sjöng om Eternal flams och visst brinner det väl en evig låga över den tidlösa klassiska armringen. Dessa finns hos Svedbom & Co i 18K guld, silver och förgyllt silver.

Stora, små, runda, rombformade eller doserade. Creolen är onekligen het. Här i guld, silver eller förgyllt silver från Svedbom & Co.

Historielektion i smycken Auctionet Academy är en antikskola på nätet, med kurser som ges i mobilen, på datorn eller i det fysiska rummet. Om du är intresserad av att lära dig mer om gamla smycken, så är gemmologerna Carolina Tüürs och Victoria Astudillos kurser ett bra tips.

Läs mer på www.auctionetacademy.com

29

CIBJO Branschorganisationen Smycken och Klockor, Guldsmedsmästarna och Sveriges Gemmologiska Riksförening delar på det svenska medlemskapet hos organisationen CIBJO. Men varför är det så viktig för oss att vara med?

D

en icke vinstbedrivande organisationen World Jewellery Confederation, eller som den kallas i folkmun CIBJO (fransk akronym Confédération Internationale de la Bijouterie, Joaillerie, Orfèvrerie des Diamants, Perles et Pierres) är representant för den globala handeln med smycken och allt som hör där till.

Det har dem varit sedan 1926 då organisationen under annat namn grundades i Paris, Frankrike.

CIBJO arbetar idag för att skydda konsumenten som handlar inom smyckesindustrin, värnar intressena samt reglerar olika normer, kvaliteter och standardiseringar inom industrin och handeln. Idag finns över 40 medlemsländer med på listan spridda över fem kontinenter.

Vid tillfällen då lagstiftning i en nation saknas, är undermålig eller handelsavtalen är i konflikt med natio-

30

nens lagar så kan CIBJOs riktlinjer användas som en norm för att undvika utvecklingen av handelsbarriärer. CIBJO tar ett enormt ansvar, de själva beskriver det som att de ser över den kompletta smyckes-, ädelstens-, och ädelmetallssektionerna från gruva till slutkonsument.

CIBJO uppmuntrar till internationella handelsavtal inom smyckesindustrin, de tar tag i problem som kan orsaka konsekvenser för den globala handeln och deras enormt viktiga uppdrag att kommunicera med medlemmarna proaktivt för att förhindra och aktivt förebygga möjliga oönskade situationer. År 2006 fick CIBJO en konsultativ status hos FN (Förenta nationerna), något som endast organisationer som ej är kopplade till en regim kan få. Denna status ger CIBJO möjlighet att konsultera med ECOSOC (Economic and Social Council) i FN, med olika världs-

regeringar samt FNs sekretariat i alla de frågor som rör ädelstens- och smyckeshandeln. Tillsammans med ECOSOC ser de även över möjligheter för företag i alla led att ta del av ett socialt ansvar för de människor som arbetar i de mest utsatta delarna av världen, en del av det arbetet är att utbilda medlemmar i smyckesindustrin, kunskap är makt och kunna se möjligheterna att realisera dessa i företagen.

Varje år hålls en kongress med olika destinationer varje år, den verkar som en mötesplats för representanter från olika delar av handeln och industrin för att diskutera etik, problem och de bästa sätten att hantera dem på. Under rådande coronapandemi har kongressen tagit en fysisk paus.

Det som det kanske pratas mest om på marknaden just nu är de syntetiska diamanterna. För att sprida information, utan att döma, så hade CIBJO satt upp en webbsida om syntetiska diamanterna för alla som köper, säljer eller handskas med diamanter utan att indikera vad som är bättre eller mest värdefullt utan snarare för att industrin och handeln på ett enkelt sätt ska kunna särskilja de olika produkterna åt. Inom ett par veckor kommer det publiceras skriftliga riktlinjer om hur syntetiska diamanter transparent ska presenteras från laboratorium till slutkonsument.

CIBJO engagerar sig i alla frågor som handlar om smycken och allt därtill, de har ett flertal skriftliga riktlinjer som går att ta del av på deras webbsida, de kallas för The Blue Book och omfattar nomenklatur och standardisering av

olika ädelstenar som tex diamanter, pärlor och koraller, ädelmetaller, gemmologi och annat som hör smyckesindustrin till.

Under pandemin har de även erbjudit kostnadsfria webbinarium med olika teman.

Vi alla i smyckesbranschen har ett oerhört ansvar, det här är en bransch där konflikterna är många och på olika nivåer. Det är vårt ansvar att handskas med ädelmetall och ädelstenar från seriösa handlare, vårt ansvar att tillverka, reparera, värdera smycken och ädelstenar baserat på kunskap och erfarenhet.

I vårt arbete är det av största vikt att vara så pålästa som vi bara kan, så till detta har vi stor hjälp av CIBJO som förmedlar aktuell information transparant allt för att vi ska kunna ta så medvetna val som möjligt.  www.cibjo.org www.cibjo.org/dos-donts-guide www.cibjo.org/introduction-to-the-blue-books-2

Här hittar du PulsGraver

det inovativa kompressorlösa systemet

RinGenie

Ringfixturer och Gravörkulor

Vallorbe

Karbidsticklar och Körntygare All information hittar du på www.handgravyr.se/verktyg Hantverk - Verktyg - Utbildning - Support

www.handgravyr.se 31

Utvalt – nyheter och inspiration från omvärlden Omvärldsredaktör: Kina Andersson

Stilikon När Steve McQueen, King of Cool, bar kronografen Monaco med sin fyrkantiga boett i filmen Le Mans blev den en symbol för stil.

Heuer (TAG var inte en del av företaget under den tiden) lanserade sin kronograf 1969. Fram till dess användes fyrkantiga boetter endast till dressade klockor eftersom det inte hade varit möjligt att göra dessa vattentäta. Det var även den första klocka som utrustades med ett automatiskt kronografurverk: Calibre 11 (som var ett resultat av ett nära samarbete med Breitling och Hamilton).

Mottagandet var dock svalt. Den var helt enkelt för radikal: Den metalliskt blå urtavlan (det fanns även en grå variant), de röda och ljusblåa visarna, den fyrkantiga boetten för att inte tala om placeringen av kronan på vänster sida.

Historien berättar att Steve McQueen bad sin vän racingföraren Joe Siffert, att få låna hans dräkt. Han var då ambassadör för Heuer och Gulf. För att komplettera utstyrseln lånade McQueen även Monaco, den med blå urtavla.

Sedan lanseringen har Monaco-modellen tillverkats i olika versioner, med olika komplikationer, design och material.

”Paul Newman” – Rolex stolthet När Rolex introducerade Daytona 1964 var det för man hade köpt in sig stort i Daytona 24h-tävlingen för att stärka sin närvaro i USA. Innan hade modellen hetat Cosmograph och den modellen var i sin tur en vidareutveckling av modellen Chronograph. Men inspirationen till modellen kom från en helt annan tävling nämligen Le Mans 24h. Klockan marknadsfördes även under det namnet även om det aldrig var utskrivet på urtavlan.

Men oavsett vad klockan nu heter så har den för evigt fått tilläggsnamnet ”Paul Newman”. Den amerikanske skådespelaren fick den i present av sin fru Joanne Woodward 1968, med inskriptionen ”Drive Carefully Me”. Senare gav Paul klockan till en av sina döttrars pojkvän. Med tanke på att den såldes för 17,7 miljoner dollar på auktion härom året, kan det verka konstigt men Rolex var inte det märke det är idag, speciellt

32

inte i USA. Vid den här tiden var modellen bara en i mängden och kostade runt 5 000 kronor. Legendstatusen kom först 30 år senare då den uppgraderades till samlarklocka.

Foto: Phillips

Pärlor – med himmelsk lyster omtalade som gudarnas tårar I årtusenden har de åtråtts och enligt sägnen bjöd Kleopatra Marcus Antonius på världens dyraste drink när hon lät pärlan från sitt ena örhänge lösas upp i vinäger.

Naturliga pärlor är otroligt sällsynta och var extremt populära vid sekelskiftet 1800/1900 vilket gjorde att musslorna blev utfiskade. Då startade en mängd experiment för odling av pärlor.

Orientaliska pärlor (äkta) Orientalisk pärlor bildas i saltvattenmusslor, men fiskas inte kommersiellt längre. Den vanligaste fyndorten var Persiska viken. Äkta söt- och äkta saltvattenpärlor bildas i musslor utan medverkan av människan.

Odlade pärlor Odlade pärlor har man experimenterat med i alla tider, men det var i Japan i början av 1900-talet som japanska runda pärlor odlade i Akoya–musslor blev en världssuccé. En kula av pärlemor och en mantelflik monteras in i musslans mjukdelar som sedan bygger på kärnan med lager av pärlsubstans. Odlade sötvattenpärlor är kända sedan 1200-talet, de första moderna försöken gjordes i Japan, men numera är Kina största leverantör.

Odlade Söderhavspärlor Odlade pärlor kommer från havet utanför Australien. Där lever en betydligt större art än den japanska. Under 1950-talet började man att odla pärlor i dem och pärlornas storlek varierar från 8 till 25 mm i vita, grå och gula toner. I Franska Polynesien odlas den naturligt svarta pärlan, Tahitipärlan, vars storlek varierar mellan 8-20 mm.

Kvalité och pris på pärlor påverkas av storlek, form, lyster och färg.

En perfekt rund pärla med slät yta och fin lyster är mest sällsynt och därmed värdefullast. Ojämnt formade pärlor, s.k. barocka, kostar mindre.

Små märken på pärlans yta finns nästan alltid och lystern beror på tjock– leken av pärlsubstansen, ju fler och tunnare lager – desto bättre lyster.

Skötsel av odlade pärlor Odlade pärlor av god kvalitet kan användas i generationer om de sköts rätt. Omträdning bör ske en gång om året eftersom silkestråden lätt blir smutsig och skör. Undvik parfym, spraya inte på pärlorna; parfym först, sedan pärlor! Duscha, basta eller bada inte med dem och skydda dem från starka värmeväxlingar. Pärlor kan lätt repas så förvara dem inte tillsammans med hårda föremål. Torka dem med mjuk duk efter användning, dock aldrig med rengöringsmedel vilket kan förstöra pärlorna.

Använd dina pärlor och njut av deras skönhet!

Källa: Sveriges Gemmologiska Riksförening (SGRF) och Sveriges Guldsmedsmästares Riksförbund (GR)

Foto: Lee Avison.

Örhängen: Ateljé Ajour. Alliansringar: Smederna Lantz. Ring: Tre Systrar by Wilhelm Pettersson. WWW.SMYCKENOCHKLOCKOR.SE

33

Dags att tillverka en ny kollektion?

Vi har ädelstenar i regnbågens alla färger!

- Kalibrerat - Unikat - Precisionsslipat - Måttslipat utifrån önskemål

Ahrenbecks Ädelstensliperi Box 53068, 400 14 Göteborg Tel 031-13 63 83 - 031-711 29 63 Mobil 0705-13 63 83 • Email info@ahrenbecks.se

Reparationspåsar

Leveranstid 2-4 veckor Ordertel: 0142-800 85 info@esa.nu - www.esa.nu

ESA Products KB - Kungsvägen 37 - 595 51 Mjölby 34

Kontakta oss på info@adelstensgruppen.se eller 0730-61 84 99

Seiko håller fast vid Vintagelooken Eftersom det inte blev någon Baselmässa i år så släpper Seiko klocknyheter under hela året. Många klockfabrikörer har haft svårt att leverera klockor under pandemiåret. Men inte Seiko. De har inte behövt stänga ner några fabriker.

I

stället för att visa upp sina nyheter på Basel har Seiko valt små släpp där de träffat handlare eller press enskilt eller i små grupper. Jag träffar Patrik Vestberg från Optura på Clarion Hotell i Stockholm. Jag undrar förstås vad som är de främsta nyheterna nu under våren och inför sommaren för Seiko, som i år firar 140 års jubileum.

– Nytt för i år är en kollektion som hämtat sin inspiration från Alpinisten som kom 1959. Originalets boett var drygt 36 millimeter. Årets Alpinister har lite större diameter – 39 mm. Men i övrigt ser den ut som originalet.

För att fira att Seiko nu fyller 140 år har ett antal klockor tagits fram i Seikos grundfärger – blått och vitt. Det här är också ett sätt att visa på Seikos bredd.

– Det är klockor i väldigt skilda prislägen, från klockor som kostar 3 200 kronor för konsumenten till klockor som kostar 25 000 kronor.

Storsäljare under det kommande året tror Patrik blir dykaruren.

– Som den mekaniska dykarklockan.

Seiko 5 Sport som för många entusiaster är en instegsmodell för 3 500 kronor.

Seiko 5 Sport, som hämtade sin design från 1960-talet är en 100 meters klocka.

Seiko har tidigare tagits upp en Alpinisten, men då med en kompassring på insidan, den såldes ursprungligen bara i Japan. När den visade sig bli så populär byggdes en kollektion upp kring den klockan. Den finns i butiker sedan tidigare. Den Alpinisten som nu släpps ser däremot ut precis som originalet.

– Vintagestilen är fortfarande mycket efterfrågad. Jag tror därför att den här klockan kommer ha stor framgång, säger Patrik.

Alpinisten var den första Seikoklockan som producerats med tanke på sport och den banade väg för allt från stoppur till dykarklockor under de följande årtiondena. Med den nya kollektionen finns nu två moderna Alpinister i Seikos Prospex-linje till ungefär samma pris.

Det innebär att det är möjligt att duscha och bada med klockan på.

Samtidigt har det blivit något av ett race mellan olika märken att de ska klara väldiga djup, ibland upp till 1000 meter eller 100 bar. Samtidigt ska man komma ihåg att sportdykare i allmänhet inte är utbildade att dyka djupare än 18 meter.

– För att kvalificera sig som dykarklocka ska klockor klara 200 meter – 20 bar – eller mer. I Seiko 5 får du mera utseendet av en dykarklocka. Att det inte är en 200 meters klocka innebär att det har sparats in på lite packningar och annat för att få ner priset.

Det har hänt mycket med Seikos varumärke de senaste fem åren. Många klockor i ett lite högre prissegment säljer mycket bra. Många butiker trodde för

några år sedan att det inte skulle gå att sälja klockor från Seiko för 15 000 kronor.

– Generellt är det så i butikerna att de säljer färre klockor, fast dyrare. Modemärkenas andel har gått ner rejält, även om vissa klarat sig bra, säger Patrik.

En orsak tror han kan vara att konsumenterna efter att ha köpt ett antal klockor från olika modemärken börjat fundera vad de fått för pengarna. För samma pris kan de få en mekanisk klocka från ett företag som inte gör annat än tillverkar just klockor.

– De kanske tänker, vad får jag för pengarna, säger Patrik. 

35

Watch and Wonders

– världens största klockevent Istället för fysiska klockmässor blev det en digital vår i år.

I Geneve samlades 38 lyxiga klockmärken för att presentera nyheter.

Det blev till det största klockevent som någonsin ägt rum på nätet.

Antalet deltagande klockmärken hade fördubblats till årets mässa. Under några dagar genomfördes hundratals presskonferenser, presentationer och direktsänd TV.

Tid & Smycken var naturligtvis på plats, om än virtuellt. Här kommer några av årets klocknyheter – främst från Watch and Wonders – men även några från de klockmärken som i år valde andra kanaler.

Patek Nautilus – med eller utan diamanter Under den digitalt sända Watches and Wonders presenterade Patek Philippe fyra nya Nautilus-modeller. De berättade att 2021 kommer att vara det sista produktionsåret för den rostfria stålmodellen Ref. 5711 / 1A. Men det är ingen dålig ersättare som presenterades. Det är en Nautilus med en helt ny olivgrön urtavla.

Den finns även i en version med en ram med diamanter, men då kostar den nästan tre gånger så mycket som stålversionen som ändå kostar nära 300 000. En

sportklocka i stål med baguetter hör inte till vanligheterna.

Nautilus lanserades 1976. Valet av rostfritt stål var ovanligt för en lyxklocka.

Den åttkantiga ramen med rundade

Lyx för diamantälskare

Dykarklocka från TAG Heur

Den nya Oyster Perpetual Lady-Datejust har 1 089 diamanter på fodralet, ramen, urtavlan och armbandet. En exceptionell klocka vars glans och gnistrande uppenbarelse passar perfekt till en smal handled, framhåller Rolex.

Rolex Explorer kommer under året i en tvåtonsversion i stål och gult guld.

Efter ett par år i större format är modellen åter 36 mm i diameter, alltså som originalet från 1953. Rolex I minskar i storlek från 39 till 36 mm.

Rolex Explorer II kommer med ett helt nytt verk, utseendemässigt syns dock inga stora förändringar.

TAG Heur presenterade under Watches and Wonders den nya dykklockan: Aquaracer Professional 300.

Fet och ändå elegant, mycket funktionell och ändå mångsidig, det här är en robusta klocka med lyxiga känsla.

Klockan är en fortsättning på den utveckling av dykarklockor som TAG Heuer startade för drygt 40 år sedan med Heuer Ref. 844.

Klockorna kommer nu i två storlekar – 43 mm, samt 36 mm. Sex klockor är i rostfritt stål, med urtavlor i svart, blått eller silver urtavlor. En är i titan med grön urtavla.

36

hittade sin inspiration från fartygsventiler, eller fartygsfönster. Det har inte varit ovanligt att det krävts flera års köande för att få köpa en Nautilus.

AquisPro Date Caliber 400

Klockor som gör oss glada

Oris professionella dykarklocka, AquisPro Date, är den senaste klockan som har utrustats med Oris egen Caliber 400-rörelse. Klockan har höga nivåer av antimagnetism, överlägsen noggrannhet jämfört med en kronometer, en fem dagars kraftreserv och en 10-årig garanti.

I Sverige kommer den att kosta 47 400.

Oris Divers Sixty-Five Bronze Cotton Candy. Alla tre modellerna har bronsfodral, medan urtavlorna antingen är himmelsblå, vildgröna eller läppstiftrosa.

Tillgängliga från den 8 juni.

Klocka som ska rädda kusten The Wadden Sea är en kuststräcka som sträcker sig runt Danmark, Tyskland och Nederländerna. Här finns ett rika livsmiljöer för tusentals växt-, fisk och djurarter.

Det förändras ständigt, skulpteras av tidvattensflödet – världens största tidvatten.

Oris ingår i ett projekt för att skydda denna känsliga miljö.

– Partnerskapet ska pågå i minst tre år och börjar med den specialutvecklade klockan Dat Watt Limited Edition. Vi vill tillsammans med Oris höja medvetenheten om området. De medel som samlas in vid försäljning av klockan kommer att finansiera ett projekt som annars inte kommit till stånd, säger Bernard Baerends, chef för Common Wadden Sea sekretariatet.

Ny titanlegering utvecklad för G-SHOCK För de färgade bitarna i armbandet till GMW-B5000TR använder Casio en helt ny titanlegering som nästan är dubbelt så starkt som ren titan. Det har dock samma rostfria och allergivänliga egenskaper. På grund av dess extrema hårdhet kan det tillverkas med spegelfinish.

GMW-B5000TR är utrustad med Smartphone Link-funktion för automatisk tidsjustering, världstid och många andra funktioner: Casio Tough solenergisystem, Multiband 6, radiovågsmottagning och helautomatisk LED-bakgrundsljus.

37

Varje klocka är unik Casio släppte under våren B2000PH som är en ny klocka i MT-G-serien.

Genom konstruktion tar Casio ytterligare ett steg vidare med sina metallmodeller och använder jonplätering, lasergraveringstekniker och nya material.

De subtila färgvariationerna i regnbågsjonpläteringen gör att varje klocka blir unik – ingen klocka ser ut som någon annan.

Klockan har radiovågskalibrering och kan anpassa sig automatiskt till lokal tid när den passerar tidszoner.

Lika stor – men större Omegas Seamaster 300 introducerades 1957 under en tid då fritidsdykning blev allt populärare. De senaste versionerna inspireras av tidigare modeller med öppna arabiska siffror i vintagestil som dök upp på 60-talet.

Trots en tunn profil har urtagsöppningen förstorats till 30,4 mm från 29,5 mm genom att minska fodralets bredd och ramringen. Det nya sortimentet av Seamaster 300 ser större ut på handleden än den föregående generationen, trots att 41 mm diameter förblir densamma. Armband finns i både stål och läder. På bilden en Seamaster 300, Bronze Gold.

Diamanter – eller fler diamanter Klocka eller smycke? Spelar det egentligen någon roll. Denna klocka i rosa, vitt och gult guld är strösslad med 150 gnistrande diamanter.

Klockan lystrar på namnet Vivienne och är skapat av Louis Vuitton.

Får man ändå inte nog av diamanter har Louis Vuitton som tur är även lanserat en version med ett diamantbelagt armband.

Klockan som inga stötar rår på I samband med Watches & Wonders presenterar den Schaffhausen-baserade tillverkaren IWC Big Pilot’s Watch Shock Absorber XPL. Klockan inryms i ett 44 mm fodral i deras egna titanlegering och uppges klara av att stöta över 30 000 G!

38

Återupplivad instegsklocka Cartier har i år återupplivat Must de Cartier. Det var massproducerade klockor med quartzverk som introducerade i slutet av 1970-talet för att möta batteridrivna klockor från Asien. Klockan har en boett av stål och tanken är att Tank Solo ska vara en instegsmodell.

Pimpad svensk

Hermès H08

Svenska Sjöö Sandström var inte med på den digitala mässan. Men visst har de nyheter. Bland annat en upphottad modell av sin klassiska modell Royal Steel. Den har fått ett flertal uppdateringar sedan den kom i början av 1990-talet. Nu har Sjöö Sandström lagt till en diamant bezel till denna kollektion. Versionen med diamanter kostar naturligtvis betydligt mer än basmodellen. Gillar man diamanter får man lägga ut drygt 55 000 kronor.

Den nya Hermès H08 är en snygg vardagsklocka. Den har ett mycket reptåligt fodral av titan eller grafen och klarar duschen med sina 100 M vattentålighet.

Läser av kosmos Jaeger-LeCoultre firar 90-års jubileum genom att släppa Reverso Hybris Mechanica Caliber 185. Den första klockan med flera urtavlor kom redan 1932.

Denna Reversoklocka har massor av innovativa och nya astronomiska förutsägelser. Det är världens första armbandsur med 11 komplikationer spridda över fyra urtavlor. Här finns bland annat evig kalender, minutrepeater och två nya patenterade komplikationer för att spåra månens omloppsavstånd från jorden och för att förutsäga sol- och månförmörkelser på en rektangulär yta som bara mäter 51 mm x 31 mm. Klockan kan förutsäga astronomiska händelser som supermånar och förmörkelser och annat som kommer att hända i kosmos.

Endast tio exempel kommer någonsin att göras, var och en kostar drygt 1,35 miljoner – euro…

39

40

Utvalt – nyheter och inspiration från omvärlden Omvärldsredaktör: Kina Andersson

Breitling och Bentley Redan 2002 bad Bentley Motors klocktillverkaren Breitling att skapa en inbyggd klocka för sin legendariska Continental GT. Sedan dess har samarbetet rullat på. Nu i april lanserar de Premier B21 Chronograph Tourbillon 42 Bentley Limited Edition, producerad i en exklusiv serie om 25 stycken. Den nya kronografen hyllar också Willy Breitling, sonson till grundaren Léon Breitling, som var en passionerad Bentley-förare: Det berättas att han i slutet av 1940-talet var en välbekant syn på vägarna mellan Genève och La Chaux-de-Fonds – vid ratten i en av sina många Bentleys.

Klassisk biltävling ”Mille Miglia” är en av Chopards mest ikoniska modeller – döpt efter en klassisk biltävling som kördes första gången 1927, på landsvägar i norra Italien. Namnet syftar på distansen, 1 000 engelska mil, ca 1 600 km. Efter en olycka 1957 stoppades den och körs numer som en historisk racingtävling med bilar tillverkade mellan 1927 och 1957. En version från Chopard är för övrigt tillägnad den legendariske racerföraren Jacky Ickx.

Seiko + Giorgetto Giugiaro = sant Seikos Macchina Sportiva, som betyder sportbil, har fått namn efter sin originaldesigner: Giorgetto Giugiaro. Han har designat några av världens mest kända bilar, från Ferrari och Maserati till DeLorean och Ford Mustang och hans designspråk går igen i Seiko Macchina Sportiva. Här ser vi skarpa linjer, hexagonmönster på urtavlan och en kronograf som minner om speedometer i en bil. Med Seikos Solarurverk behöver man heller inte bekymra sig för batteribyte: klockan tar upp solljus via urtavlan och omvandlar detta till energi som lagras i ett batteri.

41

SCHALINS SCHALINS SCHALINS RINGTAILOR RINGTAILOR RINGTAILOR Ibland är det lätt att hitta din din drömring drömringii Utgåfrån frånnågon någonavavringarna ringarnai vårt i vårt Utgå Ibland är lätt det att lätthitta att hitta Utgå från någon av ringarna i vårt Ibland är det din drömring i våra kollektioner, ibland hittar du du istället istället bredasortiment sortimenteller ellerskapa skapaenennyny ring våra kollektioner, ibland hittar breda ring våradrömringen kollektioner, ibland hittar du istället breda sortiment eller skapa en ny ring ii din fantasi. heltfrån frångrunden. grunden. drömringen din egen egen fantasi. helt drömringen i din egen fantasi. helt från grunden.

Vi på vet att drömringen ibland ibland Schalins Schalinsverktyg verktygRingTailor RingTailorfinns finns endast ViSchalins på Schalins Schalins vet drömringen att drömringen endast i i Vi på vet att ibland Schalins verktyg RingTailor finns endast i är en av flera olika olika ringar ringar butik butikhos hosutvalda utvaldaåterförsäljare. återförsäljare. ärkombination en kombination kombination av flera är en av flera olika ringar butik hos utvalda återförsäljare. eller helt nytt. nytt. Vi Vi har har ellerhelt helt enkelt enkelt något något helt ellerdärför helt enkelt något helt nytt.

Vi har verktyg till till Hittadin dinnärmaste närmastebutik butikmed med RingTailor Hitta RingTailor därför tagit tagit fram fram ett ett unikt unikt verktyg därför tagit fram ett unikt verktyg till Hitta din närmaste butik med RingTailor våra du tillsammans tillsammans viawww.schalins.com/ringtailor. www.schalins.com/ringtailor. våraåterförsäljare återförsäljare där där du via våramed återförsäljare där du tillsammans via www.schalins.com/ringtailor. lätt kan kan ta ta medpersonalen personalen i butiken lätt medfram personalen i butiken lätt kan ta Priset på på ringen ringen fram unika unika ringar ringar i 3D. Priset fram unika ringar i 3D. Priset på ringen uppdateras realtid. uppdateras dessutom dessutom i realtid. uppdateras dessutom i realtid.

42

43

Hans Ekman minns sina 76 år i guldsmedsbranschen Hans Ekman har varit verksam inom guldsmedsbranschen i 76 år. Fortfarande arbetar han då och då i verkstaden i Ekmans Guldsmedja. Han har följt branschens guldår och dess nedgång. Men företaget är stabilt och sysselsätter i dag både hans döttrar och ett barnbarn.

H

ans Ekman är en av få återstående guldsmeder i Sundsvall. Han började i branschen 13 år gammal. Under alla år har Hans samlat material som dokumenterat guldsmedsyrket från dess början till vad det är i dag.

Guldsmedsyrkets historia och Hans Ekmans 74 år inom hantverket har nu blivit till en bok. De anteckningar han gjort under åren och det material han samlat har sammanställts av kulturjournalisten Susanne Holmlund. Boken heter: En livslång guldsmedshistoria –

Hans och Eivor Eklund i guldsmedsverkstaden. Foto: Susanne Holmlund.

44

Sundsvalls guld- och silverhantverk från 1668 till Hans Ekman.

Hans Ekman är en av de sista ännu verksamma guldsmederna som skolats i det gamla lärlingssystemet. Uppväxten i ett rum och kök med en alkoholiserad far och med ständiga fyllegräl innebar en

tuff start i livet för Hans. Det här satte sina avtryck i skolan som bara gav honom godkända betyg i slöjd, teckning och gymnastik.

Tolv år fyllda började Hans yrkeskarriär. Som springschas levererade han korv till butiker i Borås. En kamrat var springschas åt en guldsmed och visade upp smyckesritningar som imponerade på Hans.

Efter en tid fick han möjlighet att ersätta kamraten som cykelbud hos hovjuvelerare Bruno Becker, som senare skulle bli firman Hallbergs Guld i Borås.

Tretton år gammal klev han in i guldsmedsbranschen.

– Jag växte succesivt in i branschen.

Man gick och tittade när de äldre guldsmederna arbetade och fick hjälpa dem med ärenden. Efter något år fick jag en stol att sitta på och chefen gav mig några småsaker att arbeta med. På den tiden växte man in i yrket.

Med tiden avancerade han alltså från springschas, silverputsare och städare med allt fler göromål inom själva guldsmidet. Han fick börja slipa och polera, blanda förgyllningsbad, legera slaglod och tillverka charner. Lärlingsutbildningen hade börjat.

Trots att han trivdes var han missnöjd med lönen och arbetade en tid på en konfektionsfabrik för 75 kronor i veckan. Men Bruno Becker ville ha tillbaka Hans och erbjöd honom 50 kronor i veckan. Trots att det var betydligt mindre än vad han tjänade på fabriksjobbet antog Hans anbudet. Detta var en tid då en erfaren guldsmed tjänade 175 kronor per vecka.

Arbetsuppgifterna blev nu allt svårare. Hans fick börja göra enklare reparationer och tillverka fattningar till

1-, 2- och 3-stensringar. Han tillverkade pappersknivar i silver, manschettknappar och guldörhängen med skruv. Till julen gjorde han champagnevispar i guld och silver, som var presenter till de lite finare och mest köpstarka kunderna i butiken.

Efter sju år i Borås och som fjärdeman i företaget förstod Hans att han behövde röra på sig för att ställas inför nya och större utmaningar.

Efter att ha gått runt hos flera andra guldsmeder som lärling hamnade han hos C G Hallbergs i Sundsvall, efter att i Guldsmedstidningen sett en annons om att det där fanns en ledig plats.

På kvällarna – naturligtvis efter arbetet – färdigställde han sitt gesällarbete, ett armband, en ring och ett par örhängen med några gröna och rosa turmaliner. Det blev också i Sundsvall som han avlade sitt gesällprov 1955.

Naturligtvis med Beröm Godkänt.

Men Hans slog sig inte till ro. En kamrat lockade med honom på emigrantresa till Kanada, trots att Hans påpekade att han inte kunde ett ord engelska. Men hantverk har inga gränser. Det var inga svårigheter för en duktig guldsmed att få jobb i Torontos guld- och silververkstäder.

Men efter drygt ett år längtade han hem. När han vid hemkomsten intervjuades i lokaltidningen berättade han att han tyckte att den nordamerikanska guldsmideskonsten var på väg åt fel håll, att där efterfrågades allt mer massproducerat krimskrams.

Naturligtvis var även Sverige på väg åt det hållet. Men inte ännu, då i slutet på 1950-talet. Runt hörnet väntade riktiga guldår för guldsmedsbranschen. Åren gick. Men efter 15 år på Hallbergs i Gävle kände han att det var dags att sätta upp en egen guldsmedja. Sista året som anställd noterade han allt han gjorde, förutom servicearbeten, fick han ihop det till 1 540 arbeten. Han räknade ut att han borde kunna arbeta ihop 30 000 kronor per år.

– Jag förde dagbok och noterade kostnaden för varje arbete. När året var slut räknade jag in vad jag arbetat in till företaget. Kunde jag leva på det?

På den tiden krävdes rejäl pappersexercis för att starta eget. Bland annat skulle den blivande företagaren gå till Skattemyndigheten och göra en förhandsdeklaration, där årsomsättningen skulle uppskattas.

– Jag angav att jag skulle omsätta 30 000. Men jag fick bakläxa. Man menade att med den låga omsättningen gick det inte att driva ett företag. Vi skriver 50 000, sa han.

Så här i efterhand ser man att både Hans och skattmasen var allt för försiktiga. Under många år har omsättningen legat kring fem miljoner. De 14 000 Hans satsade 1963 i företaget har förräntat sig bra.

Reparationsjobben när han startade sitt företag kom från hans tidigare arbetsgivare och de flesta andra guldsmedsbutikerna i stan. Han hade fullt med arbete från första dagen som egen företagare.

– Jag arbetade långa dagar. Min fru var lite besviken över att jag aldrig var hemma.

Hon fick ensam sköta barn och hem.

Under många år i början var timförtjänsten inte något vidare, trots att arbets-

De smycken som Hans gjorde till sitt gesällprov 1955.

Foto Susanne Holmlund.

45

dagarna ofta var upp mot 12 timmar.

Men företaget utvecklades och gick allt bättre. Och 1967 – året efter han fick sitt mästarbrev – var det dags att även öppna en butik. Nu fick även hans fru, som var sjuksköterska, omskola sig till guldsmedsbiträde och företaget fick sin första anställde.

– Jag hittade en lokal som passade både till verkstad och butik. Den låg i Skönsberg, ett bostadsområde ett par kilometer från Sundsvalls centrum.

Sedan dess har företaget växt och det fungerar ju fortfarande bra, säger Hans.

Hans är även gemmolog. Under många år besökte han olika guldsmedkurser på Hantverksinstitutet. 1959 hade gemmologiska sitt årsmöte i en sal intill.

– Jag blev nyfiken och fick komma in

och lyssna. Dagen efter skickade jag in ansökningspapperen. Jag har varit med i Gemmologiska i 50 år och även suttit i styrelsen. Jag har lärt mig det jag kan av många duktiga gemmologer i Sverige, säger Hans.

Hans har en samling pärlor som han plockade i början på 1960-talet. Med ett speciellt verktyg kunde flodpärlmusslorna öppnas, pärlan avlägsnas och så kunde musslan läggas tillbaka utan att skadas.

Det här var en tid då detta fortfarande var lagligt.

Han minns en leverantör som kom till butiken med massor av pärlcollier och sa: ”Sälj vad du kan och betala mig sedan”. Så kunde det gå till under guldsmedsbranschens guldår.

I boken ”En livslång guldsmeds-

Hans och Eivor Ekman, vid öppnandet av Ekmans Gulsmedja vid flytten till Skönsberg 1967.

46

historia” beskriver Hans guldsmedsbranschens guldålder från 1950-talet till 1980-talet. Det här var rekordåren då folkhemmet förverkligades. Arbetstidsförkortningar, gott om arbete och stigande reallöner gjorde nu gemene man till kund i guldsmedsbutikerna. 1985 nådde branschen sin topp. Då fanns 850 guld- och silversmeder i landet.

1965 startade Guldsmedsförbundet guldsmedsskolan i Mjölby, det gamla systemet med lärlingar och gesäller växlade över till en skolbaserad utbildning. Ytterligare en skola startades dessutom i Falköping.

Kundunderlaget växte snabbt i Hans nyöppnade butik. Han skulle ha kunnat anställa ytterligare ett par guldsmeder.

Men verkstaden var för liten och istället

skickade han arbeten till andra verkstäder.

I butiken hann de fyra butiksbiträdena knappt ta lunch.

Hans minns när SCA Shipping 1985 beställde silverskedar i Tornedalsmodell för nära 700 000 i dagens penningvärde.

Det var gåvor företaget skulle ge till sina kunder.

Guldåldern var även kedjeguldet och länkarnas tid. Vissa guldsmeder specialiserade sig på tillverkningen. Jo’Ans tillverkade massor av kedjor som såldes vidare till kunderna i Sundsvall.

Det här var också den tid då många barn fick dopskedar i silver varje födelsedag, med målet att ha dussinet fullt när det var dags att sätta bo.

Efter De Beers lyckade kampanj i USA och på kontinenten nådde diamantfebern även Sverige under 1970-talet.

Under de första åren på 70-talet fördubblades antalet förlovningsringar med diamanter och vigselringar med stenar ökade med 50 procent.

På Ekmans Guldsmedja såldes massor av så kallade Stjärnringar, ringar som är möjliga att byta in mot ringar med större diamanter. Under perioden 1974 till 1990 sålde Ekmans Guld 3 550 stjärnringar.

Guldåren drog många skojare till branschen. Hans blev något av en vakthund mot oseriösa företag – speciellt i Sundsvalls Tidning – under dessa år.

Han rasade mot bluffrabatter, bluffsmycken köpta utomlands, falska kontrollstämplar, oseriös guldförsäljning, investeringsdiamanter som inte höll måttet och många andra avarter i branschen.

1985 var guldåren slut. Hans var ganska less och funderade på att sälja butiken. Men när hans två döttrar visade intresse av att börja i företaget tänkte han om och utvidgade istället. De ganska stora investeringarna visade sig snart vara betalda. Numera arbetar både barn och ett barnbarn i Ekmans Guldsmedja och butiken ingår i Smyckakedjan.

Men guldåren är över. Sundsvall kunde 1960 räkna in 16 yrkesverksamma guldsmeder och dessutom några lärlingar. Den skaran hade reducerats till en handfull smeder med gesällbrev 2016.

Det senaste gesällbrevet utfärdades 1988. Så här skriver Hans i boken: ”2018 har varit det sämsta året under mina 73 år i yrket. Tidigare ökade tempot inför jul i månadsskiftet november december. Reparationer och omarbetningar kunde man inte lova

kunderna förrän i januari.” Hans fortsätter: ”I dag råder ett obehagligt lugn, en känsla av att det borde vara bättre tryck på julförsäljningen”.

– Förra året gick det bara åt drygt 1 000 arbetspåsar. Men sen tillkommer naturligtvis mycket servicearbeten, så jag sitter inte arbetslös. Men det krävs inte längre arbetsdagar på tolv timmar, säger Hans.

Förklaringarna Hans har är flera: starkt stigande guldpriser, masstillverkning och allt mer gjutna smycken och bijouterier. I dag visar människor hellre sin status med teknikprylar än med smycken.

Han framhåller dessutom att kunderna inte alltid värderar hantverket utan lika gärna köper masstillverkat.

Många silverföremål var förr bruksföremål vid finare middagar. Sådant finns inte längre kvar.

Egentligen är det 35 år sedan som Hans passerade pensionsåldern. Men som så många andra smeder har han svårt att slita sig från smedjan. Men pandemin har gjort det svårt att besöka butiken och verkstaden.

– Numera brukar jag främst komma ner till verkstaden när några ringar behöver ändras. Vi skickar de flesta arbetena som kommer in till en kollega.

Jag gör mest småsaker. Dessutom hjälper jag fortfarande kunder att värdera smycken och diamanter. Det kan jag inte släppa så länge synen är kvar, säger Hans. 

Hans med en del av de pärlcollier han fick av en leverantör för att sälja under pärlhalsbandens storhetstid.

Här arbetar Hans Ekman som lärling hos hovjuvelerare Bruna Becker i Borås 1946.

Foto: Wallander & Wernlund.

47

Ädelstenar och hållbarhet: del 4

Hur långt har vi kommit – Tanzania På Sri Lanka sker 90 procent av all ädelstensbrytning med licens från myndigheterna.

Det har lett till minskad miljöpåverkan och bättre arbetsförhållanden. Tanzania har mycket gemensamt med Sri Lanka när det kommer till ädelstenar. Men här sker en stor del av den småskaliga gruvdriften under myndigheternas radar. Hur kan de snabbt nå Sri Lankas nivå?

N

yckelordet i de tre tidigare artiklarna har varit Artisanal Small-scale Mining (ASM); småskalig gruvdrift med enkla verktyg.

I seriens första artikel upptäckte vi att ASM kunde hjälpa oss att förklara varför Kimberleyprocessen fungerar för diamanter men har varit svår att applicera på färgstenar.

Diamanter bryts till 80 procent genom storskalig, industriell gruvdrift och produktionsflödena blir således lättare att spåra. Färgstenar däremot bryts till 80 procent genom småskalig gruvdrift, där myllret av små temporära produktionsflöden blir en större utmaning att spåra.

Samtidigt såg vi, i artikel nummer två, att den småskaliga brytningen inte

bara ställer till med problem, utan att småskaligheten också ger försörjning på landsbygden. Många som arbetar med att bryta ädelstenar småskaligt är samtidigt lantbrukare. För dessa är grävandet efter ädla stenar ett komplement till försörjningen under torrsäsongen.

Förundersökningen inför en nationell konferens i Tanzania 2017 konstaterade att lokalsamhällen där småskalig gruvdrift bedrivs uppvisar mindre fattigdom än andra jämförbara samhällen. Ändå är småskalig gruvdriften förknippad med många utmaningar: påverkan på landskap, bristande säkerhet och osäker ekonomi och arbetsvillkor.

Hur ska småskalighetens fördelar kunna behållas samtidigt som problemen reduceras?

Några dagars produktion från en småskalig smaragdbrytning i Tanzania.

48

Text och foto: Johannes Orstadius

Lösningen stavas, enligt regeringar och expertorganisationer: formalisering.

Tanken är att den småskaliga gruvdriften ska gå från att vara en informell verksamhet, utan kontaktyta mot myndigheter, till att varje liten brytningsverksamhet ska bedrivas med licens.

Myndigheter kan både erbjuda hjälp men också ställa krav och se till att de uppfylls. Ju mer kontakt mellan verksamheterna och myndigheterna, desto större blir myndigheternas förmåga både att hjälpa (tillgång till infrastruktur och kapital, konfliktlösning, marknadsföringskanaler, rådgivning) och ställa krav (säkerhetskrav, miljökrav, anställningstrygghet, skatter). Den sista parentesen: kravsidan, innehåller ju just de utmaningar som är angelägna att komma åt.

I förra artikeln dök vi ned i exemplet Sri Lanka. Landet har haft åtminstone tvåtusen år på sig att väva in småskalig ädelstensbrytning i samhället. Under de senaste 50 åren har Sri Lanka arbetat målmedvetet för att formalisera ädelstensindustrin.

Sri Lanka är ett land där drygt 50 procent av allt förvärvsarbete sker inom den informella sektorn, under myndigheternas radar. Trots det uppskattade två lokala källor att 80 till 90 procent av all ädelstensbrytning i landet i dag sker med licens från myndigheterna. Det måste ses som en stor framgång.

Att det är så inom ädelstensbrytningen, som är så småskalig och sporadisk till sin natur, är ganska anmärkningsvärt.

Ett påtagligt resultat är att nästan alla gruvschakt i landet numera fylls igen

efter att brytningen avslutas (Lucas 2014). Sker inte det får gruvans ägare inte tillbaka sin licensdeposition från myndigheterna.

För oss i Sverige låter en hög nivå av formalisering självklar – här sker bara 8-12 procent av förvärvsarbetet informellt (IMF 2018). I stora delar av Afrika däremot, där jorden råkat placera en stor del av sina ädelstensfyndigheter, är utmaningarna kring formalisering större än i Sri Lanka. Generellt sett över den afrikanska kontinenten sker hela 86 procent av allt förvärvsarbete inom den informella sektorn enligt International Labour Organization (ILO 2018).

Det ädelstensrika landet Tanzania har inte haft samma tid på sig som i Sri Lanka att väva in ädelstensbrytning och tillhörande yrken i samhället: blott omkring 30–50 år snarare än Sri Lankas tvåtusen. Ändå har de mycket gemensamt när det kommer till ädelstenar.

I dag skiljer ett hav Sri Lanka och Tanzania. Men för över 500 miljoner år sedan var Sri Lanka inklämd mellan östra Afrika och Indien inom superkontinenten Gondwanaland. Det geologiska området Mocambiquebältet skär genom både Sri Lanka och delar av östra Afrika, inklusive delar av Madagaskar, Mocambique, Kenya och Tanzania.

Det är Mocambiquebältet vi har att tacka för större delen av världens safirproduktion i dag. Efter Sri Lanka och Madagaskar är Tanzania sannolikt världens tredje viktigaste safirproducent.

Dessutom är Tanzania hemvist åt en hel del andra ädelstenar: hela världsproduktionen av tanzanit, kanske hälften av all tsavoritgranat, mintgranat och rhodolitgranater. En hel del krysoberyller samt en gnutta rubin, smaragd, akvamarin och alexandrit.

Här finns också östra Afrikas kanske viktigaste handelscentrum för ädelstenar, Tanzanias näst största stad Arusha. Vad som händer i Tanzania och Arusha ger svallvågor genom hela östra Afrikas ädelstensmarknad. Hur långt har Tanzania kommit i ädelstensbrytningens formaliseringsprocess? En gedigen undersökning gjordes 2016–2017, med avsikt att agera underlag för en nationell konferens kring småskalig gruvbrytning i Tanzania. Undersökningen, mynnade ut i rapporten ”Artisanal and small-scale mining in Tanzania – Evidence to inform an ’action dialogue’” och ger en unik inblick i gruvbranschen.

Det första försöket till ett formellt licenssystem infördes 1998, det vill säga tjugosju år efter att Sri Lanka påbörjat sina krafttag. Ett av de uttalade målen inom 1998 års regelverk var just att ’formalise artisanal miners into (licensed) small-scale miners, and provide extension services’. Med andra ord skulle staten se till att aktörerna inom ASM-sektorn började arbeta under licens och samtidigt stödja branschen med nödvändiga tilläggstjänster.

Landets ledning hade vid det laget insett vikten hos ASM-sektorn i landet.

1996 uppskattades 550 000 personer få direkt försörjning från småskalig gruvdrift, enligt statistik från Ministry of Energy and Minerals (MEM) sammanställd 2012. I ett tal till Tanzanias parlament 2015 hävdade ministern för energi och gruvdrift att antalet människor direkt försörjda av ASM hade

ökat till över en miljon. Dock uppskattades bara tolv procent av dessa arbeta med småskalig brytning av ädla stenar (MEM, 2012), resterande andel var främst relaterad till guld och byggnadsmaterial (82 procent tillsammans). Ädelstensbrytningen är det knappast en försumbar källa till försörjning, särskilt som beräkningar visar att varje person sysselsatt inom småskalig gruvbrytning ger upphov till ytterligare sex arbetstillfällen längre fram i värdekedjan och inom omkringliggande serviceyrken (Hilson, 2016).

Under tidigt 2000-tal skedde en boom av mekaniserad, storskalig gruvdrift i Tanzania, driven av investeringar från utlandet. Men de utlovade positiva resultaten inom småskalig gruvdrift uteblev. I grafen på nästa sida kan det urskiljas hur antalet licenser låg kvar på en mycket låg nivå. Var låg problemet?

Verksamhet vid en småskalig gruva i närheten av Arusha i norra Tanzania.

49

Vid det här laget kan vi börja urskilja konturerna till en generell roadmap för formalisering. Den bild som framträder går måhända att sammanfatta i följande steg: Steg 1: Myndigheterna behöver samtala med lokalsamhällena där ASM bedrivs, både lokalt (för att undersöka vad myndigheterna kan göra för att hjälpa till) och nationellt (för att förstå vidden av branschens potential och problem) för att optimera strategi och lagstiftning.

Steg 2: Initiera formell kontaktyta mellan myndigheter och individer inom ASM. Denna kontaktyta är en licens, plus medföljande rättigheter, skyldigheter och möjligheter. I länder där formellt samarbete med myndigheter inte är normen så blir detta steg inte enkelt. Det är naturligt att myndigheterna måste bidra med en hel del från sitt håll för att samarbetet ska kännas konstruktivt för licenstagarna, speciellt om kostnaden är hög. Värdefullt stöd kan exempelvis vara möjlighet till utbildning, tydlig rätt till marken, nya försäljningskanaler såsom regionala mässor, lokal tillgång till värdeökningstjänster såsom slipning och laboratorietjänster, och billiga försäkringar. Parallellt med ’morötterna’ kan licenserna börja innehålla krav: exempelvis Sri Lankas krav på att återställa marken efter sig för att återfå en del av licensavgiften.

Steg 3: Bredda samarbetet mellan ASM-sektorn och myndigheterna, tills det blir norm även bland avlägsna lokalsamhällen att arbeta under licens.

Fördjupa samarbetet, tills kraven som ställs (och efterlevs) faktiskt åtgärdar branschens huvudsakliga problem.

Tanzania sitter nu fast i mitten av steg 2.

Steg 1 har man klarat av: regelverket som påbörjades 1998 och uppdaterades 2010 identifierar träffsäkert både viktiga stöd och krav, baserat på den verkliga situationen i landet. Landets ledning verkar också sedan tio år börjat inkludera ASM i nationella strategier för fattigdomsreduktion.

Steg 2, att utarbeta en samarbetsplattform i form av en licens som fungerar för både myndigheter och licenstagare, har påbörjats, men utförandet är mycket grovt tillyxat och fungerar ännu inte i praktiken. Licensen som ska sökas av en person som önskar söka efter rhodolitgranater på en slätt utanför sin by kallas Primary Mining License och är likadan för alla personer och företag som

50

har startkapital på under cirka 1 miljon svenska kronor.

Licensen ställer höga krav bland annat på planer för återställandet av miljö efter brytningens slut, men mycket lite praktiskt stöd ges till individen. En förändring gav vissa resultat: ansökningsprocessen flyttades 2010 ut till regionala myndighetskontor för att bli mer lokal.

Det bidrog till att ansökningarna som mest nådde nära 10 000 per år under 2013, för att sedan minska igen.

Få av alla dessa ansökningar gällde dock ädelstenar och de flesta ädelstenslicenser gällde specifikt tanzanit. För individer på landsbygden, utan startkapital, som grävde efter ädelstenar var licenskostnaden (som inte sällan kan bli uppåt 4 000 svenska kronor per år) helt enkelt inte möjlig att erlägga. Ännu är systemet inte utformat för de många riktigt småskaliga aktörerna.

Intressanta försök till att förenkla licenserna och erbjuda bättre stöttning till småskalig brytning görs dock hela tiden. Konferensen 2017 var ett steg på vägen, och en spännande utveckling har de senaste åren skett inom tanzanithandeln.

Tanzanit har använts som ett slags testobjekt i Tanzania. Området där tanzanit bryts är begränsat, produktionsvolymerna är relativt stora, och produktionen är stabilare än för de flesta andra färgstenar i landet. Tanzania har därför

infört vissa hårdare regler och en högre grad av formalisering just när det kommer till tanzanitbrytningen. Bland annat en regel från 2010 om att råstenar över 1 gram (fem carat) inte får exporteras.

En sådan regel syftar till att få ädelstensslipningsindustri att få fäste i landet. Det kopplas till målet att myndigheterna ska stötta branschen med möjligheter till värdeökning för de inhemska ädelstenarna, något som många ser som en central del för att bygga upp en stark bransch med djup kunskap. Sri Lanka har haft liknande regler länge, fast på alla råa ädelstenar oavsett vikt, vilket tros ha bidragit till en långsiktigt stark förädlingsindustri.

Många anser dock att Tanzanias regelverk för tanzanitexport infördes för hastigt och lite i fel ordning: slipningsindustrin - framförallt utbildningar för ädelstensslipare – borde ha införts i högre grad innan exportförbudet för råstenar.

Detta blev lärdom för andra länder, och för Tanzanias egna myndigheter innan de potentiellt fortsätter med ett mer storskaligt exportförbud.

Hur många år kommer det att ta för Tanzania att nå den nivå av formalisering som Sri Lanka befinner sig på i dag?

Samma 27 år som Sri Lankas myndighetsmässiga försprång var? I nästa del – som också blir seriens sista – möter vi en amerikan som är fast besluten att det inte ska behöva ta så lång tid. 

Källor: International Institute for Environment and Development (IIED). Artisanal and small-scale mining in Tanzania – Evidence to inform an ’action dialogue’. 2018.

Hilson, Gavin (International Institute for Environment and Development (IIED)).

Artisanal and small-scale mining and agriculture Exploring their links in rural sub-Saharan Africa. 2016.

International Monetary Fund (IMF). Shadow Economies Around the World – What Did We Learn Over the Last 20 Years? 2018.

International Labour Organization (ILO). Women and men in the informal economy – A statistical picture. 2018.

Låt oss göra jobbet - handla online Oavsett tid på dygnet eller var du befinner dig är vår webbshop alltid öppen. Med förstklassig service, snabba leveranser och trygg hantering, levererar vi verktyg och ädelmetaller till dig.

Besök shop.nsg.se för att ta del av vårt breda sortiment!

Tillsammans för ett äkta hantverk Guldalliansen är ett förbund av guldsmedsbutiker som värnar om guldsmedsyrket och dess geniuna hantverk. Med exklusiva medlemsförmåner, tydlig branschdifferentiering och en gemensam allians skapar vi en starkare position på marknaden.

Läs mer på Guldalliansen.se

51

Returadress: Tid & Smycken Katarina Bangata 57 116 42 Stockholm

Kvalitet, Kunskap och Service sedan 1919 – Sveriges största sortiment av ädelstenar, pärlor och diamanter!

0 8 - 410 2 8 0 10

52

I N FO @GE M M A A B . S E