Möt konstnären Helena Bratt

Helena Bratt

Ålder: 33 år. Ort: Rengsjö . Yrke: Konstnär. Aktuell med: Studerar måleri på Vilnius Academy Of Arts i Litauen. Intressen: ”Herregud, jag har oändligt med intressen, och kommer inte hinna utöva alla innan jag dött.” Instagram: @helbratt

”Vildvuxet” är ett av verken som ingår i separatutställningen ”Mellan minne å glömska”.

Helena Bratt tipsar

Boken: ”STUFF compulsive hoardning and the meaning of things”. Två forskare som skrivit väldigt fint och intressant om tvångsmässigt samlande, och de gav mig nya perspektiv på ett ämne som ofta framställs på ett hånande sätt. Youtube: Song Dongs ”Waste not”, som handlar om samlande. Göra: Skaffa nåt material, kasta bort alla kritiska tankar å greja loss!

Jag rekommenderar ALLA människor att ägna tid åt något kreativt, vare sig det är att bygga en brevlåda, karva på en pinne, rita skeva streckgubbar eller härja runt med nåt tyg.

”Samlande, föremål och minnen inspirerar mig”

Helena Bratt från Rengsjö studerar fri konst på Valand i Göteborg. Men under våren är hon utlånad till Litauen för att plugga måleri och spela kort.

Vi blev bekanta med hennes konst redan för tio år sedan, då hon schablonmålade två lador längs riksväg 50 mellan Bollnäs och Söderhamn. Sedan dess har Helena Bratt utbildat sig vidare inom konst, slöjd och måleri och haft fem separatutställningar. Men hon rekommenderar helst ingen att bli konstnär på heltid.

TEXT & FOTO: JOHANNA SYRÉN

Hej Helena! Vad fick dig att vilja bli konstnär? – Det har aldrig varit ett aktivt val, jag har bara fått acceptera att det är det jag är. Jag tvekar stup i kvarten eftersom konstnärsyrket är en konstant bergodalbana mellan hybris och det största tänkbara självtvivlet.

Hur är det att frilansa som konstnär? Rekommenderar du det? – Jag kan nog inte rekommendera någon att bli konstnär på heltid, för det är skitjobbigt! Jag skulle behöva en assistent som skötte det administrativa. Det blir ofattbart många telefonsamtal, mejlskriveri och allmänt fix framför det kreativa. Som konstnär behövs en jäkligt stark drivkraft och förmågan att vända på varje litet korvöre. Och när prestationsångesten glider förbi på besök suger det musten ur en. Så bli det bara om du verkligen måste! Men det är ju roligt också så klart.

Men om det rullar administrativt och prestationsågesten håller sig borta – vad är då det bästa med att vara konstnär? – Friheten, och allt oväntat som händer. Tekniker jag har lärt mej, platser jag hamnat på, människor jag mött och att jag kommit närmare mig själv, min familj och mina vänner.

Vad inspirerar dig? – Jag är så himla inspirerad av samlande, föremål, gamla minnen och litteratur. Jag är en nostalgiker och älskar att vara det. Det finns så mycket fina tankar, känslor och till synes små anekdoter som bär på något djupt berörande. Man ska inte underskatta värdet av föremål som minnesbärare. Jag tänker på en gång när jag träffade en kvinna vars i princip hela bohag blivit slängt i en container av hennes barn. ”Dom tyckte bara ja hade skräp så de ä kanske så”, sa hon, och det berörde mig djupt. Som om hela hennes liv varit skräp, verkligen respektlöst. Tyvärr sker det ofta, och dom som gör så borde bli utvisade till skamvrån ett tag.

Just nu befinner du dig i Litauen? Vad gör du där? – Ja, jättespännande! Jag pluggar måleri på Vilnius Academy Of Arts i fyra månader. Det är ett Erasmusutbyte genom Valand på Göteborgs Universitet där jag går ett konstnärligt kandidatprogram i fri konst.

Och jag spelar massa kort här! Finns det nåt mer avslappnat sätt att umgås med folk som pratar massa olika språk i ett främmande land?

Vad betyder Hälsingland för dig? – Jag är så himla kär i Hälsingland så det är inte klokt, och far land och rike runt och predikar hälsingepatriotism. Inte en enda person som jag träffat på annan ort kan ha missat det. Jag har faktiskt föreläst i princip hela Sverige om Hälsingegårdar, dess måleri och om min egen konst, men knappt något alls här hemma. Det är ju jäkligt märkligt när jag tänker på det.

Du undervisar också? – Precis, i lite allt möjligt men kanske främst traditionella färger och måleritekniker, så som pigmentkunskap, äggoljetempera, bonna-marmorering och hur man kan göra sig egen färg. Just nu är jag är sugen på ett nytt kurskoncept med minneskonst som utgångspunkt.

I december stod du för en välbesökt och hyllad separatutställning på Bollnäs Museum & Konsthall. Vad blir nästa projekt? – Ja, och nu är tanken och att den utställningen, som heter ”Mellan minne å glömska”, ska turnera landet runt.

Härligt, varmt lycka till med det, Helena! – Stort tack. # I filmen ”Samlarna” berättar Helena om sin pappa Göran Bratts stora kärlek till gamla föremål. Ett intresse som gått i arv i rakt nedstigande led.