Kärlekspärlorna i frälsarkransen

inte. Den finns i vår strävan efter mötet och omslutningen av andra. Här finns en självklar trygghet av att vi duger. Vi behöver inte förställa oss utan får vara som vi är.

Vår längtan gör sig påmind när vi inte känner oss nöjda. Då är det lätt att dras med i stress, krav och prestationer. Då pressas vi bara att konsumera mer av allting, mer av känslor, mer av människor för att det ska fylla vår innersta längtan. När girigheten kidnappar vår längtan försvinner den varma famnen av längtan som för oss samman med Gud och med människor. Kanske är det just detta som är konsekvenserna av att människan är utestängd från paradiset. Det finns en ständig strävan efter att fylla sin längtan, att återvända till paradiset. Jag tror att förälskelsens rus har sitt ursprung i just paradiset. I den känslan känner vi oss tillitsfulla, vackra, och närvarande. I talet om tvåsamhet är det lätt att tro att den där ”rätte” ska fylla all vår längtan efter närhet, trygghet. Det är dock en alltför stor börda att lägga på en enda person som då måste vara vår bästa vän, vår själsfrände, vårt hopp, vårt andliga bollplank och vår livskamrat. Det blir ett alltför stort krav.

I mötet med en annan människa För att svara upp mot all denna längtan behövs det därför fler människor. När vi nu återigen får börja mötas och umgås får du därför inte glömma att förmedla

Text: Susanne Svanberg, diakon

Biskop Martin Lönnebo har gjort en Frälsarkrans som består av pärlor med olika betydelse. Två av pärlorna är de röda kärlekspärlorna. De berättar om kärlekens väg genom tillvaron och in i våra egna liv.

Den första kärlekspärlan står för kärleken vi får ta emot av andra. Det kan vara kärleken vi får ta emot som barn av våra föräldrar eller den kärlek vi fåt ta emot i en parrelation eller av en nära vän. Det är också kärleken från Gud som ges till oss var och en och som vi bara får ta emot. Att ta emot kärlek kan vara både enkelt och svårt. Om du tidigare i ditt liv har positiva erfarenheter av att få kärlek utan villkor och krav så har du också lättare att ta emot kärlek från nya personer som du möter. Om du däremot har negativa erfarenheter av att inte få kärlek alls eller av kärlek fylld av krav på olika motprestationer så kan det vara svårare att ta emot kärlek. Du har kanske svårt att veta om kärleken är äkta, om du blir lurad eller vad du förväntas göra för att förtjäna kärleken. Vi kan då behöva träna oss i att ta emot den kärlek som ges villkorslöst till oss och känna oss trygga i det.

Den andra kärlekspärlan står för kärleken vi ger vidare till andra. Det kan vara kärlek till någon i ens familj, i en parrelation, men även den kärlek vi ger till vänner vi har. Här finns också den kärlek vi visar till människor som vi kanske inte känner så väl, eller inte alls, men som vi ändå visar kärlek och omsorg om på något sätt. Det som vi kanske kallar att räcka ut en hjälpande hand till någon i nöd och som vi paradisets berusande känsla av samhörighet och tillit till andra människor.

I mötet med en annan människa kan du stilla någons längtan efter att få känna sig omsluten. Kanske är det på det sättet som vi också kan möta vår egen längtan, genom att se andras längtan? I en individualistisk tid och i ett samhälle som förkunnar vikten av självständighet, är det lätt att glömma bort att vi är skapade till gemenskap. Ensam behöver inte vara stark. Vi tror ju på en Gud som vågade vara svag, sårbar och till och med dö för att ge helande. Gud har därför lagt ned en bit av sig själv i vårt lidande och vår längtan efter bekräftelse och förening. Detta för att kunna navigera oss mot varandra och mot Gud själv.

Så till dig som längtar, våga se det fina i att inte vara nöjd. Att det kan driva dig närmre mot Gud och mot människorna.

inte alls har någon relation till i övrigt. Kärleken som vi ger ska ges utan krav på något tillbaka. Visst vill vi gärna få kärlek tillbaka men vi kan aldrig ställa krav på kärleken som vi ger. Kärleken är som en gåva vi ger utan förväntningar att få något tillbaka.