Grunden Tidning, feb 2012 by Grunden Tidning

Grunden Tidning

Nummer 1/mars 2012

Malin och Annika

och deras familjer

Mia Skottborn

Wanja Lundby-Wedin om våra villkor rätten att skaffa barn

Föreningen Grunden

Ledare Innehåll

Hej alla våra läsare!

Vi är en Riksförening!

Föreningen Grunden Sverige har fått eget kontor.

Vi som jobbar på kontoret är Mikael Åhman förbundsjurist, Malin Andrén ombudsman, Hans Lindblom ombudsman, Ola Larsson arbetande ordförande, Emily Gunnarsson förbundssamordnare, Elsa Leth och Mats Andrén tidningsredaktörer, Hanna Swiesciak illustratör, Anders Nordin kontorist.

Riksföreningen är nu godkänd av Socialstyrelsen. Detta betyder att vi får tycka till när politiker och myndigheter har nya förslag eller skrivelser om saker som gäller oss med funktionshinder.

Vi arbetar med informationsmöten för att starta nya Grunden-föreningar. Vi hjälper till med årsmöten och små och stora frågor. Vi hjälper till att lösa problem som Grundenföreningarna kan råka ut för. Vi erbjuder juridisk hjälp för föreningarna. Vi planerar föreningsaktiviteter. Och vi gör denna tidning som ni läser nu!

Tidningsredaktionen bjuder nu in alla Grunden-föreningar runt om i landet att vara med och skapa nya nummer av Grunden

Tidning. Alla idéer och tankar är varmt välkomna!

Vi är stolta, för tillsammans kan vi påverka samhället.

Ola Larsson, ordförande

Riksföreningen Grunden Sverige

Nummer 1/mars 2012

Debatt

Det måste vara tryggt att åka färdtjänst ...... 4-5

Annika Ronneland

Katterna Tess och Saga ............................. 6-9

Malin Andrén

Familjen Lejonhjärta .............................. 10-13

Mia Skottborn

Rätten att skaffa barn ............................ 14-15

Wanja Lundby-Wedin

LO:s ordförande .................................... 16-18

Boliviaprojektet

Despertares i La Paz ................................... 19

Så funkar

Säkerhet på internet ................................... 20

Riksföreningen Grundens Kansli

Grunden Sveriges nya kontor ....................... 21

Grunden Sösk

Startat ett kulturcafé i Ystad ........................ 22

Malmö

Bakning och Konstutställning ....................... 23

Karlshamn

Teatermedjan en amatörteater .................. 24-25

Recension, serie

Frida Kahlo och Diego Rivera, Transformers 26-27

Grunden Tidning

och Annika

Hemsida www.grunden.se

E-post tankesmedjan@grunden.se

Telefon 031-707 20 65

Adress Svangatan 4A 416 68 Göteborg

Formgivning Grundens Reklambyrå

Ansvarig utgivare

Mats Andrén

Anders Karlsson

Annika Ronneland

Carl-Magnus Eriksson

Emily Gunnarsson

Elsa Leth

Gustavo Maturana

Hanna Swiesciak

Johnny Koroschetz

Kenny Strand

Mats Andrén

Malin Andrén

Mark Singleton

Ola Larsson

Paulina Rojo

Petter Bonnegård Mia Skottborn

Och några till…

Grunden Tidning nummer 1/2012 Redaktörer: Mats Andrén och Elsa Leth

Tankesmedjan: Mats Andrén, Emily Gunnarsson, Mia Johansson, Anders Karlsson, Ola Larsson, Elsa Leth, Mia Skottborn, Kenny Strand, Hanna Swiesciak

Det måste vara tryggt att åka färdtjänst P

rogrammet Uppdrag granskning har avslöjat att många tjejer och kvinnor med funktionshinder har blivit sexuellt utnyttjade av chaufförer när de åkt färdtjänsttaxi. Till exempel till och från skolan. Det får aldrig hända igen.

Flera taxi-chaufförer har fått jobba kvar och köra färdtjänst även efter att de blivit misstänkta eller dömda och blivit av med sin taxilegitimation.

Beslut om indragen taxilegitimation skickas från Transportstyrelsen direkt till chauffören.

Varken taxibolagen eller de ansvariga för färdtjänsten får den informationen. De kan ta reda på det själva. Men det gör de inte.

Kommunen säger att de garanterar trygg färdtjänst. Taxibolagen säger att de garanterar trygg resa. Ändå tar ingen av dem reda på om en taxilegitimation har dragits in.

Kan vi vara trygga när taxibolagen inte har någon koll på sina chaufförer som kör färdtjänst?

Hur skall vi kunna lita på färdtjänsten när det kommer fram att förare av färdtjänst-taxi förgriper sig på människor med funktionshinder?

De personer som blir utsatta kan inte försvara sig. De är beroende av hjälp från sin omgivning.

Skall man behöva ha en skyddsvakt med sig för att våga åka med taxi och färdtjänst?

Vi kan inte acceptera att människor som behöver färdtjänst för att kunna vara aktiva i samhället blir isolerade i sina hem för att de inte vågar åka.

Vi som har intellektuella funktionshinder är en väldigt utsatt grupp som ibland har svårt att sätta ord på saker som händer. Kvinnor med intellektuella funktionshinder är dubbelt utsatta. Både som kvinnor och som människor med funktionshinder. Oftast vågar vi inte berätta av rädsla att få bestraffningar. Det är viktigt att veta att det aldrig är vårt eget fel om människor utsätter oss för sexuella övergrepp.

Det kan ibland hända att vi inte vet vad som är okej och vad som inte är okej. Om man inte vet kan man alltid prata med någon om det. Det är vår skyldighet att hjälpa varandra att våga stå upp och säga vad vi tycker är fel eller rätt. Din kropp är din borg. Ingen får göra något mot dig som du inte tycker är okej.

Det är hög tid att Transportstyrelsen, taxibolagen, polisen och de på kommunen som har ansvar för färdtjänst genast startar ett fungerande samarbete så att övergreppen inte fortsätter. Tills systemet fungerar borde passageraren kunna få namn på chauffören innan bilen kommer så att hen har möjlighet att kolla upp själv om föraren har blivit dömd eller ej.

TANKESMEDJAN GRUNDEN

Foto: Gustavo Maturana

Annika och katterna

Annika Ronneland har varit tillsammans med sin sambo Classe i tolv år. De bor tillsammans i Göteborg och har valt att ha katter istället för barn.

Annikas och Classe har två katter. De heter Tess och Saga och är bondkatter. Tess fyller fyra år i juli. Saga fyller tre år i april. Tess är svart och vit. Hon är nyfiken och vill gärna vara med överallt.

- Hon tycker om att titta ner i vattenbrunnen när jag duschar, säger Annika.

Sagas päls har sköldpaddsmönster. Hon har ingen broms. Hon springer rakt in i dörrar och byråar så att det låter värre än det är.

- Hon är inte så kelig och tycker inte om att bli buren, säger Annika. Men jag bär henne ändå ibland så att hon ska lära sig. Då gnäller hon och vill ner.

Tess och Saga är innekatter. De springer omkring i lägenheten, leker kurragömma, jagar och skrämmer varandra.

- De älskar varandra, säger Annika.

Saga jamar när hon inte ser Tess och vill alltid ligga bredvid Tess på natten. Ibland gömmer sig Tess för att hon inte orkar med Saga.

- Det är så roligt att de är så nyfikna och gärna vill vara med hela tiden, säger Annika. De är ju familjemedlemmar så jag har alltid låtit dem vara med på allt. De var med mig igår och hjälpte till när jag pysslade.

När Annika går och lägger sig vill Saga ligga vid hennes ben. Tess brukar lägga beslag på Annikas huvudkudde.

- Då slåss jag och Classe hela natten om hans kudde, säger Annika.

Katterna älskar den inglasade balkongen. Där har de en liten bänk som de hoppar upp på och sitter och tittar på fåglarna och människorna utanför.

Annika Emelie Ronneland

Familj: Sambon Classe och katterna Tess och Saga.

Bor: I Skogome, Göteborg.

Jobbar: I Föreningen Grunden Göteborg

Tycker om: Ormar, döskallar, sin familj, att ha vänner omkring sig.

Motto: Jag är inte funktionshindrad, jag är samhällsförhindrad. Det är samhället som gör mig annorlunda.

Foto: Johnny Koroschetz

Annika brukar filma Saga så att hon kan visa andra hur Saga är. För så fort någon annan människa än Annika och Classe dyker upp springer Saga och gömmer sig. Hon borrar ner sig bland kläderna i garderoben eller under madrassen i sängen. Tess kommer däremot fram och hälsar. Hon möter alltid Annika och hennes sambo vid dörren när de kommer hem.

Annika matar sina katter med Risifrutti på sked morgon och kväll.

- Tess älskar mjölkfritt smör också. Hon brukar sno mina smörgåsar ibland, säger Annika.

Annika fick kämpa i sju år för att få ha katt. Hon ville ha en katt redan när hon bodde hemma. Hennes mamma sa nej. Hon gillade inte katter. Annika bestämde att hon skulle skaffa katt när hon flyttade hemifrån istället.

När Annika var 23 år flyttade hon till en egen lägenhet på ett gruppboende. Efter ett år tyckte hon att det var lagom att skaffa katt.

- Min mamma köpte en katt till mig, men det blev ett jäkla liv på personalen. Det slutade med att hon fick ge bor den till djurens vänner.

Annika gillar inte orättvisor.

- Jag säger ifrån när saker inte känns rätt. Jag går rakt på sak och säger som det är. Folk kan ha lite svårt med att jag är så rak och ärlig. Jag är antingen glad eller arg, aldrig mittemellan.

Annika berättar att hennes kontaktperson inte ville låta henne ha katt trots att en annan boende hade det.

- Om det var så att man inte fick ha husdjur alls på boendet hade jag förstått, säger Annika.

Hennes kontaktperson sa att hon var allergisk och att det inte skulle fungera. Tillslut bytte Annika kontaktperson och skaffade Tess.

- Då var den första kontaktpersonen ändå inne och kelade en massa med henne. Det var ju konstigt. Men jag sa inget, jag orkade inte bråka mer.

Ett halvår senare flyttade Annika och hennes sambo till en bostadsrätt. Då hade Annika bott på gruppboendet i åtta år. För Annika är det viktigt att bo utan personal och själv kunna bestämma vad hon vill göra i sin lägenhet.

- Vi har boendestöd en gång i veckan. Men då är det på våra villkor, säger Annika.

Boendestödet hjälper till med hemarbete som jag inte klarar av på grund av mina leder så att inte Classe ska behöva göra allt.

Men det kändes alltid svårt att lämna Tess ensam i lägenheten när Annika och Classe skulle gå till jobbet. Så sommaren 2009 köpte de Saga.

- Det känns lättare att gå nu när Tess har Saga. När vi kommer hem brukar mattorna ligga huller om buller i ett hörn. Det ser ut som att de verkligen har lekt.

och blir av med huvudvärken.

Tess känner av när Annika har ont någonstans. När hon har ont i sitt lår lägger sig Tess vid foten.

När Annika var liten ville hon ha egna barn.

- Men så har jag funktionshinder och de säger att man inte ska ha barn man ska ha utredning och barnet kanske också får funktionshinder, säger Annika. När jag var 22 år tänkte jag om. Jag vill inte ha någon utredning och få ett barn som hamnar på fosterhem. Jag bestämde att jag ville skaffa katt istället.

Det bästa med att ha katter är att de sköter sig själva och är renliga, tycker Annika.

- Och så är de healingdjur, säger hon. Om jag har ont i huvudet lägger sig Tess vid mitt huvud och ger mig energi. Då händer det ofta att jag somnar

- Om jag inte har pengar en månad kan jag strunta i allt, bara katterna har mat, säger Annika. Det är som med barn. De går före och man får backa lite.

Om Annika och Classe inte hade haft katterna hade de haft hund.

- Classe är mer för hundar. Jag har lovat Classe att vi ska ha hund i framtiden. Men så som han pratar med katterna kan man tro att han haft katt i hela sitt liv.

TANKESMEDJAN GRUNDEN

Foto: Annika Ronneland

Foto: Johnny Koroschetz

FamiljenLejonhjärta

Malin Andrén

Familj: Maken Mats och sonen Jonatan. 4 syskon och 10 syskonbarn.

Bor: Landala

Jobbar: På Riksföreningen Grunden

Tycker om: Är schlagernörd och tycker om realityserier, till exempel Idol.

Motto: Jag är den jag är.

Malin Andrén har en son som heter Jonatan. Han är det viktigaste i hennes liv och de bor inte tillsammans.

Malins son Jonatan är 11 år.

- Han är världens bästa kille. Med ett hjärta av guld. Han har fått sitt namn efter Jonathan Lejonhjärta.

Jonatan har inte bott med Malin sedan han var en månad gammal. Då flyttade han till sina fosterföräldrar.

Malin och Jonatan träffas varje torsdag.

Jonatan har fått diagnosen ADHD och behöver väldigt mycket struktur i sin vardag.

- Han har fått en bra relation med sin mor nu, där jag har hittat mitt eget sätt att uppfostra.

Malin har satt som krav att Jonatan inte ska leka med pistoler och svärd. Malin är

- Det är en längtan, säger Malin. På onsdagar längtar jag speciellt mycket eftersom jag ska träffa honom snart.

Foto: Gustavo Maturana

emot vapen och våld. Han spelar dataspel som handlar om bilar istället för våld.

Malin beskriver sig själv som en social person som bryr sig mycket om människor och ibland tänker mer på andra än på sig själv.

- Jag lägger märke till saker som andra kanske inte ser. Och när jag ser någon som är glad blir jag själv glad.

Malin gillar om att ha mycket på gång.

- Jag tycker om att ta ansvar för många arbetsuppdrag. Jag får stoppa mig ibland så att det inte ligger halvklara jobb liggande.

Det dröjde länge innan Malin berättade att hon var gravid. Hon dolde magen väl under höga byxor och stora klänningar. Hon förnekade graviditeten för sig själv. När hon var i sjätte månaden fick hon hjälp att gå till en barnmorska.

- Det blev kaotiskt omkring mig, säger Malin. Malins familj visste inget förrän månaden innan

Jonatan skulle födas.

- I maj släppte jag bomben, berättar Malin. Frågorna kom. Vad är du rädd för? Varför har du inte sagt något till oss?

- Det var svårt att berätta. De hade ju sagt att det inte var lämpligt ett jag skulle skaffa barn eftersom jag har det funktionshinder som jag har.

Så kom dagen då Malin skulle föda. Den 18 juni år 2000.

- Jag hade gått tre veckor över tiden. Jag kämpade och slet i 18 timmar.

Beslutet om att Jonatan skulle få bo i en fosterfamilj togs en månad senare. Malin fick träffa en fosterfamilj. Hon ställde frågor till dem och fick se papper där det stod att de inte hade kriminell bakgrund. Malin tyckte att föräldrarna var bra och bestämde mig för dem.

- Jag har aldrig ångrat att jag sa ja till den familjen. Och jag har aldrig ångrat mitt beslut.

Jag vet hur det skulle ha blivit. Det krävs ett tålamod. När jag är så snäll som jag är skulle jag inte kunna höja rösten och säga emot på skarpen.

Malin känner sig mottagen som en i familjen hos fosterfamiljen. De bjuder in till diskussioner kring saker som gäller Jonatan och håller inget hemligt.

- Men det är en jobbig procedur att vara

förälder på distans som jag är. Det är en längtan. Jag får boka tid för att kunna ta med honom på något.

Innan graviditeten levde Malin ett liv med mycket festande umgicks med vad hon kallar ”fel” personer. När Jonatan hade kommit ville Malin inte återvända till det gamla livet.

- Nu har jag det bra och han har det bra. Det är jag som är den juridiska vårdnadshavaren och skriver på alla papper.

- Men det är också en sorg jag går igenom, säger Malin. Folk frågar mycket. Varför bor han i fosterfamilj? Varför kan du inte ha honom hemma? Så handikappad är du väl inte?

- Det har inte med det att göra, säger Malin. Med den problematiken jag har skulle jag inte klara av det. Vad skulle hända om han skulle få ett av sina utbrott? Jag har ingen aning om hur man hanterar det. När Malin och Jonatan träffas är det oftast hemma hos Jonatan i fosterfamiljen.

- Jag kan ge honom den kärleken och den tryggheten att han får bo där han bor men att jag ändå existerar, säger Malin. Han är nummer ett i mitt liv.

Malin ser sig själv i Jonatan.

- Jag ser en liten Mini-Malin i honom. Mina hyss, min påhittighet. Jag var precis sådan i hans ålder. Jag kunde allt och visste allt.

TANKESMEDJAN GRUNDEN

Foto: Gustavo Maturana

Foto: Johnny Koroschetz

Rätten att skaffa barn

Mia Skottborn från Tankesmedjan Grunden kommenterar uppsatsen:

Alla har rätt att skaffa barn men är det rätt?

Jag och några kollegor på Föreningen Grunden Göteborg hamnade en dag i ett spontant samtal om funktionshindrades rättigheter att skaffa barn och ha barn. Jag sökte på nätet och hittade en mycket intressant uppsats som skrivits av två studenter från HTU i Vänersborg som gick på det socialpedagogiska programmet år 2005. Uppsatsen heter:

Alla har rätt att skaffa barn, men är det rätt?

En studie om professionella yrkesutövares föreställningar om kvinnor med lindrigt intellektuellt funktionshinder, graviditet och föräldraskap.

Uppsatsen handlar om kvinnor med intellektuella funktionshinder. Den bygger på intervjuer med personal som arbetar med kvinnor som har funktionshinder.

I uppsatsen står det att funktionshindret är helt avgörande när det gäller rättigheten att skaffa och ha barn. Sedan är det tydligen bra att själv ha haft bra föräldrar och en bra uppväxt. Det påverkar tydligen i hög grad hur man själv blir som förälder sedan.

Uppsatsen är enligt min mening ganska förvirrande. Man påpekar på ett par ställen att personer med intellektuella funktionshinder är oförmögna att ta hand om barn.

Det är till och med så, sägs det i uppsatsen, att man vill lära de unga kvinnorna preventivmetoder och smusslar ner p-piller i deras dagliga mediciner.

Det sägs också att personer med intellektuella funktionshinder alltid har rätt att bli gravida på naturlig väg och att få föda barnet och att samhället har ansvaret för alla barn som föds. Och att det kan fungera att människor med intellektuella funktionshinder skaffar och har barn om de får bra stöd från samhället.

I nästa stund sägs det att personer med intellektuella funktionshinder inte klarar att ta

hand om barn för att de ofta är trötta och inte har den uthållighet som krävs för att ta hand om ett barn.

Men hur skall de ha det egentligen, frågar jag mig.

Det som var intressant var att det faktum kvarstår (stod det i uppsatsen) att även människor som inte har ett så kallat intellektuellt funktionshinder kan vara olämpliga som föräldrar. Det är olika faktorer som påverkar föräldraskapet. Man är inte

nödvändigtvis olämplig som förälder för att man har ett intellektuellt funktionshinder. Tvärt om kan vi enligt uppsatsens intervjuundersökningar vara riktigt bra föräldrar lika mycket som personer utan intellektuella funktionshinder kan vara riktigt dåliga föräldrar. Eller motsatsen. Så är det faktiskt bara.

orsakar det inte några problem för omgivningen. Inte? Det var en nyhet! Kors Då!

Omgivningen har fördomar och de tycker inte att funktionshindrade skall skaffa barn. De säger att socialen kommer ta barnet ifrån dig.

En del säger att det beror på att personer med funktionshinder inte har något socialt liv eller nätverk alls. Det är det dummaste jag har hört på hundra år. I mitt fall har jag i alla fall trots mitt funktionshinder ett rikt socialt liv.

”Det finns mammor med låg begåvning som kan vara en jättebra mamma och mammor som har bra begåvning som inte är en bra mamma.”

BVC-sköterska

Man blir tvingad av Socialförvaltningen att göra abort mot sin vilja annars tar de barnet ifrån dig. Man smusslar ner p-piller i folks dagliga mediciner och “lär de unga kvinnorna preventivmedels-teknik“. Allt detta måste ju ske bara för att man som omgivning tycker att det blir bekymmer när personer med intellektuella funktionshinder skaffar barn.

Så här sa en BVC-sköterska i intervjuundersökningen:

”Det finns mammor med låg begåvning som kan vara en jättebra mamma och mammor som har bra begåvning som inte är en bra mamma.”

Mycket intressant! Verkligen!

Det tar ju omedelbart död på de fördomar omgivningen har om mig personligen och min eventuella förmåga att kunna bli en bra mamma.

I uppsatsen står det att kvinnor med intellektuella funktionshinder sällan får barn och får de det

Jag blev inte förvånad när jag läste i uppsatsen att kvinnor med intellektuella funktionshinder har bristande kunskap om sexualitet. Däremot stod det att de flesta av kvinnorna hade god kännedom om vilka preventivmedel som fanns.

Självklart har de koll på det! De blir ju dagligen påverkade av sin personal hemma och på jobbet i den frågan.

MIA SKOTTBORN

Foto: Gustavo Maturana

Wanja Lundby-Wedin

tycker till om våra villkor

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin tycker att frågan om villkoren för personer med funktionshinder är viktig. Hon har själv nära kontakt med verkligheten för personer med funktionshinder eftersom hon är har personer med funktionshinder i sin nära släkt. Emily Gunnarson träffade henne på Global Forum i Göteborg och har ställt frågor till henne.

“Skolan måste ge alla elever lika möjligheter inför arbetslivet, oavsett om man har ett funktionshinder eller inte.”

Wanja Lundby-Wedin

Vad tycker du om dagliga verksamheter?

Wanja: För många med funktionshinder är den dagliga verksamheten mycket viktig. Den som finns där har rätt att få meningsfulla uppgifter, en schysst ersättning och god arbetsmiljö.

Ofta gör dagliga verksamheter vinst på oss som kallas intellektuellt funktionshindrade.

Vad tycker ni på LO om det?

Wanja: När samhället hjälper personer med funktionshinder att få en viktig uppgift och värdefulla erfarenheter från en arbetsplats ska de pengar som avsätts för detta också användas till verksamheterna. Inte slussas vidare som vinster till privata intressen som ser detta som ett lönande affärsområde.

När man har daglig verksamhet så behöver inte kommunen betala lön. Till exempel som parkarbetare sätter man in personer

med funktionshinder att städa istället för att sätta in ungdomar som behöver ha lön. Jag har själv sett det i Göteborg och Mariestad men det finns fler kommuner som gör det. Vad kan LO göra för att förhindra detta?

Wanja: Personer som har daglig verksamhet ska inte ersätta ordinarie personal och utföra ordinarie arbetsuppgifter. Inom verksamheten skall det finnas personal som behövs för att ge en bra verksamhet. Det är viktigt att det är reglerat så att det blir en åtgärd som riktar sig till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det lokala facket har en uppgift att ta upp frågan med arbetsgivaren om det riskerar att missbrukas och därmed bidra till “lönedumpning”. Från LO:s sida försöker vi ta upp sådana regler med Sveriges kommuner och landsting och med regeringen för att denna typ av missbruk ska undvikas.

Foto: Elsa Leth

Vad tycker du om särskolor? När man går i särskola får man inte vanliga betyg då man vill läsa vidare på högskola/universitet, man kan inte få ett vanligt jobb på grund av det. Detta leder till arbetslöshet, aktivitetsersättning och daglig verksamhet. Vad kan LO göra för att förhindra detta?

Tycker ni att särskolan ska läggas ner, så vi intellektuella funktionshinder ska få stöd i den vanliga skolan istället?

Wanja: När det gäller frågor som betyg i särskolan har vi från LO:s sida inte tagit ställning till det. Vi menar att skolan måste ge alla elever lika möjligheter inför arbetslivet, oavsett om man har ett funktionshinder eller inte. LO har fört fram åsikter om den nya gymnasiesärskolan till regeringen. Vi har där skrivit att ambitionen att få till stånd en inkluderande gymnasieskola där samverkan och integration mellan skolformerna är ett viktigt mål. Att låta den nya gymnasiesärskolan i så stor omfattning som möjligt efterlikna gymnasieskolan blir en logisk följd av den målsättningen. Där pekar vi också

på hur viktigt det är att det

finns ett bra arbetsplatsförlagt lärande och handledare.

Grundenprojekt i Bolivia

Vad tycker du om vår dagersättning på 42 kronor om dagen? Ska den höjas?

Wanja: Inte heller om detta har LO uttryckt någon uppfattning annat än att alla ersättningar inom arbetsmarknadspolitiken måste vara generösa för dem som deltar. Jag tycker att ersättningen är för låg. Det är kommunerna som avgör vilken ersättning man får för sin medverkan i daglig verksamhet. Tyvärr verkar en del kommuner inte tycka att ersättningen är viktig utan drar i stället in den. Jag tycker det är mycket oklokt av de kommunpolitiker som gör så.

Hur tycker du att vi ska förändra samhället så att alla kan ta del av det?

Wanja: En del av problemen för personer med funktionshinder att få jobb handlar om ren diskriminering. Det är helt oacceptabelt. Alla måste ha chansen till ett jobb utifrån de erfarenheter och den kompetens man har och inte “stämplas ut” därför att förutfattade meningar och fördomar tillåts sortera bort människor. Att ge personer med funktionshinder bättre villkor i samhället handlar både om att frbättra deras rättigheter med hjälp av lagar men också att med opinionsbildning medverka till ett icke diskriminerande samhälle.

EMILY GUNNARSSON

Vi ska jobba för att Despertares ska vara en stark, demokratisk och självständig organisation.

Arbetet i projektet sker utifrån tre strategier: . Organisationsutveckling.

. Politiskt påverkansarbete.

. Information och medvetandegörande.

I år ser vi fram emot att kunna träffa 2 personer från Despertares som åker till Sverige.

Vi planerar också i oktober att två personer reser till Cochabamba för att medverka i en konferens i Bolivia.

2011

Projektets grupp består av Kristin Svensson, Björn Samuelsson, Patricia Martinez och Gustavo Maturana från grunden Göteborg. Vi reste till Bolivia och Chile i september förra året. I Bolivia skrev Grunden och Despertares gemensamt projektet 2012-2013.

öreningen Grunden Göteborg och Despertares, en föräldraorganisation i Bolivia, har startat ett 2-årigt projekt.

Syftet med projektet är att förstärka organisationen och stödja deras arbete för att förbättra situationen för barn och vuxna med intellektuella funktionshinder. Despertares ska därför jobba som en intresseorganisation med påverkansfrågor.

I Chile träffade vi flera lokala organisationer som Andalué (grundskolan för autistiska barn) och Lideres (motsvarande Grunden), Hanoprem från Perú och Despertares från Bolivia.

Tillsammans bildade vi ”Yanapa”, ett nätverk för att öka samarbetet. Vi håller kontakt en gång i månad via Skype och e-post.

Vill du veta mer?

Ring till projekt-gruppen telefon: 031-707 20 67

BOLIVIAPROJEKTET

Så funkar: Säkerhet på internet

Internet kan användas på många sätt. Det är bra när man vill ha kontakt med andra människor och söka information. Men det är viktigt att du vet var informationen kommer ifrån och vem som skickar meddelanden till dig.

På internet kan en del personer låtsas att de är någon annan än de är. När du får mail från banken, Blocket, Facebook eller andra ställen på Internet. Så litar du kanske på att det är från rätt företag. Tyvärr kan det vara tjuvar som låtsas vara från ett företag. Riktiga företag frågar aldrig efter ditt lösenord via mail. För de går aldrig in på ett konto med hjälp av dina uppgifter.

Tjuvar kan med hjälp av ditt användarnamn och lösenord ta över din identitet på sidan. På banken kan de flytta över dina pengar till sitt konto. På Blocket kan de lägga ut falska annonser i ditt namn. Varor som de sedan tar betalt för men aldrig skickar. På Facebook kan de låtsas vara du och be dina vänner att skicka pengar.

Om du är osäker på vem det är som skriver till dig på internet kan det vara bra att ringa till personen eller företaget och fråga.

TANKESMEDJAN GRUNDEN

Riksföreningen Grundens kansli

Mats Andrén rapporterar från Grundens nya rikskontor i Göteborg

med sig på att de var sjukpensionärer.

En arbetskamrat går iväg och hämtar en kopp kaffe och kommer tillbaka. En annan arbetskamrat står och gör rent sina glasögon. En tredje kommer in och säger att det luktar äckligt på toaletten. En av vaktmästarna fixar med internetkablar.

Jag åker iväg och handlar. Jag köper bland annat bananer. Frukt är bra att ha som mellanmål när man har diabetes.

Jag sitter på Riksföreningen Grunden Sveriges nya kontor. Det ligger på Svangatan 4 A, på våningen under Grunden

Göteborg. Det är elva personer som arbetar här. Det luktar nymålat i hela lokalen. Rummen är ljusa och fina. Tankesmedjan och Grunden Göteborgs vaktmästare har flyttat in i samma lokaler.

Tips:

1 Lämna inte ut ditt lösenord till någon.

2 Om du råkar göra det, ändra det direkt till något nytt.

3 Kommer du inte in på sidan, be någon om hjälp. Vänta inte.

Mina arbetskamrater sitter i det stora mötesrummet och diskuterar arbetstider. Hur det fungerade förr när männen drog in alla pengar till familjen. Medan kvinnorna skötte hushållet med städning, matlagning, tvätt och barn. Sedan börjar de diskutera daglig verksamhet och arbetstider för personer med daglig verksamhet. En annan kollega berättar att för några år sedan åkte hon och en kollega tåg till Stockholm själva. Då blev det ett väldigt liv. Hon och hennes kollega åkte på pensionärsbiljetter på tåget men hade inga bevis

Inne i det stora mötesrummet hänger det en banderoll på vägen. På den står det Tillsammans Blir Vi Starka. Den hade projektet Demokrati & Vardagsmakt med sig för tre år sedan på sin husbils-turné runt om i Sverige där de informerade om Grundens idéer och inspirerade till att starta fler lokala Grundenföreningar. Målet och syftet var ju att bilda den riksförening som nu är verklighet. När man tittar ut genom fönstret så kan man se att det ligger snö på taket. Några arbetskamrater från lokalföreningen Grunden Göteborg kommer ner och hälsar på. De har med sig pepparkakor.

Snart är det dags för lunch. Det ska bli spännande och intressant och att få utveckla Grunden Tidning från en lokaltidning till en rikstidning.

MATS ANDRÉN

Foto: Johnny Koroschetz

Grunden SöSk startar café i Ystad

Grunden SöSk (Sydöstra Skånes kommuner) berättar om sitt

Kulturcafé där alla är välkomna.

Vi delar vår verksamhet med elevrådet på Västervångskolan. Eleverna på skolan har byggt upp cafét och Grunden SöSk hyr in sig på lördagseftermiddagar i jämna veckor.

Det är vi som bestämmer vad som ska ske, med hjälp av två coacher. Varje måndag bakar bakgruppen kakor som sedan säljs på Cafét. Biljard och pingis är fasta aktiviteter som finns där ständigt, TV spel och vanliga spel är också aktiviteter som man alltid kan sysselsätta sig med.

Trevlig miljö gör det mysigt att bara träffa kompisar och softa.

I en förslagslåda kan man lägga sina önskemål

Grunden Malmö bakar hos Birgitta

om vad man vill göra.

Namnet KulturCafé säger lite om vad det skall handla om här.

Vi kommer att bjuda in artister och andra kulturpersonligheter som kan intressera oss.

Här kan vi mötas och ha trevligt! Unga som gamla.

KulturCafét är en plats där alla kan mötas på lika villko Här ska du ha en röst.

Här ska du kunna träffa Grundenmedlemmar

Här ska du helt enkelt ha roligt!!!

STYRELSEN GRUNDEN SÖSK

(Sydöstra Skånes kommuner)

Den 7:e december träffades vi hemma hos mig. Närvarande: Roland, Jenny, John, Srdjan, Cinthia, Gun och så klart jag, Birgitta.

Vi bakade 75 kanelbullar i Birgittas kök.

Alla hjälptes åt med att knåda, kavla ut smör på degen.

Cinthia höll koll på ugnen så att bullarna blev fint bruna.

Vi fikade efteråt och smakade bullarna, de var goda.

Alla fick med sig hem, hela baket var klart 21.30.

Det var en trevlig kväll.

Konstutställning i Malmö

På katolska kyrkan vid Rosengård var det en utställning från en daglig verksamhet från södra Polen.

Det var Informationsgruppen, verksamheten Framtiden och Grunden Malmö som var på den utställningen.

Det var en mycket trevlig man som tog emot oss och vi gick runt och tittade på de finfärgade tavlorna.

Det var verkligen spännande och inspirerande. Det var en mycket fin upplevelse att vara där.

HAMPUS OCH STEFAN

BIRGITTA

I Karlshamn blandas allvar med skoj

Teatersmedjan är en amatörteater för alla som vill spela teater. Deras lokal finns på Lokstallarna i Karlshamn. Just nu spelar de en pjäs som handlar om flyktingar och hur vi människor behandlar varandra.

Andreas Pettersson, som är ordförande i Grunden Karlshamn, har varit skådespelare i Teatersmedjan sedan 2002. Varje år brukar de göra en sommarteater och en vinterteater. Just nu spelar de föreställningen Kurt kokar skallen. Den är baserad på en bok av den norske författaren Erlend Loe. Föreställningen är ett

samarbete mellan Teatersmedjan, Regionteatern och Musik i Blekinge.

I pjäsens öppningsscen är Andreas en hamnarbetare. Men i största delen av pjäsen är han flyktingen Mohammed som bor i en container i hamnen. När huvudrollen Kurt en dag öppnar containern väller det ut 20 flyktingar.

- Det är så roligt, säger Andreas. Vi dansar och sjunger. Vi är av alla möjliga åldrar. Till och med de äldsta har barnasinnet kvar. Och vi gråter.

Andreas har satt sig in i hur det är att vara flykting och komma i en container. Och få beskedet att ”ni får inte stanna här”. Och vara tvungen att åka vidare utan att få mat eller någonting.

- Nu har jag gått in i rollen så mycket att jag känner mig som en flykting. Och vet hur det är att inte få stanna i Sverige. Och hela tiden resa vidare och

söka tillstånd och få avslag, säger Andreas.

På scenen finns hamnmiljö med containrar. Och en truck som har ett eget nummer på scenen.

Teatersmedjan beskriver Kurt kokar skallen som en musikalisk och humoristisk familjeföreställning. Den 24 februari hade pjäsen premiär på Lokstallarna i Karlshamn. Det finns chans att se den ända fram till den 31 mars.

TANKESMEDJAN

Foto: Jonathan Helgessor

Recension

Frida Kahlo och Diego Rivera Göteborgs konstmuseum

Göteborgs Konstmuseum

ligger vid Götaplatsen i centrala Göteborg. På museet såg jag målningar av konstnärerna Frida Kahlo och Diego Rivera.

Diego Rivera målade fina tavlor i Paris på 1910-talet. Sen återvände han till Mexico och målade ännu mer. Jag tyckte speciellt mycket om porträttet av Natasha Gelman. Hon ligger på en blå soffa i en vit klänning. Runt henne finns några blommor, jag tror det är vita liljor.

New York 1938. Det var efter att hon upptäckts

av Andre Breton. Kahlo är mest känd för sina självporträtt. Ett målade hon när hon klippt av sig håret eftersom Diego Rivera hade varit otrogen. Hon kallade porträttet “Self-portrait with cropped hair”.

Tavlorna som är utställda på Göteborgs

Konstmuseum turnerar världen runt. Enligt en som jobbar på museet kommer tavlorna sedan åka tillbaka till Mexico.

medalj av Barack Obama och en ny flickvän som heter Carly Spencer. Hon spelas av Rosie Huntington-Whiteley. De bor ihop i Washington DC.

Autobots nya kapten Optimus Prime väcker Sentinel Prime till liv med kraft från sin Matrix of Leadership. Men Sentinel Prime förråder Autobots. Han hjälper Decepticon att aktivera pelare över hela världen för att transportera Cybertron genom en rymdbro. Då börjar ett stort krig i Chicago mellan Autobots och Decepticon.

Filmen hade en budget på 195.000.000 dollar.

Stevens Spielberg producerade den och Michael Bay regisserade. Det här är tredje filmen i serien om de goda Autobots kamp mot de elaka Decepticons.

Jag tycker att filmen är bättre än de två första. Den här filmen är allvarligare och Decepticons är fler, elakare och coolare. Det är mycket action i filmen. Många saker går sönder och exploderar.

PETTER BONNEGÅRD

av Mark Singleton

Frida Kahlo heter egentligen Magdalena Carmen Frida. Hon föddes 6 juli 1907 i Mexico. Frida dog den 13 juli 1954.

Kahlo hade sin första utställning på Julien Levi i

Jag gillade utställningen. Det fanns många andra fina tavlor på de andra våningarna. Carl Larsson och Jan Lööf såg jag. Jag Lööf var nog mest för barn som kom dit med sina skolor.

På Konstmuseet finns det ett café där man kan dricka gott kaffe.

CARL-MAGNUS ERIKSSON

Transformers – Dark of the Moon

Filmen handlar om ett rymdskepp som åker från den krigsdrabbade planeten Cybertron. Rymdskeppet kraschar på baksidan av månen år 1961. USA och Sovjet får veta det. De startar en kapplöpning för att hinna först till månen. 1969 skickar USA astronauter till månens mörka sida för att ta reda på vad som finns inne i rymdskeppet. De upptäcker före detta kaptenen för Autobots som heter Sentinel Prime. Han dog i skeppet. USA bestämmer sig för att hålla allt hemligt och Autobots går med i USA:s militär. De hjälper till att stoppa konflikter runt om i världen.

Sam Witwicky har gått ur college och gjort slut med sin förra flickvän Mikaela. Han har fått en