”Ekocid kan ändra hela systemet och näringslivet"

Nätverket End Ecocide Sweden arbetar aktivt med att få igenom en kriminalisering av storskalig, omfattande miljöförstöring som internationellt brott i Romstadgan. ”Eko” härstammar från grekiskans oikos och betyder hem medan ”cid” hämtats från Latinets caedere, som betyder att förstöra eller döda. Tillsammans utgör det begreppet ekocid och ligger till grund för End Ecocide Tidningen Maia har intervjuat Jonas Roupé, en av styrelseledamöterna i den svenska falangen.

Hur började ditt engagemang i End Ecocide Sweden och vad har du för bakgrund?

– Jag är ekonom och ingenjör i grunden, men har även jobbat med företag, ledning och områdesanalys. Efter universitetet letade jag aktivt efter initiativ som kunde förändra systemet till det bättre. När jag kom i kontakt med ekocid förstod jag att den här lagstiftningen kan ändra hela systemet och näringslivet. Som näringslivet och samhället fungerar idag tjänar vi faktiskt pengar på naturförstöring, vilket behöver förändras. Jag har sett och vet att man kan ställa om bolag till cirkulär ekonomi och insett att med hjälp av ekocid-lagstiftning kommer samhällen kunna bli miljövänliga och samtidigt bedriva lönsamma investeringar.

Vem myntade begreppet ekocid och grundade rörelsen? Hur många är ni?

– Advokaten Polly Higgins började driva kampanjen för att få igenom ekocid som lagstiftning. Hon och jag kom senare i kontakt och sedan mötte jag vår ordförande Pella Th iel när jag demonstrerade för att skydda grundvattnet på Gotland. Sedan kom Pella, Polly och jag att träff a representanter för Sveriges regering för cirka 10 år sedan. Vi bildade därmed föreningen och numera har vi ganska många medlemmar.

Ekobanken håller seminarium om Ekocid i Almedalen.

Hur långt har ni kommit med ekocidfrågan?

– Frågan är väldigt het, Finlands utrikesminister har lyft den, likaså Belgien och Frankrike. Sverige anordnande faktiskt den första FN-konferensen på ämnet år 1972 och frågan om att integrera ekocid i krigstid i Romstadgan dök upp i samband med Vietnamkriget. Det har varit aktuellt i nästan 50 år nu, men Sveriges regering har dock inte vågat lyfta frågan idag.

Hur fungerar ekocid juridiskt och vad skulle en sådan miljölagstiftning på internationell nivå kunna få för betydelse?

– Om invånarna i ett område har fått sina livsförutsättningar förstörda storskaligt, omfattande och farligt ska det klassas som ett brott (och även inkludera djur). Det är en kriminaliserande lagstiftning, där om du som företag idag exempelvis läcker miljögifter avsiktligt inte blir fälld kommer med ekocidlagstiftning att bli dömd. Det här skulle resultera i att aktörer bakom nya oljekällor och kolgruvor skulle bli fällda för miljöbrott och behöva stänga dem… I sin tur skulle detta ge alternativa energikällor en chans och vara det snabbaste sättet att lösa klimatfrågan på.

Sveriges grundare av End Ecocide träffar Birgitta Dahl.

Om man skulle tillämpa ekocidlagstiftning, hur skulle man ställa i-länders extraterritoriella utsläpp inför rätta om de orsakar avsiktlig förstörelse?

– Om ett oljebolag bär ansvaret för ett ekocidbrott blir det fällt oavsett var platsen ligger. Men, företagen kan bara bli fällda i ett land som skrivit på ICC (Internationella brottmålsdomstolen), vilket varken USA eller Kina har gjort i dagsläget. Däremot, har 184 andra länder gjort det. Ofta kan miljöförstörande verksamheter kopplas till europeiska banker och européer är ofta delaktiga. Sätter nån av dem ner sin fot i ett av dessa länder blir de ju gripna och med kriminallagstiftning skapas en proaktiv impuls att inte förstöra. Dessa företag skulle inte våga fortsätta bränna platser som Amazonas.

– Vi skulle även kunna se ett skifte där företag frågar sig själva hur man skapar utan att skada… och då uppstår inte de destruktiva besluten. Vi skulle kunna ha en femårig omställningsperiod, men bevittna hur investeringsflöden skiftar ögonblickligen. De flesta investeringar behöver nämligen många år att ge avkastning. Det makthavarna och företagen behöver förstå är att miljön, jobben och naturen hotas om man inte ställer om. Det är ju dessutom lönsamt.

Visst har ekocids motsats ”naturens rätt” eller så kallade naturrättigheter tillämpats någonstans? Hur tror ni att dess framtid ser ut?

– Ja men precis, Ganges har ju fått statusen av ”naturens rätt”. Det är ett erkännande av att naturen har rätt att utvecklas och ett inneboende värde, vare sig det är en flod i Indien eller en sjö i Nya Zealand. Sedan finns tekniska lösningar i dagsläget kring vem som kan föra dess talan och där kan det rymmas olika tillvägagångssätt som exempelvis ett förmyndarskap.

Polly Higgins träffar representanter för Miljöpartiet i Rosenbad.

Hur skulle ekocidlagstiftning tillämpas rent praktiskt i och med Romstadgan? Vem skulle ansvaret falla på?

– Som vi har sett tidigare har dömandet av människorättsbrottslingar fört med sig problem i ICC, då länder som Kina och Ryssland lagt in sitt veto och på så vis försvagat brottens angelägenhet. Med ekocidlagstiftning däremot gäller motsatsen. Brotten skulle kunna lyftas effektivt och stärka ICC. Det finns många sakkunniga i Haag (där ICC ligger) som håller med. Tanken är att lagstiftningen ska kunna skydda de allra största naturområdena och fungera som en paraplylag. Om exempelvis Brasilien skulle förstöra en flod skulle de tvingas återställa den… detta skulle funka i vårt befintliga system utan att påverka rättsfilosofin. Vi skulle kunna integrera ekocid på liknande sätt som man gjort med mänskliga rättigheter och det skulle stärka röster hos folk som inte är lika bra på att driva på rättsprocesser — som i USA exempelvis.

Finns det någon problematik med lagstiftningen?

– Mycket av det vi ser orsakas av storskalig industri snarare än den enskilda människan. Vi har satt högre miljökrav i b.la Europa och Sverige, men då har vi tyvärr istället exporterat vårt avfall till länder med sämre miljöskydd. Vi är ansvariga för stora miljöbrott genom våra företag.

Polly Higgins och Jonas Roupé.

Finns det några ökända metoder eller industrier som på rak arm hade kunnat klassas som ekocid?

– Förstörelsen orsakad av olje- och köttindustrin i Amazonas och Monsantos bekämpningsmedelsproblematik är några empiriska exempel. Utvinning av råolja och fracking (hydraulisk spräckning) liksom oljespill är också relevant. Vi ser att det råder ett samband mellan kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöförstöring. Alla drabbas och en ekocidlagstiftning skulle göra spelfältet rättvist för alla. Vi ska kunna reglera hur mycket man ”misshandlar” naturen för att sköta människors behov.

Jana Paegle