D Dramaten

Blodsbröllop hade premiär på Dramaten 1944. Det är en stark pjäs som handlar om heder och skam. Vem får gifta sig med vem? Spelplatsen för dramat var och är den spanska landsbygden. När filmaren Bengt Lagerkvist såg pjäsen med Xets scenografiska lösningar tyckte han sig möta ett Spanien som slog emot honom med full kraft. Det är vackert uttryckt. Xet förmedlade en rustik vision som nådde ut. Hans skapande sinne översatte den nordiska synen på landet Spanien.

Xet bjöds in till Dramaten för att medverka med scenografiska lösningar till Blodsbröllop (1944), Richard III (1947), De vises sten (1948) och Romeo och Julia (1953). I samtliga teateruppsättningar samarbetade han med den bildsinnande regissören Alf Sjöberg. Han var känd för att ha starka uppfattningar om hur gestaltningarna skulle formas. Xet var inte mindre stark till sin natur och samarbetet fick ett naturligt slut efter Romeo och Julia, därefter valde Alf Sjöberg andra konstnärer att samarbeta med.

Xet gick vidare till andra teatrar och senare även till Kungliga Operan. Dramaten gick i frontlinjen för att omvandla scenutrymmet från en illusionistiskt målad perspektivscen till en mer rumslig infattning där ljuset fick en större betydelse. Detta skedde först på 1910-talet och utvecklades sedan gradvis, bland annat genom att anlita konstnärer. Xets plats i denna tradition är stark då han kunde använda sina dekorativa kunskaper i kombination med de fria konstnärliga uttryck han var bärare av.

”Som teaterdekoratör är Sven Erixson intressant inte minst därför att han sett varje nytt uppdrag som en helt ny uppgift, där inga konstgrepp eller stildrag från en tidigare inscenering kan upprepas”, skrev Per Bjurström.