Sven Xet Erixson - A-Ö

SVEN XET ERIXSON

A-Ö X e t m u s e e t Tu m b a

Sven Xet Erixson A – Ö Idé och text; Leif Magnusson.

Foto: Lo Hertzman-Ericson. Xet mĂĽlar i ateljĂŠn i slutet av 60-talet.

”Allt hos honom verkar självklart.

Han är omedelbar, oförutsägbar.

Han tar inga onödiga omvägar, försöker aldrig behaga”.

Lars Lerin, konstnär

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Förord Arbete Barndom Cykling Dramaten Engagemang Föräldrarna Glas Hälsa Ingeborg Japan Konstfrämjandet Lo-Johansson Melodier vid torget Naivism Opera Paris Quo Vadis Richard III Söndrum Tumba – Tattby Undran Vänskap Walter Xet Yerma Zuhr Åldras Änglar Övergrepp

Dikt Dikt TAL

Julen 1917 ungdomsdikt av Sven Eriksson Till minne av Sven Erixson av Ann Hallström 1990 Begravningstal till Xet från Stellan Mörner 1970

8 10 14 20 24 28 32 36 40 44 50 54 58 62 70 74 78 82 86 90 94 98 102 106 110 114 118 122 126 130

134 136 138

FÖRORD: Lär känna en av 1900-talets stora svenska konstnärer!

Sven Xet Erixson är en bildens vägvisare in i den svenska modernitetens historia. Att möta Xet är också att möta konst skapat i glas, reklam, textilväv, grafik, oljor, konstpolitik, kulturpolitik, internationell politik, teaterdekor, scenografi, opera, kyrkor, begravningskapell, lärare, småskola och konstakademi, resor och utflykter.

Allt detta går att få en glimt av i Xet-museets samlingar.

Xet-museet i Tumba skapades 1986 i samband med att Xet-sällskapet bildades. Museets samlingar har växt långsamt men stabilt och innehåller originalverk, grafik, skisser och dokumentation i brev, tidningsklipp, kataloger och bilder. Dessutom finns några viktiga verk deponerade till museet som gör presentationen av Xet täckande rik.

Museets samling berättar en viktig del av historien om Sverige och framväxten av det moderna välfärds- och folkhemssamhället.

8

Eftersom Xet var verksam och produktiv inom många områden är han även intressant att följa som en pionjär i utvecklingen av en modern konstnärsroll.

Varhelst en konstnär kunde komma in i samhället, där fanns det plats för Xet. Sven Erixson medverkade till att expandera Sverige som ett kulturellt rum genom att definiera konstens nya uppgift från att vara där folk är privat till ett varande även i det offentliga rummet.

Tillkomsten av Xet-museets samling har skapats under närmare trettio år – och det är många att rikta varma tack till. Familjen Erixson, Färg och Form, Madeleine Odelstierna, familjen Amelin, Gunnar Othzén, Yngve Karlsson och Botkyrka kommun och dess förvaltning Kultur-Fritid. Tack även till Gunilla Zetterlund som läst och lämnat kloka synpunkter på texten.

Genom att möta Xet i olika situationer hoppas vi i Xet-sällskapet att temana i A – Ö ska öppna nya dörrar och fönster till Xets bildvärld. / Leif Magnusson, Xet-sällskapet.

9

<a> arbete

Det finns två sätt att definiera arbete.

En är kopplad till fysik och den mängd kraft som det går åt att påverka rörelsens riktning så att ens kropp förflyttas.

Den andra definitionen handlar om ett sätt att bygga en försörjning. Vi talar då om en produktion av nyttigheter som går att kapitalisera.

Båda definitionerna tas upp i Nationalencyklopedin.

Arbete och arbetet är en central del i såväl samhället som kulturen i Sverige. I samma uppslagsverk finns arbete som grundprefix för närmare 170 olika begrepp och verksamheter.

11

<A> ARBETE

”Xet kunde sätta dit färg som fick det att lysa. Det är det svåraste av allt”, har konstnären Hans Wigert sagt en gång. Bakom en sådan kommentar anar man ett stort arbete och förstås en talang för att hitta fram till en färgklick som har till uppgift att lysa upp ett stycke mörker. Wigert hade skidbacken Xet målade i Sollefteå i åtanke men det finns andra exempel – Lokaltåget i Tumba från 1923 är ett annat.

I lokaltåget till och från Tumba åkte Xet som ung in till Stockholm för att arbeta och utbilda sig till yrkesmålare och konstnär. Han har beskrivit sina långa dagar som 15-åring. Sven var målarlärling med en arbetstid som startade 07.00 och han kom hem med tåget 23.00 varje vardag under flera år.

Många år senare, 1955, reflekterade han över den världsberömde konstnären van Gogh med ord som kunde gälla som beskrivning över hans eget värv: ”Han identifierade sig ständigt med dem som arbetar och är betungade. Men han reste ur denna miljö, som den väldige arbetare han var, ett tempel som vi alla i dag går in i med den känsla av befrielse som endast den sanna konsten kan ge oss”.

12

LokaltĂĽget, olja, 1923.

<B> barndom

Barn är man till 18 års ålder. När Xet var 17 år deltog han i Tumba Idrottsklubb. De hade årsmöte 21 maj 1917 och avslutade med samkväm står det att läsa i protokollet. ”Först läste Eriksson på ett hedrande sätt ett av honom själv författad förtjänstfull dikt om medlemmarnas cykelfärd till Tumba för någon tid sedan. Eriksson belönades med livliga applåder (det var 8 på mötet).

Därefter föredrog Sundell en av Eriksson författad arbetardikt, som enligt referentens mening var förvånande bra”. Tonen var en välformulerad frisk blandning av formellt maktspråk och humor. Xet sparade dessa protokoll från 1916-1917 livet ut. Dikten återfinns i slutet av boken.

Sven Erixson gick i Tumba bruks skola. En promenad på en halvtimma för ett barn längs med järnvägsrälsen.

I det rum som undervisningen skedde bildades 1986 Xet-sällskapet. 1913 slutade han skolan och började som målarlärling hos Oskar Strömblad. Det första han fick göra då var att lära sig binda ihop penslar och bränna bort färg från gamla målarburkar så att de kunde återanvändas.

15

<B> BARNDOM

I pappas affär som var en del av barndomshemmet liksom Mammas kafé, slog starka dofter och synintryck ut har han berättat. ”Allt växa upp i den nybyggarmiljö som Tumba då var, var för oss sju syskon ett härligt äventyr, vi hade en stor skog inpå knutarna och vi upplevde årstidernas tjusning mycket intensivt. En minut från hemmet låg stationen med tåg, godsmagasin och alla slags härligheter.

Vi upplevde intensivt den tidiga höstens mörka kvällar med fruktens dova fallande, den stämning av Vilda Västern vi kände när vi ledde kor till den stora kreaturshandlaren (jag var alltid rädd för korna men min bror Nisse hjälpte mig). Statarnas obeskrivliga tristess och de första klingande isarna på skolvägen”.

Orden är Xet:s egna 1943 då han beskriver sin egen bakgrund för en tidning.

Xet utbildade sig till teckningslärare men kände att skolmiljön inte var hans rätta element. Beslutet tog han efter en kort tids tjänstgöring i Tumba Bruks skola.

Han gillade barns skapande men ogillade att arbeta med dem. Han skulle dock återkomma som pedagog för unga konstnärer senare i livet.

16

Xet:s bror Nisse (nummer 9) till vänster och Xet själv nummer 8 efter ett terränglopp.

<B> BARNDOM

Foto: Nils Strömblad. Oskar Strömblads hus.

Oskar sitter i högra hörnet av Trädgården och matar fåglar.

Den 25 juni 1913, olja, 1969.

Minnet av första arbetsdagen hos målarmästaren Oskar Strömblad.

<C> cykling

”Cyklisten som skiljer på sig själv och cykeln hamnar snart i diket” skrev en gång konsthistorikern och museimannen Ulf Linde, flerårigt verksam på Moderna Museet och Thielska galleriet.

Detsamma gäller för tecknaren och dennes förhållande till teckningen. Det måste sitta ihop. Tänkte på Xet. Han gillade att cykla och att teckna. Ivar Lo-Johansson reste med honom en gång och Xet tecknade oavbrutet hela tågresan. Xet hade inte körkort. Det blev tåg men också cykling. Med cykel hann han uppleva naturen, ta in dofter och annat som uppenbarade sig i hans livsvärld.

21

<C> CYKLING

I ungdomen cyklade han från Älvkarleby till Ångermanland. Han hade läst Pelle Molins Ådalendikter och ville se landskapet med egna ögon. Pelle Molins ögon kände han redan till. Han kom till Ångermanälven, Sollefteå, Forsmo, Nämforsen och dess hällristningar.

Senare kom målningar med cykelmotiv. Mest känd är den där hembiträdet Märta cyklar in i konsthistorien från sommarvistelserna i Söndrum i Halland.

Cykelmotivet dök även upp när han tillsammans med flera andra konstnärer blev inbjuden av Pommac för att göra en säljande bild av läskedrycken på 40-talet. Xet lämnade in två, en föreställande en kvinna med cykel och läskedrycken i handen. Han vann dock med den andra bilden.

Cyklingen blev viktig för honom efter hjärnblödningen 1964. Han kämpade med balansen och att cykla runt i Saltsjöbaden och Söndrum om sommaren stärkte honom.

Gjorde honom levande igen.

22

Skiss Pommac, krita, 1940-tal.

<D> dramaten

Blodsbröllop hade premiär på Dramaten 1944.

Det är en stark pjäs som handlar om heder och skam.

Vem får gifta sig med vem? Spelplatsen för dramat var och är den spanska landsbygden.

När filmaren Bengt Lagerkvist såg pjäsen med Xets scenografiska lösningar tyckte han sig möta ett Spanien som slog emot honom med full kraft.

Det är vackert uttryckt. Xet förmedlade en rustik vision som nådde ut. Hans skapande sinne översatte den nordiska synen på landet Spanien.

Xet bjöds in till Dramaten för att medverka med scenografiska lösningar till Blodsbröllop (1944), Richard III (1947), De vises sten (1948) och Romeo och Julia (1953).

I samtliga teateruppsättningar samarbetade han med den bildsinnande regissören Alf Sjöberg. Han var känd för att ha starka uppfattningar om hur gestaltningarna skulle formas. Xet var inte mindre stark till sin natur och samarbetet fick ett naturligt slut efter Romeo och Julia, därefter valde Alf Sjöberg andra konstnärer att samarbeta med.

25

<D> DRAMATEN

Xet gick vidare till andra teatrar och senare även till Kungliga Operan. Dramaten gick i frontlinjen för att omvandla scenutrymmet från en illusionistiskt målad perspektivscen till en mer rumslig infattning där ljuset fick en större betydelse.

Detta skedde först på 1910-talet och utvecklades sedan gradvis, bland annat genom att anlita konstnärer.

Xets plats i denna tradition är stark då han kunde använda sina dekorativa kunskaper i kombination med de fria konstnärliga uttryck han var bärare av. ”Som teaterdekoratör är Sven Erixson intressant inte minst därför att han sett varje nytt uppdrag som en helt ny uppgift, där inga konstgrepp eller stildrag från en tidigare inscenering kan upprepas”, skrev Per Bjurström.

26

Skiss Blodsbröllop, bläck, 1944 .

<E> engagemang

Venedig höll på att sjunka. Xet sa: ”Vi måste göra något. Venedig har gett oss så mycket!”.

Vad som sedan skedde förtäljer inte historien. Venedig står ännu kvar. Historien visar med största tydlighet hur Xet fungerade. Lars Gyllensten har sagt kloka ord om personer som bär på ett stort engagemang. Den som är engagerad är det alltid för något som ligger utanför en själv, något som är större, menar han.

Detta blir nästan övertydligt hos Xet. Han tog sig tid för att visa medmänsklighet. Det var närmast en skyldighet att arbeta på det mänskliga och förhålla sig aggressivt mot de krafter som företrädde en konstsyn som driver ut människan ur konsten. Xet tog ställning hela tiden till den politiska situationen i Biafra, Sydafrika, Spanien och Norge under andra världskriget. Han var starkt emot nazism och fascism. Öppnade sitt hem för flyktingar från Tyskland en stund under andra världskriget. Klistrade upp affischer i Saltsjöbaden mot nazism nattetid under kriget.

Listan kan göras lång här.

29

<E> ENGAGEMANG

På nära håll kunde han hjälpa fattiga studenter med färg och konstnärsmaterial. De kunde nyttja hans konto hos Beckers färg som låg på Sveavägen, samma plats där Olof Palme senare kom att skjutas.

Sven Erixson var även med och drog i förslaget om 1%-regeln som infördes 1937. Regeln tillämpas av flera kommuner som avsätter 1% av byggkostnaden för konstnärlig utsmyckning. Xets engagemang fanns även starkt närvarande i konstnärsägda galleriet Färg och Form.

Där ordnade han debututställningsmöjligheter till sina elever på konstakademin.”47 års män” debuterade där – knappast en genusneutral beteckning men likväl en viktig konsthändelse.

30

Spanien, litografi, 1961.

<F> foraldrarna

Alfred Eriksson hette Xets pappa.

Han var diversehandlare i Tumba. På fritiden satt han nämndeman, deltog som frisinnad liberal i lokalpolitiken, startade biografen Metropol i Tumba 1920 samt var aktiv skytt om söndagarna vid Tumba bruks skjutbana.

Han var en man med bestämda åsikter och kunde i dåtidens anda försöka fortsätta att fostra sin son Xet då han kommit långt upp i fyrtioårsåldern och blivit professor. Han uppskattade dock sin sons kunskaper och lät honom dekorera föräldrahemmet 1925, frisinnad som han var.

Med mamma Mathilda frammanades en annan sida.

En mjukare. Hon skötte hemmet med sju barn och hade även sin egen far boendes i familjen de sista åren.

Hon öppnade Kafé Vega, även det placerat i bostadshuset på lilla Bryggerivägen.

Xet hade g jort en stor målning – Italiensk vy, som sattes upp i föräldrahemmet. Målningen är g jord på en linoleumduk. Torgmotivet återkom senare i flera arbeten.

Det mest kända är ”Melodier vid torget” (se M).

33

<F> FÖRÄLDRAR

Xet hjälpte sin mamma i trädgården, såg henne där ofta bland blommorna. Trädgården stack ut i Tumba.

En gång stannade Prins Oscar på sin väg ut till Malmsjö för att närmare studera föräldrahemmets blomsterprakt.

Xet målade länge blomsterhälsningar till sin mamma.

Xet var själv förälder till två barn, Sverre och Irma.

Irma berättar: ”Han var helt oneurotisk i sitt arbete.

Vi barn kunde störa honom hur mycket som helst”.

Barn är de riktiga konstnärerna tyckte Xet. De målar med hjärtat, inte med hjärnan. Irma inspirerade pappa Xet till målningen ”Sommar Söndrum” eller ”Märta cyklar” som det grafiska bladet heter. Som tack finns hon med i motivet, som blivit en av Xets mest omtyckta verk.

34

Italiensk vy, olja, 1924.

<G> GLAS

2013 släcker Orrefors och Åfors glasbruk sina ugnar.

Ett kulturarv försvinner. Det brinner dock fortfarande i Kosta där Xet en gång fick kontrakt att designa konstglas i tre månader. 1929 skrev han på kontraktet med Kosta glasbruk. Han upplevde då en hektisk tid.

Nygift, glasuppdraget och dessutom en långvarig vistelse i Paris. Glasbruket sökte nya former och Xet var ett intressant namn som skulle ta vid efter legenden Evald Dahlskog. Xet tyckte tillvaron i Kosta var trist, saknade sin fru men han fick ur sig saker under de två veckor som han skulle vara där enligt kontraktet. ”Hyttan här är det underbaraste jag sett på länge och jag skulle gärna vilja måla den. Annars är här vackert på ett ganska fattigt vis, men något kanske jag försöker måla.

Det blir nog svårt att bara syssla med glas i 3 månader.

Kanske blir det omöjligt men jag får väl försöka”, skriver Xet hem till hustrun ”Bojan” samma år.

37

<g> Glas

Det blev förstås en målning, ”Glashyttan Kosta” (1938), men också flera glas. I januari 1930 förelåg en glasportal där en midsommardans framträdde. Glasen skiftade i gulgrönt och rött. ”I verkligheten ser det ut som ett solsken strömmar ned över glaset” skrev Xet hem till Bojan och hyllar samarbetet med glasblåsarna som nu verkar ha blivit hans bästa vänner och som han finner minst lika engagerade som han själv i framställningen av nya glas.

Det blev flera glas men ingen serieproduktion.

Klart det blev en besvikelse för Xet och vänner som Thorbjörn Lie-Jörgensen skyndade till med kommentaren ”Skjönner ikke Kosta at svensk glas trenger fornyelse?”.

Pokalerna visades på Stockholmsutställningen 1930.

Idag går det att möta resultatet i Kostas eget museum där flera av pokalerna finns bevarade.

38

Glasskulptur, litografi, 1962.

<H> HALSA

Det rådde feststämning i luften ute vid Drottningholm den där dagen då konstnären Evert Lundquist skulle fylla år. Året är 1964. Ateljén låg eller snarare ligger där i närheten av Kina slott.

Xet och Bojan är där men Xet känner sig inte helt kry.

De bryter upp tidigare, åker hem och det stod strax klart för alla att Xet drabbats av en hjärnblödning. Nu följde en tid av konvalescens och en ny fas i den konsthistoria som skulle skrivas av och om Xet. Han hade länge liknats vid samma epitet som van Gogh – de var båda ”une locomotive peindre”, målande lokomotiv.

En karaktär som Xets, med öppet sinne som människa, slutar inte att vara öppen på grund av sjukdom. Det som avtog var kraften. Xets uttrycksbehov fanns fortfarande kvar där. I början var det förstås svårt för honom. Rörelsen på högra kroppssidan kunde inte kontrolleras.

Personal band fast spritpennor i händerna på honom.

Nya bilder, annorlunda än tidigare, formades. Starka sjukdomsbilder, osminkad skröplighet och samtidigt livsbejakande. En värld som krymper skildras.

Skidturen runt huset skildrat med rangliga skidspår.

Promenaden till brevlådan. Fågelbordet. De kvarglömda trädgårdsmöblerna i vinterljuset. Ett av de nya verken bar titeln ”Någon ropar ut sin nakenhet”. Titeln sade allt.

Xet var inte ledsen för att han tappade hälsa, han var förbannad.

41

<H> HÄLSA

Einar Kihlman stod Xet nära som föreståndare för Galleri Färg och Form. Han lovade vara där i ett år men det blev tjugo. Han mindes det sista mötet mellan Xet och Bror Hjorth. Det skedde på Hjorths utställning på Moderna museet 1967. ”Livet är lite tragiskt.

Bror gick runt i den egna utställningen.

Det blev halvtyst i salen då en sjuk Xet kom med Bojan.

Det låg en stund av allvar i händelsen. De mötte varandra mitt på golvet, omfamnade varandra sedan länge, tårarna rann på dem båda, sedan log Sven medan tårarna ännu rann. Jag såg två genier mötas. Stort att se dem gråta. Tänkte sedan mycket på denna händelse”.

Xet ville inte dö. Bilden som han hade fått inne i sin hjärna kom inte ut. Han fick inte fram den. Det var den med citronernas och hästen. Hans streck darrade. Det var som en barnmålning. En kamp, en livets bittra kamp att få och kunna uttrycka det han bar inom sig.

En annan målning var den om fågelmaten han lade ut på den bara jorden som värmeslingan blottlade om vintern och som han sedan följde från hallfönstret.

42

Leksakshästen, litografi, 1965.

<I> INGEBORG

Ingeborg är inget vanligt namn i början av 2000-talet.

Hon kallades ”Bojan”, vilket ofta händer med kvinnor som döpts till Ingeborg. Xet och Bojan gifte sig 1928.

Hon arbetade då som telegraftjänsteman. Att som kvinna försörja sig själv var inte vanligt vid den här tiden men även Bojans mamma hade varit självförsörjande. ”Hon gick alltid barhuvad och såg yrvaken ut på något sätt och med sitt stora vita hår såg hon ut som en maskrosboll” beskrev journalisten Lars Westman henne en gång.

Hon debuterade som poet på 1940-talet med ett anslag som låg centrallyriken nära. Hennes bildspråk var förtätat och mottagandet blev ibland misstolkat och underskattat skriver Anne Nilsson Brügge i Nordisk kvinnolitteraturhistoria. Det blev till slut sju diktsamlingar utgivna på Bonniers, en samlingsvolym samt en omfattande historieskrivning över ”Xet – de unga åren” som utkom 1978.

Dikterna i ”Landskap för länge sedan” (1980) har en prosalyrisk form som skiljer sig mot den tidigare produktionen som mer bar centrallyrikens kännetecken.

45

<I> INGEBORG

Foto: Carlos Montecinos - Xetmuseet, Ingeborg Erixson.

I en intervju med anledning av boken om Xet beskrev hon relationen: ”Försiktig kunde man inte kalla honom. Han var otroligt spontan, medan jag själv var långsammare, sitter och tänker länge. Vi var olika, men hade några starka beröringspunkter och vi hade mycket roligt tillsammans. Han var inte vacker precis, men hade något visst tilldragande hos sig”.

Långt innan poeten Tomas Tranströmer skriver Bojan en lyrik som ligger nära hans uppburna dikt. När Bojan formar strofen: ”Gräshoppans silverborr skär genom ängarnas tomhet”, har den samma klang som hos Tranströmer.

Ingeborg blev 91 år gammal och avled 1993.

Begravningen skedde i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården där hon finns avbildad i verket ”Liv-död-liv”.

Från väggen blickade hon ned på sin egen kista under denna sista akt.

47

<I> INGEBORG

Liv-dรถd-liv, skiss, olja, 1937-38.

<J> JAPAN

1963 reste Xet till Japan tillsammans med vännen Edvin Öhrström, skulptören som gav Sergels torg den berömda glaspelaren; Kristall – vertikal accent i glas och stål.

Edvin var i ropet vid den här tiden och hade mycket kontakter med arkitekter. Resan till Japan var en studieresa anordnad av arkitekter för arkitekter men med plats för några konstnärer. Året innan, 1962, hade Edvin blivit inbjuden i tävlingen om att få utsmycka Sergels torg. 1964 ställdes förslagen ut på Moderna museet. Edvins förslag vann men blev kritiserat av Xets vän Ulf Linde i Dagens Nyheter. Xet tyckte att man skulle lyfta Linde i näsan på gammalt vis vid första bästa tillfälle. 1974 invigdes torget och skulpturen.

51

<J> JAPAN

Xet kom hem från Japan med några små målningar.

Han fascinerades av de japanska skrivtecknen, klippte ur tidningar, färglade och g jorde egna kompositioner som lyfte fram ett samspel mellan text och färg.

I flera av kompositionerna anar man en bård som vid närmare granskning blir till en myllrande linje av människor. En tolkning av landets folkmängd och trängsel sedd genom en europés öppna sinne. Metoden att infoga text i bilder har Xet använt många gånger tidigare i skildringar av Stockholm och andra urbana platser. Xet åkte vidare till Thailand innan han återvände till Sverige. Därifrån finns flera verk som skildrar hans möte med huvudstaden Bangkok.

52

Japanskiss, blandteknik, 1963.

<K> konst framjandet

1947 bildades konstfrämjandet i Sverige.

Kriget var slut och Sverige hade en bildvärld som saknade färg, allt gick i jordfärger och svartvitt.

Konstfrämjandet var en folkrörelse som ville sprida god konst till den breda allmänheten för en liten slant.

För att lyckas med det användes litografin. En mapp togs fram med blad g jorda av tidens starka konstnärsnamn.

Xet var ju professor på Konstakademin vid den här tiden och en av de ledande som ställde upp för den nya tidens tankegångar. Svenska folket längtade efter färg.

Ett av tidens hot var den så kallade ”Hötorgskonsten”.

I ett TV-program på 90-talet visade en ”Hötorgskonstnär” hur det gick till att göra en ”Hötorgsmålning” föreställande ett svenskt landskap med röd stuga, flaggstång med tillhörande flagga, en sjö och en brygga med båt. Det gick att få ihop detta på fyra minuter. Onekligen skickligt men inte så konstnärligt utmanande. Kopplingen till Hötorget i Stockholm handlar om att där skedde en del av försäljningen.

55

<K> KONSTFRÄMJANDET

Konstfrämjandet blev en viktig beställare av grafik.

Tryckaren Rolf Jansson blev en legendarisk person i detta sammanhang. Han kunde arbeta i sten, sedan blev det mest zinkplåtar. 1946 steg Xet in i hans verkstad på Söder.

Det tog tid att göra en litografi. ”Jag skulle kunna göra 8-10 målningar på den tid det tar att göra en litografi, men jag tycker det är en god idé”, sa Xet. Rolf Jansson och Xet stod varandra nära och Rolf har berättat om denna vänskap och minnen från ateljén.

Inom ramen för denna vänskap kunde Xet ta in synpunkter och ändra bilderna på Rolfs förslag. Den spontana stil med vilken Xet arbetade lämnade öppningar för infall! Flera grafikutställningar har g jorts sedan Xets bortgång 1970. Kritikern har handlat om att denna sida av Xets arbete har klarat tidens tand mycket bra.

56

Sverres leksaksbil, grafik, 1947.

<L> IVAR LOJOHANSSON

Författaren Ivar Lo-Johansson besökte utställningen ”Återkomsten” i Botkyrka konsthall 1985. Han stannar några minuter framför varje målning, går grundligt tillväga.

Låter ögat leta sig in i verken. Kommenterar, minns, häpnar över nya upptäckter i sin gamle väns målningar.

I det egna hemmet på Bastugatan hade Ivar xet-målningen ”Jag tvivlar också på idrotten” (1931) samt några originalomslag till flera av hans böcker.

Kort efter att Ivar besökte utställningen i Tumba skrev han till det nybildade Xetsällskapet och erbjöd en gåva; sällskapet fick omslaget ”Till en författare”, utgiven 1988 och en förlaga till ”Stockholmaren” från 1954.

Förlagan var g jord av Ivar och visar hur starka önskemål han hade om hur omslagen till de egna böckerna skulle se ut. Man kan nästan tro att det är Xet som g jort den. Xet g jorde många omslag till Ivars böcker.

Arvet efter Ivar och Xet diskuterades på ett seminarium med rubriken ”Att göra revolution med några citroner” på ABF i Stockholm. Bidragen gavs ut av sällskapet 1999.

Författaren Ola Larsmo såg på de båda som ett slags guider till svensk modernitetshistoria. Båda var stora individualister. Ivar hade ett program, Xet hade det inte.

Ivar uttalade sig tufft och drastiskt om detta: ”Xet hade inte något proletärt klassmedvetande.

Han målade allt han såg, även om det råkade vara en arbetare.

59

<L> LO-JOHANSSON

Debatterna om konstens mening och konstens sociala tillhörighet slutade ofta med ett gräl”. Ivar LoJohansson förde talan i memoarboken Tröskeln från 1982.

Så här kunde det låta: ”– Jag satte litteraturen före bildkonsten. Jag trodde inte att det gick att uträtta lika mycket med en tavla som med en bok.

– Det existerar inte något revolutionärt innehåll, det finns bara revolutionära former, sa Xet. Ta Cézanne.

Han g jorde revolution med några citroner.

– Cézanne betydde mycket för målarna.

Men inte för andra, förklarade jag.

– Det räcker, sa Xet. – Jag tror inte att det räcker.

– Konsten ska vara absolut onödig, sa Xet. En målare är ingen Messias. Det räcker med att han är en bra målare.”

Ivars böcker handlar om klassorättvisor i Sverige.

När statarsystemet avskaffades ringde dåvarande finansministern Gunnar Sträng på kvällen till Ivar och sade att nu är statartiden historia. Ivar hade skrivit en bok som visade det orättfärdiga i systemet. Ivars gåva till Xet-sällskapet hämtades av en medlem i sällskapet som själv växte upp i statarsystemet som liten.

60

Originalomslag 1988 boken ”Till en författare”, 1957.

<M> melodier vid torget

Göteborgs konserthus vid Götaplatsen invigdes 1935. Året därpå vann Xet tävlingen om att få utsmycka en av två väggar i husets foajé på övervåningen. Juryn beslutade att Xets ena förslag, Melodier vid torget, skulle vävas utifrån den kartong som Xet målat. Skulle detta vara möjligt? Svaret blev ja men det krävde textilkonstnären Barbro Nilssons stora kunnande. I praktiken var det hon som fick avgöra om detta var ett möjligt projekt eller inte.

Det tog tre år för sex väverskor att tolka Xets färger i garn och silkestrådar. Inte sällan fick man färga garn med växtfärger så att det stämde. Xet var mer än nöjd: ”Så bra kan man inte måla”, kommenterade han slutresultatet.

Måtten för textilen mäter hela 620 x 912 cm. Stolen som användes för att väva den var specialbyggd. Xet hade inte tänkt väv utan var mer inriktad på ett utförande i al fresco (våt mur).

63

<M> MELODIER VID TORGET

(Ö.t.v. Foto: Eson) Xet och Barbro Nilsson. (Ö.t.h. Foto Robert Nilsson) Karin trär nål med Kerstin Fredriksson på baksidan. N.t.v. Kerstin Svensson, Kerstin Ekman och Barbro Nilsson. (N.t.h.) Xet.

Som vanligt har Xet upplevt miljöerna som han plockat ihop. Vi möter två miljöer som Xet integrerat i en och samma komposition. I det högra partiet uppstår en djupverkan medan den vänstra delen tenderar att utspela sig på ytplanet. ”Varenda detalj i den stora kompositionen har sin historia, sin upplevelse bakom sig. Allt detta har jag sett med egna ögon, varit med om själv”, berättade Xet. Efter att provbitar vävts var alla övertygade. Det skulle gå att göra landets största väv – 56 m2 – som en tvårummare till ytan. Garn beställdes från Klippans ullspinneri och Wåhlstedts i Dalarna, där hade de egna får och ullspinneri.

Xet hade stränga förhållningsregler från Barbro Nilsson att inte lämna staden. Han behövde vara till hands för att reda ut oklarheter som uppstod under arbetsprocessen.

Xet lydde allt som oftast.

I verkets nedre kant finns det apelsiner med initialer på namnen som vävde ”Melodier vid torget”. Att det blev just apelsiner hade sin förklaring att de åt apelsiner dagligen under hela tiden för att säkerställa hälsan.

2003 visades textilen på Liljevalchs konsthall. 2015 togs den ner för rengöring men är återuppsatt.

65

<M> MELODIER VID TORGET

Skisser â&#x20AC;?Melodier vid torgetâ&#x20AC;?, blyerts, 1935.

<M> MELODIER VID TORGET

Xet, Kerstin Ekman, Brita Eliasson, Ingrid Danielsson, Margareta Haagåård. Astrid Svensson, Kerstin Fredriksson, och Barbro Nilsson. Foto: Robert Nilsson.

Textil: ”Melodier vid torget”,

<N> NAIVISM

”Svenska folket flyttar in i tätorter och tar århundradens ängsromantik och skogsvemod med sig. Längtan heter vår arvedel – slottet i saknadens dalar – och det gör att ännu är vi inte ens till hälften inflyttade på riktigt i våra nya hus.

Svensk bildkonst har uttryckt detta i en blyg naivism”, skrev Kurt Berggren i Aftonbladet 1971. Analysen gällde samhällsförändringen från bondesamhälle till modernitetens urbana miljöer. Artikeln skrevs då inflyttningen till miljonprogrammet pågick som mest.

Xet hör hemma i denna naivism, åtminstone med ett ben.

Konstkritikern och poeten Erik Blomberg såg ett och annat hos Xet. ”Karaktäristiskt för honom och några av hans jämnåriga är den nya kontakten med det rörliga nutidslivet, särskilt storstaden, och det samtidigt naiva och verklighetstrogna återgivandet”.

71

<N> NAIVISM

Det naivistiska ben som bar Xet var ett val han g jorde.

Han inspirerades av de som målade utifrån något de sett.

Det andra benet drog åt det expressiva hållet, det kraftigt uttrycksfulla och överdrivna. Det många gånger underbara!

Xet utvecklade med dessa båda ben en egen stil, en slags stegrad energifull expressiv naivism. Stämningslägena varierar självfallet genom åren men linjen finns där från den tidiga ungdomen till de sista bilderna från sjukdomstiden.

Nästan allt han g jorde var självbiografiskt. Han målade det han såg, inte som snäva avbildningar utan som berättelser som drog in betraktaren, g jorde hen till en medskapare. ”Det är enkla bilder som ändå inte liknar några andra.

De säger inte så mycket om samhällets tillstånd eller klassernas villkor. Men däremot säger de något om mänskligheten, om kraften att orka leva och glädjas”.

Så beskrev Erik Blomberg, författare och konstkritiker, saken. Så såg också glipan i konstsynen mot svågern Albin Amelin ut och Ivar Lo-Johansson.

72

Karin Amelin, olja, 1930-tal.

<O> opera

En milstolpe i svensk operahistoria var uppförandet 1959 av Aniara på Kungliga Teatern (Operan) i Stockholm.

För första gången användes elektroniska musikinslag.

Karl-Birger Blomdahl skapade musiken, Erik Lindegren skrev librettot till Harry Martinsons verk medan Xet hade uppgiften att göra scenografi och dräkter.

En knäckfråga var hur astronauterna skulle se ut på scenen. Ingen visste, förrän Xet föreslog att de kunde liknas vid ishockeyspelare. Och så blev det också.

Opera är en konstform där dramat på en scen helt eller delvis sjungs fram. Rötterna till operan går tillbaka till 1500-talets Italien. Till Sverige kom operan hundra år senare då olika gästspel anordnades.

1773 invigdes Gustav III:s opera. I början av 1900-talet började mer moderna scenlösningar skapas för dekor till de olika uppsättningarna på svenska teater- och operascener. Bland de konstnärer som bidrog till denna förnyelse räknas Xet till en av de ledande.

75

<O> OPERA

Xet g jorde dekor och kostym till fyra uppsättningar på Kungliga Teatern. Först ut 1950 kom han med baletten ”Fröken Julie”. Dekoren kom att användas för alla uppsättningar i hela världen av Cullbergbaletten.

1954 spelades Carmen, den passionerade kärlekssagan mellan soldaten Jose och den fria kvinnan Carmen.

1956 fortsatte det med operan ”Wozzeck” av Alban Berg, en modern klassiker, innan det blev dags att ta sig an den nyskrivna operan Aniara. Operan var också den första science fictionoperan med en rymdfärd som handling.

Xet-museet g jorde 2009 en utställning om Aniara och Xets insats.

Sverige har bidragit med flera världsstjärnor i Operasammanhang. Birgit Nilsson är en och Jussi Björling ett annat exempel.

76

Jussi Björling i ”Trubaduren”, olja, 1959.

<p> paris

Seine svämmar över!

Fast det borde vara omöjligt om vi ska tro poeten Apolloniarie eftersom han hävdade att bouqunisternas många boklådor längs Seines kajer fanns där för att just hindra floden att svämma över. Så kunde en poet tala.

Xets poesi handlar om hur han en höstdag 1930 lämnar Villa Brune (där Bror Hjorth hade haft ateljé) och söker upp Seineflodens uppror. Vi ser hur vattnet drar med sig saker. Vi anar att det är något allvarligt som sker.

Paris inspirerade Xet. Vi ser hur han fångar stämningen i Metron, denna underjordiska värld som flyttade människor i små tåg långt innan det kunde ske i Norden.

Tunnelbanan invigdes 1950 i Stockholm så nog var det en märkvärdig sak då att möta detta fenomen mer än tjugo år innan stockholmarna kunde bruka tunnelbanan som färdväg. Vi möter tiggare på gator, märkvärdiga byggnader som Louvren och Sacre Cour och stadsmiljön ur olika perspektiv. ”Har nu flyttat in i Villa Brune och arbetar. Ateljén är härlig, underbar, och jag har aldrig haft så bra arbetsförhållanden. Men, åh, vad jag saknar Hjorths. Är aldrig hemma på kvällarna, kan ej, ser spöken. Sitter på Dome. ”Brev från Sven i Paris till hustrun Bojan 13 oktober 1930.

Dome var det berömda cafét på Boulevard S:t Germain.

79

<P> PARIS

Xet i Paris på återbesök utanför sin ateljé. Foto: Tore Johnson / Tiofoto. (Bild redigerad).

Översvämning Seine, olja, 1930.

<q> quO vadis

Var börjar och slutar Xets bilder? I det sedda?

I det personliga levda? Vart hän för hans bilder betraktaren?

Under Xets tid ansåg en del att konstnärens uppgift var att lyfta fram livets rikedom och problem till belysning.

Kanske går det att se så även på dagens konstproduktion.

Det finns en lockande gränslöshet som frigör vardagen i Xets bildvärld. Han lyfter upp vardagen till oss, inte sällan sker det med humor och små vinkningar som anger tid, ljud, temperatur och hastigheter.

Han utmanar den vanemässighet med vilken vi orienterar oss med. Han säger till oss att vardagen aldrig blir så sliten och betydelselös som vi tolkar den. Allt går att visualisera. Göra till konst. Steglöst tar han sig över hinder.

Ulf Linde skrev en gång så här om vart Xet för oss: ”Det som återstår när man ser en målning av Xet är inte ett privat minne – det är det som en gång var verkligheten själv. Poesin är aldrig privat.

– Det är vår döda tid han återuppväcker. Se noga tills ni känner igen er – er själv.”

83

<Q> QU0 VADIS

Strandmotiv, blandteknik, 1960-tal.

Foto Lo Hertzman-Ericson. Xet arbetar i sommarateljĂŠn. 60-tal.

<R> richard iii

2013 Leicester, England.

I samband med en utgrävning för anläggandet av en parkeringsplats finner man resterna av den siste kungen av huset Plantagenet som skelett. Han stupade i strid 1485 och hans namn var Richard III. Han regerade en kort tid (två år) men har haft ett dåligt eftermäle som en grym person, inte tillräckligt dock enligt vissa historiker som tyckte att han borde avrättat fler av sina fiender om han velat regera landet mer än den korta tid som det blev.

Rickard III hade puckelrygg och det är konstaterat i det funna skelettet. Fram till fyndet 2013 trodde man att det var en skröna med puckelryggen ämnad att förklena honom.

Det som g jort Rickard III känd in i vår tid är Shakespeares porträtt av honom som en listig intrigmakare. Han misstänks för att undanröja den naturlige arvtagaren till makten, Edvard V, som försvann i Towern tillsammans med Rickard av York. Dessa kroppar har inte kunnat hittas men skulden till deras försvinnande har starka bindningar till Rickard III.

87

<R> RICHARD III

Dramat Rickard III (1592) är en uppvisning i medeltidens grymma ledarskap för att regera ett land och ett folk och som alltjämt fortsätter att fascinera teaterpublik.

Dramat sattes upp på Kungliga Dramaten 1947 med Lars Hansson i rollen som Rickard III. Alf Sjöberg stod för regi medan Xet g jorde teaterdekorationerna. Scenografin kom att präglas av en ambition att närma sig den teaterform som gällde för Shakespeare och hans tid.

Utformningen av dekorationen i scenrummet kom också att präglas av en återhållsamhet i färgskalan, säkert en utmaning för Xet som gärna tryckte på med färg, men ett Shakespearedrama krävde många växlingar och en mer färgneutral spelplats underlättade scenbytena.

Samarbetet mellan Xet och Alf Sjöberg följdes upp 1953 då de arbetade med Shakespearepjäsen om Romeo och Julia på samma teater. En Xetmålning av Lars Hansson i rollen hänger fortfarande i en av Dramatens publika salonger.

88

Rickard III, litografi, 1948.

<S> sondrum

Tänk dig ett Sverige stängt för resor på grund av krig.

Ett stenbrott vid havet betydde förnyelse och ”en blodtransfusion av oerhörd betydelse” för Xet i detta stängda Sverige 1944. Han kom då för första gången till den lilla platsen Söndrum, en knapp mil norr om Halmstad.

Där fanns rostiga ankare, järnkedjor, tippvagnar.

Vittnesmål om en stenindustri som sakta gick mot sitt slut. Naturens primat i Söndrum stavades stenbrott och hav. Italien, Spanien och Frankrike var länder som hade lockat Xet till viktig inspiration men som det andra världskriget g jorde det omöjligt att besöka.

Konstnären Stellan Mörner, surrealisten i Halmstadgruppen hade en stark anknytning till trakten och ordnade boendet och fungerade som spindel i nätverket, som kom att bli en sommarkoloni av konstnärligt skapande, fest och vänskap.

Här hittade Xet havets ljus som han skapade med hjälp av en ”stenpalett” när han målade ute i den stenkarga naturen. Dessa slängdes och blev eftertraktade souvenirer på orten då de såg ut som små målningar.

91

<S> SÖNDRUM

”Det är närheten till havet som öppnar deras fantasi och ger en utblick över en större värld, inte bara i yttre mening utan också i inre” skrev författaren Arthur Lundkvist om det som hände dessa somrar mellan 1944 – 1956.

Konstnären Erik Olsson döpte stranden vid stenbrotten till ”Pärlemorkusten” och var glad åt att Xet delade deras närvaro: ”Xets lysande friskhet är mycket välgörande för oss alla”.

Denna Xets konstnärliga friskhet beskrev en annan konstnär, Felix Hatz, mer som en ”karaktär som förförde och demoraliserade” dem att måla mer och mer likt Xet. Särskilt drabbad var han själv men landskapets särprägel kom förstås att hanteras av dem alla på olika vis.

Kolonien mattades av i början av 50-talet och upphörde helt då Mörner flyttade därifrån 1956.

Xets stuga finns fortfarande kvar och vägen som leder dit heter förstås Xets väg.

92

Stugan, litografi, 1967.

<T> tumba tattby

Det råder en tvekamp mellan orterna Tumba och Tattby om vem som har haft mest tillgång till Sven Xet Erixson under 1900-talet.

Han föddes i Tumba 1899. Flyttade därifrån 1928.

Till Tattby kom han 1939 med familj och två små barn och där stannade han till sin bortgång 1970.

Tumba var startpunkten. Här mötte han en målarmästare 1913. Lärde sig yrkesmåleriet, tog kvällskurser, började komma ut i världen genom konstskolor och stipendier. Upptäckte då att det Tumba som han växt upp i kunde målas.

95

<T> TUMBA – TATTBY

De sydeuropeiska miljöerna öppnade hans blick för det hemvanda i det lilla sörmländska stationssamhället.

Tumba och minnena därifrån kunde han återvända till vid olika tillfällen och strax innan hans bortgång målade han sina memoarer från tiden hos målarmästaren och hans spännande anställda med namn som Starke Ville, Gnesta Lasse och Lille Skarman. Alla lite av vindrivna bohemer som tog dagen som den kom.

Tattby i Saltsjöbaden blev platsen för många målningar av familjen men också kampen med den egna rehabiliteringen efter stroken 1964. Inte många målningar kom att fånga Saltsjöbaden som plats.

För många unga satte han avtryck med sin stora kartong ”Melodier vid torget” som vävdes för Göteborgs konserthus. Förlagan placerades i Saltsjöbadens samskola.

Lars Westman, författare och journalist gick i skolan: ”Det är den målning som betytt mest för mitt liv.

Ett frihetstorg! Jag glömde att jag inte läst några läxor och att jag hade ännu en ökenvandring framför mig”.

Lars Westman skrev för Xet-sällskapet boken ”Xet och Saltsjöbaden” 1996.

96

Hรถst i Tumba, olja, 1931.

<u> undran

Utan förundran stelnar människans värld har någon sagt.

En av konstens funktioner är att hjälpa människan att finna den inre världens språk, det som inte är färdig formulerat, det som finns inne i en tystnad hos var och en av oss.

Det bor en undran i oss alla och just denna förmåga att förundras över saker vi möter anses vara själva uppkomsten till ordet kultur. Den odling vi g jort med oss själva möter en annans odling. Förundran över andras odlingar.

99

<U> UNDRAN

Xet bodde under några år nära Slussen på 30-talet.

En av hans kända målningar är ”Tidsbild” (1937).

Många har förundrats och undrat över den man som står över gruppen som läser Aftonbladets nyheter i fönstret.

Vem är han? Varför står han där? Vad tänkte Xet? Vad visste han? Har han funnits i verkligheten? Xet kunde förundras. En liten historia berättad av hans elev, Tore Hultkrantz, fångar denna vardagliga förundran som utg jorde ett starkt karaktärsdrag hos Xet. ”Han hade en inneboende entusiasm. En gång blandade han gult och blått och upptäckte förvånat resultatet: – Djävlar det blir grönt! utropade han”.

Hos Xet fanns ett vardagsseende som än idag kan utmana.

Han drevs av en stor törst efter nya motiv och inget var för honom för trivialt att måla. Han g jorde aldrig två likadana bilder.

Vi översköljs av intryck och uttryck i vår tid.

Utmaningen för många är att behålla närvaro och öppenhet i vardagens många situationer. Ofta stänger vi av oss med ”off-knappen” för att orka.

Varför inte utmana dig själv tillsammans med Xet i morgon. Börja upptäcka din miljö, vägarna du tar, platsen där du är. Brotta ned vaneseendet och kanske finner du något som kan uttryckas med ett ”djävlar det är ju….”.

100

Tidsbild Slussen, skiss, blyerts, 1937.

<v> vanskap

Människan är en ö i en arkipelag av öar. Vi ser varandra men når aldrig varandra, skrev författaren och nobelpristagaren Eyvind Johnson en gång.

Samtidigt är vi sociala varelser som strävar efter relationer att spegla oss i och som hjälper oss att utveckla mänsklighet.

För konstnärer emellan innebär det att förena en konkurrenssituation om utmärkelser, utställningsmöjligheter, försäljning, uppdrag och annan uppmärksamhet med tillitsfull vänskap som håller över tid.

Under Xets levnad framskymtar flera personer som kom att stå honom nära och som han själv uppskattade stort.

Bror Hjorth mötte han i Paris, tror inte det går att hitta ett negativt omdöme dem emellan. Stellan Mörner hittade platsen Söndrum till Xet och skildrade i de utgivna dagböckerna hur de hade kontakt i vardagen.

Där fanns Hugo Zuhr som en god vän och Run-Janne, grannen och riksantikvarien, som han tog bastubad med på torsdagar. Där fanns också elever till honom från Konstakademin. Där fanns författarna Ivar Lo-Johansson, Eyvind Johnson och Harry Martinson och förstås, Walter Bengtsson konstnären i Halmstad, och många, många fler.

103

<V> VÄNSKAP

Ett utslag av vänskap var till stor del bildandet av konstnärsföreningen ”Färg och Form” med syfte att skapa ett eget galleri med ökat inflytande över försäljningen av de egna verken. Detta skedde 1932 men flertalet av konstnärerna hade lärt känna varandra redan på 1910-talet.

Här fanns, förutom Xet, Bror Hjorth, Hilding Linnqvist, Eric Hallström, Vera Nilsson, Albin Amelin, Gideon Börje och ytterligare några. De blev en maktfaktor och kunde bana väg för en yngre generation konstnärer genom att ordna debutantutställningar.

För en ensamstående mamma som Vera Nilsson blev Färg och Form en kort historia då den initialt krävde familjeinsatser för att klara passningen i galleriet.

104

Bastun, litografi, 1946.

<w> walter

Första gången Xet träffade konstnären Walter Bengtsson var 1959. Walter var skulptör. Xet passerade smedjan i Bastaskär, en del av stenbrottet i Söndrum utanför Halmstad, och såg förundrad på Walter som vid tillfället var i full färd med att måla sitt hus, den gamla Smedjan.

– Ska du måla hela taket själv, frågade Xet. En kort stund senare hade Xet klivit av sin moped.

Med nyvikt pappershatt och egen muddlare slängde han sig upp på takbjälkarna och satte igång med att hjälpa Walter med målningen.

Då började en vänskap som varade fram till Xets bortgång 1970. Walter Bengtsson lyfte in humor i konsten.

En recensent beskrev honom som en ”korsning mellan en charkuterist och naivist”.

Walter och Xet träffades mest på somrarna. Klockan 11.00 drack de morgonkaffe och åt småkakor.

Xet tyckte att Walters ateljé i Bastaskär liknade en ”trollkarlsverkstad”. Det var 25 års skillnad mellan Xet och Walter. Deras vänskap blev lite som ett far och son förhållande. Walter hämtade Xet och Bojan varje år vid tåget eller flyget och körde dem till sommarhuset inte långt ifrån Bastaskär.

En gång satte Walters fru, Ulla-Britt in en vacker välkomstbukett av olvonkvistar i Xets sommarhus.

Visst var det vackert men Xet tyckte ändå att det bestående intrycket mest var lukten av kattpink.

107

<W> WALTER

Walter ateljé håller öppet sommartid med utställningar och en permanent utställning av Walters egensinniga och humoristiska skulpturer.

I Stockholm är han mest känd för sin stora skulptur i Kaknästornet. Walter Bengtsson köpte efterhand upp flera byggnader kring Smedjan i stenbrottet. Han trivdes där i kanten av Laholmsbukten. På 60-talet ställde Walter och Xet ut tillsammans på Halmstads auktionskammare.

I ”skulptörens trädgård” låter Xet oss titta in i trollkarlsverkstaden. Det grafiska bladet föranledde en diskussion då en del tyckte att Xet g jort en för stor upplaga av det grafiska bladet. ”Ett bra blad blir inte sämre av en större upplaga”, tyckte Xet. Bladet var en julbeställning till kunder hos AB Malmö Kaffekompani Solo-Kaffe.

För arvodet inrättade Xet ett stipendium till en ung konstnär. Ännu idag finns ett stipendium i Xets namn som utdelas av Konstakademin i samarbete med Xetsällskapet.

108

Skulptรถrens gรฅrd, litografi, 1962.

<X> XET

Sven tog artistnamnet Xet 1918.

Om man uttalar Eriksson l책ter det som att d채r finns ett x.

Han 채ndrade d책 stavningen av efternamnet till Erixson.

111

Porträtt av Xet av Bror Hjorth, blyerts, 1950-tal.

”Jag älskar konstnärskapet som helhet.

Att prata om bra eller dåligt tjänar ingenting till.

Jag skulle vilja påstå att en stor konstnär som Xet helt enkelt inte kan misslyckas. Han har det inte i sig.

Be en konsertpianist att spela falskt: lättare sagt en gjort!”

Lars Lerin 2013 förord Lars Bohman Gallery katalog.

”Man fick en känsla av att det dröp färg ur hans fingrar och dåsade figurer ur hans händer, en vision av ett stort leende fruktbarhetsväsen med blodbanor ut i de livs levande skapelser som hängda i takåsar och simmande kring på golvet” Birger Normans minnesbild av Xet 1970.

”Xet, här och nu, inger oerhörd respekt.

Det är en annan valör än tidigare. Jag tänker på människan Xet. Man minns honom från förr: eruptiv som en vulkan mot allt vrångt i världen (”är det inte för djävligt”), snäll så det var inte sant mot elever och kollegor i trångmål. Xet, stor och stark och knotig med en nuna åt pionhållet och ett skratt som kunde fälla trän” Bang, 1967.

113

<Y> YERMA

Den 19 augusti 1936 avrättades poeten Fredrico Garcia Lorca av falangisterna i det spanska inbördeskriget.

Avrättningsplatsen låg i Viznar i Granada där Lorca föddes. Strax intill platsen för avrättningen ligger en källa som heter Fuente Grande vilket betyder den stora källan.

Araberna kallade den ”Tårarnas källa”. Än i denna dag fäller beundrare av Lorcas arbeten tårar till minne av hans konstnärliga verk vid denna källa.

Lorca skrev poesi och drama. Yerma är ett av flera dramer som skildrar värderingar och sedvänjor på den spanska landsbygden. Lorca utmanar dessa i sina dramer.

Yerma är en kvinna som lever tillsammans med Juan.

Han vill inte ha något barn med henne vilket skapar i henne en stor sorg. Denna sorg ökar då hennes bästa väninna blir gravid. Trycket på henne som kvinna att ha egna barn blir till sist så stort att hon dödar sin man.

Det är ett tragiskt drama där det kulturella arvet skapat av religiös (katolsk) praktik leder in i ett socialt dilemma som öppet utmanar kyrkan som institution och dess syn på sexualmoral. En moralsyn som dominerade den spanska och sydeuropeiska landsbygden vid den här tiden.

115

<Y> YERMA

Yerma hade urpremiär 1934.

Xet kom i kontakt med Lorcas dramer 1944 då ”Blodsbröllop” sattes upp på Dramaten.

Spanien låg Xet nära efter fler vistelser i landet.

När Lorcas dramer presenterades för första gången för en svensk publik fick Xet uppdraget att skapa scenbilder för dessa dramer. Yerma sattes upp i Malmö 1948 och i Riddersalen i Köpenhamn 1949. 1950 sattes även ”Don Perlimpins kärlek” upp på Dramaten.

Lorca hade väl utarbetade anvisningar för de olika scenerna och dessa uttolkades av Xets så starkt att hans arbete kom att citeras som förebilder i den internationella Lorcalitteraturen. Xets tolkningar kom även att stå som milstolpe i den svenska scenografihistorien.

116

Skiss fÜreställning, krita, 1948

<Z> ZHUR

”Trevligt med Xet som sällskap. Är nog alltför mycket ensammen som nog ej är nyttigt” skrev målaren Hugo Zuhr hem till hustrun Ingrid 1943 från Näsåker utanför Sollefteå. Två år senare är de tillsammans igen i norra Norrland. Hugo Zuhr lagade maten medan Xet diskade och högg ihop dagsbehovet av ved. ”Du skulle varit med… Du skulle trivts” skriver Hugo hem.

Hugo Zuhr och Xet gillade att vara i varandras närhet.

De var olika till uttryck men när Zuhr beskrev sitt arbete en gång påminde det inte så lite om Xets fastän resultatet var så olikt: ”Min styrka och svaghet ligger i att jag mer är ett instrument, känslig för stämningar, för intryck. Låter mig ledas istället för att leda”.

119

<Z> ZUHR

Hugo Zuhrs målade mest landskap och porträtt i en särpräglad egen suverän stil. I Zuhrs skicklighet fanns ett manér som varierades medan Xet hade en inställning mer likt Picasso där energin krävde ett större experimenterande i färg och form.

X y Z hette en utställning som Konstfrämjandet anordnade 1959. X stod för Xet och bakom Z fanns konstnären Hugo Zuhr. Det lilla y som trängdes mellan dem fick representera en samling ”ytterligare” konstnärer.

Xet g jorde tio grafiska blad med motiv från Sicilien, Stockholm, Söndrum, Saltsjöbaden och operan Aniara.

120

TvĂĽ flickor, litografi, 1959.

<A> ALDRAS

Vi lever allt längre.

En bit in på 2010-talet finns det lika många 18-åringar som 65-åringar i Sverige vilket är historiskt unikt.

Människans åldrande brukar traditionellt beskrivas från tiden vi har som vuxna tills vi ingår i döden.

Sjukdomar kan förstås påskynda åldrandet. Åldrandeprocessen kan också beskrivas som resultatet av ett sinnrikt samspel mellan genetiska faktorer och miljön vi lever i.

Hur målar man åldrande?

I den lilla målningen ”Ensam” (1965) från Xets sjukdomsperiod ser vi en man som sakta hasar sig fram i vintermodden. Fårskinnsmössan, den grova käppen och de alldeles för stora fötterna förstärker kampen som förs mot en anpassning till nya villkor.

Det är som om han ville berätta att ”se så det blev, det var inte så länge sedan jag gick här med lätta steg”.

123

<Å> ÅLDRAS

Det är miljön i Tattby i Saltsjöbaden vi befinner oss i samtidigt som snön yr lätt runt det stora trädet som lyfter sina grenarmar upp mot huset där han bor.

Spåren i snön bredvid den eluppvärmda slingan som gör uppfarten tryggare för de korta stegen.

Det blåser. Xet målar vind om vi vill se det.

Ett annat bra exempel är den sena målningen ”Fågelbordet” från 1970.

Xets yttre värld har minskat medan hans inre växer.

Utanför huset i Tattby har han lagt ut mat till fåglarna.

Värmeslingan i marken har öppnat stigen, g jort den torr.

Vi ser solen svepa över snön och en varmare vind färdas genom trädgården i de blåa rytmerna. Fåglarna blir en del av hans livsvärld.

124

FĂĽgelbordet, akvarell, 1970.

<a> anglar

De änglar som Xet målat uppstod som tanke först 300 år efter Kristus. Dessa änglar bar vingar och utg jorde en förutsättning för deras tänkta framfart mellan jord och himmel. Änglar målade dessförinnan saknade dessa vingar. Ängeln är ett andeväsen som betyder budbärare och är i tjänst hos Gud. Xets änglar är androgyna. Hur vi än letar i deras kroppar kan vi inte vara säkra på om de har ett kön. De änglar vi känner till som blivit namngivna har samtliga manliga namn. Xets änglar är målade som tidiga uttryck för hen.

127

<Ä> ÄNGLAR

Xet ägnade mycket tid åt att arbeta med konserveringsuppdrag i kyrkor i unga år. Några skisser till ett uppdrag för ett kyrkligt rum bär tydlig påverkan från den grekiske 1500-tals målaren El Grecos utdragna, märkligt draperade och överdrivet slanka änglakroppar.

El Greco målade mystiken kring religionen. Den unge Xet följde honom när han letade ett värdigt uttryck för det svenska kyrkorummet. El Greco bar på ett synfel som konsthistoriker långt senare ansåg vara en nydanande egenskap för hans stil. Xet såg klart endast med ett öga, så även där fanns en beröring dem emellan.

De El Grecoinspirerade änglarna finns i Ängskyrkan i Tumba medan Botkyrka kyrkas vapenhus givet hem åt de tre andra änglarna från Xets hand.

128

Skiss Botkyrka kyrka, akvarell, 1926.

<O> overgrepp

Xet framträdde på 30-talet som en medveten antifascist.

I en konst- och litteraturmanifestation under namnet ”Humanitet” (1934) skapades en tydlig protest mot de rådande förhållandena i Europa. Ett Europa som sakta gled mot ett andra världskrig och utrotning av människor med judisk bakgrund, romer, funktionsnedsatta.

Xet g jorde bilder som visade en avrättning genom hängning och ett ansikte som sprack i linjerna som skulle kunna tänkas uppstå i ett vrålskrik från en lidande.

Eller från en som vill väcka världen med ett ljudligt – lyssna.

1961 g jorde han en stor målning till Liljevalchsutställningen samma år med ett liknande tema.

I målningen ”Människan förnedrad” ser vi ett koncentrationslikande förhållande med vakttorn och svarta fångar.

Vi är i Sydafrika. Inspirationen kom från en tidningsartikel som fick stor spridning och skapade diskussion.

Arbetarrörelsen började engagera sig mot apartheid i Sydafrika. Målningen köptes in och placerades i Folkets hus i Stockholm som en påminnelse över kolonialismens verkningar.

I den film som g jordes i samband med utställningen ser vi Xet hålla i tidningsurklippet som satte igång hans solidariska energi med de som utsattes för övergrepp.

131

<Ö> ÖVERGREPP

Humanitet, omslag, 1934.

JULEN 1917 UNGDOMSDIKT av Sven Eriksson:

134

Svart som sammet himlen står, Alla stjärnor blänka.

I juletid nu mänskan får En frist, blott en, att tänka.

Ty alla vackra fraser Om kung och fosterland De dölja endast traser Och mord och nöd och brand Se icke endast nedåt Tänk efter, om ni får Höj blicken mera uppåt Se Gud i ögat står en tår Att tänka på det vanvett stort Som sveper nu kring jorden Och ej blott blint, som förr de g jort Ta höga herrarna på orden O, människor därute!

Tänk efter, vad ni g jort Där kriget gått sin route med mord och vanvett stort Man gråter över jorden Dess ondska hat och list Han gråter över morden Och varje lögn och brist

EN DIKT TILL MINNE AV SVEN ERIXSOn Ann Hallstrรถm, 19 mars 1990:

136

Mörkt ultramarint sjunker hjärtat genom havet.

En tussilago, fläktande kvinnohår, blonda åkrar som guldockra.

En strimma rött, milt som en vajande vallmo, smeker vår blick.

Förunderligt sent blommar ett äppelträd, men molnen samlas över dess krona.

Som en blixt träffas ögat av en pärlhyacint, och nu finns inte början eller slut.

Vatten mot pannan, ögonen och hjärtat.

Se, hur han försvinner i ett namnlöst blått.

TILL XET. FRÅN STELLAN MÖRNER. Tal av Stellan Mörner vid Xets begravning i Skogskyrkogården, Heliga Korsets kapell, 1970.

138

“ Hos dig finns inga genvägar, i liv som i konst.

Allt är direkt, äkta.

Vad du än begagnar för uttrycksform, teaterdekor, glasfönster, vävnader, färglitografier, akvareller, kritor, oljor och temperamålningar, i allt blommar din värld.

Din rika värld, sammansatt av vildrosorna utmed Södertörns stigar, rossignolerna på vingar av kristall, av Spaniens fattiga och Lissabons fiskarkvinnor, arabfolk, barnen i Italiens byar, av din kära familj, Bojan, Sverre och Irma, av blåbärsris och styvmorsviol, ljung och mimosa, av Katarinahissen och Årstabron, Sönderumsstrand och livets alla rastställen, av dansbaneyra och sorgen vid en spelmans jordafärd, runor och trolltrummor, av högkrönt bröllopsälg med ros på varje tagg, av sången från flickor i snövit skrud bakom planket vid Kungsholmsstrand och av vatten som rinner på hästens nos.

Ditt konstnärsskaps trollspö är format av ett både hetsigt och ett vekt hjärta och när du rör med det vid de obetydligaste ting, livets alla föraktade trasor, får du dem att lysa som bloss i våra hjärtan, lysa med din egen kolorit, du mästare av färg i flamma.”

Xet cyklar i Sรถndrum.

Foto: Lo Hertzman-Ericson.

Xetsällskapets Skriftserie nr 15.

Copyright © Xet Sällskapet SVEN XET ERIXSON. A–Ö ISSN: 1101-6914 https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Erixson www.xetmuseet.nu Botkyrka Konsthall Tumba torg Tumba Centrum Text: Leif Magnusson Foto: Jan Kylhammar, Jan Eckerström Bildbearbetning: Jan Eckerström Omslag: Jan Eckerström Original & Layout: John Martinsson Med stort tack till: Jan Eckerström och A-RECO Boken är utgiven med stöd av: Botkyrka Kultur- och Fritid AB Botkyrkabyggen Tryckeri: Typografiska Ateljén AB www.typografiska.se Papper: omslag 240 g Invercote creato kartong.

Papper: inlaga 170 g Multi Art Silk.

Lars Lerins citat på sida 5 är hämtat ur förord Lars Bohman Gallery katalog 2013.

Bild omslag: Xet i Paris, återbesök utanför sin ateljé.

Foto: Tore Johnson / Tiofoto. (Bild redigerad).

Vi översköljs av intryck och uttryck i vår tid. Utmaningen för många är att behålla närvaro och öppenhet i vardagens många situationer. Ofta stänger vi av oss med ”off-knappen” för att orka. Varför inte utmana dig själv tillsammans med Xet i morgon. Börja upptäcka din miljö, vägarna du tar, platsen där du är. Brotta ned vaneseendet och kanske finner du något som kan uttryckas med ett ”djävlar det är ju….”.

Lokaltåget, olja, 1923 (detalj)

ISSN: 1101-6914