Marcus Ryberg Bondekocken

Solen strålar från klar himmel när Marcus visar runt på gården i Gödelöv. Kyrkbladet hälsar på för att få veta mer om Bondekocken och hans drömmar. Och hur kommer det sig att han vill satsa på ekologisk odling?

Marcus och sambon Elin letade länge efter en gård som skulle passa deras planer och drömmar om framtiden. I Gödelöv hittade de en riktig pärla i den gård som i folkmun kallas ”Kol-Ivars”. Här fanns husrum för både famljen, plantorna och djuren. Marcus möter upp på gårdsplanen. I selen på magen hänger sonen Alfred, 7 månader. Det blåser lite snålt men himlen är alldeles blå och den kringbyggda gården ger ändå lite skydd. Man skulle kunna tro att det var så här han växte upp och att han nu vet precis vad han ger sig in på.

- Nja, jag växte upp i ett radhus i Värnamo, skrattar Marcus. Men du vet, man får liksom lära sig efter hand.

odlingarna

Vi går bort mot odlingarna. Det mesta ser ganska brunt och trist ut, men här och var kikar det gröna fram: gräslök och vitlök. att nörda ner sig

- Vitlöken skördar jag redan om nån månad, säger Marcus.

I långa rader finns också örter av alla de slag. Både sånt som vi har lite här och var i våra trädgårdar, men också mer spännande saker som vårbrodd. Vårbrodd ingick förr i hö när man odlade vall. Smaken är spännande och där finns toner av vanilj, berättar Marcus. Mitt på åkern reser sig en rejäl odlingstunnel som ett växthus.

-Stommen är begagnad och sen har vi byggt själva. Nu går hönsen här inne eftersom fågelinfluensan ger restriktioner, säger han. Alfred verkar uppskatta hönsen och Marcus säger att han redan nu får hänga med när de ska ha vatten och mat.

Lite längre bort betar några får. De håller undan ogräs och gödslar samtidigt. Marcus berättar om växelodling, om parasiter och djuhållning. Hur lär han sig allt?

- Ja, man nördar ju ner sig lite, skrattar han. Det finns nätverk och föreningar för det mesta.

Han funderar på att låta fåren beta lite längre ner mot ån till där det växer björnloka. - Det vore spännande att se om de kan hålla undan björnlokan. Vi får se, säger Marcus. chili & tomat bondekock

Vi går in i huset och värmer oss med en kopp kaffe. Hallen är just färdigrenoverad och några rum till har fått kärlek och omsorg. Det renoveras varsamt och allt får ta sin tid. Och sedan Alfred kom så är förutsättningarna annorlunda. På golvet invid köksbordet står två lådor med ett lysrör över. Man skulle kunna tro att det är ”några plantor” men Marcus berättar att det så småningom blir många hundra. Och det känns hoppfullt på något vis: säsongens stora satsning på chili och tomat börjar i en låda på köksgolvet.

Marcus är utbildad kock och har jobbat på ställen som Bloom in the park, Inspira och nu senast på The Lodge. Och det är det stora intresset för mat som driver honom. Det började med att han ville odla riktigt bra mat till sig själv och familjen. Men att få det att gå ihop med heltidsarbete är en svår ekvation. Lösningen blev att satsa fullt ut på odlingen. Och nu har han en superkraft: med sin kockbakgrund så vet han bättre vad resturanger och kök efterfrågar. Han vet vad som är spännande att jobba med och vad som är mer basvaror som alltid behövs. Han säger: matproduktion meningsfullt text: hanna mansten

- Odlandet har blivit ett sätt att fördjupa intresset för mat.

Det är Marcus intresse för maten och vad den innehåller som driver honom att odla.

- Innan Alfred kom köpte jag knappt ens ba naner. Nu får man ju kompromissa lite, säger han och skrattar.

Vi samtalar en stund kring hur mat odlas idag och hur det moderna jordbruket ser ut. Mar cus och Elin odlar enligt krav-certifiering och deras gård kontrolleras regelbundet. Marcus är kristisk till konstgödsel och hur hela pro duktionskedjan av mat ser ut idag.

- Det är skevt i världen, menar han.

Själv vill han eftersträva att gården går runt i ett eget system, utan att behöva tillföra något utifrån. Han pratar lyriskt om småska lighetens möjligheter men säger att även de stora jordbruken har ju förbättrat sina sätt att bedriva odling på. Marcus berättar om hur roligt det kan se ut när han och grannen, Björntorps gods, kör sina traktorer på åkrarna brevid varandra. Då ser hans traktor ganska liten ut.

- Och hur man än odlar så påverkar man ju jorden.

Elin och Marcus känner sig varmt välkomnade av Genarpsborna och är glada över att så många handlar i den lilla boden ute vid vägen.

- Och det är klart, säger han, man löser inte alla världens problem genom att odla ekologiskt. Men det känns meningsfullt.

Kvällsandakt i fastetid

Fastan är en tid för eftertanke och fördjupning. Hur kan jag dela med mig av det jag har? Vad vill Gud med mitt liv?

I fastan skalas livet av. För att ge plats för Gud och medmänniskan. Några skänker pengar till välgörenhet och andra ägnar sig åt bön eller stänger ner sociala medier för att få lite ro i själen.

I Genarps församling brukar vi ha några kvällar där församlingsbor delar med sig av något som berör deras liv. I år blir det på temat hållbarhet. Varmt välkommen till kvällsandakt!

Dela Lika Under Samma Himmel

Vem - om inte vi

Eva Hallberg delar tankar om klimatinsikt och att inte längre känna igen sig själv. Hur kan vi förhålla oss till vår tids mest ödesmättade fråga: klimatet?

9 mars genarps kyrka kl 18-18.30

Avskalat - helt enkelt

Kan man skala av/ förenkla sitt sätt av leva?

Vad händer då? Kristina Helgesdotter berättar om hur hon hittat ett lugn i livet.

23 mars genarps kyrka kl 18-18.30

Pilgrimsvandring - Annandag påsk

Vi vandrar till Fru Alstad kyrka. Där möter vi pilgrimmer från andra församlingar som också vandrar denna dag och vi firar mässa tillsammans. Vill du vandra med oss? I skrivandets stund är startplats och tider inte riktigt klara. Håll utkik på vå hemsida eller kontakta Anna Alm 070261 68 71 så berättar hon mer.

DELA LIKA-DAGEN

Vårdagjämningen måndagen den 20 mars, då dag och natt är lika långa delar vi på ljuset och mörkret men inte på jordens resurser eller fördelning av makt. Genom att ge en gåva är du med och bidrar till att fler människor kan äta sig mätta. Dela lika under samma himmel.

Vad betyder pilgrimsvandringen för dig?

- Att öva sig i att ta emot istället för att ge. Man är utlämnad åt andras välvilja och får ofta hjälp längs vägen. Vandringen är också en solidaritetshandling. Och så tänker jag alltid på Friheten i Kristus. Och att man bara kan ta med sig det nödvändigaste så man tänker verkligen igenom vad man tar med sig.

Tillsammans gör vi skillnad. Din gåva gör det möjligt.