en text om hopp

Tänk om hoppet inte bor i ljuset

Tänk om hoppet inte bor i ljuset Inte flammar som en låga, utan skälver som en rök Tänk om hoppet inte kräver värme Utan bara väntar stilla, mitt i ångest och i stök

Tänk om hoppet vågar bo i smärtan Grumligt kaos, i en depression Tänk om hoppet har ett eget hjärta Slår i takt med mörkrets dova ton

Tänk om hoppet inte kräver lycka Tänk om hoppet bor i vreden, i din ångests avgrundsdjup I ditt svårmods dunkel föds en styrka I din ensamhet och hopplöshet, där väntar hoppets Gud.

Tänk om hoppet möter dig i öknen Vid en brunn du dittills inte sett Tänk om hoppet pekar ut en riktning En ny kamp, ny kraft, på ett nytt sätt.

Tänk om hoppet speglas i det brustna Reflexioner av Guds närhet, som ett flyktigt lekfullt ljus Tänk om hoppet blänker i ditt mörker Som ett litet stänk av himlen på din väg ibland allt grus

Tänk om hoppet strålar som en solkatt Den som inget eget ljus kan ge Men som skickar lysande signaler på att ljuset finns för dig att se

Tänk om Gud har bott i samma mörker Utan enkelt glättigt svar på svåra frågor, med med hopp Ett slags solkattsglimmer i ditt dunkel Från en Gud som känt din smärta i sin egen sköra kropp

Tänk om hoppet väcker dig med sånger Som ger kraft att gå ännu en dag Tänk om hoppet tar ett steg åt gången Så du orkar nästa andetag