Tingshuset, Gnesta

NĂ…GOT om tingshuset

i ord & bild

frustuna FĂśrsamling

2014

Ivan Bratt gästade Tingshuset när biskop Hans-Erik Nordin hade sin visitation i februari 2014. Då berättade Ivan Bratt om Tingshusets historia.

Nu kan du som inte hörde honom tala då, läsa hela historien i det här häftet.

tingshuset Vi befinner oss just nu i ett gammalt tingshus som är sista delen i en månghundraårig lokal domstolshistoria.

Lagen om tingsplats kom till år 1350 lagar som var fruktansvärt grymma men det här husets egen historia är och som vi idag i vissa fall är helt bara 105 år men dess föregångare som främmande för.

På tingshögen och i tingsstugorna platser eller byggnader för den lokala tingshistorien är runt 700 år gammal. vid Gåsinge kyrkby avkunnades flera Den historien spåras första gången dödsdomar men aldrig någon här i år 1358 i ett dokument från tings- det här huset. förhandlingar på en 1591 flyttatingshög ute i fria des tingen till naturen. Den syns Gåsinge kyrkby uppe på höjden väsdär man förfoter om avtagsvägen gade över två till Kattnäs kyrka. olika små tingsDaga härad hette stugor vid olika då Dava hundare, ett t i d s p e r i o d e r. namn som ändrades 1908 var det ett par gånger och Sista tinget december 1970 här huset färdigbyggt och namnet Gnesta spåras första tjänstgjorde som tingshus gången i ett dokument från 1338 då stavat Gnyttlistum. Protokol- till december 1970 då vi höll sista len visar en tillämpning av den tidens tinget här.

Förutom tingsförhandlingar har här i huset också funnits polisstation åren mellan 1930 och 1967. polisen disponerade två rum och två arrestutrymmen. Här fanns också landsfiskalen placerad under några år.

Jag satt själv med som nämndeman sedan flera år tillbaka och sista målet vid detta sista ting i vårt gamla Daga härad gällde ett rattfylleri.

Fängelsefönster med bevarat galler. Foto: Elisabet Söderberg

Från 1971 gällde ny indelning av rättsväsendet i Sverige. I Sörmland medförde detta att från att ha funnits 12 tingsställen med lika många härads- och tingsrätter enligt 1350 års landslag så blev det i fortsättningen tre tingsplatser i länet, nämligen Eskilstuna, Katrineholm och Nyköping.

Efter detta ingick nämndemännen

från Daga härad i Nyköpings tingsrätt och vårt vackra tingshus i Gnesta stod där och väntade på ett framtida ovisst öde.

Jag var ordförande i Daga härads tingshusbyggnadsskyldige, det vill säga den organisation som alltså hade ägaransvaret för tingshuset, och jag hade som ett av de sista uppdragen att se till så vårt tingshus överläts till annan verksamhet. Det kom två olika förslag men med det gemensamt att det skulle bedrivas någon form av industriverksamhet här.

Det var något som jag inte tyckte passade så bra in i ett hus med den här byggnadens utformning.

Jag var god vän med kyrkoherde Folke Tyrbjörn och han hade berättat vid något tillfälle att de kyrkliga lokalerna började vara för små. Det hade bland annat framförts en idé att man skulle bygga ett församlingshus på tomten vid Storgatan där godsmagasinet ligger.

Jag tänkte att det kanske vore idé att prata med Folke om avsikten att sälja tingshuset och höra vad de kyrkliga myndigheterna skulle tycka om möjligheterna att överta de lokalerna.

Folke Tyrbjörn blev intresserad och även ledamöterna i den lokala kyrk-

stolsverkets representant skulle förstå att en köpare också fick ganska stora Det beslutades att Folke och jag skulle reparationskostnader förutom köpeträffa en representant från Domstols- summan.

Folke Tyrbjörn hade tidigare farhågor för att priset skulle bli så högt att församlingen inte kunde köpa det och när han nu hörde representantens funderingar blev han orolig.

Jag skulle kanske ha hållit med representanten eftersom jag representerade säljarsidan men jag ansåg att den kommande verksamheten i huset skulle bli viktigare än några fler tusenlappar i Domstolsverkets kassakista. liga myndigheten.

verket, som hade sådana här lokalfrågor på sitt ansvar och dit köpesumman skulle betalas. Tillsammans fick vi en ordentlig genomgång av alla utrymmen och konstaterade dess beskaffenhet. Representanten tyckte det var ett fint objekt och uttryckte att det nog skulle värderas till ett, enligt dåtidens ekonomiska uppfattning, mycket stort belopp.

Under rundvandringen pekade jag på det ena felet efter det andra så Dom-

Och det ordnade sig – representanten godtog min beskrivning av de reparationskostnader som man kunde frukta och han förstod också våra kulturhistoriska synpunkter. Han nämnde därför en bestämd prissumma som han skulle gå vidare med.

Frustuna församling godtog summan och tog beslut att köpa vårt fina tingshus och har nu skapat om det till ett fint församlingshem. Prissumman stannade vid jämna 100 000 kronor och den 1 februari 1971 tillträdde de nya ägarna av tingshuset.

Möbler och annan lös inredning hämtade tingsrätten i Nyköping till Tingshuset där. Det var bara ett par

saker som jag vägrade att lämna till dem – den 254 år gamla tingsbibeln från 1760 och den 395 år gamla domarklubban från 1619 (en trädrot) som användes vid varje ting under de nästan fyra seklerna sedan den bröts i en skog.

hem dem under tiden utflyttningen av sakerna härifrån pågick och sedan faran att de från Nyköping skulle lägga beslag på klubban och bibeln gått över fick vi Åmells möbler att göra det fina skåp där de fortfarande ligger bevarade.

Enligt samstämmiga uppgifter unNyköpings tingsrätt skulle överta der min forskning om klubban är detall inredning med möbler och tavlor ta den äldsta bevarade tingsklubban i landet så jag hoppas den får finnas här till långt in i framtiden.

Beträffande tingsbibeln kan vi tänka oss så många händer som lagts på den när vittnena avlade vittneseden under de 210 år den var i bruk.

Domarklubban från 1619. Foto: Elisabet Söderberg

med mera och det kom ett par representanter därifrån och noterade vad som fanns.

De ville absolut också ta med sig klubban och bibeln men jag påpekade att de hade tjänat vår häradsrätt sedan flera hundra år ända till det sista tinget i december 1970 och att de absolut måste stanna här i tingshuset.

För säkerhets skull tog jag

Till slut vill jag berätta att jag hört mycket positiva saker om det gamla tingshusets nya ägare och det sätt på vilket det används. Jag vill bara önska huset och dess verksamhet en bra fortsättning långt in i framtiden.

Text: Ivan Bratt

nattvardskärlen Nattvardskärlen är skänkta av Frustuna kyrkliga syförening att användas i kapellet Ljuspunkten i Tingshuset.

Glaskonstnär är Ebba von Wachenfeldt.

tavlorna i kapellet De tre tavlorna som smyckar väggarna i kapellet är tillverkade av textilkonstnären Marianne Lundgren.

korset på altaret Både korset och ljusstakarna på altaret är tillverkade av Torvald Hagstedt och skänkta av honom till församlingen, att stå på altaret i kapellet Ljuspunkten.