Järnsjöleden Följ järnets väg på vattnet i Östra Värmland
Vandra 28 kilometer längs Järnsjöleden
Lungälvsmossen.
Järnsjöleden är 28 kilometer lång och startar vid Bjurbäckens slussar. Därifrån löper den över unika Lungälvsmossen på en två kilometer lång träspång, där du på något ställe kan skymta sjön Storlungen. På mossen passerar du flera gölar och tjärnar. Leden tar dig sedan en bit upp mot Gubbkullarna med fin utsikt över Karl IX vadställe och över Storlungen. Vandringen följer Storlungens strand fram till Lungsund. Därifrån går du genom fin gammal skog ner till Hållsjön. Du vandrar med utsikt över Lundsbergs internatskola där det för tvåhundra år sedan låg ett stångjärnsbruk. Från Lundsberg viker leden av in i skogen igen och passerar Lundsbergs golfbana, en mindre mosse och vacker gammal skog. Delar av leden följer gamla grusvägar, men stor del går på skogsstigar. På Kummelhöjden bjuds på vacker utsikt över sjön Matlången och på några fina rastställen där du kan slå dig ner på bänkar. Efter Kummelhöjden följer leden Drågviken innan den viker av upp i skogsterrängen igen och sedan går en bit längs grusväg. Du passerar över en bro och in i skogen på leden som efter knappt tre kilometer når södra Hytte. Härifrån kan du även fortsätta ner mot Kristinehamn längs Järnleden som är 30 kilometer lång.
The Hiking Trail Beginning at the locks at Bjurbäcken, Järnsjöleden runs for 28 kilometres, including two kilometres of duckboard that crosses the unique bog landscape of Lungälvsmossen, offering occasional glimpses of Lake Storlungen. While traversing the bog, you will pass a number of ponds and tarns. The trail then leads you a little way up the Gubbkullarna hills with fine views across the Charles IX Ford and Storlungen. The trail follows the lakeshore of Storlungen as far as Lungsund and then continues down through beautiful old-growth forest to the lake at Hållsjön. Your path overlooks Lundberg Boarding School, where two hundred years ago a bar-iron mill stood. From Lundsberg, the trail leads off into the forest once again, passing Lundsberg Golf Course, a small bog and beautiful old-growth forest. Although parts of the trail run along old gravel roads, much of it follows forest trails. From Kummelhöjden there are spectacular views across Lake Matlången and there are a number of lovely rest areas where you can sit down on benches. After Kummelhöjden, the trail follows the cove at Drågviken before once again leading up into woodland terrain. From here, the trail follows a gravel road, crosses a bridge and enters the forest on the three-kilometre trail leading to Hytte, from where you may choose to continue along Järnleden (the Iron Trail) for the 30 kilometres down to Kristinehamn.
Kummelhöjden.
Der Wanderweg
Hållsjön.
Der Järnsjöleden ist 28 Kilometer lang und beginnt an den Schleusen in Bjurbäcken. Von dort führt er durch das einzigartige Moor Lungälvsmossen auf einem zwei Kilometer langen Holzsteg, von dem aus man an einer bestimmten Stelle den Storlungensee erblicken kann. Im Moor kommt man an vielen Tümpeln und Teichen vorbei. Der Weg führt Sie dann ein wenig hinauf zu den Gubbkullar-Hügeln mit ihrem schönen Ausblick auf die Furt Karls IX. und über den Storlungen. Der Wanderweg folgt dem Strand von Storlungen bis Lungsund. Von dort geht es durch einen schönen alten Wald hinunter nach Hållsjön. Sie wandern mit Blick auf das Internat Lundsberg, wo es vor zweihundert Jahren eine Eisenhütte gab. Von Lundsberg aus biegt der Weg wieder in den Wald ab und führt am Golfplatz von Lundsberg vorbei, einem kleineren Moor und einem schönen alten Wald. Teile des Weges folgen alten Schotterstraßen, aber meist sind es Waldwege. Die Anhöhe Kummelhöjden bietet eine herrliche Aussicht auf den Matlången-See und einige schöne Rastplätze, wo Sie auf Bänken eine kleine Pause einlegen können. Nach der Anhöhe Kummelhöjden folgt der Weg Drågviken, bevor er wieder in den Wald einbiegt und dann einige Zeit auf der Schotterstraße weiterverläuft. Sie passieren eine Brücke und erreichen auf dem Waldweg nach knapp drei Kilometern Hytte. Von hier aus können Sie auch weiterwandern hinunter in Richtung Kristinehamn auf dem 30 Kilometer langen Järnleden.
Djur & natur Järnsjöleden bjuder den naturintresserade på fina höjdpunkter. Lungälvsmossen, som är klassad som Natura 2000-område planeras att bli ett naturreservat. Här hittar du naturligtvis mossens alla växter, men också ett fågelliv med bland andra storspov, ljungpipare, enkelbeckasin samt doppingar. På mossen kan den morgonpigge på vårvintern njuta av orrspel och vid de många gölarna är insektslivet rikt med bland annat olika arter av trollsländor. I Lungälven gömmer sig den utrotningshotade flodpärlmusslan, löja, bäcköring, lake, ål och nors. Längs älven kan man också se strömstare och bäver. I skogarna mellan Lungsund och Lundsberg, längs kanten mot Hållsjön, passerar leden en nyckelbiotop intill en klippbrant. Här är en del träd 150 år gamla och man kan hitta ovanliga mossor, lavar och svampar liksom andra djur som trivs i gammelskog. Den som gör en liten avstickare kan beundra de majestätiska klippbranterna nerifrån.
Flora and Fauna
”Stenkyrkan” nedanför Rävhöjden i Lundsberg.
Järnsjöleden offers the nature enthusiast a number of splendid highlights. There are plans to create a nature reserve in Lungälvens myrar, three bogs that form an area in the Natura 2000 network of rare natural habitats. In addition to all of the plants that thrive in the bog, you will also discover birdlife such as the curlew, golden plover, common snipe and grebe. During late winter-early spring, early risers visiting the bog can enjoy the mating ritual (or lek) of the black grouse, while the many ponds attract rich insect life including many species of dragonfly. The River Lung provides a refuge for the endangered freshwater pearl mussel, as well as bleak, brook trout, burbot, eel and smelt. Along the river you may also see white-throated dippers and beavers. In the forest between Lungsund and Lundsberg, along the lakeshore of Hållsjön, the trail passes a key biotope abutting a cliff. Many of the trees here are 150 years old and the area is home to unusual mosses, lichens and fungi, as well as animals that thrive in old-growth forest. Anyone wishing to take a slight detour can admire the majestic cliffs from below.
Tiere & Natur Der Järnsjöleden bietet dem Naturliebhaber tolle Highlights. Das als Natura-2000-Gebiet eingestufte Moor Lungälvsmossen soll ein Naturschutzgebiet werden. Hier findet man natürlich alle Moorpflanzen, aber auch eine Vogelwelt mit dem Großen Brachvogel, Goldregenpfeifer, Bekassine, Lappentaucher und anderen mehr. Der Frühaufsteher kann im Moor während des herannahenden Frühlings das Paarungsspiel der Birkhühner genießen und an den zahllosen Tümpeln gibt es ein reiches Insektenleben mit unter anderem verschiedenen Libellenarten. Im Gewässer Lungälven verstecken sich die vom Aussterben bedrohte Flussperlmuschel, Lauben, Bachforellen, Quappen, Aale und Stinte. Entlang des Flusses begegnet man auch Wasseramseln und Bibern. In den Wäldern zwischen Lungsund und Lundsberg führt der Uferweg in Richtung Hållsjön entlang einer Felskante an einem wichtigen Biotop vorbei. Einige der hiesigen Bäume sind 150 Jahre alt und man kann ungewöhnliche Moose, Flechten und Pilze sowie andere Tiere entdecken, die im altwüchsigen Wald leben. Wer einen kleinen Abstecher macht, kann die majestätischen Klippen von unten bewundern.
Flyttblock på Rävhöjden, Lundsberg.
rn
Jä
n
de
le sjö
WC
Lungsund
den ästarle Masm lled cyke
Rövarleden fortsätter till Silvergruvorna i Nykroppa. Därifrån kan man fortsätta på Silverleden.
Där Järnsjöleden slutar i Hytte kan man fortsätta på Järnleden ända ner till Kristinehamn.
Avstånd Hela Järnsjöleden 28 km Bjurbäcken - Lungsund 9,5 km Lungsund - Lundsberg 4,5 km Lundsberg - Klennoret 7,5 km Klenoret - Hytte 3,5 km Hytte - ledens slut 3 km Bjurbäcken - Badsta Camping 14 km Badsta Camping - Lårhöjdsstugan 4 km Lårhöjdsleden runt 13 km Lungsund - Badsta Camping 8 km Lårhöjden - Alkvettern 23 km
Bra startplatser för Järnsjöleden Bjurbäckens slussar Lungsund vid badplatsen Furuvik Golfbanan (anslutande stig finns) Klennoret Hytte
WC
leden
Järnsjö
Järnsjö
n
de
nle är
J
leden
Åsjöleden fortsätter till Lunnedets camping. Därifrån finns en vandringsled till Karlskoga.
Der Weg des Eisens auf dem Wasser Värmland gab es rund um Filipstad große Eisenerzgruben, große Wälder und Fließgewässer – drei entscheidende Voraussetzungen für die Entwicklung einer Eisenindustrie. Bereits im 14. Jahrhundert wurden hier Eisenerzvorkommen entdeckt, aber es war Gustav Vasa, der mehr als 200 Jahre später die strategische Bedeutung der Bergslagen-Region erkannte und den Bergbau wiederbelebte. Er errichtete Hammerschmieden und Hochöfen, in denen die Bergleute Roheisen herstellen konnten, und für das Schmieden von Stangeneisen ließ er für die Krone Eisenhütten bauen, die mit dem Roheisen beliefert wurden. Die Hüttengesellschaft war geboren, der Export von Stangeneisen legte den Grundstein für das moderne Schweden und bis ins 19. Jahrhundert war Schweden lange Zeit einer der weltweit führenden Eisenhersteller. Gustav Vasas Grundbuch von 1540 ist zu entnehmen, dass es damals 15 Hütten im östlichen Värmland gab. Als Gustav Vasa 1560 verstarb, wurde Herzog Karl - der spätere König Karl IX. Värmland als Herzogtum zugesprochen. Er trat in die Fußstapfen seines Vaters und in der zweiten Hälfte des 16. Jahrhunderts kamen sieben neue Hütten hinzu, im folgenden 17. Jahrhundert weitere 24 Hütten. Zuerst wurde das Eisen erschmolzen und anschließend zerteilt in sogenannte Osmunds. Aber Gustav Vasa arbeitete hart an der Einführung von Stangeneisenschmieden, denn für Stangeneisen wurden deutlich höhere Preise erzielt als für Osmundeisen. Dabei wurde das Roheisen in einem Ofen zu einer zähen Masse erhitzt, die man dann mit einem wasserbetriebenen Hammer zu Stangeneisen schmiedete. Das Stangeneisen ließ sich dann erhitzen und zu Erzeugnissen wie Hufeisen, Nägeln und Pflügen schmieden. Diese Art des Schmiedens wurde auf dem Kontinent seit dem 15. Jahrhundert verwendet und Gustav Vasa holte sich daher die Hilfe von erfahrenen deutschen Schmieden, die die Schweden im sogenannten deutschen Schmieden ausbilden sollten. Aufgrund seines Engagements entstanden in den 1540er Jahren viele weitere Hammerschmieden. Bereits 1545 wurde in Asphyttan die erste Hammerschmiede Värmlands errichtet, die sich später zum industriellen Zentrum für das gesamte östliche Värmland entwickeln sollte. Die Blütezeit der Hütte endete knapp 30 Jahre später und zur größten Hütte in der Gegend entwickelte sich im Laufe der Jahre Bjurbäcken. Seit Anfang des 17. Jahrhunderts entstand dort eine kleine Industriegemeinde mit einer Eisenhütte, einer Stabeisen-Hammerschmiede und einer handwerklichen Schmiede. In Värmland gab es zu dieser Zeit fast 100 kleine Stangeneisenhütten. Bjurbäcken ist heute der Ausgangspunkt des „Eisenwasserpfades“ Järnsjöleden, der weitgehend dem Weg des Eisens auf dem Wasser hinunter in Richtung Hytte folgt. Der Transport von Rohund Stangeneisen erfolgte auf Wagen oder Schlitten mit Pferdeoder Ochsengespannen und nach Möglichkeit wurden auch Schiffstransporte eingesetzt. Das häufige Umladen war jedoch so zeitaufwändig und beschwerlich, dass ein Transport von Filipstad nach Kristinehamn mehrere Monate dauern konnte. Zunächst war Hytte, wo der Järnsjöleden endet, ein zentraler Ort. Hier traf das Eisen verschiedener Hütten in Värmland ein, entweder per Lastkahn oder auf dem Landweg. Das Eisen wurde umgeladen, gewogen und vermessen und dann zum Export über den Vänernsee nach Kristinehamn transportiert. Ab 1643 wurde Sjöändan am Ende des Bergsjön-Sees zu einem natürlichen Be- und Entladeplatz, da die Pächter der Kroppa-Hütte den Norsbäck-Kanal errichten ließen, um das Eisen bis zum Meer hinunter transportieren zu können. Rund 200 Jahre später, 1850, änderten sich die Transportmethoden erneut, denn in diesem Jahr wurde die Pferdebahn von Sjöändan nach Kristinehamn fertiggestellt. Um die Umschlagtätigkeiten zu verkürzen, wurden die Lastkähne mit Schienen versehen, auf denen die Waggons hochgefahren werden konnten. Zur weiteren Beschleunigung des Transports zwischen Filipstads Bergslag und Kristinehamn arbeiteten die Hüttenbesitzer in Filipstad viele Jahre an einem Kanal mit Schleusen vorbei an den Stromschnellen in Asphyttan und Bjurbäcken. 1857 wurde er von der 10 Jahre zuvor gegründeten Kanalgesellschaft fertiggestellt. Der Seeverkehr war nun von Filipstad bis zur Sjöändan-Verladestelle in Bergsjön möglich und während des „goldenen Jahres“ 1872 passierten unglaubliche 1.369 Dampfschiffe und 3.243 Binnenschiffe den Kanal.
Storlungen idag.
Passagerarbåten SS Fritjof vid Bjurbäckens slussar
Flottning på Storlungen
Järnets väg I Östra Värmland fanns stora järnmalmsgruvor kring Filipstad, stora skogar och strömmande vatten – tre avgörande förutsättningar för att utveckla en järnindustri. Här upptäcktes malmfyndigheterna på 1300-talet, men det blev Gustav Vasa som mer än 200 år senare insåg Bergslagens strategiska betydelse och förnyade bergsbruket. Han byggde hammarsmedjor och masugnar för att bergsmännen skulle kunna producera tackjärn och han lät uppföra kronoägda järnbruk för stångjärnssmidet dit tackjärnen levererades. Brukssamhället föddes, exporten av stångjärn lade grunden till det moderna Sverige och fram till 1800-talet var Sverige under långa perioder en av världens främsta järnproducenter. Av Gustav Vasas jordebok från 1540 vet man att det då fanns 15 hyttor i östra Värmland. När Gustav Vasa dog 1560 fick Hertig Karl, som långt senare kröntes till kung Karl IX, Värmland som hertigdöme. Han fortsatte i sin pappas fotspår och under 1500-talets senare del tillkom ytterligare sju hyttor medan det under 1600-talet anlades 24 nya hyttor. Till en början smältes järnet ner och höggs sedan i delar till så kallade osmundar. Men Gustav Vasa jobbade hårt för att införa stångjärnssmide eftersom stångjärn betalades väsentligt högre än osmundjärn. Processen innebar att man hettade upp tackjärnet i en härd till en seg massa, som sedan smiddes ut till stångjärn under en vattendriven hammare. Stångjärnet kunde sedan värmas upp och smidas till produkter som hästskor, spikar och plogar. Den typen av smide hade använts på kontinenten sedan 1400-talet och Gustav Vasa tog hjälp av skickliga tyska smeder som fick lära upp svenskarna i det så kallade tysksmidet. Tack vare hans intresse tillkom en lång rad hammarsmedjor under 1540-talet. Redan 1545 hade den första värmländska hammaren byggts i Asphyttan som då blev industriellt centrum för hela Östra Värmland. Brukets
n.
Iron’s Waterways
Smeder vid Bjurbäckens hammare.
Mila byggs i Storfors på 1950-talet.
Bogserbåten Storfors 1.
på vattnet
blomstringstid upphörde knappt 30 år senare och största bruket i området kom senare att bli Bjurbäcken. Där växte det från början av 1600-talet fram ett litet industrisamhälle med järnhytta, stångjärnshammare och en manufaktursmedja. Under en tidsperiod var närmare 100 små stångjärnsbruk aktiva i Värmland. Bjurbäcken är startplats för Järnsjöleden som till stor del följer järnets väg på vattnet ner mot Hytte. Transporterna av tack- och stångjärn utfördes med vagnar eller slädar dragna av hästar eller oxar och man använde också sjötransporter när det var möjligt. De många omlastningarna var dock så tidsödande och krävande att en transport från Filipstad till Kristinehamn kunde ta flera månader. Till en början var Hytte, där Järnsjöleden slutar, en central plats. Hit kom järn från olika värmländska bruk, antingen med pråmar eller landvägen. Järnet lastades om, vägdes och mättes, för att sedan fraktas vidare till Kristinehamn för export över Vänern. Från 1643 blev istället Sjöändan i slutet av Bergsjön en naturlig på- och avlastningsplats eftersom arrendatorerna vid Kroppa bruk då grävt ut Norsbäcks kanal så att järnet kunde forslas sjövägen ända ner dit. Drygt 200 år senare, 1850, förändrades transporterna igen. Då stod den hästdragna järnvägen från Sjöändan till Kristinehamn klar. Pråmarna försågs med räls på vilken vagnarna kunde köras upp för att minska omlastningarna. För att underlätta transporterna ytterligare mellan Filipstads Bergslag och Kristinehamn jobbade bruksägarna i Filipstad i många år för en kanal med slussar förbi forsarna vid Asphyttan och Bjurbäcken. 1857 stod den klar, grävd av kanalbolaget som bildats tio år tidigare. Sjötransport blev nu möjlig hela vägen från Filipstad till Sjöändans lastageplats i Bergsjön och under ”glansåret” 1872 passerades kanalen av hela 1 369 ångbåtar och 3 243 pråmar.
The area around Filipstad in east Värmland had large iron ore mines, vast forests and fast-flowing water – three crucial prerequisites for the development of an iron industry. Large iron ore finds were made here in the fourteenth century but it was not until 200 years later that, realising the strategic importance of the Bergslagen region, King Gustav I of Sweden, also known as Gustav Vasa, began the work of modernising the area’s mines and ironworks. He commissioned forges and blast furnaces so that local inhabitants could produce pig iron and crown-owned iron mills to which the pig iron was delivered. The industrial society was born and the export of bar iron would lay the foundations of modern Sweden, which for long periods until the nineteenth century was one of the world’s foremost iron producers. According to Gustav Vasa’s cadaster of 1540, there were 15 foundries in east Värmland. On Gustav Vasa’s death in 1560 his youngest son Charles, who would much later be crowned King Charles IX, was granted the Duchy of Värmland. He followed in his father’s footsteps and during the latter part of the sixteenth century a further seven foundries were built, followed by 24 during the seventeenth century. Initially, iron was smelted and chopped into small pieces called osmunds; however, Gustav Vasa put considerable effort into the transition to forging bar iron, for which significantly higher prices could be obtained. This process involved smelting pig iron in a furnace to create a semi-molten mass that was then processed into bar iron using a water-driven hammer. Bar iron could then be heated and forged into products such as horseshoes, nails and ploughs. This type of forging had been in use on the Continent since the fifteenth century and Gustav Vasa was able to enlist the help of skilled German smiths, who taught local Swedes the art of German smithery; thanks to his interest, a large number of forges were built during the 1540s. The first forge was completed as early as 1545 in Asphyttan, which thus became the industrial centre of east Värmland. The heyday of Asphyttan lasted barely 30 years and its place as the area’s largest ironworks would later be taken by Bjurbäcken, where the early years of the seventeenth century saw a small industrial community develop around an iron mill, bar-iron hammer and forge. At one time, Värmland had almost 100 working iron mills. Bjurbäcken is the starting point of Järnsjöleden (the Iron Lake Trail), which largely follows the waterborne route taken by iron being transported to Hytte. The pig and bar iron was transported on wagons or sleds drawn by horses or oxen and, where possible, by barge and boat. The multiple unloading and reloading of cargoes from one means of transport to the next was so inefficient and time-consuming that a single shipment from Filipstad to Kristinehamn could take several months. Initially, Hytte, where Järnsjöleden ends, was a local logistical hub receiving shipments from various mills around Värmland, either on barges or overland. The iron was unloaded, weighed and measured and then reloaded for shipment to Kristinehamn, from where it was shipped across Lake Vänern for export. From 1643, Sjöändan at the foot of Lake Bergsjön became the natural location for unloading and reloading cargo, as the lease holders of the Kroppa ironworks had by then excavated the Norsbäck Canal, allowing iron to be shipped by water all the way there. Some two centuries later, in 1850, the means of transport changed once again when a horse-drawn railway was completed between Sjöändan and Kristinehamn. Barges were fitted with rails so that wagons could be driven onboard, reducing the need to reload cargoes. To further ease transportation between the mining districts around Filipstad and Kristinehamn, the owners of mills in Filipstad spent many years working for the construction of a canal with locks to bypass the rapids at Asphyttan and Bjurbäcken. This was completed in 1857 by the canal company formed a decade earlier. It was now possible to transport cargo by water all the way from Filipstad to the loading dock on Bergsjön at Sjöändan and during the ‘golden year’ of 1872, the canal was trafficked by an impressive 1,369 steamboats and 3,243 barges.
Järnsjöleden
Bjurbäckens slussar Lungälven Lungälvsmossen
Tjärn
Storlungen
Brattbäcken
Lervik Lungsund Rastplats vid Hållsjön
Rävhöjden Golfbana
Rävhöjden
Folder tryckt 2020. Foto: Michael Johansson, Eva Wiklund, Storfors hembygdsförenings arkiv, Jan Lambertsson (fotokopia).
Vänersborg
Kummelhöjden
Drågviken Hytte