Steinberg Cubase 12

from Musikermagasinet 6 – 2022

Text: Peter Marchione Foto: Steinberg

En friare upplevelse

Även om Steinberg med Cubase 12 presenterar en hel del nytt, så är det onekligen denna nyhet som överskuggar allt annat: Ingen hårdvarunyckel! Genom årens lopp har denna ”dongle” ofta varit något av en akilleshäl, men nu är den alltså historia.

Cubase Pro 12 erbjuder en hel del nyheter som syftar till effektivare flöde i produktionen.

Nu var inte avskaffandet av USB-nyckel något som kom som en blixt från klar himmel; tillverkaren flaggade för det ganska långt innan och vi har tidigare fått vissa andra produkter i dongle-fria versioner – till exempel notskrivningsverktyget Dorico.

Pro, Artist, Elements, AI & LE

Cubase finns i olika storlekar och i denna genomgång av version 12 är det den fullskaliga

TESTDATORER

Windows 11 64-bit, Intel Core i79700F @ 3.00 GHz. 16 GB RAM iMac Pro, macOS Big Sur, 3,2 GHz 8-Core Intel Xeon W, 32 GB RAM

TYP DAW (musikprogram) för Mac och PC SYSTEMKRAV PC: 64-bit Windows 10 Version 21H2, 64-bit Windows 11 Version 21H2, 64-bit Intel Core i5 (4:e generationen) eller AMD Ryzenprocessor; Mac: macOS Big Sur, macOS Monterey, (Native App, Rosetta 2 App på Apple Silicon) Intel Core i5 (mitten av 2013 eller nyare) eller Apple Silicon-processor, 70 GB ledigt hårddiskutrymme. Skärm med 1440 x 900 upplösning. Internetanslutning krävs för aktivering, läsning av online-manualer och hantering av produktregistrering. PRIS Cubase Pro 5 905 kronor, uppdatering från Cubase Pro 11: 1 019 kronor, från Cubase pro 4>10.5: 1 723 kronor. Steinberg erbjuder även uppdateringar från äldre versioner, Cubase Artist/AI/Elements samt olika varianter av så kallade competitive upgrades för de som har motsvarande programvara från någon annan tillverkare. DISTRIBUTÖR Steinberg, www.steinberg.net

✚ PLUS

• Ingen mer USB-dongle • Verve-piano och de nya effekterna • Workflow-effektiviseringar

■ MINUS

• Många extra appar i datorn, borde gå att samköra • Buggig första release

Pro-versionen som testats. Projektfilerna funkar på alla varianter, men om du öppnar en fil i exempelvis Cubase Elements där specifika Pro-finesser använts, kommer programmet göra dig varse om att du inte har en exakt återgivning. Däremot bibehålls alla Pro-finesser i filen, även om du sparar om i en enklare Cubase-version. Väldigt fiffigt, om än ibland lite frustrerande för de som inte sitter på den fulladdade Pro-varianten.

Licenshantering och installation

Vi har redan tagit upp det här med att du inte längre behöver någon USB-mojäng för att använda Cubase, men vi kommer likväl få dras med eLicenser (inklusive donglen) ett tag framöver då andra pluggar som vi kan tänkas äga ännu inte migrerats till den nya plattformen. Detta kommer förändras succesivt i samband med versionsuppdateringar i helnummersteg den kommande tiden, och eftersom Steinberg har ett gäng produkter får vi nog ha lite tålamod.

Det nya licenssystemet hanteras via Steinberg Activation Manager, som logiskt nog är kopplat till ditt Steinberg ID i motsats till eLicenser. Du kan aktivera programmet på upp till tre datorer, lite i stil med Adobe Creative Suite. Dock med en stor skillnad i dagsläget: Steinberg erbjuder ännu inte någon möjlighet att själv avaktivera installationer på distans, det måste göras på den aktuella maskinen. Det vore bra om det gick att ändra framöver, så att man inte alltid måste tänka efter före. Det är inget som jag personligen brukar vara superduperbra på …

När det gäller själva installationsförfarandet är det fortfarande Steinberg Download Assistant som gäller. Denna är okej men det vore bra om inte hela programmet är låst när man laddar ned en uppdatering. Det vore ju kul om det gick att snoka runt och lägga till uppdateringar i kö under tiden man tankar ned.

Sedan måste jag också gnälla lite på att det blir en himla massa olika appar för att hålla koll på Steinbergs olika prylar i datorn: en för nedladdning, en för aktivering, en för ljudbibliotekshantering samt även eLicensermjukvaran, som kommer leva vidare parallellt ett bra tag. Det vore fint och de erbjöd en sammanslagen lösning. Det skulle göra livet enklare och kundupplevelsen tajtare, för jag kan tänka mig att det blir utmaningar för supporten att hänvisa till olika appar.

Men, nu är det dags att kika på det roliga; nyheterna i Cubase Pro 12!

Bättre MIDI-fjärrstyrning

MIDI Remote har omarbetats från grunden och är nu både användarvänligt och anpassningsbart. Tidigare har det i Cubase värld krävts lite gammaldags nördighet för att få till det här med parameterkontroll via externa hårdvaror.

Nu har Steinberg kommit i kapp och arbetar även de utifrån scripts. Dels färdiga, som dessutom automatiskt aktiveras om du kopplar in en extern kontrollenhet som finns färdigkonfigurerad i programmet, men det finns även möjlighet att skapa egna. I det senare fallet har tillverkaren lyckats med att erbjuda en tajt integrering i själva DAW-verkstaden: Skapande av egna upplägg är enkel drag-n-drop, snarare än kodande och letande bland CC-nummer. Därefter finns också olika växlar som gör det möjligt att kontrollytans funktioner automatiskt anpassar sig efter vad som för tillfället är i fokus i Cubase. Det är alltså inga problem att låta en extern låda vara låst till mixern medan din masterklaviatur hänger med i vad som för tillfället har arbetsfokus. Mycket väl implementerat.

Förfinad AudioWarp

AudioWarp är i sig ingen nyhet, men i Cubase 12 har de förbättrat funktionen på många sätt. Ett exempel är bättre multispårshantering som minskar risken för fasfel och andra

Det är numera riktigt enkelt att integrera externa MIDI-kontrollenheter i Cubase.

läskigheter som många av oss är rädda för när vi börjar stretcha i exempelvis en truminspelning med ett gäng olika mikrofoner, eller för att inte tala om stråkar. Vi har väl alla lyckats få till en ofrivillig phaser på stråkkvartettens fina insats? Genom att aktivera Group Editing samt Phase-Coherent AudioWarp är det bara till att sätta i gång. har denna filtreringsvisning av aktuell tonart också introducerats till VariAudio-delen i Audio-editorn. Visst, man kan tycka att man må använda öronen och kanske förväntas ha någon form av musikalitet när man editerar, men personligen gillar jag att kunna hoppa över till denna vy, i synnerhet när jag labbar fejkstämmor. Utan risk för att välja toner som inte

”I samband med versionslyftet till 12 har det även lagts till en mängd möjligheter som syftar till att göra tråkiga moment snabbare och effektivare.”

En extra eloge till Steinberg som nu dessutom låter oss fixa tajmingen på flera spår samtidigt, utan att öppna något edit-fönster. Det är alltså numera fritt fram att göra det direkt i Arrange-fönstret. Och ja, om du vill kan du justera flera spår på samma gång även i dedikerat editor-fönster.

Men, om man glömt ett spår när man till exempel tajtat till ett gäng körer, måste man börja om från början då, så att alla är med i samma warping? Svar nej! Numera finns även möjlighet att kopiera Warp-markers från ett spår till ett annat. Bra va!?

VariAudio med skalor

Scale Assistant har vi sedan tidigare haft tillgång till i MIDI-editorn av Cubase. Nu finns i aktuell tonart blir det lite mer våghalsigt, och jag kan mer eller mindre kasta runt bland pitch-värden och ändå få en rejäl skopa ”instant gratification”. Tillsammans med möjligheten att bearbeta fler spår åt gången (glöm inte att färgkoda, annars blir du antagligen förvirrad) så blir denna typ av ljudredigering väldigt nära besläktad med gammal hederlig MIDI.

Effektiserad editering

I samband med versionslyftet till 12 har det även lagts till en mängd möjligheter som syftar till att göra tråkiga moment snabbare och effektivare. Ett exempel är att vi nu via kortkommandon kan trimma ljudfiler på ett mer automatiskt sätt, i stället för att manuellt fippla med musmarkören. Ett annat välkommet inslag är att Grid- och Nudgeinställningarna nu kan ställas oberoende. I praktiken innebär det att ett event kan hållas till taktbaserad kvantisering när du flyttar det medan nudge-delen då kan jobba efter millisekunder. Alla som är vana vid att flytta runt beat och samtidigt behöver trimma början och slut på en loop kommer förstå vilken inverkan detta har och kanske tar fram bubbelglasen. Men, innan ni gör det, vill jag inflika att vi nu även kan få ett events slut att ”snappa” till grid; inget mer extrem-zoomande för att få risern att sluta exakt där vi vill. Vi har även fått en hel del nya Fade-funktioner som gör det både enklare och snabbare att hantera in- och uttoningar.

Ackordanalys

Visst är det pinsamt när man ska remixa och man är för lat och/eller stressad för att orka analysera ackorden i låten? Och i stället för att skämma ut sig som en musikalisk imbecill genom att fråga kan vi nu använda Cubase ’Audio to Chords’-funktion. Det enda du behöver göra är att dra in låten i Cubase-projektet, skapa ett Chord Track och därefter drag-släppa ljudfilen på det. Programmet analyserar då spåret och placerar ut både ackord och tonartsbyten utefter tidslinjen.

Oftast funkar det rakt av, men ibland kan det finnas anledning att klicka upp enskilda ackord (dubbelklick) för att kika på de alternativ som Cubase räknat ut, av bara farten.

Logical Editor har funnits med sedan Cubase forntid och är ofta en förbisedd funktion. Genom att sätta sig in i, och förstå själva grejen med denna editor, kan man effektivisera sitt studioarbete rejält. Dels finns en samling färdiga kommandon, som med tiden blir fler och fler, men om man skaffar sig lite kännedom finns det i det närmaste inga gränser för vad man kan hitta på i denna del av mjukvaran.

I Cubase 12 hittar vi som vanligt Logical Editor under Project-menyn men nu finns den i två delar: en ren Apply Preset-variant som endast ger oss tillgång till sparade förinställningar; fabriks- såväl som egenproducerade. Vill man trixa lite själv finns en Setup-variant bredvid. I den delen har utvecklarna lagt en hel del jobb på att förnya och förfina upplevelsen. Det är mer städat, konsekvent och inbjudande.

FX Modulator

I modernare DAW-lösningar, som inte behövt vidarebearbetas utifrån ett arv från slutet av åttiotalet, har vi blivit bortskämda vid ett enklare sätt att göra rytmisk modulation än vad vi kunnat förvänta oss i Cubase. Att som tidigare stapla upp olika effekter, markera loop, och sedan leta efter rätt parameter i rullgardinsvyer i Arrange-fönstret kunde knappast kallas för intuitivt, inte ens med god vilja.

Nu har våra vänner i Hamburg dock tänkt till och erbjuder en multieffekt-plugg som för mig blivit något av en helig graal för repetitiva rytm-prylar. FX Modulator samlar en hel arsenal av effekter: Chorus, Filter, Width, Bit Crusher, Pitch Shifter, Compressor, Time Shifter, Flanger, MultiMod, Pan, Overdrive, Frequency Shifter, Volume och Reverb. Dessa kan därefter moduleras enligt individuella kurvor i pluggen – och om vi inte själva orkar rita in kurvorna levereras en herrans massa förval att botanisera bland. Som extra krydda finns även sidechain-input och möjlighet till extern triggning via MIDI.

Rätt limiting med Raiser

I synnerhet modernare genrer styrs mångt och mycket av rätt loudness och limiting. Det blir i slutändan ofta en balansgång där vi väger upplevd ljudstyrka mot hur mycket vi kan tänka oss stå ut med i förlorad dynamik. Numera är inte sådana här dynamiska effekter något som nödvändigtvis hör till mastering utan snarare en del av själva byggandet av soundet. Alltså kan vi inte i produktion sitta och lägga band på oss och låta masteringsteknikern styra över vår konst.

Det finns lite olika erbjudanden på marknaden som jobbar med kreativ limiting och nu får vi alltså en intern skapelse inuti Cubase. Jag vill direkt inflika att Raiser, som denna heter, inte nödvändigtvis är en masterings-plugg, utan kan med fördelar användas på separata spår, bussar, parallell-processande med mera.

Upplägget är enkelt: Först har vi ett input-reglage, som helt enkelt styr hur hårt vi belastar effekten, sedan kommer en mätare som visar reduktion, därefter en modul där vi väljer release-beteenden och sist en output-del.

Det är i Release-modulen som själva karaktären sätts och vi väljer mellan Manual, Auto, Restricted Minimum, Restricted Maximum och Aggressive. Manual är såklart för alla som ”kan själv” och Auto är en mer traditionell variant. Restricted Minimum låter oss ställa ett lägsta värde för release medan Maximumvarianten erbjuder motsatsen. Den sista, Aggressive, är lite av det unika med Raiser: här snackar vi modern och attitydstinn komprimering som lyckas dra upp nivåer och stuns på ett väldigt icke-pumpande sätt. Den liksom tar med sig hela loudness-biten utan att ge intrycket av ”über-squashing”.

Output-modulen tillhandahåller möjligheten att länka kanaler och ställa headroom för utsignalen. Vi har även en växel för att aktivera Intersample Clipping så vi kan med andra ord vara säkra på att headroom hålls. Ställer vi att vi ska hålla max på exempelvis -0,3 dB så löser Raiser det.

Sist, men lång ifrån minst, finns en Compareknapp som ställer om output till samma nivå som den torra in-signalen. Detta ger oss möjligheten att jämföra limiting-effekten utan själva boosten i volym. En mer rättvis jämförelse då vi människor tenderar att tycka/tro att högre volym är lika med att det låter bättre.

Verve – ta det piano

Inte tusan känns det fräscht att erbjuda ännu ett piano, men nu ska vi faktiskt stanna upp lite. Verve är ett HALion-baserat karaktärsfullt

piano med en tydlig smak av film. Och själva gränssnittet tar oss bort från det numera söndertjatade ”här har ni en uppsättning flyglar och upright-pianon som samplats en miljard gånger”. Nu rör det sig snarare om att jobba utifrån ett grundljud och via ett fåtal reglage ha bra möjligheter att ratta in rätt karaktär för låten i fråga. i övrigt är Verve en riktigt trevlig skapelse som mycket väl dessutom kan användas med avstängd skärm.

Ömsom vin, ömsom vatten

Självklart har det uppdaterats och lagts till saker här och var i programmet utöver det vi hittills tagit upp, några exempel är att Cubase numera har

”Jag vill slå ett extra slag för de lite torrare uppdateringarna, alltså de som snabbar upp och förenklar produktionsbiten.”

Instrumentet har egentligen tre olika vyer: Piano, Texture och Effects, där den första är själva pianoklangen. Nästa del är olika texturer som kan blandas in med grundklangen, och sist är rätt typisk effekttappning med varsin delay för Piano och Texture samt ett gemensamt reverb. Det är i mixen mellan Piano och Texture som magin skapas; det känns som något mer än bara ställbar mix av två lager. Det märks att de som skapat både piano- och miljösamplingar för texturer, samt kodat reglagen i HALion, haft en riktigt bra fingertoppskänsla. Här erbjuds en extrem ”instrument-feeling” som får mig personligen att låta bli reglage-fixeringen och i stället spela. Jag ser såklart till att kontrollera Texture-nivån med modulationshjulet, men stöd för Native Apple Silicon och (sedan uppdatering till 12.0.10) för Dolby Atmos-mixning.

Så, vad är då själva grejen med Cubase Pro 12? En viktig detalj är såklart den minst musikaliska i sammanhanget: ingen mer USBnyckel. Många har undvikit att köra Steinbergs DAW på sina bärbara, till exempel live, av rädsla för att tappa bort denna. Att ha en modernare licenshantering är något som jag – och antagligen alla andra – välkomnar. Samtidigt har detta steg inneburit en del tandgnissel då övergången inte varit friktionsfri. Första 12.0.00-versionen visade sig ha en hel del buggar, där många verkade kunna kopplas till just avskaffandet av eLicenser-donglen. Det tog lite udden av själva glädjen, men samtidigt ska Steinberg ha en eloge för att de på kort tid fått fram två service-uppdateringar. I skrivande stund använder jag 12.0.20, som faktiskt rullar på riktigt bra. Det enda som verkar vara svårt att fixa är att många, inklusive undertecknad, har svårt att få programmet att stänga sig utan tvång på Windows-maskiner. För mig personligen var det så under tidigare versioner också, medan det på min Mac-setup aldrig varit något problem. Tidigare har jag trott att det var något unikt för min PC-stack men vid närmare dialog med andra verkar det vara långt ifrån ovanligt. Ingen jättegrej, men samtidigt lite tråkigt då det innebär att senast använda projekt-listan, och liknande funktioner som är beroende av en fullvärdig nedstängning, inte är med på noterna.

Förutom detta smolk i glädjebägaren är det mesta rätt i Cubase Pro 12. Utvecklingen följer senare års Steinberg-paradigm, där de lägger mycket fokus på att slipa det som finns och inte hitta på en massa nya konstigheter som ingen bett om. Verve-pianot är en favorit, men även de nya effektpluggarna FX Modulator och Raiser är riktigt användbara, och då inte bara inom specifika genrer utan all-round.

Jag vill slå ett extra slag för de lite torrare uppdateringarna, alltså de som snabbar upp och förenklar produktionsbiten. Cubaseklassikern Logical Editor har också fått lite kärlek, vilket också understryker att Steinbergutvecklarna har koll både på sin historia och sin framtid. —