Musikermagasinet 2 - 2022

AKTUELLT • PRODUKTNYHETER | LEDARE • ” MÅLET ÄR INGENTING, VÄGEN ÄR ALLT”

MUSIKERMAGASINET

STOR INTERVJU

HANGAR NORD OM NYA PLATTAN

NR 2-2022 • UTGÅVA 408 • PRIS 79:–

YAMAHA

VI TESTAR

REVSTAR

STEINBERG WAVELAB PRO 11 WAVESFACTORY STRUM GUITAR IK MULTIMEDIA THE RESONATOR NI SESSION GUITARIST PICKED NYLON TOONTRACK UPRIGHT AMERICANA EBX SOUND EXPANSIONS & EZX SOUND EXPANSION

GUNNAR E OLSSON

ÖVRIGA TESTER

MAY New sounds, new features, new everything.

Den 3 maj vänder vi blad till ett nytt kapitel.

Lyssna och få en försmak redan nu på www.toontrack.com.

WWW.TOONTRACK.COM

HANGAR NORD

MUSIKERMAGASINET

16

Äntligen en egen landningsplats INTERVJU | HANGAR NORD

Ibland tar sig musiken underliga vägar. Vår vän Thomas Kristiansson – han med TK Audio, ni vet – berättade på sin facebooksida i höstas att det fanns en bra platta att lyssna på. Hangar Nord.

Vi lyssnade, och sen var det kört…

4

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

— • NR 2-2022 • UTGÅVA 408

TESTER 28 Yamaha Revstar GITARR

36 Steinberg WaveLab Pro 11

28

MJUKVARA

44 NI Session Guitarist Picked Nylon, Wavesfactory Strum Guitar & IK Multimedia the Resonator MJUKVARA

50 Toontrack Upright, Americana EBX Sound Expansions & Americana EZX Sound Expansion

36

PIGGA PLUGGAR

ÖVRIGT 6 Ledare

CHEFREDAKTÖRENS SISTA ORD

44

8 Aktuellt

PRODUKTNYHETER

50

58 Nästa nummer

VI BLICKAR FRAMÅT Ansvarig utgivare Björn Hansen 031-775 65 51 bjorn@hansenforlag.se

Ekonomi & prenumeration Lena Hansen 031-775 65 52 lena@hansenforlag.se

Chefredaktör Fredrik Hansen

Art Director Carl J. Alphonce

031-775 65 54 fredrik@hansenforlag.se

031-775 65 41 carl@hansenforlag.se

Annonsansvarig Camilla Hansen 031-775 65 40 camilla@hansenforlag.se

Redaktionen Datavägen 6B 436 32 Askim Telefon: 031-775 65 50 lena@hansenforlag.se musikermagasinet.se

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

5

MEDARBETARE • LEDARE Mats Grundberg Mats jobbade tidigare som redaktör för MM i 15 år och är en flitig skribent samt gitarrist.

”Målet är ingenting, vägen är allt” Jag har alltid föreställt mig att det skulle vara lätt att skriva den här ledaren. Att känslan skulle vara glädje, inte vånda. Men jag har ju svårt för förändringar, och det här är den största förändringen i mitt liv sedan jag fick min son.

Peter Marchione Keyboardspelande före detta chefredaktör på MM som gärna ägnar sig åt produktion, låtskrivande och ljudskruvande i olika projekt och konstellationer.

Idag är det nämligen nio år och tre månader sedan jag för första gången klev ut från min lägenhet på toppen av Munkebäck i Göteborg och påbörjade min vandring neråt genom stadsgrönskan mot kontoret i Olskroken. En vandring som påskyndades av ivriga ben som med magnetisk dragkraft tog mig till redaktionens glasdörr. Där inleddes mitt första år som redaktör, ett år präglat av friktion.

Gunnar E Olsson Bluesgitarrist, hemstudio­ veteran och tidigare chef­redaktör förMusiker­ magasinet.

Som gröngöling i musikbranschen och journalistyrket stötte jag på många nya hinder och personer som, helt korrekt, ifrågasatte mina förmågor. Tanken om att ge upp var under det första året lika frekvent återkommande som textraden ”Around the world, around the world” i låten så kreativt betitlad Around the world av Daft Punk och till slut blev jag tvungen att välja.

Skulle jag fly eller stanna?

Vad jag valde den dagen är ingen hemlighet. Och idag minns jag tillbaka på alla underbara ögonblick jag haft privilegiet att uppleva under min tid som chefredaktör för MM. Däribland resorna över atlanten till NAMM där jag träffade några av mina största idoler som Steve Vai och Mark Tremonti. Min första intervju som jag gjorde med den brittiska artisten Jamie N Commons. Alla elever jag fått chansen att lära känna genom utbildningsguiderna. Ja, den här spalten räcker inte riktigt till känner jag. Så låt mig i stället gå direkt till det bästa.

Det bästa är ni, läsarna, kollegorna och alla underbara skribenter som accepterade mig och tog in mig i värmen. Det var ni som fick mig att stanna när jag tvekade och det är er jag kommer sakna mest av allt när jag den 29 april redigerar min sista text. Men som Robert Broberg sjunger: ”Målet är ingenting, vägen är allt”. Och om jag får ha en sista önskan så är det att ni omfamnar Annelie, som blir er nya chefredaktör, med samma värme som ni omfamnade mig. För min väg, den har varit magisk. Tack för den här tiden, och ta hand om er.

ISSN 1401-8357

Fredrik Hansen chefredaktör fredrik.hansen@hansenforlag.se

VJU STOR INTER VÄGEN INGENTING, MÅLET ÄR | LEDARE • ” YHETER • PRODUKTN AKTUELLT

ÄR ALLT”

OM R NORD HANGANYA PLATTAN

INET MAGAS MUSIKER 79:–

YAMAHA

VA 408 2 • UTGÅ NR 2-202

• PRIS

VI TESTAR

REVSTAR

SVENSKA MUSIKERM AGASINET

ER ÖVRIGA TEST

NB11 ERG EIPRO ST Y WAVELAB FACTOR AVES W AR IA STRUM GUIT ULR TIMED MNATO IK ARIST THE RESO GU ION IT SESS NI N PICKED NYLO K ONTRAC TO UPRIGHT NSION A ERICAN& EZX SOUND EXPA

R E OLSSON

NR 2-2022

Gör som fler än 2000 andra, följ Musikermagasinet på Facebook!

GUNNA

Prenumerationer: Sverige, 8 nummer 580 SEK inkl. moms, övriga Norden 1 020 SEK inkl. frakt. Nyprenumeration sker enklast genom inbetalning på postgiro 63 47 52-0. Ange fullständigt namn och adress på talongen. Adressändring göres på vår hemsida eller via e-post till mm@hansenforlag.se. Nuvarande adress anges. Redaktionen ansvarar endast för beställt material.

Eftertryck, helt eller delvis, förbjudet. I tidningens utlottningar och tävlingar svarar pristagarna själva för eventuell vinstbeskattning. Musikermagasinet utges av Hansen Förlag AB.

THE NEW HYBRID ACOUSTASONIC® PLAYER TELECASTER® Streamlined and stage-ready, this shape-shifting hybrid goes from acoustic to electric with something new at every turn.

The ACOUSTASONIC PLAYER TELECASTER shown in Butterscotch Blonde.

Iconic acoustic voicings. Big electric tones. One powerful Blend Knob.

©2021 Fender Musical Instruments Corporation. All Rights Reserved. FENDER (standard and in stylized form), ACOUSTASONIC and TELECASTER are trademarks of Fender Musical Instruments Corporation and/or its affiliates, registered in the U.S. and other countries.

AKTUELLT PRODUKTNYHETER Text: Mats Grundberg Nyhetstips? Mejla news@hansenforlag.se

Mycket nytt i Cubase 12 Steinberg Cubase 12 har landat, och med den kommer en rad nya funktioner och hanteringsmässiga förbättringar. En av höjdpunkterna är utökat stöd för externa MIDI-kontroller, med automatisk identifiering och förbättrade mappningsmöjligheter. En annan är att Chord Track-funktionen kan skapa MIDI-ackord från ljudfiler, ytterligare en att volymautomatiseringen är exakt ner på samplingsnivå. VariAudio-funktionen har försetts med en Scale Assistant som underlättar justeringar av tonhöjd och rytmik, medan Audio Warp nu kan justera tajmingen på flera spår samtidigt. Bland övriga nyheter märks FX Modulator, en samling modulationseffekter med avancerad enveloppstyrning, en ny kraftfull limiter kallad Raiser, förbättrade och mer flexibla Logical Editors, ljudexport med sidechain-stöd och förbättrad crossfade-hantering. Med Pro- och Artist-versionerna följer även pianot Verve, som uppges ha en mjuk, stämningsfull karaktär. Cubase 12 ger direkt stöd för Apples M1-processorer och MIDI över bluetooth under Windows 10 och högre och kräver inte längre någon hårdvarunyckel. Priser: Pro: 579 euro, Artist: 329 euro, Elements: 99,99 euro.

Tillverkare: Steinberg, www.steinberg.net

Ödsligt lågmälda stråkar från Spitfire Spitfire Audio Cinematic Frozen Strings är ett stråkbibliotek som med en minimal ensemble utforskar det ödsligt lågmälda. Cinematic Frozen Strings ingår i Spitfires lågprisserie Originals och uppges vara inspirerat av företagets Albion Tundra. Medan stråkensemblen i Tundra består av 56 musiker har detta dock endast åtta: fyra violiner, två celli och två kontrabasar, vilket ger en intimt detaljerad klang som lämpar sig väl att komplettera andra stråkar med men som fungerar lika väl på egna ben.

Här finns totalt tolv speltekniker som alla presenteras på låga dynamiska nivåer, på gränsen till tystnad, och med ett uttryck som beskrivs som nordiskt isig ödslighet. Bland teknikerna, som i experimentell anda inte hör till de vanligaste, kan nämnas flautando med sordin, sul tasto till sul ponticello och den tremololiknande col legno tratto. Ensemblen har spelats in ur tre mikrofonperspektiv som kan blandas valfritt, och biblioteket, som väger in på 2,8 GB, använder Spitfires egen uppspelningsmotor. Pris: 29 euro.

Tillverkare: Spitfire Audio, www.spitfireaudio.com

USB-C-baserat Zen Q-interface från Antelope Antelope Audio har släppt en USB-C-version av ljudinterfacet Zen Q Synergy Core. Det har samma kompakta, skrivbordsanpassade hölje som sitt thunderboltförsedda syskon, och förutom skillnaden i gränssnittet mot värddatorn är alla specifikationer desamma. Enheten är försedd med fyra analoga ingångar: två kombinerade mick/linje/ instrument-anslutningar på baksidan och två instrumentingångar på framsidan. De analoga utgångarna utgörs av ett balanserat monitorpar, ett balanserat linjepar samt två självständiga hörlursutgångar.

Dessutom finns S/PDIF in/ut och Adat in. På ovansidan sitter en färgdisplay med bland annat nivåmätare, en stor ratt och tre knappar med vilka man når samtliga funktioner och kopplingar som den medföljande mjukvaran erbjuder. Zen Q stödjer upp till 24 bitar/192 kHz, är utrustad med Antelopes välrenommerade 64-bitarsklocka och har omvandlare med en dynamik på upp till 127 dB. Med enheten följer också 37 pluginmoduler som får kraft från en intern processor, med allt från studioeffekter till gitarrförstärkare. Enheten funkar utan drivrutiner under MacOS och Windows och strömförsörjs via USB-porten. Pris: 899 euro.

8

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

Tillverkare Antelope Audio, www.antelopeaudio.com

Virtuellt hemmakeyboard à la 50-tal

United Plugins och JMG Sounds presenterar Mirror, en plugin som kan effektlägga och spela upp ljud baklänges – i realtid.Tillverkaren nämner virveltrumma som ett exempel på populära ljud att spela upp baklänges men Mirror fungerar på alla tänkbara källor, bland annat för att ge trumloopar ökat rytmiskt liv, krydda arpeggion och leadstämmor, spejsa till röster och klangmattor eller för övergångseffekter. Att pluggen arbetar i realtid innebär att effekten appliceras innan originalljudet spelas upp, vilket låter som trolleri, men Mirror använder sig av en falsk latencyrapportering, vilket innebär att den skapar tid åt sig själv att bearbeta ljudet medan värdprogrammets ljudbuffert fylls. Fiffigt. Gränssnittet innehåller reglage för att styra förhållandet mellan det bearbetade och originalljudet, för att applicera reverb, för att trimma svansen på effektljudet och för att mjuka upp transienter. Dessutom finns ett hög- och ett lågpassfilter ombord. Mirror arbetar i upp till 192 kHz och stödjer alla pluginformat under MacOS och Windows. Pris: 69 euro.

Med M-Tron MkII har GForce gjort en virtuell version av de sällsynta dubbelmanualiga instrumenten Mellotron MkI/ MkII och Chamberlin Musicmaster. Förlagorna tillverkades under 1950–60-talen och byggde precis som efterföljaren Mellotron M400 på förinspelade bandslingor som spelades upp när man tryckte ner tangenterna. De lanserades som instrument för hemmabruk, och hade på den ena manualen kompletta rytmer och kompinstrument och på den andra melodiinstrument, allt präglat av dåtidens dans- och underhållningsmusik. I M-Tron MkII har GForce samlat alla rytm- och melodiljud från förlagorna, 66 av vardera, och tack vare modern teknik kan nu alla loopar kombineras fritt i synk, och ljuden kan även transponeras med bibehållet tempo. Man kan också använda båda manualerna till loopar och på så sätt spela upp fyra rytmer samtidigt. Enligt GForce har mycket arbete lagts på att restaurera originalbanden med bibehållen karaktär, och alla melodiljud finns i två versioner, direktinspelade och uppmickade. M-Tron MkII fungerar både fristående och som plugin under Mac OS och Windows. Pris: 3 900 kronor.

Tillverkare: JMG Sound, www.unitedplugins.com

Tillverkare: GForce Software, www.gforcesoftware.com

Baklängeseffekter i realtid med Mirror

Programmerbar lättviktsbastopp från Darkglass Darkglass Exponent 500 är en kompakt elbastopp med inbyggda effekter som kan redigeras via bluetooth. Toppen är stor som en Aladdin-ask och väger bara 1,65 kilo men kan leverera upp till 500 watt. Anslutningarna

utgörs av instrumentingång, högtalarutgång på Speakon-don, hörlursuttag, DI-utgång på XLR med tillhörande jordlyft, effektloop, MIDI in, en USB-C-anslutning som används för såväl uppdateringar och MIDI som ljudinterface, samt ingång för nätkabel med spänningsväljare. På fronten sitter dedikerade rattar för ingångsnivå och mastervolym plus fem rattar, A–E, som kan kopplas till valfria funktioner. Här finns också en presetväljare med fem lägen och en mute-knapp, som när den trycks in aktiverar en stämapparat. Preseten kan programmeras med en app som finns för iOS och Android, och man kan fritt välja bland 22 olika effekter, liksom i vilken ordning de skall ligga. Enligt tillverkaren är Exponent 500 en komplett förstärkar/multieffekt-lösning för professionella basister. Pris: 999 euro.

Tillverkare: Darkglass Electronics, www.darkglass.com NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

9

AKTUELLT PRODUKTNYHETER

Från drömskt till kaotiskt med Fragments Arturia Efx Fragments är en ny effektplugin som bygger på granulär teknik. Med Fragments uppger Arturia att man förvandlat den komplicerade granulära syntestekniken till ett lättanvänt, inspirerande och musikaliskt verktyg för alla som tycker om att experimentera med ljud. Pluggen gör det möjligt att dekonstruera ljud av alla slag och omforma delarna på valfritt sätt. Till sitt förfogande har man tre granulära lägen, kreativa funktioner för manipulering av tonhöjder och klanger, modulation som kan skräddarsys samt inbyggda effekter, vilket sammantaget uppges ge stor flexibilitet. Enligt tillverkaren kan man med Fragments gå från det vackert drömska, skimrande ambienta till det kaotiska, metalliska och hackigt, stötigt rytmiska och allt däremellan. Pris: 99 euro.

Tillverkare: Arturia, www.arturia.com

Inspirationssynt från Kia Biltillverkaren Kia har i samarbete med syntdesignern Arthur Joly och ljudproducenterna DaHouse Audio tagit fram en mjukvarusynt: move. ment. Under sitt arbete med reklamkonceptet ”movement that inspires” säger sig Kia via mätningar av människors hjärnaktivitet ha upptäckt att folk blir mer kreativa av att lyssna på musik och naturljud, och i skärningspunkten mellan just rörelse, musik, naturljud och en vilja att inspirera uppstod move.ment-synten. Den består av två huvuddelar, som kan mixas fritt. Den ena består av naturljud, som vind, skog, regn och fåglar, och aktiveras som ett slags skärt brus. Den andra är en mer traditionell, spelbar synt med en oscillator och några olika vågformer, ett filter, en ADSR-envelopp och reverb. Huruvida move.ment kan bli den inspirationskälla för musikskapare som Kia verkar hoppas på återstår att se, men den kostar inget att ladda ner och testa – eller för den delen behålla – och fungerar fristående och som plugin under MacOS och Windows.

Pris: gratis.

Tillverkare: Kia, www.worldwide.kia.com

Nya Evo-monitorer från Focal Focal har utökat sitt studiomonitorsortiment med modellerna Alpha 80 Evo, Alpha Twin Evo och Sub One. Den förstnämnda är en Evo-uppdaterad tidigare modell, vilket innebär att det 8 tum stora baselementet försetts med ett membran av kolfiber och att XLR- och phonoingångarna kompletterats med en balanserad teledito. Diskanten hanteras av en inverterad 1-tums dome tweeter av aluminium. Elementen drivs av var sitt slutsteg som ger 106 dB ljudtryck, och frekvensåtergivningen är 38 Hz till 22 kHz. Alpha Twin Evo är en ny konstruktion med dubbla 6,5-tums baselement och en tweeter. De tre elementen drivs av var sitt slutsteg som kan producera ljudtryck upp till 108 dB och frekvensåtergivningen är densamma som hos Alpha 80 Evo. Sub One är utrustad med två 8-tumselement med dubbla kolfibermembran som återger ljud ner till 32 Hz och genererar ljudtryck upp till 114 dB. Den

10

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

är också försedd med reglage för att justera delningsfrekvens, volym, fasförhållande och polaritet. Priser: 534, 665 respektive 1 022 Euro.

Tillverkare: Focal, www.focal.com

Kali Audio LP-6 2nd Wave Version 2 av succémonitorn Kali LP6. Nu med förbättrad prestanda!

Studiomonitor med 6,5’’ baselement och 1’’ Soft Dome-diskant. 80W (40+40) Class-D förstärkare.

LP6 V2 har också förbättrats med 12db lägre egenbrus och input-känsligheten har ökat med 3db.

Finns i både vit och svart finnish.

Marknadsförs i Skandinavien av

www.fitzpatrick.se

AKTUELLT PRODUKTNYHETER

Helix-baserade gitarrförstärkare Förfinad kompressorplugin från Line 6 från PSP Line 6 har släppt en ny förstärkarserie, Catalyst, som bygger på samma digitala teknik som Helix-pedalerna. Catalyst är dock kompletta tvåkanaliga komboförstärkare som hanteras som traditionella gitarrförstärkare men som också bjuder på utökade funktioner. Serien består av tre modeller: Catlyst 60, 100 och 200, där siffran anger uteffekten i watt.

Med en dämpsats kan effekten halveras, ställas på 0,5 watt eller ljudet till högtalaren strypas. Ombord finns sex förstärkarmodeller som täcker allt från rent ljud till hi gain-dist. Här finns också en boostkrets och sex reverbtyper plus arton ytterligare effekter. Ljuden kan redigeras på djupet via en app som finns för både mobila enheter och datorer. Bland övriga funktioner ingår en linjeutgång på XLR, effektloop, möjlighet att ansluta direkt till slutsteget, MIDI samt en USB-port som fungerar både för appkommunikation och som ett fyrkanaligt ljudinterface. Enligt tillverkaren fungerar Catalyst lika bra i livesammanhang som i studio och för övning.

Priser: 3 925 kronor, 5 340 kronor respektive 6 930 kronor.

Impressor är uppföljaren till PSP Audiowares kompressorplugin Mixpressor. Enligt PSP är Impressor en kompressor som arbetar med mycket hög precision, oavsett om den används på enskilda spår, bussar eller hela mixar. Den emulerar karaktären hos klassiska rör- och optiskt uppbyggda hårdvaruenheter, arbetar i såväl Peak- som RMS-läge, erbjuder en mängd soft knee-karaktärer och är försedd med en flexibel sidechain-funktion som kan kopplas om mellan interna och externa signaler och som har ett justerbart filter som gör det möjligt att använda kompressorn som de-esser eller för att reducera pumpande effekter.

Utgången kan ställas om mellan att agera antingen brick wall-limiter eller mjuk överstyrningskrets. Förutom en rad förbättringar och förfiningar av ljudkvaliteten är en avgörande skillnad mot föregångaren det nya gränssnittet, som är skalbart och mer högupplöst än tidigare.

Impressor stödjer alla pluginformat under MacOS och Windows.

Pris: 99 US dollar.

Tillverkare: Line 6, www.line6.com

Tillverkare: PSP Audioware, www.pspaudioware.com

Mobilt ljudinterface från Presonus Som namnet antyder är Presonus AudioBox GO ett ljudinterface där mobilitet är en nyckelegenskap. Följaktligen är AudioBox GO mycket kompakt,

strömmatas av värdenheten via USB-C och fungerar med såväl Macoch Windows-datorer som iOS- och Android-enheter. Den är försedd med två ingångar, en högohmig instrumentingång och en kombinerad mikrofon/linje-ingång med valbar 48 volts fantommatning, och utgångar i form av två balanserade monitoranslutningar och ett hörlursuttag. Reglagen består av gainrattar för de båda ingångarna, separata volymrattar för monitorer och hörlurar samt en mixratt för att balansera det inkommande ljudet med det som spelas upp från värdprogrammet. Micksteget uppges vara lågbrusigt och dynamiskt och erbjuder upp till 50 dB förstärkning, medan omvandlarna uppges vara av studioklass med stöd upp till 24 bitar/96 kHz. Pris: 79 euro.

Tillverkare: Presonus, www.presonus.com

12

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

Musikaliska landskapsbilder med Habitat Tillsammans med producenten av elektronisk musik Dominik Eulberg har Orchestral Tools tagit fram mjukvaruinstrumentet Habitat. Habitat har tre utmärkande beståndsdelar: samplingar av symfoniska orkesterinstrument, elektroniska instrument och fältinspelningar av naturljud; de senare är en följd av Eulbergs passion och arbete vid sidan av musiken som biolog och konservator. Grunden utgörs av de symfoniska instrumenten, som är inspelade på samma vis som tillverkarens övriga orkesterbibliotek, medan de elektroniska är hämtade från Eulbergs samling av legendariska analoga syntar. Naturljuden omfattar inspelningar från olika biologiska miljöer – därav namnet Habitat – som bergstrakter, sjöar, våtmarker och hav och representerar såväl olika årstider som tider på dygnet. De tre ljudtyperna kan kombineras och morfas mellan fritt och ger enligt tillverkaren en bred palett av unika ljud och stämningar som passar allt från ljudläggning och film till electronica. Pris: 229 euro.

Tillverkare: Orchestral Tools, www.orchestraltools.com

Effektivare notskrivning i Dorico 4 Steinberg har släppt Dorico 4, en uppgradering som innehåller förbättringar i alla versioner av notskrivningsprogrammet. Huvudnyheterna utgörs av funktioner som effektiviserar arbetsflödet. Inskrivningsläget har fått en key editor som är synkroniserad med notskriften och som medger redigering av all slags MIDI-information. MIDI-filimporten har fått en ”smart” funktion som automatiskt tolkar och adresserar olika spår till rätt instrument. Programmet kan nu också, såväl vid realtidsinspelning som import, fördela musiken på olika stämmor, vilket besparar mycket efterbearbetning. Insert-funktionen medger nu att nya noter kan läggas till utan att efterföljande flyttas; man kan välja om det ska gälla alltifrån enskilda notsystem till hela partitur. Bland de många övriga nyheterna kan nämnas möjligheten att enkelt omvandla melodik och rytmisering komplett med alla utförandenoteringar, inbyggda piano-, gitarr- och truminstrument som kan spelas på med beröringsbara enheter, en förenklad spåröversikt jämte en kraftigt förbättrad mixer i uppspelningsläget samt direktstöd för Apples M1-datorer. Dorico 4 är också första programmet ut som använder Steinbergs nya licensieringsmetod, utan hårdvarunyckel. Prisexempel: 5 905 kronor/1 019 kronor (Pro/Elements).

Tillverkare: Steinberg, www.steinberg.net

AKTUELLT PRODUKTNYHETER

Klassisk Hiwatt-topp i pluginformat

Uppgraderad mickförstärkare från Black Lion Audio

Nembrini Audio presenterar en ny gitarrförstärkarplugin: Hivolt 103 Custom Guitar Amplifier. Pluggen emulerar den klassiska Hiwatt DR103-toppen från 1970 med Partridge-transformatorer och handlödda kretsar. Den har två kanaler, Brilliant och Normal, med var sina Hi- och Low-ingångar, volymrattar och en gemensam uppsättning tonkontroller.

Liksom på originalet kan kanalerna bryggkopplas och blandas för utökad ljudvariation. Pluggen innehåller också emuleringar av sex högtalarlådor och fyra riktbara mikrofoner med steglös inställning av vinkel och avstånd, liksom en mixer med reglage för solo, mute, pan och volym.

Dessutom kan man ladda in och samtidigt spela genom upp till tre IRfiler från tredje part som kan blandas fritt. En browser förenklar letandet bland IR-filerna. Sist men inte minst finns en noise gate och en funktion som kallas cleaner och som kan reducera bumlighet och hårdhet i ljudet.

Pluggen stödjer formaten VST2, VST3, AAX och AU under MacOS och Windows. Pris: 137 US dollar.

Black Lion Audio har uppgraderat sin tvåkanaliga halvrackstora mikrofonförstärkare Auteur till mkIII. På den nya modellen har XLR-ingångarna kompletterats med var sin teleingång som kan hantera både instrument- och linjenivåsignaler, de senare balanserat eller obalanserat.

Den har också försetts med nya utgångstransformatorer från Cinemag, som uppges ge en vintage-inspirerad färgning med kraftfull botten.

Kombinationen med ingångsstegets moderna IC-baserade, snabba och ofärgade karaktär ger enligt tillverkaren det bästa av två ljudvärldar.

Att det låter bra utgår vi ifrån, med tanke på företagets gedigna rykte som modifierare av mikrofonförstärkare. I övrigt är funktionerna och specifikationerna i stort sett oförändrade: balanserade teleutgångar, valbar 48 volts fantommatning, –10 dB dämpsats, polaritetsvändare, 10 Hz till 30 kHz frekvensomfång samt upp till 62 dB förstärkning.

Med enheten följer en 24-volts nätadapter och öron för rackmontering.

Pris: 524 euro.

Tillverkare: Nembrini Audio, www.nembriniaudio.com

Tillverkare: Black Lion Audio, www.blacklionaudio.com

Ableton Link till Cubasis Steinbergs inspelningsprogram för mobila enheter, Cubasis, har nått version 3.4. Huvudnyheten är att programmet nu stödjer Ableton Link, vilket gör att det kan samspela med Ableton Live och andra musikprogram som stödjer Link-funktionen.

Bland de många ytterligare förbättringar som kommer med Cubasis 3.4 framhålls att det markerade området på tidslinjen med en enkel gest kan flyttas till en ny plats vid inspelning, att det tillkommit knappar med vilka man på ett enkelt sätt kan bygga ackordföljder, att man med en ny timestretchfunktion snabbt kan justera hastigheten på en MIDI-sekvens och att State Save-funktionen nu garanterar att ett projekt ser exakt likadant ut när det öppnas som när man lämnade det. Sist men inte minst har den underliggande tekniken setts över så att prestandan förbättrats under iOS och Android.

Priser: 49,99 euro på Apple App Store, 29,99 euro på Google Play Store.

14

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

Tillverkare: Steinberg, www.steinberg.net

NOVA TWINS PLAYS THE STRATOCASTER® HSS IN BELAIR BLUE

©2021 Fender Musical Instruments Corporation. All Rights Reserved. FENDER (standard and in stylized form), STRATOCASTER, STRAT and the distinctive headstock shapes commonly found on the FENDER instruments are trademarks of Fender Musical Instruments Corporation and/or its affiliates, registered in the U.S. and other countries.

INTERVJU HANGAR NORD Text: Gunnar E Olsson Foto: Hangar Nord

Äntligen en egen landningsplats Ibland tar sig musiken underliga vägar. Vår vän Thomas Kristiansson – han med TK Audio, ni vet – berättade på sin facebooksida i höstas att det fanns en bra platta att lyssna på. Hangar Nord. Vi lyssnade, och sen var det kört…

16

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

Hangar Nord. (Från vänster) Hans Gardemar, Mikael Nord Andersson och Martin Hansen.

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

17

S

ist jag blev helt golvad av en platta, var när jag lyssnade på en annan svensk produktion, gruppen Exit North. Det är förstås bara en tillfällighet att även dagens gruppnamn pekar norrut. Eller … det är kanske ödet som styr mig mot dessa krafter, som båda lyckats fånga det nordiska vemodet.

Gemensamt för både Exit North och albumet Hangar Nord är också den oerhört lyhörda och känsliga produktionen. Där Charles Storm drog det tyngsta lasset med Exit North har dock alla tre medlemmarna i Hangar Nord bidragit med massor av input. Projektet startades i januari 2017 och plattan släpptes i mitten av 2021. Plattan har spelats in och mixats i Nord Studio, The Garage, Gardemar Studio och Peppermint Park.

Hangar Nord Vi anar att namnet på både gruppen och plattan kan vara en sammansättning av HANsen, GARdemar och NORD. Trion består nämligen av Martin Hansen, Hans Gardemar och Mikael Nord Andersson.

Tillsammans och var och en för sig har man tidigare jobbat med artister

– Jag kommer från en spelmansfamilj i Dalarna. Min pappa var traktens dragspelare, och jag halkade med honom i väldigt tidiga år ut på spelningar. Det blev fiol och gitarr. Fiol ingick i konceptet och gitarr tvingade jag mig till … det, och det långa håret. Det var inte populärt däruppe, det kan jag lova dig.

Jag berättar att jag förstår precis hur det var, eftersom jag växte upp mitt i Värmland, med precis samma problem. Martin å sin sida kommer från Danmark från början.

– Min pappa spelade trummor, och det höjdes en del på ögonbrynen när jag ville ha en synt, när jag var tolv. Varför skulle jag ha ett instrument där man bara kunde spela en ton i taget?

Det blev en Korg MS-20.

– Men det som mest intresserade mig var att spela in och sitta och ”fnula” i studion, så jag gick ljudingenjörsutbildning i Piteå mellan -95 och -97, och lyckades sen få praktik på Europa Studios i Stockholm.

Redan efter ett par veckor fick jag frilansa som tekniker och träffade Micke som precis hade köpt studion. The rest is history…

– Jag och Martin har producerat nåt så in i helvetes många grejer tillsammans, allt ifrån TV-serier, filmer, till dansband.

– Och tyska hårdrocksband, inflikar Martin.

– Och ryskt neo-klassisk, speed-metal… Vi har varit där och nallat.

Micke och jag har sjungit väldigt mycket stämmor på de produktioner vi har gjort. Vi har sjungit tillsammans i 20 år… MARTIN HANSEN

Mikael ”Nord” Andersson (låt oss kalla honom för Micke i fortsättningen) berättar om sin uppväxt.

Och hur började det för Hasse?

– Det är ganska likt Mickes. Min mor och far träffades och gifte sig uppe i Leksand. Farsan hade ett band som hette Gardemar & Kompani, och när de sedan flyttade till Örebro kom jag och brorsan rakt in i en familj där morsan sjöng och farsan spelade en massa instrument. Det var mycket jammande och folkmusik och sånt.

Min farsa var i första hand klarinettist, men han var också gitarrägare, och jag har fortfarande kvar hans gamla Levin orkestergitarr, som han skrev många kupletter på.

Fadern, som var oskolad, tyckte att sönerna borde lära sig musiken mer grundligt. Det blev tidiga pianolektioner för Hasse, och Musikhögskola direkt efter gymnasiet.

– Jag gick ut Musikhögskolan -86, och jobbade med [Lena] Philipsson samma år. Sen kom Micke med -87. Vi gjorde en massa gig tillsammans som frilansmusiker. Det var TV-produktioner och allt möjligt…

Det tog några år, men nu är den äntligen färdig.

Först släpptes singeln A Thousand Years From Now.

som Scorpions, Roxette, Lena Philipsson, Björn Skifs och många fler. Alla instrument (utom några stråkpålägg) på plattan hanteras av trion, och även sången kommer från de tre rutinerade musikanterna.

Det är första gången jag gör en intervju via Zoom, och vi kan på så sätt både se och höra varandra, trots att vi sitter på olika platser i Sverige.

Martin Hansen sitter i sin studio/replokal/syntförvaring vid Odenplan, Hans Gardemar sitter på KMH (Kungliga Musikhögskolan) där han undervisar och handleder framtidens musikproducenter, och herr Nord hittar vi på Österlen, där han även har sin studio.

Bakgrund

18

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

– Vi har gjort ett gig med både Hasse Alfredsson och Povel på samma gig. Det är stort, inflikar Micke.

– Jag måste få berätta en historia där, fortsätter han. Jag ville lära mig läsa noter, och sprang på Hasse nånstans på Söder och sa att du måste lära mig läsa. Han sa bara: ”Det bästa sättet är att bara kasta sig rakt in i elden. Har jag nåt gig så hör jag av mig”.

– Sen ringde han alldeles strax efter, och då var det just det här giget, och dom första noterna jag får är Povel Ramels Birth of the Gammeldans.

13 sidors jävla partitur!

– Vi brukar skratta när vi ser framför oss hur jag står på hårdrocksmanér med ena foten på monitorn och läsglasögonen på näsan, och försöker lista ut var i helvete vi är nånstans.

– Ditt största bekymmer var ju hur du skulle vika skiten, avslöjar Hasse.

Du stod som med en bilkarta. Jag önskar jag hade tagit en bild på dig i det läget!

– Milan [Peter Milefors] ödmjukade sig och viskade: ”Kom ska jag lära dig hur man viker dom här papperen!”

– Men jag måste intyga att det jag sa var korrekt. Det är den enda sättet, påpekar Hasse.

– Ja, jag är väldigt tacksam, lovar Micke.

Ett nytt projekt Men hur träffades de tre musikanterna varandra? Hasse berättar…

– Micke och jag träffades redan 1987, genom Rutger Gunnarsson som var kapellmästare för Lena Philipssons kompband. Vi var båda med i bandet. Sen jobbade vi även ihop på Rocktåget, runt -91.

– Jag träffade Martin första gången när vi spelade med Björn Skifs, och där träffade vi även Micke.

Var uppstod tanken med att skapa Hangar Nord?

– Det var en trött känsla på en flygplats i Berlin, säger Micke. Då hade vi

gjort en produktion med ett band, där vi hade gjort väldigt mycket, så jag tänkte kanske bara högt: Varför gör vi inte något själva? Vore det inte läge nu? I stället för att vi gör allt det här åt andra?

– Då visste vi egentligen inte åt vilket håll vi ville gå, för vi har ju ganska många musikaliska influenser, fortsätter Hasse. Sen fanns det ju gemensamma musikaliska nämnare, som vi kunde ta av.

Martin tar vid.

– Det fanns ju aldrig nån riktning från början. ”Vi ska göra den här typen av grej…” Det var mer: ”Vi sätter oss och ser vart det bär.”

– I början var det mest instrumentalgrejer, men sen började det komma andra idéer, och då stod vi inför frågan: ”Vem ska sjunga?” Det var ingen som ville göra det, så det blev jag och Micke som sjunger stämmor hela tiden.

– Det finns också en anledning till att vi sjunger båda två. Då slipper vi bli bedömda ensamma som sångare, säger Martin.

Vi konstaterar att många gitarrister kan sjunga, men av någon anledning gör man inte det ändå. Rösten är så personlig – nästan privat. Att sjunga är att blotta sig så mycket mer än vad man gör som instrumentalist.

Det är faktiskt aldrig nån som sjunger ensam på plattan, och stämmorna är väldigt tajta, och likartade i karaktär. Martin förklarar: – Micke och jag har sjungit väldigt mycket stämmor på de produktioner vi har gjort. Vi har sjungit tillsammans i 20 år…

Och beträffande tajtheten?

– Jag har använt mycket VocAlign på andra artister genom tiderna, men på oss är det ingenting av den varan.

– Som jag minns det, så tyckte vi att det var svårt att kliva fram som leadsångare, efter att ha jobbat som körsångare på så många produktioner, berättar Micke. Det var då vi testade idén att göra som Everly Brothers, där stämsången är själva idén. Vi var lite för blyga för att sjunga solo.

Kanske på nästa produktion…

Både Martin och Micke spelar gitarr på plattan. Här Martin med sin Gretsch 6120.

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

19

Instrumentering Beträffande instrumenteringen…

– Av och till har vi väl varit lite här och där och petat på grejer som varit utanför våra spjutspetsområden. Även om strängar och sång varit min grej, kan det hända att jag lagt nån synt nånstans, men det finns ingen anledning för mig att vara inne i Hasses professionalism och fara, säger Micke.

– Det finns egentligen inget som är uttalat. Vi har naturligtvis områden där vi är mest bekväma, men skulle det var att en elbas är närmast mig, och jag kommer på två toner som behöver läggas, så kan jag lika gärna

Eller som Hasse uttrycker det: – Jag njuter ju av att det är tre producenter som jobbar ihop. Det innebär hela tiden att nån kan producera de andra, i vilken riktning som helst. Jag önskar att man alltid hade en producent med sig när man jobbar ensam.

Det är svårt att prodda sig själv.

Lite mer om instrumenteringen… Hur har det funkat med trummorna?

– Det är programmerat, berättar Martin. Jag har spelat in så mycket trummor genom tiderna att jag fått en viss känsla för hur det ska vara. Det finns ju så otroligt bra verktyg idag. Jag har använt en kombination av alla möjliga samplingsbibliotek. Slate [Digital] har jag använt en del, och många av standardbiblioteken som finns i [Native Instruments] Kontakt. Jag tycker att Abbey Road 50s och 60s är otroligt bra, framför allt när man ska ha vispar och sånt.

– Jag hittade också ett udda bibliotek där 14 trummisar spelar på samma gång, Wavesfactory Drum Circle. Och naturligtvis har vi använt Toontracks Superior Drummer.

Man betonar att Micke är gruppens leadgitarrist, och att Martin och han lägger alla gitarrer. För övrigt finns inga vattentäta skott. lägga det som Micke, förklarar Hasse.

– Det är samma sak med keyboardgrejerna. Martin spelar till exempel pianointrot på ”Parachutes”, och det kom till när det var inspiration från Martins sida. Så måste det få vara i det här projektet. Vi har inga fackliga förhandlingar om vem som måste göra vad.

Man betonar att Micke är gruppens lead-gitarrist, och att Martin och han lägger alla gitarrer. För övrigt finns inga vattentäta skott.

Alla tre är också eniga om att man gett varandra ett enormt stöd, och att man även vågat avbryta varandra under processen om nya idéer dykt upp. All inspelning har inte skett med alla tre på plats, men fördelen med att för det mesta ändå ha en annan person som bollplank är något man betonar. Både Micke och Hasse erkänner att man aldrig hade blivit färdig med sina pålägg om inte någon annan sagt att nu är det bra!

Hasse hanterar keyboards och är dessutom dragspelskungen i gruppen.

20

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

Gitarr Ibland börjar man fundera…

Ett exempel är den arpeggiogitarr som Micke spelar på i A Thousand Years From Now. Den spelades in redan när man skrev låten, och det provades massor av andra gitarrer ända tills man till sist konstaterade att den första man provat, en Sandéngitarr, ändå lät allra bäst.

– Jävlar vad det hölls på, konstaterar Micke.

Och apropå gitarrer.

– Det är Martin och Sandéngitarrer som jag använt när det gäller akustiska gitarrer. På elsidan är det väldigt enkelt. Det är Johan Gustafssongitarrer som gäller. Jag har aldrig spelat på nåt bättre, så är det, berättar Micke.

– Jag har ägt över 100 gitarrer i mitt liv, men sen de här dök upp, står det fem av hans gitarrer, plus en lap-steel, som Johan också byggt. Det är mina arbetshästar.

– Jag har också använt nån Esquire, men du har ju också dina gitarrer, Martin.

– Ja, fast det är ju mer kuriosagitarrer, medger Martin. Vi har ju en diger samling, och ibland vill man hitta ett speciellt ljud för att ge det nån sorts originalitet.

– Ett exempel är ju början på ”Safe and Sound”, där hörs en gammal Levin ”jesusknäppare”, som låter fantastiskt. 50 spänn på en loppis. Allt går att använda nånstans.

De har även använt en Weisenborn som Sandén byggt, en National El Trovador från 30-talet, och en Dobro square-neck från 40-talet – framför allt till slide-grejerna.

– Det blir ju den lilla country-touchen. Att blanda brittisk prog-rock med en Dobro som spelas med stål, det blir en blandning som jag gillar.

Ett arv är också en Levinbanjo Superior från 1926. På en låt, Domino, spelar vi slide på den.

– Tillsammans med en Mellotron-sax, inflikar Martin.

– Vi har också ett trick med Gretschgitarrer, där Micke har en Country Gentleman och jag har en 6120 från tidigt 60-tal, berättar Martin, och när vi skulle ha stora refränger på vissa produktioner la vi dem på varsin kanal med vibrato på. På Heavy Weather används det…

– Och på Over You har vi det i verserna, säger Micke. En Boss VB-2 på ena sidan och en clean, rak, på den andra sidan. Det blir ett väldigt speciellt sound, lite ”Beatleskt”, lägger han till.

Snygg produktion med många instrumentalpartier Jag ger grabbarna beröm för att de har varierat produktionen och soundet så mycket på plattan, och för de många instrumentalpartierna, som fungerar som smakfulla bryggor mellan sånginslagen. Man har gått in

för att fånga stämningar, och det har man även jobbat med i sånglåtarna.

Press-releasen till plattan nämner influenser som Pink Floyd, Simon & Garfunkel, och Alan Parsons Project, men man anar även tongångar från 10 CC, Crowded House, och kanske framför allt bandet Klaatu (också det en trio). Klaatu var ett tämligen okänt kanadensiskt band som ryktades bestå av medlemmar från the Beatles, när deras första platta släpptes. Lustigt nog har ingen i Hangar Nord tidigare lyssnat på Klaatu, men man medger att det låter väldigt likt Beatles och förstår även att jag dragit paralleller med deras egen musik.

Hur var det med låtvalen inför plattan?

– Vi hade egentligen ingen deadline för att göra en platta. Vi hade ju inte bestämt vad det skulle bli av det här… Vi kom fram till att vi hade väldigt mycket musik. Plötsligt hade vi en färdig platta, berättar Hasse.

– Man kan fråga sig: Är det bra när det är klart, eller klart när det är bra? tillägger Hasse. I vårt fall var det plötsligt bara klart.

– Det blev ju rätt bra också, påstår jag, och får faktiskt visst medhåll från grabbarna.

De borde verkligen vara nöjda med slutresultatet, och det enda man har investerat är sin tid. De har tre studior att jobba i, med all tänkbar utrustning. Micke är sedan en tid bosatt i Skåne, där han även har sin studio, och Martin har sin studio i huvudstaden tillsammans med en kollega. Man riskerar med andra ord ingenting med att ge ut plattan, men har allt att vinna.

Pandemiåret har dock varit ”lite knepigt”, men Martin och Micke har jobbat oavbrutet med att producera gruppen Scorpions. Det har varit ett heltidsjobb de senaste tio åren, och inför en unplugged-konsert tog man även med Hasse, som fick stå för klaviatur, stråkar och arrangemang. Sen turnerade de också med Scorpions.

– Kanske var det lite ur det som den här idén föddes också, berättar Micke. Vi hade gjort det rätt mycket och allt var rätt komplext.

En önskedröm för den unge hemstudioentusiasten?

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

21

Plötsligt var det: kan vi inte bara syssla lite med musik för vår egen skull?

Tid för mixning Micke fick också Covid tidigt och ställde sedan in turnerandet och höll sig för sig själv nere på Österlen.

– Tack och lov har jag en jättefin studio, så det har inte gått nån nöd på mig, men visst har jag saknat att vi inte har kunnat träffas…

– De flesta låtarna fanns nog redan, mer eller mindre färdiga, innan Coronan slog till, säger Martin.

– Det var väl också då du började med själva mixarbetet, inflikar Hasse.

Martin har varit ansvarig för hela mixningen, och någon extern mastering behövdes inte heller. Det var enbart kodning för CD:n som krävde en extern kraft [Uffe Börjesson].

– Mixning är Martins absoluta spjutspets, och där ligger han i världs-

och vice versa. Det har ju hänt mycket på den fronten, speciellt när det gäller högtalarresponser [IR, eller impulssvar]. Där går det att få det oerhört autentiskt.

– Det händer också att jag använder en fysisk förstärkare, men använder en IR som högtalare. Det rekommenderar jag varmt – framför allt om du bor i lägenhet. Det blir på riktigt!

– Vi har använt Scuffham [S-Gear] ganska mycket. Där kan du använda enbart högtalardelen med impulsresponser. Du måste ju förstås ha en konverter, så du inte bränner stärkaren.

Micke använder där hårdvara från franska Two Notes, och hans favoritförstärkare är annars förstås Olsson, där han har en egen 40-wattsmodell, men också Maads från Skåne bygger fantastiska förstärkare, påpekar han. Även Martin har flera gitarrer på väggen i studion, men när det gäller förstärkare är han mer sparsmakad. Han har en gammal Vox AC-30 från 1962.

– Jag tycker också att man ska använda vad som blir bäst för tillfället, säger han.

Jag satt och kollade på vad vi har gjort egentligen. Jag tror det är på Dancing on the Verge of the Abyss, som det ligger några baklängesgitarrer. Där är det squarenecken som går igenom Scuffham-ampen, sen har vi bara vänt den i Logic.

– Country goes flum alltså, skrattar Micke.

– På Safe & Sound kör vi baklänges dragspel också, påpekar Hasse. Det borde låta likadant tycker jag, men det gör det inte. Det blir nån sorts inandning som är rätt cool.

Hasse är dragspelskungen i bandet.

– Jag har faktiskt spelat mycket dragspel igenom åren. Till och med på Scorpions MTV-gala, på några låtar.

– Om vi pratar om blandningar, så tror jag det var Martin och Micke som kom på att vi även kunde köra munspel och dragspel unisont. Då har man ”bendsen” från munspelet ihop med raka signaler från dragspelet.

Den blandningen gifter sig väldigt väl, faktiskt.

Var aldrig rädd för att använda en billig mick för att spela in ett dyrt instrument – till exempel en SM57 till en fiol för en miljon. MIKAEL NORD ANDERSSON klass, säger Micke. Jag har inte känt något behov av att lägga näsan i blöt där.

Och Hasse håller med…

– Det bär mig emot, men där måste jag också berömma Martin, säger han, och får skrattarna med sig.

Den här plattan har gjorts i Logic, men man använder även Pro Tools till vissa delar. Martin har till och med anpassat kortkommandona i Logic efter Pro Tools, så han inte ska sitta och trycka på fel knappar hela tiden.

På låten Safe & Sound spelar Hasses dotter Tilde – 13 år – kontrabas, och violin och viola trakteras av hans bror Peter.

– Tilde går på Lilla Akademin och har spelat kontrabas sen hon var 5–6 år. Det är ganska spännande…

– Brorsan är med på flera låtar. Jag brukar ofta använda honom tillsammans med olika bibliotek. Man toppar upp med tre-fyra dubbar på första fiol, andra fiol, och viola. Ju längre ner i register man kommer i stråkbiblioteken, desto lättare är det att ljuga med samplingar. Kontrabas och cello låter väldigt bra samplade utan några dubbar, medan det ofta behövs till de övriga instrumenten.

Förstärkare eller pluggar…

Jag frågar om Micke använt några pluggar, eller om alla förstärkare har varit fysiska.

– Det händer att jag använder pluggar. Återigen är det ”det som blir bäst” som gäller. Ibland har ju pluggar saker som en amp inte kan göra,

Ett av de maffiga mixerborden som använts till projektet.

22

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

Keyboards När det gäller keyboards är det en Hohner Cembalet och en [Roland] Jupiter 8 som har använts mest. Dessutom är Martin lycklig ägare till en Juno 60, en Korg Polysix, och en Korg Trident. Och man har använt Fender Rhodes och Wurlitzer elpianon, Martins piano i studion (bland annat till pianointrot till Parachutes), Hasses piano från Svenska Pianofabriken, och naturligtvis Hammondorgel. På mjukvarusidan har man använt Spectrasonics Keyscape och Omnisphere, Kontaktbiblioteken, och de flesta syntarna i Arturias V Collection.

– Både jag och Martin är lite allergiska mot att det låter för mycket Hollywood, vilket det kan göra med större stråkbibliotek. Spitfire Audio har ett bibliotek som heter Chamber Strings med ganska liten besättning: fyra första fioler, tre andra, tre viola, och tre cello i sättningen. Det finns en liten friktion i ljuden. Det är inte så där perfekt hela tiden. De har också ett solostråkbibliotek som låter helt fantastiskt.

– Sen har vi använt East West Hollywood Strings Diamonds Edition, som är ett vansinnigt snyggt samplat bibliotek, med närmickningar, Decca Tree, och midmickningar.

– Vi har ju en mängd analogsyntar och pianon, tillägger Martin, och det är klart att vi försökt använda dem mest, men vi är ju inte ortodoxa på något sätt…

– Det är ju lite som med gitarrer, det finns nånting som gör att man känner för att lira på ett visst instrument. Cembaleten tittar ju på en uppfodrande: ”Gör nånting bra!”, på ett helt annat sätt än vad en plugg gör, påstår Hasse.

– På samma sätt är det med en riktig flygel. Där får man en feeling på ett helt annat sätt, och jag skulle aldrig kunna tänka mig att använda ett samplat dragspel. Det är the real thing, som gäller.

Jag har några sista frågor… Jag undrar vilken kompressor som använts på lead-gitarren på Heavy Weather. Det är förstås en [Urei] 1176, och Micke berättar att han använt en hel del ”DI-gitarrer”, det vill säga kört gitarren direkt in i bordet, eller i en effektburk utan förstärkare.

– Det går att göra massor om man överstyr bordet, men också ”cleana” gitarrer, som gamla Sven-Ingvars, Shadows… Det är jättefint, men ganska svårt, för man får ju inget häng om man inte har en bra kompression där. Då kan man behöva både två och tre kompressorer – limitering, kompression, och ren sustain.

– I Heavy Weather är det DI-gitarrer hela vägen. De spetsas lite, med en Scuffham, när stråkarna kommer in, för det har jag läst att Dave Gilmour har gjort, lägger Micke till, med ett stort flin.

Mickar, preampar och effekter – Var aldrig rädd för att använda en billig mick för att spela in ett dyrt instrument – till exempel en SM57 till en fiol för en miljon. Det låter asbra. Tvärtom är inte lika kul!

Det sitter i fingrarna, enas vi om.

– Det är det viktigaste i alla sammanhang, lägger Martin till. Vi har ju försökt att förbättra de svaga länkarna hela tiden. Vi vet att Neven låter bra här, API låter bra där…

– Och TK låter alltid bra, lägger Micke till. Hans preamp [TK Audio DP2] har ju verkligen gått varm här också. Den och Neve 1073 och Chandler TG2 har jag använt.

– Jag har ju MCI-bordet, och några API-preampar från ett gammalt slaktat bord från -72, säger Martin.

På Martins mixerbord har för övrigt tidigare spelats in både Främling och Bra vibrationer…

– Vi har även använt en hel del UAD-pluggar, berättar Martin. Och

Eventide, och Exponential Audio är väl det som gått mest på reverbsidan.

– Till sång har vi använt en [Lexicon] 224, och en gammal EMT guldplåt, och även Eventide H3500 – framför allt har vi använt en breddningspreset i den, uteslutande på sång. En standardgrej bland mixtekniker, som låter fantastiskt bra.

– På gitarr har jag använt den klassiska Roland Dimension-D, och TC-2290. Där får man så mycket kropp och karaktär, så det använder vi gärna för inspelning.

– Till sång är det mest Neumann U-47 FET och M269b, som vi har sen vi hade Europa Studios, säger Martin.

– Ja, där hade man samlat på sig en mikrofonpark som inte var av denna värld, och den har vi kvar, säger Micke.

– Jag måste också berätta att jag har använt en Ehrnlundmikrofon till elgitarr. En EHR-E. Den upptäckte vi när vi gjorde Scorpions. Den har Ehrnlunds typiska trekantiga membran, och den fångar distgitarr väldigt bra. Det var säkert inte det den var avsedd för, tror Micke.

När jag kollar på tillverkarens hemsida visar det sig att man faktiskt rekommenderar den micken för bland annat elgitarr, just för att den tål tämligen höga ljudtryck, som när Scorpions eldar på.

Efter en och en halv timmes musiknörderi är det dags för oss att avsluta intervjun, och vissa av oss behöver tömma blåsan, men jag undrar ändå om Hangar Nord kan tänka sig att spela den här musiken live. De medger att de gärna skulle göra nåt i radio- eller TV-väg, men någon turné är inte på gång just nu – som läget ser ut. Tanken är dock definitivt inte främmande för grabbarna.

– Vi får väl se, säger Micke.

Det vore ju onekligen trevligt om fler än enbart de som köpt plattan fick möjligheten att njuta av deras storslagna och magnifika popalster.

Alla på MM:s redaktion håller tummarna. —

Nå, ska det bli nån turné, eller…?

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

23

musikermagasinet.se EN HELT NY UPPLEVELSE

MUSIKERMAGASINET

28

Yamaha Revstar GITARR

Det tog tre år för Yamaha att utveckla den ursprungliga Revstar-serien, som presenterades i slutet av 2016. Nu har den serien fått chansen att mogna, och i och med den nya lineupen har den förändrats och förbättrat på en rad punkter. MM tyckte att det var dags att ta en rejäl kik igen.

MÅNADENS TESTER

36

Steinberg WaveLab Pro 11 MJUKVARA I nya versionen av Steinbergs ljudworkbench bjuds det på rejält med nyheter. Vi öppnar WaveLab Pro 11 och kikar på bland annat nya sätt att editera flerkanalsljud, förbättrad visualisering och nya effekter.

26

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

44

50

MJUKVARA

PIGGA PLUGGAR

NI Session Guitarist Picked Nylon, Wavesfactory Strum Guitar & IK Multimedia the Resonator Förra månaden kikade vi på en rätt diger samling av förstärkaremuleringar för gitarrbruk. Men om man nu inte har någon gitarr. Hur fixar man gitarrkompet? Vi har kollat några alternativ…

Toontrack Upright, Americana EBX Sound Expansions & Americana EZX Sound Expansion När Toontrack släppte EZbass för ett par år sedan möttes den av lovord från en enig kritiker- och musikerkår, och MM fanns naturligtvis med i den beundrarskaran (se MM nummer 5 2020). Nu har Toontrack fyllt på sortimentet, och vi måste förstås kika på det – och lyssna.

— • NR 2-2022 • UTGÅVA 408 SÅ HÄR GÅR VÅRA TEST TILL Alla tester i MM är utförda av skribenter med hög expertis och lång erfarenhet inom sitt eller sina områden.

Samtliga produkter granskas utefter en generös testperiod för att skribenten ska kunna genomföra en rigorös bedömning av allt från spelbarhet ned till minsta komponent.

Men det allra viktigaste är att du som läsare får dina frågor besvarade: • Är den här produkten bra?

• Passar den här produkten mig?

• Är den prisvärd?

REKOMMENDERAR

MM REKOMMENDERAR MM Rekommenderar är det högsta betyget vi delar ut. För att en produkt ska erhålla den här utmärkelsen krävs att den håller tillräckligt hög nivå för inget ska nämnas under rubriken ”Minus” i betygsättningen.

MM REKOMMENDERAR

Arturia

Blue Cat

TESTADES I NR 2021-10 MM har tidigare kikat på ett par av Arturias audio-interface i AudioFuse-serien, och gett dem högsta betyg. Vad vore väl då naturligare än att även låta lillebror MiniFuse få hoppa upp på testbänken? Låt oss kolla blodvärdena…

TESTADES I NR 2021-10 Blue Cats Axiom är en multieffekt-processor och förstärkaremulering för både gitarr och bas, både fristående och i de vanliga pluginformaten. Den innehåller flera av Blue Cats fristående pluggar, som Destructor, Re-Guitar, Hot Tuna och Late Replies.

MINIFUSE 2

1 595 SEK

Audio Axiom

159 EURO

IK Multimedia

Native Instruments

iZotope

2021-10

2021-10

2021-9

Amplitube 5

Guitar Rig 6 Pro

AmpliTube finns i fyra olika versioner. AmpliTube 5 SE innehåller sammanlagt 80 olika pedaler, förstärkare, kabinett, mickar, och så vidare. AmpliTube 5 erbjuder över 170 modeller av motsvarande apparater, och AmpliTube 5 MAX innehåller över 400 olika enheter.

249,99 EURO

Vi har nu kommit fram till version 6 av Guitar Rig, och den har dessutom uppgraderats till Pro. Man betonar dessutom från utvecklarnas håll att GR 6 fungerar utmärkt till så många fler ljudkällor än just gitarr eller elbas.

199 EURO

Presonus

Cranborne Audio

2021-8

2021-7

Studio One 5 Professional I den underbara skog av kompetenta och mångsidiga DAW-program som finns, kan lätt ett och annat bli förbisett. Vi får försöka råda bot på det nu. Vi tar en titt på den senaste versionen av Presonus inspelningsprogram Studio One 5 Professional.

399,95 USD

Camden EC1

Nykomlingen Cranborne Audio uppvisar en stor portion nytänkande hos sitt bidrag till samlingen av bra mikrofonförstärkare till vettiga priser. Vi kikar på deras Camden EC1.

7 190 SEK

Lewitt

LCT 440 PURE, LCT 540 S & LCT 640 TS

Stutter Edit 2 Ett decennium är lång tid, särskilt när det gäller programvaror. Så lång tid har gått sedan iZotope, i samarbete med Brian Transeau (alias BT), presenterade första versionen av Stutter Edit. Idag laddar vi in uppföljaren och kikar på några av de spännande nyheterna.

199 EURO

2021-8

Universal Audio

Black Lion Audio

Golden Reverberator, Starlight Echo Station & Astra Modulation Machine

Det är alltid kul när en mikrofontillverkare vågar bygga mickar som inte hämtat all sin inspiration från någon av alla klassiker från det senaste århundradet. Ett företag som vågat gå lite egna vägar är österrikiska Lewitt.

269, 699 & 899 EURO

Revolution 2x2

2021-6

Ibland dyker det upp gitarrpedaler som bara känns helt rätt. Trion från Universal Audio hör definitivt till den kategorin – men kan de leverera?

Vi beslöt oss för att ta reda på det.

Nu har det hänt igen! Vår inhemske pickupspecialist Johan Lundgren har lindat mikrofoner där han hämtat inspiration från en tid då allt var mycket bättre – i alla fall det mesta i musikväg. Vi har kikat på hans strataset Grey Monterey.

4 195 SEK/st

299 EURO

2021-7

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

27

TEST GITARR Text: Gunnar E Olsson Foto: Gunnar E Olsson

Yamaha Revstar

Tre stjärnor för framtiden?

Det tog tre år för Yamaha att utveckla den ursprungliga Revstar-serien, som presenterades i slutet av 2016. Nu har den serien fått chansen att mogna, och i och med den nya lineupen har den förändrats och förbättrat på en rad punkter. MM tyckte att det var dags att ta en rejäl kik igen.

28

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

29

TYP Solida sexsträngade elgitarrer KROPP Mahogny chambered (delvis ihålig) HALS Mahogny HALSPROFIL Medium GREPPBRÄDA Rosewood ANTAL BAND 22 rostfritt stål MENSUR 24,75 tum (628,6 mm) MEKANIK Yamahas egen gjuten STALL Tune-o-matic STRÄNGFÄSTE Olika, beroende på modell MIKROFONER Yamahas egna, olika modeller ELEKTRONIK Mastervolym och -ton, treläges, eller femläges pickup-väljare ÖVRIGT Dry-switch (ett högpassfilter) som simulerar coiltap-funktion finns på instegsmodellen, de båda andra har i stället en Focus-switch PRIS RSE20: 6 239 kronor, RSS20: 10 050 kronor, RSP02T: 24 425 kronor DISTRIBUTÖR Yamaha Music Europe, www.se.yamaha.com

✚ PLUS

• Byggmässigt av mycket hög kvalitet • Många snygga färger att välja på • Nu lite lättare kroppar med bättre balans • Samtliga modeller har bra rosewoodgreppbrädor • Sköna, lättspelade halsar • Samtliga modeller har fått treble bleed-funktion • VP5 (P90-mickarna) låter förträffligt • Femlägesomkopplaren på de båda toppmodellerna är lysande • Focus-Switchen är verkligen ett lyft ■

MINUS

• Samtliga modeller skulle behöva lite bättre bandputs • Knopparna till pickuppväljarna har dålig finish

30

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

A

ndra framgångsrika gitarrtillverkare, som Fender, Gibson, Ibanez och andra av den digniteten, har ju haft som tradition att visa upp nya gitarrmodeller som gått igenom en evolution, snarare än en revolution, så varför inte låta Yamaha göra likadant, tänkte vi? Revolutionen får gärna yngre krafter som svenska Strandberg stå för.

Yamaha har ju en helt annan tradition, efter att ha varit på elgitarrbanan i mer än 55 år.

Tre modeller Den ursprungliga Revstar-serien innehöll en mängd olika modeller med olika typer av stall och mickuppsättningar. Den nya line-upen har renodlats betydligt, och som sagt, man har även förbättrat en del detaljer som inte var riktigt hundra i version 1.

Kroppsformen är fortfarande densamma, med tydlig inspiration från 70-talsmodeller som SG2000 och Super Flighter, men där SGmodellerna är tämligen symmetriska med i

stort sett lika långa ”horn” har Revstar en liten off-set för att erhålla bättre balans. Samtliga modeller har fortfarande en liten avfasning på baksidan vid midjan (om ni har en sådan) och en på framsidan där högerarmen normalt vilar vid spel.

Jag minns att jag 2016 gnällde lite på tyngden på Revstar-modellerna – de två som testades vägde båda runt fyra kilogram. Det här har man åtgärdat genom att holka ur de solida mahognykropparna, på ett väldigt speciellt och noga uträknat vis, för att både ge bättre balans och – enligt uppgift – bättre ton och jämnare resonanser. Man har på så sätt fått ner vikten några hekto. Även detta kan ju göra att det är lättare att spela stående under en längre tid – alla föredrar ju inte att sitta som B.B. King och lira.

De finns nu även fler gemensamma egenskaper hos de tre grundmodellerna. De har alla samma kroppsform, samma – i mitt tycke – ursnygga huvud, samma uppsättning

Till och med denna instegsmodell har nu en treble bleed-funktion. kontroller, och samma stall av tune-o-matictyp. Samtliga modeller har även en greppbräda av rosewood, med 22 bandstavar (rostfria på RSP och RSS) av jumbomodell. Mensuren är 24¾ tum, eller 304,8 mm, och kurvaturen är 12 tum.

De båda toppmodellerna har – precis som tidigare – en dekorlist som går längs framsidan på kroppen och längs gitarrhalsen. Samtliga gitarrer har limmad hals med en välkonstruerad, mjuk rundad häl vid infästningen av halsen i kroppen, vilket gör åtkomsten till hela greppbrädan mycket komfortabel.

De två rattarna hanterar mastervolym, och -ton, och den sistnämnda har även en pushpull-funktion på alla tre modellerna. De båda indonesientillverkade gitarrmodellerna kan nu även fås för vänsterhänta.

Revstar Element RSE20 Den enklaste modellen heter Revstar Element, och den tillverkas – i likhet med mellanmodellen

Revstar Standard – i Indonesien. RSE20 kan fås i Swift Blue, Vintage White, Red Copper eller Neon Yellow. Vårt testexemplar var vitt. Den har ett tre-lagers svart plektrumsskydd (finns även i vitt för vissa färger). Stämskruvarna är en gjuten historia av Yamahas egen tillverkning – för övrigt samma på alla tre modellerna. Översadeln är tillverkad i ett plastmaterial som kallas PPS, och både stall och strängfäste är av traditionellt snitt för de flesta humbuckerförsedda elgitarrer med någon form av Les Paul-, eller SG-tycke.

Precis som tidigare har man valt att inte skriva Yamaha på det SA-15-liknande huvudet. I stället ser vi den klassiska loggan med tre korslagda stämgafflar. Det ger huvudet ett väldigt stramt och stilrent utseende, något som återkommer på huvudets baksida. Där hittar vi modellbeteckningen, åtföljt av tillverkningsland på tre olika språk och en japansk symbol (Hankostämpel) som enligt uppgift betyder Revstar.

Instrumenten i Revstarserien är också rätt tunna i kroppen, ca: 42 mm, alltså något tunnare än en Telecaster, och de är lackade i polyuretanlack – högblank på kroppen, och sidenmatt baktill på halsen. Halsarna på samtliga modeller är gjorda i trebitars mahogny.

Elektronik De båda humbucker-pickuperna på RSE20 har beteckningen VH3n respektive VHRb. De är speciallindade och har beteckningen YGD, Yamaha Guitar Delevopment. De tillverkas av G & B, en av Asiens största pickup-tillverkare med fabriker både i Indonesien och Korea, och de är bestyckade med Alnico V-magneter.

På instegsmodellen har man monterat en trelägesomkopplare för pickupval, och den har försetts med en plastknopp som jag definitivt inte uppskattar. Jag klagade på den redan 2016, men det har tydligen inte nått fram till tillverkaren – eller också bryr man sig inte om vad en grinig gubbe i Sverige tycker. Den är gjuten

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

31

i plast och på alla tre modellerna känner man obehagliga kanter längst ut på knoppen.

När vi ändå är på gnällhumör kan vi berätta att den här modellen har kvar den så kallade Dry Switch-funktionen som fanns redan 2016.

Den är tänkt att vässa till ljudet lite, lite som coil-tap-funktion som andra tillverkare valt att tillämpa. Där coil-tap har en tendens att tappa lite kräm när man kopplar in den, har man här tänkt att fortfarande ha full kraft i humbuckern, i teorin bara vässa till den en aning. I mitt tycke skjuter man helt över målet här. Skillnaden när man drar ut tonkontrollen och kopplar in den här funktionen är näst intill försumbar. Glöm den nu, Yamaha! Ni kan bättre!

Hantverk, spelbarhet och ljud Vi gläds åt att man nu använder en mahognykropp även på den billigaste modellen. Där hittade vi tidigare Natoträ. Sist efterlyste vi också en så kallad Treble bleed-funktion. Det brukar vara en kondensator och ett motstånd som

32

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

kopplas över volymkontrollen, för att man inte ska tappa diskant när man vrider ner volymen.

Till och med denna instegsmodell har nu en Treble bleed-funktion. Ett stort plus för detta (det är nästan så jag kan förlåta dry-switchen, men bara nästan)!

I övrigt ser utrymmet för elektroniken närmast exemplariskt ut, med ”conductive-paint” i hela håligheten, för att minimera brum. Det uppskattar vi naturligtvis också.

Bandarbetet får godkänt. Bandstavarna är hyfsat polerade upp till 12-14:e band, men sen är det lite kärvt på sina ställen. Det kunde alltså gjorts en aning bättre, men sådant manuellt arbete tar tid att utföra på ett bra sätt och det kostar, så inte ens de bästa tillverkarna verkar vilja lägga alltför mycket tid/pengar på det. Till hantverkarens försvar får vi tillägga att vi inte stötte på några utstickande bandstavar. Den biten skötte man bra.

Halsen är utmärkt justerad och spelbarheten i paritet med det. RSE20 har försetts med Elixir

Nanoweb Light-strängar (0,010–0,046), ett val jag kan förstå. De kommer att låta helt okej länge, om instrumentet hängs upp på väggen i en gitarrbutik. Personligen föredrar jag ”vanliga” strängar, som till exempel D’Addario EXL110. Elixir låter nästan nya hela tiden, men man får aldrig det där ”glittret” som från helt nya strängar.

VH3-pickuperna låter väldigt neutralt – jag minns att jag tyckte att pickuperna i den de ursprungliga Revstar-serien lät lite väl tamt och opersonligt, men endera har tillverkaren förbättrat dem en aning, eller också är mitt ljudminne inte så bra efter sex år. Jag tycker nämligen att de nu har både värme och kropp – något som jag saknade en aning förra gången vi sågs. Ledordet är dock fortfarande ”neutralt”.

Revstar Standard RSS20 Både RSS (Standard) och RSP (Professional) har en lönntopp ovanpå den urfrästa mahognykroppen, medan kroppen hos RSE

Om jag ska våga mig på att sia lite om framtiden, tror jag att Revstar Standard-modellen kommer bli den riktiga storsäljaren.

Element är gjord helt och hållet i mahogny.

Mellanmodellen kan fås i Swift Blue, Sunset Burst, Vintage White, Hot Merlot, och Flash Green. Vårt testexemplar var grönt – jag skulle nästan kalla den racerbilsgrön, ett intryck som förstärktes av de båda fartränderna som går längs hela gitarrkroppen. Skitsnyggt, tycker Gunnar.

Mycket är sig likt från instegsmodellen, men man har dels kantlisten runt både kropp och hals, dels har halsen även fått en kolfiberförstärkning och det bör ge en stabilare hals, sett på sikt. Kanske mindre känslig för temperaturpåverkan också, vad vet jag? Det får tiden utvisa.

Humbucker-pickuperna heter i det här fallet VH5n respektive VH5b. Det rör sig fortfarande om Alnico V-bestyckade ”pups”, men namnet tyder på någon form av förändring. Man kan även få RSS20 med två pickuper av P90-typ.

Denna valmöjlighet gäller även toppmodellen. Man kan dessutom välja om man vill ha

det traditionella strängfästet, eller Yamahas speciella Racing-modell.

En förbättring som definitivt hörs är den speciella femlägesomkopplaren som RSS20 bestyckats med. Det är ju lite speciellt att ha en femlägesomkopplare till två pickuper, men här har man verkligen lyckats få fram fem olika sound från endast två pickuper. Man använder en dubbel fem-lägesomkopplare och man har använt flera passiva komponenter, för att, som jag antar, filtrera och/eller fasvrida den ena eller båda pickuperna i läge två och fyra på omkopplaren.

Tillverkaren förklarar det som att den här kopplingen fördröjer signalen från den ena pickupen en aning, i läge två och fyra, men jag måste erkänna att detta är ”beyond me” som man säger i utlandet. Vad jag uppfattar (och förstår) är däremot att det låter riktigt bra, och jag hade gärna tillämpat den här kopplingen på något av mina egna byggen.

En annan sak som låter riktigt bra är den

så kallade Focus-Switchen. Den här boostfunktionen ska ”flytta resonanstopparna i gitarrljudet, och samtidigt höja det” enligt tillverkaren. Det lär efterlikna ljudet hos ”överlindade” pickuper. I mina öron låter det som att man seriekopplar pickuperna – riktigt bra, med andra ord!

Och den ersätter den tråkiga dry-switchen från instegsmodellen – bara en sådan sak!

Hantverk, spelbarhet och ljud Även här håller hantverksarbetet riktigt bra klass, men även här kunde man ha polerat bandstavarna lite bättre ovanför 12–14:e band.

Nu kan man ju som kund ta fram lite superfin stålull, eller kromglans och själv polera upp dem till högglans, men nu är ju inte de här gitarrerna helt gratis, så man förväntar sig kanske en aning bättre bandputs, i alla fall på de dyrare modellerna.

Spelmässigt håller även standardmodellen riktigt hög klass. Halsen är bra justerad,

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

33

med precis lagom relief, översadeln likaså.

Detsamma gäller åtkomsten över hela greppbrädan. Alla tre modellerna är väldigt lika när det gäller alla sådana detaljer.

Revstar Professional RSP02T Revstar Professional levereras i tre olika färger, Swift Blue, Sunset Burst, och Crisp Gold. Vårt exemplar hade just den guldfärg som påminner om en klassisk Gold-top, som åldrats och antagit en något grönaktig ton. Ursnyggt!

Där instegsmodellen fått vanliga punktformade inlägg i greppbrädan har man på de båda andra modellerna valt att lägga in något annorlunda lägesmarkeringar. De ser ut som ganska tjocka, lite avrundade streck. Snyggt, och rätt ovanligt. Jag upplever däremot både halstjocklek, dess bredd och profil, som näst intill identiska på alla tre modellerna.

Toppmodellen tillverkas dock i Japan, och sist vi kikade på Revstar, upplevde jag det mesta som lite bättre utfört på den japanska, jämfört med de övriga som alla kom från Indonesien.

Visst, det finns skillnader även nu, men de är mycket små.

Liksom Standardmodellen har Professional– modellen en kolfiberförstärkt hals, men här är även kroppen förstärkt med kolfiber. Den kan fås med humbuckers eller P90-pickuper. Även den här modellen är lackad i polyuretan, och den

34

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

har samma stämskruvar, stall, strängfäste, rattar, elektronik, och så vidare.

Man får dock ett rejält påkostat, hårt fodral till japanbygget, medan mellanmodellen levereras i en gig-bag, och ”minstingen” kommer i en kartong. Visserligen är banden, som ska hålla locket i uppfällt läge en aning för korta (som oftast) så locket har en tendens att slå igen av sig självt, men det här har jag stött på hos alla tillverkare. Annars är det ett väldigt rejält fodral med plats för massor av tillbehör.

Revstar Professional har även begåvats med D’Addariosträngar EXL110 (10–46), precis som vi önskade, och på den japanska Pro-modellen finns ett annat Hankotecken på huvudets baksida. Det betyder ”Made in Japan”.

Hantverk, spelbarhet och ljud Även här håller hantverksarbetet riktigt bra klass, frånsett några små detaljer. Som jag nämnde tidigare har plastknoppen på pickupväljarna på samtliga testexemplar lite vassa kanter, och här är toppmodellen faktiskt allra värst, med en tagg som sticker ut på undersidan.

Och även här kunde man ha polerat bandstavarna lite bättre ovanför 12-14:e band. Det är fortfarande lite strävt, fläckvis på några band.

Nu kan man ju som kund ta fram lite superfin stålull, eller kromglans och själv polera upp

dem till högglans, men nu är ju inte de här gitarrerna helt gratis, så man förväntar sig kanske en aning bättre bandputs, i alla fall på en så här dyr modell. Däremot finns här inga som helst vassa ändar på bandstavar som sticker ut. Det är vi tacksamma för. Även allt annat hantverk, som höjdjusteringen av översadeln, utförandet av lackeringen, och så vidare, håller riktigt hög klass.

Visserligen tycker jag att översadeln på ett 24-tusenkronorsinstrument ska vara perfekt centrerad, och kännas helt kant i kant med greppbrädan, men det här är förstås egenskaper som inte har någon som helst betydelse för spelbarheten. I den här prisklassen förväntar jag mig dock en helt perfekt monterad sadel och högglanspolerade bandstavar. Sån är jag.

Ljudmässigt tycker jag att P90-pickuperna låter allra bäst – jag minns att jag tyckte samma sak för sex år sedan. Det är också samma modell som då (VP5), som kan fås till båda toppmodellerna.

En sista finess man betalar extra för när man köper den japantillverkade Revstarmodellen är något som tillverkaren kallar Initial Response Acceleration, eller I.R.A. Enligt tillverkarens hemsida innebär den här processen att man utsätter det färdigtillverkade instrumentet för speciella vibrationer under en viss tid, för att släppa på spänningar i instrumentet, och för att

Vårt exemplar hade just den guldfärg som påminner om en klassisk Gold-top, som åldrats och antagit en något grönaktig ton. Ursnyggt!

på så sätt kunna erbjuda en gitarr som känns inspelad redan från dag 1. Liknande tekniker har tillämpats av andra tillverkare, framför allt när det gäller akustiska instrument. Speciellt i de sammanhangen hävdar många att ett instrument som spelats en längre tid låter bättre än en helt ny gitarr.

Annars är det svårt att peka på något speciellt som skulle skilja de båda toppmodellerna åt, men japanmodellen känns helt enkelt en aning lyxigare, lite dyrare – och det är den ju förstås också. Den är faktiskt närmare 14 tusen kronor dyrare än sin kusin från Indonesien.

Sammanfattning Med de tre olika modellerna i den nya line-upen av Yamahas Revstar-serie lyckas tillverkaren skjuta in sig på tre tydliga prissegment. Revstar Element är ett enkelt nybörjarinstrument, som även kan fungera riktigt bra för mer krävande musikanter. Det låter helt förträffligt med sina två humbucker av god kvalitet, och byggkvaliten är mer än godkänd. I alla väsentliga delar är den lika väl bestyckad som sina dyrare syskonmodeller – hals, stämskruvar, stall, strängfäste, greppbräda, och så vidare. Priset ligger på drygt 6 200 kronor.

Väljer man att gå upp ett snäpp får man ett instrument som både ser lite lyxigare ut, och som känns lite mer genomarbetat. Något

bättre pickuper, en snygg kantlist, ursnygga lackeringar, större ljudvariationsmöjligheter med både femlägesomkopplaren och FocusSwitchen, som verkligen ger lite extra skjuts i ljudet. Prismässigt ligger den modellen strax över tio tusen.

För den som vill ha något av det bästa som asiatiska instrumenttillverkare kan åstadkomma erbjuds den japantillverkade Revstar Professional.

På plussidan erbjuder den en kolfiberförstärkt kropp, riktiga strängar (sorry!), ett rejält, hårt fodral, och den speciella I.R.A.-behandlingen.

Det är visserligen dyrare att bygga instrument i Japan, men för mig personligen känns det inte som att jag skulle var beredd att betala 14 tusen kronor, för de tämligen marginella skillnaderna som jag upplevde, när jag jämförde med den bästa indonesien-guran. Man får mycket strängar och fodral för 14 tusen spänn. Om Professionalmodellen hade varit 100 procent perfekt hade jag kanske sett det i en annorlunda dager, men nu fanns det faktiskt detaljer som kunde ha gjorts ytterligare ett snäpp bättre.

Skillnaderna mellan gitarrmodeller från Japan och Indonesien är inte så stora som de jag upplevde när Revstar-serien först lanserade 2016. Indonesierna har faktiskt lyft sin hantverksnivå riktigt rejält. Det är inte på det viset att de japantillverkade instrumenten har blivit sämre. Det är snarare så att grannarna i sydväst

har blivit så mycket bättre på att snickra ihop ett bra instrument. Och det tackar vi förstås lite extra för.

När Yamaha år 2016 först lanserade Revstarserien var det den första helt nya elgitarrserien från Yamaha på 20 år. Jag var då lite tveksam till det påståendet och hävdade att man ändock hade lånat flera designelement från tidigare modeller. Där fanns likheter med både deras egna Super Flighter och SG2000 från 70-talet, och som jag påpekat tidigare har huvudet vissa likheter med det på SA-15 från 1966. Men det är inget fel att göra på det viset. Hur skulle gitarrmarknaden se ut om Fender och Gibson helt hade skippat alla sina äldre modeller? Där pratar vi om designer från slutet av 50-talet.

Nej, jag tycker Yamaha gör helt rätt med sin Revstar-serie. Man tar vara på det som är bra från tidigare modeller, och ändrar på sådant som inte varit helt perfekt.

Om jag ska våga mig på att sia lite om framtiden, tror jag att Revstar Standard-modellen kommer bli den riktiga storsäljaren. Där får man ett riktigt bra instrument för en tämligen rimlig penning. Den har hög spelbarhetsfaktor, och den erbjuder en ljudpalett som väldigt få 2-mickars gitarrer kan konkurrera med. Och så är den så j-a fräck med sin racerbilsgröna metallic-lack, och sina fartränder. Sånt går jag definitivt i gång på! —

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

35

TEST MJUKVARA Text: Peter Marchione

Steinberg WaveLab Pro 11

Förenklar, förbättrar och framtidssäkrar I nya versionen av Steinbergs ljud-workbench bjuds det på rejält med nyheter. Vi öppnar WaveLab Pro 11 och kikar på bland annat nya sätt att editera flerkanalsljud, förbättrad visualisering och nya effekter.

36

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

37

TESTDATORER Dator 1 Windows 10 64-bit 20H2 eller 21H1, Intel Core i7-9700F @ 3.00 GHz. 16 GB RAM Dator 2 MacBook Pro, 2,3 GHz Intel Core i7, 16 GB/RAM, OS 11.6.1 Big Sur Dator 3 Microsoft Suface Pro, Windows 10 64-bit, Intel Core i7, 8 GB RAM Dator 4 iMac Pro, 3,2 GHz, 8-Core Intel Xeon W, 32 GB/RAM, macOS 11.6.1 Big Sur TYP Programvara för ljudeditering, mastering, ljud till film med mera …

SYSTEMKRAV Windows 10 64-bit med Intel- eller AMD- multi-core-processor (Intel i5 eller bättre rekommenderas).

MacOS Catalina, Rosetta 2-app.

Minst 4 GB RAM (8 rekommenderas), rekommenderad skärmupplösning: 1920 x 1920, USB Type-A för USBeLicenser, internetuppkoppling för installation och aktivering.

PRIS 5 119 kr, uppgradering från Wavelab 10: 611 kr, uppgradering från Wavelab 9/9.5: 911 kr (se tillverkarens hemsida för information om fler uppgraderingsalternativ).

DISTRIBUTÖR Steinberg, www.steinberg.net

REKOMMENDERAR

✚ PLUS

• Föredömlig hantering av multikanalsljud • Bra interna pluggar • Cast-integreringen • Ljud till video bättre separerat ■

MINUS

• Inget 38

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

D

et är faktiskt ganska svårt att få till en kortare beskrivning av WaveLab som program. När version 1 lanserades i mitten av nittiotalet rörde det sig redan då om en avancerad ljud-editor. Med tiden har funktioner tillkommit och idag benämns den ofta som ett verktyg för mastering. Och visst, WaveLab är väl försett med funktioner för just detta, men när jag tänker mig in i många andra infallsvinklar inser jag att det går att använda programvaran för en hel del annat: ljudtvätt, post-produktion, effektskapande, ljudläggning till film och video, batch-konvertering av format. Ja, med lite god vilja kan du faktiskt till och med använda WaveLab som DAW …

Under ett par år inbillade jag mig att jag inte behövde WaveLab. Cubase hade succesivt utvecklats och försetts med fler och fler avancerade verktyg för ljudhantering, funktioner som faktiskt slår de flesta konkurrenter på fingrarna. Det går utmärkt att lösa det mesta, inklusive mastering, direkt i såväl Cubase som Nuendo. Grejen är att det går så mycket effektivare i WaveLab, i synnerhet i och med de tillägg som tillverkaren i Hamburg bjudit på under de senaste 2–3 versionsupphöjningarna.

Dongle på upphällning Som vanligt med Steinbergs programvaror laddas WaveLab ned via Steinberg Download Assistant, och eLicenser på USB-dongle utgör kopieringsskyddet i den Pro-version som vi idag fokuserar på. De två enklare versionerna, WaveLab Elements och WaveLab Cast kräver inte någon fysisk USB-nyckel. Som du säkert vet är Steinberg på gång med att helt överge dongle-konceptet nu under 2022. Jag kan inte i ord beskriva hur lycklig jag personligen är över detta.

Enklare multikanals-hantering Vi har ju länge kunnat hantera stereofiler som interleaved-element men i takt med att flerkanalsljud blivit alltmer omfattande har det känts som att verktygen ibland inte riktigt hållit jämn takt i utvecklingen. I WaveLab Pro 11 renodlar Steinberg denna hantering och presenterar en rejäl förbättring.

Nu finns stöd för upp till 22.2-surround,

som då organiseras enligt ett koncept som tillverkaren kallar för Channel Clusters. I dessa smarta klustrar undergrupperas spåren på ett logiskt sätt: till exempel så att front vänster/ höger hänger ihop som en interleaved stereo-fil medan center är en ensam mono-kanal.

Genom att ha allt samlat i en gemensam box ser man tydligt vad som är vad: Det blir som en egen multitrack-session i ett och samma spår, komplett med solo- och mute-hantering på varje element och annat. Du kan sedan enkelt, och utan större risk att virra bort dig, redigera, processa alla spår individuellt eller samtidigt, kopiera mellan de olika spåren och ja, du fattar.

Du har långt bättre koll än genom att själv jobba med en herrans massa monospår.

Denna kraftfulla hantering av multikanalsljud får dig säkert att tro att du är helt strandsatt om du nu inte sitter på uppemot ett tjugotal högtalare i studion. Här gör sig ytterligare smarta lösningar påminda då det i WaveLabs Master-sektion är möjligt att välja vart vart och ett av dessa kluster ska skickas. Du kan då anpassa det efter eventuell stereolyssning (ja, faktiskt även mono) eller något annat multikanalsupplägg. I Master-sektionen kommer du åt ditt ljudinterfaces alla olika utgångar, så med lite grundläggande pulande och vettigt namngivande av varje instans, behöver inte lyssningen bli en mardröm, tvärtom! Notera att det i version 11 av WaveLab Pro också bjuds på Mixconvert V6, en VST3-plugg som gör det enkelt att realtidskonvertera olika sorters flerkanalsljud.

Vi får inte heller glömma en annan ytterst trevlig effekt med Steinbergs klustertänk: eftersom varje kluster blir en nedklyvning av ett större format kan vi på individuella delar använda vanliga plugin-effekter. Dessa behöver därför inte ha surroundstöd då de ju jobbar mot separata delar av själva multikanals-konkarongen.

Track Lanes Track Lanes påminner i grunden om den nya multikanalshantering som vi precis tittat närmare på, men här ligger fokus på att jobba mot en given buss och den givna ”top of mind”situationen är stem-mastering. Alltså, där du jobbar med olika grupp-exporter från en mix,

I WaveLab Pro 11 renodlar Steinberg denna hantering och presenterar en rejäl förbättring. till exempel: trummor, bas, gitarrer, blås, rytmiska syntar, pads, lead-sång och körer.

Upp till åtta olika Lanes kan samsas på ett och samma spår och var och en av dessa kan ha egna effekter på både individuella clip och lanes och dessutom övergripande för hela kanalen.

Track Lanes innebär också ett smidigt sätt att jobba med olika master-versioner och gör det enkelt att pussla ihop olika partier från olika master-varianter till en samlad supermaster.

olika spår till flera olika grupper. Då det finns en egen grupphantering, avseende både effekter och rendering, kan du göra väldigt smidiga lösningar där du i ett och samma projekt får tillgång till: vanlig mix, instrumental, tvversion med mera: Allt genom att tänka rätt och tilldela spåren rätt grupptillhörigheter. Och du, precis som med Track Lanes är det en god idé att använda färgpaletterna för att göra det hela ännu tydligare.

Track Groups

Äntligen riktig automatisering

Gruppspår är ju något vi alla är vana vid, men tanken med gruppspår i WaveLabsammanhang innebär främst att kunna skicka

Tidigare har WaveLab inte riktigt levt upp till de djuplodande möjligheter till automatisering som erbjuds i exempelvis Cubase och Nuendo.

Men, nu i WaveLab 11 ser de till att göra det möjligt att få tillgång till alla VST 3-parametrar i varje plugin. Samtidigt har de också uppdaterat editeringsbiten så det är lättare att snabbt rita in rätt typer av kurvor, utan att behöva slita sitt hår för att lyckas hitta varje punkt med musen. Det går också att mata in värden numeriskt, samt även ställa in tidsspann för ett helt förlopp. Tack för det!

Nu när jag arbetat i WaveLab Pro 11 ett tag har jag blivit bortskämd med de nya automatiseringsfinesserna. Jag bönar och ber till de allsmäktiga utvecklarna att de låter dessa funktioner smitta av sig på kommande versioner av Cubase/Nuendo.

WaveLab Pro 11 lägger stor vikt vid multikanalsljud och stem-hantering.

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

39

En annan enkel, men ack så bra, uppdatering, är att Steinberg lagt till A/B-jämförelse för alla VST-pluggar, både version i 2 och 3.

Supervision

Nya pluggar

WaveLab har länge, förmodligen ända sedan version 1, varit ett av de program som erbjuder mest och bäst visualisering av ljuddata via olika mätare. I nya versionen lånar man dessutom in Supervision från Cubase och Nuendo. Denna funktion gör det möjligt att bygga egna, fullt skalbara visningsmiljöer, och i samlingen får vi modulerna Signal, Spectral Domain, Phase, Spatial Domain, Waveform och Other.

Mycket geschwindt att ha till hands och det bjuds också på en bra bredd med presets, allt från mix-anpassade till mastering-diton med loudness-standarder och annat viktigt.

Förutom en massa fina tweaks i själva programmet har tillverkaren gjort tillägg i den interna plugin-floran. Totalt åtta nyheter rör det sig om, varav sex är tagna från systerprogrammen som tidigare nämnts.

Den stora nyheten i Frequency 2 är dynamisk hantering av signalen, alltså att vi kan sidechaina mot olika frekvensspann och vart och ett av de åtta banden i denna plugin kan ha sin egen input – antingen interna eller från externa kanaler. Det innebär att du på galet ingående nivå kan skära ut alternativt boosta frekvenser i relation till vad som händer på andra kanaler.

Squasher erbjuder både up- och downwardkomprimering vilket i klarspråk gör att vi både kan köra den traditionella varianten – pressa ned ljudet som går över en viss nivå – men man kan även pressa upp ljud som går under en annan. Det gör att man verkligen kan få dynamiken att slava efter ens eget tycke och smak. Frekvensbanden är tre till antalet och respektive spann ställs in steglöst via en grafisk förhandsvisning. Var och en har sina egna reglage, som exempelvis drive och gate.

Medan man definitivt kan använda Squasher på en masterbuss för att fläska till sitt sound, kommer den ändå mer till sin rätt på enskilda

I version 11 är det ännu enklare att bättre separera hanteringen av ljud och rörlig bild. Du kan nu enklare exportera ljud och byta ut det, utan att behöva rendera filmmaterialet.

40

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

spår och bussar. Den är oerhört bra på att verkligen separera och dela in de olika elementen i låten och motverka grötiga ljudbilder (brasklapp: givetvis kan ibland en sådan ljudbild vara det man vill ha, men det är ju trevligt att välja själv). Med den här pluggen kan du göra allt från att ta fram bettet i en lead-synt/gitarr, tämja en fladdrig bas (basisten rår den dessvärre inte på) samt även lyfta upp exempelvis delay- och reverbsvansar som ofta maskas bakom annat.

Imager låter oss i upp till fyra band placera ljudet i stereofältet. Du kan alltså inom fyra helt oberoende och ställbara frekvensband välja mellan mono och full stereo-bredd. I pluggen finns också väldigt bra grafisk återgivning och den är ett framtida måste i både mix- och mastering-situationer.

Multidisten Quadrafuzz 2 är något av en modern klassiker och en av de pluggar som icke-Steinberg-DAW:are brukar vara avis på.

Här jobbar vi i upp till fyra band och med olika typer av distorsion på varje: Tape, Tube, Dist, Amp och Decimator. Varje band har egna reglage för drive, gate, bredd, panorering och mix. När jag personligen använder denna i Cubase brukar det vara för just dist-effekter, men jag vill slå ett slag för att den i mastering kan användas mer subtilt, och den får till minst lika bra värme som de flesta av de hajpade och dyra tredjepartspluggar som – med en retro-tår i ögonvrån – erbjuder kreativ smuts.

Mixconvert V6 och VST AmbiDecoder ger oss olika sätt routa om flerkanals- och Ambisonics-ljud på olika sätt. Jag hoppas att fler börjar ta det här med att kontrollera kompatibiliteten med traditionell stereolyssning på allvar nu när vi får så här fina verktyg.

Det är långt ifrån sällan som dialog drunknar i bakgrundsljud och soundtrack när man inte lyssnar i multikanal, till exempel gammal tjockteve på landet.

DeReverb är en av de nya WaveLab-unika pluggarna och som namnet antyder jobbar den med att via analys av ljudmaterial skapa impuls-responser för att tvätta bort rumsklang

från ljud. Du utgår från fem olika algoritmer: Smooth, Musical, Rhythmic, Strong och Speech. Därefter kan du enkelt göra fininställningar i fyra olika band och procentuellt ställa in hur hårt pluggen ska jobba med reduktionen av blöt signal. Ett bra verktyg att ha tillhands när man exempelvis spelat in podcast i ett icke helt optimalt utrymme. Ett hett tips är att inte stirra sig blind på namnen på de olika algoritmerna.

Under testperioden har jag märkt att olika grundmaterial kräver olika varianter. En röst kan på en inspelning bli bättre om du använder Musical och inte Speech. Kanske hade det varit bättre att döpa algoritmerna till något mindre specificerat? Ingen big deal, bara en tanke.

Lin Pro Dither är också den unik för just WaveLab 11 och här har man samarbetat med MAAT Audio för att erbjuda oss flera

olika noise-shapes och avancerade ditheringalternativ. Nu ska jag vara helt ärlig och villigt erkänna att jag inte har vidare koll på kvalitetsskillnaden mellan olika dithering-varianter.

Och för er som inte vet vad det handlar om så kan hela konceptet beskrivas med att man genom att lägga till olika nivåer av knappt hörbart brus maskerar missljud som annars kan uppkomma när man går från ett högre bit-djup till ett lägre. Det är det sista som görs i kanalkedjan när du till exempel exporterar ditt 24-bitarsprojekt till en 16-bitars wav.

Medan vi ändå är inne på pluggar så vill jag klämma in att den för externa ljudbussningar uppdaterats så man får bättre koll på både in- och utvolym, och nu finns även stöd för egna bilder. Du kan nu i varje projekt alltså plåta inställningarna på din jätteballa

Frequency 2 och ytterligare fem Cubase- och Nuendo-pluggar gör nu entré även i WaveLab.

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

41

vintage-kompressor så att du enkelt kan ratta in samma inställningar när du öppnar WaveLabprojektet om tre veckor.

En annan enkel, men ack så bra, uppdatering, är att Steinberg lagt till A/B-jämförelse för alla VST-pluggar, både version i 2 och 3. Det gör det alltså möjligt att köra sådana jämförelser även med plugins där tillverkaren själva inte lagt till denna funktion. Egentligen borde detta varit standard hos alla värdprogram redan från början, kan man nu påstå i all sin efterklokhet.

Podcast-prylar Efter att WaveLab 10 (både Pro och Elements) släpptes lanserade Steinberg ett annat derivat av mjukvaran – strömlinjeformat och

specialanpassat för podd-producenter. Namnet på denna är WaveLab Cast och nu när storasyskonen i programfamiljen nått version 11, har funktioner från denna specialare också lyfts in i Pro och Elements. Här rör det sig om enklare One Knob-lösningar som ger snabba – och oftast riktigt bra – resultat. Dessa funktioner återfinns i Master-sektionen, och även om proffs kanske kan fixa det genom de vanliga verktygen, är de från Cast-versionen bra att ha till hands; ibland vill man ju bara göra något snabbt. Det rör sig om lättanvända och situationsanpassade verktyg som DeHummer, DeNoiser, DeEsser, Voice Exciter Reverb, EQ och Maximizer. Även andra spårverktyg har flyttat med från

WaveLab Pro 11 gör det enklare att hålla koll på både spår och kanaler.

42

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

Cast till Elements och Pro, som till exempel ducking-hantering, som är väldigt enkel att följa för oss som annars kanske lätt virrar bort oss i sidechain-djungeln.

Vi kan nu även sköta själva podd-distributionen direkt inifrån WaveLab. Podcast Hoster support låter oss ladda upp de färdiga avsnitten direkt till Buzzsprout, Castos, Blubrry, Captivate, PodBean, Soundcloud och Spreaker.

Smått och gott Förutom de nya funktioner och tillägg som vi betat av här finns så klart en hel del annat nytt, som inte nödvändigtvis syns, utan snarare märks. En efterlängtad uppgradering, helt i tidens anda, är att WaveLab nu har stöd för

Jag är personligen väldigt nöjd med hur WaveLab har utvecklats, speciellt under de senare åren. multicore-processorer. Detta kommer mest till sin rätt i större Audio Montage-projekt, med massor av spår och effekter på både kanaler och clips.

Det har även hänt saker i själva filhanteringen i programmet. Då WaveLab går att använda i så många olika dimensioner är det inte svårt att bli lite förvirrad. Det är ändå på sin plats att ge Steinberg en eloge då man lyckas bra med att göra det så överskådligt som det bara går.

Vi som jobbar med ljud till rörlig bild kan nu dessutom glädja oss åt att vi enkelt kan bounca ut och byta själva ljudspåren i ett projekt utan att behöva rendera själva videofilen. Vi vet ju hur det brukar sluta: man har kanske inte stenkoll på just video, och vips har man förstört filmkvaliteten eller lyckats få ut en ny videofil som är 15 gånger större än ursprungsfilen. Genom att kunna separera ljud- och video-biten blir det mycket smidigare arbetsgång även i dessa fall.

Jag är personligen väldigt nöjd med hur WaveLab har utvecklats, speciellt under de senare åren. Från att hamnat lite i skymundan, som en bieffekt av att DAW-programmen fått allt bättre stöd för editering, visar Steinberg var skåpet ska stå. WaveLab inte bara förbättrar och effektiviserar flödet. Via multikanalshanteringen går programvaran även i bräschen för hur man kan hantera många spår på samma gång på ett väldigt överskådligt sätt.

Track Lanes och multikanalsstödet – som med fiffig routing via Master-sektionen gör att vi kan nyttja uråldriga mono-pluggar i surroundmiljöer – är goda exempel på områden där vardagen för professionellt post-arbete nu blir smidigare.

De nya effekterna är ett väntat tillskott, då de flesta av dem redan funnits en tid i både Cubase och Nuendo. De två ”riktiga” nyheterna i detta sammanhang, DeReverb och Lin Pro Dither, skäms verkligen inte för sig, men det är inte effektpluggarna som är grejen med uppgraderingen till WaveLab Pro 11: Det är den konceptuella evolutionen som gör det. —

De enkla och podd-anpassade reglagen känner vi igen från WaveLab Cast.

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

43

TEST MJUKVARA Text: Gunnar E Olsson

NI Session Guitarist Picked Nylon, Wavesfactory Strum Guitar & IK Multimedia the Resonator

Kompgitarrer i mjukvaruform Förra månaden kikade vi på en rätt diger samling av förstärkaremuleringar för gitarrbruk. Men om man nu inte har någon gitarr. Hur fixar man gitarrkompet? Vi har kollat några alternativ…

Det finns ganska många appar som fixar gitarrkomp, men i dag fokuserar vi på tre olika appar. De representerar dessutom tre olika spelstilar, eller typer av instrument. En app trakterar traditionellt spelad nylonsträngad

gitarr, en representerar det lika traditionella ”ränga-däng”-stålsträngade gitarrkompet med plektrum, och den tredje appen har specialiserat sig på hur man spelar på en resonator-gitarr.

Men låt oss kika lite närmare på dem, en i taget.

Session Guitarist Picked Nylon, är ett av flera bra kompgitarr-bibliotek från Native Instruments.

44

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

NI Session Guitarist Picked Nylon Vi börjar med något som tidigare vanvördigt kallades halleluja-knäppande, livligt förekommande på väckelsemöten, bland vissångare, och dessutom när det gäller framförandet av

Picked Nylon har nämligen så många fler strängar på sin lyra än vad vi har plats för att gå igenom här. både flamenco och klassisk, så kallad seriös, musik. Picked Nylon har tagits fram med hjälp från Drumasonic, teamet bakom Natives tidigare gitarrbibliotek, Electric Sunburst, Electric Vintage, Strummed Acoustic (båda versionerna), och Picked Acoustic.

Vi vill även på det här tidiga stadiet nämna att Picked Nylon fungerar extra bra tillsammans med keyboarden i Komplete Kontrolserien. Med dessa är det lätt att kolla olika kompmönster, lyssna på och justera ljuden, och med hjälp av lysdioderna i dessa keyboard (Light Guide) hittar man enkelt både olika artikuleringar och tonomfång för gitarrerna.

Vi bör väl också nämna att det engelska språket kan vara lite förvirrande med sina olika gitarrtekniktermer. Picked innebär att man spelar/knäpper med fingrarna, trots att ordet ”pick” också betyder plektrum. Plektrumspel (eller slagkomp) heter däremot ”strumming”, om det gäller att spela ackord. Bra, då har vi rett ut detta.

Ett handbyggt originalinstrument Samlingarna i det här biblioteket har spelats in i en studio med hjälp av mikrofonförstärkare och annan teknik av allra högsta klass. Bland annat har man använt sex olika mikrofoner, i tre olika stereouppsättningar, för att få ett så brett tonregister som det bara är möjligt.

Instrumentet som alstrar dessa toner är ett handbygge av instrumentmakaren Lisa Weinzierl. Det är ett helt nybyggt, underbart vackert, instrument med sidor, tonribbor och bakstycke i lönn, och lock i alpgran. Gitarren har fått en specialfinish i shellack. På Natives hemsida finns en video där Lisa, och teamet bakom samplingarna, berättar om vad som inspirerat gitarrbygget. Bland annat hänvisas till ”cremonesiska” instrumentbyggare som Stradivarius. Se den gärna!

Resultatet är ett bibliotek där man hittar det mesta från varma mättade klanger till mer moderna, rena toner. Det innebär förstås att

slutresultatet fungerar alldeles utmärkt till de flesta olika musikstilar, och sammanhang.

I Användning Picked Nylon har paketerats med ett väl tilltaget bibliotek av spelade ackord, plockade arpeggion eller brutna ackord, och speciella riff. Alla dessa inslag är spelade av en förstklassig studiomusiker, och tanken är att det här ska kunna fungera till vilken genre eller musikform man än väljer. Det finns redan en hel del ”song preset” att välja bland, och bredden på det här utbudet (med 201 olika mönster) är onekligen imponerande – och välljudande. Dessutom finns möjlighet att spela både dämpade strängar och flageoletter. Om du ändå mot förmodan inte skulle vara nöjd med vad som erbjuds, kan du självfallet spela in dina egna stämmor/ fraser med den MIDI-controller/keyboard du föredrar, och redigera dessa i efterhand och lägga till slides, eller flageoletter efter eget tycke och smak (eller förmåga). Men det stoppar inte där. I Picked Nylon kan man styra vibratot med modulationshjulet på ditt MIDI-keyboard, man kan höra ljudet från strängar som resonerar, men också stränggnissel, och till och med andningsljud från gitarristen. Snacka om realism! Dessutom finns ett gediget paket med ljudeffekter att tillgå. Eller vad sägs om delay, chorus, flanger, phaser, EQ , kompressor och reverb?

Intryck I min värld är det här ytterst imponerande.

Möjligheterna att påverka hur den digitala kompgitarristen beter sig är snudd på överväldigande. Han/hon kan både spela fingerspel och ta till ett mer traditionellt ”strumming”komp. Instrumentet som samplats låter helt underbart, och med de möjligheter som finns att påverka ljudet i efterhand, med både olika artikuleringar och alla de effekter som finns att tillgå, är det verkligen svårt att få Picked Nylon att låta dåligt. Det är också ytterst smidigt att

hantera Picked Nylon i Kontakt. Det märks att Native Instruments ligger bakom hela paketet.

Det finns även en riktigt bra och genomarbetad manual att ladda ner från tillverkarens hemsida. Jag rekommenderar verkligen att ni läser den. Picked Nylon har nämligen så många fler strängar på sin lyra än vad vi har plats för att gå igenom här. Det är verkligen en vinnare i klassen.

NI Session Guitarist Picked Nylon PLATTFORM/INSTRUMENTTYP KOMPLETE Instrument SYSTEMKRAV Fungerar med både Kontakt Player (gratis) och fullversionen av Kontakt 6.6 eller senare NEDLADDNING 6,43 GB ANTAL LJUD 201 mönster, 49 sånger TILLVERKARE Native Instruments, www.native-instruments.com PRIS 99 euro, just nu 49,50 euro

✚ PLUS

• Låter utsökt • Massor av artikuleringar • Utmärkta ljudeffekter • Fungerar både med Kontakt Player och fullversionen • En riktigt bra manual finns att ladda ner ■

MINUS

• Kräver en viss anpassning av utövaren

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

45

Strum Guitar erbjuder fyra olika gitarrer, med klassisk ”strumming”, eller slagkomp, som man sa förr.

Wavesfactory Strum Guitar Wavesfactory grundades av Jesus Ginard år 2010 i Artà på Mallorca, och man hade redan från början bestämt sig för att utveckla högklassiga, och lättanvända ljudverktyg för musiker och andra ljudentusiaster. Vi har tidigare tittat både på Wavesfactorys underbara samplingsbibliotek av Freddie Mercurys Fazioli F-228flygel, och flera av de många andra pluggarna.

Kompgitarren är dock en ny bekantskap.

Strumming eller slagkomp Strum Guitar erbjuder fyra olika gitarrer, med klassisk ”strumming”, eller slagkomp, som man sa förr. Ja, ni vet säkert vad jag menar – olika

komp med plektrum. Det handlar om två akustiska gitarrer och två elgitarrer. En sexoch en 12-strängad av vardera sorten. Man har samplat de fyra olika gitarrerna spelande alla varianter på vanliga dur- och mollackord, med både upp- och nedslag, och på ett sätt som man ofta spelar gitarr med plektrum. Alltså: när man har ett löst anslag får man inte alltid med alla strängarna; när man däremot slår hårdare träffar plektrumet oftast alla stängarna. Det gör naturligtvis att dynamiken i kompspelet känns väldigt naturlig. Strum Guitar har även en inbyggd sequencer, där man själv kan bestämma hur anslaget ska variera, hur många steg som ska inkluderas (max: 16), om det ska spelas

rakt eller med shuffle-/swing-känsla, och så vidare. Den känner även igen de ackord du tar på keyboardet, så add9, septim-, och sextackord fungerar utmärkt. Däremot fixar den tyvärr inte sus-, aug-, och dim-ackord. Sequencern innehåller en mängd färdigprogrammerade kompmönster i olika musikstilar, men du kan självfallet även skapa helt egna.

Det kommer mera Det finns även en mixerdel där du kan ställa in volym och panorering för de fyra olika gitarrerna. Den har även mute-, solo-, och en enklare doubling-funktion, om man skulle behöva ännu fler än de fyra gitarrer som kan spelas samtidigt.

Wavesfactory Strum Guitar erbjuder fyra olika gitarrer – två akustiska och två elgitarrer – och kräver fullversionen av Kontakt.

46

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

Det finns även en effektdel där du kan stoppa in upp till åtta olika effekter i den ordning du föredrar, på varje gitarr. Bland effekterna hittar vi EQ , kompressorer, modulations-effekter, dist, saturation, tape-machine, reverb, förstärkarsimuleringar och mer därtill.

Under Settings kan du sedan ställa in antal olika samplingar för round-robin-funktionen,

velocity-kurvan, envelope – både attack och release, samt hur mycket extraljud, som stränggnissel och liknande, som ska höras (noises).

Intryck Strum Guitar från Wavesfactory är den enklaste att få rejäl kläm på av de här tre.

Variationsmöjligheterna är kanske inte så stora, men det Strum Guitar gör, gör den väldigt bra. Det är mycket enkelt att få till ett både välljudande och autentiskt gitarrkomp utan alltför stora vedermödor. Grundljuden från de fyra gitarrerna är bra inspelat, och de variationsmöjligheter man har med hjälp av sequencern, är fullt tillräcklaiga för att det ska fungera alldeles utmärkt. Det är snabbt och enkelt att få till ett riktigt bra gitarrkomp, som låter precis som det ska. Vad mer kan man önska sig?

Sen finns det nu möjligheter att spela med färdiga ackord där du helt fritt kan kompa, utan att behöva använda sequencern. Och … det finns en riktigt bra bruksanvisning. Tack för det Wavesfactory!

Wavesfactory Strum Guitar INSTRUMENTTYP Fyra olika gitarrer SYSTEMKRAV Fungerar med Kontakt 5.7.3 eller senare, full version av Kontakt krävs, Kontakt Player fungerar endast i demo-mode NEDLADDNING 4,71 GB INSTRUMENT Fyra; två el- och två akustiska gitarrer SAMPLINGAR 3 349 VELOCITY-LAGER 5 TILLVERKARE Wavesfactory, www. wavesfactory.com PRIS 79 euro

✚ PLUS

• Väldigt autentiskt gitarrkomp • Fyra olika gitarrer • Intuitiv att använda • Lättprogrammerad sequencerdel • Många bra effekter • En bra bruksanvisning ■

MINUS

• Full version av Kontakt krävs I Strum Guitars Sequencer finns en hel del olika kompmönster att välja bland.

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

47

The Resonator har skapats av utvecklingsteamet Indiginus, som ligger bakom flera bibliotek till SampleTank.

IK Multimedia The Resonator Resonatorgitarren är ju ett traditionellt instrument inom både country/blue-grass och blues. För sitt mjukvaruinstrument har IK Multimedia använt en Hound Dog Dobrogitarr som man mickat upp med ett stereopar placerat åtta tum framför instrumentet, för att få både en snygg stereobild och ett monokompatibelt slutresultat.

Resonatorgitarren uppfanns redan på 1920-talet, som ett svar på frågan ”varför hörs inte min gitarr, när jag spelar med andra instrument?”

Detta var ju långt innan Leo Fender hade skruvat ihop sin första Broadcaster, och resonatorgitarren blev snabbt populär. Den tillverkades – eller tillverkas, de är ju fortfarande väldigt populära – både med metallkropp och med träkropp, där enbart resonatorkonen får stå för metallinslaget. Och den finns både med fyrkantig och

traditionellt rundad gitarrhalsprofil. Tack vare resonatorsystemet får man en kraftfull och varm, men ibland lite nasal, ton när man spelar på en resonatorgitarr. Beroende på tycke och smak kan man spela den både som en vanlig gitarr med rätt låg stränghöjd, eller med en slide av metall eller glas, med något högre stränghöjd, eller som en kombination någonstans däremellan.

Den Dobrogitarr som användes för inspelningen till The Resonator spelades med en metall-slide för störst effekt, och för att få det klassiska resonator-soundet. Tanken är också att det ska vara ett rätt torrt ljud, utan alltför mycket rumskänsla för att kunna fungera bra i alla typer av mixar.

Ett SampleTank-instrument The Resonator är ett instrument som använder sig av IK Multimedias SampleTank-motor, till

Du har många fina effekter till ditt förfogande. Här ser vi även rattar för de åtta macro-funktionerna.

48

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

skillnad från dagens två andra instrument som båda är beroende av Native Instruments uppspelare Kontakt. The Resonator har skapats av utvecklingsteamet Indiginus, som ligger bakom flera bibliotek till SampleTank.

Det utnyttjar både anslagskänsligheten hos ditt keyboard och speciella key-switchar, det vill säga tangenter på ditt keyboard som ligger utanför instrumentets normala tonomfång, för att välja olika artikuleringar. Och dessa är förstås riktigt användbara för att kunna skapa ett realistiskt resonator-instrument – speciellt som i det här fallet – när det är tänkt att det spelats med slide. Där finns slide upp till den tonen du spelar, och slide ner, både halva och hela tonsteg. Det finns även dämpade anslag – ni vet, när man lägger sidan av handen mot strängarna alldeles ovanför stallet; det som kallas palm-muting på engelska. Och så har

vi även den snygga artikuleringen ”harmony”, som spelar steel-guitar-liknande små riff.

Snyggt som 17!

I användning Men det slutar inte med några fräcka countrylicks. Här finns mycket mer, såsom ett par olika Strummer-varianter, och MIDI Blues, MIDI Bluegrass, MIDI Easy Picking – alla på sitt sätt mycket användbara. Som ni säkerligen kan gissa er till av namnen, här finns licks, loopar, grooves, och artikuleringar som passar allt det man normalt använder en resonatorgitarr till: blues, country, blue-grass, eller varför inte vanlig hederlig gammal rock. Och du styr artikuleringar med anslaget, och/eller key-switches.

Och så har vi då Southern Slide där man även tagit till vara på möjligheterna att överstyra förstärkeriet i mixerdelen riktigt ordentligt.

David Lindley på burk! Den finns inte under de andra inställningarna, som alla börjar på Resonator. Den heter bara Southern Slide, och inte mycket i namnet antyder att det rör sig om en Resonator-patch. Det var bara tur att S kommer alldeles efter R. Detta missförstånd hade naturligtvis kunnat undvikas om man varit beredd att skriva ihop en enkel bruksanvisning. Det finns dock hjälp att få. Under varje preset eller patch som man väljer finns en kort beskrivning av inställningarna, vilka noter som används som key-switches, och så vidare, men visst hade det varit enkelt att samla ihop allt detta i ett pdf-dokument?

Förbättringar i SampleTank 4 IK Multimedia har förändrat SampleTank på en rad punkter i och med version 4. Den har fått ett nytt skalbart gränssnitt med bättre sökfunktioner, ett rejält mycket större bibliotek, och en klart förbättrad ljudmotor. The Resonator fungerar till och med i gratisversionen av SampleTank 4, den som heter CS (för Custom Shop) i efternamn. I den ingår även en del andra instrument att börja komponerandet med – inte mindre än 4 GB. I SampleTank 4 hittar du alla de möjligheter att påverka ljudet som behövs. Du kan även bestämma uppspelningen av dina olika ljud - i fallet med The Resonator har du en arpeggiator, en sequencer och phraser (en fras-spelare) att välja emellan, och det finns både auto-ackord och en rad trevliga licks i olika stilar att tillgå. Jag skulle dock rekommendera att man laddar ner och läser bruxen till SampleTank innan man sätter sig

ner och leker med den. Det är faktiskt ett riktigt kraftfullt verktyg, där du verkligen kan påverka både ljud och spelstilar på en mängd olika sätt.

SampleTank är också ett multi-instrument där du kan ladda in upp till 16 olika instrument, och du har även möjlighet att stoppa in fem olika effekter i varje kanal i mixerdelen. Det finns även möjlighet att stoppa in ytterligare fem effekter i masterdelen. Utöver möjligheten att spela via MIDI eller klaviaturen i nederdelen av SampleTanks fönster kan du också trigga ljud från någon av de åtta padsen som erbjuds. Här finns även åtta olika macro-rattar som kan styra olika funktioner eller parametrar. Och det finns en MIDI-learn-funktion.

Intryck Den variant som kräver mest av keyboardisten – eller vad man nu använder för typ av MIDIinstrument för att styra de här apparna – för att gitarrspelet ska låta, och kännas, riktigt autentiskt, är utan tvekan The Resonator. Här krävs verkligen att man hanterar den som en gitarrist skulle göra. Man får gärna spela med brutna ackord, i stället för blockackord, och använda liknande gitarrtekniker. Lyssna gärna på killar som till exempel Jerry Douglas, för att få inspiration till hur man angriper den här problematiken. Men … om man hittar rätt kan också The Resonator rikligen belöna den ambitiösa instrumentalisten.

Ta en kik på demovideon som finns på IK:s hemsida, så får ni ett litet hum om vilka möjligheter som The Resonator erbjuder. Jag saknar dock en bra genomarbetad och pedagogisk brux för The Resonator, även om det finns flera videor att hitta på nätet. Man kan förstås gå den något längre vägen och helt enkelt prova sig fram – det finns ju folk som alltid gör på det viset. The Resonator är ett så kraftfullt och välljudande instrument, så det är verkligen värt all möda att försöka lära sig alla dess finesser och företräden. Den låter så jäkla bra att det verkligen är värt lära sig att behärska den ända från grunden. Sen är det bara att sätta sig och spela ”tills korna kommer hem.”

Sammanfattning Som vi nämnde har Native Instruments fler gitarrspelarinstrument för Kontakt, och både Steinberg, Applied Acoustics System, och flera andra utvecklare, har variationer på samma tema. Med de tre instrument som vi kollat på i dag har vi dock hittat en bra representant för varje typ av gitarrspel. Gemensamt för alla tre är förstås att de kräver ett visst mått av anpassning

av keyboardspelet för att det ska låta (och kännas) som att det är en gitarrist som varit i farten när man lyssnar på resultatet. Alla tre har lite olika angreppsvinklar när det gäller hur man hanterar gitarrspelet, men samtidigt är resultatet mycket positivt när man lärt sig hantera dem.

Anmärkningsvärt är att bland dessa mjukvaruinstrument från tre olika tillverkare/utvecklare har både Native Instruments och Wavesfactory bemödat sig om att göra riktigt bra och lättbegripliga bruksanvisningar. IK Multimedia har visserligen videosnuttar som visar vad man kan göra med sin mjukvara, men en brux hade nog funkat ännu bättre. I alla fall för mig. The Resonator låter så bra, så det vore synd om detta skulle vara en broms för lärandet. Här tycker jag att Native Instruments verkligen visar vad man kan åstadkomma när man lägger manken till. —

IK Multimedia The Resonator INSTRUMENTTYP Dobro med metal slide SYSTEMKRAV Fungerar med SampleTank CS 4.1.4 eller senare NEDLADDNING 1,6 GB ANTAL LJUD 66 mönster, 11 preset TILLVERKARE IK Multimedia, www. ikmultimedia.com PRIS Introduktionspris 49,99 euro

✚ PLUS

• Kan låta oerhört autentiskt i rätta händer • En hel del olika slides och andra artikuleringar • Man har både en arpeggiator, en sequencer och en fras-spelare • Slutresultatet kan påverkas både med anslag och key-switchar • Det automatiska stämspelet låter mycket illusoriskt ■

MINUS

• Ingen bruksanvisning • Kräver lite mer av utövaren

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

49

TEST PIGGA PLUGGAR Text: Gunnar E Olsson

Toontrack Upright, Americana EBX Sound Expansions & Americana EZX Sound Expansion

Norrländska guld-pluggar När Toontrack släppte EZbass för ett par år sedan möttes den av lovord från en enig kritiker- och musikerkår, och MM fanns naturligtvis med i den beundrarskaran (se MM nummer 5 2020). Nu har Toontrack fyllt på sortimentet, och vi måste förstås kika på det – och lyssna.

Vi förutspådde redan 2020 att Toontrack inte skulle vilja vila på lagrarna med EZbass-succén. Mycket riktigt – sedan dess har nya intressanta ljudexpansioner till denna tokhyllade basplugin duggat riktigt tätt. Det har kommit en gospelanpassad

Upright erbjuder en bra uppsättning preset-inställningar.

50

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

basexpansion, en bandlös bas, ett par olika rockbasar, två metalbasar, och en kontrabas, och dessutom en som går under beteckningen Americana. I Toontracks sortiment finns sedan tidigare en trumexpansion för samma musikgenre.

Toontrack Upright EBX är en riktigt bra kontrabas i musikvaruform.

Toontrack Upright EBX Americana i all ära, men en riktigt välljudande ståbas är aldrig riktigt fel, så vi börjar väl där?

Oavsett om man kallar den för basfiol, kontrabas, eller ståbas fungerar den förträffligt till många olika musikgenrer, och den bas som Toontrack erbjuder är verkligen inget undantag. Upright EBX är precis lika tidlös som välljudande. Man har använt både en inbyggd piezomick och fem olika mikrofonuppsättningar för att sampla den här basen, och resultatet är ett instrument som har ett tonomfång från D1 till E4.

Instrumentet med stort B Dubbelbas (eng. Double-bass) är egentligen ett mycket passande namn på vår kontrabas, men det råder delade meningar om varför den kallas så – någon enkelbas verkar aldrig ha funnits. En teori är att den skulle dubblera tonerna från en cello, och det kan förstås stämma. Hursomhelst är det ett gammalt instrument. Genom åren har det funnits i en mängd olika stämningar – ibland med upp till sex strängar, så Fendersexan är definitivt ingen ny uppfinning. Sin nuvarande stämning E-A-D-G fick den dock så sent som i början av 1900-talet.

Det instrument som används för Toontrack Upright är en Corsini Elite tillverkad av den erkände rumänske instrumentmakaren Calin Wultur.

har även möjlighet att påverka ljudet genom att mixa in ytterligare ljud från de olika mickarna, rumskänsla, eller extra subbas (om det mot all förmodan skulle behövas).

Här finns ljudinställningar som passar alla möjliga musikstilar från jazz, pop, och rock, till många varianter av Americana – som bluegrass, folk, indie och så vidare. Och när det gäller de olika artikuleringarna kan du endera påverka dessa med hjälp av key-switches eller redigera MIDI-informationen i Grid-Editorn i efterhand. Inkluderat i paketet är även en uppsättning MIDI-filer (grooves), typiska för kontrabasspel, mästerligt hanterade av Laurence Cottle.

Intryck Kontrabasen har ofta en tendens att vara betydligt fetare, och fylligare i tonen än sina elektriska kollegor – något som undertecknad verkligen uppskattar. Många elbasar kan ju kännas lite blyga och försagda i det lägsta basregistret. Här har Toontrack lyckats skapa ett

instrument som fungerar helt fantastiskt i hela registret, och med alla tänkbara ljudinställningar. Ett oerhört mångsidigt instrument, och ett mycket bra komplement till de många olika elbasar man tidigare skapat för EZbass.

En fullpoängare!

SYSTEMKRAV Kräver EZbass 1.1.0 (eller senare) för Mac eller PC, 600 MB hårddiskutrymme, 4 GB RAM (8 GB eller mer rekommenderas), TILLVERKARE Toontrack, www.toontrack.com PRIS 599 kronor

Samplingar, ljud och MIDI Eftersom det handlade om en bas som skulle användas för modernare musik, som jazz, rock, och pop (inte klassisk), valdes stråkhanteringen bort och den spelas enbart med fingrarna (pizzicato). Instrumentet i fråga samplades i ett förhållandevis litet rum, och man valde noggrant ut de samplingar som var mest representativa för basen. Magnus Melkersson och Ulf Edlund från Toontrack, som ligger bakom projektet, har samplat en mängd olika artikuleringar, anslag och spelstilar och resultatet är en underbart fet bas med massor av liv och dynamik. Allt är samlat i 14 olika preset. Man

MIDI-filer för kontrabasspel hittar du under Grooves-fliken.

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

51

Americana-paletten är för mig både mångfacetterad och bred och kan inkludera det mesta från Neil Young, Daniel Lanois, Beth Heart, och Gillian Welch, och till allt detta fungerar Americana EBX fantastiskt bra. En riktig musikalisk arbetshäst, skulle man kunna säga.

Americana EBX Det här är ett instrument som inte alls är lika nischat som det kanske låter om man utgår enbart från namnet. Visserligen är Americana idag en mycket bred musik-genre där man kan inkludera det mesta i roots, folk, och traditionell amerikansk musik, men man får samtidigt inte dra sig för att prova ett sånt här instrument till andra musikgenrer. Personligen har jag absolut inte svårt att associera vissa av sounden från det här instrumentet till både 60- och 70-talspop.

Toontrack har samplat den här basen spelad på två olika sätt. Dels med högerhandens fingrar på traditionellt sätt, dels spelad enbart med tummen. I det senare fallet har man dessutom

Americana EBX erbjuder två olika spelstilar och en mängd preset.

52

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

dämpat strängarna genom att stoppa in lite skumgummi mellan strängarna nere vid stallet. Americana EBX har ett tonomfång från D1 till E4.

Instrumentet Toontrack uppger själva att man samplat ”en verklig klassiker”, det som ibland kal�las Telecaster Bass, och som introducerades 1968. Den bygger på den första av Leo Fenders basar, Precision Bass, från 1951. Du kan köpa en Fender Custom Shop-version av den basen för dryga 50 tusen. Om du i stället nöjer dig med Toontracks samplade version behöver du bara hosta upp 599 kronor (om du redan äger en

Toontrack har med stor framgång samplat denna vintage-klassiker.

fräsch version av EZbass). Jag tycker det valet är väldigt enkelt.

Den här basen – i sin fysiska form – har trakterats på ett förtjänstfullt sätt av musiker som Sting, och Dusty Hill i ZZ Top, och Ron Wood spelade på en sådan när han uppträdde på Marquee Club i London med Jeff Beck Group 1967, det minns jag bestämt.

Artikuleringar, ljud och MIDI Utöver de två olika grundläggande spelstilarna har Toontrack samplat den här basen med en mängd olika artikuleringar och ljudinställningar. Användaren erbjuds tio olika preset för envar av de två spelstilarna, och man har dessutom, precis som hos de andra EZbassinstrumenten, en mängd möjligheter att ratta in sitt eget sound med effekter och tonkontroller. ”När man spelar det här instrumentet på ett visst sätt, får det en nästan akustisk karaktär, och när man spelar det på ett annat sätt låter det stort och med massor av rumskänsla. Jag tycker vi har lyckats fånga just detta med de här två fundamentalt olika spelteknikerna,” säger Ulf Edlund (EZbass lead sound designer), som var inblandad även i samplingen av detta instrument.

Det inkluderade MIDI-biblioteket är förstås anpassat till musik i americana-genren.

Och liksom de andra MIDI-uppsättningarna kan du lätt redigera dem och skapa dina egna spelmönster i Grid-Editorn.

kollat in, från både Toontrack och andra utvecklare. Det har både ett djup och en fasthet i botten, och en tydlighet och en dynamik i mellanregistret, om det är det man är ute efter.

Fingerspelet passar en mängd olika musikstilar, och det dämpade tumspelet lämpar sig alldeles förträffligt om man känner sig inspirerad av Paul McCartneys utsökta baslir.

Americana-paletten är för mig både mångfacetterad och bred och kan inkludera det mesta från Neil Young, Daniel Lanois, Beth Heart, och Gillian Welch, och till allt detta fungerar Americana EBX fantastiskt bra. En riktig musikalisk arbetshäst, skulle man kunna säga.

Eller som Ulf Edlund på Toontrack ut-

trycker det: ”Det här är helt enkelt en enastående elbas med ett verkligt brett användningsområde.”

Jag skulle inte ha kunnat sagt det bättre själv.

SYSTEMKRAV Kräver EZbass 1.1.0 (eller senare) för Mac eller PC, 1,2 GB hårddiskutrymme, 4 GB RAM (8 GB eller mer rekommenderas), TILLVERKARE Toontrack, www.toontrack.com PRIS 599 kronor

Intryck När det gäller elbasljud har Americana EBX lyckats pricka in mitt eget ljudideal bättre än något av alla de olika samplingsbibliotek jag

I Grid Editor kan man redigera både toner och deras artikulering.

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

53

Vad vore väl Americanainspirerad musik utan ett bra trumset? Som tur är har Toontrack, sedan en tid tillbaka, ett sådant på programmet.

Americana EZX – EZdrummer expansion Vad vore väl Americanainspirerad musik utan ett bra trumset? Som tur är har Toontrack, sedan en tid tillbaka, ett sådant på programmet. Våra norrländska vänner har ju ett flertal oerhört moderna och välljudande trumbibliotek, men ibland är det inte det man behöver. Man är kanske ute efter ett råare, rockigare sound. Ett sound med mer skit under naglarna. Alternativt, indie, eller varför inte americana, helt enkelt.

Inspelning på plats

Även om Americana EZX är en ljudexpansion för EZ Drummer 2, fungerar det utmärkt i Superior Drummer 3.

Toontrack begav sig till Austin, Texas, och inspelningsstudion Congress House Studio. Där fick man hjälp av den oerhört välrenommerade teknikern Mark Hallman, som har jobbat med det mesta från Carole King till Dan Fogelberg.

Han flyttade till Austin 1980. Efter att ha spelat in i många betydligt större studior, frapperades han direkt av hur annorlunda man jobbade i studion Congress House – något han snabbt lärde sig att uppskatta.

Inspelningen av Americana-biblioteket ägde rum i ett litet intimt inspelningsrum med alla de rätta egenskaperna, både vad gäller atmosfär och akustik. Rummet var torrt – utan att var alltför torrt – och det hade alla de rätta resonanserna. Det var alltså ingen tillfällighet att man tidigare hade spelat in en mängd ”gammelcountry”, blues, och just americana i det rummet. Det finns en liten video på utvecklarnas hemsida om ni vill se hur inspelningen gick till.

Vi kan väl kort nämna att flera olika trumset användes, ett par Fibes-set med olika virvelkaggar (en 5×14” Ludwig, och en 5×14″ Tama) och diverse Zildjiancymbaler, plus ett ursnyggt vinrött Ludwigset med Tama-virvel. Det setet användes även med sejarmattan urkopplad, och – med en Ludwigvirvel – där man spelar med vispar.

SYSTEMKRAV Kräver EZdrummer 1.4 eller Superior Drummer 2.3 (eller senare), 1,2 GB hårddiskutrymme, 1 GB RAM TILLVERKARE Toontrack, www.toontrack.com PRIS 599 kronor

EZ Drummer 2 erbjuder en fullt funktionell mixerdel där man kan justera nivån på de olika mickarna.

54

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

Sen måste vi förstås nämna den senaste nyheten för Superior Drummer 3, Fields of Rock SDX. Det handlar om en uppsättning med sju olika trumset och diverse slagverk inspelade i den klassiska Rockfield-studion i Wales, där otaliga band spelat in under åren – band som Queen, Judas Priest, Oasis, Coldplay och Manic Street Preachers. Vi hoppas kunna återkomma till den uppställningen. —

Detta underbara Ludwigset är ett av de trumset som Americana EZX erbjuder.

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

55

MUSIKERMAGASINET

MUSIKER MUSIKPRODUKTION SINGER/SONGWRITER SÅNG – POP, ROCK & SOUL

RACKSKÅP – STUDIOMÖBLER

WWW.JBMUSIK.SE | TFN 0470-845 78

Sök nu till höstens starter!

www.kulturama.se/utbildningar Nordens största skola för estetiska utbildningar

PRENUMERERA PÅ MM Gå in på hemsidan och välj bland våra generösa erbjudanden!

SPARA UPP TILL 1000 KR! musikermagasinet.se 56

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

MUSIKERMAGASINET

GALLERIAN För annonsering i Gallerian, kontakta: Camilla Hansen camilla@hansenforlag.se • 031-775 65 40 Hansen_Miniannons_44x44mm_Layout 1

Scott Gorham -Thin Lizzy| Dregen Fredrik Thordendal | Kalle Moraeus Chrissie Hynde | Moneybrother | Hagström Claes Yngström | Ibanez | Ran | Mayones Conklin Guitars USA | .strandberg*

t Ki s a m 12 mo on kl. nd in Lo 95:9 6.

CD mastering/pressning STEM remix (AI) ★ IZOTOPE ★ WAVES ★ HOFA ★ ACON DIGITAL

Rätta till akustiken i ditt studiorum!

www.lundgren.se

®

www.arva.se

Boken om liveljud

OM BOKEN LIVELJUD

it hendrer in pharetra ut diam purus, eleifend quam dres erat ris hen e. Phasellu entum. Mau da justo ferm malesua ue eget s justo . Mauris cong us eu ante ue sagittis dit. Cura erisq da blan llus scel malesua per ac, egestas eros t sem t ame volutpat estie sed corper diam, mol vitae, ullam d vehicula Maeentum. corelem isis retra ullam t felis facil sit ame . Praesent pha Suspendisse end sapien. ris sagittis vel eleif issim a . Mau t, dign it ame rtis nec nec eros mod lobo mattis ntitor. Etiam per port mollis est pelle s Susvelit sem ncidunt r sagittis puru cursus ligula. um et bitu ibul us. Cura sed erat est, ntesque vest In suscipit terdum. ut. Fusce pelle tortor, sed in tristique ollicitud nibh dui aliquam,

er

Jens Walth

per t velit semcurt tincidun augue tortor tincidun elobortis la id Duis cons . Donec end ligu idunt. sele dignissimus. Etiam eleif lis diam tinc potenti. Pha iacu isse ibulum na in curs que quis Suspend ntesque vest ntes ligula. est pelle e pelle cursus est, et ut. Fusc citudin sed erat eros solli m ictu ac.

LIVEL

BOKEN

OM

JUD

lass

masterc

Verksam i Ö-vik sen 1995 audiomix@telia.com | 0730812159 www.audiomix.se

MER FÖR PENGARNA MED MM-APPEN

lther

Jens Wa

Ljudtekniker/Producentlinjen Ljudtekniker/Producentlinjen Ljudtekniker/Producentlinjen

..So....ker du den.. ba....sta utbildningen SoSo kerker dudu denden baba stasta utbildningen utbildningen inom musik och musikproduktion? inom inom musik musik ochoch musikproduktion? musikproduktion?

Kreativ yrkesutbildning • Kreativ •• Kreativ yrkesutbildning yrkesutbildning 2 år22årår • Ljudteknik Ljudteknik musikproduktion • Ljudteknik & musikproduktion &&musikproduktion Musik & låtskrivning låtskrivning • Musik • Musik & låtskrivning & CSN • CSN • CSN Öppet Hus 22/5 • Öppet • Öppet Hus Hus 22/5 22/5 • Kursstart • Kursstart 5/95/9 2022 2022 Kursstart 5/9 2022

Till dig som prenumererar på Musikermagasinet.

Med MM-appen får du tillgång till alla nummer av Musikermagasinet, från nummer tolv 2010 fram till nu, helt utan extra kostnad.

Ladda hem appen från AppStore eller Google Play.

Du hittar också MM på de digitala prenumerations­ tjänsterna Issuu, Readly och Paperton.

MUSIKERM

AGASINET

studioblue.se studioblue.se info@studioblue.se info@studioblue.se

NR 2-2022 MUSIKERMAGASINET

57

MUSIKERMAGASINET

NR 3-2022 UTE 24/5

INTERVJU

När Storbritannien 2020 införde lockdown på samhället körde Johnny Marr varje morgon från sitt hem i Manchester till andra sidan stan. Han hade nämligen ett jobb att utföra, i sin studio, Crazy Face Factory. Resultatet blev ett dubbelalbum med titeln Fever Dreams Pts 1 – 4.

TESTER

BITWIG 4.2 CUBASE 12 EPIPHONE CUSTOM SHOP LES PAUL 1959 STANDARD & EPIPHONE ES-335 58

MUSIKERMAGASINET NR 2-2022

FRASER TAYLOR

JOHNNY MARR

MICROSTATION BT är en magisk box som ger alla monitorer möjlighet att styras via Bluetooth. Även 2:1 med subbas

REVELATOR io24 är designad för både studio och streaming. Med 2 st dedikerade stereo kanaler för loopback ljud kan du streama och spela in samtidigt. Ingen extra hårdvara behövs.

BROADCAST ACCESSORY PACK Allt du behöver i ett paket som lämpar sig för Podcasters, gamers, livestreamers REVELATOR är en USB mikrofon som ansluts och Youtubers direkt i din dator. Mjukvara som kompressor och Eq ingår. 2 st sterero loopback kanaler gör denna mic till den optimala för streaming och podcast

www.nordicaudio.eu email: nad@nordicaudio.eu

SPACE-AGE COLORWAYS. OTHERWORLDLY SHAPE.

HH IN SILVERBURST & ACTIVE BASS IN OPAL SPARK FENDER (standard and in stylized form), METEORA, and the distinctive headstock shapes commonly found on the FENDER® instruments are trademarks of Fender Musical Instruments Corporation and/or its affiliates, registered in the U.S. and other countries.