Musikermagasinet 4 - 2021

AKTUELLT • PRODUKTNYHETER | PIGGA PLUGGAR • STUDIOKLASSIKER

MUSIKERMAGASINET

UTGÅVA 400 400 NR 4-2021 • UTGÅVA 400 • PRIS 79:–

STOR INTERVJU

STEVE CROPPER – EN LEGEND BLAND LEGENDER

LIVE 11 VI TESTAR ABLETON

MYCKET HAR HÄNT SEDAN VERSION 1 SLÄPPTES FÖR 20 ÅR SEDAN

SLATE DIGITAL VIRTUAL MICROPHONE SYSTEM – VMS ML1 & VMS-ONE 101 DRUMS ”1”

ABLETON

ÖVRIGA TESTER

MOTHER-32 & DFAM paketet innehåller:

DFAM & SUBHARMONICON paketet innehåller:

• Mother-32: Semi-Modular Analog Synthesizer

• DFAM: Semi-Modular Analog Percussion Synthesizer

• DFAM: Semi-Modular Analog Percussion Synthesizer

• Subharmonicon: Semi-Modular Analog Polyrhythmic Synthesizer

• 4-Channel Summing Mixer

• 4-Channel Summing Mixer

• 2-Tier Rack Kit + Patch Cable Organizer + tillbehör

• 2-Tier Rack Kit + Patch Cable Organizer + tillbehör

Moog presenterar: Moog Sound Studio Bundle Två kompletta paket – En synthesizer-upplevelse för alla.

Paketen innehåller allt du behöver för att börja eller fortsätta din synthresa med Moog. Oavsett om du är nybörjare eller redan en del av Moog-familjen, så är Sound Studio Bundles den perfekta vägen in i Eurorack & Modular-världen.

www.fitzpatrick.se

ÄNNU EN TILLÖKNING I EZBASS-FAMILJEN.

Ett år efter release har EZbass-familjen svällt till att inkludera inte mindre än fyra EBX-expansioner och nio MIDI-pack. Det senaste tillskottet är Fretless EBX – en fet bandlös bas. Bekanta dig med hela familjen på www.toontrack.com/ezbass-line.

WWW.TOONTRACK.COM

MICHAEL WILSON

MUSIKERMAGASINET

14

En legend bland legender INTERVJU | STEVE CROPPER

Han spelade i The Mar-Keys och Booker T. & the M.G.’s, husbanden på Stax Studio i Memphis, var med och skrev Green Onions, In The Midnight Hour med Wilson Pickett, (Sittin On) The Dock of the Bay med Otis Redding och många fler klassiker. Steve Cropper hade egentligen inte tänkt göra någon mer platta men producenten John Tiven stod på sig och nu får vi äntligen ta del av resultatet, Fire It Up, där han går tillbaka till rötterna.

4

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

— • NR 4-2021 • UTGÅVA 400

24

TESTER 24 Ableton Live 11 MJUKVARA

32 Slate Digital VMS ML1 & VMS-One

MJUK- & HÅRDVARA

40 101 Drums ”1” TRUMMOR

44 Empirical Labs Arousor, avesfactory Echo Cat & Sonimus Satson CS

32

PIGGA PLUGGAR

ÖVRIGT

40

6 Ledare

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

8 Aktuellt

PRODUKTNYHETER

44

50 Nästa nummer

VI BLICKAR FRAMÅT Ansvarig utgivare Björn Hansen 031-775 65 51 bjorn@hansenforlag.se

Ekonomi & prenumeration Lena Hansen 031-775 65 52 lena@hansenforlag.se

Chefredaktör Fredrik Hansen

Art Director Carl J. Alphonce

031-775 65 54 fredrik@hansenforlag.se

031-775 65 41 carl@hansenforlag.se

Annonsansvarig Camilla Hansen 031-775 65 40 camilla@hansenforlag.se

Redaktionen Datavägen 6B 436 32 Askim Telefon: 031-775 65 50 lena@hansenforlag.se musikermagasinet.se

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

5

MEDARBETARE • LEDARE Michael Dee Frilansjournalist baserad i London. Gjorde sin första intervju för Musikermagasinet 1988. Michael har en uppsättning gitarrer som han beskriver som ”älskad fast inte särskilt värdefull”.

Mats Grundberg Mats jobbade tidigare som redaktör för MM i 15 år och är en flitig skribent samt gitarrist.

Peter Marchione Keyboardspelande före detta chefredaktör på MM som gärna ägnar sig åt produktion, låtskrivande och ljudskruvande i olika projekt och konstellationer.

Gunnar E Olsson Bluesgitarrist, hemstudio­ veteran och tidigare chef­redaktör förMusiker­ magasinet.

John Sempill Har spelat musik med trummor som huvudinstrument i alla slags sammanhang sedan han var nio år gammal. Det kom igång mer seriöst när han som tolvåring började spela i sitt första band, Hot Dogs.

I vått och torrt Idag är ingen vanlig dag för idag fyller MM hela 400 utgivningar! Hurra hurra hurra hurra! Ursäkta om jag orsakade kognitiv dissonans i din hjärna med min alternativa födelsedagssång, men visst är det häftigt? 400 nummer och ledare, tiotusentals sidor fyllda med hundratals intervjuer, tester, guider och mässrapporter. Och som det Göteborgsföretag vi är, känns det såklart också magiskt att fira detta samma år som Göteborg firar 400 år. Är det ödet kanske? Nej, sådant tror vi inte på. Är det bara slump?

Ja, en förtrollande slump!

Det är svårt att inte bli berörd när man blickar bakåt. Kanske blir dessa emotionella reaktioner också förstärkta av det faktum att framtiden kändes så osäker för ett år sedan när vi tog beslutet att stoppa pressarna och bara ge ut tidningen digitalt. Tankar som ”Litar man verkligen på att vi kommer börja trycka igen?”, eller ”Kommer man tröttna på MM nu?”, ”Orkar man vänta?” var ständigt närvarande, men i efterhand helt onödiga.

Det visade sig att du faktiskt orkade vänta, och litade på oss.

Efter 400 nummer, och ett riktigt skitår, är ni fortfarande här.

Idag känns MM som någonting mer än bara en tidning för musiker. Idag känns vi som en familj som stöttar varandra oavsett hur vått eller torrt det blir. Och det, det är vi djupt tacksamma för. Så låt oss nu sätta siktet på ytterligare 400 utgivningar av fantastiskt musikteknikfrosseri!

Det klarar vi, tillsammans!

ISSN 1401-8357

Fredrik Hansen chefredaktör fredrik.hansen@hansenforlag.se

ER UKTNYHET • PROD AKTUELLT

GAR | PIGGA PLUG

VJU STOR INTER

ASSIKER • STUDIOKL

ER –

A 440000 UTGÅV

INET MAGAS MUSIKER VA 400 1 • UTGÅ NR 4-202

• PRIS

STEVE CROPP D BLAND EN LEGEN LEGENDER

79:–

SVENSKA MUSIKERM AGASINET

LIVE 11

ABLETON VI TESTAR

HÄN MYCKET HAR

PTES FÖR ION 1 SLÄP T SEDAN VERS

N 20 ÅR SEDA

GITAL S ML1 & VMS-ONE SLATMICREOPHDIONE SYSTEM – VM

ER ÖVRIGA TEST VIRTUAL

N

NR 4 -2021

Gör som fler än 2000 andra, följ Musikermagasinet på Facebook!

ABLETO

Prenumerationer: Sverige, 8 nummer 580 SEK inkl. moms, övriga Norden 1 020 SEK inkl. frakt. Nyprenumeration sker enklast genom inbetalning på postgiro 63 47 52-0. Ange fullständigt namn och adress på talongen. Adressändring göres på vår hemsida eller via e-post till mm@hansenforlag.se. Nuvarande adress anges. Redaktionen ansvarar endast för beställt material.

Eftertryck, helt eller delvis, förbjudet. I tidningens utlottningar och tävlingar svarar pristagarna själva för eventuell vinstbeskattning. Musikermagasinet utges av Hansen Förlag AB.

©2020 Fender Musical Instruments Corporation. FENDER, FENDER in script, STRATOCASTER and the distinctive headstock commonly found on Fender guitars and basses are trademarks of FMIC. Registered in the U.S. and foreign countries. All rights reserved.

The American Professional II

The American Professional II Stratocaster® in Miami Blue features V-Mod II pickups, a Deep “C” neck with rolled edges and a 2-Point Synchronized Tremolo with a cold-rolled steel block.

The American Professional II Series: Played by more artists on more stages. Night after night.

AKTUELLT PRODUKTNYHETER Text: Mats Grundberg Nyhetstips? Mejla news@hansenforlag.se

15-watts gitarrförstärkare i fickformat

Frigjord FM-syntes från Reason Studios

I en tävling om att göra en gitarrförstärkare så kompakt som möjligt skulle Electro-Harmonix ligga bra till med sin 15Watt Howitzer. Det är en komplett förstärkare i mycket kompakt format; den tar upp en yta på 12 x 10 cm – som en normalstor handflata – och ryms alltså ledigt på ett pedalbord. Det transistorbaserade slutsteget är av klass D-typ och lämnar 15 watt. Försteget är försett med reglage för såväl gain och volym som bas, mellanregister och diskant. Dessutom finns en bright/normal-omkopplare för ytterligare kontroll över toppdiskanten. Anslutningarna, som sitter på sidorna, utgörs av en gitarringång, en 8/16-ohms högtalarutgång samt en loop för inkoppling av externa effekter mellan för- och slutsteget. Smart. 15Watt Howitzer beskrivs som en perfekt grund för den som söker en maximalt minimerad gitarrigg men också som en bra backup att ha till hands om den ordinarie förstärkaren går i strejk. En specialanpassad strömadapter medföljer.

Pris: 127,80 dollar.

Reason Studios har släppt Algoritm, en virtuell FM-synt som uppges vara såväl kraftfull som enkel och rolig att använda. FM-syntes ligger till grund för många klassiska syntljud men anses allmänt vara krånglig att arbeta med, något som Reason Studios säger sig ha ändrat på med Algoritm. FM-syntar har vanligen fyra eller sex operatorer som presenteras i ett antal fasta konfigurationer. Algoritm har i stället en modulär uppbyggnad med nio platser som kan utgöras av inte bara FM-operatorer, utan även vågformsoscillatorer, shaper-moduler och olika filter. De är heller inte fast förbundna med varandra; i stället kan modulerna kopplas ihop i precis den ordning man önskar. Det intuitiva, inbjudande gränssnittet till trots beskriver tillverkaren Algoritm som en av företagets mest avancerade syntar, och den är kapabel till ljud en bra bit bortom traditionell FM-syntes. Som utgångspunkt finns 250 förprogrammerade ljud att utforska samt en funktion som slumpmässigt skapar nya. Liksom övriga instrument från tillverkaren körs Algoritm i Reason Rack-pluggen. Pris: 109 euro, gratis för Reason Plus-abonnenter.

Tillverkare: Electro-Harmonix, www.ehx.com

Tillverkare: Reason Studios, www.reasonstudios.com

HX Stomp i större format Line 6 Helix-baserade effekt- och förstärkarpedal HX Stomp har fått ett större syskon: HX Stomp XL. Den huvudsakliga nyheten är att HX Stomp XL rymmer fler fotomkopplare, åtta stycken jämfört med tre, vilket innebär att den erbjuder fler möjligheter att växla mellan olika ljud och funktioner. Samtidigt har den blivit större, vilket medfört att alla anslutningar nu ryms på baksidan i stället för att som tidigare vara fördelade runtom pedalen. Alla omkopplare är liksom tidigare färgkodade och beröringskänsliga, och även i övrigt är specifikationerna desamma: samma Sharc-DSP som i de stora Helix-enheterna, drygt 300 inbyggda effekter, förstärkar- och högtalaremuleringar, varav åtta kan användas samtidigt, stöd för IR-filer från tredje part, stereo in och ut, effektloop i stereo, möjlighet att ansluta expressionpedal, MIDI in/ut, hörlursuttag samt USB-anslutning för direktinspelning till dator. Via gratisprogrammet HX Edit kan man djupdyka bland

8

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

parametrarna, hantera förinställda ljud, ladda in IR-filer med mera.

Pris: 1 049,99 dollar.

Tillverkare: Line 6, www.line6.com

JD-800 återuppstår i Zen-miljö Softube-pluggar med Roland har utökat sitt Zen-baserade sortiment med JD-800, synten som färgstarka förlagor med alla sina realtidskontroller gick mot 90-talsströmmen. I början av 90-talet var det legio med syntar med många preset men få kontroller.

Med JD-800 gjorde Roland precis tvärt om. Panelen ovanför den femoktaviga klaviaturen var proppfull med knappar och reglar, vilket gjorde den populär bland folk som ville skruva till ljud i farten. Ljuden byggde på digitala vågformer som delvis ärvts från D-50 men som också uppdaterats för den tidens nya elektroniska musik. Den nu aktuella, virtuella versionen JD-800 Model Expansion uppges perfekt återge såväl ljudet hos originalet som omedelbarheten i hanteringen, och den kommer laddad med 64 preset att utgå ifrån. Den fungerar som plugin i valfritt musikprogram via Rolands cloud-baserade värdmiljö Zenology och uppges där ha beskedliga processorkrav, men den kan också laddas in i Zen-Core-kompatibla enheter som Jupiter X och XM. Pris: 149 dollar (Roland Cloud-abonnemang tillkommer).

Tillverkare: Roland, www.rolandcloud.com

Empirical Labs är kända för sina färgstarka hårdvaruprocessorer. Nu har Softube gjort pluginversioner av ett par av dem. De två pluggarna är Mike-E Comp och Lil FreEQ. Den förra baseras på Empirical Labs berömda Distressor, en analog kompressor som också tillför en dos mättnad/ överstyrning. Mike-E uppges i detalj återge förlagans karaktär i allt från att skapa förstklassigt snygga sångljud till aggressivt manglande trummor. Också Lil FrEQ har emulerats minutiöst: klassiskt EQ-sound med en modern parameteruppsättning, åtta frekvensområden med individuell bypass, de-esser med soft knee-limiter och en analog karaktär med tryck.

Båda ovanstående fungerar som plugin i alla vanliga format, inklusive Console 1. Utöver dessa har man gjort en tredje plugin, Trak Pak, som är exklusiv för Console 1. Det är en kanallimpa med delar från Mike-E Comp och Lil FreEQ och beskrivs av tillverkaren som full av kraft, tryck, karaktär och värme. Pris: 2 600 kronor styck, 4 700 kronor för alla tillsammans.

Tillverkare: Softube, www.softube.com

Rat-dist på Wampler-vis Brian Wampler har gjort en egen variant av den klassiska distpedalen Rat, på wamplerska döpt till Ratsbane. Liksom förlagan täcker Ratsbane hela spektret från lätt överstyrning med boosterkaraktär till mättad, övertonsrik fuzzliknande distorsion. Filter-kontrollen beskrivs som pedalens hemliga vapen och sveper tonen från distinkt och genomskärande till varm och len. Wampler har dock inte kunnat låta bli att sätta sin egen prägel på pedalen, och det har han gjort med två nya omkopplare, kallade Gain och Voice. Med den förra kan man välja mellan tre gainmodeller: en originaltrogen, en som ger en fast men mjuk gainökning och en som enligt uppgift ger galet mycket krämig dist. Voice-omkopplaren aktiverar en krets som subtilt ändrar pedalens kompressions- och klippkaraktär; disten blir tajtare och därmed mer kontrollerad vid

höga gainnivåer samtidigt som det fuzziga dämpas och ger plats åt en dist av modernare high-gain-typ. Pris: 149,97 dollar.

Tillverkare: Wampler Pedals, www.wamplerpedals.com NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

9

AKTUELLT PRODUKTNYHETER

Mycket nytt i Studio One 5.2 Dynamisk slagverkstrio Med Orchestral Chimes Collection har Soniccouture tagit sig an tre slagverksinstrument som de tycker förtjänar att porträtteras i detalj.

Samlingen utgörs av rörklockor, klockspel och crotales, alla omsorgsfullt samplade i upp till sjutton dynamiknivåer. Klubbor av flera material har använts – gummi, plast, mässing, råhud och filt – och varje instrument har spelats in med tre typer vardera samt ur två mikrofonperspektiv som kan blandas i valfri mängd. I det Kontakt-baserade gränssnittet finns enveloper, LFO:er och filter som kan förändra ljudens karaktär på en mängd vis. Här finns även verktyg för finjustering av tonhöjd, hur ljuden ska svara på olika anslagsnivåer och om man vill låta slumpen styra slagen. Flera av Native Instruments egna effekter är tillgängliga men Soniccouture bjuder också på en samling egna IR-filer av olika rumsmiljöer. Orchestral Chimes Collection väger in på 13 GB, levereras med Kontakt Player (men fungerar förstås också i fullversionen) och är NKS-klar. Pris: 99 euro.

Tillverkare: Soniccouture, www.soniccouture.com

Med version 5.2 har Presonus digitala arbetsstation Studio One fått över trettio nya funktioner och förbättringar. Här är ett axplock: Sound Variations är en funktion som gör det möjligt att enkelt hantera multipla spelstilar i exempelvis större orkesterbibliotek. Den liveanpassade Show Page-vyn har försetts med Arranger Tracks, så att man snabbt och utan avbrott kan trigga olika avsnitt i en låt, och med Studio One Remote kan flera användare styra olika delar av samma Show. Notskrivningsdelen har utökats med trumnotering och tabulatur, och i standardläget kan upp till fyra stämmor skapas per notsystem; ett nytt smart verktyg för notredigering har också tillkommit. Sphere-vyn kan nu öppnas direkt från browsern vilket förenklar filöverföringar i båda riktningarna. Bland övriga nyheter kan nämnas möjligheten att redigera ett ljud-clip utan att det påverkar alla förekomster, bättre integrering med FaderPort-kontroller samt en ny startmeny som gör det möjligt att isolera trilskande pluggar med mera. Pris: Gratis för registrerade Studio One 5-ägare Tillverkare: Presonus, www.presonus.com

Pod Go blir sladdlös När f ler och f ler prylar kommunicerar trådlöst, varför skulle inte effektpedaler göra det? Ja, och nu är Line 6 Pod Go Wireless här. Den stora nyheten med Pod Go Wireless är att den har en inbyggd Relaymottagare som kan paras ihop med den medföljande Relay G10TII-sändaren för sladddlös ljudöverföring. Smutt. I övrigt är den identisk med sin trådbundna stallkamrat Pod Go: en kompakt multieffektpedal med förstärkaremuleringar och effekter som hämtats från Helix-serien, ett lättarbetat gränssnitt med LCD-teckenfönster i färg, möjlighet att ladda in egna IR-filer av högtalare, snapshot-funktion för sömlös växling mellan olika preset, stereoeffektloop, anslutning för extern expressionpedal eller omkopplare, fyra kanaler in och ut i 24 bitar/96 kHz för inspelning och re-amping samt en skräddarsydd app för redigering och lagring av ljud. Och ja, pe-

10

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

dalen kan även användas på vanligt sladdbundet vis. Pris: 629 euro.

Tillverkare: Line 6, www.line6.com

Klassiska harmonizereffekter i pedalform

QuickBass sätter basen på plats

Med MicroPitch Delay har Eventide krympt ner sina klassiska pitch shift- och harmonizer-effekter till pedalform. MicroPitch Delay bygger på föregångare som H910 och H3000 och uppges kunna skapa såväl subtil fyllighet och stereobreddning som kraftfullt snedstämd delay och modulation och temposynkade specialeffekter. Utöver föregångarnas pitch shift-, delay-, detune- och modulationsfunktioner har MicroPitch Delay företts med en ny modulationskälla med både positivt och negativt förlopp. Pedalen ger tillgång till fem preset (127 via MIDI) som via tillhörande programvara för Mac och PC kan redigeras och bytas ut.

Alla rattar har dubbla funktioner för åtkomst av olika parametrar direkt från pedalen. Anslutningarna omfattar en mono/stereo in, två utgångar, en anslutning för expressionpedal alternativt MIDI in/ut samt en USB-kontakt för kommunikation med dator. Man kan välja mellan flera bypass-alternativ och med en omkopplare kan MicroPitch Delay anpassas till såväl gitarr- som linjenivå, vilket enligt tillverkaren gör den användbar till alla tänkbara instrument, inklusive sång. Pris: 279 dollar.

Instant Audio QuickBass är en plugin som skräddarsytts för att enkelt och effektivt få basen på plats i en mix. Målet med QuickBass är enligt tillverkaren att erbjuda alla nödvändiga verktyg för att få till det perfekta basljudet, fast med så få reglage som möjligt. Här finns en EQ-del som har fyra Style-knappar med vilka man kan aktivera inställningar som är specifika för olika spelstilar, men man har också tillgång till en rad individuella kontroller för finjustering. Här finns också en kompressordel med tre olika karaktärer: optisk, vari-mµ och FET. Vidare finns en Saturation-avdelning som uppges spänna från subtil analog mättnad till kaotisk distorsion och där effektsignalen kan mixas in steglöst, liksom en subbas- och en doubler-avdelning som lägger till låga frekvenser respektive snedstämda toner. Slutligen finns en ingångs- och en utgångsdel där nivåerna kan justeras från –24 till +24 dB. QuickBass är kompatibel med pluginformaten AAX, AU och VST. Pris: 99 euro.

Tillverkare: Instant Audio, www.unitedplugins.com

Tillverkare: Eventide, www.eventideaudio.com

80-talsgitarrer i nyutgåva från Fender Fender återintroducerar några instrument från 1980-talet med nygamla japanbyggda Boxer Series.

Enligt tillverkaren är serien framtagen för musiker med lite högre krav och utmärks, förutom den tidstypiska designen, av mickar med hög utsignal, lättspelade halsar och flexibel elektronik.

Boxer Stratocaster HH (som släpptes tidigare i år) och Telecaster HH har båda kroppar av lind, halsar av lönn med C-profil och rosewoodgreppbrädor med 22 jumboband och 12 tums radie. Båda är bestyckade med splittbara humbuckermickar, trelägesomkopplare, mastervolym och en aktiv TBX-tonkon-

troll. Stratan har ett tvåpunktsupphängt svajstall och finns i färgerna silver och grönmetallic, medan Telen har ett fast stall och genomgående stränginfästning och finns i färgerna silver och rött. Boxer Precision Bass har samma kropps- och halsspecifikationer men 20 jumboband. Elektroniken består av en Pbas- och en J-basmick med var sin volymkontroll och en gemensam aktiv TBX-tonkontroll. Den finns i färgerna grönmetallic och rött. Alla har Gotoh-mekanik och levereras med gigbag. Priser: 14 299 kronor.

Tillverkare: Fender, www.fender.com NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

11

AKTUELLT PRODUKTNYHETER

Naturtrogna flyglar utan namn

Optimerad hörlurslyssning med Sienna

Nameless Grand är det samlade namnet på två flyglar som uppges kombinera det bästa av sampling och modelleringsteknik. Flyglarna – av okänt fabrikat – kallas Texas Grand och Baby Neo och uppges vara mycket välljudande alternativ till mer välkända märken. Grunden utgörs av samplingar, medan resten av ljudframställningen modelleras i tillverkarens uppspelningsmotor Neo Piano. Med denna uppger man sig kunna skapa tiotusentals dynamiknivåer, något som man hävdar både upplevs och hörs trots MIDI:s begränsning på 127 nivåer och som bidrar till klart ökad realism. Andra detaljer som höjer naturtrogenheten är att dynamikomfånget varierar något utmed klaviaturen, att utkilningen anpassas efter anslagskaraktären och att resonansen i flygelkroppen och mellan strängarna modelleras i realtid utifrån vad som spelas och hur.

Instrumenten presenteras i flera mikrofonperspektiv, stödjer alla pedaler och innehåller en funktion med vilken man enkelt ställer om karaktären för olika musikstilar. Vill man gå på djupet bland parametrarna går det också bra. Nameless Grand stödjer pluginformaten VST och AU. Pris: 199 dollar.

Från Acustica Audio kommer Sienna, en plugin som har till uppgift att korrigera studiohörlurar för optimal ljudåtergivning. Sienna består närmare bestämt av tre pluggar: Sienna Reference, Sienna Guru och Sienna Rooms. Den förstnämnda är den del som korrigerar hörlurarnas frekvenskurva. Den innehåller profiler av inte mindre än 150 hörlursmodeller från olika tillverkare, och var och en har analyserats och finjusterats genom idogt lyssnande – en tidskrävande metod som dock uppges höja kvaliteten och pålitligheten i korrigeringen påtagligt. Om man av någon anledning vill finjustera profilerna eller skapa egna finns verktygen för det i Sienna Guru. Med Sienna Rooms, slutligen, kan man placera sig i olika lyssningsmiljöer. Med Sienna följer en grundsamling, Vol. A, som emulerar två studiorum och fyra uppsättningar monitorer av hög klass.

Två ytterligare samlingar, Vol. B och C, som kommer att säljas separat, är under utveckling. Pris: 149 euro.

Tillverkare: Acustica Audio, www.acustica-audio.com

Tillverkare: Sound Magic, www.neovst.com

Uppgraderade Focal-monitorer Instegsserien bland Focals studiomonitorer, Alpha, har uppgraderats med ny teknik och design – och namntillägget Evo. Nykomlingen finns i två versioner, Alpha 50 Evo och Alpha 65 Evo, båda med inbyggda klass D-steg och bestyckade med var sin brett spridande 1-tums aluminiumtweeter och 5 respektive 6,5 tum stora woofers. Materialet i de sistnämnda är något Focal kallar Slatefiber, som består av återvunnen kolfiber och som tillsammans med den stora framåtriktade basreflexporten uppges ge en neutral och dynamisk ljudåtergivning.

12

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

Kabinetten har fått en mer avrundad form och består av tjock MDF med interna förstärkningar för ökad stabilitet. Bland övriga nyheter märks att XLR- och phonoutgångarna kompletterats med en balanserad teledito, att den automatiska standbyfunktionen kan avaktiveras, att monitorerna försetts med fästen för väggmontering och att de levereras med löstagbara wooferskydd. Pris: 330 respektive 415 euro styck.

Tillverkare: Focal, www.focal.com

EZ-bas i gospelstil Tätt i hälarna på trumexpansionen Gospel EZX släpper Toontrack en matchande partner för EZbass: Gospel EBX. Elbasen som använts till Gospel EBX är en femsträngad Andrew Gouche-modell från Tobias Bass.

Den beskrivs som själva definitionen av tydlighet, balans och nyansrikedom och med adjektiv som varm, rund, morrande, ren, fyllig, mellanregisterbetonad och ljus – egenskaper som uppges passa väl för gospelbaserad musik. Den har samplats med både traditionellt fingeranslag och slap i såväl stall- som halsläge och med en mängd olika nyanser och uttryck, vilket enligt uppgift gör den till en spelare av rang. De medföljande preseten har försetts med såväl förstärkar- och högtalaremuleringar som olika mängder av överstyrning och andra effekter, men som komplement finns även rena DI-versioner av samplingarna i både hals- och stalläge. Med Gospel EBX följer en uppsättning MIDI-filer som inspirerats av såväl traditionell som modern gospelmusik. Pris: 599 kronor.

Tillverkare: Toontrack, www.toontrack.com

Längre strängliv med D’Addario XS D’Addario har tagit fram en ny serie phosphor bronze-strängar, XS, som enligt tillverkaren har extra lång hållbarhet. Den stora nyheten med XS är att lindningstråden på de spunna strängarna försetts med ett extra tunt lager skyddande material, liksom att de ospunna bestrukits med ett polymerlager, vilket enligt uppgift resulterar i inte bara förlängd hållbarhet utan även en behagligare spelupplevelse. Övriga specifikationer delar de med syskonserien XT: sexkantig kärna för stabilare lindning på de spunna strängarna, fastgörning av ändkulan med fusion twist-teknik för minimerad töjning och stabilare stämning samt strängämne av högklassigt stål som under noggrann kontroll bearbetas i företagets egna fabriker.

XS finns i flera dimensioner för sexsträngad gitarr samt för tolvsträngad.

Priser: 6-strängsset: 229 kronor, 12-strängsset: 329 kronor.

Tillverkare: D’Addario, www.daddario.com

System 6000-effekter i pluginformat TC Electronic har släppt pluginversioner av några av effekterna i det hårdvarubaserade flaggskeppet System 6000, nu med tillägget Native Series.

Serien består i nuläget av fem pluggar, och liksom sina hårdvarusyskon är de framtagna för att möta professionella krav vid mixning, mastering och efterbearbetning. MD3 är en kombinerad fyrbands-EQ , trebands kompressor/expander och true peak-limiter som kan arbeta i både stereo och mid/side. MD4 HD liknar MD3 men har en EQ med sex band och en fembandskompressor med fyra kompressionstyper att välja mellan. VSS3 beskrivs som ett mycket realistiskt och flexibelt reverb, medan VSS HD tar effekten ett steg vidare med utvidgad detaljkontroll och rumsupplevelse.

Nonlin2, slutligen, är ett reverb som kan skapa envelopestyrda, gejtade och reverserade klanger; det har även en Twist-funktion som uppges kunna åstadkomma unika, utomvärdsliga rymdklanger. Alla fem kan automatiseras i värdprogrammet och stödjer formaten VST, AU och AAX under MacOS och Windows. Priser: 199–249 dollar styck, 699 dollar i paket.

Tillverkare: TC Electronic, www.tcelectronic.com NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

13

INTERVJU STEVE CROPPER Text: Michael Dee Foto: Michael Wilson, Mascot Label Group/Provogue Records, Stax Records, Atlantic Records & Universal

En legend bland legender Han spelade i The Mar-Keys och Booker T. & the M.G.’s, husbanden på Stax Studio i Memphis, var med och skrev Green Onions, In The Midnight Hour med Wilson Pickett, (Sittin On) The Dock of the Bay med Otis Redding och många fler klassiker.

Steve Cropper hade egentligen inte tänkt göra någon mer platta men producenten John Tiven stod på sig och nu får vi äntligen ta del av resultatet, Fire It Up, där han går tillbaka till rötterna.

14

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

Steve Cropper eldar på i bästa stil på nya plattan.

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

15

N

är tidningen Mojo 1996 utsåg Steve Cropper till världens bäste gitarrist blev Keith Richards tillfrågad vad han tyckte om Cropper. Svaret blev kort, endast två ord, “Perfect man”.

Jag misstänker att Richards kommer att gilla Croppers nya album, Fire It Up. När jag lyssnar på den tänker jag, “sådana här plattor görs helt enkelt inte längre.” 13 låtar som för en tillbaka till 60-talet, med grooves i Croppers omisskännliga stil, otroligt tajt, känslan av musiker som lyssnar på varandra, inte en maskintakt, och så spelet, kombinationen av komp, melodier och så tomrummen, där många andra skulle ha frestats att fylla på med en kaskad av noter.

Meningen var egentligen att Otis skulle kommit tillbaka till Memphis för att spela in fler låtar och alla var heltända. Plattan var inte ens klar när han dog och jag fick uppgiften att göra klar och mixa den. Även inom facket «legender» framstår Steves meritlista som närmast ofattbar. Han spelade på den allra första LP:n som Stax Records släppte 1961, Last Night, med The Mar-Keys, och sedan rullade det på. Booker T. & the M.G.’s fick en internationell jättehit med Green Onions och medlemmarna Steve, Booker T. Jones på orgel och piano, Al Jackson Jr. på trummor och Donald “Duck” Dunn blev snart lika mytomspunna som de sångare de spelade in med. Steve gjorde sig också känd som låtskrivare med en förmåga att spetsa till låtar. Bland annat som mästare på intron.

När producenten Isaac Hayes höll på att spela in Sam & Dave tyckte han att låten Soul Man saknade något.

– Jag höll på att flytta rullband i en annan del av byggnaden när Isaac kom springande. “Kan du hjälpa mig? Jag vet att vi har skrivit en hitlåt men den behöver ett bra intro. Kan du ta din gitarr och komma?”, ”Visst”, så lyssnade jag på ackorden och introt kom helt spontant. Folk känner omedelbart igen låten på grund av introt. Och Sam Moore tackade genom att ropa “Play it Steve” när vi spelade in låten.

Steve blev god vän med Otis Redding och de skrev (Sittin On) The Dock of the Bay tillsammans. Redding omkom i en flygolycka 10 december 1967 och låten släpptes först efter hans död. Steve blir märkbart berörd när jag nämner det.

– Meningen var egentligen att Otis skulle kommit tillbaka till Memphis för att spela in fler låtar och alla var heltända. Plattan var inte ens klar när han dog och jag fick uppgiften att göra klar och mixa den. Jag och Otis jobbade tätt ihop och när vi spelade in (Sittin On) The Dock of the Bay kom vi överens om att den behövde något ytterligare. Jag ville fullfölja detta så när jag mixade den la jag till vågskvalp och fiskmåsar. Jag höll på i 24 timmar tills den var klar men det var en pärs. Jag hade precis förlorat en av mina bästa vänner.

Att kalla (Sittin On ) The Dock of the Bay en dunderhit räcker liksom inte till. Den och många av de andra låtarna som Steve var med och skrev har blivit en del av populärmusikens DNA. 1970 blev en vändpunkt för Steve. Han lämnade Stax Records och startade TMI Studios. Under de kommande åren spelade han med och/ eller producerade en rad artister, däribland John Lennon, Ringo Starr, Jeff Beck, Rod Stewart och Tower of Power. I slutet på 70-talet gjorde han två plattor med Levon Helm, känd från The Band, följt av bandet och filmen The Blues Brothers 1980. Och ändå är allt detta bara en bråkdel av det han gjort genom åren. Till det kan läggas alla insatser han gjort åt bland andra Dolly Parton, Richie Havens, Paul Simon, Roy Orbison och så naturligtvis de egna plattorna.

Steve släppte sin sitt första soloalbum 1969, With a Little Help From My Friends, och anser själv att den nya plattan Fire It Up är det första riktiga soloalbumet han gjort sedan dess. Fast det blev ett antal höjdare emellan, som Nudge It Up a Notch med Felix Cavaliere (2008) och Dedicated – A Salute to the 5 Royales (2011).

Fire It Up Steve föddes 1941 på en bondgård i närheten av Willow Springs i Missouri och när han var nio år flyttade familjen till Memphis, Tennessee. Även om han flyttat en del genom åren så har han behållit den nästan sjungande accenten.

Vi börjar med att prata om den nya plattan, Fire It Up. – Jag hade egentligen inga planer på att göra ett nytt soloalbum för det skulle ha inneburit att jag också skulle varit tvungen att sjunga, som jag gjorde på plattorna på 80-talet, men det hade jag ingen lust med längre.

Men det fanns låtar på lager. Jag hade skrivit en packe låtar tillsammans med Felix Cavaliere till ett projekt han höll på med. Av någon anledning så ville Felix inte lägga sång på dem så de blev inte färdiga, “gör vad du vill med dem” sa han. Därefter glömde jag liksom av dem. John Tiven som jag har jobbat med i många år har en egen studio. Han plockade fram låtarna då och då och testade dem på olika projekt han höll på med. En dag ringde han mig och sa: “Steve, jag vet att du inte vill göra en ny platta men låtarna är så bra att de borde komma ut.”

Så hur byggde ni upp plattan?

– De flesta av låtarna byggdes upp med loopar. Därefter plockade John in trumslagaren Nioshi Jackson som gjorde otroliga insatser. Jag lyssnade noggrant på hans spel, la på gitarrer och basar och John som är en fantastisk multiinstrumentalist la på Hammond-orgel, saxofon, piano och munspel. Jag ville som sagt inte sjunga själv och det fanns heller inte texter till de flesta låtarna. John har jobbat med sångaren och låtskrivaren Roger C. Reale i snart 40 år. De har skrivit låtar åt folk som B.B. King, Johnny Winter, Buddy Guy och John Lang. Så han föreslog att bjuda in Roger att skriva texter och sjunga. Och det fungerade helt förträffligt.

Steve Cropper avslutade och mixade plattan efter att Otis Redding omkommit i en flygolycka.

16

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

Den här plattan är delvis gjord under pandemin. Hur bemästrade ni det?

– Roger bor norröver och kunde inte resa till Johns studio så John skickade spåren till honom så att han kunde göra påläggen med en iPhone,

Från vänster: Donald “Duck” Dunn, Booker T. Jones, Steve Cropper och Al Jackson Jr. NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

17

faktiskt, och skickade sedan tillbaka dem till John. Låter underligt men det blev väldigt bra. Meningen var egentligen att plattan skulle kommit ut innan jul men allt drog ut på tiden på grund av viruset så Mascot beslöt att vänta, ett smart drag i min mening.

Jag hade egentligen inga planer på att göra ett nytt soloalbum för det skulle ha inneburit att jag också skulle varit tvungen att sjunga, som jag gjorde på plattorna på 80-talet, men det hade jag ingen lust med längre.

Det är många höjdarlåtar på plattan men One Good Turn sticker verkligen ut med sin i-nöd-och-lust-text.

– Det tycks som att de f lesta fastnar för den. Det är den som har det mest tillbakalutade groovet på hela plattan. Och grooven är det som utmärker plattan, precis som vi gjorde på 60-talet. Jag tillfrågas ofta om mitt gitarrspel men det är egentligen inte att spela som är den stora njutningen för mig utan det är att få folk att dansa. Det är en riktig kick.

Vilka gitarrer och förstärkare använde du den här gången?

– Jag använde bara en gitarr, en randig custom tillverkad Peavey av Telecaster-typ som Jim Ceola byggde åt mig. Bättre än någon Fender Telecaster i min mening och jag körde med samma förstärkare, en Victoria Tweed, tillverkad i Chicago.

Steve Croppers custombyggda Peavey.

18

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

Du har som sagt jobbat länge med John Tiven? Ni gjorde också plattan Dedicated tillsammans 2011?

– Det är inte bara det att vi klickar musikaliskt. Han förstår att ro iland grejer och vet när ett projekt är gediget. Det var också John som knuffade till mig och såg till att Dedicated blev gjord. Han ringde mig en dag och sa, “I varenda intervju du gör så refererar du till gitarristen Lowman ’Pete’ Pauling i The Royales. Varför inte göra en platta med hans låtar?” The Royales var vad jag växte upp med när jag var liten. Discjockeys på radion brukade alltid dra på namnet “Och här kommer The 5 Roooyaaaals!”

Pauling var en fantastisk gitarrist. Jag fick reda på långt senare att de flesta låtarna skrevs redan på 40-talet. The Royales var oerhört smarta.

De köpte mastertaperna och gav ut dem igen på 50-talet och fick hits.

Det var väldigt ovanligt i musikbranschen på den tiden att artister hade den sortens kontroll.

När började du spela själv?

– Ganska sent. Till skillnad mot många andra kom jag inte från en musikalisk familj. Jag hade en farbror som spelade piano, gitarr och fiol och minns att jag som åttaåring ibland fick lov att spela på gitarren. Det var först när jag var 14 som jag köpte en egen gitarr. Jag tjänade ihop pengar till den själv, putsade skor och annat, tills jag fått ihop 17 dollar att köpa en gitarr från Sears postorderkatalog. Den kördes ut med lastbil och jag satt på verandan och väntade. Jag hade exakt 17 dollar och hade inte tänkt på att utkörningen kostade 25 cent. Där ställde mamma upp. Hon var alltid stolt över att hon hjälpt mig en bra bit på vägen.

Vad var det för gitarr? Och vilka gitarrister hämtade du inspiration från?

– Det var en Silvertop. Ingen vidare gitarr men när min pappa såg mig spela sa han, “Om du lär dig spela på den där ordentligt så köper jag en bra gitarr åt dig.” Och det löftet höll han. Jag lyssnade som sagt på Chet Atkins, Jimmy Reed, Chuck Berry och Lowan Pauling.

Stax Records blev berömt och fick enormt inflytande men det började i blygsam skala, när Jim Stewart startade Satellite Records i sitt garage 1957. Året efter amorterade hans syster Estelle Axton sitt hus för att investera i bolaget, vilket innebar att de kunde köpa en Ampex 350 Mono Console-bandspelare.

– Sedermera var Jim Stewart och Grandma Axton tvungna att byta namn på bolaget eftersom det fanns ett annat bolag som hette Satellite. Så de satte ihop de två första bokstäverna i sina namn till Stax. Studion låg i Brunswick de första åren men flyttade sedan till Memphis, där den låg i en före detta biograf. Jag var med att fixa till den men jag jobbade annars i deras skivbutik som låg precis bredvid studion. Grandma Axton var oerhört skärpt. Hon brukade alltid komma till våra livespelningar, vanligtvis på lördagar och söndagar. Hon tittade inte på bandet utan på publiken.

Vad var det som fick folk att dansa? På måndagar var det demoinspelning och då fick hon oss att spela det publiken gillat mest.

in i studion eftersom han tappat det mesta av rösten. Så vi började jamma på något, som till slut blev Behave Yourself. Vi behövde en b-sida till den och jammade på ett riff som Booker hade spelat live och det var så Green Onions kom till. Jag begrep direkt att den skulle kunna bli en jättehit så lika snart som de första skivorna var pressade tog jag en låda och åkte runt till radiostationer med den.

När började du spela professionellt?

– Den allra första session jag gjorde för Stax Records var I’m Going Home med Prince Conley. Det var en bra låt men blev ingen jättehit. Vi hade ett band i High School, The Royal Spades, lett av Smoochie Smith, som egentligen hette Jerry Lee men som av förklarliga skäl bytte namn. Vi bytte senare namn till The Mar-Keys. Det var Smoochie som kom på Last Night. Vi spelade in plattan med Chips Moman som var hustekniker på Stax Records. När jag spelade upp den för min mamma började hon dansa twist och då förstod jag att den kunde bli en stor hit. Det blev den också så vi spelade på klubbar och turnerade.

Booker T & the M.G.’s blev omedelbart stora över hela världen.

Och så plötsligt lämnade Booker bandet under en turné?

– Jo, han ville studera på universitet. Vi andra fattade inte varför med tanke på den enorma framgången. Vi fick dock en mycket duktig ersättare som hoppade in när Booker inte kunde, Isaac Hayes, och han kom också att jobba som producent på Stax Records.

Du lämnade bandet året därpå?

– Ja, jag var ung och gillade inte turnélivet. Så jag ringde Grandma Axton och frågade om jag kunde få tillbaka mitt gamla jobb i skivbutiken. Visst, inga problem sa hon. Så jag köpte en bussbiljett hem till Memphis.

Det var ett fantastiskt band som sedan bildades på Stax Records, Booker T. & the M.G.’s. Historien om hur Green Onions kom till är ganska märklig, att den kom till för att sångaren Billy Lee Riley inte dök upp för en session?

– Jag fick långt senare höra att Billy Lee faktiskt dök upp, i skivbutiken vill säga, och han sa till Grandma Axton att det inte var någon idé att gå

Omslaget för Wilson Picketts In the Midninght Hour, där Steve Cropper var med som medkompositör

Vid det laget hade du redan börjat bli lite av en legend för din unika spelstil. Hur uppstod den?

– Jag lärde mig på jobbet. Chips Moman bad mig spela på en session och jag frågade hur jag skulle spela. “Spela vad du känner för. Om de inte gillar det så säger de till”. Det var också han som lärde mig att använda en icke-lindad G sträng. En lindad G-sträng var för hård att bända så jag använde en B-sträng som G-sträng och det fungerade utmärkt.

Du gjorde inspelningar men skrev också låtar, bland andra In The Midnight Hour med Wilson Pickett och Knock on Wood med Eddie Floyd?

– Ja, och det finns en koppling mellan just de där två låtarna. Jag behövde ett intro till Knock on Wood och fick idén att ta introt jag skrivit till In the Midnight Hour och helt enkelt vända på notföljden. Knock on Wood kom till en sen kväll. Jag och Eddie Floyd strålade ihop för att skriva en låt, på temat vidskepelse. Vi radade upp varenda vidskepelse vi kunde komma på, svarta katter och annat men vi kom ingen vart. Till slut kom att jag att tänka på vad folk gör för att värja sig mot vidskepelser “Knock on Wood” [red.anm, ”ta i trä” på svenska]. Därefter kom låten snabbt. Jag och Eddie skrev bra tillsammans. Inte bara åt honom utan också åt Sam & Dave, Wilson Pickett och Johnnie Taylor. Vi skulle nog kunna göra det fortfarande om det fanns någon marknad för den typen av låtar men det är en annan typ av musik på listorna idag.

Omslag, Eddie Floyds Knock on Wood.

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

19

Trots det omges de inspelningar du gjorde på 60-talet av ett gyllene skimmer, även bland yngre. De gjordes med väldigt enkel utrustning med dagens mått mätt.

– De första plattorna spelades in på en kanal, mono, sedan skulle det helst vara stereo och det skedde med så kallad simulerad stereo, där ekot låg åt ena sidan. Det är svårt att förklara, för yngre som är vana vid hur många kanaler som helst, hur vi jobbade på den tiden. Vi drog igenom låtarna men vi tryckte aldrig på “record” innan alla nickat. De flesta plattorna var andra eller tredje tagningen. Vi var så tajta att Al Jackson

Första gången jag fick syn på Otis trodde jag faktiskt att han var roadie eller chaufför. som var trumslagare, tekniker och producent, kunde redigera ihop bitar från första och tionde tagningen utan minsta variation i tempot. Jag har ofta fått frågan, “Hur kunde ni vara så tajta utan att använda hörlurar?”

Förklaringen är enkel, jag tittade alltid på Als händer. Ett bra exempel är In The Midnight Hour. Supertajt! Bolaget ville ändå ha en starkare accent på virveltrumman så de flög Al till New York för att göra ett pålägg.

Varför flyga till New York?

– Om man ville ha fler kanaler fick man åka till New York. Stax hade som sagt bara en enkanalsbandspelare i början. Jim Stewart köpte senare en tvåkanalsbandspelare, främst för att spela in live. Nästa steg på Stax var fyra kanaler. Atlantic Records hade en av de första åttakanalsbandspelarna i landet så dit åkte vi när det behövdes. Och inte bara vi, även Tamla Motown åkte dit, för att göra pålägg på bland annat The Supremes plattor.

20

mikrofoner ur bakluckan. Jag vet inte vad de hade väntat sig så vi sa “Vi har mikrofoner i studion!” Hur som helst, inspelningen började med att gå igenom några låtar och sätta grunderna. Efter att det var avslutat fortsatte arbetet i kontrollrummet. Al Jackson var producent den dagen och sa till mig, “Du, den där killen är på mig hela tiden om att göra en session med honom. Han är otroligt jobbig, kan du inte lyssna på honom så att jag slipper?”, ”Ok”, sa jag, och bad Otis gå ut i studion. Jag bad honom spela något på pianot, “Jag spelar inte piano, gör du?”, “Nödtorftigt, men tillräckligt för att kunna skriva låtar”, sa jag, och så spelade jag några ackord han föreslog. Och då började han sjunga These arms of mine. Då ställde sig håren på mina armar, jag blev så tagen att jag slutade spela.

“Gillade du det inte?” frågade han. “Jo, men jag vill att Jim Stewart, Al och de andra ska höra.” De reagerade likadant som jag och samma dag spelade vi in låten. Otis skrev kontrakt med Stax Records och låten blev en hit.

Du spelade live med honom också, bland annat på Montereyfestivalen 1967. Det var första gången Otis Redding spelat för en större, i huvudsak vit publik. Som David Crosby senare sa, “Oh, Boy! Was that a lesson!” Ett rykande framträdande.

– Det är en bra beskrivning för Otis ville att vi skulle spela snabbare så musiken fullkomligt flög. Det märkliga med den där filmen är att jag inte minns det hela som det beskrivs i den, att vi jammade under scenen till exempel. När vi kom ut på scenen hade det regnat hela dagen men det slutade direkt när vi började spela. Det var annars en fantastisk upplevelse det hela.

Kommer du ihåg ditt första möte med Otis Redding?

– Första gången jag fick syn på Otis trodde jag faktiskt att han var roadie eller chaufför. Han kom körande i en stor Cadillac och parkerade utanför Stax Studio. Jag fick lite senare reda på att han var sångare i Pat Teacakes band tillsammans med Johnny Jenkins och Jenkins hade inte förnyat sitt körkort. Nå, bilen stannade och Otis började plocka förstärkare och

En annan höjdpunkt på festivalen var Jimi Hendrix. Han fick sitt genombrott efter att han flyttat till London. Eric Clapton var nära att få ett nervsammanbrott första gången han fick höra honom spela, till den grad att han och Pete Townshend träffades några dagar i en mörk biograf för att diskutera hur de skulle bemöta denna naturkraft. Monterey var första gången Hendrix visade upp sitt band i USA, och han gjorde det rejält, genom att tända eld på gitarren under Wild Thing.

– Jag var lika tagen som alla andra av hans framträdande på Montereyfestivalen. Jag stötte på Jimi långt innan det, redan innan han kompade mer kända artister. Han dök upp vid Stax Studio och hängde omkring i flera timmar för att få träffa mig. Det var i sig inte ovanligt. Det var många

Jimi Hendrix och Otis Redding gjorde bejublade framträdanden på Monterey-festivalen 1967.

Fire It Up är enligt Steve hans första riktiga soloalbum sedan 1969 då han debuterade med With a Little Help From My Friends.

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

gitarrister som gjorde det men han dröjde sig kvar hela eftermiddagen.

Jag höll på att jobba i studio. När jag var klar för dagen sa receptionisten, “Han som ville träffa dig tidigare gick precis till restaurangen mitt emot”.

Synd att han fått vänta tänkte jag och gick dit för att prata med honom.

Det visade sig att han spelat gitarr på Don Covays platta Mercy, som jag älskade, så det slutade med att vi gick till studion och spelade några timmar. Sedan dröjde det några år innan jag såg honom igen, då han kompade The Isley Brothers.

Höll ni kontakten efter det?

– Jag stötte på honom regelbundet då och då men jag hängde nog mer med Noel Redding. Jimi tycktes alltid vara på väg någonstans, till en klubb, till ett jam, till en inspelning. Sista gången jag träffade Jimi var några månader innan han dog, måste ha varit sommaren 1970. Han kom in på en klubb, “Hej Jimi!” sa jag, han tittade upp men kände inte igen mig utan satte sig vid ett bord med sina följeslagare. En timme senare gick jag över för att hälsa på honom, “Hej Jimi, det är Cropper!”

Han tittade trevande, men så log han. Jag tog ett rejält tag i en av hans kompisar och sa, “Om inte ni ser till att han får ordning på sig själv kommer han att dö!” Men de ville bara se honom hög. Och så gick det som det gick. Förfärligt!

Stax-eran fick en renässans tack vare The Blues Brothers 1980, ledda av John Belushi och Dan Ackroyd men jag har för mig att Belushi först vägrade tro att du var gitarrist?

– Stämmer, med långt hår och skägg trodde han att jag var roadie.

Omöjligen någon som kunde spela soul. Det hela kom sig av att Dan Ackroyd var bluesfanatiker och han och Belushi började göra sketcher för TV-programmet Saturday Night Live. Snart var Belushi lika fanatisk.

Affisch för filmen The Blues Brothers 1980.

Det ledde till att de började kalla sig The Blues Brothers och därefter föddes idén om att de skulle turnera. Till det behövdes ett band, som hade djupa rötter. Belushi övertalade Donald “Duck” Dunn och ringde sedan mig och tjatade och till slut gav jag med mig och sa ja. Resten är historia, vi gjorde plattan Briefcase full of Blues, sedan kom filmen, enormt framgångsrikt alltihop.

En sista fråga, blir det någon mer platta i framtiden?

– Fire it Up var fantastiskt kul att göra och jag är helnöjd med resultatet så det skulle jag tro. —

Från vänster: Nioshi Jackson, Steve Cropper och John Tiven.

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

21

MUSIKERMAGASINET

24

Ableton Live 11 MJUKVARA

Det har gått tre år sedan förra versionsuppdateringen av Abletons programvara Live släpptes. För en tid sedan kom version 11 där en majoritet av nyheterna är förfinande och fördjupande av funktioner. Programmet är idag långt mer en fullservicelösning än den live-fokuserade loophanterare som vi först stiftade bekantskap med i version 1, för 20 år sedan.

MÅNADENS TESTER

32

Slate Digital VMS ML1 & VMS-One MJUK- & HÅRDVARA

Visst vore det väl käckt om det fanns en mikrofon som hade en omkopplare, som man kunde ställa om så den lät som alla världens bästa studiomickar? Ledsen, det finns ingen sådan mick, men med Slate Virtual Microphone System kommer man en bra bit på den vägen.

40 101 Drums ”1” TRUMMOR

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

Empirical Labs Arousor

101 Drums fokuserar först och främst på custombyggda virveltrummor men lät bygga två hela trumset när Gyllene Tider skulle ut på turné 2019. Ett av seten gick till Micke Syd och det andra står uppställt för pressvisning och test hos JAM Studio i Halmstad. Vi har varit där för att känna på dem.

45 Wavesfactory Echo Cat & Sonimus Satson CS 22

44

PIGGA PLUGGAR

Idag ska vi kika på tre olika pluggar som på olika sätt försöker emulera några riktiga klassiker i studiosammanhang. Först ut är det amerikanska företaget Empirical Labs som ligger bakom en rad klassiska studioprocessorer. Arousor – som är den mjukvara vi fokuserar på idag – är en vidareutveckling av deras Distressor, en klassisk kompressor med ett i studiokretsar väldigt uppskattat sound.

PIGGA PLUGGAR

— • NR 4-2021 • UTGÅVA 400 SÅ HÄR GÅR VÅRA TEST TILL Alla tester i MM är utförda av skribenter med hög expertis och lång erfarenhet inom sitt eller sina områden.

Samtliga produkter granskas utefter en generös testperiod för att skribenten ska kunna genomföra en rigorös bedömning av allt från spelbarhet ned till minsta komponent.

Men det allra viktigaste är att du som läsare får dina frågor besvarade: • Är den här produkten bra?

• Passar den här produkten mig?

• Är den prisvärd?

REKOMMENDERAR

MM REKOMMENDERAR MM Rekommenderar är det högsta betyget vi delar ut. För att en produkt ska erhålla den här utmärkelsen krävs att den håller tillräckligt hög nivå för inget ska nämnas under rubriken ”Minus” i betygsättningen.

MM REKOMMENDERAR

IK Multimedia Steinberg Hammond B-3X Backbone TESTADES I NR 2021-2 Vi borde haft den här testen långt tidigare, men vår testförare har inte kunnat slita sig från tangenterna. Han dök ner i sitt klaviatur direkt efter att ha laddat ner mjukvaran Hammond B-3X från IK Multimedia, och där blev han fast.

På sätt och vis förstår vi honom.

TESTADES I NR 2021-2 Trumpluggar är det verkligen inte ont om, tvärtom.

Därför var det med viss skepsis jag tog mig an Steinberg Backbone. Men det skulle visa sig att den här skapelsen inte har något gemensamt med andra slagverksmjukvaror. Vi tar en närmare titt på ett verktyg som klarar mycket mer än bara trummor.

Slick

Tens Custom Drums

Arturia

2021-1

2020-8

795 SEK

Hand-Aged Pickups

14x6,5

Gitarrpickuper som både ser ut och låter som gamla vintage-pickuper, och som dessutom har en prislapp som verkligen tilltalar en fattig musikant, växer verkligen inte på trän. Den gamle rock-ikonen Earl Slick ligger hursomhelst bakom en sådan produkt, och det är klart att MM måste kolla lite på den.

1 395 SEK

Toontrack The Rooms of Hansa SDX 2020-5

Toontrackgänget har rest ner till Hansastudion i Berlin och fått hjälp av en legendar bland inspelningsgurus, Michael Ilbert. Resultatet blev något vi helt enkelt bara måste lyssna på.

Häng med!

1 599 SEK

149 EURO

Neunaber Audio

3 Modulation FX You’ll actually use

Wet Reverberator, Neuron Guitar Preamp & Immerse Reverberator Mk II

Tens Custom Drums levererar en djup trävirvel i bok, komplett med sargar, lugs och sejarmekanik i trä. Varenda liten detalj har bearbetats med högsta precision. Lufthålet är i trä, och emblemen i skinn är pricken över i. Och ljudet? Bland toppskiktet i segmentet.

7 000 SEK

2020-8

Avid S1

IK Multimedia AmpliTube Brian May

2020-3

Avid har sen urminnes tid levererat både små och stora kontrollytor för Pro Tools, och nu har vi en minsting i familjen: Avid S1. Åtta reglar, OLED-skärmar, rattar och ett gäng knappar – som vanligt styrt över nätverk, och nu har kontrollytan fått en oskiljaktig bästis i form av en läsplatta!

125 EURO

Alla goda ting äro tre, sa man förr. I vår värld, som är fylld av olika mjukvaror, tycks detta fortfarande gälla som ett axiom – i alla fall om man frågar franska Arturia.

399 EURO

2020-1

Vem skulle väl inte vilja kunna spela gitarr som Brian May i Queen? Nåja, det kräver väl sin man, men om det bara är Mays klassiska sound ni är ute efter, har IK Multimedia nu en mjukvara som ska kunna fixa det. Vi kollar det!

125 EURO

2020-7

Det är inte ofta man träffar på tillverkare som kan visa upp både effektpedaler för gitarr och mjukvarupluggar för inspelning i sitt sortiment – alla med samma höga kvalitet. Neunaber Audio är ett sånt företag.

99 USD

Rare Signals Transatlantic Plate Reverb 2019-9

Plate-reverb eller plåtar har plötsligt blivit högsta mode, och många utvecklar sin egen mjukvaruversion av dem. En av dessa utvecklare är företaget Rare Signals. Vi slår en kik på deras Transatlantic Plate reverb.

149 USD

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

23

TEST MJUKVARA Text: Peter Marchione

Ableton Live 11

Kraftfulla nyheter inom både funktionalitet och kreativitet Det har gått tre år sedan förra versionsuppdateringen av Abletons programvara Live släpptes.

För en tid sedan kom version 11 där en majoritet av nyheterna är förfinande och fördjupande av funktioner. Programmet är idag långt mer en fullservicelösning än den live-fokuserade loophanterare som vi först stiftade bekantskap med i version 1, för 20 år sedan.

24

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

25

I nya versionen har vi en bra och effektiv comping, som dessutom går att synka över fler spår.

A

bleton Live 1.0 släpptes alltså 2001 och var då något av en revolution med sitt ickelinjära sätt att hantera musik. Visst hade det funnits programvaror som var inne och nosade på det innan, men Berlinföretaget gjorde det hela nog bra mycket mer inspirerande

TESTDATORER Dator 1 Windows 10 64-bit, Intel Core i7-9700F @ 3.00 GHz. 16 GB RAM Dator 2 MacBook Pro, 2,3 GHz Intel Core i7, 16 GB/RAM, OS 10.15.7 Catalina TYP DAW för Mac och PC SYSTEMKRAV PC Intel Core i5-processor eller AMD multi-core-processor. Windows 10 Build 1909 eller nyare) Mac Intel Core i5-processor, 8 GB RAM, 3 GB ledigt utrymme på systemdisken för programmet (8 rekommenderas) och 76 GB ledigt på hårddisk för ljudbanker. OSX 10.13 eller nyare PRIS Intro: 79 Euro, Standard: 349 Euro, Suite: 599 Euro DISTRIBUTÖR Ableton, www.ableton.com

✚ PLUS

• Follow Action på Scene-nivå • De nya Chance-funktionerna gör det busenkelt att skapa variation • MPE-stöd • Nya Devices och ljud ■

MINUS

• Macro-snapshots kan ej automatiseras 26

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

och överskådligt än vad någon lyckats med före dem.

Vi har tidigare avhandlat det numera vedertagna (och nu kopierade) koncept.

Programmet utgörs av två olika huvudvyer: Session View och Arrangement View. I det ickelinjära Session-läget jobbar du fritt fram låtidéer i form av vertikalt staplade, ofta loopade, Clips på olika kanaler. På horisontalledet får man då indirekt också tillgång till så kal�lade Scenes, som triggar olika uppsättningar Clips. Det är alltså idealiskt att häri skapa olika Scenes för låtens uppbyggnad och hålla själva arret tämligen öppet under skapandeprocessen. Därefter spelas uppspelningsordningen, ditt jammande, enkelt in som ett traditionellt linjärt arrangemang som därefter återfinns i Arrangement View för mer konventionellt, linjärt arbete. Du hoppar snabbt mellan de två vyerna genom att använda Tab-tangenten och du kan också utgå från ett upplägg i Arrangement View samtidigt som du på vissa kanaler improviserar i Session View.

Installation Programmet laddas ned via tillverkarens hemsida och genom att logga in har du inte bara tillgång till senaste versionen av programmet. Du har även koll på vad som ingår i din licens, inklusive så kallade Live Packs (ljud, effekter et cetera) och kan enkelt ladda ned dessa. Du behöver alltså inte spara kopior av installationsfilerna. Dessutom kan du sedan förra versionen hålla koll på vilka Live Packs som eventuellt saknas i din dator eller som behöver uppdateras, direkt inifrån programmet.

Ableton har tack och lov inte heller i version 11 börjat använda sig av någon prenumerationsmodell utan du köper en licens på version 11 – och därmed basta. Mjukvaran finns i olika versioner: Intro, Standard och Suite. I denna genomgång är det den sistnämnda som legat på testbordet och skillnaderna mellan de tre går enkelt att studera på tillverkarens hemsida. Ett av de stora argumenten för Suite är, enligt mig, Max for Live. Förutom att du via det tillägget får möjlighet att skapa egna Devices öppnas

en värld av spännande kreationer från olika programmeringskunniga personer runt om i världen. Kopieringsskyddet fungerar som tidigare. Vid första starten ombeds du auktorisera din datamaskin och om du inte gör det, eller ännu inte har licens, fungerar programmet i demo-läge.

Comping En orsak till att många Ableton-frälsta, inklusive jag, använder andra DAW-lösningar vid sidan av är att Live legat lite efter när det kommer till inspelning av mer traditionellt trackingupplägg. Ett exempel är när man spelar in sång och vill samla ihop en perfekt version av flera olika tagningar. Fram tills version 11 har detta inneburit omständliga work-arounds där man fått använda olika spår. Det är slut med detta nu; i nya versionen har vi en bra och effektiv comping, som dessutom går att synka över fler spår. Det är alltså ingen match att säkerställa att rätt tagning på multitrackade trummor klipps ihop. Ett extra plus för att detta också fungerar på MIDI-spår.

MPE-stöd Midi Polyphonic Expression, i musikerfolkmun MPE, innebär att fler parametrar än de som från början var tänkt inom MIDI är polyfoniska. För att tillgodogöra sig detta i realtid krävs att den MIDI-kontroller man använder har stöd för det och tillverkaren Roli har blivit något av top-of-mind inom just detta område. Givetvis innebär MPE också rejält mycket mer klös i ren editering då du har helt nya möjligheter att hantera olika kontrollerdata på ett ton-individuellt sätt. Du kan alltså köra pitchbend på endast tersen i ett ackord, vibrato på kvinten eller cutoff-svep på bas-tonen. Ja, ni fattar: Saker som tidigare alltid inverkade på hela ljudet är nu betydligt mer öppet. En kul bonus för oss som använder Push är att MPE-implementeringen innebär tillgång till polyfonisk aftertouch.

På marknaden finns redan en hel del mjukvaruinstrument med MPE-stöd och jag misstänker att Ableton för fullt håller på att uppdatera sina interna. I nuläget är detta redan fixat

Trots nya funktioner och tillägg har Ableton lyckats hålla gränssnittet avskalat och konsekvent genom åren.

Comping, alltså möjligheten att klippa ihop en sammanhållen tagning av flera inspelningar, är en av de stora nyheterna.

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

27

MPE har smugit sig in i Abletons värld.

på instrumenten Wavetable och Sampler (och även till viss del lillebror Simpler) samt även arpeggiatorn.

Hybrid Reverb blandar rumsklang utifrån två paradigm: impulse/respons och algoritmiska. Nu behöver man alltså inte vara ängslig

Ableton har alltid varit bra på att integrera Live med kringutrustning och nu lägger de även till möjligheten för Live att via ljudinput följa tempot från extern ljudkälla.

Nya Devices Devices, alltså Lives egna instrument och effekter, har också fått tillökning.

för vilken väg man ska ta och det går alldeles utmärkt att blanda dessa två, du är inte låst till det ena eller andra. Du väljer själv om de två

Den nya snapshot-funktionen gör det möjligt att spara och trigga olika inställningar på Macroreglagen. Dessutom kan antalet Macro-vred nu ställas mellan 1–16, jämfört med de tidigare 8 låsta.

28

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

modulerna ska jobba linjärt eller seriellt och du har bra övergripande koll på allt viktigt som exempelvis mix, decay, rummets storlek, dämpning och EQ. Och förutom att effekt-devicen följer Abletons pedagogiska och lättbegripliga stuk låter den förträffligt. Här kan vi enkelt ratta till allt från dyra klanger till lo-fi.

Spectral Resonator är en annan nyhet som egentligen är flera olika typer av effekter i en och samma låda. I korthet kan man säga att den analyserar inkommande ljud och applicerar i realtid en harmonisk övertonsserie på klangbilden utifrån vald frekvens. Som namnet antyder är den gemensamma nämnaren den spektrala hanteringen, som dessutom även kan MIDI-styras. Därefter väljer du mellan Chorus, Wander och Granular för vilken slags behandling du ska utsätta de spektral-separerade delarna för och du väljer mellan 1–256 övertoner.

Och det vi kan få fram är inte bara resonanta övertonsklanger utan även exempelvis robotliknande maskinljud eller vocoderkörer.

Vi får även ytterligare en spektral-effekt: Spectral Time. Här påverkar vi inte det harmoniska i de olika beståndsdelarna utan de får i stället åka vidare till en frekvensbaserad delay-enhet. Eftersom du jobbar med uppdelade bitar av ett ljud går tankarna till metalliska ekon men det går även utmärkt att få till mer reverb-liknande klanger, ofta av det mer kusliga slaget. Freeze-knappen är också kul att använda för att frysa klangen i ett visst ögonblick, något som dessutom kan synkas mot tempo. Mycket

gesvint för att skapa spännande övergångar eller rena effekter och fills. Freeze kan också auto-triggas mot peakar i ljudet, vilket gör den tämligen tämjbar mot exempelvis trumloopar.

På tal om effekter: Den nya Max for Livedevicen PitchLoop89 är skapad av Abletongrundaren och ljudgurun Robert Henke (även känd som Monolake). I denna modul har han låtit sig inspireras av den klassiska digitala effektenheten Publison DHM 89. Vi får här en avancerad, men hela vägen kul, pryl som både kan skapa subtil karaktär och själv-triggande industrimangel. Bitvis som Throbbing Gristles legendariska och hajpade Gristle Box, fast med långt mer utvecklade möjligheter till automation och kontroll.

När vi ändå klivit över gränsen till Max for Lives underbara, men ibland till synes oändliga, värld ska vi kika på en samling Devices som tagits fram av Dillon Bastan. Under parollen Inspired by Nature får vi här sex olika instrument och effekter som på olika sätt imiterar eller emulerar organiska förlopp. Dels genom Vector-samlingen FM, Grain och Delay, men även med en granulär synt med namnet Emit: ett växt-inspirerat instrument med namnet Tree Tone och en studs-emulerande mojäng som heter Bouncy Notes. På det hela taget känns hela upplägget väldigt new age-aktigt men med tiden har jag insett att det här är en bra verkstad för drones och ambienta saker.

I samband med versionslyftet till 11 har även gamla klassiska Devices fått lite nytt stuk och moderniserats. Flera av dem har dessutom slagits samman till nya, logiska lösningar. Till exempel Phaser-Flanger och Chorus-Ensemble.

I dessa två fall blir effekten att du får samma utbud av ljudhantering i två olika Devices i stället för sex, som det var tidigare. Givetvis är denna nya optimering fullt bakåtkompatibel.

synkad med hårdvaran på Clip-nivå. I praktiken innebär det att vi nu kan ha olika Scaleinställningar i Push, beroende på vilket Clip vi väljer att trigga. Otroligt välkommen nyhet som gör sig väldigt bra för oss som vill imponera med att spela slingor live på Push.

Macro-snapshots och mer rack Det går nu att justera antalet rack-reglage mellan 1–16, tidigare var detta låst till 8. Samtidigt har man lagt till slumpgenerator som påverkar dessa reglage samt även möjligheten att spara snapshots av inställningarna och ha dem i en lista. Bra för att snabbt komma åt olika variationer av ett sound. Varje snapshot kan fjärrstyras men jag hittar dessvärre ingen möjlighet att automatisera. Det som blir inskrivet i automatisering är varje parameter i racket som påverkas. Klart helt i sin ordning men jag skulle gärna se en övergripande lane med namnen på mina olika macron. Blir enklare att exempelvis flytta inställningarna på ett breakdown lite efter behag.

Nu förstår jag att just den bakomliggande faktorn att det är just är macro-reglage förmodligen är orsaken till att detta inte ännu är löst. Om man vill köra total överkurs kan man

kringgå detta med lite gammal hederlig MIDImek. Eftersom macro-reglagen kan fjärrstyras via MIDI och/eller tangentbord kan du via IAC på Mac eller Loop MIDI på Windows lösa detta via dummy-clips. Personligen använde jag liknande metod när jag tidigare brukade köra Ableton Live som Rewire-slav. Då för att komma åt triggning av Clips, då det inte var något man kom åt via Rewire-protokollet.

Logik och slump Visningen i Clip-editorn för både MIDI och ljud uppdaterats, städats och snyggats till.

Follow Action har ny funktionalitet där de bland annat kan länkas till ett Clips längd – men den stora nyheten på denna front för min egen räkning är att vi nu kan använda funktionen på Scene-nivå, alltså globalt. Det innebär att du snabbt kan göra ett arrangemang i Sessionläget, något som vi tidigare fått lösa med hjälp av Max for Live-Devices från tredje part.

I MIDI-cliphanteringen finns nu en ny lane: Chance. Här kan vi nu ställa in procentuellt hur sannolikt det är att ett MIDI-event triggas i ett clip. Väldigt bra om man vill ha små variationer men ändå samma flow överlag. Det kan röra sig om olika spökslag eller fills och genom att

Nya, välljudande Hybrid Reverb blandar både impuls/respons och algoritmiska rumsklanger.

Följa tempo Ableton har alltid varit bra på att integrera Live med kringutrustning och nu lägger de även till möjligheten för Live att via ljudinput följa tempot från extern ljudkälla. Visst, sådant här har gjorts förut men i det här fallet måste jag poängtera att resultatet är långt bättre än hos de flesta andra varianter jag provat. Funktionen aktiveras bland inställningarna och sedan är det väldigt festligt att skicka i väg en programmerad sekvens till en trummis som i realtid jammar loss – varefter programmet följer tempovariationerna. Vips blir allt levande. En väldigt bra hjälp när man ska spela in session-musiker som inte är vana vid att slava till tempot. Många tappar ju all feeling bara vi hör ordet click-track.

Bättre skalor I MIDI-clip har vi nu bättre hantering av skalor i form av Key och Scale – och det går även att synka visningen i edit-fönstret så att endast ”rätt” toner är synliga.

För oss Push-användare är denna också helt

Spectral Resonator och Spectral Time är två spännande effekter där inkommande signal genererar övertoner och bjuder in till både lek och allvar.

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

29

vara kreativ med procentsatserna kan räcka med att programmera en endaste takt och sedan låta Chance stå för variationerna. En slumpfuntkion har även smugit sig in på Velocity-sidan, tillsammans med möjligheten att ställa in Velocity Range. Då kan alltså Ableton i realtid slumpa anslag utefter det och på så vis få till mindre mekanisk känsla. Klart välkommet för oss som inte nödvändigtvis anser hihat-programmering som det roligaste livet har att erbjuda.

Nya ljud Ingen DAW-tillverkare anno 2021 vågar väl släppa ny version utan att skicka med lite nya ljud. I Ableton Live/Suite 11 får vi dels tre Live Packs som tagits fram i samarbete med Spitfire Audio: Upright Piano, Bass Quartet och Sring

Växt-inspirerade instrumentet Tree Tone är en del av Inspired by Nature, en samling Max for Live-devices som presentas i samarbete med Dillon Bastan.

förstå att Ableton Live är ett program som passar till all slags musik, inte bara elektronisk. Vi får även ytterligare tre Live Pack med lite mer

Det är konsekvent och uppstyrt, även om helheten aldrig blir stelbent utan snarare lekfull och inbjudande till ljudäventyr.

Quartet. Alla tre låter väldigt bra, kanske inte så bra att de ersätter mer sofistikerade lösningar för denna typ av orkestrala/akustiska ljud men då de är lättjusterade och snabbjobbade är kvaliteten ett bra snäpp över det jag förväntar mig som av något som följer med som bonus. Jag misstänker också att valet av denna typ av ljud är ett led i tillverkarens arbete för att få folk att

nischade upplägg: Voicebox, Mood Reel och Drone Lab.

Fullvuxet DAW Det har hänt mycket sedan första versionen av Ableton Live såg dagens ljus 2001. Än idag har programvaran en image som leder många att tro att det är något slags DJ-verktyg, alternativt ett

Chance för in sannolikhetslära i Ableton. En riktigt väl implementerad tidsparare.

30

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

instrument för elektronisk dansmusik. Enligt mig har Live sedan länge vuxit sig större än det och fungerar utmärkt till all form av musikskapande. Det som tidigare fått mig att lyfta över projekten till andra mjukvaror, i mitt fall Cubase, har först och främst varit avsaknaden av comping-funktioner. Nu är det åtgärdat så jag misstänker att jag, och många med mig, i allt större utsträckning kommer kunna hålla Live-projekt kvar i Abletons värld hela vägen, från inspiration till mastering.

Berlinföretaget ska också ha all heder för att de håller fast vid sitt gränssnitt, så när som små-små tweaks. Det gör att nya Devices och funktioner får betydligt lägre inlärningströskel än hos andra tillverkare. Det är konsekvent och uppstyrt, även om helheten aldrig blir stelbent utan snarare lekfull och inbjudande till ljudäventyr. —

”Med de nya comping-funktionerna kommer man kunna hålla Live-projekt kvar i Abletons värld hela vägen, från inspiration till mastering”, säger vår testpilot Peter Marchione.

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

31

TEST MJUK- & HÅRDVARA Text: Gunnar E Olsson Foto: Gunnar E Olsson & Slate Digital

Slate Digital Virtual Microphone System – VMS ML1 & VMS-One

Alla vintagemickar i en…

Visst vore det väl käckt om det fanns en mikrofon som hade en omkopplare, som man kunde ställa om så den lät som alla världens bästa studiomickar?

Ledsen, det finns ingen sådan mick, men med Slate Virtual Microphone System kommer man en bra bit på den vägen.

SYSTEMKRAV MAC OS macOS 10.12, eller senare Intel Processor, 4GB RAM AU, VST2, VST3, eller AAX 64-bitars värdprogram WINDOWS Windows 7, 8 eller 10 Intel or AMD Processor, 4GB RAM VST2, VST3, eller AAX 64-bitars värdprogram VMS ML-1 kräver en iLok 2/3 dongle TYP Mikrofonsystem som emulerar olika vintagemikrofoner HÅRDVARA SOM INGÅR Med VMSONE: Nätdel, IEC nätsladd; VMS ML-1: hård väska, mickhållare, ett kort med licens för mjukvaran MJUKVARA SOM INGÅR VMC Classic Tubes 1 & 2, VPC Virtual Preamp Collection PRIS VMS-One & ML-1: 10 795 kronor, VMS-ONE (separat): 4 495 kronor, ML-1 (separat): 7 990 kronor DISTRIBUTÖR Golden Age Music, www.goldenagemusic.mamutweb.com 32

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

Slate Digital beskriver själva sitt Virtual Microphone System som ett hybrid-system med en ytterst neutral och transparent kondensatormikrofon, en ljudmässigt neutral mick-preamp, och ett förstklassigt digitalt processorsystem, som kan återskapa soundet hos en mängd olika klassiska mikrofoner och kringutrustning med vintage-karaktär.

Slate Digital Företaget Slate Digital bildades 2008 av Steven Slate och Fabrice Gabriel, och målet var att kunna skapa de bästa möjliga digitala ljudverktygen. Målgruppen var redan då professionella producenter, mixare och ljudtekniker. Idag har man massvis av digitala pluggar på programmet, utöver en uppskattad uppsättning trumsamplingar, och hårdvara i form av både mikrofoner, micksteg och ljudkort. Dessutom har man

ett omfattande samarbete med andra utvecklare som Overloud, kända för sina utmärkta gitarrförstärkar-emuleringar, och svenska Kilohearts, som utvecklat en stor mängd intressanta pluggar. Med sin Slate Academy bedriver man också kurser i ljudteknik. Man erbjuder också en stor mängd pluggar och mjukvaruinstrument på prenumerationsbasis i sitt ”All Access”-paket.

Virtual Mix Rack En oerhört viktig beståndsdel i det Slate kallar sitt Virtual Microphone System är den virtuella mixracken, VMR. Slate började fundera på hur man skulle kunna utveckla konceptet med Virtual Mix Rack när han spelade in sina första trumsamplingar. Han hade då en hel rack med processorer och effekter, som alla kopplades till de mickar han tog upp trumljudet med. Han upptäckte att han föredrog

Som alltid när det gäller att emulera hårdvara utan originaltillverkarens goda minne har utvecklaren känt sig tvungen att hitta på egna namn på mickarna.

olika processorer för olika delar av ljudbilden.

Han kunde till exempel använda en speciell EQ för toppfrekvenserna och en helt annan för att ta hand om andra delar av ljudspektrumet, och en speciell kompressor fick slutligen göra sitt för att hålla ihop ljudbilden. Just kombinationen av olika processorer i en och samma rack gav för honom ett mycket lyckat resultat. På den analoga sidan blev förstås detta ett vanligt fenomen i och med lanseringen av 500-rackserien från API, något som andra tillverkare raskt nappade på. År 2012 presenterade Slate sin idé om ett virtuellt racksystem för sin kollega Fabrice, som genast nappade på idén. Många timmars tänkande och utvecklande återstod innan man till sist kunde visa upp det färdiga virtuella racksystemet.

I VMR fungerar racken som en plugin-enhet och du har tillgång till ett antal fristående moduler, som du kan stoppa in i racken. Det

✚ PLUS

• Både mikrofon och preamp mycket välbyggda • Bra mikrofonhållare • Neutral ljudåtergivning hos hårdvaran • Kan emulera massor av gamla vintage-mickar • Jag har aldrig haft tillgång till en Neumann U47 förut • Man har möjlighet att byta mick efter att inspelningen gjorts • Så mycket billigare än att köpa originalmickarna ■

MINUS

• Hårdvaran är beroende av mjukvaran för att ge full vintage-effekt NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

33

Här har vi de rackmoduler som ingår i grundpaketet.

Här använder vi en emulerad AKG ELA M 251 för sångpålägg.

innebär förstås en stor flexibilitet, där man själv kan välja de moduler/processorer man vill använda, och de kan uppdateras och licenseras via iLok-systemet på individuell basis eller i en bundle. Moduler som erbjuds kan vara av allehanda slag, som kompressorer, EQ , delay, reverb, mätare, och så vidare. Idag har VMR nått fram till version 2.0, och bland nyheterna hittar vi ett nydesignat gränssnitt, enklare undo/ redo-funktioner, nya sök- och clear-funktioner, lägre brus i några av vintage-modulerna, och framför allt något som kallas Dream Strips. De består av åtta färdiga preset, som lämpar sig för olika ändamål: mixning, sång, bas, etcetera.

Man kan skapa egna drömuppsättningar och även spara dessa, men max antal strips är 8.

I den uppsättning av VMR som ingår när man köper en ML1-mikrofon ingår dock enbart en uppsättning mickar i form av en VMS-modul, två preampar, en kompressor, en sorts exciter eller harmonic enhancer, och en trimmer, vilket i princip är en volymkontroll med VU-mätare och fasvändare. Behöver man fler moduler kan

34

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

man endera köpa till dem som en bundle eller prenumerera på hela All Access-paketet på månads- eller årsbasis. Priset på detta är från 9,99 dollar/månad.

Ingen av alla de mjukvaror som ingår i VMSsystemet tillför någon fördröjning till systemet.

Varken mjukvaruracken, eller Classic Tubes mikrofonmodulen (som består av emuleringar av ett antal klassiska mikrofoner), eller preamparna FG-73 och FG-76. Detsamma gäller de resterande tre pluggarna som ingår när man köper en VMS ML-1. Totalt sett är alltså VMSsystemet fritt från latency. Det innebär förstås fördelen att man kan spela in genom racken, utan att uppleva någon fördröjning, förutsatt att man använder ett raskt ljudkort med minimal buffer size. Ett snabbt USB 3-, eller thunderboltbaserat kort rekommenderas.

VMS ML-1 är en svart kondensatormikrofon av tämligen vanligt kinesiskt snitt. Den kommer i en trevlig väska, och både en rejäl stötdämpad mickhållare och extra gummiband ingår i paketet. Mycket omtänksamt, kan man tycka.

Men även om det yttre hos mikrofonen inte är så frapperande, har man lagt ner många timmar på att få micken så neutral, transparent, och rak i frekvensgången som det är tekniskt möjligt.

Inom vissa ekonomiska ramar, förstås. Tanken är ju att micken ska vara den kanvas som man målar upp egenskaperna från en mängd olika vintage-mickar på, och då får den ju helt enkelt inte ha några egenskaper som sticker ut för mycket. Även mikrofonkapseln proximitetseffekt ska likna den hos klassiska rörmikrofoner.

I övrigt kan man beskriva VMS ML-1 som en välbyggd stormembranare med en kapsel med ”guld-bestänkt” 6-microns membran, och ett inbyggt FET-bestyckat drivsteg.

VMS ML-1

Mickarna i grundpaketet

Ja, så har vi då mikrofonen som ingår i systemet.

När man köper hårdvaran VMS ML-1

Latency free processing

Det lär vara fem av de mest välljudande vintage rörmickarna i världen. Inte illa!

inkluderas en uppsättning mikrofonemuleringar i paketet, det som tidigare var Virtual Mic Collection eller VMC Classic Tubes 1 och 2. Som alltid när det gäller att emulera hårdvara utan originaltillverkarens goda minne har utvecklaren känt sig tvungen att hitta på egna namn på mickarna. Nu är det inte alltför svårt att genomskåda vilka produkter det rör sig om – det brukar ju inte vara det. I grundpaketet ingår följande mikrofonemuleringar: FG-47 (Neumann U47), FG-M7 (Shure M7), FG-251 (AKG/Telefunken ELA M251), och FG-800 (Sony C800g), FG-12 (AKG C12), FG-800M (Sony C800), FG-269 (Neumann M269), och FG67 (Neumann U67).

Många av förlagorna till de här mikrofonemuleringarna behöver ingen närmare presentation. Neumann U47, U67, AKG ELA M 251, och många av de andra är ju verkliga klassiker inom ljudvärlden. Andra kanske inte är lika välkända, som till exempel de båda Sonymickarna C800 och C800g.

Den senare är en modern, mycket populär

rörmick som används av otaliga sångare. Sting lär vara en av dem. C800 är däremot en äldre rörmick som framför allt var tänkt som instrumentmick. Den har ett bättre frekvensomfång än g-modellen, men har inte lika vässad diskant som den. Många jämför den med den äldre rörmicken C37a.

Neumann M269 är en uppdaterad version av U67, och ganska sällsynt. Tyska ”Rundfunk” (radion) var inte riktigt nöjda med U67, så Neumann uppgraderade den med bland annat ett annat rör. M269 lär låta gudomligt till sång.

FG-M7 är en emulering av Shure M7, enligt uppgift Michael Jacksons favoritmick då det begav sig. Här har dock Slate kompletterat den med rörsteget från en U47. En klart intressant kombination.

Ytterligare expansionspaket Dessutom har Slate Digital ytterligare ett par uppsättningar av vintagemikrofoner som man kan erbjuda. Dels har vi Classic Tubes 3, som innehåller de fem emuleringarna FG-49

(Neumann M49), FG-67 mkII (U67), FG37A (Sony C37a), FG-44 (AEA R44), och FG-47 mkII (U47). Om dessa kan vi berätta att Neumann M49 har dubbla membran och det gjorde den till den första kondensatormick där man kunde ändra riktningskarakteristiken från nätaggregatet utan att känsligheten förändrades. Liksom flera andra Neumannmickar togs den fram i samarbete med tyska radion, och den blev en succé bland radiopratare när den släpptes 1951. Den användes även flitigt för överhäng vid större orkesterinspelningar. M49 hade från början den klassiska M7-kapseln, men 1960 bytes den ut mot K49-kapseln som lär vara identisk med den K47-kapsel som sitter i U47. Även rören har under åren bytts mot några med lägre brus. Den här mikrofonen är känd för att kunna få även strävare och mindre vackra sångröster att låta varmt och behagligt.

Kanske något man kan säga om många av dessa klassiska Neumanmickar, i och för sig.

I den här samlingen finns även två Neumann­ mickar där man hittat representanter som

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

35

Och hur skulle man klara sig utan ett bra reverb?

Ett bra Delay är också användbart.

låter så pass olikt sin namne, att det känts befogat att ta med dem. Det är alltså verkligen inte ”dubletter” som erbjuds. FG-67 mkII är ett exempel, där standardmodellen hade en filtermodifiering som gjorde att den lät ”ljusare” än en typisk 67:a. Här har man hittat en ytterst välljudande ”omoddad” U67, som man emulerat. Rekommenderas till allt som ska låta lite vintage.

Sony C37a nämnde vi tidigare. Det är en av de mest beryktade japanske rörmikrofonerna.

Slate beskriver den som ”kanske den mest smickrande mikrofonen i hela samlingen”.

Den lär även låta bra till akustiska instrument, trumöverhäng och till piano.

Med FG-44 har vi den första emulerade bandmikrofonen i Slate-samlingen. Man har adderat ett custombyggt rörsteg för att ge micken mer rörsound, med en viss mättnad i ljudet. Perfekt för allt som behöver lite ”ultra smooth vintage vibes!”, enligt utvecklaren. Även FG-47 mkII är en variant på en

36

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

Neumannmick, som låter annorlunda än den i grundpaketet. MkII lär ha både ett något lenare övre mellanregister, och en fetare lägre mid, enligt Slate.

Blackbird Mics Expansion Pack För det sista paketet har teknikerna hos Slate Digital begett sig till Nashville’s Blackbird Studios där man har en mikrofonuppsättning innehållande 1 400 mikrofoner av både modernt och vintage-snitt.

John McBride, som äger studion, handplockade fem av sina mest välljudande vintagemickar till det här expansionspaketet. Det lär vara fem av de mest välljudande vintage rörmickarna i världen. Inte illa!

Bland annat innehåller den en Neumann U47 som George Massenburg har klassat som ”den bästa 47:a jag någonsin hört”. Dessutom innehåller samlingen en M 251 med serienummer 584, som tidigare reserverats enbart för Johns fru, sångerskan Martina McBride. De

sista tre mickarna i paketet är en AKG C12 som ”inte på något vis låter som den i grundpaketet”, en U67, som är ”underbart varm och mörk, men ändå har en bra presens”, samt en U49, som ligger väldigt nära en standard-49:a ”men den har mer luft i diskanten, och mer djup i det lägre registret”. Allt enligt utvecklaren Steven Slate.

Det finns folk som haft invändningar mot att några av vintagemodellerna dyker upp i olika skepnad i flera av mickpaketen. För dessa förklarar Slate att det faktiskt är så att (och det här känner förstås både du och jag till) olika exemplar av samma mikrofonmodell kan låta tämligen olika. Dels har ju många av vintagemickarna i vissa fall 50–60 år på nacken.

Komponenter har åldrats, och i vissa fall bytts ut. De har hållits efter och servats i olika hög grad. De har fått utstå allehanda olika behandlingar – såväl oömma som mer försiktiga. Och (det här ju också ganska viktigt) de kanske inte ens lät likadant när de var nytillverkade.

Många klassiker har ju tillverkats under en

Många av förlagorna till de här mikrofonemuleringarna behöver ingen närmare presentation. Neumann U47, U67, AKG ELA M 251, och många av de andra är ju verkliga klassiker inom ljudvärlden.

lång serie år. Komponenter och specifikationer kan ha ändrats under resans gång. Allt detta sammantaget kan göra att skillnaden kan vara väldigt stor emellan två mickar som till det yttre ser närmast identiska ut.

Två virtuella preampar Det behövs förstås även mick-preampar för att driva dessa virtuella mikrofoner. Och inte heller där lämnar Slate Digital oss i sticket. I paketet ingår dels FG-73; ett brittiskt, klassiskt diskret micksteg (en emulering av Neve 1073), och FG76; som bygger på ett tyskt rörsteg (Telefunken V76). Självklart kan man, förutom att använda dessa till mikrofonen VMS ML-1, använda dem när man spelar in syntar, keyboard, eller till och med genom andra mikrofoner än ML-1.

Båda dessa micksteg har modelerats efter extremt uppskattade och flitigt använda klassiker i inspelningsvärlden. Tanken är förstås att de ska bidra med vintage-känsla, på samma sätt som förlagorna har gjort i många år. Båda

har – visserligen i olika hög grad – ett varmt sound, som fungerar alldeles utmärkt i de flesta musikaliska sammanhang, men den tyska förlagan har med sitt rörsound, ett visst övertag om man vill få riktig vintage rörvärme. Dessutom ingår ju, som vi tidigare nämnt, Revival (en exciter/enhancer), Monster (kompressor), och Trimmer (VU-mätare, fasvändare och volymkontroll) i rackenheterna. Behöver man fler än dessa, finns en hel del att välja på i Slates program.

Försteget VMS-ONE Sedan erbjuder Slate även en verklig mikrofonförstärkare – någon form av förstärkning behöver man ju. Det går att använda andra bra micksteg till VMS ML-1, men utvecklaren rekommenderar VMS-One, som deras egen preamp heter. Precis som hos mikrofonen ML-1 har försteget tagits fram för att ha ett så neutralt sound som det går att åstadkomma.

Den är extremt linjär i frekvensgången, och

distorsionsvärdena är mycket låga. Även här är tanken att all färgning av ljudet ska ske i mjukvaran som ingår i systemet.

Paul Wolff, mannen bakom VMS-One, har designat professionell ljudutrustning ända sedan 1975. Efter en del turer landade han hos API, där han bland annat konstruerade mixerbord. Under de följande åren utvecklade Wolff och API massor av idag klassiska produkter, som Lunchbox 500-serien, 550A och 550B EQ , preampen 512b, och så vidare.

Wolff lämnade firman 2004, och har sedan dess varit med och skapat en mängd olika produkter åt olika företag runt om i världen, bland annat 500-modulen för svenska Lindell Audio. Sedan en tid hjälper han Steven Slate, och ligger alltså bakom micksteget VMSONE. På programmet har nu Slate även ett thunderboltbaserat ljudkort, VRS8, med åtta preampar motsvarande den som sitter i VMSOne. Kanske vi får möjlighet att kika på den lite längre fram…

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

37

Skillnaden mot vad all hårdvara i originalform skulle betinga är ändå milsvid.

Mikrofoner av den här kalibern kan betinga tiotusentals dollar på den öppna marknaden.

Hantering Det krävs lite pyssel innan man kommer i gång med VMS-systemet. Mjukvaran ska laddas ner, installeras och auktoriseras. Väl på plats är det bara att köra som vilken mjukvara som helst. Man väljer sin mikrofon, sitt micksteg, och eventuella andra processorer, och gör den justering som behövs. Det finns fabriksinställningar på både racknivå och på individuell komponentnivå, och alla ändringar du gör kan sparas som egna preset. Vad beträffar micken kan du också förstärka effekten av dess speciella egenskaper – hur den värmer och mättar ljudet, till exempel – med en regel som går upp till 150 procent. De flesta mikrofonerna i systemet är ju rörmikrofoner, och det ska ju märkas, eller hur?

Det finns massor av videor på tillverkarens hemsida, där man noggrant går igenom de olika modulerna. Dessutom ger man en mängd olika tips på hur man kan använda allt detta i en mix. Är man nyfiken på hur det kan låta med både mickarna och de andra modulerna, finns en hel demolåt som heter Alone Together med Brennin

38

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

Hunt att ladda ner från Slate Digitals hemsida.

Den är inspelad i studio med Slate-mickar och hela systemet. Du kan välja om du vill ha låten i Logic eller Pro Tools-format, och du kan samtidigt få 14-dagars licenser för alla de pluggar som ingår. Sen kan du mixa och fixa för allt vad tygeln håller. Det är ett trevligt initiativ, och man får säkerligen många som nappar på Slate-konceptet efter att ha suttit och lekt med den låten. Själv blev jag helfrälst. ”All Access”, sign me up!

Intryck Vad beträffar VMS-One, preampen, kan jag inte säga att den låter på något speciellt sätt.

Typ: ”har ett väldigt transparent mellanregister”, ”fast bas, luftig diskant”, och så vidare.

Men det var ju heller inte meningen när man anlitade Paul Wolff för att konstruera den.

Arbetsbeskrivningen var antagligen: Gör den så neutral i ljudbilden som det bara går. Och det har han faktiskt lyckats med – och detsamma måste man säga om micken ML-1. Det är på

inga sätt en speciellt märkvärdig mikrofon. Det är ett standardmässigt kinabygge, om än i den något högre kvalitetsklassen.

Men tanken är ju att hela systemet ska låta neutralt. All färgning ska ske i de olika mjukvarorna – i preamp-pluggarna, och alla de olika emuleringarna av olika vintage-mickar.

Så, ”mission accomplished”, som de säger i det stora landet.

Så återstår då all härlig mjukvara, som man kan gotta sig åt och använda för att skapa karaktär åt alla sina ljudspår. Jag har själv ingen som helst möjlighet att jämföra emuleringarna av vintage-mickar och annan hårdvara med ”the real thing” – inte många har det. Sen är det ju så att två stycken slumpmässigt utplockade 50–60 år gamla Neumann U47:or, AKG C12 eller 251 sällan (eller kanske rentav aldrig) låter exakt likadant. De har åldrats på olika sätt, och de kanske inte ens som nya lät exakt likadant. Vi pratar om analoga grejer, och det händer en hel del med sådana, speciellt om de används flitigt under en längre tid. Det är ju

Här väljer vi band de mickar som ingår i Blackbird Studio-paketet.

På vissa mick-emuleringar kan man även justera proximitets-effekten.

precis därför Slate erbjuder flera versioner av samma mickmodell. Och det är precis därför som vissa exemplar (helt rättmätigt) fått rykte om sig att låta extra bra.

Sammanfattning Tanken att kunna ha en hel uppsättning gamla rörmikrofoner i garderoben har väl alltid tilltalat inspelningsintresserade musikanter. Nu kan Slate Digital med sitt Virtual Microphone System erbjuda detta, eller i alla fall en mjukvara som tillsammans med en given hårdvara kan emulera just detta. Mjukvaran i form en virtuell rack, där man kan stoppa in både olika mikrofoner, preampar, och andra välljudande processor, omvandlar de inkommande ljudsignalerna från mikrofonen VMS ML-1 till något man tidigare bara kunde höra i mycket välutrustade inspelningsstudior. För att bättra på vintage-oddsen något ytterligare kan man ta hjälp av en riktigt neutral och ofärgad mikrofonförstärkare i form av VMS-ONE från samma firma. Skillnaden mot vad all hårdvara

i originalform skulle betinga är ändå milsvid.

Mikrofoner av den här kalibern kan betinga tiotusentals dollar på den öppna marknaden.

Det är helt enkelt omöjligt att lösa.

Och som alla säkert förstår har varken jag, eller så många andra här i landet, haft möjlighet att kunna jämföra den uppsjö av olika emuleringar av vintagemickar som Slate Digital VMS-systemet erbjuder, med motsvarande originalmickar från Neumann, Telefunken, AKG, Sony och andra. Det krävs en hel del resurser för ett dylikt projekt. Men ute i den stora världen, där studior fortfarande förfogar över många olika vintagemickar i den här klassen sysselsätter man sig ofta med sådana projekt.

Det har gjorts jämförelser mellan både VMSsystemet, andra liknande system, och många vintage-mickar. Jag har lyssnat igenom högvis med 24-bitars ljudfiler i 96 kHz-formatet, där man kan jämföra hur nära en originalmikrofon de olika systemen från Slate Digital, Townsend Labs, och Antelope kan komma. Jag har kommit

till ungefär samma slutsatser, som de flesta som har lyssnat.

1: Det är mycket svårt att höra några skillnader. Visst, de finns, men de är förvånansvärt små. 2: Det är ofta väldigt svårt att säga vad som låter ”bäst”. 3: Man hör ofta skillnader mellan olika exemplar av samma vintagemodell. 4: Den digitala utvecklingen vad gäller emuleringsteknik har kommit oerhört långt de senaste åren.

Så… Vad blir då slutsatsen?

För de här pengarna får man ett system som gör verkligt bra ifrån sig, när det gäller att emulera en mängd olika vintage-mickar.

Mickar som tillsammans skulle ha kostat så mycket mer än vad jag någonsin skulle haft råd att betala, om jag så hade haft fjorton extrajobb vid sidan om.

Enbart röret i en U47 (VF14) skulle, om det behövde bytas, kunna betinga ett pris på den öppna marknaden (till exempel eBay), på 25–35 000 kronor, om det är i gott skick. Vem har väl råd med något sådant? —

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

39

TEST TRUMMOR Text & Foto: John Sempill

101 Drums ”1”

Ett nytt sound 101 Drums fokuserar först och främst på custombyggda virveltrummor men lät bygga två hela trumset när Gyllene Tider skulle ut på turné 2019.

Ett av seten gick till Micke Syd och det andra står uppställt för pressvisning och test hos JAM Studio i Halmstad. Vi har varit där för att känna på dem.

TYP Trumset STOMME Hemligt träfiberrecept – förstärkningsringar i samma material i pukorna HÅRDVARA Gibraltar LUGS Tube lugs, black chrome SKINN Evans FINISH Smokey Diamond PRIS 58 000 kronor i detta utförande med en 14” x 5,5”-virvel, dock utan stativ TILLVERKARE 101 Drums, www. oneoonedrums.com 40

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

Konstruktion Vid det här laget är 101 Drums något mer etablerade än när vi skrev om dem sist – vi recenserade en av deras virveltrummor 2019, Smokey Diamond 14”x5,5”. Trumsetet bygger på samma konstruktion: receptet på deras träfiberstommar är lika hemligt som Coca Colas recept, därför kan vi inte berätta något ingående på den fronten. Det vi däremot kan förtälja är att träfiberkompositen som utgör trummornas stommar härdar i en ugn, som resulterar i trummor som är lätta och tåliga, och som heller inte är temperaturkänsliga. Att de inte är temperaturkänsliga är en underskattad egenskap. Är du ute och lirar mycket

och får slita och dra i all utrustning på egen hand, får utrustningen utstå ganska stora temperaturväxlingar. I och med att träfiberkompositen inte är ”levande” på samma sätt som trä, slipper man detta bekymmer, bland annat risken för sprickbildningar.

Själva stommen är 2,5 mm tjock med integrerade stödsargar. Stödsargarna ger en totalbredd lokalt på 5 mm. På slagsidan är kanten av basebollträ-sort, alltså en rundad kant som oftast syns på större trummor. Vetenskapen bakom denna kant är intressant – ljudet blir lite mjukare och faktiskt lite varmare. Ett genidrag av 101 Drums.

På undersidan har man valt 45/45 – det

”Det här är lovande.

Det här är mycket lovande.”

här ska ge ett bredare stämfönster och längre sustain. På pappret är båda dessa detaljer genialiska. Men hur funkar de i praktiken? Vi kommer dit.

Bastrumman har en tjockare stomme med 5 mm runtom och inga stödsargar. Fräsningen av kanterna är även här som hos pukorna, med basebollträ och 45/45 på slagsida respektive undersida (framsida).

Detta set har finishen Smokey Diamond och har två hängpukor, 10”x7” och 12”x8”, och två golvpukor, 14”x13” och 16”x15”. Bastrumman är en klassisk 22”x16”, med en djupare sarg på framsidan. Hårdvaran som sitter på är standardhårdvara – alltså inte egentillverkad

REKOMMENDERAR

✚ PLUS

• Kontrollerat ljud • Ej temperaturkänsliga ■

MINUS

• Inget

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

41

av 101 Drums. På detta set sitter tube lugs i finishen black chrome, med svarta stämskruvar.

Tube lugs ger ett lite mer klassiskt utseende och ser särskilt snyggt ut här. Sargarna på pukorna är pressade 2,3 mm stålsargar och skinnen som sitter på är Evans: G2 på slagsidan och G1 på undersidan. På kicken sitter Evans EQ3 och EMAD. Pukupphängningen är det Gibraltar som står för.

I användning När vi recenserade 101 Drums tidigare i Musikermagasinet visade den svenska trumtillverkaren prov på fantastiskt hantverk och en trumma som levererar toppljud. Då handlade det om en virveltrumma, vilket ändå får anses vara deras paradgren. Att de skulle komma med

42

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

ett helt trumset var nästan för bra för att vara sant; ursprungligen var det ett samarbete med Micke Syd och Gyllene Tider. Ett svenskt band med en svensk trummis – varför inte slänga med ett svenskt trumset? Sagt och gjort. Trumsetet som fick hänga med på Gyllene Tiders sista turné (om det nu verkligen är deras sista turné) är detta som vi nu har fått äran att testa. Okej, inte samma kit som Micke Syd bankade fram ljuva toner på, utan ett tvillingkit. 101 Drums byggde två likadana, varav det ena lackerades i Ferrari-rött till GT40-turnén. Det andra står uppställt på JAM Studio i Halmstad för bland annat demonstrationer. Det härliga gänget på JAM Studio använder kitet även till sina egna produktioner och inspelningar.

Inför testet hade jag inga förväntningar,

jag försökte hålla ett öppet sinne och känna in trummorna. Jag hade ett hum om hur de lät då jag hörde trummorna live på Stadion i Stockholm. Arenaljud är inte det lättaste om man vill utföra en ljudanalys, trummorna lät som man kunde förvänta sig.

På plats i Halmstad och JAM Studio börjar jag med att sätta mig bakom trumsetet. Jag gör mig bekväm genom att höja virveln lite och vinkla hängpukan aningen mer åt mitt håll, för att sedan köra i gång. ”Det här är lovande.

Det här är mycket lovande”, tänker jag direkt för mig själv. Det första jag slås av är hur väl 101 Drums lyckats få fram ett kontrollerat ljud. Alla ni trummisar som känt på ett riktigt fint kit vet hur det känns när ljudet ”stämmer” på en gång.

Och det räcker med endast ett slag för att få den

Här finns varken jobbiga övertoner eller andra missljud som stör.

känslan. Här finns varken jobbiga övertoner eller andra missljud som stör – som en len sommarvind. Det här måste vara det goda resultatet av de olika kantfräsningarna.

Baskaggen känns väldigt närvarande. Jag var rädd att den skulle upplevas som jobbigt stor i ljudet och bumlig, och kanske lite kal, som jag hade fått för mig. Den var nog mest överraskande då ljudet var väldigt kontrollerat och ”studiofärdigt”, i min mening. Direktheten fanns, men även djupet, utan att vara diffust.

Golvpukorna är också i en klass för sig. Stora golvpukar kan vara svåra att få till utan lite dämpning och nästintill perfekt stämning.

Här stämde allt, möjligen lite tack vare de vita skinnen, men som nämnt ovan fanns inga oljud eller tendenser till övertoner eller annat

störande. Detsamma kan sägas om resten av pukorna också. En annan klassiker är hängpuka nummer två, som gärna ställer till det. Inte här.

Dock var setet uppställt med en hängpuka, därför fick jag byta ut hängpukan varje gång jag ville känna på nästa storlek. Men harmoni råder, och trummorna låter otroligt bra ihop.

För att försöka ge en förklaring på ljudet så drar det snarare åt trä/fiberglas-hållet än åt akrylhållet. Och ljudet påminner faktiskt inte alls om de traditionella träslagen som lönn eller björk. Möjligen finns det en känsla av mahogny, med värmen från lönn och botten från björk.

Men att säga att 101 Drums-träfiberstomme påminner om det ena eller det andra är svårt.

Ljudet är mer levande än akryl men mer kontrollerat än trä.

Sammanfattning Om det här är 101 Drums första trumset – och de har lyckats så här bra – hur kommer det här att sluta? Att lyckas så rätt från början är nästan oroväckande spännande. Min enda kritik skulle vara att trummorna möjligen inte matchade till 100 procent med virveltrumman. Trumsetet upplevs hålla en lite lägre generell volymnivå, medan virveltrumman upplevs låta mycket högre, som om virveln är för hög i en studiomix, eller att pukorna har skruvats ned aningen för mycket. Det här går lätt att fixa i studiosammanhang så klart, och live för den delen också. Emblemen får man som kund för övrigt själv vara med och designa. Och väntetiden? Just nu är den ungefär sex veckor. —

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

43

TEST PIGGA PLUGGAR Text: Gunnar E Olsson

Empirical Labs Arousor, Wavesfactory Echo Cat & Sonimus Satson CS

På studiofronten intet nytt?

Idag ska vi kika på tre olika pluggar som på olika sätt försöker emulera några riktiga klassiker i studiosammanhang.

Empirical Labs Arousor Först ut är det amerikanska företaget Empirical Labs som ligger bakom en rad klassiska studioprocessorer. Arousor – som är den mjukvara vi fokuserar på idag – är en vidareutveckling av

”riktig” Distressor, hävdar man. Men man väljer att kalla den Arousor istället. Det tog 20 år att utveckla mjukvaran, men det kan nog vara värt den väntan för många Distressor-användare.

Det ska väl erkännas, att man även ligger bakom den UAD EL8-emulering som distribueras av Universal Audio – fast den funkar ju bara med UAD-hårdvara.

Dave Derr och hans Empirical Labs tillverkar fortfarande de otroligt uppskattade Distressor, Fatso, Lil FrEQ och Mike-E. Men man har alltså utökat katalogen med både en

Gillar ni Distressor ska ni absolut kolla in Arousor. deras Distressor, en klassisk kompressor med ett i studiokretsar väldigt uppskattat sound.

Med mjukvaran har Empirical Labs förfinat en del, och lagt till och förbättrat annat hos Distressor. Andra utvecklare har gjort ”kopior”, men det är bara Empirical Labs som kan göra en

mjukvaruversion av deras populära EQ (Big FrEQ ), och Arousor. Och mycket känner vi igen från hårdvaran även hos Arousor. De fyra stora, noggrant graderade, vita rattarna för att reglera in- och utsignal, attack och release, är förstås här, men utvecklarna har samlat ihop det

väldigt avlånga 19-tumsformatet hos Distressor i ett mer lätthanterligt och lättläst, näst intill kvadratiskt format för mjukvarans gränssnitt.

Lysdiodraden som visar hur mycket vi komprimerar signalen har fått ytterligare några lampor, och även ratio-värdena har blivit fler. Det finns nu även ett värde på 1.5:1, och det sista värdet (alla knapparna intryckta) har döpts om till RIVET, istället för NUKE. Och det finns fler förändringar. Det mesta till det bättre!

EQ-delen för sidechain-detektorn har förbättrats radikalt. Här finns nu både ett reglerbart högpassfilter och en parametrisk EQ-del.

Det enda man kan klaga på är att det grafiska gränssnittet inte är skalbart. Jag har verkligen letat, men jag hittar inget sätt att förändra storleken på.

Fler förbättringar I det enda fönster som Arousor erbjuder hittar vi ytterligare tre rattar som gör mjukvaran så mycket mer användbar än hårdvaran.

1. Attack Modification gör att man kan finjustera attacken så den får en något annorlunda kurva, beroende på vilken typ av ljudmaterial man vill påverka. Här kan man verkligen finlira och släppa igenom den första transienten hos en attack, om så önskas. Eller tvärtom.

2. Hos Distressor finns två fasta lägen för dist/ mättnad. Arousor erbjuder istället en ”soft clipping” med steglös saturation-ratt. Och nu ser man även hur mycket distorsion kompressorn ger, uttryckt i procent. Ett klart steg framåt.

3. Här finns även en Mix- eller Blend-ratt för att behålla en del av den opåverkade signalen och mixa in så mycket kompression som man behagar. Tack för det!

Version 3 av Arousor är på väg, men redan nu (i v.2.3.2) har man börjat stoppa in finesser som man vill flagga för. Blend/Mix-funktionen har fått en e-knapp. E står för Expert, och ett tryck på knappen gör att man kan justera nivån på den opåverkade ljuddelen med en extra ratt.

Revision 3 utlovas få tre sådana expertknappar.

Utvecklaren antyder också att man kommer att stoppa in en opto-baserad kompressorfunktion i den versionen. Vi ser framtiden för Arousor an med den största tillförsikt.

Intryck I Arousor kan man se hur många procents distorsion saturation-funktionen ger.

44

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

Gillar ni Distressor ska ni absolut kolla in Arousor. Den kan ge er alla de effekter som

den fysiska förlagan var så bra på … och sen lite till. Feta till ljudet, skapa varma klanger, komprimera så där lagom – eller åt h-e för mycket. Allt detta kan mjukvaran åstadkomma, med den tydliga fördelen av att du kan lägga Arousor på så många spår, eller bussar, som din dator klarar av. Det skulle bli väldigt dyrt med den fysiska förlagan.

PLATTFORM VST2, VST3, AAX och AU TILLVERKARE Empirical Labs, www. empiricallabs.com PRIS 199 dollar Wavesfactory Echo Cat Den här pluggen är förstås inspirerad av det klassiska bandekot Copicat Echo, som Charlie Watkins lanserade redan 1958. Den tillverkades först i en rördriven version, men när man släppte en transistorvariant blev succén riktigt stor. Alla använde ”härmapan”, som den kanske skulle ha hetat på svenska. Alla från the Shadows

till Pink Floyd – och många däremellan. Och apropå svenska, så tillverkade faktiskt Watkins även en modell åt Hagström under namnet Kent Eko. Det var ett alldeles utmärkt surrogat, för den som inte hade råd med ett Binsoneko.

Och Copycat var en het produkt, inte bara för

Echo Cat har verkligen lyckats fånga soundet från de gamla bandekona på ett förträffligt sätt. gitarrister. Speciellt de senare, och mer brusfria, versionerna användes till allt, från sång till dragspel. Watkins och hans bröder tillverkade under namnet Watkins Electric Music (WEM) både elgitarrer, gitarrförstärkare, PA-anläggningar, och dragspel – också detta en tydlig parallell till vår svenska firma i Älvdalen.

En mjukare katt För den som inte känner till ett tape- eller bandeko kan vi avslöja att det bygger på samma princip som en bandspelare, men istället för en lång tape på rulle används en kortare ändlös bandslinga (en loop) och ett eller flera inspelningshuvuden, ett raderhuvud och ett antal avspelningshuvuden. Genom att variera uppspelningshastigheten och mixa in olika mängd signal från de olika huvudena kan man skapa tämligen illusoriska ekoeffekter.

Echo Cat har återskapat de flesta av originalets funktioner och dessutom adderat en mängd nya finesser, som M/S-hantering, en filterdel för feedback-delen, temposynk till din DAW, modulation, och ducking. Klart intresseväckande, eller hur.

Många magiska funktioner

Main-fönstret liknar nästan på pricken en CopyCat från 50-talet.

Echo Cat har verkligen lyckats fånga soundet från de gamla bandekona på ett förträffligt sätt.

Man har till och med fått med funktioner som efterliknar tillkortakommande hos tapemaskinerna, som svaj, brum, brus, åldrande tape och så vidare. Och den virtuella tapen beter sig precis som den ska, när man ger den lite extra signal. Bandmättnad! Och drar du upp feedbacken kan du även få den typiska självsvängningen. Instant dub-music!

Du hittar alla funktioner i något av de fem olika fönstren som Echo Cat erbjuder.

Huvudfönstret liknar den fysiska förlagan, ingångarna är dock ersatta av två VU-mätare.

Dessutom har man tillgång till de fyra NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

45

rattarna för in- och utsignal, sustain (feedback) och mix, samt de tre knapparna för att välja avspelningshuvuden, i samtliga fönster.

Vi har tyvärr inte möjlighet att gå igenom alla funktioner här, men allt är tämligen självklart, utom möjligtvis ducking. Där rekommenderar jag en snabbkik i den utmärkta bruxen, för att underlätta inställningarna. På finessidan vill jag också nämna möjligheten att välja mellan 60 och 50 Hz-brum, som störning, beroende på vilken sida av Atlanten man befinner sig på. ”Attention to detail!” som man säger på de brittiska öarna.

Ladda gärna ner demoversionen!

Sonimus

PLATTFORM VST, AAX, och AU TILLVERKARE WavesFactory, www. wavesfactory.com PRIS 79 euro

CS står förstås för Channel Strip – det vi på den här sidan vattnen kallar kanal- eller mixerlimpa – och Sonimus säger att man försökt emulera arbetssättet i en analog mixer, med mätare, gain staging/mättnad, stereo-överhörning och trimfunktion. Att grafiken sedan råkar likna ett SSL 4000-bord är förstås enbart vår egen

Sonic Music Company är ett företag som har fokuserat på att ta fram mjukvara som har mycket av karaktären som vi normalt förknippar med helt analog studioutrustning. Man har både preampar, kompressorer och filterpluggar på programmet. Och så har man ett par pluggar som efterliknar ingångsstegen hos gamla analoga mixerbord. Man går inte ut själva och namnger några förlagor, men andra har tolkat det som att man sökt emulera både SSL och Neve.

Satson CS

Många gånger är det inga stora effekter utvecklarna varit ute efter. Det är istället de små, små detaljerna som blir så viktiga.

tolkning. Utvecklarna medger dock att man velat efterlikna soundet hos en av de mest ikoniska brittiska borden, så helt fel ute är vi nog inte i våra gissningar.

Man har alla funktioner samlade i ett fönster, och man väljer själv hur många (upp till åtta) enheter man vill stoppa in i sin limpa. De enheter man kan välja bland är en preamp, en kompressor och en EQ-del, och speciellt EQdelen riktigt skriker SSL. Man kan placera enheterna i vilken ordning man vill och man kan även välja flera av samma sort. Till exempel låta två kompressorer jobba olika hårt, i serie, eller använda flera filter för att skapa intressanta sound.

Analogt vare här…

Trogna sina ideal medger man att man varit minutiösa i att försöka få varje enhet att bete sig – och låta – så analogt som det bara går. Preampdelen kan styras ut så signalen mättas med regeln, och den har dessutom både en knapp för ”normal” saturation och en för extra fet mättnad (Fat). Utöver det finns både ett högpass- och ett lågpassfilter.

Kompressordelen har hämtat inspiration från en klassisk buss-kompressor, men den fungerar alldeles förträffligt även för en vanlig mono- eller stereokanal. Den har både moderna funktioner, som ett högpassfilter för sidechain-funktionen, och alla de klassiska reglagen för attack, release, ratio, amount (mängd kompression), make up gain, och mix (för parallellkompression).

EQ-modulen har fyra band, plus HP/LPfilter. Två är fullt parametriska och två kan kopplas om mellan halvparametriska och ”shelving”. Och det låter sååå analogt!

Satson CS har stöd för upp till 16 gångers översampling, och gränssnittet är fullt skalbart.

Sammanfattning De här tre pigga pluggarna emulerar på ett alldeles förträffligt sätt olika egenskaper och sound vi tidigare intimt förknippat med analoga förlagor. De visar också hur långt man idag kommit med att efterlikna – och i vissa fall även överträffa – de klassiska vintage-processorerna.

Många gånger är det inga stora effekter utvecklarna varit ute efter. Det är istället de små, små detaljerna som blir så viktiga. —

PLATTFORM VST 2.4, VST 3, AAX och AU TILLVERKARE Sonimus, www.sonimus.com PRIS 149 dollar Satson CS, en utmärkt plugg för att addera lite analog värme – eller mycket.

46

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

CDL 12P

Innovation, Passion och Prestanda

En aktiv Hybridhögtalare som kombinerar Point Source och Line Array tekniken

•120 graders konstant spridning horisontellt med hjälp av en ”Patenterad Teknik” bestående av 8 stycken 2” högtalare.

•12-tums woofer men 2.5 tums talspole • 2x500 W klass D förstärkare med ultrasnabba transienter • Flexibilitet, t.ex kan du stacka 2 st CDL12P på en Subwoofer (ULT18s) alternativt hänga upp max 6 stycken CDL12p vertikalt med flygram(tillbehör) • DSP förinställningar för enkel setup och konfiguration Listpris inkl moms CDL 12P 9.999 Kr ULTS18 11.999 Kr Aktiv 2000 watt Klass D subwoofer med 18” kevlar basenhet med 4” voice coil.

Inbyggda DSP-effekter med presets.

www.nordicaudio.eu email:nad@nordicaudio.eu

MUSIKERMAGASINET

RACKSKÅP – STUDIOMÖBLER

Kulturamas konstnärliga utbildningar

Musiker, Sång, Singer/songwriter Musikproduktion, Komposition

WWW.JBMUSIK.SE | TFN 0470-845 78

Heltid och deltid. Studiemedelsberättigade.

Sök senast 22 mars på

www.kulturama.se/utbildningar Nordens största skola för estetiska utbildningar

BOKEN

Boken om liveljud

OM LIVE

it hendrer in pharetra ut diam purus, eleifend quam dres erat ris hen e. Phasellu entum. Mau da justo ferm malesua ue eget s justo . Mauris cong us eu ante ue sagittis dit. Cura erisq da blan llus scel malesua per ac, egestas eros t sem t ame volutpat estie sed corper diam, mol vitae, ullam d vehicula Maeentum. corelem isis retra ullam t felis facil sit ame . Praesent pha Suspendisse end sapien. ris sagittis vel eleif issim a . Mau t, dign it ame rtis nec nec eros mod lobo mattis ntitor. Etiam per port mollis est pelle s Susvelit sem ncidunt r sagittis puru cursus ligula. um et bitu ibul us. Cura sed erat est, ntesque vest In suscipit terdum. ut. Fusce pelle tortor, sed in tristique ollicitud nibh dui aliquam,

LJUD er

Jens Walth

LIVEL

BOKEN

per t velit semcurt tincidun augue tortor tincidun elobortis la id Duis cons . Donec end ligu idunt. sele dignissimus. Etiam eleif lis diam tinc potenti. Pha iacu isse ibulum na in curs que quis Suspend ntesque vest ntes ligula. est pelle e pelle cursus est, et ut. Fusc citudin sed erat eros solli um dict ac.

OM

JUD

Scott Gorham -Thin Lizzy| Dregen Fredrik Thordendal | Kalle Moraeus Chrissie Hynde | Moneybrother | Hagström Claes Yngström | Ibanez | Ran | Mayones Conklin Guitars USA | .strandberg* www.lundgren.se

lass

masterc

lther

Jens Wa

PRENUMERERA PÅ MM Gå in på hemsidan och välj bland våra generösa erbjudanden! musikermagasinet.se 48

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

SPARA UPP TILL 600 KR! MUSIKERMAGASINET

GALLERIAN För annonsering i Gallerian, kontakta: Camilla Hansen camilla@hansenforlag.se • 031-775 65 40 Hansen_Miniannons_44x44mm_Layout 1 t Ki s a m 12 mo on kl. nd in Lo 95:9 6.

CD mastering/pressning STEM remix (AI) Vinyl digitalisering (de-click, de-pop)

Rätta till akustiken i ditt studiorum! ®

www.arva.se

Verksam i Ö-vik sen 1995 audiomix@telia.com | 0730812159 www.audiomix.se

Här blir drömmar verklighet!

På Musikhögskolan i Piteå vid Luleå tekniska universitet ger vi dig möjlighet att förverkliga dina drömmar inom musik och ljud och scenproduktion. Till våren startar vi två nya utbildningar i musikproduktion och scenproduktion. Sök senast 15 april!

Tvärkonstnärlig musikproduktion, 180 hp Tvärkonstnärlig scenproduktion, 180 hp Läs mer på ltu.se/musik

Ljudtekniker/Producentlinjen Ljudtekniker/Producentlinjen Ljudtekniker/Producentlinjen Ljudtekniker/Producentlinjen

.. .. .... utbildningen So..ker.... du den ba ..basta So ker du den sta utbildningen SoSo ker ker du du den den ba ba sta sta utbildningen utbildningen inom musik och musikproduktion? inom musik och musikproduktion?

inom musik musik ochoch musikproduktion? musikproduktion?

• inom Kreativ yrkesutbildning 2 år • Kreativ yrkesutbildning 2 år Kreativ • Kreativ yrkesutbildning yrkesutbildning 2 år2 år • •Ljudteknik && musikproduktion • Ljudteknik musikproduktion Ljudteknik • Ljudteknik & musikproduktion & musikproduktion • •Musik & låtskrivning • Musik & låtskrivning • Musik • Musik & låtskrivning & låtskrivning • CSN • CSN • CSN • CSN • Öppet Hus söndag • Öppet Hus 14/2 & 16/2 23/5 & 24/5 kl 13–17 • Öppet • Öppet Hus Hus 14/2 14/2 & 23/5 & 23/5 • Kursstart 6/92020 2021 • •Kursstart 31/8 Kursstart • Kursstart 6/9 6/9 2021 2021

MER FÖR PENGARNA MED MM-APPEN Till dig som prenumererar på Musikermagasinet.

Med MM-appen får du tillgång till alla nummer av Musikermagasinet, från nummer tolv 2010 fram till nu, helt utan extra kostnad.

Ladda hem appen från AppStore eller Google Play.

Du hittar också MM på de digitala prenumerations­ tjänsterna Issuu, Readly, Ztory och Paperton.

MUSIKERM

AGASINET

studioblue.se studioblue.se studioblue.se studioblue.se info@studioblue.se Info@studioblue.se info@studioblue.se info@studioblue.se

NR 4-2021 MUSIKERMAGASINET

49

NR 5-2021 UTE 25/5

MUSIKERMAGASINET

SNARKY PUPPY

Det amerikanska bandet Snarky Puppy har blivit kultomsusade på båda sidor av Atlanten med musik som tar avstamp i jazzen men som väver in mycket annat som funk, rock, pop och world music. Nu är bandets ledare Michael League på gång med ett soloalbum, som tar inspiration från 80-tals pop.

FRANCOIS BISI

INTERVJU

TESTER

INTERVJU

ERIC BIBB

Vi tar också ett snack med den amerikanska bluesartisten från New York men som idag bor i Stockholm. Hans musik är bred och gränsöverskridande och utgår från blues men blandar också in en mix av folk, gospel och musik från Västafrika.

50

MUSIKERMAGASINET NR 4-2021

ARTURIA POLYBRUTE BLACK LIONREVOLUTION AUDIO 2X2 SYNCHRO ARTS VOCALIGN ULTRA & VOCALIGN PROJECT

D’ADDARIO XS FINNS I EN ORDER MUSIC BUTIK NÄRA DIG: ANDREASSON MUSIK I GÖTEBORG, BORLÄNGE MUSIKCENTER, ELMELID MUSIK I HÖÖR, FRITHIOFS MUSIK I UDDEVALLA, HALMÉN MUSIK I HELSINGBORG, KLAVIATUR I STOCKHOLM, MUSIKCENTRALEN I VÄXJÖ, MUSIKHUSET I KARLSTAD AB, MUSIKLAGRET I BORÅS, UPPSALA MUSIKVERKSTAD, ÖREBRO MUSIKSERVICE, WWW.ORDERMUSIC.SE

N E V E R FA D E A W AY

XS IS BREATHING NEW LIFE INTO COATED STRINGS. With its ultra-thin film coating on every wound string and unique polymer treatment on the plain steels, XS offers our highest level of protection for maximum life with an uncommonly smooth feel. XS also features NY Steel high carbon core and plain string wire, along with our exclusive Fusion Twist, for incomparable break strength and tuning stability. XS is the most innovative coated string ever created.

S

AMERICAN ACOUSTASONIC® JAZZMASTER® An otherworldly guitar that combines iconic acoustic voicings and big electric tones with one powerful Blend Knob. Unlock an impossible range of sounds – no matter how you spin it.

CRAFTED IN CORONA, CALIFORNIA

The AMERICAN ACOUSTASONIC JAZZMASTER shown in Ocean Turquoise. Iconic acoustic voicings. Big electric tones. One powerful Blend Knob.

© 2021 Fender Musical Instruments Corporation. FENDER, FENDER in fanciful script, JAZZMASTER and the distinctive headstock commonly found on Fender guitars and basses are trademarks of FMIC. All rights reserved.

ERY TURN. EV

THE SONIC SHAPESHIFTER

T

THING NEW A ME O