Musikermagasinet 4 - 2020

AKTUELLT • PRODUKTNYHETER | PIGGA PLUGGAR • TVÅ FRIPLÅTAR

STOR INTERVJU

TEMA:

"

Jazz Blues MUSIKERMAGASINET

JOHAN SVANBERG VD PÅ RECORD UNION

NR 4-2020 • UTGÅVA 392 • PRIS 79:–

EXKLUSIV INTERVJU MED

ALBERT CUMMINGS OM VARFÖR STRATOCASTERS ÄR BÄST, OM ATT BLI VÄLSIGNAD AV B.B. KING OCH ATT VARVA MUSIKEN MED ATT BYGGA HUS

FLER INTERVJUER

JENNIFER MARDUS/PROVOGUE

KING SOLOMON HICKS BROR GUNNAR JANSSON

TESTER

KINMAN ZERO HUM PICKUPS THE GILMOUR SET SOLID STATE LOGICSIX

UTE NU!

NU ÄR DEN HÄR.

Det har aldrig varit enklare och mer inspirerande att få bas på sina låtar än nu. Möt din nya basist på www.toontrack.com.

WWW.TOONTRACK.COM

MORE TIME FOR MUSIC Dorico is the scoring software that helps you write, print and play back music notation to the highest professional standards. It is easy enough for anyone to learn, yet has hundreds of advanced notations, features, options and sounds to satisfy the most demanding professionals.

Fast, streamlined and effortless — Dorico feels so natural, you’ll soon forget you’re using software at all. Its built-in intelligence produces beautiful results automatically, so you can focus on expressing your creativity and getting back to doing what you really love: making music.

Visit our website to download the new trial version of Dorico Pro or Dorico Elements and try all the exciting features now available in 3.5 for 30 days.

steinberg.net/dorico All specifications are subject to change without notice. Copyright © 2020 Steinberg Media Technologies GmbH. All rights reserved.

TRY NOW

EVA PENTEL / SONY MUSIC

MUSIKERMAGASINET

16

Byggmästare och bluesman INTERVJU | ALBERT CUMMINGS

När Albert Cummings började planera för inspelningen av sin nya platta var det egentligen meningen att den skulle bestå av enbart covers. När han och producenten Jim Gaines väl kommit till berömda FAME Studios i Muscle Shoals i Alabama tänkte Albert om. Det blev till slut sex originallåtar och fem covers. Albert berättar för MM om varför Fender Stratocasters är bäst, om att bli välsignad av B.B. King och att varva musiken med att bygga hus.

24

Blues från Harlem INTERVJU | KING SOLOMON HICKS

Han började spela gitarr som sexåring, spelade med The Cotton Club när han var 13. Med rötterna i bluesen blickar gitarrvirtuosen King Solomon Hicks utåt på den nya plattan Harlem och berättar för MM och sin anmärkningsvärda karriär och om att ge tillbaka och föra bluesen vidare.

30

Blues- och rootsmusikant från Lerum INTERVJU | BROR GUNNAR JANSSON

Wikipedia beskriver honom lite torrt: Bror Gunnar Jansson, född 7 juli 1986 i Lerum, är en svensk artist, musiker och låtskrivare. Då är beskrivningen från Bandcamp lite mer spännande, och kanske även mer träffsäker: ”A one-man-band from Sweden, a sleek drugstore cowboy, the missing link between Lightnin’ Hopkins and Kopparmärra. There you have it, the mystery of Bror Gunnar Jansson” (översättning överflödig).

4

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

— • NR 4-2020 • UTGÅVA 392

TESTER

38

38 Kinman Zero Hum Pickups the Gilmour Set GITARRPICKUPER

46 Solid State Logic SiX

ANALOG MIXER

46

50 Audiomodern Playbeat

PIGGA PLUGGAR

52 Arturia Rev Spring-636

PIGGA PLUGGAR

50

54 Audiomodern Playbeat

PIGGA PLUGGAR

ÖVRIGT 6 Ledare

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

52

8 Aktuellt

PRODUKTNYHETER

54

52 Nästa nummer

VI BLICKAR FRAMÅT Ansvarig utgivare Björn Hansen 031-775 65 51 bjorn@hansenforlag.se

Ekonomi & prenumeration Lena Hansen 031-775 65 52 lena@hansenforlag.se

Chefredaktör Fredrik Hansen

Art Director Carl J. Alphonce

031-775 65 54 fredrik@hansenforlag.se

031-775 65 41 carl@hansenforlag.se

Annonsansvarig Camilla Hansen 031-775 65 40 camilla@hansenforlag.se

Redaktionen Datavägen 6B 436 32 Askim Telefon: 031-775 65 50 lena@hansenforlag.se musikermagasinet.se

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

5

MEDARBETARE • LEDARE Mats Grundberg Mats jobbade tidigare som redaktör för MM i 15 år och är en flitig skribent samt gitarrist.

Michael Dee Frilansjournalist baserad i London. Gjorde sin första intervju för Musikermagasinet 1988. Michael har en uppsättning gitarrer som han beskriver som ”älskad fast inte särskilt värdefull”.

Gunnar E Olsson Bluesgitarrist, hemstudio­ veteran och tidigare chef­redaktör förMusiker­ magasinet.

Johannes Oscarsson Ljudtekniker och radioproducent, inkörd på klassisk musik i riktig akustik. Grottar gärna ner sig i nördiga detaljer gällande digitalteknik och mikrofoner. Utbildad vid högskolan i Piteå.

Musik är själens tankar Inför varje ledare har jag en period på några dagar där jag funderar över vilka ämnen som vore intressanta att ta upp i spalten. I dagens coronavärld känns det nästan omöjligt att inte beröra viruset i någon form. Särskilt när den påverkan det har på oss som tidning och på er läsare är så tydlig.

Vi vet, i och med de läsarundersökningar vi gjort under åren, att chansen är hög att du som läser detta just nu jobbar med musik i Sverige. Chansen är således stor att du som frilansmusiker, artist, scenarbetare, producent eller ljudtekniker drabbats väldigt hårt ekonomiskt av virusets påföljder.

Du, musikern, som en av de viktigaste pjäserna i samhället, är viktigare idag än någonsin. Samhällets svagaste sitter isolerade från omvärlden och kan varken träffa sina vänner eller nära och kära. Deras enda källa till mänsklig kontakt tar slut vid mötet med undersköterskan och underhållning får man bara från datorn eller TV:n. Det är här du kommer in.

När nöjes- och kulturbranscherna vacklar är det viktigare än någonsin att kämpa vidare. ”Musik är själens tankar”, sa en skröplig man från Ryssland. Vilket innebär att musiker således är själens tankearbetare.

Det du gör är viktigt, tro inget annat. Vi vill höra din röst, ditt kreativa gitarrspel, se din scenuppsättning. För när själen isoleras för länge tystar till slut dess tankar, och det är en verklig tragedi.

Vi behöver dig nu. Men i väntan på att regeringen ska få ”tummen ur” och dela ut sitt stöd till kulturlivet kan du faktiskt bidra redan idag. Spotify Covid-19 Music Relief har skapats för att förstärka insatsen från organisationer, så som musikerförbundet, som fokuserar på att hjälpa de som behöver det mest. Och jag vet att du kanske har det knapert just nu. Men om du har en slant över så skulle det verkligen hjälpa.

Spotify Covid-19 Music Relief: covid19musicrelief.byspotify.com/sv-se Skänk direkt till Musikerförbundets krisfond: krisfond.musikerforbundet.se/donations

ISSN 1401-8357

Fredrik Hansen chefredaktör fredrik.hansen@hansenforlag.se

VJU STOR INTER

AKTUELLT

UKTNYHET • PROD

• TVÅ A PLUGGAR ER | PIGG

FRIPLÅTAR

INET MAGAS MUSIKER VA 391 0 • UTGÅ

• PRIS

SVANBERG JOHAN D UNION VD PÅ RECOR

79:–

NR 3-202

| X4 APOLLO VI TESTAR

SVENSKA

FRÅN UNIV

ERSAL AUD

IO – BLIX

TEN SLÅR

NER – IGEN

MUSIKERM AGASINET

AL AUDIO

NR 3 -2020

Gör som fler än 2000 andra, följ Musikermagasinet på Facebook!

ID AV S1 EDIA MULTIM

UNIVERS

Prenumerationer: Sverige, 8 nummer 580 SEK inkl. moms, övriga Norden 1 020 SEK inkl. frakt. Nyprenumeration sker enklast genom inbetalning på postgiro 63 47 52-0. Ange fullständigt namn och adress på talongen. Adressändring göres på vår hemsida eller via e-post till mm@hansenforlag.se. Nuvarande adress anges. Redaktionen ansvarar endast för beställt material.

Eftertryck, helt eller delvis, förbjudet. I tidningens utlottningar och tävlingar svarar pristagarna själva för eventuell vinstbeskattning. Musikermagasinet utges av Hansen Förlag AB.

NEVER PLAY A TELE® THE SAME WAY AGAIN. The American Ultra Telecaster ® in Texas Tea features a series/parallel circuit for a hotter output and fatter tone, activated by an S-1 switch.

American Ultra Series: All-New Body Contours. Ultra Noiseless ™ Pickups. Our Fastest-Playing Necks.

©2019 Fender Musical Instruments Corporation. FENDER, FENDER in script, TELE, TELECASTER and the distinctive headstock commonly found on Fender guitars and basses are trademarks of FMIC. Registered in the U.S. and foreign countries. All rights reserved.

AKTUELLT PRODUKTNYHETER Text: Mats Grundberg Nyhetstips? Mejla news@hansenforlag.se

Rejält Logic Pro X-lyft Apple har släppt Logic Pro X 10.5 och beskriver den som den mest omfattande uppgraderingen på länge, både för traditionell och elektronisk musik. Ett av huvudnumren är Live Loops, som gör det möjligt att samla loopar, samplingar och liveinspelningar i block som fritt kan flyttas runt på tidslinjen för att enkelt skapa nya arrangemang. Till Live Loops hör ett antal DJ-inriktade effekter, och hela härligheten kan fjärrstyras med en iPad eller iPhone via en ny Logic Remote-app. Vidare har EXS24 äntligen fått en rejäl ansiktslyftning. Den heter nu Sampler och har förutom ett modernare utseende fått fler funktioner, samtidigt som den är fullt bakåtkompatibel. En enklare variant, Quick Sampler, har också tillkommit. Bland övriga nyheter märks verktyg som underlättar skapandet av beats à la hip hop och elektronika, en Step Sequencer som efterliknar arbetssättet hos klassiska trummaskiner, fast med stor detaljkontroll, samt Drum Synth och Drum Machine Designer som båda inriktar sig på elektroniskt framställda slagverksljud. Utöver detta innehåller Logic Pro X 10.5 en rad optimeringar och stabilitetsförbättringar. Pris: 199,99 US dollar, gratis för tidigare registrerade användare.

Tillverkare: Apple www.apple.com

MPC-enhet med inbyggda högtalare Akai har släppt en ny modell i sin serie portabla inspelningsenheter, MPC Live II, som är ännu mer fristående än sin föregångare. Det som gör MPC Live II extra fristående är att den som alternativ till hörlurslyssning utrustats med inbyggda högtalare som enligt Akai ger en dynamisk ljudåtergivning över hela musikfrekvensspektret. Vidare har den försetts med åtta CV/Gate-utgångar som utökar möjligheterna att styra externa ljudenheter. Bland övriga anslutningar återfinns allt som fanns hos föregångaren: en masterutgång i stereo, fyra i mono, stereoingångar i tele- och phonoformat, dubbla MIDI in och ut på DIN-kontakter, USB MIDI in och ut samt en SD-kortläsare. Bluetooth och wifi finns också ombord.

MPC Live II har samma 7-tums beröringskänsliga kontrollskärm, knappar och reglage som föregångaren men har också fått fem nya funktionsknappar för utökade redigeringsmöjligheter. Bland övriga funktioner märks ett inbyggt uppladdningsbart batteri, ett inbyggt ljudbibliotek på 16 GB samt alla förbättringar som den senaste MPC-mjukvaruversionen 2.8 innehåller. Pris: 1199,99 euro.

Tillverkare: Akai Professional, www.akaipro.com

Adam går på djupet Adam Audio har utökat sin budgetvänliga T-monitorserie med en större modell, T8V. Liksom de tidigare T5V och T7V är det en tvåvägskonstruktion med Adams välbekanta banddiskant U-Art som sitter nedsänkt i samma typ av waveguide som återfinns i den mer påkostade S-serien. Under denna sitter en 8-tums woofer som enligt uppgift återger frekvenser ner till 33 Hz, och de båda elementen drivs av var sitt klass D-steg på 20 respektive 70 watt som tillsammans levererar ett ljudtryck på 118 dB max vid en meter. Konstruktionen i övrigt är densamma som hos syskonen med avfasade lådkanter, en bakåtriktad basreflexport, DSP-baserade delningsfilter och EQ för anpassning till lyssningsrummet samt analoga

8

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

ingångar på såväl balanserad XLR- som obalanserad phonokontakt. Med sin utökade basåtergivning uppger Adam att T8V är särskilt väl lämpad för moderna elektroniska genrer men också exempelvis funk, metal, blues och pop. Pris: 299 US dollar.

Tillverkare: Adam Audio, www.adam-audio.com

Miljövänligare Genelec-monitorer

Distplugin med spännvidd

Genelec har utökat sitt högtalarsortiment med serien RAW, där kabinetten framställs på ett miljövänligare sätt. RAW-serien bygger på Genelecs befintliga tvåvägsmodeller och har samma ljud- och formmässiga specifikationer som dessa, inklusive den karakteristiska MDE-fronten, Minimal Diffraction Enclosure. Det nya är att aluminumhöljena nu består av återvunnen metall som efter gjutningen inte målats och dessutom efterbearbetats mindre; därmed har de fått en naturligt rå yta – en industrilook som jämte miljövänligheten ligger i tiden. De modeller som ingår i RAW-serien är de aktiva närfältsmonitorerna 8020, 8030 och 8040 men också installationsmodellerna 4020, 4030 och 4040, de nya Smart IPhögtalarna 4420 och 4430 samt hemmamodellerna G Two, G Three och G Four. Priser: Uppgift saknas.

Eventide CrushStation beskrivs av tillverkaren som en plugin med distorsionsegenskaper utöver det vanliga. CrushStation uppges kunna leverera allt från fyllig mättnad till brutal ljudanstormning, från att ge kraft åt en vek virveltrumma till att piska fram en solostämma så att den svider i öronen på lyssnaren. Förutom själva överstyrnings-/distorsionseffekten ingår fler delar i den soniska arsenalen: en trebands EQ , en kompressor, en gate, en oktaveringseffekt som kan mixas in i valfri mängd samt något Eventide kallar Sag control, som ska efterlikna elektronisk ljudhårdvara som börjat ge med sig. Med en mixratt kan man dessutom fritt blanda den bearbetade signalen med den ursprungliga. Här finns också en ribbon-kontroll som kan användas för att skapa rörlighet och liv i ljudet, samt en Hotswitch med vilken man snabbt kan växla mellan två olika inställningar i aktuellt preset.

CrushStation finns i alla vanliga pluginformat för Windows och MacOS samt som plugin och fristående program för iOS. Pris: 99/9,99 US dollar.

Tillverkare: Genelec, www.genelec.com

Tillverkare: Eventide, www.eventide.com

Mångsidigt ljudinterface från Arturia AudioFuse Studio är ett ljudinterface från Arturia som erbjuder många funktioner i ett kompakt bordsformat. På ingångssidan hittar man fyra mick-/instrumentingångar med var sina insertanslutningar och mickförsteg med 118 dB dynamik plus fyra separata linjeingångar, varav två har både tele- och phonoanslutning. Utgångarna består av två balanserade högtalarutgångar med A/B-omkopplare, två hörlursuttag på standardoch minitelejack samt två linjeutgångar med möjlighet till re-amping.

Därutöver finns Adat och S/PDIF in och ut, word clock in/ut, MIDI in/ ut, en DC-utgång för anslutning till CV-styrda syntar samt bluetoothmottagare. Bland funktionerna i övrigt kan nämnas direktlyssning med låg latency, inbyggd talkbackmick, en loopback-funktion samt dedikerad mjukvara för styrning av de interna signalvägarna. AudioFuse Studio stödjer 24 bitar/192 kHz och ansluts till värddatorn – Windows eller MacOS – via USB-C men har också tre USB 2-anslutningar som gör att den kan agera USB-hubb. Enheten levereras med mjukvarupaketet AudioFuse Creative Suite. Pris: 899 euro.

Tillverkare: Arturia, www.arturia.com NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

9

AKTUELLT PRODUKTNYHETER

Ny ljudmotor i Mixbus 6 Harrison Consoles presenterar en rad nyheter i version 6 av sin digitala arbetsstation Mixbus. En grundläggande nyhet är införandet av femte generationens ljudmotor, som uppges arbeta smidigare, loopa bättre och märkbart bättre kompensera för fördröjningar genom programmet, inklusive fler bussar och sidechain-vägar. Det senare gäller även aux-bussarna, som nu integrerats i Mixbus-motorn och försetts med panoreringsfunktioner som valfritt kan ställas att följa huvudpanoreringen eller inte. Bland övriga nyheter märks att MIDI-spår fått samtidig cue monitoring på in- och uppspelningssidan, att man kan skapa anpassade medhörningsmixar för ett obegränsat antal musiker, att det tillkommit ett dedikerat klippverktyg för regioner, att man i en särskild lista kan organisera tagningar via ID-nummer så att de enkelt kan återskapas i efterhand samt möjligheten att via datorns tangentbord knappa in MIDI-toner och -rytmer komplett med kontroll- och transponeringsfunktioner. Import och export i MP3-format fungerar nu också på samtliga plattformar: Mac OS, Windows och Linux. Pris: 80 US dollar (uppgradering 19 US dollar) Tillverkare: Harrison Consoles, www.harrisonconsoles.com

Virtuell fyrspårsporta med effekter Fantastic Voyage är en hyllning till Tascams gamla fyrspårsportastudio i programvaruform och med en rad effekter inbyggda. Tillverkaren beskriver programmet lika mycket som en digital fyrspårsporta som en virtuell multieffekt. Det är ett fristående program för Mac, avsett för inspelning och bearbetning av valfria ljudkällor från det ljudkort värddatorn är ansluten till, men man kan också ladda in ett MIDI-styrt VST-instrument som ljudkälla. Det har ingen egen ljudgenerering och är heller ingen plugin, men kan fungera som sådan via virtuella kopplingar som Blackhole och Loopback. Inte minst intressant är att programmet är modulärt uppbyggt och att dess olika delar – inspelaren, loopern och effekterna – kan kopplas ihop i valfri ordning i en matris, vilket ger stora kreativa möjligheter. Bland effekterna hittar man moduler som granulär timestretch och freeze, glitch, lågpassfilter, bandeko, reverb, LFO och slumpgenerator för filter- och eko-modulering. Och precis som på en gammal kassettporta kan tre av de fyra spåren mixas ner till ett, varpå nya pålägg kan göras på kvarvarande spår och så vidare. Pris: 14,99 euro.

Tillverkare: Giorgio Sancristoforo, www.giorgiosancristoforo.net

Budgetvänlig Les Paul från USA Gibson Les Paul Special Tribute är ett budgetvänligt alternativ för den som vill ha en ny USAbyggd Les Paul-gitarr. Liksom den klassiska Les Paul Special har Tribute-versionen mahognykropp och rosewoodgreppbräda med 22 medium jumbo-band. Däremot är halsen, som har rounded-profil, gjord av lönn istället för mahogny. Ytbehandlingen är sidenmatt nitrocellulosa. Strängarna löper från ett stall med integrerad stränghållare över en grafitsadel till mekanik av Vintage Deluxe-modell.

Gitarren tillverkas med två olika mikrofonbestyckningar, antingen två P90-

10

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

mickar eller ett 490R/490T-par. I båda fallen består övrig elektronik av separata volym- och tonkontroller för mickarna samt en treläges mikrofonväljare. Utöver mikrofonbestyckning kan man välja mellan fyra olika färger på gitarren: Worn White, Vintage Cherry, Ebony och Natural Walnut. Gitarren levereras med gigbag och .010–.046-strängar. Pris: 999 US dollar.

Tillverkare: Gibson, www.gibson.com

T8V är en ny professionell aktiv studiomonitor med 8” baselement, Klass D-förstärkare och den nya U-ART banddiskanten Cirkapris 2.999 kr inkl moms per styck

Önskar du en demo? Maila oss så guidar vi dig till din närmsta återförsäljare.

www.nordicaudio.eu email: nad@nordicaudio.eu

AKTUELLT PRODUKTNYHETER

Stilfull gitarr från Music Man Ernie Ball Music Man har släppt en ny elgitarrmodell med ett modernt elegant formspråk: Sabre. Gitarrens kropp består av okoume och en tjock mönstrad lönntopp med ergonomiska avfasningar och en naturligt frammaskad kantlist. Tillsammans med de två Music Man-designade humbuckermikrofonerna uppges gitarren ha ett livligt, dynamiskt ljud med mycket klarhet och sustain. Halsen är av lönn med greppbräda av lönn, rosewood eller ebenholts, beroende på kroppens färg, och är försedd med 22 medium-jumbo-band av rostrfitt stål. Den har en slank C-profil och är något bredare vid sadeln än vanligt för ökad spelkomfort. Mensuren är 25,5 tum och greppbrädesradien 10 tum. Bland övriga detaljer återfinns en femläges mickomkopplare, låsbar Schaller-mekanik och ett egenkonstruerat svajsystem som enligt tillverkaren är mycket följsamt och pålitligt. Sabre finns i fyra färger: Cobra, Boujee Burst, Blue Moonstone och Honey Suckle. Pris: 3 199 US dollar.

Tillverkare: Music Man, www.music-man.com

Modulär kanallimpa för datorstudion Från PSP Audioware kommer InfiniStrip, en kanallimpa i pluginformat som kan konfigureras helt efter egna önskemål. Polska PSP har ett gediget rykte som plugintillverkare, och med InfiniStrip har en stor del av deras know-how samlats på ett ställe. Denna modulärt uppbyggda kanallimpa består av 22 ljudprocessorer, uppdelade på åtta typer, och ett ramverk med plats för sju processorer som kan länkas ihop i valfri ordning plus två för insertändamål. Oavsett hur många moduler man använder samtidigt uppges att InfiniStrip inte lägger någon fördröjning till den inspelade signalen; den är med andra ord helt latency-fri. Bland modultyperna finns såväl förförstärkare, filter, kompressorer, EQ:r och limitrar som de-esser-, de-hummer- och gate-/expander-/ducker-enheter. Somliga är överförda från PSP:s tidigare sortiment, andra är helt nya. Varje modul finns i mono- och stereoutförande och har dessutom individuellt stöd för side-chaining. InfiniStrip stödjer alla ledande pluginformat och levereras med 150 preset som skapats av internationella ljudproffs. Pris: 199 US dollar.

Tillverkare: PSP Audioware, www.psp.audioware.com

Portabla interface från TC Helicon Go Solo och Go Twin är två portabla ljud-/ MIDI-interface från TC Helicon som fungerar med såväl datorer som surfplattor och mobiler.

Gemensamt för båda enheterna är att de spelar in i 24 bitar/48 kHz, har mikrofonförstärkare med 48 volts fantommatning, MIDI in och ut, en hörlursutgång där nivån på den latencyfria medhörningen kan regleras med en stor ratt samt att de kan strömmatas via såväl USB som AAbatterier, alternativt nätadapter. Go Solo kan spela in en kanal åt gången via ett XLR-/telekombojack som hanterar såväl mikrofon- som linje- och instrumentsignaler, medan Go Twin har dubbla uppsättningen kombojack och således kan spela in två källor samtidigt. Go Twin är dessutom försedd med dubbla TRS-utgångar

12

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

för anslutning till exempelvis PA eller monitorer. Båda enheterna stödjer såväl Mac- och Windowsdatorer som iOS- och Androidenheter. Kablar till de senare medföljer, liksom apparna Guitar Rack, Go Studio FX och Go Record. Priser: 130 respektive 170 US dollar.

Tillverkare: TC Helicon, www.tc-helicon.com

Kraftfull gitarrförstärkare i pedalstorlek

Reason som Pro Tools-plugin Reason-racket har nu blivit fullt kompatibelt med Avid Pro Tools. Med Reason version 11.3 har Sveriges förmodligen mest internationellt välkända ljudrack fått AAX-stöd. Det innebär att Pro Tools-användare kan använda Reason som native-plugin i programmet, något som tidigare varit förbehållet användare av program med VST- och AU-stöd, och därmed få tillgång till den mångfald av eminenta syntar, samplers, effekter och annat som Reason-racket innehåller. Förutom AAX-stödet innehåller Reason 11.3 en rad förbättringar och buggfixar som är gemensamma för såväl de olika pluginvarianterna som den fristående versionen. Uppdateringen är gratis för registrerade användare av Reason 11, medan ägare av tidigare versioner kan uppgradera till rabatterat pris. Pris: 349 euro.

Seymour Duncan har släppt en ny gitarrförstärkare i kompakt pedalliknande format: PowerStage 200. Jämfört med den tidigare 170-modellen har PowerStage 200 en hel del nytt att bjuda på. Som namnen antyder har uteffekten ökats från 170 till 200 watt. Vidare har EQ-delens bas-, mellanregister- och diskantreglage kompletterats med en presencekontroll.

Vid sidan av högtalarutgångarna har PowerStage 200 också försetts med en balanserad DI-utgång i XLR-format med tillhörande högtalarsimulering. För spel och övning i enskildhet har tillkommit en aux-ingång och ett hörlursuttag med separat volymkontroll. Högtalarsimuleringen och EQ-delen kan kopplas bort från DI- och hörlurskretsarna med hjälp av två omkopplare om man vill ha en så ofärgad signal som möjligt. Seymour Duncan själva beskriver ljudet i PowerStage 200 som varmt och rent, och den stora huvudvolymratten uppges svepa genom förstärkningsområdet helt linjärt. Vikten är blygsamma 1,3 kg, vilket förstås bidrar till att göra förstärkaren synnerligen portabel. Pris: 499 US dollar.

Tillverkare: Seymour Duncan, www.seymourduncan.com

Tillverkare: Reason Studios, www.reasonstudios.com

Kompressorpedal med boostkomplettering Senaste nytt från Strymon är den kombinerade kompressor- och boostpedalen Compadre.

De båda effekterna kan aktiveras var för sig och förstås användas tillsammans. Gemensamt för dem är den helt analoga signalvägen, den högohmiga klass A JFET-ingången som uppges vara mycket lågbrusig och att man kan växla mellan olika preset med en extern fotomkopplare eller via MIDI. Kompressordelen är VCA-styrd och har två lägen, varav det ena är baserat på klassiska studioenheter och mycket följsamt, det andra mer påtagligt. Enligt Strymon är utklingningen i båda lägena mycket jämn. Den har också en kontroll med vilken man kan blanda in originalsignalen i valfri mängd. Boostdelen har två grundlägen, Clean och Dirty, med tre EQ-lägen som förstärker toppen respektive mellanregistret eller är neutralt. En intressant detalj är att Compadre kan agera VCA-styrd volympedal om man ansluter en expressionpedal. I övrigt kan nämnas att pedalen kan ställas om mellan buffrad och true bypass och att den levereras med en niovolts nätadapter. Pris: 299 US dollar.

Tillverkare: Strymon, www.strymon.net

Den svenska musikbranschen Musikvärldens avtal, aktörer, rättigheter och skyldigheter…

Ja, det är inte lätt att få grepp om detta!

I den här kursen får du en övergripande bild över hur musikbranschen ser ut och fungerar. Lyssna till låtskrivare, artister, förläggare, musikbolag och jurister. Dessutom representanter från i stort sett alla organisationer i branschen.

Erfarna lärare lotsar dej fram i kursen!

Studierna bedrivs helt på distans, inga fysiska träffar

Kurser: vår- och hösttermin (25%), sommartermin (50%) Sök:

1MU920 – Den svenska musikbranschen I – upphovsrätt, aktörer och avtal, 7,5 Hp

AKTUELLT PRODUKTNYHETER

Ambitiöst samplade körklanger

Massiva rumsklanger helt gratis

Körbiblioteket All Saints Choir beskrivs av samplingsmästarna Soniccouture som deras mest ambitiösa projekt hittills. Kören, den välrenommerade The New London Chamber Choir, har spelats in i anrika All Saints Church, vars fylliga, rena klang utnyttjats för inspelningar av många klassiska verk.

Körens fyra stämmor, sopran, alt, tenor och bas, har spelats in var för sig ur fyra mikrofonperspektiv och med sex olika vokalljud vardera. Stämmorna kan förstås blandas i valfri mängd och vokalerna kan man snabbt växla mellan med key-switching. Vokalernas öppning kan liksom dynamiken kontrolleras med realtidskontroller, och en särskild finess är att här också finns äkta legatosamplingar som dessutom kan styras polyfoniskt. Utöver detta finns en omfattande effektdel med bland annat olika impulsresponsreverb från kyrkan och en modul som kan skapa kluster omkring de spelade tonerna med upp till tolv snedstämda stämmor för spännande atonala klanger. All Saints Choir innehåller 14 GB samplingar i 24 bitar/48 kHz och levereras med Kontakt Player för den som inte har fullversionen av NI:s Kontakt 6. Pris: 299 euro.

Att Valhalla DSP gör utsökta rumsemulerande pluggar är välkänt. Den senaste i raden, Supermassive, är dessutom helt gratis. Enligt tillverkaren är Supermassive, som namnet antyder, framtaget för att skapa massiva rumsklanger. Valhalla själva beskriver det som att klangerna rör sig i gränslandet mellan delay och reverb: från ekon som långsamt tonar in till harmoniska kaskader, från mjuka reverb till sådana som varar i minuter.

Effekten byggs upp genom att ett flertal olika ekon mixas samman i ett slags nätverk genom feedback. Vart och ett av de individuella ekona kan vara upp till två sekunder långt och med hjälp av en Warp-kontroll kan tidslängderna spridas på olika sätt i feedback-nätverket. Förutom traditionella kontroller för utklingning, tidslängd och mix finns bland annat Density, med vilken man kan styra ekotätheten och därmed karaktären åt delay- eller reverbhållet, samt en LFO för att modulera effekten. Och ja, effekten kan temposynkas. Supermassive fungerar under Windows och MacOS i formaten VST, AudioUnit och AAX. Pris: gratis.

Tillverkare: Soniccouture, www.soniccouture.com

Tillverkare: Valhalla DSP, www.valhalladsp.com

Elbasgångar på enkelt vis Med EZbass har Toontrack inte bara velat skapa en välljudande samplad elbas, utan också en som dramatiskt underlättar arbetet med att skapa basstämmor. EZbass innehåller två multisamplade basar: en Fender Jazz och en Alembic, båda spelade med fingrar och plektrum, den senare även med slapteknik.

Liksom övriga sentida program i Toontrackfamiljen har EZbass en integrerad MIDI-tidslinje där man kan bygga upp stämmor till hela låtar, och med programmet följer en rad färdiga MIDIbasgångar i olika stilar att använda som byggstenar. En inbyggd Grid Editor gör det möjligt att finslipa MIDI-datat i detalj. Programmet har också några funktioner som mer proaktivt hjälper användaren. Ett är att såväl MIDI- som ljudspår kan dras från värdprogrammet in i EZbass varpå en passande basgång skapas automatiskt, ett annat att programmet ger förslag på olika basgångsvariationer om man knackar in en

14

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

rytm. Givetvis kan man också skapa sina egna basgångar genom att spela dem i realtid via en MIDI-klaviatur eller liknande. Pris: 1 295 kronor.

Tillverkare: Toontrack, www.toontrack.com

För AV-branschen närmare Monitor Roadshow är Nordens största media-, underhållnings- och teknikmässa för yrkesverksamma inom den audiovisuella branschens alla delar, med fokus på mötet, tekniken och affärer.

Malmö | 19 okt Malmömässan Göteborg | 20 okt Åbymässan Stockholm | 22 okt Stockholmsmässan

MONITORROADSHOW.COM

INTERVJU ALBERT CUMMINGS Text: Michael Dee Foto: Jennifer Mardus/Provogue & FAME Studios

Albert varvar musiken med att bygga hus.

16

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

Byggmästare och bluesman När Albert Cummings började planera för inspelningen av sin nya platta var det egentligen meningen att den skulle bestå av enbart covers. När han och producenten Jim Gaines väl kommit till berömda FAME Studios i Muscle Shoals i Alabama tänkte Albert om.

Det blev till slut sex originallåtar och fem covers. Albert berättar för MM om varför Fender Stratocasters är bäst, om att bli välsignad av B.B. King och att varva musiken med att bygga hus.

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

17

I

min intervju med King Solomon Hicks i detta nummer berättar han om hur han började gitarr väldigt tidigt och hur han redan som trettonåring stod på The Cotton Clubs scen. Albert Cummings historia är nästan raka motsatsen. Den inleds en trumpet, sedan banjo och först vid 27 års ålder började han spela gitarr på allvar. Och det med riktig eld och passion. Han gjorde skivdebut 2000, som gitarrist i Swamp Yankee, med albumet The Long Way. Han fick snabbt ett rykte om sig på livescenen. Stevie Ray Vaughns rytmsektion, Double Trouble, bestående av bassisten Tommy Shannon och trumslagaren Chris Layton, blev så imponerade av Albert att de erbjöd sig att producera och spela på hans första soloalbum From The Heart, utgiven på eget bolag 2003. Sedan dess har Albert fortsatt att imponera både live och på en radda av suveräna plattor, True To Yourself, Working Man, Feel So Good, No Regrets, Someone Like You, alla rotade i blues och rock. Det nya albumet Believe är dock betydligt bredare musikaliskt och innehåller inte bara blues och rock utan också soul, funk, r’n’b och till och med en släng av country. Albert tolkar Leon Russels Me and My Guitar, mest känd i Freddie Kings version, Van Morrisons Crazy Love, Hold On av Isaac Hayes och två klassiker av Willie Dixonm Red Rooster och My Babe. Varvat med egna låtar, Do What Mama Says, Queen of Mean, Get Out Here, It’s All Good, Going My Way och Call Me Crazy.

Jag och min producent Jim Gaines åkte till legendariska FAME Studios i Muscle Shoals i Alabama för att spela in plattan och nästan omedelbart efter att vi kom dit hände något. Jag insåg att jag borde ta med egna låtar också så det blev sex originallåtar och fem covers.

När jag ringer upp Albert befinner han sig i lockdown på grund av viruset.

Jag frågar honom hur Believe började ta form?

– Min ursprungliga idé var att plattan enbart skulle bestå av covers.

Det kan låta underligt men på de tidigare plattorna har jag alltid haft med en cover och jag märkte att det faktiskt var de enda som fick radiospelningar. På bluesradion tycks folk föredra det som är bekant.

Radiospelningar är till stor hjälp för mig så jag beslöt mig för att göra en platta med covers. Nå, jag och min producent Jim Gaines åkte till legendariska FAME Studios i Muscle Shoals i Alabama för att spela in plattan och nästan omedelbart efter att vi kom dit hände något. Jag insåg att jag borde ta med egna låtar också så det blev sex originallåtar och fem covers.

De som följt Albert genom åren lär bli överraskade, på grund av den betydligt större musikaliska bredden.

– Jo, det är ganska brett. I USA vill folk alltid placera en i ett fack och jag vet ärligt talat inte vilket fack jag passar in i för jag gillar så många olika sorters musik. På den här plattan ville jag visa alla sidor av mig själv. Jag är så att säga en produkt av amerikansk musik.

Jim Gaines är en legend i branschen. Han har jobbat med bland andra Miles Davis, Carlos Santana, Huey Lewis, Steve Miller och Stevie Ray Vaughn.

– Jag älskar Jim som en vän och vi har gjort fem plattor nu. Jag trivs verkligen att jobba med honom. Han känner mig verkligen vid det här laget och det är alltid bra stämning i studion. Att jobba i studio kan annars bli ganska spänt och nervöst. Man har begränsad tid och klockan tickar.

Med Jim går vi in i studion och så liksom bara händer musiken. Han låter mig göra det jag vill och han vet när jag kan åstadkomma något bättre eller när jag nått gränsen för vad jag kan. Det gör det möjligt för mig att njuta processen.

Så hur jobbar han? Nöjer han sig med att spela in det som sker eller rumsterar han om i låtarna, solon och pålägg?

– Alltihop faktiskt! Jim gjorde de berömda plattorna med Steve Miller, Huey Lewis, Stevie Ray Vaughn, Carlos Santanas Supernatural. Han har oerhörd talang och en ocean av erfarenhet men det är inget han skyltar med. På den här plattan fick jag större insikt i hur han jobbar.

Han är den typen som lyssnar på ett solo och säger, “Det var bra men gör gärna ett försök till”. I Jim Gaines språk betyder detta, “Det där var verkligen förfärligt så ta och skärp till dig!” Han pushar en utan att man märker det.

Det är inte Alberts eget band som medverkar på plattan.

– Jim plockade in samtliga musiker, allihop med lokal anknytning.

Dave Smith på bas, Justin Holder på trummor, Clayton Ivy på klaviaturer, Ken Waters på sax, Brad Guin på trumpet och Kimberlie Helton och Trinecia på kör. Det är möjligt att jag använder mitt eget band på nästa platta men jag har alltid använt studiomusiker. Det blir en annan vibe helt enkelt. Det finns inga förutfattade meningar om hur musiken ska låta eller hur jag vill att musikerna ska spela. Det håller också mig på alerten och gör mig mer spontan, lyhörd.

Albert tänkte egentligen göra en platta med enbart covers men när han väl kom till FAME Studios tänkte han om vilket till slut resulterade i fem covers och sex original.

18

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

FAME (Florence Alabama Music Enterprises) Studios utgör ett enormt kapitel i musikhistorien. Bland de som spelat in där finns Aretha Franklin, Wilson Picket, The Rolling Stones och Lynard Skynard.

– Ju mer jag lärde mig om musik, desto mer insåg jag hur många fantastiska plattor som spelats in där. Den första studion, byggd 1961, är idag ett museum och vi spelade in i den nya som öppnade på 70-talet.

Jag tyckte om historien och efter att ha sett en dokumentär om studion kände jag att jag var tvungen att bege mig dit. Så jag ringde Jim, som själv är från Memphis, och pratade om det. “Dom har ett visst sound där. Jag vet faktiskt inte om det är det sound du vill ha”. Men jag stod på mig.

Varje stad, Nashville, Chicago, Memphis har sin egen vibe och den

Albert breddar sig ordentligt på nya albumet. Förutom blues och rock finner vi även soul, funk, r’n’b och en släng av country. Albert kör med standardstämning men stämmer ner ett steg. “Jag får bättre ton och det passar min röst bättre.

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

19

förstärks naturligtvis om man använder lokala musiker. Och därför låter den här plattan annorlunda mot mina tidigare plattor. Visst, den låter fortfarande Albert Cummings men den skulle låtit annorlunda om jag spelat in den i Chicago.

ganska praktiskt lagd. Mina barn var små när jag började turnera och jag ville inte vara hemifrån för länge. Jag var ute på en längre turné med B.B. King och när jag kom hem hade den minste växt två centimeter och det var en signal att skapa balans.

Kände du viben direkt efter att ha klivit in genom dörren?

– Det tog några dagar innan det riktigt slog mig. FAME Studios är en turistattraktion i Muscle Shoals. Det finns en stor skylt vid stadsgränsen och det arrangeras guidade turer runt studion. Vår egen tekniker var guide första inspelningsdagen och in kom en grupp på 40 turister. Jag och musikerna satte oss ner och väntade på att de skulle gå vidare. Teknikern berättade för dem, “Det var den här orgeln som användes på Aretha Franklins Never Loved a Man.” Clayton Ivy satt vid orgeln och började spela riffet och jag fick rysningar. “Herregud, jag är på FAME Studios i Alabama!” Efter det började historien krypa närmare och närmare. Jag började kika på alla fotografier som hängde på väggarna, bland annat ett i jätteformat av Duane Allman. Plötsligt insåg jag att jag stod på exakt samma fläck där bilden tagits.

När B.B. King kommit på tal i intervjuer jag har gjort har folk alltid talat om hans oerhörda generositet.

– Den fick även jag uppleva. Alltihop var väldigt nytt för mig när jag turnerade med honom som förband. Efter tredje giget kom hans bodyguards, eller rättare sagt hans kompisar, som alltid var klädda i smoking och sa “Herr King vill tala med dig.” Så jag gick till hans omklädningsrum och han log och sa, “Sätt dig Albert!». Och så började han berätta om hur mycket han gillade mitt spel och mitt sätt att umgås med publiken. Det var nästan overkligt. Jag fick inte en blackout men det kändes som att jag hamnat i en annan zon. För där satt jag och blev välsignad av mästaren!

Att detta hände så tidigt hade enorm betydelse för mig. Det var som att han gav mig en sköld, ett skydd. Efter det spelade det ingen roll vad folk sa om mig. Det gjorde det möjligt för mig att vara mig själv. Om B.B. King gillade mig så var jag på rätt väg.

Inspelningen gjordes i två omgångar.

– Vi satte alla grunder på sex dagar. Sedan åkte jag och Jim dit igen och jobbade på sång och gitarrpålägg. Jag har aldrig haft med så många musiker som den här gången, jobbat med blås, körer, organist och det

För där satt jag och blev välsignad av mästaren! Att detta hände så tidigt hade enorm betydelse för mig. var helt otroligt att se Jim Gaines jobba med allihop. Jag kom faktiskt att tänka på Star Trek. Jim liknade närmast Kapten Kirk på kommandobryggan på Starship Enterprise och hur han gav order till Sulu och Uhura!

Albert är född i Williamstown, Massachusetts och berättar om den ganska långa vägen till gitarren.

– Jag har alltid älskat musik och började spela trumpet i fjärde klass.

Min pappa spelade gitarr och när jag var 12 ville jag börja spela själv. Jag fick låna hans gitarr men halsen var så bred att jag inte kunde få riktigt grepp om den. En kompis föreslog då att jag borde prova en femsträngad banjo istället och den passade mig perfekt, inte minst för jag var inne på bluegrass och country. Även om jag inte använder samma teknik på gitarr som på banjo så satte det fart på mina fingrar. Först när jag var 15–16 år började jag lära mig de första ackorden på gitarr men jag började på riktigt när jag var 27.

20

På alla bilder jag sett med Albert har han enbart synts med en Fender Stratorcaster.

– Finns det andra gitarrer därute? Menar du det? Ha! Ärligt talat har jag aldrig hört någon som fått ett riktigt bra ljud med en Gibson, med Derek Truck som enda undantag. Jag har aldrig spelat Gibson själv. Jag älskar platta gitarrer och den enda platta Gibson-gitarren är SG och jag gillar inte utseendet på dem. När jag ursprungligen valde gitarr gick jag på looken men jag märkte fort att min spelstil passade Stratocaster perfekt.

Jag placerar min hand som på en banjo och det passar perfekt på en strata eftersom den är platt. Det andra är att Strator är robusta, jag har tappat dem, råkat trampa på dem och mycket annat men de håller. Gibson går lätt sönder, hals och huvud bryts av etcetera.

Vilken Strata använder du?

– Den är inte en vintagemodell utan en tidig 90-talsvariant, som jag bytt pickups på några gånger. Fender Custom Shop byggde faktiskt en kopia av den, trimmade den lite grann, men jag föredrar ändå min standardgitarr. Det finns säkert Strator som låter bättre än min. Ju äldre, desto bättre. Min egen teori är att materialen var bättre förr i tiden, trät framför allt, hals och kropp. Om man har två bitar trä med ådror som inte riktigt passar ihop får man inte en bra ton i gitarren. Och de hade bättre trä förr, äldre trä.

Använder du olika stämningar?

– Nej, jag kör med standardstämning fast jag stämmer ner strängarna en ton. Jag får ett bättre ljud och det passar min röst bättre. Stevie Ray Vaughn gjorde på samma sätt och även Jimi Hendrix för den delen. Jag använder tjocka strängar, Dunlop 58, 44, 36, 22, 16, 12.

Stevie Ray Vaughn är och förblir Alberts stora inspiration.

– Han var den direkta orsaken till att jag började spela gitarr på allvar.

Han öppnade dörren till blues för mig. Efter det började jag undersöka alla de som influerat honom, Albert King, Freddie King, B.B. King, Albert Collins och lärde mig om dem. Jag minns i gymnasiet hur en av mina kompisar brukade reta mig för att jag inte visste vem Eric Clapton var! Och det var 1985! Jag hade aldrig hört talas om The Yardbirds! Jag har bättre koll idag! Att jag skulle satsa på musik förstod jag första gången jag spelade live framför publik och det var på en väns bröllop. Det var mer än en kick, som att bli påkörd av ett godståg faktiskt.

Albert kör med två förstärkare.

– Jag använder en Fender Vibro King och en Fender Deluxe som är kopplad till den i stereo. Kombinationen är fantastisk. Deluxe:n är mjukare och finare i ljudet och Vibro King har trycket. Tillverkare har skickat andra förstärkare för att testa dem men jag håller mig till dessa.

Enda problemet med Vibro King är att man måste dra på ordentligt för att få fram distorsionen och det blir för högt på vissa spelställen. Jag har därför samlat på mig en rad olika distpedaler. Toneking, Roland, Roger Mayer, och jag har behov av dem eftersom de låter så olika beroende på lokalen.

Men Albert valde att inte bli musiker på heltid.

– Jag är byggmästare av fjärde generation. Min fru och jag fick två söner.

Vi ville att de skulle ha en säkrad uppväxt så jag varvar musiken med att bygga hus. Jag skulle nog kunna fixa det med musik på heltid men jag är

Så vad väntar härnäst?

– Ärligt talat så pirrar det ordentligt i mig. Jag hoppas att det här med viruset snart ska ta slut för jag vill och ut och turnera med den nya plattan, inte bara i USA utan också i Europa. —

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

Albert kom igång med att spela gitarr på riktigt när han var 27 år gammal, men då tog det fart ordentligt. När Albert blev välsignad av ingen mindre än B.B. King förstod han att han var på rätt väg.

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

21

KOLLA ALLTID VÅRA PRISER PÅ HIGH END PRODUKTER!

Betala inte för tjänster du inte behöver. En del företag erbjuder 30 dagars returrätt och 3 års garanti. Det är en jättebra service men den är inte gratis, det är alltid du som kund som betalar. High End produkter går nästan aldrig sönder.

Idag finns det massor av info på nätet som hjälper dig att välja rätt produkt för dina behov, vi hjälper dig också gärna att hitta rätt i high end utbudet. Om du vill testa produkter så är du välkommen att boka ett besök i Alingsås. Hos oss kan du kan testa och jämföra många olika high end produkter och hitta det du söker. Vi erbjuder leasing och avbetalning via Wasa Kredit.

Vi har få high end-produkter på lager (= leveranstid normalt 7-10 dagar), ingen dyr butikslokal, låga övriga kostnader, inget öppet köp på high end och vi lämnar 1 års garanti. Låga kostnader ger dig som kund låga priser! Vi säljer de flesta märken.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

ROYER LABS

Vintage style analogt mixerbord med automation. Välkommen och boka en demo!

elysia

xpressor 500

Api 2448

Api 312

PURPLE AUDIO MC-77

SPECTRA 1964 C610 Besök gärna Fyndhörnan på vår hemsida!

CHANDLER LIMITED REDD.47

Nytillverkad version av den klassiska rörpreampen från Abbey Road studios, använd på otaliga klassiska inspeningar.

BURL AUDIO ADC & DAC OVERSTAYER Saturator RETRO INST 500PRE

Slate Digital VMS One

Den bästa nytillverkade 1176-style kompressorn på marknaden med en flexibel sidechain och högklassiska komponenter.

RETRO INSTRUMENTS REVOLVER Rörbaserad vari-mu stereokompressor med många inställningsmöjligheter. Ett otroligt seriöst bygge.

EVENTIDE H9000

Världens mest avancerade och kraftfulla effektprocessor.

Flexibel, uppgraderingsbar, megastort effektbibliotek.

BAREFOOT SOUND

PMC

HEDD AUDIO

40 års erfarenhet av analog studioteknik

www.goldenagemusic.se

goldenageproject.com

goldenagepremier.com

«Vintage character for modern ideas»

«Handmade high end pro audio for a lot less than you would expect»

NEW: PRE-73 DLX MKII. Our best and most exclusive Project preamp with many features.

PRE- 73 MKIII. The latest version of our bestselling preamp. Over 20 000 units sold since 2008.

NEW: PRE-73 DLX PREMIER. Using Carnhill components and all-soldered connections.

PREQ-73 PREMIER.

A 1073-style preamp/3-band equalizer with inductor based MF section.

EQ-81 MKII. A 1081-style 4-band equalizer, inductor based MF sections. Balanced connections.

PRE-73 PREMIER. Carnhill transformers, connectorless design and many useful features.

COMP-2A. A classic optical tube compressor design using an all linear power supply.

COMP-3A. A classic optical compressor design with all controls on the front panel.

PRE- 73 Jr. The PRE-73´s little brother.

COMP-3A Jr. The COMP-3A´s little brother.

NEW: GA-47 Extended With exchangeble capsule heads in the same format as used by the Neumann U 47.

GA-251

GA-800G tube microphone PRE-573 MKIII

NEW

PRE-573 PREMIER

COMP-554

2254-style diode bridge compressor

GA-47

“It’s all about the top-end ‘presence’ for me with this mic, and the voicing of the GA-800G definitely has that silky, present high-end sound that I associate with the original.”

Sound on Sound July 2020

INTERVJU KING SOLOMON HICKS Text: Michael Dee Foto: Provogue

Blues från Harlem Han började spela gitarr som sexåring, spelade med The Cotton Club när han var 13. Med rötterna i bluesen blickar gitarrvirtuosen King Solomon Hicks utåt på den nya plattan Harlem och berättar för MM och sin anmärkningsvärda karriär och om att ge tillbaka och föra bluesen vidare.

24

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

King Solomon Hicks håller stilen i alla lägen.

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

25

N

är jag ringer upp King Solomon Hicks är han snabb att säga, “kalla mig Solomon, King är mer ett tillägg som artistnamn.

Jag hoppas att jag levt upp till det när jag börjar närma mig 50!

Jag tog namnet för att motivera mig, ge mig en riktig sporre.”

Solomon, som fyllde 25 år i februari, befinner sig hemma i ett stängt New York. Han var på turné i Spanien och Frankrike när viruset tvingade honom och bandet att återvända till hemstaden. Han är aktuell med den nya plattan Harlem som består av 11 egna låtar som exempelvis den vrålande blusen 421 South Main, den gospelinf luerade Have Mercy on Me och den instrumentala Riverside Drive och så ett antal covers. En funkig version av Gray Wrights Love is Alive, Blood Sweat & Tears I Love You More than You Will Ever Know och avslutningsvis Sonny Boy Williamsons Help Me. Producerad av Kirk Yavno, känd för sina insatser för Miles Davis, Public Enemy och Mariah Carey.

Solomon gjorde sin första skivinspelning 2010, med The Cotton Club på plattan Embryonic. Han släppte Carrying on The Torch of The Blues 2015, som fick begränsad release och det är Harlem som han betraktar som sin solodebut.

Den första musiken jag spelade var soul och blues. Min mamma såg till att jag hamnade på Harlem School of Arts och där ingick ett fantastiskt utbildningsprogram som hette Jazzmobile, lett av pianisten Dr. Billie Taylor.

Plattans tillkomst såddes när han träffade Kirk Yano på en bluesfestival för några år sedan.

– Han gillade mitt spel, vi började umgås och rätt snart så började jag spela in demotejper i hans studio i Brooklyn. Via Kirk fick Provogue/ Mascot höra dem och rätt fort blev det klart att jag skulle spela in för dem. Fantastiskt att hamna där. De har fantastiska artister som jag högaktar och dessutom haft äran att spela med, som Walter Trout och Joe Bonamassa.

På Harlem medverkar bland andra Roger Earl, trumslagaren från Foghat och Savoy Brown, Jeff Simon på trummor, Tommy Mandel på B3-orgel, Mike Daly på sax och Kirk Yano spelar bas. Plattan har rötterna i bluesen men här finns en hel del subtila variationer, med drag av flera generationer av blues, Muddy Waters till Clapton, av jazz, acid jazz, gospel, latin och det som förvånade mig mest var den rumbaliknande versionen Blood Sweat & Tears I Love You More than You Will Ever Know, som han lyckats göra till sin egen.

– Jag gillar originalversionen skarpt men ville göra något helt eget.

Rumbastuk är inte helt unikt inom blues, Howlin’ Wolf använde det i Who’s Been Talking men jag ville skapa en riktigt romantisk känsla i låten och kom att tänka på avslutningsscenen i filmen Casablanca, när Humphrey Bogart och Ingrid Bergman dividerar om vem ska ta flyget till Lissabon.

Titeln Harlem var självklar säger Solomon.

– Plattan speglar all den musik jag varit omgiven av och tagit intryck av sedan jag var barn. Harlem och New York är annorlunda mot Chicago och New Orleans, kanske inte lika intensiv musikalisk men betydligt bredare. Min mamma Holly stod för min första musikaliska utbildning. Bland mina väldigt tidiga minnen finns bilturerna med henne, med hip hop som strömmade ur högtalarna. Hemma spelade hon Sarah Vaughn och Billie Holiday. Vi sjöng gospel i kyrkan. Hon tog med mig på fantastiska klubbar som Lennox Lounge och Saint Nick’s Pub, ställen som senare stängde igen så jag hade tur som fick uppleva dem. Och jag minns känslan av att höra blues på en ruffig klubb och det är den känslan som jag och Kirk eftersträvade på plattan.

Solomon började spela tidigt, när han var sex år.

– Den första musiken jag spelade var soul och blues. Min mamma såg till att jag hamnade på Harlem School of Arts och där ingick ett fantastiskt utbildningsprogram som hette Jazzmobile, lett av pianisten Dr. Billie Taylor. Det var där jag fick lära mig musikteori och att läsa noter. Den andra delen av min utbildning bestod i att följa med mamma på klubbar.

Jag möttes av väldigt mycket generositet. Jag fick vara med fantastiska musiker som tenorsaxofonisten Patience Higgins och organisten Charles Earland.

På klubbarna träffade han också gitarristerna Melvin Sparks, Junior Mack och Clarence Spady.

– De blev mina första mentorer på gitarr, visade mig grepp som jag hade stor nytta av. Melvin var inne på acid jazz och jag träffade honom precis i en veva då jag själv börjat lyssna på Carlos Santana och Jimi Hendrix. Allt det här ledde till att jag levde och andades gitarr. Jag hade alltid gitarren på ryggen i skolan, satt och spelade i trappan mellan lektionerna.

Harlem speglar all den musik som omgivit King Solomon Hicks sedan barnsben, dock med avstamp i bluesen.

26

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

Vid 13 års ålder fick Solomon sitt första stora break.

– Jag hade blivit så pass bra att jag fick rådet att bege mig till The Cotton Club. Självklart var jag en aning nervös när jag begav mig dit med min gitarr men jag fick chansen att spela med i en låt. Det gick så pass bra att jag fick spela med i en till. Ägaren till klubben gillade vad han hörde och så kom mitt break. Ed Cherry, som spelat med Dizzy Gillespie, beslöt sig för att lämna bandet och bege sig ut på turné

King Solomons karriär fick sin första ordentliga skjuts när han vid 13 års ålder började spela med The Cotton Club.

Sedan dess har han spelat med storheter som Southside Johnny och Tony Bennett, och varit förband åt Kiss.

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

27

med Roy Hargroves storband. Ägaren frågade om jag ville ta över hans plats? Musikerna i bandet var tveksamma först, tyckte att jag var för ung men jag kom med i alla fall. Så 13 år gammal spelade jag fyra gånger i veckan på The Cotton Club.

Vad har detta betytt för din utveckling?

– Alltihop betydde väldigt mycket. Rent musikaliskt fick det mig att verkligen fokusera på att spela kompgitarr och att bli kompetent på det.

En del ger sig snabbt på solon efter att ha lärt sig det mest fundamentala på gitarren men komp är själva grunden. Jag är själv fascinerad av gitarrister som Keith Richards och Jimi Hendrix som kombinerar komp och lead, och som låter dessa glida in och ut ur varandra. Stil var viktigt på The Cotton Club och det tog jag åt mig också och att tala och kommunicera med en publik. Det tände något i mig, att vilja få folk att dansa och jag lärde mig hur folk reagerade på olika sorters låtar och allt det har jag tagit åt mig. Även om The Cotton Club var en fantastisk upplevelse så drogs Solomon allt mer åt bluesen.

– Min vänskap med Junior Mack var väldigt viktig för han förde in mig på ren blues, varken influerad av jazz eller swing och det hjälpte mig att hitta min egen väg. Blues går inte att fejka. Det är ren känsla. Det kräver livserfarenhet.

– Mitt liv har naturligtvis tett sig annorlunda än för bluesmusiker som växte upp i södern i början av 1900-talet. Jag får utgå från mina egna upplevelser. Bluesen känner man först när man fått sitt hjärta krossat

Det fanns duktiga sångare i Harlem som inspirerade mig. Jag ser inte mig själv som världens bästa sångare men jag jobbar på det. några gånger.

Vilka gitarrister inspirerades du av då?

– Bland andra “kungarna”, B.B. King, Freddie King och Albert King, men jag lyssnade också en hel del på Eric Clapton och Peter Green. Gitarrister som inte spelar oerhört snabbt men som har en intensiv känsla. Det är så jag hör musik.

På tal om Hendrix så gillade han aldrig sin egen sång och för en del gitarrister är sången något som ska klaras av.

– Hendrix hade spelat med Little Richard och The Isley Brothers, så jag fattar en del av psykologin. Själv fick jag min första träning genom att sjunga gospel i kyrkan och det gav mig en hel del självförtroende. Det fanns duktiga sångare i Harlem som inspirerade mig. Jag ser inte mig själv som världens bästa sångare men jag jobbar på det. Jag lyssnar på James Brown och Wilson Pickett, och hur John Lee Hooker liksom pratsjöng, så jag fokuserar på att lära mig olika sätt att frasera.

Att bli bandledare var nästa stora steg.

– Jag insåg ganska snart att det var smidigare att gå ihop med ett större nätverk av musiker och att inte alltid lita på samma kärna, särskilt i en stad som New York där musiklivet och möjligheterna hela tiden skiftar.

Så om jag ska ut på turné så hör jag mig för vilka som är tillgängliga, så repar vi ihop oss och kan åka iväg.

Solomon har figurerat i en rad olika sammanhang de senaste åren. Han

28

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

har varit förband åt Jeff Beck och Ringo Starr och har spelat med mängder av storheter, som Tony Bennett, Southside Johnny, George Thorogood, B.B. King, Kim Simmonds, Joe Bonamassa och Walter Trout. Något oväntat har han också varit förband åt Kiss.

– Det var oväntat för mig också! De bad mig att följa med på Kiss Kruise V 2015 och trots att det är ett ganska långt avstånd mellan oss så var det en rolig upplevelse.

Två år senare följde Solomon med på en annan kryssning, den här gången med Joe Bonamassa och inbjudna gäster.

– När jag väl kommit ombord var Joe snabb att bjuda in mig på ett jam. Jag tappade andan minst sagt när jag kom in i lokalen, där stod Kenny Wayne Shepherd i ett hörn, Eric Gales i det andra. “Det får väl bära eller brista”, tänkte jag men de var coola och generösa allihop. Det som förvånade mig mest var att de ens visste vem jag var.

Solomon använder i huvudsak Benedettogitarrer.

– Tidigare använde jag mest min Benedetto GA-35, en favorit bland många jazzmusiker. För några år sedan gick jag över till en Benedetto Pat Martino signaturmodell, den känns bättre för min egen spelstil. Live använder jag en Fender Hot Rod Deluxe. På plattan använde jag dock en hel del annat. Kirk Yano har en stor uppsättning Suproförstärkare i sin studio. Han kan dom ut och in så vi använde dom och han fick fantastiska ljud. Kirk ville också variera gitarrsoundet så jag lånade hans Fender Stratocasters och Telecasters till en del av påläggen.

Jag frågar Solomon hur hans låtskrivarprocess går till.

– Jag börjar nästan alltid med basgången. När jag har den klar börjar arbeta med rytmen och utifrån det vet jag hur kompgitarren ska låta.

Jag är inte för att jobba fram arrangemang i dator utan föredrar att göra det med musiker. En viktig sak jag har lärt mig under åren är att lägga låtar åt sidan om jag inte riktigt får dem att funka första gången.

Plocka fram dem några månader senare för då märks bristerna och jag får nya idéer. Det sista jag jobbar på är texterna. Ibland får jag dock nog av att skriva om kärlek och smärta och fokuserar på instrumentala låtar istället.

Och coverversioner har en speciell funktion för honom.

– Det är inte alla som lever och andas musik varje sekund, eller kan historien ut och in. Jag träffar ofta yngre musiker och pratar med publiken efter konserter. Om någon nämner en av de coverversioner vi spelat ger det mig möjlighet att berätta om Blood, Sweat & Tears, Sonny Boy Williamson eller B.B. King. Föra historien vidare, entusiasmera folk.

Det gör Solomon på andra sätt också.

– Jag försöker att ge tillbaka på olika sätt. Även om jag inte betraktar mig som lärare i ordets strikta mening så undervisar jag i Children’s Aid Society och Harlem Art Alliance. Jag är också medlem i Memphis Blues Foundation som stöder bluesmusik på olika sätt och jobbar en del med The New York City Jazz Mobile.

Om man går in på hans hemsida hittar man också en mejladress, för de som vill ha undervisning på tu man, det vill säga, de som fyllt fem år och bor inom New York City.

– Om jag inte har ett gig den kvällen så ställer jag upp! Jag har aldrig nått ner i femårsåldern, de yngsta är nog sex, precis som jag själv var när jag började.

Hälften av de som dyker upp är äldre män, 60–70 år, som spelade i ungdomen men la gitarren på hyllan av olika anledningar. Men de glömde aldrig musiken och det är intressant att höra dem berätta om sina liv, spela med dem, uppleva hur glöden växer. —

King Solomon Hicks med sin Benedetto GA-35, eller “Bunny Ears” som den kallas i jazzkretsar.

Numera föredrar han dock att spela på sin Benedetto Pat Martino signaturmodell.

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

29

INTERVJU BROR GUNNAR JANSSON Text: Gunnar E Olsson Foto: Jens Eliasson

Här framträder en-manna-orkestern Bror Gunnar Jansson på en konsert i Gussjö.

30

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

Blues- och rootsmusikant från Lerum Wikipedia beskriver honom lite torrt: Bror Gunnar Jansson, född 7 juli 1986 i Lerum, är en svensk artist, musiker och låtskrivare. Då är beskrivningen från Bandcamp lite mer spännande, och kanske även mer träffsäker: ”A one-man-band from Sweden, a sleek drugstore cowboy, the missing link between Lightnin’ Hopkins and Kopparmärra. There you have it, the mystery of Bror Gunnar Jansson” (översättning överflödig).

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

31

U

nderrubriken låter kanske lite märklig. Det vimlar ju inte precis av blues- och roots-musikanter i Sverige idag. Annat var det i slutet av 60- och början av 70-talet. Då hade varje municipalsamhälle med den minsta gnutta självaktning ett, och ibland fler, bluesgrupper (jag spelade själv i ett par sådana). Och alla hade vi hämtat nästan all vår inspiration från de engelska bluesbanden från 60-talet.

Band som John Mayalls Bluesbrakers, The Yardbirds, Fleetwood Mac, Chicken Shack, och så vidare, som alla i sin tur, till en början, plankade de svarta originalen från den djupa Södern. Ja, även band som senare hamnade mer i pop-fåran, som Moody Blues, Spencer Davies Group, Rolling Stones och The Beatles, startade sin karriär med cover-versioner av blues- och rhythm’n’bluesklassiker, som svarta amerikanska artister släppt på skiva tidigare. Rolling Stones första single var Chuck Berrys Come On, och B-sidan var en blek version av Willie Dixons I Want To Be Loved. Och även The Beatles hade till en början en hel del amerikanska covers på sin repertoar, låtar som Chuck Berry, Little Richard med flera redan gjort kända.

Men visst finns det undantag idag – unga svenska killar och tjejer som gått tillbaka till rötterna, och hämtat sin inspiration direkt ur originalkällorna, och ur en massa annat. Vi intervjuade Christoffer Johansson för ett bluesnummer av Musikermagasinet för något år sedan. Han låter ju verkligen som att han växt upp någonstans på landsbygden i södra Louisiana. Och så har vi en kille som låter (om möjligt) ännu mer genuint och äkta i allt han företar sig – dagens intervjuobjekt, Bror Gunnar Jansson. Men man undrar förstås var allt det genuina kommer ifrån. Och gitarren var ju inte heller hans första instrument. Vi bad honom berätta…

– Jag är uppväxt med musik. Min ena syster är musiker [Stina Jansson, violinist], min far är musiker [Kjell Jansson, basist], och hans far [Bror Jansson, dragspelare] och farfar var också musiker. Så musik har alltid varit en naturlig del i mitt liv. Jag besökte min första konsert när jag var yngre än en vecka gammal – det var ju förvisso inget jag valde själv, hehe.

Jag har arbetat mig igenom ett antal instrument innan jag fastnade i att sjunga, spela gitarr och nån slags specialtrummor. Jag spelade framförallt saxofon i många år, höll också på mycket med elbas. Men prövade också på basklarinett – ett riktigt favoritinstrument – och cello. Jag var så liten då att jag spelade på den som en kontrabas – och säkert något mer instrument som jag glömt.

När du började spela gitarr på allvar, vilka lyssnade du på då?

– En av de första låtarna jag lärde mig spela på gitarr var Elvin’s Guitar Blues, från Elvin Jones-plattan Heavy Sounds. Men min första största gitarrinspiration var Muddy Waters. Framförallt inspelningarna från sent 40-tal tidigt 50-tal. Några andra gitarrister som betytt mycket för mig och mitt spel är Charley Patton – en av de svängigaste gitarrister jag vet, Pops Staples (han har det finaste tremolo-soundet jag vet), Maybelle Carter (så snyggt med melodibas), Dylan Carlson (…). Annars så tror jag att jag faktiskt på många sätt både sjunger och spelar gitarr mer som en

Diskografi 2012 Bror Gunnar Jansson (The Greatest Records) 2014 Moan Snake Moan (Normandeep Blues Records) 2014 8” EP (Stencil Trash Records) 2017 And The Great Unknown, Part I & II (Normandeep Blues Records) 2019 They Found My Body In A Bag (Playground Music/Editions Miliani).

32

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

saxofonist än en sångare eller gitarrist. Eller jag är liksom inte en gitarrist alls egentligen, men jag spelar gitarr. Jag ser väl mig kanske lite mer som sångare än gitarrist, men egentligen inte riktigt det heller. Och i och med att jag inte spelat saxofon på riktigt på många, många år är jag ju verkligen inte saxofonist heller. Så jag är väl nåt slags varken eller. Kanske mer konstnär med musik som främsta uttrycksmedel än musiker.

Många i min generation tog omvägen via den brittiska bluesvågen med Mayall’s Bluesbreakers, Yardbirds med Eric Clapton, och Peter Green’s Fleetwood Mac, för att hitta till den svarta bluesmusiken.

Hur har du hittat den?

– Jag fick så mycket gratis genom min far som tidigt introducerade mig till både Muddy Waters och Ma Rainey, såväl som Anita O’Day och Miles Davis. Medan min mamma fick mig att upptäcka svenska storheter som Povel Ramel, Monica Zetterlund och Cornelis Vreeswijk. Så jag lyssnade mycket på bland annat jazz och blues och lite olika folkmusik i uppväxten.

Sedan när jag blev äldre letade jag mig bakåt i den amerikanska folkmusikhistorien, vilket fick mig att upptäcka, för mig, nya sidor av musiken.

Framförallt vad gäller country och gospel. Och hur gränsen mellan vit och svart musik ofta är mycket suddigare än vad många verkar tro.

Berätta gärna om dina första försök att skriva egna låtar? Var det först på svenska, eller har du alltid skrivit på engelska?

– Jag började på allvar skriva låtar när jag var i gymnasieåldern (då gick jag också på ett musikgymnasium). Nästan alla texter jag skrev då var på svenska, och låtarna var inte sällan tämligen pretentiösa, med mycket inspiration från svensk visa, östeuropeisk folkmusik och jazz, med mera.

Du har ett sätt att skapa berättelser/texter utifrån olika händelser du läser om … berätta gärna mer?

– Ja, sedan några år tillbaka har jag skrivit mer och mer låtar som är baserade på verkliga händelser, och framförallt då om brott som begåtts.

Det var också huvudtemat på mitt senaste album They Found My Body in A Bag som släpptes förra året. Då handlade fem av nio låtar om olika brottsfall, de flesta med svensk anknytning. Och jag har fortsatt att skriva mer och mer om den typen av ämnen.

Sen använder du olika gestalter som huvudpersoner i flera låtar.

Hur kommer det sig? Det handlar sällan om dina egna upplevelser, varför?

– Ja, i många år var mitt go-to-sätt att skriva låtar och texter att använda mig av just karaktärer och utgå från deras öden. Jag har liksom lite hittat på en egen liten fiktionell värld som jag kan utgå ifrån i texterna. Det är för mig ett mycket härligare och lättsammare sätt att skriva texter på än om det ska handla om mig. Jag har liksom inte så mycket jag kan eller vill berätta om mig själv. Nu på senare tid har jag dock glidit mer och mer från karaktärerna och in i verkligheten. Dels med mina true-crime-låtar, men även andra typer av låtar som tagit inspiration från aktuella händelser eller livsöden som fascinerat mig. Jag har alltid funnit det intressant med mörka och morbida historier och därför har det blivit mycket av den typen av ämnen i mina låtar.

Jag upplever att din musik (och dina texter) har en trovärdighet som man sällan hittar utanför den amerikanska svarta bluesen och rootsmusiken… Har du några tankar kring det?

– Inga alls, haha! Nä, men tack, för det första. För det andra så … jag vet inte. Jag tror och tycker att det finns massa grym musik i alla möjliga genrer som kan göras varsomhelst i världen. Men det är ofta svårt att upptäcka den på grund av allt ”bös” [göteborska för ”skräp”. red. anm.] som är i vägen. Jag menar, det finns så mycket musik som görs, som inte görs för musikens skull. Och det är ett stort problem, tycker jag.

Inspirationskällor? Nutida eller från förr?

– Jag har lite musiktips, gamla och nya! Sverige: Daniel Ögren, Riddarna,

Musette, Dusty Pipe, Alexander Ringbäck, Time Is A Mountain, Jack Brothers, allt från Förfallet Records...

Utomlands: Rose Mitchell, Lonesome Shack, Mountain Man, Mentrix, Hurray For The Riff-Raff, Timber Timbre, Baptiste W. Hamon, Oum Kalthoum, Tamikrest...

På de videor du spelat in har du ofta ganska udda gitarrer. Är det gammalt arvegods, eller är det senare fynd du gjort. Berätta lite om dina favoritgitarrer.

– På turnéer runt i Europa har jag alltid med mig två Danelectro-gitarrer.

Ingen av dem är nån vintage-grej utan bara moderna som jag köpt begagnade. En Dano 62 och en Dead On 67. Har fixat och donat en del med båda och så… På gig i Sverige har jag också ofta med mig en Kay Jazz II från 60-talet (den har det goaste, mjukaste och snyggaste svajet jag någonsin spelat på – inte ett Bigsby, men samma upplägg – och en Silvertone 1382L, mer känd under namn som ”Thin Twin” eller ”Jimmy Reed”. På senare tid när jag turnerat så har dock mina fina vintage-gitarrer kommit lite i skymundan då de inte passat sig så bra i de sammanhang jag spelat.

Men nu i sommar när det blir mindre, softare konserter så åker vintageprylarna fram mer igen – vilket känns kul! Det är ju alltid tråkigt när man har grejer som bara står och inte kommer till användning.

Även gitarrsoundet är rätt intressant, det är sådär lagom skitigt. Något speciellt trick? Det ryktas om en liten Tweed Tone-förstärkare)?

– I studio kan man ju hålla på och trixa och fixa hur mycket som helst med stärkare. Då har det väl ofta blivit dessa modeller och märken: Ampeg Reverberocket 2 från 60-talet, ett par olika Tweed Tone-stärkare, en Olsson Amps Blues 15, som jag i så fall fått låna från min gode vän

Christoffer Johansson, en hemmabyggd pyttestärk på en halv watt som låter grymt galet och galet grymt på både gitarr, sång, trummor … ja, nästan på vad som helst, en av mina absoluta favoriteffekter att använda i studio. Jag är också väldigt förtjust i en transistorförstärkare från Traynor – [TS50-B om någon vill sälja en till mig så kontakta mig!] som hörs mycket på min senaste skiva. Sedan är ju förstås ofta pedaler och effekter även en viktig grej när man snackar gitarrsound. För min del nuförtiden, och sedan ett tag tillbaka är mina pedaler mina främsta verktyg för att bygga de ljud jag vill skapa. Jag ändrar i min pedalkedja ibland flera gånger i veckan för att försöka hitta ett sätt att använda dem på bästa sätt efter vad jag vill ha ut av dem.

Jag såg även i ett klipp att du hade en (lånad?) Telecaster. Du verkade trivas med den. Är det kanske en favoritgitarr?

– Mja, tele är ju både bra och tråkigt på samma gång. Har många gånger funderat över huruvida jag ska skaffa en tele eller inte. Har inte blivit någon än så länge, men en vacker dag kanske…

Du har också samarbetat med andra göteborgsmusiker, som Serve You Right To Suffer, Det Blev Handgemäng och The Bitter and Sick and Die-Alones…

– Ja, Serve You Right To Suffer är ett projekt som dessvärre legat på is ett bra tag. Men nu i sommar har vi ett gig på Mönsterås bluesfestival – streamfestival alltså! Det är ett band som förutom mig består av min far Kjell på bas, och hans gamla vapendragare. Alltså Bengan Blomgren på gitarr, Bernt Andersson på dragspel, munspel och klaviatur, och Gunnar Petersson på trummor. I deras ungdom hade de ett band som hette Gin House Blues Group, som sedan blev grunden till Tottas Bluesband.

De här bilderna är tagna vid en vårpromenad vid Lärjeåns trädgårdar i Angered, Göteborg.

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

33

Vi spelar väl vad man skulle kunna kalla för elektroakustisk countryblues.

Det Blev Handgemäng är även det ett band som spelar amerikansk folkmusik, eller musik inspirerat av det i alla fall. Med Elin Engberg på sång och kontrabas, Christoffer Johansson på sång och gitarr och Emanuel Svensson på trummor. Precis samma bandmedlemmar har också ett annat band kallat Sign Of The Judgement, där vi bara spelar Gospelmusik.

Bror Gunnar har rönt stora framgångar utomlands, i bland annat Frankrike, där han turnerat flitigt, och där även hans plattor sålt riktigt bra (fler än 25 000 album har sålts, och över 3 miljoner strömningar), och där har han också fått en hel del utmärkelser. I Sverige har det dock varit lite trögare. Kanske började det vända i och med att tidningen Gaffas läsare valde honom till årets nykomling 2019. Nu känns det som om att det verkligen har hänt saker, i och med att han under förra året medverkade i ett par SVT-program med enorm genomslagskraft. Vi såg honom på Babel och på På Spåret, två tämligen väsensskilda program, med olika målgrupper.

Du har ju harvat ett antal år, lite i motvind, här i Sverige, speciellt när det gäller media, har jag en känsla av. Hur kändes det här för dig?

– Ja, det var ju jättekul att få vara med i sådana sammanhang! På Spåret är ju ett kul och bra program med ett kul och bra band och som dessutom har en massa tittare! Och Babel var också kul för då fick jag visa upp min enpersonsorkester, min egen musik och att de också dök ner lite mer i mina texter. Annars är musiken jag håller på med absolut sån som inte syns och märks så mycket i media, i alla fall inte i Sverige. I andra länder med större befolkning kan ju smalare musik få ha sitt eget utrymme och ta plats. Men smal, eller

inte-så-kommersiell-att-den-blir-totalt-uddlös, musik får ju minimalt med plats i media i Sverige idag, vilket är trist!

Samtidigt var det väldigt roligt att se dig i ett helt nytt sammanhang – stor orkester – jämfört med ditt vanligtvis minimalistiska uttryckssätt. Du såg verkligen ut att trivas. Nu kom ju visserligen hela den här Conona-skiten i vägen, men finns det planer på mer av den typen av gig?

– Jag har inga planer och massor av planer på samma gång! Ett av mina favoritsätt att spela live på nu sedan ett tag är klassisk powertrio. Man har liksom så mycket möjligheter att forma och omforma musiken på scen när det är trio. Annars har jag ju spelat väldigt mycket (nästan för mycket) helt solo på scen med mitt enpersonsband, vilket är kul och utmanande på ett helt annat sätt. Sedan har jag ibland när tillfälle givits kört riktigt stort band också, bland annat på Nefertiti vid ett par tillfällen, när vi varit nio pers på scen. Och det kan ju också vara häftigt att få göra ibland. Överlag älskar jag variation liksom. Att byta låtlista ofta. Att slänga in nya låtidéer ofta och prova runt live och att göra olika versioner av sina låtar beroende på sättning och sammanhang – det är jäkligt kul.

Och just ”jäkligt kul” är väl precis vad musik ska vara, eller hur? Vi lämnar Bror Gunnar Jansson där, och hoppas att det ska finnas en stor publik för hans egensinniga, och lite brötiga musik. I år är det inplanerat en serie ”trädgårdskonserter” där Bror Gunnar spelar för en mindre publik och i lite intimare miljö på grund av det rådande läget. Om han skulle dyka upp i en trädgård nära dig – lova att kolla in honom! Han har något som många andra artister saknar, nämligen ett högst personligt uttryck! Det kan ta honom riktigt långt. —

Danelectro har byggt några av Bror Gunnars favoritgitarrer. Här trakterar han en av modellerna på Fotografiska i den kungliga hufvudstaden.

34

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

VÄNERSBORG JAZZ ACADEMY kursutbud 2020

8 mars JAZZ MINI CAMP Dagskurs för ungdomar i Västra Götaland, ålder 13-19 år.

Ensemble, workshops m.m. Även öppen för pedagoger.

20-22 mars THE JAZZ STUDIO - med Danilo Perez Masterclassbaserad helg med föreläsningar och konstnärliga diskussioner. Ålder 19 år och uppåt.

3 maj JAZZ MINI CAMP Dagskurs för ungdomar i Västra Götaland, ålder 13-19 år.

Ensemble, workshops m.m. Även öppen för pedagoger.

26-31 juli JAZZKURS VÄNERSBORG För unga musiker 13-25 år, na�onellt och interna�onellt intag. Ensemble, workshops, föreläsningar, jam och konserter. Anmälan öppnar i mars 2019.

4 oktober JAZZ MINI CAMP Dagskurs för ungdomar i Västra Götaland, ålder 13-19 år. Ensemble, workshops m.m. Även öppen för pedagoger.

20-22 november THE JAZZ STUDIO - med Chris�an Spering, Gustaf Hielm och Lars DK Danielsson Masterclassbaserad helg med föreläsningar och konstnärliga diskussioner. Ålder 19 år och uppåt.

6 december JAZZ MINI CAMP Dagskurs för ungdomar i Västra Götaland, ålder 13-19 år.

Ensemble, workshops m.m. Även öppen för pedagoger.

För mer info om samtliga kurser, besök: www.vanersborg.se/jazzacademy www.facebook.com/vanersborgjazzacademy

Vänersborgs kommun Kultur och fri�dsförvaltningen

MUSIKERMAGASINET

38

Kinman Zero Hum Pickups the Gilmour Set GITARRPICKUPER

På andra sidan vårt lilla klot, i Australien, finns en tillverkare som tillverkar helt brumfria gitarrpickuper för både Tele, Strata, Jaguar, och andra gitarrer. Vi beslöt oss för att testa en uppsättning pickuper för vår favoritgitarr från just denne tillverkare – Kinman The Gilmour Set.

MÅNADENS TESTER

46

50

Solid State Logic SiX

Audiomodern Playbeat

Två mickförstärkare, totalt sex ingångar – eller är de tolv? – en beryktad mixbuss och en hel del specialfunktioner – SSL:s minsta mixer landar på vårt testbord och finner sig väl tillrätta.

Som vi berättade i det förra avsnittet av den här artikelserien, ska vi här försöka kika lite extra på pluggar – nya eller gamla – som vi inte riktigt hinner med i vårt vanliga testande. Fokus kommer att hamna på originalitet, prisvärdhet, och andra egenskaper som kan vara värdefulla i hemstudiosammanhang..

ANALOG MIXER

PIGGA PLUGGAR

54 Arturia Rev Intensity PIGGA PLUGGAR 36

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

52

Arturia Rev Spring-636 PIGGA PLUGGAR

Ett välljudande reverb är i mitt tycke den allra mest användbara pluggen för en studio. De pigga fransmännen har dock inte nöjt sig med den plåt som man delade ut som julklapp häromsistens. Man tyckte förstås det kunde passa med ett bra fjäderreverb i mjukvaruform också. Och Rev SPRING-636 går verkligen inte av för hackor.

— • NR 4-2020 • UTGÅVA 392 SÅ HÄR GÅR VÅRA TEST TILL Alla tester i MM är utförda av skribenter med hög expertis och lång erfarenhet inom sitt eller sina områden.

Samtliga produkter granskas utefter en generös testperiod för att skribenten ska kunna genomföra en rigorös bedömning av allt från spelbarhet ned till minsta komponent.

Men det allra viktigaste är att du som läsare får dina frågor besvarade: • Är den här produkten bra?

• Passar den här produkten mig?

• Är den prisvärd?

REKOMMENDERAR

MM REKOMMENDERAR MM Rekommenderar är det högsta betyget vi delar ut. För att en produkt ska erhålla den här utmärkelsen krävs att den håller tillräckligt hög nivå för inget ska nämnas under rubriken ”Minus” i betygsättningen.

MM REKOMMENDERAR

Avid S1 TESTADES I NR 2020-3 Avid har sen urminnes tid levererat både små och stora kontrollytor för Pro Tools, och nu har vi en minsting att komplettera den modulära bjässen S6, flexibla S4 och livevänliga S3: Avid S1. Åtta reglar, OLED-skärmar, rattar och ett gäng knappar – som vanligt styrt över nätverk, och nu har kontrollytan fått en oskiljaktig bästis i form av en läsplatta.!

11 644 SEK

Rare Signals Transatlantic Plate Reverb 2019-9

Plate-reverb eller plåtar har plötsligt blivit högsta mode, och många utvecklar sin egen mjukvaruversion av dem. En av dessa utvecklare är företaget Rare Signals. Vi slår en kik på deras Transatlantic Plate reverb.

149 USD

Toontrack Orchestral Percussion SDX 2019-7

Jag har som ägare till Superior Drummer 3 mycket svårt att tänka mig ett bättre sätt att spendera knappa två tusen kronor. Orchestral Percussion SDX har hittat en perfekt plats på min hårddisk. Och där kommer den stanna väldigt länge.

1 995 SEK

Dexbibell Vivo S9 2019-9

För några år sedan gjorde Dexibell entré på marknaden och har sedan dess fått en hel del uppmärksamhet. Företaget fokuserar på digitala pianon och orglar i hårdvarutappning och med komponenter av absolut modernaste snitt. Idag tittar vi närmare på den fullskaliga klaviaturen Vivo S9. 32 450 SEK

Softube Parallels 2019-5

Då och då kommer mjukvaror som känns fräscha. Parallels är verkligen en sådan då instrumentet tar något förhållandevis enkelt, presenterar det på ett enkelt sätt men ändå medger avancerad ljuddesign.

1 288 SEK

IK Multimedia AmpliTube Brian May TESTADES I NR 2020-1 Vem skulle väl inte vilja kunna spela gitarr som Brian May i Queen? Nåja, det kräver väl sin man, men om det bara är Mays klassiska sound ni är ute efter, har IK Multimedia nu en mjukvara som ska kunna fixa det. Vi kollar det! 125 EURO

Zoom GCE-3 Guitar Lab Circuit Emulator

DPA 2028 2019-8

2019-8

Eftersom både jag och det stora flertalet av MM:s läsare är gitarrister, ligger det nära till hands att kasta ett extra öga på det mesta som kan passa just oss. Idag är det en liten kul manick från Zoom som ska dissekeras, Zoom GCE-3.

1 095 SEK

Sångmikrofonen d:facto 4018 från danska DPA är välansedd och lovordad för sitt klara och neutrala ljud, men kvalitet kommer också med en ansenlig prislapp. För många är därför företagets nya sångmikrofon 2028 välkommen – med 4018 som förlaga men till ett lägre pris.

6 240 SEK

Valhalla DSP Delay

Arturia 3 Compressors You’ll Actually Use

2019-5

Det är inte vilken enkel effekt som helst. Valhalla DSP Delay är ett fullödigt delay, av allra grövsta kaliber.

50 USD

2019-5

Även om man bara ser 3 Compressors… som tre kompressorer, vore de mycket användbara. Nu är inte detta vilka kompressorer som helst, snarare tre noga utvalda, ytterst användbara vintagemaskiner, och det gör dem bara ännu mer intressanta.

199 EURO

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

37

TEST GITARRPICKUPER Text & foto: Gunnar E Olsson

Kinman Zero Hum Pickups the Gilmour Set

Vart tog brummet vägen?

På andra sidan vårt lilla klot, i Australien, finns en tillverkare som tillverkar helt brumfria gitarrpickuper för både Tele, Strata, Jaguar, och andra gitarrer. Vi beslöt oss för att testa en uppsättning pickuper för vår favoritgitarr från just denne tillverkare – Kinman The Gilmour Set.

38

Under det senaste året har det dykt upp allt fler brumfria gitarrpickuper, som ska kunna ersätta de traditionella single coil-pickuperna i våra Strator, Telecastrar, och liknande gitarrer.

Gemensamt för de flesta av dessa nyskapelser har varit att man kunnat byta ut sina vanliga single coilare utan att behöva göra någon åverkan på instrumentet, eller plektrumskyddet.

En del har löst det genom att göra smalare humbuckers, där man helt enkelt trängt ihop de båda spolarna, så de ligger sida vid sida, men så de ändå ryms i samma utrymme som en single coil. Andra har labbat med att lägga de båda spolarna ovanpå varandra, med den aktiva delen av pickupen överst, och en passiv spole under den, anpassad så den tar upp lika mycket brum som den övre, men i motfas, så brumkomponenten i ljudsignalen fasas ut.

Hum-cancelling, eller humbucker, som de stora grabbarna säger. Brumfritt, säger vi.

med ”conductive paint”, koppar-folie, och liknande konstgrepp, men faktum kvarstår: den vanliga traditionella single coil-pickupen är långt ifrån brumfri. Alla strataägare har väl nån gång stått på en scen och försökt hålla gitarren i ett läge, där den inte brummar fullt så jävligt (där i hörnet bakom trummorna är det nästan tyst, eller…?). Och i en studio eller en annan inspelningssituation kan det var precis lika besvärligt – eller till och med ofta värre.

Tillverkare av gitarrmikrofoner, eller pickuper, har länge varit uppmärksamma på det här problemet, så vad gör man? Ja, man labbar med olika varianter av komprimerade humbuckers, som vi beskrivit här ovan, men samtidigt får man brottas med ett annat problem. Det är svårt att få dessa skapelser att låta som en vanlig single coil, och ännu svårare att få fram soundet från en riktigt gammal sådan, typ: real vintage sound.

BRUMFRITT (ELLER INTE)

KINMAN ZERO HUM PICKUPS

Di Marzio och Seymour Duncan har idag varianter på både den första och den andra teknologin, medan Fender (Noiseless, som vi provade i en Fender Ultra Strata för en tid sedan) och dagens testobjekt, Kinman Zero Hum Pickups, fokuserar på den senare.

De gamla (och även nya) Stratorna är ju underbara gitarrer, men i vissa situationer är de riktigt svåra att hantera. Single coilpickuperna har en tendens att ta upp brum från allt som kan generera sådant. Gamla tjock-tv och dito skärmar var ju bra på sånt, men lysrör, scenbelysning, dimmade ljusramper, ja, det mest som ansluts till elnätet, kan ju också fungera som störningskällor för dessa pickuper. Många gitarrer av den här typen brukar ha rätt undermålig skärmning på insidan – hur många kör med skärmad kabel till output-jacket? Räck upp en hand!

Det har visserligen blivit bättre på senare år,

Chris Kinman – en av de få utbildade elektronikingenjörerna i den här branschen – har jobbat med de här problemen i många år, och nu påstår han att han har lyckats lösa den ”fenderska knuten”. Han har nu kommit fram till version 2 av sina Zero Hum Pickups. Han vill inte kalla dem humbuckers, och mycket av hans teknik är både patentskyddad (han har sju olika patent för sina konstruktioner) och rätt hemlig, men Kinman hävdar att hans nya skapelser ska låta som en vintage single coil-pickup gjorde när den var ny.

De legeringar som de flesta pickuptillverkare använder för sina magneter består av olika legeringar av aluminium, nickel och kobolt, alltså: alnico, och där finns förstås många variabler. Magneterna tappar ju även med tiden något av sin magnetism, och detta påverkar ofta ljudet åt det mjukare hållet. Tidigare har man tillskrivet den förändring i soundet som

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

man kan hitta hos åldrade vintage-pickuper, denna magnetismminskning. Kinman har dock en teori om att det inte är så mycket magneterna som åldrats och påverkat ljudet, utan det har istället mycket att göra med att den formvar-isolerade tråden man lindade pickuperna med har påverkats av ålderns tand.

Han har till och med testat att linda om gamla vintage-mickar med ny, likadan tråd som man använde förr, och resultatet blev en betydligt piggare och diskantrikare pickup än innan den åldrade vintage-pickupen lindades om.

Kinman har helt och hållet fokuserat på brumfria pickuper sedan 1985 och i hans första generation av zero hum pickups försökte han efterlikna den tonkaraktär som man ofta hittar i gamla vintage-pickuper. I hans senaste version har han istället haft nytillverkade vintage-pickups som ljudlig förebild.

Liksom gamle Leo och hans kollegor har Kinman även testat olika typer av magneter och lindningstråd längs vägen. Han har tagit fram en speciell form av alnico 5-magneter, som redan från början har lägre magnetism – ungefär 65 procent av den hos en normal alnico-5-magnet. Det innebär att instrumenten kan få längre sustain, och mickarna blir mindre känsliga för så kallade ”wolf tones” – den bieffekt man får av att magneterna drar strängarna emot sig, och förhindrar att de kan vibrera helt fritt. Kinman kallar den här legeringen alnico-K.

KINMAN – KING OF NOISELESS? Chris Kinman är idag en av få, om inte den enda, pickuptillverkaren som enbart bygger brumfria mickar – alltså inga vanliga single coil-varianter överhuvudtaget. Idag finns en hel radda av olika stratamickar i sortimentet, men man tillverkar även tele-, och P-90pickuper, vanliga humbuckers, och mickar för både Jazz-, och P-basar.

TYP Brumfria (dubbelspoliga) pickuper för Stratocaster-gitarrer MAGNETER ”Staggered” alnico Kstavmagneter SETET BESTÅR AV Impersonator E56 i hals-, och mid-läge, Texas Jalapeno i stalläge AVSTÅND MELLAN MAGNETPOLER 49,5, 51, respektive 52,5 mm ÖVRIGT Kan beställas med olika polaritet hos magneterna REKOMMENDERADE POTAR 250 kΩ både för volym och ton REKOMMENDERAD TONKONDENSATOR 0,022 uF, 63–100 Volt Polyester PRIS 3 760 kronor för ett set TILLVERKARE Kinman Pickups, www.kinman.com DISTRIBUTÖR No1 Guitarshop, www.no1guitar.se

✚ PLUS

• Kanske de mest brumfria pickuperna på marknaden • Ingen urfräsning av gitarrkroppen behövs • Låter riktigt bra • Nästan ingen ”string-pull” • Fungerar suveränt både i studio och för livebruk • Perfekt anpassade för sträng­ spridningen ■

MINUS

• Något ”kalla” i tonen

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

39

De finns sex olika pickuper för Strator, eller stratocasterinspirerade gitarrer, och man kan med fördel blanda olika modeller efter eget tycke och smak. The Scoop är en pickup med relativt låg utsignal, och som har det lite undertryckta mellanregistret som kan vara karakteristiskt för Fenders egna pickuper från mitten av -70-talet. Med Impersonator E69 har man haft originalmickar från 1969 som förebild: låg till medium utsignal. Kinman hävdar att E69 låter bättre än förebilderna när dessa var nya. Impersonator E56, har medium utsignal, och även den påstås låta bättre än förebilden från 1956. Impersonator E54 har medium utsignal, och än en gång påstås den låta bättre än originalen med alnico 3-magneter från 1954.

Sen finns det två modeller med lite extra drag i. Texas Jalapeno, som har hög utsignal och med ett ljud, som tillverkaren beskriver som ”beefier & snappier with sweet but sizzling highs” (översättning överflödig?), och till sist Big-Nine-O. Den har väldigt hög utsignal och ett stort och underbart sound, som ska kunna hålla jämna steg volymmässigt med humbucker-, och P-90-pickuper. Dessutom finns sedan en tid tillbaka Kick-in-the-Arse, som är ”very bloody LOUD”, enligt tillverkaren. Samtliga modeller har förstås beskrivningen Zero Hum (helt brumfria). Längre fram i artikeln är det upp till oss att även ta ställning till vad man kan mena med ”låter bättre”.

40

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

Prismässigt ligger Kinmans pickuper en aning över vad man vant sig vid att betala för ett set stratamickar. Vårt Gilmour Set kostar på hemsidan 385 US dollar, och i Sverige är priset 3 760 kronor. Det finns set från 265 dollar och uppåt, och om man köper lösa mickar från Kinman kostar de mellan 95 och 135 dollar stycket.

Om man beställer direkt från Kinman kan man dessutom få ett speciellt framtaget färdiglött anslutningskit, med alla potar, omkopplare, och så vidare, och med fasta kontakter för att ansluta mickarna. Ingen lödning behövs alltså. För er som inte skräms av en lödkolv finns förstås bra anvisningar på Kinmans hemsida. Man betonar där vikten av att även resten av gitarren är ordentlig skärmad. (Naturligtvis är sladdarna från alla Kinmanpickuper skärmade.) Med setet följer till och med en bit skärmad sladd för den sista biten fram till output-jacket.

Utmärkt initiativ!

PROBLEMATIK MED BRUMFRITT Det är klart att det kan vara svårt att få fram exakt det gamla vintage-soundet i en pickup som består av två olika spolar monterade ovanpå varandra. Tidigare har en de största stötestenarna varit att man inte fått samma attack och briljanta diskant som man har hos en traditionell single coil. Ett av problemen i själva konstruktionen av olika brumfria pickuper är

att de båda spolarna inte får ta mycket större plats på höjden än en traditionell single coil.

Man vill ju inte behöva fräsa ur en massa trä ur sitt dyrbara instrument, speciellt inte om man efter något år ångrar sig, och vill stoppa in något annat. Det måste väl medges att Kinman pickups är något högre än vanliga singel coilpickuper, men i de flesta fall fungerar det att montera dem utan större ingrepp.

För att lyckas med den här konstruktionen gör man oftast den övre spolen något lägre (ibland hälften) än vad som är vanligt hos single coilare. Och det är klart att detta påverkar soundet. Och det är det här Kinman lagt ner ett enormt utvecklingsarbete (och många år) på att försöka lösa.

Kinman betonar tre åtgärder som man vidtagit för att närma sig målet: det brumfria vintage-soundet. Man började med att öka höjden (och lindningen) hos den första, översta spolen, men man ville förstås inte öka totalhöjden på spolarna, så man tryckte ihop den undre spolen. Man har även en ”magnetisk skärm” runt huvudspolen. Sen har alltså Kinman sina egna uppfinningar och patentsökta åtgärder som är tänkta att fokusera och koncentrera magnetfältet i pickupen. Detta påstås vara några av hemligheterna bakom det faktum att tillverkaren har kommit så nära de ljudideal man siktat på med generation 2 av sin Impersonator-serie.

Chris Kinman är idag en av få, om inte den enda, pickuptillverkaren som enbart bygger brumfria mickar.

KINMAN GILMOUR SET Okay, Gilmour är kanske inte min gitarrgud, men han hör absolut till favoriterna. Därför kändes det helt rätt att välja ett set Kinmanpickuper som ska efterlikna det sound han skapat med sin idag klassiska svarta Stratocaster. Den kroppen var ju från början ett stycke al i sunburst som målats över med svart lack. Kroppen var från 1968–69 och även lönnhalsen som först satt på var från slutet av 60-talet. Originalmickarna var även de fendertillverkade i slutet av 60-talet. Under åren har den här gitarren genomgått en mängd olika förändringar. En XLR-kontakt har kommit och gått, halsen byttes mot en med rosewoodbräda, och sen tillbaka igen, mickar har bytts, svajarmen har kortats ner, och så vidare.

Men Gilmours sound har ändå på något underligt vis varit i stort sett detsamma. Som kuriosa kan nämnas att Fenders Gilmour Tribute Black Strat är försedd med tre av Fenders Fat 50’s pickuper – något som egentligen aldrig suttit på Gilmours original. Det har inte heller (så vitt vi vet) Kinmans Gilmour Set gjort, tillverkaren har till och med en brasklapp på hemsidan där han påpekar att ”de här seten är vår version av artistens sound, och vi vill inte låta påskina att artisten i fråga använder dessa pickuper, även om man gör det i vissa fall.”

Det här kan förstås upplevas som lite lurigt eftersom man på annat håll på nätet gärna

insinuerar att Kinmans pickuper använts av både Dave Gilmour, Brad Paisley, Prince, Scott Henderson, Lou Toomey, Rob Harris, Hank Marvin, Bonnie Raitt, Anthony Drennan (The Corrs), Jackson Browne, Michael Thompson, John Farrar, och många fler.

Nu ska i alla fall det här setet få chansen att bo i min egen-ihopskruvade Stratocaster­ inspirerade gitarr. Det set vi satsat på består av två Impersonator E56 i hals-, och mellanläget, och en Texas Jalapeno i stalläget. Tidigare set har haft en Fat 50 i stallet, men det ändrades i juni förra året. Det innebär att de två pickuperna som ska ha något av 56 års ljudkaraktär och mediumhög utsignal, kompletteras av en stallmick som enligt tillverkaren ger ett riktigt biffigt sound som låter ”beefier & snappier with sweet but sizzling highs” – Google Translate fick det till: ”köttigare och snappierare med söta men snubblande toppar”, men glöm det! Låt oss i stället lyssna.

27,5 mm är minimimåttet på avståndet från E-sträng till botten av pickupkaviteten.

Min egen gitarrkropp skärmades enligt både Kinmans rekommendationer, och alla konstens regler, med kopparfolie som anslöts till en jordpunkt på en av potarna. Därefter monterades de tre Kinmanpickuperna och kopplades till femvägsomkopplare och potar, som sig bör. Till sist anslöt jag den medföljande skärmade kabelsnutten den sista biten fram till utgångsjacket. Jag justerade även höjden på alla tre pickuperna – även detta enligt Kinmans rekommendationer. Kinman rekommenderar ett avstånd från botten av urfräsningen för pickupen till underdelen på lösa E-strängarna på minst 25,5 mm. När man trycker ner strängen vid 12:e band bör det ge ett avstånd från underdelen av strängen till översta pickupmagneten på ca: 2,5 mm. Ett djup på pickupkaviteten på runt 17 mm är alltså ett bra utgångsvärde. Är det mer får man förstås bättre justeringsmöjligheter.

Man kan ju faktiskt påverka soundet en hel del genom att variera höjden på pupsen.

Närmare strängarna, och man får ett hårdare, mer ”snappy” sound med massor av attack.

Längre ner och de blir mer nedtonade och mjukare i soundet. De här pickuperna har faktiskt rätt rejäl utsignal, och tack vare de svagare magneterna, och i och med att de inte drar lika hårt i strängarna och påverkar ljudet den vägen, kan man köra med rätt litet avstånd mellan sträng och pickup. Här rekommenderar vi att ni

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

41

experimenterar med avståndet tills ni hittar en bra kompromiss som fungerar för just era behov och ljudideal.

OCH HUR LÅTER DET? En vanlig single coil-pickup innehåller inte särskilt många delar. Man lindar en bobin med några tusen varv av isolerad koppartråd.

Inuti spolen placeras sex stående magnetstavar, och det hela monteras på en bottenplatta av ett isolerande material. De båda ändarna av spolen ansluts med två olikfärgade, isolerade sladdar, och ofta sätter man en plastkåpa över det hela.

Det blir ett tiotal delar allt som allt.

Kinmans Zero Hum Pickups av version 2 lär innehålla uppemot 100 olika delar, så om inget annat visar väl det att Chris Kinman verkligen har jobbat på det här. Och det har onekligen gett resultat.

Till att börja med … det är brumfritt. Tack vare pickuperna som lyckas eliminera det mesta – för att inte säga allt – av vanligt 50 Hz brum från elnätet. Och tack vare skärmningen som vi utfört i alla kaviteter i gitarrkroppen, och den skärmade sista delen av signalkedjan fram till utgångsjacket, har vi lyckats tysta mycket annat brum och oljud. Det är faktiskt till och med tystare och brumfriare än vad till exempel Fenders senaste American Ultra Strata kan prestera. Sitter man ovanpå en vanlig rörkombo med gitarren i knäet kan

42

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

man visserligen höra ett visst brum, men så fort man avlägsnar sig några decimeter från förstärkaren blir det så gott som helt tyst – ja, bortsett från allt det vanliga ljudet som kommer ur gitarren förstås. Det vi i dagligt tal kallar musik. Jag har faktiskt inte hört några pickuper i traditionellt single coil-utförande som har hanterat brumkällor på ett bättre sätt än dessa Kinman-pickuper. Utöver alla tips om skärmning av gitarren och liknande, betonar tillverkaren även vikten av att man använder en gitarrsladd av riktigt bra kvalitet – gärna en med låg kapacitans – för att pickuperna ska komma till sin fulla rätt.

Och visst är det brumfria något man verkligen kan uppskatta hos en stratainspirerad gitarr.

Oavsett om det handlar om en live-situation, eller som för mig, att man vill spela in gitarren så rent och snyggt som det bara går. Det brumfria är också en fördel både om man föredrar det renare Dire Straits-inspirerade ljudet, eller ett tyngre, och kanske skitigare sound. Det är ju så att en brumfri signal beter sig snyggare både om den ska hållas ren hela vägen, eller om man ska köra den igenom en over drive-, och/eller en modulationspedal. Man slipper en massa intermodulationseffekter och även ett skitigt ljud blir helt enkelt renare. Ni förstår vad jag menar när ni provat det.

Och när det gäller pedaler fungerar Kinmanpickuperna alldeles ypperligt. Dels för att

signalen är så fri från brum, men även för att utsignalen är så pass hög att den verkligen ”gifter sig” (ett så populärt uttryck!) med de pedaler man serverar den med.

Soundmässigt vill tillverkaren kalla den nya generationens utgåvor ”non aged” (icke-åldrade), till skillnad från den första seriens pickuper som var tänkta att mer försöka efterlikna åldrade vintage-pickuper. Det finns gott om dynamik i ljudet, och bra attack med riktigt rejält bett när man hugger i med plektrumet. Egglägena – läge 2 och 4 på 5-lägesomkopplaren – låter riktigt autentiskt, med mycket ”kvack”, medan kanske framför allt halspickupen i mina öron inte riktigt har det ideala, varma 50-talssoundet. Jag kan uppleva att tonen genomgående är något kall i det övre mellanregistret, jämfört med den idealiska ljudkaraktären hos en vintage single coil från senare delen av 50-talet.

Men det är kanske precis det som Kinman åsyftar i reklamen, när han säger att det låter som en 56:a, fast bättre. Sen är det förstås en definitionsfråga vad man menar med bättre.

Det är definitivt bättre att brummet är borta, men är det också bättre att ljudkaraktären är lite mellanregisterbetonad? Ja, i en mix kan det förstås göra att gitarren sticker ut lite mer, om man är ute efter det.

Chris Kinman menar att Gen-2 pickuperna har samma kristallklara diskantregister, snabba attack, urgröpta (scooped) mellanregister,

Man kan ju faktiskt påverka soundet en hel del genom att variera höjden på pupsen.

och dynamiska omfång som de bästa av de icke-brumfria pickuperna på marknaden. Det stämmer på många punkter. Det är väl bara mellanregistret som jag inte riktigt kan hålla med honom om.

När jag lyssnade på Fenders Ultra Noiselesspickuper av femte generationen för en tid sedan hade man även där siktat på ett ”scoopat” mellanregister, och man kom nog något närmare ett klassiskt 50-tals vintage-sound, just för att man lyckats dämpa miden. Men även Fenders Ultra Noiseless hade en bit kvar. Där var det andra bitar som fattades för att det skulle kunna kännas riktigt mitt-i-prick.

En detalj som bör nämnas och som definitivt bör hamna på plussidan i ett avgångsbetyg är att alla tre mickarna i ett strataset går att få med olika avstånd mellan de yttersta magnetpolerna. En gitarr har ju oftast bredare ”string-spacing” ju längre ner mot stallet man kommer. Det här brukar inte pickuptillverkare normalt bry sig om, men där är Kinman ett lysande undantag. I mitt set var halsmicken tajtare mellan polerna än mellanmicken, och stallmicken var i sin tur anpassad för det största strängavståndet. Det tackar vi verkligen för! Dessutom kan man få pickupkåporna endera med Kinmans logo, eller helt rena, i tre olika färger: vita, svarta, eller åldrade vita. Det finns även hel del andra specar man kan ange, som om man kör med spunnen G-sträng, om

man har en ”compound” greppbräda, och så vidare…

SAMMANFATTNING Det här med att konstruera en brumfri gitarrpickup i single coil-formatet är inget Chris Kinman har tagit med en klackspark precis. Han har jobbat i närmare 50 år med det målet för ögonen. Och hans företag tillverkar enbart brumfria pickuper – med riktigt gott resultat. När det gäller frånvaron av brum lyckas man nog bättre än de flesta tillverkare idag. Längs resan har Kinman samlat på sig 7 olika patent, och idag ser listan på användare av hans pickuper ut som en Who’s Who av de mest kända gitarristerna i en mängd olika musikgenrer.

Det Gilmour-set som vi testat uppfyllde mina högst ställda förväntningar när det gäller att vara helt brumfria. Där ligger man i absolut topp i världen. Sen återstår förstås frågan om de här tre pickuperna fick mig att låta precis som Gilmour i hans solo på ”Shine On You Crazy Diamond”… Det låter jag faktiskt vara osagt.

Både Impersonator E56 och Texas Jalapeno låter bra, även om de inte låter exakt som fenderpickuper från sent 60-tal. Den största skillnaden i mina öron är nog att mellanregistret är något mer markant i Kinman-pickuperna. Det gör att gitarren får lite mer attack, och kanske känns en aning hårdare i tonen. Men det låter

ju riktigt bra. Och det är mer eller mindre helt brumfritt!

För att komma ytterligare lite närmare Pink Floyd-soundet hade jag kanske behövt skaffa en Fender Dual Showman med tillhörande kabinett, eller en Hiwatt DR103 med WEMbestyckat kabinett, som lär vara de två förstärkare som Gilmour använde vid inspelningen av ”Shine On…” Jag vet också att jag kanske borde ha lackat över min betsade Strata med svart cellulosalack, och kortat ner svajarmen, för att komma ännu närmare David Gilmours sound. Men jag är ju en sån där trist typ som menar att det mesta av tonen sitter i gitarristens fingrar, så jag lär aldrig nå fram till Gilmours sound ändå, även om jag ikläder mig både samma plektrum, strängar, och långkalsonger.

Det är ju en väldigt komplex problembild man jobbar med när man ska försöka få en pickupkonstruktion att låta precis som en helt annan konstruktion. Det är ju frågan om man inte ska nöja sig med att få dem att låta riktigt bra, att få dem helt tysta, med bibehållen dynamik och attack. Jag tror att det är det som Kinman egentligen kan sikta på, och där har man kommit riktigt långt på vägen. För Kinman Zero Hum pickups låter riktigt bra. De låter inte precis som gamla vintage single coil-pickuper, men de låter väldigt bra. Jag tror vi får nöja oss med det. Ska vi säga så? —

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

43

musikermagasinet.se EN HELT NY UPPLEVELSE

TEST ANALOG MIXER Text: Johannes Oscarsson

Solid State Logic SiX

Späckad bordsmixer i toppklass Två mickförstärkare, totalt sex ingångar – eller är de tolv? – en beryktad mixbuss och en hel del specialfunktioner – SSL:s minsta mixer landar på vårt testbord och finner sig väl tillrätta.

Vem har inte drömt om att äga ett stort Solid State Logic-mixerbord? Vare sig det är ett gammalt 4000 G+ eller de moderna 9000-riggarna

TYP Mindre bordsmixer & summeringsenhet TILLVERKNINGSLAND Kina/Storbritannien VIKT 3,5 kg HÖJD 12 cm BREDD 27 cm DJUP 31 cm PRIS 15 299 kronor DISTRIBUTÖR Nordic Audio Distribution, www.nordicaudio.eu

✚ PLUS

• Hög kvalitet • Drösvis med funktioner på liten yta • Analog summering och busskompressor är utsökt ■

MINUS

• Lite skarp diskant i EQ:n 46

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

så är namnet synonymt med kvalitet och brittisk excellens. I takt med att produktionsvärlden förändrats har SSL varit bland de bättre på att anpassa sig, och har många produkter som talar även till mindre plånböcker och studios. USBljudkort, signalprocessorer, fjärrstyrd analog summering, rack med lösa SSL-moduler, fristående busskompressor… Vid första intrycket ser SSL:s lilla SiX-mixer ut att vara en enkel fåkanalsmixer men vid en närmare granskning hittar vi lite mer under huven.

SSL SiX Två kanaler SuperAnalogue-mickförstärkare (med DI-ingång), två band EQ , kanalkompressor och fullängdsregel, två stereotappningar, två stereoingångar på reglar, monitorkontroll och hörlursförstärkare. Okej, okej, det är väl inte revolutionerande även om det är lyxigt med kompressor på mickingångarna.

Vad mer?

Talkbackfunktion är inte unikt, men att ha SSL:s Listen Mic Compressor på talkbacken är mer ovanligt. Och vad sägs om en SSLbusskompressor som styrs med två enkla rattar? Den naturliga frågan blir varför man skulle ha en busskompressor för bara två mikrofoner och två stereoingångar. Svaret finns ovanför masterregeln på mixern; trycker man ner rätt knappar får man in fler kanaler till masterbussen och landar i tolv kanaler som summeras – med möjlighet till SSL:s busskompressor.

Att SSL blev uppköpt av Audiotonix innebär att de har tillgång till kinesisk tillverkning av hög kvalitet vilket möjliggjort ett lägre prisläge än tidigare produkter som byggts i Storbritannien. Samtidigt hålls kvalitetsfanan högt med imponerande specifikationer gällande maximal utnivå (+27,5 dBu), dynamiskt omfång (112117 dB beroende på hur många kanaler som är öppna) och frekvensomfång (4-80 kHz).

Själva mixern är format som en kil vilket gör att reglarna hamnar en bit ovanför marken, med ingångarna överst på mixern allra högst. På baksidan finns tappningar, sends och returer för inserts, monitorer och mixutgång – och strömingång på en 5-polig XLR. Det uppenbara utlämnandet här är förstås en USB- eller Thunderboltkontakt. Varför finns inte möjlighet att strömma ljud till och från en dator? Det enkla svaret är gissningsvis att man vill hålla priset nere och låta användaren själv välja vad för ljudkort man vill använda.

SSL:s minsta mixer hittills är späckad med funktioner och fyller många roller trots det lilla formatet.

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

47

KANALERNA De två huvudkanalerna börjar förstås med sin ingång; SSL konstruerar ofta sina kanaler så att eventuella DI- och linjeingångar anpassas i impedans för att sedan gå genom mickförstärkaren. Mickförstärkaren är mycket linjär, har

låg distorsion och mycket lågt egenbrus (-127 dB). Drygt 70 dB användbar mickförstärkning får väl sägas vara mycket bra.

Insertfunktionens send är alltid igång och är en rimlig utgång att använda för en direktutgång till en AD-omvandlare eller ljudkort.

Lite störigt kan jag tycka, att den inte finns

på en egen kontakt utan måste brytas ut från Dsub-kontakten.

Härnäst kommer en enkel EQ på två band med högt (3,5 kHz) respektive lågt (60 Hz) shelvingfilter. I klassiskt flexibel SSL-stil kan man som tur är växla båda filtren till ett vanligt bell-läge med en knapp – och då hamnar filtren

En myriad knappar och rattar aktiverar funktioner som att routa kanalen till en extra mixbuss, koppla in busskompressor, ändra EQ-kurvan et cetera.

48

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

på 200 Hz respektive 5 kHz. Smart, flexibelt och platsbesparande och typiskt klurigt brittiskt tänkt.

Kompressorn med en enda ratt är fast monterad vid 2:1 och låter som ett hårt knä.

Attacktiden är programberoende och försöker känna av hur ljudsignalen beter sig för att orsaka ”minimal skada”. Automatisk gain kompenserar för den dämpning kompressorn orsakar.

En egenskap som annars snarare ses på betydligt större mixerbord är att tappningarna (på brittiska kallade Cue) är i stereo, och således har panoreringsrattar. Lyxigt med äkta stereo till både reverb och lyssningar.

Det finns så många små funktioner och specialknappar på den här enheten. Vad sägs om möjligheten att routa en alternativ ingång till Cue 1, för att sedan med en annan knapp lägga till Cue 1 till mixbussen? Eller att muteknappen också routar kanalen efter regel till en andra mixbuss med sina egna utgångar?

Möjligheten att routa in extra ingångar direkt till mixbussen och lägga busskompressorn på dem, bra kontroll över tappningarna, monitorkontroll med alternativlyssning och hörlursförstärkare… Fullpackat.

IN MED SIGNALER Tanken med SiX måste ju vara att stå för den analoga kvaliteten i ett mindre sammanhang, styra upp ingångarna och skicka dem till rätt ställen. Mickförstärkarna är mycket klara och har rejäl kapacitet utan att bli brusiga, i klass med fristående mickförstärkare eller stora analogbord. Kanalens insert-send ligger efter EQ och kompressor, så om man väljer att aktivera de funktionerna får man möjlighet att styra upp ljudet på väg in i exempelvis en DAW. Man kan förstås sedan mata in en helt annan signal på insert-returen för att få in ytterligare en signal.

Jag gillar att EQ:n är så pass flexibel när man skruvar; möjligheten att välja mellan shelvingoch vanliga bell-filter är klok. Basen är det bra klös i och det händer mycket när man skruvar, och nog händer det mycket i diskanten också.

Men… Jag blir inte riktigt kompis med diskanten. 3,5 kHz känns baske mig som att det är för lågt ställt, som att allt för många källor jag skruvar på blir vassa snarare än brighta eller luf-

än kostnaden för en SiX. Ställ tröskelvärde tills önskvärd 4:1-kompression uppnås, kompensera med gain och det är klart. Inget tjafs, inget trams. Jämför jag med några av de vanliga pluggar jag använder när jag busskomprimerar är den inbyggda kompressorn här läskigt nära.

Oerhört prisvärd funktion, som säkert någon kommer att köpa apparaten för enbart denna förmåga.

Busskompressorn är utsökt bra; det här är alltså i praktiken samma konstruktion – om än förenklad – som man betalar betydligt mer för än kostnaden för en SiX. tiga. Jag vill komma åt den fina luftiga brittiska diskanten, men den undflyr mig. Shelvingfiltret känns även tunnare än bell-läget vid samma förstärkning. Däremot är båda lägena användbara för att slipa ner för vassa ljudkällor, märker jag.

Kompressorn är trevlig för att få styr på oregerliga signaler. Den tar lätt kontroll över toppar och är så pass snäll att den inte ställer till det med ett sound som man sen inte kan bli av med.

AKTIVERA MIXNINGSLÄGE Med några knapptryck och val av kopplingar kan man alltså få in ett flertal analoga signaler in i mixern för att summeras. Uppemot tolv kanaler kan skickas in och summeras ihop analogt genom SSL:s legendariska kretsar. Punch, klarhet, brittisk rapphet – det är inte alls dumt. Och dessutom ger en knapptryckning möjlighet att koppla in den legendariska busskompressorn.

Busskompressorn är utsökt bra; det här är alltså i praktiken samma konstruktion – om än förenklad – som man betalar betydligt mer

SAMMANFATTNING Vilka lägen kan SiX passa? Som högkvalitativ front i en hemmastudio, voiceover- och speakerinspelning för postproduktion, podcasting, tja – de f lesta lägen där man använder en liten mixer. Behöver du riktigt bra och rena mickförstärkare? Check.

Behöver du enkel monitorkontroll? Check.

Snabbjobbade kompressorer, eller en hög­ klassig enkel busskompressor? Analog summering? Artistlyssning med talkback?

Check, check, check och check. I ett så litet format finns nu plats för allt detta, till ett faktiskt överkomligt pris. Kvaliteten är genomgående hög med genomtänkta funktioner, om än equalizerns diskant känns lite vass. Är man på jakt efter en fåkanalsmixer som kan agera front för annan utrustning så kan denna fylla ett behov med en kvalitet som få andra produkter. Förmodligen kommer jag att stöta på denna i en mängd lösningar som jag knappt kunnat förutse själv. —

Mertalet in- och utgångar är samlade på baksidan vilket underlättar och döljer dem, och flera finns på Dsub-kontakter.

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

49

GUIDE PIGGA PLUGGAR Text: Gunnar E Olsson

Självspelande trummor & två nya reverb Som vi berättade i det förra avsnittet av den här artikelserien, ska vi här försöka kika lite extra på pluggar – nya eller gamla – som vi inte riktigt hinner med i vårt vanliga testande. Fokus kommer att hamna på originalitet, prisvärdhet, och andra egenskaper som kan vara värdefulla i hemstudiosammanhang.

AUDIOMODERN PLAYBEAT Vi börjar med att kika på en liten app som jag haft riktigt kul med på sistone, Playbeat från det lilla företaget AudioModern. Det här företaget verkar ha specialiserat sig på lite udda pluggar – både effekter och mjukvaruinstrument.

Playbeat är en av två pluggar som jobbar på liknande sätt. Den andra appen, Trigger, gör det som Playbeat fixar med trummor och slagverk, istället med tonala instrument som syntar och sample-players.

Playbeat kallas av utvecklarna en Creative

Groove Randomizer plugin. Den genererar slumpmässiga beat och pattern för slagverk – eller vilka samplingar du väljer att ladda in i programmet. Till skillnad från en vanlig stepsequencer, skapar Playbeat olika mönster utifrån egna algoritmer och slumpmönster, genom

Här slumpar du fram de olika mönstren. Observera att du kan bestämma vilken den av samplingen som ska spelas upp, i det lilla vågformsfönstret.

50

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

att kombinera toner i olika steg, tonhöjd, volym med mera. Man kan slumpa fram både stegen, tonhöjd, och volym, endera för varje sampling, och de olika parametrarna, separat, eller allt på en gång. Du kan även låsa ett mönster för en sampling om du känner dig nöjd med den, ”mjuta” eller sola ett enskilt instrument, och så vidare… Man kan även begränsa (uppåt och neråt) hur många slag som spelas, hur mycket de ska varieras – i både tonhöjd och volym.

ALLA PATTERN BLIR OLIKA Det normala förfarandet är förstås att man drar in fyra (det är tyvärr max) olika samplingar av trummor, slagverk, eller liknande, och det var precis vad jag började med. Sedan kom jag ihåg att jag hade en massa annat i ljudväg liggande.

Det var då det roliga började på allvar. Allra

roligast blev det när jag drog in ett gäng ”snippets” ur intervjuer som jag har gjort med olika artister. Wow! En blandning av spoken word poetry och allmän ljudkuliss. Lite som Vince Clark från första Yazoo-plattan.

Och alla mönster blir olika. Variations­ möjligheterna är ju faktiskt snudd på oändliga.

Maximalt antal steg/steps är 16, men man kan välja att låta alla spår vara olika långa, börja och sluta på olika ställen, spela olika tonlängder, med olika mängd shuffle-inställningar.

Dessutom bestämmer man ju själv spannet för både hur många steg som genereras, tonomfånget, och MIDI-volymen på varje sample.

Det blir väldigt många variabler, och det går att generera väldigt märkliga rytmer. Allt blir förstås inte lika användbart, men man får absolut inte klaga på variationsmöjligheterna.

PLUS OCH MINUS • Synkar till värdprogrammets tempo • Styrbart via MIDI • 64- och 32-bitskompatibel • Snabbladda förinställningar (du kan spara 16 egna preset) • Justerbar kvantisering • Quick-Copy till en kanal • Ställ in önskad sekvenslängd • Den enda pluggen i sitt slag (enligt utvecklaren)!

PLATTFORM VST/VST3/AU/AAX/för iOS, & fristående TILLVERKARE AudioModern, www.audiomodern.com PRIS 49 euro. Tillsammans med Riffer (som slumpar liknande MIDI-toner/melodier för synt eller sample-player) 79 euro PLAYBEAT Senaste uppdateringen innehöll MIDI Drag/Export & MIDI output, plus lite annat smått och gott. Det enda jag skulle önska vore att man kunde utöka spåren till sex, eller varför inte åtta. Fyra är lite begränsande, trots allt.

PlayBeat lirar med Mac OS X 10.12, och Windows 7 eller senare. Den behöver minst 50 MB ledigt hårddiskutrymme, och en pålitlig internetuppkoppling för nedladdning och aktivering (3 datorer kan aktiveras).

Här hanteras tonhöjd.

NR 3-2020 MUSIKERMAGASINET

51

TRE REVERB DU KNAPPAST KAN LEVA UTAN? Sedan hände exakt det vi förutspådde – fast med lite extra-bonus. Arturias plåtreverb, som vi berättade om i förra avsnittet, fick två kompisar i form av ett fjäderreverb och ett helt ”egetkonstruerat” reverb av absolut senaste snitt. Som grädde på moset bakade man ihop dessa tre reverb med tre delayer, tre kompressorer, och alla de andra tre-pluggarna av olika varianter, ”som vi verkligen kommer använda” i ett enda stort drömpaket, FX Collection. De tre reverben i det nya paketet lär vara ”de mest välljudande, mest justerbara, reverben som någonsin tillverkats, och de finns nu i din DAW”; det är i alla fall vad utvecklarna själva påstår.

ARTURIA REV SPRING-636 Ett välljudande reverb är i mitt tycke den allra mest användbara pluggen för en studio. De pigga fransmännen har dock inte nöjt sig med den plåt som man delade ut som julklapp häromsistens. Man tyckte förstås det kunde passa

med ett bra fjäderreverb i mjukvaruform också.

Och Rev SPRING-636 går verkligen inte av för hackor. Man har än en gång använt sitt mjukvarukunnande, och – man betonar det– man är ju inte bara utvecklare. Många på företaget är även producenter och vet vad man kan behöva för att få ett spår att låta bra. Man har använt sin TAE-, och sin Phi-teknologi för att återskapa inte bara en fjädertank (den låda som fjädrarna sitter i), man har skapat mjukvaruemuleringar av inte mindre än åtta olika reverbtankar från flera olika tillverkare. Grundenheten är det legendariska fjäderreverbet Grampian 636, ett reverb som används av både Pete Townshend (the Who), för dess snygga sätt att dista, och av den legendariska dub-producenten Lee ”Scratch” Perry (reggae och ska-musik).

För den som vant sig vid den spartanska uppsättningen av styrdon på sin gitarrförstärkare väntar här en oväntad rikedom. I stället för en ynka ratt att enbart reglera mängden reverb med, får vi här en volymratt för ingångssignalen, en för Decay (längden på reverbet), en

Space Echo emulerar den fjädertank som sitter i det populära tape-ekot med samma namn.

52

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

Width och en Blend. Dessutom finns en liten ratt för att (över-)styra utsignalen. Men det kommer mer! Genom att klicka på en symbol i övre högra hörnet öppnar man en dold panel med en massa extrafinesser. Och här hittar vi både ett pre-delay, ett pre-filter, knappar för att välja bland de åtta olika tankarna, samt en post-eq-del. Mums!

Bland reverbtankarna hittar vi två olika Gibbs (ett systerbolag till Hammond, många hammondorglar använde dessa), fyra olika Acccutronics-tankar, en Space Echo, och en Synthi. Mera mums!

VÄLLJUD OCH MOTSATSEN Värt att nämna är att många av de här reverbtankarna låter bra, på ett sätt som bara gamla fjäderreverb kan låta. Om man vill att det ska låta lite skitigare har man möjlighet att dra på lite mer på ingångsvolymen. Det steget emulerar ett germaniumtransistorförsett ingångssteg, och det kan skita till ljudet riktig ”snyggt”. Man har även emulerat två olika ingångar, en med

linjenivå och en mickingång. Väljer man den senare är det extra lätt att överstyra den – på gott och ont. Du kan även elda på lite ytterligare med den lilla ratten för utsignalen, om du är lagd åt det hållet. Ytterligare lök på laxen får man med både ett pre-delay (för att ge lite mer space åt reverbet), och ett filter för att forma ljudet innan det går in i reverbet. Och dessutom har man ett ytterst habilt filter även på utgången. Testa gärna även lite olika inställningar på Width – bredden på ljudbilden. Det är inte alltid ett reverb gör sig bäst i full cinemascope. Mono kanske funkar bättre i en viss situation.

Av de olika reverbtankarna har de alla en smula olika ljudkaraktär. Det är förstås en ynnest att kunna sitta och välja mellan åtta olika. Och av alla olika mjukvaruversioner av fjäderreverb tycker jag nog att SPRING-636 kommer allra närmast originalens något skramliga grundkaraktär. Ladda gärna ner en demoversion av pluggen och prova själva, vetja!

Det finns en bra uppsättning med presets för den som inte orkar ratta på egen hand.

PLATTFORM VST/VST3/AU/AAX, NKS-kompatibilitet är på G TILLVERKARE Arturia, www.arturia.com PRIS 99 euro

Den inbyggda undervisningsdelen förklarar de olika funktionerna på ett lättbegripligt sätt. Här är det reverbtankarna som avhandlas.

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

53

ARTURIA REV INTENSITY – FUTURISTISKT DIGITALREVERB Om ni tyckte att SPRING-636 erbjöd en massa ljudmöjligheter, kommer ni antagligen smälla av när ni öppnar det sista av de tre nya reverben från Arturia, Rev INTENSITY. Snacka om att endast fantasin sätter gränser. Det här hade användare av digitala reverb från förr, från tillverkare som AMS, Eventide och Ursa Major, aldrig ens kunnat drömma om.

Jag måste få citera tillverkaren: ”Det här är inte en kopia, inte en emulering, inte en hyllning. Rev INTENSITY är ett spännande, originalreverb som kommer att förändra det sätt du tänker när det gäller den här typen av effekt”.

Jag har haft tillgång till det här reverbet några veckor, men det känns bara som att jag hunnit skrapa lite på ytan – inte kommit i närheten av

att utnyttja alla de olika sätt man kan påverka ett ljud med den här pluggen. Men skam den som ger sig. Jag kommer att fortsätta, och fortsätta …

mycket man lastar CPU:n i alla lägen. Det är ju ingen vits med att ha makalöst storslagna effekter om processorn går på knäna när man kopplar in dem.

INBYGGD HANDBOK

MASSOR AV MODULATIONSMÖJLIGHETER

Liksom sina båda syskonmodeller på reverbsidan har INTENSITY en inbyggd funktion som berättar vad alla de olika funktionerna kan användas till. Och här har utvecklarna verkligen tänkt utanför boxen, inte hängt upp sig på hur ett digitalreverb normalt funkar. Man har använt modern algoritmteknik för att skapa ett reverb som låter så j-a bra att det nästan är oförskämt. Men samtidigt har man byggt in funktioner som gör att man kan vrida till ljudet på det mest häpnadsväckande sätt. Dessutom har man varit noga med att hålla koll på hur

Utöver alla de vanliga kontrollerna, och några inte fullt så vanliga, som modulation, freeze, softclip, och feedback, har Rev INTENSITY både en pre- och en post-filterdel – båda tämligen avancerade – men det stoppar inte där. Det finns även en side-chain-relaterad Envelope Follower, med egen kompressor, och något som utvecklaren kallar Function Generator – och här kan det moduleras så det står härliga till.

Med Envelope Followern kan du påverka upp till fyra olika destinationer, och med Function

Med Envelope Followern kan du skapa helt nya modulations-effekter och styra upp till 4 olika parametrar.

54

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

Generatorn kan du skapa ytterligare en massa intressanta ljudeffekter. Ladda ner demoversionen och testa INTENSITY! Kolla alla de förinställda programmen och skruva sedan till dem efter eget tycke och smak. De finns både en nedladdningsbar handbok och den inbyggda undervisningen att luta sig emot, om det skulle börja bli snårigt.

Det här är riktigt spännande grejer! —

PLATTFORM VST/VST3/AU/AAX, NKSkompatibilitet är på G TILLVERKARE Arturia, www.arturia.com PRIS 99 euro

Med alla funktionerna ”blottade” är Rev INTENSITY onekligen en imponerande effektplugg, och ljudmässigt är den minst lika imposant.

NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

55

MUSIKERMAGASINET

DÄR DRÖM BLIR VERKLIGHET

MUSIKER MUSIKPRODUKTION KOMPOSITION SÅNG, SINGER/ SONGWRITER KONSTNÄRLIGA UTBILDNINGAR PÅ HELTID OCH DELTID

RACKSKÅP – STUDIOMÖBLER

WWW.JBMUSIK.SE | TFN 0470-845 78

kulturama.se/utbildningar

Nordens största skola för estetiska utbildningar

För AV-branschen närmare Monitor Roadshow är Nordens största B2B-mässa för yrkesverksamma inom den audiovisuella branschens alla delar, med fokus på mötet, tekniken och affärer

Malmö | 19 okt Malmömässan Göteborg | 20 okt Åbymässan Stockholm | 22 okt Stockholmsmässan

56

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

GALLERIAN För annonsering i Gallerian, kontakta: Camilla Hansen camilla@hansenforlag.se • 031-775 65 40 Hansen_Miniannons_44x44mm_Layout 1

Ljudtekniker/Producentlinjen Ljudtekniker/Producentlinjen Ljudtekniker/Producentlinjen Ljudtekniker/Producentlinjen

t Ki s a m 12 mo on kl. nd in Lo 95:9 6.

Din partner inom installation, A/V, PA och event, sedan 1985

Rätta till akustiken i ditt studiorum! ®

www.arva.se

.. ..

Soker .. .. du den ba..sta .. utbildningen SoSoker dududen den babasta stautbildningen utbildningen inom musik och ..ker ..musikproduktion?

Soker du den basta utbildningen

inom inommusik musikoch ochmusikproduktion? musikproduktion?

• Kreativ yrkesutbildning 2 år inom musik och musikproduktion?

• Kreativ •• Kreativ yrkesutbildning yrkesutbildning 2 2årår år Kreativ yrkesutbildning 2 • Ljudteknik & musikproduktion Kreativ yrkesutbildning 2 år • Ljudteknik ••• Ljudteknik && musikproduktion Ljudteknik &musikproduktion musikproduktion • Musik & låtskrivning Ljudteknik & musikproduktion • Musik ••• Musik låtskrivning Musik&& &låtskrivning låtskrivning • CSN Musik • CSN ••• CSN CSN & låtskrivning • Öppet Hus söndag 16/2 24/5 kl 13–17 CSN • Öppet ••• Öppet Hus Hus söndag söndag 16/2 16/2 &&&24/5 24/5klkl 13–17 13–17 Kursstart 31 augusti 2020 Kursstart 31 augusti • Kursstart 31/8 2020 • Kursstart •• Kursstart 31/8 31/8 2020 2020 2020

studioblue.se studioblue.se studioblue.se Info@studioblue.se studioblue.se Info@studioblue.se

Info@studioblue.se Info@studioblue.se Info@studioblue.se

Scott Gorham -Thin Lizzy| Dregen Fredrik Thordendal | Kalle Moraeus Chrissie Hynde | Moneybrother | Hagström Claes Yngström | Ibanez | Ran | Mayones Conklin Guitars USA | .strandberg*

KOMPLETTA LJUDSYSTEM

MER FÖR PENGARNA MED MM-APPEN Till dig som prenumererar på Musikermagasinet.

Med MM-appen får du tillgång till alla nummer av ­Musikermagasinet, från nummer tolv 2010 fram till nu, helt utan extra kostnad.

Ladda hem appen från AppStore eller Google Play.

Du hittar också MM på de digitala prenumerations­ tjänsterna Readly, Ztory och Paperton.

• Installation • Portabelt • Konsert • BIO • Högtalare • Förstärkare • Processorer

19” RACKTILLBEHÖR

• Rackskåp • Paneler • Ström • Hyllor • Förvaring • Skrivbord • Belysning

SCENTILLBEHÖR

• Kravallstaket • Trosslyftar • Scenpodier • Line array lyftar • Tross • Tillbehör

KABLAR, KONTAKTER, STRÖM

• Multikabel • Digitalkabel • DMX-kabel • 19” PDU • Backlineström • Elcentraler • Multidon • Högtalarkabel • Strömkabel

HÖGTALARELEMENT

• 3”-21”element • Drivers • Waveguides • Horn • Service • Omkoningar • Membran

www.lundgren.se

Boken om liveljud

BOKEN OM LIVE

it hendrer in pharetra ut diam purus, eleifend m quam erat hendreelementu Phasellus entum. Mauris a justo tibulum m congue. suad ndu justo fermMauris male ue eget it bibe . cursus ttis cong eu ante rdum in mi inte ida urna risus scelerisque sagi a blandit. Cura tas s sed grav enim in tellu t eros malesuad per ac, eges sem volutpat isse vitae tur risus sit amemolestie sed corper , ullam diam, consecte vitae ante cula uam giat. Aliq iscing sed vehi Maeurpis, adip entum. corelem ullam facilisis amet felis sent pharetra endisse nisl sit . Prae en. Susp dignissim m vel eleifend issim a sapi Mauris sagittis . m. Sed dign m ipsu amet, nec eros a vestibulu modo sit lobortis nec com aliquet nunc euismod mattis a vel dui titor. Etiam pellenper port lis est t velit sem purus mol ligula. Suse tincidunbitur sagittis cursus et augu ibulum rtis Cura erat est, ntesque vest ipit nec lobo dunt cursus.

In sed e pelle sed susc rdum. tortor, ortor tincileo non inte ut. Fusc citudin tristique t fringilla m eros solli am, nibh dui dictu aliqu sto, vel luctus ut orci mattis, les. rdiet soda

INSTALLATIONSTILLBEHÖR

LJUD er

Jens Walth

• Projektorfästen • Stativ • Förstärkare • LCD stativ • 100V system • IP Audio • Mixerförstärkare • Processorer • Case • Lineboxar • Signaldistribution • Beslag

per t velit semcurt tincidun augue tortor tincidun conselobortis a id . Donec eldunt. Duis end ligul e dignissim Etiam eleif lis diam tinci potenti. Phas m c vulputat in cursus. endisse quis iacu vestibulu rci in nun ndum urna ntesque us ligula. Susp ntesque bibe est pelle e pelle et curs mattis mollis in ut. Fusc purus . In sed erat est, is citud solli agitt m eros interdum eo non justo, vel dictu ces m ultri sa posuere ac. mod mas

LIVEL

BOKEN

OM

lther

Jens Wa

JUD

lass

masterc

Kontakta oss för mer info eller ansök om konto Telefon: 08-92 86 00 Mail: info@prophon.se Web: www.prophon.se NR 4-2020 MUSIKERMAGASINET

57

MUSIKERMAGASINET

NR 5-2020 UTE 25/8

BYGGSPECIAL

VI BETSAR EN GITARRKROPP, DEL 1 Ni som läste Musikermagasinets artikel om hur man lackar och relikerar en gitarrkropp, tyckte kanske att vi gjorde det lätt för oss – och det stämmer kanske. Just därför ska vi försöka bättra oss. I nästa nummer ska vi betsa en stratakropp, och samtidigt försöka få den så snygg som vi bara kan.

NORD WAVE 2 REASON STUDIOS REASON 11 SOLID STATE LOGIC SSL 2+ 58

MUSIKERMAGASINET NR 4-2020

GUNNAR E OLSSON

TESTER

ROCKHISTORIENS VINGSLAG. Trummor fångade i samma miljö som några av rockhistoriens mest banbrytande skivor – nu tillgängliga dygnet runt i din dator. Välkommen till The Rooms of Hansa SDX, en alltigenom unik expansion för Superior Drummer 3, inspelad i alla fyra rum i Berlins legendariska Hansa Tonstudios.

WWW.TOONTRACK.COM

NEW

presets, amp models & effects.

NEW

performance -ready foot switch.

NEW

NEW

improved Fender Tone ® 3.0 app.

construction for next level sound.

GTX M U STA N G

™

THE ULTIMATE MODELING AMPLIFIER A better bolder version of our mighty Mustang ™ amp, now with unbeatable stage -ready sound – packed with endless features and effects.

©2020 Fender Musical Instruments Corporation. All rights reserved. FENDER, FENDER in fanciful script and FENDER TONE are registered trademarks of FMIC. Registered in the U.S. and foreign countries.