Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5 - 2016

JULGRYTAN I Frälsningsarméns julinsamling för att hjälpa behövande ingår den välkända julgrytan. SID 24 GIVMILDHET FÖRVANDLAR Mats Wiberg ser människors vilja att hjälpa den som har det svårt. SID 9

# 5.2016

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 133:e årgången.

Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Johnny Kleman Redaktion Charlotte Ander, Lars Beijer, Annette Emmoth, Mia-Lisa Dahlqvist, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö Utgivning 2017 20 januari, 10 april, 19 juni, 11 september och 24 november.

Vill du inte ha Nya Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsfoto The Salvation Army/Library of Congress och Jonas Nimmersjö.

Internationell ledare André Cox Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5 Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

2

Mitt i det vanliga HAN BLEV SOM EN AV OSS. Gud väljer

att bli människa. Betyder det att vi underskattar vanligheten istället för att se möjligheterna? Jag tänker inte i första hand på den gråtråkiga, enahanda tristessen utan den vardagligt kloka närheten och personliga relationen. Gud väljer att kliva rakt in i den. Där jag är, där vill han också vara.

Den här tiden på året är det lätt att längta bort. Vädret är inte det roligaste och om vi som människor kunde gå i ide, tror jag att det finns en och annan svensk som skulle fundera på att göra det. Men Gud väljer att möta oss just där i den skräpiga hallen där skorna ligger huller om buller. Där vid hållplatsen i snålblåsten och snöslasket står han tillsammans med oss och väntar på en buss som aldrig

VEM ÄR JAG ATT SE BORT? VEM ÄR JAG ATT FÖRSÖKA IGNORERA BEHOVEN DÅ GUD VALDE OCH FORTFARANDE VÄLJER ATT STÄLLA SIG MITT I DEM? tycks dyka upp. Han är närvarande i det vanliga. Tillsammans med oss.

Det säger mig något. Det påminner mig inte bara om hans värmande och välsignade närhet i mitt liv, utan talar skarpt till mig om mitt eget medmänskliga ansvar.

Vem är jag att se bort? Vem är jag att försöka ignorera behoven då Gud valde och fortfarande väljer att ställa sig mitt i dem?

Gud måste inte, men han vill dela vår var-

dag. Det borde ju vara ett uttryck för att han ser potentialen. Köksbordssamtalets kraft! Och här sitter jag och beklagar mig över den monotona lunken.

Men pratet om en meningsfull vardag får inte bli en hurtfrisk klyscha som i värsta fall ger oss dåligt samvete. Det handlar inte om en ansträngning eller plikt, inte om ytterligare ett krav mitt i halsflusstider. Nej, det handlar om en chans att få vara närvarande tillsammans och hinna leva. Hinna njuta också av allt det triviala och enkla. Lära oss något nytt, förstå något mer och låta perspektivet vidgas. Visst är väl livet för kort för att vi skulle slösa bort alla vanliga dagar i väntan på något annat, extraordinärt som kanske aldrig kommer?

Då Gud blir människa i Jesus Kristus kliver han ut ur det vi skulle kunna se som flashigt, storslaget och endorfinkickande. Bort från det hypade och upphöjda in i något mycket beige och vanligt.

Paulus uttrycker det med orden att ”Han vakade inte över sin jämnlikhet med Gud utan avstod allt och blev som en av oss”.

Så viktig är vår dagliga verklighet för Gud. Mitt i allt det vanliga behöver vi Gud… och varandra.

Så, mitt i allt det novemberdimmiga; låt oss finnas till för varandra. Det är gudomligt!

Eva Kleman

28

32

Innehåll

#5.2016 PERSONLIGT

TRO

Anders Gårlin önskar att fler ska förstå Myrornas betydelse för Frälsningsarmén.

Lennart Lundberg skriver om begreppet hjälpande, ett av Frälsningsarméns kärnvärden.

4. Bidra med erfarenhet

SÅ FUNKAR DET

9. Givmildhet förvandlar

Mats Wiberg ser människors vilja att hjälpa den som har det svårt.

FOKUS

12. Frälsningsarmén hjälper Vid många kårer får behövande olika slags hjälp till jul.

MIN VÄG TILL GUD

16. Jag valde att säga ja till Jesus

20. Hjälpande

GENERALENS JULHÄLSNING

22. Historiens riktning ändras General André Cox uppmuntrar till julfirande.

OM OSS

24. Gammalt och nytt om julgrytan Karin Bondesson beskriver ett mångskiftande arbete kring julgrytan.

VERKSAMHET

Anna-Lena Paulsson har varit frälsningsofficer under många år och leder Söderkåren i Stockholm.

28. Kärnvärden i verksamheten

KRÖNIKA

VÄRLDEN

Brittmari Karlsson ställer flera frågor om tid.

Christina Jeppsson berättar från hennes och maken Bos arbetsfält i Myanmar.

19. Fira ett barns födelse

Under veckan öppnar Frälsningsarmén i Umeå dörrarna för många barn och vuxna.

32. Vart är du på väg?

Nya Stridsropet är en tidning om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Nya Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och intresserade. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Nya Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet Kontakta redaktionen om du inte längre önskar få Nya Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

3

4

Personligt | anders gårlin

Bidrar med erfarenhet Att Anders Gårlin är en upptagen man förstår man när man ska boka tid för en intervju. Ändå ger han mycket av sin tid för Frälsningsarmén. Vi möter Anders från Tranås i Frälsningsarméns lokaler i Västerås. Myrornas styrelse, där han sedan fem år tillbaka är ordförande, har nyss haft ett möte och Anders Gårlin har en lucka för oss innan tåget hem ska gå.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

U

nder intervjun påminns vi bara om den fullbokade vardagen när vi behöver skynda till stationen för att han inte ska missa tåget. Till vardags arbetar Anders Gårlin på IKEA i Holland dit han veckopendlar från Tranås.

Att han är frälsningssoldat är inget han sticker under stol med. Var han än har bott i världen har han och familjen varit aktiva i lokala kårer. Anders har också varit engagerad centralt på Frälsningsarmén. Först som internationell sekreterare i ungdomsförbundet, där han drev olika samarbetsprojekt mellan länder och introducerade så kallade ”vänländer”. Under några år var han även ordförande i ungdomsförbundet. Anders har också länge suttit i Myrornas styrelse.

Han hade länge känt att hans tid var begränsad och att han inte kunde engagera sig i allt, men ville ändå göra något för Frälsningsarmén.

— Då fick jag en fråga om detta, och tänkte att med min erfarenhet från både produktion och detaljhandeln kan jag ha något att bidra med, berättar Anders.

Han ville göra något för Frälsningsarmén, för andra människor utifrån den kompetens och den erfarenhet han har.

Detta var ett sätt för honom att göra det.

MYRORNA har en mycket viktig roll i

Frälsningsarmén och Anders ser inte Myrorna och Frälsningsarmén som två skilda saker. Bland annat bidrar Myrorna med en stor del till att driva Frälsningsarméns sociala arbete. Det är inte bara där som Myrorna gör samhällsnytta, menar Anders. Han hoppas att soldater och officerare som idag inte ser det, ska få upp ögonen för Myrornas betydelse för Frälsningsarmén och samhället.

— Om de kunde förstå den samhällsnytta Myrorna gör, förutom överskottet som går till Frälsningsarmén, säger Anders.

Det handlar till exempel om att erbjuda tvåtusen personer arbetsträning och all den återanvändning som Myrorna stimulerar till, genom de 8 400 ton textilier som samlas in varje år.

Hans föräldrar och farföräldrar var soldater i Frälsningsarmén. Under sin

uppväxt var Anders aktiv i Frälsningsarmén som scout och i ungdomsmusikkåren i Tranås.

— På den tiden var nästan alla juniorsoldater innan de blev frälsningssoldater, berättar Anders Gårlin. Det var aldrig Anders, det blev aldrig aktuellt. Så började han fundera på var han hade sin tillhörighet.

— Jag är ju kristen och jag vill bli frälsningssoldat tänkte jag och därför gjorde jag ett aktivt val att bli soldat. Det var inte bara för att mina föräldrar var det.

Att han valde Frälsningsarmén var dock inte en självklarhet. Sin kristna fostran fick Anders i en ekumenisk miljö. I Tranås fanns det då ett starkt ekumeniskt ungdomsarbete, berättar han. Där fanns en ekumenisk ungdomskör i Missionskyrkan som var utåtriktad och evangeliserande. Där fostrades han i sitt lärjungaskap och fann sin väg i det kristna livet.

— I den miljön växte jag i tron, säger Anders. Det är den tid som haft mest betydelse för mig i min övertygelse och tro.

Under gymnasie- och universitesstu5

25 år på IKEA har fört Anders långt utanför Sveriges gränser. I fyra år var han ansvarig för produktutveckling i Singapore. Idag är han en av cheferna på Inter IKEA-gruppen i Holland.

dierna blev dock tron utmanad och ifrågasatt, då frågor om förnuft och vetenskap mer konkret sattes i förhållande till tron. Anders läste industriell ekonomi på Tekniska högskolan i Linköping och blev färdig civilingenjör 1980. Under hela sin studietid var han aktiv i Frälsningsarmén i Linköping. I studentstaden Linköping mötte Anders olika inriktningar av kristen tro, dels en politisk kristendom, med ett starkt samhällsengagemang på ena sidan dels en väckelsekristendom på den andra sidan. Själv valde Anders att befinna sig i båda. Det såg han på ett påtagligt sätt på nära håll när han under ett avbrott i studierna gjorde vapenfri tjänst på skolor och fritidsverksamheter i Västervik. Kontrasten mot hans egen välordnade uppväxt blev stor när han träffade 6

JAG ÄR JU KRISTEN OCH JAG VILL BLI FRÄLSNINGSSOLDAT TÄNKTE JAG, DÄRFÖR GJORDE JAG ETT AKTIVT VAL ATT BLI SOLDAT. barn vars föräldrar aldrig var hemma, eller barn som själva tog ansvaret för att hålla ihop familjen då föräldrarna hade problem med droger.

Efter studierna flyttade Anders till Södertälje för att jobba på Astra. Ett år se-

nare gifte han sig med Elinor. Efter åtta års arbete på Astra fick han ett erbjudande att arbeta som logistik- och inköpsansvarig på Nokia i Motala. Anders och familjen lämnade då den trygga tillvaron i Södertälje och Anders gick in i en ny bransch med nya utmaningar. Anders blev kvar på Nokia i tre år. Året var 1991 och IKEA sökte en logistikchef till Schweiz genom en helsidesannons i Dagens Industri. Anders såg sin chans att lämna Nokia och tyckte samtidigt att det skulle bli spännande att flytta utomlands med familjen. De två döttrarna hade hunnit bli sex och nio år gamla när familjen flyttade till Schweiz och en by strax utanför Basel. Eftersom de tillhört en liten kår i tre år såg de fram emot att komma till den stora kåren inne

i Basel. Men redan andra dagen efter flytten knackade det på dörren och folk från Frälsningsarméns kår i den lilla grannbyn bjöd in dem till sin kår. De blev kvar i den lilla kåren, där fanns det många barnfamiljer och de kände sig hemma.

Elinor, som var nybörjare i tyska, blev ansvarig för juniorsoldaterna.

EFTER TVÅ ÅR VILLE IKEA att Anders skulle ansvara för distributionsverksamheten i norra Europa. Familjen flyttade tillbaka till Sverige och bosatte sig i Vejbystrand. Nu valde de Frälsningsarmén i Höganäs som sin kår. År 1998 skulle IKEA starta upp ett nytt affärsområde med nytt sortiment och ledningen för IKEA ville att Anders skulle ansvara för produktutveckling och inköp. Denna tjänst fanns i Singapore så familjen flyttade dit och bodde där i fyra år. Barnen gick nu sista åren i högstadiet och i gymnasiet och fick gå på en internationell engelskspråkig skola tillsammans med barn från 60 olika nationer. Frälsningsarmén har sitt territoriella högkvarter i Singapore och familjen Gårlin valde att gå till kåren närmast högkvarteret, en stor och karismatisk församling där de engagerade sig på samma sätt som de gjort tidigare. I Singapore är det förbjudet för alla religioner att missionera ute på gatan, men att spela musik för att samla in pengar är tillåtet.

— Så julgrytan fick man ha och julmusik kunde man spela, berättar Anders.

Det var 30 grader varmt när vi hade julgrytan ute. Till skillnad från i Schweiz, frös vi inte när vi spelade och instrumenten behövde inte värmas upp, fortsätter han.

I dag bor Anders och Elinor i Tranås. Äldsta dottern flyttade hemifrån efter tiden i Singapore och den yngre efter en tid då familjen bodde i Växjö. Anders var då på IKEA i Älmhult. Sedan 2014 veckopendlar Anders från Tranås till IKEAs kontor i Holland.

— Under alla år har vi haft en fast punkt i Tranås. Där har mina föräldrar bott, där

har vi haft en sommarstuga som jag delat med min bror och hans familj, berättar Anders. Så var vi än bott i världen har Tranås varit med som röd linje.

Ett tag efter flytten tillbaka till Sverige fick Anders frågan om att sitta i styrelsen för Myrorna. Och för fem år sedan när det var dags för ny ordförande i styrelsen fick Anders ta över. Myrorna har under de fem åren genererat 190 miljoner kronor till Frälsningsarméns sociala verksamhet, vilket för Anders är en stor drivkraft i det han gör.

— Att känna att jag genom Myrorna får vara en del av arbetet för utslagna människor, som till exempel det arbete som sker här på kåren i Västerås, känns väldigt meningsfullt, säger Anders medan vi rusar till tågstationen. g

fakta Anders Gårlin Ålder: 60 år Familj: Hustru Elinor, de båda döttrana Hanna och Maria med respektive. Fyra barnbarn.

Bor: Tranås Yrke: Civilingenjör, läste industriell ekonomi i Linköping, arbetar med strategi- och organisationsutveckling inom Inter IKEA-gruppen i Holland.

2016 ett jubileumsår: 45 år som soldat i Frälsningsarmén, 35 år som gift, 25 år på IKEA, 5 år som styrelseordförande på Myrorna.

7

Frälsningsarmén önskar att alla Sveriges invånare ska få en god jul och för fram detta budskap i årets julinsamling.

— Människor köper massor med julklappar till sina barn medan andra inte får några julklappar alls. Vi kan inte äta upp all vår mat medan vissa inte kan äta sig mätta.

Kontrasten gör att man enklare ser den som inte har och vem vill man inte ska få fira en anständig jul?, undrar Mats Wiberg.

8

så funkar det | insamling

Givmildhet förvandlar många liv Förra året samlade Frälsningsarmén in 56,8 miljoner kronor, pengar som används för att hjälpa hemlösa, äldre, barn och unga, fattiga familjer och dem som är offer för människohandel.

Insamlade medel går även till katastrofhjälp och behov utomlands.

— Det här jobbet ger ett mervärde. Jag kan vara med och göra en skillnad i människors liv. Den känslan är ganska häftig, säger Mats Wiberg, insamlingsansvarig på Frälsningsarmén.

TEXT: TERESIA JANSSON

M

ats Wiberg har arbetat med insamling på Frälsningsarmén i 18 år, något han tycker är både roligt och meningsfullt. Förra året samlade Frälsningsarmén in 56,8 miljoner kronor, vilket var rekord. Över tid ökar siffran ständigt men den påverkas av exempelvis konjunkturer och sådant som händer i omvärlden.

— Om vi har en kampanj om hemlöshet och det plötsligt blir väldigt kallt ute och någon nästan fryser ihjäl, så tänker folk att nu måste vi hjälpa de hemlösa, säger Mats Wiberg.

Som så kallad vardagsängel kan man varje månad ge ett självvalt belopp till Frälsningsarméns sociala verksamhet.

Av de insamlade medlen går 11-12 procent till insamlings- och administrationskostnader. Frälsningsarmén har omkring 65 000 givare och Mats Wiberg påpekar att de flesta av givarna inte är med i Frälsningsarmén och kanske hälften av dem tillhör inte något kristet samfund alls.

— Många gånger säger folk: ”Jag delar inte er tro men jag tycker om det ni gör”, säger Mats Wiberg.

— Jag tror att de ser vår tro som ett kvalitetsmärke, att vi inte gör det vi gör för pengarna och att vi inte har någon baktanke. Vi har en ärlig kärlek till människor vi möter, och det ser folk, fortsätter han.

Den dominerande gruppen givare är i 70-årsåldern.

— Jag tror att man blir mer intresserad för mjukare värden när man blir äldre.

Det finns en vilja att ge och ett hjärta för människor som inte har tillräckligt.

Dessutom har man kanske bättre ekonomi i den åldern, säger Mats Wiberg.

Särskilt kring jul är givarlusten som störst och då kommer en tredjedel av årsintäkterna in.

— Människor köper massor med julklappar till sina barn medan andra inte får några julklappar alls och vi kan inte äta upp all vår mat medan vissa inte kan äta sig mätta. Kontrasten gör att man enklare ser den som inte har och vem vill man inte ska få fira en anständig jul?, undrar Mats Wiberg.

För många människor är den trefotade ställningen med julgrytan välkänd, precis

DET FINNS EN VILJA ATT GE OCH ETT HJÄRTA FÖR MÄNNISKOR SOM INTE HAR TILLRÄCKLIGT.

som orden ”Skänk en omtanke” och ”Håll grytan kokande”. Ibland bjuds det på sång och musik.

— Det är ett fantastiskt sätt att möta människor på och det är ett av de tillfällen på året då vi är som mest älskade.

Ibland rusar folk fram och säger att de saknat oss och att vi borde stå där oftare.

Vi önskar dem en god jul och Guds välsignelse och en del stannar och pratar om allt mellan himmel och jord, säger han.

Inte sällan hamnar 500- och 1000-lappar i grytan, pengar som går till kårens sociala verksamhet. Förutom dessa pengar fortgår 9

fakta insamling år 2015

Gåvor: 56,8 miljoner kronor.

Testmenten: 84,5 miljoner kronor.

Antal givare: 63 350 stycken.

foto: teresia jansson

Under jultiden är människor som mest givmilda, säger insamlingsansvarige Mats Wiberg

insamlingen via de vanliga kanalerna » kring jul. Pengarna gör att fattiga familjer kan får råd att köpa julmat och barnen får julklappar. Äldre kan få hembesök eller hjälp med att handla och det anordnas julfester för dem som är ensamma.

Utöver de insamlade medlen tillkommer pengar och ägodelar som har testamenterats till Frälsningsarmén. Siffran varierar men sträcker sig från ungefär 20 till 100 miljoner kronor per år.

De insamlade medlen går huvudsakligen till barn- och ungdomar, äldre, hemlösa, fattiga familjer och arbetet mot människohandel. Frälsningsarmén tar även ansvar för fattigdomsbekämpande insatser och hjälp vid katastrofer i andra länder.

Tyvärr blir det Frälsningsarmén gör utomlands inte alltid så uppmärksammat.

— Frälsningsarmén är ofta först på plats och sist kvar vid katastrofer, men ändå väljer media att skriva om andra än om oss, säger Mats Wiberg.

Frälsningsarmén är med i branschorganisationen Frivilligorganisationernas insamlingsråd, FRII, där alla organisatio10

ner med 90-konto är med. I Sverige finns det 418 hjälporganisationer, varav de 151 största är med i FRII. Medlemskapet innebär att man förbinder sig att hålla sig till ett visst regelverk. Svensk insamlingskontroll, SIK, ger ut rapporter över hur det står till med de svenska organisationerna.

— Vi är en stor aktör, det går bra för oss. Ibland räknas Frälsningsarmén till

de tio största svenska hjälporganisationerna, men det beror lite på hur man räknar inom statistiken, säger Mats Wiberg.

Den som vill stötta Frälsningsarméns arbete kan även köpa symboliska hjälpprodukter i olika prisklasser via gåvoshopen på hemsidan. Det kan vara ett underklädespaket eller hygienkit som går till behövande personer vi möter i vårt sociala arbetet. Som givare får man då ett gåvokort som passar bra att ge istället för present eller julklapp till någon. Mats Wiberg nämner behovet av utveckling på insamlingsområdet, bland annat när det gäller digitala gåvotjänster.

— Fler och fler rör sig digitalt och vi behöver hitta nya sätt att kommunicera. Vi kan inte vara gamla och mossiga, säger han.

Ett exempel på nyheter är egeninsamlingar då givaren själv väljer ett projekt att ge pengar till och vilka som ska bidra med en gåva. Kanske springer man ett lopp och uppmanar sina vänner att i samband med det skänka pengar till någon utvald verksamhet. g

Ge konkret via gåvoshopen Om du vill göra ditt givande mer konkret så är gåvoshopen ett bra alternativ. Där finns produkter förpackade i färdiga paket med prisnivån 50-250 kronor. Ditt bidrag kan förse en behövande med rena underkläder, en varm jacka eller hygienartiklar. Paketen passar även bra som present till någon som redan har allt den behöver. Här hittar du gåvoshopen på nätet: https://shop.fralsningsarmen.se/

foto: unsplash/Annie Spratt

aktuellt

Det är vi foto: annette emmoth

SÅ LYDER TEMAT för barn – och

Vad gör Frälsningsarméns Råd?

EN DAG I SLUTET AV OKTOBER när re-

foto: lars beijer

ceptionen på Frälsningsarméns högkvarter är på väg att stänga kommer ett antal besökare för att delta i ett sent möte. Ett möte som börjar när de flesta förbereder sig för att avsluta arbetsdagen. Gemensamt är att de alla ger av sin tid för att två till tre gånger om året engagera sig i Frälsningsarméns Råd.

Frälsningsarméns Råd startade 1983 och bestod då av den rådgivande grupp som arbetade med Frälsningsarméns 100 årsjubileum året innan. Medlemmarna kommer från olika samhälls-

funktioner, såsom näringsliv, idéburna organisationer, kulturvärlden, media/ kommunikation och offentlig verksamhet. Under flera år var prinsessan Christina ordförande. Frälsningsarmén representeras av ledarna och biträdande ledaren för territoriet Sverige/Lettland.

Syftet är att bistå med utmaningar, upplysningar och idéer, samt engagera sig i rådgivande samtal. Den här dagen i oktober kom en stor del av mötet att upptas av diskussioner, synpunkter och goda råd kring samarbeten och gåvor från företag. g Lars Beijer

ungdomsåret 2016. Ett år då Frälsningsarmén på ett konkret sätt fått prioritera barn och unga ute i Sveriges avlånga land. Ett år då olika arrangemang och nya material tillsammans pekat på vikten av att vara Guds barn och såsom varande en armé fått konkretisera Jesus till alla. Under året har det skickats ut två olika boxar- en happeningbox med inspirationsmaterial för inåt- och utåtriktade satsningar, samt en box med undervisningsmaterial. Flera satsningar har lanserats, vilka går att läsa om på www.fralsningsarmen.se/ung. Hoppet är att detta bara är början på ett äventyr där en ung generation av lärjungar till Jesus kämpar för en bättre värld. Många kårer har på olika sätt gett det bästa de har till barn och unga och starkt bidragit till att barn- och ungdomsåret blev en verklighet. Trots att år 2016 lider mot sitt slut, är detta bara början på ett heligt äventyr för alla generationer. För Guds barn- det är vi! g Lina Melkersson

Others ger arbetslösa och utsatta människor ett arbete att gå till OTHERS, STARTADE PÅ 90-TALET hos Frälsningsarmén I Bangladesh under namnet Sally Ann, som ett hjälpprojekt för kvinnor att kunna lämna fattigdom och prostitution, genom att i stället arbeta med tillverkning av olika slags textil- och inredningsprodukter.

Sally Anns produkter såldes i Sverige mellan 2006 och 2011. Namnet ändrades för fem år sedan till Others för att bättre uttrycka målet

med verksamheten. Nu finns produkterna återigen i Sverige i kökskedjan Kitch´ns butiker, i form av tygkassar och snart fler produkter. Produktionen av tygkassarna ger arbetslösa och utsatta människor i Bangladesh ett arbete att gå till. Överskottet från försäljningen av tygkassarna går till att skapa arbetstillfällen i Kitch´ns hjälpprojekt i utvecklingsländer. g Lars Beijer

11

FOKUS | hjälp i jul På Elisabetgården i Stockholm får barn och vuxna hjälp.

Christina Vauhkola arbetar nu på Frälsningsarmén i Västerås

12

FOKUS | hjälp i jul

Frälsningsarmén hjälper ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig. … Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”

(Matteusevangeliet 25:35-36, 40b) TEXT: JONAS NIMMERSJÖ FOTO: ANNETTE EMMOTH, MIKAEL KARHUNEN

D

I JÖNKÖPING OCH HUSKVARNA hjälper

NÄR DE KOM HIT GICK POJKEN FRAM OCH LADE LEKSAKERNA PÅ LEKSAKSBORDET, FÖR ATT GE TILL DEM SOM INTE HADE DET LIKA BRA SOM HONOM.

vi till med det lilla julbordet, en julkasse med godsaker, säger Edvard Björnvinge föreståndare på Södra Vätterbygdens sociala arbete. Vi försöker också ha med någon form av upplevelse eller julklapp till barnen.

Sakerna som delas ut är oftast nya grejer, som man får via sponsorer, från företag, hotell och andra. De behövande får

boka tid under den vecka som är avsedd för lilla julbordsutdelningen.

— Det jag skulle önska är att vi kunde ha mer upplevelser att ge. Vi har i år, som föregående år, till exempel fått 100 hockeybiljetter för HV 71 att dela ut, berättar

et är inte bara vid jul som Frälsningsarméns kårer hjälper de som har det svårt, det gör de året runt.

Vid jul blir ofta ensamheten större, när andra besöker släkt och vänner. Vid jul blir hungern större när andra äter sig mätta från överfyllda julbord. Vid jul blir ångesten större när andra tycks glädjas och har fest. Därför behövs det extrainsatser under jultiden. Runt om i Sverige hjälper Frälsningsarmén människor att få en god jul.

Edvard. Och då ger vi det till barnfamiljer eller andra intresserade. Hockeybiljetterna är bra, men vi skulle också önska andra mer barnvänliga upplevelser, något som går att göra gemensamt med familjen som familjebio eller något där familjen kan umgås.

PÅ ELISABETGÅRDEN i Stockholm finns en mottagning för ekonomisk hjälp och rådgivning, samt för äldreverksamhet.

Där har man även i år sin speciella "julutdelning", berättar Irene Hällberg som är verksamhetsansvarig. De som behöver hjälp ringer under november för att ansöka om julgåvan, ett presentkort på ICA, som är anpassat efter storleken på familjen.

— Varje dag brukar det vara kring 60 personer som kommer, säger Irene. Totalt tar vi emot omkring 400.

Förutom presentkorten delar de även ut begagnade eller nya kläder, böcker, och leksaker. De brukar också få bröd 13

FOKUS | hjälp i jul

Sedan många år inbjuder kyrkorna i Stockholm till Jul i Gemenskap under juldagarna.

från ett bageri som de behövande kan få med sig i en påse.

— De som har barn får dessutom julklappar till dem, berättar Irene Hällberg.

Julklapparna är alltid nya saker som är inslagna och märkta med lämplig ålder.

Alla som vill får fika när de hämtar sina julgåvor, det bjuds på hembakta saffransbullar och pepparkakor.

Irene berättar att presentkorten finansieras med pengar som Frälsningsarmén samlat in till sin hjälpverksamhet men att en mindre del är pengar från fonder. Stor 14

hjälp har de fått av församlingen Hillsong, berättar Irene Hällberg. Därifrån har de fått både nya och begagnade kläder och många nya leksaker till julklapparna.

Många privatpersoner skänker gåvor till Elisabetgården och en del företag har som tradition att istället för julklappar till personalen ge julklappar till Elisabetgården.

Från medlemmar i Vasakåren har de fått presentkort till bio, Mc Donalds eller Kicks att ge till tonåringar. Irene tycker detta är mycket bra eftersom de flesta leksaker som skänks bara passar mindre barn.

På Elisabetgården får alla som behöver, hjälp oavsett ålder, familjestatus eller nationalitet, berättar Irene. Men EUmigranter brukar de hänvisa till Frälsningsarméns EU-center på Kungsholmen.

— En liten uppmuntrande händelse var en liten pojke som för två, tre år sedan kom hit med sin mamma, berättar Irene. Mamman hade tidigare behövt hjälp av oss, men hade nu jobb och deras ekonomi var bättre. Pojken hade samlat ihop leksaker som han inte längre använde. När de kom hit gick pojken fram och

FOKUS | hjälp i jul

lade leksakerna på leksaksbordet, för att ge till dem som inte hade det lika bra som honom. Jag tycker det var ett fint sätt av mamman att lära sin son att tänka på andra och det var ett fint sätt att tacka för den hjälp de fått.

I ÖREBRO har kåren en julstuga två veckor före jul under två till tre dagar. Där serveras gröt och smörgås och kläder delas ut. Man har också samtal och möjlighet att dela ut presentkort.

— I år kommer vi att ha julstugedagar 14-16 december men har förändrat ansökan om presentkort, berättar Marianne Ljungholm, kårledare med ansvar för det sociala arbetet.

Man samlar in varma kläder, skor, leksaker under hela hösten och varor för matkassar. Arbetet med att informera de behövande om förändringen i rutiner när det gäller presenkortsanökan har varit i gång hela hösten.

— Alla är välkomna till julstugedagarna men alla kommer nog inte få presentkort, säger Marianne Ljungholm.

Däremot hoppas vi kunna ge en matkasse. På julstugedagarna delar vi också ut kläder och lite prylar som alltsammans är skänkt till oss. Vi har också vädjat om matkassar med det där lilla extra att ge till några hjälpsökande. Det uppmärksammade vi i en gudstjänst. Matkassarna ställdes längst fram i lokalen och vi bad för utdelningen.

I UMEÅ får kåren många samtal om ekonomisk hjälp, men runt julen blir det också många själavårdssamtal.

— Julen är en tid som väcker många känslor hos folk, berättar Frans Ljungblahd, ansvarig för kårens sociala verksamhet. Så det blir många samtal. Vi försöker också hinna med så många hembesök som möjligt. Det tycker jag också är en viktig del. Där är det framförallt äldre och en del är ensamstående mammor som jag har kontakt med.

Samtalen och besöken tar mycket tid i anspråk för Frans under december månad. I Umeå har kyrkorna delat upp ansvaret för julhelgen och Frälsningsarmén

har fått Annandag jul. Då erbjuder man julbord, lekar, allsång och en andakt.

— Därefter håller vi öppet så länge folk vill stanna kvar, berättar Frans. Förra julen kom det cirka 110 personer på denna julfest.

– Vi bjuder in alla till den, säger Frans.

Frågan är egentligen vad det är man behöver? Alla behöver inte ekonomisk hjälp, men många känner sig väldigt ensamma och vill ha gemenskap. En del av vårt uppdrag är att möta de behov som finns, särskilt vid julen, menar Frans. Det är också viktigt att kunna ge det där lilla extra.

— Vi hade en familj som omöjligt kun-

ALLA BEHÖVER INTE EKONOMISK HJÄLP, MEN MÅNGA KÄNNER SIG VÄLDIGT ENSAMMA OCH VILL HA GEMENSKAP.

de gå på bio och jag hade fått presentkort just till bio, berättar Frans. Dessa kunde jag ge dem. Att se deras oerhörda glädje var mycket uppmuntrande.

FRÅN UPPSALA berättar Ewa-Marie Kihlagård som tidigare varit kårledare i Uppsala om en ensamstående mamma som vid ett tillfälle kom på kårens julfest.

Mamman berättade då för Ewa-Marie att hennes femåriga flicka blivit överlycklig för den julklapp hon fått vid kårens julutdelning. Julklappen var exakt en sådan docka som flickan hade önskat sig.

Mamman berättade att dottern många gånger tittat på dockan i leksaksaffären.

Men varken mamman eller flickans mormor hade råd att köpa den till henne.

Fadderfamiljen som köpt paketet visste inget om flickans önskan, de visste bara att de skulle köpa en present till en flicka i den åldern.

— Vi tror att Gud ser till barnens behov, säger Ewa-Marie Kihlagård. Vi tror att han är med och leder vårt arbete och att han till och med kan para ihop givare och mottagare på ett perfekt sätt! g

Anna-Lena Paulsson, kårledare på Söderkåren i Stockholm.

16

MIN VÄG TILL GUD | anna-lena paulsson

Jag valde att säga ja till Jesus Jag är född i ett litet samhälle som heter Jörn i norra Västerbotten.

Familjen bestod av mamma, pappa och mina två äldre bröder.

När jag var liten kunde mamma inte prata.

TEXT: ANNA-LENA PAULSSON FOTO: ANNETTE EMMOTH

J

ag minns att mamma bara kunde väsa eller viska när hon ville säga något. Hon hade problem med stämbanden. På den tiden sa man att hon hade växter på stämbanden. Vad man skulle kalla det i dag har jag ingen aning om men den enda chansen för att hon skulle kunna prata igen var att hon skulle opereras. Mamma var ganska orolig för operationen samtidigt som det var svårt att ha tre barn och inte kunna prata.

I sina funderingar kring hur det skulle bli och vad hon skulle göra kom hon att tänka på att hon som liten gått på söndagsskola och fått lära sig om att Jesus kunde hela människor. Den barnatro som hon då ägde hade hon för länge sedan lämnat.

Hon bestämde sig en dag för att när hon hade lagt oss barn och pappa hade somnat på kvällen så skulle hon ta en köksstol och böja knä vid den och be.

När alla sov smög hon sig upp och böjde knä vid stolen och sa: "Jesus om du finns så måste du göra mig frisk och om du gör det ska jag sjunga till din ära så länge jag lever."

Mamma gick och la sig och nästa morgon kunde hon prata igen!

Detta är naturligtvis en förenklad och förkortad berättelse om det som hände men mamma blev helad medan hon sov.

Glädjen över att ha sin röst igen gjorde också att hon ville att vi barn skulle få lära känna Jesus och hur gör man det bättre än att skicka dem till söndagsskolan?

Jag var bara drygt ett år när detta hände så jag minns inget av det här men jag har fått det berättat för mig många gånger. Däremot kommer jag ihåg att jag gått i söndagsskola så länge jag kan minnas och att det på den lilla plats där

DET VAR NÅGOT ALLDELES SPECIELLT MED STUGMÖTEN OCH MAN KÄNDE ATT GUD VAR NÄRA. jag bodde fanns tre olika söndagsskolor.

Man hann gå på alla tre på söndagen och det var just precis det jag gjorde. Där fick jag lära mig många spännande bibelberättelser men aldrig hur man kan få en personlig relation med Jesus.

Jag har varit på otaliga möten när jag var barn och många gånger lyssnat på predikanter när de sagt ”Jag känner att ikväll ska någon bli frälst”, eller något

liknande. Jag önskade så att det skulle vara jag som skulle bli frälst just den kvällen, men det blev aldrig så. Jag blev större och slutade gå på söndagsskolan men ibland följde jag mamma på möten tillsammans med en frälsningsofficer från en annan ort när dom åkte och hade stugmöten. Det fascinerade mig och jag gillade den lilla tanten, frälsningsofficeren. Det var något alldeles speciellt att vara på stugmöten och man kunde verkligen känna att Gud var nära men jag förstod fortfarande inte riktigt hur jag skulle få kontakt med Gud. SOM TUR VAR hade kyrkorna i det lil-

la samhället som jag bodde i inte bara söndagsskola. De ordnade också tonårsträffar och jag gick på dem ibland.

En kväll var en predikant på besök i samhället och han var inbjuden att ha andakt med oss tonåringar. Vi hade haft vår tonårsträff och gick in i stora möteslokalen för att ha andakt och predikanten förkunnade om något som jag inte minns men så kom detta igen att han upplevde att någon skulle bli frälst. Oj, vad mitt hjärta pickade, jag ville verkligen ta emot Jesus och det pågick en kamp i mitt inre.

Vad skulle mina kompisar säga om jag räckte upp handen och sa att jag ville bli frälst? Nej, det kunde jag inte göra, jag 17

MIN VÄG TILL GUD | anna-lena paulsson

JAG VAR FULL AV GLÄDJE OCH SÅNGER SOM JAG INTE ENS VISSTE ATT JAG KUNDE. kunde inte räcka upp handen då den kändes som fastgjuten vid min kropp.

Gud är uppfinningsrik, så predikanten uppmanade alla som ville, att böja knä men det ville jag ju inte göra. Vad jag inte visste i min ensamhet, i min lilla bubbla där jag satt, var att alla andra faktiskt hade böjt knä, alla utom jag. Så pastorn kom fram till mig och frågade hur det var. "Bra", sa jag utan att höja blicken, men det var det ju inte, jag ville ju så gärna svara på uppmaningen att bli frälst men pastorn kom tillbaka och frågade om han fick be med mig. Det fick han ju naturligtvis. Den här kalla februarikvällen valde jag att säga ja till Jesus. Mina bästa kompisar stod och väntade på mig och jag minns att jag önskade att de hade gått sin väg för jag ville bara vara tillsammans med min nyfunne vän Jesus. Jag var verkligen full utav glädje och sånger som jag inte ens visste att jag kunde porlade fram inom mig.

INTE LÅNGT EFTER DEN KVÄLLEN drömde jag att jag blev frälsningssoldat. Det fanns ingen frälsningsarmékår i Jörn där jag är uppvuxen, så det var ju lite konstigt att jag skulle bli frälsningssoldat.

Men jag var helt säker på att det var så det skulle vara och jag blev frälsningssoldat i Arvidsjaur, åtta mil hemifrån. För att komma dit satte jag mig på postbussen klockan sex på morgonen varje lördag och åkte hem med postbussen på söndagskvällen. Att vara ensam ungdom på en kår kan vara ganska tråkigt men jag hade fantastiska kårledare som tog hand om mig och lärde mig en massa bra saker. Vi hade liksom ett eget ungdomsmöte där jag fick privat undervis18

Anna-Lena Paulsson tycker om att sticka, ett intresse hon odlar bland annat på Söderkårens stickcafé.

ning och fick ställa alla frågor som jag hade. Jag fick följa med officerarna på deras uppgifter under helgen och jag älskade det.

En dag hjälpte jag till i en kyrka i samhället där jag bodde och en kvinna frågade mig vad jag skulle göra när jag blev vuxen. Plötsligt hör jag mig själv säga att jag skulle bli frälsningsofficer och jag tror att jag blev lika snopen över mitt svar som hon som frågade.

Jag hade några veckor tidigare för första gången varit på Frälsningsarméns årskongress i Stockholm och kadetterna hade där en framställning som handlade om deras kallelse att tjäna Gud på heltid.

Gud talade till mig under den kongressen. Inte så att jag åkte därifrån och var övertygad om vad jag skulle göra i framtiden men tillräckligt för att när någon frågade vad jag skulle göra så svarade jag att jag nog skulle bli frälsningsofficer.

Jag åkte ut som fältassistent som det hette på den tiden och kom till Malmberget för att pröva på hur det är att vara frälsningsofficer. Där upplevde jag att Gud kallade mig till heltidstjänst och det naturliga var då att göra den som frälsningsofficer. Jag kom in på Officersskolan, övertygad om att jag skulle, precis

som alla andra kvinnliga officerare jag träffat, leva ensam i min tjänst men det var inte riktigt så Gud hade tänkt det. På Officersskolan träffade jag Christian som senare blev min man och vi har fått fyra fantastiska söner tillsammans.

Just nu är jag kårledare på Söderkåren i Stockholm en kår som jag älskar av hela mitt hjärta. Där finns fantastiska människor och en spännande verksamhet som till största del riktar sig mot människor som ännu inte lärt känna Jesus eller är i början av sitt kristna liv. Det är ett spännande liv och varje dag är jag nyfiken på vad Gud vill göra för och med människorna vi möter. g

fakta Anna-Lena Paulsson Ålder: 53 år Bostadsort: Hägersten Familj: Man och fyra vuxna söner.

Yrke: Frälsningsofficer Böcker jag gärna läser: Bibeln och facklitteratur

JOHNNY OCH EVA KLEMAN

krönika

Fira ett barns födelse PÅ MIDSOMMARAFTON eller midsom-

mardagen är det alltid någon som säger, apropå tiden, att ”nu är det bara sex månader till julafton.” Vem vet, kanske var det jag själv som sa det.

Jag reagerar, tycker att det är jobbigt att, så att säga, ta fram julen nu när försommaren är som vackrast. Nu vill jag ju njuta av den! Det finns en fortsättning också. Det är; nu vänder det, nu blir det mörkare och mörkare…..Men så tänker jag vidare på själva tiden. Jag gör ofta det.

Typ; vad är det för tid vi lever i? Går tiden fort eller sakta? Springer vi genom tiden allihop? Har något hänt med tiden sen klocktiden ersattes av digitala siffror?

HERDARNA VAR MITT I SINA VANLIGA BESTYR NÄR DET PLÖTSLIGT BLEV JUL. Idag sägs det att det är en gåva att ge tid till någon annan. Var det så förr?

Var man inte bara tillsammans den tid man hade? Är tiden töjbar? Går det att klämma in fler aktiviteter på dygnets 24 timmar? Alternativt, går det att krympa ihop dagen så att den går att ta sig igenom utan att det händer något alls?

Att tänka på jul när det är midsommar stressar mig. Och gör att jag missar den goa känslan med midsommar. Att leva i

framtiden tar energi från idag, gör att jag missar nuet.

Ofta är mina framtidstankar lika med orostankar. Hur ska det bli? Kommer jag att orka/hinna? Tänk om det värsta händer? Jag minns plötsligt en del av bibelordet i Matteus evangelium där Jesus säger ”var dag har nog av sin plåga”. Det har jag läst många gånger och tänkt; varför måste dagen innehålla plåga? Men nu hittar jag en ny tolkning. Det går inte att ta itu med morgondagens eventuella plåga idag. Det räcker med den här dagens. Och alla dagar innehåller verkligen inte en plåga, är inte bekymmersamma heller.

Jesus säger också lite längre fram i evangeliet: Jag ska skänka er vila. I plågan, i stressen idag, vila. Nu när denna tidning kommer ut är det ju mycket närmare till jul än sex månader, och en annan stress har måhända infunnit sig.

Det är den att jag nog redan har missat julen. För jag har inte köpt, inte bakat, inte ätit, inte köpt mer, inte…. Men det där är en annan ”jul” påminner jag mig, det är köp-och ät-julen. Den har mycket litet/inget gemensamt med julen som handlar om att fira ett barns födelse.

Nu läser jag i julevangeliet om herdarna. De var på jobbet, de skötte sin hjord om natten. De var mitt i sina vanliga bestyr när det plötsligt blev jul! De började inte göra rullsylta, köpa must eller slå in paket. Vad gjorde de? ”Låt oss gå och se” står det. De gick till stallet där Jesusbarnet, Maria och Josef var, och de gratulerade. Om de mötte någon på vägen dit så sa de säkert ”följ med, det är jul!”

Brittmari Karlsson är föreståndare vid Frälsningsarméns samtalscenter Eken i Stockholm.

Snart är det jul igen. Tack gode Gud för att julen blir. Tack för att barnet där i sin enkla babykorg som sover sött får mig att tagga ner, att stressa av, att ta det lugnt.

Idag är en dag av nåd. Om plågan finns i min dag vill jag tacka dig Gud för att du – genom din son Jesus – är med mig i den, hjälper mig genom den. Tack för att du sände Jesus hit till jorden för detta. Tack för att jag genom tron vet att det är sant när Jesus säger: Jag är med er alla dagar intill tidens slut.

Nu när det blir jul vill jag gå och se. Jag vet att det jag får se kommer att påverka tiden, ja en ny tideräkning startar med detta barn. Följ med och se! g

19

TRO | kärnvärden

Hjälpande Ett av de tre värdeord som karakteriserar Frälsningsarmén är ”hjälpande”. På vår hemsida kan du bland annat läsa om hur vi förklarar det: ”Vi hjälper dem som har det svårt. Vi kämpar mot orättvisor och vill ge varje människa hopp och tro på framtiden.

Vårt arbete sker mitt bland utsatta och behövande i samhället.”

TEXT: LENNART LUNDBERG FOTO: BISSE BENGTSSON

V

arför hjälper vi? Förklaringen kan tyckas enkel. Jesus hjälpte människor och därför gör också vi det. Men varför hjälpte Jesus människor?

Kanske ett av de mest vanliga svaren är att han gjorde det för att visa oss vem och hur Gud är, och det stämmer ju bra.

Men vi kan och bör komplettera svaret med att Jesus hjälpte människor för att den efterlängtade tiden nu äntligen var inne - tiden för Guds rike.

Under Jesus tid hade ”Guds rike” blivit en revolutionär slogan, kopplad till en längtan efter judiskt självstyre. Mer specifikt innebar det befrielse från det romerska imperiet. Men Guds rike är inte en geografisk plats utan har med Guds styre och herravälde att göra. Eftersom Gud är skapelsens Gud har hans plan alltid varit att, när han blev kung över hela sin skapelse på det sätt som det talas om i Gamla testamentet, även återställa skapelsen i den ordning som den var tänkt att ha från början.

När Jesus talade om Guds rike omdefinierade han det runt sig själv. När han sade ”följ mig” var det en inbjudan att få vara med om Guds efterlängtade frälsande styre.

Ett av kännetecknen på Guds styre är att hans rättvisa råder. En dag kommer 20

Herrens rättvisa råda helt och fullt. Den gör det inte ännu men genom Jesus liv, död och uppståndelse har tiden ändå initierats. Vi behöver förstå det mesta av det Jesus säger och gör utifrån denna verklighet.

Låt mig få ge två exempel, båda från Markusevangeliets andra kapitel.

I 2:18-22 ifrågasätts Jesus med följande ord: ”Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?” För de flesta av oss är Jesus svar rätt märkligt. Han säger: ”Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta.”

FARISEERNA var övertygade om att ifall

de höll lagen, och fick alla andra att göra det också, skulle Guds rike komma (eftersom de miste Guds välsignelser när de bröt lagen). Fastan var en del av denna plan; fasta till dess riket kommer.

Profeten Jeremia beskriver hur det var innan Guds rike kom, hur folket hade övergivit Herren, inte hållit hans lag och när han beskriver de konsekvenser folket kommer att drabbas av på grund av det, säger han bland annat: ”Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, inför era ögon och medan ni

ännu lever skall jag på denna plats göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud (Jeremia 16:9, Svenska Folkbibeln 2015).”

Den tid som rådde, och som alltså inte var som Gud ville, beskrivs med att det inte kommer att höras ”rop för brudgum och brud”. Jesus något märkliga svar, att bröllopsgästerna inte kan fasta medan brudgummen är hos dem, blir begripligt.

Hur skulle de kunna fasta nu när Guds rike har kommit (inte fullt ut som när Jesus en dag kommer tillbaka men dock initierats)? Man behöver ju inte fasta för att något ska komma när det redan har kommit.

Det andra exemplet från Markus är avsnittet efter. I 2:23-28 anklagas Jesus och hans lärjungar för att göra något förbjudet på sabbaten (de rycker av ax).

Jesus svarar: “Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus - det var när Evjatar var överstepräst - och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.” Även det här svaret kan ju tyckas lite märkligt. Och egentligen handlar slutklämmen om att människosonen (Jesus

tro | barn och unga

medvetna syn på sig själv med hänsyftning på Daniel kapitel 7) är herre också över sabbaten. Men det finns något annat jag vill att du ska lägga märke till.

Den David Jesus talar om är förstås kung David, den störste kungen i Israels historia. Han fick ett löfte om att det skulle sitta en avkomling på hans tron för evigt, Messias, och att denne skulle vara större än David själv. Genom Jesus svar ska vi förstå att den tiden nu är inne.

Om David kunde äta av skådebröden så kan Jesus göra det han gör eftersom han är just den kommande kungen. Och det innebär att Guds rike har kommit.

Vi kan alltså säga att Jesus hjälpte människor eftersom Guds rike kom med honom. Det innebär att vi som följer honom ska förkunna och gestalta detta rike på samma sätt. Och därför hjälper vi människor.

I januari 1889 skrev Frälsningsarméns grundare William Booth en artikel i “All

the World” under rubriken “Frälsning för båda världarna”, följande: “Jag såg vad Bibeln sade, ‘den som tror ska bli frälst’, vilket inte endast innebar frälst från den framtida världens misär utan också från denna världens misär. Det kom med löfte om frälsning här och nu; från helvete och synd, last och brott, lättja och omåttlighet, och följaktligen i väldigt hög grad från fattigdom och sjukdom och majoriteten av besläktade fiender” (egen översättning).

Frälsning, förklarade Booth, handlar om riket här och nu: ”Liksom Kristus kom för att kalla, inte de heliga, utan syndarna till omvändelse, så måste det nya budskapet om jordisk frälsning (Temporal Salvation), om frälsning från plågande fattigdom, från trasor och nöd, erbjudas alla” (”I mörkaste England”, egen översättning från första upplagan, 1890).

Vi använder inte uttrycket “jordisk frälsning” (eller för den delen social fräls-

VI KAN ALLTSÅ SÄGA ATT JESUS HJÄLPTE MÄNNISKOR EFTERSOM GUDS RIKE KOM MED HONOM. ning som William Booth också använde) särskilt ofta, om vi gör det överhuvudtaget, men det innebär att frälsningen har lika mycket att göra med livet i den här världen som i den kommande.

Att hjälpa människor, att arbeta för deras väl och ve här i tiden så väl som för den kommande, föll sig naturligt för den tidiga Frälsningsarmén. Och det är fortfarande lika naturligt. Det är en konsekvens av att Guds rike har kommit, om än inte fullt ut, genom Jesus Kristus liv, död och uppståndelse. g 21

Historiens riktning ändras TEXT: ANDRÉ COX FOTO: SHUTTERSTOCK

F

ör barn i många länder runt världen är julen en tid av förväntan och spänning. Under julen betonar vi barnens glädje. Den underbara julberättelsen handlar ju om hur Kristusbarnet kommer. Vi läser om det i evangelium enligt Lukas.

22

`Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin

härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son,

den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban.

När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.

Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem´ (Lukas 2:1-20, Bibel 2000).

Julberättelsen är en berättelse för alla människor i alla generationer och alla kulturer, och handlar om hur Gud kom in i vår vanliga, vardagliga värld som en liten baby så att han skulle kunna leva med oss och delta i våra liv. Att Jesus kom, det vi firar minnet av under julen, ändrade riktningen för mänsklighetens historia.

Vi älskar att se på det vi tänker är en idyllisk och vacker bild av den första julen. Ändå är ett stall knappast en bra plats för en baby att födas på. Verkligheten var att det inte fanns någon plats för Jesus.

Det är en realitet också i dag när julen överkommersialiseras till den grad att vi ägnar det mesta av vår tid, energi och uppmärksamhet åt annat. Vi är så upptagna att vi varken har utrymme eller tid kvar att minnas att julen är firande av ett Kristusbarns födelse.

Gud kom till världen för fattigt, vanligt folk, inte bara för kungar och prinsar.

JULBERÄTTELSEN ÄR EN BERÄTTELSE FÖR ALLA MÄNNISKOR I ALLA GENERATIONER OCH ALLA KULTURER. Änglarnas hälsning som gällde födelsen av Guds Messias, ges till en grupp herdar.

Vilken underbar tanke att Gud kom in i vår mänskliga existens verklighet och kom, utan åtskillnad, för enkelt och vanligt folk.

James Irwin, en av de få astronauter som har gått på månen, tillfrågades om sina erfarenheter i rymden. Han talade om vikten av att utforska rymden och hur mänskligheten har blivit hjälpt av medicinsk forskning, ny teknologi och en större förståelse för det universum vi lever i. Han fortsatte att beskriva undret i att kunna se på vår lilla blå planet från så långt avstånd ute i rymden och inse hur vacker och unik den är. Han talade också om undret i att stå på månen 1971 och se en jorduppgång. Han sade att det är viktigt för mänskligheten att det är tekniskt möjligt att kunna gå på månen, men att det är mycket viktigare att Gud, i Jesus Kristus, kom till vår värld och gick på jorden. Jesus ankomst till vår värld möjliggör mycket: Det är möjligt för oss att känna hopp och kärlek, att glädjas åt en personlig relation med Gud skaparen, att uppleva förlåtelse för de fel vi gör och möjlighet att erfara frid, mening och tillhörighet i denna oroliga värld.

Sorgligt nog ser vi fortfarande så mycket orättvisa, hat, våld och korruption i världen att vi ibland helt misströstar. Tänk om världen bara kunde se och ta till sig den största gåva Gud ger oss i Jesus.

Orden i major Joy Webbs sång `Kom till vår värld!´ reflekterar en längtan och en bön, då världen är en ledsam plats utan Gud. "Runt omkring oss tycks det som om mörkret har makten, sanning och kärlek är något stapplande och friden som en enda oreda och om vi någonsin behövt dig, så behöver vi dig nu!

Kom till vår värld, kom till vår värld nu, Herre Jesus!

Människor sitter i sin ensamhet, barn gråter utan bröd.

Män kämpar mot varandra i hat, ledda av misstro, och om vi någonsin behövt dig, så behöver vi dig nu!

Ställda inför en sådan förvirring, har vi sett hur hoppet lämnat oss, Människor har slutat tro och glömt hur man ber.

Och om vi någonsin behövt dig, så behöver vi dig nu!"

Lyckligtvis behöver det inte vara så, vår värld kan bli annorlunda, men om det ska ske behöver var och en av oss uppleva en hjärtats förändring och förvandling så att det liv Gud avsåg för oss blir verklighet genom hans son, Jesus. Inte att undra på att änglarna var så glada och sjöng: `Ära i höjden åt Gud…´ (Lukas 2:14).

General André Cox

om oss | julgrytan

Karin Bondeson ansvarar fรถr arbetet med julgrytan.

24

om oss | julgrytan

Gammalt och nytt om julgrytan ”Grytorna är många men kockarna få” är ett sätt att beskriva utmaningarna som Frälsningsarmén möter i arbetet med julgrytan. Ett annat sätt att beskriva det är: ”pengarna är digitala men grytorna är analoga”. Nya Stridsropet har träffat Karin Bondeson, centralt ansvarig för koordination av julgrytan.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

foto: annette emmoth

F

rälsningsarméns kårer bär själva ansvaret för sina lokala insamlingar.

Ansvaret för koordination av julgrytan, för produktion och utskick av material, för distribution av nya grytor och för spridning av goda idéer ligger på Karin Bondeson. Julgrytan finns idag på 80 orter och insamlingsresultatet i fjol var 4,5 miljoner kronor.

— Det var en väldigt stor spridning på insamlingen, berättar Karin Bondeson.

Från 2000 kronor till 450 000 per ort. En del orter hade en julgryta medan andra hade upp till sju grytor placerade i staden.

De kårer som samlat in stora belopp har ofta företagssamarbeten och får stora gåvor från företag. Summan 450 000 är inte kontanterna i julgrytan. Däremot finns orter som har samlat in runt 100 000 kronor i kontanter i julgrytan, avslöjar Karin.

Hur mycket pengar som samlas in beror mycket på tid och bemanning. Karin menar att det märks skillnad mellan en gryta som står ute i 10 timmar och en som står ute i 100 timmar.

— En stor utmaning runt om i landet är just bemanningen av julgrytan, säger Karin. Det handlar om vem som ska stå vid grytan och vakta den.

— En bra metod för att hitta fler gryt-

vakter är att tänka lite större och i vidare cirklar och inte bara tänka på vilka medlemmar man har i kåren, tycker Karin.

KÅRERNA kan använda sina vidare nätverk. De kan söka frivilliga i det ekumeniska nätverket på orten eller i föreningar och idrottsklubbar. Ett år hade Frälsningsarmén en drive för att nå kända personer, berättar Karin. I Malmö skickade då kåren ut 75 inbjudningar till kändisar

i staden. En som nappade var tv-kocken Jan Boris-Möller. Han ville jättegärna bidra, men han ville inte bara stå och vakta julgrytan. Jan Boris-Möller köpte därför ingredienser för en stor jambalaya som han kokade upp på plats vid julgrytan och delade ut som smakportioner till malmöborna som gick förbi.

— Detta blev ju en jättebra ”happening”, berättar Karin. Jag frågade honom hur det kom sig att han nappade på detta.

25

om oss | julgrytan

Frälsningsarmén i Umeå satsade förra året på en sånghelg med en stor kör som övade in sånger tillsammans med artisten och kårmedlemmen Samuel Ljungblahd. Man hade då hyrt in sig i Idunteatern, en av Umeås största konsertlokaler. Frans Ljungblahd, som är ansvarig för kårens sociala arbete säger att resultatet vid den satsningen var mycket bra.

— I år ska ha två eller tre mindre lunchkonserter, berättar Frans Ljungblahd.

Vi arbetar med att få ihop ett program för de cafégäster vi brukar ha men också för att få företag att komma hit och äta lunch och lyssna på en konsert. Vi försöker jobba brett för att få kontakter. I vår stad finns det ett otroligt stort utbud av kultur, som körsång och olika sammansättningar av musik. Så vi vill försöka knyta till oss människor som vill göra en insats för julgrytan och Frälsningsarméns insamling.

Frans menar att julgrytan har två viktiga uppgifter. Dels själva insamlingen och den hjälp man kan ge människor med de pengar man får in dels den andra viktiga uppgiften som är att hjälpa folk som vill bidra med något och att visa dem hur de kan göra.

– I förlängningen får vi in pengar men vi kan också göra en insats för dem som bor i Umeå, säger Frans Ljungblahd. Vi kan göra något tillsammans, det stärker oss internt, men det är bra när nya människor kommer in i Frälsningsarméns lokal.

26

foto: Daniel Örnberg

Julgrytan i Umeå

— Ärligt talat så var ni de enda som »frågade mig om jag kunde få göra något för mina medmänniskor, svarade han.

Och det är klart att jag vill göra det!

— Det går att tänka mycket, mycket, större, menar Karin. Det finns människor som vill bidra och som vill hjälpa till. Om man inte har musiker i sin kår så kan man ju fråga andra barnkörer, körer eller musiker om de vill stå och sjunga eller spela vid julgrytan. Om man har musik vid julgrytan visar statistiken att det ger tre gånger så mycket pengar per timme, just för att det påkallar uppmärksamheten.

— Julgrytan är en mycket känd företeelse, säger Karin Bondeson. Frågar man personer vad de vet om Frälsningsarmén så är det ofta julgrytan och ”Håll grytan kokande”, som blir svaret.

MÅNGA ORGANISATIONER måste bör-

ja i ruta ett, med att berätta för allmänheten att de är trovärdiga, att det inte är något fuffens och att pengarna kommer

OM MAN HAR MUSIK VID JULGRYTAN GER DET TRE GÅNGER SÅ MYCKET PENGAR PER TIMME.

fram, menar Karin. Men det har Frälsningsarmén redan gjort. Det är ett arbete Frälsningsarmén började med för 150 år sedan. Det goda arbete som gjorts sedan dess har stärkt varumärket.

— Vårt arbete de senaste åren har handlat om att visa på möjligheterna med julgrytan. Självklart genererar julgrytan pengar, men den ger ju också en möjlighet att få träffa människor, säger Karin. Det blir ett relationsbygge.

Du får berätta vad du jobbar med, vad

om oss | julgrytan

Frälsningsarmén på din ort gör, och du har en möjlighet ge svar på deras frågor om arbetet, men även frågor om tro och livsåskådning. Julgrytan är ett verktyg vid vilket vi bara behöver stå och vara medan människor kommer till oss. Det blir inte aggressivt eller hotfullt.

I JULGRYTAN SAMLAS PENGAR IN för

foto: The Salvation Army/Library of Congress

behov som kåren ser i sin närhet, en insamling till kårens sociala arbete. Tanken är att det först och främst handlar om socialt arbete kring jul. Fördelarna med lokal användning av pengarna är många.

Dels är det lättare för den lokalt ansvariga att kommunicera med och engagera de frivilliga, dels är det mycket lättare att kommunicera med givarna. Om pengarna går till att hjälpa till med problem som givarna kan läsa om i lokala tidningar, har de lättare att ge.

En stor utmaning är att vi går mot ett kontantlöst samhälle, påpekar Karin Bondeson. Julgrytan är ju i själva sin form en insamling av kontanter. Många kårer använder redan i dag kortläsare vid julgrytan, andra har skaffat ett Swishnummer, som de använder för julgrytan och några kårer använder iZettle, berättar Karin vidare. Många kårer har redan kortläsare inne för kollekt och annat. Den kan då användas för julgrytan, menar Karin.

— Det handlar inte bara om kontanter just i grytan och hjälpmedel för digitalt givande. En väg är att tänka, att julgrytan inte bara är den fysiska julgrytan ute på stan. Julgrytan är ju i förlängningen också det vi kan få in via Facebook och internet, via gåvor från marknadsföring och så vidare. Jag ser en stor vinst i att fortsätta använda julgrytan som symbol

för julinsamlingen. Den är känd och är så positivt laddad ute i samhället. g

Julgrytehistorik 1891 startade Frälsningsarméns första julgryteinsamling i San Fransisco. Kapten Joseph McFee visste inte hur han skulle få in medel till de behövande i staden, men kom ihåg hur han sett en stor gryta användas för insamling till fattiga i Liverpool.

San Fransisco var också första platsen där devisen ”Håll grytan kokande” användes.

1907 kom julgrytan till Sverige och Frälsningsarmén kunde tack vare den första insamlingen bjuda 1600 personer på julmiddag i Stockholm.

1908 får även Malmö, Göteborg och Norrköping sina julgrytor.

Idag finns julgrytan även i Japan, Korea, Chile och i många europeiska länder. I Sverige finns den på 80 orter. Källa: Frälsningsarméns arkiv

27

FOKUS | TRAFFICKING

Frälsningsarméns lokal i Umeå var tidigare Umeås biograf.

Kärnvärdena speglas i verksamheten Att komma som ny kårledare till en kår som klarat sig utan ledare kan vara en utmaning för både kåren och ledaren. Frälsningsarmén i Umeå är i den situationen. Isak Borén och Frans Ljungblahd är båda medvetna om utmaningarna. Isak Borén från Norrköping blev frälsningsofficer i juni och började som kårledare i Umeå samma månad. Frans Ljungblahd är från Umeå och har länge arbetat med kårens sociala arbete, även under perioder då kåren saknat kårledare.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ 28

verksamhet | Umeå

Linea Kampha är en av underofficerarna på Frälsningsarmén i Umeå.

F

rälsningsarmén i Umeå har varit utan kårledare under ett år. Detta har varit ansträngande för kårens medlemmar, men det har också stärkt kåren. Isak Borén, nybliven frälsningsofficer som befodrades till Umeå från Officersskolan i somras, tror att det kan finnas positiva effekter av att vara utan ledare under en period. Då träder ideella ledare fram som tar ansvar.

— Det kanske är tufft när det sker, men har man varit beredd att kämpa för det man älskar då släpper man inte taget om det, tror Isak. Då vill man fortsätta arbeta med det. Jag ser att medlemmarna brinner för sin kår, att de brinner för staden. De har en omtanke och omsorg om varandra som är otroligt stark.

— Förhoppningsvis bygger vi en kår där människor får ansvar och tar ansvar,

säger Frans Ljungblahd som är ansvarig för kårens sociala arbete. Vi vill göra detta tillsammans för Umeå. Och det är fantastiskt att få en kårledare som kan hjälpa oss att utvecklas så att vi kan ta tag i saker och som kan hjälpa oss att få gudsmöten.

VERKSAMHETEN kan beskrivas som tra-

ditionell, menar Isak Borén. I Umeå har man ”Måndagsträffen”, en träff för daglediga. Kåren arbetar med sångandakter på servicehus och gudstjänster på söndagar och mycket annat.

— Något som är nytt och positivt är samlingen ”Mätt och förlåten”, säger Isak Borén. All verksamhet är bra och det finns många ideella krafter i allt. Jag är väldigt tacksam över alla som jobbar frivilligt i kåren.

Kåren serverar också sopplunch varje vardag mellan klockan 11 och 14. Många som har sin arbetsplats i närheten kommer dit och äter lunch. Varannan onsdag har man ett handarbetscafé. På fredagar har kåren ”Bibelsamtal”, då man under ett år försöker gå igenom Johannesevangeliet. Utöver detta samlas många grupper i kårens lokaler. En del är interna referens- och omsorgsgrupper, andra är allmänt öppna grupper och några är rent externa grupper som hyr in sig. Varje lördag samlas man i Umeå till ekumenisk bön i kårens lokaler. Och i Holmsund, en mil utanför Umeå vid kusten, har Solveig Carlberg verksamhet.

SEDAN TVÅ ÅR arrangerar kåren kollo på Pengsjögården i Vännäs utanför Umeå.

— I fjol var det ett H2O-kollo och i år var det vattenkollo, berättar Linnea Kampha, som är kårens ungdomsfanjunkare, utan att mer kunna förklara skillnaden mellan de båda lägerteman. Vi riktar oss främst till barn i Umeå som annars inte får göra mycket under sommaren.

På fredagar är det Tonårshäng i kåren. Tillsammans med tonåringarna har man gjort ett schema med aktiviteter för hela terminen och samtalar kring ”veckans fråga”.

— Vi har hela huset till förfogande, berättar Isak. Soffgruppen passar bra för 29

verksamhet | Umeå

en liten grupp, det brukar vara fyra till fem som kommer. Några tonåringar har familjer som är med i kåren och några har kommit i kontakt med oss via kollot.

i ordning eller städas. Vi har fyra anställda i köket, dock inte alla på 100 procent.

Merhzad Taheri har huvudansvaret i köket och för uthyrningen.

GUDSTJÄNSTLOKALEN var Umeås för-

FÖRSKOLAN KRUBBAN drivs sedan

sta biograf och den gamla entrén som numera används som ”sakristia” har tydliga spår av den tiden. Där finns en välbevarad biljettlucka med roterbar skål i trä för biljetter och pengar. För att allt ska fungera med verksamhet, uthyrning och kök arbetar alla nära varandra. All planering sker mellan Isak som är kårledare, Frans Ljungblahd som är personalansvarig och Merhzad Taheri som har hand om uthyrning och köket.

— Vårt kök är vårt nav, menar Frans.

Där kan vi bland annat hjälpa människor att få arbetsträning. Där har vi matleveranser på morgonen till Frälsningsarméns förskola och till en extern förskola och vi hyr ut lokalerna och ska servera fika eller mat. Lokalerna behöver ställas

1993 förskolan av Frälsningsarmén. Där har man plats för 32 barn i två åldersnära avdelningar, 1-3 år och 3-5 år. De barn som går på förskolan kommer från olika sammanhang och några har ingen koppling till någon kyrka. Krubbans koppling till kåren är stor.

— Vi har samma regler och styrdokument som andra förskolor, berättar Linnea Kampha som är förskolepedagog på Krubban. Det som skiljer oss från andra är vår kristna profil. Vi har "Bibelsnack" varje vecka, lite som en minisöndagsskola. Vi ber alltid bordsbön före maten och vi lägger extra krut vid de kristna högtiderna som jul och påsk.

Vi brukar åka till kåren med de äldre barnen ibland. De får då klättra på vår

Isak Borén och Frans Ljungblahd leder arbetet vid Frälsningarmén i Umeå tillsammans med flera ideella ledare.

30

MAN UTGÅR I ARBETET FRÅN DE ENSKILDA INDIVIDERNAS BEHOV.

klättervägg, kika in i köket och se när Merhzad Taheri lagar maten och det är spännande att se var förskolans mat kommer ifrån. Vissa år har personalen från kåren kommit till Krubban och haft samlingar. Och varje år har vi vårt luciafirande på kåren.

DET SOCIALA ARBETET i kåren är enligt Frans Ljungblahd något som inte syns på löpsedlar eller på gatorna. Det mesta arbetet sker i det dolda. Man utgår i arbetet från de enskilda individernas behov.

— Det är många samtal och ekonomisk rådgivning, berättar Frans. Det kan också vara att följa med på ett utvecklingssamtal på en skola, när en förälder känner att det är svårt att gå dit själv, eller att sitta med i samtal med socialtjänsten och där vara den som inte är myndighet, fortsätter han.

När det gäller EU-migranter och hemlösa berättar Frans att kåren inte jobbar specifikt med dem men att Svenska kyrkan har ett stort arbete och ett gott samarbete med kommunen. Frans är regelbundet med på nätverksträffar med de andra aktörerna och har koll på vad som händer i staden. Kåren har också kontakt med ett boende för ensamkommande flyktingbarn.

— Det är de som ingen annan ser, de som inte självklart får hjälp, som vi vill få kontakt med, säger Frans Ljunblahd.

De ska kunna sitta i fiket och få någon att prata med en stund. Jag vill inte bli känd som ”den där Frans som aldrig har tid”. Jag har tid när någon kommer hit och vill prata med mig. g

verksamhet | Umeå

Hur tycker du konceptet med gudstjänst och mat är?

JIMMY KAMPHA

Mätt och förlåten i Umeå VID FEMTIDEN PÅ KVÄLLEN fylldes hela kafédelen på Frälsningsarmén i Umeå av ljud och röster. Där var barn som sprang omkring och skrattade, vuxna som samtalade med varandra och alla var förväntansfulla, inte minst inför den mat som Merhzad Taheri hade lagat för kvällen. Doften av stekt lax fyllde lokalen och kön till serveringen fylldes på. Kvällsgudstjänsten hade börjat.

Idén till Mätt och Förlåten startade i ungdomsrådet, berättar Linnea Kampha. Kåren har sedan länge haft barnsamlingar med olika former på onsdagkvällar, men ledarna upplevde att barnen var trötta och hungriga.

De prövade olika sätt för att göra det lättare för barnen och för föräldrarna. Till slut kom idén – Mätt och Förlåten.

– Vi upplever att det här konceptet fungerar bättre för barnen, berättar Linnea. Nu kommer barnen direkt från maten så de är ofta pigga och glada och på strålande humör.

Efter måltiden samlas alla i gudstjänstlokalen. Där inleds samlingen med en kort barnruta innan barnen går till sina grupper - Ministjärnor och Sköna Stjärnor. Mätt och Förlåten samlar mellan 30 och 40 personer, barn och vuxna, vilket både Isak Borén och Frans Ljungblahd tycker är en bra siffra. Under gudstjänstdelen läser man kommande söndags bibeltexter och samtalar om texterna. Syftet med den delen är att alla som vill ska få komma till tals. I barngrupperna går man också igenom bibeltexterna och barnen uppmuntras att dela med sig av sina tankar. Vuxensamlingen varvas med sång och lovsång och avrundas med bön och

Merhzad Taheri kokar mat.

– Det är underbart, speciellt när man är småbarnsförälder. Att få komma hit, få ta del av det här och få gemenskap och bara släppa annat är skönt. Ingen disk, ingen matlagning, man bara är här och har det bra och så får man med sig så mycket också.

VICTORIA ÖHMAN – Jag tycker det är fantastiskt, en av veckans höjdpunkter.

Hela familjen längtar hit. förbön och avslutas med att man ber bönen Välsignelsen.

Nytt för denna onsdag var att man bjöd in till ”Eftersnack”, en samling runt soffgruppen i kaféet för att djupare diskutera och samtala om bibeltexten och temat. Ett tiotal av deltagarna stannade kvar för att vara med denna kväll.

– Och det är ju bra för oss som har ansvar för barnen att få ta del av vuxenundervisning också, tycker Linnea Kamhpa.

Kåren i Umeå har en förhoppning om att Mätt och Förlåten kan bli en plats där människor blir berörda av Gud. – Jag hoppas och tror att det här kan leda till att människor kan ta beslut att följa Jesus, säger Isak Borén. g

SAMUEL LJUNGBLAHD – Jag tycker det är helt fantastiskt, och suveränt.

Först träffas innan, äta, prata, prata av sig, då är man helt redo för gudstjänst. Jag är aldrig hemma på söndagar, så för mig har det här blivit gudstjänsttid, så jag är hur glad som helst. Och för oss som familj är det fantastiskt.

31

världen | malawi

Kapten Win Win Mar, som tar med kårens barn på utflykt.

Vart är du på väg?

Jag sätter upp adventsstjärna, plockar fram en liten julkrubba, en minijulgran, lägger på juldukar och vi tänder ett efter ett de batteriförsedda adventsljusen.

Nu är vårt hem ett av de mest juliga i hela Yangon.

TEXT: CHRISTINA JEPPSSON FOTO: PRIVAT

I

ett av världens starkast buddistiska länder går julen obemärkt förbi. Visst, det kommersiella finns representerat i de större butikerna, det finns pynt, plastgranar och tomtedräkter att köpa i begränsad omfattning. Men, jämförelsevis, är det inte mycket. Efter två och ett halvt år i Myanmar vet vi att kyrkorna har program i dagarna tre men eftersom även de är kraftigt underrepresenterade i landet, sätter firandet av Kristi födelse inte några för ögat synliga spår.

För oss två svenskar innebär denna jul 32

endast två gudstjänster på kåren vi tillhör och en gemenskapsmåltid på en annan, dit vi är inbjudna som gäster. Därefter är det strax att gå tillbaka till vardagsrutiner.

— WHERE ARE YOU GOING? Portvakten

som är anställd av oss ”house owners” spänner ögonen i mig. Igen. Han hälsar varje morgon med denna fras medan han gör sina sysslor, fyller upp husets underjordiska vattentank eller sopar. Han bor på en träbrits i vår trappuppgång vilket är kutym.

Precis utanför porten, som egentligen är en grind, uppehåller sig några kvartersinnevånare, fyra, fem hundar, alla rätt skabbiga. Vi känner igen dem nu efter ett par år på adressen och vi vet också att det finns ett system där allt och alla har sin plats, även en hund. Gränden är två bilsbredder bred men naturligtvis trängs alltför många om utrymmet. Några rikshaförare plingar ilsket med klockan.

Insprängd mellan bilarna är kommersen igång redan vid halv sextiden. Varje blomkorg, grönsaks- eller prylstånd har

världen | myanmar

Övre bilden till vänster: entrén till Yangon Corps.

Bilden till höger: Portvakten i huset, som varje morgon ställer samma fråga: " Where are you going?"

FIRANDET AV KRISTI FÖDELSE SÄTTER INTE NÅGRA, FÖR ÖGAT, SYNLIGA SPÅR.

sin givna plats och familjemedlemmar byter av varandra och har sin tid vid försäljningen. Även de hejar ibland med ett ”Where are you going?”

PORTVAKTEN har frågat samma fråga i princip varenda morgon sedan vi flyttade in.

— Vart är du på väg? ”To office”, svarar vi om och om igen.

Har han inte lärt sig det snart? Går vi ut på morgonen i frälsningsarméuniform så är det för att gå till kontoret. ”Where are you going? - To Office.”

”Where are you going? - To Office!” … Om och om igen.

Men med tiden har detta skapat ett band oss emellan och jag märker hur frågan snarare säger ”Jag har sett dig idag.

Jag är intresserad av ditt liv.”

Detta är, har vi nu lärt, den vanligaste hälsningsfrasen efter öppningen ”Mingalaba”. Inte så dumt alls egentligen. Visst vet jag vart jag ska och behöver för egen del inte påminnas om att just kontoret är destinationen men å andra sidan understryker detta upprepande att jag har en tillhörighet. Ett mål med en mening i det jag gör. ”Office” blir ett uttryck för varje dags övergripande mål. Och kontoret är platsen från vilken jag verkar just nu.

Jag påminns numera varje dag om gamla tiders frälsningssoldater. Jag vet inte hur vanligt förekommande det var, men man lär ha hälsat varandra varhelst, närhelst man möttes med ett ”Halleluja”, pekat uppåt med pekfingret som för att understryka för varandra och för sig själva ”Jag är på väg. Mot himlen. Mot

»

fakta Myanmar (tidigare Burma) Antal invånare i landet: 53 259 018 (2013) Huvudstad: Naypyidaw Största stad: Yangon (tidigare Rangoon) Frälsningsarmén i Myanmar tillhör ”The Salvation Army Singapore, Malaysia and Myanmar Territory” med högkvarter i Singapore.

Major Bo Jeppsson är Regional ledare och major Christina Jeppsson är Regional ledare för kvinnoarbetet i Myanmar. År 1915 startade Frälsningsarméns arbete i Myanmar.

Idag finns det drygt 50 kårer i landet.

33

KANSKE SKULLE JAG SVARA "HIMLEN" SOM EN PÅMINNELSE OM ATT JAG HAR ETT MÅL.

ett evigt hem”. Jag tänker att det skapade säkert ett band också dem emellan, som mellan portvakten och mig. Han vet, jag vet men det är av vikt att uttala, bekräfta och påminna varandra.

Man skulle kunna tänka att denna myanmarhälsningsfras ”Vart är du på väg” bara gäller för folk som är rörliga och verkligen har ett mål för dagen. För dem som är uppbokade, efterfrågade.

Men faktum är att alla oavsett samhällsstatus, inkluderas och förutsätts ha ett mål, diffust eller påtagligt är av underordnad betydelse.

Jag har ett mål för mitt liv liksom alla kristna. Himlen. När Sverige och många delar av världen förbereder sig för jul har jag istället alltså funderat över något annat – himlen – diffus eller lika påtaglig som ”office”. Kanske skulle jag svara ”heaven” morgon efter morgon efter morgon som en påminnelse och understrykande av att jag har ett mål, en mening, en tillhörighet här och för alltid. g

foto: jonas nimmersjö

världen | Myanmar

Myanmar är deras ”hemma” FRÄLSNINGSOFFICERARNA Christina och Bo Jeppsson tjänstgör i Myanmar, tidigare Burma. För Nya Stridropet berättar de om livet och arbetet där.

Christina arbetar som regional ledare för Frälsningsarméns kvinnoarbete och Bo är regional ledare för Frälsningsarmén. Efter ett år i landet hade de vant sig vid hur det fungerar och nu efter två år har tiden för deras uppdrag förlängts.

Enligt visumreglerna måste de lämna landet var tionde vecka och passar då på att delta i arbetsmöten på högkvarter i Singapore.

– Under det senaste året har vi sagt att ”nu åker vi till Singapore!”, och när vi reser tillbaka till Myanmar, säger vi ”nu ska vi åka hem!”, berättar Bo. – Det mesta här hör till vår vardag nu, säger Christina och påpekar att det inte alls är så krångligt att leva i Myanmar som många svenskar förställer sig.

Vad är största skillnaden mellan Sverige och Myanmar?

– Frälsningsarmén är densamma och det är skönt, menar Bo. Det finns vissa skillnader, som kanske kan benämnas kulturella.

Yangon är en intensiv stad. När vi är i Stockholm känner vi —Oj, vad tomt, här finns det inga människor! I Yangon bor det 5 miljoner.

– Den asiatiska kulturen är mer pulserande och ”påträngande”, säger Christina. Här är det liksom extra av allt. När det är varmt är det jättevarmt, när det regnar regnar det jättemycket, är man frustrerad och irriterad är man det jättemycket och om något går långsamt, går det verkligen långsamt.

Uppdraget i Myanmar är Christina och Bo Jeppssons första längre utlandsuppdrag som frälsningsofficerare. g Jonas Nimmersjö

FRÄLSNINGSARMÉNS JULKONSERT Eric Ericsonhallen, Skeppsholmen i Stockholm • Onsdag 7 december kl. 19.00

34

Mikael Samuelson, Titti Sjöblom och Ehrling Eliasson,

Till förmån för Frälsningsarméns

Adolf Fredriks Musikklasser 4AD, tal Jonas Hallberg,

julinsamling ”God Jul hela Sverige”.

trumpet Rasmus Johansson, Sofia Wastesson och

Biljetter: billetto.se

Söderkårens Musikkår från Frälsningsarmén.

Insläpp från kl. 18.15

Frälsningsarmén är en internationell rörelse, ett evangeliskt trossamfund inom den universella kristna kyrkan. Vårt budskap har sin grund i Bibeln. Vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud. Vårt uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus och utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn.

FOKUS | TRAFFICKING

bibel & bön

Jesus, jag ber för alla barn som har flytt från

foto: teresia jansson

Syrien. Amen.

Moa 9 år

Människor berörda av tv-gudstjänsterna EFTER ATT TV-GUDSTJÄNSTER från

och det känns väldigt positivt för min förhoppning är att människor fått bli berörda av Gud och inte av oss, säger Nicolaj Vollburg, kårledare i Linköping.

Samarbetet har lett till fördjupad gemenskap mellan kårerna och han välkomnar fler liknande utmaningar. g Teresia Jansson

kårerna i Linköping och Finspång sänts i höst har några personer visat uppskattning via Facebook men framför allt har man fått muntlig respons.

— Folk har inte haft stenkoll på vem som gjort vad i mötena men de har blivit berörda

Be för

Jean Gustafsson, Norrköping Birgitta Edqvist, Örebro Curt Jonasson, Stockholm Ruth Bjuvenius, Eskilstuna Iréne Paulsson, Örebro Karl-Erik Lefwert, Stockholm Otto Gustafsson, Värnamo

Bön om frälsning

foto: shutterstock

• Barnen och de unga, ledare som engagerar sig bland dem och den speciella verksamhet som pågår under barn- och ungdomsåret i Frälsningsarmén, • Frälsningsarméns julinsamling och alla kontakter som knyts mellan människor under jultiden, • Frälsningsarmén i Umeå, • Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Myanmar.

Befordrade till härligheten

Jesus, du har sagt att alla är välkomna till dig.

Jag vet att du gav ditt liv för att sona människornas synder, och jag tror att du också dog för mig.

Jag ber om förlåtelse för det jag har gjort fel.

Jag vet att du kom för att öppna vägen för mig in i Guds närhet,

och jag förstår att jag behöver dig.

Tack för att du älskar mig som jag är.

Tack för att du vill komma in i mitt liv och hjälpa mig att tro och att leva.

Tack för att du frälser mig nu och ger mig din välsignelse.

Tack Jesus! Amen.

Nya Stridsropet ges ut med fem nummer under 2016. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

35

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

V

foto: unsplash/Hide Obara

irvlande vita prickar hypnotiserar när jag tittar upp mot gatlyktans ljus. De kalla snöflingorna smälter i samma ögonblick de landar på mitt ansikte. Stadens ljud tystas av den kompakta snön runt mig. Stillheten gör mig lugn och en känsla av tacksamhet sköljer över mig. Det här ögonblicket när jag stannar upp och inser hur mycket jag har att vara tacksam för är receptet på omedelbar lycka.

Vardagen innehåller så mycket stress och tillsammans med alla måsten letar man efter lycka, den där stora omvälvande lyckan. Ibland ber man om så mycket och glömmer bort det man faktiskt har eller har uppnått.

Ibland innan jag somnar på kvällen pratar jag en stund med honom där uppe. Jag brukar tacka för det jag har: en familj, vänner, ett boende och ett arbete. Det är så lätt att ta sånt för givet. Men för någon som inte har ett hem att gå till den här kalla vinternatten, skulle de där sakerna förmodligen betyda oändligt mycket.

“All I want for Christmas is you”, sjunger Mariah Carey i julshoppingens högtalare. Det är precis det som de ensamma önskar sig. Lite av vår tid. I slutändan är tiden det mest dyrbara vi har. När jag skänker av min tid till någon i jul kanske det blir en gåva också till mig själv.

Om jag fick en önskning uppfylld i jul så skulle jag be om att ingen människa skulle behöva känna sig ensam. Låt alla som känner sig osedda få känna kärlek genom mötet med en medmänniska.

Det vill jag be om i juletider. Och resten av året också för den delen.

Annette Emmoth