Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 2-2016

SOMMARBARN FÖRR OCH NU Frälsningsarméns slumsystrar hjälpte stadsbarn att få vara sommarbarn på landet. SID. 8 EMMA RÄDDAR MÄNNISKOR Juristen brinner av iver att rädda människor ur slaveriet. SID. 12

# 2.2016

LEDARE

Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Marie Willermark Redaktion Mia-Lisa Alhbin, Charlotte Ander, Lars Beijer, Kristina Broms, Michael Hjerpe, Karin Larsson, Annette Emmoth (Art Director) Utgivning 2016 28 januari, 28 april, 22 juni, 13 september, 24 november. Vill du inte ha Nya Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890 Omslagsfoto Annette Emmoth och Frälsningsarméns Arkiv.

Internationell ledare André Cox Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5 Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

2

Fri för att följa DET VILDA HAR SIN SKÖNHET. Och det omskötta har sin skönhet. En lövskogsbacke som översvämmas av vitsippor eller en karg tallskog i norr med mossor i skiftande färger har var sin skönhet. En trädgård där buskar och blommor framträder med sina speciella färger efter årstiden är också en fröjd för själ och sinne.

Jag hörde en gång en berättelse om en grupp besökare som promenerade i ett område med villaträdgårdar. I en av dem håller en man på med att sköta om sina växter och man förstår att det lagts ner mycket arbete. En av dem som passerar påpekar beundrande hur fantastiskt Gud skapat hans trädgård med färg och form. Mannen vänder sitt svettiga ansikte och sina jordiga händer mot besökarna och säger ”ja, nu är det fint, men då skulle ni ha sett hur det såg ut när Gud hade hand om det själv”.

Det vilda, fria och otuktade ger en spännande växtlighet. Men människan har fått ett unikt ansvar från Gud att ”bruka och vårda” skapelsen, enligt formuleringen i första Moseboken, kapitel 2. Total frihet i naturen blir vilt och vackert. Men goda skördar, som vår överlevnad hänger på, får vi bara om människan låter sin kunskap samverka med växternas inneboende egenskaper.

Frihet för individer i ett samhälle har sin viktiga plats. Men vi har också ansvar för att ”bruka och vårda” relationer. Det finns diken åt båda hållen. Förespråkare finns för livsstilar som individen ska få välja utan någon annans inblandning. Hur många, vilka individer och åldrar som bildar familj, ska inte lagstiftningen lägga sig i. Å andra sidan finns det traditioner där individen inte har någon rätt alls utan allt styrs av en strikt auktoritär tradition.

När individualismen upphöjs till dogm, till religion så uppnår den inte frihet utan vilsenhet. Naturen klarar sig bra i total frihet. Djungelns lag har en

foto: Annette emmoth

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 133:e årgången

inneboende, självreglerande balans som Gud har skapat. Men människor existerar inte i ett ödesbestämt rum där alla är opartiska. Vi har kunskap som kan användas till gott och ont. Vi är insatta i ett andligt sammanhang där den Ondes mörker kämpar för att driva undan Guds ljus. För att goda mänskliga rättigheter ska uppnås måste vi också ha insikt om goda skyldigheter.

Från detta teoretiska resonemang ska du fortsättningsvis i tidningen möta konkreta exempel. Människors berättelser där man kommit till insikt om sig själv i förhållande till andra människor och till Gud. Och det har lett till ett val.

Till exempel Kalle Ljungholm och Linda Schollin som har olika bakgrund och utgångsläge men de har mött Guds kärlek genom människor och de har gjort ett val. Att ta emot förlåtelse från Gud och bli efterföljare till Jesus förenar frihet och ansvar på ett ljuvligt sätt.

Själv ska jag planteras om till att växa i den tyska jordmånen, med utlöpare till Litauen och Polen. Där ska jag bruka och vårda min kallelse och förväntar att Gud gör sin del så att Frälsningsarméns tjänst bland människor där bär god frukt. Tack för att jag fått möta dig i dessa ledartexter. Må Gud välsigna dig och dina val.

Marie Willermark

28 32 Innehåll

#2.2016 PERSONLIGT

TRO

Han är officer i Frälsningsarmén. Kalle Ljungholm vill med begripliga ord få människor att ta till sig förkunnelsen.

Löjtnant Daniel Viklund beskriver hur viktigt det är att vägleda barn och unga utifrån Bibelns undervisning.

4. Förmedlare av ett budskap

20. Barnen och Jesus

SÅ FUNKAR DET

MARIE WILLERMARK

Frälsningsarméns kollon, läger och hajker har lockat många deltagare.

Kommendör Marie Willermark flyttar till Köln för att leda Frälsningsarméns arbete i Tyskland, Litauen och Polen.

8. Något som passar alla

FOKUS

12. Emma räddar människor

22. Nytt uppdrag

OM OSS

Frälsningsarmén är en av huvudaktörerna för att motverka människohandel. Emma Cotterill hjälper utsatta på olika sätt.

24. Brassmusik

MIN VÄG TILL GUD

VERKSAMHET

Linda Schollin-Borg kände under hela sin uppväxt att så fort hon för en gångs skull mådde bra hände det något hemskt.

Bergsjön är en av Göteborgs förorter.

Frälsningsarmén etablerar ett familjecenter där.

16. Se möjligheter i framtiden

Om funktion och framtid för en av Frälsningsarméns klassiska musikformer.

28. Integration i praktiken

KRÖNIKA

VÄRLDEN

Ann-Christine Karlsten skriver om att värdera varandra utifrån det synbara.

Om hjälparbetet för barn på dagcentret i Guayaquil i Ecuador.

19. Allas lika värde

32. Nytt hopp för generationer

Nya Stridsropet är en tidning om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig i den. Nya Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar och anställda.

Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa.

Nya Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www. fralsningsarmen.se/ stridsropet Kontakta redaktionen om du inte längre önskar få Nya Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast läsa den som e-tidning.

3

4

Personligt | kalle ljungholm

Människokännare och förmedlare av budskap Han är officer i Frälsningsarmén. Tillsammans med sin fru leder han Kungsholmskåren i Stockholm. Kalle Ljungholm vill med begripliga ord få människor att ta till sig förkunnelsen.

TEXT: KARIN LARSSON FOTO: KRISTINA BROMS

N

ågon har beskrivit honom som en god kommunikatör och efter några sekunders eftertanke är han beredd att hålla med.

— Jag gillar att tala inför människor och jag funderar mycket på vilka ord jag ska använda och på vilket sätt budskapet ska framföras för att det bäst ska tas emot, börjar Kalle Ljungholm sin personliga berättelse.

I förkunnargärningen finns en kreativitet han tycker om. Han vill vara väl förberedd när han talar inför människor.

Sig själv beskriver han som en ganska trygg och eftertänksam person.

— Jag har förhållandevis lätt att sätta mig in i andra människors situation och vill försöka förstå hur de tänker när jag möter de som är oroliga och stressade, fortsätter Kalle.

I sitt arbete som frälsningsofficer funderar han mycket över vilken bakgrund och eventuell förförståelse för ett kristet budskap människor kan ha.

SIN FÖRSTA TJÄNST som frälsningsofficer fick Kalle till Stockholm där han är kårledare vid Kungsholmskåren. Ledarskapet delar han med sin fru Fanny som snart är färdig med sin utbildning vid Frälsningsarméns officersskola.

— Jag hade tänkt tanken att bli frälsningsofficer när jag var yngre men snart slog jag den ifrån mig som det sista jag kunde tänka mig, säger han med ett leende.

Han förstod snart att officerskapet kunde vara en plattform där han använder de gåvor han fått av Gud. När han träffade Fanny och de började tala om sin gemensamma framtid och möjlighet att tjäna Gud i Frälsningsarmén föll bitarna på plats.

— Min kallelse, förutom att älska Gud av hela hjärtat, handlar främst om att nå ut till människor och då blir officerskapet min plattform, konstaterar han självklart.

Han brinner för att förklara Gud för människor i vår del av världen där många

fakta Kalle Ljungholm Ålder: 31 år.

Bor: I Stockholm.

Familj: Hustru Fanny och dotter Majken.

Yrke: Kandidatexamen i klassisk musik på trumpet, officer i Frälsningsarmén.

På fritiden: Är tillsammans med familjen, lagar mat.

Tycker illa om: Orättvisor och självupptagenhet.

5

Kalle Ljungholm har sin arbetsplats på Kungsholmen, strax intill Fridhemsplan, ett av naven i Stockholms innerstad.

har för sig att kristen tro var något man ”höll på med” tidigare innan man ”visste bättre”.

Apologetiken (vetenskapen om argumenten för kristendomen) hjälpte honom att se hur han kan tro på Gud med sitt intellekt.

— Det blir inte bara hjärtats tro utan även intellektets, apologetiken blev en ögonöppnare för mig, jag bottnade i min tro och fick svar på tidigare obesvarade frågor, säger den unge ledaren.

Upptäckten av apologetiken blev en milstolpe för Kalle som förstod att han kan ära Gud med sina tankar och inte behöver vara rädd för svåra frågor.

Sin uppväxt i Frälsningsarmén använder han när han funderar över vad den gamla rörelsen gör nu för tiden som är 6

bra eller ej och vad god bevarandevärd tradition kan innebära eller ej.

— Min bakgrund tycker jag ger mig rätt att vara kritisk och ibland provocerande och ställa den enkla men avgörande frågan ”Vad ska vi göra nu?”, fortsätter Kalle.

Han uppskattar den barnatro han fick med sig hemifrån men ser hur det allra viktigaste är att leva som en lärjunge till Jesus utan att bli riktigt färdig med det.

När William Booth startade den nya rörelsen Frälsningsarmén, fanns en önskan att vara ett alternativ för dem som inte kände sig hemma i andra kyrkor.

— Det alternativet önskar jag att vi kunde vara i högre grad nu också, säger Kalle.

William Booths uppmaning i ett telegram till sitt folk med det enda ordet Others (Andra), måste också vara nuti-

dens målsättning, tycker Kalle och återkommer till nödvändigheten av att nå människor med budskapet om frälsning genom tro.

Bestämt hävdar han den oerhörda betydelsen av att kristna syns i samhället.

— Olika grupper behöver nås och våra kårer behöver bli gemenskaper där människor kan känna sig hemma, fortsätter han.

I hans eget närområde, Kungsholmen i Stockholm med Fridhemsplan och S:t Eriksgatan med sina nattöppna restauranger, finns den mångfald av människor Frälsningsarmén finns till för.

— Vi tror att vi måste göra så mycket själva i stället för att främst tala om att det som behöver göras har Jesus redan gjort för oss och tänk vilken lättnad att

Personligt | kalle ljungholm

MIN KALLELSE, FÖRUTOM ATT ÄLSKA GUD AV HELA HJÄRTAT, HANDLAR FRÄMST OM ATT NÅ UT TILL MÄNNISKOR.

få höra, för dem som lever ett hektiskt storstadsliv, att det är fullbordat, säger han glatt.

Hur det skulle vara att bli pappa kunde Kalle inte riktigt förbereda sig på.

— Plötsligt fanns där en annan människa som alltid behövde komma i första hand, det är fantastiskt att vara pappa till Majken, nu tre år, hon hjälper mig att få perspektiv på problemen och jag tänker ibland: Resten får vi ta itu med i morron, nu behöver Majken ha mat och få höra en godnattsaga, fortsätter han beskrivningen av en av sina livsroller.

Kalle gillar att laga och bjuda på mat.

Matlagning är något konkret, till skillnad från mycket av det han ägnar sig åt i officerstjänsten där mycket handlar om långsiktighet, framförhållning och

planerande och där han sällan tycker att han blir riktigt färdig.

— Som kristna ska vi bygga relationer och det är ju inte så krångligt att bjuda hem någon för att dela en måltid, sammanfattar han beskrivningen av ett av hans stora intressen.

Musik och möjlighet att musicera blev för Kalle en ingång till att stanna kvar i Frälsningsarmén. Han började spela i en musikkår där musikanterna samlades kring tron och för Kalle blev det som en första bönegrupp. Han tycker det är storslaget att få spela till Guds ära.

— Musik kan förstärka ett budskap eftersom vi behöver uppleva något för att kunna förstå det, säger han och pekar på hur musiken kan ge den upplevelsen.

Någon favoritmusik har han inte men lyfter fram klassisk musik även om olika musikstilar har olika funktioner för honom då han själv exempelvis behöver bli styrkt och sporrad.

— Vi behöver hela tiden tala om att musikens stil är underordnad dess funktion, säger han och tycker det är alldeles fel att ställa olika musikstilar mot varandra.

Kalle inser svårigheten med att kombinera olika roller och att få tiden att räcka till. Han talar om att livskvalitet kan vara att veta vad man säger nej till så att livets olika delar inte behöver ta ut varandra.

— Jag tjänar Gud lika mycket genom att vara hemma med familjen som att vara predikant, fastslår han med skärpa.

Kalle predikar i olika sammanhang, företrädesvis hemma på sin kår och i konferenser. Han talar igen om hur han alltid tänker på vad lyssnarna behöver få höra för att kunna förstå och ser en risk i att hamna i ett allt för kyrkligt språk.

— Jag ogillar den kultur som rått i Sverige under senare år, där det frågas för mycket efter människors ålder, säger han och tycker inte det kan vara rätt att ständigt fråga ”Vad behöver ungdomar? Vad behöver familjer? Pensionärer? Gamla?”

Däremot tycker han att man ofta behöver fråga exempelvis hur yngre människor får naturlig plats i en gemenskap. Han och Fanny ser alla sina medlemmar som en resurs både i bönearbetet och som trygga stabila människor när det kommer nya till kåren.

— Vi ska akta oss för att dra upp linjer mellan åldersgrupper eftersom mångfald också är åldersmångfald, fastslår Kalle.

Han delar gärna med sig av det han själv lärt sig om att aldrig underskatta betydelsen av att be för allt, så att bönen blir motorn i det personliga livet så väl som i arbetet.

— Uppmuntra alltid människor att be, säger han i avslutningen av vårt samtal och berättar hur han kan oroa sig för vad som händer när de gamla förebedjarna inte finns kvar och exempelvis hans egen generation inte har lärt sig uthållighet i bönen.

Om uthållig bön lärde sig Kalle och hans fru Fanny mycket när de gjorde sin praktiktjänst på Frälsningsarmén i Visby.

Sin tjänst som frälsningsofficerare ser de ur ett holistiskt perspektiv. Människan består av ande, kropp och själ och hela människan behöver betjänas och upprättas.

— Det är vår tjänst och vårt uppdrag från Gud, säger Kalle Ljungholm, frälsningsofficer, kåreledare, predikant, musiker, make, far med mera. g 7

Något som passar alla Läger för barn och unga har länge varit en viktig del i Frälsningsarméns verksamhet och både nationella och lokala läger anordnas. Det kan vara allt ifrån kollo, skidläger, scouthajk, nyårsläger eller helgutflykter.

TEXT: KRISTINA BROMS OCH LARS BEIJER FOTO: FRÄLSNINGSARMÉNS ARKIV

J

ag vill vara här hela mitt liv, säger Albin, 14 år, en av ungdomarna som var på ett av Frälsningsarméns kollon sommaren 2015. Frälsningsarmén har arrangerat sommarkollon i många år.

Formerna har förändrats men fortfarande är målet att ge barn, som kanske inte annars skulle fått det, en minnesvärd och rolig sommar.

8

— Att kollo behövs är det ingen tvekan om. Alla barn lever inte i familjer som har råd att satsa på varken utlandsresor eller resor inom landet. Då kan barnen bli väldigt ensamma och känna sig utanför. Nu får de istället känna gemenskap och uppleva roliga dagar med många glada skratt, ja, helt enkelt vara barn, säger Elisabeth Carlsen, ansvarig

för kollot i Sunderbyn utanför Luleå.

Kåren i Luleå är en av de kårer som har en lång historia av att anordna sommarkollon. Det första anordnades redan 1941 i en gammal bondgård i byn Ersnäs. Man fick bidrag från Luleå stad och Solstickan och genom ett upprop i tidningen Norrbottenskuriren fick man hjälp att skaffa barnsängar. Madrasser

så funkar det | kollo

Under soliga kollodagar är det skönt med ett svalkande bad.

JAG VILL VARA HÄR HELA MITT LIV. ALBIN, 14 ÅR

Att delta i ett sommarkollo bland djur och natur är välgörande och ger fina minnen.

Hjälp barn till en fin sommar och filtar lånades av Röda Korset. Det var början på en verksamhet som firar 75 år nu i sommar 2016.

— Barnen kommer från olika hemförhållanden. En del har bara en förälder, medan andra lever i kärnfamilj. Vi har också barn till asylsökande som behöver komma bort från en påfrestande tillvaro och ibland har barn från Lettland och Ryssland deltagit, säger Elisabeth Carlsen.

På senare år har luleåkåren haft dagkollo som gått under namnet Wild Kidz, vilket varit populärt och uppskattat.

Efter några år återgick man dock till att ordna övernattningskollo på grund av att en del föräldrar inte hade möjlighet att lämna och hämta sina barn varje dag.

— Med ett övernattningskollo får barnen också lära känna både varandra och sina ledare bättre, påpekar Elisabeth Carlsen.

På senare år har Frälsningsarmén arrangerat nationella kollon i småländska Högaberg, utanför Gränna, med 50-60

barn varje vecka under åtta sommarveckor. Mycket fungerade bra men man såg också att det fanns en del att arbeta med för att säkerställa kolloverksamheten ännu mer. Därför har man arbetat för att decentralisera verksamheten.

— Det ska vara tryggt för barnen att vara med och för de anställda att jobba på kollo, säger Marie Åberg, verksamhetskoordinator för Frälsningsarmén.

I år kommer samtliga kollon att anordnas på den lokala orten. Bland annat ska man från Höganäs, Malmö, Uppsala, Kristinehamn, Luleå och Gävle arrangera någon form av kollo.

DEL AV ETT STÖRRE SAMMANHANG.

Förutom kollon anordnas också barnoch ungdomsevenemang som riktar sig mer mot barn och unga som vill känna att de är del av ett större sammanhang, både när det handlar om tron men också i Frälsningsarmén. Tanken är att man

Swisha KOLLO till 9004805 för att ge valfritt belopp.

vill uppmuntra och utmana barn och unga i tro men också i ledarskap, kanske i form av att de kan hjälpa till praktiskt, leda lovsång eller vara med i förbön och så vidare.

— Att se hur väl det fungerar när rätt personer gör rätt saker och kommer på rätt plats är inspirerande och att delta i läger är ju en stor möjlighet för nya ledare att formas och ta plats, få ett ansvar och känna att de har ett mandat. Dessutom är det en välsignelse att få be tillsammans, dela tron, sjunga lovsång och att ta del av samma undervisning är också väldigt viktigt, säger Hanna Smedjegård, metodstöd för barn och ungdom i Frälsningsarmén.

»

9

så funkar det | kollo

foto: Frälsningsarméns Arkiv

Major Gerd Boström har arbetat på Rörbergs barnkoloni under 32 somrar.

TILLBAKABLICK. Trygghet och värme

var vad barnen på kolonin längtade efter, säger pensionerade slumsystern Gerd Boström.

Gerd som blev frälsningsofficer 1967 arbetade hela sin tid fram till pensioneringen med barn, i början på barnhem och mödrahem i Göteborg, Sundsvall och Malmö.

Till Rörberg, Frälsningsarméns koloni utanför Gävle, kom Gerd första gången sommaren 1974. På den tiden kom det 40 barn åt gången och de stannade i en månad. Gerd blev Gävle trogen ända till pensioneringen 2004 och hann uppleva 32 kolonisomrar, med sammanlagt cirka 1000 barn från Gävletrakten. Det skedde ganska stora förändringar under åren och under Gerds sista år var barngruppen minskad från 40 till 20 barn, beroende på nya regler från myndigheterna.

De barn som kom till kolonin var barn som behövde komma bort från hemmamiljön och barn som saknade vuxna som de kunde vara tillsammans med under lovet. De kom från familjer där föräldrarna var arbetslösa och som därför var tvungna att jobba under sommarlovet som semestervikarier för att få in pengar till hösten.

Barnens miljö var ofta stökig och de hade inte heller några mor-/farföräldrar som ställde upp. Det var barn som behövde lära sig att umgås med andra och få känna sig trygga. Man förstod på barnen hur de hade det hemma och att de 10

FÖR GERD HAR DET VIKTIGASTE VARIT ATT GE BARNEN TRYGGHET OCH VÄRME. behövde en kram ibland, en kontakt som de annars inte fick.

Gerd, som stannat kvar i Gävle efter pensioneringen, möter ofta barnen som vuxna på stan. De äldsta är ju faktisk femtio fyllda nu. Många kommer fram till henne och hälsar. På bussen kan de sätta sig bredvid henne och prata om tiden på kolonin. Ett tydligt tecken att barnen är tacksamma för vistelsen på Rörberg är de många inbjudningar Gerd fått genom åren till bröllop och barndop. För Gerd har det viktigaste varit att ge barnen trygghet och värme och även visa detta i handling. Det är inte bara genom ord som barn påverkas utan lika mycket hur du är som medmänniska. g

Ann-Marie, sommarbarn på 50 -talet, berättar: Förr arrangerade Frälsningsarmén resor för barn till sommarföräldrar i landsorten.

Jag var sommarbarn i Östansjö och jag tror året var 1950. Familjen jag bodde hos hade två barn, Anna-Karin, 5 år och PerOlov, 6-7 år. Modern hette Katarina, men faderns namn har jag glömt. Jag vet att de var medlemmar i Frälsningsarmen.

Jag minns denna vistelse som mycket ljus och kärleksfull. Jag var där på grund av att min mor var sjuk och behövde vila.

Jag har länge undrat hur familjen har det nu. Om alla finns i livet och om de mår bra.

Anne-Marie Klevebäck, född Karlsson

foto: unsplash/florian klauer

aktuellt

Barn och unga DAGS ATT BEREDA PLATS, det är

15000 besökare varje sommar FRÄLSNINGSARMÉNS CAFÉ Ängstugan är ett härligt och uppskattat utflyktmål under sommaren för tusentals Nyköpingsbor. I en havsvik, cirka 5 km från Nyköping centrum och cirka 10 mil från Stockholm ligger Frälsningsarméns sommarhem, som ägs och sköts helt ideellt av kåren i Nyköping. Under sommaren har kåren all sin verksamhet förlagd dit.

Där serveras kaffe med gott bröd, härliga smörgåsar, matpajer, glass med mera.

Varje lördagskväll är det musikkväll och vissa söndagar gudstjänst.

Nyköpings kår har varit på plats sedan

1929 då tomten med en liten scoutstuga köptes in för 500 kronor. Nuvarande byggnad invigdes 1953 och användes till en början enbart av kårens egna ungdomar, men senare också till läger och kurser för juniorsoldater, sång- och musikgrupper och scouter. Några somrar har där varit dagkoloni för Nyköpingsbarn. Den öppna, offentliga verksamheten som är så populär, med kaffeservering, musik och gudstjänster kom till på 80-talet. Att Nyköpingsborna gillar sin Ängsstuga går inte att ta miste på. De senaste åren har närmare 15 000 besökare kommit varje sommar.

vad Frälsningsarméns barn och ungdomsår handlar om, uttrycker ansvariga Hanna Smedjegård och fortsätter –Vi vill bereda plats för barn och unga i vårt land, vår stad och vår verksamhet. därför att vi tror att det är att synliggöra Guds rike på jorden.

När Jesus i Mark 9:33-37 sätter ett barn i centrum för allas uppmärksamhet vänder han upp och ner på alla kulturella markörer för den tiden. Ett barn på Jesus tid ägdes av sin far, sågs på som ingen och hade inga egna rättigheter. Men som vanligt ville Jesus ändra våra perspektiv, peka på Gud och ge ett tecken på att Guds rike hade kommit. Vad kan vi göra för att barn och unga ska sättas i centrum, för att deras värde ska uppmärksammas? Vilka kulturella markörer behöver vi bryta i vår tid för att barn och unga ska få möta upprättelse i Jesus Kristus? Jag tror att det är dags att bereda plats åt barn och unga – i alla sammanhang, under alla omständigheter.

Visst är ni med, säger Hanna.

Dagens ungdom behöver oss JUST NU PÅGÅR Frälsningsarméns kampanj om vårt barn- och ungdomsarbete.

Innehållet består bland annat av selfien som får illustrera ungdomens strävan efter att bli omtyckt, sedd och älskad. Kampanjen pågår till slutet av maj.

Syftet med kampanjen är att uppmärksamma hur Frälsningsarmén tar ett aktivt samhällsengagemang och ansvar genom våra förebyggande barn- och ungdomsverksamheter. Frälsningsar-

mén är en aktör som sätter barn och ungdomars bästa främst. Vi vill motverka destruktiva mönster och på så sätt förhindra utanförskap bland olika barn- och ungdomsgrupper. Vi tror på att erbjuda en meningsfull fritid och på så sätt hindra att riskpersoner hamnar i kriminalitet, droger och övrig missbruksproblematik. ”Dagens ungdom behöver inte fler likes. Dom behöver kärlek”, är ett exempel på innehållet i kampanjen.

11

FOKUS | TRAFFICKING

Emma Cotterill från Helsingborg vill utveckla arbetet för att hjälpa människohandelns offer även i södra Sverige. Emma ser hur ett tydligt helhetsgrepp behövs för att människohandeln ska försvinna.

12

FOKUS | MÄNNISKOHANDEL

Emma räddar människor Människohandel är det svenska ord som ofta används när man talar om fenomenet eftersom det ordet uppenbart och tydligt beskriver att det handlar om den värsta formen av kränkning.

TEXT: KARIN LARSSON FOTO: ANNETTE EMMOTH

M

änniskohandel är vad ordet säger: Man handlar med människor genom att föra dem till platser där de kan utnyttjas. Gärningspersonen drar vinning av denna handel och behandlar offren som handelsvaror.

Sexuell exploatering är förmodligen den vanligaste formen av människohandel i Sverige. Den kan även gälla så kallad intern människohandel där unga svenskar utnyttjas via internet. Utnyttjande i form av tvångsarbete, tiggeri, organhandel och annan organiserad brottslighet förekommer också.

Emma Cotterill, samordnare för det nationella stödprogrammet och verksamhetsutvecklare, beskriver den process som lett henne in i engagemanget för att hjälpa människohandelns offer och motarbeta denna form av slavhandel.

Efter gymnasiet gick hon på en bibelskola i England och fick se hur Bibeln kunde vara ett redskap i vardagen, inte minst när det gällde rättvisefrågor. Det ledde henne till en djupare förståelse för Bibeln och tron i den praktiska verkligheten.

Hon träffade sin blivande make Mark, nu kårledare för Frälsningsarmén i Helsingborg och de deltog i en konferens där det talades mycket om människohandel och Emma chockades över vad hon fick höra.

— I en bönesamling talade Gud till

mig och sa att jag skulle ägna mitt liv åt detta men jag tyckte att jag var för ung och okunnig, säger hon.

Under sin juristutbildning läste hon mycket om människohandel och höll det, som hon säger ”på akademiskt avstånd”, men när hon lämnat in sin slutuppsats fick hon erbjudande om att intervjuas för en tjänst, fick den och deltog år 2009 i sitt första polistillslag bland över 50 barn och vuxna som drabbats av människohandel.

— Vi var där för att möta deras behov, beskriva deras rättsliga möjligheter och den första dagen satt jag med en baby på en akutmottagning, berättar Emma.

Man mötte mest romer som fångats upp av ett kriminellt nätverk som placerade människor i misär.

Emma arbetade med att stötta vittnen, deltog i fler polistillslag och flyttade så småningom med sin make till Manchester för att jobba med flyktingar.

Frälsningsarmén i England hade fått kontrakt med det som motsvarar justitiedepartementet. Emma sökte och fick tjänst som Contract manager för att stötta människohandelsoffer i norra England och Wales men tyckte att arbetet fanns litet för långt från människorna.

— Jag blev så småningom chef för två avdelningar inom organisationen Hope for Justice och hamnade mitt i hetluften, be-

fakta Emma Cotterill Ålder: 31 år.

Bor: I Helsingborg.

Familj: Maken Mark och tvåårige sonen Albert.

Yrke: Jurist, projektledare och verksamhetsutvecklare för Frälsningsarmén i Helsingborg.

På fritiden: Jag ägnar tid åt familjen, är gärna ute i naturen, går vid havet och träffar vänner.

13

FOKUS | MÄNNISKOHANDEL

skriver hon ett mycket handfast arbete där hon deltog i räder, skrev utbildningsmaterial, utbildade och var stödkoordinator.

Hon och hennes man Mark, som utbildats till frälsningsofficer, upplevde hur Gud kallade dem till Sverige delvis för att det finns färre människor som arbetar aktivt mot människohandel här.

De flyttade till Skåne och Helsingborg där Frälsningsarmén är arbetets bas.

Emma arbetar idag för Frälsningsarmén både lokalt och nationellt, dels med att tillsammans med Mark utveckla en församling där alla slags människor ska känna sig sedda, men också för att stärka upp Frälsningsarméns arbete i människohandelsfrågan på nationell nivå, bland annat genom utvecklingen av ett nytt utbildningsmaterial.

Hon längtar efter att få se en mångkulturell församling växa fram där människor kan mötas oavsett kulturella

14

skillnader. I möten med samhällets företrädare använder hon sin expertis för att informera om människohandeln och dess offer. Emma väjer inte för att utöva påtryckning på både myndigheter och regering.

— Jag har fått förtroendet att vara med att ta fram ett nationellt stödprogram där vi kan använda det vi, organisationer

FAKTUM ÄR ATT INGEN ANNAN KYRKA ARBETAR SÅ MÅLMEDVETET MED GROVJOBBET I DEN HÄR FRÅGAN, SÅ VI BEHÖVS

i civilsamhället redan gör och utveckla det för att komma vidare. Det fungerar som ett ramverk för dem som arbetar med boenden för människohandelns offer. Frälsningsarmén i Sverige driver själv tre sådana boenden.

Frälsningsarmén är en drivande aktör i Plattformen Civila Sverige mot Människohandel där en gemensam röst höjs i ett samarbetsnätverk. Det är också därigenom som uppdraget för det nationella stödprogrammet har tillkommit.

Frälsningsarméns nationella arbetsgrupp mot människohandel har tagit namnet Amos efter profeten med samma namn, som bekämpade alla slags orättvisor.

— I den gruppen ingår jag, med ett av flera andra uppdrag att ta fram ett utbildningsmaterial. Jag hoppas också på att kunna starta Amos Syd, hitta samarbetspartners och kanske forma en strategi för Skåne. Faktum är att ingen annan kyrka arbetar så målmedvetet med grovjobbet i den här frågan, så vi behövs, fortsätter Emma.

Hon uppfattar just nu en kritisk fas i utvecklingen och menar bestämt att ingen kan tala med större erfarenhet i frågan än Frälsningsarmén, och hon ser även hur viktigt det är att samfundet förstår sin roll i detta för att inte komma på efterkälken.

Emma pekar även på Frälsningsarméns unika utgångsläge med möjlighet att påverka på olika nivåer och trots en i vissa sammanhang tungrodd organisation behöver Frälsningsarmén vara med och utvecklas snabbt i det som gäller människohandel.

Det handlar om att kvalitativt få de verksamheter som finns att växa, organisera sig nationellt och att utveckla en enhetlig strategi för arbetet.

-Det gäller också att investera tid, tankekraft och resurser i det operativa och därför är det bra att Frälsningsarmén finns på så många olika platser, säger hon.

Mycket positivt sker just nu. Bland annat har två domar nyligen avkunnats som ytterligare tydliggjort problema-

tiken för rättssamhället. Det finns ett nationellt stödprogram, som Emma Cotterill själv alltså blivit nationell samordnare för och det tas många spännande initiativ runt om i det civila samhället.

Med sorg ser hon hur hela Europa ligger långt efter de kriminella organisationer som ägnar sig åt människohandel.

— Jag är orolig att människor inte ska få hjälp, att vi inte ska få tillräckliga resurser för att kunna utreda och det behövs ett mycket tydligare helhetsgrepp om människohandeln ska försvinna, säger hon.

Hon talar också om det svåra med att det alltid finns människor man behöver hjälpa men inte räcker till för.

— Vi har som Kristi kyrka ett ansvar att vara ljus och salt och engagera oss i det allra svåraste och som Guds ambassadörer sänds vi för att upprätta människor så att de kan föras in i Guds frälsningsplan, sammanfattar hon.

Med glädje ser hon hur Frälsningsarmén inte ryggar för orättvisan utan pekar på människohandeln som en av vår tids största utmaningar.

— Frälsningsarmén vek inte undan med blicken utan gjorde det som var Guds uppdrag för vår generations kristna, avslutar Emma Cotterill. g

Vill du hjälpa oss?

Swisha TRAFFICKING till 9004805 för att ge valfritt belopp. Om du misstänker att någon utsätts för människohandel; ring Länsstyrelsens nationella hotline på 010-223 11 40 eller för akuta fall, kontakta Polisen på 112.

Misstänker du barnsexhandel?

Tipsa ECPAT:s hotline www.ecpathotline.se Mer info finns på: www.fralsningsarmen.se/ manniskohandel www.mannniskoahandel.se

foto: PIXAbay/Ulrike Mai

FOKUS | TRAFFICKING

Människohandel Cirka 35,8 miljoner människor lever i vad som beskrivs som den moderna slavhandeln. Människohandel förekommer också i Sverige. Det är oacceptabelt att människor fråntas sina mänskliga rättigheter ”att leva fria och med lika värde”.

FRÄLSNINGSARMÉN är aktiv i kampen för det okränkbara människovärdet. Varje såld människa är en för mycket. Arbete sker internationellt gränsöverskridande tillsammans med myndigheter och andra frivilligorganisationer.

• Länsstyrelsen är samordnande nationell myndighet och samverkar sedan 2013 med civilsamhället genom Plattformen Civila Sverige mot Människohandel.

• Frälsningsarmén representeras i styrelsen för ECPAT i Sverige, en barnrättsorganisation som arbetar för en värld fri från barnsexhandel.

• Frälsningsarmén arbetar på europeisk och global nivå bland annat genom en internationell arbetsgrupp vid FN i New York och en europeisk strategi vid EU-kontoret i Bryssel. Sverige är en ledande aktör i arbete för utsattas stöd, behov och tillgodosedda rättigheter i den europeiska arbetsgrupp där 23 europeiska länder samarbetar och har tillsatt nationella kontaktpersoner.

Frälsningsarmén i Sverige arbetar förebyggande genom att skapa medvetenhet och reagera kraftfullt för att människohandel i alla dess former ska upphöra under vår livstid, praktiskt genom att ge direkt stöd, erbjuda boende och rehabilitering till utsatta och deras familjer för att få deras rättigheter tillgodosedda och återintegrerande tillsammans med myndigheter och

andra organisationer på lokal, nationell och internationell nivå för att hjälpa offer att börja om på nytt.

Arbetet mot människohandel är en del av Frälsningsarméns sociala rättviseagenda.

Detta leds sedan 2013 av juristen Madeleine Sundell, ordförande i Frälsningsarméns nationella arbetsgrupp mot människohandel och i övrigt ansvarig för social rättvisa vid högkvarteret.

-Sedan vår prioriterade utveckling de tre senaste åren kan vi stolt säga att vi är en ledande aktör på den svenska arenan för att driva opinion och ge stöd och skydd i enlighet med de utsattas bästa och deras mänskliga rättigheter, säger Madeleine Sundell.

Arbetet fokuserar på ett stärkt operativt stöd genom utveckling och utbildning.

Madeleine är mycket glad över rekryteringen av Emma Cotterill, som på Frälsningsarméns uppdrag, å hela civila samhällets vägnar, samordnar ett nationellt stödprogram för utsatta samt tar fram ett utbildningsmaterial för ideella och yrkesverksamma.

Under 2016-2018 vill vi utrusta våra lokala verksamheter, personal och frivilliga att lära sig identifiera utsatta och riskgrupper som behöver hjälp, utöka vår närvaro för att omfatta fler städer med uppsökande verksamhet och möjliggöra fler tillfälliga boendeplatser för utsatta.g 15

uttryck | brass

16

min väg till gud | LINDA SCHOLLIN-BORG

Se möjligheter i framtiden Jag tvivlade på att livet var värt att leva. Ska det vara så här? Under hela min uppväxt kände jag att så fort jag för en gångs skull mådde bra hände det något hemskt.

Det gick så långt att jag anklagade mig själv för allt dåligt som hände.

TEXT: LINDA SCHOLLIN-BORG FOTO: PRIVAT

J

ag föddes i Västerås där jag bodde hos min mamma varannan vecka och hos mormor och morfar varannan. Min biologiska pappa hade jag ingen kontakt med. Det enda jag fått höra om honom var att han var missbrukare. Hos mormor och morfar trivdes jag.

Mormor tog med mig till Kyrkans barntimmar och lärde mig att be bönen Fader vår. Jag började att be till Pappa i himlen och ofta kände jag att det fanns någon som lyssnade men någon direkt relation hade vi inte, Gud och jag. Mamma blev tillsammans med en ny man när jag var fem år. Han var inte snäll, vilket gjorde att jag började läsa av människor med utgångspunkt att aldrig lita på någon. Jag blev osäker och rädd, speciellt för män.

Jag blev mobbad i skolan och tyvärr var det inte bättre hemma. Vi flyttade till Surahammar men det hjälpte inte mig.

Jag mådde allt sämre och ganska snart blev jag mobbad i den nya skolan också.

I ren desperation började jag ett självskadebeteende. I början var det inte så mycket, men det eskalerade hela tiden.

När mamma till slut avbröt relationen

med mannen flyttade vi till Västerås och jag mådde lite bättre, men jag fortsatte mitt självskadebeteende och började konsumera alkohol.

Jag ville inte riskera att bli mobbad i skolan så jag slutade att gå dit. Under den här tiden hängde jag mest med kompisar på stan, drack alkohol, snattade och smet ut på nätterna.

När jag ser tillbaka på mitt liv kan jag hela tiden se ett flyktbeteende. Jag ville inte låta känslorna komma ifatt mig och jag upplevde inte att jag hade någon som lyssnade på mig. Mamma var kär i en ny man och jag förstod att bara jag inte var i vägen för henne så kunde jag i stort sätt göra som jag ville.

Senare fick jag tag på min biologiska pappa. Han hade blivit ren från sitt missbruk och vi började lära känna varandra.

Han lyssnade och förstod mig. Han tog med mig till släkt i Norrland för fiske och fick mig att känna mig trygg och älskad för den jag var.

Trots att jag missat mycket i skolan kom jag in på mitt förstahandsval i gymnasiet. Jag bestämde mig för att skärpa

till mig och sluta skolka. Första terminen gick bra och sedan åkte vi som vanligt upp till Norrland på semester. Min pappa ändrade beteende när vi var där.

Han blev lätt irriterad för små saker vilket han aldrig blivit förut. Vi hade trots det en fin semester. Ett par veckor efter vi kommit hem ringde min farfar och sa att pappa låg på sjukhus. Inom fem veckor var pappa avliden. Besegrad av en hjärntumör. Hela min värld rasade samman.

Jag vågade inte öppna mig för någon och glömde bort skolan. Jag började med droger för att fly iväg från mina känslor.

En kväll låg jag i sängen och grät. Jag hatade mig själv, mitt liv och kände mig som världens ensammaste person. Den lilla relation jag hade hunnit få med Gud blev inte bättre när pappa togs ifrån mig, men den kvällen bad jag i desperation och gav Gud ett ultimatum.

— Okej Gud, du får en chans till.

Snälla, skicka en ängel, för jag orkar inte mer själv. Antingen hjälper du mig eller så skiter jag i det här livet. Amen.

Gud skickade ingen ängel med gloria och vingar, men han sände en person 17

JAG BÖRJADE LÄSA AV MÄNNISKOR MED UTGÅNGSPUNKT ATT ALDRIG LITA PÅ NÅGON.

Linda Schollin-Borg är behandlingsassistent och berättar om sitt livs förr och nu.

som såg igenom mina murar. Säkerligen med hjälp av Guds ögon. Hon hade från Gud fått förmågan att se förbi de svarta kläderna, piercingarna och en kaxig attityd. Hon såg en osäker flicka med ett stort hjärta och mötte henne med kärlek. Jag hade inte lätt att öppna mig eftersom alla jag tidigare gjort det för ryckts ifrån mig.

Hon gav sig inte utan fortsatte se mig och bjöd med mig till Frälsningsarmén.

När jag besökte Frälsningsarmén första gången hälsade jag lite osäkert på alla, men när jag kom dit andra gången, fick kramar och hörde att det var kul att se mig igen, blev jag fylld med kärlek. Vilket ställe! Vilka människor!

Jag fick en levande relation med Gud och blev medlem i Frälsningsarmén, men visste att jag hade en flyktväg om det skulle braka. Jag stängde inte alla dörrar för säkerhets skull.

Men stänger du inte dina dörrar är vägen till de öppna aldrig lång. Jag föll tillbaka in i drogernas värld. Det gick fort utför med tyngre droger. Jag var på botten igen och trodde att ingen fanns kvar. Jag kom till ett vägskäl där jag bara hade två val. Antingen fortsätter jag som nu och lever kanske bara ett år till, eller så satsar jag allt helhjärtat.

Till min stora förvåning fanns alla 18

människor kvar och jag gick in på en behandling. Jag började en praktik på Frälsningsarmén och arbetade där i två år. Under den här tiden bodde jag hemma hos mormor och morfar men ville gärna ha en egen lägenhet. Kön var lång och jag låg inte bra till med mitt socialbidrag som enda inkomst. Under en morgonbön frågade en kollega om jag ville be för något. Jag sa att jag ville ha en lägenhet. Fick jag drömma fritt skulle den ha riktigt kök, badkar och ligga nära mormor och morfar men jag har inte så höga krav. Vi bad.

Nästa dag ringde en hyresvärd från en bostadsrättsförening och erbjöd mig en lägenhet fast jag inte stod i deras kö eller hade sökt en lägenhet där. Jodå, den hade riktigt kök, badkar och låg nära mormor och morfar.

Jag studerade till undersköterska och tog körkort. Mitt självförtroende växte.

Jag började inse att jag faktiskt kan klara saker. Efter min utbildning öppnade Gud dörren för ett arbete som undersköterska på Frälsningsarméns behandlingshem på Kurön. Idag är jag glad att jag vågade gå dit Gud kallade mig. Där får jag vara en person som bryr sig och som man kan hålla i handen när man är orolig. Jag får vara till glädje för andra. En officer i

Frälsningsarmén sa för många år sedan till mig: -Bli inte ett offer för det som varit, utan försök att se möjligheter i framtiden.

Det är absolut lättare sagt än gjort. Jag kämpar och jag faller, men reser mig lättare eftersom Gud är med mig.

Livet kan kännas som en klättring, men tillsammans med Gud blir i alla fall utsikten vacker. g

fakta Linda Schollin-Borg Ålder: 25 år.

Bostadsord: Västerås.

Familj: Mamma Camilla, bonuspappa Jocke, lillebror Filip, lillasyster Emma, lillasyster Svea.

Min bonusfamilj: Fredrik, Marina, Gabriel och Elias.

Yrke: Behandlingsassistent på Frälsningsarméns behandlingshem Kurön.

Böcker jag gärna läser: Böcker av Stephen King eller självbiografier.

krönika

Hur är det egentligen med allas lika värde?

I VÅR DEL AV VÄRLDEN är vi bra på att stå upp för allas lika rättigheter. En hel del har vi lyckats förändra till det bättre.

Men hur är det med allas lika värde, vi talar om det mycket, inte minst jag själv, men hur är det egentligen i praktiken? Är det inte så att vi värderar varandra olika mer än vad vi tänker på eller kanske vill kännas vid. Redan tidigt i en barngrupp visar det sig, att de som syns och hörs och charmar sin omgivning, tar plats och tillåts större utrymme. Det ligger ju lite i sakens natur, hörs man så syns man. Men vad ger det för budskap till dem som inte syns lika mycket, till dem som är mer blyga och återhållssamma, som döljs bakom dem som syns och inte tillåts utrymme?

Oavsett om vi vill det eller inte så ligger det en värdering i det, och det sätter spår.

Det ligger djupt i människans natur att värdera utifrån det synbara, utifrån prestation. Rannsakar vi oss själva så känner nog de allra flest igen att vi alldeles för lätt värderar utifrån det vi ser och att vi styrs, omedvetet eller medvetet, att hylla prestationer. Dessutom premierar vi prestationer i olika former av utmärkelser.

Det finns ju ingen illvilja mot den som inte presterar. Men konsekvensen blir ändå att den som inte förmår att synas och höras, även om den som presterar sitt allra bästa, aldrig kan mäta sig med den som tar för sig och syns.

Ett slående exempel är från det brittiska talangjaktsprogrammet, där Susan Boyle medverkade med att sjunga

“I dreamed the dream”. Susan är ingen person som har en framträdande image och har hållit sig i bakgrunden. Först vid 46 års ålder så vill hon visa omvärlden att hon kan och väljer att vara med i en talangtävling. När hon intar scenen och presenterar sig och sitt bidrag, så ser man hur både juryn och publiken ”hånflinar” åt hela hennes framtoning.

När hon sedan tar första tonen och visar vad hon kan, då ser man hur ansiktsuttrycken formas om både i juryn och hela publiken, de fullkomligt gapar av förvåning. Alla reser sig upp, börjar klappa

UNDER BRÅKDELEN AV NÅGRA SEKUNDER KAN VI TOTALT ÄNDRA UPPFATTNING OM EN PERSON UTIFRÅN EN PRESTATION. händerna och jublar hänfört över hennes prestation.

Visst, jag kan glädja mig över hennes triumf, att hon drog oss alla vid näsan.

Men det gör mig mer illa berörd över hur vi människor fungerar, att vi under bråkdelen av några sekunder totalt kan ändra uppfattning om en person utifrån en prestation. Först hånad och föraktad för hennes personlighet för att sekunderna

Ann-Christine Karlsten är kårledare och verksamhetsansvarig för Frälsningsarméns sociala arbete och Krukmakarens Hus i Visby.

efter bli ärad för hennes prestation. Vad hade hänt om hon inte kunde sjunga, om hon inte hade fått juryns gillande?

Då hade hon förmodligen lämnat scenen som en looser och dessutom fått höra ganska hård kritik. Vi värderar skrämmande lätt utifrån vad vi ser och skapar oss snabbt en uppfattning om varandra.

Jag älskar hur Gud vänder upp och ned på det här begreppet! Det berättas i bibeln om när profeten Samuel blev sänd av Gud till en familj med åtta söner för att utse en av dem till kung. När han ser sönerna tänker Samuel direkt på en av sönerna som en lämplig kung, men då får han en korrigering av Gud: “Fäst dig inte vid hans utseende och hans resliga gestalt, jag ser med andra ögon än människor, människor ser till det yttre, men jag ser till hjärtat.”

Gud bekräftar att människan har varit likadan i alla tider. Så tacksam att jag har lärt känna Gud, som ser till ditt och mitt hjärta och inte värderar utifrån prestation! g

19

tro | barn och unga

Barnen och Jesus Jag vill lära känna Jesus bättre genom att läsa min bibel, be, lyssna till honom och lyda hans råd. Jag vill lyda mina föräldrar, glädja mina familj och vara en bra vän. Jag vill berätta om Guds kärlek och göra vad jag kan för att hjälpa andra.

TEXT: DANIEL VIKLUND FOTO: PIXABAY

O

rden i ingressen är hämtade från Frälsningsarméns material för ”Upptäckarna” eller ”Juniorsoldaterna”. De tre viljedeklarationerna uttrycker den längtan som varje sann kristen gärna vill förmedla till barn och unga. I sin enkelhet är de en utmaning till alla föräldrar och ungdomsledare.

I förra numret av Nya Stridsropet gav oss Kjell Olausson en god översikt över bibelord som tar upp ämnet barn och unga ända från Skapelsen till den unge församlingsledaren Timoteus. Den bibliska översikten övertygade oss om att Gud i sitt Ord utrycker den största omsorg om barn och unga genom att tydligt ge dem plats och bekräfta deras värde, något som långt ifrån är självklart i alla kulturer. Den kristna gemenskapen ska spegla det allvar och den kärlek med vilken Gud i Skriften omger omsorgen om barn och ungdomar.

BIBELNS VÄG. I Frälsningsarméns för-

sta lärosats fastslås en av reformationens stora grundsatser, Skriften allena. Bibeln är given av Gud genom inspiration och är den uteslutande och tillräckliga ledfyren för kristen tro, etik och livsföring.

I detta ligger också läran om Skriftens tillräcklighet. Bibeln talar om allt som 20

gäller tron och livets många utmaningar. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning (2 Tim 3:16-17). Uttrycken fullt färdig och rustad för varje god gärning är mycket anspråksfulla och gör att vi med trygghet kan vända oss till Bibelns slutsatser för kristen norm och vägledning och lämna alla andra källor därhän.

BIBELN TILL DE UNGA. Den omedelbara tolkningen av bibelordet ovan är naturligtvis att Bibelns anvisningar är något för alla åldrar. Bibelordet utgår snarare från den som är ny eller ung i tron snarare än endast ung till åldern. Samtidigt är de grekiska orden bakom de svenska i så hög grad relaterade till omsorgen om barn och ungas utveckling och andliga mognad att vi med fördel kan låta dem bli en överskrift för vår längtan att leda barnen in i en kärleksfull och ansvarsfull relation med Jesus Kristus och hans församling. En mogen kristen generation är förpliktad av Gud att rusta det uppväxande släktet med de bibliska verktyg det behöver för att leva meningsfulla liv till Guds ära.

BIBLISKT ANSVAR. Den absolut mest beprövade och effektiva metoden för detta är fortfarande den som Paulus använder sig av i Fil 3:17 ”…ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss”. Vilka liv de vuxna lever med Gud är helt avörande om barnen ska kunna tillgodogöra sig vägledning. Det gamla talesättet ”barnen gör inte som du säger - de gör som du gör” är verkligen en sanning som gäller andligt liv. Bibeln varnar oss att lämna barnen vind för våg åt sina egna böjelser. Orden som citerades i förra numret av Nya Stridsropet tål att upprepas: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal” (Ords 22:6).

BARNSLIG BÖJELSE? Sanningen om den

medfödda synden, kan förklara mycket för oss om missförhållandena i vår värld.

Ordet ”synd” betyder: ”vara utanför målsättningen” eller ”missa målet” och innebär ett skuldförhållande i stället för ett rätt förhållande till Gud. I Bibeln kan vi bland annat läsa: Ja, med skuld är jag född och med synd blev jag till i min moders liv (Ps 51:7) och: Alla har avfallit, alla är fördärvade (Rom 3:10). När Paulus ser tillbaka på sitt liv som oomvänd säger han: Av

tro | barn och unga

naturen var vi vredens barn (Ef 2:3). Biblens många beskrivningar av människans onda fallenhet bör få oss att nyktra till och vakna upp. Att vara naiv inför sina egna brott mot Guds bud och den potential till synd som bor i människan från födseln är ödesdigert. Bara i tron på Jesus Kristus finns befrielsen från synd. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom (Joh 3:36).

BE FÖR BARNEN. Bibeln uppmanar oss att be ständigt och våra barn bör stå högt på bönelistan. Att så tidigt som möjligt visa förlåtelsens väg och Guds stora nåd är av så stor vikt att det inte kan överbetonas. Barnet ska en gång bli en vuxen och en gång slutligen stå med den medvetnes moraliska ansvar inför Gud. Vilken väg de då lärt sig att gå med sin synd och skuld är avgörande. Vilken Frälsare de fått sig presenterad, vilka föredömen de haft kommer att spela en livsviktig roll.

BARNEN I GUDS RIKE. Barnens tillhörig-

het lyfts fram i Matt 19:14: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för himmelriket tillhör sådana som de”. Det finns något hos de små som placerar dem under ”barnens nåd”. Deras omedvetenhet möts av en överflödande barmhärtighet. Matt 19:14 slår hål på alla vidskepliga föreställningar om att barn skulle kunna gå evigt förlorade om de dör. C.H. Spurgeon talade en gång om att det tvärtom är den höga spädbarnsdödligheten i alla kulturer i alla tider som gör att det finns människor från alla folkslag kring tronen som det beskrivs i Uppenbarelsebokenäven från gudlösa folkslag som aldrig hört evangeliet. En gripande tanke. Alla barn som inte fick växa upp finns hemma hos Jesus, barnens bästa vän.

BARNEN VÅRA FÖREDÖMEN. Barnets totala tillit till föräldern speglar kvalitén i den tro som Jesus vill se hos varje människa och som är instrumentet genom vilket man tar emot frälsning och

LÅT BARNEN KOMMA TILL MIG OCH HINDRA DEM INTE, FÖR HIMMELRIKET TILLHÖR SÅDANA SOM DE. MATT 19:14

evigt liv. Barn tror oftast med lätthet när de får höra om Jesus, om ingen vuxen har börjat förstöra dem. Jesus talar om barn som troende när han pekar på det fruktansvärda i att föra barn på villovägar: Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet. Om inte detta får en vuxen att känna respekt för sitt ansvar, ja då vet inte jag.

Bibelcitaten är hämtade ur Svenska Folkbibelns översättning 2014. g 21

MARIE WILLERMARK

Nytt uppdrag Kommendör Marie Willermark har varit frälsningsofficer sedan 1980. Hon har lett Frälsningsarmén i Sverige och Lettland i dryga fem år och flyttar till Köln för att bli ledare för arbetet i Tyskland, Litauen och Polen.

TEXT: KARIN LARSSON FOTO: ANNETTE EMMOTH

K

ommendör Marie Willermark gillar utmaningar och inför flytten till Tyskland låter hon tillitsfull.

— En samfundsledare ska primärt synliggöra och hålla ihop samfundets identitet, teologi, historiska arv och tillsammans med ledningsrådet verkställa beslut, säger hon.

Samfundsledaren ser till att besluten inte spretar och behöver ha god kännedom om det som händer lokalt för att arbetsinsatser på olika nivåer ska betjäna varandra.

— Något av det roligaste är dynamiken i människors samverkan, fortsätter Marie och beskriver hur gåvor Gud lägger i olika människor befruktas av varandra.

Hon ser svårigheter i att behöva säga nej till goda initiativ där det saknas personella eller ekonomiska resurser, att stå med vänner och kamrater i personliga kriser liksom att försöka behålla balansen i brinnande visionär iver samtidigt som människor ibland behöver ”tas ner på jorden”.

— Jag kom hit som ledare när beslut om Frälsningsarméns kommunikationsplattform skulle fattas, berättar Marie.

Hela den resan var hon med om och har även sett det som fick namnet Vision 2020 växa fram.

— Tänk att himmel och jord samverkar när ett strategiskt arbete sker samtidigt som Gud uppenbarar sin vilja, säger hon.

I sitt engagemang i kyrkornas ekume-

niska samarbete, har Marie Willermark sett Sverige och Europa förändras under senare år och hur religionen fått en ny roll i samhället.

— Frälsningsarmén har blivit en naturlig del, delvis på grund av hur vi arbetar bland romer och hemlösa och även i Tyskland fortsätter vi vara det Gud vill just där, så att vi kan påverka samhället vi finns i, konstaterar hon.

Marie har med glädje under senare år kommunicerat på sitt eget språk genom att blogga och twittra, vilket snart kommer att ske med hjälp av ett främmande språk.

— Mina erfarenheter kan säkert berika det mina medarbetare i Tyskland redan kan, säger hon.

Inför flytten till Tyskland har Marie en grundmurad tro på att Jesus vill henne väl.

— Han har välsignat mig och gett mig mer än jag kunnat ge in i min tjänst, sammanfattar hon.

När hon kom som ledare till Sverige genomgick Frälsningsarmén den omorganisation hennes företrädare kunde driva, men som hon inte själv tror att hon klarat.

— Mitt bidrag blev att rikta fokus mot framtiden, konstaterar hon.

Beträffande det växande användandet av sociala medier, menar hon att där behöver finnas ordning, öppenhet och transparens, ord som ju är nyckelord även i Guds rike.

Slutligen påpekar hon hur det hon arbetat med i Sverige säkert kommer att komma till användning i Tyskland.

— Först ska jag resa runt och möta människor i stimulerande sammanhang, jag har en trygghet i mitt långa ledarskap och det blir kul att pröva något nytt, blir kommendör Marie Willermarks slutord.

Nya Stridsropets läsare önskar henne Guds välsignelse inför framtiden. g

fakta Marie Willermark Född: 1954.

Familj: Pappa 94 år, syster och bror med familjer.

Yrke: Frälsningsofficer, tillträdande territoriell ledare för Frälsningsarmén i Tyskland, Litauen och Polen efter att ha innehaft den tjänsten för Sverige och Lettland sedan i februari 2011.

Har tidigare arbetat som kårledare, divisionsungdomssekreterare, nationell scoutsekreterare, divisionschef i Danmark, Sverige och Ukraina.

23

uttryck | brass

De första musikkårerna var ofta en mässingssextett

24

om oss | brass

Frälsningsarméns brassmusik Den kan tyckas traditionstyngd och omodern men vilken plats och uppgift kan en musikform som brassband ha i framtiden? För många människor i vårt samhälle är musiken, tillsammans med det sociala arbetet, ett uppskattat och känt varumärke för Frälsningsarmén.

TEXT: TORGNY HANSON FOTO: ARKIV OCH ANNETTE EMMOTH

M

usiken i Frälsningsarmén har sin plats än idag. För många människor i vårt samhälle är musiken, tillsammans med det sociala arbetet, ett uppskattat och känt ”varumärke” för Frälsningsarmén. Kanske har framförallt de som är något äldre eller medelålders upplevt Frälsningsarméns musik som något positivt, berörande och medryckande då man hört och sett armémusiken på gator och torg. Musikstilen formades med ett tonspråk i enkla anslående taktarter. Kanske i en marschartad framtoning med blåsinstrument eller med mjuka visartade sånger och melodier i gungande valstakt sjungna till gitar-

rackompanjemang eller dragspel. Detta är en bild och upplevelse av Frälsningsarméns musicerande som fortfarande är verklig och rådande för många.

För musikanten i Frälsningsarmén, som instrumentalist, sångare eller ledare, är musiken och musicerandet mer än så. Den utåtriktade musiktjänsten finns där fortfarande även om traditionella friluftsmöten, marscher på gatorna och sångstunder ute bland samhällets invånare blir mer och mer sällsynta. Allmänheten nås alltså inte alls på samma sätt med budskapet och vittnesbördet som var så angeläget för tidigare decenniers sjungande och spelande salvationister.

25

Vasa Band i Berwaldhallen vid Frälsningsarméns julkonsert 2015.

Men musiken finns där som en naturlig och ofrånkomlig del i möten, gudstjänster och andra tillfällen i kårlokaler eller i andra sammanhang som vid gospelkonserter, julkonserter och ekumeniska samlingar. Den klingande tonen, med sjungen text eller rent instrumentalt framförd, är musikantens, musikerns lovsång och uttryck för andlig tillhörighet och gemenskap i flera dimensioner.

GANSKA OMEDELBART efter att Fräls-

ningsarmén ”öppnat eld” på 1880-talet och etablerat sig i Sverige startade man små bleckblåsensembler. Detta var en typiskt svensk musikform, mässingssextetten, som fanns i samhället, hos militärmusiken och hos andra folkrörelser som de politiska och skarpskytterörelsen. Det var ju förstås en musikalisk profil helt i linje och stil med rörelsen Frälsningsarmén själv som ju presenterade sig, inte bara med uniformer utan också med militära grader och uttryck.

Musiken till sånger vars text visade på trosviss offensiv och stridsvilja mot det onda spelades ofta i påträngande och 26

DEN KLINGANDE TONEN, MED SJUNGEN TEXT ELLER RENT INSTRUMENTALT FRAMFÖRD, ÄR MUSIKANTENS, MUSIKERNS LOVSÅNG OCH UTTRYCK FÖR ANDLIG TILLHÖRIGHET OCH GEMENSKAP I FLERA DIMENSIONER. manande stil. Till detta passade bleckblåsinstrument och trummor väl. För Frälsningsarmén och dess musik vanns och enrollerade sig militärmusiker som Otto Lundahl i Kristianstad och Klaus Östby i Kristiania, nuvarande Oslo.

Dessa både blev mycket betydelsefulla med sina kunskaper och sitt engagemang, bättre experter på denna sorts musik kunde man knappast få. Antalet små musikkårer, nu kallade hornmusikkårer, växte snabbt. De växte också till storlek med i vissa fall upp till 2530 musikanter, men fortfarande endast i sex stämmor med flera spelare på varje stämma. Instrumenten var ess-kornett, b-kornett, althorn, tenorhorn, ventil-

basun och bastuba. Därtill oftast två trummor. Nästan alla musikanter var från början nybörjare och lärde sig mer och mer efter hand.

Under 1920-30 talen gästades Sverige av flera engelska frälsningsarmémusikkårer. De var av den brittiska ensembleformen brassband, vilket innebar andra typer av bleckblåsinstrument men också en mer utvecklad klangbild med upp till 16-17 olika stämmor. Alltså mycket rikare i uttryck och klangfärg än den svenska mässingssextetten. Repertoaren var mer utvecklad med större kompositionsformer och inslag av originalmusik, inte bara citat och arrangemang av sångmelodier. Dessa gästande band

om oss | brass

Till vänster: Klaus Östby, militärmusiker som blev musikchef i Frälsningsarmén i Sverige men även i Norge. Han komponerade Frälsningsarméns första marsch 1892. Till höger: The London Elite Band, en av de engelska musikkårer som turnerade i Sverige på 30-talet och introducerade den engelska formen av mässingsorkester, ett så kallat brassband.

slog verkligen an hos de svenska musikanterna och musikledarna. Instrumenten byttes ut till de brittiska, musik införskaffades och grammofonskivor med de främsta engelska musikkårerna lyssnade många gärna till. Brassbandet var planterat i Sverige och blev en typisk och populär musikresurs hos Frälsningsarmén. Idag finns det kvar cirka 25 musikkårer i Frälsningsarmén med allt från 6 till 35 musikanter. Alltså såväl mindre brassensembler som kompletta brassband.

VILKEN ROLL OCH BETYDELSE har

brassmusiken för Frälsningsarmén idag?

Den frågan kan absolut ställas och görs säkert av en och annan. Som nämnts är ju inte verksamheten förlagd utomhus bland människor på samma sätt som förr då musikkårens toner, klanger och rytmer kunde höras vida omkring. Dock, det ska understrykas, på vissa platser sker detta fortfarande, både i form av marscherande musikkår, friluftskonserter och traditionella friluftsmöten. Gudstjänstformen i

våra lokaler har förnyats och förändrats. Sångvalet till församlingssång har medvetet fått annan profil, utrymmet för brassmusik att reflektera till eller inspireras av har begränsats. Detta kan göra att musikkårens medlemmar och gruppen som sådan kan känna sin identitet och plats ifrågasatt. Man kan få höra frågor som ”kan man verkligen sjunga nutida sånger i gudstjänsten till ackompanjemang av en musikkår?

Finns det i en gudstjänst plats för enbart musik utan koppling till några kända andliga sångtexter?” Många av de kompositioner som musikkårerna spelar har äldre traditionella sånger som utgångspunkt och teman. Dessa sånger känns inte aktuella och är i många fall okända för dagens yngre frälsningssoldater, frälsningsofficerare och mötesbesökare. Finns det för brassmusikanten i Frälsningsarmén relevans i det gamla uttrycket själafrälsande musik och i det nyare lovsång?

VILKEN ÄR brassmusikens och musik-

kårens plats i Frälsningsarmén i fram-

tiden? Värdering och prioritering är förstås svaret på denna fråga. Den enskilde musikanten och musikledaren ställer sig säkert ofta frågan ”Är det värt ansträngningen?”. Att vara medlem, musikant, i en musikkår i Frälsningsarmén kräver åtskilligt. Du förväntas närvara vid övningar och speltillfällen regelbundet 2-3 gånger per vecka. Du måste hålla din förmåga och spelnivå igång med egen övning och förberedelser. Du är en i gruppen. Därför förväntas du vara lojal och ta ansvar samt visa omsorg om dina kamrater. Vad får du då? Gemenskap där man umgås i en varm och motiverande miljö. Dessutom är det en musikalisk upplevelse att gå genom processen från första mötet med ett musikstycke och sedan via övning och fördjupning till ett slutligt framförande. Särskilt också om mottagare/ lyssnare ger uttryck för receptivitet och beröring. Att få uppleva att ett framförande stannat kvar hos en lyssnare är ofta nog för att musikanten ska känna motivering för fortsatt prioritering och ansträngning. g 27

Mayar 2,5 år, trivs på famijecentret i Bergsjön och firade sin tvåårsdag här.

I bakgrunden sitter Elias 6,5 månader, i Magdalenas knä.

verksamhet | bergsjön

Integration i praktiken Knappt en mil utanför Göteborgs centrum ligger Bergsjön, ett förortsområde med cirka 15 000 invånare. — En fältarbetare från socialtjänsten sa till oss att om Jesus hade funnits på jorden idag så hade han hållit till i Bergsjön, säger Bodil Ålöw, verksamhetsansvarig för Frälsningsarméns familjecenter i Bergsjön.

TEXT OCH FOTO: KRISTINA BROMS

D

et är en gråmulen dag i göteborgsförorten. På bottenplan i ett av de många höghusen i närheten av Rymdtorget ligger Frälsningsarméns familjecenter. För att komma in får man knacka. En morgon för några veckor sedan, när personalen kom för att öppna upptäckte de att knappen till dörrklockan hade blivit uppeldad. Den fungerar inte längre.

— Ibland undrar vi hur stor skillnad vi egentligen gör. Men vi gör det i alla fall för några, säger Ann-Sofie Nilsson och Magdalena Sandvik, familjepedagoger på familjecentret i Bergsjön.

Den här förmiddagen pågår det språkcafé. Afrah och Silvia är redan på plats.

De är på familjecentret så ofta de har tid.

— Magdalena och Annsi är som systrar till mig. Vi kan prata om allt och har jag problem lyssnar de och får mig att må bättre, säger Afrah.

Bodil Ålöw hade länge burit på en längtan att utöka familjecentret i Majorna i Göteborg och öppna ett center även i Bergsjön. Kontakter togs med olika samhällsaktörer för att ta reda på vilka

verksamheter som fanns där och vad som skulle behövas. Resultatet blev ett familjecenter med allt ifrån Öppet hus, Språkcafé, After school, hjälp med myndighetskontakter av olika slag, samtal, hembesök med mera.

— Det är mycket bra som görs i Bergsjön, Svenska kyrkan, som jobbat här sedan 1974, har tagit emot oss med stora famnen men det finns mycket mer att göra och vi vill bidra med det vi kan, säger Bodil Ålöw.

Ytterligare några kvinnor droppar in på språkcaféet. Smörgåsarna och bullarna, som skänkts från en matbutik inne i Göteborg, står uppdukade tillsammans med jordnötter, kaffe och te. På förmiddagen är det oftast lugnare när det bara är vuxna som kommer. Då finns det tid att sitta ner och prata om allt i livet, att dela både glädje, sorg och oro.

— Här väcks också ofta andliga tankar och funderingar och det finns en känsla av samhörighet och gemenskap trots olika trosuppfattningar och nationaliteter, säger Magdalena.

I Bergsjön har drygt 80 procent av

invånarna invandrarbakgrund och cirka 140 nationaliteter är representerade.

Därför finns ibland även svensk kultur med på programmet, med bland annat barnsånger, bakgrunden till olika helgdagar, bakning, matlagning och annat.

Gästerna har också möjlighet att följa med på utflykter som anordnas.

Under hösten började det också dyka upp barn mellan 10–12, år så i år finns även en After School-verksamhet på familjecentret.

— Det är roligt när ett gäng grabbar sitter med oss ”tanter” och dricker te och pratar om livet. Vi är också väldigt glada över alla spontana kalas som vi får vara med om i våra lokaler. Många av våra gäster visar sin tacksamhet över att vi finns genom att bjuda oss och övriga gäster på mat från sina länder, berättar Ann-Sofie Nilsson.

Eftersom verksamheten är nystartad är målet att försöka landa i området, och se vilka behov som finns. Utifrån det startas nya grupper och verksamheter.

— Vi arbetar utefter bibelordet Matteus 25:40, där Jesus säger ”Allt vad ni har 29

verksamhet | bergsjön

HÄR VÄCKS OCKSÅ OFTA ANDLIGA TANKAR OCH FUNDERINGAR OCH DET FINNS EN KÄNSLA AV SAMHÖRIGHET OCH GEMENSKAP TROTS OLIKA TROSUPPFATTNINGAR OCH NATIONALITETER.

gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”, avslutar Ann-Sofie.

EN VANLIG DAG PÅ JOBBET. Magdalena och Annsi berättar. Det roligaste med arbetet i Bergsjön är alla fantastiska möten med människor som vi fått lära känna här. Det är spännande, varierande och ingen dag är den andra lik.

Vi börjar dagen med fika och andakt med arbetslaget i Majorna. Det är skönt att tillsammans få be för dagen och för de människor vi kommer att möta. Efter det tar vi vår minibuss till Bergsjön och öppnar strax därefter dörrarna.

Varje dag vi har öppet kommer allt mellan en och tjugo gäster. Vi får max vara tjugo personer i lokalen. På eftermiddagen brukar vi oftast vara flest eftersom barnen också är med då.

Igår var det bullbakning på schemat. På eftermiddagen kom barnen från skola och dagis med sina mammor. De stormade in med glädje.

Bulldegen stod på jäsning och både mammor och barn var sugna på att sätta de nytvättade händerna i degen. Plötsligt var det mjöl och deg överallt men alla var glada och skrattade. På plåtar låg sedan bullar i alla dess former och en och annan plåt blev bränd. Brandlarmet började tjuta och likaså damerna som tillsammans försökte vifta bort röken. När det tystnat skrattade vi alla och njöt av bullar och mjölk. Strax innan stängning, som på en given signal, hjälptes vi alla åt att städa undan. Lika fort som de kom så var alla ute och vi stod kvar och undrade vad som hände. Glada efter en härlig och givande eftermiddag åkte vi tillbaka till Majorna. g 30

Frälsningsarméns arbete i Bergsjön är nystartat och det märks tydligt vilka behov som finns där.

verksamhet | bergsjön

Röster från Bergsjön AFRAH, IRAK: Jag har varit i Sverige i sju år. Det kändes som att komma till paradiset när jag kom hit. Här är vi fria, barnen har det bra och jag behöver inte vara rädd längre. Vi har varit ledsna så länge, nu tackar vi Gud att vi fått det bra. Jag har börjat praktisera i Kortedala på en second hand-butik. I Irak arbetade jag inte, för kvinnorna får inte arbeta där men här i Sverige är det demokrati och frihet. Min man har gjort praktik i fem år. Kanske kan han i framtiden få ett jobb. Vi hoppas det. Man får aldrig tappa hoppet. Vi trivs bra i Bergsjön och Familjecentret här är fantastiskt. Jag känner att jag kan berätta allt och har

jag problem känns det ofta bättre när vi har pratat. Vi äter, skrattar, samtalar och barnen kommer hit och gör läxor och leker. Jag brukar tipsa mina vänner om att också komma hit. Det vore väldigt tråkigt om familjecentret inte fanns.

LUBNA, IRAK: I början när jag kom till Sverige hade jag inga vänner. Då såg jag reklam på några ballonger utanför centret. Jag var inte så duktig på svenska då men förstod att det var någon aktivitet här så jag knackade på dörren och märkte direkt att människorna här var trevliga. Barnen ville gärna komma tillbaka så vi kommer hit så ofta vi har tid.

Här får jag träffa många människor och har till exempel fått hjälp att ringa skolan.

Jag har lärt mig mycket mer svenska här än på SFI (Svenska för invandrare).

Ann-Sofie på centret hjälper en av kvinnorna med ett ärende.

SILVIA, BOLIVIA: Jag har varit i Sverige i tre år. Jag kom hit med sonens pappa eftersom det var farligt för vår familj att vara kvar i Bolivia. Från början kändes allt förvirrande eftersom jag inte har några släktingar här men nu kan jag språket och kan prata lite. Familjecentret är ett väldigt bra ställe att öva svenska. Jag känner mig trygg här och min son tycker också om att vara här. Personalen är härlig, jag kan prata om olika saker med dem och när jag inte vet hur saker i Sverige fungerar får jag hjälp med det.

Jag är här så ofta jag har tid och brukar vara med på språkcafé och läxhjälp. Det

är också roligt att få träffa människor från olika länder och smaka på olika maträtter.

Jag tycker det borde finnas fler sådana här center i Sverige. Det är väldigt bra för nya som kommer hit att kunna orientera sig.

31

världen | moldavien

Glada barn på dagcentret Nueva Esperanza i Ecuador.

Nytt hopp för flera generationer Som projekthandläggare på Frälsningsarméns avdelning för internationell utveckling får jag åka till många platser jag aldrig trott jag skulle besöka. Även om alla besök är unika och lärorika så finns det platser, människor och sammanhang som får en större och mer personlig inverkan på mig.

TEXT OCH FOTO: JONNA MANNEBERG

M

an skulle kunna säga att somliga platser ”drabbar en”. Nueva Esperanza i Ecuador är en sådan plats för mig. Det är ett dagcenter som ligger i utkanten av den ekonomiskt blomstrande staden Guayaquil där skillnaderna mellan de som har och de som inte har är milsvida. Dagcentret ligger vid foten av en hög kulle som täcks av hus och skjul 32

i plåt och cement. Fram tills för ett par år sen fanns det ingen väg upp på kullen och idag kan man fortfarande inte ta sig upp med bil. På kullen bor de barn och ungdomar som kommer till Nueva Esperanza varje dag för skolstöd, fritidsaktiviteter och varma måltider. På dagcentret Nueva Esperanza har barn och unga fått nytt hopp i generationer.

I det här området finns, utöver en socioekonomisk marginalisering, utbredda problem med narkotikamissbruk.

Narkotikahandeln och bruket har också inneburit en ökad mängd våld då rån blivit ett vanligt sätt att finansiera sitt missbruk på. Föräldrarna till barnen arbetar mycket långa dagar långt från hemmet, bland annat som gatuförsäljare eller med

världen | ECUADOR

På Frälsningsarméns dagcenter i Guayaquil erbjuds skolstöd, fritidsaktiviteter och måltider.

hushållstjänster. Det gör att barnen och ungdomarna är utan tillsyn under dagarna vilket innebär att de löper risk för övergrepp och andra former av fysiskt våld eller att börja med farliga vanor. På centret vet man om barn så unga som 12 och 13 år som har börjat använda narkotika. Våld i hemmet är även ett utbrett problem i Ecuador, där det finns en stark machokultur som slår mot de svagare i samhället. Frälsningsarmén har därför inlett ett utbrett arbete i landet för att bekämpa och motarbeta hemmavåld genom att arbeta med rådgivning, upplysning och andra förebyggande insatser till hela familjerna.

När man kommer till Nueva Esperanza känner man en värme som nästan tycks stråla genom väggarna. Här är bar-

FRÄLSNINGSARMÉN HAR INLETT ETT ARBETE FÖR ATT BEKÄMPA OCH MOTARBETA HEMMAVÅLD. nen och ungdomarna avslappnade och det är tydligt att centret är som ett andra hem. På många sätt är det som ett hem för hela familjen då många av barnens föräldrar kommit till centret när de själva var små. Man kommer hit innan skolan börjar på morgonen för att duscha och göra sig i ordning. De flesta som bor uppe på berget har inte rinnande vatten hemma så det är naturligt att man brukar de resurser som finns tillgängliga på centret. I Ecuador går barnen i skola i

skift vilket innebär att en grupp av barn och ungdomar går till skolan på morgonen och kommer till centret på eftermiddagen för skolstöd och fritidsaktiviteter och en annan grupp gör tvärtom. Genom skolstödet kan man se att barnens betyg förbättras och det är någonting man regelbundet följer upp för att kunna sätta in extra stöd vid behov.

När barnen börjar i projektets verksamhet gör man en övergripande hälsokontroll med hjälp av en doktor som 33

världen | ECUADOR

kommer till centret en gång i veckan. Där har man sett att många av barnen lider av näringsbrist och har ofta inte växt som de ska. Det är inte så konstigt eftersom de flesta av barnens föräldrar måste resa mycket långt för att arbeta vilket gör att barnen främst äter välling och flingor hemma. På centret serveras varm mat flera gånger i veckan och man skickar också hem matpaket till en del av familjerna.

Verksamheten på centret är mycket omfattande och holistisk, ser till alla delar av ett barns utveckling och Nueva Esperanza blir därför som en trygg hamn och en livsviktig gemenskap. Det är också vad ungdomarna utrycker när jag pratar med dem efter en glädjefylld sång- och dansstund under mitt besök. Först be-

Dagcentret blir som en trygg hamn och en livsviktig gemenskap.

rättar de om den negativa spänning och skiljelinje som de upplever när de går till skolan där barnen från kullen och barnen som bor i det välmående villaområdet bredvid skolan ofta råkar i bråk med varandra. Flera av ungdomarna utrycker hur skönt det är att efter skolan komma

till centret där det finns en gemenskap med vänner och vuxna. De berättar också om framtidshopp och hur viktigt det har varit för deras studier att få hjälp med läxorna av utbildade lärare. Det är sådana berättelser som jag tar med mig till arbetet varje dag. Det ger mig nytt hopp. g

STILLA HELG 9-11 september Dagarna innehåller stillhet, tystnad, meditationer, vandringar, gudstjänst och tillfälle för samtal.

Finnåkers kursgård är belägen i naturskön miljö nära Arboga och Lindesberg. Kostnad: 1510 kr. För frågor om program, rum och anmälan kontakta någon av oss.

Gården tar bara tolv deltagare så anmäl dig så snart som möjligt. Anmälan senast den 19 augusti till:

Sommarhemmet Soludden Hyr lägenhet på Sommarhemmet Soludden invid Spexhultasjön, ca 5 km från Nässjö. 300kr/dygn, 1500 kr/vecka maj-sept. Kök med pentry och allrum med 2 sängar och bäddsoffa. Frälsningsarmén Nässjö Ring: 073-9209320 eller mejla: nassjo@fralsningsarmen.se

34

Elsie Sjöö: elsiesjoo@hotmail.com Stig Axelsson: stigaxelsson2@gmail.com

Café Ängstugan - Nyköping ÖPPET VARJE DAG 6 juni-21 augusti, kl. 10.00-19.00 Midsommarafton kl. 16.00-20.00 Sommarcafé med hembakat bröd, smörgåsar, matpajer, glass, läsk m.m Även båt- och kanotuthyrning.

Ring för vägbeskrivning.

SOMMARMUSIK varje lördag kl 18.00 fr.o.m. 2 juli Program finns på www.fralsningsarmen.se/nykoping Telefon 0155-21 96 95, 28 12 88 Trevlig sommar - Spara annonsen

bibel & bön

foto: shutterstock

Frälsningsarmén är en internationell rörelse, ett evangeliskt trossamfund inom den universella kristna kyrkan. Vårt budskap har sin grund i Bibeln. Vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud. Vårt uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus och utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn.

Himmelske Far,

Kongress och ungdomskongress i Oslo 24 – 26 juni UNDER MIDSOMMARHELGEN samlas soldater och medlemmar från de skandinaviska länderna till tre dagars gemenskap. Då pågår kongressen, med namnet Förvandlad, i Oslo Kristne Center. Huvudtalare blir stabschefen, vice världsledare för Frälsningsarmén, kommendör Brian Peddle och ledare för det interna-

foto: unsplash/Danielle MacInnes

Gud jag vill tacka dig för att du alltid går bredvid mig.

Tack för att du i svåra stunder håller min hand och leder mig rätt! Tack för att du älskar mig oändligt trots alla mina brister.

Tack för att jag får vara ditt barn!

Elisa Gallardo, 17 år

tionella kvinnorbetet kommendör Rosalie Peddle. Från Sverige kommer en musikkår och en stor kör att sättas ihop för de svenska deltagare som önskar spela eller sjunga. Parallellt pågår den skandinaviska ungdomskongressen, Transformation. Mötesprogram och annan info finns på fralsningsarmén.se/kongress

Be för • barnen och de unga, ledare som engagerar sig bland dem och den speciella verksamhet som pågår under barn- och ungdomsåret i Frälsningsarmén, • Frälsningsarmén i Bergsjön utanför Göteborg, • sommarens arbete med kollon och äldredagar, deltagare och ledare, • Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Ecuador.

Jag är ledsen för allt jag gjort i mitt liv som varit fel. (Här kan du stanna upp några ögonblick och be om förlåtelse för något speciellt som du upplever att du har på ditt samvete). Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som jag vet är ont och fel.

Tack för att du sände din Son, Jesus, för att dö på korset för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri.

Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre.

Tack för att du erbjuder mig förlåtelsens gåva och din heliga Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu.

Gud, kom in i mitt liv med din heliga Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. Genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

Befordrade till härligheten Britt-Marie Fredriksson, Kolmården Ingvar Gustavsson, Skövde Göran Andersson, Dikanäs Karin Larsson, Uppsala Lisbeth Månsson, Sandviken Britt Ekfeldt, Nynäshamn Hjördis Ljungberg, Stockholm Karl-Henry Edqvist, Örebro Oscaria Skarpås, Strömsund Inga-Lill Sääv, Nybro Harry Eklöf, Arvika

Nya Stridsropet ges ut med fem nummer under 2016. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

35

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

J

ag borde läsa artiklarna om hur man bäst städar och får ordning hemma. De brukar dyka upp så här års. I vårt hem bor två som varken är särskilt ordningssamma eller det motsatta men nu ska det i alla fall ske. Förrådsutrymmena ska gås igenom. Ibland tycks det som om saker som förvaras där, ofta år ut och år in, liksom förmeras. Jag känner visserligen igen allt som finns men det har blivit onödigt mycket mer. Nu ska det rensas, röjas, slängas, kollas, plockas fram, noga tittas igenom och inte sparas så mycket. Att ”det kan vara bra att ha sedan”, är inte sant. Myrorna eller någon annan second hand-butik ska kontaktas och sedan blir det en tur eller två till återvinningscentralen. Det är en befrielse att få göra sig av med ett och annat. Böcker är nästan svårast. Det finns många som aldrig mer kommer att läsas och bara står där och tar plats men det gör det inte lättare att göra sig av med dem. Det blir skönt när processen är igång. I Predikarens bok i Gamla testamentet hittar jag litet uppmuntran för att sätta igång. Där står att allt har sin tid och att det finns en tid för allt som sker under himlen. Säkert finns det en tid att röja och rensa också. ”Det finns en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta”, står det bland annat. Inte tänker jag väl precis på bibeltexten när rensandet påbörjats men jag funderar hur det ska gå till med det röjningsarbete som är ändå viktigare. Hur ser det ut i skrymslena i mitt inre?

Hur upptäcker jag över huvud taget sådant som bara legat där och skräpat till ingen nytta alldeles för länge? Har det vuxit någon frukt på det träd som heter Mitt liv? Jag samtalar med Jesus om det och gnolar på en gammal sång som handlar om att han kan hjälpa mig att bli den jag bör bli, uppfylla mig med sin kärlek och rena mig. Det blir en mer omärklig procedur än den i förrådet men nog så viktig.

Karin Larsson

foto: unsplash/Glen Noble

sista ordet