Har alltid hört Guds röst

Arbetsrummet i Barbros villa på Tynningö. Dagarna inleds med bön och bibelläsning.

Glad att få leva

Bröstcancer och utmattningsdepression. Barbro Olsson är en överlevare, men att ha en profetisk tjänst har inte heller varit friktionsfritt. Nu njuter den nyblivna pensionären av friheten och bjuder på fika i sekelskiftesvillan i Stockholms skärgård.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: TERESIA JANSSON OCH PRIVAT

Luften är klar denna oktoberförmiddag och höstsolens strålar reflekteras i Östersjöns vatten utanför Norra Lagnö. Färjan glider den sju minuter långa sträckan över sundet till Tynningö. Sedan följer en kort bilfärd mellan gamla hus och färgsprakande lövskog till andra sidan ön. En ståtlig villa i gul puts, byggd år 1908, tornar upp sig. Där bor Barbro Olsson med maken Kjell, båda medlemmar i Frälsningsarmén där de axlat flera olika roller. Barbro de senaste elva åren som receptionist på högkvarteret i Stockholm innan pensioneringen i höstas. — Det är härligt att kunna ta sovmorgon och disponera sin tid som man vill och det finns mycket att göra i huset och trädgården och så vill man ju hinna träffa människor, säger hon.

Vinden tar tag i de blonda hårtestar som inte vill foga sig i svansen i nacken. De ljusa ögonen bakom röda glasögonbågar plockar upp de blågröna nyanserna i den blommiga blusen och öronen pryds av stavlika hängen i samma färgskala. I växthuset på tomten frodas tomater i olika kulörer och former, liksom betor, morötter och jordgubbar. Där pysslar Barbro allt oftare numera. När hon öppnar ytterdörren till hemmet, som Kjell ärvt av sina föräldrar, rusar den stora, lurviga blandrasen Rufus fram för att hälsa.

— Man måste ju ha hund när man bor så här, påpekar Barbro med ett leende.

Hon hänger av sig den bruna jackan och tar den knarriga trappan upp till andra våningen. Längst in har hon sin arbetshörna med en vykortslik utsikt över en liten hamn med båtvarv och på andra sidan vattenremsan skymtar Skogsön. Sommardagarna spenderas gärna i träsegelbåten, Havsörnen 1, som har fått komma upp på land men vid den privata bryggan nedanför husets branta baksida guppar parets vita motorseglare, en Vinga 25. Barbro stegar in i vardagsrummet där ena väggen är täckt av en välfylld bokhylla. — Jag älskar att vara här inne för det är så lugnt och fridfullt, säger hon och serverar kaffe och hembakta bullar.

Hon slår sig ner i den vita tvåsitssoffan och lägger bekvämt upp fötterna på fotpallen framför sig. Lugnt, samlat och eftertänksamt berättar hon om den lantliga uppväxten utanför Linköping där hon var yngst av fyra syskon. I tonåren följde Barbro med en kamrat till Frälsningsarmén där hon fick ett varmt bemötande. — Jag kände mig så sedd och bekräftad och när jag blev frälst strömmade en sådan stark glädje och närvaro genom kroppen och själen. Jag hade aldrig upplevt det förut, förklarar Barbro som blev frälsningssoldat så småningom.

Hon beskriver sitt liv som fullt av storslagna händelser och känslor och hon har alltid hört Guds röst och vägledning tydligt. — Jag önskar att alla fick en djupare relation med Herren. Det finns så mycket av glädje, upplevelser och tillfredsställelse i det andliga livet. Min gudsrelation har berikat mig så otroligt mycket. Det är fantastiskt att få leva i detta, säger hon.

Hon nämner ett tillfälle där Gud grep in. Som 16-åring hade hon och en grupp vänner bjudits in till sommarevangelisation i Skanör där de lovats mat och bo-

Barbro år 1985 med familjens första hund, Solo.

DET STRÖMMADE EN SÅDAN STARK GLÄDJE OCH NÄRVARO GENOM KROPPEN OCH SJÄLEN.

ende. Väl där hamnade de på gatan utan pengar på fickan. Barbro sa då att om de skulle vara kvar så fick Gud ordna detta. Snart kom en man som sa att han upplevde att han skulle erbjuda dem mat och logi på prästgården där han bodde. — Det var fantastiska månader i Skanör, där jag lät döpa mig i kyrkan och strax efter det blev jag även andedöpt, berättar Barbro.

Under nästan hela 80-talet jobbade hon på Frälsningsarméns dåvarande stöd- och behandlingshem i Stockholm. En av arbetskamraterna var Kjell. — När han kom gåendes i trappan kände jag direkt att honom ska jag gifta mig med. Det var som för kungen, att det sa klick, säger Barbro och skrattar.

Åren där och samarbetet med kollegorna Birgitta och Patrik Lundberg har varit betydelsefulla för Barbro och Kjell. — Den tiden gav oss en positiv och radikal syn på hur socialt arbete kan utföras, något som väglett oss under de många år vi kom att arbeta med detta, säger Barbro.

Med tiden kom två barn till världen men år 2000, efter en lång period av stress och brist på återhämtning, drabbades Barbro av en utmattningsdepression och var sjukskriven under två år. — Jag kraschade med dunder och brak och jag kunde gå ut och sparka på träden och skrika åt Gud för att bli av med ångesten. Men han fanns med även då, säger hon.

Efter att ha nått en slags botten började hon ta sig uppåt. Hon besökte även Frälsningsarméns samtalscenter Eken. — Efter många samtal fick jag fysiskt uppleva hur själen läkte ihop och jag blev hel. Det var en härlig upplevelse, utbrister Barbro som försiktigt började återgå till arbetslivet.

I 50-årsåldern blev det alltmer klart för henne att hon har en profetisk tjänstegåva och hon har lett bönearbetet på ett par kårer. Hon tycker att det pratas och predikas för lite om tjänstegåvorna och menar på att det inte är en lätt sak att frambära ett budskap, särskilt när det är till ledare man ser upp till. När hon år 2008 kände en tydlig maning från Gud att lämna en församling var hon motsträvig och krävde att få det bekräftat av tre olika källor. Så en dag slog hon upp en ny bok och hamnade i ett kapitel som berörde profettjänsten och möttes då av orden: ”Nu är det klart och det är dags att gå.” En vän i Skåne kom i

Huset från år 1908 renoverade paret efter att Kjell ärvt det av sina föräldrar. Fritiden spenderas gärna i segelbåten eller motorseglaren.

samma veva upp till Stockholm bara för att bekräfta att Barbro skulle lämna sitt sammanhang. När en sydafrikansk pastor var på Sverigebesök och fick syn på Barbro bad han för henne och sa: ”Du ska lämna och gå vidare.” — Så då hade jag fått mina bekräftelser, förklarar Barbro, som nu lydde uppmaningen och gick vidare till en annan kår där hon sedan var aktiv medlem under tolv år.

Lika tydligt kände hon maningen att röra på sig under sommaren 2021. Hon började då besöka Heart Church, ett initiativ av organisationen Heart of Evangelism med evangelisten Sebastian Stakset i spetsen. Dit dras många som levt ett liv med droger och kriminalitet. — När jag satt där och lyssnade på deras vittnesbörd kände jag en stor samhörighet och förkrosselse. Jag var lika mycket syndare som de och behövde också bli renad och hel för att komma in i helgelse, säger Barbro.

Under det kommande året upplevde hon hur Gud påminde henne om händelser från barndomen som hon fick göra upp med. — Jag behövde få det ur systemet och det har varit jättesmärtsamt men det var en fantastisk känsla när jag kom ut på andra sidan, förklarar hon.

Några år tidigare hade hon fått beskedet att hon hade bröstcancer. Det blev operation och cellgifter men strålningsbehandlingen fick henne att må väldigt dåligt. — Jag blev manisk, kunde inte sova eller äta så jag gick ner tio kilo i vikt. Det var vidrigt och jag var livrädd över att symptomen inte skulle släppa, minns Barbro. — Där hade jag kunnat ta mitt liv men jag tjatade på Gud att ”Nu släpper du inte taget om mig!", fortsätter hon.

Hon blev bättre men under det första året väntade hon bara på att dö så när julen kom och hon kunde fira med familjen var hon alldeles euforisk. I somras blev hon helt friskförklarad. Barbro tillhör nu den nystartade kåren Home Kungsholmen, går distansbibelskola via Ågesta folkhögskola och njuter för fullt av att vara pensionär. — Det känns viktigt för livet har blivit så värdefullt för mig. Vi vet inte när det tar slut och jag vill ta vara på de år jag och Kjell får tillsammans, säger hon. — Jag känner en sådan stor tacksamhet och en enorm glädje för livet och jag tar ingenting för givet. Att jag lever är så starkt och stort på alla nivåer, utbrister Barbro. g

DÄR HADE JAG KUNNAT TA MITT LIV MEN JAG TJATADE PÅ GUD ATT ”NU SLÄPPER DU INTE TAGET OM MIG!”

Barbros mod och impulsivitet kompletteras av maken Kjell som är hennes handbroms och ankare.

fakta

barbro olsson

Ålder: 65år. Bor: I villa på Tynningö utanför Vaxholm. Familj: Maken Kjell, en son, en dotter. Några egenskaper: Glad, modig, impulsiv idéspruta, empatisk. Sysselsättning: Pensionär. Går Frälsningsarméns distansbibelskola.

Arbetsplatser inom Frälsnings-

armén: Boende för personer i missbruk/med funktionsnedsättning, skola, pensionat, kårer, Frälsningsarméns museum, högkvarterets reception. Intressen: Läsa, renovera huset, sköta trädgården, segla. Läste senast: Deckare av Agatha Christie. Favoritbibelord: Hebreerbrevet 10:35: ”Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön.” (SFB15) Blir glad av: Att få leva och uppleva saker efter bröstcancern.

Framtidstro i Malawi

1967 inledde Frälsningsarmén sin verksamhet i Malawi. Nu finns fler än 100 kårer och 88 utposter, många med specifika projekt som stöder Malawiborna. Ett team från Sverige och Danmark besökte landet i maj 2022 och fick se att projekten verkligen gör nytta.

TEXT: PAVLA LYDHOLM ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JONAS NIMMERSJÖ, EMILIA BEIJER OCH CARINA TYSKBO. FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

Emilia Beijer och Pavla Lydholm i en by utanför Kasungu.

Malawi är ett vackert inlandsland som ligger granne med Mozambique, Zambia och Tanzania. Ett av Frälsningsarméns projekt i landet heter "LIFE – Livelihood Improvement and Farmers Empowerment" och har under de senaste tre åren drivits i samarbete med Frälsningsarmén i Australien, Danmark och Sverige. Projektet stödjer direkt 2 440 jordbrukare, mestadels kvinnor. Genom en bit mark på 16x39 meter har en genomsnittlig familj på sex personer möjlighet att skörda tillräckligt med mat för hela året. Huvudgrödan är vit majs och familjerna kan få ut så mycket som 20 påsar majs, lagrat i femtiokilospåsar.

Malawi är enligt Världsbanken ett av världens fattigaste länder. Ekonomin är starkt beroende av jordbruket och därför är projektet helt nödvändigt. Folket odlar främst för att på enklaste sätt upprätthålla sina familjer och livet i allmänhet, inte för att sälja produkterna.

I början av maj 2022 reste ett team från Frälsningsarmén i Sverige och Danmark till Malawi. Efter nära två år av isolering på grund av pandemin kunde de första internationella gästerna äntligen anlända. Från Sverige kom Ngolia Kimanzu på Internationell Utveckling samt Jonas Nimmersjö och Emilia Beijer från Kommunikation och Insamling. Från Danmark reste Pavla Lydholm. Syftet med resan var bland annat att övervaka de projekt som stöttas av respektive länder.

Malawi brukar kallas ”Afrikas varma hjärta”. Det märktes på alla leenden som mötte teamet under resorna i landet och vid besöken i Frälsningsarméns projektlokaler. Möten med människor i byar och samhällen prioriterades, för att kunna se vilken inverkan projektet har i människors vardag. På så sätt kunde även finansieringen och effektiviteten i använda medel följas upp.

Blantyre är Malawis näst största stad och platsen för Frälsningsarméns territoriella högkvarter. Vid flygplatsen möttes teamet av överste Isaac Baah, dåvarande chefssekreteraren (CS) och hans fru, överste Theresa Baah. Med fanns också projektledaren Mathews Tulombolombo. Ekonomistyrning och revision, delvis avbrutet av strömavbrott, stod som första punkt på programmet för trötta resenärer.

Efter en god sömn var det dags för det mer officiella mötet. Dåvarande territoriella ledaren (TC) överste Alfred Banda, tog emot och trots att det var en nationell helgdag och bara ett fåtal projektpersoner på plats blev det fina samtal i ömsesidig glädje och bön. Överste Banda talade om hur ledarskapet prioriterade att resa ut på fältet för att träffa människorna på landsbygden och att tala med officerarna, något som också är en del i Frälsningsarméns strategiplan. Många liv har berörts och

GENOM EN BIT MARK PÅ 16 x 39 METER HAR EN GENOMSNITTLIG FAMILJ PÅ SEX PERSONER MÖJLIGHET ATT SKÖRDA TILLRÄCKLIGT MED MAT FÖR HELA ÅRET.

Överste Alfred Banda tillsammans med överste Isaac Baah utanför Frälsningsarméns högkvarter i Blantyre.

förvandlats av projektet och under Frälsningsarméns devis ”soppa, tvål och frälsning” vill man fortsätta arbetet framöver.

Förvandlingen var verkligen tydlig under besöken på kårerna. Många platser hanns med, såsom Phalombe West District, Phalombe east Distric (Chiringa), Lilongwe och Kasungu. Teamet från Sverige åkte sedan vidare till Karonga i Malawis norra delar. Långa, tröttande resor

Kvinnor och en del män i en av Frälsningsarméns VSLA, “bylån och sparföreningar” samlar in pengar och ger lån till de medlemmar som behöver.

till trots gav alla värdefulla intryck och upplevelser stor ömsesidig glädje. Överallt välkomnades skandinaverna av glada frälsningssoldater och bybor. Att möta och lyssna till dem var fantastiskt givande. Frälsningsarmén driver projekten med fullt stöd av kårer och divisionsofficerare på plats. De har själva hela ägarskapet i mycket nära arbete med projektkoordinatorn Ibrahim Thawani.

Vatten är en väsentlig del av allt liv på jorden. Vatten garanterar och tryggar livsmedel och boskap och upprätthåller på så sätt livet ute i byarna. Rent vatten ser vi i västvärlden ofta som en självklarhet. Men för många människor på jorden är det livsviktiga vattnet svårt att få tag på. I Malawi tvingas folket ibland gå fem kilometer enkel väg för att hämta och bära hem 20 liter vatten i en behållare på huvudet – ofta flera gånger om dagen. Områdena man måste passera kan dessutom vara farliga. Så såg situationen ut för Namphasakåren tills Frälsningsarmén istället tog vattnet till dem genom att bygga tio vattenpumpar. Borrningen sker under torrperioden och borrhålen är cirka 60 meter djupa – allt för att säkerställa tillgång till vatten under hela året.

Tack vare det säkrade dricksvattnet i byarna har hälsa, sanitet och hygien förbättrats enormt och bidragit till människors välbefinnande. Det räddar bokstavligen liv eftersom många utsatta människor, särskilt små barn och äldre, dör på grund av sjukdomar och infektioner som de får av förorenat, smutsigt vatten. Vatten är också viktigt för att skapa de organiska gödningsmedel som krävs i en näringsfattig jord. Att odla utan gödningsmedel är omöjligt och många jordbrukare i låginkomstländer brottas med de höga kostnaderna för kemiska gödningsmedel, som i och med Ukraina-krisen mer än tredubb-

Genom att blanda en liten del konstgödsel med bland annat aska och kogödsel får jordbrukarna ett kostnadseffektivt gödningsmedel.

I MALAWI TVINGAS FOLKET IBLAND GÅ FEM KILOMETER ENKEL VÄG FÖR ATT HÄMTA OCH BÄRA HEM 20 LITER VATTEN I EN BEHÅLLARE PÅ HUVUDET – OFTA FLERA GÅNGER OM DAGEN.

lats. Vatten hjälper till att späda ut de organiska gödningsmedel man har tillgång till, vilka kan bestå av rester av växter eller gödsel från djuren. Med gödsel blir jorden rikare, växtkraften högre och skörden större. Familjerna får äta och har i vissa situationer lite extra att sälja för att starta ett småsparande.

I många byar organiserar sig särskilt kvinnor inom VSLA, (Village savings and loans and associations), det vill säga ”Bylån och sparföreningar”. Grupperna samlas i kårlokalerna och kvinnorna bidrar med sina pengar till en fond som medlemmarna kan låna ifrån. Pengarna betalas tillbaka med liten ränta, vilket gör att fonden växer. Tillgången till dessa ekonomiska möjligheter gör med tiden att kvinnor i tuff ekonomisk situation blir mer självsäkra och bättre på att konfrontera ojämlikheter mellan könen. Männen är fortfarande markägare och beslutsfattare, även om det ofta är kvinnorna som gör det hårda jobbet. Dessa besparingar och lån ger kvinnorna möjlighet att själva fatta beslut och stötta barnen i deras utbildning.

Utan tvekan hade den innehållsrika resan en stor inverkan på teamet från Sverige och Danmark. Att se hur livet för många kan vara fattigt och ofta handla om ren överlevnad, gör att man värderar sin egen situation och det man själv har så mycket mer. Samtidigt kan det enkla livet i ett land som Malawi få en att inse hur ett modernt land kan komplicera saker. Resan födde också en önskan att göra fler insatser, då det är så tydligt att projekten verkligen gör skillnad i människors liv.

Det största intrycket är dock människorna. Deras kärlek till Gud smittar av sig när de sjunger och dansar i tillbedjan. Folket i Malawi vet att det lilla de äger, har de fått av Gud. Och de är villiga att ge sina tio procent tillbaka – med glädje. Om vi också fått allt vi äger av Gud, är vi lika villiga att ge tillbaka? g

fakta

Frälsningsarméns samarbete i malawi

2013 Arbetet mellan Frälsningsarmén i Malawi och Sverige började med två självfinansierade projekt. 2015 Svenska Missionsrådet (SMC) /Sida börjagde finansiera stora projekt inom vatten och jordbruk.