__MAIN_TEXT__
feature-image

3 minute read

Gästkrönikan / Emma Svensson

FÅNGAR STADEN

Snö, rök, ansikten, ljus, ballonger. Skicklig gatufotograf bosatt i New York. Tyska Nina WelchKling fångar staden på sitt sätt. @NINAKLING

BEGÅVAD STORYTELLER

Skönhetsideal på olika platser i världen? Att följa Hannah Reyes Morales är ett äventyr, särskilt när vi inte får resa. @HANNAHREYESMORALES

POETISKT STILLSAMT

Ögonblick, stilleben, gravida kroppar, ungar och vardag. Poetiskt stillsamt och med ett försonande ljus hos fotografen Ida Borg. @_IDABORG

gästen

EMMA SVENSSON

FOTOGRAF

Om vi överlever detta så klarar vi allt

jag satt och grät inför min hyresvärd på ett möte vi hade i mars 2020. Mitt kontrakt för min fotostudio skulle gå ut två år senare och uppsägningstiden var 9 månader. Men jag hade inte den tiden. Om jag inte kunde flytta ut omgående så skulle mitt företag gå i konkurs. Alla mina fotojobb hade blivit inställda och där stod jag med en studio för 40000 kr i månaden och med ingen inkomst. Utan förvarning hade verkligheten så som vi kände till den förändrats och för många, inklusive mig, var katastrofen ett faktum. Jag tappade 88 procent av omsättningen under våren och hur mycket jag än försökte vända ut och in på mig själv för att hitta nya möjligheter var det svårt när större delen av min verksamhet bestod i att fotografera människor. Något som nu skulle undvikas till varje pris.

Jag såg det komma tidigt. Event var det första som ställdes in, något mitt företag arbetar mycket med. Jag började ställa om för att överleva. Mitt första drag var att inte ta ut någon lön för att spara pengar för företaget. Så när statens stödpaket annonserades några veckor senare hade jag fastnat i moment 22. Eftersom jag slutade ta ut lön så kunde jag inte permittera mig själv. Jag ansökte om omställningsstödet och fick 29000 kr i ersättning för ett kvartal där omsättningen minskat med 850000 kr.

Att ha anställda började bli omöjligt. Permitteringen hjälpte föga när det inte fanns några jobb eller inkomster. Vi trollade med knäna för att försöka gå runt. Tack och lov hade en av mina heltidsanställda fotografer precis gått på föräldraledighet. Jag sålde printar och levde på gamla kvittoutlägg under hela förra året. När hösten kom började man se en ljusning. Kunder vågade planera för produktioner igen så smått, när nya restriktioner kom och slog undan benen på oss en gång till. Efter en lång kamp under hela 2020 fanns det inget mer att göra. Jag var tvungen att låta min sista medarbetare gå.

Även om det här inte var något jag valt själv så försökte jag ändå se möjligheterna med de nya förutsättningarna. Jag insåg att bygga och driva ett framgångsrikt fotoföretag med en massa anställda inte längre var speciellt viktigt för mig. Jag har andra drömmar nu. Om frihet och äventyr. Att ha ett mer flexibelt liv.

När corona kom och förändrade allt så bestämde jag mig för att börja om igen. Bygga ett mer hållbart sätt att arbeta på. Där jag kan arbeta från vilken plats som helst i världen.

Så jag skriver den här texten från soffan i morgonrock. Nästa vecka håller jag en livesänd fotokurs från min husbil i Abisko. Jag arbetar samtidigt med att planera en fotografering i Åre, skriva artiklar, åka skidor, isklättra och fotografera content åt mina samarbetspartner. Nästa år är planen att bestiga berg på heltid. Jag har ingen aning om hur det ska gå till men jag tänker att om man har överlevt det här året så kan man klara vad som helst.

Vi trollade med knäna för att försöka gå runt. Tack och lov hade en av mina heltidsanställda fotografer precis gått på föräldraledighet.