Callsign: Polis 5440

I storstadsregionerna är polishelikopterns främsta uppgift att bekämpa grova brott. Men de smattrande rotorbladen som väcker dig mitt i natten kan också ha värmekameran i aktivt läge för att leta efter försvunna personer – livräddning är alltid prioriterad för polisens flygunderstödjande verksamhet.

Text: Albert Siösteen och Tin-tin Siösteen Foto: Albert Siösteen

Bell 429 SE-JPU landar framför oss på ett gräsfält vid före detta Polishögskolan i Sörentorp. Den har flugits hit från sin bas på Arlanda för att Flygrevyns fotograf ska kunna få till en bra omslagsbild. Stockholm Arlanda Airport är enligt Länsstyrelsen i Stockholms län ett så kallat skyddsobjekt, så på grund av fotoförbud faller valet på polisens utbildningsplats i Sörentorp.

Det är en härligt solig aprildag och den mörkblå polishelikoptern blir en fin kontrast mot den molnfria himlen. Idag är helikoptern bemannad med en pilot och en taktisk flygoperatör, ibland arbetar man med två taktiska operatörer ombord.

Vi fotar helikoptern både invändigt och utvändigt, men av säkerhetsskäl är besättningens identitet dold bakom hjälm och visir. Stämningen är lugn och avslappnad, trots att vi har blivit informerade om att ett larm kan gå när som helst, och då måste helikoptern omedelbart vara i luften.

Några dagar senare åker vi ut till Arlanda för att träffa Göran Ramström, baseringschef på Stockholms polishelikopterbas. Vi blir stående en stund bakom gallergrindarna och passar på att beundra helikoptrarna som står i beredskap ute på plattan. Idag har man även besök av en av Göteborgshelikoptrarna som är här för tekniskt underhåll. Ytterligare ett par helikoptrar står parkerade, men vi är ombedda att vara restriktiva när det gäller detaljer runt helikopterbasen.

Idag har samhället så lite kontanter i omsättning att banker och värdetransporter inte längre är intressanta att bevaka från luften

Göran Ramström välkomnar oss och guidar oss genom polisens lokaler med en kaffe i handen.

– Vi poliser dricker mycket kaffe, erkänner Göran. Men det där med donuts gäller nog bara i USA, tillägger han med ett leende.

Göran Ramström är en av tio helikopterpiloter som är baserade på Stockholm Arlanda. Förutom flyguppdrag arbetar han även som baseringschef och har ansvar för de nio besättningar som bemannar Stockholmshelikoptrarna. Arlanda kan låta avlägset från Stockholm, men med miljöoch bullerrestriktioner i Stockholms län så har det inte funnits några direkta alternativ för polishelikopterns basering.

Stockholmshelikoptrarna är redo att vara i luften dygnet runt. De övriga fyra helikopterbaserna i Sverige är bara bemannade med ett till två skift per dag, förutom Göteborg som alltid har två.

– Vissa tider på dygnet är det bara vi i Stockholm som är i beredskap, och det kan innebära flyguppdrag över hela landet, berättar Göran.

På grund av en hotbild mot Polisflyget är Göran Ramström den enda av de anställda som har möjlighet att vara med i Flygrevyn med namn och bild. – Jag har drömjobbet, säger Göran. Jag har en unik möjlighet att jobba med aktiv tjänst ända fram till pension.

Att lyckas få en av de åtråvärda platserna som helikopterpilot för polisen är verkligen som att vinna högsta vinsten. Polisen utbildar nya piloter enbart vid behov, och det är många som söker när en tjänst blir utlyst.

– Jag brukar säga att ”Man ska inte bli polis för att man vill flyga, man ska bli polis för att man vill bli polis”, berättar Göran.

Själv tillhör Göran en av få piloter vid polisen som hade ett stort flygintresse och bar på en flygdröm ända sedan barnsben:

– Jag frågade redan på polishögskolan hur jag skulle gå tillväga för att bli helikopterpilot! skrattar Göran. Men för de flesta är det faktiskt en slump att man hamnar i det här yrket. Först tre år på polishögskolan sedan tre år som polis, först därefter kan man söka till polishelikopterpilot.

– Av 20 000 poliser är 30 piloter, det är orimligt att planera för att få en tjänst som helikopterpilot!

Göran började sin karriär som polis på Södermalm och där arbetade han i åtta år. Sedan lyckades han uppfylla sin dröm att komma in på helikopterpilotutbildningen och blev därefter stationerad uppe i Boden där det fanns en tjänst ledig. Två och ett halvt år senare fick han en tjänst i Stockholm.

Vi får snart sällskap i fikarummet av en av dagens besättningar, bestående av en pilot och en taktisk operatör. De tar fram sina matlådor och sätter sig ner för att äta lunch. På bordet bredvid operatören ligger polisradion och en mobiltelefon, hon är i ständig beredskap om något skulle inträffa.

Under förmiddagen har polishelikoptern varit ute och patrullerat. De flyger på egen färdplan och besättningen kan själva engagera sig när de hör att något är på gång.

Polishelikopterns patrulleringar sker efter ett schema där statistiken visar vid vilka tidpunkter flest grova brott begås.

– Historiskt har det varit när bankerna öppnar och stänger, alltså bankrån, sedan började rånarna sikta in sig på värdetransporter, och då försökte vi vara i luften när värdetransporterna rörde sig genom länet, berättar Göran. Idag har samhället så lite kontanter i omsättning att banker och värdetransporter inte längre är intressanta att bevaka från luften, utan nu riktar rånarna istället in sig på guldsmedsaffärer och telebutiker, därför schemalägger vi patrulleringarna utifrån detta.

Förutom att bevaka storstadens liv och rörelse har besättningen på dagens patrullering fotograferat färdvägar inför ett statsbesök.

När polisen inte är på skarpa uppdrag har de inte nödvändigtvis företräde framför annan flygtrafik. Men ATC (Air Traffic Control) jobbar ändå med baktanken att polisen ska prioriteras. Göran påpekar dock:

– När vi till exempel är på väg tillbaka till Arlanda under peaktid, så händer det ibland att vi får ligga i vänteläge innan vi kan gå ner och landa, på grund av den separation som ska vara mellan luftfartygen.

Innan besättningen avslutar sin lunchpaus passar vi på att fråga vad som är det bästa med att jobba som besättning på polishelikoptern.

– Det går inte att säga! blir det omedelbara svaret. Vi har världens bästa jobb! Variationen, känslan att rädda liv, spänningen vid ett spaningsuppdrag. Och man kan ju inte klaga på utsikten från skrivbordet, skrattar de.

Men självklart finns det negativa aspekter också. Som polis är man alltid i kontakt med samhällets baksida och får uppleva mycket tragik. De flesta sökningarna efter försvunna personer slutar lyckligt, men ibland måste man hantera fall med olycklig utgång.

– Man vet aldrig vad man kan förvänta sig av dagens arbetspass, säger de.

Utanför fönstret rullas en av polishelikoptrarna ut på en vagn från den intilliggande hangaren. En pilot kliver upp i högersits och den taktiska operatören sätter sig till vänster. I baksits sitter vanligtvis ytterligare en operatör som sköter kamerorna, men idag är det flygchefen som spänner fast sig. Det är dags för en PC, proficiency check, där operatören ska testas på olika sätt.

De två friturbinerna startar upp och snart skakar marken under oss. Rotorbladen verkar snurra farligt nära fönstren där vi sitter, men Göran Ramberg är helt oberörd. – Regeln är att rotorbladen ska vara minst fem meter från närmast fasta hinder, förklarar han.

När kaffet är urdrucket går vi ut på plattan för att närmare inspektera SE-JPU, den helikopter som vi fotade på Sörentorp en vecka tidigare. Bell 429 är en massiv helikopter och vi går runt och spanar in all specialutrustning.

– Våra helikoptrar är två år gamla, så de är hyfsat nya, berättar Göran. De håller världsklass vad gäller teknik, kombinationen av kameror och GPS-mjukvara är ganska unik. GPS:n visar även adresser direkt på vår kameraskärm, och det var mycket den tekniken som gjorde att vi bytte till den här helikoptern. Landar ni någonsin och kliver ut? frågar vi. – Vårt jobb är huvudsakligen att observera, dokumentera och rapportera från luften. Vi är beväpnade som vilken polis som helst, men vårt uppdrag är inte att gripa misstänkta eller ta med skadade. Vi inväntar istället radiobilar och/eller ambulans som vi har dirigerat från luften. Det är inte meningen att vi ska ingripa på marken, och vår funktion är absolut inte att transportera!

Vi är i full färd med att titta på skärmarna för GPS och värmekamera när vi blir avbrutna av dagens besättning som kommer ut med polisradion i högsta hugg. De är på väg för att ge flygunderstöd till en radiobil som jagar en misstänkt rattfyllerist. Vi flyttar oss snabbt ur vägen, men det visar sig snart att radiobilen har stoppat bilen och uppdraget är avbrutet.

En av polishelikopterns viktigaste uppgifter är att agera ögon från luften vid exempelvis biljakter. En annan viktig uppgift är att hitta efterlysta personer som till exempel gått vilse.

– I Stockholm får vi uppdrag att leta efter försvunna personer ca 3–5 gånger i veckan, berättar piloten. Det är väldigt säsongsbetonat. Nu när det börjar bli ljust på kvällarna är det fler som anmäls som försvunna. Det är barn som glömmer bort tiden, förskolebarn som går på upptäcktsfärd, senildementa som inte hittar hem, bärplockare, svampplockare, jägare… Tyvärr är det inte heller helt ovanligt att vi letar efter självmordsbenägna personer som ger sig ut i terrängen.

Den taktiska flygoperatören jobbar med två system, dels Churchill som är en modern GPS med adresshänvisning, dels värmekameran som visar människors kroppsvärme. Till sin hjälp har hon också night vision goggles och givetvis den egna vanliga synen.

– Ibland är det bättre att titta utan hjälpmedel, färgglada objekt syns väldigt tydligt mot den mörka marken, beskriver operatören. Ibland upptäcker man mer med blotta ögat, eftersom värmekameran bara ger utslag på värme.

Vi får höra en riktig solskenshistoria där en bärplockare hittades tack vare de röda lingonen i en vit hink. Hinken var ett onaturligt inslag i naturen, och operatören reagerade genast.

– Vi angav koordinaterna till ledningscentralen och med hjälp av hundförare hittades bärplockaren under ett tätt buskage några meter ifrån hinken, berättar hon. Med enbart värmekamera hade vi aldrig hittat honom! Fast vanligtvis är värmekameran ett ovärderligt hjälpmedel! Människor syns mycket tydligt, men man måste vara medveten om att det även kan vara till exempel rådjur som ger utslag.

Polishelikoptrarna är inte utrustad med dubbelkommando, utan styrs endast från piloten som sitter i högersits. Pilotens huvuduppgift är att manövrera helikopter, inte att följa den taktiska spaningen.

Avslutningsvis frågar vi om de har varit med om något riktigt spännande senaste tiden? Pilot och operatör börjar prata i munnen på varandra, och det är lätt att förstå att de verkligen brinner för sitt arbete.

– Vi patrullerade ovanför en trafikkontroll vid E4 Västberga förra veckan. Vi håller ofta ögonen på trafikkontroller eftersom det händer att bilar försöker smita förbi. Mycket riktigt var det en skåpbil som körde förbi kontrollen, och vi tog upp jakten.

Med hjälp av värmekameran kan operatören se personer på flera kilometers håll, och det blev en lätt match att låta Sörmlandspolisen möta upp skåpbilen i ett villaområde.

Med en avancerad handkontroll styr den taktiska flygoperatören kameran.

Förutom den moderna glascockpiten och touchskärmar har den taktiska operatören tillgång till en display med kamerabild som visar adresser för att enklare kunna spåra.

– Man kan tycka att helikopterns 250 km/h inte är någon hög hastighet, men eftersom vi flyger raka vägen är det omöjligt att köra ifrån oss med bil! säger piloten med eftertryck.

Hur gick det då med föraren av skåpbilen? Jodå, han lämnade bilen och försökte gömma sig i mörkret bakom ett hus, men med helikopterns värmekamera kunde operatören tala om exakt på metern var han befann sig.

– Poliserna i radiobilarna var nöjda när jag till och med kunde tala om var smitaren slängt ifrån sig mobil och bilnycklar, eftersom kroppsvärmen gör att objekten syns ett tag. Ganska bra jobbat från 1 000 fot, skrattar hon.

Med ett välfyllt anteckningshäfte lämnar vi polisens Arlandabas, fulla av intryck. Det känns tryggt att veta att luften patrulleras av dessa hängivna människor, dygnet runt, året runt.

Polishelikopterpilot

Svensk polis har 30 piloter anställda, fördelade på fem baser. I Stockholm arbetar nio piloter tillsammans med nio operatörer och bildar därmed nio besättningar. Piloterna har ca 200 flygtimmar per år, men tjänsten innehåller också många timmars beredskap.

Polishelikoptern i Sverige

Polisflyget har inget eget AOC (Air Operators Certificate) utan opererar med samma tillstånd som statsflyget. 2015/2016 köpte polisen in sju nya Bell 429. De är baserade i Boden, Östersund, Stockholm, Göteborg och Malmö. Stockholm och Göteborg har två helikoptrar vardera, övriga en. Helikoptrarna har ca 1 000 flygtimmar per helikopter och år, vilket är förhållandevis mycket i helikoptersammanhang. Bell 429 ersatte de EC 135 som användes mellan 2002–2015. 135:orna såldes till Tyskland där de idag används för att vinscha ner servicetekniker till vindkraftverk. Den första polishelikoptern såg dagens ljus 1964 då Sovjetunionens president Nikita Chrustjev besökte Sverige.

Utbildning

Är du helikopterpilot och vill börja jobba med polishelikoptern? Inte en chans. Är du polis och vill börja flyga helikopter? Ja, alla poliser som har varit anställda i tre år är välkomna att söka de utlysta tjänsterna. Om man klarar testerna väntar två och ett halvt års utbildning på en civil flygskola och internt inom polisen. I USA arbetar man också enligt principen att du ska vara polis i botten innan en specialutbildning, men i Europa varierar kraven.

Utlandsuppdrag

2016–2017 har svensk polishelikopter utfört tre utlandsuppdrag för Frontex för att hjälpa till med gränskontrollverksamhet i samband med de stora flyktingströmmarna. 2016 arbetade man tre månader från Lesbos och 2017 fanns en polishelikopter stationerad sex veckor på Sardinien och ytterligare sex veckor på Lesbos. Frontex (europeiska gränsoch kustbevakningen) är ett system av europeiska gräns- och kustbevakningar som inrättades den 6 oktober 2016.