Fiolen min, nr 4/2018

Nr 4 | 2018 – 49:e årgången

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Fiolen min 4/2018 Stämledaren.................................................................... 3 På gång........................................................................ 4–7 Spelman, fiolbyggare och tusenkonstnär............. 8–13 Folkmusikdagarna 2018 i bilder.......................... 14–15 Upprop!.................................................................. 16–17 Spelmanskurs på Rövass............................................. 18 Skärikurs på Sälgrund................................................. 19 Folkmusik i Houtskär........................................... 20–21 Fiolläger på Kyrkogårdsö............................................ 22 Dragspelskursen i Pargas 30.9.2018.......................... 23 Allsångspatrullen firar fem år..................................... 24 Nya skivor.............................................................. 25–27 Händelsekalender......................................................... 28 Pärmbild: Sofia Joons i den estniska gruppen Strand…Rand spelar stråkharpa vid Folkmusikdagarna 2018 i Vasa.

Foto: SLS arkiv, FMI 153, Kai Martonen

Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

ISSN 0782-3479

Finlands svenska spelmansforbund r.f. www.spelmanforbundet.fi | kansliet@spelmansforbundet.fi Ansvarig utgivare: Åsa Lillhannus Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro Småannons (75 x 27 mm) 45 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro Kontakta kansliet för bokning Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i februari.

Deadline för material är 15.1.2019 Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet.

2

Ordförande: Åsa Lillhannus 0400 951 958 asa.lillhannus@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Bjarne Lundsten 0400 872 044 b_lundsten@hotmail.com Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f.

Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 9-13 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Kurt Svahnström 02 458 7404, 0400 774 780 bobi@parnet.fi Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Anders Backman 040 546 1771 fiolbackman@gmail.com Göran Jonsson 09 877 9294, 0500 232 425 goran.jonsson@jonel.fi Niklas Nyqvist 06 319 5605 niklas@sls.fi

JÖMÄRKT MIL

4041 0955 Trycksak

Stämledaren Ordförandes spalt

Så har vi snart klarat av ytterligare ett år av folk-

musik och spelmansaktiviteter. Vi kan se tillbaka på ett år späckat med aktiviteter. I skrivande stund har vi ännu två kurser kvar, Allspelslåtkurserna, men i övrigt är planeringen i full gång inför år 2019, jubileumsåret.

Vi kommer att fira Spelmansförbundets 50 år i ett helt års tid, och tanken är att alla medlemsgrupper skall kunna använda vår jubileumslogo – som finns presenterad på annan plats i detta nummer – i sin marknadsföring av evenemang, och att vi på bred front informerar om Spelmansförbundet. Vi skall försöka göra året så festligt det bara är möjligt, med höjdpunkten på spelmansstämman i Tjöck 2–4 augusti. Innan dess ger vi ut ett jubileumsnummer i Fiolen Min nr 2/2019, dit jag hoppas att det kommer in massor med berättelser, historier, spelmansminnen – och massor med bilder, så att vi får en tidning späckad med 50 år av spelmansmusik.

För Spelmansförbundets del startar vi året med full fart, med den traditionsenliga Folklandiakryssningen 11– 12 januari, och dessutom ordnar vi redan i januari årets första kurs i Nykarleby, i samarbete med Kredu. Jag hoppas att vi är många, unga och gamla, som styr kosan mot Nykarleby 26–27 januari. I mars åker vi till Åland för Förbundsdag och Vinterstämma och i april tar vi båten över Kvarken för Kvarken Folk. Efter Kvarken Folk drar vi andan en smula för att först i Kaustby och tre veckor senare i Tjöck samlas i stora skaror, spela tillsammans och fira Spelmansförbundet. Detta är det program som nu är spikat, det kommer kanske mindre evenemang under våren och höstens program är inte i detalj planerat ännu. Hör av dig om du har förslag till evenemang som Spelmansförbundet skulle kunna vara med på eller arrangera, eller någon kurs vi skulle kunna ordna!

Centralen för främjande av folkmusik och -dans utlyser varje år ett tema. Temat för år 2019 är ”I världen – internationalitet i folkmusik och folkdans”, och det temat

är i allra högsta grad aktuellt. Hurudana internationella kontakter har våra spelmanslag? Sverige är också utland, och åt det hållet har vi relativt täta kontakter, både bland spelmanslagen och spelmännen, men även på förbundsnivå. Men det finns också andra länder, och då och då är det någon som söker sig litet längre bort: Tyskland, USA eller någon annanstans – dock mest till västvärlden. Man kan vara ”I världen” på många sätt, det är upp till oss vad vi gör av det.

Det finns också en växande skara invandrare i Finland, som vi inte alla gånger tänker på. Hur kan vi ta in nyfinländare i våra spelmanskretsar? Det behöver på inget vis betyda, att vi ger avkall på vår egen identitet och vår egen musik – tvärtom, det kan berika väldigt mycket. Jag vet att det finns spelmanslag där man redan nu har gått in för att inkludera invandrare, men vi kan bli ännu bättre.

Överlag är det av godo, att då och då komma utanför den cirkel som känns välbekant och trygg, kanske komma ut till något som man inte i första ögonblicket är helt bekväm i, men som sedan kan bli hur bra som helst. Om man själv är trygg i sig och det man gör, vågar man lättare också bjuda mera på sig, tror jag. Men det är nog vi som skall sträcka ut handen, det kan vara svårt för någon som inte känner oss så bra, att själv våga ta ett sådant initiativ.

Så ta vara på de tillfällen som finns, ta kontakt med människor från andra kulturer!

Men nu skall vi så småningom gå in för att fira jul och nyår. Jag önskar dig en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År 2019, och att vi ses på spelmansförbundets evenemang under jubileumsåret!

Med spelmanshälsningar! Åsa Lillhannus, ordförande

3

På gång Dags att ansöka till Kaustby!

Foto: Rimma Lillemagi

Kaustinen Folk Music Festival arrangeras nu för 52:a gången, den 8–14 juli 2019.

Ett av festivalens teman är ”rytm”.

Första ansökningsperioden infaller 1.11.2018–15.1.2019 och den andra kompletterande perioden 1.2–15.3.2019.

De som anmält sig under den första ansökningsperioden får större synlighet.

Under festivalveckan hålls av tradition ”Lilla spelmansstämman” som samlar de finlandssvenska spelmännen och folkmusikerna. Stämman hålls onsdagen den 10 juli 2019 på festivalområdet.

Länk till ansökningsblanketten finns under adressen http://kaustinen.net/pelimanneille/haku-pelimanniksi/ Mera information: tfn 040 358 2198 e-post: pelimannit@kaustinen.net

Etnogalan arrangeras 10.1.2019, i anslutning till Folklandia, på Tavastiaklubben i Helsingfors.

Mer information på www.etnogaala.fi

4

Pressbild

Välkomna på spelmansstämma till Tjöck 2–4.8.2019 Hej alla spelmän!

Välkomna på spelmansstämma till Tjöck första veckoslutet i augusti 2019. Senast vi träffades i Tjöck var exakt för 20 år sedan. Under dagarna tre kommer vi nu att spela både i Tjöck och i Kristinestad. Stämman inleds på fredag kväll med samkväm och övning av allspelslåtarna.

På lördag blir det spel i Kristinestad och dagen avslutas med dans på lokalen i Tjöck. Söndagen kulminerar i en jubileumskonsert då vi samtidigt firar spelmansförbundets 50 års jubileum.

Så boka redan nu in datumen i era spelmanskalendrar, så ses vi i Tjöck i början av augusti!

Välkomna till Tjöck och Kristinestad!

Foto: Simon Gripenber g

Värdarna, Tjöck spelm anslag, när de uppträd de framför Spruthuset vid Ekenäs torg i samband med spelmansstämman 20 18.

Hälsar Tjöck spelmanslag.

Centrum av Kristinestad i början av 1900-talet.

Foto: Creative Commons/Åbo Akademis bibliotek

5

6

Välkommen till Åland på Vinterstämma och Förbundsdag 22–24.3.2019!

Foto: Hotell Cikada

En skiss över programmet blir ungefär så här: Fredag 22.3:

• Färjan Åbo–Långnäs 20.55–01.05 med Viking Grace, buss till hotell Cikada direkt, vilket tar en knapp halvtimme Lördag 23.3:

Resan till förbundsdagen blir av naturliga skäl lite annorlunda än vanligt. Det räcker inte med buss eller bil nu utan de två färjerederierna som trafikerar mellan Åbo och Åland får turas om att transportera alla gäster till Långnäs på fredagskvällen och från Mariehamn tillbaka till Åbo på söndagseftermiddagen. I Mariehamn har vi bokat Hotell Cikada, som flera bodde på vid spelmansstämman på Åland för några år sedan.

Där kan vi övernatta, ha möte, äta god mat och förstås spela så mycket vi bara vill. Dessutom ligger Cikada alldeles invid Ålands sjöfartsmuseum, som den som vill kan besöka på lördagen. Spelmansförbundets buss följer med på färjan så det blir enkelt och bekvämt att ta sig till Mariehamn och till hotellet.

Samtidigt pågår Mariehamns litteraturdagar i stadsbiblioteket, ett årligt populärt evenemang för den som gillar böcker och vill lyssna till olika författare. Det är gratis entré på lördagen så man kan faktiskt hinna med ett besök där också om man vill.

• Frukost på hotellet och möjlighet till sovmorgon för den som vill • Besök på Ålands Sjöfartsmuseum om man vill • Lunch • Ledig tid för vila eller promenad på stan • Välkomstkaffe, välkomstmusik av gruppen Ålandsfolk.

• Förbundsdag med årsmötesförhandlingar • Middag • Spel och jam Söndag 24.3:

• Frukost på hotellet • Den nya styrelsen har möte • Ev. möjlighet att spela i högmässan om det finns intresse • Färjan hemåt med Baltic Princess, avgår 13.45.

Ankomst Åbo 19.15. öm Foto: Siv Ekstr

Programmet presenteras här intill i skissform, exakta tider och eventuella justeringar senare.

Vi önskar er alla hjärtligt välkomna till Åland i mars!

Stämmokommittén = Siv Ekström och Sten Eriksson

dsp inför förbun män laddar up . än m Åländska spel el s för sp nd Öppet hu dagen i samba

7

Spelman, fiolbyggare och tusenkonstnär Text och foton: Simon Gripenberg

Jag får ett tips om en utställning som hålls vid Fornstugan i Esse.

Där visas bl.a. fioler och tavlor gjorda av spelmannen Jonas Borgmästars. Jag känner flyktigt Jonas sen tidigare och stämmer träff med honom för att få höra mer om hans hantverk och konstnärskap.

Jonas visar upp en fiol som hans far har tillverkat.

8

Vi möts på gårdsplanen framför Fornstugan i Esse,

en by som ligger i Pedersöre. Fornstugan är ett hembygdsmuseum som huserar i en ståtlig bondstuga från mitten av 1800-talet. På området finns ett flertal andra historiska byggnader. Jonas pekar ut en mindre stockbyggnad – en lillstuga – som ligger en bit bort.

– Den härstammar ända från 1600-talet. Stugan donerades till museet och blev nyligen återuppförd och invigd här, berättar Jonas.

Långa traditioner Vi stiger in genom farstun. På väggen hänger en av de fioler som Jonas pappa, Albert, har tillverkat. Jonas håller upp fiolen och visar samtidigt bottnen från en annan fiol på vilken Albert prydligt textat: ”Idag limmar jag denna fiol. Anders Albert Borgmästars. Överesse by den 31 januari 1917” samt ”En konst utav de skönaste är att på fiol kunna framlocka förtrollande toner. Fiolen är det svenska folkets nationalmusikinstrument”. Albert gick bort i lungsot när Jonas var endast fyra år gammal, men Jonas kommer trots det väl ihåg hans fiolspelande. Jag kan föreställa mig varifrån Jonas passion för fioler kommer. Sin första egna fiol byggde Jonas redan som 17-åring.

– Jag använde material som jag hittade på ”skulla” (=vinden). Jag använde granvirke till locket samt björk till sarg, botten och hals. Stråken gjorde jag av björkträ.

Med hjälp av en gammal cykeleker med mutter kunde jag spänna stråken och minska på spänningen. Taglet fick jag från bekanta som hade häst med lång svans och hartset ”brände” jag själv av grankåda. Fiolen var spelbar men kvaliteten var givetvis inte den bästa, berättar Jonas.

Genom nyfikenhet och envishet lär man sig och blir bättre. Jonas har under åren tillverkat omkring 100 fioler, varav många fått hedersomnämnanden och tre har vunnit första pris – ibland tonmässigt och ibland såväl tekniskt som tonmässigt. Intill en av de många fiolerna ligger ett intyg från en ton- och spelbarhetstävling som arrangerades vid Sibeliusakademin – fiolen som testades fick maximala poäng i alla kategorier: tonfärg, bärighet, jämnhet mellan strängarna och spelbarhet. Ett annat tillfälle som etsat sig fast i minnet hos Jonas är då föreningen Suomen viulunrakentajat r.y. höll ett seminarium i Nådendal. På plats fanns, förutom välkände violinisten Isaac Stern, bl.a. den legendariska franske instrumentbyggaren Étienne Vatelot. De som deltog i seminariet fick visa upp sina instrument, så Jonas visade upp två av sina fioler för Étienne, som uppmuntrande sade ”complemang!”.

9

Fiolbyggandet Efter sitt första fiolbygge började Jonas använda mer tradionella material i sina fioler: huvudsakligen lönnvirke, samt gran till locket. Greppbrädan tillverkas i ebenholts medan buxbom oftast använts till stränghållare, hakstöd och stämskruvar. Jag frågar var Jonas får tag i materialen.

– Jag gör beställningar från en firma i Tyskland. Virket bör ha lagrats länge – gärna över 40 år – så att det säkert är torrt och inte har spänningar i sig, konstaterar Jonas.

Jag blir nyfiken och frågar om byggtekniken. Jag får lära mig att både locket och bottnen holkas ur och föreställer mig vilket precisionsarbete det är att få virket lagom tunt – för att uppnå både god akustik och hållbarhet. Sargen formas av flera delar tunt virke som först blötläggs och sedan värms och böjs, t.ex. mot manteln på en lödkolv. Så kallade inläggningsådror passas in i en ådergrav i lock och botten, som förstärkning och dekoration. På senare tid har Jonas fräst ådergraven. När det gäller lim ska man helst använda ben- eller hudlim, särskilt när det gäller pålimning av locket. Övriga limningar kan nog ske med modernare lim.

– Jag har vid några tillfällen testat modernare limsorter, men de fungerar inte så bra. Benlim är beprövat och har dessutom goda akustiska egenskaper. Det håller bra och en limfog kan vid behov öppnas, säger Jonas.

Med precisionsarbetet och alla arbetsskeden föreställer jag mig att det tar lång tid att färdigställa en fiol.

– Ungefär en månad, eller 200 timmar, är den genomsnittliga tidsåtgången, berättar Jonas.

Vi studerar några fioler i en glasmonter. Merparten av de fioler som Jonas byggt är av Guarneri-modell, men han har också gjort några Stradivarius-modeller Jag får skillnaden förklarad för mig: – Man kan studera formen på sargen. Guarneri-fiolen har en mer cirkelformad C-båge, medan Stradivarius har en längre rätsida i inbuktningen. Därtill är f-hålen i locket olika; Guarneris f-hål är längre, förklarar Jonas.

Tillbaka till själva fiolbyggandet. Hur är det med slutfinishen? Är det vax eller lack som gäller efter slipningen?

– Först brukar jag grundera med en blandning av terpentin och linolja. Då ytan torkat grundlackar jag. Efter slipning drar jag på färglack och ytlack. Ofta har jag allra först penslat på svagt utspädd salpetersyra och därefter värmt ytan – på det sättet får jag årsringarna att framträda tydligare och träet får en svag brun färg, berättar Jonas.

Jonas har inte koll på var alla de fioler han har tillverkat genom åren finns idag.

10

Fiolbygge är ett precisionsarbete

Schablon för Stradivari-fiol

Mall för sargen

Text som Jonas far har skrivit på en fiolbotten

Jonas bläddrar bland tidningsurklipp och berättar

– Åtminstone vet jag att några av dem finns i Equador, Luxemburg, Schweiz, USA och i våra nordiska länder, konstaterar han.

Det är inte enbart traditionella fioler som blivit byggda. Jonas har även tillverkat barockfioler på beställning till Sibeliusakademin, först en och så en till – samt altfioler, barockaltfioler, violonceller och kvintoner. En kvinton är en fiol och altfiol i ett, med fem strängar. Den senaste beställningen som han nyligen levererade var en 7/8 fiol. Vid sidan av byggandet har Jonas under åren också utfört en hel del instrumentreparationer.

Bygger du specifikt mot beställning eller blir det också ”serieproduktion” ibland?

– Visst händer det att människor beställer och kan ha specifika önskemål, men det lönar sig alltid att ha några färdigt byggda fioler i lager, konstaterar Jonas.

Måleri och illustrationer

Några prisbelönta fioler intill sina diplom

Akvarellen "Fyrklang" (till vänster) fick 1:a pris i Kemijärvi

En av de nyare fiolerna

Vartefter vi ser vidare på utställningen inser jag vilken tusenkonstnär Jonas är. Förutom fiolerna finns en mängd målningar och illustrationer, samt urklipp från olika sammanhang där Jonas varit verksam. En stor del av målningarna har Jonas skänkt bort, men det mesta finns väl dokumenterat i två böcker – det handlar om både akvareller, pasteller och oljemålningar. Medan fiolbyggandet tydligare är ett hantverk märker jag att konsten fyller en annan funktion för Jonas. Som han själv konstaterar: – Konsten får inte enbart vara ett hantverk. Genom konsten kan man uttrycka olika känslor, stämningar och upplevelser.

Vi studerar akvarellen ”Fyrklang”.

– Den målade jag medan jag gick sista året på seminariet i Nykarleby. Jag sände in den och en pastellmålning till Vinterdagarna – en kulturtävling mellan Finlands 17 lärarseminarier – i Kemijärvi 1956 och den vann första pris. Min pastell fick andra pris. Nykarleby seminarium vann också första priset i kvartettsång vid samma tillfälle. Jag sjöng första bas så det blev dubbel seger, minns Jonas.

– Med akvarellen ”Fyrklang” plus målningar från tiden i Dragsvik deltog jag i Ungdomens konstevenemang i Tavastehus 1960 och vann första och sjätte pris. Jag erhöll en bronsstatyett av Essi Renvall som pris, skänkt av Undervisningsministeriet, berättar Jonas.

Under militärtiden hade Jonas möjligheten att vidareutveckla sin konstnärliga ådra, eftersom han blev kom-

11

Jonas förklarar hur man ser skillnad på en fiol av Guaneri- och Stradivari-modell.

menderad till staben, där ett ritkontor inrättades. Uppdragen var att rita kartor, texta diplom, göra skyltar och dylikt. Under tiden i Ekenäs kom Jonas i kontakt med violinbyggaren Stanislav Bohuslavek och hann vid sidan av militärtjänstgöringen gå i lära hos honom.

När jag lyssnar på Jonas berättelser märker jag att han haft förmånen att i många olika sammanhang omgetts av människor som stöttat hans kreativitet – allt från mamma Elna, som finns avporträtterad på en av målningarna, till lärarna vid seminariet i Nykarleby och förmännen vid Nylands brigad.

Musicerandet Musicerandet har varit en viktig del i Jonas liv, vid sidan av arbetet som lärare på skolan i Överesse. Han undervisade också i violinspel och var själv violinist i Jakobstads orkester och -kyrkoorkester. 1973 lämnade Jonas Jakobstads orkester och satsade istället helhjärtat på folkmusiken i och med att Esse spelmanslag grundades. Spelmanslaget korades till finska mästare i tävlingarna i Mäntsälä vid två tillfällen (1978 och 1980). Han minns med glädje alla spelmansstämmor han deltagit i.

12

Tillsammans med John Kronholm och Lars Hjerpe startade Jonas gruppen ”Stråklekarna”. Trion spelade mycket tillsammans på 60-talet och in på 70-talet. De medverkade bland annat på skivan ”Norrbaggar”, som gavs ut av Svenska litteratursällskapet i Finland. Produktionen gjordes först på LP och kassett, men har senare även getts ut som CD-skiva. På skivan spelar även äldre spelmän från Esse: Leander ”Mos-Leander” Englund, Hugo Kiisk och Ingmar Nykvist.

Jonas var även vice ordförande i Finlands svenska spelmansförbund 1975–79 och direktionsmedlem i Finlands svenska folkmusikinstitut. Han har också samarbetat med Ann-Mari Häggman för Litteratursällskapets räkning – tillsammans har de genom filmning dokumenterat spelmän, menuettdans, purpuri, koppning och folktro.

Jag frågar om Jonas komponerat några egna låtar. Han visar mig ett nothäfte med den underfundiga titeln ”Smulo miin”.

– Jag minns att jag var i kyrkan tillsammans med min fru, Kerstin. Då gudstjänsten var slut hörde jag en man säga åt sin fru: ”Kom nu smulo miin så går vi” (smulo miin=smulan min). Jag tyckte det lät sympatiskt, så låthäftet och en särskild låt tillägnad Kerstin fick heta ”Smulo miin”, berättar Jonas.

Vi söker oss tillbaks mot farstun. Jag ber Jonas hålla upp sin fars fiol ännu en gång så jag kan ta några bilder.

– Pappa var kreativ på många sätt. Han skrev också teaterpjäser. Mamma har berättat att han vid ett tillfälle vann en tävling utlyst av föreningen Brage i Vasa. Pjäsen hette ”Tå framstu Eirik for till Amerika” och den uppfördes på Wasa Teater. För prissumman på 100 mark köpte han sedan en guldklocka åt henne, inflikar Jonas.

Dörrarna i farstun är vackra och färggranna. Jag får veta att det är Jonas kusin Per som har restaurerat dem och konstaterar att det verkar finnas en hel del företagsamhet, hantverksskicklighet och kreativitet i släkten.

Ett par exempel på tavlor som Jonas har målat.

13

Folkmusikdagarna 2018 i bilder

StämmBandet stod för fredagskvällens konsert. Upplägget var en resa i bild och ton som förde publiken över Kvarken. Jessica Österberg längst till vänster spelade karaktären tant Ylva - en dam på 90 år som trivdes med publiken.

Foto: SLS arkiv, FMI 482, Kai Martonen

Fredagskvällen avslutades med folkmusik-jam.

Från vänster: Janeta Österberg, Synnöve Svanström, Lars Engstrand, Marianne Maans och Åsa Lillhannus.

Foto: SLS arkiv, FMI 482, Birgitta Eklund-Strang

Mall Ney spelar harmonium i den estniska gruppen Strand…Rand som värnar om den estlandssvenska folkmusiken.

Foto: SLS arkiv, FMI 482, Kai Martonen

Till vänster: Lunchkonsert på Loftet i Vasa med välspelande Malin Östman och Peter Enroth.

En hel del Vasabor hittade till Loftet och fick ta del av skön finlandssvensk folkmusik.

14

Foto: SLS arkiv, FMI 482, Kai Martonen

Foto: SLS arkiv, FMI 482, Birgitta Eklund-Strang

Trumworkshop med Kpanlogo Yede Foto: Åsa Lillhannus

Bilden ovan: Duon Marianne Maans och Maria Kalaniemi imponerade med spelskicklighet och elegans på lördagens konsert under folkmusikdagarna i Arbis i Vasa. Konserten var en del av den turné de gjort med anledning av att det är trettio år sedan de började spela tillsammans. Publiken fick njuta av allt från livliga spelmanslåtar till finsk tango.

Foto: SLS arkiv, FMI 482, Kai Martonen

Estniska folkmusikgruppen Strand…Rand avslutade lördagens konsert med folkmusik och folkvisor från Estland. Det blev även allsång på estlandssvenska där publiken sjöng aktivt med. Strand…Rand har utkommit med åtminstone två cd:n med estnisk och estlandssvensk traditionell musik. Gruppen består av Mall Ney, Meelika Hainsoo, Sofia Joons och Robert Jurjendal.

Foto: Åsa Lillhannus

15

Spelmanslag uppräder vid Bragegården i Vasa i samband med hantverkardag, 1969.

Upprop x 2!

Foto: SLS arkiv, ÖTA 112, Rafael Olin

rtonen

Foto: SLS arkiv, Kai Ma

Fotoinsamling Bästa läsare Har du fotografier av spelmän, vissångare och folkmusiker i din ägo?

I Svenska litteratursällskapets arkiv finns bilder av spelmän, vissångare och folkmusiker fotograferade i olika sammanhang. Bilderna är delvis tagna inom ramen för folkmusikinstitutets fältarbete, men i arkivet finns också fotosamlingar som donerats både av privatpersoner och av amatör- och proffsfotografer.

Nu vill vi utöka samlingarna. Vi vill i första hand få in fler bilder som tagits i mindre, lokala sammanhang, men också bilder från de större spelmansstämmorna.

Har du negativ, diabilder eller framkallade foton som du vill donera till arkivet? Ta då kontakt med: Birgitta Eklund-Strang (birgitta.eklund-strang@sls. fi, 06 319 56 04) eller Synnöve Svanström (synnove. svanstrom@sls.fi, 06 319 56 03) vid SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut.

Donerade bilder införs i SLS arkiv och får användas av forskare och övriga intresserade.

16

I samband med att du donerar fotografierna vill vi att du berättar om dem. Berätta när, var, i vilket sammanhang och av vem de enskilda bilderna tagits.

Vi vill också få veta namnen på personerna/grupperna som syns på bilderna. Då du berättar om bilderna medverkar du samtidigt till att skriva spelmansrörelsens historia. Insamlingen pågår till slutet av februari.

Ett urval av de bilder som skickas in till oss kommer att användas för att uppmärksamma Finlands svenska spelmansförbunds 50-årsjubileum 2019.

De kommer bl.a. att användas

• för ett jubileumsnummer av Fiolen min (nr 2/2019) • för en digital utställning som ger glimtar från förbundets verksamhet under gångna 50 år. Ut ställningen visas på sommarens spelmansstämma i Tjöck. För att få ett intressant urval behöver vi din hjälp.

Med vänlig hälsning, SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut

Sänd in dina spelmansminnen!

Finlands svenska spelmansförbund bildades i januari 1969 – för snart 50 år sedan. Det här vill vi fira hela år 2019. Jubileet kommer att synas vid alla spelmansförbundets evenemang under året och vi skulle gärna se att våra medlemsgrupper också kommer att lyfta fram Spelmansförbundet – 50 år, t.ex. genom att använda vår jubileumslogo.

ting. Det har ju hänt en hel del under spelmansstämmorna, förbundsdagarna, i spelmansbussarna… Du som var med för 40-50 år sedan har säkert mycket att berätta, du som har kommit med under de senaste åren har också dina historier - alla bidrag är välkomna.

Spelmansförbundet planerar att Fiolen min nr 2/ 2019 skall vara ett jubileumsnummer, där vi skulle vilja ha våra medlemmars minnen, anekdoter, annat minnesvärt från Spelmansförbundets 50 verksamhetsår. Det får gärna vara korta historier också, men om historien blir längre så gör det inte heller någon-

Skriv alltså ner dina spelmansminnen och skicka in dem till ordforande@spelmansforbundet.fi och märk ditt bidrag ”Spelmansminnen”, du kan också skicka ditt bidrag per post till Finlands svenska spelmansförbund, Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM. Sänd in ditt bidrag senast 15 februari 2019.

17

Spelmanskurs på Rövass Klockan slår 10.00 lördag morgon den 6 oktober

och jag kliver innanför dörren till Rövass huvudbyggnad. Innanför dörren väntar något ljuvligt för mina öron. Arto Järvelä lär ut en polska på fiol åt några av kursdeltagarna. Kursen började redan klockan 09.00.

Nere i andra byggnaden sitter Bo Lund och lär ut dragspelslåtar åt de resterande kursdeltagarna.

Stämningen är på topp. Glada musikanter samlas runt varandra och spelar för fulla muggar. Och på natten när man egentligen borde sova så satt vi och jammade låtar som bland annat Oh, Lady Be Good!

Vi avslutade hela kursen vid ca. klockan 14 söndagen den 7 oktober med att alla samlades runt varandra och spelade tillsammans det man lärt sig under kursens gång. Min favoritlåt från Artos kurs var nog Föglö Gamla Brudmarsch, och från Bos var det nog Michigan Runt.

Vi tillbringade ett väldigt aktivt och trevligt veckoslut på Rövass lägergård. Kan varmt rekommendera för intresserade musiker som är villiga att pröva på något nytt. Bra mat, bra stämning (442 hz) och bra gruppdeltagare.

Tack till alla. Ses igen.

Oscar Grönroos

Foton: Oscar Grönroos

18

Foton: Åsa Lillhannus

Systrarna Engvall i köket

Günther Poley, Hans Kennemark och Anni Järvelä

Samlade för allspel

Havet visar sina krafter

Skärikurs på Sälgrund Fredag kväll den 21 september samlade sig ett förvän-

tansfullt gäng med diverse instrument, vanligt bagage och en mängd mat i fiskehamnen i Kaskö. Förväntansfullt, för många hade “varit med förr” och visste vad som skulle komma, och instrument behövs när man skall på Skärikurs. Maten är viktig, för det är långt till nåt ställe att äta när man är på Sälgrund! Fiskehamnen är en bra samlingsplats, för där finns en brygga, och därifrån kommer man vidare ut till Sälgrund. Det hade utlovats hårda vindar, så det var litet extra spänning i luften. Hur kommer vi ut, och hur går det sen? Nåväl, transporten gick bra, och efter inkvartering och kvällskaffe så började vi spela. Musiken var vårt fokus under tre fantastiska dagar på Sälgrund.

Kluriga låtar från Kaustby och kluriga svenska låtar från Sverige. Våra lärare denna gång var nämligen Anni Järvelä och Hans Kennemark. Båda välkända pedagoger och folkmusiker med många järn i elden.

Av Anni fick vi lära oss fem låtar av olika typer från Kaustby. Förutom polka, vals och schottis fick vi i vår

grupp också med oss två melodier ur Kaustby purpurin, Hoppatahti och Flikuleeri. Fina låtar allihopa, och man märkte bra hur den typiska Kaustby-stråkföringen hjälper till att få sväng i låtarna. Hans lärde ut låtar ur litet olika källor, och berättade också litet om hur man med stråken kan påverka volym och intensitet på olika sätt med upp- och nerstråk. Väldigt sköna låtar på fiolen, när man väl fick alla bitar på plats. Min favorit var kanske Väddö brudmarsch komponerad av Hans Röjås, eller Steklåt från Särna efter Pers Hans. Eller nån annan... får se sen hemma vilka som med tiden blir dom låtar som vi återkommer till på kommande Skärikurser.

Trots det blåsiga vädret, ett missöde i bastun och stora problem att komma ihåg vad vi spelat för fem minuter sedan (för att inte tala om vad vi spelade föregående dag) så var veckoslutet fullt av musikaliska aha-upplevelser, fin samvaro med gamla och nya bekantskaper, jättegod mat (!) och framför allt en otrolig gemenskap! Tack arrangörerna och de fantastiska lärarna för att vi nu i år igen fick vara med om detta!

Stefan Kuni 19

Folkmusik i Houtskär

Evenemanget Folkmusik i Houtskär har

under flera år ordnats av Lorenz Brunnsberg från Halsbrytarna.

Det går ut på att ett spelmanslag inbjuds att spela ett veckoslut på sommaren på ett flertal platser ute i den åboländska skärgården.

I december 2017 kontaktade Lorenz Kyrkslätts spelmän och hörde sig för om det fanns intresse för en skärgårdsturné sommaren 2018. Och vi nappade på kroken för vi tyckte att det lät intressant att få åka omkring i skärgården och spela. Så vår färd startade en tidig lördag morgon i mitten av juli. Vår buss tog oss från Kyrkslätt till Gustafs varifrån vi åkte med färjan till Iniö. Vi fick lunch serverad på församlingshemmet i Iniö och med mätta magar kunde vi sedan hålla vår första konsert på samma plats.

Den här sommaren var vi ju förlänade med ett ypperligt väder, både strålande solsken och värme, vilket gjorde att det blev något svettigt inne i lokalen.

Men humöret var på topp och publiken blev nöjd, så vi kunde fortsätta färden till följande spelplats som var i ett äldreboende på Houtskär. Efter en halvtimmes spelning där packade vi igen in instrumenten i vår buss och begav oss till Skärgårdsskolan där vi skulle vara inkvarterade över natten. Vi fick här en paus på ett par timmar och även mat så att vi skulle orka med kvällens spelningar.

Kvällskonserten hölls på Skärgårdsmuseet inför en fullsatt lokal. Här spelade vi i två omgångar, med en kort 20

kaffepaus emellan avdelningarna. I vår 12-manna grupp har vi traditionella spelmansinstrument såsom fiol, dragspel, gitarr, kontrabas. En person i vår grupp spelar däremot tenorbanjo, vilket väckte särskilt intresse bland publiken. Många kom efter spelningarna och pratade med honom. En berättade att han spelat banjo tidigare men slutat. Nu när han hörde och såg banjon i det här sammanhanget väcktes hans intresse på att börja spela på nytt.

Efter konserten blev det litet kvällstugg innan vi begav oss till gästhamnen Skagen där vi underhöll publiken med litet evergreens och skärgårdsbetonade låtar i den vackra sommarkvällen. Kring midnatt kunde vi avsluta den första dagens engagemang efter att ha varit igång sedan tidiga morgonkvisten.

På söndag morgon fick vi sedan morgonmål på Skärgårdsskolan och de ivrigaste stämde instrumenten och övade i all hast på psalmen vi skulle spela i kyrkan. Vi hade nämligen inte hunnit spela arret tillsammans innan vi begav oss ut på turnén. Högmässan hölls i Houtskär kyrka där vi spelade både preludium, postludium och ett par låtar skrivna av vår unga violinist Sonja Essén, inne i själva gudstjänstordningen. I slutpsalmen alternerade vi med orgeln. Organisten var en ung dam, som egentligen verkar som sångare och musiker i Tyskland, men som besöker hemtrakterna under sommaren och verkar som kantor i församlingen under den tiden.

Vacker sommarkväll i skärgården Foto: Per Olof Munck

på Buffalos terrass i Korpo Kyrkslätts spelmän uppträder

Efter gudstjänsten var det sedan dags att bege sig vidare till Korpo där vi spelade på gästhamnsrestaurangen Buffalo. Solen gassade som hetast på terrassen, där vi skulle spela, så vi fick lov att möblera om litet för att ens få något solskydd över huvudena. Men stämningen var på topp både bland spelmännen och publiken. Vad är bättre än sol, blått hav, spelmansmusik… och litet dricka. Här träffade vi även bekanta från Kyrkslätt.

Efter ”bastu”-spelningen på terrassen fick vi äta en jättegod middag och inta svalkande drycker inne på restaurangen. Därefter var det igen dags att dra vidare till den sista spelningen som hölls vid gästhamnen i Nagu.

På hemvägen kunde vi konstatera att vi haft en 110% lyckad skärgårdsturné med mat och musik för fulla muggar under två dagars tid i ett alldeles otroligt fint sommar-

Foto: Lorenz Brunnsberg

väder. Ett stort tack till evenemangets koordinator Lorenz Brunnsberg för ypperliga arrangemang av logi, mat och spelningar. Busschauffören skall också ha en eloge för sin glada och tjänstvilliga inställning att packa in och ta ut våra instrument flera gånger om dagen. Hemligheten kanske var att han även var musiker och således kände till musikerlivets olika sidor.

I minnet klingar ännu orden som en äldre dam sade efter vår sista spelning: ”Nog är ni lyckliga i Kyrkslätt, där ni hela tiden får ha en så härlig musik”.

Per Olof Munck

21

Fiolläger på Kyrkogårdsö

Så var det dags igen för mig – mamman med dragspelet och den tolvåriga dottern med sin fiol – att i slutet av juli, för andra året i rad, åka på Antons vänner r.f:s 27:e folkmusikläger på sagoön Kyrkogårdsö i Kökars kommun i den åländska skärgården.

Inför förra årets läger var vi nyfikna men vi hade

inga förväntningar alls eftersom vi inte visste vad som väntade, i år däremot var förväntningarna höga.

Vi hade längtat till Havsgården och lägrets folkmusikspelande gäster, både barn och vuxna. Till årets läger var 35 spelmän mellan 7 och ca. 80 år anmälda. Gästhemmet drivs av familjen Nordberg (de har bott på ön i många generationer) som numera är den enda fastboende familjen på ön. Siv Ekström styr med van hand och med sitt välkomnande sätt upp allt praktiskt kring lägret. Årets läger infriade våra högt ställda förväntningar.

Under fem underbara sensommardygn fick vi lära oss nya spelmanslåtar, vi blev precis som året innan serverade fantastiskt god och vacker mat, vi knöt nya vänskapsband över ålders- och landsgränser, vi badade bastu och simmade länge i det 25-gradiga vattnet denna ovanligt varma sommar, vi grillade korv, vi stekte pannkakor, vi dansade folkdans och spelade tillsammans på skullen i kvällningen. Lägret avslutades med en konsert på skullen för släk-

22

Foto: Marie Wiklund-Eriksson

tingar och andra intresserade. Vilken känsla att få spela där tillsammans!

Ett varmt tack till våra skickliga lärare Siv Ekström, Sven Midgren, Tommi Asplund och Iida Savolainen för att vi fått ta del av (och smittats av) er spelglädje och stora musikaliska kunnande (Ni har även gåvan att kunna möta era elever utifrån den nivå som de musikaliskt befinner sig på). Ett stort tack även till assistenterna Jack och Melanie som sysselsatte och lotsade lägrets unga deltagare på ett fint sätt.

Både mamma och dotter hittade varsin god vän i sina rumskamrater på läget. Familjens tolvåring har entusiastiskt bestämt att vi åker nästa år igen och att hon alltid skall spela fiol.

Vi ses nästa år igen på vidunderligt vackra Kyrkogårdsö!

Den dragspelande mamman Marie Wiklund-Eriksson

Dragspelskursen i Pargas 30.9.2018 ”Inspirationskurs med Bo Lund” – javisst, vi fick

Personligen hade jag en massa frågor som jag nog fick svar på - och med besked, då jag frågade hur man egentligen borde spela fransk musettevals, vilket jag kämpat med sedan ungdomen. Bo spelade upp bl.a. Accodéon Bohémien som visade vilken virtous han är – också på musettevals.

Förutsättningarna för en lyckad kurs var kanske i början inte de bästa då Bo knappast visste något om oss och vi inte heller kände Bo. Såsom det säkert är lite överallt spelar en del av oss mer eller mindre direkt från noter medan andra knaggligt tar ut från noter (som jag), och sedan har vi också gehörspelare. Efter en kort introduktion i ackord och noter övergick vi sedan till att ge ett prov på vårt spelande som Bo fick bedöma och kommentera. Marschen Wien bleibt Wien, den svängade foxtroten The old acordeon av Wilhelm Skata från Vörå, valserna Mosippan och Björken samt tangon Aila benades noga igenom. Vi uppskattade verkligen den feed-back vi fick.

När klockan var exakt 17 var vi klara. Nu återstår det bara att begrunda vad vi lärt oss, och vi är redo för en fortsättningskurs när möjlighet ges.

Vi lägger i allmänhet stor vikt vid harmonier och försöker sätta en egen prägel på framförandet av en låt, vidare väljer vi en repertoar med medryckande positiv klang och ett arrangemang som vi tror åhörarna gillar. Ifall ändringar krävs för att en låt skall bli bättre är vi inte främmande för att göra ändringar. Härvid kunde Bo ge fina förslag som vi redan tagit itu med vid övningarna.

Pargas Dragspelare – Paraisten Harmonikat är arbetsnamnet på en grupp vänner av dragspelsmusik som vill värna om skägårdens musiktraditioner. I början (2014) var vi bara två, Alf Friman och undertecknad. För tillfället består gruppen av 9 medlemmar:

nog en så rejäl dos inspiration att den räcker länge fastän det inte just rått brist på den varan hittills heller tycker Pargas Dragspelare – Paraisten Harmonikat, som mangrant, 9 personer inklusive solist, ställde upp på kursen.

Allan Lindholm, dragare - och förhoppningsvis en vacker dag dragspelare PS. all fingersättning är rätt om fingrarna räcker till, och att spela på tre rader på 5-radigt knappdragspel är att föredra då man därmed kan spela i vilken tonart som helst och ihop med vem som helst utan att byta fingersättning (var det inte så, Bo?)

Roger Henriksson, Björn Grotell, Raimo Eriksson, Kurt Svahnström, Risto Eriksson, Alf Friman och Allan Lindhom på dragspel samt Kjell Nordström på basgitarr. Som solist verkar Marjo-Riitta Jalonen.

Foto: Creative Commons/David Rosen

23

Allsångspatrullen firar fem år

Folkmusikkurs i Nykarleby Tidpunkt: 26–27.1.2019

Alltså, varför firar gubbar med en medel-

ålder av 73,5 år ett femårsjubileum? Jo, helt enkelt för att ett tioårsjubileum ligger väldigt långt fram i tiden.

Därför beslöt vi att fira våra fem år av allsånger, gamla dansdängor, lokalproducerade låtar, egenproducerade låtar i Solhem i Övermalax onsdagen den 12 september.

Förväntningarna var stora. Förväntningarna överträffades med råge. Solhem var knökfullt. Man hade radat in 150 stolar i salen, sen fick man tömma cafeterian på sina 50 stolar. Och så radade vi låt på låt, börjandes med den första låten som Patrullen spelade: Seniorita, Kostervalsen som allsång, Bergöschottis, Solhemsvalsen, en egensnickrad låt av Leif Skinnar.

Minnenas tango av Harry Sandsten, Pörtom. En dröm av Folke Englund, Petalax, Anytime. Vår eminente trummis Paul, bjöd på solosång: Gunnar Vägman. Så höll vi på tills gänget från Bykiston, Petalax sommarteater, gav två akter ur senaste sommarens pjäs Amors pilar.

Lockade fram många skratt i publiken. Avslutningsvis avslutade vi, som vanligt, med Slumrande toner, som vi helt enkelt egenmäktigt utlyst till Svenska Österbottens egen nationalsång.

Festen ordnades i samarbete med Malax-Korsnäs Cancerklubb och nettot gick oavkortat till cancerklubben. I Allsångspatrullen spelar: Bror Svenns dragspel, Kenneth Granback fiol, Leif Skinnar sång, gitarr, mellansnack och Patrulledare, Milton West dragspel och saxofon, Paul Lolax trummor, Sven Svahn dragspel, Sven-Erik Bernas bas. Som förstärkning hade vi hyrt in den gode Johnny Risberg på dragspel och som ljudtekniker.

Kenneth Granback PS. Lite kuriosa, Paul har redan som 17-åring spelat med både Gösta Snoddas och Harry Brandelius när de besökte Österbotten när det begav sig.

24

Plats: KREDU – Kristliga folkhögskolan i Nykarleby

Seminariegatan 19, 66900 NYKARLEBY Kursledare: Pekka Pentikäinen (Finland), dragspel Thomas von Wachenfeldt (Sverige), fiol Kursavgift: 75 € Måltider: 45 € Logi: 20 €/natt i dubbelrum, 40 €/natt i enkelrum Anmälan: kansliet@spelmansforbundet.fi /

0500 560 209 (senast sön 13.1) Arrangör: KREDU i samarbete med Finlands

svenska spelmansförbund r.f.

Kursen riktar sig till alla folkmusikintresserade som vill lära sig nya låtar. Låtarna lärs ut på gehör, så för att få ut det mesta av kursen bör man ha spelat på sitt instrument ett tag.

Kursen inleds på lördag morgon, men det finns möjlighet att anlända redan på fredag kväll ifall man har lång väg och behöver logi. Meddela om detta vid anmälan. För de som kommer på fredag kväll finns en liten kvällsbit reserverad mot en mindre avgift.

Pekka Pentikäinen är utbildad folkmusiker från SibeliusAkademin. Han har undervisat i två- och femradiga dragspel sedan 1983, såväl hemma i Finland som utomlands. Sedan 1996 har han fungerat som lärare för Espoon Pelimannit – Esbo Spelmanslag (som i övrigt blev finska mästare i sin serie åren 2005 och 2007) Läs mer: www.pekkapentikainen.fi Thomas von Wachenfeldt inledde sin musikbana som hårdrocksgitarrist, men kom mot slutet av sina tonår att alltmer intressera sig för den spelmansmusik som han haft omkring sig i de spelmanstäta trakter han växte upp i. Han studerade sedan till fiol- (med specialisering på barockfiol) och kompositionslärare på Musikhögskolan Ingesund. Efter några år som musiklärare i Bergsjö antogs han som doktorand i musikpedagogik vid Luleå tekniska universitet, där han doktorerat i ideologiers inflytande över det folkmusikaliska lärandet. Forskningen har han varvat med undervisning i fiol, pedagogik, musikhistoria och musikteori vid Piteå musikhögskola, samt vid Bollnäs och Framnäs folkhögskolor.

Utöver det så har han undervisat i kurser och workshops i ett flertal länder i Europa och även U.S.A. Läs mer: www.wachenfeldt.net

Nya skivor

ANNA DANIELSSON, PEKKA PENTIKÄINEN, ESBO SPELMANSLAG/ Brunskärs toner Anna Danielsson är fast bosatt på Brunskär i den åboländska skärgården. Vi är många som ännu minns Brunskärs-Maja, Annas mor. Maja spelade fiol i hela sitt liv, mycket tillsammans med Aspö-Erik.

Musikmagistern och spelmannen Pekka Pentikäinen, som även fungerar som konstnärlig ledare och spelledare för Esbo spelmanslag, har arrangerat Annas musik för Esbo spelmanslag. I Pekkas arrangemang har låtarna fått många undertoner, dessa arr är också väl anpassade till låtarnas nyanser.

Esbo spelmanslag är en mycket aktiv grupp, som har ett 20-tal medlemmar. Gruppen har funnits sedan 1975. Det spelas dragspel, fiol, gitarr, mandolin, kontrabas, klarinett, kantele och trummor, akustiskt alltså. Laget är flitigt anlitat och ställer gärna upp då det behövs musik vid olika tillställningar. Esbo spelmanslag har deltagit två gånger i de finska mästerskapen i spelmansmusik, 2005 och 2007, båda gångerna placerade man sig som bäst i sin serie.

Låtarna på den här skivan, Brunskärs toner, har nästan alla komponerats av Anna Danielsson själv hemma på Brunskär (två av låtarna har också Pekka varit med och komponerat, ”Grannas vals” och ”Johans jenka”), hon har tillägnat låtarna bland andra sin mormor Edit, morfar Hugo, morbror Anders och – inte minst – mamma Maja.

Skivan innehåller 12 spår och innehåller dansanta melodier, först och sist kommer ”Brunskärs vals” i olika tappning, på skivans allra första spår sjunger Annas sondotter Ingrid Lindberg den text som Anna har gjort till valsen. För att nämna ett par låtar till kan man höra ”Mormors menuett” och ”Majas polka”. Det är en trevlig skiva som får lyssnaren att associera till sommar, båtar och dansbanor – och stor spelglädje.

JOHANNA ALMARKMANNILA & JAM ENSEMBLE/ Sjung för livet och spela som folk Det finns en riklig sångskatt i

Svenskfinland som är väl värd att lyfta fram, de gamla folkliga visorna som

bland annat kan hittas i den sångbok som användes flitigt i folkskolan: ”Vår sångbok” från 1953. ”Jag upplever att poeterna Slotte och Knape tillfört folkmelodierna en andlig prägel som står i samklang med min egen övertygelse. Så bär också arrangemangen på det livsbejakande och glädjefyllda hjärtats dubbelslag men också på en längtans aning, en längtan efter vägens mål”, skriver Johanna i texthäftet.

På skivan medverkar Jam ensemble chorus – körarrangemanget av ”Över bygden” vill jag särskilt nämna, det är nyskapande men ändå traditionellt. Förutom en spelmansensemble bestående av violiner och viola förekommer även cello, kontrabas, fagott, oboe, engelskt horn, dragspel, teorb, piano och slagverk.

Skivan innehåller tio melodier, vilka alla har fått nya arrangemang i olika stilar – här finns inslag av afrikanska och latinamerikanska traditioner men också improvisatoriska element bekanta från barockmusik och jazz. Här finns flera av de gamla stamsångerna, bland andra ”Kväll vid myren”, ”Visa i främmande land”, ”Var är vägens mål” och ”Slumrande toner” vilka alla är traditionella österbottniska folkmelodier och där antingen Alexander Slotte eller Ernst V. Knape har satt ord till. Men här finns också ”Och äpplena de växa”, en folkvisa från Tenala och ”Lyckönskan” ur Österbottniskt bondbröllop.

Det är bra att också gamla folkmelodier/folkvisor används – Johannas ledstjärna i detta skivprojekt har varit Antoni Gaudí: ”L’originalitat consisteix en el retorn a l’origen” vilket översatt till svenska blir ”Allt nytt föds ur våra rötter”. Om vi känner till våra rötter har vi en utgångspunkt

25

från vilken vi kan göra större eller mindre avstickare, men vi har ändå en stadig grund att, om och när vi så önskar, återvända till.

JUURI & JUURI Emilia Lajunen & Eero Grundström/ Korpin marssi Det har nu gått fem år sedan

duon Juuri & Juuri gav ut sin debutskiva Pelimannit / Hiljainen haltioituminen år 2013. Den skivan blev lovordad internationellt och belönades i Finland med en Emma som årets etnoalbum.

Vi får se hur långt den här nya skivan går. Emilia och Eero har botaniserat i not- och ljudarkiv, alla spår förutom ett kommer från dessa arkiv, totalt finns det tio spår på skivan.

Den låt som inte kommer ur arkiven är ”Väinämöisen veljenpoika”, vars text är hämtad ur Kalevala, men melodin är komponerad av Emilia och Eero. Här följer en hel berättelse om Väinämöinens brorson som förvandlar en ekorre till en häst, men hästen rymmer upp i träden. På runosångens vis följer sedan en lång ganska absurd historia om hur man skall få hästen att hållas kvar.

I övrigt består skivan av tradi-

26

tionella låtar, men gjort egna arrangemang, duon vill med skivan Korpin marssi använda klanger som man kanske inte alla gånger kopplar ihop med folkmusik. Emilia, som annars spelar fiol, trakterar även nyckelharpa, och på spåret ”Enlundin menuetti” spelar hon en menuett efter Valter Enlund på nyckelharpa. Eero spelar också mera munspel än vad han brukar, även om nog tramporgeln får komma fram här och där.

Den melodi som har gett namn åt skivan ”Korpin marssi” är en del av melodikedjan i det spår som kallas ”Kanteleella”. A.O.Väisänen samlade in ett antal melodier, han kanske inte alltid lyckades klura ut melodislingorna i de lydiska tonarterna, men han noterade melodierna och det arbete han gjorde under 1900-talets början var mycket värdefullt – melodierna finns kvar i notskrift. Övriga låtar som för oss finlandssvenskar är bekanta är ”Anderssonin menuetti” efter Jeppospelmannen Viktor Andersson och ”Stockholmsmenuetten” efter Viktors son Elis, båda menuetterna spelas på fiol och munspel i ett mycket tätt samspel.

Man kan höra att Juuri & Juuri har satt ner mycket arbete på den här skivan, på att samla in material och att göra arrangemang som passar just precis respektive låt. Jag skall nog höra på den här många gånger ännu, jag tycker att den växer för varje genomlyssning.

FRIGG, JOHANNA FÖRSTI, TIMO RAUTIAINEN/ Joululaulut Frigg är en grupp som går från

klarhet till klarhet, man turnerar flitigt både i hemlandet och utomlands – inte minst på den amerikanska kontinenten. Frigg har sin alldeles egna stil, man baserar sig på den nordiska folkmusiken, men har till den lagt andra västerländska folkmusikstilar.

Resultatet har blivit något som skulle kunna kallas ”nordgrass”, med hänvisning till att gruppen också har influerats av bluegrass-musiken. Nu har Frigg med förstärkning av sångarna Johanna Försti och Timo Rautiainen alldeles till julruschen gett ut en skiva med julsånger, 11 spår innehållande både traditionella och nyare melodier. Det är Friggs nionde skiva som nu är ute på marknaden.

Skivan inleds med ”Luo, luo, loistosi luo” (Jul, jul, strålande jul), och avslutas med ”En etsi valtaa loistoa” (Giv mig ej glans ej guld ej prakt) och däremellan finns ”Tonttu” som baserar sig på Viktor Rydbergs dikt ”Tomten”.

På skivan finns även helt instrumentala melodier med anknytning till julen, t ex ”Konstan joululaulu”

och ”When the land is white with snow”, den senare skildrar vinterns ankomst, lugn och stillhet. Friggs medlemmar har också komponerat och skapat sina egna julsånger, t ex ”Sauna jouluksi”.

Frigg kommer också att genomföra en folkjul-skivutgivningsturné runt om i Finland under december 2018. Gå gärna och lyssna på dem, om de konserterar någonstans nära dig.

männen jazzar loss, en annan melodi är ”Fryksdals polska”(schottis), en tredje är ”Til ulejlighed vals”.

ganska representativa för gruppen.

Det finns inte så mycket information kring låtarna (annat än det som finns på konvolutet), och inte så mycket på nätet heller. Det är synd, för det är alltid så mycket trevligare att få veta mera om det man hör. Åsa Lillhannus

WESTMANNAFOLK/ ikring WestMannaFolk är en grupp som

MADS HANSENS KAPEL/ På den forkerte side Mads Hansens Kapel är en gan-

ska ny dansk balorkester (= kan spela både på bal och på konsert), som består av fem musikanter, som spelar violin, klarinett, gitarr, bas och klaver. EP-skivan ”På den forkerte side” (=på fel sida), innehåller fem melodier som är komponerade av Ditlev Trappo Saugmann Bjerregaard (1852-1916), och arrangemangen är ”tidsriktiga och moderna, levererade med nerv, auktoritet och själ”.

Skivan inleds med ”Flot middag mazurka”, och som dansk musik ofta är blir det fartfyllt från spår ett. Titelspåret är en fartfylld polka där spel-

kommer från Sala-trakten i Västmanland. Det är en ganska stor grupp, den består av ca 13 spelmän som spelar fiol, altfiol, nyckelharpa, elpiano, lap steel, elbas, mungiga och gitarr under ledning av Carina Normansson. Man spelar låtar både av (nyare) och efter (traditionella) spelmän.

Inom gruppen är man också flitig att komponera, Carina Normansson är en mycket duktig sådan, hon har bland annat komponerat en del av ”Pigg jigg”, den andra delen kommer från Norge. Överlag har många låtar drag av musik från de brittiska öarna.

Två mera traditionella melodier är polskan ”Möklinta” efter Robert Landin som på 1800-talet var klockare och spelman i Möklinta, samt ”Hur du vänder dig”, en visa och slängpolska som finns i många varianter (den mest kända är kanske den version som vi kan höra i filmen Rasmus på Luffen).

På skivan ”ikring” har man samlat elva låtar, som kan antas vara

Deadline för material till Nr 1/2019 är 15.1.2019 !

Material till Fiolen min skickas in till adressen fiolenmin@spelmansforbundet.fi

27

Avs. Finlands svenska spelmansförbund

Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM

Händelsekalender 10.1

Etnogalan, Helsingfors

11–12.1

Folklandia, Helsingfors–Tallinn–Helsingfors

2019

18–20.1 Nordiskt dansläger för unga, Esbo 26–27.1

Folkmusikkurs, Nykarleby

22–24.3

Vinterstämma, Mariehamn

23.3

Förbundsdag, Mariehamn

13.4

Kvarken Folk, Vasa–Umeå–Vasa

8–14.7

Kaustinen Folk Music Festival

10.7

Lilla spelmansstämman i Kaustby

2–4.8

Spelmansstämman i Tjöck

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi