Fiolen min, nr 3/2019

Nr 3 | 2019 – 50:e årgången

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Fiolen min 3/2019 Stämledaren.................................................................... 3 På gång........................................................................ 4–7 Händelserik dag i Kaustby...................................... 8–12 Traditionell konsert i Småbönders............................ 13 Jubileumsyra i Tjöck och Kristinestad............... 14–23 Burträsksvängen 2019.......................................... 24–25 Nya skivor............................................................... 26–27 Händelsekalender........................................................ 28 Pärmbild: Bygdespel med Östra Nylands Spelmansgille vid Stortorget i Kristinestad.

Foto: Simon Gripenberg

Ordförande: Åsa Lillhannus 0400 951 958 asa.lillhannus@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Michaela Lassus 040 759 0542 michaela.lassus@multi.fi Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f.

Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 9-13 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi

Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

ISSN 0782-3479

Finlands svenska spelmansforbund r.f. www.spelmanforbundet.fi | kansliet@spelmansforbundet.fi Ansvarig utgivare: Åsa Lillhannus Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro Kontakta kansliet för bokning Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i november.

Deadline för material är 15.10.2019 Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet.

2

Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Kurt Svahnström 02 458 7404, 0400 774 780 bobi@parnet.fi Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Anders Backman 040 546 1771 fiolbackman@gmail.com Göran Jonsson 09 877 9294, 0500 232 425 goran.jonsson@jonel.fi Katja Hellman 040 547 7670 katja.hellman@sls.fi

JÖMÄRKT MIL

4041 0955 Trycksak

Stämledaren Ordförandes spalt

Finlands svenska spelmansförbund r.f. firar i år

sitt 50-års jubileum – huvudfesten hölls i samband med spelmansstämman i Tjöck. Egentligen firar Spelmansförbundet sin födelsedag den 25 januari, det var den dagen år 1969 som 15 spelmän möttes i Lappfjärd och beslöt grunda ett spelmansförbund. Den som fick uppdraget var Klas Gustafsson från Hammars. Han var aktiv inom Folkdansringen, där man redan länge hade haft problem med att det rådde en stor brist på spelmän. […]

Hur hade det kunnat bli så? Det fanns ju en lång spelmanstradition med många skickliga spelmän. Bygdespelmannen var en aktad och efterfrågad person under senare hälften av 1800-talet, och man var medveten om rikedomen i den musik som spelades runtom i bygderna. Spelmannen var en viktig person – utan spelman ingen musik att dansa till, och det var han som bestämde vad som skulle dansas […]

Trots att detta var nedslående och personer med mindre uthållighet än Klas Gustafsson kanske skulle ha gett upp, började han så småningom få fram namn på lämpliga kontaktpersoner runtom i bygderna. 1969 mognade tanken på att kalla till en träff i Lappfjärd, som geografiskt ansågs ligga bra till. Lappfjärds spelmanslag lovade att stå för de praktiska arrangemangen och den 25 januari 1969 blev dagen när Spelmansförbundet föddes […]

Detta om vad som var. Hur mår Spelmansförbundet idag? Hur mår spelmännen? Vi har ett förbund som mår relativt bra, medlemsantalet håller sig rätt stabilt på ca. 600, vi har en återväxt. Många nya medlemmar är, om inte alla är barn, så i alla fall relativt unga. Jag tror, att vi behöver hålla dörrarna öppna för nya idéer, men vi måste i varje fall också ge utrymme åt dem som vill bevara och använda det gamla.

Vi har en verksamhet som blir allt mera omfattande.

Spelmansförbundets mission är främst att återuppliva och befrämja den finlandssvenska folkmusiken och spelmanstraditionen, som det står i den allra första meningen om ändamål och verksamhetsart i förbundets stadgar. Följande mening lyder: Förbundet vill skapa ett intimare samarbete

mellan bygdespelmännen i Finlands svenskbygder och vill genom utbyte av låtar, genom spelmansträffar, kurser, seminarier, gemensamma uppträdanden och spelmansstämmor samt genom samarbete med andra spelmansorganisationer både hemma och i utlandet ge spelmännen tillfälle att lära känna varandra och varandras musikskatt.

Det här, tycker jag, är precis vad vi gör: vi arbetar hela tiden med att föra samman spelmän från de olika delarna i Svenskfinland, vilket i sig är en fysisk utmaning eftersom det avståndsmässigt från vår östligaste verksamhetspunkt till vår nordligaste är 763 km – om vi skulle köra kustvägen, för att inte sedan tala om Åland. […]

Vi har ett förbund som har låga trösklar och öppna dörrar. Vi har inte råd att stänga någon dörr alls, inte åt något håll. Men hur skall vi göra? Hur skall vi nå ut till vår publik?

Vi spelar idag gärna och så ofta vi kan, men alltför ofta stannar det där, i övningsutrymmet. Vi har fortfarande många spelmanslag, men också ett stort antal medlemmar som inte aktivt spelar med i någon grupp, dem får vi inte glömma! Vår omgivning förändras i en allt raskare takt, vi behöver följa med i den förändringen.

Det här ger oss en utmaning som nog inte är den allra lättaste att klara av. Men alla vi 600 medlemmar tillsammans – helst ännu fler – skall kunna gå vidare.

Kära spelmän: vi får inte glömma att vi är viktiga personer! Vi har ett kulturarv att förvalta tillsammans. Nu firar vi 50-åringen Finlands svenska spelmansförbund, men utan det kontinuerliga arbete som görs runtom i Svenskfinland för att bevara och stärka folkmusiken blir det till ingenting. Låt om er så mycket det bara är möjligt.

Fortsätt kära vänner att spela och sjunga av hjärtans lust! Åsa Lillhannus, ordförande Ps. Denna stämledare är ett utdrag ur det festtal som jag höll i samband med huvudfesten vid spelmansstämman i Tjöck.

3

På gång

Seaside Sounds på Womex 19 Den 23–27 oktober arrangeras The World Music Expo – en stor internationell mässa för folk- och världsmusik – i Tammerfors. På evenemanget Womex 19 samlas 2700 branschmänniskor och musiker från hela världen för att under några dagar utbyta erfarenheter och knyta kontakter. På programmet finns bland annat föreläsninger, filmer och showcasespelningar.

Den finlandssvenska musiken lyfts fram på mässan genom projektet Seaside Sounds, som initierats och drivs av Desirée SaarelaPortin, Marianne Maans, Maria Kalaniemi och Juulia Salonen. Projektet, som till en början är två-årigt, förverkligas i samarbete med Kansanmusiikin ja Kansantanssin Edistämiskeskus (KEK) med stöd från Svenska kulturfonden. Förutom att skapa synlighet på Womex 19 är tanken med Seaside Sounds att i ett längre perspektiv skapa en samlingspunkt för professionella finlandssvenska folkoch jazzmusiker.

Mer information finns på:

www.seasidesounds.fi och www.womex.com

Finlands svenska folkmusikinstitut

4

Folkmusikdagarna i Vasa Folkmusikdagarna i Vasa kommer i år att arrangeras i samband med Musik&Talang-evenemanget i Vasa 19–21 september 2019.

Det kommer i vanlig ordning att hållas information på Academill för klasslärarstuderande om finlandssvenska organisationer för folkkultur samt folkmusikworkshops för studerandena. Dagarna innan ordnas det även workshops ute i några skolor.

Torsdagen 19 september kl. 19.00 håller folkmusikgruppen RIE en konsert och från ca. 19.30 blir det spelmansjam på Irish Pub O'Malleys, Hovrättsesplanaden 21 i Vasa. Vi hoppas på att många spelsugna spelmän dyker upp då och att vi får njuta av mycket fin folkmusik. Finlandssvensk folkmusik på irländsk pub, det blir en härlig mix.

Fredagen 20 september arrangeras en lunchkonsert i Saluhallen med gruppen Double J Twins, som består av tvillingsystrarna Janeta och Jessica Österberg.

Lördagen 21 september kl. 18–20.30 ordnas visstuga med Caroline Doktar i Lillstugan vid Brages friluftsmuseum, Bragegränden 1 i Vasa.

Välkomna alla spelmän och sångare till Folkmusikdagarnas evenemang!

Snart är det dags för jubileumsårets sista nummer av Fiolen min.

Har du ännu något på hjärtat – vill du dela med dig av ett spelmansminne?

Skicka gärna in

material till tidningen!

Deadline för material till Nr 4/2019 är 15.10.2019!

Material till Fiolen min skickas in till adressen fiolenmin@spelmansforbundet.fi

5

Skärikurs på Sälgrund 27–29.9.2019 Välkommen på spelkurs till lotsstationen på Sälgrund utanför Kaskö!

Kursen riktar sig till alla folkmusikintresserade som vill lära sig nya låtar samt slipa sin spelteknik. Som kursledare fungerar Arto Järvelä på fiol och Ronny Kjøsen på dragspel (en utförligare presentation av kursledarna fanns i nr 2/2019).

Avfärden till Sälgrund sker på fredag kväll ca kl.

18.30, och hemfärden på söndag ca kl. 13.00.

Det är ändå möjligt att delta i kursen från lördag morgon, men kursavgiften är ändå densamma.

Kursavgift: 115 € för Spelmansförbundets medlemmar, 145 € för övriga.

I avgiften ingår undervisning, kost och logi samt båttransport till och från Sälgrund.

Arto Järvelä Foto: Simon Gripenberg

Ronny Kjøsen Foto: Thomas Westling

Anmälan senast måndagen den 23 september 2019 till kansliet@spelmansforbundet.fi Uppge namn, adress och telefonnummer samt instrument, eventuell specialdiet och om du kommer på fredag eller lördag.

Arto Järvelä, med rötter i Kaustby, har kallats ”den flitigaste mannen i finsk folkmusik” tack var de många projekt, grupper och konstellationer han är inblandad i.

Norrmannen Ronny Kjøsen är en musiker och arrangör/kompositör som arbetar inom många olika genrer, men alltid med en folklig prägel.

Kursarrangör: Finlands svenska spelmansförbund r.f. i samarbete med SFV

6

Dragspelskurs i Pargas

söndag 22.9.2019 kl. 09.30–17.00 Välkommen på en inspirerande fortsättningskurs med Bo Lund!

Kursen blir en fortsättning på fjolårets kurs. Det blir genomgång av kursdeltagarnas repertoarer där låtarna granskas av Bo Lund.

Fjolårets tema ackord är också aktuellt.

Hur kan jag använda ackord när jag spelar? Vilka ackord borde jag lära mig?

Vad betyder siffrorna i ackordbeteckningarna? Hur kan jag ackompanjera med ackord? Hur vet jag vilka ackord som passar ihop med melodin?

Lite erfarenhet av att spela dragspel är en förutsättning för att få ut maximalt av kursen.

Kursplats: Hotel Kalkstrand, Strandvägen 1, 21600 Pargas Kursledare: Bo Lund Kursavgift: 40 euro för Spelmansförbundets medlemmar, 50 euro för övriga.

I kursavgiften ingår undervisning, lunch samt förmiddags- och eftermiddagskaffe/-te. Kursavgiften faktureras.

Anmälan till Spelmansförbundets kansli: e-post: kansliet@spelmansforbundet.fi tfn.

0500-560 209 Logi på Hotel Kalkstrand bokas på samma gång, pris 45 euro/pers i twinrum, 70 euro för enkelrum Kursprogram: 09.30–10.00 10.00–11.30 11.30–11.45 11.45–12.30 12.30–13.30 13.30–15.00 15.00–15.30 15.30–17.00

Kaffe/te och smörgås Kurs (2 lektioner) Paus Kurs (1 lektion) Lunch Kurs (2 lektioner) Kaffe/te och bulle Kurs (2 lektioner)

Bo Lund är yrkesmusiker, hemma från Korsholm och jobbar som dragspelslärare vid Kuula-institutet i Vasa.

Han spelar all typ av musik och har även ett förflutet inom dansmusiken från dansbanden Tommys och Charlies. Bo har fungerat som musikarrangör och kapellmästare i många sammanhang bl.a. i Kaffekvarnen live.

Kursarrangör: Finlands svenska spelmansförbund r.f. i samarbete med SFV !

7

Händelserik dag i Kaustby Text och bilder: Simon Gripenberg

Onsdagen 10 juli var det så åter dags för Lilla spelmansstämman i Kaustby.

De finlandssvenska spelmanslagen hade många olika spelningar fördelat över hela dagen.

Jag anländeR i god tid för att kvittera ut mediepasset.

Det visar sig dock att mediecentret öppnar först klockan elva, men efter en del frågande lyckas jag trots allt få mitt mediepass utkvitterat och promenerar in på festivalområdet, som efter några år börjar vara bekant – det känns nästan som att komma hem. Jag passerar Keskipohjanmaaarenan och styr stegen mot Wiljami-salen för att lyssna på Karlebynejdens spelmansgille och Ingå spelmansgille.

Karlebyspelmännen, under ledning av Tobias Elfving, har just hunnit börja. Efter Karlebylåten ”Galopp över stock och sten” får vi höra den svenska låten ”Min levnadsafton”.

Det är en pigg och färgglad trupp som står på scen – spelmännen är iklädda röda, gröna och blåa T-skjortor. Det är roligt att notera att det är ännu fler unga med jämfört med ifjol. Efter ”Fuxasvalsen” och en schottis avslutar man med ”Talmans polka” och "Vestermarkarn”. Tobias Elfving kör ett mandolinsolo och publiken är med på noterna.

Efter en del kånkande på instrument står de långväga gästerna från Ingå på scen, iklädda pigga orangefärgade skjortor. Anders Holmberg presenterar spelmansgillet och den första låten, valsen ”Lingon och mjölk” skriven av Kenneth Nordman från Kristinestad. Därefter får vi höra 8

Småbönders spelmanslag ställde upp sig för fotografering efter jubiluemskonserten i Iholla-salen.

en brudmarsch, komponerad av Robert Kevin från Tenala. Gruppen fortsätter med ”Örö schottis”, ”Lill-Jans hambo” och ”Pappas gånglåt” – den sistnämnda komponerad av Ingolf Backman, som själv är med och spelar dragspel.

Gruppen hinner ännu med en mazurka från Pernå, ”Visslanvalsen” från Tenala och ”Strandbergs polka” från Korpo i Åboland. Jag noterar att även Ingå spelmansgille har tillväxt när det gäller unga medlemmar. Bland annat ungdomar från gruppen The Hobs är med i spelmansgillet.

Efter konserten får jag en pratstund med Ingolf Backman.

Han berättar att spelmännen startade söderifrån tidigt på morgonen dagen innan.

– Vi har pratat om att besöka Kaustby i 20 år – nu blev det äntligen av. Det är roligt att få uppleva festivalen. Vi har en andra spelning senare i Soittosali och spelar även ikväll till dansen på festgården. Vi stannar kvar i Kaustby tills imorgon och då har vi ännu en sista spelning.

Innan vi beger oss hemåt skall vi lyssna på Väsens konsert, berättar Ingolf.

Jag har förstått att spelmansgillet har 45-års jubileum detta år?

– Det stämmer, i höst fyller vi 45. Vi startade och är fortfarande verksamma inom Medborgarinstitutet, så alla som vill spela får komma med. Det är bra att tröskeln är låg. Vi satsar dock mer på Ingådagen än jubileet och har också redan börjat planera "SamStämt" som arrangeras i Ingå nästa år.

Vi fick just höra ”Pappas gånglåt” som du skrivit.

Har du också komponerat andra låtar?

– Jo, jag har skrivit några, bland annat "Måndagsschot-

tis" och mazurkan ”Snögubbarnas vårdrömmar”, berättar Ingolf.

Finlandssvenskt i Pelimannitalo Följande finlandssvenska programpunkt går av stapeln i Pelimannitalo, där Karlebynejdens spelmansgille, Tärjäfolk och Pietarsaaren spelmanslag skall uppträda. Vi bänkar oss och Spelmansförbundets ordförande, Åsa Lillhannus, hälsar oss välkomna och delar ut programblad för Lilla spelmansstämman. Karlebyspelmännen inleder med ”Vals från Mörtmark”. Tobias Elfving berättar att låten är vald som en av allspelslåtarna till spelmansstämman i Tjöck – så vill man höra när flera hundra spelmän spelar låten kan man komma till Tjöck. Därefter kommer Karlebylåten ”Afton på Trullön” och ”Eriks polka” från Aspö i Åboland. Salen i Pelimannitalo är relativt välfylld trots att festivaldagen bara har börjat. Vi får ännu höra vemodiga ”Jämtvals” från Jämtland, ”Purpurivals” efter Leander Honga samt ”Vestermarkarn”.

Bland brödkrokarna i taket noterar jag några upphängda mikrofoner. Jag förmodar att uppträdandena i Pelimannitalo dokumenteras. Utrymmet är trångt och det tar en stund för Tärjäfolk att forsla in tramporgeln mellan bänkraderna. Tärjäfolk, som leds av Sanna-Maija Erkkilä, är en spelmansgrupp från Terjärv. Jag noterar några bekanta spelmän från Småbönders spelmanslag. Medan jag lyssnar till ”Gånglåt från Esse” konstaterar jag åter igen att detta är en trevligare miljö för folkmusik än Wiljamisalen. Stockväggarna i den gamla byggnaden ger en trevlig och intim akustik. ”Vemodiga violiner” och ”Spelmans-

fröjd” ljuder från nio fioler, två tramporglar och en basfiol.

Konserten störs lite av att människor i publiken springer ut och in genom den bakre dörren. Korsdraget gör att det smäller till.

Tvåspråkiga Pietarsaaren spelmanslag under ledning av Heikki Nikula avlöser Tärjäfolk. Jag noterarar att spelmanslaget har lockat med sig några nya medlemmar. Vi får höra bland annat ”Gånglåt från Äppelbo”, en irländsk vals, ”Uljas polka” från Vårdö, ”Brudmarsch från Korsholm” – även bekant som ”Napoleons marsch”. Kär låt har många namn.

Soittosali och Signmark Jag tar lunchpaus och missar Småbönders spelmanslags spelning i Wiljami-salen, men har hur som helst siktat in mig på deras jubileumskonsert som går av stapeln senare i Iholla-salen. Apropå lunch så återspeglas Kaustbyfestivalens mångfald även i menyerna. Intill tältet där det serveras asiatiska nudlar kan man beställa "suomalaista muikkua".

Innan jag promenerar till Soitto-sali lyssnar jag en stund på Fiddlarna vid Massikka-scenen som ligger strax intill huvudentren till festivalområdet. Scenen utgörs, som namnet antyder, av ett traktorflak som är hakat på en äldre Massey Ferguson traktor. Fiddlarna, under ledning av Johanna Lönngren, spelar bland annat ”Pääskyläinen päivälintu”, ”Penik Hindrikas polka” från Tjöck och låten ”Kom lunkom” från Sverige. Det blir ingen lång paus för Fiddlarna då de på en halv timme skall installera sig i Soittosali för följande spelning. Där blir det några favoriter i

Linnea Holmberg, Tom Backman och Tommi Pietiläinen i Ingå spelmansgille musicerar i Wiljami-salen.

9

repris samt en schottis med text av Desireé Saarela-Portin.

Det är ett trevligt koncept med föräldra-barn-konstellationerna. Gruppens yngsta medlem, en liten pojke i folkdräkt, spelar längst fram och charmar publiken.

Pietarsaaren spelmanslags andra spelning går också av stapeln i Soitto-salen. Efter ”Brudmarsch från Korsholm” meddelar Heikki Nikula att vi skall lyssna noggrannt mot slutet av konserten, för då kommer vi att få höra samma låt på nytt, fast spelad på ”Kaustbysätt” – och visst hör man tydliga skillnader.

Innan Småbönders spelmanslags jubileumskonsert passar jag på att lyssna en stund till artisten Signmarks konsert i Café Mondo. Signmark är nyskapande då han rappar på teckenspråk – assisterad av en rapartist som ger röst åt låtar som ”Gambler” och ”Talk the talk”. En stor del av publiken viftar med händerna åt Signmark istället för att applådera, vilket är sympatiskt. Konserten är energisk och sjuder av positivitet. Signmark ger inspiration och visar att allt är möjligt.

Jubileumskonsert I Iholla-salen är det stämningsfullt inför jubileumskonserten. Marketta Widjeskog berättar inledningsvis om Småbönders och presenterar spelmanslaget. Byn som ligger i 10

den sydöstra delen av Terjärv gränsar till Vetil och Evijärvi, och har således genom tiderna fått influenser från många olika håll och är därför en riktig folkmusikby. Spelmanslaget startades 1979 inom Medborgarinstitutet. Många unga har varit med i spelmanslaget under årens lopp men tyvärr brukar de sluta spela i tonåren. Spelmanslaget leds av Sten Widjeskog.

På jubileumskonsertens repertoar står bland annat ”Karlebynejdens brudmarsch”, ”Anna-Mosters vals”, ”Onnis polka” och en mazurka av Fride Sandvik. Den sistnämnda låten har spelmanslaget i tiderna faktiskt framfört då kungen och drottningen närvarade vid en konsert på Skansen i Stockholm.

Mellan låtarna uppvaktar Spelmansförbundets ordförande Åsa Lillhannus och sekreterare Pia-Stina Sarin jubilarerna. Det känns högtidligt, som sig bör. Konserten fortsätter med ”Västkustens vals”, ”Hambo på logen”, ”Spelmannen” och ”Vemodiga violiner”. Det är vackert och vemodigt. Torolf Furu komponerade den sistnämnda låten en gång när han låg på sjukhuset. Torolf ägnade sig även åt fiolbygge. Hans dotter Inger spelar numera i spelmanslaget och hennes systerson Johnny Storbacka bygger också fioler – och förvaltar således traditionen. Konserten avslutas fartfyllt med ”Ko över Sarek” och ”Över stock och sten”. Det är en fin och stäm-

1

ningfull konsert och jag konstaterar att spelmanslaget verkligen gör en kulturgärning genom att föra musiktraditionen vidare.

Belysningen i Iholla-salen är utmanande för fotografering då en ensam spotbelysning är placerad rakt bakom spelmännen. Därför passar jag snabbt på att ta en extra bild framme vid scenen efter konserten, innan följande grupp börjar bära in sina instrument.

Kalevauva på huvudarenan och dans på festgården Jag stannar till vid Keskipohjanmaa-arenan en liten stund och tar del av fenomenet Kalevauva och går en sväng via Soitto-salen där den andra finlandssvenska sessionen går mot sitt slut. På Wiljami-scenen uppträder den experimentella duon Hulva. Lågmält och minimalistiskt fiolspel mixas digitalt i realtid.

På festgården utanför har Ingå spelmansgille intagit scenen och det bjuds upp till dans. Anders Holmberg presenterar låtarna och meddelar att gruppen kommer att spela lite av varje sort. Först blir det tangon ”Regatta” från Hangö, därefter ”Anders mazurka” av Erik Dannberg och ”Måndagsschottis” av Ingolf Backman. Medan det börjar skymma sjunger Ingolf Backman och Linnea Holmberg låten ”Aldrig på en söndag”. Gården är fylld av ivriga dansare. En fin avslutning på en lyckad liten Spelmansstämma.

2

3

Bilderna till höger: 1. Karleby spelmansgille spelar i Wiljami-salen 2. Pietarsaaren spelmanslag i Pelimannitalo 3. Ingå spelmansgilles första konsert

4. Tärjäfolk uppträder i Pelimannitalo Bilderna på följande sida: 1. Energifylld konsert med Signmark

2. Kalevauva.fi samlade storpubliken på huvudarenan

4

3. Experimentella duon Hulva

4. Ingå spelmansgille spelar till dans på festgården 5. Uppvaktning av Småbönders spelmanslag 6. Färgglada rytmer

7. Stämningsfyllt på huvudarenan 8. Kvarglömd fiol

11

1

2

3

4

5

6

7

8

12

Småbönders spelmanslag uppträder i byns f.d. skolbyggnad.

Foto: Monika Wistbacka

Traditionell konsert i Småbönders Småbönders spelmanslag har haft som tradition att

ordna en konsert på byns före detta skola – nu för femte gången.

Ni som var med på spelmansstämman 1993 vet var vår by finns i Österbotten. Den gränsar till de finska kommunerna Evijärvi och Veteli. Därför har vi många finsktalande i byn.

Vi inledde festen som tidigare med "Vintern rasat…" men i skrivande stund, några dagar senare, fortsätter det ändå att snöa.

I år hade vi gäster från Kelviå i form av Kinnarin pelimannit. Man kan säga att det blev "språkbadsmusik" på skolan. Bland deras låtar fanns en marsch som påminde om Terjärv bröllopsmarsch.

Det finns flera spelmän från vår by som lämnat oss under de senaste åren: Ingmar Furu, John A. Widjeskog och Yngve Furu. Till deras minne spelade vi "Brudschottis" som Ingmar spelat på bröllop här i byn, "Lapinkullan sottiisi" från Kaustby, som var Johns favoritlåt samt "Holmbovalsen", en vals skriven av Yngve.

Spelmanslaget har goda sångare i Henrik Wistbacka och Guy Storbacka. Under vintern har vi övat på några nya sånger: "Spelmannen", "Greenleevers" och "Afton vid Mjörn". Under valsen var det många som satt med slutna ögon men de väcktes med galoppen "Över stock och sten".

Vår kommun Kronoby (som består av Terjärv, Nedervetil och Kronoby) firar också 50-årsjubileum – med anledningen av att det i år är 50 år sedan kommunsammanslagningen. Därför bjöd kommunen på förfriskningar under pausen.

Till sist blev det samspel med "Konstan parempi valssi" och "Finska polkan". Publiken ville höra mera så det blev brudmarsh enligt Småbönders och Kelviå stil.

Som tack för sin medverkan fick Kinnarin pelimannit varsit exemplar av cd:n " Ti Evjär å meit" och en påse med grisar från Pesolan Leipomo.

Under hösten firar spelmanlaget sina 40 år. Många roliga minnen har vi fått under dessa år från stämmorna runt om i svensk Finland.

Inger Furu-Vidjeskog

Småbönders Spelmanslag består av: • Sten Widjeskog (fiol och ledare) • Inger-Furu-Vidjeskog (fiol) • Henrik Wistbacka (fiol och sång) • Guy Storbacka (fiol och sång) • Per-Erik Skog (bas) • Astley Widjeskog (orgel) • Thomas Forsander (dragspel)

Kinnarin pelimannit.

Foto: Monika Wistbacka

13

Jubileumsyra i Tjöck och Kristinestad

Fredagens allspelsövning hölls vid UF-lokalen i Tjöck

Text och bilder: Simon Gripenberg

Efter en semesterresa till vårt västra grannland anländer familjen med nattbåten från Stockholm till Åbo. Innan hemfärden mot Jakobstad skall vi med anledning av Spelmansstämman tillbringa några dagar i Sydösterbotten.

Istället för att traditionsenligt välja riksåttan

och susa förbi Kristinestad svänger vi – eftersom vi har gott om tid – i Björneborg av mot Ytterö. Vi stannar till för en lunchpaus på intressanta Räfsö och tar sedan den vackra kustvägen genom Risby, Sideby och Skaftung. Vi kör in i Kristinestads centrum söderifrån över stora bron.

Härifrån öppnar sig en ståtlig vy över staden. Vi fortsätter uppför Salutorget och jag noterar en stor banderoll mellan Corners och POP Banken som annonserar Spelmansstämman. Innan Rådhuset viker vi av till höger och parkerar vid Hotell Krepelin. Det sägs spöka i byggnaden, men det har jag inte ännu berättat för barnen. Stämningen i den vackra trästaden är skön och avslappnad. Staden har lämpligt nog profilierat sig som den första Citta Slow-staden i Finland.

14

Samkväm på Tjöck skola När kvällen närmar sig söker jag mig till byn Tjöck, som ligger intill riksväg 8, ca. 5 km från Kristinestads centrum. Jag stannar kort till vid riksåttan och fotograferar några fina handgjorda skyltar som tillverkats för stämman och anländer strax innan spelmansbussen till parkeringen vid Tjöck UF-lokalen.

Det är kramar och glada miner när spelmännen åter igen får träffa varandra. Jag hälsar på Karlebyspelmännen och anmäler mig vid stämmokansliet som är lokaliserat i Tjöck skola, som ligger strax intill Ungdomsföreningens gård. Smörgåsar och kaffekoppar står prydligt uppradade i skolans festsal. Jag slår mig ner längst bak i salen intill Småbönders spelmanslag för att ha fri tillgång till att fotografera. Kenneth Nordman, ledare för Tjöck spelmanslag, hälsar oss alla välkomna. Han redogör för det praktiska och konstaterar att vi får fira dubbelt då det – förutom att Spelmansförbundet firar 50-årsjubileum – är exakt 20 år sedan Spelmansstämman senast hölls i Tjöck.

Spelmanslaget – idag 15 spelmän starka – spelar några låtar och Kristinestads stadsdirektör Mila Segervall, iklädd folkdräkt, berättar om Kristinestad och Tjöck. Vi får höra ett flertal intressanta historiska anekdoter och blir uppdaterade om de nutida förhållandena. Det är fascinerande

att föreställa sig Kristinestads storhetstid som sjöfartsstad under 1800-talet, då upp till 500 personer arbetade inom skeppsbyggnadsindustrin och välbärgade skeppsredare uppförde många av de vackra trähus som ännu idag står kvar i centrum. Den framstående skeppsredaren Wendelin som hade goda kontakter till Tsaren fick t.o.m. trycka sina egna pengar.

Idag odlas en tredjedel av all potatis i Finland inom Kristinestad. Förenings- och näringslivet blomstrar och det finns en stor asylcentral. Det verkar finnas en stor öppenhet samtidigt som man värnar om traditionerna – en fin kombination. Vi hinner dricka en påtår innan Tjöck spelmanslag spelar en avslutande låt. Det är dags att promenera över vägen till UF-lokalen.

Allspelsövning och dans Instrumenten plockas fram och Kenneth Nordman sätter igång allspelsövningen med ”Jubileumsmarsch”, som han själv komponerat enkom för stämman.

– Bra om vi håller lite på bromsen så tempot inte blir för högt. Vi håller det långsamt och värdigt, konstaterar Kenneth.

Andra låten spelas istället aningen för långsamt och Kenneth ber spelmännen att snabba upp den lite grann till söndagens festkonsert.

Så snart allspelsövningen är genomförd inleds buskspel såväl i aulan som i ett tält som rests intill byggnadens cafédel. Det börjar bli kyligt ute men buskspelarna kurar ihop sig kring en infravärmare i tältet. En grupp med spelmän från Vörå och Korpo ställer sig på scenen och spelar till dans. Innan vi får höra ”Skärgårdsvals” konstaterar Stefan Skata från Vörå Spelmansklubb skämtsamt att ”vi ligger lite efter i tidtabellen och att de därför kommer att köra lite kortare låtar istället”. Efter Vörå Spelmansklubb är det StämmBandets tur att spela. Gruppen har två nya medlemmar eftersom tvillingsystrarna Jessica och Janeta befinner sig på annan ort. Efter ett antal glada låtar är det Umeå spelmanslags tur att inta scenen. Det är väldigt roligt att ett spelmanslag från Sverige deltar i årets stämma.

Kontakten till Svenskfinland och inbjudan till stämman fick de i samband med sitt deltagande i Kvarken Folk – som således konkret blivit ett brobyggande evenemang.

– Hej alla glada! Härligt att bli inbjuden till en såhär trevlig stämma, konstaterar riksspelman Peter Öqvist som är gruppens ledere.

Spelmanslaget grundades 2008 och har alltså nyligen firat 10-årsjubileum. På repertoaren finns främst traditionella låtar från Norrbotten, Norge och Dalarna. Vi får inledningsvis höra ”Älvornas dans” och Norrlåtars ”Schottis

från Luleå”. Dansen fortsätter ända fram till midnatt till tonerna av Sibbo spelmanslag och Östra Nylands Spelmansgille.

En förmiddag med bygdespel Efter morgonmålet strålar många av spelmännen samman vid Salutorget. Jag får en pratstund med Peter Öqvist, ledere för Umeå spelmanslag. Han beskriver vissa skillnader mellan den rikssvenska och den finlandssvenska folkmusiken.

– I Sverige pratar vi om folkmusik – det är en egen genre – medan ni oftare använder begreppet spelmansmusik. Folkmusik för oss är ofta äldre dansmusik såsom schottis, vals, polska och tango. Förutom de vanliga instrumenten dragspel, fiol, nyckelharpa och bas associerar vi i Sverige till exempel även spilåpipa, säckpipa och kuling till folkmusiken, berättar Peter.

Ett märke på Peters kavajslag vittnar om att han fått utnämningen riksspelman.

– Konstnären Anders Zorn formgav märket i silver och det delades först ut som ett minne till alla de som deltog i riksstämman 1910. Senare gjordes en överenskommelse med Zorns änka och från och med 1933 delas märket ut även i guld och brons. Silver- och bronsmärkena kan erhållas genom uppspelning för en jury. Märket i guld kan man inte erhålla genom uppspelning utan det tilldelas endast några få personer per år, förklarar Peter.

Ett hurudant gäng är Umeå spelmanslag?

– Vi är i huvudsak Umeåbor och träffas för att spela varje onsdag. Vi spelar gärna till dans och brukar delta i stämmor ibland, till exempel Burträsksvängen. Burträsk är lite som ett folkmusikmecka. Det är spelmanstäta bygder, berättar Peter.

Intill oss har Vörå Spelmansklubb installerat sig på trottoaren intill restaurangen Crazy Cats uteservering. Vi får höra bland annat ”Det är så härligt”, en signaturmelodi från en av gruppens skivor. Spelmännen i Vörå Spelmansklubb är själva aktiva låtskrivare. Greger Lindells fina låt ”En stund i din famn” ljuder över torget medan jag beger mig mot strandpromenaden för att lyssna på Harpolekarna. Utanför Jungmans café stöter jag ihop med Jan-Anders Barkar och Günther Poley. Jan-Anders spelar till vardags i Pietarsaaren spelmanslag men eftersom de inte deltar i stämman har han – förutom att han deltar i buskspelandet – anslutit sig till gruppen Enskilda spelmän. Günther är hemma från Holland men numera bosatt i Tjöck. Jag frågar honom om den holländska folkmusiken.

– Visst spelas det fiol och tvåradigt dragspel, men det finns ingen egentlig folkmusiktradition i Holland. Det är 15

trevligt att vara med i Tjöck spelmanslag. Jag tycker om att spela traditionella låtar, berättar Günther.

Jag fortsätter min vandring. Utanför K-market har Lappfjärds spelmanslag hunnit börja plocka ihop sina instrument, så jag går vidare över stora bron till Stortorget där Östra Nylands Spelmansgille strategiskt ockuperat ett par parkeringsrutor vid ingången till S-market. Kunder strömmar förbi deras spelplats som är skyddad från den svala förmiddagsbrisen. De turas om att spela i kvart timmes turer med Karlebynejdens spelmansgille. Jag tar mig tillbaks över bron och ställer mig vid strandpromenaden och lyssnar en stund på Korpo spelmanslag. Solen tittar fram och värmer skönt. Det är nu mer folk i rörelse. Den lilla staden har vaknat till liv. Jag får parera mellan bilar på parkeringen vid K-market när jag skall fotografera Smedarna.

På en liten ort får bygdespel stor synlighet, de är svåra att missa ifall man rör sig i centrum. På vägen mot handelshuset Corner stannar jag till och lyssnar ännu en kort stund på Vörå Spelmansklubb, som fortfarande spelar vid Salutorget. Publiken roas av Stefan Skatas fyndiga mellanprat. Han marknadsför kvällens dans på Tjöck UF och hinner också stöda torghandeln: ”…jag ser att blomsterhandlarn ännu har några blommor kvar…”. Innan jag viker in vid Corner noterar jag att den stora digitala väggtermometern intill Spelmansstämmans stora banderoll visar +18°C. Vid restaurang Gastro är StämmBandet i full gång med sin spelning. Efter några låtar tar Små-

Folkdräktsparad vid Hemslöjdsgården

16

bönders spelmanslag över – de har färdigt installerat sig rakt mittemot StämmBandet. Förmiddagen har förflutit snabbt och det är dags för lunch, som passande nog serveras vid restaurang Gastro. Förutom bygdespelen i centrum genomfördes ett par spelningar på andra platser.

Ingå spelmansgille spelade vid De gamlas hem och Kristinahemmet medan Närpes spelmansgille medverkade vid Lappfjärdsdagen vid Lappfjärds UF.

Konsert, workshopar och folkdräktsparad på Hemslöjdsgården Efter lunchen söker vi oss till Hemslöjdsgården. På innegården håller Umeå spelmanslag och Jeppo Bygdespelmän varsin konsert. Peter Öqvist tackar inledningsvis hjärtligt för inbjudan till stämman och möjligheten att få spela. Umeåspelmännen inleder med ”Spinnrocksmakarvalsen” från Ångermanland. Vi får även höra till exempel ”Polska från ön”, ”Polska från Enviken”, Vävmazurka från Bygdsiljum”, och ”Polska från Kalix”.

Jeppo Bygdespelmän under ledning av Christine Julin-Häggman övertar scenen och bjuder oss på bland annat ”Viktors schottis”, ”Brudmenuett”, ”Skålpolska” samt en annorlunda version av ”Herrarna i hagen”. Christine berättar att den första spelmansstämman hon själv deltog i var den som hölls i Lappfjärd 1973. Gruppen avslutar sin spelning med ”Präti-Pittes polka”.

Så är det dags för folkdräktsparad. Med anledning av

Allspel på söndagens huvudfest i Tjöck

att folkdräktens födelsedag firas denna helg uppmanas alla att vädra sin folkdräkt. Annina Ylikoski, själv iklädd rödfärgad folkdräkt, redogör för Tjöckdräktens fascinerande historia. Vid en sångfest som hölls i Helsingfors 1907 blir man vid föreningen Brage i eld och lågor när man får se Tjöckdräkten – man har "funnit Finlands version av Dalarna". Brage kom därefter att arbeta för att återuppliva den finlandssvenska folkdräktstraditionen.

Till den kvinnliga Tjöck-dräkten hör den karaktäristiska så kallade öramössan. Dräkten finns i flera färgversioner av vilka den röda, som används för fest, är den vanligaste. Sorgedräkten som går i svart används ifall man upplever nära sorg, till exempel då en nära anhörig gått bort. Efter sex månader bryts sorgen och man kan då bära den blåa dräkten som finns i tre nyanser, som man väljer enligt smak. Därtill finns en grön dräkt. Dräkterna användes mest aktivt under perioden 1800–1940 och en flicka som gifte sig behövde en uppsättning på 8–10 röda kjolar samt lika stort antal av de övriga färgerna. Ifall man på den tiden begick ett misstag, till exempel använde fel variant av dräkten under de så kallade mörksöndagarna, blev man utfryst. Lyckligtvis har de sociala koderna luckrats upp med åren. Jag får också lära mig att detaljerna var av stor betydelse. Det enda som skiljer Tjöckdräkten från Lappfjärdsdräkten är små detaljer i broderierna på

skjortärmarna, samt att man använder svarta respektive vita strumpor. Herrarnas dräkt är enklare men det finns en likhet i den vita skjortan med röda broderier. Silverkedjorna som hänger i västen signalerar rikedom. På 1800-talet övergick männen från knäbyxor till långbyxor.

Programmet vid Hemslöjdsgården avslutas med en folkmusikworkshop som leds av Mats Granfors och Kenneth Nordman. Omkring femton spelmän deltar. På platsen arrangeras även en hantverksworkshop, en historisk fotoutställning samt kaffeförsäljning.

Kyrkokonsert i Ulrica Eleonora I början av kvällen samlas vi i Kristinestads gamla träkyrka för att ta del av en kyrkokonsert med fyra spelmanslag.

Lars Nisula som är både präst i Kristinestads församling och spelman i Tjöck spelmanslag berättar inledningsvis om Ulrica Eleonora kyrkan, som invigdes år 1700.

– Framför oss ser vi den första orgeln som byggts i Finland. Den kantor som i tiderna anställdes fick tjänsten på det villkoret att han byggde en orgel till kyrkan. Första bänkraden i kyrkan var reserverad enbart för den ryska tsaren – och senare för svenska kungen och drottningen, berättar Lars.

Jag känner att hela kyrkan lutar framåt mot altaret.

17

Spelmansförbundets ordförande Åsa Lillhannus iklädd folkdräkt vid konserten på Hemslöjdsgården

Kanske det var planerat från början eller så har byggnaden satt sig under årens lopp? Kyrkbänkarna är smala och obekväma så kyrkobesökaren behöver inte bekymra sig över att hålla sig vaken. Tjöck spelmanslag inleder konserten med ”Brudmarsch till Olle och Birgitta”, ”Menuett från Tjöck”, ”Låt från Dala-Järna” och ”Lyckönskan”. Sedan får vi höra Karlebynejdens spelmansgille framföra ”Karlebynejdens brudmarsch”, två kyrkolåtar samt ”Kyrkbackens procession” – den festlåt som spelmansgillets ledare Tobias Elfving komponerade till spelmansstämman i Karleby.

När Harpolekarna ställer sig upp och spelar känns det som att man förflyttas tillbaks i historien. Solljuset som faller in genom de gamla kyrkfönstren belyser gruppen svagt bakifrån. Folkdräkterna samt de hemmabyggda nyckelharporna ger en känsla av tidlöshet. Vi får höra ”Sorgen” av Åsa Jinder, ”Kyrkmarsch från Myra”, ”Tystbergavisan” och ”Mormors menuett” – den sistnämnda komponerad av Spelmansförbundets grundare Klas Gustafsson. Sist ut är Småbönders spelmanslag som också har fyra låtar på repertoaren: ”Mammas menuett”, en kyrkmarsch från Sverige, ”Vemodiga violiner” och ”Amazing Grace”.

Konserten är stämningsfull och den historiska miljön ramar in helheten på ett fint sätt. Publiken applåderar värdigt efter spelmanslagens framföranden.

18

Middag, traditionshörna och dans på lokalin Vi bjuds på middag vid Tjöck skola. Efter en förrätt som består av fiskröra på mörkt bröd blir det varmrätt med kött, sås och potatis. Jag antar att den välsmakande potatisen är lokalproducerad och köttet är perfekt kryddat. Förnöjda avslutar vi middagen med en kopp kaffe och kakbit med kräm – och är laddade inför kvällens program.

Greger Erikslund från Smedarna, som sitter bredvid mig, bekymrar sig lite över att det samma kväll arrangeras dans med den populära dansorkestern ”Guns rosor” i samband med Lappfjärdsdagarna – räcker publiken till för två evenemang? Vi diskuterar kring synergieffekterna mellan spelande och dansande. Det är givetvis svårt att dansa utan musik men det är också mycket roligare att spela när folk dansar. En ”dansande spelman” eller ”spelande dansare” är en optimal kombination. Kompetenserna stöder varandra.

– Det behövs ingen metronom när man spelar till dans. Man hittar rätt takt bara man lyssnar in ljudet av fötterna, flikar Anders Holmberg in.

I ett av skolans klassrum har SLS/FMI sin traditionshörna. Spelmän från Jeppo spelar upp några gamla låtar som dokumenteras. Jag tar en sväng över vägen till "UF-

lokalin" där dansen redan pågått en stund – det verkar finnas gott om folk, så publiken räckte till både Tjöck och Lappfjärd trots allt. Umeå spelmanslag spelar ”Blomqvistarnas hambo". I lokalens aula snurrar intressanta bildspel på två stora TV-skärmar. Det ena bildspelet innehåller lokala historiska bilder från Tjöck – bland annat från när Kekkonen och kung Carl-Gustav besökt platsen. I det andra snurrar bilder från Spelmansförbundets alla verksamhetsår. Folk stannar till och blir nostalgiska – och många känner igen sig. Jag går tillbaks till traditionshörnan. Där spelar Småbönders spelmanslag bland annat ”PönkkäMattas slätvals” och ”Koto-Fias polka”. Johan Lillhannus och Stefan Kuni, som sporadiskt brukar spela tillsammans, bjuder på ”Friarvalsen”, ”Mollpolska” samt polka och menutt efter "Klemets-Kalle". Harpolekarna avslutar traditionshörnan.

I UF-lokalen är det dags för repris på folkdräktsparaden för de som missade dagens tidigare uppvisning. Därefter spelar Tjöck spelmanslag menuett och polska och folkdansare från Tjöck visar oss två traditionella danser. ”Storringen” dansades vid traditionella bröllop då ”oinbjudna gäster skulle dansas ut”. Publiken får också själv testa på danserna. Vörå Spelmansklubb stiger upp på scen och dansaftonen fortsätter. Under fjärde låten, foxtrotten ”Livets melodi”, blir det buller och brak på dansgol-

vet. Musiken avbryts och in kommer spelmän från Tjöck.

Människor skingras då de placerar ut en Linbråka. Mitt på dansgolvet. En stackars spelman hamnar i ”Bråton”. Kenneth Nordman förklarar att den historiska scen som just uppspelades illustrerar hur det kunde gå till på ett bröllop i Tjöck förr i tiden. Bröllopen kunde pågå i flera dagar och det dracks vanligtvis en hel del. Det var strängt förbjudet för brudgummen att somna under bröllopsnatten. Om så skedde var han tvungen att betala böter – som gick till mera brännvin. Betalade han inte hamnade han som straff i kläm i ”Bråton”.

Dansen fortsätter och jag söker mig hemåt genom sommarnatten för att samla mig inför söndagens program.

Gudstjänst och festkonsert Under söndag förmiddag hålls en gudstjänst med spelmansinslag i Ulrica Eleonora kyrka. Då vi besökte kyrkan under lördagen passar vi nu istället på att se mer av de gamla trähuskvarteren i centrum, innan vi söker oss till Tjöck för festkonsert. Det är soligt och relativt varmt. Jens Hagback från Tjöck spelmanslag agerar speaker. Vi hälsas välkomna och han presenterar Vörå Spelmansklubb som är först ut på scen. Spelmanslaget grundades 1971 av mäs-

Kenneth Nordman emottar blommor och passar på att tacka alla som på olika sätt bidragit till stämman

19

terspelmannen Gösta Bergström. VSK inleder med den japanska sången ”Sukiyaki”. Vad passar väl bättre då sångerskan Isabella Lindell har varit utbytesstuderande i Japan.

Greger Lindell hänger upp en pappersremsa med den japanska låttexten och publiken uppmanas att sjunga med, vilket lockar fram många skratt. Därefter får vi höra ”La piu bella del mondo”. Det känns uppfriskande med inslag av låttexter på främmande språk, mitt bland det traditionella. Jubilerande Småbönders spelmanslag spelar ”Brudschottis” och ”Onnis polka”. Östra Nylands Spelmansgille, med Markus Grönqvist i spetsen, bjuder på ”Postbackens vals” och ”Lottis schottis”, den senare skriven av radarparet Benny Andersson och Björn Ulvaeus. Så är det dags för värdarna att uppträda. Tjöck spelmanslag grundades 1971 av Thure Hinds och leds idag av Kenneth Nordman.

Småningom är det alltså dags för 50-årsjubileum. Folkmusiktraditionen är stark i Tjöck – det har alltid funnits gott om spelmän. Vi får höra ”Spelmansfröjd” och ”Thures schottis”.

Innan det är Korpo spelmanslags tur håller spelmansförbundets ordförande Åsa Lillhannus ett jubiluemstal.

– Tack för det fina arrangemanget! Vi har mått bra och spelat mycket. Jag vill också tacka folkdansarna samt alla andra som hjälpt till, inleder Åsa.

Hon redogör för grundandet av Spelmansförbundet, dess historia och reflekterar över hur det ser ut idag, samt visionerar över framtiden. Den geografiska spridningen är ibland en utmaning, liksom ekonomin. Men spelmansförbundet mår bra. För tillfället är medlemsantalet kring 600 personer och det finns en återväxt i och med att nya unga kommer med. Detta öppnar upp för nya idéer, samtidigt som det förstås är viktigt att värna om det traditionella – det gäller att hitta en balans.

– Fortsätt att spela och sjunga av hjärtans lust!, avslutar Åsa.

Nu är det tid för Korpo spelmanslag. Spelmanslaget grundades av Maria Granvik och leds idag av Klas Nyström. Vi får höra ”Vals efter pappa” av Aspö-Erik – en av de första mästerspelmännen. Den andra låten blir ”Polka jam” av Klas Nyström själv.

Karlebynejdens spelmansgille spelar ”Afton på Trullön” av Per-Johan Sandström samt ”Jylhän sottiisi”. När Harpolekarna kommer in på scen är vi ungefär halvvägs i programmet. Deras far Knut Ewalds introducerade nyckelharpan från Sverige till Finland på 1970-talet. Han spelar inte själv med i gruppen längre, men barnen håller alltså traditionen vid liv. Idag får vi höra ”Tallas Kalles vals” och ”Elmers polka”. Näst i tur är Enskilda spelmän som består av spelmän som under stämman inte hör till 20

något spelmanslag. Anders Holmberg, Jan-Anders Barkar, Stefan Kuni, Synnöve Svanström, Åsa Lillhannus, Linnea Holmberg, Anders Backman och Jessica Westerholm.

Gruppen har valt att spela ”Visslanvalsen” från Pojo samt ”Holandspolka” från Bergö.

Umeå spelmanslag, under ledning av Peter Öqvist, grundades som en studiecirkel 2008 och spelar nordisk folkmusik med tonvikt på Västerbotten. När det gäller kontakten som knutits över Kvarken konstaterar Peter hoppfullt att ”Nu rullar snöbollen och den kommer att växa”. Umeåspelmännen spelar låtarna ”Polska från Ön” och ”En spelmanshälsning”. Därefter blir det en ändring i programmet. Sibbo spelmanslag har fallit bort och istället kommer en improviserad konstellation som skämtsamt kallar sig ”Inhopparna” in på scen. Vi får höra ”Annandagsmenuett” och en polska, bägge låtarna är från Tjöck.

StämmBandet, under ledning av Birgitta Beijar-Österberg, är en grupp som tycker om att göra nya versioner på gamla låtar. De hinner med tre låtar: ”Glada spelmän”, ”Backasvalsen” och ”Slangen”.

Gratulationer och allspel Det gedigna musikprogrammet är nu till ända och ordet är fritt. Stefan Skata är först ut att gratulera Spelmansförbundet och han passar på att påminna om att stämman hålls i Vörå 2021. Peter Öqvist har med sig en gåva från Umeå som han överräcker till Åsa Lillhannus och Pia-Stina Sarin. Synnöve Svanström från SLS/FMI, Tjöck spelmanslag och Smedarna uppvakar också jubilaren. AnnMari Häggman gratulerar och konstaterar att det i och med jubileumsåret har varit intressant att ta del av olika spelmansminnen och betonar att det är gemenskapen och kamratskapen som verkar vara den gemensamma nämnaren. Hon berättar några intressanta historiska anekdoter och hoppas avslutningsvis att Spelmansförbundet kan hålla flaggan högt även i fortsättningen.

Innan allspelet riktas ett stort tack till Kenneth Nordman som varit spindeln i nätet vid arrangemanget av årets stämma. Kenneth konstaterar i sin tur att man inte ordnar en stämma ensam och tackar alla som ställt upp på talkot.

Allspelet inleds med Kenneth Nordmans ”Jubileumsmarsch”. Därpå följer ”Schottissväng”, ”Vals från Mörtmark” och ett dundrande avslut med ”Finska polkan”.

Innan vi alla söker oss hemåt passar Linnea Holmberg på att välkomna oss till nästa års stämma, som hålls i Ingå 26–28.6. Lika bra att skriva in det i kalendern med en gång.

1

2

3

Bilderna till vänster: 1. Tjöck spelmanslag spelar till välkomstkaffet

2. Nytt möter gammalt: allspelsnoter på läsplatta 3. Folkmusikworkshop på Hemslöjdsgården 4. Texten till låten "Sukiyaki"

5. Handgjord skylt intill riksväg 8 Bilderna på följande uppslag: 4

1. Smedarna utanför K-market

2. Harpolekarna i Traditionshörnan

3. StämmBandet spelar vid handelshuset Corner 4. Korpo spelmanslag på huvudfesten

5. Umeå spelmanslag spelar vid Hemslöjdsgården 6. Sibbo spelmanslag vid Strandpromenaden

7. Småbönders spelmanslag i Ulrica Eleonora 8. Avbrott i dansen då man förevisar "Bråton"

9. Östra-Nylands spelmansgille vid Stortorget 5

10. Jeppo Bygdespelmäns konsert

11. Enskilda spelmän på huvudfesten 12. Tjöck spelmanslag i festdräkter 13. Storringen dansas vid Tjöck UF

14. Karleby spelmansgille vid huvudfesten 15. Vörå Spelmansklubb på Salutorget 16. Förbundets flagga vajar i vinden

21

1

2

3

4

5

6

7

8

22

9

10

11

12

13

14

15

16

23

Ett mycket aktivt buskspel är ett av Burträsksvängens kännetecken.

Foto: Greger Erikslund

Burträsksvängen 2019 – en trevlig stämma, utomlands men ändå nära Över 300 spelmän från Sverige, Norge och Finland samlades till den 44:e Burträsksvängen i Västerbotten 18-21 juli.

Festplatsen var det vackra Hembygdsområdet invid Burträsket. Smedarna från Korsholm deltog i år för första gången.

Folkmusikgruppen Smedarnas planer på en utlandsresa i år stannade för Burträsksvängen. Stämman är välbesökt och det är enkelt att ta sig dit från Korsholm.

Västerbottens Spelmansförbund står som arrangör. I praktiken sköter Hans-Ove Forssell och hans stab det praktiska.

Boendet bokade vi redan hösten innan på Burträsk Värdshus. Totalt tretton personer varav sju spelmän från Smedarna åkte iväg med Lindell Travels buss tidigt på fredag morgon.

När vi kom till festområdet på dagen var buskspelet i full gång på olika platser. Många återsåg gamla bekanta från tidigare stämmor. Riksspelmannen Daniel Nyström spelade på en utomhusscen. Musikläraren från Råneå

24

norr om Luleå spelade tvåradigt dragspel, och låtarna var främst hämtade från trakten där han bor. Han har lyckats inspirera 16 av sina elever, som nu tillsammans spelar folkmusik på olika stämmor under denna sommar. Imponerande!

Den gemensamma spelmansmiddagen på fredagen hade tillrätts av lokala stjärnkockar och smakade gott.

Middagen åts utomhus och följdes av Skellefteå spelmanslags konsert.

Sent på fredagskvällen spelade Smedarna till dans under Dan Lillas ledning i den åttkantiga danslogen. Den gamla stockbyggnaden gav en speciell spelupplevelse.

Publiken dansade till alla låtar vi spelade, på svenskars vis även till snoa och hambo. Som trummis hade vi på förhand vidtalat Keve Andersson från Burträsk. För honom var det extra spännande att spela efter många års uppehåll. Men med Keves långa erfarenhet gick spelningarna både då och på lördagskvällen bra. Våra låtlistor innehöll många gemensamma låtar. På lördagskvällen spelade vi till dansen på den nybyggda utomhusdanslaven. "Familjetangon" blev en ny upplevelse för flera av oss. Dansarna svängde om i tangotakt hållande i varandra i en stor ring, vilket betydde att även personer utan danspartner kunde delta.

På lördagen arrangerades även marknad med mat av lokala råvaror på Hembygdsområdet. Jag åt bland annat

palt med lingonsylt, hamburgare med närproducerat kött och grillad kaninkorv. Det bjöds även på många andra delikatesser. Lördagen var den klart mest besökta av dagarna. En storpublik tog del av allspelet och Burträskkursens konsert. En av lärarna vid kursen var Janeta Österberg från Korsholm med sitt dragspel. Kursen hade flera tiotal deltagare.

Vid Burträsksvängen utdelades titeln hedersspelman 2019 till Ingegerd Sandgren från Sävar norr om Umeå.

Hon har stor kunskap om folkmusik och det visade hon med sin fiol både på scenen och under buskspelet. Sina spelmansrötter har hon i Dorotea.

Syskonen Lovisa, Johan och Sandra Berggren från Lycksele fick Erik Stenbergsstipendiet och tackade genom att bjuda publiken på en fin konsert. De spelade altfiol, gitarr och fiol och tillsammans åstad kom de mycket njutbar folkmusik.

Mäsä Duo från Finland hade en välbesökt konsert på lördagen. Kyösti Järvelä och Lauri Kotamäki spelade senare till dansen och även på natten hördes deras kännspaka, busiga, musik på festområdet.

Burträsksvängen samlar det största antalet spelmän i norra Sverige och det är lätt att förstå. Programmet innehöll mycket folkmusik, stämningen var gemytlig, festplatsen var härlig och många trevliga spelmän möttes! Långt efter midnatten till söndag hördes folkmusik från en av de större gårdarna på området. Jag gick in och där satt spelmän i ring i mörkret och spelade. Jag anslöt mig och spelade med så gott jag kunde. Dessa stämningsfulla stunder bidrar säkert till att spelmännen återkommer år efter år.

Greger Erikslund

Bilderna till höger: 1. Syskonen Berggren från Lycksele med Johan

på gitarr, Sandra på fiol och Lovisa på altfiol var samspelta (Foto: Greger Erikslund).

2. Riksspelmannen Daniel Nyström från Råneå med

sitt tvåradiga durspel (Foto: Greger Erikslund).

3. Smedarna spelar upp till dans på den nya dans

laven. Från vänster Torolf Rönnqvist, Kenneth

Nils Hildén och Dan Lillas (Foto: Alice Lillas).

Granback, Greger Erikslund, Sture Wistbacka,

25

Nya skivor

LENA GRANBACK MED MUSIKER/ Vaggvisor för vuxna – äldre visor i ny tolkning Folkmusik från Finlands svenskbygder 34 Lena Granback har varit med länge i folkmusikvärlden, trots sin inte alltför höga ålder. Hon fick idén till att spela in en skiva med vaggvisor år 2009 när hon arbetade som praktikant vid Finlands svenska folkmusikinstitut i Vasa och flera av hennes vänner råkade vänta barn just då.

Under tiden vid FMI hade hon goda möjligheter att söka information – och fann mycket!

”Vaggvisan är den första formen av folklig diktning som människan kommer i kontakt med. För ett litet spädbarn är det viktigaste själva melodin, den lugnande situationen och upplevelsen av trygghet. Vid vaggan kunde man sjunga vad som helst, medan man lät tankarna flyga i väntan på att barnet skulle somna.

Det gav utrymme för spontana textvarianter och kunde också tjäna som underhållning om man var flera i stu-

26

gan. Vaggvisorna var muntra och roliga, sorgliga, skrämmande eller rent av småfräcka” berättar Lena.

På skivan medverkar också Peter Enroth, som också står för arrangemangen på skivan. Peter spelar gitarr, fiol, banjo och skedar. Richard Mitts spelar dragspel, piano och keyboard, Roger Bäck trakterar kontrabas, althorn, tin whistle, bodhrán och Stefan Backas har skött inspelningen men bidrar också med naturljud, ljudeffekter och slagverk.

Skivan är en dokumentation av tretton gamla bortglömda vaggvisor som har sjungits i Svenskfinland i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I det texthäfte som är bifogat finns korta berättelser om respektive vaggvisa, varifrån den kommer och, även på några spår, associationer och kopplingar till närliggande melodier. Arrangemangen varierar från Lena ensam på sång till stora, mångstämmiga.

Några spår som jag tycker om extra mycket är ”Stackars den som litin e” där Lena sjunger ensam, ”Jona & Schottis efter Johannes Röj” där sången om Jona i valen har gått i arv från Lenas farmor via far och till Lena – den andra delen är sedan en schottis från Malax – en käck helhet. Ytterligare en stämningsfull melodi är ”Sof du min lilla” med text av JL Runeberg och musik av Peter Enroth. En mera mustig och sedelärande vaggvisa är sedan ”Smädesång & Fyllerivisa”, två visor som utgår ifrån Pali-Maj eller Maria Johansdotter Berg, som hon egentligen hette. ”Var har du varit så länge? & Schottis från Petalax” ger en spännande kontrast mellan en tungsint vaggvisa och en, om nu inte sprittande men åtminstone betydligt mera lättsam melodi.

Vaggvisor för vuxna är ett mycket värdefullt tillskott till de skivor som redan har getts ut i Svenskfinland. Musik för barn sätts alltför

ofta på undantag som inte särskilt viktiga, vaggvisor inte minst. Med den här skivan visar Lena klart och tydligt att vaggvisor är viktiga och att även vuxna kan lyssna på dem.

Jag kommer inte att lägga Vaggvisor långt från cd-spelaren den närmaste tiden.

Skivan kan köpas i Gros bokhandel i Vasa, på Boklund.fi, i Vetenskapsbokhandeln i Helsingfors och från SLS/FMI. Den kan också streamas på Spotify, Deezer, iTunes, Google Play och Youtube Music.

PERS HANS OLSSON OCH PERS ALEXANDER OLSSON/ Två Pers Det började 1865 med Pers Olof

Andersson. Han gjorde inte många låtar själv, men lämnade efter sig en begränsad men mycket fin och värdefull låtskatt. År 1912 föddes Pers Erik som följde upp Pers Olles låtskatt och förvaltade den väl. Men han gjorde också egna låtar av vilka vi här hos oss kanske bäst känner till ”Låt till far”.

Två spelmän från Rättvik, far och son, Pers Hans och Pers Alexander, har spelat in denna skiva bestående av 24 egna kompositioner.

Några låtar finns inspelade tidigare men här finns nu samlade några av de kompositioner som Hans och Alexander har gjort. Hälften av låtarna är tillägnade någon – det kan vara ett brudpar, en jubilar, ett barnbarn eller någon annan. De övriga låtarna har uppkommit genom en stämning, en plats eller bara en regnig dag.

Några spår att nämna är ”Skänklåt till Kalle och Lisa” som tillägnades Kalle och Lisa Almlöf på deras bröllop, ”Pelle Lindströms 50-årspolska”, tillägnad munspelaren Pelle Lindström, ”Fikarasten”, som är tillägnad den så rikssvenska företeelsen kallad ”fika”. Pers Hans har själv också fått en 75-års polska av Alexander.

En skiva i yttersta Rättviksstil, som är välgjord och ståtlig. Skivan ges ut på eget skivbolag.

FJARILL/ Midsommar Duon

Fjarill består av Aino Löwenmark och Hanmarie Spiegel.

Aino är uppvuxen i Tällberg, Dalarna, men bor sedan 20 år i Hamburg, Hanmarie kommer från Sydafrika.

Aino sjunger och spelar piano, Hanmarie spelar violin och duon håller oftast sina konserter i Tyskland, men ibland kommer flickorna upp till Norden för att konsertera. Aino och Hanmari är kompisar, kolleger, mam-

mor och medmänniskor som i sin musik påminner oss om att ta tillvara ögonblicket, och inte bara låta dagarna passera. Nu senast har de under sommaren varit i Sverige flör att lansera sin åttonde skiva ”Midsommar”.

Albumet som består av 13 spår, består av traditionella folkmelodier och folkvisor men också tonsatta dikter, helt egna alster och någon psalm.

De spår som stannade längst hos mig är ”Den signade dag”, en traditionell folkvisa från 1600-talet, ”Värmlandsvisan” och ”Limu Limu Lima”, båda traditionella svenska folkvisor. Traditionellt och nyskapande går hand i hand på Fjarills skiva.

En trevlig skiva som finns att köpa på www.fjarill.de

SPÖKET I KÖKET/ Château du garage Spöket i köket, Sveriges tyngsta

folk big band, har gett ut en skiva innehållande folkmusikalisk urkraft.

Det handlar om ett svenskt/belgiskt/ danskt folkfusion-storband bestående av 10 spelmän, som hanterar såväl skira visor och polskor som käftsmälliga reels och schottisar. Man sjunger på fyra språk och spelar på ett tjugotal instrument, musiken är ur nordiska och kanadensiska folkmusiktraditioner.

Här skulle det vara läge för till exempel Kaustby-festivalen att engagera för kommande år: det är fråga om musik som man blir glad av och de har redan gjort konserter i festivaler som Tønder festival, Korröfestivalen och Godtfolk festival. Musiken är enligt gruppen själv ”solitt nedstampad i traditionell musik och tårna spretandes ut i manouche-jazz á la Zaz, fusion á la Snarky Puppy, heavy metal á la Hoven Droven och Hedningarna, och en stor dos avant-garde pop á la Frank Zappa”.

Man hör på skivan att den är gjord med en stor glimt i ögat och en klackspark, dock inte på något vis slarvigt utförd, tvärtom mycket väl bearbetad. Man har med andra ord kokat ihop en mycket välsmakande soppa.

På skivan finns 14 spår vilka alla har någon koppling till folkmusiktraditionen, även om man nog friskt har använt sin kreativitet. Bland annat har man kombinerat en ”Turlutte acadienne” från Quebec i Kanada med en ”Itkupolska” á la Tellu Turkka. Ett par andra intressanta spår på skivan är ”Ninos vaggvisa” och Jørgen Murers polka. Ett spår ännu att nämna är ”Lööf actually” innehållande en Polska från Jämtland ihopmonterad med två låtar efter Per Lööf från Ekshärad, nämligen Den innersta friden och en Halling.

Den här skivan visar att man kan göra mycket god folklig musik även om man är ett stort band. Åtminstone blir jag väldigt glad av att höra den här typen av musik, kanske delvis på grund av att jag annars hör mycket musik som är mollbetonad.

Här är det långt från moll.

Skivan finns att köpa på nätet via www.folkshop.dk och tillgänglig på alla digitala downloadbutiker och streamingtjänster.

27

Avs. Finlands svenska spelmansförbund

Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM

2020

2019

Händelsekalender 19–21.9

Folkmusikdagarna, Vasa

19.9

Konsert och spelmansjam, Vasa

20.9

Lunchkonsert i Saluhallen, Vasa

21.9

Visstuga vid Brages friluftsmuseum, Vasa

22.9

Dragspelskurs, Pargas

27–29.9 Skärikurs, Sälgrund 5–6.10

Folkmusikkurs på Rövass, Ingå

23–27.10 Womex 19, Tammerfors 9.1

Etnogalan, Helsingfors

10–11.1 Folklandia, Helsingfors–Tallinn–Helsingfors 26–28.6 SamStämt, Ingå

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi