Mellan hopp och förtvivlan

Mellan hopp och förtvivlan – i det stora och lilla…

Vi börjar med förtvivlan, så får vi vända på steken längre fram i berättelsen… Krig i Europa! En gång i tiden sa politikerna: ”Må det aldrig hända igen.” Kriget för att avsluta alla krig pågick mellan 1914 och 1918, det första världskriget. Så fel de hade. 1939 var det dags igen att blanda in hela världen i ännu ett otänkbart krig. 1968 till 1998 hade vi ”The Troubles” på den gröna iriska ön. 1991 var det dags ännu en gång, fast nu på Balkan.

24 februari 2022 var ett datum då det smällde högt, så högt att tryckvågorna i media och våra medvetanden kände av det ända hit. Till Sverige. Till oss. Fast egentligen smög det igång redan 2014… Och en hel massa andra konflikter som har en tendens att försvinna ur minnet. Det sägs att under de senaste 2000 åren har vi haft samtidig global fred under hela 50 år. Vad säger det om människosläktet egentligen? Kvinnorna i Iran dödas eller fängslas för sina slöjors skull. De slåss för sina liv och sin framtid.

Svält och elände i stora delar av den fattiga världen. Rädda Barnen skriver: ”… Enligt FN lider 345 miljoner människor av akut undernäring, en siffra som har mer än fördubblats sedan 2019. Dessutom är 50 miljoner i 45 länder på gränsen till svält. …” Miljön står under större hot än tidigare. Corona-pandemin tog udden av miljöengagemanget. Och när vi ändå talar om Corona. Stopp och belägg! – Nu räcker det!

Nu lämnar vi krig och elände och tittar oss omkring lite i närområdet. Vad händer här i gamla Sverige? Vi ska visst bli medlemmar i NATO tillsammans med vårt östra broderland, om inte En Viss Erdogan sätter turkiska käppar i hjulen. Vi lämnar vår alliansfrihet efter många år, en alliansfrihet som hela tiden, i smyg - in spe - spelat under täcket med Vissa Västliga Vänner. Så mycket för det.

Äntligen har vi fått en regering. Vi får väl se hur det går, om denna regering ska lyckas bättre än tidigare regeringar vars fel det mesta är, oavsett färg och höger-vänster-skala, beroende på vem man frågar.

Lite vardag!

Nu åker vi och handlar, men först måste vi tanka bilen. Så dyrt det har blivit; det gör ont i kontokortet. Ojsan! Matkassen blev 100 kronor dyrare än förra gången vi handlade. Ännu mer ont i kontokortet. Nåja – jag fick full tank och mage i alla fall. Det börjar dra sig mot vinter. Skrot och skräp: elpriset har gått upp. Det kommer bli en kall vinter sägs det, trots att mängden rönnbär inte är direkt överdriven… Jag tror jag ska ta en kopp kaffe. Kaffet, ja! Det är ju jättedyrt. Utan kaffe stannar Sverige. Och Finland, som är världsmästare på att dricka kaffe i mängd. En Viss Erdogan har ju sitt turkiska kaffe, så han får vara glad och tillfreds över det… Lite hopp om framtiden och mänskligheten Krig har ju en tendens att ta slut med tiden, så vi lämnar det därhän just nu. I alla fall själva krigandet.

“Däremot finns det goda krafter som gör sitt bästa för att bistå dem som behöver hjälp, dem som drabbas.”

Ett bra exempel är OperationAid. På deras hemsida kan man läsa: ”OperationAid - en välgörenhetsorganisation som hjälper Ukraina. OperationAid fokuserar främst på att identifiera de mest akuta behoven, samla ihop medel och införskaffa samt leverera humanitärt bistånd och medicinsk utrustning till Ukraina, till de platser där de behövs som mest.” Nu vet vi att Ukraina bara är en av alla hot spots i världen, men den ligger nära oss geografiskt och kulturellt, så det är lätt att man glömmer andra. Dra ditt strå till stacken och hjälp dem som behöver, oavsett om det är genom Röda Korset, Rädda Barnen eller genom kollekt i Svenska Kyrkan eller andra.

“Det är snart jul; vi har som regel de klappar vi behöver, de flesta av oss. I tider som dessa kan det vara läge att tänka på andra…”

Vad var det vi sa? Dyrt att tanka? Det är väl ganska korkat, men jag toppfyller alltid tanken så jag har nära till full tank varje gång istället för att låta den gå tom. Det känns inte så tröstlöst då, trots att det blir lika dyrt. En liten illusion som gör det lättare att klara vardagen.

Mat finns i affärerna; vi har möjlighet att handla. Vi har möjlighet att äta oss mätta, även om vardagslyxen kanske får skruvas ned en aning. Ingen fängslar min fru för att hon låter sitt långa hår fladdra fritt i vinden. Fram för fritt fladdrande frisyrer, helt enkelt! Jag har en bostad jag kan värma upp så jag inte behöver frysa. Jag kan tända lampor vid behov och nyttja vatten och avlopp till det ena eller det andra. Våra nyhetsprogram rapporterar utan rädsla för att stängas ned. Inga journalister kastas i fängelse, möjligen med undantag av Jan Guillou, men det var ett halvsekel sedan…

Kaffet är dyrt, men gott. Det värmer. Ja, det är dyrt, men det finns så mycket annat som är dyrt. Behöver jag ha alla streamingtjänster jag prenumererar på? De visar ju ändå bara samma gamla filmer, och är betydligt dyrare än kaffe.

“Vi har det trots allt rätt så bra här i Sverige, Östergötland, Finspång och Rejmyre och alla andra små ställen i vår Herres hage, så bra som omvärlden och situationen tillåter oss att ha…”

Medlemskapet i Svenska kyrkan är också som en form av prenumeration. Det kan jag säga upp om jag vill, men det vill jag inte. Det är inte av egoistiska skäl, utan helt andra. Solidaritet är ett av dem…

Roger Hedin