Issuu

n Nylan ds brigad - en del av Marine

Nr 4 december 2018 årgång 78 Möjligheternas brigad

Bild: Robin Bucher

Fanbäraren 6 9 14 20 24

4/18

Sverige och Finland – tillsammans skapar vi stabilitet

Chefen för Amfibieregementet i Sverige berättar om samarbetet med Nylands brigad.

Framgång och idrott på brigaden Sergeant Benjamin Tulonen berättar om brigadens idrottsmöjligheter och den senaste tävlingen.

Internationella möjligheter – Amphibious Task Unit

En före detta ATUist berättar om sina upplevelser som fredsbevarare i Libanon.

Trident Juncture

ATU deltog i den stora NATO-ledda övningen i Norge, där flera länder deltog.

Northern Coast Nylands brigad var med i den internationella övningen som utspelade sig på Hangö udd.

4 Brigadkommendörens krönika 5 Ledare 6 Sverige och Finland – tillsammans skapar vi stabilitet 7 Från pionjär till pilot 9 Joel Harkimo – då och nu 10 Framgång och idrott på brigaden VKY 14 Internationella möjligheter – Amphibious Task Unit 16 Vår brigad - jämlikhetens brigad

Redaktionsråd Redaktionsråd

Ansvarig utgivare

Ordförande Ordförande

Chefredaktör

Kommodor Arvi Tavaila Kommodor Arvi Tavaila

Medlemmar Medlemmar

Chefredaktör Hugo Pipping Chefredaktör Hugo Pipping Kommendör Sami Jaakkola Kommendör Jörgen Engroos Kommendör Matti Linteri Kommendör Sami Jaakkola Kommendör Tapani Kommendör MattiLinnamaa Linteri Kommendörkapten Mikko Rundelin Kommendörkapten Andreas Jung Kommendörkapten Timo Oksanen Kommendörkapten Mikko Rundelin Saara Sjöblom Kommendörkapten Timo Oksanen Hanna SaaraTallberg Sjöblom Jägare Max Kopra Hanna Tallberg Jägare Robin Bucher Jägare Walter Lüttge

Kommodor Arvi Tavaila Hugo Pipping, chefred.fanbararen@gmail.com

Ekonom

Karl Johan Kähkönen

Korrektur & översättning Saara Sjöblom

Grafiker

Jägare Robin Bucher

Redaktör

Jägare Max Kopra

20 24 25 26 28 30

Ett kustjägarkompani från Nylands brigad deltog i övningen Trident Juncture i Norge Northern Coasts 18 – en lärorik övning för oss alla Militärpastorns julhälsning Beväringsblogg Hänt på brigaden Gillets info

Redaktionens adress

Fanbäraren Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion.fanbararen@gmail.com Tfn 0299 339 102

Tryckeri:

Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga:

3000 exemplar, 4 nr/år & e-version ISSN 0358-1268 Fanbäraren Aktia FI97 4055 4350 0040• 3/2016 63

Brigadkommendörens krönika Brigadens höst har präglats av stora övningar, senast av övningen Rantasapeli på Hangö udd tillsammans med Gardesjägarregementet, och före det av de stora internationella övningarna Northern Coasts och Trident Juncture. I synnerhet övningen Northern Coasts var viktig inte enbart för marinen utan för hela samhället, eftersom man där, förutom de vanliga maritima operationerna, övade även Försvarsmaktens nya lagstadgade uppgift, mottagande av internationellt stöd.

I denna övning och i Nato-övningen Trident Juncture övade brigaden tillsammans med Hollands och Tysklands marininfanteri, men Amfibieregementet från Sverige kvarstår också i framtiden som vår närmaste partner. Därför gläder det mig att i denna Fanbärare kunna förmedla regementschef överste Patrik Gardestens hälsningar. När året nu börjar närma sig sitt slut vill jag tacka Gillet och dess mångåriga ordförande Bernt Ehrnrooth samt alla andra organisationer och föreningar, som stöder brigadens verksamhet och gör det möjligt för oss att belöna några beväringar med stipendium vid hemförlovningen. Jag vill i synnerhet tacka brigadens personal och beväringar

Fanbäraren • 4/2018

för väl utfört arbete. Trots knappa finansiella och personalresurser har vi på ett utmärkt sätt klarat av såväl vardagen som de nämnda stora övningarna. En finländsk beväring har ingenting att skämmas för i jämförelse med en utländsk militär. Jag vågar påstå att vi ofta behärskar grundläggande saker ute på stridsfältet, som till exempel ljud- och ljusdisciplin i mörkret bättre än våra utländska partner, och likaså det engelska språket. Allt detta bevisar att Finlands försvarslösning, allmän värnplikt, fungerar väl och producerar de trupper som behövs för landets försvar!

I allt det vad jag skrivit ovan är samarbete och sammanhållning nyckelorden för framgång. Jämlikhet i sin tur säkerställer att alla har samma chanser att söka sig till nya uppgifter. Sammanhållning och jämlikhet bidrar i hög grad till att brigadens anställda genom åren har avancerat till intressanta uppgifter både inom Försvarsmakten och i det civila. Det gamla goda mottot, man lämnar inte sin kamrat, är samtidigt enligt mitt tycke en nödvändighet och en ytterst stor styrka, också i det civila. I livet finns alltid stunder, då var och en av oss behöver stöd. Var inte rädd för att be om det. Och tvärtom, fråga hellre för ofta än för sällan,

hur stridsparet i ledet och våra nära och vänner på hemmafronten har det. Det borde man göra året runt, men en synnerligen lämplig tid för det är just nu, när det är dags att varva ner och tänka på julens budskap. Med en önskan om en fridfull jul

Kommodor Arvi Tavaila

Ledare Möjligheter, potential, sätt att påverka… tillvägagångssätt att uppnå mål. I krig är nästintill alla metoder tillåtna för att uppnå landets målsättningar. Då nya sätt att påverka människor och samhällen uppstår till följd av nya teknologier och fusion av sådana uppstår även nya möjligheter till krigföring. Exempelvis internet och vårt tilltagande beroende av den medför en relativt ny sårbar infrastruktur för vårt samhälle. Nya rön inom artificiell intelligens, robotik och bioteknologi är bara några av de teknologier som vi kan se närma sig vid horisonten och som kommer att hämta med sig fantastiska möjligheter till förbättringar på otaliga fronter, men även möjligheter till skrämmande nya former av krigföring. Blotta existensen av dessa möjligheter gör att vi kommer att vara tvungna att försvara oss mot dem eller förbli i fara. I detta nummer av Fanbäraren kommer vi inte att bekanta oss med framtida faror eller ens hur vi i dagens läge förbereder oss för att skydda oss för dem, men det gör gott att minnas att praktiskt taget alla aspekter av militärens funktioner i dagens läge har förändrats till följd av uppfinningar inom de senaste hundra åren, och att de högst sannolikt kommer att göra det igen. I och med alla de nya formerna av krigföring har det uppstått nya sätt för oss att för-

svara oss, och därmed har även flera nya ansvarsfulla uppgifter skapats inom försvaret, såsom piloter, stridsdykare och kodare. Den vida bredden av karriärer och arbetsuppgifter som finns inom brigaden och försvarsmakten i dagens läge talar om vår försvarsförmåga och om de framsteg som skett för att trygga den. Försvarets mål är att säkerställa vårt lands frihet, och det innebär att vi bör göra allt vi kan för att bevara vår självständighet, vår livsstil och våra värden. För att kunna behålla våra värden måste vi också leva upp till dem, i synnerhet då vi vill försvara dem. Detta är speciellt viktigt att minnas då vi planerar hur vi skall skydda oss för nya hot. Fastän det ibland kan hända att man känner att ett värde verkar hindra ett effektivt försvar kan det likväl visa sig vara en stor rikedom och möjlighet. Ett av de grundläggande värdena vi har i vårt samhälle är jämlikhet, vilket kan uttryckas som en vilja att ge alla individer samma möjligheter i livet. Jag vågar påstå att vi genom att upprätthålla en militär där vi alla har jämlika möjligheter och där vi håller oss borta från diskriminering av varken kön, sexuell läggning, kultur eller andra aspekter som är ovidkommande för duglighet till tjänst, inte bara kommer att ha en mer inkluderande och pluralistisk försvarsmakt, utan

även en mer vidsynt, kreativ och spänstig sådan. I detta nummer kan vi se hur vi stärker dessa värden i samhället genom gott exempel. För dem som arbetar för Nylands brigad är möjligheterna exakt desamma oberoende av kön eller andra skillnader, och bland dessa möjligheter finns allt från olika utbildningar för beväringar, vapenslag och roller för befälet, som kan vara gynnsamma även i det civila, till kreativa arbetsuppgifter som kräver mycket annat än att bära vapen. Hugo Pipping Chefredaktör

Fanbäraren • 4/2018

Sverige och Finland

– tillsammans skapar vi stabilitet I slutet på 1990-talet inleddes ett militärt bilateralt samarbete mellan Sverige och Finland som involverade Amfibieregementet och Nylands brigad. Inledningsvis genomfördes samarbetet i huvudsak mellan förbandens respektive kustjägarkompanier och då med fokus på gemensamma utbildningar och övningar. Erfarenheterna av samarbetet utvecklades efter några år till att omfatta stora delar av förbanden och med den utökade målsättningen att utveckla en gemensam amfibiestyrka. En svensk-finsk amfibiestyrka började ta form och benämndes Swedish Finnish Amphibious Task Unit (SFATU). Under de gångna 20 åren har gemensamma utbildningar och övningar bedrivits såväl i Sverige som i Finland. Fokus har varit att genom en stegvis förmågeutveckling och en gemensam värdegrund utveckla en amfibiestyrka för uppgifter inom hela konfliktskalan. Med stöd av de senaste årens politiska beslut och avtal har samarbetet fortsatt att utvecklas i positiv riktning. Sedan 2014 finns ett gemensamt målsättningsdokument för utvecklingen av SFATU. Idag vilar samarbetet inom SFATU på en stabil grund, där de senaste årens övningsverksamhet väl möter de krav som ställs inom ramen för utvecklingen av SFNTG och målbilden att nå full

Fanbäraren • 4/2018

operativ förmåga 2023. Förutom förbandsövningar mellan Amfibieregementet och Nylands brigad har samarbetet utvecklats till att omfatta även ledningsträningar, funktionsövningar samt kortare utbyten av officerare och specialistofficerare. Som stöd till detta genomförs med regelbundenhet stående chefs- och planeringsmöten mellan de två förbanden. Samarbetet mellan Amfibieregementet och Nylands brigad stärker vår gemensamma försvarsförmåga och bidrar till stabilitet i vår region. Omlokalisering av försvarsgrensstaber Från årsskiftet 2018/2019 etableras försvarsgrensstaber och som utlokaliseras från Stockholm. För marinen innebär det att vår chef, marinchefen med marinstaben, är grupperade på Muskö, omedelbart söder om Berga. I och med att Sverige nu får en mer redundant ledningsförmåga och mer självständiga och starkare försvarsgrenschefer ökar vår militära förmåga. Amfibieregementet - möter den förändrade omvärlden Amfibieregementet är idag ett starkt regemente med vältränade, bra utrustade och personellt väl uppfyllda krigsförband. Vår

verksamhet präglas av professionalism, viljan av att vara bäst och en mogen ödmjukhet inför de uppgifter vi åläggs. Implementeringen av det nya personalförsörjningssystemet, trebefälssystemet, stärker förbanden ytterligare. För att möta en förändrad omvärld med en ökad militär aktivitet i vårt närområde, tillsammans med ett Europa som står inför en oviss framtid, står det svenska samhället inför ett antal förändringar som alla syftar till en stärkt gemensam krishanteringsförmåga. För Försvarsmaktens del innebär det en utveckling som ska ge en ökad militär förmåga. Förmågeutvecklingen gäller även den svenska marinen, som har en allt viktigare roll i fred, kris och i krig. Den viktigaste och mest påtagliga förändringen är förmodligen

att pliktlagen åter aktiverats och antalet rekryter som utbildas nu stadigt ökar. I skrivande stund är det cirka 180 rekryter som gör sin militära grundutbildning vid förbandet och under sommaren 2019 rycker drygt 300 nya rekryter in. Med ett ökat antal rekryter skapar vi förutsättningar för tillväxt och ökad personalförsörjning för en större insatsorganisation. För att möta de ökade volymerna etablerar jag en utbildningsbataljon på regementet med ansvar för all produktion av övning, utbildning och träning som krigsförbanden behöver.

10 åren där exempelvis våra stridsbåtar förnyas och livstidsförlängs, nya vapensystem testas och andra moderniseras eller byts ut.

Krigsförbandens materiel omsätts under de kommande

Insatsen har gått bra och mina medarbetare löser ställda upp-

Parallellt med vår pågående förbandsproduktion på Berga och i Göteborg har Amfibieregementet även ansvaret för det svenska truppbidraget till MINUSMA MALI, MA 08, med insatstid maj – december 2018. Drygt 300 svenska soldater och befäl bidrar till fred, stabilitet och säkerhet i centrala Mali med camp utanför Timbuktu som utgångsgruppering.

gifter med bravur. Nu stundar den svenska vintern och vår vardag kommer att präglas av soldat- och förbandsutbildning i förhållanden där vi härdas av mörker, kyla, snö och is. Inget kan väl vara vackrare än en skärgård klädd i vinterskrud! Jag vill avsluta med att önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Vi ses 2019!

Överste Patrik Gardesten Chef Amfibieregementet

Från pionjär till pilot Jag lägger sista handen vid denna artikel hemma, efter en distansarbetsdag. Jag har idag förberett en rapport över en övervakningsgranskning, fattat ett tillståndsbeslut angående en tysk operatörs användning av en obemannad flygfarkost i Finland, läst och svarat på e-postmeddelanden samt pratat i telefon om undersökning av flygolyckor, batterier till mini-UAV-utrustning och ett möte för den grupp som planerar flygutbildningen. Det var inte riktigt en sådan arbetsdag som jag kunde föreställa mig när jag som ung premiärlöjtnant inledde min militära karriär vid Nylands brigad 1999.

Jag fick i slutet av kadettskolan välja antingen Karelska brigaden, Kajanalands brigad eller Nylands brigad som tjänstgöringsplats. Både Vekaranjärvi och Kajana föreföll väldigt avlägsna i det skedet, så Ekenäs och närheten till huvudstadsregionen drog det längsta strået. Visserligen fick man som ung Uleåborgare med en sjua i svenska under gymnasietiden fundera litet hur det skulle gå med språket. Nåja, i det stora hela gick det bra. Ibland var det litet mera utmanande - den första uppgiften jag fick i pionjärkompaniet var att hålla en lektion om rättsvård för

rekryterna i enheten. Jag hoppas att ingens rättskydd äventyrades på grund av min aningen stapplande presentation. Jag märkte snart att min auktoritet Fanbäraren • 4/2018

inte minskades av att jag ibland fick fråga beväringscheferna hur man säger en sak på svenska. Och medan månaderna gick fick jag märka att jag allt mera sällan behövde ställa den frågan. I det skedet av min militära karriär var synen på arbetet som militär mycket jordnära: sluten ordning, pionjärfärdigheter under specialutbildningsperioden och sedan att lära ut en pionjärplutons verksamhet. Datorer och pappersarbete var sådant som chefen och enhetsfältväbeln sysslade med. Eller sedan ”farbröderna” vid staben. Slips bar jag ett par gånger per år då det ordnades något festligare evenemang vid brigaden. Om någon i det skedet skulle ha påstått att jag en dag skulle producera mera styrdokument för militär luftfart än krigstida trupper skulle jag ha betraktat den personen som minst sagt litet underlig.

Fanbäraren • 4/2018

Bild: Tommi Toikander/Utin jääkärirykmentti

I samband med att jag utexaminerades från kadettskolan sökte man unga officerare att utbildas till helikopterpiloter. Man hade fattat beslut om att skaffa nya transporthelikoptrar och det växande vapenslaget behövde mera arbetskraft. Jag blev slutligen vald, och min knappt två år långa tjänstekarriär vid Nylands brigad upphörde 1.4.2001 i och med att jag förflyttades till Uttis jägarregemente. I Uttis tjänstgjorde jag som helikopterpilot, vice enhetschef, enhetschef, sektorchef och underhållschef innan jag förflyttades till Flygstaben. Numera tjänstgör jag vid myndighetsenheten för militär luftfart som luftfartsinspektör inom armén. Som ett arv från Nylands brigad har jag fortfarande en rätt god förmåga att läsa och tala svenska, som jag ofta har haft nytta av i mitt arbete. Jag klarar av att förstå svensk dokumenta-

tion som berör mitt område och jag kan vid behov sköta ärenden med mina kolleger i vårt västra grannland. Nu för tiden, då jag själv blivit en av ”farbröderna” vid staben och då mitt huvudsakliga arbete inte på många år har varit att flyga, utan dagarna har fyllts av sådana saker som jag beskriver i det första stycket, har jag i allt högre grad kommit att uppskatta det språkliga kapital som jag fick i Dragsvik. Saker som jag saknar från tiden i brigaden är en god arbetsgemenskap, fin atmosfär samt en klubbkultur som jag aldrig mött någon annanstans. Major Jani Kortesluoma

Joel Harkimo - då och nu

Klockan är lite efter fyra på eftermiddagen. Vi befinner oss under Hartwallarenan i Böle, och vid andra sidan av bordet smuttar Joel Harkimo på en varm kopp kaffe. Han är lugn och avkopplad, som om arenans tyngd ovanför oss inte berör honom det minsta.

Som Beväringskommitténs ordförande ordnade han möten, skrev protokoll och organiserade olika evenemang, till exempel arrangemangen för hemförlovningsfester. Utöver det jobbade han för att förbättra verksamheten samt föra den framåt.

“Jag ryckte in på sommaren 2010 i kontingent 2/10”, säger Harkimo. “Jag bestämde i ett tidigt skede att jag ville tjänstgöra i ett år. Jag trodde att militären skulle vara en bra upplevelse, och det håller jag fast vid än i dag.”

“Efter militären jobbade jag med Jokerits evenemang, och året jag spenderat i militären var nog till nytta, både halvåret som vanlig soldat och halvåret som ordförande. Det var mycket stress, men jag kände till hur jag fungerade under sådana förhållanden, och organisationsförmågan jag fått i Beväringskommittén var också till nytta.”

Efter grundperioden fortsatte Harkimo på kustjägarlinjen på Underofficersskolan, där han utbildades till undersergeant och chef för nästa kontingent. Harkimo hade dock större ambitioner. “Beväringskommittén sökte en ny ordförande. Jag anmälde mig och blev utsedd till nästa ordförande. Jag är nöjd med mitt val. Som Beväringskommitténs ordförande fick jag se båda aspekterna av militärtjänstgöringen. Under grundperioden och senare under ledarutbildningen på kustjägarlinjen lärde jag mig att fastän det gör ont och är svårt, så är det bara att bita ihop och slutföra uppgiften. Uppgiften som ordförande var krävande på ett annat vis, jag hade att göra med andra sorters människor och arbetsuppgifter. Man skulle kunna säga att det var lite som att sköta ett företag”, säger han och småskrattar.

Vissa upplever militären som något negativt, både individuellt och sett ur samhällets synvinkel. Speciellt kan tjänstgöringen ses som ett bortkastat år och något som äter upp för mycket pengar ur statskassan. Harkimo är av annan åsikt. “Jag tror att militären är en bra sak. Visst, ibland kan det kännas tungt och onödigt, men man mognar oerhört mycket under sin tjänstgöringstid, inte bara som soldat utan ocks som människa. Man lär sig hur ens huvud fungerar under stress och press, och man lär känna sig själv, vem man är och vad man vill. Man utvecklar sociala förmågor och lär sig att umgås med olika människor, något som är väldigt viktigt i dagens värld. Betänketiden som militären ger är speciellt viktig för de som

funderar vad de vill göra efter militären. ” Trots militärens positiva sidor medger Harkimo att det även finns negativa. Militären är dyr, men den är också viktig för det finländska samhället. Fastän militären och värnplikten är svåra frågor som många tvistar om skulle han nästan stå bakom dem som de ser ut i dag. “För övrigt tycker jag att Nylands brigad är väldigt viktig för finlandssvenskar. Det är en samhörighetsgrej, Dragsvik kommer förr eller senare upp i konversationen. Brigaden ger en svenskspråkig identitet som binder de flesta finlandssvenskar över stora geografiska områden, vare sig vi talar om Österbotten eller Nyland, men den är bra för andra också - många finnar kommer till Nylands brigad för att lära sig svenska. Nylands brigad är något speciellt, och jag är jätteglad över att ha utfört min värnplikt just där.” Jägare Max Kopra Redaktör

Joel Harkimo som ordf. för BevKom

Fanbäraren • 4/2018

Bild: Beväringskommittèn

Framgång och idrott på brigaden Sergeant Benjamin Tulonen har under sin tid på brigaden visat att man inte ska räkna bort Nylands brigad i idrotten. Den här idrottsförmågan har gång på gång placerat sig mycket väl i olika tävlingar, och brigaden har mycket att tacka honom för. Men hur mycket har han att tacka brigaden för; erbjöd brigaden honom möjlighet att idrotta och målmedvetet träna sina grenar? Jag träffar Tulonen i brigadens idrottshus. Vi är omgivna av ljudet av inneskor som gnisslar mot golvet, bollar som studsar och beväringarnas glada rop. De har fullt upp med att spela futsal, och en glad atmosfär genomsyrar huset. “Så här när jag ser tillbaka på min tid här kan jag nog säga

Fanbäraren • 4/2018

att möjligheterna har varit relativt bra”, säger han. “Förstås finns det utmaningar och saker som kan förbättras. Exempelvis så erbjuder brigaden bara 15 idrottskommenderingsdagar, d.v.s. dagar då man kan delta i olika idrottsevenemang. Men sen igen så förstår jag varför Försvaret finns. Man får helt enkelt kompromissa.” Han menar att det i början av sin beväringstid var onödigt svårt. Bättre information om de möjligheter som finns rekommenderas. Han uppmanar också att stampersonalen skulle vara mera villiga till kompromiss. “De flesta utbildare gillar inte alltid att man är borta från deras utbildning”, säger han och småskrattar. “Men för att

det ska funka måste man kunna kompromissa. Det är ge och ta som gäller; om man jobbar hårt på utbildningen så är utbildarna villigare att släppa iväg en på idrottsevenemang.” Tulonen deltog i somras i orienteringstävlingar på Jägarbrigaden i Rovaniemi, där han klarade sig mycket väl. I den individuella tävlingen placerade han sig bland de tio bästa- en mycket stark prestation, med tanke på att över 300 beväringar deltog i tävlingen. Efter en välförtjänt vila blev det följande kväll dags för patrull-FM, där en patrull måste samarbeta för att hitta alla kontroller som är utspridda i den svårframkomliga terrängen. Kaptenlöjtnant Daniel Forsell

planerade rutten med Tulonens hjälp, och tillsammans lyckades de smida en mycket bra plan. De sökte upp alla kontrollerna parvis, så att Tulonen orienterade tillsammans med elev Vesa Lahtinen- som han orienterat med i det civila- och Forsell med elev Ilari Visuri. “Vi hade ett bra samarbete och sammanhållningen var på topp”, säger Tulonen. “Före målet fanns det en samlingskontroll där hela patrullen skulle samlas, varifrån vi alla skulle löpa i mål. Jag tror att vi väntade på sin höjd 20 sekunder på Forsell och Visuri- vi hade planerat tidsanvändningen mycket väl. Sedan sprang vi i mål, och placerade oss ungefär nio minuter bakom de bästa lagen- av vilka alla var idrottsskolor.”

Därefter följde en dagsetapp, där lagdeltagarna individuellt skulle leta upp kontrollerna. Efter att ha navigerat sig fram, hittat alla kontrollerna och samlats igen på en samlingsplats blev det dags för laget att ta sig vidare i tävlingen. Efter en snabb marsch till nästa punkt prövades deltagarnas precision i skytte, och efter ännu en marsch skulle laget ha krafter kvar att kasta granater.

fyra”, säger Tulonen och småskrattar. “Vi skulle nog ha haft en chans till silver om skyttet skulle ha gått bättre.”

“Jag sprang en två kilometer längre rutt då vi samlade alla kontroller, eftersom vi i laget kom fram till att jag springer snabbast. Planeringen var återigen god och vi väntade inte länge vid samlingsplatsen. Skyttet gick riktigt bra, medan krafterna började ta slut vid granatkastningen - av tolv kastade granater träffade vårt lag bara

“Det känns alltid bra att få medalj, särskilt som man har kämpat för den”, säger Tulonen. “Och det var väldigt, väldigt länge sedan det här hände senast. Jag är mycket stolt.”

Trots en tuff konkurrens, jobbig terräng och hårda prövningar lyckades laget ta hem bronsmedaljen, och hela laget- som bestod av Tulonen, Forsell, Lahtinen, Visuri, Tobias Ekholm, Juho Tuikkanen och Algot Silvennoinen- kunde pusta ut.

Jägare Max Kopra Redaktör

Bild: Stolta pristagare. Från vänster elev Ilari Visuri, elev Vesa Lahtinen, sergeant Benjamin Tulonen, Kaptenlöjtnant Daniel Forsell

Fanbäraren • 4/2018

VKY

Virtuaalinen Koulutusympäristö Den virtuella utbildningsmiljön I en liten ödmjuk byggnad av rött tegel sitter tre stycken beväringar i en sal fylld med led efter led av datorer. Få beväringar känner till dem, och ändå är deras arbete ovärderligt för den militära utbildningen. Just nu är salen tom, sånär som på de tre musketörerna, men då och då fylls den upp av ivriga soldater som ser fram emot utbildningen. “Vi använder oss av en stridssimulator, Virtual Battlespace 3 (VBS).” säger de. “Målet med simulatorn är att stöda stridsutbildningen med virtuella hjälpmedel. På så sätt får både gruppen och den enskilda soldaten erfarenheter som den vanliga utbildningen inte kan ge.” Simulatorn är gjord för militärt bruk, och är därför så realistisk som möjligt. Utbildarna kan beställa ett scenario som de vill att beväringarna ska övas i; det kan handla om att avvärja

Bild: Robin Bucher

Fanbäraren • 4/2018

fiender, attackera, eller att inta en byggnad. Spektrumet är brett, och de kan själva forma och designa uppgiften så som situationen kräver. “I simulatorn kan man se allting i repris, vilket gör att alla kan följa med utförandet från början till slut, och utbildaren får en mycket bättre helhetsöverblick. Detta är inte möjligt i den vanliga utbildningen, och i skogen sker utförandena oftast bara en gång. Så är inte fallet med simulatorn. Vi kan öva tills allting sitter som det ska.” Vissa dagar håller de utbildning för de övriga beväringarna, och då går de först igenom grunderna i simulatorn, för att sedan gå igenom olika scenarion med gruppen. Däremellan jobbar de med att förbättra simulatorn och den allmänna verksamheten. “Vårt högkvarter ligger i Parola, och mycket av vår tid går åt till att verkställa uppgifter vi fått därifrån. Det gäller för det mesta

att förbättra simulatorn och koordinera den nationella utvecklingen av VBS.” Det är meningen att alla beväringar ska få utbildning i simulatorn, och den har setts som ett positivt tillägg i utbildningen. I simulatorn kan den fysiska aspekten glömmas för stunden, och beväringarna kan fokusera på det väsentliga i utbildningen. När undervisningen är roligare och intressantare, då lär de sig bättre också. “Simulatorn är förstås ett komplement till terrängutbildningen, men som sådant fungerar det väldigt bra. Många upplever att de får ut något av utbildningen. Till exempel får beväringarna smaka på fiendekontakt i simulatorn, vilket inte övas särskilt mycket på skjutbanan, där elden är väldigt ensidig.” Försvarsmakten siktar på en högre användning av simulatorn i framtiden; även på Nylands brigad finns det utrymme för en flitigare användning. Många har ändå höjt på ögonbrynen och undrat vad skillnaden är mellan simulatorn och vanliga spel. “Det är väldigt viktigt att man förstår att det här inte är ett spel.” säger de och skrattar lite grann. “Beväringarna kommer inte hit för att spela; de kommer hit för att lära sig. Allting som finns i simulatorn har vi gjort själva, och allting som händer under utbildningen sker interntvi kontrollerar att allt går rätt till.” Jägare Max Kopra Redaktör

Bild: Beväringskommittèn

Internationella möjligheter - Amphibious Task Unit Mitt namn är Anders och jag har jobbat som fredsbevarare i Libanon i 4 månader. Jag har gjort beväringstjänsten i Nylands brigad i Dragsvik. Jag hade under en lång tid tänkt mig att jag skulle vilja åka på fredsbevarande uppdrag någon gång i livet. Därför sökte jag in till ATU-linjen i Dragsvik, så att mina chanser att åka skulle vara så stora som möjligt. Jag visste att det skulle vara tufft, men jag hade bestämt mig att jag skulle göra det så bra som jag bara kunde. Vår kurschef i ATU var väldigt sträng, men också mycket sakkunnig. Han var en bra utbildare och gjorde utbildningen mycket intressant. Efter militärtjänsten hemförlovades

Fanbäraren • 4/2018

jag som sergeant och anmälde mig till beredskap direkt när jag kom hem. Jag fick sen efter ett par månader ett erbjudande att åka som fredsbevarare till Libanon. Jag tackade naturligtvis ja och började snart därpå fredsbevararutbildningen i Säkylä. Eftersom jag nyligen hade varit i armén och gått ATU-linjen var mina kunskaper färska och utbildningen i sig gav inte så mycket nytt, men det är alltid bra med repetition av saker man kommer ihåg men kanske inte behärskar fullt. Utbildningen tog 5 veckor. Min uppgift i Libanon var PST eller panssaritorjunta, vilket betydde att jag hade ansvaret att använda vår

grupps NLAW ifall det behövdes. Det började med vapenslagsutbildning som tog en vecka, och jag som aldrig ens hade sett en NLAW fick lära mig någonting helt nytt. Efter den veckan började vi med allmän krishanteringsutbildning, och där ingick allt man kan behöva för att kunna jobba som fredsbevarare i Libanon. Till exempel fick vi utbildning i deras kultur och hur man ska uppföra sig, men också i stridstekniker och vad man gör ifall man hittar en bomb etc. När utbildningen var över hade vi en tre veckor lång period då vi fick vara hemma med familjen och vila innan vi for iväg på operationen. Men de tre veckorna

kändes som tre dagar, och sen kom dagen då vi skulle åka iväg. Flyget gick från Tammerfors och man såg på de flesta att de var ganska nervösa. Efter en helt normal flygtur landade vi i Beirut, och där väntade ett par bussar på oss. Landet är rätt litet, men eftersom vägarna är i dåligt skick och väldigt krokiga tar det länge att köra relativt korta sträckor. Området vi bodde på var litet och vi kunde inte röra oss utanför vår camp ifall vi inte hade uppdrag, och dagarna kunde därför emellanåt kännas ganska långa. Som tur var hade jag bra sällskap. Som sysselsättning hade vi ett inne- och utegym, kampsportshall och vår så kallade ”Suomi talo” där det fanns playstation, pingisbord och finsk mat, såsom rågbröd och korv.

Som helhet var min resa fantastisk och jag tycker att man, om man har tänkt på att eventuellt skicka in beredskapspappren, ska göra det. Man kan alltid tacka nej efteråt, men för mig personligen har det varit en härlig upplevelse. Sergeant Anders Svels

Vårt uppdrag i Libanon var att hjälpa Libanons armé upprätthålla fred i landet och se till att ingen bryter mot landets lagar. Det kan vara t.ex. olaglig jakt eller överträdelse av ”the blue line”, som är Libanons gräns mot Israel. Detta är inte alltid lätt eftersom LAF (lebanese armed forces) eller Libanons armé inte själva alltid bryr sig om de egna lagarna. Vi hade också som uppgift att utbilda LAF i olika saker. Jag fick själv vara med och utbilda dem på skjutbanan samt strid i bebyggelse, vilket var bland de bästa upplevelserna jag har från Libanon, eftersom vi då fick lära känna några av de libanesiska soldaterna.

Bild: Anders Svels som fredsbevarare i Libanon

Fanbäraren • 4/2018

Allt är möjligt 2015: GRKK:s dåvarande kompanichef, kaptl Jenni Bäck med Marinens Riddarpokal och vice kompanichef, löjtnant (numera premiärlöjtnant) Joakim Borgar med vandringspriset för Finlands bästa granatkastarkompani för andra året i rad i famnen.

Vår brigad

- möjligheternas brigad ”Nå, berätta nu hur det är att vara kvinna i armén! Hur klarar du dig där med alla pojkarna?” En mindre sällsynt fråga, som fortfarande ställs till de flesta kvinnor som väljer den frivilliga militärtjänsten och speciellt en yrkeskarriär inom försvaret. En minoritet på en procent. En utklädd kvinna eller en kunnig ledare? En relativt sällsynt syn i truppförbanden är de kvinnliga officerarna dock fortfarande. Kvinnornas frivilliga värnplikt möjliggjordes redan år 1995, men efter dryga 23 år finns det

Fanbäraren • 4/2018

ännu utrymme och plats på fältet för flera kvinnliga yrkesmilitärer. Min militära karriär började vid Nylands brigad som beväring för över 17 år sedan, och sedan dess har brigaden varit en del av mig. Efter beväringstjänsten sökte jag direkt till Försvarshögskolan och sjökadettkursen, och de tre åren på kustförbandslinjen var mycket intressanta och lärorika. När det blev dags att välja det blivande tjänstgöringstruppförbandet, var målet klart för mig

- jag ville tillbaka till Nylands brigad! Jag hade äran att vara brigadens första kvinnliga officer då jag i januari 2005, som nyss utexaminerad löjtnant, öppnade Granatkastarkompaniets dörr och anmälde mig i tjänst. De första åren här var tunga; mest mentalt, både för mig och hela arbetsgemenskapen, då jag var tvungen att ”röja” utrymme och plats samt bygga upp förtroendet för mig. Det intressanta och motiverande arbetet med

kunniga, men stränga och uppfostrande medarbetare byggde upp även mitt militära kunnande samt vår sammanhållning. Så sakta, men säkert, hittade jag min plats i organisationen. En avgörande roll i detta hade de äldre, erfarna institutofficerare som stödde mig! Jag riktar ett enormt stort tack till Marko Nieminen, Stefan Sundström, Jarno Ylitalo, Thomas Streng och Harri Paukku! De stunder då man utbildar sin egen pluton och trupp, ser dem lära sig och behärska sina uppgifter, ser hur det byggs upp ett starkt band och en stark anda inom truppen, hur en osäker rekryt förvandlas till en utmärkt plutonchef eller ännu bättre till en yrkesskicklig yrkesmilitär är belönande. De ger krafter och motivation att orka. Som plutonutbildare drömde jag om att någon gång få jobba som linjechef vid Underofficerskolan. Efter några år jobbade jag som linjechef på granatkastarlinjen i Underofficerskolan, och tyckte att det var den bästa uppgiften jag kunde tänka mig. “Men nog skulle det vara hederligt att någon vacker dag få vara enhetschef, helst på Granatkastarkompaniet”, tänkte jag. Den fina äran fick jag uppleva åren 2012-2016. De är de absolut bästa åren under min karriär hittills. Finns det någon annan, lika inspirerande och motiverande uppgift kvar här i brigaden? Tanken har snurrat i mitt huvud under den tid då jag nu, efter moderskapsledigheten, har tjänstgjort i stabsuppgifter. Svaret på frågan fick jag i oktober, då jag fick beskedet om

att jag blivit vald till chef för Underofficerskolan fr.om 1.1.2019! Vilken otrolig möjlighet! Jag ser väldigt mycket fram emot den! En av de absolut viktigaste orsakerna till varför jag mår bra och vill tjänstgöra just i Nylands brigad, är brigadens personal och sammanhållning! Det sätt på vilket vår personal och samarbetsparter bemöter och behandlar varandra, trots den eviga stressen och bristen på resurser hos alla, är unikt! Den känslan av att VI gör det här tillsammans, oberoende av enhet, uppgift, grad eller kön! Från förrådsmästare, sekreterare, städare, soldathemssystrar och sjukskötare till avtalssoldater och kommendörer! Vi jobbar tillsammans i samma riktning, mot gemensamma mål! Speciellt tacksam är jag över att jag har fått möjlighet som enhetschef att jobba med så yrkeskunnig och motiverad personal. Det gläder mig även att två kvinnliga avtalssoldater, Erica Johansson och Nina Jukola, som tjänstgjorde på min enhet, anställdes och nu hör till brigadens specialkunniga inom sitt eget vapenslag! Det finns inte en mera belönande stund än att stolt kunna se sina egna underordnade, både personal och beväringar, män och kvinnor; soldater göra sitt yttersta och klara sig utmärkt i det de gör! Jag rekommenderar varmt Nylands brigad som arbetsmiljö och arbetsgivare. Jag upplever att jag har blivit jämställt, väl och lika bemött här. Jag vill ändå hoppas på att det har varit tack vare mig själv som person och inte som kvinna. Jag vill helst

2001 : Rekryt Jenni Laitala, i början på sin karriär

inte göra ett stort nummer av mitt kön, utan vara en del av det här prima gänget! Notera även att brigadens övriga kvinnliga officerare, nuvarande major Saima Ratasvuori (jobbar nu vid Gardesjägarreglementet) och kaptenlöjtnant Henrika Backlund båda har tjänstgjort i Nylands brigad som enhetschefer. Det är någonting som alla officerare inte får uppleva under sin karriär. Löjtnant Anna-Kaisa Lukkari jobbar för tillfället som kontingentsäldst vid 1. Kustjägarkompaniet. Kaptenlöjtnant Jenni Bäck Fanbäraren • 4/2018

Ett kustjägarkompani från Nylands brigad deltog i övningen Trident Juncture i Norge

Bild: Oskari Jokinen/Försvarsmakten

Försvarsmakten medverkade i den av Nato arrangerade övningen Trident Juncture 18 25.10 – 7.11.2018 i Norge. Målsättningen för Finlands medverkan var att stärka den nationella försvarsförmågan och förbättra den internationella samverkansförmågan. Övningen hade deltagare från alla 29 Natoländer samt från partnerskapsländerna Finland och Sverige. I övningen deltog cirka 50 000 soldater, över 10 000 fordon, 250 luftfarkoster och 65 örlogsfartyg. Finland deltog i övningen med trupper från alla försvarsgrenar. Marinen deltog i övningen med ett kustjägarkompani från Nylands brigad, som omfattade ca 80 personer. Nylands brigads övningsavdelning ingick under övningen i en holländsk amfibiebataljons sammansättning, som en del av en multinationell amfibiestridsavdelning, som leddes av Holland. I stridsavdelningen ingick, förutom en landstigningsavdelning, även en minröjaravdelning som ansvarade för farledernas säkerhet samt en skyddsavdelning som bekämpade luft-, yt- och undervattenshot. Huvudtruppen från Nylands brigad koncentreades till övningen 20.10. Den första delen av övningen tillbringade

Fanbäraren • 4/2018

Nylands brigads trupp ombord på den holländska marinens amfibiestödfartyg HNLMS Johan De Witt. Efter säkerhetsutbildningen på fartyget instruerades truppen i arrangemangen kring landstigningsövningen. I början övade trupperna transport till och från land med fartyget eller med holländarnas landstigningsbåtar och helikoptrar. Efter att kompaniet lärt sig grunderna steg det i land i spetsen för den holländska amfibiebataljonen, varefter enheterna förflyttande sig till sina egna verksamhetsområden för stridsutbildning (Combat Enhancement Training). Trident Juncture 18 var en ”High visibility”-övning, vilket bland annat innebär att det arrangerades en mediadag, där inbjudna gäster och media hade möjlighet att följa med en stridsuppvisning. Från Finland deltog en kustjägartrupp från Nylands brigad tillsammans med två F/A-18 Hornet-jaktplan från flygvapnet. Kustjägarna från Nylands brigad ingick i en holländsk landsättningsstyrka och utförde ett amfibieanfall under mediadagen. Efter mediedagen samlades alla trupper tillbaka till fartygen. Före det taktiska skedet utfördes ännu en samövning (Force Integration Training) för

hela landstigningsavdelningen (Landing Force) (Force Integration Training) från två holländska och ett franskt landstigningsdepåfartyg. I den taktiska övningen (TACEX) i slutet av Trident Juncture förflyttade sig trupperna efter landstigningen till verksamhetsområdet. Den finländska övningstruppen rörde sig efter landstigningen till fots, stödd av holländarna. För transport av grupputrustning hade truppen terränghjulingar till sitt förfogande. I övningen fick kustjägarkompaniet ett exceptionellt stort verksamhetsområde, långt

Holländska marinens amfibiestödfartyg HNLMS Johan De Witt.

från den strand där man landstigit. Eftersom fjordarna, åarna och fjällen kanaliserade motståndarens motoriserade och mekaniserade truppers rörelser, gav förmågan att utnyttja terrängen, reservmineringarna och användningen av pansarvärnsvapen resultat. Trots att kompaniet var lätt utrustat klarade det utmärkt av de uppgifter det fått. Trupperna drog sig efter övningsskedet tillbaka till stödfartygen. Efter underhållsåtgärder ombord på fartyget och efter analys av övningen återvände huvudtruppen till brigaden på söndag morgon 11.11.

Utvecklingen av det nationella försvaret är utgångspunkten för försvarsmaktens medverkan i internationella övningar. Övningarna bör vara krävande för att det ska löna sig att delta i dem. Utomlands åker man för att bekräfta den egna förmågan samt för att öva helheter som man på hemmaplan inte kan öva i någon högre grad eller inte alls. Trident Juncture 18 har gett finländarna en bild av på vilket sätt Nato kan komma att agera i ett krisläge. Under senare år har beredskapen överlag blivit en viktig del av beväringsutbildningen. Öv-

ningen har visat att beväringsutbildningen producerar goda grundfärdigheter och tillräcklig förmåga att verka förutom i hemlandet också i förhållanden som avviker från vad man är van vid. Genom övningen Trident Juncture 18 ökades kustjägarkompaniets prestationsförmåga när det gäller stödjande av strid i en internationell verksamhetsmiljö och i utmanande terrängoch väderförhållanden. ”Trident Juncture 18 var för oss en lyckad övning, och den innebar många krävande uppdrag. Den har speciellt visat att den finländska beväringsut-

Fanbäraren • 4/2018

Bild: Oskari Jokinen/Försvarsmakten

bildningen ger goda färdigheter att verka i krävande förhållanden tillsammans med olika samarbetsparter. Verksamheten som del av en stor internationell landstigningsavdelning har övat övningsstyrkans kunnande och verkställighetsförmåga allt från stabsofficer till enskild kustjägare”, berättar kommendören för Vasa kustjägarbataljon, kommendör Sami Jaakkola. För kompaniet har övningen varit en del av förberedelserna för Nylands brigads beredskapstur 2020 i styrkepoolen för Natos snabbinsatsstyrka (NRF). Finland har medverkat i NRF-truppernas kompletteran-

Fanbäraren • 4/2018

de verksamhet sedan år 2012. ”Den långvariga övningen har gett värdefull erfarenhet gällande verksamhetssättens och materielens funktion i avvikande terrängförhållanden. Erfarenheterna hjälper till att utveckla den egna verksamheten inom ramen för det nationella försvaret, den internationella krishanteringen och uppgifter i anslutning till lämnande av internationellt bistånd. Övningen har utvecklat enhetens förmåga inför beredskapsturen i Natos snabbinsatsstyrkor år 2020”, konstaterar Jaakkola. En av beväringarna från Nylands brigad som deltog i övningen

var sergeant Peter Hindsberg. Hindsberg berättar att övningen var något han väntat på under hela beväringstiden. Övningen var lärorik och spännande ”Vi lärde oss mycket nytt”, konstaterar Hindsberg. Nylands brigads ATU-trupp fick under övningen bland annat öva landstigningmed de holländska amfibiestyrkornas landstigningsbåtar, som ser annorlunda ut än de finländska, samt med Cougar-helikoptrar. ”Det internationella samarbetet fungerade bra, och på fritiden spelade vi bland annat schack med holländarna ombord på HNLMS Johan De Witt”, berättar

Hindsberg. Han berömmer också maten ombord samt den norska stridsprovianten. Så mycket skillnader mellan de holländska och finska soldaterna tycker han inte det var. ”De är förstås äldre eftersom de är militärer, och sen har de ett annorlunda befordringssystem”, nämner Hindsberg som två konkreta punkter. ”Jag trodde övningen skulle ha ett högre tempo och att vi skulle gå mer sönder”, skrattar Hindsberg. Den stora mängden deltagare i övningen innebar däremot att det var en hel del planerande och väntande för att få alla trupper koordinerade.

Som helhet tycker Hindberg övningen var en mycket bra erfarenhet som gav insikt i hur internationellt samarbete fungerar. I framtiden har Hindsberg målet inställt på att åka ut på fredsbevarande uppdrag.

Hanna Tallberg Kommendör Sami Jaakkola

Bild: Hanna Tallberg/Försvarsmakten

Fanbäraren • 4/2018 Bild: Oskari Jokinen/Försvarsmakten

Bilder: German Navy / Adrians

NOCO 18

- en lärorik övning för oss alla Northern Coasts, NOCO, är tyska marinens övning, en årligen återkommande, etablerad övning i Östersjöområdet, som pågått sedan 2007. I år var Finland värdnation för övningen, i vilken cirka 4000 personer och över 40 ytfartyg och många luftfarkoster från 13 olika länder, bland andra Tyskland och Sverige, deltog. Syftet med övningen var att utveckla de multinationella truppernas interoperabilitet i synnerhet vid operationer i närheten av kusten. Nylands brigad deltog i övningen med tre beväringsenheter: Pionjärkompaniet, Stabs- och signalkompaniet samt ett skyddskompani från 1. Kustjägarkompaniet. Dessutom deltog Underofficerskolan med en pluton på motståndarsidan. Brigadens beväringstrupper placerades under Harbour Pro-

tection Task Unit tillsammans med tysk infanteripluton samt diverse andra kusttrupper. Stabselementet, som bestod av ett 20-tal officerare, bemannades av Nylands brigad samt Kustbrigaden samt av tre officerare från den tyska marinens Seebataljon. Uppgiften för våra trupper var att skydda Syndalen samt den yttre hamnen i Hangö. För Nylands brigad var NOCO18 en lärorik övning. Även om vi opererade på hemmaplanen, alltså på Hangö udd, var det ingen lätt rutinövning för oss. Den stora övningen hade många rörliga delar, vilket ställde stora krav speciellt på logistiken. Det är utvecklande att få genomföra operationer under andra förhållanden än vad vi är vana vid nationellt. Det gäller att vara flexibel och se till att alla trupper används effektivt.

Efter de första dagarna blev friktionen allt mindre och samarbetet inom Harbour Protection Task Unit bättre och bättre. På alla nivåer blev vi bättre på att lösa uppgifter tillsammans med andra nationaliteter. Vi utvecklade vårt kunnande i stabsmetodik gällande planering och genomförandet av kustoperationer, och där kom olikheterna mellan nationella rutiner tydligt fram. Den internationella övningen gav även en fin möjlighet att förbättra sina språkliga färdigheter. Den stora multionationella övningen lärde oss betydelsen av väl fungerande samarbete och interaktion mellan individer och olika trupper. Alla chefer, börjande från gruppnivå, var tvungna att koordinera sin verksamhet med andra trupper på samma område. NOCO18 var även en bra testbänk för den finska modellen, den allmänna värnplikten, som återigen visade sig att vara ett vinnande koncept. Våra beväringarnas förmåga var helt jämförbar med tyska yrkesoldater. Kommendör Matti Linteri

Fanbäraren • 4/2018 Nylands brigads personal provar tyskarnas material

Militärpastorns julhälsning

Bild: Beväringskommittèn

Jag förstår inte... Jag förstår inte.., skulle man få en slant för varje gång man under året tagit sig för pannan, då det känns att vett och reson, proportion och omtanke saknas, skulle julklappsbudgeten vara säkrad. Jag förstår inte.., har vi också upprepat många gånger i höst, när vi funderat hur en vanligt funtad människa, skall orka eller hinna med allt som läggs framför henne. Jag förstår inte.., säger också många inför Julen. Vad är allt detta, att stiga ner, födas och dö. Det känns ibland lika motstridigt som vår uppgift i försvaret, att bereda oss att försvara livet, genom att i värsta fall beröva det av någon. Det känns svårt att förstå, innan man ser viljan att handla för det som är kärt, men det är inte allt.

Vi vill förstå. Vi lider när vi inte gör det och även om vi inte gör det, vill vi framstå som om vi gjorde det. I livets Game of Thrones vill vi sitta på den Högsta tronen, både i förhållande till varandra och i vårt eget liv. Följden är orimliga krav, på både oss själva och varandra. Därför behöver vi en fest som Julen, som påminner oss om Guds Kärlek och Förlåtelse. Därför behöver vi Julen och Jesus, krubban och korset. Jul utan Påsk är som en soldat utan beväpning. Kan vara bra som dekoration, men annars meningslös. Krubban skapar grunden, korset öppnar vägen. Vi förstår inte allt, men vi får tro. När vi vågar tro, växer vår förståelse för det som är svårt att förstå. Det blir lättare att se rätt mått och proportion. Vi är Guds barn, skapta för gemenskap med varandra och med Honom. Det

blir svårare att sätta sig ovanför och vara orimlig, när vi inser att vi alla står inför Honom som ser allt och väljer att förlåta. Det väcker hopp i en tidvis orimlig värld, att se den oproportionerligt stora Kärlek som Gud ger oss varje Jul och varje dag. Den är ibland svårt att förstå, men den öppnar helt nya möjligheter, såväl hemma som på brigaden. Jag hoppas Din Jul får vara proportionerlig, fylld av ro, Tro och Hopp och den oproportionerliga Kärlek som bär oss alla och allt. Med en önskan om en god och fridfull Jul.

Militärpastor Markus Weckström

Fanbäraren • 4/2018

Bevärings-

BLOGG

Före min tjänstgöring gjorde tanken på det militära livet mig en aning orolig. Orolig att jag på ett sätt eller annat skulle vara tvungen att ändra på mig själv, emot mitt tycke. Jag anser nämligen mig själv vara en person med barnasinnet i behåll. Jag är nyfiken, lättroad och skamlös som ett barn. Då jag hör fåglar sjunga svarar jag visslande åt dem. Då blommorna blommar stannar jag aktivt och doftar på dem. Vid övergångsställets trafikljus dansar jag till musiken i mina hörlurar i väntan på att gubben visar grönt. Jag njuter av böcker som anses vara för barn, och Micke och Molle gör mig fuktig i ögonen. Ni kanske kan förstå grunden för min oro. Sättet som jag just beskrev mig på är ju inte så värst militäriskt. Skulle jag bli tvingad att avstå från mina njutningar, att “skärpa mig”, att “manna upp” i min utbildning som soldat? Var militären något som jag över huvud taget skulle kunna stå ut med? Dessa frågor var verkliga farhågor som snurrade runt i

Fanbäraren • 4/2018

mitt huvud då jag första gången steg in genom brigadens portar i juli. Men, som jag snart märkte, var de ogrundade. Mitt inre barn trivdes bättre i militären än vad jag hade förmodat. I formation känner han sig stolt och orubblig, i eldställningen bestämd och trogen sitt land, och i sluten ordning ler han inombords. Och medan jag skrivet detta inser jag sanningen. Mitt inre barn är en livsnjutare, och det kan man även vara i det militära. Att kunna hitta det positiva och väsentliga i varje situation är en gåva som jag är glad att jag fått. Och militären, som jag trodde skulle förstöra det, har endast förstärkt det. Jag är glad att jag insett detta nu, då jag snart kommer få egna underordnade, det kan vara en nyttig inblick att dela med sig av.

Elev Riku Guttesen

När jag en dag satt med mina högar av bagatellskadeanmälningar och permissionsansökningar blev jag smått överraskad av att redaktör Kopra plötsligt dök upp i mitt kontor. När han entusiastiskt lade fram att jag skulle skriva en beväringsblogg till Fanbäraren blev jag också smått överraskad. Vad skulle en skrivare på 1. Kustjägarkompaniet skriva om som skulle vara intressant att läsa? Hur man fyller i lomalappar och bagor på rätt sätt kändes dock inte helt adekvat, även om det nog är intressant det med. Även om det inte slog mig i stunden, hade nog jägare Kopra sina orsaker att välja just mig. Nämligen hur en beväring kan påverka sin egen och kommande kontingenters tjänstgöring i en mycket större utsträckning än vad man trodde var möjligt. Ni förstår, i början av oktober kontaktade en god vän mig gällande en idé som han och BevKom höll på att utarbeta. Idén gällde en app för att på ett snabbt och enkelt sätt få ut information till beväringar. Eftersom detta gav mig en chans att göra något utöver den vanliga tjänstgöringen kunde jag självklart inte tacka nej. Dessutom var resten av brigaden ute och tältade :).

Jag tog ansvar för att bygga iOS-versionen av den blivande BevKom-appen och VKY började bygga androidversionen. Under projektets gång märkte vi att BevKom-appen inte enbart kommer att bli en enkel app där beväringar kan läsa nyheter, kolla evenemang och bilder, se när Sode har öppet och anmäla sig till PTA-bussen. Projektet har nu utvidgat sig till att nawwtionellt integrera PVMoodle med appen. Tyvärr kommer jag själv och vi som hemförlovas i december inte att hinna ta i bruk appen utan den lyckan faller på kommande kontingenter. Innan jag ryckte in i militären var jag tyvärr väldigt säker på att jag inte skulle ha möjlighet att påverka min och andras tjänstgöring i någon större skala. Lyckligtvis visade det sig att jag hade fel, och det är jag väldigt tacksam för. Med detta vill jag uppmana er alla, även om man är i militären och normen är att inte vara kreativ, att tänka ut saker som kan förenkla och vara till nytta inte enbart för er själva utan också för andra personers tillvaro. Kom ihåg att även om det verkar som att inget är möjligt så lönar det sig alltid att försöka. Jägare Oscar Löfqvist

Fanbäraren • 4/2018

Hänt på brigaden Den 21 november ordnades Reservin mentorit för Underofficersskolans elever. Flera sakkunniga och erfarna mentorer bjöds in, och eleverna hade möjlighet att rådfråga dem om livet efter militären samt be om att få handledning. Evenemanget ordnas för att beväringarna bättre ska kunna förbereda sig för livet efter militären.

Den 22 november bjöd Tryckeriteatern i Karis på föreställningen Mannerheim - mannen och myten. Pjäsen skildrade Fortsättningskriget i Finland och Mannerheims roll som Finlands försvarare. Teatern bjöd både på historia och show, och beväringarna var mycket nöjda över att ha deltagit. En klar succé.

Nylands brigad arrangerade barettmarsch 9.10 - 11.10 och 28.11 - 29.11. Hundratals beväringar begav sig ut på en utmanande resa - målet var att gå över 80 kilometer under 30 timmar. Under marschens gång testades olika militära kunskaper och färdigheter, för att se om soldaten har vad som krävs för att förtjäna den högsta äran: att bära den gröna baretten.

Den 6 november firades svenska dagen runtom i landet, också vid Nylands brigad. Beväringarna marscherade till flaggplanen, och under högtidliga former hissades Finlands flagga till tonerna av Nylänningarnas marsch. Stämningen var god.

Fanbäraren • 4/2018

Kommendör Mika Immonen har tillträtt som stabschef vid Nylands brigad fr.o.m. 1.12.2018. Immonen tjänstgjorde tidigare vid Huvudstaben. Dessförinnan har han bland annat tjänstgjort som försvarsattaché i Oslo under åren 2012-2015, som vice avdelningschef för personalavdelningen i Marinstaben och som kurschef i Sjökrigsskolan. Brigadens tidigare stabschef kommendör Jörgen Engroos har övergått till krishanteringsuppgifter.

Nylands brigad fick i augusti nordiska gäster. Dessa kolleger som bestod av ledningen hos de nordiska ländernas fredsbevarar- och veteranförbund har tillsammans en gedigen expertis och erfarenhet av olika kriser runt världen. Under veckoslutets evenemang fick Board of Nordic Veterans Federation (BNVF) en ny President (ordförande), när genrl (ia) Paavo Kiljunen överräckte ordförandeskapet till Finlands Fredsbevararförbunds nya ordförande brgen (ia) Mauri Koskela. Det nordiska samarbetsforumet som fortgått sedan 1969 med olika namn, har under åren haft flera övergripande teman. Den följer upp ett årligt samverkansmöte. De senaste åren har understrukit stöd, status, lagstiftning och erkänsla för våra ca 250.000 nordiska fredsbevarar- och internationella krishanterarveteraners bästa samt vår samverkan som stöd för och från Världens Veteranförbund (WVF). Förutom intensiva möten besöktes även Bunkermuseet IRMA, Frontmuseet i Lappvik och Raseborgs medeltida ruiner. Fanbäraren • 4/2018

1963

Gillets ordförandes hälsning Efter åtta år i styrelsen, varav sju som dess ordförande, lämnar jag posten som ordförande i Nylands Brigads Gille vid årsskiftet. Tiden som ordförande har bjudit på många intressanta kontakter och ett mångsidigt arbete. Detta begränsar sig inte enbart till Nylands brigad och Gillet, utan utsträcker sig till stora delar av det frivilliga försvarsarbetet, Marinreserven och Försvarsutbildningsföreningen. Jag vill utnyttja detta tillfälle till att framföra mitt varma tack till de många vänner jag fått under dessa år. Framförallt tänker jag på tidigare och nuvarande styrelsemedlemmar, medlemmar i delegationen och naturligtvis personalen vid Nylands brigad. Gillets delegation och speciellt dess ordförande Karl Stockmann, Tom Palmberg och Stig Gustavson har alla varit viktiga diskussionspartners alla de år jag varit ordförande. Delegationens betydelse för Nylands brigad är stor och kontakterna

Fanbäraren • 4/2018

delegationsmedlemmarna är av utomordentlig betydelse. Jag vill även tacka min företrädare, delegationens vice ordförande, Kaj-Erik Lindberg för den hjälp styrelsen fått under dessa åtta år.

Avslutningsvis vill jag tillönska alla medlemmar inom Gillet, beväringarna och personalen vid Nylands brigad samt alla trogna läsare av Fanbäraren en riktigt God Jul och ett tryggt och Gott Nytt År.

Brigadkommendörerna Anders Gardberg, Juha Vauhkonen, Olavi Jantunen, Kjell Törner och Arvi Tavaila har det varit ett nöje att samarbeta med. Via dem och annan personal på Brigaden har Gillets viktigaste uppgift, att stöda beväringarna och personalen på Nylands brigad på ett smidigt sätt kunnat förverkligas. Många är de personer inom lokalavdelningarna, sponsorklubben och medlemskåren som gjort en enorm insats för Gillet och Brigaden. Ett stort tack till er alla.

Gillets ordförande Bernt Ehrnrooth

Tom Asplund som nyvald ordförande är säkert mycket lämplig, kunnig och erfaren för att sköta sitt nya uppdrag på bästa möjliga sätt. Jag vill framföra styrelsens och mina hjärtligaste gratulationer till valet av Dig!

Meritaitokilpailu 2018 Årets tävling ordnades av Marinreserven på Sjökrigsskolan den 14-15 september. Totalt fem tremannalag deltog och Nylands Brigads Gille deltog med ett lag bestående av Mark Lindholm, Derek Breitenstein och Bernt Ehrnrooth. Tävlingen var väl organiserad och intressant för alla med intresse för sjöfart och navigation. Uppgifterna var mångsidiga. Tävlingen började fredag kväll, då lördagens rutt med m/s Lavansaari planerades i detalj. Fartyget är en f.d. L-båt från marinen liknande m/s Gyltö, som används av Gillet.

Rutten startade utanför Sveaborg och kördes SO om Helsingfors. Under färden delades det ut olika uppgifter som förutom navigerandet skulle lösas under färden. Övriga färdigheter som bedömdes var skytte med laservapen, målbestämning, användning av VHF, livräddning mm. Den absolut intressantaste uppgiften var otvivelaktigt simulatorkörningen med ett modernt robotfartyg. Den på förhand planerade rutten gick från Kytö runt Porkala udd. Under den 15 sjm långa rutten mötte vi andra fartyg, överraskades av dimma

Lördagens körning förbereds på m/s Lavansaari. På bilden fr.v. Mark Lindholm, Derek Breitenstein och Seppo Vihersaari

1963

och körde igenom en åskfront. Trots att vi hade all elektronik på robotfartyget till vårt förfogande var det ingen lätt uppgift. Gillets lag undvek i alla fall att köra på grund eller kollidera med mötande fartyg. Tävlingen kan väl rekommenderas för lag där lagmedlemmarna har mångsidigt intresse för navigation och sjömanskap. Gillets hedersamma fjärde placering totalt kommer vi att försöka förbättra 2019! Gillets ordförande Bernt Ehrnrooth

Fanbäraren • 4/2018

1963

Ny ordförande för Gillets styrelse Tom Asplund från Sjundeå, major i reserven och generalsekreterare i Världsveteranförbundet (WVF), valdes till ny ordförande för Nylands Brigads Gille på höstmötet den 14 november i Dragsvik. Föregångaren Bernt Ehrnrooth, som svingat klubban sedan 2012, kunde på grund av 8-årsregeln i stadgarna inte längre fortsätta på posten.

spetsen har varit föremål för Gillets satsningar är Kaptensbostället och Traditionskullen, samarbetet med MPK kring Gyltö-båten och utvecklingen av GilleGymmet.

Mötets ordförande Karl Stockmann riktade ett stort tack till Bernt Ehrnrooth för att han framgångsrikt lett och vidareutvecklat Gillet. Gretel Ramsay, ordförande för lokalavdelningen i Västnyland, tackade på avdel-

Mötet valde förutom ordförande också nya styrelse- och delegationsmedlemmar samt fastställde verksamhetsplanen och budgeten för 2019. Gillet starkt framåt under Ehrnrooths ledning Under Bernt Ehrnrooths era som ordförande har Gillets medlemskår fortsättningsvis vuxit och överstiger nu med råge 1 800 medlemmar. Intresset för Sponsorklubben har även det ökat stadigt. Tack vare det genuina engagemanget för sitt uppdrag har den avgående ordföranden också stärkt samarbetet mellan gillestyrelsen och lokalavdelningarna, samtidigt som han på ett föredömligt sätt värnat om relationerna till Brigaden och övriga samarbetsparter. Större projekt som med Ehrnrooth i

Agneta Rehnberg

Fanbäraren • 4/2018 Bilder: Hanna Tallberg

1963

ningens vägnar den avgående gilleordföranden för ett utmärkt samarbete. Nya styrelse- och delegationsmedlemmar Till nya styrelsemedlemmar utsåg mötet Martin Grotenfelt från Helsingfors, Kurt Stoor från Raseborg och Rodney Strandvall från Jakobstad. Hans-Erik Orrenius återvaldes medan Karl-Johan Kähkönen, Mika Niemi, Agneta Rehnberg och Johan von Knorring samtliga har ett år kvar av den nuvarande mandatperioden. Peter Norrgård och Thorbjörn Sirén hade vardera begärt avsked från sina uppdrag. Sirén har förtjänstfullt

verkat som Gillets sekreterare under sammanlagt 10 år. Stig Gustavson fortsätter som ordförande för delegationen. Som nya medlemmar i delegationen inträder Anders Adlercreutz, Otto Andersson, Bernt Ehrnrooth, Robin Elfving, Eva-Lisa Heinrichs och Carita Wallgren-Lindholm. Fokus i verksamhetsplanen Gillet strävar genom aktiv medlemsrekrytering att föryngra medlemskåren och uppmuntrar speciellt lokalavdelningarna att erbjuda också unga medlemmar styrelseposter. Ett led i den här fokuseringen är även att vida-

reutveckla Gillets nätsidor och att öka synligheten i de sociala medierna. Nytt i verksamhetsplanen för inkommande år är att lokalavdelningarna och andra intressenter erbjuds möjlighet att inom ramen för Gillets balans bilda fonder, ur vilka avkastningen kan användas i enlighet med Gillets syften och ändamål. Agneta Rehnberg

Ledamoten i styrelsen för Gillets lokalavdelning i Västnyland Ulla Wikström, som under många år aktivt deltagit i avdelningens verksamhet, har tilldelats Gillets förtjänsttecken i guld. Ordförande Bernt Ehrnrooth överlämnade tecknet på Gillets höstmöte.

Fanbäraren • 4/2018

Karelenresa 2019

1963

Välkommen med på Nylands Brigads Gilles Karelenresa 13-16.6 2019 Program: Torsdag13.6 kl 6.00 Start från Helsingfors vid Kiasma - Borgå - Lovisa - lunch på finska sidan - gränsövergång vid Wärtsilä - Käsnäselkä - Prääsä - Petroskoi - inkvartering Cosmos Petrozavodsk (tid.Onego Palace), middag. Fredag 14.6 Frukost, Karhumäki (intagningen 1941, grott- och bunkerlinjen) - Sandarmoh (Stalins massavrättning 1937-38) - Poventsa - Stalins kanal - Petroskoi, middag och övernattning. Lördag 15.6 Frukost, sightseeing i Petroskoi - shopping i köpcenter - Prääsä - Aunus -Vitele- Tuulos - Lemetti - Sordavala, inkvartering på hotel Sortavala och Kaunis, middag.

Söndag 16.6 Frukost, utflykt till klosterön Valamo - sightseeing i Sordavala - gränsövergång vid Wärtsilä - lunch - Lovisa - Borgå - Helsingfors.

Utöver ovannämnda program kommer vår militärguide, maj i.a. Caj Holmberg att ta upp U-ställningen och Nietjärvi sommaren 1944 mm. Resebyrån JaPi-Matkat Oy står liksom tidigare år för researrangemangen. Priset för resan är 485,00 €/person i tvåpersoners rum om minst 40 deltagare +50 € för utflykten till Valamo. I priset ingår bussresan, hotell och de i programmet nämnda måltiderna samt gruppvisum. Den som har eget visum får 75 € rabatt. Tilläggsavgift för enkelrum 90 € (begränsad tillgång). Anmälningar till Hans-Erik Orrenius senast 28.3.2019, i första hand per e-post hans-erik.orrenius@pp.inet.fi eller alternativt per telefon 040 5524273. VÄLKOMMEN MED!

URSUS MARSCHEN 2018 Marschen utfördes i år veckoslutet 5-7.10 på Hangö udd. Under marschen utförde deltagarna olika militära uppgifter. Marschsträckan var ca75 km. I år var det vinnande laget Pohjanmaan sankarit: John Grankulla, Matias Hjulfors, David Grankulla och Mats Eklund. Markus Liesalho

Fanbäraren • 4/2018

Gillets info Nylands Brigads Gille i

Nylands Brigads Gille i

1963

Nylands Brigads Gille i

Sverige

Västnyland

Helsingfors

årsmöte

vårmöte

Program: föredrag om generalen av kavalleriet, Ernst Linder

Vi börjar med föredrag, därefter årsmöte

Vi börjar med föredrag, därefter ordinarie vårmöte

lördag 16.2.2019 kl. 13.00

onsdag 13.2.2019 kl. 18.00

måndag 11.3.2019 kl. 18.00

Karlsbergs slott Karlsberg slottsvägen 1 107 86 Stockholm Sverige

GH-Klubben Bryggerigatan 13 Ekenäs

Handelsgillet Helsingfors

Styrelsen

Skattmästare: Karl-Johan Kähkönen

040 505 7000 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Medlemskap & kontaktuppgifter

1963

Ordförande: Bernt Ehrnrooth

Ledamot: Mika Niemi

Viceordförande: Tom Asplund

Ledamot: Johan von Knorring

Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren:

Sekreterare: Thorbjörn Sirén

Ledamot: Peter Norrgård

medlemssekr@nylandsbrigadsgille.fi

Medlemssekreterare Agneta Rehnberg

Ledamot: Hans-Erik Orrenius

050 587 9868 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

050 553 5665 tom.asplund@kolumbus.fi

0400 614 887 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

040 824 3380

medlemssekr@nylandsbrigadsgille.fi

0299 337 501 mika.niemi@mil.fi

0400 149 142 johan@vonknorring.fi

040 752 5490 peter.norrgard@wartsila.com

040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Uppdatera era adressuppgifter!

facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi

I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som Gille-medlem medan ni ännu använde er arbetsadress, har ni då tänkt på att den adressen inte längre är i bruk. Vi ber er korrigera adressen, genom att anmäla den nu aktiva och fungerande adressen, via blanketten som finns på Gillets webbsiFanbäraren • 4/2018 35 da http://nylandsbrigadsgille.fi/bli-medlem/.

1963

Gillets sponsorklubb Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stöda Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmetinvesteringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna. Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på Svenska dagen samt till den

Fanbäraren • 4/2018

av Gillet årligen arrangerade VIP-dagen, år 2017 besöktes sommarteatern ”Okänd Soldat i Harparskog”. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som

symboliserar försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld. Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €. Sponsorklubben leds av Carl-Johan Numelin, tfn 0400 489 020, e-post cj.numelin@kolumbus. fi, per post Brasasvägen 223, 06750 Tolkis. Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid. Sponsoravgiften inbetalas på konto FI 97 4055 4350 0040 63, ”Gillet, Sponsorklubben”.

Gillets sponsorer - december 2018 Ahlfors Axel Ahlström Marcus Ahlskog Per-Erik Aminoff Philip Andersson Bjarne Andersson Krister Andersson Roger Andrejev Viktor Antell Olle Antskog Kurt Baarman Håkan Björklund Kent Björkqvist Ben Isidor Björnberg Fredrik Blomberg Christer Blomberg Mats Blomqvist Leif Borgström Anders Borgström Christian Borgström Georg H Borgström Marcus H Brandt Stefan Broman Bo Brotherus Ilkka Bäckman Mikael Catani Peter Cavonius Christian Chapelle de la, Jan Colliander Lars W Creutz Henrik Creutz Johan Damsten Mikael Dannbäck Erik Didrichsen Jon Didrichsen Peter Ehrnrooth Albert Ehrnrooth Alexander Ehrnrooth Bernt Ehrnrooth Georg Ehrnrooth Magnus Ehrnrooth Paul Ekholm Jan-Mikael Eklund Jan Olof Engström Folke Enqvist Ove Enqvist Reinhold Eriksson Stig-Ole Eskelin Kaj-Kristian Estlander Peter Fazer Fredrik Fazer Joachim Flander Joachim Flinck Joakim Forsblom Tom Forsell Erik Frankenhaeuser Filip Fältmarsch Jan Gallen Jean Gardberg Anders Gardberg Martin Gref Carl-Gustaf Gripenberg Sebastian Grotenfelt Albert Grönblom Christina Grönholm Nils-Johan Grönqvist Stefan Gundersby Per Gustavson Stig Hagner John Hagström Clas Göran Halén Lars Hammarén Lars Hannén Harri Hartwall Erik Hartwall John Hedman Johan Hedman Lars Heinonen Lars Helkama Jukka Hertell Karl-Johan Hertsberg Patrik Hindrén Andreas Hjelt-Hansson Ulrike Holm Martti

Kungsbacka, Sverige Helsingfors Pedersöre Helsingfors Raseborg Helsingfors Borgå Tavastehus Lovisa Stockholm, Sverige Borgå Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Borgå Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Lovisa Hausjärvi Raseborg Vanda Raseborg Raseborg Borgå Lovisa Lovisa Helsingfors Kyrkslätt Grankulla Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Kyrkslätt Helsingfors Esbo Raseborg Borgå Pargas Vanda Grankulla Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Helsingfors Borgå Raseborg Helsingfors Esbo Esbo Esbo Helsingfors Helsingfors Ingå Esbo Sjundeå Hangö Helsingfors Lovisa Åbo Vanda Helsingfors Borgå Sibbo Sibbo Esbo Esbo Borgå Helsingfors Helsingfors Helsingfors Raseborg Borgå Grankulla

Holmberg Björn Holmberg Robert Holmén Kaj Homén Carl-Olaf Homén-Lindberg Susanne Illman Lars Immonen Peter Ingman Carl-Gustaf Ittonen Hans Ivarsson Bernt Johansson Ray Kajander Rabbe Kalliomäki Yngve Karlsson Håkan Karlsson Kim Kindstedt Jan-Erik Knape Ernst von Knorring Jochum von Knorring Johan von Knorring Magnus von Konow Björn Krogell Kurt Krogius Jakob Kronvall Torolf Kullberg Kjell Kähkönen Karl-Johan Köhler Jarl Lang Sune Liesalho Markus Lilius Mikael Lilius Ragnar Liljekvist Patrik Liljestrand Tom Lindberg Ingmar Lindberg Kaj-Erik Lindblom Tom Lindell John Lindén Karl-Gustav Lindqvist Carl-Uno Lindroos Kleppestö Britt Lindström Caj-Gunnar Lindström Ingmar Lival-Lindström Stig Lundberg Henrik Lundmark Pekka Lundqvist Ragnar Lundström Henrik Lundström Thomas Luotonen Kai Lönnroth Anders Malmborg Stig Meinander Göran Meyer Lars Morelius Petri Naessén-Karlsson Kerstin Nordell Henrik Nordgren Magnus Norrgård Arndt Numelin Carl-Johan Nyberg Kim Nylander Mikaela Nyman Göran Nyman Håkan Nyman Sixten Nyqvist Fredrik Nystedt Roger Nystén Henrik Odrup Lars Orrenius Hans-Erik Pagels Max Palmberg Tom Paloheimo Martti Pettersson Kaj Planting Mikael Pokki Sami Ramsay Gretel Rautalahti Juha-Pentti Rautalahti Yrjö-Pekka Rehnberg Kenneth Rosendahl Kaj Rosenlew Carolus Rönnlund Kaj Saine Jari Salakari Tom

Helsingfors Borgå Borgå Esbo Helsingfors Lovisa Esbo Sibbo Helsingfors Rommelanda, Sverige Borgå Raseborg Hallstahammar, Sverige Lovisa Sjundeå Borgå Raseborg Salo Helsingfors Helsingfors Valkeakoski Sibbo Tavastehus Lovisa Helsingfors Grankulla Grankulla Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Hangö Lovisa Helsingfors Esbo Sibbo Helsingfors Borgå Esbo Dilling , Norge Åbo Raseborg Helsingfors Raseborg Helsingfors Raseborg Grankulla Helsingfors Montpellier, Frankrike Sibbo Raseborg Helsingfors Mäntsälä Helsingfors Nyköping, Sverige Kyrkslätt Helsingfors Raseborg Borgå Helsingfors Borgå Helsingfors Esbo Helsingfors Lovisa Esbo Helsingfors Pälkäne Borgå Grankulla Helsingfors Loppis Esbo Grankulla Ylivieska Raseborg Raseborg Helsingfors Borgå Borgå Helsingfors Vasa Helsingfors Borgå

1963

Sandberg Kenneth Borgå Savander Magnus Helsingfors von Schantz Anna-Maria och Filip Vasa Schauman Jan-Henrik Helsingfors Sihvonen Dan Borgå Sittnikow Rabbe Helsingfors Sivén Christian Raseborg Sjöblom Ulf Raseborg Smeds Anders Lovisa Smeds Viking Borgå Stenberg Bertil Borgå Stenberg Stefan Grankulla Stendahl Stig Helsingfors Stjernberg Bjarne Borgå Stjernberg Peter Borgå Stockmann Karl Helsingfors Strandell Denis Hangö Sumelius Bjarne Helsingfors Sundberg Matti Helsingfors Sundbäck Henrik Borgå Sundman Christer Borgå Sundqvist Björn Borgå Swanljung Mikael Helsingfors Säfwenberg Björn Saltsjö-Duvnäs, Sverige Söderström Jan-Peter Helsingfors Söderström Peter Borgå Taimitarha Paul Helsingfors Tallroth Kaj Helsingfors Taube Johan Raseborg Taucher Poppe Helsingfors Teir Henrik Helsingfors Thiel Harro S:t Karins Tuomolin Kim Borgå Tuomolin Peik Helsingfors Ulinder Jan Lidingö, Sverige Wadstein William Helsingfors Wagermark Ove Stockholm, Sverige Wahlroos Björn Stockholm, Sverige Wallén Bengt Helsingfors Wallin Stefan Åbo von Walzel Caesar Djursholm, Sverige Waxlax Joakim Helsingfors von Wendt Gösta Kimitoön Westerholm Bengt Esbo Westerholm Bror Raseborg von Weymarn Tom Helsingfors Wiklund Henry Helsingfors Wikman Ragnar Åbo Wikström Patrik Helsingfors Wolff Carl Gustaf Raseborg Wrede Kenneth Helsingfors Wulff Johan Helsingfors Åkerstedt Robert Borgå Åström Magnus Sibbo Österlund Karl-Johan Helsingfors Östman Anders Helsingfors Företag & samfund Aktia Bank Abp Fiskars Abp Meriaura Oy Ok Varuboden-Osla Hlg Oy Forcit Ab Oy Karl Fazer Ab Roberts Coffee Ab Saab Finland Oy Svenska kulturfonden Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse Wide Skog Ab Kommuner Hangö stad Jakobstads stad Larsmo kommun Pedersöre kommun Raseborgs stad Vörå kommun

Fanbäraren • 4/2018

1963

Lokalavdelningar

Delegationen

Västnyland

Ordförande

ordf. Gretel Ramsay Gamla Baggbyvägen 64 B, 10640 Dragsvik 040 540 8994 vastnyland@nylandsbrigadsgille.fi

Stig Gustavson

Helsingfors ordf. Markus Liesalho Fagerstensvägen 2 C 31, 00430 Helsingfors 0400 421 002 helsingfors@nylandsbrigadsgille.fi

Egentliga Finland ordf. Marcus Lepola Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 aboland@nylandsbrigadsgille.fi

Sverige ordf. Björn Säfwenberg Fogdevägen 6, 131 50 Saltsjö-Duvnäs +46 70 622 28 47 sverige@nylandsbrigadsgille.fi

Norra och Södra Österbotten kontaktperson Rodney Strandvall Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 osterbotten@nylandsbrigadsgille.fi

Östra Nyland ordf. Carl-Johan Numelin Brasasvägen 223, 06750 Tolkis 0400 489 020 ostnyland@nylandsbrigadsgille.fi

Dragsvik Artillerister ordf. Risto Lindgren Museigatan 3 Bst. 2 , 10600 Ekenäs. 040 563 4322

Fanbäraren • 4/2018

Helsingfors

Medlemmar Philip Aminoff Martin Backman Leif Blomqvist Ilkka Brotherus Johan Creutz Paul Ehrnrooth Jan-Eric Enestam Jannica Fagerholm Björn Federley Maarit Feldt-Ranta Sture Fjäder Anders Gardberg Carl Haglund Filip Hamro-Drotz Hjallis Harkimo Christel Hartwall Mårten Hoge Susanne Homén-Lindberg Tom Liljestrand Kaj-Erik Lindberg Ragnar Lundqvist Carl-Johan Numelin Tom Simola Kjell Skoglund Kurt Stoor Karl Gustav Storgårds Björn Säfwenberg Bror Westerholm Peter Östman

Helsingfors Helsingfors Raseborg Hausjärvi Lovisa Helsingfors Kimitoön Helsingfors Helsingfors Raseborg Helsingfors Esbo Helsingfors Helsingfors Sibbo Sibbo Borgå Helsingfors Lovisa Esbo Raseborg Borgå Kimitoön Stockholm/Kyrkslätt Raseborg Helsingfors Sverige Raseborg Larsmo

NYLANDS BRIGADS GILLE NYLANDS BRIGADS GILLE r.f. Medlemssekreteraren c/o Nylands brigad 10640 Dragsvik

Jag vill ansluta mig till Nylands Brigads Gille och samtidigt få Fanbäraren hem i postlådan för endast 20€/år

1963

Namn

Födelsetid

Yrke eller titel

Eventuell militärgrad

Postadress Telefon, fax E-postadress

Önskad lokalavdelning

H:forsnejden

Sverige

SÖ

Södra Österbotten

NÖ

Norra Österbotten

Västnyland

NYLANDS BRIGADS GILLE r.f. Medlemssekreteraren c/o Nylands brigad 10640 Dragsvik

ÅB

Åboland

Tidigare näradress, postnummer samt postanstalt

Ny adress, postnummer samt postanstalt

Gillesartilleristerna

Ingen avdelning

Adressförändring

1963

Namn

ÖN

Östnyland

Födelsetid

Militärt kunnande

Sammanhållning

Framåtanda

Nylands brigad Nylands brigad 10640 Dragsvik marinen.fi