Milstolpar i kustjägarnas historia

Milstolparna i kustjägarnas historia

Erfarenheterna från vinter- och fortsättningskriget visade att det fanns ett behov av att utbilda kustartilleri med tanke på försvaret av vår kust och omfattande skärgård. I december 1952 inrättades en egen truppenhet för utbildning av kustinfanteri, Kustbataljonen (Rannikkopataljoona). Bataljonen placerades i Sveaborg och på Karlö i Esbo. Bataljonen, som var underställd Kustartilleriregemente 1, överfördes till Sveaborgs Kustartilleriregementes organisation år 1957. De viktigaste uppgifterna var att utveckla den stridsteknik som behövs vid kuststrider samt övergångsutrustningen. År 1960 flyttades kustjägarutbildningen till Obbnäs och truppenheten fick namnet

Kustjägarbataljonen (Rannikkojääkäripataljoona). År 1962 fick Kustjägarbataljonen sin fana, som fortfarande används som truppenhetsfana i Vasa kustjägarbataljon.

År 1979 inrättades Kustjägarskolan (Rannikkojääkärikoulu) vid Kustjägarbataljonen. Till kursen vid Kustjägarskolan sökte man genom urvalsprov, och alla som deltog i kursen fick ledarutbildning. Åren 1979-1988 utbildades cirka tusen kustjägare på

kustjägarkurserna.

År 1980 godkände Republikens president på förslag av försvarsministern den gröna baretten som specialtecken. De första baretterna utdelades till den andra kustjägarkursen 16.4.1981.

Den första kursen fick sina baretter i efterskott.

År 1983 inleddes samarbetet med de svenska kustjägarna, då utbildare från Kustjägarbataljonen bekantade sig med den svenska Kustjägarskolan(KA 1). Samarbetet har intensifierats sedan början av 2000-talet. Numera ordnas årligen gemensamma övningar för staber och trupper, och den finsk-svenska amfibiestridsavdelningen (SFATU) är en del av den bilaterala marina stridsgruppen (SFNTG). År 1990 överfördes kustjägarutbildningen, -materielen och -traditionerna från Obbnäs till Nylands brigad. Kustjägarutbildningen vid Vasa kustjägarbataljon inleddes.

ATU

År 2005 inleddes utbildningen av en internationell kustjägarenhet (Amphibious Task Unit, ATU). Till utbildningen söker man via ett separat ansökningsförfarande. Tjänstgöringstiden är 12 (numera 11 ½) månader. Vid sidan av kustjägarutbildning får kursdeltagarna ledarutbildning och färdigheter för krävande krishanteringsuppgifter. Den internationella kustjägarenheten har under 2010- talet varit i beredskap inom den europeiska unionens stridsgrupp (EUBG) samt inom Nato Response Force (NRF). Internationellt samarbete, internationell utbildning och erfarenheter av krishanteringsuppgifter stöder

uppgifterna inom det nationella försvaret. År 2015 omorganiserades Kustjägarbataljonen på nytt till stridsavdelning. Under stridsavdelningens ledning ställdes sådana prestationsförmågor som möjliggör utförandet av mera mångsidiga uppgifter som en del av sjöförsvaret.

Teikaridagen 5 juli –Vasa kustjägarbataljons årsdag

Striderna på öarna Teikari och Melansaari i juli 1944

Finländska trupper hade i augusti 1941 återerövrat ön Teikari vid Viborgska vikens mynning. När röda armén stormade västerut i juni 1944, omorganiserades Kustartilleriregmente 22 för försvar av den helt obefästa Viborgska viken. Överbefälhavaren hade givit order om att öarna måste hållas.

Det första anfallet mot Teikari började den sista juni klockan 22.30, då Teikari utsattes för en häftig eldförberedelse med artilleri och markstridsplan, varvid den ryska förstärkta bataljonens landstigning lyckades. Försvaret började svikta och de trupper som grupperats för försvar av strandremsan drog sig tillbaka till öns norra ända. Två kompanier från fastlandet sattes in i motanfall. Deras anfall ryckte även med sig öns försvarare. När morgonen grydde var ön åter igen i finländska händer, och även ett nytt ryskt anfall hade avvärjts.

På kartan syns Melansaari och Teikari som finns vid Viborgska vikens mynning.

Det andra anfallet mot öarna Teikari och Melansaari började på morgonen den fjärde juli efter en lång eldförberedelse. Med hjälp av den egna reserven lyckades man ställvis tvinga fienden bakåt, men framryckningen avstannade. Då överskeppades från fastlandet tre avdelningar av kompanistyrka till ön. Ön återtogs så att den femte juli på morgonen var ön, med undantag av sydspetsen, i händerna på Kustartilleriregemente 22. En stor seger var vunnen.

Den andra striden om Teikari upphörde klockan nio den femte juli, men fienden hade en överraskning i beredskap för finländarna. Ett nytt landstigningsförsök började redan klockan tio. De tre striderna vid Teikari hade krävt sammanlagt 300 finska mäns liv, men anfallarens krafter räckte inte ända fram till kusten. Teikaris försvarare hade för sin del bidragit till avvärjningssegern vid Viborgska viken.

Vasa kustjägarbataljon värnar om kustjägartraditionerna och för med stolthet historien om striderna vid Teikari och Melansaari vidare. Därför firas Vasa kustjägarbataljons traditionsdag den 5 juli. I år har det gått 75 år sedan striderna. Minnet av striderna hedras på årsdagen genom kransnedläggning vid Teikaristenen, tal och kaffetillställning i Nylands brigad.

Varje kustjägare bör känna till dessa traditionsstrider och hämta styrka i dem för att vid behov kunna

Informatör

Hanna Tallberg

försvara våra kuster med lika stor beslutsamhet.

Kustjägarens gröna barett

Republikens president beviljade 19.9.1980 kustjägarna i Kustjägarbataljonen i Obbnäs rätt att bära den gröna baretläderkant. Inne i läderkanten går ett tunt band med vilket

ten som truppförbandets huvudbonad i syfte att poängtera kustjägarutbildningens speciella natur.

Kommendören för försvarsmakten godkände 12.12.1989 i samband med indragningen av Kustjägarbataljonen att användningen av den gröna baretten jämte märke överlåts till Vasa kustjägarbataljon och Underofficersskolan vid Nylands brigad fr.o.m. 1.1.1990.

Den gröna baretten har traditionellt varit ett kännetecken för kustjägar- och specialtrupper världen över (liksom den vinröda baretten för fallskärmsjägarna samt den svarta baretten för pansartrupperna). Den är ett tecken på den specialutbildning i kust- och skärgårdsförhållanden som ges i Nylands brigad och de utmärkta resultat som bäraren upp

Material

Baretten är till färgen grön och tillverkad av ylletyg, som formats till en huvudbonad i baskerstil och förstärkts med nått som kustjägare.

man kan reglera barettens storlek. Bandet knyts med en enkel knut mitt bak.

Kustjägarmärket

Kustjägarmärket utgörs av huvudet av en havsörn som ser åt höger. Märket är 50 mm i genomskärning och är tillverkat av guldgul metall. Märket fästs i baretten rakt över vänstra ögat fem (5) mm ovanför barettens läderkant.

Beväringarna i Nylands brigad får rätten att bära baretten då de uppfyller följande krav:

Det grundläggande kravet för att man ska få rätt att bära den gröna baretten är kustjägarutbildning och -färdigheter, godkänt utförande av barettmarschen, god tjänstgöring samt god militär kondition (som mäts genom olika fysiska test).

12 min löptest

minst 2 900m

Muskelkondtionsindex

minst 3,5

200m simning

max 5min 30sek

Skjuttest (STG 11)

minst 8/12 träffar

Barettmarschen är en ca 70 km lång marsch som pågår minst 20 timmar och som omfattar orientering samt kontroller, där allmänna militära färdigheter såväl som kustjägarfärdigheter testas. Barettmarschen kräver god gruppsammanhållning för att alla beväringar i gruppen ska klara av marschen.

Tilläggskravet är att beväringen har utfört sitt specialutbildningsskede med godkänt resultat och uppnått placeringsduglighet i krigstida kustjägartrupper. Frånvaroprocenten från tjänstgöringen får vara högst 15 %, beräknad enligt utbildningsdagarna. Därtill ska tjänstgöringen vara oklanderlig (inga tillrättavisningar eller bestraffningar).